4.10.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/2

P8_TA(2017)0423

Att rädda liv: öka bilsäkerheten i EU

Europaparlamentets resolution av den 14 november 2017 om Att rädda liv: öka bilsäkerheten i EU (2017/2085(INI))

(2018/C 356/01)

Europaparlamentet fattar detta beslut

—

med beaktande av kommissionens rapport Rädda liv: öka bilsäkerheten i EU – Rapport om övervakning och bedömning av avancerade säkerhetsfunktioner för fordon, deras kostnadseffektivitet och genomförbarhet för översyn av förordningarna om allmän säkerhet hos motorfordon och om skydd av fotgängare och andra oskyddade trafikanter (COM(2016)0787) och det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta (SWD(2016)0431),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 661/2009 av den 13 juli 2009 om krav för typgodkännande av allmän säkerhet hos motorfordon och deras släpvagnar samt av de system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för dem (1),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 78/2009 av den 14 januari 2009 om typgodkännande av motorfordon med avseende på skydd av fotgängare och andra oskyddade trafikanter, om ändring av direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiven 2003/102/EG och 2005/66/EG (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/47/EU av den 3 april 2014 om tekniska vägkontroller av trafiksäkerheten hos nyttofordon i trafik i unionen och om upphävande av direktiv 2000/30/EG (3),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/413 av den 11 mars 2015 om underlättande av gränsöverskridande informationsutbyte om trafiksäkerhetsrelaterade brott (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/719 av den 29 april 2015 om ändring av rådets direktiv 96/53/EG om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen (5),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/758 av den 29 april 2015 om typgodkännandekrav för montering av eCall-system som bygger på 112-tjänsten i fordon och om ändring av direktiv 2007/46/EG (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om genomförandet av vitboken från 2011 om transporter: översyn och vägen mot hållbara transporter (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2017 om vägtransporter i Europeiska unionen (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2013 om trafiksäkerhet 2011–2020 – de första milstolparna i arbetet för en skadestrategi (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om europeisk trafiksäkerhet 2011–2020 (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 december 2011 om färdplanen för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (11),

—	med beaktande av kommissionens meddelande En europeisk strategi för samverkande intelligenta transportsystem, en milstolpe mot samverkande, uppkopplad och automatiserad rörlighet (COM(2016)0766),

—	med beaktande av kommissionens meddelande Mot ett europeiskt område för trafiksäkerhet: politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020 (COM(2010)0389),

—	med beaktande av kommissionens meddelande Cars 2020: Åtgärdsplan för en konkurrenskraftig och hållbar bilindustri i Europa (COM(2012)0636),

—	med beaktande av kommissionens vitbok Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (COM(2011)0144),

—	med beaktande av kommissionens rapport Benefit and feasibility of a range of new technologies and unregulated measures in the field of vehicle occupant safety and protection of vulnerable road users, som har utarbetats av Transport Research Laboratory och offentliggjordes den 26 mars 2015,

—	med beaktande av kommissionens arbetsdokument Om genomförande av mål 6 i kommissionens politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020 – första etappmålet mot en skadestrategi (SWD(2013)0094),

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 8 juni 2017 om trafiksäkerhet för att stödja innehållet i Vallettaförklaringen från mars 2017,

—	med beaktande av paketet Europa på väg, som offentliggjordes av kommissionen den 31 maj 2017, som omfattar en uppsättning av åtta lagstiftningsinitiativ med särskild inriktning på vägtransporter,

—	med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 70/260 av den 15 april 2016Improving Global Road Safety,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism samt yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0330/2017), och av följande skäl:

A.	Varje år mister ca 25 500 människor livet på Europas vägar, och ca 135 000 skadas svårt, vilket gör att fler, och mer effektiva, åtgärder krävs, i samråd med medlemsstaterna, för att uppnå nollvisionsmålet om inga dödsoffer.

B.	Trafiksäkerheten beror på tre faktorer: fordonet, infrastrukturen och förarnas beteende, och därför krävs åtgärder inom alla tre områden för att öka trafiksäkerheten, och även effektiva åtgärder på området aktiv och passiv fordonssäkerhet bör vidtas.

C.	Genomsnittsåldern för personbilar, lätta nyttofordon och tunga nyttofordon inom Europeiska unionen fortsätter att stiga och överstiger för närvarande 10 år. Ett fordons ålder har ett direkt samband med konsekvenser av, och skador orsakade av, trafikolyckor.

D.	Förarstödsystem gör bilar säkrare och möjliggör dessutom säkert och aktivt deltagande i trafiken för personer med nedsatt rörlighet och för äldre.

E.	Intelligenta styrsystem minskar trafikstockningar och varnar föraren för faror i dennes väg, och bidrar därigenom till att minska olycksrisken.

Övergången till självkörande bilar framskrider i snabb takt och vägsäkerhet är rent allmänt en brådskande fråga, vilket gör att en översyn av den allmänna säkerhetsförordningen måste läggas fram av kommissionen senast första kvartalet 2018. Ytterligare förseningar skulle i vilket fall som helst vara oacceptabla.

Eftersom 38 % av alla dödsfall inträffar i stadsområden, och ofta involverar oskyddade trafikanter, bör medlemsstaterna ta hänsyn till oskyddade trafikanter vid stadstrafikplanering, och förbättra behandlingen av dem i förhållande till transportmedel såsom bilar och bussar. Kommissionen bör lägga fram översynen av förordningen om skydd av fotgängare.

H.	Det finns en tydlig koppling mellan trafiksäkerhet och yrkesförarnas arbetsförhållanden.

Allmänna krav

Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna bör utföra effektiva och regelbundna förarkontroller, eftersom de främsta olycksorsakerna precis som tidigare är olämplig eller för hög hastighet sett till körförhållandena, distraktion, körning under påverkan av alkohol eller droger, eller stor trötthet, och uppmanar därför

(a)	kommissionen att fastställa en procentsats för antalet fordon i kategorierna M1 och N1 som ska kontrolleras,

(b)	kommissionen att införa striktare kontroller av en korrekt tillämpning av yrkesförarnas obligatoriska arbetstid och viloperiod, samt

(c)	medlemsstaterna att garantera ett större utbyte av bästa praxis, framför allt vad gäller att garantera smarta genomförandestrategier, och att införa avskräckande straff för den som överträder lagen.

Europaparlamentet konstaterar att omkring 25 % av det totala antalet årliga dödsolyckor i trafiken orsakas av alkoholkonsumtion. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utvärdera det eventuella mervärdet av att harmonisera EU:s alkoholgräns till 0,0 % för nya förare under deras första två år och för yrkesförare, och välkomnar vissa medlemsstaters nolltolerans mot rattfylleri.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa nya mål för att halvera antalet allvarliga trafikolyckor i EU i sin nya trafiksäkerhetsstrategi för decenniet 2020–2030, med tanke på Vallettaförklaringen om ökad trafiksäkerhet, som utfärdades av det maltesiska ordförandeskapet den 29 mars 2017.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsevärt förbättra sin väginfrastruktur genom regelbundet och effektivt underhåll, inbegripet av trafikskyltar och signalsystem, och lämpliga uppgraderingar för att hantera trafikvolymer, och att införa innovativa åtgärder som ger förarstödsystemet full funktionalitet och förbättrar dess interoperabilitet, vilket leder till så kallad intelligent infrastruktur. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta en mekanism för att säkerställa att den europeiska väginfrastrukturen är i adekvat skick.

Europaparlamentet påpekar att planeringen av infrastruktur (t.ex. vissa typer av skyddsräcken och farthinder) ibland leder till eller förvärrar vissa olyckor, särskilt för motordrivna tvåhjulingar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att föreslå standardiseringsåtgärder som gör det möjligt att undvika sådana problem.

Europaparlamentet noterar att många förare inte är medvetna om vikten av och hur man skapar en korridor för utryckningsfordon på motorvägar, och uppmanar därför kommissionen att fastställa enhetliga standarder för dessa korridorer och att inleda en europeisk kampanj för medvetandegörande.

Europaparlamentet konstaterar att nästan hälften av alla fotgängare och cyklister som omkommer i trafiken är över 65 år, och att trafikolyckor är den största dödsorsaken bland ungdomar. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att göra det möjligt för äldre personer och unga förare att delta säkert i trafiken genom att utveckla program som förebygger åldersspecifika olycksrisker.

Europaparlamentet konstaterar att andelen fotgängare och cyklister som omkommer i trafikolyckor i stadsområden uppgår till 51 % procent, och uppmanar städer att inkludera mål i sina planer för rörlighet för att minska antalet trafikolyckor. Parlamentet uppmanar även medlemsstaterna att i större utsträckning ta hänsyn till oskyddade trafikanter, genom att ta itu med kritiska olycksplatser, anlägga och underhålla säkrare gångtrafik- och cykelinfrastruktur samt bygga ut och modernisera befintlig infrastruktur, samtidigt som man säkerställer tydligare skyltning. Parlamentet uppmanar kommissionen att även vidta ytterligare åtgärder på EU-nivå utöver de befintliga finansieringssystemen, för att underlätta omfattande förbättringar av cykelinfrastrukturen, och att inrikta sig på ny aktiv och passiv fordonssäkerhetsteknik som skyddar oskyddade trafikanter i synnerhet.

Europaparlamentet konstaterar att vissa cyklisters dåliga kännedom om och/eller bristande respekt för trafikreglerna ibland leder till situationer som äventyrar säkerheten både för cyklisterna själva och för andra trafikanter. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga ett förslag för säkrare cykelanvändning, som gör att cyklar på ett harmoniskt sätt kan förenas med andra transportmedel i städerna.

10.

Europaparlamentet uppmanar aktörer inom intelligenta transportsystem (ITS) och allmänna transportmedel att vidareutveckla den teknik för fordon som uppmuntrar förare att byta till säkrare transportsätt när de kör in i stadsområden.

11.

Europaparlamentet konstaterar att nya transportsätt, som t.ex. elcyklar och andra eldrivna rörlighetshjälpmedel, blir allt populärare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att omgående granska säkerhetskraven för sådana fordon och att utarbeta förslag för att integrera dessa på ett säkert sätt i vägtransportsystemet, varvid hänsyn ska tas till subsidiaritetsprincipen.

12.

Europaparlamentet noterar att utvecklingen och genomförandet av säkerhetssystem bör garantera trafiksäkerheten och att detta kräver en viss anpassningsperiod. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge den tid som behövs för att utveckla ett sådant system innan specifik teknisk lagstiftning träder i kraft.

13.

Europaparlamentet påminner om att vägmätarbedrägerier fortfarande är ett olöst problem, särskilt på marknaden för begagnade bilar, vilket konstaterats av kommissionen i dess studie om hur marknaden för begagnade bilar fungerar ur ett konsumentperspektiv. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med frågan om manipulering av vägmätare genom effektiva åtgärder och lagstiftning.

14.

Europaparlamentet konstaterar att det uppstår fler olyckor ju fler fordon som befinner sig i trafiken. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att främja kollektiv och gemensam rörlighet, särskilt i stadsområden, för att minska den cirkulerande flottan, samt åtgärder för att öka andelen cyklar och yrkesmässigt framförda fordon.

15.

Europaparlamentet påpekar att den utrustning som är obligatorisk att medföra i ett fordon skiljer sig mellan medlemsstaterna, och uppmanar därför kommissionen att utarbeta en EU-omfattande bindande förteckning över föremål som omfattas av medförandekravet.

16.

Europaparlamentet påpekar att EU och dess forskningscentrum bör spela en ledande roll i utvecklingen av autonoma fordon, eftersom de kommer att revolutionera bilindustrin, särskilt i fråga om trafiksäkerhet, där de förväntas rädda tusentals liv varje år samt bidra till digitaliseringen av den inre marknaden.

Förarstödsystem för ökad trafiksäkerhet

17.

Europaparlamentet betonar att 92 procent av alla olyckor har den mänskliga faktorn som orsak, eller den mänskliga faktorns interagerande med fordonet och/eller infrastrukturen, och att installation av förarstödsystem i säkerhetssyfte därför bör vara obligatorisk, dock endast med avseende på sådana förarassistanssystem som enligt vetenskapliga rön avsevärt bidrar till att öka trafiksäkerheten och är kostnadseffektiva och mogna för marknaden. Parlamentet anser vidare att de prishöjningar som följer inte får bli så överdrivna att de potentiella köparna av dessa fordon inte har råd att köpa den, och att förarassistanssystem, som är relevanta för trafiksäkerheten, bör kontrolleras regelbundet.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att testa dessa säkerhetsanordningar när den utför kontroller av fordonsmarknaden.

19.

Europaparlamentet anser att fördelarna med bättre säkerhetsnormer och utrustning endast kan uppnås om befintliga och framtida bestämmelser genomförs och verkställs på ett effektivt sätt. I detta hänseende efterlyser parlamentet ökad tillsyn på EU-nivå av godkännandemyndigheter och tekniska tjänster inom unionen. Dessutom efterlyser parlamentet ökad och mer oberoende övervakning av fordon som släppts ut på marknaden i hela unionen, för att säkerställa att de också i fortsättningen uppfyller säkerhetskriterierna.

20.

Europaparlamentet betonar att när bristande överensstämmelse fastställs bör Europas konsumenter kunna räkna med snabba, lämpliga och samordnande korrigerande åtgärder, inklusive unionsomfattande återkallande av fordon vid behov. Parlamentet anser att de ekonomiska aktörerna bör hållas ansvariga för alla skador som förorsakas ägare av berörda fordon till följd av bristande efterlevnad eller efter ett återkallande.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra säkerhetsnivån för befintliga fordon som används och att stödja utveckling och innovationer som kommer att öka säkerheten för bilar som redan är i bruk genom att gynna och främja eftermontering på fordon med kostnadseffektiva system för trafiksäkerhet som hjälper förarna att reagera bättre i en farlig situation.

22.

Europaparlamentet uppmanar tillverkarna och aktörerna att

(a)	göra aktiveringsstatus för varje förarstödsystem tydlig för föraren,

(b)	utrusta avstängningsbara system med en avstängningsmekanism i två steg, som innebär att föraren i ett första skede endast kan stänga av varningssignalen och först i ett andra skede kan inaktivera själva systemet,

(c)	se till att förarstödsystemen återaktiveras vid varje ny uppstart av bilen och

(d)	införa en prispolitik som kommer att uppmuntra konsumenterna att välja fordon utrustade med säkerhetssystem och förarassistanssystem.

23.

Europaparlamentet betonar att varningarna bör skilja sig från varandra på ett så entydigt sätt att det intuitivt är uppenbart vilket system som påverkas av assistansen och att de dessutom utan problem bör vara märkbara för äldre, för personer med funktionsnedsättningar såsom nedsatt hörsel och syn samt för personer med nedsatt rörlighet. Parlamentet uppmanar därför berörda aktörer att anta lämpliga enhetliga standarder med möjlighet till särskilda lösningar för olika kategorier av förare.

24.

Europaparlamentet välkomnar att nästan alla bilar som genomgår det europeiska utvärderingsprogrammet för nya bilar (Euro NCAP) får fem stjärnor och att de flesta biltillverkare framgångsrikt har svarat på utmaningen att möta Euro NCAP:s nya krav. Parlamentet noterar dock att inte alla bilmodeller som säljs i Europa testas av Euro NCAP, och att inte alla modeller av samma typ säljs med samma specifikation, vilket kan vara otydligt för konsumenterna och därmed skapa för stor tillit till fordonet i förhållande till den köpta modellens faktiska prestanda. Parlamentet påminner därför om vikten av en stark underliggande standard för obligatoriska säkerhetskrav som säkerställer att all nödvändig säkerhetsutrustning finns inom den bilpark som används och säljs i Europeiska unionen.

25.

Europaparlamentet anser att Euro NCAP alltid bör återspegla den faktiska säkerheten hos en specifik modell, och anser att det bör vara mer ambitiöst än de lagstadgade minimikraven vid bedömning av säkerheten hos nya bilar och ta hänsyn till uppdaterade lagstadgade minimikrav, för att utvecklingen av bilar som säkerställer höga trafiksäkerhetsstandarder ytterligare ska drivas framåt och för att Europa ska förbli ambitiöst och fungera som en global ledare inom bilsäkerhet.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa standarder i överenskommelse med FN:s ekonomiska kommission för Europa (Unece), så att det råder enhetlighet på internationell nivå och så att undantag från obligatorisk installation av förarstödsystem begränsas till ett minimum, för att öka trafiksäkerheten över hela linjen. Parlamentet påpekar dessutom att tillverkarna bör ta fram tydligt informationsmaterial, som hjälper förarna att orientera sig bland olika assistanssystem och deras funktioner.

27.

Europaparlamentet efterlyser en harmoniserad europeisk strategi som tar hänsyn till all befintlig internationell och nationell lagstiftning och säkerställer dess komplementaritet.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka inblandning av fordon för särskilda ändamål i olyckor i stadstrafik och vid behov stryka befintliga undantag från obligatorisk installation av förarstödsystem.

29.

Europaparlamentet påpekar att förarnas utbildning bör omfatta periodisk och kompletterande utbildning i användning av en obligatoriska förarstödmekanismer, med särskild hänsyn till äldre och personer med nedsatt rörlighet. Parlamentet uppmanar trafikskolor att å ena sidan integrera frågor om hur dessa system fungerar i utbildningen och å andra sidan koppla erhållandet av körkort till genomförd professionell praktisk utbildning på väg.

30.

Europaparlamentet konstaterar att ekonomiska incitament, till exempel skattebaserade eller försäkringsbaserade sådana, för åtgärder såsom installation av ytterligare förarstödsystem i säkerhetssyfte i nya och begagnade bilar, eller för integrering av dessa i trafikutbildningen, kan underlätta spridningen på marknaden av fordon med avancerade säkerhetsfunktioner. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att införa sådana mekanismer.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kräva att marknadsaktörerna möjliggör användning av öppna standarder och gränssnitt, som ytterligare kommer att förbättra driftskompatibiliteten, så att tillgången till relevanta fordons- och systemdata, inbegripet deras uppdateringar, möjliggör oberoende kontroller som kan genomföras av kvalificerade personer, samtidigt som man tar hänsyn till äganderättsligt skyddade data och immateriella rättigheter.

32.

Europaparlamentet betonar att ett starkt uppgiftsskydd och uppgiftsbevarande inom ramen för förordning (EU) 2016/679 (den allmänna dataskyddsförordningen) och rätten till skydd för privatliv och av personuppgifter bör beaktas samt hög IT-säkerhet garanteras, så att nya olycksrisker genom fjärrstyrning av fordonssystem eller kompatibilitetskonflikter utesluts. Parlamentet rekommenderar att principen om äganderätt till uppgifter undersöks.

33.

Europaparlamentet betonar vikten av att använda tillförlitliga uppgifter om tid och position från satellitbaserade positionssystem och att tillämpa Egnos/GNSS-systemet på trafikaktiv säkerhet. Parlamentet efterlyser fler ansträngningar för att uppnå en trafikaktiv säkerhetsnoggrannhet för Egnos/GNSS på mindre än en meter, för att kunna övergå från systemets förmåga att minska fordonets hastighet till systemets förmåga att automatiskt ingripa och ändra fordonets kurs. Parlamentet efterlyser främjande av ökad trafiksäkerhet genom att integrera Egnos/GNSS-data med inbyggda kontrollsystem.

Olycksförebyggande säkerhetsåtgärder

34.

Europaparlamentet välkomnar att nödbromsassistans redan är obligatoriskt sedan november 2015 för alla nya lastbilar och bussar i EU, men uppmanar kommissionen att se till att det blir obligatoriskt att installera nödbromsassistans som kan upptäcka fotgängare, cyklister, lätta tvåhjuliga fordon och motorcyklister, i bilar, i lätta nyttofordon, i bussar, i personvagnar, och i synnerhet i tunga lastbilar, då denna utrustning har stor potential att kunna förebygga trafikolyckor tack vare en självstyrande kraftig inbromsning som ger en kortare bromssträcka.

35.

Europaparlamentet efterlyser en säkrare frontkonstruktion för tunga lastbilar, som ger bättre uppsikt över fotgängare, cyklister och hinder, för att undvika kollisioner och mildra konsekvenserna av kollisioner.

36.

Europaparlamentet efterlyser obligatorisk installation av överstyrbara smarta stödsystem som visar högsta tillåtna hastighet, stoppskyltar och trafikljus, och som ingriper för att hjälpa förare att hålla sig inom hastighetsbegränsningarna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att vägmärken hålls i mycket gott skick och att vägmarkeringar och vägskyltar är tydliga. Parlamentet betonar att för att detta smarta stödsystem ska fungera korrekt är det nödvändigt att ha uppdaterade online-vägkartor med aktuella hastighetsbegränsningar.

37.

Europaparlamentet betonar att bilars retardation tydligare måste signaleras till andra trafikanter genom entydiga fordonsspecifika optiska larm för att förbättra trafiksäkerheten, och förväntar sig obligatorisk användning av nödbromsindikering i form av blinkande bromsbelysning eller blinkande varningsbelysning.

38.

Europaparlamentet betonar att överstyrbara system för filhållning, som inte bara varnar, utan också aktivt griper in, utan att föraren hindras från direkt manövrering, bör bli obligatoriska, med tanke på deras relevans för trafiksäkerheten. Parlamentet noterar att för användning av detta varningssystem är det nödvändigt att vägmarkeringar hålls i så pass gott skick att de tydligt kan urskiljas.

39.

Europaparlamentet framhäver att en utökning av det direkta synfältet i lastbilar och bussar samt minimering eller eliminering av döda vinklar är avgörande för att öka trafiksäkerheten för dessa fordon. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att kräva ambitiösa och differentierade standarder för direkt sikt och att göra det obligatoriskt att installera front-, sid-, och backkameror, sensorer och svängningsassistans, samtidigt som dessa åtgärder bör överensstämma med direktiv (EU) 2015/719 och inte leda till en fördröjning av de tidsfrister för genomförande som fastställs i detta.

40.

Europaparlamentet betonar behovet av att skapa förutsättningar för installation av alkolås och system för att upptäcka om förare är distraherade eller trötta, och uppmuntrar till användning av alkolås för yrkesförare och för förare som har orsakat trafikolyckor under påverkan av alkohol och som följaktligen har dömts för rattfylleri, som en rehabiliteringsåtgärd.

41.

Europaparlamentet konstaterar att lastbilar är inblandade i 15 % av dödsolyckorna i trafiken, och att omkring 1 000 oskyddade trafikanter dör i olyckor med koppling till lastbilar varje år. Parlamentet uppmanar kommissionen att påskynda det obligatoriska införandet för lastbilar av ambitiösa differentierade standarder för direkt sikt, smarta farthållare och automatiska nödbromssystem med teknik för upptäckt av cyklister och fotgängare.

Säkerhetsåtgärder för lindrigare följder av olyckor

42.

Europaparlamentet påpekar att lufttrycket i däcken är betydande för trafiksäkerheten, bränsleförbrukningen och utsläppen, och uppmanar därför kommissionen att föreskriva obligatoriska däcktrycksövervakningssystem. Parlamentet uppmanar kommissionen att införliva de ändringar av systemen för däcktrycksövervakning som antagits av Unece, och som syftar till att ge resultat vid faktiska förhållanden, i unionsrätten.

43.

Europaparlamentet anser att obligatorisk installation av intelligenta system för bältespåminnelse ska gälla alla framsäten för alla fordon och baksäten för M1- och N1-fordon.

44.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att göra det obligatoriskt att installera automatiska system för säkerhetsbältesjustering för att undvika nackskador.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att från och med 2019 utöka obligatorisk installation av eCall till motorcyklar, tunga motorfordon och bussar samt att även göra det möjligt att utrusta fordon med detta system i efterhand, i syfte att maximera antalet fordon som använder systemet.

46.

Europaparlamentet efterlyser korrekt, väl underbyggd, EU-omfattande olycksstatistik, som även innehåller statistik över olycksorsaker, exponeringsdata samt en förteckning över kroppsskador och olycksoffer, och påpekar att en EDR-box (svart låda) kan vara särskilt användbar, samtidigt som alla uppgifter måste förbli anonyma och endast får användas inom forskning om olyckor.

47.

Europaparlamentet kräver EU-omfattande insamling av uppgifter om döda och skadade i fordon, där orsaken inte är en kollision. Parlamentet konstaterar att det inte finns några befintliga uppgifter om offer för värmeslag i fordon.

48.

Europaparlamentet efterlyser bättre brandsäkerhetsregler för bussar och bussar med olika typer av kraft, inklusive CNG-drivna bussar, för att maximera skyddet av passagerarnas säkerhet.

49.

Europaparlamentet påpekar att ett ombyggt underkörningsskydd hos tunga lastbilar skulle kunna minska dödsolyckorna vid frontalkollisioner mellan bilar och tunga lastbilar med 20 %. Parlamentet uppmanar kommissionen att kräva förbättrade energiabsorberande underkörningsskydd för alla nya tunga lastbilar.

50.

Europaparlamentet efterlyser obligatoriska frontal-, sido- och bakvagnskrocktester för

(a)	terrängfordon (SUV) med högre sitsposition och en högsta tillåtna vikt över 2 500 kg, och

(b)	eldrivna bilar och bilar med andra nya framdrivningstekniker.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera testkraven för passiva säkerhetssystem för motorfordon i syfte att inkludera skydd av alla oskyddade trafikanter vid kollisioner med fordonets front och bakre del, inbegripet både fotgängare och cyklister.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att marknaden kommer att ha tillräcklig och realistisk tid att anpassa sig till dessa åtgärder.

53.

Europaparlamentet understryker att direktiv (EU) 2015/719 om vikter och dimensioner för tunga lastbilar har stor potential att förbättra lastbilssäkerheten. Parlamentet uppmanar kommissionen att påskynda arbetet med detta direktiv och lägga fram sin bedömning utan dröjsmål.

o o

54.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 200, 31.7.2009, s. 1.

(2) EUT L 35, 4.2.2009, s. 1.

(3) EUT L 127, 29.4.2014, s. 134.

(4) EUT L 68, 13.3.2015, s. 9.

(5) EUT L 115, 6.5.2015, s. 1.

(6) EUT L 123, 19.5.2015, s. 77.

(7) EUT C 316, 22.9.2017, s. 155.

(8) Antagna texter, P8_TA(2017)0228.

(9) EUT C 75, 26.2.2016, s. 49.

(10) EUT C 56 E, 26.2.2013, s. 54.

(11) EUT C 168 E, 14.6.2013, s. 72.

4.10.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/10

P8_TA(2017)0427

Regioners användning av sammanhållningspolitiska instrument för att hantera demografiska förändringar

Europaparlamentets resolution av den 14 november 2017 om regioners användning av sammanhållningspolitiska instrument för att hantera demografiska förändringar (2016/2245(INI))

(2018/C 356/02)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 174 och 175 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (1),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006 (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006 (3),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013 av den 17 december 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1082/2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) för att förtydliga, förenkla och förbättra bildandet av sådana grupperingar och deras funktion (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2016 om öars särskilda situation (6),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1300/2013 av den 17 december 2013 om Sammanhållningsfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1084/2006 (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 4 april 2017 om kvinnor och deras roller i landsbygdsområden (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2016 om sammanhållningspolitiken i EU:s bergsregioner (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om rapporten om genomförandet, resultaten och en samlad bedömning av Europaåret 2012 för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2016 om nya territoriella utvecklingsverktyg i sammanhållningspolitiken 2014–2020: integrerade territoriella investeringar och lokalt ledd utveckling (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 november 2011 om demografiska förändringar och konsekvenserna av dessa för EU:s framtida sammanhållningspolitik (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 11 november 2010 om den demografiska utmaningen och solidariteten mellan generationerna (13),

—	med beaktande av sin resolution av den 22 september 2010 om den europeiska strategin för ekonomisk och social utveckling i bergsregioner, öregioner och glesbefolkade regioner (14),

—	med beaktande av sin resolution av den 21 februari 2008 om Europas demografiska framtid (15),

—	med beaktande av sin resolution av den 23 mars 2006 om demografiska utmaningar och solidaritet mellan generationerna (16),

—	med beaktande av kommissionens rapport med titeln: 2015 års åldranderapport: Ekonomiska och budgetmässiga beräkningar för EU:s 28 medlemsstater (2013–2060), (European Economy 3/2015),

—	med beaktande av kommissionens sjätte rapport av den 23 juli 2014 om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: Investera i sysselsättning och tillväxt: Främja utveckling och god samhällsstyrning i EU:s regioner och städer,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 april 2017 med titeln: Ett initiativ för bättre balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare (COM(2017)0252),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 april 2009 med titeln: Hanteringen av effekterna av en åldrande befolkning i EU (2009 års åldranderapport) (COM(2009)0180),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 maj 2007 med titeln: Främja solidariteten mellan generationerna (COM(2007)0244),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 oktober 2006 med titeln: Europas demografiska framtid – en utmaning som öppnar möjligheter (COM(2006)0571),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 mars 2005 med titeln: Grönbok ”Befolkningsförändringar och nya solidariska band mellan generationerna” (COM(2005)0094),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 maj 2015 med titeln: En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192),

—	med beaktande av yttrandet från Europeiska regionkommittén av den 16 juni 2016 med titeln: EU:s svar på den demografiska utmaningen (17),

—	med beaktande av studien från 2013 från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik, utredningsavdelning B: struktur- och sammanhållningspolitik, om hur regional- och sammanhållningspolitiken kan möta demografiska utmaningar,

—	med beaktande av Espons publikation om att utnyttja den territoriella potentialen och utforma en ny politik inom vissa typer av territorier i Europa, dvs. ö-, bergs- och kustregioner samt glesbefolkade regioner (18),

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0329/2017), och av följande skäl:

De demografiska förändringarna är ett verkligt problem i Europa och globalt, och är en viktig utmaning, inte bara generellt sett, utan även för den lokala utvecklingen och politiken för territoriell utveckling i dagens EU, tillsammans med arbetsrelaterade frågor, okontrollerad globalisering, klimatförändringar, övergång till en koldioxidsnål ekonomi och de utmaningar som industriell och teknisk förändring innebär, samt socialt och ekonomiskt inkluderande.

Precis som i de flesta postindustriella samhällen har den europeiska befolkningen kännetecknats av ökad livslängd och låga födelsetal i årtionden, vilket tveklöst kommer att förändra befolkningsstrukturen och ålderspyramiden, och medför bieffekter i form av en minskande arbetskraft och åldrande befolkning. Den ekonomiska kris som har drabbat hela EU har haft en stark påverkan på många områden och regioner, framför allt på landsbygden, och har i synnerhet skapat fattigdom och avfolkning. Ett kvarstående lönegap mellan kvinnor och män och en ökande skillnad i pensionsrättigheter hindrar kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

C.	Snabb befolkningstillväxt i utvecklingsländerna och demografisk tillbakagång inom EU-befolkningen förväntas leda till att EU:s andel av världens befolkning minskar från 6,9 % 2015 till 5,1 % 2060 (19).

D.	I 132 av de 273 Nuts 2-regionerna beräknas befolkningen minska mellan 2015 och 2050 (20), och denna minskning kommer framför allt att drabba lokala administrativa enheter.

E.	Det prioriterade målet för unionen och alla dess medlemsstater är att främja tillväxt som är både smart, hållbar och inkluderande.

F.	De geografiska och demografiska egenskaperna förvärrar utvecklingsproblemen, varför territoriell sammanhållning lades till målen om ekonomisk och social sammanhållning i Lissabonfördraget.

Både den naturliga dynamiken i de demografiska förändringarna och den migration de leder till innebär att inte alla länder och regioner påverkas på samma sätt, då befolkningen växer i de flesta städer medan den minskar i de flesta landsbygdsområden och avlägsna områden, samtidigt som situationen varierar kraftigt mellan de yttersta randområdena. Denna obalans utgör en stor utmaning både för de områden som lider av avfolkning och för de som upplever en inflyttning av människor. Isolerade och svåråtkomliga områden är mest utsatta för demokratisk tillbakagång. Å andra sidan bör man uppmärksamma effekterna av den s.k. förortsurbaniseringen, vilken skapar ett tryck på såväl lokala som regionala myndigheter till följd av att många människor flyttar från storstäder till omgivande områden.

De europeiska regionerna utgör inte homogena områden utan kan inom sina egna gränser innehålla fickor av arbetslöshet och fattigdom och stå inför särskilda utmaningar, framför allt i fråga om demografiska förändringar, varför det är absolut nödvändigt att införa riktade verktyg för att minska de inomregionala skillnaderna och främja en bättre territoriell jämvikt mellan stadsområden, stadsnära områden och landsbygdsområden.

I.	Kvinnor, och då i synnerhet ensamstående mödrar, är mer utsatta för fattigdom och utestängning.

De demografiska förändringarna innebär en utmaning i fråga om att garantera social sammanhållning och välstånd för hela befolkningen liksom i fråga om att främja en balanserad ekonomisk utveckling. Vidare får de demografiska förändringarna återverkningar på infrastruktur och tjänsters tillgänglighet och kvalitet, vilket leder till anslutningsklyftor och områden med läkarbrist, och beror ofta på en otillräcklig koppling mellan stads- och landsbygdsbefolkningen.

K.	De demografiska förändringarna innebär stora politiska utmaningar som rör många olika sammanhållningspolitiska områden. Regionalpolitiken och dess europeiska struktur- och investeringsfonder, inbegripet Sammanhållningsfonden, är ett nyckelinstrument för att bemöta dessa förändringar.

L.	I områden utan stadskaraktär i Europeiska unionen bor 113 miljoner människor, där finns 12 miljoner jordbruk och 172 miljoner hektar jordbruksmark, och de bidrar avsevärt till de europeiska ekonomierna, kulturerna och ekosystemen.

M.	Lämplig infrastruktur och en tillräcklig servicenivå är viktiga faktorer för att förvalta befolkningsstrukturen i glesbefolkade regioner eller avfolkningsregioner, där betydelsen av investeringar och arbetstillfällen är större.

N.	Lämplig infrastruktur, tillgång till offentliga tjänster och kvalitetsjobb är viktiga faktorer för att människor ska önska att stanna kvar i ett område.

O.	Kvinnor är mer utsatta för fattigdom och social utestängning än män, och detta i ännu högre grad när de är över 60.

P.	De demografiska förändringarna har en mer signifikant inverkan i regioner som släpar efter i utvecklingen.

Q.	De demografiska förändringar som drabbar landsbygdsområden har inte bara vissa allvarliga demografiska, utan även ekonomiska och sociala konsekvenser samt konsekvenser för den territoriella strukturens integritet, för livskvaliteten och för miljön.

R.	Jämställdhet är en grundläggande rättighet, en av EU:s gemensamma värderingar och en nödvändig förutsättning för att EU ska kunna uppnå sina mål om tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning.

S.	Jämställdhet utgör ett viktigt verktyg för ekonomisk utveckling och social sammanhållning.

T.	De negativa demografiska förändringarna ökar behovet av starkare solidaritet mellan generationerna.

Allmänt

Europaparlamentet betonar att de demografiska förändringarna medför stora ekonomiska, sociala, skattemässiga och miljömässiga påfrestningar på medlemsstaternas regeringar och de regionala och lokala myndigheterna när det gäller tillhandahållande av allmänna tjänster, särskilt välfärd och sociala tjänster, byggande och förvaltning av infrastruktur, samt säkerställande av bevarandet av ekosystem genom hållbar markanvändningsplanering. Parlamentet understryker att dessa påfrestningar kommer att tillta på grund av en minskande aktiv befolkning och en högre beroendegrad. Parlamentet understryker hur viktigt det är med offentliga och privata tjänster av hög kvalitet. Parlamentet understryker betydelsen av offentliga och privata tjänster av hög kvalitet till överkomliga priser som ett verktyg för att garantera jämställdhet.

Europaparlamentet anser att de demografiska förändringarna bör bemötas på ett samordnat sätt genom åtgärder från alla europeiska, nationella, regionala och lokala myndigheter, samt genom att anta anpassningsstrategier som återspeglar lokala och regionala förhållanden, så att man konkret skapar ett effektivt flernivåstyre, inte enbart i utformningen av en politik riktad till specifika områden, utan också i genomförandet av den. Parlamentet anser att ett sådant samordnat och integrerat svar bör syfta till att höja livskvaliteten för medborgarna och ge dem bättre ekonomiska möjligheter, och till att investera i sociala och offentliga tjänsters kvalitet, tillgänglighet och överkomlighet i de berörda regionerna. Parlamentet anser dessutom att företrädare för det civila samhället och andra intressenter bör inkluderas. Varje övergripande strategi bör spegla den roll som spelas av städer, landsbygdsområden och fiske- och kustområden liksom av områden som står inför särskilda problem med anknytning till sin geografi eller demografi, varför man även bör ta hänsyn till de särskilda utmaningar som de yttersta randområdena och de nordligaste, glesbefolkade områdena samt öregioner, gränsöverskridande regioner och bergsregioner innebär, såsom erkänns uttryckligen i Lissabonfördraget. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att beakta de effekter som olika politiska strategier har på jämställdhet och demografiska förändringar.

Europaparlamentet inser att demografiska förändringar visserligen leder till nya utmaningar, men även, till följd av ändrad efterfrågan i urbana samhällen framför allt i fråga om livsmedel, fritid och avkoppling, erbjuder utvecklingsmöjligheter på lokal nivå genom den potential som jordbruk, skogsbruk och fiske har att producera högkvalitativa och säkra produkter som utmärker sig. Parlamentet anser att landsbygdsturismen i allmänhet och i synnerhet ekoturismen, e-handeln och silverekonomin också erbjuder möjligheter till utveckling på lokal nivå då man uppvärderar områdets egna jordbruksprodukter och andra produkter som hantverk, broderier och keramik, genom ett europeiskt system för skydd av geografiska beteckningar. Parlamentet understryker i detta avseende betydelsen av strategier för smart specialisering för att hjälpa regioner och lokalsamhällen att identifiera verksamheter med ett stort mervärde och bygga attraktiva, innovativa ekosystem med utgångspunkt i en verkligt multifunktionell strategi för landsbygdsutveckling som inbegriper den cirkulära ekonomin i den fysiska planeringen. Parlamentet anser samtidigt att landsbygdsturism är en viktig sektor, som gör livet på landsbygden dynamiskt. Parlamentet betonar vikten av social dialog och inkluderandet av arbetsmarknadens parter tillsammans med andra lokala intressenter och myndigheter i alla skeden av programplanering för och genomförande av ESI-fonderna i syfte att bättre förutse de demografiska förändringarnas konsekvenser för de lokala arbetsmarknaderna och utarbeta nya strategier för att hantera sådana utmaningar.

Den demokratiska förändringens kännetecken i EU

Europaparlamentet konstaterar att de största problem som den demografiska förändringen för närvarande medför i många delar av EU utgörs av åldrande till följd av rubbningar i befolkningspyramiden, minskade födelsetal och därmed betydligt färre nyfödda och unga, ständig befolkningsminskning, brist på kvalificerad arbetskraft, brist på sysselsättning, ungdomar som flyttar för att finna arbete samt förändringar i den demografiska strukturen. Parlamentet erkänner att den nuvarande jordbrukspolitiken; förlust av traditionella verksamheter, produkter, produktionssystem, arbetskraft och lokal sakkunskap; osynligheten vad gäller kvinnors arbete; bristen på entreprenörskap; regioner som släpar efter eller inte kan konkurrera på grund av uteblivna investeringar; förlusten av biologisk mångfald; snårskogens utbredning på skogens bekostnad och risken för bränder, också utgör betydande problem som har anknytning till de demografiska förändringarna. Parlamentet understryker att konsekvenserna av dessa händelser varierar kraftigt från en region till en annan, delvis på grund av människors rörlighet till städerna för att hitta jobb.

Europaparlamentet betonar att ett av de viktigaste målen för EU:s demografiska politik bör vara att beakta alla territorier som måste hantera demografiska obalanser och de specifika egenskaperna i dessa, vilket man sedan länge försöker anpassa sammanhållningspolitiken till, något som blir ännu viktigare efter 2020. Parlamentet vidhåller att de demografiska förändringarna påverkar hela territoriet, landsbygd såväl som städer, men med olika konsekvenser, och beror på varierande faktorer såsom med vilken intensitet och hastighet de äger rum och huruvida de påverkar inflyttningsregioner eller avfolkningsregioner.

Europaparlamentet understryker behovet av att främja och stödja små och medelstora jordbruk i bergsområden och på landsbygden som, tack vare att de använder traditionell teknik och produktionsmetoder som utnyttjar naturresurser, såsom betesmarker och olika slag av fodergrödor, på ett integrerat och hållbart sätt framställer produkter med särskilda kvalitetsegenskaper och som skulle kunna bidra till att avfolkningen i dessa områden vänds eller minskas.

Europaparlamentet understryker att de demografiska företeelser som påverkar unionen inte är nya, men att de nu har ökat med en aldrig tidigare skådad omfattning, framför allt på grund av socialt och ekonomiskt tryck. Parlamentet uppmärksammar det stadigt ökande antalet äldre – årligen blir cirka 2 miljoner människor 60 år gamla – vilket får konsekvenser för fysisk planering, bostadsplanering och transportplanering samt för de övriga typerna av infrastruktur och tjänster. Parlamentet noterar bekymrat att regioner som kännetecknas av en drastiskt minskande befolkning i arbetsför ålder kommer att drabbas särskilt hårt av de demografiska utmaningarna. Parlamentet erkänner att bristen på investeringar, bristfällig infrastruktur, låg anslutningsgrad, begränsad tillgång till sociala tjänster och brist på jobb är viktiga faktorer som bidrar till avfolkningen. Parlamentet betonar att demografiska förändringar kan få stora konsekvenser för miljöhållbarheten eftersom både avfolkningen av landsbygdsområden och den ökande urbaniseringen påverkar ekosystemen, naturskyddet och utnyttjandet av naturresurser, med särskilda konsekvenser för markanvändning i städer, infrastruktur, bostadsmarknader och grönområden.

Europaparlamentet anser att könsdimensionen i demografiska förändringar bör beaktas på ett övergripande sätt, eftersom regioner som lider av demografisk tillbakagång även drabbas av köns- och åldersobalanser på grund av utvandring. Parlamentet anser att de utmaningar som de demografiska förändringarna utgör måste hanteras inom ramen för en jämställdhetsfrämjande politik, vilket är anledningen till att jämställdheten måste tas med i debatterna om alla frågor med anknytning till demografiska problem. Parlamentet anser därför att genomförandet av jämställdhetsintegrering i alla ESI-fonder bör förstärkas ytterligare i framtiden.

Europaparlamentet påminner om att man i Europa 2020-strategin tar upp de demografiska utmaningarna i flertalet av de sju flaggskeppsinitiativen, som utformats för att övervinna problem och fastställa unionens grundläggande prioriteringar på områdena sysselsättning, innovation, utbildning, fattigdomsminskning samt klimat och energi, och understryker att en väsentlig del av genomförandet av nämnda strategi och dess flaggskeppsinitiativ utgår från det ekonomiska stödet från sammanhållningspolitikens instrument, inbegripet bestämmelserna för att ta itu med befolkningsförändringarna och befolkningens åldrande. Parlamentet understryker även att dessa dimensioner bör betonas inom ramen för samtliga EU-instrument.

10.

Europaparlamentet anser att utmaningarna med minskande och åldrande befolkningar kommer att kräva objektiva, grundliga och genomgripande omprövningar av många etablerade ekonomiska, sociala och politiska policyer och program, som kommer att behöva få ett långsiktigt perspektiv.

Samordning av EU:s politik

11.

Europaparlamentet efterlyser en ökad samordning av EU-instrument, framför allt av den gemensamma jordbrukspolitiken, de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna), det europeiska territoriella samarbetet, Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och Fonden för ett sammanlänkat Europa, i syfte att skapa en mer heltäckande strategi för de demografiska förändringarna. Parlamentet framhåller att det med tanke på att man med de mekanismer som hittills använts inte har hindrat de demografiska obalanserna från att växa krävs en grundlig översyn av den befintliga politiken och av funktionssättet för alla de nämnda mekanismerna. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang ansträngningarna för att maximera synergierna mellan ESI-fonderna och Efsi. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att föreslå en strategi för de demografiska förändringarna, där man prioriterar anständigt arbete och högkvalitativa förbindelser mellan arbetsmarknadens parter, med särskild uppmärksamhet riktad mot nya former av arbete och deras sociala funktion; den territoriella dimensionen av politiken för att främja ekonomisk aktivitet och arbetstillfällen; främjande av infrastruktur för att bidra med tillgänglighet till och konkurrenskraft för de områden som står inför demografiska utmaningar, som en faktor för lokalisering av företag; täckning med högkvalitativ IKT till konkurrenskraftiga priser överallt i glesbefolkade områden; tillhandahållande av välfärdsstatens grundläggande tjänster i områden som står inför demografiska utmaningar; lokal kollektivtrafik för att garantera tillträde till offentliga tjänster; politik för möjligheten att förena arbetsliv och privatliv, skapa en hållbar generationsförnyelse och rimlig vård för personer i beroendeställning; politik för mottagande, integration och återsändande av migranter och flyktingar under internationellt skydd samt en bred användning av nya, attraktivare ramar för information om livet på landsbygden. Parlamentet betonar betydelsen av sådana befintliga initiativ som det europeiska innovationspartnerskapet för aktivt och hälsosamt åldrande, it-stöd i hemmet och EIT:s kunskapscentrum för innovation på det digitala området samt inom hälso- och sjukvård. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta de lösningar som redan utvecklats inom ramen för dessa initiativ vid hanteringen av de demografiska utmaningar som de europeiska regionerna står inför. Parlamentet understryker den betydelse som den europeiska referensramen för kvalifikationer för livslångt lärande har som stöd för undervisning och utbildning i områden med avfolkningsrisk, och anser att initiativet för bättre lagstiftning bör omfatta ett krav på att den konsekvensanalys som föregår varje europeiskt lagstiftningsinitiativ ska beakta dess möjliga inverkan på demografin.

12.

Europaparlamentet understryker betydelsen av att EU tar med de demografiska aspekterna i alla politikområden och i sin budget inbegriper rubriker som är inriktade på att möjliggöra utveckling av politiken i fråga, särskilt vad gäller sammanhållning, jordbruk, miljö, informationssamhället, FoU och innovation, sysselsättning, utbildning, socialpolitik och transport. Parlamentet anser att man måste införliva resultaten av rapporter om de demografiska konsekvenserna i utformningen av sin politik samt att demografiska kriterier tas med i utvärderingen av resultat och oönskade effekter av nämnda politik, i syfte att främja ett synsätt på demografiska förändringar som inbegriper regionala och lokala myndigheter. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt landsbygdsområden som i större utsträckning påverkas av dessa demografiska problem. Parlamentet betonar i detta sammanhang den potential som initiativet för smarta byar har, varigenom sådan modern teknik som 5G och innovation kan ge landsbygdssamhällen nytt liv. Parlamentet understryker dessutom vikten av ett stärkt samarbete mellan landsbygdsområden och stadsområden. Parlamentet betonar vikten av att alla får tillgång till decentraliserade sociala och offentliga tjänster och infrastrukturer av hög kvalitet och till överkomliga priser, särskilt för barn och äldre, i syfte att främja social delaktighet, säkerställa jämställdhet och lindra effekterna av demografiska förändringar. Parlamentet understryker betydelsen av att i framför allt områden med avfolkningsrisk föra in nya tillfällen till avlönad anställning, för att bibehålla samhällena och skapa förutsättningar för att underlätta en tillfredsställande balans mellan arbetsliv och privatliv. Parlamentet anser att det är viktigt att betona en geografisk helhetssyn för stads- och landsbygdsområden som kompletterande funktionella områden. Parlamentet understryker att man måste få till stånd en större samverkan mellan de olika fonderna i syfte att uppnå en verkligt lokalt ledd hållbar utveckling. Parlamentet konstaterar att man bör sträva efter att göra EU:s demografipolitik mer fullständig och bättre samordnad både mellan medlemsstaterna och horisontellt. Parlamentet påminner om att EU inte bara bidrar med medel till territoriell utveckling utan även i stor utsträckning utformar de lokala och regionala myndigheternas möjlighet att använda sina egna medel till att bekämpa social ojämlikhet som har en territoriell bakgrund. Parlamentet betonar att den befintliga ramen, även om de undantag som inte kräver anmälan har förenklats och blivit fler genom moderniseringsprocessen avseende statliga stöd, fortfarande är mycket komplicerad och betungande för de minsta lokala och regionala myndigheterna. Parlamentet anser att det, även om lagstiftningen om offentlig upphandling förenklades 2014, fortfarande finns för många hinder för att små lokala och regionala myndigheter ska kunna förbättra ekonomin i dessa känsliga områden.

13.

Europaparlamentet anser att EU bör stödja migrations- och inkluderingspolitiken i medlemsstaterna genom att respektera dessa medlemsstaters rättigheter och befogenheter samt subsidiaritetsprincipen, i syfte att minimera de negativa demografiska problemen. Parlamentet betonar därför hur viktigt det är med politik för familjebildande och familjestöd. Parlamentet anser att de lokala och regionala organen ska vara bemyndigade att på ett framgångsrikt sätt genomföra integrationspolitiken lokalt. Parlamentet anser att lokala och regionala organ bör vara aktiva aktörer i åtgärder för att hantera de demografiska utmaningarna. Parlamentet kräver att man i den årliga tillväxtöversikten och de landspecifika rekommendationerna ska beakta de regionala skillnaderna och obalanserna mellan regionerna inom medlemsstaterna. Parlamentet anser att detta samarbete i gränsregioner måste spegla såväl önskningarna om som omfattningen av gränsöverskridande initiativ, och föreslår att utbildningsprogram utvecklas på detta område för att skapa en bättre förståelse av och medvetenhet om de frågor det handlar om. Parlamentet anser att hanteringen av demografiska problem måste ha en integrerad strategi för hela Europa, och att lösningen på problemet i en del av Europa inte bör få negativa konsekvenser för andra delar av kontinenten. Parlamentet vill se ett nätverk, på alleuropeisk nivå, för utbyte av god praxis och erfarenheter genom vilka lokala och regionala myndigheter samt intressenter i det civila samhället kan utbilda varandra i hantering av problem som orsakas av demografiska förändringar.

Bättre effekt av de europeiska medlen

14.

Europaparlamentet betonar att ESI-fonderna måste förbättra effektiviteten när det gäller att hantera de demografiska förändringarna under nästa programperiod, genom en ökad och mer specifik inriktning på de demografiska förändringarna som ett prioriterat område i de slutliga förordningarna samt spridning av riktlinjer för att stödja medlemsstaterna, regionerna och de lokala myndigheterna, med målsättningen att utforska hur strukturfonderna kan användas för att hantera de demografiska förändringarna vid utformningen och tillämpningen av partnerskapsavtal och operativa program; ett mer proaktivt förhållningssätt vid utformningen av befolkningspolitiken och utbyte av god praxis och erfarenheter för institutionellt lärande; tillhandahållande av tekniskt stöd till förvaltningsmyndigheter och lokala berörda parter så att en effektiv politik avseende de demografiska förändringarna kan bedrivas på både nationell och regional nivå, ett obligatoriskt krav på att lokala myndigheter ska delta aktivt i utformning, förvaltning och intern utvärdering av programmen för fondernas tillämpning och ett nödvändigt fastställande av vilka områden som står inför demografiska utmaningar bland Nuts 3-områden och LAU-nivån. Parlamentet uppmuntrar till tillhandahållande av tekniskt stöd och utbildning till lokala intressenter och förvaltande myndigheter i syfte att bedriva en effektiv politik för att möta de demografiska utmaningarna på nationell, regional och lokal nivå. Parlamentet anser att det i vissa medlemsstater händer att de regionala bidragen på Nuts 2-nivå döljer socialterritoriella intraregionala, men även överregionala, ojämlikheter. Parlamentet begär att EU:s kartor ska utformas i lämplig skala för att spegla de lokala problemen, så att de kan bidra till att leda bidragen till de mest missgynnade områdena.

15.

Europaparlamentet begär att Europeiska regionala utvecklingsfonden i högre utsträckning ska bidra till och ge mer stöd för att man i områden som präglas av en hög andel åldrande befolkning, lantlighet och utflyttning ska kunna förbättra infrastrukturen för transport och telekommunikation, minska den digitala klyftan (även mellan generationer) och tillhandahålla bättre offentliga tjänster. Parlamentet betonar i detta sammanhang området ”e-hälsas” betydelse. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionerna att bättre rikta tillgängliga investeringar för att hantera de demografiska förändringarna och dessas följder.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda sammanhållningspolitiska medel för att bromsa den ökande migrationen från glesbefolkade regioner, där lämplig infrastruktur och en tillräcklig servicenivå är nödvändiga förutsättningar, i synnerhet för att behålla barnfamiljer.

17.

Europaparlamentet understryker att Europeiska socialfonden bör utöka sitt arbete för att utbilda ungdomar och bör främja anställbarheten, främja en bättre balans mellan arbets- och privatlivet och bekämpa den sociala utestängningen av äldre människor. Parlamentet betonar vidare att fonden bör förbättra sysselsättningsmöjligheterna genom förberedande program för invånarna i eftersatta regioner, och främja den sociala och digitala inkluderingen för kvinnor, ungdomar och äldre i dessa områden. Parlamentet betonar ur denna synvinkel att det vid framtida stöd till avlägsna regioner från Europeiska socialfonden även ska läggas större tonvikt på en bättre balans mellan arbetsliv och privatliv. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att inrätta en särskild post, inom ramen för befintliga medel, som är öronmärkt för områden som lider av allvarliga och permanenta demografiska nackdelar. Parlamentet begära att medlen ska fördelas i ett upplägg där prioriteringarna delas upp i åtgärder på kort, medellång och lång sikt. Parlamentet understryker därför vikten av att ta med Sammanhållningsfonden i framtida strategier för att möta demografiska förändringar, och erinrar om att fonden inrättades för att förstärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen i EU. Parlamentet anser det vara viktigt att långt mer stöd tillhandahålls genom ESF till små organisationer som utarbetar och leder innovativa sociala projekt, samt EU-omfattande transnationella pilotprojekt som tar itu med sociala och sysselsättningsrelaterade problem, för att underlätta för innovativt regionalt, gränsöverskridande, transnationellt och makroregionalt samarbete, och på så vis möta de utmaningar som orsakas av de demografiska förändringarna.

18.

Europaparlamentet beklagar att EU:s ungdomsgaranti, vilket betonades i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 5/2017, som bör syfta till att hjälpa unga människor utan arbete eller utbildning, har nått begränsad framgång och att dess resultat inte lever upp till de ursprungliga förväntningarna.

19.

Europaparlamentet anser att Efsi, i syfte att undvika territoriell splittring, bör gynna de områden där befolkningsdynamiken är minst genom ökade investeringar inom EU:s prioriterade områden såsom energi, transport, företagande, innovativ forskning, små och medelstora företag, utbildning eller social infrastruktur. Parlamentet anser att man bör diskutera en särskild status för regioner med demografiska nackdelar vid utformningen av den framtida sammanhållningspolitiken efter 2020.

Framtidens sammanhållningspolitik för att hantera demografiska förändringar

20.

Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken förfogar över lämpliga verktyg för att kunna bidra till att bemöta de demografiska förändringarna, i synnerhet i samband med annan europeisk, nationell och regional politik, såväl med en åldrande befolkning som med avfolkning, och att den följaktligen bör ges en större roll för att hjälpa regioner och ge flexibilitet i anpassningen till de demografiska förändringarna. Parlamentet anser att detta också bör återspeglas i de fondspecifika förordningarna för att bemöta demografiska förändringar, som en del av dess uttryckliga befogenhet enligt artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet begär en noggrann definition av begreppet ”allvarliga och permanenta demografiska nackdelar” i artiklarna 174 EUF-fördraget och 121 i förordning (EU) nr 1303/2013, med hjälp av vilken de demografiska utmaningarna kan omsättas i statistiska termer. Parlamentet betonar vikten av förbindelser mellan stad och landsbygd och uppmanar kommissionen att reflektera över möjligheten att komplettera integrerade strategier för hållbar stadsutveckling med partnerskap för hållbar stads- och landsbygdsutveckling. Parlamentet anser att kommissionen måste vidta proaktiva åtgärder för att förhindra ogynnsamma effekter av demografiska förändringar och ge tekniskt bistånd till de regioner som berörs mest av avfolkningen.

21.

Europaparlamentet betonar att sammanhållningspolitiken bör främja kvinnors anställbarhet och delaktighet, särskilt mödrar som har svårt att hitta anställning, och efterlyser därför att kvinnor ska få tillgång till utbildningsprogram, men påpekar dock att de kvalifikationer som erhålls bör svara mot arbetsmarknadens behov. Parlamentet understryker vikten av att hjälpa unga mödrar att återgå till arbete genom att tillhandahålla tillförlitlig heldagsbarnomsorg för barn i alla åldrar, inbegripet förskoleresurser, för att stoppa avfolkningen.

22.

Europaparlamentet anser att regionerna, för att hantera de demografiska utmaningarna, bör utnyttja ESI-fonderna på ett mer proaktivt sätt i syfte att få bukt med ungdomsarbetslösheten och ge ungdomarna en möjlighet att komma in ordentligt i arbetslivet. Parlamentet konstaterar att detta skulle kunna åstadkommas genom att stödja utbildningsprogram och entreprenörskap bland unga människor.

23.

Europaparlamentet kräver att man upprättar en rättslig ram inom den kommande förordningen om gemensamma bestämmelser för att beakta regioner som ställs inför allvarliga och permanenta demografiska utmaningar. Parlamentet understryker att det behövs en mer proaktiv och riktad metod för demografiskt beslutsfattande, eftersom regionala skillnader i demografiska mönster sannolikt kommer att generera en betydande ojämlik socioekonomisk inverkan på de europeiska territorierna, vilket skulle kunna öka de regionala skillnaderna i Europa ytterligare. Parlamentet begär att de nya instrumenten för att stärka nedifrån och upp-strategin och flernivåstyret, t.ex. lokalt ledd utveckling och integrerade territoriella investeringar, ska förstärkas och ges enklare administration i syfte att uppnå en ännu djupare integration på lokal och regional nivå som en del i en integrerad och heltäckande regional utvecklingsansats. Parlamentet vill se att man skapar portal-baserade tjänster som kommer att hjälpa befintliga företag på landsbygden att skapa bättre förbindelser till sina partner i städerna. Parlamentet understryker betydelsen av att, inom ramen för den framtida sammanhållningspolitiken, på ett bättre sätt beakta de specifika territoriella särdrag som kommer till uttryck på subregional nivå. Parlamentet understryker att brist på kapacitet och stabil förvaltning inom många regionala och lokala myndigheter utgör ett stort hinder för ESI-fondernas program, och kräver därför att man inför kapacitetsbyggande instrument.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att formulera nya kriterier som gör det möjligt att använda variabler för demografi, ekonomi, miljöeffekter och tillgänglighet för att urskilja de områden som kännetecknas av demografiska utmaningar, samt att genomföra undersökningar om möjliga socioekonomiska och miljömässiga indikatorer för att komplettera BNP-indikatorn med kriterier som socialt kapital, förväntad livslängd och miljökvalitet. Parlamentet anser att BNP och befolkningstäthet inte utgör indikatorer som på egen hand är tillräckliga för att karaktärisera områden med allvarliga och permanenta demografiska nackdelar. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sammanhållningspolitiken införliva nya dynamiska indikatorer utöver BNP-indikatorn, såsom en demografisk indikator och framför allt EU:s regionala index över social utveckling, för att ge en mer komplett bild av de specifika utmaningar som dessa regioner ställs inför, eller för att överväga ytterligare medel för dessa regioner som liknar de som ges till glesbefolkade områden i den aktuella programperioden (förordningen om gemensamma bestämmelser, bilaga VII, punkt 9). Parlamentet understryker att det behövs särskilda instrument för övervakning och utvärdering av ESI-fondernas potential och verkliga effekter i fråga om att hantera de demografiska förändringarna genom tillhandahållande av riktlinjer och efterföljande utarbetande av relevanta demografiska indikatorer, Parlamentet framhåller betydelsen av aktuell, tillförlitlig och disaggregerad statistik för en effektivare och mer objektiv politisk förvaltning, i synnerhet för att skapa en mer detaljerad kännedom om de inneboende egenskaperna hos olika glesbefolkade områden. Parlamentet begär därför att Eurostat inför en högre detaljeringsgrad för statistikuppgifter som är relevanta för en lämplig EU-politik vad gäller demografi, i synnerhet med avseende på de demografiska, familjerelaterade, sociala och ekonomiska indikatorer som tillhandahålls, och begär dessutom att de uppdelas minst ned till subregional nivå, det vill säga till Nuts 3-nivå.

25.

Europaparlamentet anser att den framtida sammanhållningspolitiken bör inkludera specifika åtgärder för de områden som står inför de största demografiska utmaningarna, liksom en större flexibilitet i fråga om valet av tematiska mål eller medfinansieringsnivåer, i syfte att utforma inomregionala och mellanregionala strategier i en och samma medlemsstat, med lokalt deltagande. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga en nationell strategi för demografisk utveckling som ett nytt förhandsvillkor.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett flaggskeppsinitiativ om demografiska frågor i Europa 2020-strategin, som finansieras genom befintliga ESI-fonder och som inbegriper en uppsättning åtgärder inom ramen för följande tre kategorier: Smart tillväxt genom åtgärder för att bistå regioner som står inför demografiska utmaningar på området IKT, FoU och innovation samt små och medelstora företag. Inkluderande tillväxt, med införlivande av särskilda åtgärder för att få unga att stanna i området, och därmed säkerställa hållbara generationsskiften, främja egenföretagandet och införa åtgärder för social inkludering av invandrare och flyktingar som har internationellt skydd. Hållbar tillväxt, genom åtgärder som hjälper dessa områden att investera i ”grön ekonomi”, inbegripet system för hållbara transporter. Parlamentet välkomnar EU:s åtgärd för ”smarta byar” enligt vilken politiken särskilt måste fokuseras på att övervinna den digitala klyftan mellan landsbygdsområden och stadsområden och utveckla den potential som anslutning och digitalisering av landsbygdsområden erbjuder. Genom åtgärderna stöds även bottom-up-initiativet för smarta öar, som är ett försök från myndigheterna och lokalsamhällena på Europas öar att förbättra livet på öarna genom hållbara och integrerade lösningar.

27.

Europaparlamentet anser att den fleråriga budgetramen efter 2020 bör ge beslutsam och övertygande stimulans till de demografiska utmaningarna, med beaktande av den rådande demografiska situationen och utvecklingen, och måste vid behov främja lösningar genom riktade åtgärder såsom särskilda budgetanslag. Parlamentet begär att den gemensamma jordbrukspolitiken i högre utsträckning, genom en ”andra pelare” inriktad på landsbygdsutveckling och finansierad via Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, ska stärka tjänster och infrastruktur som leder till social inkludering och att den ska vända tendenserna till social och ekonomisk försämring samt avfolkning i områden med allvarliga och permanenta demografiska nackdelar. Parlamentet uppmanar de nationella, regionala och lokala myndigheterna att utbyta erfarenheter, bästa praxis och nya strategier för att förhindra de negativa konsekvenserna av de demografiska förändringarna. Parlamentet anser att de transeuropeiska transportnäten (RTE-T) och sjömotorvägarna bör inbegripa områden med allvarliga och permanenta demografiska nackdelar.

28.

Europaparlamentet understryker mervärdet hos den gemensamma metoden för lokalt ledd utveckling (LLU) inom alla ESI-fonder för att utveckla och genomföra integrerade och skräddarsydda bottom-up-lösningar. Parlamentet beklagar dock att LLU endast är obligatoriskt för Ejflu och att lokala och deltagandebaserade strategier minskar inom Eruf, ESF och EHFF. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att göra utnyttjandet av LLU obligatoriskt inom alla ESI-fonder.

o o

29.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.

(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 289.

(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 470.

(4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 259.

(5) EUT L 347, 20.12.2013, s. 303.

(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0049.

(7) EUT L 347, 20.12.2013, s. 281.

(8) Antagna texter, P8_TA(2017)0099.

(9) Antagna texter, P8_TA(2016)0213.

(10) EUT C 316, 22.9.2017, s. 145.

(11) Antagna texter, P8_TA(2016)0211.

(12) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 9.

(13) EUT C 74 E, 13.3.2012, s. 19.

(14) EUT C 50 E, 21.2.2012, s. 55.

(15) EUT C 184 E, 6.8.2009, s. 75.

(16) EUT C 292 E, 1.12.2006, s. 131.

(17) EUT C 17, 18.1.2017, s. 40.

(18) Espons arbetsdokument. Luxembourg, ESPON EGTC, mars 2017.

(19) Eurostat, The EU in the World, 2016 års utgåva.

(20) Eurostat, Eurostat Yearbook, 2016 års utgåva.

4.10.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/20

P8_TA(2017)0428

Handlingsplan för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag

Europaparlamentets resolution av den 14 november 2017 om handlingsplanen för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag (2017/2066(ΙΝΙ))

(2018/C 356/03)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens grönbok av den 30 april 2007 om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag på den inre marknaden (COM(2007)0226),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (1) (konsumentkreditdirektivet),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/103/EG av den 16 september 2009 om ansvarsförsäkring för motorfordon och kontroll av att försäkringsplikten fullgörs beträffande sådan ansvarighet (2) (motorfordonsförsäkringsdirektivet),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 av den 16 september 2009 om gränsöverskridande betalningar i gemenskapen och om upphävande av förordning (EG) nr 2560/2001 (3),

—	med beaktande av kommissionens grönbok av den 11 januari 2012Mot en gemensam Europeisk marknad för kort-, internet- och mobilbetalningar (COM(2011)0941),

—	med beaktande av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens rapport från 2014 om jämförande webbplatser (Report on Good Practices on Comparison Websites),

—	med beaktande av Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndighetens yttrande från april 2016 till EU:s institutioner om en gemensam ram för riskbedömning och transparens för tjänstepensionsinstitut,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/ЕU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (4) (hypotekslånedirektivet),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (5),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 910/2014 av den 23 juli 2014 om elektronisk identifiering och betrodda tjänster för transaktioner på den inre marknaden och om upphävande av direktiv 1999/93/EG (6),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/92/EU av den 23 juli 2014 om jämförbarhet för avgifter som avser betalkonto, byte av betalkonto och tillgång till betalkonto med grundläggande funktioner (7) (betalkontodirektivet),

—	med beaktande av kommissionens rapport av den 8 augusti 2014 om verksamheten i de europeiska tillsynsmyndigheterna (ESA) och Europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS) (COM(2014)0509),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/751 av den 29 april 2015 om förmedlingsavgifter för kortbaserade betalningstransaktioner (8),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2015/2366 av den 25 november 2015 om betaltjänster på den inre marknaden, om ändring av direktiven 2002/65/EG, 2009/110/EG och 2013/36/EU samt förordning (EU) nr 1093/2010 och om upphävande av direktiv 2007/64/EG (9),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/97 av den 20 januari 2016 om försäkringsdistribution (10) (försäkringsdistributionsdirektivet),

—	med beaktande av kommissionens grönbok av den 10 december 2015Finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag: Bättre produkter, större urval och fler möjligheter för konsumenter och företag (COM(2015)0630),

—	med beaktande av Europeiska bankmyndighetens svar av den 21 mars 2016 om kommissionens grönbok om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag,

—	med beaktande av den särskilda Eurobarometern 446 från juli 2016 om finansiella produkter och tjänster,

—	med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om grönboken om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag (11),

—	med beaktande av rapporten från 2016 från Better Finance om den verkliga avkastningen på pensionssparande (Pension Savings: The Real Return)

—	med beaktande av sin resolution av den 17 maj 2017 om FinTech: teknikens inverkan på finanssektorns framtid (12),

—	med beaktande av kommissionens samrådsdokument om översynen av de europeiska tillsynsmyndigheterna av den 21 mars 2017,

—	med beaktande av kommissionens handlingsplan av den 23 mars 2017Handlingsplanen om finansiella tjänster för konsumenter: Bättre produkter, fler valmöjligheter (COM(2017)0139),

—	med beaktande av UK Financial Conduct Authoritys undersökning av kapitalförvaltningsmarknaden från juni 2017,

—	med beaktande av protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

—	med beaktande av protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0326/2017), och av följande skäl:

EU:s marknad för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag är fortfarande tämligen underutvecklad och mycket fragmenterad, men arbete pågår i olika medlemsstater. Därför krävs det brådskande och effektiva åtgärder för att underlätta innovation som är till nytta för slutanvändarna, samtidigt som den fulla potentialen i den inre marknaden för dessa finansiella tjänster frigörs, vilket skulle öka konkurrenskraften, sänka priserna och öka utbudet och mångfalden av produkter.

Vi bör fortsätta att vara ambitiösa med att avlägsna nationella hinder och stävja de rådande tendenserna som hindrar innovation inom finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag. Kommissionen och rådet bör vara ambitiösare på området gränsöverskridande investeringar för privatpersoner och mindre företag inom kapitalmarknadsunionen, och inte bara ta itu med de enklare frågorna utan också de viktigaste hindren som påverkar denna marknad, vilket innefattar språk, oro för bedrägeri eller brottslighet, osäkerhet kring de skattemässiga konsekvenserna, skillnader avseende värdepappers- och bolagsrätt, okända prövnings- och insolvensförfaranden och bristande förtroende för ramverk för konsumentskydd.

En europeisk marknad för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag är endast bärkraftig om den innebär ett faktiskt mervärde för konsumenterna och leverantörerna av finansiella tjänster genom att verkningsfullt säkerställa konkurrens och konsumentskydd, särskilt när det gäller produkter som behövs för deltagande i det ekonomiska livet och för sårbara konsumenter.

I den särskilda Eurobarometern 446 drar man slutsatsen att européer fortfarande i huvudsak köper finansiella produkter eller tjänster i det egna landet och ofta inte ens uttrycker ett behov av eller önskemål om att ha tillgång till dessa tjänster i utlandet, fastän det finns vissa faktiska hinder för att de får sådan tillgång. Till och med inom den egna medlemsstaten är det bara ett fåtal som letar upp mer attraktiva erbjudanden och byter leverantör. Den därav följande bristen på (gränsöverskridande) konkurrens kan hindra konsumenter och små investerare från att få så förmånliga finansiella produkter och tjänster som möjligt.

I Europaparlamentets resolution av den 17 maj 2017 definieras finansteknik (FinTech) såsom finans som möjliggörs av eller tillhandahålls via ny teknik och som påverkar hela finanssektorn och alla dess delar, från bankväsendet till försäkringsbranschen, pensionsfonder, investeringsrådgivning, betalningstjänster och marknadsinfrastrukturer. Användningen av teknik för att tillhandahålla finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag kan potentiellt bidra till att övervinna några av hindren för den gemensamma marknaden och förbättra sektorns operativa effektivitet. Digitalisering räcker inte i sig för att övervinna dessa hinder. En större integration av gränsöverskridande finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag, och bättre information om de möjligheter som en sådan marknad erbjuder, kan bidra till att förstärka en informerad efterfrågan som verkar för bättre kvalitetsstandarder inom detta område.

Europaparlamentet noterar att kommissionens handlingsplan för finansiella tjänster beaktar vissa av de frågor som parlamentet tog upp i sitt betänkande om grönboken om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag, i syfte att säkerställa konsumentskydd i samband med en robust teknikbaserad inre marknad för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag, och samtidigt skydda konsumenterna, uppmuntra konkurrens, garantera uppgiftsskydd, sänka priserna och bekämpa skattebedrägeri, skatteundandragande, skatteflykt och penningtvätt. Parlamentet anser trots det att handlingsplanen inte lyckas i ambitionen att skapa ett regelverk som gynnar transparens, tillväxt och innovation, där företag och konsumenter sätter stor tillit till sådana finansiella produkter. Parlamentet noterar att man på oklara grunder fortsätter att ta ut höga avgifter och provisioner för privata pensioner, investeringsfonder och andra produkter till privatpersoner och mindre företag, något som i betydande grad påverkar den faktiska avkastningen för dessa investerare. Parlamentet delar dock kommissionens uppfattning att införlivandet och genomförandet av rättsakter som har utarbetats under de senaste åren för finansiella tjänster, däribland MiFID2 och försäkringsdistributionsdirektivet (IDD), bör fortgå och prioriteras, samtidigt som lagstiftningsförslag bör läggas fram vid behov.

Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av nya finansiella tjänster och institutioner som bidrar till konkurrens på finansmarknaderna och till nya möjligheter för kunderna. Parlamentet noterar dock att 2016 uppgick finansteknikfinansieringen i Europa till endast 2,2 miljarder US-dollar jämfört med 12,8 miljarder US-dollar i Förenta staterna och 8,6 miljarder US-dollar i Kina, vilket visar det akuta behovet av en snabb mentalitetsförändring och lämpliga regleringsinsatser som svar på den tekniska utvecklingen för att Europa ska bli en ledande marknad för innovation. Parlamentet betonar att en verklig inre marknad för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag, där ett högt konsumentskydd och lika spelregler för nya marknadsaktörer säkerställs, kommer att göra EU attraktivt som centrum för innovativa finansiella tjänster och ge konsumenterna fler och bättre valmöjligheter till lägre priser. Parlamentet betonar att ny teknik visserligen kan medföra regleringsutmaningar, men att de även kan innebära goda möjligheter till innovation som gynnar slutanvändarna och stimulerar ekonomisk tillväxt och arbetstillfällen.

Europaparlamentet anser det vara absolut nödvändigt att säkerställa möjligheter att ingå gränsöverskridande avtal för alla slags finansiella tjänster, inbegripet, men inte begränsat till, öppnande av transaktions- och sparkonton, bankkort, konsument- och bolån, försäkringar och statspapper.

Europaparlamentet anser att det strider mot principerna för den inre marknaden för finansiella tjänster att kräva att kunden ska ha sin hemvist eller ha en identitetshandling som utfärdats i den medlemsstat där den finansiella produkten erbjuds, inbegripet statspapper, för att produkten faktiskt ska tillhandahållas.

Europaparlamentet anser att det vore gynnsamt att underlätta gränsöverskridande förvärv av statspapper för privatpersoner och mindre företag.

Europaparlamentet anser, såsom det hävdade i punkt 135 i sin resolution av den 14 februari 2017 om årsrapporten om EU:s konkurrenspolitik (13), att transaktions- och sparkonton inte bör innebära avgifter för användaren utom då de är kopplade till specifika tjänster.

Europaparlamentet betonar att tillgång till kontanter från bankomater är en viktig tjänst som bör tillhandahållas utan diskriminering eller otillbörliga metoder och således inte får medföra orimliga kostnader.

Europaparlamentet påminner kommissionen om att finansiella institut fortfarande annullerar betalkort när kortinnehavaren flyttar till en annan medlemsstat, och efterlyser åtgärder på detta område, inbegripet genom att uppmärksamma de nationella myndigheterna.

Europaparlamentet välkomnar att handlingsplanen syftar till att behandla ett antal viktiga frågor och att den på vissa områden specificerar särskilda åtgärder som ska vidtas av kommissionen, med en tydlig tidsplan.

10.

Europaparlamentet anser att kommissionen bör spela en mer proaktiv roll när det gäller att använda kapitalmarknadsunionen, samtidigt som man nära involverar parlamentet som en del av genomförandet av Parisavtalet för att stödja den växande marknaden för hållbara och ansvarsfulla investeringar genom att främja hållbara investeringar via tillhandahållandet av effektiv och standardiserad miljömässig, social och styrningsrelaterad information från börsnoterade företag och finansiella mellanhänder, samt att dessa kriterier speglas i kapitalförvaltningssystem och rapporteringsstandarder. Kommissionen uppmanas dessutom att främja miljömässiga, sociala och styrningsrelaterade kreditvärderingstjänster och en konsekvent ram för marknaden för gröna obligationer, på grundval av kommissionens undersökning i frågan och det arbete som utförs inom G20:s studiegrupp om grön finansiering. Parlamentet ber kommissionen att lägga fram ett förslag om skapande av ett ”EU-sparkonto” i syfte att frigöra långsiktig finansiering och stödja en ekologisk övergång i Europa.

11.

Europaparlamentet understryker vikten av att viktiga finanscentrum tillhandahåller dynamiska marknadsplatser för tjänster till privatpersoner och mindre företag.

12.

Europaparlamentet anser att en hög nivå på konsumentskydd och transparens är av avgörande betydelse för utvecklingen av en inre marknad för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag. Parlamentet insisterar i synnerhet på behovet av att säkerställa skyddet av sårbara konsumenter genom ett effektivt genomförande av direktivet om betalkonton och av ytterligare åtgärder såsom riktlinjer för utbildning om det finansiella systemet. Parlamentet anser att europeisk och nationell finansiell konsumentlagstiftning behöver förstärkas och tillämpas ordentlig, och vid behov harmoniseras ytterligare i alla medlemsstater.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att principen ”samma tjänster, samma risker, samma regler och samma tillsyn” så att konkurrensen inte snedvrids, i synnerhet när nya marknadsaktörer framträder. Parlamentet betonar att dessa regler inte får hämma innovation. Kommissionen uppmanas att förtydliga användningen av bestämmelserna om det allmänna bästa, som medlemsstaterna för närvarande indirekt skulle kunna använda för att utestänga nya produkter från sina marknader, och att bemyndiga ESA-myndigheterna att bli en aktiv medlare mellan medlemsstater när det finns motsatta tolkningar av sådana bestämmelser.

14.

Europaparlamentet betonar att en europeisk marknad för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag måste gagna små och medelstora företag vad gäller såväl utbud som efterfrågan. Parlamentet preciserar att när det gäller utbudet innebär detta en förbättring av små och medelstora företags tillgång till finansiering, samtidigt som det när det gäller efterfrågan innebär att små och medelstora företag lättare kan få tillgång till gränsöverskridande marknader. Parlamentet påpekar att ökad konkurrens inte får missgynna lokalt verksamma små och medelstora företag som erbjuder finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att de europeiska finansiella tillsynsmyndigheterna (EBA, Esma och Eiopa) får tillräckliga resurser och befogenheter för att fullgöra alla sina olika reglerings- och tillsynsuppgifter när det gäller konsumentskydd.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att införa ett 29:e system för finansiella produkter för privatpersoner och mindre företag. Kommissionen uppmanas vidare att undersöka möjligheten att skapa ett harmoniserat regelverk med standardalternativ för de vanligaste finansiella produkterna i EU, enligt modellen för bankkonton med grundläggande funktioner och europeiska privata pensionsprodukter.

Åtgärd 1 – Lägre avgifter för transaktioner i andra valutor än euro

17.

Europaparlamentet påminner om att avgifterna för gränsöverskridande betalningar utanför euroområdet fortfarande är höga. Kommissionen uppmanas därför att snabbt föreslå en ändring av förordning (EG) nr 924/2009 i syfte att minska avgifterna för gränsöverskridande transaktioner i alla medlemsstater. Parlamentet beklagar i detta avseende avsaknaden av ett gemensamt europeiskt betalningsinstrument, såsom ett EU-omfattande kreditkort eller betalkort i europeisk ägo.

Åtgärd 2 – Transparent valutaomräkning

18.

Europaparlamentet betonar att genomdrivandet av den nuvarande lagstiftningen är avgörande för att behandla bristen på transparens när det gäller ”dynamisk valutaomräkning”. Parlamentet påminner om att direktiv (EU) 2015/2366 föreskriver en skyldighet för näringsidkare att klart och tydligt framhäva och presentera den slutgiltiga kostnaden för den dynamiska valutaomräkningen för konsumenterna, bland annat när dessa konsumenter gör kontantuttag med valutaomräkning i bankomater. Parlamentet understryker dock att konsumenterna måste kunna välja de bästa kurserna och känna till avgifter och ytterligare kostnader i samband med transaktioner, betalningar utomlands och bankomatuttag, inbegripet vid användning av dynamisk valutaomräkning. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att leverantörer öppet redovisar alla valutakurspålägg såsom en avgift, inom ramen för offentliggörandet av kostnader och avgifter enligt det andra betaltjänstdirektivet, och att de olika kurser som erbjuds av olika leverantörer av finansiella tjänster presenteras på ett transparent sätt. Parlamentet noterar att ökad finansiell kompetens bland konsumenterna är avgörande för att uppnå detta. Parlamentet rekommenderar att anonym provhandel utförs på EU-nivå i syfte att bedöma och offentligt redogöra för hindren för gränsöverskridande tillgång, kvaliteten på tjänsterna och efterlevnaden av EU-lagstiftningen och för att övervaka utvecklingen av produkter och tjänster.

Åtgärd 3 – Förenklat produktbyte

19.

Europaparlamentet uppmärksammar konsumenternas låga bytesfrekvenser för de flesta bank- och skadeförsäkringsprodukter, vilket är ett hinder för inträde på dessa gränsöverskridande marknader, och uppmuntrar därför kommissionen att göra det enklare för konsumenterna att byta till mer fördelaktiga finansiella tjänster inom EU och avsluta finansiella avtal och att göra lån och andra finansiella produkter tillgängliga över gränserna. Parlamentet betonar den stora potentialen när det gäller att erbjuda försäkringsprodukter över gränserna, t.ex. fordonsförsäkring. Parlamentet konstaterar dock att principen om avtalsfrihet gör det möjligt för finansiella institut att besluta med vilka de ingår avtal. Kommissionen uppmanas i detta sammanhang att erkänna betydelsen av att kontrollera ocker och lån som förskott på lönen, som har lett till exploatering av utsatta konsumenter och små och medelstora företag.

20.

Europaparlamentet ställer sig bakom kommissionens ambition att införliva resultaten av direktivet om betalkonton för att göra det enklare att byta leverantör av finansiella tjänster och produkter. Kommissionen uppmanas att lägga fram lagstiftningsinitiativ som är specifikt inriktade på den finansiella sektorn och syftar till att avskaffa omotiverad geoblockering i syfte att göra det lättare för konsumenterna att byta till mer fördelaktiga finansiella tjänster i andra medlemsstater. Parlamentet noterar att lämpligt offentliggörande och konsumentskydd är nyckelfaktorer för att uppnå detta.

Åtgärd 4 – Webbplatser för kvalitetsjämförelse

21.

Europaparlamentet betonar värdet av en välstrukturerad och lättanvänd EU-jämförelseportal som täcker de europeiska finansmarknaderna för privatpersoner och mindre företag i sin helhet. Kommissionen uppmuntras att granska de befintliga oberoende portaler som finns i medlemsstaterna i detta syfte. Parlamentet betonar att jämförelseverktyg måste vara korrekta och relevanta för konsumenterna och inte endast fokusera på produkternas priser utan också på deras kvalitet, med hänsyn tagen till andra kriterier såsom kontorsnät, personliga kontakter och hållbara affärsmetoder, och med beaktande av att endast likartade produkter kan jämföras. Parlamentet påminner om att enbart likartade produkter bör jämföras, så att inte konsumenterna förvirras.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja verktyg såsom gemensamma kontaktpunkter, vilka ökar konkurrensen och är till stöd för företag för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag.

Åtgärd 5 – Bättre motorfordonsförsäkring

23.

Europaparlamentet anser att det efter kommissionens Refit-översyn av direktivet för motorfordonsförsäkring kommer att krävas ändringar av detta direktiv för att trygga skadeersättning till offer för trafikolyckor och för att underlätta gränsöverskridande portabilitet och erkännande av bonus för skadefria år, och att omfattningen av direktivet för motorfordonsförsäkring med anledning av domstolens domar ska revideras så snart som möjligt i syfte att åtgärda bristande erkännande av bonus för skadefria år och säkerställa att det gäller under de omständigheter som medlagstiftarna avsåg.

Åtgärd 6 – Transparent prissättning vid biluthyrning

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka huruvida det krävs ytterligare initiativ avseende biluthyrningsföretag som säljer försäkringar, i syfte att säkerställa en transparent prissättning som gäller för alla biluthyrningsföretag i alla medlemsstater.

Åtgärd 7 – En fördjupad inre marknad för konsumentkrediter

25.

Europaparlamentet betonar att åtgärder för att hantera överskuldsättning måste prioriteras om kommissionen avser att undersöka olika sätt att underlätta gränsöverskridande tillgång till lån. Parlamentet efterlyser insatser för att samordna skuldinformation, i full överensstämmelse med EU:s lagstiftning, inklusive lagstiftning om uppgiftsskydd och konsumentskydd, så att enskilda kreditgivare kan veta hur skuldsatt en kund är innan mer krediter lämnas, vilket leder till en effektivare marknad där kreditgivarna kan konkurrera med varandra. Parlamentet efterlyser i detta hänseende en övergripande bedömning av orsakerna till överskuldsättning. Parlamentet påminner om att finanskunskap är ett effektivt sätt att skydda konsumenterna mot riskerna med överskuldsättning. Kommissionen uppmanas därför att främja finansiell utbildning och uppmuntra samarbete mellan flera olika intressenter på detta viktiga område. Parlamentet erinrar, mot bakgrund av finansinstituts ökade användning av kunduppgifter eller stordata genom finansinstitut, om bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen, vilken ger den registrerade personen rätt att erhålla en förklaring till ett beslut som fattats genom automatiserad behandling och att överklaga beslutet. Parlamentet betonar behovet av att garantera att inkorrekta uppgifter kan ändras och att endast verifierbara och relevanta uppgifter används. Parlamentet uppmanar alla intressenter att göra ännu mer för att säkerställa att dessa rättigheter tillämpas. Parlamentet anser att samtycke som lämnas till användning av personuppgifter måste vara dynamiskt och att en registrerad person måste kunna ändra och anpassa sitt samtycke.

Åtgärd 8 – Rättvisa konsumentskyddsregler

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra en noggrann bedömning av huruvida nationella regler och nationell praxis för konsumentskydd inte utgör orättvisa hinder för gränsöverskridande investeringar och huruvida de, i linje med väletablerad intern marknadslagstiftning och rättspraxis, är berättigade av tvingande skäl av allmänt intresse samt nödvändiga och proportionerliga med hänsyn till de syften som ska uppnås. Parlamentet betonar att relevanta konsumentskyddsregler i EU-lagstiftningen ofta medvetet lämnar ett visst spelrum för det nationella införlivandet, så att EU-lagstiftningen ska kunna integreras i befintliga nationella bestämmelser. Parlamentet understryker dock att avvecklandet av nationella hinder inte får uppnås på ett sätt som skadar konsumentskyddet och att konsumentskyddet bör förbli en vägledande prioritet i utformandet av lagstiftningen. Parlamentet uttrycker oro över att mycket av det pappersarbete som leverantörer av finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag utför till följd av EU-lagstiftningen egentligen inte är helt nödvändigt enligt lag och har ringa eller ingen praktisk betydelse för konsumenterna, samtidigt som det skapar en börda som kan leda till onödigt höga kostnader för dessa konsumenter. Parlamentet uppmanar kommissionen att granska sådan dokumentation i syfte att effektivisera den utan att konsumentskyddsfördelarna går förlorade. Parlamentet betonar att tillgången till relevant och lättbegriplig information är avgörande för att konsumenten ska fatta väl underbyggda finansiella beslut. Parlamentet påpekar samtidigt att kvaliteten och inte kvantiteten är den avgörande faktorn för den information som tillhandahålls. Parlamentet betonar att de krav på att informera konsumenter som fastställs i olika europeiska rättsakter måste samordnas på bästa sätt. Parlamentet understryker att dubbla eller motstridiga krav på offentliggörande måste undvikas för att undvika opåkallad byråkrati och onödiga kostnader och inte förvirra kunderna.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en omnibuslagstiftning som möjliggör en övergång från det nuvarande sektorsbaserade lapptäcket för Mifid, IDD, AIFMD osv. i riktning mot att det slutförs en gedigen och konsekvent ram för konsumenttranparens som inte blir onödigt komplex för leverantörer av finansiella tjänster, inbegripet en konvergens av tillsynen mellan medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att verka för att ESA-myndigheternas uppdrag att skydda konsumenterna i högre grad används inom sektorslagstiftningen och att ta hänsyn till detta inom ramen för den kommande översynen av ESA-myndigheternas finansiering och styrning. Parlamentet uppmanar även kommissionen att ge ESA-myndigheterna i uppdrag att leda arbetet med konvergensen av medlemsstaternas metoder för övervakning av affärsmetoder.

28.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att förbereda en kampanj för att öka medvetenheten om FIN-Net, som är ett nätverk som hjälper konsumenter att hävda sina rättigheter, utan att behöva gå till domstol, genom att hitta ett organ för alternativ tvistlösning. Parlamentet anser att FIN-Net bör förbättra sin täckning ytterligare, tydliggöra sin roll och förbättra sin webbplats.

Åtgärd 9 – Bättre kreditprövning

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa harmoniserade och gränsöverskridande standarder och principer för kreditprövning i syfte att minska risken för mer överskuldsättning när alleuropeiska onlinekrediter underlättas, med hänsyn till slutsatserna i offentliggjorda rapporter om genomförandet av direktivet om bostadslåneavtal och direktivet om konsumentkrediter.

Åtgärd 10 – Finansteknik för finansiella tjänster för privatpersoner och mindre företag

30.

Europaparlamentet erkänner konsumenternas rätt att använda programvara i syfte att göra betalningar och dela information om sig själva.

31.

Europaparlamentet stöder kommissionen i dess föresats att lägga fram en heltäckande handlingsplan för finansteknik inom ramen för strategierna för kapitalmarknadsunionen och den digitala inre marknaden, och på så sätt bidra till en integrerad teknikdriven inre marknad för finansiella tjänster som är effektiv och välfungerande och gynnar alla europeiska slutanvändare, samtidigt som lika spelregler säkerställs. Parlamentet stöder kommissionens inrättande av en arbetsgrupp för finansteknik. Parlamentet påpekar att det nya landskap som uppstår i och med utvecklingen av finansteknik kräver att ett antal lämpliga nya skyddsmekanismer utvecklas, exempelvis konsumentupplysning om nya produkter eller bestämmelser om bekämpning av penningtvätt samt mobilisering av kreditplattformar som tillämpar finansteknik.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta dess förslag till resolution om finansteknik: teknikens inverkan på finanssektorns framtid, och främja konsumentskydd, säkerhet, innovation, sund konkurrens samt säkerställa att principen ”samma tjänster, samma risker, samma regler och samma tillsyn” gäller för alla företag oavsett sektor eller plats. Parlamentet betonar att finansteknik bör betraktas såsom finans som möjliggörs av eller tillhandahålls via ny teknik och som påverkar hela finanssektorn och alla dess delar, från bankväsendet till försäkringsbranschen, pensionsfonder, investeringsrådgivning, betalningstjänster och marknadsinfrastrukturer.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen med kraft att skapa en miljö som gynnar innovativa lösningar. Parlamentet noterar att innovativa finansteknikföretag tillhandahåller den konkurrens som krävs för att skapa en effektiv marknad för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag.

34.

Europaparlamentet understryker att olika nya finansinstitut inom finansteknik har samma ansvar gentemot kunder och för finansiell stabilitet som andra motsvarande traditionella institut och tjänster.

Åtgärd 11 – Digital identitetskontroll

35.

Europaparlamentet betonar potentialen i e-signaturer och e-identifiering för att underlätta transaktioner, och uppmanar kommissionen att bygga vidare på det arbete som utförts genom eIDA-förordningen. Parlamentet understryker behovet av att ta hänsyn till personer som inte kan eller vill använda e-signatur eller e-identifiering. Parlamentet stöder driftskompatibilitet för gränsöverskridande e-identifiering inom sektorn för finansiella tjänster och efterlyser lika spelregler för alla medlemsstater (och möjligen utöver detta, för EES-länderna och Schweiz). Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att prioriterat bedöma regleringshindren för e-identifiering, och betonar att eventuella initiativ bör vara teknikneutrala.

36.

Europaparlamentet upprepar att kommissionen måste identifiera och avlägsna regleringshinder för användningen av alleuropeiska elektroniska identifieringssystem för att teckna sig för finansiella tjänster, vilket skulle underlätta gränsöverskridande digitala anmälningsprocesser (digital onboarding) inom hela EU utan att påverka säkerhetsnivån på befintliga system eller deras förmåga att uppfylla kraven i det fjärde penningtvättsdirektivet.

Åtgärd 12 – Onlineförsäljning av finansiella tjänster

37.

Europaparlamentet framhåller behovet av att anpassa EU:s nuvarande rättsliga ram för den digitala världen för att motverka konsumentskyddrisker som är förknippade med online-distansförsäljning, och därigenom skapa nya affärsmöjligheter för europeiska uppstarts- och finansteknikföretag. Parlamentet framhåller konsumentriskerna med onlinespel som ger sken av att vara finansiella produkter, t.ex. binära optioner. Parlamentet hävdar att det krävs en kraftfull och harmoniserad europeisk övervakning för att skydda konsumenterna och undvika regleringsmässiga kryphål. Parlamentet betonar att europeiska konsumentskyddsstandarder ska gälla oavsett om det rör sig om traditionella eller moderna distributionskanaler.

38.

Europaparlamentet understryker vikten av cybersäkerhet och beklagar att kommissionen inte tar upp frågan om cybersäkerhet i sin handlingsplan. Kommissionen uppmanas därför att säkerställa att frågor tas upp som en del av arbetet i dess specialgrupp.

39.

Europaparlamentet understryker behovet av att bevara de vanliga bankkontoren, som utgör en oundgänglig del av det offentliga tjänsteutbudet och är särskilt fördelaktiga för små och medelstora företag, äldre och sårbara konsumenter, som är mindre benägna att använda banktjänster via Internet och föredrar fysiska kontakter. Parlamentet inser att stängning av filialer försämrar den finansiella infrastrukturen på lokal nivå och kan vara till stor skada för lokalsamhällen.

40.

Europaparlamentet konstaterar att den ökade användningen av kunduppgifter eller stordata av finansiella institut kan leda till fördelar för konsumenterna, såsom utvecklingen av mer skräddarsydda, segmenterade och billigare erbjudanden på grundval av en effektivare allokering av risker och kapital. Parlamentet uttrycker å andra sidan oro över hur dynamisk prissättning utvecklas och att detta potentiellt kan leda till sämre resultat för konsumenterna med avseende på jämförelse av erbjudanden och därmed effektiv konkurrens samt riskpoolning och ömsesidighet i kredit- och försäkringssektorn.

o o

41.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 133, 22.5.2008, s. 66.

(2) EUT L 263, 7.10.2009, s. 11.

(3) EUT L 266, 9.10.2009, s. 11.

(4) EUT L 60, 28.2.2014, s. 34.

(5) EUT L 173, 12.6.2014, s. 349.

(6) EUT L 257, 28.8.2014, s. 73.

(7) EUT L 257, 28.8.2014, s. 214.

(8) EUT L 123, 19.5.2015, s. 1.

(9) EUT L 337, 23.12.2015, s. 35.

(10) EUT L 26, 2.2.2016, s. 19.

(11) Antagna texter, P8_TA(2016)0434.

(12) Antagna texter, P8_TA(2017)0211.

(13) Antagna texter, P8_TA(2017)0027.

4.10.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/29

P8_TA(2017)0438

Rättsstatlighet i Malta

Europaparlamentets resolution av den 15 november 2017 om rättsstatlighet i Malta (2017/2935(RSP))

(2018/C 356/04)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 2, 4, 5, 6, 9 och 10 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—	med beaktande av artikel 20 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av artiklarna 6, 7, 8, 10, 11, 12 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och Europadomstolens rättspraxis i relation till denna,

—	med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2014 om EU-medborgarskap till salu (1),

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och åtskilliga FN-konventioner om mänskliga rättigheter som är bindande för alla medlemsstater,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2014En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen (COM(2014)0158),

—	med beaktande av plenardebatten den 24 oktober 2017 om mediefriheten i Malta,

—	med beaktande av avslöjandena om Panamadokumenten och Malta-filerna från den internationella organisationen för grävande journalister (ICIJ) och nätverket European Investigative Collaboration (EIC),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 24 oktober 2017 om legitima åtgärder för att skydda visselblåsare som agerar i allmänhetens intresse när de lämnar ut konfidentiella uppgifter om företag och offentliga organ (3),

—

med beaktande av rapporten och rekommendationerna från undersökningskommittén för att undersöka påstådda överträdelser och missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om penningtvätt, skatteundandragande och skatteflykt (PANA-kommittén), och rapportens bilaga om kommitténs uppdrag i Malta,

—	med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Europeiska unionen är grundad på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstatlighet och respekt för de mänskliga rättigheterna, och dessa värden är universella och gemensamma för medlemsstaterna.

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna är en del av EU:s primärrätt. Yttrandefrihet och mediernas frihet och mångfald är inskrivna i artikel 11 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna och i artikel 10 i Europakonventionen. I enlighet med artiklarna 2, 3.1 och 7 i EU-fördraget har unionen möjlighet att agera för att skydda de gemensamma värden som den har som grund. Rättsstatsmekanismen bör tillämpas med samma kraft på alla medlemsstater.

C.	EU är ett konstitutionellt system som bygger på ömsesidigt förtroende, nämligen att medlemsstaterna agerar i förenlighet med demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter.

D.	Rättsväsendets opartiskhet finns inskrivet i artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i artikel 6 i Europakonventionen, och är en väsentlig förutsättning för den demokratiska maktdelningsprincipen.

E.	Den maltesiska undersökande anti-korruptionsjournalisten och bloggaren Daphne Caruana Galizia mördades i ett bilbombsattentat den 16 oktober 2017.

F.	Mordet ledde till gatudemonstrationer och protester från det civila samhället i Malta med krav på rättvisa, ansvarighet och respekt för rättsstatligheten.

2016 års landsrapport om Malta från övervakningsverktyget för mediepluralism visade på medelhöga (nästan höga) risknivåer för mångfald på marknaden och politiskt oberoende, och identifierade riskhöjande faktorer i samband med avsaknaden av uppgifter om mediemarknaden, avsaknaden av skydd av och självreglering för journalister och redaktionellt oberoende, direkt politiskt ägande av medieföretag och avsaknad av en politik för mediekompetens (4).

H.	I 2017 års internationella pressfrihetsindex (från Reportrar utan gränser) identifierar Maltas lagar om förtal, som kan ge böter eller fängelse och som ofta används, särskilt av politiker, mot journalister, som en viktig faktor som begränsar yttrandefriheten i Malta (5).

Det maltesiska parlamentet diskuterar för närvarande ett lagförslag från den maltesiska regeringen om avskaffande av förtal och införande av ett tillfälligt förbud mot att tillgripa någon form av förebyggande beslut i åtgärder som vidtas enligt gällande lag i samband med förtal eller ärekränkning (6).

J.	Daphne Caruana Galizia anklagades för flera fall av förtal av politiska företrädare från hela det politiska spektrumet i Malta.

K.	Caruana Galizia fick sina bankkonton frysta i år efter att en domstol hade fattat ett förebyggande beslut i ett förtalsmål som väckts av en minister i regeringen, innan ett beslut hade fattats i målet.

Medieföretag i Malta har rapporterat att de har utsatts för hårda påtryckningar från Pilatus Bank, som befinner sig i centrum för anklagelser om penningtvätt, om att dra tillbaka eller ta bort artiklar om banken. Pilatus Bank har vidtagit rättsliga åtgärder i Förenta staterna mot maltesiska medier som banken anser har skadat dess anseende. En läckt efterlevnadsrapport från Financial Intelligence Analysis Unit (FIAU) visar att Pilatus Banks kunder främst är personer i politiskt utsatt ställning från Azerbajdzjan, och att banken inte har utfört den kundkontroll av dessa kunder som krävs enligt penningtvättsdirektivet. En parlamentsledamot från det regerande partiet har krävt en utredning av visselblåsaren vid FIAU.

M.	Före mordet på Daphne Caruana Galizia flydde en visselblåsare från landet. Denna visselblåsare spelade en central roll i anklagelserna om korruption och penningtvätt mot personer i politiskt utsatt ställning i Malta.

N.	Den maltesiska regeringen har genomfört lagen om meddelarskydd från 2013 (7), och är en av de få EU-medlemsstaterna som har fastställt särskilt skydd för visselblåsare i lagstiftningen.

Enligt Maltas författning och lagar utnämns polischefen av premiärministern, den allmänna åklagaren utnämns av presidenten på inrådan av premiärministern, och medlemmar av rättsväsendet utnämns från och med 2017 efter att en kommitté har granskat de nominerade före deras utnämning (8). De maltesiska brottsbekämpande organens och domstolsväsendets oberoende kan äventyras av det faktum att regeringen har befogenhet att utnämna polischefen, chefen för FIAU och den allmänna åklagaren.

P.	Flera olika rapporter i medierna konstaterar att ett stort antal arbetstillfällen i maltesiska offentliga företag skapades några veckor före valet i juni 2017, vilket väckte farhågor om huruvida detta gjordes av skäl som hade samband med valet.

Q.	Malta vägrade ansluta sig till Europeiska åklagarmyndigheten, det oberoende unionsorganet med befogenhet att utreda och lagföra bedrägerier riktade mot EU och andra brott som påverkar unionens ekonomiska intressen.

Avslöjandena om Panamadokumenten från april 2016 visade att totalt 714 företag med anknytning till Malta finns med i den databas över Panamadokumenten som internationella organisationen för grävande journalister (ICIJ) förfogar över. Dokumenten innehåller avslöjanden om en nuvarande minister och en före detta minister från den tidigare administrationen, och om högt uppsatta tjänstemän.

Europaparlamentet organiserade en delegationsresa till Malta i februari 2017 som en del av sin undersökning av Panamadokumenten. Delegationen konstaterade i sin rapport att det finns skäl att tro att den maltesiska poliskåren inte är väl rustad för att fullgöra sina uppgifter på ett optimalt sätt, vilket skulle kunna tyda på administrativa missförhållanden. Delegationen noterade att antalet fällande domar och förverkanden i samband med penningtvätt i Malta förefaller extremt lågt i förhållande till det genomsnittliga antalet rapporter som polisen har fått från FIAU. En statlig tjänsteman och en före detta minister avslog PANA-kommitténs begäran om ett möte under besöket.

I två konfidentiella rapporter från FIAU i Malta, daterade 2016, som offentliggjordes i maj 2017, drogs slutsatsen att det förelåg rimliga misstankar om penningtvätt rörande en statlig tjänsteman. En tredje rapport, som offentliggjordes samtidigt, beskrev i detalj den inspektion på platsen som FIAU hade genomfört i Pilatus Bank, där man enligt uppgift hade upptäckt att banken överträtt den maltesiska lagstiftningen om penningtvätt. Pilatus Banks tillståndsförfarande avslutades snabbt jämfört med den genomsnittliga tid som behövs för att säkerställa efterlevnad av standarderna i kapitalkravsdirektivet.

Chefen för FIAU och polischefen, som båda innehar tjänster som tillsätts direkt av regeringen, avgick strax efter slutförandet av dessa rapporter. Ingen polisutredning inleddes om dessa allvarliga anklagelser om penningtvätt av personer i politiskt utsatt ställning, däribland en ledamot av regeringen. Domare utsågs i de ovannämnda fallen. Två anställda vid FIAU sades upp efter att FIAU:s rapporter hade läckts till pressen.

V.	Kommissionen informerades senast i juni 2017 om anklagelserna, och en begäran ingavs om inledande av ytterligare en undersökning av Malta och dess respekt för och adekvata genomförande av det tredje penningtvättsdirektivet och kapitalkravsdirektivet.

W.	Unionsmedborgarskapet är något av det viktigaste som EU har uppnått. Frågor som rör bosättning och medborgarskap omfattas enligt EU:s fördrag av medlemsstaternas exklusiva befogenhet. EU har befogenhet att övervaka medlemsstaternas praxis för korruptionsbekämpning.

Europeiska unionens domstols fasta rättspraxis bekräftar att varje enskild medlemsstat ska fastställa de kriterier som ska gälla för förvärv och förlust av medborgarskap, med vederbörligt beaktande av unionsrätten. Sedan Maastrichtfördraget trädde i kraft innebär ett beviljande av ett nationellt medborgarskap även ett beviljande av unionsmedborgarskap, som medför ytterligare starka rättigheter. Detta betyder att en medlemsstats nationaliseringsbeslut påverkar även andra medlemsstater och EU.

Den maltesiska regeringen inrättade 2014 ett program för enskilda investerare där man säljer maltesiska medborgarskap och unionsmedborgarskap till tredjelandsmedborgare till ett pris av 650 000 euro. Det är fortfarande oklart vilka som har beviljats medborgarskap genom detta program eftersom de inte identifieras i den offentliggjorda förteckningen över naturaliserade medborgare. En läckt FIAU-rapport från 2016 uttryckte farhågor om eventuell korruption i administrationen för detta program.

Regeringen har utsett Nexia BT som förvaltare av programmet för enskilda investerare. Nexia BT är en förmedlare som i Panamadokumenten namnges som initiativtagare till truster och offshorebolag för maltesiska personer i politiskt utsatt ställning, inbegripet en ledamot av regeringen. Enligt Panamadokumenten har Nexia BT inte agerat med tillbörlig aktsamhet eftersom företaget har underlåtit att lämna all nödvändig information för att identifiera verkligt huvudmannaskap.

AA.

Enligt rapporten From suspicion to action – converting financial intelligence into greater operational impact (Från misstanke till agerande – att öka den operativa effektiviteten med hjälp av finansunderrättelser) från Europols finansunderrättelseenhet har vissa parter, inklusive kriminella organisationer, missbrukat delar av Maltas internetbaserade industrier för att tvätta inkomster från brottslighet. Detta bör inte tolkas som att hela industrin är inblandad.

Europaparlamentet fördömer starkt mordet på Daphne Caruana Galizia och uppmanar den maltesiska regeringen att sätta in alla resurser som behövs för att ställa hennes mördare inför rätta.

Europaparlamentet begär en oberoende internationell utredning av mordet på Daphne Caruana Galizia. Parlamentet konstaterar att de maltesiska myndigheterna har bjudit in internationella brottsbekämpande organ, bland annat Förenta staternas Federal Bureau of Investigation, och nederländska rättsmedicinska specialister i detta syfte. Parlamentet begär att Europol ska delta till fullo i hela utredningen.

Europaparlamentet konstaterar att skyddet för undersökande journalister och visselblåsare är av väsentligt intresse för samhället. Parlamentet uppmanar de maltesiska myndigheterna och alla EU:s medlemsstater att säkerställa skyddet av journalisters och visselblåsares personliga säkerhet och försörjning.

Europaparlamentet uppmanar talmanskonferensen att införa ”Europeiska Daphne Caruana Galizia-priset för undersökande journalistik” som ska delas ut årligen för utomordentlig undersökande journalistik i Europa.

Europaparlamentet beklagar att utvecklingen i Malta under de senaste åren har gett upphov till allvarliga farhågor om rättsstatligheten, demokratin och de grundläggande rättigheterna, inklusive mediernas frihet och polisens och rättsväsendets oberoende.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda en dialog med den maltesiska regeringen om hur rättsstatligheten fungerar i Malta och säkerställa respekten för de europeiska värdena. Parlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet fullständigt om sina bedömningar. Parlamentet upprepar att det behövs en reguljär övervakningsprocess och dialog med alla medlemsstater för att skydda EU:s grundläggande värden demokrati, grundläggande rättigheter och rättsstatlighet, och att rådet, kommissionen och parlamentet bör delta i detta, såsom anges i parlamentets resolution av den 25 oktober 2016 om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter.

Europaparlamentet beklagar att flera allvarliga anklagelser om korruption och åsidosättanden av skyldigheter i samband med penningtvätt och banktillsyn inte har utretts av polisen i Malta, vilket innebär ett hot mot rättsstatligheten i denna medlemsstat. Parlamentet konstaterar att vissa av dessa anklagelser undersöks av de rättsvårdande myndigheterna. Parlamentet beklagar särskilt att det hittills inte har gjorts någon polisutredning i Malta av avslöjandena i samband med Panamadokumenten och personer i politiskt utsatt ställning i de läckta FIAU-rapporterna, och noterar att personer som förekommer i FIAU-rapporterna fortfarande ingår i regeringen. Parlamentet uppmanar Maltas polischef att inleda en sådan utredning.

Europaparlamentet noterar kommentarerna från Maltas högsta domstols ordförande om rättsstatligheten, och stöder hans åsikt att rättsstatligheten i Malta inte garanteras utan en ordentlig brottsbekämpning (9).

Europaparlamentet uttrycker oro över den rapport som PANA-kommittén utarbetade efter sitt besök i Malta, där det anges att de offentliga institutioner som ansvarar för efterlevnad, bedrägerier och ekonomisk brottslighet är starkt politiserade.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bekräfta huruvida Malta efterlever det tredje penningtvättsdirektivet och kapitalkravdirektivet. Parlamentet noterar att Malta är en av flera medlemsstater som kommissionen har inlett ett överträdelseförfarande emot för underlåtenhet att införliva det fjärde penningtvättsdirektivet senast den 26 juni 2017. Parlamentet konstaterar att detta införlivande nu är pågående.

11.

Europaparlamentet uppmanar de maltesiska myndigheterna att ansluta sig till Europeiska åklagarmyndigheten i syfte att tillsammans med andra deltagande medlemsstater bekämpa bedrägerier riktade mot EU och andra brott som påverkar unionens ekonomiska intressen.

12.

Europaparlamentet uppmanar de maltesiska tillsynsmyndigheterna och rättsliga myndigheterna att undersöka tillståndsförfarandet för Pilatus Bank, särskilt i fråga om uppfyllandet av lämplighetskraven för ledningen av finansiella institutioner, enligt vad som anges i kapitalkravsdirektivet, och att undersöka huruvida Nexia BT efterlever penningtvättsdirektivet.

13.

Europaparlamentet upprepar den oro som ledamöter av Europaparlamentet flera gånger har framfört över försäljningen av medborgarskap genom investeringssystem i allmänhet, inklusive i Malta och andra EU-medlemsstater. Parlamentet uppmanar Malta att klargöra vem som har köpt ett maltesiskt pass och alla rättigheter som det för med sig, och vilka skyddsåtgärder som har vidtagits för att se till att alla dessa nya medborgare faktiskt har tillbringat ett år i Malta före köpet. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka denna typ av medborgarskapsprogram i medlemsstaterna, eftersom medlemsstaterna vederbörligen måste beakta unionsrätten när de utövar sin befogenhet i fråga om medborgarskap.

14.

Europaparlamentet uppmanar Malta och alla andra medlemsstater att säkerställa att bekämpandet av skatteundandragande prioriteras och att alla nödvändiga resurser avsätts i detta syfte.

15.

Europaparlamentet beklagar kommissionens beslut att inte offentliggöra EU:s rapport om insatserna mot korruption 2017.

16.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet samt Republiken Maltas president.

(1) EUT C 482, 23.12.2016, s. 117.

(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0409.

(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0402.

(4) Nenadic, Iva, 2016. ”Media Pluralism Monitor 2016 – Monitoring Risks for Media Pluralism in the EU and Beyond. Country report: Malta”. Centrumet för mediernas frihet och mångfald. Rapporten kan laddas ned från http://cmpf.eui.eu/media-pluralism-monitor/mpm-2016-results/malta/

(5) Se https://rsf.org/en/malta

(6) Maltas regering, lagförslag: en akt om uppdatering av regleringen av medier och förtalsärenden och av ärenden som följer av eller är underordnade denna, artikel 26.6. Se http://justiceservices.gov.mt/DownloadDocument.aspx?app=lp&itemid=28292&l=1

(7) Se http://justiceservices.gov.mt/DownloadDocument.aspx?app=lp&itemid=28292&l=1

(8) Akt nr XLIV från 2016, artikel 5 (96A) http://www.justiceservices.gov.mt/DownloadDocument.aspx?app=lp&itemid=27835&l=1

(9) http://www.independent.com.mt/articles/2017-10-02/local-news/Chief-Justice-boldly-speaks-out-about-rule-of-law-need-for-proper-law-enforcement-6736179695

4.10.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/34

P8_TA(2017)0439

Multilaterala förhandlingar inför WTO:s elfte ministerkonferens

Europaparlamentets resolution av den 15 november 2017 om multilaterala förhandlingar inför WTO:s elfte ministerkonferens i Buenos Aires den 10–13 december 2017 (2017/2861(RSP))

(2018/C 356/05)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av Världshandelsorganisationens (WTO) ministerdeklaration i Doha den 14 november 2001 (1),

—	med beaktande av WTO:s ministerdeklaration i Hongkong av den 18 december 2005 (2),

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om utvecklingsagendan från Doha, särskilt resolutionerna av den 9 oktober 2008 (3), 16 december 2009 (4), 14 september 2011 (5), 21 november 2013 (6) och 26 november 2015 (7),

—	med beaktande av resultatet från den nionde ministerkonferensen, som hölls på Bali i december 2013, särskilt avtalet om förenklade handelsprocedurer (8),

—	med beaktande av resultatet från den tionde ministerkonferensen, som hölls i Nairobi i december 2015, och ministerdeklarationen som antogs den 19 december 2015 (9),

—	med beaktande av det resultatdokument som enhälligt antogs den 14 juni 2016 vid WTO:s årliga parlamentariska församling i Genève (10),

—	med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling (11),

—	med beaktande av den sjätte globala översynen av ”Aid for Trade” som genomfördes i Genève den 11–13 juli 2017 (12),

—	med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

WTO har sedan sin tillkomst spelat en avgörande roll för att stärka multilateralismen, främja en inkluderande ekonomisk världsordning och bidra till ett öppet, regelbaserat och icke-diskriminerande multilateralt handelssystem. Doharundan inleddes 2001 med målsättningen att skapa nya handelsmöjligheter, förstärka de multilaterala handelsreglerna och åtgärda rådande obalanser i handelssystemet genom att ställa utvecklingsländernas, särskilt de minst utvecklade ländernas, behov och intressen i centrum för förhandlingarna.

EU har konsekvent argumenterat för en stark regelbaserad multilateral handelsstrategi och samtidigt insett att kompletterande strategier, såsom bilaterala, regionala och plurilaterala avtal, också kan främja en öppnare handel och ekonomisk utveckling, särskilt genom att möjliggöra liberalisering och uppgradering av såväl regler som föreskrifter inom områden som behandlas mindre ingående inom WTO, och som även kan stödja det multilaterala systemet, under förutsättning att dessa avtal är förenliga med WTO:s bestämmelser, grundas på gemensamma regler och skapar förutsättningar för en eventuell multilateralisering i framtiden.

C.	Resultatet av den nionde ministerkonferensen år 2013 var av systemvikt, särskilt ingåendet av avtalet om förenklade handelsprocedurer (TFA), som är den mest betydelsefulla multilaterala handelsöverenskommelsen sedan upprättandet av WTO år 1995.

Vissa WTO-medlemmar försöker undergräva den nuvarande modellen för lösning av internationella handelstvister. WTO:s överprövningsorgan har nästan nått det minsta antal domare som det behöver för att kunna fungera. Förenta staterna förkastade nyligen förslag från EU och vissa latinamerikanska länder om att inleda ett urvalsförfarande för att tillsätta det växande antalet lediga tjänster. Detta dödläge, som har lett till att två av sju platser i överprövningsorganet inte är tillsatta, kan leda till att ett system som är väsentligt för att hantera tvister mellan världens mäktigaste handelsnationer faller samman.

Resultatet av den tionde ministerkonferensen år 2015 var också mycket viktigt med de sex ministerbesluten om jordbruk, bomull och frågor med anknytning till de minst utvecklade länderna, inbegripet ett åtagande om att avskaffa exportstödet till jordbruket, vilket förmodligen var det mest betydelsefulla resultatet på jordbruksområdet någonsin inom WTO.

Den senaste tidens diskussioner om hur man kan gå vidare med utvecklingsagendan från Doha visar tydligt att uppfattningarna går isär bland WTO:s medlemmar om de vidare förhandlingarna. Det är därför nödvändigt att se över ambitionsnivån för att få realistiska möjligheter att uppnå resultat inom alla förhandlingspelare, och därvid ta full hänsyn till handelsmiljön i dag.

G.	Ekonomins digitala omvandling öppnar nya kanaler för handel som underlättar små och medelstora företags deltagande i världshandeln tack vare e-handeln. Detta betraktas allt mer som ett område där WTO skulle kunna spela en viktig roll.

H.	Den elfte WTO-ministerkonferensen (MC11) kommer att äga rum i Buenos Aires, Argentina, den 10–13 december 2017.

Europaparlamentet upprepar sitt fulla engagemang för multilateralismens bestående värde och efterlyser en handelsagenda baserad på fri, rättvis och regelbaserad handel för alla, som stöder agendan för hållbar utveckling genom att ge största vikt åt sociala, miljömässiga och mänskliga rättigheter, och säkerställa att multilateralt överenskomna och harmoniserade regler tillämpas på ett enhetligt sätt för alla.

Europaparlamentet betonar behovet av att bygga vidare på de resultat som uppnåddes vid den nionde och tionde ministerkonferensen för att uppnå och garantera påtagliga framsteg vid den elfte ministerkonferensen i Buenos Aires i december 2017 i syfte att upprätthålla och stärka den multilaterala handelsstrukturen. Parlamentet betonar dock att parterna bör eftersträva nya mål på områden såsom digital handel och underlättande av investeringar.

Europaparlamentet uppmanar bestämt alla WTO-medlemmar att utnyttja den dynamik som skapats av den senaste tidens framsteg, med hänsyn till det strategiska målet att stärka det multilaterala handelssystemet och behovet av att befästa WTO som centrum för handelsförhandlingar, men konstaterar samtidigt att det behövs nya metoder för att hantera de aktuella utmaningarna. Parlamentet konstaterar att flexibilitet, öppenhet, delaktighet och politiskt engagemang kommer att vara nyckeln till globala, balanserade och realistiska framsteg avseende alla de kvarstående frågorna inom ramen för utvecklingsagendan från Doha. Parlamentet inser att sedan Doharundan inleddes 2001 har världen förändrats radikalt i ekonomiskt, politiskt och tekniskt hänseende, och att man måste diskutera nya utmaningar såsom e-handel, digital handel, transparenta investeringar, subventioner och överkapacitet, globala värdekedjor, offentlig upphandling, inhemska bestämmelser för tjänster, mikroföretag, små och medelstora företag och större förenlighet mellan prioriteringarna på området för handel, arbete och miljö som ligger utanför utvecklingsagendan från Doha, vilket kan göras utan hänsyn till kvarstående frågor inom ramen för utvecklingsagendan från Doha. Parlamentet betonar behovet av att göra det möjligt för utvecklingsländerna att utforma sina egna strategier så att det även i framtiden kan garanteras lika villkor inom dessa nya sektorer.

Europaparlamentet understryker vikten av att WTO fungerar som ett effektivt och ändamålsenligt forum för förhandlingar om alla frågor som är av intresse för dess medlemmar och för öppna diskussioner om globala handelsrelaterade frågor.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att komma till Buenos Aires med långt framskridna förslag, i syfte att säkra mer transparenta och inkluderande förhandlingar, eftersom ministerkonferensen bör vara väl förberedd genom förhandlingar på kommitténivå. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang de långt framskridna förhandlingarna om frågor såsom fiskesubventioner som ett sätt att bekämpa överfiske och illegalt, orapporterat och oreglerat fiske.

Europaparlamentet noterar de förslag som lagts fram om nationellt stöd inom jordbruket, däribland det gemensamma förslaget från EU och Brasilien. Parlamentet anser att framsteg i debatten på detta område skulle kunna bli ett avgörande resultat vid den elfte ministerkonferensen. Parlamentet upprepar i detta sammanhang behovet av att finna en permanent lösning på frågorna om offentlig lagerhållning för försörjningsberedskapsändamål, ett stödsystem för bomull och subventioner i enlighet med ministerbeslutet från Nairobi. Parlamentet understryker att förhandlingarna på detta område och det potentiella förhandlingsresultatet inte får väga tyngre än diskussionerna om framtiden för den gemensamma jordbrukspolitiken

Europaparlamentet betonar på nytt vikten av att föra förhandlingarna framåt och uppnå resultat i andra frågor som förs fram av medlemsstaterna, däribland inhemska bestämmelser för tjänster, e-handel, underlättande av investeringar, horisontella subventioner, ökad transparens och god regleringspraxis till förmån för små och medelstora företag.

Europaparlamentet anser att resultaten från 2017 års ministerkonferens tydligt bör bekräfta den betydelse som målen för hållbar utveckling till 2030 och åtagandena i Parisavtalet har för kampen mot klimatförändringarna, och den roll som handeln kan spela för att bidra till uppnåendet av dem, och fastställa konkreta åtgärder som ska vidtas på detta område, eftersom globala standarder och multilaterala bestämmelser gagnar den globala handeln..

Europaparlamentet bekräftar kopplingarna mellan jämställdhet och en inkluderande utveckling, och betonar att kvinnors egenmakt är avgörande för att utrota fattigdom samt att undanröjandet av hinder för kvinnors deltagande i handeln är av största betydelse för ekonomisk utveckling. Parlamentet konstaterar att det är nödvändigt att utforma åtgärder för att bekämpa de hinder som begränsar kvinnornas möjligheter i ekonomin. Parlamentet uppmanar WTO-medlemmarna att inkludera ett arbetsprogram för att säkerställa att en jämställdhetsbaserad handelspolitik blir ett av resultaten från ministerkonferensen 2017.

10.

Europaparlamentet vill uppmärksamma den sjätte konferensen för översyn av ”Aid for Trade”, som hölls i juli 2017 i Genève om främjande av handel, integration och konnektivitet för hållbar utveckling och som fokuserade bland annat på behovet av att överbrygga den digitala klyftan.

11.

Europaparlamentet stöder uppfattningen att detta bör omsättas i konkreta åtgärder för att underlätta e-handel och omvandla digitala möjligheter till handelsmässig verklighet. Parlamentet understryker att bättre konnektivitet ger fler affärsmöjligheter genom att det blir lättare och billigare även för företagare i mikroföretag och små och medelstora företag i utvecklingsländer att få tillträde till marknaderna. Parlamentet konstaterar i detta avseende att investeringar i infrastruktur förblir en viktig utmaning och att det är av största vikt att nå framsteg på detta område, och uppmanar därför WTO-medlemmarna att främja investeringar i infrastruktur genom att bland annat uppmuntra offentlig-privata partnerskap.

12.

Europaparlamentet betonar vikten av att diskutera möjliga handelspolitiska åtgärder för att hantera den stigande tjänstefieringen inom varuhandeln (leveranssätt 5).

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sina ansträngningar för att utveckla en rad bindande multilaterala bestämmelser för e-handel inom WTO. Parlamentet stöder EU:s meddelande ”An Enabling Environment to Facilitate Online Transactions”, som lades fram för medlemmarna i tjänstehandelsrådet i juni 2017 och som vid en lämplig tidpunkt gav en välbehövlig rad principer om konsumentskydd, oönskade meddelanden, autentisering och betrodda tjänster samt elektroniska avtal, vilka skulle stärka konsumenternas förtroende online och skapa ett gynnsamt klimat för digital handel.

14.

Europaparlamentet stöder återupptagandet av de plurilaterala handelsförhandlingarna om avtalet om miljöanpassade varor.

15.

Europaparlamentet välkomnar ikraftträdandet av avtalet om förenklade handelsprocedurer den 22 februari 2017. Parlamentet anser att detta avtal kommer att medföra stora fördelar för alla WTO-medlemmar, framför allt utvecklingsländerna och relevanta ekonomiska aktörer, genom att öka transparensen och den rättsliga säkerheten, minska de administrativa kostnaderna och påskynda tullförfarandena.

16.

Europaparlamentet betonar vikten av att samtliga WTO-medlemmar genomför de beslut som fattats både i Nairobi och i Bali, inbegripet införandet av nya exportmöjligheter för tjänsteleverantörerna i de minst utvecklade länderna enligt undantaget för tjänster för dessa länder och en förenkling av bestämmelserna om ursprungsregler. Parlamentet noterar det ökade intresset bland WTO-medlemmarna av ett avtal om att underlätta tjänstehandeln. Parlamentet kräver förstärkta insatser på multilateral nivå för att avsevärt förenkla och harmonisera ursprungsreglerna.

17.

Europaparlamentet betonar WTO:s avgörande roll för det regelstyrda handelssystemet och anser att det är absolut nödvändigt att säkerställa tillämpningen av dess beslut, genomförandet av bindande åtaganden och lösningen av handelstvister, och framhäver dess unika bidrag för att främja utökad transparens och expertgranskning, särskilt genom avtalet om handelspolitisk granskning (TPRM). Parlamentet uttrycker sin oro över att flera tjänster fortfarande är vakanta inom överprövningsorganet, vilket kraftigt begränsar arbetet i detta viktiga organ och riskerar att undergräva tvistlösningssystemens nuvarande och framtida funktion, och kräver att ett beslut snabbt fattas om tillsättningen av dessa tjänster.

18.

Europaparlamentet betonar behovet av en slutförklaring från den elfte ministerkonferensen i vilken medlemmarna kan ange både de nya områdena och de områden som redan finns med på dagordningen för Doharundan inom vilka de avser att inleda eller fortsätta förhandlingar.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att parlamentet förblir djupt involverat i förberedelserna av den elfte ministerkonferensen, omedelbart får ny information och rådfrågas under ministerkonferensen 2017. Kommissionen uppmanas att även i fortsättningen uppmana andra WTO-medlemmar att stärka WTO:s parlamentariska dimension.

20.

Europaparlamentet uppmanar WTO-medlemmarna att garantera demokratisk legitimitet och transparens genom att stärka WTO:s parlamentariska dimension. Parlamentet understryker i detta sammanhang att man måste se till att parlamentsledamöterna får bättre tillgång till handelsförhandlingarna och deltar i utformningen och genomförandet av WTO-besluten samt att handelspolitiken, i medborgarnas intresse, granskas ordentligt.

21.

Europaparlamentet beklagar att miniministerkonferensen den 9 och 10 oktober 2017 i Marrakesh inte ledde till några betydande framsteg inför den elfte ministerkonferensen. Parlamentet uppmanar alla parter att fullt ut ta sitt ansvar och att omvandla den politiska vilja som uttrycks i deras förklaringar till konkreta åtgärder inom ramen för förhandlingarna för att uppnå ett positivt resultat vid den elfte ministerkonferensen i Buenos Aires och skapa en solid grund för nya åtgärder och beslut efter ministerkonferensen 2017.

22.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament samt till WTO:s generaldirektör.

(1) Ministerdeklarationen i Doha (WT/MIN(01)/DEC/1) av den 14 november 2001

https://www.wto.org/english/thewto_e/minist_e/min01_e/mindecl_e.htm

(2) Ministerdeklarationen i Hongkong (WT/MIN(05)/DEC) av den 18 december 2005

https://www.wto.org/english/thewto_e/minist_e/min05_e/final_text_e.htm

(3) EUT C 9 E, 15.1.2010, s. 31.

(4) EUT C 286 E, 22.10.2010, s. 1.

(5) EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 84.

(6) EUT C 436, 24.11.2016, s. 6.

(7) EUT C 366, 27.10.2017, s. 140.

(8) Ministerdeklarationen på Bali (WT/MIN(13)/DEC) av den 7 december 2013

https://www.wto.org/english/thewto_e/minist_e/mc9_e/balideclaration_e.htm

(9) Ministerdeklarationen i Nairobi (WT/MIN(15)/DEC) av den 19 december 2015

https://www.wto.org/english/thewto_e/minist_e/mc10_e/nairobipackage_e.htm

(10) http://www.ipu.org/splz-e/trade16/outcome.pdf

(11) http://www.un.org/sustainabledevelopment/sustainable-development-goals/

(12) https://www.wto.org/english/tratop_e/devel_e/a4t_e/gr17_e/gr17programme_e.htm

4.10.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/38

P8_TA(2017)0441

Handlingsplanen för naturen, människorna och näringslivet

Europaparlamentets resolution av den 15 november 2017 om en handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet (2017/2819(RSP))

(2018/C 356/06)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens meddelande En handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet (COM(2017)0198),

—	med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2016 om halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald i EU (1),

—	med beaktande av kontrollen av ändamålsenligheten i EU:s naturvårdslagstiftning (fågeldirektivet och habitatdirektivet) (SWD(2016)0472),

—	med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 01/2017 Mer behöver göras för att Natura 2000 ska genomföras till sin fulla potential,

—	med beaktande av kommissionens rapport Reporting under the EU Habitats and Birds Directives 2007–2012, The State of Nature in the EU (rapportering enligt EU:s habitat- och fågeldirektiv 2007–2012, tillståndet för naturen i EU),

—	med beaktande av Eurostats statistik över den biologiska mångfalden från november 2016,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 19 juni 2017 om EU:s handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet (2),

—	med beaktande av frågan till kommissionen om en handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet (O-000067/2017 – B8-0608/2017),

—	med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Endast omkring hälften av alla skyddade fågelarter och en mindre del av andra skyddade arter och livsmiljöer i EU har i dag en god bevarandestatus, och endast 50 procent av alla Natura 2000-områden har förvaltningsplaner med bevarandemål och bevarandeåtgärder.

B.	Naturvårdsdirektiven spelar en viktig roll genom att de bidrar till uppnåendet av målen i mångfaldskonventionens strategiska plan för biologisk mångfald 2011–2020, Agenda 2030 för hållbar utveckling och Parisavtalet om klimatförändringar.

Enligt Europeiska miljöbyråns rapport från 2015 om tillståndet för naturen i EU (2015 State of Nature in the EU) kommer de största påfrestningarna och hoten mot terrestra ekosystem, enligt medlemsstaternas rapportering, från jordbruket och modifieringen av naturbetingade förhållanden, medan det för marina ekosystem är utnyttjandet av levande resurser (fiske) och föroreningar som är värst. Allt detta är mänsklig verksamhet som har en djupgående och skadlig inverkan på naturen.

D.	Enligt Eurostats statistik över biologisk mångfald från 2016 har alla de 167 vanliga fågelarterna i EU minskat under perioden 1990–2014 (3).

Allmänna synpunkter

Europaparlamentet välkomnar handlingsplanen för naturen, människorna och näringslivet som ett steg i rätt riktning för att uppnå målen i naturvårdsdirektiven.

Europaparlamentet noterar emellertid med oro att målen i EU:s strategi för biologisk mångfald 2020 och i konventionen om biologisk mångfald inte kommer att uppnås om inte ytterligare betydande insatser görs omedelbart. Parlamentet understryker att målen i EU:s strategi för biologisk mångfald 2010 inte uppfylldes.

Europaparlamentet konstaterar att friska och resilienta ekosystem har bättre förutsättningar att mildra effekterna av klimatförändringarna och anpassa sig till dem, och att därigenom begränsa den globala uppvärmningen. Parlamentet konstaterar att sådana ekosystem motstår extrema vädersituationer bättre och återhämtar sig lättare från dem, och erbjuder många olika fördelar som människor är beroende av.

Europaparlamentet konstaterar att nära en fjärdedel av de vilda arterna i Europa i dag är utrotningshotade och att de flesta ekosystem har utarmats så mycket att de inte längre kan utföra sina värdefulla funktioner. Denna utarmning vållar EU enorma sociala och ekonomiska skador, eftersom de faktorer som främst orsakar förlust av biologisk mångfald, nämligen försämringen av livsmiljöer, överexploateringen av naturresurser, införandet och spridningen av främmande invasiva arter samt klimatförändringarna, ökar och därmed upphäver de positiva effekterna av åtgärder som ska förhindra detta.

Europaparlamentet noterar att handlingsplanen syftar till att ”påskynda uppnåendet av EU2020-målen att stoppa och vända förlusten av biologisk mångfald och ekosystemtjänster”. Parlamentet anser dock att det är beklagligt att det inte har gjorts några andra referenser till strategin för biologisk mångfald 2020 eller till slutsatserna i halvtidsöversynen av den.

Europaparlamentet upprepar att ytterligare betydande och kontinuerliga insatser behövs om 2020-målen ska kunna uppnås, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge detta högre politisk prioritet.

Europaparlamentet betonar att EU:s naturvårdslagstiftning måste genomföras till fullo och på ett korrekt sätt.

Europaparlamentet betonar att det behövs betydande framsteg i arbetet med att minska växthusgasutsläppen, luftföroreningarna och andra föroreningar samt förbättra energi- och materialeffektiviteten, och att detta måste kompletteras med fler åtgärder från medlemsstaternas sida för att till fullo tillämpa överenskomna strategier för att bättre skydda den biologiska mångfalden, naturresurserna och folkhälsan.

Europaparlamentet framhåller att politik och kunskap behöver integreras ytterligare för att målet att leva gott inom planetens gränser ska kunna uppnås, vilket är den långsiktiga visionen i det sjunde miljöhandlingsprogrammet.

10.

Europaparlamentet beklagar att tidsramen för handlingsplanen är så begränsad, och uppmanar kommissionen att inleda arbetet med nästa strategi för biologisk mångfald för perioden efter 2020 utan dröjsmål.

Alla aktörer måste medverka

11.

Europaparlamentet välkomnar de fyra prioriterade områden som identifieras i handlingsplanen och betonar att alla berörda aktörer på nationell, regional och lokal nivå måste delta aktivt så att de konkreta åtgärder som ska vidtas kan ta itu med bristerna i genomförandet av fågel- och habitatdirektiven på ett effektivt sätt.

12.

Europaparlamentet påminner om att Europeiska revisionsrätten i sin särskilda rapport nr 1/2017 fastställde att samordningen mellan ansvariga myndigheter och andra berörda parter i medlemsstaterna inte var tillräckligt utvecklad.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge effektivt stöd till nationella och regionala aktörer i genomförandet av naturvårdslagstiftningen och förbättringen av miljötillsynen, bland annat genom kompetens- och kapacitetsuppbyggnad och bättre resursfördelning.

14.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att uppdatera och vidareutveckla vägledande dokument på alla officiella EU-språk för att främja bättre kunskaper om lagstiftningen på gräsrotsnivå och hjälpa myndigheterna att tillämpa den korrekt, och uppmanar i detta sammanhang kommissionen att involvera och samråda med alla berörda parter i denna process.

15.

Europaparlamentet betonar det civila samhällets roll när det gäller att garantera ett bättre genomförande av EU:s miljövårdslagstiftning, och betydelsen av bestämmelserna i Århuskonventionen i detta avseende.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett nytt lagstiftningsförslag om miniminormer för tillgång till rättslig prövning och en översyn av Århusförordningen som genomför konventionen när det gäller unionsåtgärder, för att beakta den rekommendation som Århuskonventionens efterlevnadskommitté nyligen avgav.

17.

Europaparlamentet välkomnar det faktum att flexibla metoder för genomförande som tar hänsyn till specifika nationella omständigheter, dock utan att äventyra bevarandemålen och kraven i naturvårdsdirektiven, bidrar till att minska och successivt eliminera onödiga konflikter och problem som har uppstått mellan naturskyddsinsatser och näringslivsverksamhet, och till att hantera de praktiska utmaningarna i samband med tillämpningen av bilagorna till direktiven.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra Regionkommitténs roll när det gäller att öka medvetenheten och främja lokalt deltagande och kunskapsutbyte.

Skyddade arter och livsmiljöer

19.

Europaparlamentet understryker att medlemsstaterna måste säkerställa att Natura 2000-områden inte försämras samt vidta bevarandeåtgärder för att bibehålla eller återställa en gynnsam bevarandestatus för skyddade arter och livsmiljöer.

20.

Europaparlamentet begär att naturvårdsdirektiven ska genomföras fullständigt i syfte att säkerställa att bevarandeåtgärder vidtas i enlighet med den senaste tekniska och vetenskapliga utvecklingen.

21.

Europaparlamentet beklagar att handlingsplanen inte innehåller någon prioriterad strategi eller konkreta åtgärder för att stärka skyddet av pollinerande insekter, särskilt med avseende på insatser för att ta itu med hälsofaror och parasitarter (särskilt varroakvalster), samordning av forskningsarbete, harmonisering av analysmetoder samt utbyte av vetenskapliga data om pollinerande insekter på europeisk nivå, vilket parlamentet har begärt i en tidigare resolution.

22.

Europaparlamentet uppmanar än en gång kommissionen att lägga fram en EU-strategi för skydd och bevarande av hotade pollinerande insekter som på ett övergripande sätt tar itu med det grundläggande problemet med den nedslående dödligheten bland pollinerande insekter i Europa, särskilt bin, vars miljötjänster och bidrag till ekonomin inte kan överskattas.

23.

Europaparlamentet föreslår att åtgärder mot varroakvalster görs obligatoriska på unionsnivå, att stöd ges till utbildning av biodlare om metoder för att skydda bin, och att lokala och regionala myndigheter samt jordbrukare och alla andra medborgare uppmuntras att främja utvecklingen av växtsorter, i synnerhet blommande växter, i landsbygds- och stadsområden för att öka antalet dragväxter.

24.

Europaparlamentet påminner om att det olagliga dödandet av fåglar, särskilt flyttfåglar i Medelhavsområdet men också rovfåglar i vissa medlemsstater, fortfarande ger anledning till oro. Parlamentet understryker behovet av en samordnad plan på EU-nivå, baserad på vetenskapliga data, för förvaltningen av flyttfågelarter som förflyttar sig genom mer än en medlemsstat.

25.

Europaparlamentet begär att förordningen om invasiva främmande arter ska genomföras fullständigt och effektivt och att EU:s budget för detta ska anslås tillräckligt stora medel. Parlamentet betonar att upptagandet av en art i förteckningen över invasiva främmande arter av unionsbetydelse måste ske på grundval av en standardiserad och harmoniserad riskbedömning. Parlamentet anser att hanteringen av invasiva främmande arter är en brådskande prioritet, särskilt i Natura 2000-områden. Parlamentet välkomnar det europeiska nätet för information om främmande arter (Easin), som är en nätbaserad plattform som arbetar för att öka tillgången till uppgifter om främmande arter.

26.

Europaparlamentet betonar att skyddet av vår gemensamma naturmiljö i Europa är viktigt både för vår ekonomi och för vårt välbefinnande, att Natura 2000-nätverket bedöms ha ett ekonomiskt värde av 200–300 miljarder euro årligen och kan skapa inkomster för lokalsamhällena genom turism och rekreation, och att friska ekosystem ger viktiga ekosystemtjänster, såsom färskvatten, koldioxidlagring, pollinerande insekter och skydd mot översvämningar, laviner och kusterosion (4). Det är därför förnuftigt ur ett ekonomiskt perspektiv att investera i Natura 2000-nätverket.

27.

Europaparlamentet påminner om att Natura 2000-nätverkets marina områden är betydligt mindre väletablerade än markområdena. Parlamentet uppmanar de berörda medlemsstaterna att ta itu med detta och kommissionen att underlätta det samarbete som krävs med tredjeländer för att förbättra miljöskyddet i marina områden.

28.

Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som syftar till att integrera ekosystemtjänster i beslutsfattandet. Parlamentet beklagar emellertid att handlingsplanen inte innehåller något konkret initiativ för att undvika nettoförluster av biologisk mångfald.

Kopplingar till andra politikområden

29.

Europaparlamentet understryker att man snarast måste ta itu med de viktigaste orsakerna till förlust av biologisk mångfald, nämligen förstörelsen och försämringen av livsmiljöer, som framför allt orsakas av ett överdrivet utnyttjande av mark, föroreningar, intensivt jordbruk, användning av kemiska syntetiska bekämpningsmedel, spridning av främmande arter och klimatförändringar, och betonar också att man behöver säkerställa att EU:s olika politikområden är samstämda.

30.

Europaparlamentet framhåller att man i kontrollen av ändamålsenligheten betonade behovet av att göra miljöpolitiken mer samstämd med den gemensamma jordbrukspolitiken, och understryker att arter och livsmiljöer som är förknippade med jordbruket genomgår en oroande nedgång. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera den effekt som den gemensamma jordbrukspolitiken har på den biologiska mångfalden.

31.

Europaparlamentet upprepar att en av de sex nyckelprioriteringarna för landsbygdsutveckling i EU är återställande, bevarande och förbättring av ekosystem som är relaterade till jord- och skogsbruket, inbegripet i Natura 2000-områden. Parlamentet påminner om alla de insatser som har gjorts av aktörer inom jordbruket, särskilt i samband med genomförandet av de miljöanpassningsåtgärder som infördes i samband med 2013 års översyn av den gemensamma jordbrukspolitiken.

32.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna att se till att ekonomiska resurser från den gemensamma jordbrukspolitiken omdirigeras från att understödja verksamhet som associeras med en minskad biologisk mångfald till att finansiera miljömässigt hållbara jordbruksmetoder och bevara en sammanhängande biologisk mångfald.

33.

Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att i samarbete med markägare och markanvändare utreda möjligheten till så kallade gröna och blå tjänster (landskaps-, natur- och vattenvård) mot en marknadsmässig ersättning.

34.

Europaparlamentet konstaterar att arter som enligt habitatdirektivet är särskilt skyddsvärda har uppnått en god bevarandestatus i vissa regioner i Europa och skulle därmed kunna äventyra andra vilda arter och produktionsdjur, och därigenom störa den naturliga balansen i ekosystemet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en utvärderingsmetod som gör det möjligt att ändra skyddsstatusen för arter i vissa regioner när den önskade bevarandestatusen har uppnåtts.

35.

Europaparlamentet påminner om att samexistensen mellan människor och stora rovdjur, särskilt vargar, i vissa regioner kan få negativa effekter på ekosystemens och de befolkade landsbygdsområdenas hållbara utveckling, särskilt vad gäller traditionellt jordbruk och hållbar turism, och på annan socioekonomisk verksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att ta itu med dessa frågor, så att inte den hållbara utvecklingen i landsbygdsområden äventyras, och noterar samtidigt den flexibilitet som habitatdirektivet ger.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja åtgärder såsom utbildning av jordbrukare i hur man skyddar boskap mot stora rovdjur och utbyte av bästa praxis om boskapsskydd mellan medlemsstaterna.

37.

Europaparlamentet beklagar att den gemensamma jordbrukspolitiken inte har utvecklats för att skydda den försvinnande jordbrukstraditionen med betesbruk, som är ett viktigt historiskt verktyg för livsmiljöförvaltning och naturskydd. Parlamentet efterlyser stöd i handlingsplanen för en utvecklingsram för betesbruk inom Natura 2000-nätverket.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt överväga adaptiv jaktförvaltning som ett verktyg av bästa praxis för att på ett hållbart sätt förvalta tillräckligt stora vattenfågelpopulationer inom EU och bevara de populationer som är på nedgång.

39.

Europaparlamentet understryker att stora förluster av biologisk mångfald förekommer i marina områden och anser att den gemensamma fiskeripolitiken bör främja biologisk mångfald och hållbara konsumtions- och produktionsmönster. Parlamentet efterlyser en utvärdering av den gemensamma fiskeripolitikens inverkan på den biologiska mångfalden.

Finansiering

40.

Europaparlamentet välkomnar revisionsrättens rapport om Natura 2000 och instämmer med dess bedömning att EU-medel inte har utnyttjats i tillräcklig utsträckning för att stödja förvaltningen av detta nätverk.

41.

Europaparlamentet understryker att finansieringen av Natura 2000-områden i första hand är medlemsstaternas ansvar, och betonar att avsaknaden av finansiering sannolikt är den främsta orsaken till det bristfälliga genomförandet av naturvårdsdirektiven, enligt vad som anges i kontrollen av ändamålsenligheten.

42.

Europaparlamentet understryker att det sannolikt inte är möjligt att inrätta nya finansiella mekanismer för bevarande av biologisk mångfald för att uppnå 2020-målen till följd av den nuvarande fleråriga budgetramens tidsram. Parlamentet begär att befintliga medel, däribland L’Instrument Financier pour l’Environnement (Life), den gemensamma jordbrukspolitiken och strukturfonderna, ska utnyttjas i så hög grad som möjligt.

43.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens kommande förslag om att öka anslaget ”Natur och biologisk mångfald” i Life-programmet med 10 procent.

44.

Europaparlamentet anser att mer förberedande arbete behövs inför nästa fleråriga budgetram, när det gäller både översyn och prognos, för att säkerställa att naturvård, biologisk mångfald och ett hållbart jordbruk i Natura 2000-områden får en adekvat finansiering. Parlamentet anser att en omfattande granskning av tidigare utgifter, där man belyser de lärdomar som kan dras av genomförandet av tidigare åtgärder, skulle vara avgörande i detta avseende.

45.

Europaparlamentet begär att nya finansiella mekanismer för bevarande av den biologiska mångfalden ska införas i nästa fleråriga budgetram. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att framtida finansieringsinstrument för jordbruk, landsbygdsutveckling och regional utveckling innehåller anslag som är öronmärkta för biologisk mångfald och förvaltning av Natura 2000-nätverket, som förvaltas gemensamt av nationella och regionala miljömyndigheter.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mer effektivt anpassa finansieringssystemen till målen för Natura 2000 och att införa övergripande resultatindikatorer för Natura 2000 för alla relevanta EU-medel. Parlamentet uppmanar kommissionen att även inrätta en spårningsmekanism för Natura 2000-utgifter i syfte att öka insynen, redovisningsskyldigheten och effektiviteten, och att integrera dessa i nästa fleråriga budgetram.

47.

Europaparlamentet upprepar att Natura 2000-programmet vanligen finansieras genom medfinansiering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka sin finansiering av Natura 2000, så att en mer attraktiv medfinansieringsgrad kan fastställas och utnyttjandet av fonden kan öka, och att åtgärder ska vidtas för att minska den administrativa bördan för sökande och stödmottagare.

48.

Europaparlamentet framhåller potentialen hos offentlig-privat finansiering när det gäller att utveckla ekosystemtjänster, grön infrastruktur och andra områden som är kopplade till naturkapitalet, och välkomnar att finansieringsmekanismen för naturkapital kommer att fortsätta att stödja projekt för biologisk mångfald även under genomförandeperioden 2017–2019.

49.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja och föreslå metoder för finansiering och utveckling av gränsöverskridande förvaltningsplaner för stora rovdjursarter, och efterlyser även en detaljerad undersökning av den roll som stora rovdjur spelar och möjligheten att vidta anpassningsåtgärder för att säkerställa bevarandet av den biologiska mångfalden, kulturlandskapet och den flera hundra år gamla traditionen att låta boskap beta i bergsområden.

Grön infrastruktur

50.

Europaparlamentet välkomnar åtagandet i handlingsplanen om att ge vägledning för att stödja utvecklingen av grön infrastruktur för bättre förbindelser i Natura 2000-områden, men upprepar sitt krav på ett verkligt förslag till utveckling av ett transeuropeiskt nät för grön infrastruktur (TEN-G).

51.

Europaparlamentet framhåller att de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna, med deltagande av alla berörda parter, måste utnyttja samordnade förfaranden för fysisk planering på ett bättre sätt, förbättra en övergripande förståelse av TEN-G med sektorspecifik kunskap samt möjliggöra finansieringen av fler förbindelser, och av grön infrastruktur i allmänhet, med hjälp av medel för landsbygdsutveckling och regional utveckling. Parlamentet noterar att dessa kriterier bör vara vägledande för den fleråriga budgetramen efter 2020 när det gäller att planera infrastrukturarbeten. Parlamentet konstaterar att begreppet grön infrastruktur också bidrar till att skapa en hållbar ekonomi genom att upprätthålla de fördelar som ekosystemen erbjuder och begränsa de ogynnsamma effekterna av transport- och energiinfrastrukturerna.

52.

Europaparlamentet anser att man måste studera den gröna infrastrukturens roll när det gäller att begränsa effekterna av naturkatastrofer som är relaterade till väder- och klimatförändringar, särskilt extrema väder- och klimatfenomen som ligger bakom några av de mest förödande och dödsbringande naturkatastroferna i Europa och världen.

o o

53.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0034.

(2) http://www.consilium.europa.eu/sv/press/press-releases/2017/06/19/conclusions-eu-action-plan-nature/pdf

(3) http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Biodiversity_statistics

(4) http://ec.europa.eu/environment/nature/pdf/state_of_nature_en.pdf

4.10.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/44

P8_TA(2017)0442

Situationen i fråga om rättsstatlighet och demokrati i Polen

Europaparlamentets resolution av den 15 november 2017 om situationen i fråga om rättsstatlighet och demokrati i Polen (2017/2931(RSP))

(2018/C 356/07)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av EU:s fördrag, särskilt artiklarna 2, 3, 4, 6 och 7 i fördraget om Europeiska unionen (EUF-fördraget),

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av Republiken Polens författning,

—	med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och Europadomstolens rättspraxis i relation till denna,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2014 om en ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen (COM(2014)0158),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 april 2016 om situationen i Polen (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 september 2016 om den senaste utvecklingen i Polen och dess inverkan på grundläggande rättigheter enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2),

—	med beaktande av kommissionens rekommendation om rättsstatsprincipen (3) från den 21 december 2016, som kompletterade dess rekommendation av den 27 juli 2016, och med hänsyn till den senaste tidens utveckling i Polen i samband med tillsättandet av en ny ordförande för författningsdomstolen,

—

med beaktande av kommissions tredje rekommendation om rättsstatsprincipen (4) av den 26 juli 2017 där man uttrycker stor oro för den planerade reformen av rättsväsendet i Polen, då den enligt kommissionens bedömning förstärker det systemhot mot rättsstaten i Polen som fastställdes redan i det förfarande rörande rättsstaten som kommissionen inledde i januari 2016,

—

med beaktande av den polska regeringens svar av den 20 februari 2017 där man avvisade bilden av ett systemmot mot rättsstaten i Polen, och av det svar som den polska regeringen rapporteras ha skickat den 29 augusti 2017 där man tillbakavisar kommissionens invändningar mot reformen av rättsväsendet och ifrågasätter dess behörighet att utvärdera rättssystemet,

—

med beaktande av de överträdelseförfaranden som kommissionen har inlett mot Polen, däribland förfarandet av den 29 juli 2017 och det motiverade yttrandet av den 12 september 2017 gällande lagen om allmänna domstolars organisation, där man anger att den polska lagen är oförenlig med unionsrätten, i synnerhet med artikel 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), direktiv 2006/54/EG om likabehandling i arbetslivet och artikel 19.1 i EU-fördraget jämförd med artikel 47 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande om de diskussioner som fördes i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor med kommissionens förste vice ordförande Frans Timmermans den 22 mars, 31 augusti och 6 november 2017,

—	med beaktande av de diskussioner som fördes vid rådets (allmänna frågor) sammanträden den 16 maj 2017 och 25 september 2017 om rättsstatsprincipen i Polen,

—	med beaktande av Venedigkommissionens yttrande om författningsdomstolen av den 14 oktober 2016 och till uttalandet av den 24 januari 2017 från Venedigkommissionens ordförande där han uttryckte sin djupa oro över den allt sämre situationen i Polen,

—

med beaktande av att den 18 maj 2017 togs domarna bort från författningsdomstolens webbplats och rättsfallsdatabas på internet rörande följande tre fall, 9 mars 2016, K 47/15 (fastställande av att de förändringar som det polska parlamentet har gjort i lagen om författningsdomstolen bryter mot författningen), 11 augusti 2016, K 39/16 (med invändning mot lagligheten i huvudbestämmelserna i den andra akten om ändring av författningsdomstolens funktion) och 7 november 2016, K 44/16 (om lagligheten i tillsättandet av författningsdomstolens ordförande och vice ordförande),

—

med beaktande av att det polska parlamentet i juni och juli 2017 antog fyra lagar för att reformera rättsväsendet, nämligen: lagen om ändring av lagen om nationella domar- och åklagarskolan, lagen om allmänna domstolars organisation och vissa andra lagar (nedan kallad lagen om nationella domarskolan), lagen om ändring av lagen om nationella domstolsrådet och vissa andra lagar (nedan kallad lagen om nationella domstolsrådet), lagen om ändring av lagen om nationella domstolars organisation (nedan kallad lagen om nationella domstolars organisation), samt lagen om högsta domstolen, som gav upphov till allvarliga farhågor rörande brott mot maktdelningsprincipen och slutet på rättsväsendets oberoende,

—	med beaktande av skrivelsen från Europaparlamentets talman av den 18 juli 2017 där han uttrycker oro från en stor majoritet av ledarna för de politiska grupperna i parlamentet rörande de lagar som har antagits för att reformera rättsväsendet,

—	med beaktande av den polska presidentens beslut av den 27 juli 2017 om att lägga in veto mot två kontroversiella lagar som hade antagits av det polska parlamentet tidigare samma månad och som utgjorde ett allvarligt hot mot rättsväsendets oberoende i Polen,

—	med beaktande av den polska presidentens två förslag rörande det nationella domstolsrådet och högsta domstolen, som ger upphov till frågetecken rörande deras förenlighet med den polska författningen, och som inte åtgärdar problemen rörande maktdelningsprincipen eller rättsväsendets oberoende,

—	med beaktande av den polska författningsdomstolens beslut av den 24 oktober 2017 om att reglerna för att välja ordförande för högsta domstolen samt för generalförsamlingen för domare i högsta domstolen bryter mot författningen,

—

med beaktande av domstolens interimistiska beslut av den 27 juli 2017 i mål C-441/17 om att stoppa storskalig avverkning i Białowieża-skogen, vilket den polska regeringen inte följde, samt oron för att en fortsatt avverkning skulle medföra ”allvarlig och oåterkallelig skada” i skogen medan domstolen behandlar fallet,

—

med beaktande av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheternas intermistiska beslut av den 8 juni 2017 om att stoppa det summariska återsändandet till Vitryssland, med beaktande av de förslag som Polens inrikesminister lade fram i januari 2017 om ändringar av utlänningslagen och som ger upphov till oro rörande förenligheten med europeisk och internationell rätt,

—

med beaktande av lagen om offentliga möten, enligt ändringen i december 2016, som tillåter överdrivna begränsningar av mötesfriheten, däribland prioritering av så kallade ”regelbundna/cykliska möten” för patriotiska, religiösa och historiska evenemang och en möjlighet för myndigheterna att förbjuda motdemonstrationer,

—

med beaktande av lagen om det nationella institutet för frihet – centrumet för civilsamhällets utveckling från den 15 september 2017 som ställer offentlig finansiering av det civila samhället under regeringens kontroll, vilket även inkluderar EU-medel, och därmed ger upphov till oro rörande vederbörlig finansiering av icke-statliga organisationer, däribland kvinnorättsorganisationer,

—

med beaktande av rapporter från internationella icke-statliga organisationer om rättsstaten och de grundläggande rättigheterna i Polen, däribland Amnesty Internationals rapport av den 19 oktober 2017 med titeln Poland: On the streets to defend human rights (Polen: demonstrationer för att försvara de mänskliga rättigheterna) och Human Rights Watchs rapport från den 24 oktober 2017 med titeln Eroding Checks and Balances – Rule of Law and Human Rights Under Attack in Poland (Urvattning av kontroller och motvikter – angrepp mot rättsstaten och mänskliga rättigheter i Polen),

—

med beaktande av OSSE/ODIHR:s yttranden av den 5 maj 2017 om förslaget till ändringar av lagen om nationella domstolsrådet och vissa andra lagar i Polen, av den 22 augusti 2017 om Polens lagförslag om nationella frihetsinstitutet som ett centrum för utveckling och det civila samhället, och av den 30 augusti 2017 om vissa bestämmelser i lagförslaget om Polens högsta domstol, där man påpekade att de föreslagna bestämmelserna var oförenliga med internationella normer och åtagandena inom OSSE,

—

med beaktande av de avslutande iakttagelser avseende den sjunde periodiska rapporten om Polen från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna av den 31 oktober 2016 där Polen uppmanades med kraft att vidta åtgärder för att skydda författningsdomstolens och rättsväsendets oberoende och att mer exakt definiera brottet terrorism för att skapa ett skydd mot missbruk,

—	med beaktande av Kanadas intervention i FN:s råd för mänskliga rättigheter den 9 maj 2017 i samband med Polens allmänna återkommande utvärdering och av skrivelsen av den 23 oktober 2017 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter till Polen,

—	med beaktande av de preliminära iakttagelserna av den 27 oktober 2017 från det besök som FN:s särskilda rapportör om domares och advokaters oberoende gjorde i Polen, där man uttrycker oro för rättsväsendets oberoende i Polen,

—	med beaktande av resolution 2188(2017) av den 11 oktober 2017 från Europarådets parlamentariska församling om utvalda exempel på nya hot mot rättsstatsprincipen i Europarådets medlemsstater,

—

med beaktande av de upprepade massdemonstrationerna mot regeringens politik och lagstiftning, däribland de ”svarta protesterna” från oktober 2016 som förhindrar att den nuvarande abortlagen ändrades, ”frihetsmarschen” av den 6 maj 2017 och protesterna i juli 2017 efter att lagarna om reform av rättsväsendet hade antagits,

—

med beaktande av lagen från juni 2017, som begränsar tillgången till akut-p-piller för kvinnor och flickor, med beaktande av WHO:s faktablad från juni 2017, där akut-p-pillren bedöms som säkra och där man rekommenderar att de görs tillgängliga som en del av nödvändig reproduktiv hälso- och sjukvård, med beaktande av kommissionens genomförandebeslut av den 7 januari 2015 om ändring av godkännande för försäljning av humanläkemedlet ”ellaOne, ulipristalacetat”, som beviljades genom beslut C(2009)4049,

—	med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

EU ska bygga på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden är gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som präglas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och jämställdhet mellan kvinnor och män. Efterlevnad av dessa värden godkändes av det polska folket i en folkomröstning 2003.

B.	I artikel 9 i Polens författning står det att Republiken Polen ska visa aktning för den internationella rätt som är bindande för landet.

C.	EU fungerar utifrån förutsättningen om ömsesidigt förtroende, dvs. medlemsstaterna iakttar demokrati, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter, enligt vad som föreskrivs i Europakonventionen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Rättsstatsprincipen är ett av de gemensamma värden som ligger till grund för EU, och enligt fördragen är kommissionen, tillsammans med Europaparlamentet och rådet, ansvarig för att garantera respekten för rättsstaten såsom ett av de grundläggande värdena för unionen, och för att EU:s lagstiftning, värden och principer respekteras.

Bland dessa grundsatser återfinns lagenlighet, som förutsätter att lagar stiftas i en öppen, redovisningsskyldig, demokratisk och pluralistisk process, rättssäkerhet, förbud mot godtyckligt utövande av exekutiva befogenheter, oberoende och opartiska domstolar, effektiv rättslig prövning, med bl.a. respekt för grundläggande rättigheter, samt likhet inför lagen.

F.	Rättsväsendets oberoende karaktär slås fast i artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och i artikel 6 i Europakonventionen, och är en väsentlig förutsättning för den demokratiska maktfördelningsprincipen, som också framgår av artikel 10 i Polens författning.

Föreningsfriheten bör skyddas och ett dynamiskt civilsamhälle samt mångfald i medierna spelar en avgörande roll för att främja ett öppet och pluralistiskt samhälle där allmänheten deltar i den demokratiska processen och regeringarnas ansvarsskyldighet stärks. Icke-statliga organisationer bör ges vederbörlig finansiering.

H.	Den polska regeringens vägran att följa domstolens dom om avverkning i Białowieża-skogen och dess vägran att respektera Europadomstolens interimistiska beslut om återsändande till Vitryssland är tydliga tecken på att Polen inte följer EU:s fördrag.

I.	Tiotals demonstranter har ställts inför rätta enligt lagen om ringa brott och i vissa fall enligt straffrätten. Över 300 personer rapporteras ha kallats till polisen i samband med att de deltog i protester i oktober 2017.

Enligt stadgan om de grundläggande rättigheterna, Europakonventionen, och rättspraxis från Europadomstolen hör kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa samman med ett flertal mänskliga rättigheter, bland annat rätten till liv och värdighet, frihet från omänsklig och förnedrande behandling, rätten till hälso- och sjukvård, rätten till ett privatliv, rätten till utbildning och förbudet mot diskriminering, såsom det också framgår av Polens författning.

Nekad tillgång till tjänster för sexuella och reproduktiva hälsofrågor och rättigheter, däribland säker och laglig abort, är en kränkning av kvinnors grundläggande rättigheter. FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna har uppmanat Polen att avstå från att anta alla rättsliga reformer som skulle innebära en tillbakagång när det gäller en redan restriktiv lagstiftning om kvinnors tillgång till säker och laglig abort. Polen har redan flera gånger blivit fällt inför Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna på grund av sin restriktiva tolkning av denna rättighet.

Europaparlamentet betonar att det är av grundläggande vikt med garantier för att de gemensamma europeiska värdena som finns förtecknade i artikel 2 i EUF-fördraget och i Polens författning fullt ut respekteras, och att de grundläggande rättigheterna enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna garanteras.

Europaparlamentet bekräftar sin ståndpunkt från resolutionerna av den 13 april 2016 och den 14 september 2016. Parlamentet understryker i synnerhet sin oro över den snabba utveckling utan ordentliga samråd eller möjlighet till en oberoende och legitim prövning av författningsenligheten som sker på många områden, vilket riskerar att leda till att grundläggande mänskliga rättigheter, demokratiska kontroller och motvikter samt rättsstatsprincipen undergrävs systematiskt. Parlamentet understryker i synnerhet sin oro över sådana förändringar när det gäller offentliga medier, straffrätten, polislagstiftningen, civilsamhällslagstiftningen, lagen mot terrorism, lagen om icke-statliga organisationer, asylrätten, mötesfriheten och kvinnors rättigheter.

Europaparlamentet beklagar djupt och med växande oro att man inte har funnit någon kompromisslösning på det grundläggande problemet med en ordentligt fungerande författningsdomstol (dess oberoende och legitimitet, samt offentliggörandet och genomförandet av alla dess beslut) vilket allvarligt undergräver den polska författningen och demokratin samt rättsstatsprincipen i Polen. Parlamentet påpekar med stor besvikelse att den polska regeringen vägrar att ta hänsyn till den konstruktiva kritik som kommer från den polska allmänheten och från nationella och internationella institutioner och EU-institutioner, samt att inga åtgärder har aviserats för att lösa dessa problem.

Europaparlamentet är djupt oroat över den omarbetade lagstiftningen om det polska rättsväsendet, i synnerhet när det gäller dess potential att strukturellt undergräva rättsväsendets oberoende och försvaga rättsstaten i Polen.

Europaparlamentet noterar att den 27 juli 2017 lade president Duda in sitt veto mot två kontroversiella lagar som hade antagits av det polska parlamentet eftersom de ansågs oförenliga med den polska författningen, och menade att de utgjorde ett allvarligt hot mot rättsväsendets oberoende i Polen. Parlamentet efterlyser en omfattande nationell debatt med alla relevanta intressenter rörande reformen av rättsväsendet, som ska upprätthålla rättsstaten och vara förenlig med EU:s lagstiftning och europeiska normer för rättsväsendets oberoende. Den polska presidenten uppmanas att inte underteckna några nya lagar om de inte fullt ut garanterar rättsväsendet oberoende.

Europaparlamentet stöder de rekommendationer rörande rättsstaten som kommissionen har lagt fram, samt de överträdelseförfaranden på grund av brott mot EU-lagstiftningen som den har vidtagit mot Polen. Parlamentet uppskattar kommissionens avsikt att, som fördragens väktare, bevaka situationen i Polen och hur de polska myndigheterna följer upp dess rekommendationer, samtidigt som man fortsätter att ge sitt fulla stöd till Polen för att finna lämpliga lösningar för att stärka rättsstaten.

Europaparlamentet uppmanar det polska parlamentet och den polska regeringen att till fullo följa kommissionens och Venedigkommissionens rekommendationer och att avstå från alla reformer som skulle äventyra respekten för rättsstatsprincipen, och då i synnerhet rättsväsendets oberoende. Parlamentet kräver i detta sammanhang att man inte väntar med att anta alla lagar till dess att kommissionen och Venedigkommissionen har gjort en ingående granskning av dem.

Europaparlamentet uppmanar Polens regering att följa domstolens intermistiska beslut av den 27 juli 2017 i mål C-441/17 och att omedelbart avbryta den storskaliga avverkningen i Białowieża-skogen, som riskerar att orsaka allvarlig och oåterkallelig skada i detta område som tillhör Unescos världsarv. Parlamentet uppmanar den polska regeringen att stoppa det summariska återsändandet till Vitryssland och därmed följa Europadomstolens interimistiska beslut från den 8 juni 2017, samt att säkerställa att alla som uttrycker avsikt att söka asyl eller internationellt skydd vid Polens gränser ges fullt tillträde till det polska asylförfarandet i enlighet med internationella åtaganden och EU-rätten.

Europaparlamentet uppmanar Polens regering att respektera mötesfriheten genom att ta bort möteslagens befintliga bestämmelser om att prioritera regeringsgodkända ”cykliska” möten. Parlamentet uppmanar myndigheterna att avstå från att vidta rättsliga åtgärder mot människor som deltar i fredliga sammankomster eller motdemonstrationer samt att lägga ner alla åtal mot fredliga demonstranter.

10.

Europaparlamentet uppmanar den polska regeringen att upphäva lagen om ett nationellt institut för frihet – centrum för civilsamhällets utveckling, som hindrar kritiska grupper i det civila samhället att få tillgång till statliga medel, samt att se till fördelningen av allmänna medel till civilsamhället sker på ett rättvist, opartiskt och öppet sätt, där man säkerställer representativ mångfald.

11.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över medieuppgifter om polisövervakning av oppositionen och civilsamhällets ledare, samt uppmanar de polska myndigheterna att utreda dessa uppgifter samt fullt ut respektera alla medborgares privatliv.

12.

Europaparlamentet uppmanar den polska regeringen att hålla fast vid kvinnors och flickors rättigheter genom att erbjuda kostnadsfria och lättillgängliga preventivmedel utan diskriminering, och göra akuta preventivmedel tillgängliga receptfritt. Parlamentet uppmanar i detta avseende att man upphäver lagen som begränsar kvinnors och flickors tillgång till akut-p-piller.

13.

Europaparlamentet kritiserar skarpt alla lagstiftningsförslag som avser att förbjuda abort i fall av allvarliga eller dödliga fosterskador. Parlamentet betonar att allmän tillgång till hälso- och sjukvård, däribland sexuell och reproduktiv hälso- och sjukvård och därmed sammanhängande rättigheter, är en grundläggande mänsklig rättighet. Parlamentet bekräftar med eftertryck sitt stöd till kvinnorättsorganisationer, eftersom de nyligen har varit föremål för straffrättsliga förfaranden.

14.

Europaparlamentet uppmanar den polska regeringen att uppfylla alla bestämmelser rörande rättsstaten och de grundläggande rättigheterna som finns i fördragen, stadgan om de grundläggande rättigheterna, Europakonventionen och internationella normer för mänskliga rättigheter, samt att föra en direkt dialog med kommissionen.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att regelbundet hålla parlamentet nära underrättat om vilka framsteg som gjorts och vilka åtgärder som vidtagits.

16.

Europaparlamentet anser att den nuvarande situationen i Polen utgör en allvarlig risk för ett kraftigt åsidosättande av de värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget och uppdrar åt utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att utarbeta ett särskilt betänkande i enlighet med artikel 83.1 a i arbetsordningen, i syfte att anta ett motiverat förslag i vilket rådet uppmanas att handla i enlighet med artikel 7.1 i EU-fördraget.

17.

Europaparlamentet upprepar att det behövs en reguljär övervakningsprocess och dialog med alla medlemsstater för att skydda EU:s grundläggande värden demokrati, grundläggande rättigheter och rättsstatlighet, och att rådet, kommissionen och parlamentet bör delta i detta, såsom anges i parlamentets resolution av den 25 oktober 2016 med rekommendationer till kommissionen om inrättande av en EU-mekanism för demokrati, rättsstatlighet och grundläggande rättigheter (5).

18.

Europaparlamentet uppmanar den polska regeringen att vidta lämpliga åtgärder och kraftfullt fördöma den främlingsfientliga och fascistiska marsch som ägde rum i Warszawa lördagen den 11 november 2017.

19.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet, Polens president, regering och parlament, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet samt OSSE.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0123.

(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0344.

(3) Kommissionens rekommendation (EU) 2017/146 av den 21 december 2016 angående rättsstatsprincipen i Polen som kompletterar rekommendation (EU) 2016/1374 (EUT L 22, 27.1.2017, s. 65).

(4) Kommissionens rekommendation (EU) 2017/1520 av den 26 juli 2017 angående rättsstatsprincipen i Polen som kompletterar rekommendation (EU) 2016/1374 och (EU) 2017/146 (EUT L 228, 2.9.2017, s. 19).

(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0409.

4.10.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/53

P8_TA(2017)0444

Terroristattacker i Somalia

Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om terroristattacker i Somalia (2017/2962(RSP))

(2018/C 356/09)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Somalia,

—	med beaktande av sin resolution av den 18 maj 2017 om situationen i flyktinglägret i Dadaab (1),

—

med beaktande av uttalandet från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 15 oktober 2017 om attackerna i Mogadishu, Somalia, och uttalandet från talespersonen för vice ordföranden/den höga representanten av den 30 oktober 2017 om attacken i Somalia,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 3 april 2017 om Somalia,

—	med beaktande av EU:s inlägg den 27 september 2017 vid den 36:e sessionen i FN:s råd för mänskliga rättigheter i den interaktiva dialogen med den oberoende experten för Somalia,

—	med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2372 (2017), som antogs den 30 augusti 2017, och 2383 (2017), som antogs den 7 november 2017,

—	med beaktande av FN:s generalsekreterares allmänna rapport till FN:s säkerhetsråd om Somalia av den 9 maj och den 5 september 2017,

—	med beaktande av FN:s säkerhetsråds uttalande av den 15 oktober 2017om terroristattacken i Mogadishu,

—	med beaktande av uttalandet av den 15 oktober 2017 från ordföranden för Afrikanska unionens kommission om attacken i Mogadishu,

—	med beaktande av uttalandena från Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom) där man fördömer terroristattackerna den 14 och den 28 oktober 2017,

—	med beaktande av slutkommunikén från den internationella konferensen om Somalia, vilken hölls i London den 11 maj 2017,

—	med beaktande av den gemensamma kommunikén från Afrikanska unionen och EU av den 1 juni 2017 om genomförandet av Parisavtalet,

—	med beaktande av uttalandet från Amisom av den 8 november 2017, där det tillkännagav sin avsikt att inleda ett stegvist tillbakadragande av trupper från Somalia från och med december 2017, i syfte att genomföra ett fullständigt tillbakadragande senast 2020,

—	med beaktande av AVS–EU-partnerskapsavtalet (Cotonouavtalet),

—	med beaktande av mandatet för Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter att främja och skydda mänskliga rättigheter och folkens rättigheter enligt den afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

—	med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter och dess fakultativa protokoll om barn som är inblandade i väpnade konflikter,

—	med beaktande av Afrikanska enhetsorganisationens konvention om förebyggande och bekämpning av terrorism, som antogs 1999,

—	med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Den 14 oktober 2017 skakade en massiv lastbilsbomb Mogadishus centrum, och minst 358 personer dödades, 228 skadades och 56 saknas fortfarande. Attacken i centrum av Mogadishu var ett av de mest dödliga terroristdåden i världen under de senaste åren. Över 30 personer dödades den 28 oktober 2017 när två bomber detonerade utanför ett hotell nära presidentpalatset i Mogadishu.

Även om ingen grupp har tagit på sig ansvaret för dessa fega attacker bär de al-Shababs kännemärke, som nu inte verkar vilja förlora allmänhetens stöd genom att ta på sig ansvaret för sådana enorma förluster av civila liv. Somalias medborgare har vid upprepade tillfällen fördömt al-Shababs våld och slutit sig samman efter bombattentaten i oktober 2017 i en marsch med tusentals deltagare genom Mogadishus gator för att trotsa al-Shabab.

C.	Det har skett en serie dödliga terroristattacker i Mogadishu och i hela landet under de senaste månaderna, bl.a. bilbomber, slumpmässiga skjutningar, riktade avrättningar och kidnappningar, som framhäver det fortsatta hotet om våldsam extremism som landet står inför.

D.	Medan flertalet av attackerna har tillskrivits al-Shabab är det också känt att Daish är aktiv i landet.

E.	Somalias president Mohamed Abdullahi Mohamed, som efter att ha övertagit makten i februari 2017 vid ett val som ses som en avgörande milstolpe i de utsatta Östafrikanska ländernas gradvisa återgång till stabilitet och välstånd, har lovat att frigöra Somalia från al-Shabab.

F.	Med tanke på de många angreppen under 2017, inte minst den fruktansvärda bombningen den 14 oktober 2017, är det högst oklart om Somalias säkerhetsstyrkor kommer att ha en tillräcklig beredskap att bekämpa terrorism utan externt stöd efter Amisoms planerade tillbakadragande 2018.

Amisoms styrkor har vid flera tillfällen anklagats för allvarliga människorättsbrott, däribland urskillningslöst dödande och vissa fall av sexuell exploatering och sexuella övergrepp. Utplaceringen av utländska trupper i Somalias territorium utan FN:s och AU:s mandat utgör en betydande källa till oro med tanke på de föregående anklagelserna om människorättsbrott begångna av Amisoms styrkor.

Utöver våldsbejakande extremism har torka, stamkonflikter och tvångsförflyttningar resulterat i att hundratusentals människor har varit tvungna att lämna sina hem enbart under det senaste året, många i regeringskontrollerade stadsområden. Många lever i osäkra bosättningar, där framför allt kvinnor och flickor utsätts för sexuella övergrepp och sexuellt våld.

Risken för svält är fortfarande tydlig i Somalia, med cirka 400 000 somaliska barn som lider av akut undernäring och med 3 miljoner människor som befinner sig i en kris- eller nödsituation när det gäller tryggad livsmedelsförsörjning. Det finns omkring 1,1 miljoner internflyktingar i Somalia, med över 900 000 somaliska flyktingar i regionen.

Det finns 420 000 somaliska flyktingar i läger i Kenya, varav 350 000 i Dadaab-lägret, och regeringarna i Somalia och Kenya samt UNHCR har enats om att underlätta för 10 000 flyktingar att frivilligt återvända till områden i Somalia som står utanför al-Shababs kontroll. De återvändande står inför problem med återintegration och har små utsikter att hitta ett arbete. Många av Dadaab-flyktingarna har somaliskt ursprung, men har aldrig levt ett liv utanför lägret och är i själva verket statslösa, vilket innebär att de inte kan sändas till Somalia.

EU har sedan 2016 successivt ökat sitt årliga humanitära stöd till Somalia, särskilt med anledning av den svåra torka som drabbat landet, och 2017 beviljade EU 120 miljoner euro till humanitära partner och katastrofbistånd till ett värde av 100 000 euro för att göra det lättare att snabbt reagera på medicinska behov i Mogadishu efter attacken den 14 oktober 2017. EU har även mobiliserat två fartyg från EU:s marina insats Atalanta tillsammans med nödbiståndsflygningar för att leverera medicinska nödförråd till sjukhusen i Mogadishu.

EU har tillhandahållit 486 miljoner euro genom Europeiska utvecklingsfonden (2014–2020), med fokus på genomförandet av ”pakten”, och särskilt stats- och fredsbyggande arbete, trygg livsmedelsförsörjning, motståndskraft och utbildning. EU har även åtagit sig att stödja Amisom genom den fredsbevarande resursen för Afrika.

I december 2016 förband sig Världsbanken att intensifiera kampen mot extrem fattigdom och meddelade att de utvecklade länderna har förbundit sig att bidra med ett rekordhögt belopp på 75 miljarder US-dollar för bidrag och mjuka lån till Internationella utvecklingsfonden (IDA). Somalia är dock inte berättigad till IDA-finansiering eftersom landet är skyldigt banken och IMF över 300 miljoner US-dollar som en del av en skuldbörda på 5 miljarder US-dollar till multilaterala och bilaterala långivare.

Barn fortsätter att dödas, utsättas för godtyckliga frihetsberövanden och rekryteras av al-Shabab, de rekryteras också till de somaliska väpnade styrkorna trots att Somalia ratificerade FN:s konvention om barnets rättigheter i januari 2015 och godkände förklaringen om säkra skolor i november 2015, och därmed har förbundit sig att vidta konkreta åtgärder för att skydda studerande och utbildningsinstitutioner.

I frånvaro av ett fungerande civilt rättsväsen förlitar sig den somaliska regeringen på militärdomstolar för att lagföra och döma civilpersoner, vilket innebär att rättigheterna för civila anklagade inte garanteras. Den nationella underrättelse- och säkerhetsmyndigheten (Nisa), som för närvarande saknar mandat som rättsvårdande myndighet, har tilldelats vittgående undersökningsbefogenheter, vilket leder till avsevärda överträdelser av de processuella rättigheterna för personer som frihetsberövats av Nisa.

Enligt Transparency International är Somalia ett av de mest korrupta länderna i världen för tionde året i följd. Den somaliska regeringen står fortfarande inför många utmaningar, såsom korruption och avsaknad av ett brett stöd från allmänheten, vilket oundvikligen har lett till minskat förtroende för de statliga institutionerna och till ett större stöd för radikala islamistiska grupper och terroristgrupper.

Europaparlamentet uttrycker sin djupaste medkänsla med offren för den senare tidens terroristattacker i Somalia och deras anhöriga, och beklagar djupt förlusten av människoliv. Parlamentet fördömer samtidigt skarpt förövarna av dessa attacker, som har tillskrivits rebellgruppen al-Shabab.

Europaparlamentet erinrar om att varaktig stabilitet och fred kan uppnås endast genom social inkludering, hållbar utveckling och ett gott samhällstyre grundat på demokratiska och rättsstatliga principer där människors värdighet och rättigheter respekteras fullt ut.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens snabba katastrofberedskap efter terroristattacken den 14 oktober 2017. Parlamentet uppmanar EU och dess internationella partner att uppfylla sina åtaganden gentemot Somalia, i första hand genom åtgärder för att upprätthålla livsmedelsförsörjning i syfte att undvika de strukturella problem som leder till hungersnöd, främja säkerhet och försoning med kollektiva klagomål, förbättra förvaltningen av de offentliga finanserna och bistå med slutförandet av den konstitutionella översynen för att uppnå långsiktig stabilitet.

Europaparlamentet beklagar djupt att Somalia, trots upprepade varningar från humanitära grupper, biståndsorganisationer och Europaparlamentet, fortsätter att stå på gränsen till hungersnöd. Parlamentet påminner om att dödligheten under 2011 års hungersnöd förvärrades av den osäkra situationen och de militanta extremister från al-Shabab som hindrade livsmedelshjälpssändningar att komma fram till områden i södra och centrala Somalia, som vid den tiden var under dess kontroll. Parlamentet uppmanar alla parter att samarbeta med humanitära organisationer, med full respekt för de humanitära principerna för att ge fullständigt och obehindrat tillträde till dem som lider och är i nöd, särskilt i landsbygdsområden.

Europaparlamentet välkomnar valprocessen i februari 2017, som ledde till valet av en ny president, och uttrycker sin förhoppning om att valet ska främja politisk stabilitet, främja antagandet av nödvändiga reformer och påskynda det federala projektet i nära samordning och samarbete med de federala medlemsstaterna. Parlamentet betonar vikten av att bekämpa den utbredda korruptionen i landet och tillhandahålla alternativ för landets ungdom för att minska risken att de rekryteras till al-Shabab.

Europaparlamentet välkomnar det nationella ledarskapsforumets beslut att främja inrättande och registrering av politiska partier inför valet 2020 baserat på principen ”en person, en röst”, samt försöket att återuppbygga de statliga institutionerna och antagandet av nya viktiga lagar om politiska partier och om inrättandet av en oberoende nationell människorättskommission. Parlamentet betonar att det måste göras insatser för att öka kvinnors representation.

Europaparlamentet understryker vikten av insatserna från somalier som bor utomlands och det civila samhället för att återupprätta inte bara styrning, utan också social och ekonomisk utveckling, och framhäver vikten av kvinnors representation och deltagande i beslutsfattandet. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det ökade antalet kvinnliga ledamöter i det somaliska parlamentet (24 %) och regeringen, och påminner om behovet av fler insatser för att förbättra jämställdheten, både i EU och i Somalia.

Europaparlamentet noterar Nairobiförklaringen från den särskilda mellanstatliga utvecklingsmyndigheten i Östafrika (Igad) om varaktiga lösningar för somaliska flyktingar och återintegreringen av återvändande till Somalia. Parlamentet ser positivt på åtagandet att uppnå en övergripande regional strategi samtidigt som man upprätthåller skyddet och främjar självständighet i asylländerna, med stöd från världssamfundet och i överensstämmelse med delat ansvar på det internationella planet så som angavs i den vittomspännande åtgärdsramen för flyktingar (CRRF) i New York-deklarationen.

Europaparlamentet begär att kommissionen ökar sina samrådsinsatser med aktörer i regionen, inbegripet lokalbefolkningar, regionala myndigheter och icke-statliga organisationer, för att på så sätt fokusera på lokalt identifierade problem och behov och främja ett gynnsamt klimat och öka kapaciteten så att flyktingarna kan återvända till sina hemländer.

10.

Europaparlamentet uttrycker oro över Nisas breda mandat och användningen av militärdomstolar för att lagföra påstådda terroristrelaterade brott, där ett korrekt rättsförfarande upprepade gånger har åsidosatts och där man tilldelat dödsdomar utan ansvarsskyldighet.

11.

Europaparlamentet uppmanar den somaliska regeringen och EU att, som ett led i sin verksamhet på rättsstatsområdet i Somalia, se till att Nisa regleras med effektiva tillsynsmekanismer och stärka den somaliska brottsutredningsavdelningens tekniska expertis så att den kan genomföra ingående och effektiva utredningar som samtidigt respekterar medborgarnas rättigheter.

12.

Europaparlamentet gläds i synnerhet åt den politiska överenskommelsen som Somalias ledare nådde den 16 april 2017 om att integrera regionala och federala styrkor i en enhetlig nationell säkerhetsstruktur som successivt kan påta sig huvudansvaret för att upprätthålla säkerheten, och ett snabbt inrättande av det nationella säkerhetsrådet och den nationella säkerhetstjänsten.

13.

Europaparlamentet erkänner Amisoms roll när det gäller att upprätthålla säkerhet och stabilitet, som gör det möjligt för Somalia att skapa politiska institutioner och utvidga statens auktoritet, i avvaktan på en överföring av säkerhetsansvaret till somaliska institutioner och styrkor. Parlamentet välkomnar Afrikanska unionens utredning av anklagelserna om sexuellt våld som begåtts av Amisoms trupper. Parlamentet efterlyser ett fullständigt genomförande av rekommendationerna i FN:s generalsekreterares rapporter om Somalia, och i linje med FN:s säkerhetsråds resolution 2272 (2016), och uppmanar AU och länder som bidrar med styrkor att se till att anklagelserna undersöks grundligt och korrekt och att de ansvariga ställs inför rätta. Parlamentet understryker vikten av möjligheten att förlänga Amisoms mandat efter maj 2018, och varnar för att en för tidig överföring av ansvaret till somaliska styrkor kan ha negativa effekter för stabiliteten på lång sikt.

14.

Europaparlamentet betonar behovet av att bekämpa straffrihet och se till att ansvar utkrävs för brott mot mänskligheten och krigsförbrytelser som begåtts i Somalia. Parlamentet noterar den somaliska presidentens erbjudande av amnesti för vissa brott för dem som upphör med terroristhandlingar och våld och vill lämna al-Shabab och andra terroristgrupper, och uppmuntrar utvecklingen av lagstiftningen om amnesti.

15.

Europaparlamentet fördömer rekryteringen av barnsoldater av al-Shababrebeller och säkerhetsstyrkornas användning av barn som soldater och uppgiftslämnare, däribland användningen av tillfångatagna eller deserterade barnsoldater. Parlamentet påminner om att den somaliska regeringen har åtagit sig att återanpassa f.d. barnsoldater och ställa de som är ansvariga för deras rekrytering inför rätta. Parlamentet uppmanar internationella givare, däribland EU, att prioritera tillhandahållandet av rehabiliteringstjänster, utbildning och trygga skolor som en viktig faktor för att bryta den dödliga våldsspiralen. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att behandla barn som misstänks för samröre med al-Shabab i första hand som offer, och att ha barnets bästa och internationella skyddsnormer som vägledande principer.

16.

Europaparlamentet är allvarligt oroat över att naturresurser, särskilt kol, fortfarande är en viktig källa till finansiering för terrorister och orsakar allvarlig miljöförstöring i Somalia. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka hur spårbarheten och system för tillbörlig aktsamhet kan utvidgas till att omfatta alla naturresurser som används för att fortsätta terrorism och våld. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang alla parter att säkerställa överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution som förbjuder export av somaliskt träkol.

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionen, presidenten, premiärministern och parlamentet i Somalia, FN:s generalsekreterare, FN:s säkerhetsråd, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0229.

4.10.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/58

P8_TA(2017)0445

Madagaskar

Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om Madagaskar (2017/2963(RSP))

(2018/C 356/10)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Madagaskar, särskilt av den 7 maj 2009 (1), 11 februari 2010 (2), och 9 juni 2011 (3), samt den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens undersökningsuppdrag i Madagaskar den 10–11 juli 2010,

—	med beaktande av informationen från WHO den 2 november 2017 om att det på senaste tiden utbrutit pest,

—	med beaktande av de avslutande iakttagelserna av den 22 augusti 2017 från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna om den fjärde återkommande rapporten om Madagaskar,

—	med beaktande av uttalandet från FN:s särskilde rapportör John H. Knox i oktober 2016 efter att han avslutat sitt uppdrag på Madagaskar,

—	med beaktande av Södra Afrikas utvecklingsgemenskaps (SADC) extra toppmöte om Madagaskar den 20 maj 2011 och den färdplan som föreslogs av SADC:s medlingsgrupp efter att EU, Afrikanska unionen och SADC upphävt sanktionerna mot Madagaskar,

—	med beaktande av den särskilde rapportörens rapport av den 26 april 2017 om sitt besök på Madagaskar, med avseende på vilka skyldigheter de mänskliga rättigheterna för med sig i fråga om rätten till en säker, ren, hälsosam och hållbar miljö,

—	med beaktande av artiklarna 8 och 9 i det reviderade Cotonouavtalet,

—	med beaktande av Madagaskars konstitution,

—	med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och EU:s riktlinjer om mänskliga rättigheter vad gäller yttrandefrihet på och utanför internet,

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

—	med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter som Madagaskar undertecknade 1969 och ratificerade 1971,

—	med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

—	med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

—

med beaktande av det 120:e mötet i kommittén för de mänskliga rättigheterna, vilket hölls i Genève den 10 och 11 juli 2017 och där det gjordes en översyn av den fjärde återkommande rapporten om Madagaskar med avseende på landets genomförande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

—	med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Efter fem år av politisk oro, varvid givarna ställt in programmen för utvecklingsbistånd till Madagaskar, hölls det trovärdiga och demokratiska parlamentsval i landet i oktober 2013 och presidentval i december 2013, varvid Hery Rajaonarimampianina valdes till president. Den politiska instabiliteten har förblivit, fastän alla begränsningar för samarbetet med den nya regeringen fallit bort i och med att förbindelserna med givarländerna återupptagits.

Landet har fått en ny lag om kommunikationer, vilken utsatts för skarp kritik av madagaskiska journalister, i och med att den hänvisar till strafflagen för domar för tryckfrihetsbrott, vilket kan leda till att journalistyrket kommer att framstå som brottsligt. Situationen har lugnat sig, men utvecklingen verkar inte gå i rätt riktning.

Presidentval ska i princip hållas nästa år, fastän inget exakt datum än så länge fastställts. Madagaskars president har uttalat sig positivt om en konstitutionell reform så att han kan förbli vid makten under valperioden och visat sig redo att förvränga de ändringar av vallagen som utarbetats av den nationella oberoende valkommissionen, samt av sakkunniga, det civila samhället och oppositionen. Dessa uttalanden har föranlett protester från hans politiska meningsmotståndare och delar av det civila samhället, där det råder oro för att detta kan handla om ett försök att fördröja valet och låta presidenten stanna kvar vid makten längre än vad hans konstitutionella ämbetsperiod skulle förutsätta. Detta kommer sannolikt att skapa ökad spänning i en redan ömtålig politisk situation.

Den 10 juli 2017 förklarade Amnesty Internationals regiondirektör för södra Afrika att det markant börjat gå allt sämre för Madagaskar inom området mänskliga rättigheter, eftersom man flagrant åsidosätter rättsstaten. Över 50 % av alla fångar sitter i skyddshäkte utan rättegång och det inträffar övergrepp, såsom utomrättsliga avrättningar som verkställs av polisen och fängslanden av människorättsförsvarare, eftersom det inte finns någon fri och rättvis tillgång till rättslig prövning.

Amnesty International har också dokumenterat rapporter om att tjänstemän inom brottsbekämpningen är ute för att hämnas, efter att det inträffat fall av lynchjustis. I februari 2017 påstås poliser ha bränt ner fem byar i Antsakabary efter att två av deras kolleger sägs ha dödats av byborna, och en äldre kvinna dog av brännskador under angreppet, eftersom hon inte kunde fly. Polisen undersöker nu detta fall, trots sin inblandning i det.

Journalister och människorättsförsvarare utsätts för skrämseltaktik och trakasserier från myndighetshåll, varmed man försöker tysta ner dem och hindra deras undersökningsarbete eller deras arbete för de mänskliga rättigheterna. Sedan valen 2013 har många medier stängts och censurerats, med åberopande av ”respekten för rättsstaten” och den nödvändiga ”sanering av det audiovisuella landskapet” som förespråkats av kommunikationsministeriet.

Under 2013 antog partskonferensen för konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) en åtgärdsplan för Madagaskar, med krav på att landet skulle förstärka sina insatser och utlysa ett embargo på exporten av alla lager av trävaror. Sedan dess har sekretariatet för Cites och Cites stående kommitté upprepade gånger konstaterat att Madagaskar inte rättat sig efter åtgärdsplanen. Enligt sekretariatet för Cites är det mycket vanligt att olaglig avverkning och brott mot miljölagarna får gå ostraffade. Personer som motsatt sig olaglig avverkning har däremot fällts inför domstolar, som själva löper ansenlig risk för korruption.

H.	Miljön på Madagaskar är en av de mest unika i världen, men landet är det fattigaste bland de länder i världen där det inte råder någon konflikt. Av invånarna har 92 % mindre än 2 US-dollar per dag att leva på och landet kommer på 154:e plats av 188 på FN:s index för mänsklig utveckling.

Den olagliga handeln med virke och djurarter är ett avsevärt hot mot miljön och den biologiska mångfalden på Madagaskar, liksom också mot invånarnas miljörättigheter. Utvinningsindustrins miljöpåverkan, i förening med att det saknas insyn i hur den förvaltas, blir ofta till skada för lokalsamhällen och deras hållbara utveckling. Näten för olaglig handel påstås ha kopplingar till organiserad brottslighet, något som hotar landets demokratiska styrelsesätt. Enligt FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter och miljön är den olagliga avverkningen och handeln med ädelträ, samt gruvkoncessionerna, nära anknutna till våld mot lokalbefolkningen.

Miljöaktivisten Clovis Razafimalala som fördömt den olagliga handeln med och utvinningen av palisander och annat virke har varit frihetsberövad sedan den 16 september 2016, på falska anklagelser för uppror, förstöring av offentliga handlingar och varor samt mordbrand, trots en flagrant avsaknad av bevis. Miljö- och människorättsförsvararen Raleva greps den 27 september 2017 för att ha gjort bruk av ”falsk titel” vid utfrågningar om ett guldgruvebolags verksamhet, efter det att gruvdriften förbjudits på grund av miljöförstöring. Raleva fick två år villkorligt den 26 oktober 2017. Augustin Sarovy, som är direktör för en icke-statlig organisation som kämpar mot den olagliga handeln med palisander, blev tvungen att fly till Europa sedan han mordhotats.

Fernand Cello, som är en radiodirektör som blivit känd för sina undersökningar om känsliga frågor, såsom olaglig utvinning av safirer, åtalades den 6 maj 2017 för ”förfalskning och användning av förfalskningar”. Reporters Sans Frontières (RSF – Reportrar utan gränser) fördömde de regionala myndigheternas hårda behandling av direktören för Radio Jupiter, en behandling som byggde på falska anklagelser framförda av de personer som berörts av hans undersökningar.

När Claudine Razaimamonjy greps på initiativ av Bianco (Bureau Indépendant Anti-Corruption – den oberoende byrån mot korruption) för förskingring av allmänna medel i ett flertal kommuner blev detta en statsangelägenhet, eftersom hon är en nära bundsförvant och rådgivare till statsöverhuvudet Hery Rajaonarimampianina. Innan hon greps riktade gendarmeriet en förfrågan om att Jacqueline Raharimanantsoa Saholiniaina, Sylvie Randriantsara Linah och Claudine Razaimamonjy skulle ställas till dess förfogande för att förhöras. Sedan visade det sig att dessa tre kvinnor i själva verket är en och samma person, Claudine Razaimamonjy, som aldrig hörsammade kallelserna om att inställa sig till förhör.

Fallet ”Claudine” föranledde en öppen konflikt mellan regeringen och domstolsväsendet, i och med att justitieministern personligen gått ut med offentliga upprop om att Claudine Razaimamonjy skulle försättas på fri fot och inte längre hållas i förvar av polisen. Domarnas fackförbund förklarade sig ha tagit anstöt av den ståndpunkt som intagits och av att regeringen direkt blandat sig i fallet, under åberopande av maktfördelningsläran och med betoning av att det ifrågavarande fallet inte alls hade någonting med politik att göra. I år har domarna strejkat redan tre gånger för att fördöma de upprepade fallen av skrämseltaktik och inblandning från regeringens sida i deras angelägenheter, samt för att än en gång bekräfta sin oberoende ställning.

Sedan 1980-talet har Madagaskar varje år hemsökts av pestepidemier, men det senaste sjukdomsutbrottet, som tog sin början i augusti 2017 har varit särskilt våldsamt och drabbat större städer och områden där pesten inte är endemisk. Över 1 800 fall har rapporterats, varav 127 med dödlig utgång. Enligt WHO beror sjukdomens osedvanliga karaktär och snabba spridning i år på att hälso- och sjukvården försämrats till följd av den sociopolitiska kris som drabbat landet under de senaste åren. Enligt WHO:s uppskattningar råder det fortsatt hög risk för att pesten ytterligare ska sprida sig på nationell nivå.

Den dominerande sedvanerätten i landet har gynnat skadliga traditionella seder och bruk, bland annat arrangerade äktenskap, tvångsäktenskap och tidiga äktenskap. Kvinnor och flickor drabbas fortfarande av sexuellt eller annat fysiskt våld, varvid mörkertalet är stort och lagföring sällsynt. Aborter är fortfarande förbjudna i landet, med stöd av en lag från 1920. Omkring tio kvinnor dör varje dag i samband med förlossningar. Abortförbudet kan leda till hemliga och riskfyllda havandeskapsavbrott som utförs av personer som saknar medicinsk utbildning.

Europaparlamentet välkomnar att rättsstaten återupprättats på Madagaskar, i och med valen i oktober och december 2013. Parlamentet påminner Madagaskars myndigheter, och först och främst landets president, om att de har ansvaret för att upprätthålla och skydda medborgarnas rättigheter i hela landet, bland annat genom att förhindra alla övergrepp och brott, och att utöva sitt uppdrag att styra landet med oinskränkt aktning för rättsstaten. Parlamentet uppmanar dem att vidta alla nödvändiga åtgärder för att garantera utövandet av medborgarnas grundläggande friheter, bland dem också yttrandefriheten.

Europaparlamentet hoppas att det kommer att gå lugnt och fridfullt till vid de kommande valen, så att de blir demokratiska och medger insyn. Parlamentet håller fast vid att den konstitutionella ordningen och den politiska stabiliteten måste bevaras och att det enda sättet att garantera att valet 2018 hålls i rätt tid och framstår som trovärdigt är med hjälp av dialog och uppbyggnad av samsyn. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet att göra allt för att valprocessen inför presidentvalet 2018 ska bli rättvis och fri.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över att det förekommer lynchjustis och att tjänstemän inom brottsbekämpningen varit inblandade i fall av utomrättsliga avrättningar. Parlamentet efterlyser en oberoende och opartisk undersökning av fallet med de fem nedbrända byarna i Antsakabary, där offren garanteras skydd mot alla repressalieangrepp om de skulle träda fram med bevis om denna fråga. Parlamentet uppmanar Madagaskars myndigheter att systematiskt göra opartiska undersökningar av utomrättsliga avrättningar, lagföra gärningsmännen och tillförsäkra offrens familjer skälig kompensation.

Europaparlamentet uppmanar Madagaskars myndigheter att rätta sig efter sina skyldigheter enligt Cites, bland annat genom att med större kraft arbeta för att lagarna mot olaglig avverkning och handel verkligen ska följas.

Europaparlamentet välkomnar den översyn av gruvlagen som pågår och uppmanar regeringen att se till att lagen efter översynen uppfyller internationella krav, såsom förhandsbedömning och samråd med flertalet berörda personer, tillgång till rättslig prövning och minimering av skadorna på miljön. Parlamentet uppmanar regeringen att ompröva de gruvtillstånd som utfärdats av övergångsregeringen och dra in de tillstånd som inte följer MECIE-dekretet.

Europaparlamentet fördömer att journalister, människorättsförsvarare och miljöaktivister godtyckligt berövats sin frihet efter ogrundade anklagelser. Parlamentet vill att det definitivt ska bli slut på trakasserierna och skrämseltaktiken mot dem, ogillar alla åtgärder som vidtagits mot medierna före de senaste valen och yrkar på att alla individuella och kollektiva friheter fullständigt ska återställas. Parlamentet uppmanar Madagaskars regering att upphäva de restriktiva inslagen i lagen om kommunikationer.

Europaparlamentet uppmanar Madagaskars regering att låta rättsväsendet arbeta i normal ordning, och med oberoende, i fallet ”Claudine”, liksom i samtliga fall av aktiv och passiv korruption. Parlamentet håller fast vid att det inte bör förekomma någon politisk inblandning i rättsväsendet och att Bianco fritt måste få utföra sina undersökningar av korruption. Parlamentet håller fast vid att maktfördelningsprincipen oinskränkt måste respekteras och att ett oberoende och opartiskt rättsväsende måste garanteras under alla omständigheter. Parlamentet anmodar Madagaskars myndigheter att ta i med större kraft mot korruptionen i landet och mot att brott får gå ostraffade, och se till att samtliga fall av korruption hamnar inför domstol.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över att utländska predikanter som tvingar elever att omvända sig till en extrem form av islam intensifierat sin verksamhet.

Europaparlamentet betonar att EU och dess medlemsstater måste investera i stöd till och skydd för människorättsförsvarare, eftersom dessa har en nyckelroll för hållbar utveckling, varvid stödet också kan ta formen av bidrag från den nödfond för utsatta människorättsförsvarare som finns hos det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR).

10.

Europaparlamentet uppmanar med kraft transnationella företag till respekt för mänskliga rättigheter och principen om tillbörlig aktsamhet, enligt vad som föreskrivs i FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter.

11.

Europaparlamentet uppmanar EU att ägna uppmärksamhet åt att det ses till att förberedelserna inför det kommande presidentvalet lämnar utrymme för alla, medger insyn och blir allmänt accepterade, varvid uppmärksamheten även kan ta sig uttryck i form av ett tvåårigt paket med stöd till valförrättningen.

12.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, rådet, AVS–EU-ministerrådet, Madagaskars regering, FN:s generalsekreterare, Södra Afrikas utvecklingsgemenskap och Afrikanska unionens kommission.

(1) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 111.

(2) EUT C 341 E, 16.12.2010, s. 72.

(3) EUT C 380 E, 11.12.2012, s. 129.

4.10.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/66

P8_TA(2017)0448

EU–Afrika-strategin: en satsning på utveckling

Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om EU–Afrika-strategin: en satsning på utveckling (2017/2083(INI))

(2018/C 356/12)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av den globala strategin för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik Delade visioner, gemensamma åtgärder: Ett starkare Europa, som lades fram för Europeiska rådet vid dess möte den 28 och 29 juni 2016,

—	med beaktande av den gemensamma förklaringen av den 7 juni 2017 från parlamentet, rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, och kommissionen, om det nya europeiska samförståndet om utveckling Vår värld, vår värdighet, vår framtid,

—	med beaktande av Förenta nationernas toppmöte om hållbar utveckling och det slutdokument som antogs av FN:s generalförsamling den 25 september 2015Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, och de 17 målen för hållbar utveckling,

—	med beaktande av principerna för ansvarsfulla investeringar i jordbruket och livsmedelssystem, som utarbetades i kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning (CSF-RAI) i syfte att bidra till uppnåendet av det första och andra målet för hållbar utveckling.

—	med beaktande av Addis Abeba-agendan om utvecklingsfinansiering från 2015,

—	med beaktande av Parisavtalet om klimatförändring från 2015,

—	med beaktande av Africa Action-toppmötet som hölls den 16 november 2016 för att befästa den afrikanska dimensionen av COP 22,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 februari 2016 om EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter (COM(2016)0087),

—

med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (1) (nedan kallat Cotonouavtalet), och dess reviderade versioner från 2005 och 2010,

—

med beaktande av den gemensamma strategin EU–Afrika, som antogs av afrikanska och europeiska stats- och regeringschefer vid toppmötet i Lissabon den 9 december 2007, och av de två handlingsplaner som antogs i Accra i oktober 2007 (för perioden 2008–2010) och Tripoli i november 2010 (för perioden 2011–2013),

—

med beaktande av slutsatserna från det fjärde toppmötet mellan EU och Afrika som hölls i Bryssel den 2 och 3 april 2014, den färdplan som fastställer mötesformatet (Kairo-formatet) och områdena för samarbete mellan de två kontinenterna för perioden 2014–2017 och EU:s och Afrikas förklaring om migration och rörlighet,

—	med beaktande av Agenda 2063, som Afrikanska unionen (AU) antog i maj 2014,

—	med beaktande av rapporten om utkastet till rekommendationer om den institutionella reformen av Afrikanska unionen The Imperative to Strengthen our Union, utarbetad av Paul Kagamé,

—	med beaktande av det tredje interkontinentala forumet för det civila samhället som hölls i Tunis den 11–13 juli 2017, där man begärde att ett större deltagande från organisationer och privatpersoner i det civila samhället ska ges en central plats i EU–Afrika-strategin,

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 7 juni 2017En strategi för resiliens i EU:s yttre åtgärder (JOIN(2017)0021),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1601 av den 26 september 2017 om inrättande av Europeiska fonden för hållbar utveckling (EFHU), EFHU-garantin och EFHU-garantifonden (2),

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 5 juli 2016 till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 230/2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred (COM(2016)0447),

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 22 november 2016Ett förnyat partnerskap med länderna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, (JOIN(2016)0052),

—

med beaktande av de olika meddelandena från kommissionen om förbindelserna mellan EU och Afrika, särskilt meddelandena av den 27 juni 2007Från Kairo till Lissabon – Det strategiska partnerskapet (COM(2007)0357), av den 17 oktober 2008Ett år efter Lissabon: Det praktiska genomförandet av partnerskapet Afrika–EU (COM(2008)0617) och av den 10 november 2010 om konsolidering av förbindelserna mellan EU och Afrika: 1,5 miljarder människor, 80 länder, två världsdelar, en framtid (COM(2010)0634,

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet till Europaparlamentet och rådet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 4 maj 2017Förnyad kraft åt partnerskapet mellan Afrika och EU (JOIN(2017)0017) och rådets slutsatser om ärendet av den 19 juni 2017,

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om förbindelserna mellan EU och Afrika och AVS-länderna, särskilt resolutionen av den 4 oktober 2016 om framtiden för förbindelserna mellan AVS och EU efter 2020 (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om EU:s förvaltningsfond för Afrika: konsekvenserna för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 7 juni 2016 om EU-rapporten om en konsekvent politik för utveckling 2015 (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 22 november 2016 om ökning av utvecklingssamarbetets effektivitet (6),

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för internationell handel och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0334/2017), och av följande skäl:

A.	Europeiska unionens förbindelser med de afrikanska länderna är historiskt rotade, och våra öden är nära kopplade till varandra. EU är Afrikas viktigaste partner på ekonomi- och handelsområdet och i fråga om utveckling, humanitärt bistånd och säkerhet.

Partnerskapet mellan Afrika och EU behöver förses med en ny vision som återspeglar den politiska, ekonomiska, miljömässiga och sociala utvecklingen på båda kontinenter. Vi måste anpassa oss till nya aktörer på den internationella arenan – till exempel Kina – och gå mot ett förstärkt, moderniserat och mer politiskt partnerskap som är inriktat på att försvara våra viktigaste gemensamma intressen.

C.	Förbindelserna mellan EU och Afrika ska bygga på principerna om ömsesidig förståelse och ömsesidigt intresse samt på delade gemensamma värderingar inom ramen för ett ömsesidigt partnerskap.

D.	Förbindelserna mellan EU och Afrika grundar sig på olika rättsliga instrument och politiska strategier, och det är viktigt att öka samverkanseffekterna och samstämdheten mellan dem för att göra partnerskapet mer effektivt och hållbart.

Cotonouavtalet mellan 79 AVS-länder, varav 48 är länder i Afrika söder om Sahara, och EU är det viktigaste partnerskapet mellan EU och Afrika. EU har också upprättat förbindelser med afrikanska länder som inte är parter i Cotonou-avtalet. AVS–EU-partnerskapet inrättades när AVS-länderna ännu inte hade upprättat sina nuvarande regionala och kontinentala samarbetsstrukturer. Uppkomsten av AU 2003 och den gemensamma strategin EU–Afrika 2007 gör det nödvändigt att effektivisera de olika politiska ramarna mellan EU och Afrika. Målet att ”behandla Afrika som en enhet” uttrycks tydligt i inledningen till den gemensamma strategin EU–Afrika.

EU samarbetar med de afrikanska länderna i en politisk och institutionell dialog som förs framåt genom toppmötena mellan EU och Afrika, den mellanstatliga organisationen Unionen för Medelhavsområdet och samarbetsorganen inom ramen för AVS–EU-samarbetet, inklusive på parlamentsnivå genom den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, EU:s delegation till den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet och Panafrikanska parlamentet.

Elfte europeiska utvecklingsfonden (EUF) har en budget på 30,5 miljarder EUR, av vilka 900 miljoner EUR är avsatta för den fredsbevarande resursen för Afrika och 1,4 miljarder EUR ska användas för EU:s förvaltningsfond för Afrika. Mer än 5 miljarder EUR har gått till att täcka afrikanska länders behov inom ramen för det europeiska grannskapsinstrumentet, och 845 miljoner EUR har avsatts till det panafrikanska programmet inom instrumentet för utvecklingssamarbete för att genomföra den gemensamma strategin EU–Afrika.

H.	Nästa toppmöte mellan AU och EU, som ska hållas i Abidjan den 29 och 30 november 2017 på temat ”Investeringar i ungdomen”, är en möjlighet att inrätta, stödja och utveckla ekonomiska förhållanden där det råder verklig jämlikhet mellan partner som önskar försvara viktiga gemensamma intressen.

I.	Den nya gemensamma strategin EU–Afrika måste ingå i det framtida avtal som ska ersätta Cotonouavtalet.

EU är en mångårig partner och en viktig garant för säkerheten på den afrikanska kontinenten, som är ett ämne av största vikt. Säkerheten och en hållbar tillväxt på den europeiska kontinenten är i hög grad och direkt beroende av stabiliteten och utvecklingen på den afrikanska kontinenten och vice versa.

K.	Ett konstant stöd för ett effektivt genomförande av den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen samt engagemanget från EU, AU och andra internationella aktörer på plats i Afrika är mycket viktigt för utvecklingen och stabiliteten på den afrikanska kontinenten.

Migration har en framträdande plats i den globala strategin för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik och utgör en prioriterad fråga i EU:s yttre förbindelser, inklusive i dess förbindelser med Afrika. Afrika och Europa har ett gemensamt intresse och ansvar för migration och rörlighet, inklusive i arbetet med att bekämpa människohandel och människosmuggling, och migrationen kan hanteras enbart med globala lösningar som bygger på solidaritet, delat ansvar, respekt för migranters rättigheter och folkrätten samt en effektiv användning av instrument för utvecklingssamarbete.

Mer än 218 miljoner människor lever i extrem fattigdom i Afrika. Den andel av befolkningen som lever i extrem fattigdom i länderna i Afrika söder om Sahara minskade från 56 procent 1990 till 43 procent 2012. 33 av de 47 minst utvecklade länderna är belägna på den afrikanska kontinenten, vilket gör partnerskapet mellan EU och Afrika till ett viktigt verktyg för att genomföra 2030-agendan för hållbar utveckling och uppnå målen för hållbar utveckling, framför allt utrotningen av fattigdom.

I Afrika beräknas behovet av infrastruktur uppgå till ett värde av 75 miljarder EUR per år, konsumtionsmarknadens värde förväntas uppgå till 1 000 miljarder US-dollar 2020, utländska direktinvesteringar förväntas öka stadigt till uppskattningsvis 144 miljarder US-dollar 2020 och befolkningen uppgår nu till 1 miljard människor.

Den afrikanska exporten domineras fortfarande av obearbetade produkter, och en stor del av dessa exportprodukter omfattas av system för handelsförmåner. Fritt marknadstillträde för de flesta afrikanska produkter stärker de afrikanska ländernas kapacitet, konkurrenskraft och deltagande på världsmarknaderna om det åtföljs av bland annat strategier som syftar till varaktig hållbar industrialisering och landsbygdsproduktivitet som viktiga vägar för utveckling.

Demografiska trender måste beaktas, med tanke på att Afrikas befolkning enligt vissa beräkningar kan komma att uppgå till 2,5 miljarder 2050, varav de flesta är unga människor, medan Europa förväntas ha en betydligt äldre befolkning. Det är därför mycket viktigt att miljontals arbetstillfällen skapas och att vi bidrar till och stöder kvinnors och unga människors egenmakt, särskilt genom utbildning, tillgång till hälso- och sjukvård och vidareutbildning på den afrikanska kontinenten.

Förstärkt politisk dialog mellan EU och Afrika: en förutsättning för ett förnyat strategiskt partnerskap

Europaparlamentet tar del av det nya meddelandet om förnyad kraft åt partnerskapet mellan Afrika och EU, som syftar till att ge ny kraft åt partnerskapet mellan Afrika och EU för att stärka och fördjupa det i riktning mot välstånd och stabilitet på de två kontinenterna, i enlighet med de åtaganden som gjordes i samband med anslutningen till målen för en hållbar utveckling, det nya europeiska samförståndet om utveckling, som tjänar som en uppsättning riktlinjer för den europeiska utvecklingspolitiken, den globala strategin för EU:s utrikes- och säkerhetspolitik samt Agenda 2063.

Europaparlamentet påminner om att Afrika är en viktig strategisk partner för EU, och anser att förbindelserna mellan EU och AU måste intensifieras genom en reviderad och utvidgad dialog som omfattar principerna om öppenhet och goda styrelseformer, så att man kan få till stånd en situation som gynnar båda parter och ett jämlikt och hållbart samarbete för att bemöta gemensamma utmaningar och säkra gemensamma fördelar, samtidigt som principen om egenansvar säkerställs och de särskilda omständigheterna och utvecklingsnivån i varje partnerland beaktas.

Europaparlamentet begär att det framtida partnerskapet ska inriktas på de prioriterade områden som både AU och EU har identifierat, till exempel

—	ekonomisk utveckling (via handel, ekonomiska partnerskapsavtal, ökad regional integration, ekonomisk diversifiering, hållbar industrialisering och skapande av arbetstillfällen av hög kvalitet),

—	goda styrelseformer, inklusive mänskliga rättigheter,

—	mänsklig utveckling via offentliga tjänster som täcker grundläggande behov, såsom utbildning, hälsa, tillgång till vatten och sanitet, jämställdhet, vetenskap, teknik och innovation,

—	säkerhet och kampen mot terrorism,

—	migration och rörlighet,

—	miljö – inbegripet klimatförändringar.

Europaparlamentet påminner om att budgetstöd är det bästa sättet att genomföra anslag på, eftersom det ger förvaltningar möjlighet att fastställa behov och prioriteringar. Parlamentet påminner om att allmänt och sektorsspecifikt budgetstöd gör det möjligt att stödja utvecklingsstrategier och säkerställa största möjliga utnyttjande.

Europaparlamentet ser positivt på att huvudtemat för det femte toppmötet mellan EU och AU, som ska hållas i Elfenbenskusten i november 2017, är Ungdomar, med tanke på temats betydelse för båda kontinenters framtid.

Europaparlamentet påminner om den betydelse och effektivitet som kännetecknar AVS–EU-samarbetet och de resultat som har uppnåtts på utvecklingsområdet. Parlamentet betonar att denna rättsligt bindande ram måste upprätthållas efter 2020. Parlamentet framhåller att samarbetet behöver intensifieras och dess regionala dimension utvecklas, även genom ett utökat samarbete med AU, de regionala ekonomiska gemenskaperna och andra regionala organisationer. Parlamentet efterfrågar ett mer strategiskt, pragmatiskt, omfattande och strukturerat förhållningssätt till politisk dialog vid förhandlingarna om det avtal som ska ersätta Cotonouavtalet.

Europaparlamentet begär att den parlamentariska dimensionen av AVS–EU-samarbetet ska förstärkas. Parlamentet betonar att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen är ett unikt forum för interaktion som spelar en central roll i arbetet för att stärka demokratin, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter.

Europaparlamentet understryker att översynen av den europeiska grannskapspolitiken erbjuder möjligheter att förbättra samordningen av grannskapspolitiken och politiken för övriga afrikanska länder genom inrättandet av utökade samarbetsramar om regionala frågor som exempelvis säkerhet, energi och till och med migration.

Europaparlamentet bekräftar att det inom ramen för partnerskapet Afrika–EU behövs en samordnad strategi mellan EU:s medlemsstater och mellan EU och medlemsstaterna, såsom föreskrivs i artikel 210 i EUF-fördraget. Parlamentet påminner också om att respekten för EU:s princip om en konsekvent politik för utveckling är nödvändig såväl i europeiska som i afrikanska strategier och initiativ om målen för hållbar utveckling ska kunna uppnås.

10.

Europaparlamentet begär att principen om en konsekvent politik för utveckling ska integreras fullt ut i EU:s handelsförbindelser med Afrika, vilket innebär att rättsligt bindande klausuler om handel och hållbar utveckling införs i alla EU:s handelsavtal med afrikanska länder, i linje med kommissionens åtagande i strategin ”Handel för alla”.

11.

Europaparlamentet framhåller på nytt hur viktigt det är att medlemsstaterna fullgör sitt åtagande att avsätta 0,7 procent av BNP till offentligt utvecklingsbistånd för att stärka samarbetet med Afrika.

12.

Europaparlamentet delar viljan att fördjupa allianser mellan EU och Afrika för att ta itu med frågor om global styrning. Parlamentet framhåller i detta avseende att dialogen med AU behöver stärkas och dess finansiella oberoende säkerställas, i enlighet med finansieringsbeslutet från Kigali, genom att dess beroende av extern finansiering minskas. Parlamentet tar del av förslagen i rapporten från Paul Kagamé som syftar till att stärka AU för att ge ny kraft åt den politiska afrikanska integrationen.

13.

Europaparlamentet framhåller den roll som det civila samhället spelar, inklusive icke-statliga organisationer, religiösa organisationer, ungdoms- och kvinnorättsorganisationer, privata sektorn, fackföreningar, parlamentariska församlingar, lokala myndigheter och diasporan, var och en med sina egna särdrag – när det gäller att konsolidera den politiska dialogen mellan EU och Afrika för att säkerställa ett partnerskap som sätter människan i centrum.

14.

Europaparlamentet betonar att det civila samhället i högre grad måste delta i partnerskapet Afrika–EU så att dess kapacitet stärks, särskilt genom att expertkunskaper överförs och genom att dess deltagande i utformningen och genomförandet av relevanta reformer och strategier säkerställs. Parlamentet anser att det civila samhällets deltagande är mycket viktigt för den offentliga ansvarsskyldigheten. Parlamentet stöder de olika plattformar som inrättas för att göra det civila samhället till en central aktör i partnerskapet, särskilt det gemensamma årliga forumet som syftar till att genomföra färdplanen för EU och Afrika. Parlamentet beklagar dock att forumet aldrig har hållits och uppmanar EU och AU att omedelbart tillföra de finansiella och politiska medel som behövs för att säkerställa att alla aktörer kan delta i partnerskapet på ett meningsfullt sätt, inklusive inom ramen för detta femte toppmöte mellan AU och EU.

Uppbyggnad av stater och samhällen med större resiliens till fördel för alla människor, särskilt ungdomar, i syfte att uppfylla målen för hållbar utveckling

15.

Europaparlamentet anser att man måste göra resiliens – i alla dess fem dimensioner – till en viktig del i den nya EU–Afrika-strategin.

Politisk resiliens

16.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att främja goda styrelseformer, demokrati, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter, men att man också måste vidta åtgärder för att bekämpa korruption på båda kontinenter, eftersom de är essentiella delar av en hållbar utveckling.

17.

Europaparlamentet uppmanar därför till en uppriktig dialog med alla parter som bygger på ömsesidig respekt och som handlar om att göra dessa värden och principer till en viktig del av samarbetet, framför allt genom att göra utvecklingsbiståndet villkorligt av att de respekteras till fullo.

18.

Europaparlamentet betonar att det är ytterst viktigt att man med större beslutsamhet tar itu med utmaningarna med samhällsstyrningen på båda kontinenter för att skapa rättvisare, stabilare och säkrare samhällen. Parlamentet understryker att mänskliga rättigheter och samhällsstyrning även fortsättningsvis måste upprätthållas och främjas på grundval av befintliga internationella rättsliga instrument, lagar, principer och mekanismer, inklusive i afrikanska regionala samhällsstyrningsorgan såsom Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter och dess protokoll, Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning, Afrikanska kommissionen för mänskliga och folkens rättigheter och Afrikanska domstolen för mänskliga och folkens rättigheter, för att stärka egenansvaret.

19.

Europaparlamentet påminner om hur viktig Internationella brottmålsdomstolen är för att bekämpa straffrihet och värna om värdena fred, säkerhet, jämlikhet, rättvisa och kompensation som den är ett verktyg för. Parlamentet uppmanar Europeiska unionen och de afrikanska staterna att fortsätta stödja Romstadgan och Internationella brottmålsdomstolen. Parlamentet uppmanar med kraft alla signatärer av Romstadgan att ratificera den så snart som möjligt.

20.

Europaparlamentet stöder anordnandet av en gemensam konferens på hög nivå mellan AU och EU om valprocesser, demokrati och samhällsstyrning i Afrika och Europa, och begär att Europaparlamentet, Panafrikanska parlamentet, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen och den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet ska involveras till fullo. Parlamentet begär att kopplingarna mellan de olika församlingarna ska stärkas i syfte att främja samverkanseffekter och samstämdheten i gemensamma åtgärder.

Säkerhetsmässig resiliens

21.

Europaparlamentet upprepar att säkerhet och utveckling är nära förbundna med varandra. Parlamentet påpekar att man i högre grad behöver integrera säkerhetsfrågor och utvecklingsmål för att ta itu med de specifika problemen med instabila stater och främja stater och samhällen med större resiliens. Parlamentet konstaterar att detta bör göras genom särskilda instrument och ytterligare finansiering.

22.

Europaparlamentet efterlyser ett närmare samarbete mellan EU och Afrika på området för säkerhet och rättvisa med avseende på den internationella rättsliga ramen i syfte att utifrån ett helhetsperspektiv ta itu med problem och bättre bekämpa organiserad brottslighet, människohandel och smuggling, särskilt när det gäller barn, och terrorism. Parlamentet anser att de åtgärder som EU vidtar bör samverka med de strategier som antas av de afrikanska länderna, särskilt de som avser fred och säkerhet i Agenda 2063.

23.

Europaparlamentet betonar att EU, AU, regionala organisationer och andra relevanta politiska aktörer i Afrika behöver samarbeta på säkerhetsområdet för att öka utvecklingsländernas kapacitet, reformera deras säkerhetssektorer och stödja verksamhet på området för avväpning, demobilisering och återanpassning (DDR) av före detta stridande.

24.

Europaparlamentet påminner om att terrorismen är ett globalt hot som påverkar regional fred och stabilitet, hållbar utveckling och inre säkerhet, och som måste bekämpas på ett samordnat sätt av nationella förvaltningar, regionala och internationella organisationer och europeiska byråer. Parlamentet begär ett förstärkt samarbete inom ramen för EU–Afrika-strategin som syftar till att förhindra straffrihet och främja rättsstatsprincipen och utbyggnaden av polis- och rättsväsendets kapacitet för att underlätta utbytet av information och bästa praxis samt förebygga, motverka och bekämpa finansieringen av terrorism och organiserad brottslighet och väcka åtal mot dem. Parlamentet noterar att strategin mot terrorism också bör inbegripa åtgärder för att främja interreligiös dialog och förhindra radikalisering i Afrika och Europa, särskilt bland unga människor, som leder till våldsam extremism.

25.

Europaparlamentet betonar att de olika uppdrag och insatser som EU genomför i Afrika har stor betydelse. Parlamentet välkomnar inrättandet av den gemensamma G5 Sahel-styrkan. Parlamentet begär att europeiska freds- och säkerhetsinsatser ska intensifieras i samarbete med afrikanska och internationella partner och att arbetet med att göra den afrikanska freds- och säkerhetsstrukturen helt operativ ska stödjas. Parlamentet efterlyser ett inledande EU-bidrag till AU:s fredsfond för verksamhet som faller inom ramen för ”medling och diplomati”.

Miljömässig resiliens

26.

Europaparlamentet påminner om att Afrika är särskilt utsatt för effekterna av klimatförändringarna. Parlamentet anser att EU måste utveckla en strategisk metod för att bygga upp klimatresiliens samt stödja afrikanska länder, särskilt de minst utvecklade länderna, i deras arbete med att minska växthusgasutsläpp och anpassa sig. Parlamentet understryker att klimatförändringarna mångfaldigar riskerna för konflikter, torka, svält och migration, vilket visas av den senaste svältkatastrofen i Sydsudan, Nigeria och Somalia. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att EU absolut måste främja och respektera det åtagande som gjordes i Paris 2015 om att anslå 100 miljarder US-dollar till utvecklingsländerna fram till 2020. Parlamentet efterlyser nya former av samarbete mellan EU och Afrika för att minska hindren för finansiering och tekniköverföring.

27.

Europaparlamentet betonar att Afrika har en rik och mångskiftande naturlig miljö. Parlamentet begär att skyddet av den biologiska mångfalden ska sättas i centrum på AU:s och EU:s politiska dagordning. Parlamentet begär att EU–Afrika-strategin ska samverka med prioriteringarna i EU:s handlingsplan mot olaglig handel med vilda djur och växter samt skydda naturarvet och, i synnerhet, naturparker.

28.

Europaparlamentet vill se att större investeringar görs på området för förnybar energi och cirkulär ekonomi för att ytterligare stimulera åtgärder som bidrar till respekten för miljön och skapar arbetstillfällen. Parlamentet påminner om att tillgången till överkomlig, pålitlig, hållbar och modern energi för alla är avgörande för tillgodoseendet av grundläggande mänskliga behov, mycket viktig för alla former av ekonomisk verksamhet och en av de främsta drivkrafterna för utveckling. Parlamentet efterlyser fortsatt EU-stöd till initiativet för förnybar energi i Afrika, och välkomnar kommissionens förslag om att inleda ett nytt forsknings- och innovationspartnerskap mellan EU och Afrika om klimatförändringar och hållbar energi.

29.

Europaparlamentet uppmanar partnerskapet mellan Afrika och EU att fokusera på jordbruk och livsmedelsförsörjning i ett långsiktigt perspektiv och att främja samverkanseffekter mellan livsmedelsförsörjning och klimatåtgärder. Parlamentet uppmanar med kraft EU att i detta sammanhang öka sitt stöd till hållbart jordbruk, skogsjordbruk och agroekologiska metoder som respekterar traditionell markanvändning och säkerställer tillgång till mark, vatten och fria sorter av utsäde. Parlamentet uppmanar dessutom EU att hjälpa småskaliga producenter/jordbrukare och boskapsskötare att uppnå livsmedelstrygghet genom att bygga upp och investera i infrastruktur i linje med CFS principer för ansvarsfulla investeringar i jordbruket och livsmedelssystem och att stödja inrättandet av kooperativ. Parlamentet framhåller också den kapacitet och erfarenhet som organisationer i det civila samhället har förvärvat på lokal nivå i fråga om hållbart jordbruk.

30.

Europaparlamentet välkomnar EU:s initiativ med krav på bättre förvaltning av och en mer transparent handel med naturresurser. Parlamentet anser att hållbar förvaltning av och handel med naturresurser, såsom mineraler, timmer och vilda djur och växter skulle möjliggöra för resursrika länder och deras befolkningar att ytterligare dra nytta av dem. Parlamentet påminner om att man enligt EU:s lagstiftning om konfliktmineraler behöver införa åtföljande åtgärder enligt ett integrerat tillvägagångssätt som uppmuntrar till tillämpning av internationella standarder för tillbörlig aktsamhet, enligt OECD:s riktlinjer. Parlamentet begär att EU och Afrika ska ta fram en gemensam stadga om hållbar förvaltning av naturresurser.

Ekonomisk resiliens

31.

Europaparlamentet anser att en stabil rättslig och institutionell miljö och en sund ekonomi är avgörande faktorer för att säkerställa konkurrenskraft, investeringar, skapande av arbetstillfällen, en högre levnadsstandard och hållbar tillväxt. Parlamentet betonar i detta sammanhang att information om bolagsrätt måste göras mer tillgänglig online. Parlamentet påminner om att ekonomisk tillväxt utan en opartisk stat inte systematiskt garanterar social utveckling eller framsteg och insisterar på att man måste se till att välståndet omfördelas, att medborgarna tillhandahålls tjänster och att lika möjligheter förbättras.

32.

Europaparlamentet efterlyser ett större samarbete mellan den europeiska och den afrikanska privata sektorn och en koncentration av investeringar, särskilt genom offentlig-privata partnerskap, på grundval av en strikt etisk kod och av principerna om socialt ansvar, i nyckelsektorer som exempelvis

—	hållbar energi inklusive tillgång till elektricitet för alla,

—	grundläggande infrastruktur, framför allt i transportsektorn, inklusive inom sjötransportsektorn,

—	hållbar användning av naturresurser.

—	hållbart jordbruk,

—	den ”blå ekonomin” – bland annat sjöfartsindustrin,

—	forskning, vetenskap, teknik och innovation, såväl om ämnen av gemensamt intresse som om sådana ämnen som särskilt påverkar den ena kontinenten, till exempel fattigdomsrelaterade och försummade sjukdomar,

—	digitalisering som en viktig faktor för att säkerställa att den afrikanska ekonomin utvecklas, och för att koppla samman människor,

33.

Europaparlamentet betonar att regional integration driver ekonomisk utveckling och är en nödvändighet i en globaliserad värld. Parlamentet begär att syd-syd-samarbetet ska stödjas på ett sätt som återspeglar den gradvisa omvandlingen av den afrikanska kontinenten. Parlamentet stöder inrättandet av ett kontinentalt frihandelsområde i Afrika samt målet att öka handeln inom Afrika till 50 procent fram till 2050. Parlamentet påminner också om de utvecklingsutsikter som erbjuds genom ekonomiska partnerskapsavtal och handelsavtal mellan EU och afrikanska länder, som möjliggör främjandet av hållbar utveckling, mänskliga rättigheter och rättvis och etisk handel. Parlamentet betonar att man behöver tillhandahålla ursprungsregler som stöder utveckling, effektiva skyddsklausuler, asymmetriska liberaliseringsplaner, skydd av nyetablerade industrier och förenklade och öppnare tullförfaranden. Parlamentet påminner om att ekonomiska partnerskapsavtal är avsedda att hjälpa AVS-länderna att utvidga sina marknader, uppmuntra till handel med varor och stimulera investeringar, och att de syftar till ett långsamt, gradvis och asymmetriskt öppnande av handeln med varor mellan EU och AVS-länderna.

34.

Europaparlamentet begär att handelsavtal ska vara transparenta och att alla aktörer, inbegripet det civila samhället i de berörda länderna, genom formella samråd ska delta till fullo i framtida förhandlingar och i genomförandet av avtal som det för närvarande förhandlas om.

35.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att i högre grad samordna sina program för handelsbistånd och att öka samverkanseffekterna med sina strategier för investeringar i Afrika. Parlamentet begär dessutom att de ska öka sina finansiella åtaganden för Aid For Trade, tekniskt stöd och initiativ för kapacitetsuppbyggnad, som är mycket viktiga för afrikanska länder, särskilt de minst utvecklade länderna.

36.

Europaparlamentet påminner om att den privata sektorn, från mikroföretag och små och medelstora företag till kooperativ och multinationella företag, spelar en viktig roll i skapandet av nya arbetstillfällen och i utvecklingsprocessen, och att den bidrar till att finansiera denna process. Parlamentet framhåller den särskilda roll som små och medelstora företag och små familjeägda företag spelar, och begär att individuella initiativ ska stödjas. Parlamentet välkomnar i detta avseende inrättandet av Europeiska fonden för hållbar utveckling, som bör syfta till att stödja den privata sektorn i afrikanska länder, särskilt lokala företag och små och medelstora företag i instabila länder, och därmed främja investeringar och skapande av varaktigt arbete, särskilt för kvinnor och unga människor.

37.

Europaparlamentet påminner om de skyldigheter som den privata sektorn har enligt FN:s och OECD:s riktlinjer, och uppmanar åter EU:s och AU:s medlemsstater att på ett konstruktivt sätt delta i FN:s mellanstatliga arbetsgrupp för transnationella företag och andra företag med avseende på mänskliga rättigheter för att verka för inrättandet av ett internationellt bindande fördrag som utgår ifrån FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, om hur företag fullgör skyldigheter på människorättsområdet och skyldigheter avseende sociala, arbetsrättsliga och miljömässiga standarder.

38.

Europaparlamentet framhåller behovet av att skapa anständiga arbetstillfällen och koppla dem till investeringar, vilket bör göras inom ramen för partnerskapet mellan Afrika och EU. Parlamentet begär att man följer ILO:s normer i detta avseende. Parlamentet betonar att samspelet mellan sociala, ekonomiska och institutionella personer är viktigt, och begär att den roll som arbetsmarknadsparterna spelar ska stärkas genom att den sociala dialogen görs mer effektiv på alla relevanta nivåer, vilket främjar kollektivförhandlingar.

39.

Europaparlamentet beklagar att cirka 50 miljarder US-dollar – mer än det årliga officiella utvecklingsbiståndet (ODA) – försvinner ut ur Afrika varje år genom olagliga finansiella flöden, eftersom detta undergräver insatser för att mobilisera inhemska intäkter. Parlamentet uppmanar därför båda parter att

—	skapa effektiva verktyg för att bekämpa skatteundandragande, skattebedrägeri och korruption, inklusive genom att ge allmänheten insyn i vem som är den verkliga ägaren av juridiska personer, truster och liknande arrangemang,

—	främja principerna för ansvarsfulla investeringar, som stöds av FN,

—	stödja initiativ för att göra system för förvaltning av de offentliga finanserna mer effektiva och genomblickbara.

40.

Europaparlamentet begär dessutom att FN:s vägledande principer för skuldsättning och mänskliga rättigheter och Unctads (FN:s konferens för handel och utveckling) principer för främjande av ansvarsfull upp- och utlåning ska genomföras effektivt. Parlamentet välkomnar FN:s arbete för en internationell mekanism för statsskuldsuppgörelse.

41.

Europaparlamentet begär en större finansiell delaktighet i Afrika, även för kvinnor, genom utvecklingen av elektroniska banktjänster för att motverka polariseringen i det afrikanska samhället. Parlamentet påminner om att penningförsändelser utgör ett större kapitalflöde till utvecklingsländerna än det totala offentliga utvecklingsbiståndet och att de i hög grad kan bidra till uppnåendet av 2030-agendan. Parlamentet uppmanar därför EU att ytterligare stödja AU:s insatser för att förbättra mekanismerna för penningöverföringar.

Social resiliens

42.

Europaparlamentet är medvetet om hur viktig den demografiska dynamiken är i Afrika, och att den kräver en långsiktig strategisk vision för hur man ska utveckla hållbara samhällen som är mer inkluderande och deltagarorienterade. Parlamentet understryker även behovet att säkerställa att ingen diskriminering sker av sårbara grupper, inklusive personer med funktionsnedsättningar och ursprungsfolk. Parlamentet inser att den växande befolkningen i Afrika är såväl en utmaning för den lokala ekonomin som en möjlighet för kontinenten, och uppmanar därför EU att visa sitt engagemang för att främja lämpliga offentliga åtgärder och investeringar i utbildning och hälsa, inbegripet sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, för att säkerställa att unga människor kan fatta välgrundade beslut om sin sexuella och reproduktiva hälsa, jämställdhet och barns rättigheter utan vilka social, ekonomisk och miljömässig resiliens inte kan uppnås.

43.

Europaparlamentet betonar att urbaniseringen i Afrika är på uppgång och att den medför sociala, ekonomiska och miljömässiga utmaningar. Parlamentet efterfrågar lösningar för att minska trycket från städerna och mildra de problem som den okontrollerade urbaniseringen orsakar.

44.

Europaparlamentet uppmanar EU och AU att stärka de nationella utbildningssystemen i Afrika, inklusive kapaciteten i dess administrativa struktur, genom att investera åtminstone 20 procent av sina nationella budgetar i utbildning och genom att trappa upp EU:s stöd till det globala partnerskapet för utbildning och fonden Education Cannot Wait.

45.

Europaparlamentet betonar att det behövs en allmän, inkluderande, jämlik och långsiktig tillgång till utbildning av hög kvalitet på alla nivåer, från tidig barndom och för alla, med särskilt fokus på flickor, och inklusive i kris- och nödsituationer.

46.

Europaparlamentet betonar att det behövs investeringar i humankapital och att unga människor behöver känna till globala sakförhållanden och ges den kompetens som motsvarar arbetsmarknadens aktuella och framtida behov genom att systemen för utbildning och yrkesutbildning – såväl formella som informella –, egenföretagande och entreprenörskap stärks.

47.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att stödja afrikanska länder att inrätta effektiva system för offentlig hälso- och sjukvård och överkomlig tillgång till hälso- och sjukvårdstjänster av hög kvalitet för alla, samtidigt som man, i synnerhet, bryter ned de hinder som kvinnor och andra utsatta grupper, inklusive barn, personer med funktionsnedsättningar och hbti-personer, ställs inför.

48.

Europaparlamentet begär att en lägsta allmän sjukförsäkring ska införas genom att man inrättar övergripande nationella hälso- och sjukvårdssystem. Parlamentet framhåller att man behöver utbilda ytterligare en miljon kvalificerad hälso- och sjukvårdspersonal utöver vad som ursprungligen planerades på grundval av nuvarande trender för att nå upp till WHO:s minimistandard senast 2030.

49.

Europaparlamentet betonar att smittsamma sjukdomar utgör ett allvarligt hot mot social resiliens. Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera det vetenskapliga och medicinska samarbetet mellan de två kontinenterna, såsom partnerskapet mellan Europa och utvecklingsländerna inom området klinisk prövning, EDCTP2, och att investera i vetenskap, teknik och innovation för att ta itu med den fortsatt enorma bördan av fattigdomsrelaterade och försummade sjukdomar genom sitt utvecklingssamarbete.

50.

Europaparlamentet påminner om att större investeringar behövs för att förbättra tillgången till mödravård och sexuell och reproduktiv hälsa och därmed minska mödra- och spädbarnsdödligheten och ta itu med traditionella sedvänjor, såsom kvinnlig könsstympning och tvångsäktenskap och/eller barnäktenskap.

51.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av jämställdhet och kvinnors egenmakt i samarbetet mellan EU och Afrika. Parlamentet framhåller kvinnors positiva roll och deltagande på de politiska och ekonomiska områdena samt vid insatser för att förebygga konflikter och skapa varaktig fred.

52.

Europaparlamentet konstaterar att kultur dels underlättar utveckling, dels är en viktig del av den, och att kultur också kan underlätta social delaktighet, yttrandefrihet, identitetsbyggande, medborgerlig egenmakt och konfliktförebyggande samt stärka den ekonomiska tillväxten. Parlamentet uppmanar därför EU och AU att främja interkulturell politisk dialog och kulturell mångfald och att stödja strategier för att skydda kultur och arv. Parlamentet betonar att demokrati är ett universellt värde som kan ingå i alla kulturer. Parlamentet framhåller också idrottens roll som en källa till och drivkraft för social inkludering och jämställdhet.

Införande av en strategi för rörlighet och migration som bidrar till utvecklingen på de båda kontinenterna

53.

Europaparlamentet påminner om att migration och rörlighet mellan och inom Europa och Afrika har ekonomiska, sociala, miljömässiga och politiska konsekvenser, och att denna utmaning måste hanteras på ett samordnat och övergripande sätt mellan de två kontinenterna och i samarbete med ursprungs-, transit och destinationsländer, så att samverkanseffekter kan maximeras och EU:s relevanta strategier, instrument och verktyg, som bygger på solidaritet, delat ansvar, respekt och mänsklig värdighet, kan utnyttjas. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att det är önskvärt att intensifiera dialogen mellan Afrika och EU inför förhandlingarna om de två ”Global compact”-avtal om migration och flyktingar som ska utarbetas senast 2018 inom ramen för FN i syfte att, om möjligt, komma fram till gemensamma prioriteringar.

54.

Europaparlamentet påminner om att de positiva effekterna av migration och rörlighet behöver stärkas så att dessa fenomen ses som ömsesidiga utvecklingsverktyg för de två kontinenterna. Parlamentet betonar att detta kräver ett noggrant utformat, balanserat, evidensbaserat och hållbart politiskt svar med en långsiktig strategi som beaktar den demografiska utvecklingen och de underliggande orsakerna till migration.

55.

Europaparlamentet konstaterar att våldsamma konflikter, förföljelser, ojämlikhet, brott mot de mänskliga rättigheterna, svaga styrelseformer, korruption, terrorism, förtryckande regimer, naturkatastrofer, klimatförändringar, arbetslöshet och kronisk fattigdom har lett till folkförflyttningar och ökad migration till Europa under de senaste åren. Parlamentet betonar emellertid att mer än 85 procent av de människor i Afrika som lämnar sitt land stannar kvar på den afrikanska kontinenten.

56.

Europaparlamentet stöder de olika initiativ som har tagits på europeisk nivå för att ta itu med de underliggande orsakerna till irreguljär migration: migrationspartnerskap, förvaltningsfonder för Afrika och Europeiska fonden för hållbar utveckling. Parlamentet begär att dessa initiativ ska fortsätta att genomföras på ett flexibelt, effektivt, samstämt och öppet sätt som samtidigt främjar eventuella samverkanseffekter mellan olika instrument, program och verksamheter, såväl vid interna som vid externa åtgärder. Parlamentet framhåller att det behövs ett ökat samarbete på området för gränsförvaltning.

57.

Europaparlamentet upprepar sitt krav på att laglig migration ska främjas, i linje med rekommendationerna i handlingsplanen från Valletta. Parlamentet betonar vidare att utvecklingsbiståndet inte får villkoras av samarbete i migrationsfrågor.

58.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erbjuda sina vidarebosättningsplatser till ett stort antal flyktingar. Parlamentet begär i detta sammanhang att en europeisk ram för vidarebosättning ska inrättas, som är enkel att tillämpa för medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar dessutom EU och dess medlemsstater att samarbeta med och ge stöd till afrikanska länder som konfronteras med flyktingströmmar eller utdragna krissituationer, i syfte att stärka deras kapacitet att ge asyl och deras skyddssystem.

59.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att öka sina finansiella bidrag till förvaltningsfonder och andra instrument som syftar till att främja hållbar tillväxt för alla och stimulera skapandet av arbetstillfällen och därigenom bidra till att åtgärda de underliggande orsakerna till migration. Parlamentet begär också att Europaparlamentet ska få en starkare granskande roll för att säkerställa att migrationspartnerskap och finansieringsverktyg är förenliga med EU:s rättsliga grund, principer och åtaganden.

60.

Europaparlamentet uppmanar EU och AU att främja utbyten mellan studenter, lärare, entreprenörer och forskare mellan de två kontinenterna. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag att inrätta en facilitet för afrikansk ungdom genom att utvidga tillämpningsområdet för Erasmus+ samt en EU-facilitet för utbildning och yrkesutbildning. Parlamentet efterlyser en diskussion om EU:s erkännande av utbildnings- och examensbevis som utfärdats av afrikanska skolor och universitet. Parlamentet noterar att cirkulär migration är av avgörande betydelse för en hållbar utveckling och för att förebygga kompetensflykt från Afrika.

61.

Europaparlamentet är medvetet om den särskilda ställning som diasporan har i såväl mottagarländerna som ursprungsländerna genom att de skickar avsevärda medel och som en utvecklingspartner på nationell och regional nivå. Parlamentet uttrycker sin önskan att diasporan ska fungera som en informationskälla som är skräddarsydd för att reagera på människors verkliga behov, genom att ta itu med de faror som hänger samman med irreguljär migration och utmaningarna i samband med integration i värdländerna.

o o

62.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Afrikanska unionens kommission, AVS-rådet, Panafrikanska parlamentet och den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens presidium.

(1) EUT L 317, 15.12.2000, s. 3.

(2) EUT L 249, 27.9.2017, s. 1.

(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0371.

(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0337.

(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0246.

(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0437.

4.10.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/77

P8_TA(2017)0449

Europeiska ombudsmannens verksamhet 2016

Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2016 (2017/2126(INI))

(2018/C 356/13)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2016,

—	med beaktande av artikel 15 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av artiklarna 24 och 228 i EUF-fördraget,

—	med beaktande av artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av artikel 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av artikel 43 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

—	med beaktande av sitt beslut 94/262/EKSG, EG, Euratom av den 9 mars 1994 om föreskrifterna och de allmänna villkoren för ombudsmannens ämbetsutövning (1),

—	med beaktande av den europeiska kodexen för god förvaltningssed (2), som antogs av Europaparlamentet den 6 september 2001,

—	med beaktande av det ramavtal om samarbete som ingicks av Europaparlamentet och Europeiska ombudsmannen den 15 mars 2006 och som trädde i kraft den 1 april 2006,

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Europeiska ombudsmannens verksamhet,

—	med beaktande av artikel 220.1 i arbetsordningen, och av följande skäl:

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för framställningar (A8-0328/2017), och av följande skäl:

A.	Årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2016 överlämnades formellt till Europaparlamentets talman den 17 maj 2017, och ombudsmannen, Emily O’Reilly, lade fram rapporten för utskottet för framställningar den 30 maj 2017 i Bryssel.

B.	Artiklarna 24 och 228 i EUF-fördraget ger Europeiska ombudsmannen befogenhet att ta emot klagomål om missförhållanden i unionsinstitutionernas, unionsorganens och unionsbyråernas verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner.

I artikel 15 i EUF-fördraget anges att unionens institutioner, organ och byråer ska ”utföra sitt arbete så öppet som möjligt” för att främja en god förvaltning och se till att det civila samhället kan delta, och att ”varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt stadgeenliga säte i en medlemsstat ska ha rätt till tillgång till unionens institutioners, organs och byråers handlingar”. Att se till att högkvalitativa tjänster tillhandahålls EU-medborgarna och att EU-förvaltningen är lyhörd för deras behov och problem är avgörande för att skydda medborgarnas rättigheter och grundläggande friheter.

D.	I artikel 41.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna anges att ”var och en har rätt att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner, organ och byråer”.

I artikel 43 i stadgan anges att ”varje unionsmedborgare och varje fysisk eller juridisk person som är bosatt eller har sitt säte i en medlemsstat har rätt att vända sig till Europeiska ombudsmannen vid missförhållanden i unionens institutioners, organs eller byråers verksamhet, med undantag för Europeiska unionens domstol då den utövar sina domstolsfunktioner”.

F.	Europeiska ombudsmannens främsta prioritet är att se till att medborgarnas rättigheter respekteras till fullo och att rätten till god förvaltning av EU:s institutioner, organ och byråer återspeglar högsta standarder.

G.	Under 2016 kontaktade 15 797 medborgare ombudsmannens tjänster för att få hjälp, varav 12 646 fick rådgivning via den interaktiva vägledningen på ombudsmannens webbplats, och av de övriga framställningarna vidarebefordrades 1 271 för information medan 1 880 hanterades av ombudsmannen som klagomål.

H.	Av de sammanlagt 1 880 klagomål som ombudsmannen behandlade under 2016, ingick 711 i tillämpningsområdet för ombudsmannens uppgifter, medan 1 169 föll utanför.

Ombudsmannen inledde 245 undersökningar 2016, varav 235 var klagomålsbaserade och 10 var undersökningar på eget initiativ, och 291 undersökningar avslutades (278 klagomålsbaserade och 13 undersökningar på eget initiativ). De flesta undersökningar gällde kommissionen (58,8 %), följt av EU:s byråer (12,3 %), Europaparlamentet (6,5 %), Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) (5,7 %), Europeiska utrikestjänsten (4,5 %), Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) (0,8 %) och andra institutioner (11,4 %).

Varje år tar ombudsmannen emot ett stort antal klagomål från enskilda personer och organisationer om EU-administrationen, och de tre problem som låg i topp i de undersökningar som ombudsmannen avslutade 2016 gällde följande: öppenhet och tillgång till information och handlingar (29,6 %), god förvaltning i EU:s personalfrågor (28,2 %) och serviceanda (25,1 %). Andra frågor gäller t.ex. korrekt användning av skönsmässig bedömning bland annat i överträdelseförfaranden, sund ekonomisk förvaltning avseende EU:s bidrag och kontrakt och respekt för processuella och grundläggande rättigheter. Dessa frågors relevans framhäver ombudsmannens nyckelroll när det gäller att se till att beslutsprocesser och förvaltning på EU-nivå är fullständigt transparenta och opartiska, så att medborgarnas rättigheter kan skyddas och deras tillit och allmänhetens förtroende kan stärkas.

K.	I sitt strategiska arbete under 2016 avslutade ombudsmannen fem strategiska undersökningar och inledde fyra nya, bland annat om eventuella intressekonflikter hos särskilda rådgivare och förseningar avseende kemiska tester, och dessutom inleddes tio nya strategiska initiativ.

L.	Ombudsmannen inledde en omfattande strategisk undersökning av hur kommissionen utnämner och gör bedömningar av intressekonflikter för sina särskilda rådgivare, som ofta arbetar för kunder inom privat sektor och för EU samtidigt.

M.	Ombudsmannen undersökte uppförandekoden för styrelseledamöter i Europeiska investeringsbanken (EIB) och noterade att det inte föreskrivs någon skyldighet att lämna en intresseförklaring eller information om ekonomiska intressen.

N.	Den finansiella krisen har lett till en ekonomisk och social kris, vilket i sin tur lett till en förtroendekris för EU:s institutioner.

Ombudsmannen kom fram till att kommissionen 2009–2014 gjort sig skyldig till administrativa missförhållanden genom att den hade underlåtit att ta itu med en tidigare kommissionsledamots överträdelse av uppförandekodexen för kommissionsledamöter och inte korrekt undersökt om kommissionsledamotens arbetsavtal med den privata sektorn var förenligt med de skyldigheter som följer av EU-fördraget. Fall av administrativa missförhållanden avseende kommissionsledamöternas verksamhet efter avslutat mandat, inbegripet kommissionens ordförande, ökar medborgarnas misstro gentemot kommissionen.

P.	Ombudsmannen samarbetar även med andra internationella organisationer, t.ex. FN, och ingår i EU-ramverket för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som har till uppgift att skydda, främja och övervaka genomförandet av konventionen på EU-institutionsnivå.

Q.	Enligt Flash Eurobarometer-undersökningen om medborgarskap i Europeiska unionen från mars 2016 känner nio av tio unionsmedborgare (87 %) till sin status som unionsmedborgare och sin rätt att lämna in klagomål till Europaparlamentet, kommissionen eller Europeiska ombudsmannen.

Europaparlamentet godkänner den årsrapport för 2016 som Europeiska ombudsmannen har lagt fram och välkomnar dess tydliga och lättlästa utformning med de viktigaste faktauppgifterna och siffrorna avseende ombudsmannens arbete 2016.

Europaparlamentet gratulerar Emily O’Reilly för hennes utmärkta arbete med att förbättra kvaliteten på och tillgången till ombudsmannens tjänster och hennes aktiva samarbete och positiva förbindelser med parlamentet, i synnerhet utskottet för framställningar, och med andra av EU:s institutioner, organ och byråer.

Europaparlamentet framhåller den roll som strategiska undersökningar och initiativ har, och stöder dem som ombudsmannen på eget initiativ genomför i strategiskt viktiga frågor av allmänt intresse för unionsmedborgarna. Parlamentet lovordar ombudsmannens ansträngningar att bättre utnyttja sitt strategiska arbete och verka för att klagomålsbaserade ärenden med liknande innehåll behandlas gemensamt.

Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens föresats att reagera snabbt och effektivt på unionsmedborgarnas behov och farhågor, och stöder de nya arbetsmetoder och den förenklade handläggning som infördes 2016 och som möjliggör större flexibilitet och effektivitet samt ger effekter för ett större antal medborgare.

Europaparlamentet delar åsikten att de aktuella och nya utmaningar som EU står inför, såsom arbetslöshet, ekonomiska och sociala orättvisor, migrationskrisen och brexit, tvingar alla EU:s institutioner, organ och byråer, inklusive ombudsmannen, att arbeta hårdare och än mer beslutsamt för att säkerställa högsta möjliga nivåer vad gäller social rättvisa, ansvarsskyldighet och öppenhet på EU-nivå.

Europaparlamentet betonar behovet av förbättrad social dialog.

Europaparlamentet betonar att förtroende mellan medborgarna och institutionerna är av största betydelse i det rådande ekonomiska klimatet.

Europaparlamentet noterar att ombudsmannens beslut och/eller rekommendationer efterlevts i så hög grad att det vi ser den näst högsta nivån hittills. Parlamentet rekommenderar ombudsmannen att fortsätta vara vaksam, fastställa skälen till att vissa rekommendationer inte följs och informera Europaparlamentet om eventuella återkommande fall där EU-förvaltningen inte följer dem.

Europaparlamentet noterar att antalet utredningar avseende EU-institutionerna som genomförts av ombudsmannen har minskat under 2016 (245 under 2016 jämfört med 261 under 2015). Parlamentet uppmanar med eftertryck EU:s institutioner, organ, kontor och byråer att reagera och agera inom en rimlig tidsram på ombudsmannens kritiska anmärkningar, och att förbättra sin efterlevnad av ombudsmannens rekommendationer och/eller beslut.

10.

Europaparlamentet konstaterar att de flesta ärenden som hanterades av ombudsmannen under år 2016 avslutades inom tolv månader, att den genomsnittliga tid som krävdes för att avsluta en undersökning var tio månader och att endast 30 % av ärendena avslutades efter tolv eller fler månader. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att ytterligare förbättra sina arbetsmetoder och förkorta behandlingstiden för klagomål, särskilt för ärenden som fortfarande är oavslutade efter tolv månader, utan att äventyra arbetseffektiviteten.

11.

Europaparlamentet noterar att insynsrelaterade undersökningar, särskilt när det gäller frågor som rör insyn i beslutsprocessen, öppenhet i lobbyverksamheten och tillgång till EU-handlingar, återigen står för den största delen av de ärenden som ombudsmannen handlagt, följt av andra problem relaterade till en rad ämnen, allt från kränkningar av grundläggande rättigheter och etiska frågor till EU-kontrakt och EU-bidrag.

12.

Europaparlamentet betonar att insyn, god förvaltning och institutionella kontroller och balanssträvanden har en grundläggande roll i EU-institutionernas arbete. Parlamentet beklagar att frågor som rör öppenhet och tillgång till information och handlingar konsekvent utgör mer än 20 % av alla ärenden som lämnas in till ombudsmannen och återkommande rankas av unionsmedborgarna som det viktigaste problemet. Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att proaktivt offentliggöra uppgifter och handlingar i syfte att öka öppenheten och minska administrativa missförhållanden.

13.

Europaparlamentet anser att största möjliga öppenhet och tillgång till handlingar som innehas av EU-institutionerna måste vara regel. Parlamentet påminner om att rättspraxis i Europeiska unionens domstol anger att unionsmedborgare har rätt att få tillgång till handlingar som finns hos EU:s institutioner, organ och andra byråer, och att eventuella avvikelser och undantag från denna regel alltid bör vägas mot principerna om öppenhet och demokrati, som en förutsättning för människors utövande av sina demokratiska rättigheter. Parlamentet anser att en översyn av förordning (EG) nr 1049/2001 är nödvändig för att underlätta ombudsmannens arbete med att granska hur Europaparlamentet, rådet och kommissionen beviljar tillgång till sina handlingar.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra insynen och tillgången till handlingar och information om EU Pilot-förfaranden avseende mottagna framställningar, och om EU Pilot-förfaranden och överträdelseförfaranden som redan har avslutats. Parlamentet understryker vikten av att kommissionen gör regelbundna uppföljningar med Europaparlamentet. Parlamentet vill se en fortsättning av ombudsmannens strategiska undersökning av kommissionens öppenhet vid hantering av överträdelseklagomål inom ramen för EU Pilot-förfarandet, och uppmanar ombudsmannen att beslutsamt och uppmärksamt fortsätta att utreda frågan 2017. Parlamentet anser att orimliga förseningar i hanteringen av inledda överträdelseförfaranden och EU Pilot-förfaranden också skulle kunna betraktas som administrativa missförhållanden.

15.

Europaparlamentet berömmer ombudsmannens föresats att uppnå den högsta nivån av öppenhet och insyn i EU:s beslutsprocess. Parlamentet understryker behovet av att övervaka genomförandet av ombudsmannens rekommendationer för insyn i trepartsförhandlingar. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att offentliggöra relevant information om de beslut som fattas under trepartsförhandlingarna. Parlamentet upprepar vidare behovet av fullständig och ökad öppenhet i handelsavtal och handelsförhandlingar, och uppmanar ombudsmannen att göra fortsatta ansträngningar för att övervaka öppenheten och insynen i förhandlingar avseende samtliga EU-handelsavtal med tredjeländer, samtidigt som man beaktar att detta inte får undergräva EU:s förhandlingsposition.

16.

Europaparlamentet upprepar vikten av öppenhet från alla EU-institutioner i förhandlingarna mellan EU och Förenade kungariket om britternas utträde ur unionen, utan att äventyra parternas förhandlingsposition. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att övervaka efterlevnaden av öppenhet och insyn under utträdesförhandlingarna.

17.

Europaparlamentet efterlyser större insyn i EU:s ekonomiska och finansiella beslutsprocess, särskilt när det gäller banktillsyn som genomförs av Europeiska centralbanken. Parlamentet stöder även ombudsmannens rekommendationer om att öka insynen i EIB och Eurogruppen och att stärka deras interna etiska regler, samtidigt som parlamentet är medvetet om ombudsmannens senaste ansträngningar i detta avseende och om att förordning (EG) nr 1049/2001 inte är tillämplig på Eurogruppen, eftersom den inte är en institution eller ett organ i den mening som avses i fördragen. Parlamentet uppmanar berörda parter att följa ombudsmannens rekommendationer om översyn av EIB:s klagomålsmekanism och betonar vikten av en oberoende klagomålsmekanism. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att spela en mer aktiv roll för att se till att EIB:s nya klagomålsmekanism förblir trovärdig och effektiv samtidigt som den respekterar principerna om operativt oberoende, öppenhet, tillgänglighet, punktlighet och tillräckliga resurser.

18.

Europaparlamentet uttrycker sitt fulla stöd till ombudsmannens egentliga mål, nämligen att hjälpa till att förstärka strukturer och institutioner för öppenhet och ansvarsskyldighet på EU-nivå och att förbättra kvaliteten på demokratin i Europa.

19.

Europaparlamentet noterar ombudsmannens observationer om administrativa missförhållanden avseende uppförandekodexen för kommissionsledamöter. Parlamentet betonar vikten av höga moraliska och etiska standarder inom EU:s administration, och noterar kommissionens beslut att förlänga ”tiden i karantän” till två år för före detta kommissionsledamöter och tre år för dem som varit ordförande för kommissionen, men är starkt övertygat om att strängare etiska regler måste tillämpas inom alla EU-institutioner, även för EU:s politiker och personal, för att säkerställa att skyldigheten att uppträda med integritet, visa omdöme och vara fullt oberoende från den privata sektorn respekteras. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera proaktivt offentliggörande av och fullständig insyn i information om före detta kommissionsledamöters sysselsättning efter mandattiden. Parlamentet stöder ombudsmannens rekommendationer om ytterligare översyn av kodexen i enlighet med skyldigheterna i fördraget, genom att göra reglerna tydligare och lätta att tillämpa så att trovärdighet, opartiskhet och frånvaro av intressekonflikter kan säkerställas från fall till fall. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att fortsätta att övervaka och bedöma oberoendet inom kommissionens tillfälliga etikkommitté.

20.

Europaparlamentet noterar kommissionens åtgärder som svar på ombudsmannens rekommendationer om hur EU:s tjänsteföreskrifter avseende det så kallade svängdörrsfenomenet har genomförts, och ser fram emot ombudsmannens uppföljningsundersökning med en bedömning av hur de nya bestämmelserna fungerar i praktiken.

21.

Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att fortsätta sitt arbete för att se till att namnen på samtliga EU-tjänstemän som varit inblandade i ”svängdörrsproblematiken” offentliggörs vid lämpligt tillfälle, och att garantera fullständig insyn i all relaterad information.

22.

Europaparlamentet stöder ombudsmannens åtagande att förbättra insynen i EU:s lobbyverksamhet, och uppmanar kommissionen att fullt ut följa ombudsmannens förslag till förbättringar av EU:s öppenhetsregister genom att göra det till ett obligatoriskt centralt nav för insyn för alla EU:s institutioner och byråer. Parlamentet betonar att tydliga åtgärder bör vidtas och att en konsekvent och effektiv tidsplan bör utvecklas för detta ändamål. Parlamentet betonar vikten av ökad insyn, inklusive avseende information om finansiering, intressegrupper och ekonomiska intressen.

23.

Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens strategiska undersökning av hur kommissionen gör bedömningar av intressekonflikter för sina särskilda rådgivare. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut genomföra ombudsmannens rekommendationer om förfarandet för utnämning av särskilda rådgivare, bedöma eventuella intressekonflikter före och efter rådgivarnas utnämning och ge allmänheten tillgång och tillträde till information, handlingar och möten.

24.

Europaparlamentet stöder ombudsmannens strategiska undersökning om kommissionens expertgrupper. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att se till att det i de nya kommissionsreglerna åstadkoms en förbättring av hanteringen av intressekonflikter och utformningen av en balanserad och rättvis representation av alla berörda parter, även samhällsintressenter, och att det upprättas en förteckning över alla experter i EU:s öppenhetsregister.

25.

Europaparlamentet noterar kommissionens ståndpunkt i fråga om insyn vid dess sammanträden med tobaksbolagens lobbyister och de insynsåtgärder som genomförs av generaldirektoratet för hälsa. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att ändra sin praxis och göra sitt arbete helt transparent genom att på nätet offentliggöra information om alla möten med lobbyister, eller med deras juridiska ombud, samt protokollen från dessa möten, i linje med sina skyldigheter enligt FN:s ramkonvention om tobakskontroll.

26.

Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens praktiska rekommendationer för offentliga tjänstemäns samverkan med lobbyister. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att öka medvetenheten om dessa rekommendationer bland personalen i alla EU-institutioner genom utbildning, seminarier och relaterade stödåtgärder, och uppmanar alla EU-institutioner att genomföra ombudsmannens kodex för god förvaltningssed och insynsåtgärderna från Förenta nationernas ramkonvention om tobakskontroll. Parlamentet upprepar sitt önskemål om att kodexen för god förvaltningssed ska uppdateras på ett ändamålsenligt sätt genom att en bindande förordning om detta ämne antas under innevarande valperiod.

27.

Europaparlamentet lovordar ombudsmannens strategiska undersökning om tillgång till handlingar som rör rådets förberedande organ, inklusive dess kommittéer, arbetsgrupper och Coreper när de diskuterar utkast till EU-lagstiftningsakter. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att eftertryckligt kräva av rådet att det förbättrar insynen avseende sina sammanträden med berörda parter och de beslut som tagits, uppfyller önskemål om tillgång till handlingar och ger denna tillgång i tid och utan förseningar.

28.

Europaparlamentet lovordar ombudsmannens arbete med att hantera frågor av allmänt intresse, t.ex. grundläggande rättigheter, läkemedels säkerhet och effektivitet, miljöskydd, hälsoskydd och åtgärder mot miljörisker. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att följa upp sina förslag till Europeiska kemikaliemyndigheten om åtgärder för att motverka djurförsök när nya kosmetiska produkter registreras på marknaden, och till Epso om tillämpningen av principen om force majeure samt insyn i samband med Epsos uttagningsprov.

29.

Europaparlamentet uttrycker sin erkänsla för ombudsmannens erfarenhet av hantering av fall av administrativa missförhållanden inom EU:s institutioner som har koppling till sexuella trakasserier och övergrepp på arbetsplatsen, vilket var fallet i samband med klagomål 1283/2012/AN. Mot bakgrund av sin resolution av den 26 oktober 2017 om bekämpande av sexuella trakasserier och övergrepp och av sitt beslut att inrätta en arbetsgrupp med oberoende experter för att granska situationen i fråga om sexuella trakasserier och övergrepp inom Europaparlamentet, uppmanar parlamentet ombudsmannen även att undersöka situationen vad gäller sexuella trakasserier och övergrepp inom EU:s institutioner, organ, kontor och byråer, och att ge rekommendationer och bästa praxis för att förebygga nya fall inom EU-institutionerna.

30.

Europaparlamentet stöder ombudsmannens roll i utformningen av en proaktiv och insynsvänlig policy för de kliniska prövningar som genomförs av Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) och särskilt ombudsmannens rekommendationer om godkännande av Humira, ett av världens mest sålda läkemedel, som används för att behandla Crohns sjukdom. Parlamentet uppmanar med eftertryck ombudsmannen att fortsätta att övervaka EMA för att säkerställa att myndigheten uppfyller högsta standarder avseende öppenhet och tillgång till information om kliniska prövningar, det vill säga standarder som är i allmänhetens intresse och till nytta för läkare, patienter och forskare.

31.

Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att ytterligare undersöka rutinerna inom olika EU-organ, med särskilt fokus på Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och Europeiska kemikaliemyndigheten, med tanke på Monsantohandlingarna och möjliga konsekvenser i fråga om sekretess och intressekonflikter.

32.

Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens undersökningar till följd av klagomål från personer med funktionsnedsättning, och uppmuntrar hennes arbete som aktiv deltagare i EU-ramverket för FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och hennes bidrag till genomförandet av EU:s handikappstrategi. Parlamentet bekräftar på nytt sitt fulla stöd för ett fullständigt genomförande av konventionen på EU-nivå.

33.

Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att se till att kommissionen tar hänsyn till ombudsmannens förslag och rekommendationer om framtida översyn av instrumentet för det europeiska medborgarinitiativet i syfte att garantera att de förfaranden och villkor som krävs för det europeiska medborgarinitiativet är verkligt tydliga, enkla, lättillämpliga och proportionerliga.

34.

Europaparlamentet uppmanar ombudsmannen att säkerställa att kommissionen hjälper till att skapa en infrastruktur med juridisk rådgivning för medborgarinitiativ och en rättslig ram för att skydda dem som deltar i medborgarinitiativ.

35.

Europaparlamentet påminner om att visselblåsare är avgörande för att avslöja fall av administrativa missförhållanden, och parlamentet stöder åtgärder för att verkligen uppmuntra personer att slå larm om missförhållanden och förbättra skyddet av visselblåsare mot repressalier, samt uppmanar ombudsmannen att ytterligare utvärdera genomförandet av de nya interna visselblåsningsreglerna i EU:s institutioner. Parlamentet uppmuntrar uppföljning av ombudsmannens undersökningar från 2015 avseende EU-institutionernas interna visselblåsningsbestämmelser. Parlamentet välkomnar ombudsmannens egna bestämmelser på detta område och uppmuntrar andra EU-institutioner att använda dem som vägledning. Parlamentet efterlyser på nytt övergripande EU-lagstiftning om skydd av visselblåsare, med bestämmelser som fastställer lämpliga kanaler och förfaranden för anmälan av alla former av administrativa missförhållanden, samt adekvata garantier och rättsliga skyddsåtgärder på alla nivåer för involverade personer.

36.

Europaparlamentet föreslår en översyn av Europeiska ombudsmannens stadga för att ge ombudsmannen befogenhet att undersöka påstådda fall av bristande överensstämmelse med förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till handlingar från EU:s institutioner och organ, och befogenhet att besluta att handlingar ska lämnas ut.

37.

Europaparlamentet välkomnar ombudsmannens initiativ att identifiera bästa praxis inom EU-administrationen och göra denna bästa praxis mer känd bland allmänheten genom ombudsmannens utmärkelse för god förvaltning.

38.

Europaparlamentet uppmuntrar ombudsmannen att fortsätta samarbetet med de nationella ombudsmännen i Europeiska ombudsmannanätverket. Parlamentet stöder idén att arrangera den årliga konferensen för Europeiska ombudsmannanätverket i Bryssel för första gången 2016, och kommissionens åtagande att arbeta mer effektivt med nätverket.

39.

Europaparlamentet är öppet för tanken att Europeiska ombudsmannanätverket håller framtida årliga konferenser i Europaparlamentets lokaler, med tanke på de direkta förbindelserna mellan utskottet för framställningar och Europeiska ombudsmannen.

40.

Europaparlamentet påminner om att Europeiska ombudsmannanätverket kan spela en viktig roll för att försvara EU-medborgarnas rättigheter i förhandlingarna om Förenade kungarikets utträde ur EU.

41.

Europaparlamentet berömmer ombudsmannen för att hon hållit möten med enskilda nationella ombudsmän och organisationer från det civila samhället och näringslivet. Parlamentet uppmanar ombudsmannen att kopiera dessa möten i alla medlemsstater och ytterligare öka medvetenheten om vad Europeiska ombudsmannen kan göra för EU:s medborgare och företag.

42.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och betänkandet från utskottet för framställningar till rådet, kommissionen, Europeiska ombudsmannen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till medlemsstaternas ombudsmän eller motsvarande organ.

(1) EGT L 113, 4.5.1994, s. 15.

(2) EUT C 72 E, 21.3.2002, s. 331.

4.10.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/84

P8_TA(2017)0450

Granskning av genomförandet av miljöpolitiken

Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik (2017/2705(RSP))

(2018/C 356/14)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 februari 2017Granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik: Gemensamma utmaningar och hur vi kan samarbeta för att nå bättre resultat (COM(2017)0063) och de 28 medföljande landrapporterna,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 maj 2016Förverkliga fördelarna med EU:s miljöpolitik genom en regelbunden granskning av dess genomförande (COM(2016)0316),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (1) (det sjunde miljöhandlingsprogrammet),

—	med beaktande av FN:s resolution Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling, som antogs av generalförsamlingen den 25 september 2015 (A/RES/70/1),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 november 2016Nästa steg för en hållbar europeisk framtid – EU-åtgärder för hållbarhet (COM(2016)0739),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 maj 2017Europeiska planeringsterminen 2017: Landsspecifika rekommendationer (COM(2017)0500),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 december 2015Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614),

—	med beaktande av kommissionens rapport av den 26 januari 2017 om genomförandet av handlingsplanen för den cirkulära ekonomin (COM(2017)0033),

—	med beaktande av frågorna till rådet (O-000065/2017) – B8-0606/2017) och till kommissionen (O-000066/2017) – B8-0607/2017) om granskningen av EU:s miljöpolitik,

—	med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

—	med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

EU har en sträng miljölagstiftning, men det svaga och bristfälliga genomförandet av den har länge varit ett problem. Dessa brister i genomförandet är ett hot mot hållbar utveckling, har negativ gränsöverskridande påverkan på miljön och människors hälsa och medför betydande socioekonomiska kostnader. Dessutom undergräver bristerna i genomförandet EU:s trovärdighet.

B.	70 procent av EU:s miljölagstiftning genomförs av regionala och lokala myndigheter.

Granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik (nedan kallad granskningen av genomförandet) och de 28 landrapporterna har än en gång visat att genomförandet av miljölagstiftningen i EU inte är enhetligt utan varierar kraftigt både mellan medlemsstaterna och mellan de olika miljöområdena. Det finns dock gemensamma problemområden där genomförandet är dåligt i hela EU, och dessa rör i många fall de största miljörelaterade hälsoriskerna.

D.	Rapporteringen vartannat år är mycket viktig för att visa den verkliga situationen när det gäller genomförandet i medlemsstaterna, men det skulle också vara värdefullt med en regelbunden övervakning.

E.	Granskningen av genomförandet omfattade viktiga delar av EU:s miljölagstiftning, men behöver utvidgas ytterligare för att möjliggöra mer systematiska lösningar på utmaningarna med en hållbar miljöutveckling.

F.	Granskningen av genomförandet bör vara ett sektorsövergripande instrument, genom vilket man kan utvärdera miljöpåverkan på andra områden, till exempel jordbruk, fiske, industri, transport, skogsbruk och regionalpolitik i allmänhet.

G.	Kommissionen bör sträva efter att göra de uppgifter som används för att bedöma medlemsstaternas resultat mer jämförbara. Skillnaderna mellan uppgifter från olika medlemsstater utgör ett avsevärt hinder för deras jämförbarhet och slutligen för själva bedömningen.

H.	Det är viktigt att involvera alla behöriga myndigheter i granskningen av genomförandet, på ett sätt som återspeglar de institutionella förhållandena i medlemsstaterna. Det är särskilt viktigt att betona att i vissa medlemsstater har regioner full behörighet på miljölagstiftningsområdet.

I.	Granskningen av genomförandet är ett verktyg som till fullo kompletterar andra instrument som fokuserar på bättre genomförande, såsom Impel (EU:s nätverk för genomförande och upprätthållande av miljölagstiftningen) och ”Make it Work”-projektet.

J.	Granskningen av genomförandet bör ses som ett instrument för politisk diskussion, särskilt på ministernivå, och inte bara som ett tekniskt verktyg.

Betydelsen av granskningen av genomförandet och dess kontext

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att införa en granskning av genomförandet och inser dess enorma potential om den ges rätt politisk betydelse och medger fullständig transparens. Parlamentet påpekar att det genom granskningen blir möjligt att sätta problemen med genomförandet högt upp på den politiska dagordningen, som en mekanism för tidig varning för beslutsfattare, och att i slutändan förbättra genomförandet av EU:s miljölagstiftning och miljöpolitik.

Europaparlamentet påminner om att man vid flera tillfällen har velat att kommissionen ska spela en mer proaktiv roll när det gäller att övervaka, vägleda och stödja genomförandet av miljölagstiftningen och miljöpolitiken, t.ex. när det gäller naturvårdsdirektiven. Parlamentet anser att kommissionen bör agera beslutsamt i fall av överträdelse genom att aktivt använda alla lagstiftningsåtgärder som finns till hands.

Europaparlamentet stöder kommissionens sektorsövergripande helhetssyn som inkluderar flera parter, vilken är avgörande för att kunna göra förändringar på fältet. Parlamentet gläder sig över att man i granskningen av genomförandet kartlägger de bakomliggande orsakerna till bristfälligt genomförande och föreslår åtgärder för att ta itu med dessa utmaningar på ett konstruktivt sätt.

Europaparlamentet anser att granskningen av genomförandet bör vara ett av de verktyg som används för att skapa större samstämdhet med målen för hållbar utveckling och för att utvärdera de framsteg som medlemsstaterna och unionen gjort mot att uppnå målen för hållbar utveckling när det gäller miljön. I detta sammanhang uppmanar parlamentet kommissionen att ytterligare kartlägga hur genomförandet av EU:s miljölagstiftning också bidrar till att nå relevanta mål för hållbar utveckling och uppfylla specifika indikatorer för målen för hållbar utveckling och medlemsstaternas mål.

Europaparlamentet inser att granskningen av genomförandet också kan fungera som ett förebyggande verktyg och således kan minska antalet överträdelseförfaranden. Parlamentet betonar emellertid att granskningen inte får ersätta eller fördröja ett nödvändigt överträdelseförfarande från kommissionens sida.

Hur kan man förbättra granskningen av genomförandet och uppnå bättre resultat?

Europaparlamentet välkomnar att granskningen av genomförandet omfattar de flesta av de tematiska målen i det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Parlamentet beklagar emellertid att viktiga områden som klimatförändringar, energieffektivitetsåtgärder, energibesparingar, kemikalier och industriutsläpp och vissa systemiska och miljömässiga utmaningar med anknytning till energi-, transport-, produkt- och regionalpolitik inte omfattas och uppmanar kommissionen att se till att de tas med i framtida versioner. Parlamentet påpekar att befintliga uppgifter som redan har offentliggjorts av Europeiska miljöbyrån skulle ha möjliggjort åtminstone en preliminär analys av genomförandet av klimatförändringslagstiftning, energieffektivitetsåtgärder och energibesparingar såväl på EU-nivå som på medlemsstatsnivå.

Europaparlamentet beklagar vidare att viktiga frågor såsom hormon- och läkemedelsrester i avfalls-, yt- och grundvatten och konsekvenserna av detta för dricksvattnet, folkhälsan, den biologiska mångfalden och (vatten-)miljön inte ens tas upp, och uppmanar kommissionen att säkerställa att dessa frågor tas med i framtida versioner.

Europaparlamentet framhåller att Agenda 2030 för hållbar utveckling på global nivå och det sjunde miljöhandlingsprogrammet på EU-nivå utgör en ram för progressiv miljöpolitik.

Europaparlamentet anser att en starkare koppling mellan granskningen av genomförandet och den europeiska planeringsterminen skulle gynna konsekvensen i unionens åtgärder.

10.

Europaparlamentet understryker att den begränsade tillgången till uppgifter kan leda till brister i genomförandet och svårigheter att granska genomförandet.

11.

Europaparlamentet betonar vikten av att harmonisera uppgifterna och rapporteringscyklerna i syfte att underlätta framtida granskningar. Kommissionen uppmanas att öka jämförbarheten och att i framtida granskningar av genomförandet ta med ett särskilt avsnitt där man bedömer kvaliteten i rapporteringen och de uppgifter som medlemsstaterna lämnar enligt de olika direktiven. Parlamentet betonar vikten av säker elektronisk datadelning för att underlätta medlemsstaternas rapportering.

12.

Europaparlamentet betonar vikten av att stödja en kvalitativ bedömning med kvantitativa mål. Parlamentet anser i detta sammanhang att ett bättre samarbete med Europeiska miljöbyrån skulle bidra till utvecklingen av lämpliga indikatorer.

13.

Europaparlamentet betonar att granskningen bör beakta och bedöma alla allvarliga problem och mål i miljöpolitiken som är oförenliga med målen inom andra politikområden, så att brister på överensstämmelser kan belysas och förslag utarbetas för att rätta till dem.

14.

Europaparlamentet anser att det bör finnas mindre utrymme för medlemsstaterna att själva finna lösningar för ett bättre genomförande.

Hur kan man förbättra genomförandet av miljölagstiftningen?

15.

Europaparlamentet betonar att bristfällig integrering av miljöhänsyn i andra politikområden är en av de bakomliggande orsakerna till brister i genomförandet av miljölagstiftningen och miljöpolitiken.

16.

Europaparlamentet understryker att genomförandet av miljölagstiftningen skulle kunna förbättras genom att miljölagstiftningen i högre grad integreras i andra politikområden och genom att försiktighetsprincipen tillämpas fullständigt.

17.

Europaparlamentet anser att bristen på administrativ kapacitet och styrning – som är två av de främsta orsakerna till bristfälligt genomförande – dels beror på att det saknas tillräcklig finansiering, dels på att medlemsstaterna använder de tillgängliga medlen på ett ineffektivt sätt. Medlemsstaterna uppmanas till förbättringar på dessa områden.

18.

Europaparlamentet anser att man, för att garantera goda och starka styrelseformer, förbättrad effektivitet samt partnerskap mellan, och öppenhet i, offentliga myndigheter på alla nivåer, måste ha en tydlig ansvarsfördelning, tillräckliga resurser, kapacitetsuppbyggnad och bättre samordningsmekanismer.

19.

Europaparlamentet anser att medlemsstaternas användning av marknadsinstrument, till exempel skattepolitik som grundar sig på principen ”förorenaren betalar”, är ett effektivt och ändamålsenligt verktyg för att uppnå målet att till fullo genomföra miljöpolitiken.

20.

Europaparlamentet stöder helhjärtat att man i granskningen av genomförandet fäster sådan vikt vid utbytet av bästa praxis och kollegial granskning, och anser att detta skulle kunna hjälpa de medlemsstater som har svårt att genomföra miljölagstiftningen att hitta innovativa lösningar. Parlamentet är i detta sammanhang övertygat om att riktlinjer från kommissionen skulle vara till nytta.

21.

Europaparlamentet anser att granskningen av genomförandet bör innehålla tydliga och stränga tidsfrister fastställda av kommissionen för att garantera medlemsstaternas genomförande av miljölagstiftningen.

22.

Europaparlamentet anser att granskningen av genomförandet också kan användas som ett verktyg för att ge information till allmänheten och därigenom öka medvetenheten, det civila samhällets deltagande och allmänhetens engagemang för och kunskaper om miljöpolitik, vilket är till nytta för medlemsstaterna och medborgarna. Kommissionen uppmanas i detta sammanhang att ta fram en uppsättning åtgärder för att bedöma de framsteg som medlemsstaterna har gjort när det gäller miljöprestanda, bland annat riktmärkning av bästa praxis och rapporter om resultattavlor, som bör uppdateras och offentliggöras regelbundet för att säkerställa att de är tillgängliga för allmänheten.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja säkerställandet av efterlevnaden, bland annat genom att förbättra och intensifiera genomförandet av miljöansvarsdirektivet.

24.

Europaparlamentet betonar att icke-statliga organisationer och allmänheten i stort också kan spela en viktig roll när det gäller att främja bättre genomförande och därmed upprätthålla rättsstatsprincipen om det finns faktisk tillgång till rättslig prövning.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om miljöinspektioner för att påskynda genomförandet av miljölagar och miljönormer.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i samband med gott styre och säkerställande av efterlevnad, lägga fram ett nytt lagstiftningsförslag om miniminormer för tillgång till rättslig prövning och föreslå en översyn av Århusförordningen som genomför konventionen när det gäller unionsåtgärder för att beakta den rekommendation som nyligen gavs från Århuskonventionens efterlevnadskommitté.

Medlemsstaternas och EU-institutionernas roll i uppföljningen av granskningen av genomförandet

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna och berörda aktörer att snarast delta fullt ut i granskningen av genomförandet. Parlamentet betonar att regionala och lokala myndigheter har en viktig roll. Medlemsstaterna uppmanas att göra dem fullt delaktiga och få dem att engagera sig ytterligare i EU:s nätverk för genomförande och upprätthållande av miljölagstiftningen och att snarast förbättra lokala och regionala experters deltagande för att underlätta utbytet av uppgifter, kunskap och bästa praxis.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra insamlingen av uppgifter och tillgången till information, spridningen av god praxis och medborgarnas deltagande samt att överväga att involvera lokala myndigheter i större utsträckning i utformningen av miljöpolitiken.

29.

Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna på relevant nivå i medlemsstaterna att se till att öppna och inkluderande genomförandedialoger anordnas, med tillhandahållande av adekvat information till och medverkan av allmänheten och aktörer i det civila samhället. Parlamentet uppmanar också kommissionen att delta i dessa dialoger och hålla parlamentet informerat.

30.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens politiska förslag om den särskilda ramen för en strukturerad genomförandedialog, men anser att denna process måste präglas av insyn och involvera relevanta icke-statliga organisationer och viktiga aktörer.

31.

Europaparlamentet välkomnar diskussionen mellan kommissionen, medlemsstaterna och berörda aktörer i expertgruppen för miljöanpassning av den europeiska planeringsterminen, men anser att deltagandet av en särskild expertgrupp för genomförandet av miljöpolitiken skulle kunna underlätta en strukturerad dialog om genomförandet vid sidan av de bilaterala landsdialogerna.

32.

Europaparlamentet framhåller att frågan om genomförande bör finnas med som en återkommande punkt i ordförandeskapstrions prioriteringar och program, diskuteras i rådet (miljö) minst en gång om året, eventuellt vid ett särskilt rådsmöte om genomförande, och kompletteras av ett annat forum där även parlamentet och Regionkommittén deltar. Parlamentet efterlyser gemensamma rådsmöten för att ta upp genomförandet av sektorsöverskridande, horisontella frågor och gemensamma utmaningar, liksom nya frågor som eventuellt har gränsöverskridande konsekvenser.

o o

33.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 354, 28.12.2013, s. 171.

4.10.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/89

P8_TA(2017)0451

Bekämpning av ojämlikhet som ett sätt att stimulera sysselsättning och tillväxt

Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om bekämpning av ojämlikhet som ett sätt att stimulera sysselsättning och tillväxt (2016/2269(INI))

(2018/C 356/15)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen,

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget, särskilt artikel 9,

—	med beaktande av den reviderade europeiska sociala stadgan,

—	med beaktande av kommissionens publikation från 2015 EU Employment and Social Situation – Quarterly Review September 2015,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2014 En genomgång av strategin Europa 2020 för smart, hållbar tillväxt för alla (COM(2014)0130),

—	med beaktande av kommissionens publikation från 2012 Employment and Social Developments in Europe 2012,

—	med beaktande av kommissionens åtgärdspaket för sociala investeringar av den 20 februari 2013, inklusive rekommendationen 2013/112/EU Bryta det sociala arvet: investera i barnens framtid,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2010 Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning (COM(2010)0758),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010 Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020), samt parlamentets resolution av den 16 juni 2010 om Europa 2020 (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2017 om behovet av en EU-strategi för att sätta stopp för och förebygga pensionsklyftan mellan kvinnor och män (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2017 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2014–2015 (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter (4),

—	med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 7 juli 2016 om FN:s generalförsamlings 71:a session (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 april 2016 om att uppnå målet för fattigdomsbekämpning mot bakgrund av hushållens ökande kostnader (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 24 november 2015 om att minska ojämlikhet, med särskilt fokus på barnfattigdom (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2014 om EU:s strategi mot hemlöshet (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om krisens konsekvenser för utsatta gruppers tillgång till vård (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 12 juni 2013 om kommissionens meddelande Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning – inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden 2014–2020 (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 november 2011 om den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om fattigdom bland kvinnor i Europeiska unionen (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om att minska ojämlikhet i hälsa i EU (13),

—	med beaktande av sin resolution av den 20 oktober 2010 om vikten av ett system med minimiinkomst för att bekämpa fattigdom och främja ett öppet samhälle för alla i Europa (14),

—	med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om främjande av social integration och bekämpning av fattigdom, inbegripet barnfattigdom, inom EU (15),

—	med beaktande av frågan för muntligt besvarande O-000047/2016 – B8-0369/2016 om att minska ojämlikheten för att ge nytt liv åt en hållbar ekonomisk tillväxt för alla i EU,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 december 2013 om en europeisk minimiinkomst och fattigdomsindikatorer (16),

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 15 juni 2011 Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning (17),

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 30 september 2009 Arbete och fattigdom: ett nödvändigt helhetsperspektiv (18),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 31 mars 2011 om den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning (19),

—	med beaktande av årsrapporten från kommittén för socialt skydd av den 10 mars 2015 Social situation in the European Union (2014) (20),

—	med beaktande av yttrandet från kommittén för socialt skydd av den 15 februari 2011 Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: flaggskeppsinitiativ inom Europa 2020-strategin (21),

—	med beaktande av Eurofounds rapport Tredje europeiska undersökningen om livskvalitet – Livskvaliteten i Europa: krisens effekter,

—	med beaktande av Eurofounds rapport Tredje europeiska undersökningen om livskvalitet – Livskvaliteten i Europa: sociala skillnader,

—	med beaktande av Eurofounds rapport Income inequalities and employment patterns in Europe before and after the Great Recession,

—	med beaktande av Eurofounds översiktsrapport Sjätte europeiska undersökningen om arbetsvillkor,

—	med beaktande av Eurofounds rapport Social mobility in the EU,

—	med beaktande av Eurofounds rapport New forms of employment,

—	med beaktande av Eurofounds rapport The Posted Workers' remuneration gaps: Challenging the equal treatment principle, med dess ingående översikt över hur regeringarna och arbetsmarknadens parter runt om i Europa ställer sig till likalöneprincipen,

—	med beaktande av Eurofounds rapport Developments in working life in Europe: EurWORK annual review 2016, särskilt kapitlet Pay inequalities – Evidence, debate and policies,

—	med beaktande av Eurofounds rapport Occupational change and wage inequality: European Jobs Monitor 2017,

—	med beaktande av Eurofounds rapport Women, men and working conditions in Europe,

—	med beaktande av kommissionens publikation European Economic Forecast Spring 2016 (22),

—	med beaktande av Förenta nationernas Agenda 2030 för hållbar utveckling, närmare bestämt dess mål nr 10 för hållbar utveckling Att minska ojämlikheten inom och mellan länder,

—	med beaktande av FN:s rapport Report on the World Social Situation 2007: The Employment Imperative,

—	med beaktande av OECD:s rapport av den 21 maj 2015 In It Together: Why less inequality benefits all (sammanfattning tillgänglig på svenska),

—	med beaktande av OECD:s rapport från 19 december 2011 Divided We Stand: Why Inequality Keeps Rising,

—	med beaktande av OECD:s rapport Growing Unequal?: Income Distribution and Poverty in OECD countries, från oktober 2008,

—	med beaktande av det interna diskussionsunderlaget av den 17 februari 2014 från IMF Inequality and Unsustainable Growth (23),

—	med beaktande av det interna diskussionsunderlaget av den 8 april 2011 från IMF Inequality and Unsustainable Growth: Two Sides of the Same Coin? (24),

—	med beaktande av ILO:s publikation av den 3 juni 2013 World of Work Report 2013: Repairing the economic and social fabric, Snapshot of the United States,

—	med beaktande av den rapport som i september 2014 offentliggjordes av University College, London som ett led i projektet DRIVERS For Health Equity, med titeln Final Scientific Report: Social Inequalities in early childhood health and development: a European-wide systematic review,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor samt ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0340/2017), och av följande skäl:

Jämlikhet och rättvisa är oupplösligt förbundna med Europas värden och är en hörnsten för den europeiska sociala modellen, samt för EU och dess medlemsstater. Sysselsättningsfrämjandet ingår bland både medlemsstaternas och EU:s mål, varvid syftet är att uppnå en varaktigt hög sysselsättningsgrad och att bekämpa utestängningen.

B.	Ojämlikhet kan undergräva förtroendet i samhället och urholka stödet för de demokratiska institutionerna. Åtgärderna mot ojämlikhet måste förstärkas med ekonomiska, sociala och regionala åtgärder för att främja en harmonisk utveckling i hela EU.

Ojämlikhet är en fråga både om inkomstklyftan mellan enskilda personer och om att enskilda personer går miste om möjligheter, så att de framsteg de kunnat göra inom områdena kompetens och färdigheter bromsas upp och både deras utveckling, och, följaktligen, deras potentiella bidrag till samhället kringskärs.

D.	Den bakomliggande orsaken till den minskade efterfrågan är den ekonomiska och finansiella krisen som härjat i euroområdet i mer än tio år.

E.	Ojämlikhet och arbetslöshet minskar den faktiska efterfrågan, hämmar innovationen och kan leda till ökad finansiell sårbarhet. En stor och växande ojämlikhet hindrar inte bara framsteg med fattigdomsutrotningen, utan också insatserna för ökad social delaktighet och sammanhållning.

F.	Kampen mot ojämlikhet kan stimulera sysselsättningsskapande och tillväxt och samtidigt minska fattigdomen. Under 2015 löpte 47,5 % av alla arbetslösa i Europeiska unionen risk att bli fattiga (25).

Enligt internationella institutioner såsom IMF (26) eller OECD (27) undergräver ojämlikheten tillväxten och skapandet av goda arbetstillfällen (28), och samma institutioner har också konstaterat att en ojämlikhet som är alltför hög och ständigt ökar för med sig direkta kostnader för samhället, hindrar social rörlighet och även kan hindra dagens och morgondagens hållbara tillväxt.

Ett av de fem målen i Europa 2020-strategin är att minska antalet personer som riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning med minst 20 miljoner, från 115,9 miljoner 2008 till inte fler än 95,9 miljoner senast 2020. År 2015 löpte 117,6 miljoner människor risk att bli fattiga och socialt utestängda, vilket var 1,7 miljoner fler än under 2008. 32,2 miljoner personer med funktionsnedsättning riskerade att drabbas av fattigdom eller social utestängning i EU under 2012. Under 2013 löpte 26,5 miljoner barn i EU-28 risk att drabbas av fattigdom eller social utestängning. Befolkningsandelen som riskerar att drabbas av fattigdom eller social utestängning är fortfarande oacceptabelt hög, 23,7 %, och siffrorna kvarstår i vissa medlemsstater på en mycket hög nivå. Dessutom är energifattigdomen fortfarande så hög att den för de 11 % av EU:s befolkning som berörs leder till en ond cirkel av ekonomiska nackdelar (29).

Ojämlikheten som ökat till följd av krisen har framför allt drabbat kvinnor, förvärrat fattigdomen bland kvinnor och i allt högre grad utestängt dem från arbetsmarknaden. Kvinnors arbetsmarknadsdeltagande bör fås att öka genom att den nuvarande och kompletterande jämställdhetslagstiftningen genomförs effektivt och genom att dagens politiska ramar förbättras för att balansen mellan arbetsliv och privatliv ska bli bättre.

Det råder en positiv korrelation mellan å ena sidan ökad jämställdhet mellan kvinnor och män och å andra sidan starkare ekonomisk tillväxt, ett samhälle med plats för alla, sysselsättningsskapande och goda tider för företagen. Att minska ojämlikheten i arbetslivet är inte bara ett sätt att uppnå likabehandling, utan också att säkerställa effektivitet och konkurrens på arbetsmarknaden.

K.	OECD har framhållit att det skulle öka den sammanlagda tillväxten med 0,8 % under de kommande fem åren ifall det skulle gå att minska ojämlikheten med en punkt på Giniskalan (30).

Atypisk anställning innebär enligt Eurofound att anställningsförhållandena inte överensstämmer med standarden eller den typiska modellen för sedvanlig tillsvidareanställning på heltid hos en enda arbetsgivare under lång tid. Enligt ILO är atypiska anställningsformer ett samlingsbegrepp för olika arbetsarrangemang som avviker från standarden för anställning, såsom tidsbegränsad anställning, deltidsarbete, behovsanställning, arbete för bemanningsföretag och andra anställningsformer med flera parter involverade, liksom också förtäckt anställning och icke självständigt egenföretagande.

Ökad ojämlikhet har kopplingar till minskad social rörlighet, inskränkt mänsklig förmåga och begränsningar av grundläggande fri- och rättigheter. Av en rapport från Eurofound 2017 om social rörlighet i EU (31) framgår det att den sociala bakgrunden fortfarande i många medlemsstater är utslagsgivande för vilka möjligheter man har i livet.

Medlemsstaternas ekonomiska tillväxt beror av ett flertal faktorer. Ökande ojämlikhet skulle kunna påverka tillväxten negativt. IMF har funnit att det på global nivå råder ett omvänt förhållande mellan dels den inkomstandel som tillfaller de rikaste 20 %, dels den ekonomiska tillväxten. Detta innebär att om inkomstandelen för de rikaste 20 % ökar med en procentenhet, kommer BNP-tillväxten faktiskt att bli 0,08 procentenheter lägre under de följande fem åren. Om däremot inkomstandelen för de fattigaste 20 % ökar lika mycket kommer BNP-tillväxten att bli 0,38 procentenheter högre.

Ojämlikheten är en mångsidig företeelse som inte bara handlar om pengar utan också om att människors möjligheter är olika, exempelvis beroende på kön, etniskt ursprung, funktionsnedsättning, sexuell läggning, geografisk bostadsort eller ålder. Flerfaldig ojämlikhet i fråga om tillträde till arbetsmarknaden och inom arbetslivet självt är en fara för den enskildes hälsa, välbefinnande och ekonomiska möjligheter, och kan således leda till låg produktivitet.

Ojämlik täckning på socialskyddsområdet analyseras i Eurofounds rapport New Forms of Employment (32), där tyngdpunkten också förläggs till de mest problematiska formerna av denna ojämlikhet, betraktat ur socialskyddssynvinkel, nämligen tillfälligt arbete, och det ges exempel på lagstiftning där tillfällighetsarbetare enkom utesluts, liksom på annan lagstiftning där strävan är att de ska omfattas av socialskyddet, merendels genom ersättning som bygger på inkomsttrösklar. Voucherbaserat arbete och strategisk personaldelning är exempel på atypiska anställningsformer, avsedda som åtgärder mot att det sociala skyddet vid tillfälligt arbete eller deltidsarbete är otillräckligt.

I de samhällen där inkomstskillnaderna är större är det vanligare med dålig hälsa och våld, vartill kommer att resultaten i matematik och läskunnighet är sämre, fetma är mer utbredd, antalet fängelseinterner är högre, liksom också frekvensen för mord och dråp (33). Med mera jämlika samhällen minskar statens socialutgifter.

R.	Ojämlikheten livet igenom återspeglas av ojämlikheter under ålderdomen, såsom sämre hälsoutsikter, fattigdom på äldre dagar och en pensionsklyfta mellan könen på nästan 40 %. Det behövs europeiska strategier för fattigdomsutrotning för att förverkliga hållbar utveckling för alla.

S.	Ekonomisk trygghet är en viktig faktor för mänskligt självförverkligande.

Den 5 oktober 2015 antog rådet slutsatser om 2015 års rapport om pensionernas tillräcklighet: inkomsternas nuvarande och framtida tillräcklighet under ålderdomen i EU, och ansåg då att det är av avgörande betydelse att allmänna pensionssystem eller andra system för socialt skydd innehåller lämpliga skyddsmekanismer för kvinnor och män vars sysselsättningsmöjligheter inte ger eller inte har gett dem tillfälle att bygga upp tillräckliga pensionsrättigheter, och att sådana skyddsmekanismer främst inbegriper minimipensioner eller andra bestämmelser om minimiinkomst för äldre (34).

U.	Otillräckliga anslag till offentlig utbildning är en viktig orsak till sociala skillnader i framtiden och till ökande ojämlikhet.

Mellan 2005 och 2015 ökade Ginikoefficienten i EU från 30,6 till 31 och inkomstskillnaderna mellan de rikaste 20 % respektive de fattigaste 20 % av befolkningen ökade från 4,7 till 5,2. Det råder en stark koppling mellan dels antalet personer som löper risk för inkomstfattigdom, dels ojämlikhet i inkomsthänseende, och inkomstfattigdomen har ökat hela tiden sedan 2005. Mellan 2008 och 2014 ökade ojämlikheten, uttryckt i form av hushållens disponibla inkomster, i flera medlemsstater (35).

W.	Skillnaderna i fråga om ekonomisk tillväxt mellan och inom medlemsstaterna leder till ekonomiska obalanser inom unionen. Dessa trender i riktning mot markant ojämlikhet i ekonomiskt hänseende har skapat överhövan stora fickor av arbetslöshet och fattigdom.

Ojämlikhetens utveckling globalt sett följer tendensen för att ojämlikheten i de utvecklade länderna hela tiden ökat sedan 1980-talet, enligt OECD (36), oavsett konjunkturerna (med vissa undantag), så att Ginikoefficienten ökat med tre punkter från 0,29 till 0,32 mellan 1980 och 2013, vilket alltså innebär en ökning på 10 % under de senaste årtiondena.

Ett flertal faktorer är visserligen avgörande för nivån av ojämlikhet, men det är institutioner och initiativtagare till politiska ingripanden som har ansvaret för att de åtgärdas just på strukturell nivå. Det råder en investeringsklyfta i EU och offentliga och privata investeringar spelar en nyckelroll för att minska ojämlikheten genom stöd till sysselsättningen. De strukturella bristerna måste åtgärdas på lämpligt sätt. Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) förväntas bli uppdaterad så att den kan bidra till att åtgärda investeringsklyftan.

Z.	Utvecklingsgången i fråga om ojämlikhet sammanfaller inte nödvändigtvis med utvecklingsgången för absoluta och extrema former av fattigdom, såsom hemlöshet.

AA.

Lämpligt stöd och lämpliga anslag till hållbart och varaktigt boende är en förutsättning, såväl för tillträdet till arbetsmarknad, utbildning och hälso- och sjukvård, som för en starkare integration och lokal acceptans. Att slå vakt om att bostadsområden går att bo i och bekämpa segregeringen är en viktig del av stödet till integrationen och arbetet för att minska ojämlikheten.

AB.	Enligt Eurostat berördes 24,4 % av EU:s invånare under 2015 av risken för fattigdom, och siffran steg till 26,9 % för barn.

AC.	Kvinnor har drabbats oproportionerligt hårt av krisen, och gröna jobb har visat sig kriståligare än andra arbetstillfällen.

AD.	Kvinnor löper större risk att drabbas av fattigdom och otrygga levnadsförhållanden.

Att inrätta en europeisk samordning av politiken mot ojämlikhet

Europaparlamentet bekräftar att ojämlikhet är ett hot mot det europeiska projektets framtid, undergräver dess legitimitet och skadar förtroendet för EU som en drivkraft för sociala framsteg, en dimension av unionen som behöver utvecklas. Parlamentet erinrar om att dagens ojämlikhet är till skada genom att den undergräver den politiska och sociala stabiliteten. Parlamentet framhåller att strävan efter konvergens uppåt och ett bättre liv för alla Europas invånare också i fortsättningen bör vara drivkraften för ytterligare integration.

Europaparlamentet är fast övertygat om att arbetet med att minska ojämlikheten måste prioriteras på europeisk nivå, inte bara för att motverka fattigdom eller främja konvergens, utan också för att det är en förutsättning för ekonomisk återhämtning, skapande av anständigt arbete, social sammanhållning och delat välstånd.

Europaparlamentet framhåller att ojämlikheten måste minska för att det ska gå att främja demokratier som är rättvisare och stabilare, garantera likabehandling utan dubbla måttstockar, samt för att populism, extremism och främlingsfientlighet ska förpassas ut i marginalen och för att Europeiska unionen ska bli ett projekt som dess medborgare ställer upp bakom.

Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att Europeiska unionen måste fullgöra sina fördragsenliga åtaganden om att främja sina invånares välbefinnande, tillsammans med full sysselsättning, sociala framsteg, social rättvisa och socialt skydd, jämställdhet mellan kvinnor och män, jämlikhet mellan invånare med olika socioekonomisk bakgrund, solidaritet mellan generationerna, skydd av barnets rättigheter och social delaktighet för alla människor som befinner sig i en utsatt situation eller blivit marginaliserade.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att, utgående från sina respektive befogenheter, utvärdera vad man åstadkommit och uppnått med hjälp av samordningen av den ekonomiska politiken, med hänsyn tagen till utvecklingen i EU i fråga om sociala framsteg och social rättvisa. Parlamentet konstaterar att den europeiska planeringsterminen inte prioriterat vare sig uppnåendet av dessa mål eller minskandet av ojämlikheten. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att förbättra den politiska samordningen för att bättre övervaka, förebygga och korrigera negativa tendenser som kan skapa ökad ojämlikhet och försvaga de sociala framstegen, eller bli till skada för social rättvisa, samt att vidta förebyggande och avhjälpande åtgärder när det behövs. Parlamentet anser att man bör överväga särskilda strategier mot ekonomisk ojämlikhet och, när så är lämpligt, ta med dem i den europeiska planeringsterminen.

Europaparlamentet anser att sociala åtgärder ibland är att anse som lindrande åtgärder och att de bör kompletteras med ekonomisk politik och socialt ansvarsmedvetna strukturreformer så att vi får en positiv, varaktig och hållbar ekonomisk tillväxt, och så att ojämlikheten strukturellt minskar på medellång och lång sikt.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att, inom ramen för den europeiska planeringsterminen och utan att det påverkar nationella befogenheter, bättre bedöma obalanser i fråga om inkomst- och förmögenhetsfördelning, också med hjälp av enskilda rapporter om fördjupad granskning om sådana obalanser konstateras, såsom ett sätt att koppla samordningen av ekonomin till sysselsättning och sociala resultat. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en exakt och aktuell bild av skillnaderna i fråga om inkomst och förmögenhet, social sammanhållning och social delaktighet, både inom och mellan olika länder, och att motivera sina förslag och rekommendationer till politiska beslut med solida och detaljerade uppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vilka indikatorer på ekonomisk ojämlikhet som är exaktast (Ginikoefficienten, Palmaindexet, Theils index, löneandelen, förhållandet mellan antingen minimilönen och BNP per capita, eller minimilönen och genomsnittslönen etc.), och att övervaka hur ojämlikheten utvecklas, också med hänsyn tagen till konkurrenskraften överlag och produktiviteten för alla faktorer.

Europaparlamentet framhåller att regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar, såsom de nordligaste regionerna med mycket låg befolkningstäthet, öregioner, gränsregioner och bergsregioner enligt vad som avses i artikel 174 i EUF-fördraget, liksom avlägsna regioner och avfolkningsbygder, har svårare att bereda tillgång till offentliga tjänster såsom hälso- och sjukvård och utbildning, och att dessa tjänster därför ofta blir en större belastning för de offentliga finanserna, och att de som anlitar tjänsterna måste resa längre för att få tillgång till dem.

Europaparlamentet upprepar att investeringar måste riktas mot ökad territoriell sammanhållning för att förstärka företagsstrukturen i regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar, i synnerhet vad gäller tillgången till bredband.

10.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att främja ambitiösa investeringar från medlemsstaternas sida i socialskydd, tjänster och infrastruktur genom att de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Europeiska fonden för strategiska investeringar används på ett mera riktat och strategiskt sätt för att tillgodose medlemsstaters och regioners sociala och ekonomiska behov.

11.

Europaparlamentet går än en gång ut med ett upprop om att det ska inrättas en verklig europeisk pelare för sociala rättigheter som främjar konvergens uppåt, under hänsynstagande till den fördragsfästa befogenhetsfördelningen, och att EMU ska byggas ut med en mer djupgående och rättvis social dimension.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anstränga sig mera för att tillsammans med medlemsstaterna uppnå alla mål som finns i Europa 2020-strategin, alltså också att minska antalet personer som är fattiga och socialt utestängda med 20 miljoner, och att utvidga räckvidden för Europa 2020-strategin, så att den kommer att stämma överens med Agenda 2030 för hållbar utveckling, och således också innefatta ett mål om bekämpning av ojämlikhet och extrem fattigdom. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med att noga följa genomförandet av Europa 2020-strategins mål och att beakta Eurostats resultattavla om huvudindikatorerna för Europa 2020-strategin, också i förfarandet för den europeiska planeringsterminen och i de landsspecifika rekommendationerna.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna, i och med att de sistnämnda bär huvudansvaret för sin socialpolitik som måste stödjas och kompletteras med EU-åtgärder, att göra mer för att minska ojämlikheten mellan inkomstgrupper och att uppmuntra till en lämplig åtgärdsram som bland annat tillförsäkrar anständiga arbetsförhållanden för alla, offentlig undervisning, hälso- och sjukvård, pensioner, lämplig offentlig infrastruktur och sociala tjänster, samt sporrar till lika möjligheter. En ram av detta slag bör ge goda och välfungerande möjligheter till socialt avancemang.

14.

Europaparlamentet understryker att unionen i sin budget bör fastställa att det ska genomföras lämpliga strategier till förmån för minskad ojämlikhet och ökad social sammanhållning.

15.

Europaparlamentet betonar de grundläggande rättigheternas företräde. Parlamentet understryker att arbetsrätten och höga sociala standarder är utslagsgivande för ombalanseringen av ekonomier, stöd till inkomster och uppmuntran till investeringar i kapacitet. Parlamentet erinrar om vikten av respekt för de sociala rättigheter som fastställs i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, bland dem också fackliga fri- och rättigheter och den kollektiva förhandlingsrätten, samt att likabehandlingen av arbetstagare måste upprätthållas.

16.

Europaparlamentet påpekar att vi inte kan bortse från att den sektorsinriktade politiken i framtiden kommer att bli en viktig faktor för minskad ojämlikhet och, framför allt, inte heller från att den inre marknaden behöver vidareutvecklas och att det behövs en investeringspolitik på europeisk och nationell nivå (inriktad exempelvis på större slag av infrastruktur, hälso- och sjukvård och utbildning), liksom att man inom alla aspekter av energipolitiken måste ta hänsyn till vilka möjligheter den politiken erbjuder i ekonomiskt, socialt och territoriellt hänseende, för att garantera lika möjligheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att utveckla heltäckande strategier för sysselsättningsskapande, företagande och innovation, inriktade på strategiska investeringar i gröna jobb samt i den sociala sektorn, hälso- och sjukvårdssektorn och vårdsektorn, samt i den sociala ekonomin vars sysselsättningspotential ännu inte tagits till vara.

Åtgärder för att skapa anständigt arbete och arbetstillfällen med god kvalitet

17.

Europaparlamentet uttrycker oro över hur ojämlikheten utvecklats i Europa efter krisen, en utveckling som i mångt och mycket haft den växande arbetslösheten som drivkraft. Parlamentet anser arbetslösheten som en källa till ojämlikhet och att strategier som avser att skapa anständigt arbete och arbetstillfällen med god kvalitet och inriktar sig på de huvudsakliga fickorna av arbetslöshet skulle kunna ge hushållen i den lägsta kvintilen bättre inkomster.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i den kommande översynen av direktivet om skriftligt meddelande ta med bestämmelser som undanröjer avtalsdiskriminering och säkerställer alla arbetstagares rätt till rättvisa arbets- och anställningsvillkor, såsom det föreskrivs i ILO:s normer för anständigt arbete.

19.

Europaparlamentet understryker dessutom att höga arbetslöshetsnivåer pressar ned lönerna, och i vissa fall också kan bli till skada för förhållandena i arbetslivet och samhället. Parlamentet betonar att kampen mot arbetslösheten är nödvändig i och för sig, men att det inte räcker med bara den för att ojämlikheten ska kunna minska.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå utökade resurser till ungdomssysselsättningsinitiativet för perioden 2017–2020 och så att det också bättre når ut till ungdomar som inte fyllt 30 år. Parlamentet uppmanar kommissionen att bidra till ett bättre genomförande av ungdomssysselsättningsinitiativet genom att i ökad grad förlägga tyngdpunkten till de mest utsatta ungdomarna som ofta måste komma till rätta med komplicerade behov, och därvid ta hänsyn till vad Europeiska revisionsrätten senast kommit fram till i sin rapport om användningen av detta initiativ, samt säkerställa att det genomförs och bedöms med exakthet och öppenhet.

21.

Europaparlamentet betonar att det behövs en bättre uppföljning av ungdomar som lämnar ungdomsgarantin och ungdomssysselsättningsinitiativet, av omsorg om deras varaktiga och effektiva integrering på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka om det vore möjligt med ett mera flexibelt ungdomssysselsättningsinitiativ, också för de länder som det går bra för på ungdomspolitikens område, där man skulle integrera system till skydd för ungdomar när de övergår från utbildning eller högre utbildning till arbetslivet, såsom kompensation för att ungdomar inte kan bidra till de nuvarande socialskyddssystemen i Europa.

22.

Europaparlamentet betonar att program såsom ungdomsgarantin och ungdomssysselsättningsinitiativet inte får ersätta medlemsstaternas egna insatser för att bekämpa ungdomsarbetslösheten och för att uppnå en varaktig integrering på arbetsmarknaden. Parlamentet erkänner att en utbildning som håller god kvalitet och är åtkomlig är den avgörande faktorn för att man ska kunna övervinna ojämlikheten, och efterlyser därför utökade investeringar i offentlig utbildning och livslångt lärande.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att understryka behovet att främja gröna jobb och öka sysselsättningen i landsbygdsområden och områden stadda i tillbakagång och göra dessa områden mera attraktiva för kvinnor.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, via ESF och den europeiska planeringsterminen, och medlemsstaterna att, via sina nationella reformprogram, säkerställa ett fullständigt genomförande av de åtgärder på nationell nivå som skisserats upp i rådets rekommendation om långtidsarbetslösas återinträde på arbetsmarknaden.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att komplettera den ekonomiska och monetära unionen med en fullvärdig europeisk arbetsmarknad, i förening med en utbredd täckning för socialskyddet. Parlamentet anser att välfungerande arbetsmarknader och samordnade och gedigna välfärdssystem är avgörande för att den europeiska monetära unionen ska lyckas, samt att de ingår som ett led i en bredare upplagd konvergensprocess uppåt, i riktning mot ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Parlamentet uppmanar här kommissionen att lägga fram en studie om hur EU kan stödja och främja garanterade offentliga arbetsprogram på nationell nivå.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att utbildning och yrkesutbildning bättre sammanjämkas med arbetsmarknadens behov runt om i EU, samt att skapa fler möjligheter till rörlighet och förbättra strategierna för rekrytering och utbildning, framför allt via utbildning på arbetsplatsen och riktade investeringar som kommer att stimulera till sysselsättningsskapande och ökad efterfrågan på anställningar. Parlamentet erinrar om att omskolning är ett viktigt sätt att återintegrera människor på arbetsmarknaden, och att den bidrar till att åtgärda långtidsarbetslösheten och till att bättre matcha färdigheter med lediga platser. Parlamentet betonar att validering av färdigheter och erkännande av formellt och informellt lärande är viktiga för att färdigheter som förvärvats ska värdesättas på arbetsmarknaderna. Parlamentet håller fast vid att möjligheter till livslångt lärande bör främjas hela livet igenom, också under ålderdomen, så att deras fulla potential för bekämpning av ojämlikhet ska få komma till sin rätt.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samarbeta mot diskriminering i rekryteringssammanhang och mot diskriminerande rekryteringsförfaranden som hindrar människor att komma in på arbetsmarknaden till följd av (bland annat) kön, könsidentitet eller könsuttryck, sexuell läggning, könsegenskaper, etniskt ursprung, funktionsnedsättning, ålder.

Att förbättra arbets- och levnadsvillkoren

28.

Europaparlamentet uttrycker oro över att det blir allt vanligare med odeklarerat arbete, atypiska anställningsavtal och olika slag av atypiska anställningsformer, som kan medföra osäkra arbetsförhållanden, lägre löner, utnyttjande, sämre socialförsäkringsavgifter, liksom också över den ökande ojämlikheten i vissa medlemsstater. Parlamentet erinrar om att alla arbetstagare måste erbjudas skydd i form av adekvat social trygghet och socialskydd. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar mot den dolda ekonomin och odeklarerat arbete.

29.

Europaparlamentet anser att kvaliteten på arbetena bör förbättras runt om i Europa, särskilt med tanke på löner som det går att leva på, anställningstrygghet, tillgång till utbildning och livslångt lärande samt hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja ytterligare forskning om hur skapandet av arbetstillfällen med god kvalitet samt konkurrenskraften överlag kan övervakas och förbättras i EU, utgående från Eurofounds forskningsarbete.

30.

Europaparlamentet anser att vissa anställningsformer, såsom arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats och oavlönad praktik inte gör det möjligt att tjäna ett drägligt uppehälle. Parlamentet anser att man, av omsorg om ordentliga möjligheter till inlärning och yrkesutbildning och anständiga arbetsförhållanden, i förekommande fall, i samband med praktik och lärlingsutbildning, måste sätta gränser för atypiska anställningsformer och förhindra, dels arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats, dels att strejkande arbetstagare ersätts med arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag och att personal visstidsanställs för stadigvarande arbetsuppgifter.

31.

Europaparlamentet påpekar att deltidsarbete kan stimulera vissa grupper, som nu är underrepresenterade på arbetsmarknaden, till deltagande i arbetslivet och bli till nytta för olika upplägg för balans mellan arbetsliv och privatliv.

32.

Europaparlamentet är fast övertygat om att en exakt gemensam anställningsklassificering på europeisk nivå vore värd att pröva som ett sätt att minska de osäkra anställningarna, utgående från vetenskapligt fastställda fakta och data. Parlamentet är övertygat om att tillämpningen av principen om lika lön för lika arbete på samma plats kommer att bidra till minskad ojämlikhet mellan arbetstagarna.

33.

Europaparlamentet betonar vikten av att de olika konsekvenserna av och aspekterna på automatiseringen undersöks ordentligt, liksom också följderna av att lagstiftningen inte hinner anpassas i tid, något som skulle kunna hota att utsätta socialskyddssystemen och lönerna för press i riktning nedåt, vilket särskilt drabbar arbetstagare med låga och medelhöga kvalifikationer. Parlamentet framhåller i det här sammanhanget att socialskyddet och lönerna måste få kvarstå på lämpliga nivåer.

34.

Europaparlamentet anser att den nya kompetensagendan måste låta alla arbetstagare kunna ta del av livslångt lärande till överkomliga kostnader och säkerställa en anpassning till digitaliseringen och teknikens ständiga omvandlingar.

35.

Europaparlamentet beaktar i vederbörlig ordning yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén över ett ramdirektiv om en tillräcklig minimiinkomst i EU, som bör fastställa gemensamma regler och indikatorer, och tillhandahålla metoder för övervakning av genomförandet. Parlamentet betonar att referensbudgetar, som anger vad det kostar att leva ett värdigt liv i olika bostadsarrangemang, för hushåll med olika sammansättning, och i olika åldrar, skulle kunna användas för att bedöma i vilken mån medlemsstaternas system för minimiinkomst är tillräckliga.

36.

Europaparlamentet är oroat över att systemen för minimiinkomst, på de ställen där sådana finns, i så hög grad förblir outnyttjade, varav framgår att det finns så mycket som hindrar folk att ansöka om att få ta del av dessa system, till exempel förfaranden som inkräktar på privatlivet och social stämpling. Parlamentet anser att program för inkomststöd är väsentliga för att en utvecklingsgång i riktning mot ekonomisk ojämlikhet ska kunna undvikas, genom att de ger stöd till enskilda personer innan de halkar in i fattigdom och social utestängning.

37.

Europaparlamentet betonar vikten av dels dialog mellan arbetsmarknadens parter, dels kollektiva löneförhandlingar, samt att dessa mekanismer måste få förbli i händerna på arbetsmarknadens parter, i enlighet med deras fördragsfästa självständighet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utföra en studie om ett index för en lön som går att leva på, så att vi för varje medlemsstat och region får en uppskattning, dels av levnadskostnaderna, dels av den ungefärliga inkomst som krävs för att tillgodose en familjs grundläggande behov. Parlamentet framhåller att en adekvat inkomstnivå är ett måste för alla hushåll, för att de arbetande fattiga ska kunna uppnå ekonomiskt oberoende, med bibehållen bostads- och livsmedelstrygghet.

38.

Europaparlamentet betonar att inte bara medel ur ESI-fonderna och Efsi behövs för den långsiktiga finansieringen av bostadsnybyggen, utan att också andra resurser, både privata och offentliga, bör tas i anspråk, så att nationella offentliga banker eller andra organ får spela en utökad roll inom området överkomliga prissatta bostäder och socialt boende.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra hälsa och säkerhet i arbetslivet, bland annat i form av att arbetstidsdirektivet genomförs ordentligt.

40.

Europaparlamentet erinrar om att den kollektiva förhandlingsrätten och rätten att vidta kollektiva åtgärder hör till EU:s grundläggande rättigheter, och att de europeiska institutionerna måste respektera dem, följa principerna för dem och arbeta för att de ska tillämpas (37). Parlamentet anser att arbetstagarnas och fackföreningarnas minskade förhandlingsstyrka inte bidragit till dessa mål, och skulle kunna vara en orsak både till att lönetillväxten gått trögt och till att det blivit allt vanligare med otrygga arbeten.

41.

Europaparlamentet konstaterar vikten av att skydda arbetstagarnas rättigheter och öka de anställdas förhandlingsstyrka genom strukturreformer av arbetsmarknaden, som främjar hållbar tillväxt, anständigt arbete, delat välstånd och social sammanhållning. Parlamentet betonar den roll som dialogen mellan arbetsmarknadens parter spelar för åtgärdandet av ojämlikhet på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att säkerställa dels den fackliga organiseringsrätten, dels styrkan och självständigheten hos både fackföreningar och arbetsgivareföreningar, i samband med att de inleder förhandlingar, oavsett förhandlingsnivå.

42.

Europaparlamentet framhåller därtill att den civila dialogen med företrädare för olika grupper i samhället, framför allt sådana som löper större risk för fattigdom och social utestängning, är viktig då det diskuteras frågor om ojämlikhet.

43.

Europaparlamentet vill att det ska genomföras en sådan politik mot diskriminering att den spelar en central roll för säkerställandet av lika möjligheter till anställning och främjandet av social delaktighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bryta dödläget i fråga om direktivet mot diskriminering.

44.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att säkerställa åtgärder i arbetslivet mot diskriminering, trakasserier och våld utgående (bland annat) från kön, könsidentitet/könsuttryck, sexuell läggning och könskarakteristika, samt att offren får tydliga mekanismer för anmälan och stöd och att det införs förfaranden mot förövarna.

Att stärka välfärdsstaten och socialskyddet

45.

Europaparlamentet framhåller att välfärden och socialskyddssystemen i många länder råkat i kläm till följd av den finansiella konsolideringen, vilket fått konsekvenser i form av en ojämnare inkomstfördelning. Parlamentet anser att välfärdssystemen bör fungera som ett skyddsnät, och även underlätta integreringen på arbetsmarknaden. Parlamentet framhåller att det behövs ett flerdimensionellt grepp på frågan om hur man ska uppnå ökad jämlikhet och social sammanhållning, såsom det framgår av den horisontella sociala klausulen (artikel 9 i EUF-fördraget), varvid tyngdpunkten bör förläggas till unionspolitikens sociala dimension, samt till åtagandet om att tillämpa principen om att en social dimension ska tas med i all unionspolitik.

46.

Europaparlamentet betonar att sociala framsteg, enligt definitionen i det europeiska indexet för sociala framsteg, är ett samhälles förmåga att tillgodose sina invånares grundläggande mänskliga behov, att etablera byggstenar för att invånare och samhällen ska kunna förbättra och upprätthålla sin livskvalitet och att skapa villkor för att alla enskilda människor ska kunna förverkliga sin fulla potential.

47.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra sina välfärdssystem (utbildning, hälso- och sjukvård, pensioner och inkomstöverföringar)), på grundval av sociala skyddsmekanismer av hög klass, så att alla får ett heltäckande skydd och det tas hänsyn till de nya sociala riskerna och de nya utsatta grupper vi fått i samhället, som ett resultat av de finansiella, ekonomiska och därefter sociala kriserna som medlemsstaterna blivit tvungna att bemästra.

48.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna till ökade investeringar i förskoleverksamhet och omsorgstjänster som håller god kvalitet och är överkomligt prissatta, och betonar att sådana investeringar verkar löna sig, framför allt för barn från missgynnade familjer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att, med stöd av kommissionen och såsom Barcelonamålen förutsätter, vidta lämpliga åtgärder för att det från och med de tidigaste åldrarna (0 till 3 år) ska finnas offentlig utbildning av god kvalitet, som är tillgänglig för alla och överkomligt prissatt, eftersom detta spelar en central roll för kampen mot ojämlikhet på lång sikt.

49.

Europaparlamentet vill att alla ska kunna få en överkomligt prissatt bostad, så att utsatta hushåll skyddas mot vräkning och överskuldsättning och så att det på europeisk nivå arbetas för en ram där enskilda och familjer ska få en effektiv andra chans.

50.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att vidta raska åtgärder mot den rådande migrations- och flyktingkrisen och att garantera flyktingarna möjligheter att snabbt lära sig språk och kultur och få yrkesutbildning, bostäder av god kvalitet, hälso- och sjukvård, undervisning, tillträde till arbetsmarknaden och socialt skydd, samt erkännande av sina formella och icke-formella färdigheter och kunskaper, tillsammans med att säkerställa deras samhällsintegration.

51.

Europaparlamentet framhåller att det måste finnas en allmän, offentligt förvaltad, solidaritetsbaserad och tillräcklig ålderspension för alla. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna med att stärka systemen för folkpensioner och arbetspensioner, så att pensionärer får en tillräcklig inkomst som rejält överstiger fattigdomströskeln och låter dem ha kvar sin levnadsstandard och kunna leva ett människovärdigt och självständigt liv. Parlamentet upprepar att det måste finnas omsorgspoäng i pensionssystemen såsom ersättning för de inbetalningar som bortfallit från både kvinnor och män till följd av att de haft vårdnadsansvar för barn och långvarigt omsorgsansvar, i och med att detta vore ett sätt att minska pensionsklyftan mellan kvinnor och män. Parlamentet framhåller att individuell pensionsplanering visserligen kan vara ett viktigt sätt att få pensionerna att bättre räcka till, men att lagstadgade och solidaritetsbaserade pensionssystem fortfarande är det mest ändamålsenliga sättet att bekämpa fattigdom bland äldre och social utestängning.

52.

Europaparlamentet framhåller att de grundläggande rättigheterna för personer med funktionsnedsättning bör garanteras, bland annat rätten till anständigt och obehindrat arbete, tjänster och grundläggande inkomsttrygghet anpassad efter den enskildes behov, drägliga bostäder och social delaktighet, tillsammans med särskilda bestämmelser till skydd mot utnyttjande och tvångsarbete.

53.

Europaparlamentet anser att den internationella handeln varit en tillväxtdrivande kraft, men att nyttan med den inte alltid varit bra fördelad och att detta kan uppfattas som en källa till ojämlikhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för rättvisare internationella handelsavtal som respekterar EU:s arbetsmarknadslagstiftning och ILO:s konventioner, och samtidigt skyddar såväl arbetstillfällen med god kvalitet som arbetstagarnas rättigheter och säkerställer att det finns europeiska och nationella mekanismer för kompensation till arbetstagare och sektorer som påverkats negativt av större förändringar i mönstren för världshandeln, bland dem också Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att den europeiska konkurrenspolitiken möjliggör en sund konkurrens och bidrar till kampen mot karteller eller regelstridiga former av statligt stöd som snedvrider priserna och stör den inre marknadens funktion, med syftet att tillförsäkra konsumenterna skydd.

Kamp mot fattigdom och social utestängning

55.

Europaparlamentet anser att rätten till lika möjligheter bör tryggas i Europeiska unionen. Parlamentet anser att dagens ojämlika utfall för alla som bor i EU, men särskilt för barn och ungdomar, ofta förvärras genom att utbildningssystemen inte är utformade på ett jämlikt sätt, och blir till skada för de ungas välbefinnande och utveckling som individer, och således bidrar till att Europas ungdomar, särskilt de som saknar resurser och möjligheter, får dålig självkänsla och ringa social delaktighet.

56.

Europaparlamentet understryker att utbildning har en avgörande roll för att minska ojämlikheten och uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att arbeta mera och investera tillräckligt för att säkerställa lika möjligheter. Parlamentet betonar vikten av allmän tillgång till utbildning och studiestöd för ungdomar inom högre utbildning. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaternas insatser för att få till stånd lämpliga, drägliga och tillgängliga bostäder för ungdomar, till stöd för dem på deras väg ut i livet.

57.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta kraftigare tag mot fattigdomen, framför allt bland barn, genom att fastställa mål för att minska barnfattigdomen, genom att pröva på ett samordnat genomförande av rekommendationen om att investera i barnen, och genom att inrätta ett barngarantisystem.

58.

Europaparlamentet understryker att många kultur- och idrottsverksamheter kan bidra starkt till sammanhållning och social integration, och påminner om att dessa verksamheter ger sysselsättningsmöjligheter för de mest missgynnade i samhället, genom att de får lära sig mjuka färdigheter.

59.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppnå Europa 2020-strategins mål om minskad fattigdom och mindre risk för social utestängning.

60.

Europaparlamentet anser den snabbt ökande hemlösheten i flertalet EU-medlemsstater som ett brännande problem. I enlighet med principerna i pelaren för sociala rättigheter bör kommissionen stödja medlemsstaternas arbete med att bryta den uppåtgående trenden för hemlöshet, varvid syftet bör vara att successivt få bort den helt och hållet.

Att nå fram till en verklig könsbalans

61.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen bemött parlamentets upprop om en bättre balans mellan arbetsliv och privatliv för kvinnor och män som bor och arbetar i EU med ett förslag till ett direktiv om balans mellan arbetsliv och privatliv för föräldrar och omsorgsgivare, avsett att bemöta det kommande årtiondets utmaningar. Parlamentet erinrar om sitt krav på adekvat ersättning och socialt skydd, och betonar att kommissionens förslag är en god grund för att öka kvinnors arbetsmarknadsdeltagande, samt för att stimulera både till balans mellan arbetsliv och privatliv och till flexibla arbetsformer för både kvinnor och män, såsom ett sätt att minska ojämlikheten inom avlönat och oavlönat arbete.

62.

Europaparlamentet betonar att kvinnor ytterligare måste inlemmas på arbetsmarknaden med hjälp av bättre stöd till kvinnors företagarverksamhet och genom att klyftan överbryggas mellan kvinnors resultat inom utbildningen och deras ställning på arbetsmarknaden samt genom att det slås vakt om att män och kvinnor blir likställda i fråga om lön, befordran och möjligheter till heltidsarbete, eftersom allt detta är väsentligt för en långsiktig ekonomisk tillväxt för alla, samt för att pensionsklyftan mellan kvinnor och män ska fås bort, för att ojämlikheten ska bekämpas och för att kvinnor ska få stöd till att bli ekonomiskt oberoende.

63.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid behov lägga fram initiativ för att få bort alla slags lönegap mellan kvinnor och män, och fastställa påföljder för arbetscentrum som kränker rätten till jämställdhet med att ha olika löner för identiska kategorier av arbete, beroende på om arbetet huvudsakligen utförs av män eller av kvinnor.

64.

Europaparlamentet beklagar att det fortfarande finns ett lönegap mellan kvinnor och män, trots den nuvarande lagstiftningen om lika lön för likvärdigt arbete, oavsett om det utförs av manliga eller kvinnliga arbetstagare, och att pensionsgapet mellan kvinnor och män är ännu större. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att åtgärda den utmaning denna könsklyfta innebär, både i fråga om löner och pensioner.

65.

Europaparlamentet oroar sig över att fattigdomen ökat, framför allt bland kvinnor, samt över att det framför allt är ensamma mammor samt yngre och äldre kvinnor som drabbas av fattigdom. Parlamentet påpekar att man med hjälp av en politik mot fattigdomen och en aktiv arbetsmarknadspolitik kan minska antalet fattiga med 20 miljoner personer fram till 2020, om politiken grundar sig på jämställdhetsintegrering och i huvudsak tar sikte på att öka och stödja kvinnors arbetsmarknadsdeltagande. Parlamentet noterar att fattigdom fortsätter att mätas utgående från hushållens totala inkomster, varvid det antas att alla medlemmar i hushållet tjänar lika mycket och fördelar resurserna jämnt. Parlamentet efterfrågar individualiserade rättigheter och beräkningar baserade på enskilda personers inkomster för att den faktiska omfattningen av kvinnors fattigdom ska framgå.

66.

Europaparlamentet erinrar om att offentliga tjänster av god kvalitet är viktiga för jämställdheten, liksom också skatte- och förmånssystem som inte avhåller andrahandsförsörjare från att arbeta eller arbeta mera, eftersom detta kan tänkas förbättra arbetsmarknadsdeltagandet bland kvinnor.

67.

Europaparlamentet upprepar sin begäran till rådet att snarast anta direktivet om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande direktörer i börsnoterade företag, som ett viktigt första steg mot en jämn könsfördelning inom både den offentliga och den privata sektorn.

Att modernisera skattesystemen

68.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att rätta till överhövan stora yttringar av ojämlikhet människor emellan, genom stöd och uppmuntran till de mest produktiva investeringsformerna. Parlamentet erinrar om att en objektiv skattepolitik spelar en nyckelroll för detta ändamål och att många medlemsstater behöver en genomgripande skattereform. Parlamentet uppmanar kommissionen att, mot bakgrund av den europeiska planeringsterminen, ägna sig åt övervakning, rådgivning, främjande och framtagande av riktmärken.

69.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna till krafttag mot skatteundvikande och skattebedrägeri, eftersom detta är viktigt för att den ekonomiska ojämlikheten i medlemsstaterna ska kunna minskas och skatteuppbörden förbättras.

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra till reformer av medlemsstaternas skattepolitik för att säkerställa att de offentliga budgetarna för hälso- och sjukvård, bostäder, sociala tjänster, sysselsättning och utbildning får tillräckliga medel till sitt förfogande. Parlamentet anser att detta också bör innefatta åtgärder mot korruption inom offentlig förvaltning och mot ojämlik förmögenhetsfördelning, också i form av en omfördelning av den överdrivet starka förmögenhetskoncentrationen, eftersom detta är av största vikt för att inte ojämlikheten ska förvärras i många medlemsstater. Parlamentet framhåller dessutom att det behövs åtgärder inom sådana områden som finansialiseringen av ekonomin och, i förekommande fall, ytterligare samordning, tillnärmning och harmonisering av skattepolitiken, jämte åtgärder mot skatteparadis, skattebedrägeri och skatteflykt, åtgärder mot odeklarerat arbete och åtgärder för att optimera beskattningens sammansättning och de respektive andelarna för arbetsbaserade och förmögenhetsbaserade intäkter i medlemsstaterna skatteutfall.

o o

71.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT C 236 E, 12.8.2011, s. 57.

(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0260.

(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0073.

(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0010.

(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0317.

(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0136.

(7) EUT C 366, 27.10.2017, s. 19.

(8) EUT C 482, 23.12.2016, s. 141.

(9) EUT C 75, 26.2.2016, s. 130..

(10) EUT C 65, 19.2.2016, s. 68.

(11) EUT C 153 E, 31.5.2013, s. 57.

(12) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 77.

(13) EUT C 199 E, 7.7.2012, s. 25.

(14) EUT C 70 E, 8.3.2012, s. 8.

(15) EUT C 9 E, 15.1.2010, s. 11.

(16) EUT C 170, 5.6.2014, s. 23.

(17) EUT C 248, 25.8.2011, s. 130.

(18) EUT C 318, 23.12.2009, s. 52.

(19) EUT C 166, 7.6.2011, s. 18.

(20) http://ec.europa.eu/social/BlobServlet?docId=13608&langId=en

(21) Yttrande från kommittén för socialt skydd till rådet, Europeiska unionens råd, 6491/11, SOC 124, av den 15 februari 2011.

(22) Europeiska kommissionen, Institutional Paper 025, maj 2016.

(23) författare: Jonathan D. Ostry, Andrew Berg och Charalambos G. Tsangarides.

(24) författare: Andrew Berg och Jonathan D. Ostry.

(25) Eurostat, http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/index.php/Income_distribution_statistics/sv

(26) IMF (2015) Causes and Consequences of Income Inequality: A Global Perspective. Staff Discussion Note SDN/15/13 Washington, D.C., Internationella valutafonden. http://www.imf.org/external/pubs/ft/sdn/2015/sdn1513.pdf

(27) OECD (2015) In it together: Why Less Inequality Benefits All, Paris: OECD Publishing.

(28) IMF (2017), IMF Working Paper WP 17/76: Inequality Overhang, författare: Francesco Grigoli och Adrian Robles, Washington, D.C., Internationella valutafonden.

(29) Eurostat: http://ec.europa.eu/eurostat/statistics-explained/images/f/f8/People_at_risk_of_poverty_or_social_exclusion%2C_EU-27_and_EU-28%2C_2005-2015.JPG

(30) OECD (2015), In It Together:Why Less Inequality Benefits All, s. 67.

(31) Eurofound (2017), Social mobility in the EU, Luxemburg: Europeiska unionens publikationsbyrå.

(32) https://www.eurofound.europa.eu/sites/default/files/ef_publication/ field_ef_document/ef1461en.pdf

(33) Inequality and mental illness, R. Wilkinson och K. Pickett, Department of Health Sciences, University of York, Storbritannien, offentliggjord på nätet den 25 maj 2017, S2215-0366(17)30206-7.

(34) Coreper I: ”Tillräckliga pensionsinkomster mot bakgrund av en åldrande befolkning – Utkast till rådets slutsatser = Antagande”, 12352/15, http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-12352-2015-INIT/sv/pdf

(35) Eurofound (2017), Income inequalities and employment patterns in Europe before and after the Great Recession.

(36) OECD (2015), In It Together. Why Less Inequality Benefits All, Paris: OECD Publishing.

(37) I linje med artikel 51 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

4.10.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/104

P8_TA(2017)0473

Situationen i Jemen

Europaparlamentets resolution av den 30 november 2017 om situationen i Jemen (2017/2849(RSP))

(2018/C 356/16)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Jemen, särskilt resolutionerna av den 15 juni 2017 (1) och den 25 februari 2016 (2) om den humanitära situationen i Jemen och den 9 juli 2015 om situationen i Jemen (3),

—	med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 8 oktober 2016 om attacken i Jemen, av den 19 oktober 2016 om vapenvilan i Jemen, och av den 21 november 2017 om situationen i Jemen,

—	med beaktande av uttalandet från EU-kommissionären med ansvar för humanitärt bistånd och krishantering, Christos Stylianides, av den 11 november 2017 om den humanitära situationen i Jemen,

—	med beaktande av rådets slutsatser om situationen i Jemen av den 3 april 2017,

—	med beaktande av sin resolution av den 28 april 2016 om angrepp på sjukhus och skolor som kränkningar av internationell humanitär rätt (4) och sin resolution av den 27 februari 2014 om användningen av bestyckade drönare (5),

—	med beaktande av EU:s riktlinjer för främjande av efterlevnaden av internationell humanitär rätt,

—	med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner om Jemen, särskilt resolutionerna2342 (2017), 2266 (2016), 2216 (2015), 2201 (2015) och 2140 (2014),

—	med beaktande av uttalandena från FN:s särskilda sändebud för Jemen, Ismail Ould Cheikh Ahmed, av den 30 januari, 12 juli, 19 augusti och 26 oktober 2017,

—	med beaktande av uttalandet från FN:s dåvarande biträdande generalsekreterare för humanitära frågor, Stephen O’Brien, till FN:s säkerhetsråd den 12 juli 2017,

—	med beaktande av det gemensamma uttalandet från Världslivsmedelsprogrammet (WFP), FN:s barnfond (Unicef) och Världshälsoorganisationen (WHO) av den 16 november 2017 med krav på omedelbart hävande av den humanitära blockaden i Jemen,

—	med beaktande av FN:s givarkonferens på hög nivå den 25 april 2017 om den humanitära krisen i Jemen, under vilken det gjordes utfästelser om 1,1 miljarder US-dollar för att täcka ett finansieringsunderskott på 2,1 miljarder US-dollar för 2017,

—	med beaktande av beslutet från FN:s råd för mänskliga rättigheter (nedan kallat människorättsrådet) från september 2017 om att undersöka alla uppgifter om brott mot de mänskliga rättigheterna under konflikten i Jemen,

—	med beaktande av uttalandena från ordföranden för FN:s säkerhetsråd av den 15 juni 2017, med upprop till parterna i Jemen att konstruktivt och med ärligt uppsåt börja arbeta för en lösning på konflikten, och av den 9 augusti 2017 om att Jemen hotades av hungersnöd,

—	med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Ett antal rundor med FN-ledda förhandlingar har ännu inte lett till några meningsfulla framsteg mot en politisk lösning i Jemen. Konfliktparterna och deras regionala och internationella anhängare, bland dem Saudiarabien och Iran, har inte lyckats nå en överenskommelse om vapenvila eller någon form av uppgörelse, och striderna och de urskillningslösa bombningarna fortsätter med oförminskad styrka. Ingendera sidan har uppnått någon militär seger och kommer knappast att göra det i framtiden heller. Både EU och världssamfundet överlag bör prioritera arbetet med att inom ramen för FN:s fredsinitiativ för Jemen finna fram till en politisk lösning på konflikten.

Den humanitära situationen i Jemen fortsätter att vara katastrofal. FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) förklarade att situationen i Jemen är den största livsmedelsförsörjningskrisen i världen. Enligt FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) är 20,7 miljoner människor i Jemen i behov av bistånd, särskilt livsmedelsbistånd, och 7 miljoner av dem hotas av en livsmedelsförsörjningskris. 2,2 miljoner barn lider av grav akut undernäring, och var tionde minut dör ett barn av orsaker som kan förebyggas. Det finns 2,9 miljoner internflyktingar och en miljon återvändare.

Enligt FN uppgår antalet dödsoffer till över 8 000, av vilka 60 % är civilpersoner, och över 50 000 har skadats, bland dem ett stort antal barn, i flyganfall och markstrider, sedan koalitionen under saudisk ledning ingrep i inbördeskriget i Jemen i mars 2015. Till följd av striderna, både till lands och i luften, kunde inte kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) sända ut några övervakare till området för att verifiera förlustsiffran bland civilbefolkningen. Siffrorna återger därför endast det antal döda och skadade som OHCHR kunnat stadfästa och bekräfta.

D.	Utsatta grupper, kvinnor och barn drabbas särskilt hårt av de pågående fientligheterna och den humanitära krisen. Antalet civila offer fortsätter att öka.

E.	Enligt Rädda Barnen dör 130 barn i Jemen varje dag. Minst 1,8 miljoner barn har tvingats sluta skolan, utöver de 1,6 miljoner som inte gick i skolan när konflikten började.

Från Världshälsoorganisationen rapporteras det att mer än hälften av alla anläggningar inom hälso- och sjukvården stängts på grund av att de skadats eller förstörts eller för att det saknas pengar, och att det råder svår brist på medicinska förnödenheter. 30 000 anställda med en nyckelposition inom hälso- och sjukvården har inte fått någon lön på över ett år.

Efter att infrastruktur har förstörts och samhällsservicen har brutit samman har kolerautbrotten förvärrats. Den 2 november 2017 meddelade Ocha att sedan den 27 april 2017 har nästan 895 000 misstänkta kolerafall och närmare 2 200 döda till följd av sjukdomen rapporterats. I mer än hälften av de misstänkta fallen var de drabbade barn. Det är svårt att exakt bestämma det faktiska antalet kolerafall eftersom tillträdet till många regioner är begränsat och många misstänkta patienter behandlas innan det ställts någon fullständig diagnos.

Importen står för nästan 90 % av landets baslivsmedel. FN:s särskilda rapportör om de negativa konsekvenserna av de ensidiga tvångsåtgärderna har redan tidigare betonat att den luft- och sjöblockad som koalitionen införde mot Jemen är en av de främsta anledningarna till den humanitära katastrofen. Denna blockad har begränsat och avbrutit importen och exporten av livsmedel, bränsle och medicinska förnödenheter liksom tillgången till humanitärt bistånd. De orimliga dröjsmålen och/eller vägran för fartyg att angöra hamnar i Jemen utgör en olaglig ensidig tvångsåtgärd enligt internationell rätt.

Den humanitära situationen i Jemen förvärrades ytterligare av den blockad som koalitionen under saudisk ledning införde mot landets land-, sjö- och luftgränser den 6 november 2017. Hamnen i Aden och gränsövergångsstället i al-Wadea mellan Saudiarabien och Jemen har öppnats på nytt. Hamnarna i al-Hudayda och Saleef, liksom flygplatsen i Sana, som Huthi-rebellerna intog i mars 2015, genom vilka omkring 80 % av importen, däribland också handelsvaror och humanitär hjälp, kommer in i landet, omfattas fortfarande av blockaden. Hjälporganisationer har varnat för att om blockaden inte upphävs kommer Jemen att stå inför den största svältkatastrof som världen upplevt på flera tiotals år, med flera miljoner offer.

J.	I FN:s säkerhetsråds resolution 2216 föreskrivs uttryckligen att sanktionskommittén ska klassificera enskilda personer som hindrar leveranser av humanitärt bistånd till Jemen.

De koalitionsledda luftangreppen i och omkring Sana har intensifierats under de senaste veckorna, vilket har lett till civila offer och förstörelse av infrastruktur. Flera tiotals luftangrepp under saudisk ledning har beskyllts för att urskillningslöst eller oproportionerligt döda och skada civila, i strid med krigets lagar, inbegripet genom insats av internationellt förbjudna klustervapen. Huthi-rebellerna avfyrade ballistiska robotar mot Riyadhs viktigaste civila internationella flygplats den 4 november 2017. Dussintals ytterligare raketer har avfyrats mot Saudiarabiens territorium detta år. Krigslagarna förbjuder avsiktliga och urskillningslösa angrepp på civila. Sådana attacker betraktas som krigsförbrytelser och personer som begår dem kan lagföras för dessa brott.

Situationen i Jemen riskerar att allvarligt hota stabiliteten i regionen, särskilt på Afrikas horn, vid Röda havet och i hela Mellanöstern. Genom att dra nytta av försämringen av den politiska situationen och säkerhetsläget i Jemen har al-Qaida på Arabiska halvön utökat sin närvaro och genomfört fler och allvarligare terrordåd. al-Qaida på Arabiska halvön och den så kallade Islamiska staten (IS/Daish) har etablerat sig i Jemen och utfört terrordåd med hundratals dödsoffer.

Det finns ett internationellt vapenembargo mot de av Iran stödda Huthi-styrkorna och de Saleh-vänliga styrkorna. Enligt EU:s 18:e årliga rapport om vapenexport har EU-medlemsstater fortsatt att tillåta överföringar av vapen till Saudiarabien sedan upptrappningen av konflikten, vilket strider mot rådets gemensamma ståndpunkt 2001/944/Gusp av den 8 december 2008 om vapenexportkontroll. I parlamentets resolution av den 25 februari 2016 om den humanitära situationen i Jemen uppmanades vice ordföranden/den höga representanten att ta initiativ till att införa ett EU-vapenembargo mot Saudiarabien, i linje med den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp.

Enligt Unicef har utbildningen för 2 miljoner barn helt och hållet avbrutits. Enligt Ocha kan i dag över 1 700 skolor inte användas eftersom de drabbats av skador under konflikten, eller används för inkvartering av internflyktingar eller ockuperas av väpnade grupper. Det har dokumenterats fall när barn värvats och satts in i strid eller för att utföra militära uppgifter. Tusentals lärare som inte fått någon lön på över ett år har tvingats lämna sina arbeten för att söka annan inkomst. Till följd av att nyckelinfrastruktur förstörts är det svårt att nå ut till de procentuellt sett få skolor som fortfarande är i gång.

O.	Journalister hindras hela tiden av koalitionen under saudisk ledning att resa in i Jemen, bland annat genom att de inte får följa med FN:s biståndsflygningar till huvudstaden Sana, som befinner sig under Huthi-rebellernas kontroll.

P.	Beslut om att lägga till vissa personer i förteckningen över mål för drönaroperationer fattas oftast utan domstolsbeslut eller rättsliga avgöranden. Vissa personer väljs ut som mål för att därefter dödas, i avsaknad av korrekt rättsförfarande.

Q.	Sedan konfliktutbrottet har EU avsatt 171,7 miljoner euro i humanitärt bistånd. I EU:s humanitära bistånd prioriteras hälsa, kost, livsmedelstrygghet, skydd, boende samt vatten och sanitet.

Trots den givarkonferens på hög nivå om den humanitära krisen i Jemen som hölls i Genève i april 2017, där olika länder och organisationer utfäste sig att ge 1,1 miljarder US-dollar, hade givarna fram till den 21 november 2017 utbetalat endast motsvarigheten till 56,9 % av de 2,3 miljarder US-dollar som FN vädjat om för humanitära insatser till förmån för Jemen under 2017.

Europaparlamentet fördömer på det skarpaste det våld som pågår i Jemen och alla angrepp på civilpersoner och civil infrastruktur. Allt detta är krigsförbrytelser. Parlamentet uttrycker sin allvarliga oro över den alarmerande försämringen av den humanitära situationen i Jemen. Parlamentet beklagar djupt de förluster av människoliv som konflikten har vållat och det extrema lidandet bland dem som förvägras humanitärt bistånd och livsviktiga varor, som har fastnat i striderna, tvingats till flykt eller förlorar sina försörjningsmöjligheter, och uttrycker sitt deltagande med offrens familjer. Parlamentet bekräftar ånyo sitt åtagande om fortsatt stöd till Jemen och det jemenitiska folket.

Europaparlamentet upprepar sitt fulla stöd för de insatser som görs av FN:s generalsekreterare och av generalsekreterarens särskilda sändebud för Jemen för att förhandlingarna ska komma i gång på nytt. Parlamentet betonar att en politisk förhandlingslösning med plats för alla är det enda sättet att återupprätta freden och bevara Jemens enhet, suveränitet, oberoende och territoriella integritet. Parlamentet uppmanar alla internationella och regionala aktörer att på ett konstruktivt sätt föra en dialog med de jemenitiska parterna för att möjliggöra en nedtrappning av konflikten och en förhandlingslösning. Parlamentet uppmanar med kraft Saudiarabien och Iran att arbeta för att få slut på striderna i Jemen och för att förbättra de bilaterala förbindelserna. Parlamentet uppmanar Iran att omedelbart upphöra med stödet till Huthi-styrkorna i Jemen, oavsett om stödet ges direkt eller via ombud.

Europaparlamentet uppmanar alla parter i konflikten att snarast enas om ett inställande av fientligheterna under övervakning av FN, såsom ett första steg mot ett återupptagande av fredssamtalen under FN:s ledning. Parlamentet uppmanar alla parter att visa god vilja och att förutsättningslöst delta i en ny runda FN-ledda fredsförhandlingar så snart som möjligt. Parlamentet beklagar Huthi-soldaternas och deras allierades beslut att avvisa Ismail Ould Cheikh Ahmed som fredsförhandlare.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att snarast lägga fram en integrerad EU-strategi för Jemen och att än en gång göra en påstöt om ett fredsinitiativ under FN:s överinseende. Parlamentet uttalar än en gång sitt stöd för de ansträngningar som gjorts av Europeiska utrikestjänsten för att underlätta ett återupptagande av förhandlingarna och uppmanar med kraft alla parter i konflikten att agera på ett konstruktivt sätt, utan att ställa några förhandsvillkor. Parlamentet betonar att genomförandet av förtroendeskapande åtgärder, såsom frigivning av politiska fångar, omedelbara åtgärder i riktning mot en varaktig vapenvila, en mekanism för ett FN-övervakat tillbakadragande av styrkor, underlättande av humanitärt och kommersiellt tillträde, så kallade track II-initiativ med aktörer inom politik och säkerhet samt aktörer från det civila samhället, är viktiga för att underlätta en återgång till rätt politisk hållning.

Europaparlamentet fördömer att Saudiarabien och dess allierade har stängt Jemens hamnar, flygplatser och gränsövergångar på land, vilket har medfört att situationen i landet har förvärrats ytterligare. Parlamentet anser att koalitionens åtgärder för att återuppta verksamheten i hamnen i Aden och för att återöppna gränsövergångsstället i al-Wadea är ett steg i rätt riktning. Parlamentet uppmanar med kraft koalitionen att säkerställa att verksamheten i hamnarna i al-Hudayda och Saleef omedelbart återupptas, och att landgränserna öppnas för tillhandahållande av humanitärt bistånd och grundläggande handelsvaror.

Europaparlamentet understryker att FN:s säkerhetsråd, i syfte att såväl lösa den humanitära nödsituationen som bygga upp förtroendet mellan de båda parterna för att underlätta politiska förhandlingar, engagerar sig för en snabb överenskommelse om att skicka ytterligare kontrollanter inom FN:s mekanism för kontroll och inspektion för att öka kapaciteten i alla Jemens hamnar och bredda tillträdet till Sanas flygplats.

Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter att ge omedelbart och fullt humanitärt tillträde till konfliktdrabbade områden för att man ska kunna nå ut till de behövande, och riktar ett upprop om att biståndsarbetarnas säkerhet ska tryggas. Parlamentet uppmanar rådet och FN:s säkerhetsråd att vid genomförandet av säkerhetsrådets resolution 2216 utpeka de personer som hindrar leveranser av humanitärt bistånd i Jemen och införa riktade sanktioner mot dem.

Europaparlamentet fördömer de urskillningslösa koalitionsledda luftangreppen med deras civila offer, bland dem också barn, och förstörelse av civil och medicinsk infrastruktur. Parlamentet fördömer att Huthi-rebellerna och styrkor som står i förbund med dem utfört liknande angrepp där civilpersoner dödats, och att dessa grupper använt sjukhus och skolor som baser från vilka de iscensatt angrepp.

Europaparlamentet fördömer Huthi-styrkornas och de Saleh-vänliga styrkornas urskillningslösa robotangrepp mot saudiska städer, i synnerhet mot den viktigaste civila internationella flygplatsen i Riyadh, King Khaled International Airport, den 4 november 2017.

10.

Europaparlamentet uppmanar med kraft alla parter att bevilja journalister tillträde till landet, också till alla territorier och över frontlinjerna inom landet. Parlamentet konstaterar att Jemen är skuld till att krisen inte får massmedial täckning, i och med att landet hindrar journalisters inresa, så att biståndsarbetare inte kommer åt att rikta världssamfundets och givarnas uppmärksamhet på den katastrofala situationen. Parlamentet välkomnar att Yahya Abdulraqeeb al-Jubeihi, Abed al-Mahziri och Kamel al-Khozani nyligen frigetts och uppmanar med kraft till att alla övriga journalister som berövats sin frihet omedelbart och utan villkor också ska friges.

11.

Europaparlamentet uppmanar alla sidor att följa internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning, att skydda civilbefolkningen och att avstå från att rikta sig direkt mot civil infrastruktur, särskilt sjukvårdsinrättningar och vattenförsörjningen.

12.

Europaparlamentet påminner om att avsiktliga angrepp mot civila och civil infrastruktur, däribland sjukhus och sjukvårdspersonal, utgör allvarliga brott mot internationell humanitär rätt. Parlamentet uppmanar med kraft världssamfundet att vidta föranstaltningar om internationellt åtal mot dem som är ansvariga för kränkningarna av internationell rätt i Jemen. I detta avseende stöder parlamentet till fullo människorättsrådets beslut om att genomföra en fullständig undersökning av de brott som begåtts i konflikten i Jemen.

13.

Europaparlamentet stöder till fullo EU-medlemsstaternas och tredjeländers ansträngningar för att inrätta internationella mekanismer för bevisinsamling och för att ställa dem till svars som bär ansvaret för grova människorättskränkningar och brott mot internationell humanitär rätt. Parlamentet betonar att en långsiktig lösning på den pågående konflikten ovillkorligen förutsätter att de som begått kränkningar ställs till svars. Parlamentet välkomnar i detta avseende att det inrättats en FN-grupp av framstående internationella och regionala experter för att övervaka människorättssituationen i Jemen och rapportera om den, samt för att göra en genomgripande undersökning av alla uppgifter om kränkningar av och brott mot internationell människorättslagstiftning och andra lämpliga och tillämpliga områden av internationell rätt, vilka begåtts av samtliga konfliktparter sedan mars 2015. Parlamentet beklagar djupt att ansträngningarna för att inleda en oberoende undersökning blockerats.

14.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över att det instabila läget i Jemen har utnyttjats av terrororganisationer och extremistiska organisationer såsom IS/Daish och al-Qaida på Arabiska halvön. Parlamentet uppmanar med kraft den jemenitiska regeringen att ta sitt ansvar i kampen mot IS/Daish och al-Qaida på Arabiska halvön. Parlamentet betonar att alla konfliktparter måste vidta beslutsamma åtgärder mot sådana grupper vars verksamhet utgör ett allvarligt hot, såväl mot en förhandlingslösning som mot säkerheten i regionen och utanför den. Parlamentet bekräftar EU:s åtagande att motsätta sig extremistiska grupper och deras ideologier, och betonar att parterna i regionen måste göra samma sak.

15.

Europaparlamentet uppmanar rådet att effektivt främja efterlevnaden av internationell humanitär rätt, så som anges i de relevanta EU-riktlinjerna. Parlamentet upprepar framför allt att samtliga EU-medlemsstater strikt måste följa de regler som fastställdes i den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp om vapenexport. Parlamentet påminner i detta avseende om sin uppmaning av den 25 februari 2016 till ett initiativ om ett EU-vapenembargo mot Saudiarabien, eftersom Saudiarabien står inför allvarliga anklagelser om brott mot internationell humanitär rätt i Jemen och fortsatta licenser för vapenförsäljning till Saudiarabien därmed skulle strida mot den gemensamma ståndpunkten 2008/944/Gusp.

16.

Europaparlamentet stöder EU:s uppmaning till samtliga konfliktparter att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra och bemöta alla former av våld, inbegripet sexuellt och könsrelaterat våld, i väpnade konflikter. Parlamentet fördömer skarpt kränkningarna av barnets rättigheter och är bekymrat över att barn har begränsad tillgång ens till grundläggande hälso- och sjukvård och utbildning. Parlamentet fördömer rekryteringen av barnsoldater i konflikter, oavsett om den sker i regi av regeringsstyrkor eller väpnade oppositionella grupper.

17.

Europaparlamentet välkomnar de åtaganden som gjordes vid givarkonferensen på hög nivå om den humanitära krisen i Jemen och understryker behovet av en samordnad humanitär insats under FN:s ledning för att lindra lidandet för Jemens folk. Parlamentet yrkar på att de utlovade medlen till Jemen görs tillgängliga omedelbart samt på att FN:s åtgärdsplan för humanitärt bistånd till Jemen för 2017 får heltäckande finansiering.

18.

Europaparlamentet välkomnar att EU och dess medlemsstater är beredda att intensifiera det humanitära biståndet till befolkningen i hela landet som en reaktion på de ökande behoven, och att mobilisera sitt utvecklingsbistånd för att finansiera projekt inom viktiga sektorer.

19.

Europaparlamentet stöder kraftfullt det arbete som har gjorts av FN:s biträdande generalsekreterare för humanitära frågor och katastrofhjälpsamordnare, Mark Lowcock, och hans företrädare Stephen O’Brien, för att försöka lindra lidandet för Jemens befolkning.

20.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att, tillsammans med sina humanitära och politiska insatser, stödja åtgärder för fredsbyggande och motståndskraft, bland annat genom att stödja det civila samhällets aktörer och lokala strukturer inom ekonomi och förvaltning, för att säkerställa ett snabbt återupprättande av grundläggande tjänster och infrastruktur, stimulera den lokala ekonomin och främja fred och social sammanhållning.

21.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Förenta nationernas generalsekreterare, generalsekreteraren för Gulfstaternas samarbetsråd, Arabförbundets generalsekreterare och Jemens regering.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0273.

(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0066.

(3) EUT C 265, 11.8.2017, s. 93.

(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0201.

(5) EUT C 285, 29.8.2017, s. 110.

4.10.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/110

P8_TA(2017)0474

Genomförandet av EU:s handikappstrategi

Europaparlamentets resolution av den 30 november 2017 om genomförandet av EU:s handikappstrategi (2017/2127(INI))

(2018/C 356/17)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 2, 9, 10, 19, 168 och 216.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artiklarna 2 och 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—	med beaktande av artiklarna 3, 15, 21, 23, 25 och 26 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och dess ikraftträdande i EU den 21 januari 2011 enligt rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (1),

—	med beaktande av uppförandekoden mellan rådet, medlemsstaterna och kommissionen om fastställande av interna ordningar för Europeiska unionens genomförande av och representation när det gäller Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

—	med beaktande av de avslutande iakttagelserna av den 2 oktober 2015 från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning om Europeiska unionens inledande rapport (2),

—	med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (European Treaty Series nr 5, 1950) med tillhörande protokoll,

—	med beaktande av den europeiska sociala stadgan (ETS nr 35, 1961, reviderad 1996; ETS nr 163),

—	med beaktande av Europarådets rekommendation Rec (2002)5 från ministerkommittén till medlemsstaterna om skydd av kvinnor mot våld, samt rekommendation CM/Rec(2007)17 om normer och mekanismer för jämställdhet mellan kvinnor och män,

—	med beaktande av FN-konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, Cedaw, av den 18 december 1979 och dess fakultativa protokoll av den 6 oktober 1999,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter samt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (3),

—	med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (4),

—	med beaktande av kommissionens förslag av den 2 december 2015 till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar vad gäller tillgänglighetskrav för produkter och tjänster (COM(2015)0615),

—

med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om det nya europeiska samförståndet om utveckling – Vår värld, vår värdighet, vår framtid, och åtagandet att i utvecklingssamarbetet beakta funktionsnedsattas särskilda behov,

—	med beaktande av arbetsdokumentet av den 2 februari 2017 från kommissionens avdelningar med en lägesrapport för genomförandet av EU:s handikappstrategi 2010–2020 (SWD(2017)0029),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 november 2010 EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU (COM(2010)0636),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 december 2016 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen 2015 (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 15 september 2016 om tillämpning av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (direktivet om likabehandling i arbetslivet) (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2016 om genomförandet av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, med särskilt beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för konventionen (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2015 om den förteckning över frågor som FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning har antagit i samband med Europeiska unionens inledande rapport (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering när det gäller personer med funktionsnedsättning, samt EU:s handikappstrategi för 2010–2020 (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2009 om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden (10),

—	med beaktande av Europaparlamentets utredningsavdelnings text EU:s handikappstrategi 2010–2020,

—	med beaktande av studien från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik ”Discrimination Generated by the Intersection of Gender and Disability”,

—	med beaktande av Agenda 2030 för hållbar utveckling,

—	med beaktande av Europeiska ombudsmannens årsrapport 2016,

—	med beaktande av 2016 och 2017 års rapporter rån Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

—	med beaktande av de tematiska rapporterna från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter,

—	med beaktande av Eurostats statistik över funktionsnedsättningar för 2014 om tillträde till arbetsmarknaden, tillgång till utbildning samt fattigdom och skillnader i inkomst,

—	med beaktande av rådets slutsatser med titeln En hållbar europeisk framtid: EU:s svar på Agenda 2030 för hållbar utveckling, som offentliggjordes den 20 juni 2017,

—	med beaktande av den frivilliga europeiska kvalitetsramen för sociala tjänster (SPC/2010/10/8),

—	med beaktande av den nya agendan för städer (A/RES/71/256),

—	med beaktande av Sendairamen för katastrofriskreducering,

—	med beaktande av rådets slutsatser om handlingsplanen för jämställdhet (2016–2020),

—	med beaktande av handlingsplanen för mänskliga rättigheter och demokrati (2015–2019),

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för kultur och utbildning, ståndpunkten i form av ändringsförslag från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för framställningar (A8-0339/2017), och av följande skäl:

A.	Som fullvärdiga medborgare (11) har alla personer med funktionsnedsättning lika rättigheter på livets alla områden och en oförytterlig rätt till värdighet, likabehandling, ett självständigt liv, autonomi och full delaktighet i samhället.

B.	Det finns uppskattningsvis 80 miljoner människor med funktionsnedsättning i EU, varav 46 miljoner är kvinnor.

C.	Enligt EUF-fördraget ska EU bekämpa all diskriminering på grund av funktionsnedsättning vid utformningen och genomförandet av sin politik och verksamhet (artikel 10) och EU ges befogenhet att anta lagstiftning för att bekämpa sådan diskriminering (artikel 19).

D.	Artiklarna 21 och 26 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuder uttryckligen all diskriminering på grund av funktionsnedsättning, och föreskriver att personer med funktionsnedsättning ska kunna delta i samhället på lika villkor.

FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning är den första internationella överenskommelse om mänskliga rättigheter som ratificeras av EU. Den har även undertecknats av samtliga 28 medlemsstater och ratificerats av 27. EU är världens största givare av utvecklingsbistånd och en av inflytelserikaste aktörerna internationellt.

F.	EU har åtagit sig att genomföra 2030-agendan för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling såväl inom EU som i utvecklingssamarbetet med partnerländerna.

Enligt FN-konventionen innefattar personer med funktionsnedsättning ”bl.a. personer med varaktiga fysiska, psykiska, intellektuella eller sensoriska funktionsnedsättningar, vilka i samspel med olika hinder kan motverka deras fulla och verkliga deltagande i samhället på lika villkor som andra”. Särskilt artikel 9 i FN-konventionen är av särskild betydelse i detta avseende.

Europeiska unionens domstols rättspraxis understryker att FN-konventionen är bindande för EU och dess medlemsstater när de genomför EU-lagstiftningen, eftersom den utgör en del av sekundärrätten (12). Det är nödvändigt att tillämpa gällande EU-rätt och EU:s befintliga politiska verktyg för att optimera genomförandet av FN- konventionen.

I.	Personer med funktionsnedsättning utgör en heterogen grupp, där kvinnor, barn, äldre och personer med komplext stödbehov, tillfällig eller osynlig funktionsnedsättning möter ytterligare hinder och utsätts för olika former av diskriminering.

J.	Personer med funktionsnedsättning har extra utgifter, lägre inkomster och högre arbetslöshet. Förmåner kopplade till funktionsnedsättning bör betraktas som statligt stöd i syfte att hjälpa människor att undanröja hinder så att de kan delta i samhället fullt ut, bland annat genom sysselsättning.

K.	Barn med funktionsnedsättning har rätt att leva med sina familjer eller i en familjemiljö på ett sätt som är förenligt med barnens bästa. Familjemedlemmar måste ofta skära ned på eller upphöra med sin yrkesverksamhet för att ta hand om familjemedlemmar med en funktionsnedsättning.

L.	Principerna i FN-konventionen går långt utöver diskriminering och banar väg för fullständigt åtnjutande av de mänskliga rättigheterna för alla personer med funktionsnedsättning och deras familjer i ett inkluderande samhälle.

Det finns fortfarande ny och reviderad lagstiftning som saknar hänvisningar till FN-konventionen och till tillgänglighet. Tillgänglighet är en förutsättning för deltagande. EU är, i egenskap av part i FN-konventionen skyldigt att se till att personer med funktionsnedsättning och deras representativa organisationer blir nära involverade och aktivt delaktiga i utarbetandet och genomförandet av lagstiftning och åtgärder, med respekt för olika typer av funktionsnedsättning.

N.	Stereotyper, fördomar och missuppfattningar tillhör grundorsakerna till diskriminering, inbegripet diskriminering på flera grunder, stigmatisering och orättvisor.

Personer med funktionsnedsättning saknar ofta stöd, skydd, kommunikation och information om hälso- och sjukvårdstjänster och rättigheter, skydd mot våld och barnomsorg och har ringa eller ingen tillgång till sådana tjänster och sådan information. Vårdpersonal bör få ordentlig utbildning om de särskilda behoven hos personer med funktionsnedsättning.

P.	En stor andel av de 4 miljoner som är hemlösa varje år har funktionsnedsättningar, och har i stor utsträckning förbisetts som en målgrupp i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi.

Trots de många internationella konventionerna och lagstiftning och strategier på EU-nivå och nationell nivå är personer med funktionsnedsättning fortfarande inte fullt delaktiga i samhället och åtnjuter inte sina rättigheter. Involvering av personer med funktionsnedsättning kan endast uppnås om de är delaktiga i det politiska och offentliga livet, där de ofta är underrepresenterade, i enlighet med artikel 29 i FN-konventionen.

Kommissionens lägesrapport visar att det finns uppenbara förseningar i genomförandet av de skyldigheter som följer av FN-konventionen på både EU- och medlemsstatsnivå. Det återstår utmaningar och luckor inom ramen för strategin och att det behövs ett långsiktigt perspektiv för att anpassa EU:s politik, lagstiftning och program till FN-konventionen.

Genom den modell för självständigt liv som finns i FN-konventionen säkerställs högsta möjliga tillgänglighet. Tillgång till andra tjänster såsom tillgängliga transporter och kultur- och fritidsaktiviteter ingår i ett kvalitativt liv och kan bidra till integreringen av personer med funktionsnedsättning.

Det är absolut nödvändigt med en inkluderande och aktiv politik för tillgång till arbetsmarknaden, eftersom detta är ett av de viktigaste sätten att öka oberoendet för personer med funktionsnedsättning. Sysselsättningsgraden bland personer med funktionsnedsättning är 58,5 procent, jämfört med 80,5 procent bland personer utan funktionsnedsättning, och vissa grupper utsätts för ytterligare diskriminering på grund av typen av funktionsnedsättning. Den sociala ekonomin ger många möjligheter till sysselsättning för personer med funktionsnedsättning.

U.	Kraftfullare riktlinjer på europeisk nivå och tillräckliga resurser, liksom utbildning i handikappfrågor, kan öka nationella jämställdhetsorgans effektivitet och oberoende.

En av de fyra prioriteringar som kommissionen fastställde efter Parisförklaringen om att främja medborgarskap och de gemensamma värdena frihet, tolerans och icke-diskriminering genom utbildning var att främja utbildning av barn och ungdomar från missgynnade miljöer och se till att våra utbildningssystem tillgodoser deras behov.

W.	Den totala kostnaden för att hålla personer med funktionsnedsättning utanför arbetsmarknaden är högre än att inkludera dem på arbetsplatser. Detta gäller särskilt för personer med flera stödbehov där familjemedlemmar kan komma att tvingas att bli vårdare.

Antalet personer med funktionsnedsättning som har arbete kan vara lägre än vad statistiken visar eftersom många ingår i kategorin ”inte anställningsbar” eller arbetar inom den skyddade sektorn eller i mer skyddade miljöer; de har inte status som anställda och syns därmed inte i den officiella statistiken.

Y.	Arbetsgivare måste stödjas och uppmuntras att se till att personer med funktionsnedsättning ges möjligheter hela vägen från utbildning till arbete. Att öka medvetenheten bland arbetsgivare är därför ett sätt att bekämpa diskriminering när det gäller anställning av personer med funktionsnedsättning.

Z.	Åtgärder på arbetsplatsen är avgörande för att främja god psykisk hälsa samt förhindra psykisk ohälsa och psykosocial funktionsnedsättning.

AA.	EU är den största givaren av utvecklingsbistånd och har en ledande roll när det gäller program för att inkludera personer med funktionsnedsättning.

AB.	Diskriminering på arbetsmarknaden är inte någon fristående fråga. Diskriminering inom utbildning, yrkesutbildning och bostäder samt bristen på transporter är också en del av diskrimineringen på arbetsmarknaden.

AC.

75 % av de personer i EU som har en svår funktionsnedsättning har inte möjlighet att delta fullt ut på arbetsmarknaden. Undersysselsättning och arbetslöshet kan vara ett problem för framför allt personer med autismspektrumtillstånd, personer som är döva eller har nedsatt hörsel och personer som är blinda eller dövblinda.

AD.	Målen för hållbar utveckling och pelaren för sociala rättigheter skulle kunna vara ett verktyg för att genomföra FN-konventionen.

AE.	Bristen på rättskapacitet utgör ett betydande hinder för att utöva rätten att rösta, även i Europaparlamentsvalet.

AF.	34 % av kvinnor med hälsoproblem eller funktionsnedsättning har under sitt liv utsatts för fysiskt eller sexuellt våld av en partner.

AG.

Enligt artikel 168.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) har medlemsstaterna ansvaret för att besluta om sin hälso- och sjukvårdspolitik och för att ge hälso- och sjukvård. Samråd och samarbete med medlemsstaterna är därför av avgörande betydelse för att handikappstrategin ska lyckas.

AH.	Artikel 25 i FN-konventionen stärker rätten för personer med funktionsnedsättning att få bästa uppnåeliga hälso- och sjukvård utan diskriminering.

AI.	Personer med funktionsnedsättning är särskilt sårbara för bristfällig hälso- och sjukvård och uppvisar hälsofarliga beteenden och fler förtida dödsfall.

Viktiga insatsområden

Tillgänglighet

Europaparlamentet erkänner vikten av en övergripande definition och tillämpning av tillgänglighet, liksom dess betydelse som grund för att personer med funktionsnedsättning ska få lika möjligheter och bli verkligt socialt inkluderade och delaktiga i samhället, i enlighet med FN-konventionen och i linje med allmän kommentar nr 2 i denna, och av att man tar hänsyn till de olika behoven hos personer med funktionsnedsättning och främjar den stadigt växande betydelsen av design för alla som en av EU:s principer,

Europaparlamentet påminner kommissionen om dess skyldighet att integrera, utveckla och främja funktionsnedsättnings- och tillgänglighetsfrågor i alla politikområden i både den offentliga och privata sektorn, och rekommenderar att man upprättar enheter med sakkunskap om tillgänglighet inom hierarkin i kommissionen för att säkerställa att denna plikt uppfylls.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätta obligatoriska krav på tillgänglighet i offentliga utrymmen och särskilt i bebyggd miljö.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra och kontinuerligt övervaka all tillgänglighetsrelaterad lagstiftning, däribland direktivet om audiovisuella medietjänster, telekompaketet och direktivet om webbtillgänglighet samt relevanta förordningar om transporter och passagerares rättigheter. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang EU att samordna och övervaka genomförandet av dessa, utöver att främja ratificeringen av FN-konventionen internt och externt.

Europaparlamentet hoppas att EU:s medlagstiftare utan dröjsmål kommer att anta den europeiska rättsakten om tillgänglighet. Parlamentet rekommenderar att för att FN-konventionen ska genomföras fullt ut bör den slutliga texten öka tillgängligheten till produkter och tjänster för personer med funktionsnedsättning och personer med funktionsbegränsning. Parlamentet betonar att det behövs heltäckande europeiska regler för tillgänglighet i offentliga utrymmen och bebyggd miljö samt för tillgång till alla transportformer.

Europaparlamentet är bekymrat över att övervakningen av vissa delar av lagstiftningen, såsom direktivet om webbtillgänglighet (13) eller förordningen om tillgänglighet till järnväg (14), sker genom att branscherna och medlemsstaterna utvärderar sig själva och inte genom en oberoende enhet. Parlamentet rekommenderar kommissionen att i större utsträckning bedöma efterlevnaden och överväga en övervakning av lagstiftningen, bl.a. genomförandet av förordning (EG) nr 261/2004 (15), för att säkerställa att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning respekteras.

Europaparlamentet påminner om att genomförandet av alla tillgänglighetsrelaterade krav kräver tillräcklig finansiering på EU-nivå och på nationell och lokal nivå. Parlamentet uppmanar EU att se till att alla finansieringsprogram finns tillgängliga, att de följer en strategi för design för alla och inkluderar en separat budget för tillgänglighet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja offentliga investeringar för att säkerställa tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning till både den psykiska och digitala miljön.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka tillgängligheten genom att stödja utvecklingen av IKT och genom att stödja alla initiativ, däribland uppstartsföretag som arbetar med säkerhet för personer med funktionsnedsättning.

Europaparlamentet främjar undersökningen och tillämpningen av bästa praxis för ett självständigt liv i EU.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att nödnumret 112 är fullt tillgängligt för personer med alla typer av funktionsnedsättning och att alla aspekter av katastrofriskreducerande strategier och program är inkluderande och tillgängliga för personer med funktionsnedsättning.

11.

Europaparlamentet oroas över att kravet på att säkerställa tillgänglighet innan offentliga kontrakt tecknas genom offentlig upphandling inte efterlevs på nationell nivå, och Europaparlamentet rekommenderar därför att man upprättar en portal, liknande portalen om grön upphandling, som innehåller alla tillgänglighetsriktlinjer.

12.

Europaparlamentet rekommenderar starkt att förfaranden för klagomål rörande passagerarrättigheter görs fullständigt tillgängliga och anpassade för personer med funktionsnedsättning och att nationella tillsynsorgan får större och jämbördigt tillsynsansvar.

13.

Europaparlamentet betonar i synnerhet att tillgänglighet är en grundläggande princip i FN-konventionen och en förutsättning för utövandet av andra rättigheter som fastställs i konventionen. Parlamentet understryker att inte så få av de framställningar som EU-medborgare lämnar in rör klagomål över bristande tillgänglighet eller förekomsten av byggnadshinder. Parlamentet betonar att rätten till tillgänglighet, såsom den definieras i artikel 9 i FN-konventionen, måste tillämpas på ett övergripande sätt för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning får tillgång till sin miljö, transporter, offentliga anläggningar och tjänster samt informations- och kommunikationsteknik. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att frågan om tillgänglighet har hög prioritet och integreras bättre i alla politikområden med koppling till funktionsnedsättningar.

14.

Europaparlamentet noterar att strategin för den digitala inre marknaden bör genomföras på ett sådant sätt att det säkerställs att personer med funktionsnedsättning får full tillgång till alla aspekter av denna strategi.

Delaktighet

15.

Europaparlamentet välkomnar projektet med ett EU-intyg om funktionsnedsättning Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inkludera alla länder i ett framtida långsiktigt initiativ i syfte att uppnå samma räckvidd som för det Europeiska parkeringskortet och inkludera tillgång till tjänster som gör det möjligt att delta i kulturlivet och turism.

16.

Europaparlamentet är oroat över den fortsatta användningen av den medicinska modellen för funktionsnedsättning som fokuserar på den medicinska diagnosen för personer med funktionsnedsättning snarare än på de miljömässiga hinder de möter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inleda en översyn av denna strategi, i synnerhet när det gäller uppgiftsinsamling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka hur man kan arbeta för en gemensam definition av funktionsnedsättning.

17.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts med avseende på Marrakechfördraget. Parlamentet framhåller att Europeiska unionens domstol i sitt yttrande av den 14 februari 2017 bekräftade EU:s exklusiva behörighet att ingå Marrakechfördraget, eftersom skyldigheterna enligt Marrakechfördraget berör ett område som redan i stor utsträckning regleras av gemensamma unionsbestämmelser. Parlamentet rekommenderar EU och medlemsstaterna att upprätta en handlingsplan för att se till att fördraget genomförs fullt ut. Parlamentet uppmanar EU att inte ratificera möjligheten rörande ekonomisk börda.

18.

Europaparlamentet anser att struktur- och investeringsfonderna särskilt under nästa programperiod måste följa FN-konventionen och bör fortsätta att prioritera att främja avinstitutionalisering och att de dessutom bör finansiera stödtjänster för att göra det möjligt för personer med funktionsnedsättning att förverkliga rätten till ett självständigt liv i samhället. Parlamentet menar att kommissionen noggrant bör övervaka medlemsstaternas genomförande av förhandsvillkoren gällande övergången från institutioner till samhällsbaserade tjänster, som måste vara konkreta och kvalitetsbedömas löpande och transparent. EU-finansierade projektförslag, som finansieras bl.a. av Europeiska fonden för strategiska investeringar och Europeiska investeringsbanken, bör respektera tillgänglighetsregler som följer en strategi för design för alla. Parlamentet anser att man inte kan förlita sig till enbart ekonomiska instrument för att uppnå dessa mål.

19.

Europaparlamentet understryker att personer med funktionsnedsättning måste tillförsäkras möjlighet till obehindrad kommunikation, anpassad efter funktionsnedsättningen, något som är avgörande för dessa personers deltagande i samhällslivet.

20.

Europaparlamentet är bekymrat över de hinder för deltagande som möter personer under förvaltarskap och de som bor på boenden runt om i Europa och uppmanar kommissionen att se till att alla som har fråntagits sin rättskapacitet kan utöva de rättigheter de har enligt EU:s fördrag och lagstiftning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja deltagande genom att påskynda avinstitutionaliseringen och byta ut ersatt beslutsfattande mot beslutsfattande med stöd.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, som en del av sin rad regelbundna rapporter om genomförandet av rådets direktiv 93/109/EG (16) och 94/80/EG (17), inkludera en bedömning av huruvida de tolkas på ett sätt som är förenligt med artikel 29 i FN-konventionen.

22.

Europaparlamentet betonar att kvinnor och flickor med funktionsnedsättning utsätts för dubbel diskriminering på grund av både sitt kön och sin funktionsnedsättning och kan i många fall till och med ofta utsättas för multipel diskriminering på grund av sitt kön och sin funktionsnedsättning i kombination med sexuell läggning, ålder, religion eller etnisk tillhörighet.

23.

Europaparlamentet upprepar att kvinnor med funktionsnedsättning oftare är i en mer utsatt position än män med funktionsnedsättning och oftare riskerar fattigdom och social utestängning.

24.

Europaparlamentet anser att Europeiska jämställdhetsinstitutet bör utfärda riktlinjer på europeisk nivå och medlemsstatsnivå när det gäller den särskilda situationen för flickor och kvinnor med funktionsnedsättning, och bör spela en aktiv roll i arbetet för att garantera lika rättigheter och bekämpa diskriminering.

25.

Europaparlamentet påminner om att bekämpningen av fattigdom och social utestängning bland personer med funktionsnedsättning är nära kopplad till frågan om bättre villkor för familjemedlemmar som ofta fungerar som obetalda omsorgsgivare och inte betraktas som anställda. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att därför lägga fram nationella stödstrategier för informella omsorgsgivare som i de flesta fall är kvinnliga släktingar till personer med funktionsnedsättning.

26.

Europaparlamentet understryker att antalet äldre ökar och att enligt Världshälsoorganisationen är funktionsnedsättning vanligare bland kvinnor som är särskilt berörda av detta med tanke på att de har en längre förväntad livslängd. Parlamentet betonar att det därför kommer att ske en proportionell ökning av antalet kvinnor med funktionsnedsättning.

27.

Europaparlamentet betonar värdet av makroekonomiska instrument för att skapa sysselsättning och tillväxt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra sådana instrument mer lättillgängliga för kvinnor med funktionsnedsättning.

28.

Europaparlamentet understryker att i syfte att säkerställa ett självständigt liv för personer med funktionsnedsättning är det nödvändigt att stödja forskning och innovation med målet att utveckla produkter som ska hjälpa personer med funktionsnedsättning i deras vardag.

Jämlikhet

29.

Europaparlamentet framhåller att jämlikhet och icke-diskriminering är centralt i handikappstrategin.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta upp funktionsnedsättning i sitt strategiska engagemang för jämställdhet 2016–2019.

31.

Europaparlamentet beklagar djupt det utdragna fastlåsta läget i Europeiska rådet när det gäller icke-diskrimineringsdirektivet, och uppmanar medlemsstaterna att bidra till antagandet av det övergripande icke-diskrimineringsdirektivet (18), och att komma fram till en pragmatisk lösning för ett utvidgat skydd mot diskriminering på livets alla områden för personer med funktionsnedsättning, däribland erkännandet av att nekandet av rimlig anpassning är en form av diskriminering, liksom flerfaldig och intersektionell diskriminering.

32.

Europaparlamentet oroas över befintliga data om diskriminering av och övergrepp mot personer med funktionsnedsättning, och finner det oroande att underrapportering förekommer på grund av otillgängliga klagomåls- och rapporteringsmekanismer samt bristande förtroende och kännedom om rättigheter. Könsuppdelade uppgifter bör samlas in och en ny metod för insamling av uppgifter bör utarbetas, särskild när det gäller fall av nekad ombordstigning och nekad eller inte tillgänglig assistans.

33.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att alla nationella jämställdhetsorgan har mandat på handikappområdet och tillräckligt med resurser och oberoende för att ge personer som utsatts för diskriminering nödvändigt stöd, samt att garantera att en utvidgning av mandatet följs av ökade personalresurser.

34.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att finansiera utbildning och utarbeta modeller för bästa praxis i samarbete med och för personer med funktionsnedsättning, deras organisationer, fackföreningar, arbetsgivarorganisationer, jämställdhetsorgan och tjänstemän, om principen om icke-diskriminering, inklusive flerfaldig och intersektionell diskriminering och rimlig anpassning.

35.

Europaparlamentet uppmanar EU att utveckla forskningsprogram som beaktar jämlikhetsprinciper när man utvecklar Horisont 2020-ramen för forskning och utveckling.

Sysselsättning

36.

Europaparlamentet framhåller att tillgång till arbetsmarknaden är en fråga som det bör tas ett helhetsgrepp på och som kräver Stödåtgärder som leder till en situation som är till gagn för både den enskilde och arbetsgivaren och säkerställer social inkludering. Den bör innefatta tillgängliga anställningsförfaranden, tillgängliga transporter från och till arbetsplatsen, befordran i arbetslivet, löpande utbildning, samt rimlig anpassning och tillgängliga arbetsplatser. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppdatera förteckningen över bästa rutiner vid anställningsstöd för personer med funktionsnedsättning i EU och Efta/EES.

37.

Europaparlamentet efterlyser positiv särbehandling, inklusive procentsatser som anger miniminivåer för anställningen av personer med funktionsnedsättning i den offentliga och privata sektorn.

38.

Europaparlamentet beklagar att nekad skälig anpassning inte utgör diskriminering inom ramen för direktivet om likabehandling i arbetslivet (19), vilket har kritiserats av FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Artikel 1 i direktivet om likabehandling i arbetslivet förbjuder varje form av diskriminering på grund av funktionsnedsättning.

39.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att bidrag inte utgör ett hinder för deltagande på arbetsmarknaden, och menar att sociala förmåner kopplade till funktionsnedsättning och inkomststöd ska separeras, där man tar hänsyn till särskild vård och andra behov som personer med funktionsnedsättning kan ha, så att de kan leva värdigt och ha tillgång till arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna i detta hänseende att säkerställa att sociala förmåner kopplade till funktionsnedsättning inte tas bort med motiveringen att personer har arbete.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja sociala företag i linje med de principer som anges i Bratislavaförklaringen och Madridförklaringen om den sociala ekonomin, som är en viktig källa till anställningsmöjligheter för personer med funktionsnedsättning.

41.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i överensstämmelse med FN-konventionen, överväga att undanröja alla rättsliga hinder för anställbarhet, däribland åtgärder som strider mot artikel 12 i FN-konventionen, vilka hindrar personer med funktionsnedsättning från att underteckna arbetsavtal, öppna bankkonton och få tillgång till sina pengar, vilket utestänger dem från ekonomin, samt nationella klausuler som förklarar att vissa kategorier av personer med funktionsnedsättning inte är ”lämpliga att arbeta”.

42.

Europaparlamentet understryker betydelsen av en effektiv återintegrering och rehabilitering samt av aktiverings- och bevarandeåtgärder i ett åldrande samhälle, vilka gör det möjligt för människor att återgå till eller stanna kvar i arbetslivet efter sjukdom eller fysisk, psykisk eller emotionell funktionsnedsättning.

43.

Europaparlamentet påminner om att ifall personer med funktionsnedsättning och deras partner åläggs kostnaden för assistans leder det inte bara till att deras nuvarande inkomst minskar utan även till att deras anställbarhet och framtida ålderspension sjunker.

44.

Europaparlamentet inser att åtgärder för att balansera arbetsliv och privatliv, inklusive frivilliga och inkluderande arbetsformer, såsom smart arbete, distansarbete och flexibel arbetstid, kan vara bra för personer med funktionsnedsättning och positivt för den psykiska hälsan, och garantera säkerhet och stabilitet för alla, men oroas av att digitala arbetsmiljöer kan skapa nya hinder om dessa inte är tillgängliga och man inte tillhandahåller rimliga anpassningsåtgärder.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera god och dålig praxis i framtida rapporter för att hjälpa arbetsgivare att på ett effektivt sätt tillämpa handikapplagstiftningen.

46.

Europaparlamentet är bekymrat över att i vissa medlemsstater räknas inte personer med funktionsnedsättning som arbetar inom skyddade verkstäder formellt som arbetstagare enligt lagen, att de betalas mindre än minimilönen och att de har inte rätt till samma sociala förmåner som vanliga arbetstagare.

47.

Europaparlamentet är särskilt bekymrat över ungdomar med funktionsnedsättning och de som har varit arbetslösa en längre tid. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera arbetet med att inkludera personer med funktionsnedsättning på arbetsmarknaden, t.ex. genom att inrätta särskilda centrum för yrkeslivsrådgivning som ska ge råd till studerande och arbetslösa ungdomar om deras framtida yrkesliv, eller som en del av ungdomsgarantin.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att främja mångfald som en affärsnytta och att främja mångfaldsstadgor som förordar mervärdet av att ha personer med funktionsnedsättning på arbetsplatsen.

49.

Europaparlamentet uppmanar EU att se till att rättigheterna för personer med funktionsnedsättning och deras familjer inkluderas i det föreslagna paketet om balans mellan arbetsliv och privatliv.

Utbildning

50.

Europaparlamentet är oroat över att många barn med funktionsnedsättning fortfarande utesluts från kvalitativ, inkluderande utbildning i olika medlemsstater till följd av exempelvis segregationspolitik samt byggnadshinder, som utgör en form av diskriminering av barn och ungdomar med funktionsnedsättning.

51.

Europaparlamentet betonar att utbildnings- och yrkesutbildningsprogram är nödvändiga för funktionsnedsattas anställbarhet och att arbetsgivare bör engageras i processen för att integrera behoven för personer med funktionsnedsättning även, men inte enbart, genom att ta fasta på de fördelar som den nya tekniken kan medföra på områden som t.ex. jobbsökning och i den personliga och självständiga utvecklingen.

52.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att undanröja rättsliga, fysiska och organisatoriska hinder för alla personer med funktionsnedsättning, så att inkluderande utbildning och livslångt lärande kan garanteras.

53.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att säkerställa en rimlig anpassning för praktikanter och begär att ansökningsförfarandena för praktiktjänstgöring ska vara tillgängliga och att särskilda praktikplatser erbjuds personer med funktionsnedsättning, däribland praktikplatser som är incitamentsbaserade för arbetsgivarna.

54.

Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner och medlemsstaterna att se till att programmen Erasmus+ och andra ungdomsprogram, såsom ungdomsgarantin och Europeiska solidaritetskåren, är fullt tillgängliga för personer med funktionsnedsättning genom individualiserad, rimlig anpassning, samt att information om deras rätt till tillgänglighet ges till personer med funktionsnedsättning i syfte att främja deras deltagande. Parlamentet rekommenderar i detta syfte att de befintliga instrumenten maximeras, exempelvis instrumenten i plattformen MappED! för inkluderande rörlighet.

55.

Europaparlamentet beklagar att den nya kompetensagendan inte innehåller något särskilt mål för personer med funktionsnedsättning. Den nuvarande undersysselsättningen och diskrimineringen av personer med funktionsnedsättning även utgör ett slöseri med värdefull kompetens. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att ta hänsyn till behoven för personer med funktionsnedsättning i alla framtida kompetensrelaterade initiativ.

56.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa effektiva åtgärder för att motverka segregation och utestängning av studerande med funktionsnedsättning i skolor och andra undervisningsmiljöer, och att i detta sammanhang utarbeta nationella övergångsprogram för att garantera god inkluderande utbildning och yrkesutbildning, både formell och icke-formell, även för personer med funktionsnedsättning som behöver ett stort stöd, baserat på rekommendationerna från FN:s kommitté för konventionen.

57.

Europaparlamentet understryker vikten av yrkesutbildning och omskolning av utbildningspersonal, i synnerhet när det gäller stöd till personer med komplicerade behov.

58.

Europaparlamentet rekommenderar att man bättre utnyttjar Europeiska byrån för utveckling av undervisning för elever med behov av särskilt stöd och maximerar dess befintliga mandat.

59.

Europaparlamentet framhåller vikten av att förbereda lärare och utbildare på arbete med barn med funktionsnedsättning och att ge dem lämpligt stöd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma inkluderande utbildning och kontinuerlig fortbildning för lärare och utbildare, med bidrag från olika berörda parter, särskilt organisationer som företräder personer och yrkesverksamma personer med funktionsnedsättning.

60.

Europaparlamentet menar, med tanke på att så många ungdomar med funktionsnedsättning eller med särskilda undervisningsbehov hoppar av skolan i förtid, att man ska fortsätta undersöka de möjligheter som erbjuds via livslångt lärande och attraktiva alternativ. Parlamentet anser att främjandet av program för livslångt lärande för personer med funktionsnedsättning är en mycket viktig del i EU:s handikappstrategi.

61.

Europaparlamentet uppmuntrar ett utbyte av bästa praxis i fråga om inkluderande utbildning och livslångt lärande mellan lärare, personal, ledande organ, studerande och elever med funktionsnedsättning.

62.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över att personer med funktionsnedsättning, trots förbättringar, fortfarande löper stor risk att drabbas av arbetslöshet och att mindre än 30 % har en avslutad högskoleutbildning eller motsvarande jämfört med omkring 40 % för personer utan funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att särskilt uppmärksamma de svårigheter som ungdomar med funktionsnedsättning eller särskilda undervisningsbehov har i övergången från gymnasie- och universitetsutbildning eller yrkesutbildning till anställning.

63.

Europaparlamentet uppmuntrar EU:s offentliga institutioner och företag att genomföra mångfaldsstrategier och nationella mångfaldsstadgor.

64.

Europaparlamentet understryker att unga med funktionsnedsättning deltar mindre i fysisk aktivitet än deras jämnåriga utan funktionsnedsättning, och att skolor spelar en viktig roll när det gäller att främja en hälsosam livsstil. Parlamentet betonar därför vikten av att främja ett ökat deltagande av ungdomar med funktionsnedsättning i fysisk aktivitet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att snabbt undanröja allt som hindrar personer med funktionsnedsättning eller personer med särskilda behov från att delta i idrottsverksamhet.

65.

Europaparlamentet påminner om att det är nödvändigt att den digitala klyftan överbryggs och att människor med funktionsnedsättning kan utnyttja den digitala unionen fullt ut. Parlamentet betonar i detta sammanhang betydelsen av att förbättra funktionsnedsattas digitala färdigheter och digitala kompetens, särskilt genom projekt som finansieras via programmet Erasmus +, och uppmanar medlemsstaterna att säkerställa skyddet av utsatta medborgare – däribland personer med funktionsnedsättning – online, genom effektiva åtgärder mot hatpropaganda, nätmobbning och alla former av diskriminering på internet, och genom att tillhandahålla mer utbildning i digital kompetens och mediekompetens i både icke-formell och formell utbildning. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att göra lämpliga tekniska utbildningshjälpmedel kostnadsfritt tillgängliga för barn med funktionsnedsättning, så att de kan delta fullt ut i utbildningsverksamhet.

Socialt skydd

66.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att handikappstrategin för 2030 innehåller särskilda åtgärder för att främja inkluderande sociala skyddssystem i hela EU, vilket skulle garantera personer med funktionsnedsättning tillgång till förmåner och tjänster livet igenom. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa en lägsta standard för socialt skydd för personer med funktionsnedsättning som skulle säkerställa en rimlig levnadsstandard.

67.

Europaparlamentet uppmanar medlagstiftarna att överväga att inkludera personer med funktionsnedsättning som en särskild målgrupp i förordningen om samordning av de sociala trygghetssystemen (20).

68.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att tillämpa principen om ömsesidigt erkännande vid bedömningen och fastställandet av funktionsnedsättning, och att man bör följa och inte undergräva FN-konventionens människorättsbaserade modell för funktionsnedsättning och beakta miljömässiga och samhälleliga hinder som en person möter samt inkludera alla berörda aktörer för att säkerställa att levnadsstandarden för personer med funktionsnedsättning inte äventyras av exempelvis ekonomiska anpassningsprogram.

69.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att den europeiska pelaren för sociala rättigheter integrerar funktionsnedsättning i alla aspekter.

70.

Europaparlamentet rekommenderar att Europeiska socialfonden, EU:s program för sysselsättning och social innovation (EaSI) och framtida europeiska socialfonder inte bara används för sysselsättningsåtgärder utan även för social inkludering. Parlamentet understryker betydelsen av rehabilitering som ett medel för social inkludering samt för personer med funktionsnedsättning att förbli aktiva i samhället.

71.

Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att vidta specifika åtgärder, såsom ekonomiskt stöd och avlastningsvård, för att i hela EU främja inkluderande sociala skyddssystem som garanterar alla personer med funktionsnedsättning en skälig levnadsstandard, förmåner och tillgång till tjänster livet igenom.

72.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att avinstitutionalisering aldrig leder till hemlöshet för personer med funktionsnedsättning, på grund av att det inte finns eller inte finns lämpliga bostäder där de kan få vård och omsorg i hemmet.

Hälsa

73.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo genomföra direktivet om patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård (21) från 2011 och rekommenderar kommissionen att införa en kraftfull del om funktionsnedsättning vid införlivandet av direktivet för att garantera tillgång till överkomlig och god gränsöverskridande hälso- och sjukvård för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att genomföra en konsekvensbedömning av direktivet i syfte att se över det och anpassa det till FN-konventionen och att utarbeta en EU-omfattande vägledning om integrering av funktionsnedsättning i de nationella kontaktpunkternas arbete, med gemensamma prestandakriterier, inbegripet specifika rekommendationer rörande funktionsnedsättning. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att tillhandahålla lämplig utbildning och fortbildning för vårdpersonal om de särskilda behov som patienter med funktionsnedsättningar har.

74.

Europaparlamentet är bekymrat över kränkningar, även kränkningar av de mänskliga rättigheterna, inom psykvården, vilket i många fall haft en betydande inverkan på vårdtjänsternas kvalitet, och påpekar att dessa tjänster måste fokusera på återhämtning, få tillräcklig finansiering och ges på grundval av en människorättsbaserad modell.

75.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa en psykvård där rättskapaciteten respekteras och där det är personen med funktionsnedsättning och inte en ställföreträdande beslutsfattare som ska ge sitt samtycke till behandling och inläggning på sjukhus, med hänsyn också till åtgärder för beslutsfattande genom stöd.

76.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att e-hälso- och hälso- och sjukvårdstjänster är fullt tillgängliga och säkra att använda för alla personer med funktionsnedsättning, även de med intellektuell funktionsnedsättning och komplicerade behov, samt för deras anhöriga.

77.

Europaparlamentet framhåller det akuta behovet av att ta itu med den allmänna bristen på tillgång till tvärvetenskaplig specialistvård för personer med funktionsnedsättning och, där det förekommer, de långa väntetiderna som utgör ett stort hinder för lika tillgång till förebyggande vård och behandling, och som ofta leder till ett försämrat hälsotillstånd för den funktionsnedsatta patienten och till en onödig belastning för hälso- och sjukvården.

78.

Europaparlamentet påpekar att hälso- och sjukvårdssystemen bör säkerställa att sexuellt våld och/eller sexuella övergrepp upptäcks, anmäls och förebyggs.

79.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka tjänsterna för tvärvetenskapliga ut- och omvärderingar för vuxna med funktionsnedsättning i syfte att utveckla skräddarsydda planer som kan genomföras med hjälp av territoriella resurser (exempelvis hem- och boendetjänster) och som tillgodoser de biologiska, psykiska och sociala behov som identifierats.

80.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut utnyttja det europeiska referensnätverket för att utveckla och öka tillgången till tvärvetenskaplig och specialiserad sjukvård för personer med funktionsnedsättning i allmänhet och för dem med ovanlig funktionsnedsättning i synnerhet.

81.

Europaparlamentet tar upp kommissionens bristande hänsyn till funktionsnedsättning i handlingsplanen för EU:s arbetskraft inom hälso- och sjukvården och i EU:s agenda för effektivare, tillgängligare och motståndskraftigare hälso- och sjukvårdssystem, eftersom inte någon av de båda texterna behandlar detta specifikt.

82.

Europaparlamentet lyfter fram framgången med den andra gemensamma åtgärden för demens och hoppas samtidigt att de läkemedelsföretag som deltar i initiativet för innovativa läkemedel ska skjuta till ytterligare medel för de kommande tre åren.

83.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en strategi för assistans till personer med allvarliga funktionsnedsättningar efter det att de anhöriga som stått för deras dagliga omsorg gått bort (se den nyligen antagna italienska lagen dopo di noi).

84.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att göra en grundlig analys av skillnaderna mellan FN:s avslutande iakttagelser och sin egen lägesrapport, särskilt med avseende på hälsoprioriteringen i EU:s handikappstrategi.

85.

Europaparlamentet kräver ett konsekvent främjande av förlossningsvård nära hemorten som en samhällstjänst i medlemsstaterna, för att minska antalet fall av funktionsnedsättning till följd av förlossningskomplikationer, och för att garantera både mödrar och barn en säker förlossning, i linje med WHO:s checklista för säker förlossning.

86.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts i den europeiska telemedicinbranschen, som har förmåga att i grunden förändra möjligheterna för personer med funktionsnedsättning att få tillgång till tjänster. Parlamentet tror dessutom att 4G-teknikens utbredning, 5G-teknikens utveckling och spridningen av sakernas internet kommer att leda till förbättringar i hälso- och sjukvården för personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att den europeiska hälsotekniksektorn inte hämmas av alltför omfattande reglering och att den har tillräcklig tillgång till finansiering.

Yttre åtgärder

87.

Europaparlamentet kräver att EU:s yttre åtgärder ska vara fullt förenliga med FN-konventionen.

88.

Europaparlamentet menar att EU måste se till att utvecklingssamarbete och humanitära insatser är fullt tillgängliga för och inkluderar personer med funktionsnedsättning.

89.

Europaparlamentet menar att EU måste införa en markör för funktionsnedsattas rättigheter i rapporteringen om officiellt utvecklingsbistånd.

90.

Europaparlamentet menar att EU måste se till att spela en avgörande roll för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning inte glöms bort inom utvecklingssamarbete och humanitärt bistånd, i enlighet med åtagandena i det europeiska samförståndet om utveckling, och att inkludera åtgärder mot den multipla diskrimineringen av utsatta personer och marginaliserade grupper.

91.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att gå i bräschen för att uppnå målen för hållbar utveckling i samband med yttre åtgärder på ett sätt som inkluderar personer med funktionsnedsättning, oberoende av en ny europeisk strategi för funktionsnedsättning, genom att anta en tydlig, transparent och inkluderande färdplan för att nå målen.

92.

Europaparlamentet beklagar att indikatorn för sysselsättningen i EU:s mål för hållbar utveckling inte delas upp efter funktionsnedsättning. EU bör uppmuntra uppdelning av data utifrån typ av funktionsnedsättning i samarbete med partnerländer.

93.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess partner att inkludera personer med funktionsnedsättning och deras representativa organisationer i alla faser av policyutveckling och projekt, inklusive på plats i partnerländer där de organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning aktivt ska delta.

94.

Europaparlamentet upprepar att kvinnor med funktionsnedsättning ofta ställs inför ännu större utmaningar och risker i de länder som är indragna i konflikter och i konfliktområden. Parlamentet betonar därför behovet av att i EU:s externa politik skydda kvinnor med funktionsnedsättning.

Skyldigheter inom EU-institutionerna

95.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU-institutionerna att göra funktionalitet, innehåll, dokument, videor och nättjänster på sina externa och interna webbplatser tillgängliga, inklusive offentliga samråd och offentliga rapporter om hur riktlinjer, rekommendationer och åtaganden rörande webbtillgänglighet följs och efterlevs.

96.

Europaparlamentet beklagar att INSIGN-projektet, som ska möjliggöra oberoende kommunikation för döva och personer med nedsatt hörsel vid kontakt med EU:s institutioner genom att de kopplas upp mot teckenspråkstolkar och textare ännu inte genomförts, trots att kommissionen finansierade en prototyp för tjänsteplattformen som testades framgångsrikt i Europaparlamentet 2014.

97.

Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att på begäran ge tillgång till alla sina offentliga sammanträden via bland annat teckenspråkstolkning, tal-till-text och dokument i brailleskrift samt genom andra utvidgade och alternativa kommunikationsmetoder, och att även garantera fysisk tillgänglighet till deras byggnader. Parlamentet erkänner svårigheterna med att tillhandahålla undertexter för alla direktsändningar och videoinspelningar av sammanträden. EU-institutionerna bör dock fortsätta att övervaka den tekniska utvecklingen på detta område för att öka tillgängligheten i framtiden.

98.

Europaparlamentet uppmanar EU:s institutioner att prioritera tolkning från och till nationella teckenspråk snarare än internationellt teckenspråk, i enlighet med EU:s flerspråkighetspolitik.

99.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att se till att Europaparlamentsvalen är tillgängliga och omfattar dem som för närvarande bor på institutioner och/eller har förmyndare.

100.

Europaparlamentet erkänner att det saknas tillgängliga och inkluderande valprocesser för personer med funktionsnedsättning, i synnerhet personer med psykisk eller intellektuell funktionsnedsättning, såväl på EU-nivå som på medlemsstatsnivå. Parlamentet bör verkligen se till att det kommunikationsmaterial som rör Europaparlamentsvalet är fullt tillgängligt.

101.

Europaparlamentet uppmanar Europaskolorna och EU-institutionernas daghem och fritidshem att ge kvalitativ, inkluderande utbildning i överensstämmelse med FN-konventionen till alla EU-anställdas barn, inklusive de som har komplicerade eller stora stödbehov.

102.

Europaparlamentet uppmanar EU att underlätta tillhandahållandet av rimliga anpassningsåtgärder och andra former av anställningsstöd, såsom smart arbete för anställda, även för ackrediterade parlamentsassistenter med funktionsnedsättning inom EU:s institutioner.

103.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över de gemensamma reglerna, genomförandebestämmelserna, tillämpningsområden, handikapprepresentation, tillgänglighet och praxis i EU-institutionernas gemensamma sjukförsäkringssystem, så att det anpassas till FN-konventionen.

104.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen alla EU-institutioner, byråer och organ att inrätta kontaktpunkter och betonar behovet av en övergripande interinstitutionell samordningsmekanism för alla generaldirektorat och EU-institutioner. Formerna för detta samarbete ska anges i en strategi för genomförandet av FN-konventionen.

105.

Europaparlamentet uppmanar enträget institutionerna att anta omfattande rekryterings-, kvarhållande- och främjandeåtgärder, inklusive tillfällig positiv särbehandling, för att aktivt och i betydande grad höja antalet tjänstemän eller anställda och praktikanter med funktionsnedsättning, däribland psykosociala och intellektuella funktionsnedsättningar, i överensstämmelse med artikel 5 i direktiv 2000/78/EG.

106.

Europaparlamentet påminner om den roll som Europaparlamentets Disability Intergroup spelar för genomförandet av EU:s handikappstrategi, i enlighet med FN-konventionen, som en plattform för möten mellan ledamöter av Europaparlamentet och av nationella parlament samt företrädare för organisationer och det civila samhället, både på nationell och lokal nivå. Parlamentet konstaterar att den tvärpolitiska gruppen är ett mycket lämpligt forum för att uppmuntra till diskussion och debatt i syfte att säkerställa att strategin genomförs.

107.

Europaparlamentet uppmanar de europeiska institutionerna att fullt ut samråda med och effektivt involvera personal och ledamöter med funktionsnedsättning vid utformningen, genomförandet och övervakningen av de interna reglerna, den interna policyn och praxisen, däribland tjänsteföreskrifterna och bestämmelserna om rimlig anpassning och tillgänglighet.

Skillnader i lägesrapporten jämfört med de avslutande iakttagelserna

108.

Europaparlamentet beklagar att EU-institutionernas webbplatser inte uppfyller AAA-standarderna för tillgänglighet. Parlamentet uppmanar institutionerna att uppnå detta mål så snart som möjligt.

109.

Europaparlamentet beklagar att EU:s och medlemsstaternas transportlagstiftning fortfarande inte är fullt genomförd på nationell nivå. Parlamentet rekommenderar därför att nationella tillsynsorgan etableras i varje medlemsstat.

110.

Europaparlamentet noterar de framsteg som gjorts när det gäller tillgänglighet i samband med järnväg och efterlyser samma bestämmelser om tillgänglighet för andra transportsätt, däribland flygtrafik, för att lösa konflikter mellan säkerhet och tillgänglighet.

111.

Europaparlamentet konstaterar att det övergripande direktivet om likabehandling inte tas upp i kommissionens framstegsrapport.

112.

Europaparlamentet beklagar att få framsteg har gjorts när det gäller EU:s ratificering av det fakultativa protokollet till FN-konventionen.

113.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen ännu inte har genomfört någon övergripande och omfattande översyn av sin lagstiftning för att säkerställa fullständig efterlevnad av bestämmelserna i FN-konventionen.

114.

Europaparlamentet välkomnar den uppdaterade förteckningen över instrument, däribland de instrument som nyligen har antagits, men beklagar att behörighetsförklaringen ännu inte har setts över och att förteckningen över instrument inte inkluderar instrument som inte specifikt hänvisar till personer med funktionsnedsättning, men ändå är relevanta för personer med funktionsnedsättning.

115.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte har gjort några framsteg med integreringen av rättigheterna för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning i all politik och alla program för jämställdhet, samt inte har integrerat ett könsperspektiv i sina handikappstrategier.

116.

Europaparlamentet välkomnar att EU har undertecknat Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och av våld i hemmet (Istanbulkonventionen) och uppmanar rådet att snarast ratificera den.

117.

Europaparlamentet beklagar att EU:s nuvarande lagstiftning om barnets rättigheter inte i tillräcklig utsträckning inkluderar en övergripande rättighetsbaserad strategi för pojkar och flickor med funktionsnedsättning eller garantier för att skydda deras rättigheter, och att handikappstrategier inte i tillräcklig utsträckning integrerar rättigheter för pojkar och flickor med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar kommissionen att i enlighet med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och FN:s konvention om barnets rättigheter ägna särskild uppmärksamhet åt barn med funktionsnedsättning. Parlamentet framhåller särskilt behovet av förebilder för kvinnor och flickor med funktionsnedsättning.

118.

Europaparlamentet konstaterar att EU inte har organiserat någon omfattande kampanj för att öka medvetenheten om FN-konventionen och bekämpa fördomar om personer med funktionsnedsättning.

Mot en övergripande och ändamålsenlig handikappstrategi för 2030

Övergripande frågor

119.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att en framtida handikappstrategi har som mål att fullt ut genomföra FN-konventionen inom alla delar av EU-politiken och integrera tillgänglighet, delaktighet, icke-diskriminering och jämlikhet, och att den omfattar alla artiklar i FN-konventionen och får en rimlig budget, en tidsplan för genomförande, en övervakningsmekanism och samma rättsliga status som den nuvarande strategin. Strategin kan endast lyckas om alla intressenter involveras, inklusive civilsamhället.

120.

Europaparlamentet betonar att strategin för 2020–2030 bör bygga på en övergripande och heltäckande översyn av EU:s lagstiftning och politik för att säkerställa fullständig harmonisering av bestämmelserna i FN-konventionen och att den bör inkludera en reviderad behörighetsförklaring.

121.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja åtgärder för en effektiv återintegrering och rehabilitering för att minska eller förhindra att sjukdom eller fysisk, psykisk eller emotionell funktionsnedsättning påverkar en persons förvärvsförmåga.

122.

Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att säkerställa att alla framtida strategier och samrådsprocesser i samband därmed bör vara transparenta, förståeliga och fullt tillgängliga samt inkludera tydliga indikatorer och riktmärken.

123.

Europaparlamentet konstaterar att EU:s indikatorer för målen för hållbar utveckling inte inkluderar personer med funktionsnedsättning när det gäller mål 4 (utbildning), mål 5 (jämställdhet) och mål 8 (anständiga arbetsvillkor och ekonomisk tillväxt). I den kommande strategin bör man därför använda indikatorerna för de globala målen för hållbar utveckling för att övervaka genomförandet av EU:s huvudsakliga åtgärder och politik på sysselsättningsområdet.

124.

Europaparlamentet betonar vikten av att se till att den framtida handikappstrategin stämmer överens med EU:s andra initiativ och strategier, för att främja sysselsättning och inkludering av personer med funktionsnedsättning, framför allt kvinnor.

125.

Europaparlamentet rekommenderar att strategin efter 2020 inkluderar offentlig upphandling och standardisering som övergripande frågor för att öka anställbarheten för personer med funktionsnedsättning samt för att gynna insamling och utbyte av god praxis mellan medlemsstaterna.

126.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU-finansierade projekt är i linje med FN-konventionens människorättssyn och att man inte finansierar några projekt vars resultat inte är tillgängliga, som utesluter personer med funktionshinder eller inte respekterar standarderna för tillgänglighet.

127.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ett tillgängligt utvärderingsverktyg med pågående övervakning, inklusive specifika indikatorer och konkreta mål.

128.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att efter EU:s ratificering av Istanbulkonventionen vidta särskilda åtgärder mot våldet mot kvinnor och flickor med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utarbeta en omfattande europeisk strategi för att bekämpa våld mot kvinnor, med särskild betoning på kvinnor och flickor med funktionsnedsättning.

129.

Europaparlamentet erkänner att kvinnor med funktionsnedsättning, särskilt intellektuell funktionsnedsättning, är mer sårbara för könsbaserat våld, sexuella trakasserier och andra former av övergrepp. De kan dessutom på grund av sin beroendeställning ha svårt att identifiera och anmäla övergrepp. Genomförandet av EU:s handikappstrategi måste anpassas ytterligare med förebyggande åtgärder som ska syfta till att förhindra alla former av övergrepp och till att våldsoffren ska få högkvalitativt, tillgängligt och individanpassat stöd.

130.

Europaparlamentet uppmanar EU att integrera den europeiska handikappstrategin i all EU-lagstiftning och den europeiska planeringsterminen. Parlamentet efterlyser i samband härmed en verkligt strukturerad dialog mellan EU och organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning vid utarbetandet av strategin efter 2020.

131.

Europaparlamentet rekommenderar att den framtida strategin tar upp den avgörande roll stödtjänsterna spelar för att personer med funktionsnedsättning ska kunna åtnjuta sina mänskliga rättigheter.

132.

Europaparlamentet rekommenderar att den framtida strategin inkluderar frågor som rör personalutbildning, vilket är grundläggande om stöd ska kunna ges i enlighet med FN-konventionens principer.

Ytterligare insatsområden

133.

Europaparlamentet menar att jämlikhet, jämställdhet och icke-diskriminering, däribland för hbtqi-personer med funktionshinder som utsätts för diskriminering på flera grunder, måste integreras i alla områden i en framtida strategi. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja kampanjer och utbildningar för att öka medvetenheten om FN-konventionen och behovet av att respektera mångfalden för att bekämpa diskriminering, stigmatisering och fördomar mot personer med funktionsnedsättning, psykosocial funktionsnedsättning, inlärningssvårigheter eller autism.

134.

Europaparlamentet betonar att mer måste göras för att i medier motverka stereotyper och fördomar om funktionsnedsättning, för att förändra rådande utestängande sociala normer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera i kommunikationsinitiativ för att personer med funktionsnedsättning ska betraktas som jämställda medborgare och för att bekämpa stereotyper om funktionsnedsättning.

135.

Europaparlamentet understryker växelverkan mellan kön och funktionsnedsättning, särskilt vad gäller informerat samtycke till användningen av preventivmedel, tvångssterilisering och tillgång till reproduktiva rättigheter. Medlemsstaterna uppmanas att överväga om deras lagstiftning i detta avseende behöver utvärderas.

136.

Europaparlamentet uppmanar EU att integrera rättigheter för barn med funktionsnedsättning i alla delar av den framtida strategin.

137.

Europaparlamentet erkänner att rättskapacitet är en av förutsättningarna för att åtnjuta mänskliga rättigheter, inbegripet rätten att rösta, och att en ny strategi måste syfta till att ingen ska förvägras rättskapacitet på grundval av funktionsnedsättning inom någon del av livet. EU bör därför vidta lämpliga åtgärder för att se till att alla personer med funktionsnedsättning kan åtnjuta alla sina rättigheter enligt EU:s fördrag och lagstiftning, såsom tillgång till rättslig prövning, varor och tjänster, inklusive sysselsättning och hälsovård, samt röstning i Europaparlamentsvalet och konsumenträttigheter i enlighet med FN-konventionen, samt att främja icke tvingande åtgärder och beslutsfattande med stöd i linje med FN-konventionen.

138.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att inkludera alla tänkbara åtgärder i den nya strategin för att säkerställa friheten och säkerheten för alla personer med någon typ av funktionsnedsättning, i enlighet med konventionen och FN:s kommitté för konventionen.

139.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att behålla partnerskapsprincipen i framtida förordningar om finansiering samt att se till att den respekteras till fullo.

140.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja strukturellt deltagande av personer med funktionsnedsättning och deras representativa organisationer i alla beslutsfaser, såväl nationellt som på EU-nivå, och att finansiera kapacitetsuppbyggnad för handikapporganisationer så att personer med funktionsnedsättning på ett strukturerat sätt kan delta i alla beslut som rör dem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta ge utbildning i enlighet med FN-konventionen för att säkerställa att personer med funktionsnedsättning görs medvetna om sina rättigheter så att diskriminering kan förhindras.

141.

Europaparlamentet påminner om att FN:s kommitté för konventionen har uttryckt djup oro för den svåra situation som personer med funktionsnedsättning befinner sig i under den pågående migrationskrisen i EU. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att integrera funktionsnedsättning i sin migrations- och flyktingpolitik samt att se till att all EU-finansiering för att avhjälpa denna humanitära kris inkluderar funktionsnedsättning.

142.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att samla in uppgifter som är uppdelade efter typ av funktionsnedsättning och att i nära samarbete med Eurostat samla in jämförbara uppgifter om funktionsnedsättning på olika områden, vilket även ska omfatta personer som bor på boenden, och samtidigt koppla handikappstrategin till målen för hållbar utveckling och 2030-agendan för hållbar utveckling.

143.

Europaparlamentet betonar behovet av mätbara och jämförbara kvantitativa och kvalitativa indikatorer, bl.a. om tillgänglighet, jämlikhet, sysselsättning, socialt skydd, hälsa, skolresultat och antalet studenter inom inkluderande utbildning, för att bedöma EU:s och medlemsstaternas genomförande av FN-konventionen, samt rekommenderar starkt att statistik ska samlas in till stöd för tillämpningen av dessa indikatorer.

144.

Europaparlamentet uppmanar EU att utveckla ett människorättsbaserat indikatorsystem i samarbete med personer med funktionsnedsättning och de organisationer som företräder dem, samt ett jämförbart, heltäckande datainsamlingssystem där data delas upp efter kön, ålder, landsbygds- eller stadsbygdsbefolkning och typ av funktionsnedsättning.

145.

Europaparlamentet erkänner att personer med intellektuell funktionsnedsättning löper särskilt stor risk att utsättas för diskriminering och utnyttjande samt ofta placeras i boenden utan tillgång till utbildning och utan självbestämmande.

146.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att vidta ytterligare åtgärder för att nå ut till de mest sårbara, såsom hemlösa personer med funktionsnedsättning.

147.

Europaparlamentet betonar behovet av kontinuerlig övervakning av genomförandet av FN-konventionen i överensstämmelse med dess artikel 33 och i samråd med handikapporganisationer.

148.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att arbetet inom EU:s högnivågrupp för bekämpning av rasism, främlingsfientlighet och andra former av intolerans för att förbättra registreringen och insamlingen av statistik om hatbrott, till fullo inkluderar hatbrott mot personer med funktionsnedsättning.

149.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen alla medlemsstater att anslå tillräckliga och stabila finansiella och mänskliga resurser för att de övervakningsramar som inrättats i enlighet med artikel 33.2 i FN-konventionen ska kunna fungera självständigt.

150.

Europaparlamentet menar att kommissionen måste se till att EU:s övervakningsram får tillräckliga resurser för att kunna utföra sin funktion oberoende och självständigt.

151.

Europaparlamentet påminner om att utskottet för framställningar (PETI) tar emot ett betydande antal framställningar varje år som hänvisar till de svårigheter som personer med funktionsnedsättning i hela EU möter i sin vardag avseende de åtta prioriterade insatsområden och andra tillgänglighetsfrågor som anges i EU:s handikappstrategi, såsom tillgång till hälso- och sjukvård och socialt skydd, utbildning och yrkesutbildning, arbetsmarknaden, den bebyggda miljön och transporter, varor och tjänster, information och kommunikation och deltagande i det politiska, offentliga och kulturella livet.

152.

Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att ratificera FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning och att skriva under det fakultativa protokollet.

153.

Europaparlamentet framhåller den skyddande roll som utskottet för framställningar spelar genom framställningsförfarandet (vid sidan om Europeiska ombudsmannen, som har i uppdrag att skydda medborgarna i händelse av administrativa missförhållanden) inom EU-ramverket för konventionen, eftersom framställare ges möjlighet att lämna in klagomål om de anser att europeiska, nationella eller lokala myndigheter inte har respekterat deras rättigheter. Parlamentet betonar att de framställningar som utskottet har mottagit visar att det är nödvändigt att ha ett effektivt, övergripande, icke-diskriminerande och människorättsbaserat synsätt på politik för funktionsnedsatta. Parlamentet betonar den roll som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter spelar när det gäller att stärka de grundläggande rättigheterna för personer med funktionsnedsättning i EU och för att stödja EU:s genomförande av FN-konventionen.

154.

Europaparlamentet betonar att de flesta framställningar som lämnas in av EU-medborgare gäller svårigheter i samband med ansökningsförfaranden, problem med att få erkännande och berörda myndigheters sena utbetalningar av invaliditetspension. Parlamentet betonar att man vid genomförandet av EU:s handikappstrategi och dess åtgärder för socialt skydd bör fästa särskild uppmärksamhet på dessa frågor, i enlighet med artikel 28 i konventionen om tillfredsställande levnadsstandard och social trygghet.

o o

155.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 23, 27.1.2010, s. 35.

(2) UNCRPD/C/EU/CO/1.

(3) EUT L 94, 28.3.2014, s. 65.

(4) EUT L 303, 2.12.2000, s. 16.

(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0485.

(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0360.

(7) Antagna texter, P8_TA(2016)0318.

(8) EUT C 353, 27.9.2016, s. 41.

(9) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 9.

(10) EUT C 212 E, 5.8.2010, s. 23.

(11) I denna resolution bör ”fullvärdig medborgare” förstås i den mening som avses i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning – att alla personer med funktionsnedsättning fullt ut bör åtnjuta alla mänskliga rättigheter.

(12) Domstolens dom av den 11 april 2013, HK Danmark, förenade målen C-335/11 och C-337/11, ECLI:EU:C:2013:222, punkterna 29–30; domstolens dom av den 18 mars 2014, Z, C-363/12, ECLI:EU:C:2014:159, punkt 73; domstolens dom av den 22 maj 2014, Glatzel, C-356/12, ECLI:EU:C:2014:350, punkt 68.

(13) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2102 av den 26 oktober 2016 om tillgänglighet avseende offentliga myndigheters webbplatser och mobila applikationer (EUT L 327, 2.12.2016, s. 1).

(14) Kommissionens förordning (EU) nr 1300/2014 av den 18 november 2014 om tekniska specifikationer för driftskompatibilitet avseende tillgängligheten till Europeiska unionens järnvägssystem för personer med funktionsnedsättningar och personer med nedsatt rörlighet, EUT L 356, 12.12.2014, s. 110.

(15) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 17.2.2004, s. 1).

(16) Rådets direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare (EGT L 329, 30.12.1993, s. 34).

(17) Rådets direktiv 94/80/EG av den 19 december 1994 om närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid kommunala val för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare (EGT L 368, 31.12.1994, s. 38).

(18) Förslag till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426).

(19) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet, EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.

(20) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen, EUT L 200, 7.6.2004, s. 1.

(21) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, EUT L 88, 4.4.2011, s. 45.

4.10.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/130

P8_TA(2017)0440

Det östliga partnerskapet: toppmötet i november 2017

Europaparlamentets rekommendation av den 15 november 2017 till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om det östliga partnerskapet inför toppmötet i november 2017 (2017/2130(INI))

(2018/C 356/18)

Europaparlamentet utfärdar denna rekommendation

—	med beaktande av artiklarna 2, 3 och 8 samt avdelning V, särskilt artiklarna 21, 22, 36 och 37, i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), och femte delen i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av lanseringen av det östliga partnerskapet i Prag den 7 maj 2009 som en gemensam strävan för EU och dess östliga partnerländer Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina och Vitryssland,

—	med beaktande av de gemensamma förklaringarna från toppmötena inom det östliga partnerskapet i Warszawa 2011, Vilnius 2013 och Riga 2015,

—	med beaktande av förklaringen från ledarna för de 27 medlemsstaterna och från Europeiska rådet, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen som antogs i Rom den 25 mars 2017,

—	med beaktande av rekommendationerna från och verksamheten i den parlamentariska församlingen Euronest, forumet för det civila samhället inom det östliga partnerskapet samt Regionkommittén och konferensen för regionala och lokala myndigheter i länderna inom det östliga partnerskapet (Corleap),

—

med beaktande av Europeiska kommissionens och Europeiska utrikestjänstens meddelanden om den europeiska grannskapspolitiken (EGP), särskilt 2017 års rapport om genomförandet av översynen av den europeiska grannskapspolitiken (JOIN(2017)0018) och 2017 års omarbetade arbetsdokument Eastern Partnership – 20 Deliverables for 2020: Focusing on key priorities and tangible results (SWD(2017)0300), samt 2016 års meddelande om en global strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik,

—	med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om den europeiska grannskapspolitiken och det östliga partnerskapet,

—

med beaktande av sin rekommendation av den 5 juli 2017 till rådet om FN:s generalförsamlings 72:a session (1), av sina resolutioner, särskilt av den 15 juni 2017 om fallet Afgan Mukhtarli och mediesituationen i Azerbajdzjan (2), av den 6 april 2017 (3) och den 24 november 2016 (4) om situationen i Vitryssland, av den 16 mars 2017 (5) om EU:s prioriteringar för mötena i FN:s råd för mänskliga rättigheter under 2017, av den 13 december 2016 om kvinnors rättigheter i länderna i det östliga partnerskapet (6), av den 21 januari 2016 om associeringsavtalen/de djupgående och omfattande frihandelsområdena med Georgien, Moldavien och Ukraina (7) och av den 9 juli 2015 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken (8),

—	med beaktande av det gemensamma uttalandet från parlamenten i Georgien, Moldavien och Ukraina av den 3 juli 2017,

—	med beaktande av artikel 113 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8–0308/2017), och av följande skäl:

Det östliga partnerskapet bygger på gemensamma åtaganden mellan Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien, Ukraina, Vitryssland och Europeiska unionen för att fördjupa deras förbindelser och följa internationell rätt och grundläggande värden, såsom demokrati, rättsstatsprincipen, respekten för mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och jämställdhet samt social marknadsekonomi, hållbar utveckling och god förvaltning.

Det östliga partnerskapets gemensamma mål är att främja stabilitet, förtroendeskapande och samarbete, stödja demokratiska reformer, goda grannförbindelser, fredlig konfliktlösning och regionalt samarbete, förbättra mellanmänskliga kontakter och öka handeln i syfte att öka den politiska dialogen och förbindelserna samt det ekonomiska samarbetet och integrationen.

Genom sin globala strategi och den omarbetade europeiska grannskapspolitiken strävar EU efter att föra partnerna närmare varandra via politiska förbindelser och ekonomisk integration med EU, samtidigt som man främjar politisk stabilitet, samhällelig motståndskraft och ekonomiskt välstånd i unionens grannskap samt ger möjligheter till privilegierade politiska och ekonomiska förbindelser anpassade till varje partnerlands ambitionsnivå.

Eftersom EU anser att samarbete har ett egenvärde och är fast övertygat om att det leder till situationer som alla berörda parter vinner på, har EU åtagit sig att fortsätta samarbetet med alla länder inom det östliga partnerskapet, så länge de grundläggande europeiska värdena inte ifrågasätts eller undermineras.

E.	EU och partnerländerna måste matcha resurser och instrument mot de åtaganden som gjorts och partnerna måste fokusera mer på genomförandet av befintliga avtal.

Deltagarna vid toppmötet i Riga 2015 efterlyste framsteg senast vid nästa toppmöte i fråga om 1) förstärkning av institutioner och god förvaltning, 2) rörlighet och mellanmänskliga kontakter, 3) ekonomisk utveckling och marknadsmöjligheter, samt 4) konnektivitet, energieffektivitet, miljön och klimatförändringar.

Det har gjorts betydande framsteg efter det senaste toppmötet, särskilt genom ingåendet och ikraftträdandet av tre associeringsavtal, däribland ett avtal om ett djupgående och omfattande frihandelsområde med Georgien, Moldavien och Ukraina, samt om viseringsfrihet med Georgien och Ukraina sedan 2017 (och med Moldavien sedan 2014), vidare har förhandlingar om ett övergripande och fördjupat partnerskapsavtal med Armenien slutförts (vilket tjänar som exempel för att medlemskap i Eurasiska ekonomiska unionen kan kombineras med deltagande i EU:s grannskapsstrategi), förhandlingar om ett nytt övergripande avtal med Azerbajdzjan har inletts, större reformer har antagits i flera av dessa länder med politiskt, tekniskt och ekonomiskt stöd från Europeiska unionen och EU fortsätter att driva sin kritiska linje i politiken gentemot Vitryssland.

Sedan det östliga partnerskapet inleddes i Prag har en del grundande medlemmar upplevt en övergripande försämring av situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratiseringen har tagit ett steg tillbaka. En av de största utmaningarna kommer att vara att underlätta den pågående övergången till inkluderande, ansvariga, stabila och livskraftiga demokratier.

I.	Ökad rörlighet och främjandet av direkta personkontakter mellan partnerländerna och EU är fortfarande ett oundgängligt sätt att främja europeiska värden.

J.	Kommissionen och Europeiska utrikestjänsten har föreslagit en ny strategisk arbetsplan som kombinerar både bilateralt och regionalt samarbete och syftar till att vägleda EU och de sex partnerländerna i deras framtida arbete genom att fokusera på tjugo resultat fram till 2020.

De östliga partnerländernas självständighet, suveränitet och territoriella integritet hotas fortfarande av olösta regionala konflikter, varav några inleddes och fortfarande aktivt underblåses av Ryska federationen, trots dess internationella åtaganden att upprätthålla den internationella rättsordningen. EU bör spela en aktivare roll för att nå en fredlig lösning på alla pågående konflikter i unionens grannskap. Rysslands aggression mot Ukraina, annekteringen av Krimhalvön och den fortsatta ockupationen av två georgiska regioner samt ryska hybridhot, däribland destabiliserande verksamhet och propaganda, utgör ett hot mot den europeiska säkerheten som helhet.

Politiken för det östliga partnerskapet bygger på varje partnerlands suveräna rätt att välja ambitionsnivå för förbindelserna med EU. Partnerländer som eftersträvar närmare förbindelser med EU bör kunna räkna med mer stöd och hjälp för att uppnå ömsesidigt uppställda mål om de uppfyller befintliga reformåtaganden i enlighet med ”mer för mer”-principen.

Europaparlamentet rekommenderar rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten

Om det östliga partnerskapets framtid

att säkerställa att toppmötet i november 2017 kommer att blicka framåt, ge ny dynamik och fastställa en tydlig politisk vision för det östliga partnerskapets framtid som en långsiktig politisk vision; att säkerställa att resultaten av detta toppmöte i första hand skapar grunden för att upprätthålla Europeiska unionens grundläggande värden, särskilt respekten för demokrati, mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, rättsstatsprincipen, god förvaltning, medborgerliga rättigheter, icke-diskriminering och jämställdhet, som det östliga partnerskapet bygger på, med betoning på att dessa värden utgör kärnan i associeringsavtalen och med erkännande av de berörda partnerländernas åtagande att genomföra och främja dessa värden,

att leva upp till de höga förväntningarna hos medborgarna i alla partnerländer när det gäller att sätta stopp för korruption, bekämpa organiserad brottslighet och stärka rättsstatsprincipen och god förvaltning; att därför eftersträva ett förnyat åtagande från partnerländernas sida om att anta och till fullo genomföra reformer inom rättsväsendet, den offentliga förvaltningen och kampen mot korruption och organiserad brottslighet på grundval av lämpliga färdplaner med tydligt angivna mål och tidsfrister,

att stärka det civila samhället i partnerländerna och dess viktiga funktion inom det östliga partnerskapet, både som oumbärlig aktör i processen att befästa demokratin och som plattform för regionalt samarbete, genom att kompromisslöst motsätta sig all lagstiftning och alla åtgärder som har till syfte att inskränka det civila samhällets berättigade verksamhet och genom att främja dess djupare engagemang i utformningen, granskningen och övervakningen av genomförandet av reformer i samband med partnerskapet samt genom att främja offentliga institutioners öppenhet och ansvarsskyldighet,

att främja valreformer för att säkerställa att regelverk är i linje med internationella standarder, rekommendationer från OSSE-ledda internationella valobservatörsuppdrag och Venedigkommissionens yttranden och att de uppnås genom en öppen process, är föremål för ett brett samråd och, så långt det är möjligt, konsensus med oppositionen och det civila samhället, för att förbättra valramarna utan att regeringspartierna gynnas; att säkerställa att EU strikt tillämpar de befintliga förpliktelser som är förknippade med valreformer,

att säkerställa att resultaten av toppmötet i november 2017 tar hänsyn till det som redan har uppnåtts, framhåller vikten av att uppfylla alla åtaganden som redan har gjorts och ger nya impulser för det östliga partnerskapets framtid, däribland märkbara resultat för medborgarna, särskilt när det gäller sysselsättning, minskade socioekonomiska skillnader, transport, konnektivitet, energioberoende, rörlighet och utbildning, varvid en ny extern investeringsplan är ett viktigt instrument i detta hänseende,

att fortsätta sina strävanden att ta itu med arbetslösheten, särskilt ungdomsarbetslösheten, bland annat genom ett paket med stödåtgärder för ungdomar såsom EU4Youth-programmet, och utveckla kompetens som är anpassad för de föränderliga behoven på arbetsmarknaden, bland annat genom yrkesutbildning, främjande av entreprenörskap och lokala industrier, stöd till hållbart jordbruk, utveckling av turism och den digitala ekonomin samt utbyggnad av den sociala infrastrukturen samt den offentliga och privata tjänstesektorn, bland annat på hälso- och sjukvårdsområdet,

g)	att främja och aktivt stödja genomförandet av politiska åtgärder mot diskriminering i alla delar av samhället; att säkerställa jämställdhet i den offentliga politiken och främja anställbarhet och entreprenörskap bland kvinnor, med garanti för att denna politik fortsätter även efter måldatumet 2020,

att åta sig att gemensamt arbeta för att öka rörligheten mellan EU och partnerländerna; att stödja Moldavien, Georgien och Ukraina vid genomförandet av avtalet om viseringsliberalisering och se till att upphävandemekanismer inte utnyttjas i framtiden, särskilt genom nära samarbete inom polis- och tullområdena som skydd mot säkerhetshot, brottslighet och överskridande av tillåten vistelsetid; att inleda viseringsdialoger med Armenien, främja Azerbajdzjans framsteg i genomförandet av avtal om förenklade viseringsförfaranden och återtagandeavtal i syfte att inleda en viseringsdialog i framtiden, och att slutföra förhandlingarna om avtal om förenklade viseringsförfaranden och återtagandeavtal med Vitryssland som gynnar landets medborgare, om dessa länder skulle göra betydande framsteg i fråga om grundläggande värden och uppfylla de bestämda villkor som definierats i handlingsplanerna för viseringsliberalisering,

att ytterligare öka möjligheterna till närmare samarbete inom utbildning, forskning och innovation, särskilt genom att underlätta deltagande i program såsom Erasmus+, Spridning av spetskompetens och bredare deltagande och EU4Innovation samt tillhandahållande av lånegarantier från Europeiska investeringsbanksgruppen som ett led i dess InnovFin-program; att tillhandahålla stöd för att reformera utbildning och hantera forsknings- och innovationsgapet,

att säkerställa att resultaten av toppmötet i november 2017 även ger nya impulser för att öka möjligheterna till hållbar ekonomisk tillväxt, en modernisering av befintliga sektorer, handel och investeringsmöjligheter, bland annat intraregionala möjligheter till gränsöverskridande samarbete och med särskild tonvikt på entreprenörskap och små och medelstora företag,

att efterlysa justerat EU-stöd till associeringsagendorna och tillhörande strukturreformer, särskilt sådana som möjliggör förbättrad konkurrenskraft, ett gynnsammare företagsklimat och lämplig tillgång till finansieringskällor, bland annat genom EU4Business-initiativet; att noggrant övervaka genomförandet av djupgående och omfattande frihandelsavtal för att undvika social och miljömässig dumpning; att föreskriva riktat stöd till små och medelstora företag för att hjälpa dem att till fullo absorbera de djupgående och omfattande frihandelsavtalens potential; att främja och stödja en verklig reform av det ekonomiska systemet i syfte att fasa ut monopol och kringgå oligarkernas roll genom att införa lämpliga lagar samt en större reform av bank- och finanssektorn i syfte att bekämpa penningtvätt och skatteflykt,

att stödja utvecklingen av nödvändig infrastruktur för transporter och konnektivitet, bland annat genom en investeringsplan med högt ställda mål för det transeuropeiska transportnätets stomnät, och att även främja intraregional handel; att stödja infrastrukturprojekt som kommer att ge nya möjligheter till handel och möjliggöra mer kommunikation och utbyte mellan EU och partnerländerna samt mellan partnerna,

att förbättra både energioberoendet och energieffektiviteten genom särskilda investeringar och diversifieringen av energikällor, särskilt i fråga om förnybar energi och minskat beroende av fossila drivmedel, genom stärkt samarbete inom alla prioriterade områden som omfattas av EU:s energiunion och närmare integrering av partnerländernas energimarknader med EU:s energimarknad, med särskild inriktning på sammanlänkning och infrastruktur; att säkerställa att nya delar av rörledningsinfrastrukturen på land och till havs i regionen, däribland ledningen Nord Stream 2, ligger helt i linje med EU-lagstiftningen och att de inte underminerar den regionala energisäkerheten; att arbeta med de östliga partnerländerna för att stödja de hushåll som drabbas hårdast av stigande energipriser,

att säkerställa fullständig respekt för internationella avtal och skyldigheter om kärnsäkerhet och miljöskydd; att öka insatserna för fullgörandet av klimatåtagandena, bland annat genom insatser för att öka allmänhetens medvetenhet och en gradvis och hållbar utfasning av föråldrade kraftverk i Armenien och Ukraina; att noga följa utvecklingen av nya projekt såsom kärnkraftverket i Ostrovets i Vitryssland,

att säkerställa att resultaten av toppmötet i november 2017 även tar itu med de säkerhetshot och konflikter som påverkar partnerländernas och hela regionens oberoende, suveränitet, territoriella integritet, grundläggande mänskliga rättigheter samt politiska, sociala och ekonomiska stabilitet och utveckling,

att förbinda sig att bevara EU-medlemsstaternas enighet i fråga om att bibehålla det kollektiva trycket på Ryssland – vars militära närvaro i regionen inte desto mindre ökat de senaste åren – särskilt genom förstärkta och riktade restriktiva åtgärder, för att lösa konflikten i östra Ukraina genom ett fullständigt och verkligt genomförande av Minskavtalen och genom att upprätthålla OSSE:s övervakningsuppdrag, för att lösa konflikten mellan Ryssland och Georgien genom påtagliga resultat i de internationella diskussionerna i Genève och Rysslands fullständiga genomförande av 2008 års avtal om vapenvila, för att återställa Ukrainas fulla suveränitet på Krim samt Georgiens suveränitet i landets ockuperade regioner Abchazien och Sydossetien och Moldaviens suveränitet i Transnistrien, för att ägna lika stor uppmärksamhet åt den farliga ekologiska situationen i östra Ukraina, för att stödja partnerländerna genom att stärka deras motståndskraft, och för att sätta stopp för ytterligare hot i form av statsunderstödda lönnmord, it-krigföring, desinformation och andra former av destabilisering,

q)	att understryka att det är oacceptabelt att en östlig partner deltar i militära övningar som är riktade mot EU och/eller dess partnerländer, såsom den ryskledda övningen ”Zapad 2017” i Vitryssland; att säkerställa att en partner inte deltar igen i några sådana övningar i framtiden,

att begära ett omedelbart slut på de militära fientligheterna mellan armeniska och azerbajdzjanska styrkor, vilka i onödan kräver civilas och soldaters liv och hämmar den socioekonomiska utvecklingen; att på nytt bekräfta sitt stöd för det arbete som ordförandena för OSSE:s Minskgrupp gör för att lösa konflikten i Nagorno-Karabach samt för deras grundprinciper från 2009, som omfattar territoriell integritet, självbestämmande och icke-användning av våld; att uppmana Armenien och Azerbajdzjan att återuppta förhandlingarna i god tro i syfte att genomföra dessa principer för att lösa denna konflikt som inte kan lösas genom militärt ingripande; att uppmana regeringarna i Armenien och Azerbajdzjan att föra diskussioner på hög nivå och förplikta sig att bygga upp verkligt förtroende och inleda en dialog mellan de civila samhällena i Armenien och Azerbajdzjan; att göra ratificeringen av nya avtal mellan EU och var och en av parterna avhängig av meningsfulla åtaganden och betydande framsteg i riktning mot att lösa konflikten, genom att till exempel upprätthålla vapenvilan och stödja genomförandet av grundprinciperna från 2009,

att begära fortsatt stöd till det arbete som utförs av EU:s och OSSE:s uppdrag i Georgien, Moldavien och östra Ukraina, eftersom deras verksamhet är viktig för att säkerställa fred och säkerhet för i första hand lokalbefolkningen; att säkerställa ett effektivt genomförande av dessa uppdrags mandat och uppmana Ryssland att garantera dem oinskränkt tillträde; att överväga att stödja utplaceringen av ett väpnat polisuppdrag från OSSE i östra Ukraina; att tillsammans med partnerländerna överväga en stärkt roll för EU för att lösa dessa konflikter, bland annat genom att inleda regelrätta uppdrag med högt ställda mål inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (Gusp) för att öka säkerheten och stabiliteten,

t)	att mana EU:s partner att fullt ut samarbeta med EU för att hantera utmaningar såsom irreguljär migration, terrorism, it-brottslighet, människohandel, smuggling och olaglig handel,

att inom politiken för det östliga partnerskapet överväga en tilltalande utökad modell för det östliga partnerskapet (EaP+) på längre sikt för associerade länder som har gjort väsentliga framsteg i genomförandet av reformer som hör samman med associeringsavtalet och det djupgående och omfattande frihandelsområdet, som slutligen skulle kunna leda till deltagande i tullunionen, energiunionen, den digitala unionen och Schengenområdet, tillträde till EU:s inre marknad, integrering i EU:s transportnät, industriella partnerskap, ökat deltagande i EU:s andra program och organ, fördjupat samarbete inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken och mer omedelbara åtgärder såsom fler unilaterala förmånstullar, en konkret tidsplan för slopande av roamingavgifter mellan partnerländerna och EU samt utbyggnad av bredband med hög kapacitet; att öppna denna utökade modell för andra länder inom det östliga partnerskapet när de väl är redo för sådana ökade åtaganden och har gjort väsentliga framsteg i genomförandet av ömsesidigt avtalade reformer,

v)	att för icke-associerade länder överväga nya sätt att stödja det civila samhället, företag, den akademiska världen och oberoende medier samt ungdomar, bland annat genom ytterligare finansiering och partnerskap för rörlighet,

w)	att i båda fallen säkerställa att de gemensamma målen vid behov fastställs både på medellång och lång sikt för att uppmuntra en del av partnerländerna att planera längre än till nästa val för mer strategiska visioner,

Om genomförandet av det östliga partnerskapet

att påminna om principen om differentiering och om att omfattningen av och djupet på samarbetet med EU är beroende av både EU:s och partnerländernas ambitioner och reformernas takt och kvalitet, som ska utvärderas mot bakgrund av deras fullständiga och effektiva genomförande, särskilt respekten för demokrati, mänskliga rättigheter, grundläggande friheter, rättsstatsprincipen och god förvaltning;

att understryka att det östliga partnerskapet syftar till att skapa de nödvändiga förutsättningarna för nära politiska förbindelser och ekonomisk integration, bland annat deltagande i EU-program; att upprepa att associeringsavtalen med Georgien, Moldavien och Ukraina inte utgör det slutgiltiga målet för deras förbindelser med EU; att på nytt bekräfta dessa länders EU-ambitioner; att påpeka att varje europeisk stat, enligt artikel 49 i EU-fördraget och i enlighet med Romförklaringen av den 25 mars 2017, kan ansöka om medlemskap i EU, förutsatt att landet ansluter sig till Köpenhamnskriterierna och demokratins principer, respekterar grundläggande friheter och mänskliga rättigheter, däribland minoriteternas rättigheter, samt upprätthåller rättsstatsprincipen; att i detta avseende med eftertryck uppmana medlemsstaterna att enas om en ambitiös förklaring från 2017 års toppmöte som fastställer lämpliga långsiktiga mål,

att uppmana Georgien, Moldavien och Ukraina att fokusera på genomförandet av associeringsagendorna för att utnyttja alla de möjligheter som associeringsavtalen ger och även att delta i de gemensamma diskussionerna om de framsteg, möjligheter och utmaningar som finns i samband med reformer som är förknippade med associeringsavtal eller djupgående och omfattande frihandelsavtal; att påminna om betydelsen av ett verkligt genomförande av ovanstående reformer för ländernas framtida stabilitet och utveckling och samhällenas välstånd; att på nytt bekräfta att fördjupade förbindelserna inom den utökade modellen för det östliga partnerskapet och utsikterna för ett eventuellt EU-medlemskap kräver väsentliga framsteg i genomförandet av dessa reformer, särskilt när det gäller rättsstatsprincipen, respekten för mänskliga rättigheter och god förvaltning,

aa)

att säkerställa att strikta villkor alltid är kopplade till den nuvarande och framtida graden av samarbete och stöd för partnerländerna, och att de också uppfylls; att understryka att EU:s ekonomiska stöd till partnerländerna kommer att vara beroende av konkreta reformer och ett effektivt genomförande av dem, och att EU:s incitamentsbaserade strategi även fortsättningsvis kommer att gynna de partnerländer som satsar mest på ambitiösa reformer; att planera för att utbetalningar av stöd görs i form av mindre delbetalningar, så att EU kan agera bättre på oförutsedda kriser eller uteblivna reformer; att särskilt betona att inget övergripande avtal kommer att ratificeras med ett land som inte respekterar EU:s värden, särskilt vid uteblivet genomförande av beslut från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och vid trakasserier, hot och förföljelse av människorättsförsvarare, icke-statliga organisationer och journalister; att även betona att tydliga riktmärken måste uppnås innan någon ny dialog om viseringsfrihet inleds och slutförs; att påminna om att en tillbakagång från det som uppnåtts tidigare systematiskt kommer att leda till att avtalen upphävs, även i fråga om viseringsfrihet och EU-finansiering,

ab)

att främja den multilaterala dimensionen av det östliga partnerskapet som ett sätt att öka det multilaterala förtroendeskapandet, särskilt i konfliktdrabbade områden, och skapa möjligheter för regionalt samarbete, bland annat genom transnationella plattformar för det civila samhället, samarbete mellan lokala och regionala myndigheter, och gränsöverskridande projekt, som t.ex. program för direkta personkontakter, där interkulturell dialog och den yngre generationen medverkar som förändringsfaktorer,

ac)

att betona vikten av att på ett konsekvent och ändamålsenligt sätt informera om den politik som rör det östliga partnerskapet, både internt och externt, och av att anpassa kommunikationen till enskilda regioner, särskilt för att överbrygga kunskapsklyftan vad gäller EU och EU:s förbindelser med sina partner; att erkänna det utmärkta arbete som hittills har utförts av arbetsgruppen East StratCom och att stödja dess aktiviteter med ytterligare finansiering; att ta itu med utmaningen att informera bättre om det östliga partnerskapets konkreta fördelar och mål, att motverka desinformation genom faktabaserad och tillgänglig information av hög kvalitet på alla partnerländernas språk och att säkerställa full respekt för yttrandefriheten,

ad)

att hålla fast vid att EU-stödet bör skräddarsys till den gemensamma ambitionsnivån för samarbetet med varje partnerland enligt principerna ”mer för mer” och ”mindre för mindre”; att särskilt uppmana EU att anpassa budgetinstrumenten, såsom det europeiska grannskapsinstrumentet och Europeiska fonden för hållbar utveckling, till de politiska uppgifterna och genomförandestrategierna, särskilt inom de årliga och fleråriga budgetförfarandena,

ae)

att välkomna kommissionens förslag att ge partnerländerna makroekonomiskt stöd, samtidigt som man är noga med att strikta och ändamålsenliga villkor ska vara knutna till förslagen, särskilt när det gäller att upprätthålla rättsstatsprincipen (bland annat ett oberoende rättsväsen och ett parlamentariskt system med flera partier), säkerställa god förvaltning (bland annat att bekämpa korruption på ett effektivt sätt) och att försvara de mänskliga rättigheterna och fria medier; att överlämna en detaljerad skriftlig rapport var sjätte månad till parlamentet och rådet om framstegen på dessa tre områden för partnerländer som redan får sådant stöd; att uppmana kommissionen att upprätta nya program för makroekonomiskt stöd till partnerländer som framgångsrikt har slutfört de senaste programmen, att systematiskt ta med dessa ovannämnda villkor i framtida förslag om sådant stöd och att säkerställa att de tillämpas strikt, särskilt i Moldaviens fall;

af)

att uppmana kommissionen, Europeiska investeringsbanken och andra multilaterala finansinstitut att arbeta för ett framgångsrikt genomförande av investeringsplanen för Europa och en särskild stödmekanism för länder inom det östliga partnerskapet som arbetar för att genomföra associeringsavtalen; att begära att en förvaltningsfond för Ukraina, Georgien och Moldavien inrättas baserad på bästa praxis för instrument med flera givare, med samtidig betoning på att denna förvaltningsfond bör vara inriktad på privata och offentliga investeringar, särskilt sådana i social och ekonomisk infrastruktur och som är inriktade på att öka absorptionsförmågan i fråga om investeringar, samt på samordningen av internationella finansinstitut och internationellt givarstöd i praktiken; att överväga att anordna en givarkonferens för Ukraina till stöd för landets humanitära behov till följd av konflikten i öst och annekteringen av Krim; att se till att användningen av alla dessa medel även granskas noga för att undvika alla former av missbruk,

ag)

att bekräfta sitt starka stöd för parlamentets bidrag till och granskning av politiken för det östliga partnerskapet, särskilt vad gäller politikens inverkan på medborgarnas liv; att i detta avseende stärka den parlamentariska församlingen Euronests roll inom det östliga partnerskapets nya multilaterala struktur, och de parlamentariska associerings- eller samarbetskommittéernas roll inom associerings- eller samarbetsråden; att välkomna de program för övergripande demokratistöd som håller på att genomföras; att uppmana parlamentsledamöter från partnerländerna att samarbeta för att granska genomförandet och utbyta bästa praxis; att öka samarbetet med forumet för det civila samhället inom det östliga partnerskapet i denna process,

ah)

att notera parlamentets föresats att öka sin övervakning av genomförandet av de internationella avtalen med de östliga partnerländerna och att öka sin kontroll av det EU-stöd som tillhandahålls i detta avseende; att reagera på parlamentets uppmaning till partnerländerna och till kommissionen att öka öppenheten kring alla mottagare av EU-medel; att uppmana kommissionen och utrikestjänsten att var sjätte månad översända en detaljerad skriftlig rapport om genomförandet av dessa avtal till parlamentet och rådet,

ai)

att notera parlamentets föresats att öka sin kontroll av förhandlingarna om framtida internationella avtal med de östliga partnerländerna; att uppmana rådet att utan dröjsmål överlämna alla tillämpliga förhandlingsdirektiv till parlamentet i enlighet med det tillämpliga interinstitutionella avtalet (9) att välkomna kommissionens och utrikestjänstens effektiva samarbete med parlamentet i fråga om att överlämna upplysningar om dessa förhandlingar, men att uppmana dem att utan dröjsmål även tillhandahålla utkasten till förhandlingstexter och paraferade avtal, i enlighet med tillämpligt ramavtal (10).

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten samt för kännedom till EU:s särskilda representant för Sydkaukasien och för krisen i Georgien, OSSE:s parlamentariska församling, Europarådets parlamentariska församling och de östliga partnerskapsländernas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0304.

(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0267.

(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0126.

(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0456.

(5) Antagna texter, P8_TA(2017)0089.

(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0487.

(7) Antagna texter, P8_TA(2016)0018.

(8) EUT C 265, 11.8.2017, s. 110.

(9) EUT C 95, 1.4.2014, s. 1.

(10) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.

4.10.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/176

P8_TA(2017)0458

Budgetförfarandet 2018

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 30 november 2017 om det gemensamma förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018 som förlikningskommittén har antagit inom ramen för budgetförfarandet (14587/2017 – C8-0416/2017 – 2017/2044(BUD))

(2018/C 356/40)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av förlikningskommitténs gemensamma förslag och Europaparlamentets, rådets och kommissionens uttalanden om detta (14587/2017 – C8-0416/2017),

—	med beaktande av det förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018 som kommissionen antog den 29 juni 2017 (COM(2017)0400),

—	med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018 som rådet antog den 4 september 2017 och översände till Europaparlamentet den 13 september 2017 (11815/2017 – C8-0313/2017),

—	med beaktande av ändringsskrivelse nr 1/2018 till förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018, som kommissionen lade fram den 16 oktober 2017,

—	med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2017 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018 (1), och de budgetändringar som antagits,

—	med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

—	med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska unionens egna medel (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (3),

—	med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (4),

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (5),

—	med beaktande av artiklarna 90 och 91 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från parlamentets delegation till förlikningskommittén (A8-0359/2017).

Europaparlamentet godkänner förlikningskommitténs gemensamma förslag, som sammantaget består av följande dokument:

—	förteckning över budgetposter som inte ändrats jämfört med budgetförslaget eller rådets ståndpunkt,

—	sammanlagda belopp per rubrik i den fleråriga budgetramen,

—	belopp per budgetpost för alla budgetpunkter,

—	konsoliderat dokument som visar belopp och slutlig text för alla budgetposter som ändrats under förlikningen.

Europaparlamentet bekräftar Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalanden, som bifogas denna resolution.

Europaparlamentet tar del av rådets och kommissionens ensidiga uttalanden, som bifogas denna resolution.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara att Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018 är slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna lagstiftningsresolution till rådet och kommissionen, övriga institutioner och berörda organ samt till de nationella parlamenten.

(1) Antagna texter från detta sammanträde, P8_TA(2017)0408.

(2) EUT L 168, 7.6.2014, s. 105.

(3) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.

(4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.

(5) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

BILAGA

18.11.2017

SLUTLIG

Budgeten för 2018 – De gemensamma slutsatsernas olika delar

Dessa gemensamma slutsatser omfattar följande delar:

1.	Budgeten för 2018

2.	Budgeten för 2017 – ändringsbudget nr 6/2017

3.	Uttalanden

Översikt

Budgeten för 2018

Enligt de gemensamma slutsatsernas olika delar:

—	Totalt uppgår åtagandebemyndigandena till 160 113,5 miljoner EUR i 2018 års budget. Sammanlagt ger detta en marginal inom taken för den fleråriga budgetramen för 2018 på 1 600,3 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden.

—	Totalt uppgår betalningsbemyndigandena till 144 681,0 miljoner EUR i 2018 års budget.

—	Flexibilitetsmekanismen för 2018 tas i anspråk för att tillhandahålla ett belopp på 837,2 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden under rubrik 3 Säkerhet och medborgarskap.

—	Den samlade marginalen för åtaganden utnyttjas till ett belopp på 1 113,7 miljoner EUR för rubrik 1a Konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning och rubrik 1b Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

—

Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/344 av den 14 december 2016 om utnyttjande av marginalen för oförutsedda utgifter under 2017 (1) kommer att ändras för att justera avräkningsmodellen i syfte att minska det belopp som avräknas i rubrik 5 Administration under 2018 från 570 miljoner EUR till 318 miljoner EUR och på motsvarande sätt införa en kompensation på 252 miljoner EUR för samma rubrik under 2020.

—	Betalningsbemyndigandena för 2018 som avser utnyttjandet av flexibilitetsmekanismen under 2014, 2016, 2017 och 2018 beräknas av kommissionen uppgå till 678,3 miljoner EUR.

B.	Budgeten för 2017 Enligt de gemensamma slutsatsernas olika delar godtas förslaget till ändringsbudget 6/2017 enligt kommissionens förslag.

1. Budgeten för 2018

1.1. ”Avklarade” budgetposter

Om inget annat anges nedan i dessa slutsatser är alla budgetposter som varken ändrats av rådet eller parlamentet och de budgetposter för vilka parlamentet accepterat rådets ändringar under respektive behandling bekräftade.

För övriga budgetposter har förlikningskommittén kommit överens om slutsatserna i avsnitten 1.2–1.7 nedan.

1.2. Sektorsövergripande frågor

Decentraliserade byråer

EU:s bidrag (i åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden) och antalet tjänster för samtliga decentraliserade byråer är fastställda på den nivå som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelse 1/2018 med undantag för:

—

Under rubrik 3:

—	Europeiska polisbyrån (Europol, artikel 18 02 04) som tilldelas ytterligare 10 tjänster och vars åtagande- och betalningsbemyndiganden ökas med 3 690 000 EUR.

—	Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo, artikel 18 03 02) vars åtagande- och betalningsbemyndiganden ökas med 5 000 000 EUR.

—	Europeiska enheten för rättsligt samarbete (Eurojust, artikel 33 03 04) som tilldelas ytterligare 5 tjänster och vars åtagande- och betalningsbemyndiganden ökas med 1 845 000 EUR.

—

Under rubrik 1a:

—	Europeiska byrån för GNSS (GSA, artikel 02 05 11) vars åtagande- och betalningsbemyndiganden ökas med 345 000 EUR.

—	Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma, artikel 12 02 06) vars åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden samt antalet tjänster minskas till nivån i budgetförslaget.

Genomförandeorgan

EU:s bidrag (i åtagande- och betalningsbemyndiganden och antalet tjänster) till genomförandeorganen har fastställts på den nivå som föreslagits av kommissionen i förslaget till budget för 2018, såsom det ändrats genom ändringsskrivelserna 1 och 2/2018.

Pilotprojekt/förberedande åtgärder

Man har kommit överens om ett omfattande paket med 87 pilotprojekt/förberedande åtgärder till ett totalt belopp på 100,0 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden, i enlighet med parlamentets förslag, utöver den förberedande åtgärd som kommissionen föreslog i förslaget till budget för 2018.

När ett pilotprojekt eller en förberedande åtgärd verkar täckas av en befintlig rättslig grund, kan kommissionen föreslå en överföring av anslag till den motsvarande rättsliga grunden i syfte att underlätta genomförandet av åtgärden.

Detta paket respekterar till fullo taken för de pilotprojekt och förberedande åtgärder som anges i budgetförordningen.

1.3. Utgiftsrubrikerna i budgetramen – åtagandebemyndiganden

Efter att ha beaktat de ovanstående slutsatserna om ”avklarade” budgetposter, byråer samt pilotprojekt och förberedande åtgärder, har förlikningskommittén kommit överens om följande:

Rubrik 1a – Konkurrenskraft för tillväxt och arbetstillfällen

Åtagandebemyndigandena är fastställda på den nivå som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelse 1/2018, men med de anpassningar som förlikningskommittén kommit överens om, i enlighet med följande tabell:

I EUR

Budgetpost / program

Namn

BF 2018 (inkl. ÄS 1/2017)

Budget 2018

Skillnad

1.1.11

Europeiska satellitnavigeringssystem (Egnos och Galileo)

-4 090 000

02 05 01

Utveckling och tillhandahållande av infrastruktur och tjänster för global satellitnavigering (Galileo) till 2020

623 949 000

621 709 000

-2 240 000

02 05 02

Tillhandahållande av satellitbaserade tjänster för ökade prestanda hos GPS så att de gradvis täcker hela Europeiska civila luftfartskonferensens (ECAC) region till 2020 (Egnos)

185 000 000

183 150 000

-1 850 000

1.1.13

Europeiska jordövervaknings- och jordobservationsprogrammet (Copernicus)

-10 370 000

02 06 01

Operativa tjänster som bygger på rymdbaserade observationer och jordbaserade data (Copernicus)

130 664 000

129 364 000

-1 300 000

02 06 02

Uppbyggnad av en självständig jordobservationskapacitet för EU (Copernicus)

507 297 000

498 227 000

-9 070 000

1.1.14

Europeiska solidaritetskåren

-30 000 000

15 05 01

Europeiska solidaritetskåren

68 235 652

38 235 652

-30 000 000

1.1.31

Horisont 2020

110 000 000

02 04 02 01

Ledarskap i rymden

173 389 945

184 528 490

11 138 545

02 04 02 03

Ökad innovation i små och medelstora företag

36 937 021

43 178 448

6 241 427

06 03 03 01

Att skapa ett resurseffektivt, miljövänligt, säkert och sammanhängande europeiskt transportsystem

53 986 199

56 835 072

2 848 873

08 02 01 01

Stärka spetsforskningen inom Europeiska forskningsrådet

1 827 122 604

1 842 122 604

15 000 000

08 02 02 01

Ledarskap inom nanoteknik, avancerade material, laserteknik, bioteknik, avancerad tillverkning och bearbetning

518 395 125

524 204 453

5 809 328

08 02 03 03

Klara övergången till ett tillförlitligt, hållbart och konkurrenskraftigt energisystem

330 244 971

336 486 398

6 241 427

08 02 03 04

Skapa ett europeiskt transportsystem som är resurseffektivt, miljövänligt, säkert och sammanhängande

230 777 055

239 323 675

8 546 620

08 02 03 05

Skapa en resurseffektiv och klimattålig ekonomi och en hållbar försörjning av råvaror

297 738 618

303 307 891

5 569 273

08 02 08

Instrument för små och medelstora företag

471 209 870

481 209 870

10 000 000

09 04 02 01

Ledarskap inom informations- och kommunikationsteknik

722 055 754

725 189 515

3 133 761

15 03 01 01

Marie Skłodowska-Curie-åtgärder – Generera, utveckla och överföra ny kompetens, kunskap och innovation

870 013 019

885 710 765

15 697 746

32 04 03 01

Klara övergången till ett tillförlitligt, hållbart och konkurrenskraftigt energisystem

300 984 111

320 757 111

19 773 000

1.1.4

Programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme)

15 000 000

02 02 02

Förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering i form av eget kapital och lån

199 554 000

214 554 000

15 000 000

1.1.5

Allmän utbildning, yrkesutbildning och idrott (Erasmus+)

54 000 000

15 02 01 01

Att främja kvalitet och samarbete inom den akademiska och yrkesinriktade utbildningen i EU, och utbildningens relevans för arbetsmarknaden

1 955 123 300

1 979 123 300

24 000 000

15 02 01 02

Främja kvalitet och samarbete inom ungdomsfrågor i Europa och ungdomars deltagande i Europas demokratiska liv

182 672 916

212 672 916

30 000 000

1.1.7

Programmen Tull, Fiscalis och insatser mot bedrägerier

-1 365 232

14 02 01

Stöd till tullunionens funktion och modernisering

80 071 000

78 860 555

-1 210 445

14 03 01

Förbättring av skattesystemens funktionssätt

32 043 000

31 888 213

- 154 787

1.1.81

Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) – Energi

-19 773 000

32 02 01 04

Unionens bidrag till finansieringsinstrument för att skapa en miljö som är mer gynnsam för privata investeringar vad gäller energiprojekt

19 773 000

-19 773 000

1.1.

Decentraliserade byråer

-3 965 555

02 05 11

Europeiska byrån för GNSS

30 993 525

31 338 525

345 000

12 02 06

Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma)

15 947 170

11 636 615

-4 310 555

1.1.	Övriga åtgärder och program

Övriga åtgärder och program

-2 346 000

02 03 02 01

Stöd till standardiseringsverksamhet som utförs av CEN, Cenelec och Etsi

18 908 000

18 562 000

- 346 000

26 02 01

Förfaranden vid tilldelning och offentliggörande av offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten samt varor och tjänster

8 500 000

7 500 000

-1 000 000

29 02 01

Statistik av hög kvalitet, nya metoder för framställning av europeisk statistik och ett stärkt partnerskap inom det europeiska statistiksystemet

59 475 000

58 475 000

-1 000 000

1.1.	Pilotprojekt och förberedande åtgärder

Pilotprojekt och förberedande åtgärder

51 650 000

1.1.	Särskilda befogenheter

Åtgärder som finansieras som en del av de rättigheter och särskilda befogenheter som tilldelats kommissionen

-2 900 000

01 02 01

Samordning och tillsyn av och kommunikation om den ekonomiska och monetära unionen samt euron

12 000 000

11 500 000

- 500 000

04 03 01 08

Relationer mellan arbetsmarknadens parter och den sociala dialogen

16 438 000

15 038 000

-1 400 000

06 02 05

Stödverksamhet till EU:s transportpolitik och passagerarnas rättigheter, inklusive kommunikationsarbete

11 821 000

10 821 000

-1 000 000

Totalt

155 840 213

Som en följd av detta har den överenskomna nivån för åtagandebemyndigandena fastställts till 22 001,5 miljoner EUR, vilket inte ger någon marginal under utgiftstaket för rubrik 1a på 21 239 miljoner EUR och ett utnyttjande av den samlade marginalen för åtaganden till ett belopp på 762,5 miljoner EUR.

Rubrik 1b – Ekonomisk, social och territoriell sammanhållning

Åtagandebemyndigandena är fastställda på den nivå som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelse 1/2018, men med den anpassning som förlikningskommittén kommit överens om, i enlighet med följande tabell:

I EUR

Budgetpost / program

Namn

BF 2018 (inkl. ÄS 1/2017)

Budget 2018

Skillnad

1.2.5

Ungdomssysselsättningsinitiativ (särskilt tilläggsanslag)

116 666 667

04 02 64

Ungdomssysselsättningsinitiativ

233 333 333

350 000 000

116 666 667

1.2.	Pilotprojekt och förberedande åtgärder

Pilotprojekt och förberedande åtgärder

7 700 000

Totalt

124 366 667

Som en följd av detta har den överenskomna nivån för åtagandebemyndigandena fastställts till 55 532,2 miljoner EUR, vilket inte ger någon marginal under utgiftstaket för rubrik 1a på 55 181 miljoner EUR och ett utnyttjande av den samlade marginalen för åtaganden till ett belopp på 351,2 miljoner EUR.

Rubrik 2 – Hållbar tillväxt: naturresurser

I EUR

Budgetpost / program

Namn

BF 2018 (inkl. ÄS 1/2017)

Budget 2018

Skillnad

2.0.10

Europeiska garantifonden för jordbruket — marknadsrelaterade utgifter och direktstöd

- 229 900 000

05 03 01 10

Ordningen för grundstöd

16 556 000 000

16 326 100 000

- 229 900 000

2.0.	Pilotprojekt och förberedande åtgärder

Pilotprojekt och förberedande åtgärder

15 600 000

Totalt

- 214 300 000

Minskningen av åtagandebemyndigandena beror helt på tillgången till högre inkomster avsatta för särskilda ändamål från EGFJ:s överskott av den 31 oktober 2017, som kommer att täcka hela sektorns behov såsom det uppdateras i ändringsskrivelse 1/2018. Bland dessa uppdaterade behov innebär ändringsskrivelse 1/2018 en ökning av betalningarna för:

—	unga jordbrukare med 34 miljoner EUR (budgetpost 05 03 01 13),

—	jordbruksmetoder med gynnsam inverkan på klimatet och miljön med 95 miljoner EUR (budgetpost 05 03 01 11),

—	övriga åtgärder för griskött, fjäderfä, ägg, biodling, övriga animaliska produkter med 60 miljoner EUR (budgetpost 05 02 15 99)

—	nationella stödprogram för vinsektorn med 7 miljoner EUR (budgetpost 05 02 09 08), och

—	lagringsåtgärder för skummjölkspulver med 2 miljoner EUR (budgetpost 05 02 12 02).

Som en följd av detta fastställs den överenskomna nivån för åtagandebemyndigandena till 59 285,3 miljoner EUR, vilket ger en marginal på 981,7 miljoner EUR under utgiftstaket för rubrik 2.

Rubrik 3 – Säkerhet och medborgarskap

I EUR

Budgetpost / program

Namn

BF 2018 (inkl. ÄS 1/2017)

Budget 2018

Skillnad

3.0.11

Kreativa Europa

3 500 000

15 04 01

Stärka den finansiella kapaciteten hos små och medelstora företag och små och mycket små organisationer i de kulturella och kreativa sektorerna i Europa, och främja strategiutformning och nya affärsmodeller

34 528 000

35 528 000

1 000 000

15 04 02

Delprogrammet Kultur – Stödja gränsöverskridande åtgärder och främja spridning och rörlighet över gränserna

68 606 000

71 106 000

2 500 000

3.0.8

Livsmedel och foder

-6 500 000

17 04 01

En förbättrad djurhälsostatus och en hög djurskyddsnivå i unionen

161 500 000

160 000 000

-1 500 000

17 04 02

Säkerställa att skadegörare för växter påvisas och utrotas i tid

25 000 000

22 000 000

-3 000 000

17 04 03

Effektiva, ändamålsenliga och tillförlitliga kontroller

57 483 000

55 483 000

-2 000 000

3.0.	Decentraliserade byråer

Decentraliserade byråer

10 535 000

18 02 04

Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol)

116 687 271

120 377 271

3 690 000

18 03 02

Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo)

85 837 067

90 837 067

5 000 000

33 03 04

Europeiska byrån för rättsligt samarbete (Eurojust)

36 506 468

38 351 468

1 845 000

3.0.	Pilotprojekt och förberedande åtgärder

Pilotprojekt och förberedande åtgärder

12 650 000

Totalt

20 185 000

Som en följd av detta fastställs den överenskomna nivån för åtagandebemyndigandena till 3 493,2 miljoner EUR, vilket inte ger någon marginal under utgiftstaket för rubrik 3, och ett utnyttjande av 837,2 miljoner EUR genom flexibilitetsmekanismen.

Rubrik 4 – Europa i världen

I EUR

Budgetpost / program

Namn

BF 2018 (inkl. ÄS 1/2017)

Budget 2018

Skillnad

4.0.1

Instrument för stöd inför anslutning

-95 000 000

05 05 04 02

Stöd till Turkiet — ekonomisk, social och territoriell utveckling och en progressiv anpassning till EU:s regelverk

148 000 000

131 000 000

-17 000 000

22 02 01 01

Stöd till Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo (2), Montenegro, Serbien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien – Politiska reformer och en progressiv anpassning till EU:s regelverk

189 267 000

199 267 000

10 000 000

22 02 03 01

Stöd till Turkiet — politiska reformer och en progressiv anpassning till EU:s regelverk

217 400 000

167 400 000

-50 000 000

22 02 03 02

Stöd till Turkiet — ekonomisk, social och territoriell utveckling och en progressiv anpassning till EU:s regelverk

274 384 000

236 384 000

-38 000 000

4.0.2

Europeiska grannskapsinstrumentet

50 000 000

22 04 01 03

Medelhavsområdet – Förtroendeskapande åtgärder, säkerhet samt förebyggande av och medling i konflikter

262 072 675

296 072 675

34 000 000

22 04 01 04

Stöd till fredsprocessen samt ekonomiskt stöd till Palestina och till Förenta nationernas hjälporganisation för palestinska flyktingar

293 379 163

299 379 163

6 000 000

22 04 02 02

Det östliga partnerskapet – Fattigdomsminskning och hållbar utveckling

351 556 726

361 556 726

10 000 000

4.0.3

Finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete

20 000 000

21 02 07 03

Mänsklig utveckling

193 374 058

205 874 058

12 500 000

21 02 20

Erasmus+ – Bidrag från finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (DCI)

94 928 673

102 428 673

7 500 000

4.0.4

Partnerskapsinstrument för samarbete med tredjeländer

-3 000 000

19 05 01

Samarbete med tredjeländer för att gynna och främja unionens intressen och gemensamma intressen

126 263 000

123 263 000

-3 000 000

4.0.	Övriga åtgärder och program

Övriga åtgärder och program

-1 083 000

13 07 01

Finansiellt stöd för att stimulera den ekonomiska utvecklingen inom den turkcypriotiska befolkningsgruppen

32 473 000

34 473 000

2 000 000

21 02 40

Råvaruavtal

5 583 000

2 500 000

-3 083 000

4.0.	Pilotprojekt och förberedande åtgärder

Pilotprojekt och förberedande åtgärder

8 900 000

4.0.	Särskilda befogenheter

Åtgärder som finansieras som en del av de rättigheter och särskilda befogenheter som tilldelats kommissionen

1 000 000

19 06 01

Informationsverksamhet om unionens yttre förbindelser

12 000 000

15 000 000

3 000 000

21 08 01

Utvärdering av resultaten av unionens bistånd och åtgärder för uppföljning och revision

30 676 000

29 176 000

-1 500 000

21 08 02

Samordning och upplysning i frågor som rör utveckling

13 036 000

12 536 000

- 500 000

Totalt

-19 183 000

Som en följd av detta fastställs den överenskomna nivån för åtagandebemyndigandena till 9 568,8 miljoner EUR, vilket ger en marginal på 256,2 miljoner EUR under utgiftstaket för rubrik 4.

Rubrik 5 – Administration

Antalet tjänster i institutionernas tjänsteförteckningar och de anslag som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelse 1/2018, har godkänts av förlikningskommittén med följande undantag:

—	Parlamentets avsnitt godkänns i enlighet med parlamentets behandling.

—	Rådets avsnitt godkänns i enlighet med rådets behandling.

—

Europeiska utrikestjänsten tilldelas ytterligare 800 000 EUR till den nyinrättade budgetposten 2 2 1 4 Kapaciteten för strategisk kommunikation. Syftet med detta är att på lämpligt sätt utrusta Europeiska utrikestjänsten för att täcka verktyg för strategisk kommunikation, kontraktering av expertis inom strategisk kommunikation, stöd till språklig mångfald när det gäller produkter inom strategisk kommunikation och uppbyggnad och upprätthållande av ett nätverk av specialister i bekämpning av desinformation i medlemsstaterna och grannländerna. Budgetpost 3 0 0 4 Andra administrativa utgifter minskas med 800 000 EUR för att säkerställa budgetneutralitet.

Dessutom kommer konsekvenserna i budgeten för 2018 av den automatiska uppdateringen av lönerna, som ska tillämpas från och med den 1 juli 2017, ingå i alla avsnitten för institutionerna enligt följande:

i EUR
Parlamentet	-2 796 000
Rådet	- 948 000
Kommissionen (inklusive pensioner)	-13 179 600
Domstolen	- 868 800
Revisionsrätten	- 357 000
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén	- 193 000
Regionkommittén	- 146 000
Ombudsmannen	-24 600
Europeiska datatillsynsmannen	-13 459
Europeiska avdelningen för yttre åtgärder	- 878 400
Totalt	-19 404 859

Slutligen gjordes ytterligare minskningar på 5 miljoner EUR för alla institutioner för utgifter som avser byggnader enligt följande:

i EUR
Rådet	- 378 623
Kommissionen (inklusive pensioner)	-3 637 499
Domstolen	- 270 611
Revisionsrätten	-96 409
Europeiska ekonomiska och sociala kommittén	-89 461
Regionkommittén	-63 393
Ombudsmannen	-7 016
Europeiska datatillsynsmannen	-9 526
Europeiska avdelningen för yttre åtgärder	- 447 462
Totalt	-5 000 000

Som en följd av detta och efter att ha tagit hänsyn till pilotprojekt och förberedande åtgärder (3,5 miljoner EUR) som föreslås i avsnitt 1.2 ovan, fastställs den överenskomna nivån för åtagandebemyndigandena till 9 665,5 miljoner EUR, vilket ger en marginal på 362,5 miljoner EUR under utgiftstaket för rubrik 5, efter användning av 318,0 miljoner EUR av marginalen för att kompensera för utnyttjandet av marginalen för oförutsedda utgifter under 2017.

Särskilda instrument: Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter, reserven för katastrofbistånd och Europeiska unionens solidaritetsfond

Åtagandebemyndigandena för Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter och för reserven för katastrofbistånd har fastställts på den nivå som föreslagits av kommissionen i förslaget till budget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelse 1/2018. Reserven för Europeiska unionens solidaritetsfond minskas (artikel 40 02 44).

1.4. Betalningsbemyndiganden

Den totala nivån för betalningsbemyndigandena i budgeten för 2018 är fastställd till nivån i budgetförslaget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelse 1/2018 med följande anpassningar som förlikningskommittén kommit överens om:

Först och främst tas hänsyn till den godkända nivån för åtagandebemyndigandena för de icke-differentierade utgifterna, för vilka betalningsbemyndigandena motsvarar åtagandebemyndigandena. Detta omfattar den ytterligare minskningen av jordbruksutgifterna med - 229,9 miljoner EUR. Den kombinerade effekten blir en minskning med - 255,3 miljoner EUR.

Betalningsbemyndigandena för alla nya pilotprojekt och förberedande åtgärder som föreslagits av parlamentet är fastställda till 50 % av motsvarande åtagandebemyndiganden, eller till den nivå som föreslagits av parlamentet om denna är lägre. Vid en förlängning av befintliga pilotprojekt och förberedande åtgärder är nivån på betalningsbemyndigandena den som fastställts i budgetförslaget plus 50 % av motsvarande nya åtagandebemyndiganden, eller den nivå som föreslagits av parlamentet om den är lägre. Den kombinerade effekten är en minskning med 50,0 miljoner EUR.

Anpassningarna av följande budgetposter har överenskommits till följd av utvecklingen av åtagandena för differentierade anslag:

I EUR

Budgetpost / program

Namn

BF 2018 (inkl. ÄS 1/2017)

Budget 2018

Skillnad

1.1.14

Europeiska solidaritetskåren

-22 501 000

15 05 01

Europeiska solidaritetskåren

51 177 000

28 676 000

-22 501 000

1.1.5

Allmän utbildning, yrkesutbildning och idrott (Erasmus+)

12 000 000

15 02 01 01

Att främja kvalitet och samarbete inom den akademiska och yrkesinriktade utbildningen i EU, och utbildningens relevans för arbetsmarknaden

1 845 127 000

1 857 127 000

12 000 000

1.1.	Decentraliserade byråer

Decentraliserade byråer

-3 965 555

02 05 11

Europeiska byrån för GNSS

30 993 525

31 338 525

345 000

12 02 06

Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma)

15 947 170

11 636 615

-4 310 555

1.1.	Övriga åtgärder och program

Övriga åtgärder och program

- 900 000

26 02 01

Förfaranden vid tilldelning och offentliggörande av offentliga upphandlingskontrakt för bygg- och anläggningsarbeten samt varor och tjänster

8 200 000

7 300 000

- 900 000

3.0.	Decentraliserade byråer

Decentraliserade byråer

10 535 000

18 02 04

Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol)

116 687 271

120 377 271

3 690 000

18 03 02

Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo)

85 837 067

90 837 067

5 000 000

33 03 04

Europeiska byrån för rättsligt samarbete (Eurojust)

36 506 468

38 351 468

1 845 000

4.0.1

Instrument för stöd inför anslutning

-76 300 000

05 05 04 02

Stöd till Turkiet — ekonomisk, social och territoriell utveckling och en progressiv anpassning till EU:s regelverk

120 000 000

107 200 000

-12 800 000

22 02 01 01

Stöd till Albanien, Bosnien och Hercegovina, Kosovo (3), Montenegro, Serbien och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien – Politiska reformer och en progressiv anpassning till EU:s regelverk

219 000 000

221 500 000

2 500 000

22 02 03 01

Stöd till Turkiet — politiska reformer och en progressiv anpassning till EU:s regelverk

86 000 000

48 500 000

-37 500 000

22 02 03 02

Stöd till Turkiet — ekonomisk, social och territoriell utveckling och en progressiv anpassning till EU:s regelverk

291 000 000

262 500 000

-28 500 000

4.0.2

Europeiska grannskapsinstrumentet

12 500 000

22 04 01 03

Medelhavsområdet – Förtroendeskapande åtgärder, säkerhet samt förebyggande av och medling i konflikter

125 000 000

133 500 000

8 500 000

22 04 01 04

Stöd till fredsprocessen samt ekonomiskt stöd till Palestina och till Förenta nationernas hjälporganisation för palestinska flyktingar

260 000 000

261 500 000

1 500 000

22 04 02 02

Det östliga partnerskapet – Fattigdomsminskning och hållbar utveckling

320 000 000

322 500 000

2 500 000

4.0.3

Finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete

16 900 000

21 02 07 03

Mänsklig utveckling

170 000 000

179 400 000

9 400 000

21 02 20

Erasmus+ – Bidrag från finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete (DCI)

95 995 100

103 495 100

7 500 000

3.0.	Övriga åtgärder och program

Övriga åtgärder och program

1 000 000

13 07 01

Finansiellt stöd för att stimulera den ekonomiska utvecklingen inom den turkcypriotiska befolkningsgruppen

25 000 000

26 000 000

1 000 000

4.0.	Särskilda befogenheter

Åtgärder som finansieras som en del av de rättigheter och särskilda befogenheter som tilldelats kommissionen

1 500 000

19 06 01

Informationsverksamhet om unionens yttre förbindelser

13 700 000

15 200 000

1 500 000

Totalt

-49 231 555

Ytterligare minskningar av betalningsbemyndigandena för följande budgetposter:

I EUR
Budgetpost / program	Namn	BF 2018 (inkl. ÄS 1/2017)	Budget 2018	Skillnad
1.2.12	Övergångsregioner			-55 000 000
04 02 61	Europeiska socialfonden – Övergångsregioner – Investera i tillväxt och sysselsättning	1 345 000 000	1 305 000 000	-40 000 000
13 03 61	Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) – Övergångsregioner – Målet Investering för tillväxt och sysselsättning	2 750 463 362	2 735 463 362	-15 000 000
1.2.13	Konkurrenskraft (mer utvecklade regioner)			-90 000 000
04 02 62	Europeiska socialfonden – Mer utvecklade regioner – Investera i tillväxt och sysselsättning	2 882 000 000	2 847 000 000	-35 000 000
13 03 62	Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) – Mer utvecklade regioner – Målet Investering för tillväxt och sysselsättning	3 497 060 077	3 442 060 077	-55 000 000
1.2.2	Europeiskt territoriellt samarbete			-90 500 000
13 03 64 01	Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) – Europeiskt territoriellt samarbete	1 004 701 248	914 201 248	-90 500 000
1.2.31	Tekniskt stöd			-4 500 000
13 03 65 01	Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) – Operativt tekniskt stöd	72 000 000	69 000 000	-3 000 000
13 03 66	Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) – Innovativa åtgärder inom hållbar stadsutveckling	43 321 859	41 821 859	-1 500 000
	Totalt			- 240 000 000

1.	Reserven för Europeiska unionens solidaritetsfond (artikel 40 02 44) minskas (- 88,0 miljoner EUR).

Dessa åtgärder kommer att innebära att nivån på betalningsbemyndigandena kommer att uppgå till 144 681,0 miljoner EUR, en minskning med - 582,5 miljoner EUR jämfört med budgetförslaget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelse 1/2018.

1.5. Reserv

Det finns inga reserver utöver dem i budgetförslaget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelse 1/2018, med undantag för budgetpost 22 02 03 01 Stöd till Turkiet – politiska reformer och en progressiv anpassning till EU:s regelverk för vilken 70 000 000 EUR i åtagandebemyndiganden och 35 000 000 EUR i betalningsbemyndiganden placeras i reserven i avvaktan på att följande villkor ska uppfyllas:

”Beloppet ska frigöras först när Turkiet gör tillräckliga mätbara framsteg när det gäller rättsstatsprincipen, demokrati, mänskliga rättigheter och pressfrihet, i enlighet med kommissionens årliga rapport.”

Anmärkningarna till budgetpost 22 02 03 01 ändras i enlighet med detta.

1.6. Budgetanmärkningar

Om inte annat specifikt nämnts i punkterna ovan har de ändringar som gjorts av Europaparlamentets eller rådet av budgetanmärkningarna godkänts, med undantag för de budgetposter som anges i följande två tabeller:

—

Budgetposter för vilka Europaparlamentets ändringar godkänns med de ändringar som kommissionen föreslår i sin skrivelse om genomförbarheten.

Budgetpost	Namn
06 02 01 01	Att undanröja flaskhalsar, förstärka järnvägens driftskompatibilitet, komplettera felande länkar, och förbättra gränsöverskridande sträckor
09 05 01	Delprogrammet Media – Verka över gränserna inom och utanför unionen och främja spridning och rörlighet över gränserna
18 04 01 01	Ett Europa för medborgarna – Stärka hågkomsten och förbättra möjligheterna för medborgarengagemang på EU-nivå
21 02 07 03	Mänsklig utveckling
22 02 03 02	Stöd till den ekonomiska, sociala och territoriella utvecklingen och en progressiv anpassning till EU:s regelverk

—

Budgetposter för vilka respektive budgetanmärkning enligt budgetförslaget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelse 1/2018 och uppdateringen av EGFJ, godkänns.

Budgetpost	Namn
02 02 01	Främjande av entreprenörskap och förbättring av unionsföretagens konkurrenskraft och marknadstillträde
02 03 04	Verktyg för förvaltning av den inre marknaden
05 02 08 03	Producentorganisationernas driftsfonder
05 03 01 01	Systemet för samlat gårdsstöd
05 03 01 10	Ordningen för grundstöd
05 04 60 01	Främja hållbar landsbygdsutveckling och en jordbrukssektor inom unionen som är mer territoriellt och miljömässigt balanserad, klimatvänlig och innovativ
08 02 02 02	Öka tillgången till riskfinansiering för att investera i forskning och innovation
09 05 05	Multimedieåtgärder
13 03 61	Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) – Övergångsregioner – Målet Investering för tillväxt och sysselsättning
13 03 62	Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) – Mer utvecklade regioner – Målet Investering för tillväxt och sysselsättning
13 06 01	Stöd till medlemsstater i samband med en större naturkatastrof som får allvarliga konsekvenser på levnadsvillkoren, naturmiljön och ekonomin
18 02 01 02	Förebyggande och bekämpning av gränsöverskridande organiserad brottslighet och bättre förvaltning av säkerhetsrelaterade risker och kriser
18 03 01 01	Stärka och utveckla det gemensamma europeiska asylsystemet och förbättra solidariteten och ansvarsfördelningen mellan medlemsstaterna
21 04 01	Främja respekten för och iakttagandet av de mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna samt stöd till demokratiska reformer
23 02 01	Tillhandahållande av snabbt, verksamt och behovsbaserat humanitärt bistånd och livsmedelsbistånd
33 02 07	Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE)

Det är underförstått att ändringar från Europaparlamentet eller rådet inte kan ändra eller utvidga tillämpningsområdet för en befintlig rättslig grund eller inkräkta på institutionernas administrativa självständighet, och att åtgärderna kan täckas med tillgängliga resurser.

1.7. Nya budgetposter

Den budgetkontoplan som kommissionen föreslagit i budgetförslaget, såsom det ändrats genom ändringsskrivelse 1/2018, godkänns med inbegripandet av:

—	de nya pilotprojekt och förberedande åtgärder som föreslås i avsnitt 1.2 ovan, och

—	den nya budgetpost 2 2 1 4 inom Europeiska utrikestjänstens avsnitt som föreslås i punkt 1.3.

2. Budgeten för 2017

Förslaget till ändringsbudget 6/2017 godkänns enligt kommissionens förslag.

3. Uttalanden

3.1. Gemensamt uttalande från Europaparlamentet, rådet och kommissionen om betalningsbemyndigandena

Mot bakgrund av genomförandet påminner Europaparlamentet och rådet om att det är nödvändigt att säkerställa en ordnad utveckling av betalningarna i förhållande till anslagen för åtaganden i syfte att undvika ett onormalt antal obetalda fakturor vid årets slut.

Europaparlamentet och rådet uppmanar kommissionen att fortsätta att noggrant och aktivt övervaka genomförandet av programmen för 2014–2020. De uppmanar i detta syfte kommissionen att i god tid lägga fram uppdaterade uppgifter om hur genomförandet fortlöper samt beräkningar för krav på betalningsbemyndiganden för 2018.

Rådet och Europaparlamentet kommer att fatta nödvändiga beslut i tid avseende vederbörligen motiverade behov för att förhindra ackumulering av en överdrivet stor mängd obetalda räkningar och för att säkerställa att betalningskrav ersätts i vederbörlig ordning.

3.2. Gemensamt uttalande från Europaparlamentet, rådet (4) och kommissionen om ungdomssysselsättningsinitiativet

Europaparlamentet, rådet och kommissionen erinrar om att det förblir en viktig och gemensam politisk prioritering att minska arbetslösheten, särskilt ungdomsarbetslösheten, och bekräftar därför på nytt sin föresats att på bästa sätt använda de tillgängliga budgetresurserna för att motverka den, framför allt genom ungdomssysselsättningsinitiativet.

De välkomnar därför det faktum att initiativet har fått ökade medel för 2018. Det räcker emellertid inte med tillräcklig finansiering i EU-budgeten; det måste också samtidigt finnas förfaranden som gör att den på ett effektivt sätt kan genomföras.

För att de antagna åtgärderna ska få största möjliga effekt måste Europaparlamentet, rådet och kommissionen ha ett effektivt samarbete i detta avseende.

Rådet och Europaparlamentet åtar sig därför att som en prioriterad fråga överväga att ändra förordningen om gemensamma bestämmelser, vilket är nödvändigt för antagandet av 2018 års budget.

Kommissionen ska underlätta ett snabbt godkännande av ändringar i programmen för genomförande av ungdomssysselsättningsinitiativet.

3.3. Ensidigt uttalande från kommissionen om ungdomssysselsättningsinitiativet

En minskning av ungdomsarbetslösheten förblir en viktig politisk prioritering. Kommissionen åtar sig att noga följa utvecklingen av genomförandet av ungdomssysselsättningsinitiativet. Om genomförandet av initiativet påskyndas, och om det finns tillräcklig absorptionsförmåga för en ökning, kommer kommissionen att föreslå att ungdomssysselsättningsinitiativet får ökad finansiering genom en ändringsbudget som finansieras genom den samlade marginalen för åtaganden i enlighet med artikel 14 i förordningen om den fleråriga budgetramen.

I detta fall förväntar sig kommissionen att rådet och Europaparlamentet snabbt behandlar alla eventuella förslag till ändringsbudget.

3.4. Ensidigt uttalande från rådet om personalminskningen på 5 %

Rådet erinrar om att det år som satts som mål för ett fullständigt genomförande av personalminskningen på 5 % var 2017. Alla institutioner, organ och byråer har emellertid inte uppfyllt minskningsmålet, och rådet förordar därför fortsatta insatser under 2018 så att överenskommelsen kan hållas.

Det är mycket viktigt att det 5-procentiga personalminskningsmålet genomförs av alla institutioner, organ och byråer, och att detta övervakas fram till dess att det är helt uppfyllt. Med beaktande av detta uppmanar rådet kommissionen att fortsätta att bedöma resultatet av detta arbete så att lärdomar kan dras för framtiden.

(1) EUT L 50, 28.2.2017, s. 57.

(2) Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.

(3) Denna beteckning påverkar inte ståndpunkter om Kosovos status och är i överensstämmelse med FN:s säkerhetsråds resolution 1244/1999 och med Internationella domstolens utlåtande om Kosovos självständighetsförklaring.

(4) Förenade kungariket stöder inte detta uttalande.

4.10.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 356/209

P8_TA(2017)0471

Skyldigheter på mervärdesskatteområdet för tillhandahållande av tjänster och distansförsäljning av varor *

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 30 november 2017 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG och direktiv 2009/132/EG vad gäller vissa skyldigheter på mervärdesskatteområdet för tillhandahållande av tjänster och distansförsäljning av varor (COM(2016)0757 – C8-0004/2017 – 2016/0370(CNS))

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

(2018/C 356/52)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2016)0757),

—	med beaktande av artikel 113 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0004/2017),

—	med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0307/2017),

Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändring 1

Förslag till direktiv

Skäl - 1 (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(-1)

Skillnaden mellan förväntade mervärdesskatteintäkter och de mervärdesskatteintäkter som faktiskt uppbärs (mervärdesskattefelet) i unionen uppgick till ca 152 miljarder EUR 2015, och de gränsöverskridande bedrägerierna orsakar mervärdesskatteförluster i unionen på ca 50 miljarder EUR per år. Detta gör mervärdesskatten till en viktig fråga som måste behandlas på unionsnivå och antagandet av ett slutgiltigt mervärdesskattesystem grundat på destinationsprincipen är av avgörande betydelse.

Ändring 2

Förslag till direktiv

Skäl 3

Kommissionens förslag

Ändring

(3)

I bedömningen av dessa särskilda ordningar som infördes den 1 januari 2015 har man identifierat ett antal områden där det finns utrymme för förbättringar. För det första bör arbetsbördan minskas för mikroföretag som är etablerade i en medlemsstat och som tillfälligt tillhandahåller sådana tjänster till andra medlemsstater, för att fullgöra mervärdesskatteskyldigheter i andra medlemsstater än i sin etableringsmedlemsstat. Ett gemenskapsomfattande tröskelvärde bör därför införas upp till vilket dessa tillhandahållanden blir föremål för mervärdesskatt i deras etableringsmedlemsstat. För det andra är kravet på att medlemsstaterna ska följa alla medlemsstaternas krav på fakturor och registerföring till vilka varorna eller tjänsterna tillhandahålls mycket betungande. Följaktligen, för att minimera företagens bördor, bör reglerna om fakturering och registerföring vara de som gäller i den identifieringsmedlemsstat där leverantören använder de särskilda ordningarna. För det tredje kan beskattningsbara personer som inte är etablerade inom gemenskapen men som är mervärdesskatteregistrerade i en medlemsstat (t.ex. på grund av att de utför tillfälliga transaktioner som beskattas i den medlemsstaten) varken använda den särskilda ordningen för beskattningsbara personer som inte är etablerade i gemenskapen, eller den särskilda ordningen för beskattningsbara personer som är etablerade i gemenskapen. Följaktligen föreslås det att dessa beskattningsbara personer bör få använda den särskilda ordningen för beskattningsbara personer som inte är etablerade inom gemenskapen.

(3)

I bedömningen av dessa särskilda ordningar som infördes den 1 januari 2015 har man identifierat ett antal områden där det finns utrymme för förbättringar. För det första bör arbetsbördan minskas för mikroföretag som är etablerade i en medlemsstat och som tillfälligt tillhandahåller sådana tjänster till andra medlemsstater, för att fullgöra mervärdesskatteskyldigheter i andra medlemsstater än i sin etableringsmedlemsstat. Ett gemenskapsomfattande tröskelvärde bör därför införas upp till vilket dessa tillhandahållanden blir föremål för mervärdesskatt i deras etableringsmedlemsstat. För det andra är kravet på att medlemsstaterna ska följa faktureringskraven i alla de medlemsstater till vilka varorna eller tjänsterna tillhandahålls mycket betungande. Följaktligen, för att minimera företagens bördor, bör reglerna om fakturering vara de som gäller i den identifieringsmedlemsstat där leverantören använder de särskilda ordningarna. För det tredje kan beskattningsbara personer som inte är etablerade inom gemenskapen men som är mervärdesskatteregistrerade i en medlemsstat (t.ex. på grund av att de utför tillfälliga transaktioner som beskattas i den medlemsstaten) varken använda den särskilda ordningen för beskattningsbara personer som inte är etablerade i gemenskapen, eller den särskilda ordningen för beskattningsbara personer som är etablerade i gemenskapen. Följaktligen föreslås det att dessa beskattningsbara personer bör få använda den särskilda ordningen för beskattningsbara personer som inte är etablerade inom gemenskapen.

Ändring 3

Förslag till direktiv

Skäl 3a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(3a)

Utvärderingen av den enda kontaktpunkten har i stort sett varit positiv, men 99 % av de mervärdesskatteintäkter som behandlas via denna enda kontaktpunkt deklareras av endast 13 % av de företag som är registrerade, vilket visar att medlemsstaterna måste uppmuntra ett större antal små och medelstora företag att använda systemet med en enda kontaktpunkt, i syfte att undanröja hindren för gränsöverskridande e-handel.

Ändring 4

Förslag till direktiv

Skäl 9a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(9a)

Detta ändringsdirektiv skulle kunna leda till en ökning av de administrativa kostnaderna för små försändelser, eftersom de berörda förpackningarna måste ha ett särskiljande märke som visar att mervärdesskattesystemet för import har använts och postsektorn måste sortera förpackningarna efter huruvida mervärdesskattesystemet för import har använts. Medlemsstaterna och kommissionen bör särskilt uppmärksamma konsekvenserna för postsektorn.

Ändring 5

Förslag till direktiv

Skäl 14

Kommissionens förslag

Ändring

(14)	Tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv ska i tillämpliga fall ta hänsyn till den tid som behövs för att genomföra de åtgärder som krävs för att genomföra detta direktiv och för att medlemsstaterna ska anpassa sina it-system för registrering, deklaration och betalning av mervärdesskatt.

(14)

Tillämpningen av bestämmelserna i detta direktiv bör i tillämpliga fall ta hänsyn till den tid som behövs för att genomföra de åtgärder som krävs för att genomföra detta direktiv och för att medlemsstaterna och företagen ska anpassa sina it-system för registrering, deklaration och betalning av mervärdesskatt.

Ändring 6

Förslag till direktiv

Skäl 17a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(17a)

Kommissionens förslag är endast ett steg på vägen för att åtgärda mervärdesskattefelet. Ytterligare åtgärder är nödvändiga för att effektivt bekämpa mervärdesskattebedrägeri i unionen.

Ändring 7

Förslag till direktiv

Artikel 1 – punkt 1 – led - 1 (nytt)

Direktiv 2006/112/EG

Artikel 14 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

(-1)

I artikel 14 ska följande punkt läggas till:

”3a. Om en beskattningsbar person som agerar i eget namn men för någon annans räkning deltar i en distansförsäljning av varor som importeras från tredje länder eller territorier i försändelser med ett realvärde som uppgår till högst 150 EUR, eller motsvarande värde i nationell valuta, och har en årsomsättning som överstiger 1 000 000 EUR eller motsvarande värde i nationell valuta under det aktuella kalenderåret, inklusive fall där ett telekommunikationsnät, ett gränssnitt eller en portal som används för distansförsäljningsändamål, ska den beskattningsbara personen anses själv ha tagit emot och tillhandahållit varorna.”

Ändring 8

Förslag till direktiv

Artikel 1 – punkt 1 – led 2

Direktiv 2006/112/EG

Artikel 58 – punkt 2 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

b)	Tjänster tillhandahålls förvärvare som befinner sig i en annan medlemsstat än den medlemsstat som avses i led a.

b)	Tjänster tillhandahålls förvärvare som befinner sig i en annan medlemsstat än den medlemsstat som avses i led a, och

Ändring 9

Förslag till direktiv

Artikel 1 – punkt 1 – led 2

Direktiv 2006/112/EG

Artikel 58 – punkt 2 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

c)	Det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, för sådana leveranser under innevarande kalenderår som inte överstiger 10 000 euro, eller motsvarande belopp i nationell valuta, och inte heller gjorde det under det föregående kalenderåret.

c)	Det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, för sådana leveranser under innevarande kalenderår som inte överstiger 35 000 EUR, eller motsvarande belopp i nationell valuta, och inte heller gjorde det under det föregående kalenderåret.

Ändring 10

Förslag till direktiv

Artikel 1 – punkt 1 – led 6

Direktiv 2006/112/EG

Artikel 369 – punkt 2 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
”Identifieringsmedlemsstaten ska fastställa den tidsperiod under vilken räkenskaperna ska bevaras av den beskattningsbara person som inte är etablerad i gemenskapen.”	”Räkenskaperna ska bevaras i fem år efter utgången av det kalenderår då transaktionen genomfördes.”

Ändring 11

Förslag till direktiv

Artikel 2 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Ändringar av direktiv 2006/112/EG med verkan från och med den 1 januari 2021	Ändringar av direktiv 2006/112/EG med verkan från och med den 1 april 2021

Ändring 12

Förslag till direktiv

Artikel 2 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändring
Med verkan från och med den 1 januari 2021 ska direktiv 2006/112/EG ändras på följande sätt:	Med verkan från och med den 1 april 2021 ska direktiv 2006/112/EG ändras på följande sätt:

Ändring 13

Förslag till direktiv

Artikel 2 – stycke 1 – led 6

Direktiv 2006/112/EG

Avdelning V – kapitel 3a – artikel 59c – punkt 1 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

c)	Det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, för leveranser som omfattas av dessa bestämmelser under innevarande kalenderår inte överstiger 10 000 euro, eller motsvarande belopp i nationell valuta, och inte heller gjorde det under det föregående kalenderåret.

c)	Det sammanlagda beloppet, exklusive mervärdesskatt, för leveranser som omfattas av dessa bestämmelser under innevarande kalenderår inte överstiger 35 000 EUR, eller motsvarande belopp i nationell valuta, och inte heller gjorde det under det föregående kalenderåret.

Ändring 14

Förslag till direktiv

Artikel 2 – stycke 1 – led 7

Direktiv 2006/112/EG

Artikel 143 – punkt 1 – led ca

Kommissionens förslag

Ändring

”ca)

Import av varor när mervärdesskatten deklareras enligt den särskilda ordningen i avdelning XII i kapitel 6 i avsnitt 4 och när, senast vid inlämnandet av importdeklarationen, registreringsnummer för mervärdesskatt för leverantören eller en förmedlare som agerar för dennes räkning enligt artikel 369q har lämnats till den behöriga tullmyndigheten i den importerande medlemsstaten.”

”ca)

Ändring 15

Förslag till direktiv

Artikel 2 – stycke 1 – led 21

Direktiv 2006/112/EG

Artikel 369b

Kommissionens förslag

Ändring

Medlemsstaterna ska tillåta att en beskattningsbar person som bedriver gemenskapsintern distansförsäljning av varor och en beskattningsbar person som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten och som tillhandahåller tjänster till en icke beskattningsbar person som är etablerad , bosatt eller stadigvarande vistas i den medlemsstaten , utnyttjar denna särskilda ordning . Denna särskilda ordning ska tillämpas på alla sådana varor eller tjänster som tillhandahålls inom gemenskapen.

Medlemsstaterna ska tillåta att en beskattningsbar person som bedriver gemenskapsintern distansförsäljning av varor och en beskattningsbar person som inte är etablerad i konsumtionsmedlemsstaten och som tillhandahåller tjänster till en icke beskattningsbar person , att använda den särskilda ordningen i detta kapitel , oavsett var denna icke beskattningsbara person är etablerad , bosatt eller stadigvarande vistas . Denna särskilda ordning ska tillämpas på alla sådana varor eller tjänster som tillhandahålls inom gemenskapen.

Ändring 16

Förslag till direktiv

Artikel 2 – stycke 1 – led 29

Direktiv 2006/112/EG

Artikel 369l – stycke 1 – led 5a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

5a.	Varornas värde, som inte får överstiga 150 EUR i enlighet med detta stycke, ska fastställas av valutaomräkningen i enlighet med artikel 53 i unionens tullkodex, under förutsättning att varorna handlas i utländsk valuta.

Ändring 17

Förslag till direktiv

Artikel 2 – stycke 1 – led 30

Direktiv 2006/112/EG

Artikel 369y

Kommissionens förslag

Ändring

Om mottagaren av importerade varor i försändelser med ett realvärde på högst 150 euro inte väljer att tillämpa den normala ordningen för import av varor , inklusive tillämpningen av en reducerad mervärdesskattesats i enlighet med artikel 94.2 , ska importmedlemsstaten tillåta den person som anmäler varornas ankomst till tullen på gemenskapens territorium att använda särskilda ordningar för deklaration och betalning av mervärdesskatt vid import av varor där försändelsen eller transporten avslutas i denna medlemsstat.

Om den särskilda ordningen i kapitel 6 avsnitt 4 inte utnyttjas vid import av varor i försändelser med ett realvärde på högst 150 EUR , ska importmedlemsstaten tillåta den person som anmäler varornas ankomst till tullen åt den person för vilken varorna är avsedda inom gemenskapens territorium att använda särskilda ordningar för deklaration och betalning av mervärdesskatt vid import av varor där försändelsen eller transporten avslutas i denna medlemsstat.

Ändring 18

Förslag till direktiv

Artikel 2 – stycke 1 – led 30

Direktiv 2006/112/EG

Artikel 369z – punkt 1 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

b)	Den person som anmäler varornas ankomst till tullen inom gemenskapens territorium ska ansvara för uppbörden av mervärdesskatt från den person för vilken varorna är avsedda.

b)	Den person som deklarerar varornas ankomst till tullen inom gemenskapens territorium ska ansvara för uppbörden av mervärdesskatt från den person för vilken varorna är avsedda.

Ändring 19

Förslag till direktiv

Artikel 2 – stycke 1 – led 30

Direktiv 2006/112/EG

Artikel 369z – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Medlemsstaterna ska föreskriva att den person som anmäler varornas ankomst till tullen i gemenskapen vidtar lämpliga åtgärder för att se till att korrekt skatt betalas av den person till vilken varorna är avsedda.	2. Medlemsstaterna ska föreskriva att den person som deklarerar varornas ankomst till tullen i gemenskapen vidtar lämpliga åtgärder för att se till att korrekt skatt betalas av den person till vilken varorna är avsedda.

Ändring 20

Förslag till direktiv

Artikel 3

Kommissionens förslag	Ändring
Med verkan från och med den 1 januari 2021 ska avdelning IV i direktiv 2009/132/EG utgå:	Med verkan från och med den 1 april 2021 ska avdelning IV i direktiv 2009/132/EG utgå:

Ändring 21

Förslag till direktiv

Artikel 4 – punkt 1 – stycke 4

Kommissionens förslag	Ändring
De ska tillämpa de bestämmelser som är nödvändiga för att följa artikel 2 och artikel 3 i detta direktiv från och med den 1 januari 2021.	De ska tillämpa de bestämmelser som är nödvändiga för att följa artikel 2 och artikel 3 i detta direktiv från och med den 1 april 2021.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 356

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	61 årgången 4 oktober 2018

	II Meddelanden
	MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europaparlamentet
	Torsdagen den 30 november 2017
2018/C 356/19	Europaparlamentets beslut av den 30 november 2017 om begäran om upphävande av Ana Gomes immunitet (2017/2096(IMM))	137

	III Förberedande akter
	EUROPAPARLAMENTET
	Tisdagen den 14 november 2017
2018/C 356/20	Europaparlamentets resolution av den 14 november 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan från Italien – EGF/2017/004 IT/Almaviva) (COM(2017)0496 – C8-0322/2017 – 2017/2200(BUD))	139
2018/C 356/21	P8_TA(2017)0424 De territoriella typindelningarna ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 november 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1059/2003 vad gäller de territoriella typindelningarna (Tercet) (COM(2016)0788 – C8-0516/2016 – 2016/0393(COD)) P8_TC1-COD(2016)0393 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 november 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om ändring av förordning (EG) nr 1059/2003 vad gäller de territoriella typindelningarna (Tercet)	143
2018/C 356/22	P8_TA(2017)0425 Erkännande av yrkeskvalifikationer inom inlandssjöfart ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 november 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om erkännande av yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart och om upphävande av rådets direktiv 96/50/EG och rådets direktiv 91/672/EEG (COM(2016)0082 – C8-0061/2016 – 2016/0050(COD)) P8_TC1-COD(2016)0050 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 november 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/… om erkännande av yrkeskvalifikationer för inlandssjöfart och om upphävande av rådets direktiv 91/672/EEG och 96/50/EG	144
2018/C 356/23	P8_TA(2017)0426 Samarbete mellan de nationella myndigheter som ansvarar för genomdrivandet av konsumentskyddslagstiftningen ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 14 november 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om samarbete mellan de nationella myndigheter som ansvarar för genomdrivandet av konsumentskyddslagstiftningen (COM(2016)0283 – C8-0194/2016 – 2016/0148(COD)) P8_TC1-COD(2016)0148 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 14 november 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om samarbete mellan de nationella myndigheter som har tillsynsansvar för konsumentskyddslagstiftningen och om upphävande av förordning (EG) nr 2006/2004	145
	Onsdagen den 15 november 2017
2018/C 356/24	P8_TA(2017)0429 Perioden för antagande av delegerade akter ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 november 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av direktiv 2010/40/EU vad gäller perioden för antagande av delegerade akter (COM(2017)0136 – C8-0116/2017 – 2017/0060(COD)) P8_TC1-COD(2017)0060 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 november 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/… om ändring av direktiv 2010/40/EU vad gäller perioden för antagande av delegerade akter	146
2018/C 356/25	Europaparlamentets beslut av den 15 november 2017 om utnämningen av Karel Pinxten till ledamot av revisionsrätten (C8-0328/2017 – 2017/0812(NLE))	147
2018/C 356/26	Europaparlamentets beslut av den 15 november 2017 om utnämning av Pietro Russo till ledamot av revisionsrätten (C8-0329/2017 – 2017/0813(NLE))	148
2018/C 356/27	Europaparlamentets beslut av den 15 november 2017 om utnämning av Hannu Takkula till ledamot av revisionsrätten (C8-0330/2017 – 2017/0814(NLE))	149
2018/C 356/28	Europaparlamentets beslut av den 15 november 2017 om utnämning av Baudilio Tomé Muguruza till ledamot av revisionsrätten (C8–0331/2017 – 2017/0815(NLE))	150
2018/C 356/29	Europaparlamentets beslut av den 15 november 2017 om utnämning av Bettina Jakobsen till ledamot av revisionsrätten (C8–0332/2017 – 2017/0816(NLE))	151
2018/C 356/30	Europaparlamentets beslut av den 15 november 2017 om utnämning av João Alexandre Tavares Gonçalves de Figueiredo till ledamot av revisionsrätten (C8-0333/2017 – 2017/0817(NLE))	152
2018/C 356/31	Europaparlamentets beslut av den 15 november 2017 om utnämning av Iliana Ivanova till ledamot av revisionsrätten (C8-0334/2017 – 2017/0818(NLE))	153
2018/C 356/32	P8_TA(2017)0437 Skydd mot dumpad och subventionerad import från länder som inte är medlemmar i EU ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 15 november 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) 2016/1036 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen och förordning (EU) 2016/1037 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (COM(2016)0721 – C8-0456/2016 – 2016/0351(COD)) P8_TC1-COD(2016)0351 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 15 november 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om ändring av förordning (EU) 2016/1036 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen och förordning (EU) 2016/1037 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen	154
	Torsdagen den 16 november 2017
2018/C 356/33	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 16 november 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av partnerskapsavtalet om förbindelser och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Nya Zeeland, å andra sidan (15470/2016 – C8-0027/2017 – 2016/0366(NLE))	156
	Torsdagen den 30 november 2017
2018/C 356/34	Europaparlamentets resolution av den 30 november 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/344 av den 14 december 2016 om utnyttjande av marginalen för oförutsedda utgifter för 2017 (COM(2017)0900 – C8-0408/2017 – 2017/2265(BUD))	157
2018/C 356/35	Europaparlamentets resolution av den 30 november 2017 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens ändringsbudget nr 6/2017 för budgetåret 2017: Minskning av betalningsbemyndiganden och åtagandebemyndiganden i enlighet med uppdaterade utgifts- och inkomstberäkningar (egna medel och böter) (14275/2017 – C8-0417/2017 – 2017/2217(BUD))	160
2018/C 356/36	Europaparlamentets resolution av den 30 november 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om att ta Europeiska unionens solidaritetsfond i anspråk för att möjliggöra förskottsutbetalningar från unionens allmänna budget för 2018 (COM(2017)0270 – C8-0161/2017 – 2017/2076(BUD))	163
2018/C 356/37	Europaparlamentets resolution av den 30 november 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ianspråktagande av flexibilitetsmekanismen för finansiering av omedelbara budgetåtgärder för att hantera de utmaningar som migration, flyktingströmmar och säkerhetshot innebär (COM(2017)0271 – C8-0163/2017 – 2017/2077(BUD))	165
2018/C 356/38	Europaparlamentets resolution av den 30 november 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan från Grekland – EGF/2017/003 GR/Attica retail) (COM(2017)0613 – C8-0360/2017 – 2017/2229(BUD))	168
2018/C 356/39	Europaparlamentets resolution av den 30 november 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (ansökan från Finland – EGF/2017/005 FI/Retail) (COM(2017)0618 – C8-0364/2017 – 2017/2231(BUD))	172
2018/C 356/40	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 30 november 2017 om det gemensamma förslag till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2018 som förlikningskommittén har antagit inom ramen för budgetförfarandet (14587/2017 – C8-0416/2017 – 2017/2044(BUD))	176
2018/C 356/41	P8_TA(2017)0460 Ändringarna av medlen för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt medlen för målet Investering för tillväxt och sysselsättning och målet Europeiskt territoriellt samarbete ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 30 november 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller ändringarna av medlen för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt medlen för målet Investering för tillväxt och sysselsättning och målet Europeiskt territoriellt samarbete (COM(2017)0565 – C8-0342/2017 – 2017/0247(COD)) P8_TC1-COD(2017)0247 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 30 november 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/…om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller ändringarna av medlen för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning samt medlen för målet Investering för tillväxt och sysselsättning och för målet Europeiskt territoriellt samarbete	196
2018/C 356/42	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 30 november 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska unionen och Arabrepubliken Egypten som fastställer villkoren för Arabrepubliken Egyptens deltagande i partnerskapet för forskning och innovation i Medelhavsområdet (Prima) (11965/2017 – C8-0345/2017 – 2017/0196(NLE))	197
2018/C 356/43	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 30 november 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska unionen och Demokratiska folkrepubliken Algeriet som fastställer villkoren för Demokratiska folkrepubliken Algeriets deltagande i partnerskapet för forskning och innovation i Medelhavsområdet (Prima) (11964/2017 – C8-0346/2017 – 2017/0197(NLE))	198
2018/C 356/44	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 30 november 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om vetenskapligt och tekniskt samarbete mellan Europeiska unionen och Hashemitiska konungariket Jordanien som fastställer villkoren för Hashemitiska konungariket Jordaniens deltagande i partnerskapet för forskning och innovation i Medelhavsområdet (Prima) (11966/2017 – C8-0343/2017 – 2017/0200(NLE))	199
2018/C 356/45	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 30 november 2017 om förslaget till rådets beslut om bemyndigande för Rumänien att i Europeiska unionens intresse godta Chiles, Islands och Bahamas anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (COM(2017)0360 – C8-0234/2017 – 2017/0150(NLE))	200
2018/C 356/46	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 30 november 2017 om förslaget till rådets beslut om bemyndigande för Österrike och Rumänien att i Europeiska unionens intresse godta Panamas, Uruguays, Colombias och El Salvadors anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (COM(2017)0369 – C8-0231/2017 – 2017/0153(NLE))	201
2018/C 356/47	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 30 november 2017 om förslaget till rådets beslut om bemyndigande för Kroatien, Nederländerna, Portugal och Rumänien att i Europeiska unionens intresse godta San Marinos anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (COM(2017)0359 – C8-0232/2017 – 2017/0149(NLE))	202
2018/C 356/48	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 30 november 2017 om förslaget till rådets beslut om bemyndigande för Luxemburg och Rumänien att i Europeiska unionens intresse godta Georgiens och Sydafrikas anslutning till 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn (COM(2017)0357 – C8-0233/2017 – 2017/0148(NLE))	203
2018/C 356/49	P8_TA(2017)0468 Övergångsbestämmelser för att mildra inverkan av införandet av IFRS 9 ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 30 november 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller bruttosoliditetsgrad, stabil nettofinansieringskvot, krav för kapitalbas och kvalificerade skulder, motpartsrisk, marknadsrisk, exponeringar mot centrala motparter, exponeringar mot företag för kollektiva investeringar, stora exponeringar, rapporteringskrav och krav på offentliggörande av information samt om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (COM(2016)0850 – C8-0158/2017 – 2016/0360B(COD)) P8_TC1-COD(2016)0360B Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 30 november 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om ändring av förordning (EU) nr 575/2013 vad gäller övergångsarrangemang för att mildra inverkan på kapitalbasen av införandet av IFRS 9 och för hanteringen av vissa av den offentliga sektorns exponeringar uttryckta i en medlemsstats nationella valuta som stora exponeringar	204
2018/C 356/50	P8_TA(2017)0469 Instrument som bidrar till stabilitet och fred ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 30 november 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 230/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred (COM(2016)0447 – C8-0264/2016 – 2016/0207(COD)) P8_TC1-COD(2016)0207 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 30 november 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om ändring av förordning (EU) nr 230/2014 om inrättande av ett instrument som bidrar till stabilitet och fred	206
2018/C 356/51	P8_TA(2017)0470 Rangordningen av skuldinstrument utan säkerhet i en insolvenshierarki ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 30 november 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU vad gäller rangordningen av skuldinstrument utan säkerhet i en insolvenshierarki (COM(2016)0853 – C8-0479/2016 – 2016/0363(COD)) P8_TC1-COD(2016)0363 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 30 november 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/…om ändring av direktiv 2014/59/EU vad gäller rangordningen av skuldinstrument utan säkerhet i en insolvenshierarki	208
2018/C 356/52	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 30 november 2017 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv 2006/112/EG och direktiv 2009/132/EG vad gäller vissa skyldigheter på mervärdesskatteområdet för tillhandahållande av tjänster och distansförsäljning av varor (COM(2016)0757 – C8-0004/2017 – 2016/0370(CNS))	209
2018/C 356/53	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 30 november 2017 om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 904/2010 om administrativt samarbete och kampen mot mervärdesskattebedrägeri (COM(2016)0755 – C8-0003/2017 – 2016/0371(CNS))	217

Innehållsförteckning		Sida

	EUROPAPARLAMENTET SESSIONEN 2017–2018 Sammanträdena den 13–16 november 2017 Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 147, 26.4.2018 . ANTAGNA TEXTER Sammanträdena den 29 och 30 november 2017 Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 156, 3.5.2018 . ANTAGNA TEXTER	1

	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	RESOLUTIONER
	Europaparlamentet
	Tisdagen den 14 november 2017
2018/C 356/01	Europaparlamentets resolution av den 14 november 2017 om Att rädda liv: öka bilsäkerheten i EU (2017/2085(INI))	2
2018/C 356/02	Europaparlamentets resolution av den 14 november 2017 om regioners användning av sammanhållningspolitiska instrument för att hantera demografiska förändringar (2016/2245(INI))	10
2018/C 356/03	Europaparlamentets resolution av den 14 november 2017 om handlingsplanen för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag (2017/2066(ΙΝΙ))	20
	Onsdagen den 15 november 2017
2018/C 356/04	Europaparlamentets resolution av den 15 november 2017 om rättsstatlighet i Malta (2017/2935(RSP))	29
2018/C 356/05	Europaparlamentets resolution av den 15 november 2017 om multilaterala förhandlingar inför WTO:s elfte ministerkonferens i Buenos Aires den 10–13 december 2017 (2017/2861(RSP))	34
2018/C 356/06	Europaparlamentets resolution av den 15 november 2017 om en handlingsplan för naturen, människorna och näringslivet (2017/2819(RSP))	38
2018/C 356/07	Europaparlamentets resolution av den 15 november 2017 om situationen i fråga om rättsstatlighet och demokrati i Polen (2017/2931(RSP))	44
	Torsdagen den 16 november 2017
2018/C 356/08	Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om yttrandefriheten i Sudan, särskilt fallet Mohamed Zine al-Abidine (2017/2961(RSP))	50
2018/C 356/09	Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om terroristattacker i Somalia (2017/2962(RSP))	53
2018/C 356/10	Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om Madagaskar (2017/2963(RSP))	58
2018/C 356/11	Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 16 november 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av partnerskapsavtalet om förbindelser och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Nya Zeeland, å andra sidan (15470/2016 – C8-0027/2017 – 2016/0366(NLE) – 2017/2050(INI))	62
2018/C 356/12	Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om EU–Afrika-strategin: en satsning på utveckling (2017/2083(INI))	66
2018/C 356/13	Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2016 (2017/2126(INI))	77
2018/C 356/14	Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om granskningen av genomförandet av EU:s miljöpolitik (2017/2705(RSP))	84
2018/C 356/15	Europaparlamentets resolution av den 16 november 2017 om bekämpning av ojämlikhet som ett sätt att stimulera sysselsättning och tillväxt (2016/2269(INI))	89
	Torsdagen den 30 november 2017
2018/C 356/16	Europaparlamentets resolution av den 30 november 2017 om situationen i Jemen (2017/2849(RSP))	104
2018/C 356/17	Europaparlamentets resolution av den 30 november 2017 om genomförandet av EU:s handikappstrategi (2017/2127(INI))	110
	REKOMMENDATIONER
	Europaparlamentet
	Onsdagen den 15 november 2017
2018/C 356/18	Europaparlamentets rekommendation av den 15 november 2017 till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om det östliga partnerskapet inför toppmötet i november 2017 (2017/2130(INI))	130

Kommissionens förslag	Ändring
Bestämmelserna i detta avsnitt ska tillämpas från och med den 1 januari 2021.	Bestämmelserna i detta avsnitt ska tillämpas från och med den 1 januari 2021. Medlemsstaterna ska utan dröjsmål utbyta all information som avses i underavsnitt 2, om inget annat uttryckligen anges.

Kommissionens förslag	Ändring
4. Varje medlemsstat ska underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om närmare uppgifter om den behöriga person som ansvarar för samordningen av administrativa utredningar i den medlemsstaten.	4. Varje medlemsstat ska underrätta de övriga medlemsstaterna och kommissionen om närmare uppgifter om den behöriga person som ansvarar för samordningen av administrativa utredningar i den medlemsstaten. Dessa uppgifter ska offentliggöras på kommissionens webbplats.

Kommissionens förslag	Ändring
	Inom två år från och med den dag då denna förordning börjar tillämpas ska kommissionen genomföra en översyn för att säkerställa att avgiften är genomförbar och kostnadseffektiv, och vid behov vidta korrigeringsåtgärder.

Kommissionens förslag	Ändring
Medlemsstaterna ska låta kommissionen få tillgång till statistiska uppgifter som lagrats i deras elektroniska system i enlighet med artikel 17.1 d. Denna information får inte innehålla personuppgifter.	Medlemsstaterna ska låta kommissionen få tillgång till statistiska uppgifter som lagrats i deras elektroniska system i enlighet med artikel 17.1 d. Denna information får inte innehålla personuppgifter och ska begränsas till uppgifter som är nödvändiga för statistiska ändamål .