Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2018/C 341/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 328, 17.9.2018

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 319, 10.9.2018

EUT C 311, 3.9.2018

EUT C 301, 27.8.2018

EUT C 294, 20.8.2018

EUT C 285, 13.8.2018

EUT C 276, 6.8.2018

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

Domstolens beslut (sjätte avdelningen) av den 12 juli 2018 (begäran om förhandsavgörande från Rayonen sad Svilengrad – Bulgarien) – brottmål mot Daniela Pinzaru, Robert-Andrei Cirstinoiu

(Mål C-707/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Kontroll av kontanta medel som förs in i eller ut ur Europeiska unionen - Förordning (EG) nr 1889/2005 - Åsidosättande av deklarationsskyldigheten - Sanktioner i nationell rätt - Det belopp som inte deklarerats konfiskeras och tillfaller staten - Frihetsberövande sanktion - Bötesbeloppet är dubbelt så högt som det belopp som åsidosättandet avser - Proportionalitet))

(2018/C 341/02)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Rayonen sad Svilengrad

Parter i målet vid den nationella domstolen

Daniela Pinzaru, Robert-Andrei Cirstinoiu

Avgörande

Artikel 9.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1889/2005 av den 26 oktober 2005 om kontroller av kontanta medel som förs in i eller ut ur gemenskapen, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den i det nationella målet, som för att sanktionera ett åsidosättande av deklarationsskyldigheten i artikel 3 i samma förordning dels föreskriver att det belopp som inte deklarerats konfiskeras och tillfaller staten, dels föreskriver en frihetsberövande sanktion upp till sex år eller ett bötesbelopp som är dubbelt så högt som det belopp som åsidosättandet avser.

---

(1)  EUT C 94, 12.3.2018.

Domstolens beslut (första avdelningen) av den 5 juli 2018 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State – Nederländerna) – Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie mot C och J, S mot Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

(Mål C-269/18 PPU) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Förfarandet för brådskande mål om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd - Direktiv 2013/32/EU - Artikel 46.6 och 46.8 - Uppenbart ogrundad ansökan om internationellt skydd - Rätt till ett effektivt rättsmedel - Tillstånd att stanna kvar på en medlemsstats territorium - Direktiv 2008/115/EG - Artiklarna 2, 3 och 15 - Olaglig vistelse - Förvar))

(2018/C 341/03)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie, J, S

Motparter: C, Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

Avgörande

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna och Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd ska tolkas så, att de utgör hinder för att en tredjelandsmedborgare, vars ansökan om internationellt skydd har avslagits i första instans av behörig administrativ myndighet som uppenbart ogrundad, tas i förvar inför utvisning, när denne enligt artikel 46.6 och 46.8 2013/32 har en laglig rätt att stanna kvar i landet i avvaktan på resultatet av hans eller hennes överklagande av beslutet om avslag på ansökan om internationellt skydd.

---

(1)  EUT C 276, 6.8.2018.

Överklagande ingett den 17 maj 2018 av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 7 mars 2018 i mål T-6/17, Equivalenza Manufactory mot EUIPO – ITM Entreprises (Black Label by Equivalenza)

(Mål C-328/18 P)

(2018/C 341/04)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)

Övriga parter i målet: Equivalenza Manufactory, S.L. e ITM Entreprises SAS

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen, och

—	förplikta klaganden i målet vid tribunalen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tribunalen har åsidosatt artikel 8.1 b i förordningen om EU-varumärken av följande skäl:

1.	Tribunalen motsade sig själv när den fann att det förelåg visuell likhet och samtidigt uppgav att tecknen inte liknande varandra i visuellt hänseende.

2.	Tribunalen gjorde fel när den onyanserat bekräftade den påstådda skillnaden i begreppsmässigt hänseende som överklagandenämnden kommit fram till.

3.	Tribunalen gjorde fel när den undersökte köpvanorna i samband med bedömningen av likheten mellan kännetecknen, i stället för i samband med den övergripande bedömningen av förväxlingsrisken.

4.	Tribunalen gjorde fel när den slog fast att de motstående kännetecknen inte liknar varandra, trots att den medgett att de i medelhög grad liknar varandra i fonetiskt hänseende.

Överklagande ingett den 21 juni 2018 av H av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 11 april 2018 i mål T-271/10 RENV, H mot Europeiska unionens råd

(Mål C-413/18 P)

(2018/C 341/05)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: H (ombud: M. Velardo, avvocatessa)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva domen av den 11 april 2018 i mål T-271/10 RENV, H/Europeiska unionens råd, till den del tribunalen ogillande av klagandens talan om ogiltigförklaring av beslutet av den 7 april 2010, vilket undertecknats av personalchefen för Europeiska unionens polisuppdrag, genom vilket klaganden, genom omplacering, insattes i tjänsten som ”Criminal Justice Adviser – Prosecutor” vid regionkontoret i Banja Luka (Bosnien och Hercegovina), alternativt beslutet av den 30 april 2010, vilket undertecknats av den uppdragschef som avses i artikel 6 i rådets beslut 2009/906/Gusp (1) av den 8 december 2009, om Europeiska unionens polisuppdrag (EUPM) i Bosnien och Hercegovina (BiH), och i den mån talan om skadestånd till följd rättsstridigheten av nämnda beslut ogillas,

—	avgöra målet och, vid behov, återförvisa det till tribunalen, samt

—	förplikta sökanden i tribunalen att ersätta rättegångskostnaderna i såväl mål C-455/14 P som i förevarande mål.

Grunder och huvudargument

—

Klaganden gör gällande att artikel 216 i tribunalens rättegångsregler och artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna har åsidosatts, i den mån den överklagade domen meddelades av en avdelning vars sammansättning delvis var densamma som meddelade det avgörande som Europeiska unionens domstol ogiltigförklarade.

—

Vad gäller vilka befogenheter chefen för Europeiska unionens polisuppdrag hade att besluta om omplacering av personal och den utstationerande medlemsstatens roll i samband med omplacering av utstationerad personal, gör klaganden gällande att artikel 61 andra stycket i domstolens stadga har åsidosatts i den mån tribunalen inte följde avgörandet i det mål som domstolen hade återförvisat till den.

—	Missuppfattning av bevisning.

—	Åsidosättande av rätten till försvar och likabehandling, i den mån klaganden inte bereddes möjlighet att yttra sig över vissa handlingar och skriftliga yttranden som rådet hade inkommit med under förfarandet vid tribunalen.

—	Åsidosättande av artikel 134.1 i rättegångsreglerna i den mån det anges att klaganden ska bära kostnaderna i mål C-455/14 P, som klaganden vann.

---

(1)  EUT L 322, 2009, s. 22.

Överklagande ingett den 26 juni 2018 av European Citizens’ Initiative One of Us av den dom som tribunalen (andra avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 23 april 2018 i mål T-561/14, European Citizens’ Initiative One of Us m.fl. mot Europeiska kommissionen

(Mål C-418/18 P)

(2018/C 341/06)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: European Citizens' Initiative One of Us (ombud: P. Diamond, Barrister, R. Kiska, Solicitor)

Övriga parter i målet: Republiken Polen, Europeiska kommissionen, Europaparlamentet, Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 23 april 2018 i mål nr T-561/14;

—	ogiltigförklara det angripna meddelandet COM(2014) 355 slutlig av den 28 maj 2014;

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna för överklagandet och för förhandlingen i första instans.

Grunder och huvudargument

För det första har tribunalen gjort en felaktig tillämpning av artikel 117 FEU mot bakgrund av artikel 11.4 FEU, artikel 24 FEUF och förordning 211/2011 (1); den skönsmässiga bedömning som kommissionen gör måste vara förenlig med de syften som finns beträffande europeiskt medborgarinitiativ. I tribunalens dom beaktas inte lagstiftarens avsikt med förordningen, vilken följaktligen blir en papperskonstruktion.

För det andra har tribunalen gjort fel när den inte fann att kommissionens meddelande COM (2014) 355 final (2) inte anger dess juridiska och politiska slutsatser separat, vilket krävs enligt förordning (EU) nr 211/2011.

För det tredje har tribunalen inte gjort granskningen av kommissionens meddelande COM(2014) 355 final med den noggrannhet som förutsätts. Tribunalen har tillämpat ett kriterium som innebär en begränsad granskning, nämligen en prövning av huruvida det har förekommit något uppenbart fel.

För det fjärde, under alla omständigheter, om den av tribunalen tillämpade nivån för granskning innebär en korrekt rättslig prövning (vilket inte godtas), anför klagandena att tribunalen gjorde en felaktig bedömning när den fann att kommissionens motivering i kommissionens meddelande COM (2014) 355 final uppfyller kravet på att inte innehålla något uppenbart fel. Kommissionen har bland annat inte tillämpat domen i mål C-34/10, Oliver Brüstle mot Greenpeace e.V, på ett korrekt sätt och inte övervägt effekterna av systemet med tre ”kontrollnivåer”, som inte tillhandahåller några etiska garantier (och, faktiskt, tillhandahåller incitament för medlemsstaterna att försvaga sina egna etiska garantier för att få åtkomst till forskningsmedel). Kommissionen har vidare gjort uppenbart fel genom att ange att tillgång till abort är en internationell skyldighet som följer av åtgärdsprogrammet från den internationella konferensen om befolkning och utveckling från 1994 och FN:s millenieutvecklingsmål. Vidare har den gjort fel genom sitt ologiska påstående att finansiering av organisationer som främjar och praktiserar abort i utvecklingsländer skulle vara välgörande för mödravård, i stället för att öka anslagen för att höja de grovt underbemannade och bristfälliga hälso- och sjukvårdssystemen i dessa nationer.

För det femte har tribunalen kvalificerat det europeiska medborgarinitiativet på ett felaktigt sätt, nämligen som ett initiativ för att främja tre specifika lagförslag, i stället för ett initiativ för att skydda embryots värdighet. Tribunalen har således misslyckats med att på ett korrekt sätt hantera frågorna i detta mål.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 211/2011 av den 16 februari 2011 om medborgarinitiativet (EUT L 65, 2011, s. 1).

(2)  Meddelande från kommissionen om det europeiska medborgarinitiativet ”En av oss”.

Överklagande ingett den 26 juni 2018 av Europeiska utrikestjänsten av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 13 april 2018 i mål T-119/17, Alba Aguilera mot utrikestjänsten

(Mål C-427/18 P)

(2018/C 341/07)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska utrikestjänsten (ombud: S. Marquardt och R. Spac, M. Troncoso Ferrer, abogado, F.-M. Hislaire, avocat, S. Moya Izquierdo, abogada)

Övriga parter i målet: Ruben Alba Aguilera, Simone Barenghi, Massimo Bonannini, Antonio Capone, Stéphanie Carette, Alejo Carrasco Garcia, Francisco Carreras Sequeros, Carl Daspect, Nathalie Devos, Jean-Baptiste Fauvel, Paula Cristina Fernandes, Stephan Fox, Birgitte Hagelund, Chantal Hebberecht, Karin Kaup-Laponin, Terhi Lehtinen, Sandrine Marot, David Mogollon, Clara Molera Gui, Daniele Morbin, Charlotte Onraet, Augusto Piccagli, Gary Quince, Pierre-Luc Vanhaeverbeke, Tamara Vleminckx, Birgit Vleugels, Robert Wade, Luca Zampetti

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	ta upp överklagandet till prövning och bifalla detsamma,

—	följaktligen upphäva tribunalens dom av den 13 april 2018 i mål T-119/17,

—	bifalla utrikestjänstens yrkanden i första instans, och

—	förplikta de övriga parterna i målet att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanser.

Grunder och huvudargument

Den första överklagandegrunden avser felaktig rättstillämpning i tribunalens tolkning av artikel 1 i bilaga X till tjänsteföreskrifterna. Enligt tribunalen föreskriver den bestämmelsen en skyldighet att anta allmänna genomförandebestämmelser i enlighet med artikel 110 i tjänsteföreskrifterna, som gäller bilaga X i tjänsteföreskrifterna i dess helhet, däribland artikel 10 i denna (punkterna 30 och 31 i den överklagade domen). Lagstiftaren har emellertid uttryckligen i bilaga X angett en skyldighet att anta allmänna genomförandebestämmelser endast i artikel 3. I andra bestämmelser, såsom artikel 2 andra stycket, artikel 5.2, artikel 8 första stycket, eller artiklarna 10 och 21, har lagstiftaren däremot endast föreskrivit ”villkor” eller ”tillämpningsföreskrifter” som antas av tillsättningsmyndigheten.

Den andra överklagandegrunden avser en felaktig rättstillämpning i tribunalens tolkning av artikel 10 i bilaga X, i det att den skulle utgöra en bestämmelse som saknar tydlighet och exakthet till den grad att den kan bli föremål för en skönsmässig tillämpning, vilket kräver att allmänna genomförandebestämmelser antas (punkterna 28 och 29 i den överklagade domen). Klaganden gör gällande att artikel 10 i bilaga X tillhandahåller en rättslig ram som är tillräckligt detaljerad och tydligt avgränsar tillsättningsmyndighetens skönsmässiga utrymme.

Överklagande ingett den 2 juli 2018 av Shanxi Taigang Stainless Steel Co. Ltd av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 23 april 2018 i mål T-675/15, Shanxi Taigang Stainless Steel mot Europeiska kommissionen

(Mål C-436/18 P)

(2018/C 341/08)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Shanxi Taigang Stainless Steel Co. Ltd (ombud: E. Vermulst, J. Cornelis, advocaten)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Eurofer, Association Européenne de l'Acier, ASBL

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 23 april 2018 i mål T-675/15, Shanxi Taigang Stainless Steel Co. Ltd mot Europeiska kommissionen,

—	ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/1429 av den 26 augusti 2015 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av kallvalsade platta produkter av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina, (1) i den del den avser klaganden, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta klagandens rättegångskostnader i detta överklagande samt de rättegångskostnader som uppkommit vid tribunalen i mål T-675/15,

alternativt,

—	återförvisa målet till tribunalen, och

—	fastställa att de rättegångskostnader som uppkommit vid tribunalen samt rättegångskostnaderna i överklagandet ska anstå.

Grunder och huvudargument

Till stöd för överklagandet åberopar klaganden två grunder.

För det första har det genom den överklagade domen gjorts en rättsstridig tolkning av den andra meningen i det andra stycket i artikel 2.7 a i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, (2) genom att vid valet av motsvarande land läsa in ett villkor i denna bestämmelse som inte framgår av dess lydelse.

För det andra strider den överklagade domen mot artikel 2.7 a i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 genom att det slås fast att justeringar av normalvärdet i princip inte kan göras när denna bestämmelse tillämpas.

---

(1)  EUT L 224, 2015, s. 10.

(2)  EUT L 343, 2009, s. 51.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administrativen sad Sofia-grad (Bulgarien) den 12 juli 2018 – GVC Services (Bulgaria) EOOD mot Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika” Sofia

(Mål C-458/18)

(2018/C 341/09)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Sofia-grad

Parter i det nationella målet

Klagande: GVC Services (Bulgaria) EOOD

Motpart: Direktor na Direktsia ”Obzhalvane i danachno-osiguritelna praktika” Sofia

Tolkningsfrågor

1)	Ska artikel 2 a i i förening med bilaga I del A ab i direktiv 2011/96/EU (1) tolkas så att ”bolag som bildats enligt brittisk rätt” även omfattar bolag som bildats på Gibraltar?

2)	Ska artikel 2 a iii i förening med bilaga I del B i direktiv 2011/96/EU tolkas så att ”corporation tax i Förenade kungariket” även omfattar bolagsskatten som ska tas ut på Gibraltar?

---

(1)  Rådets direktiv 2011/96/EU av den 30 november 2011 om ett gemensamt beskattningssystem för moderbolag och dotterbolag hemmahörande i olika medlemsstater (EUT L 345, 2011, s. 8).

Överklagande ingett den 13 juli 2018 av Changmao Biochemical Engineering Co. Ltd av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 3 maj 2018 i mål T-431/12, Distillerie Bonollo m.fl. mot Europeiska unionens råd

(Mål C-461/18 P)

(2018/C 341/10)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Changmao Biochemical Engineering Co. Ltd (ombud: K. Adamantopoulos, P. Billiet, lawyers)

Övriga parter i målet: Distillerie Bonollo SpA, Industria Chimica Valenzana (ICV) SpA, Distillerie Mazzari SpA, Caviro Distillerie Srl, Comercial Química Sarasa, SL, Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva, i dess helhet, den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 3 maj 2018 i mål T-431/12, och

—	förplikta sökandena i tribunalen att ersätta klagandens rättegångskostnader för förevarande överklagande och förfarandet i tribunalen i mål T-431/12.

Grunder och huvudargument

Klaganden har anfört en enda grund till stöd för sin talan. Enligt klaganden gjorde sig tribunalen skyldig till en uppenbart oriktig rättstillämpning när den fann att artikel 11.9 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (1) av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen, som låg till grund för antagandet av förordning 626/2012 (2) (”grundförordningen”) inte tillåter EU-institutionerna att konstruera den berörda produktens normalvärde vid beräkningen av dumpningsmarginalen i samband med en partiell interimsöversyn av antidumpningsåtgärder, om EU-institutionerna under den ursprungliga antidumpningsundersökningen i detta syfte använt den faktiska försäljningen på hemmamarknaden.

1.

Klaganden gör för det första gällande att konstruerandet av normalvärdet inte utgör en annan metod jämfört med fastställandet av normalvärdet utifrån faktisk försäljning på hemmamarknaden eftersom de båda syftar till att fastställa normalvärdet så korrekt som möjligt med beaktande av de särskilda omständigheterna i varje enskilt fall, och uppgifter om kostnader och priser som förändras över tid. I artikel 2.1–2.6 i grundförordningen anges ett antal omständigheter som kan motivera att i förekommande fall använda ett konstruerat normalvärde istället för att använda faktisk försäljning på hemmamarknaden för att beräkna antidumpningsmarginalen. Att begränsa EU-institutionernas möjlighet att välja att konstruera normalvärdet vid en partiell interimsöversyn när de använt faktisk försäljning på hemmamarknaden i tidigare undersökningar berövar EU-institutionerna möjligheten att välja de olika alternativ som anges i artikel 2 i grundförordningen. Med tanke på de stora kostnadsskillnaderna mellan vinsyra som tillverkas med en naturlig produktionsmetod och syntetiskt framställd vinsyra avspeglade ett konstruerat normalvärde för Argentina i förordning 626/2012 på bästa sätt omständigheten att den argentinska jämförbara tillverkaren framställde vinsyra med en naturlig produktionsmetod vilken är avsevärt dyrare än den syntetiska metod som klaganden använder.

2.

För det andra gör klaganden gällande att två kategorier av exportörer identifierades i den ursprungliga antidumpningsundersökningen: Samarbetsvilliga exportörer såsom klaganden, vilka beviljades marknadsekonomisk status i enlighet med artikel 2.7 b i grundförordningen, och icke samarbetsvilliga tillverkare, som inte beviljades marknadsekonomisk status, och avseende vilka EU-institutionerna tillämpade metoden med ”de mest tillförlitliga uppgifter som finns tillgängliga” i enlighet med artikel 18 i grundförordningen. Under den partiella interimsöversyn som föregick antagandet av förordning 626/2012 nekade EU-institutionerna de samarbetsvilliga exportörerna såsom klaganden marknadsekonomisk status och deras normalvärde fastställdes i enlighet med artikel 2.7 a i grundförordningen med hänvisning till Argentina, det jämförbara land som kommissionen valt. Denna kategori av exportörer fanns inte med vid den ursprungliga undersökningen. Även om artikel 11.9 i grundförordningen skulle tolkas så att den hindrar EU-institutionerna att i en partiell interimsöversyn använda konstruerade normalvärden istället för faktisk försäljning på hemmamarknaden, vilket den inte ska, skulle detta fortfarande inte hindra EU-institutionerna från att använda konstruerade normalvärden vad gäller en ny kategori exportörer, som samarbetar men inte har beviljats marknadsekonomisk status, vilken identifierades för första gången under den partiella interimsöversynen.

3.	Slutligen strider flera av slutsatserna i den överklagade domen mot fast rättspraxis från unionsdomstolen och WTO vad gäller såväl fastställandet av normalvärden som säkerställandet av rättvisa prisjämförelser och iakttagandet av exportörernas rätt till försvar.

---

(1)  EUT L 343, 2009, s. 51.

(2)  Rådets genomförandeförordning (EU) nr 626/2012 av den 26 juni 2012 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 349/2012 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vinsyra med ursprung i Folkrepubliken Kina Council (EUT L 182, 2012, s. 1.

Begäran om förhandsavgörande framställd av Městský soud v Praze (Republiken Tjeckien) den 30 juli 2018 – CS med flera mot České aerolinie a.s.

(Mål C-502/18)

(2018/C 341/11)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Městský soud v Praze

Parter i det nationella målet

Klagande: CS, DR, EQ, FP, GO, HN, IM, JL, KK, LJ, MI

Motpart: České aerolinie a.s.

Tolkningsfråga

Är ett EG-lufttrafikföretag skyldigt att ersätta resenärerna enligt artikel 3.5 andra meningen i [Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91] (1) när EG-lufttrafikföretaget i egenskap av avtalsslutande lufttrafikföretag genomförde den första etappen av en flygning med en mellanlandning på en flygplats i ett tredje land, från vilken, i enlighet med ett avtal om gemensam linjebeteckning (code sharing), ett lufttrafikföretag som inte är ett EG-lufttrafikföretag genomförde den andra etappen av flygningen, och ankomsten till den slutliga bestämmelseorten skedde med mer än tre timmars försening, och denna försening uppkom enbart under den andra etappen av flygningen?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1)

Beslut meddelat av ordföranden på domstolens den 7 juni 2018 – Guccio Gucci SpA mot Europeiska immatrialrättsmyndigheten (EUIPO) Guess? IP Holder LP

(Mål C-674/16) (1)

(2018/C 341/12)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på domstolen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 144 8.5.2017

Beslut meddelat av ordföranden på domstolen den 7 juni 2018 – Guccio Gucci SpA mot Europeiska unionens immatrialrättsmyndighet (EUIPO), Guess? IP Holder LP

(Mål C-675/16) (1)

(2018/C 341/13)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på domstolen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 144, 8.5.2017

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 13 juli 2018 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal d'Instance de Limoges – Frankrike) – Banque Solfea SA mot Jean-François Veitl

(Mål C-63/17) (1)

(2018/C 341/14)

Rättegångsspråk: franska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 114, 8.5.2017.

Beslut meddelat av ordföranden på domstolens fjärde avdelning den 2 juli 2018 (begäran om förhandsavgörande från Rechtbank Rotterdam – Nederländerna) – Sandd BV mot Autoriteit Consument en Markt, i närvaro av: Koninklijke PostNL BV

(Mål C-256/17) (1)

(2018/C 341/15)

Rättegångsspråk: nederländska

Ordföranden på domstolens fjärde avdelning har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 256, 7.8.2017.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 15 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Oradea – Rumänien) – Sindicatul Energia Oradea mot SC Termoelectrica SA

(Mål C-392/17) (1)

(2018/C 341/16)

Rättegångsspråk: rumänska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 293, 4.9.2017

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 22 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal d'Instance de Limoges – Frankrike) – BNP Paribas Personal Finance SA mot Roger Ducloux, Marie Josée Ducloux

(Mål C-618/17) (1)

(2018/C 341/17)

Rättegångsspråk: franska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 22, 22.1.2018.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 14 juni 2018 – Europeiska kommissionen mot Storhertigdömet Luxemburg, intervenient: Republiken Frankrike

(Mål C-20/18) (1)

(2018/C 341/18)

Rättegångsspråk: franska

Ordföranden på domstolen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 104, 19.3.2018.

Beslut meddelat av ordföranden på domstolens n avdelning den 4 juni 2018 – Europeiska kommissionen mot Republiken Bulgarien

(Mål C-61/18) (1)

(2018/C 341/19)

Rättegångsspråk: bulgariska

Ordföranden på domstolen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 112, 26.3.2018

Beslut meddelat av ordföranden på domstolen den 13 juni 2018 – Europeiska kommissionen mot Rumänien

(Mål C-116/18) (1)

(2018/C 341/20)

Rättegångsspråk: rumänska

Ordföranden på domstolen har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 142, 23.4.2018

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 22 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från Audiencia Provincial de Almería – Spanien) – Banco Mare Nostrum SA mot Ignacio Jesús Berenguel Nieto, Carmen Sonia Salinas López

(Mål C-147/18) (1)

(2018/C 341/21)

Rättegångsspråk: spanska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 166, 14.5.2018.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 26 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från Szombathelyi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság – Ungern) – FS mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

(Mål C-173/18) (1)

(2018/C 341/22)

Rättegångsspråk: ungerska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 221, 25.6.2018.

Beslut meddelat av domstolens ordförande den 21 juni 2018 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Piteşti – Rumäninen) – Maria-Cristina Dospinescu, Filofteia-Camelia Ganea, Petre Sinca, Luminiţa-Maria Ioniţă, Maria Burduv, Raluca-Marinela Traşcă mot Spitalul Judeţean de Urgenţă Vâlcea

(Mål C-205/18) (1)

(2018/C 341/23)

Rättegångsspråk: rumänska

Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.

---

(1)  EUT C 211, 18.6.2018.

Tribunalens dom av den 13 juli 2018 – PS mot EIB

(Mål T-612/16) (1)

((Personalmål - Personal på EIB - Social trygghet - Olycksfall i arbetet - Total och bestående invaliditet - Sjukdom som beror på tjänsteutövningen - System för försäkring mot olycksfall i arbetet och yrkessjukdomar - Pensionsavgift - Omsorgsplikt - Ansvar - Immateriell skada))

(2018/C 341/24)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: PS (ombud: advokaterna N. Lhoëst et G. Cludts)

Svarande: Europeiska investeringsbanken (EIB) (ombud: inledningsvis T. Gilliams, E. Raimond och G. Faedo, därefter T. Gilliams och G. Faedo, biträdda av advokaten A. Dal Ferro)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF om ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit sedan november 2013.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	PS ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 371, 10.10.2016 (Målet registrerades inledningsvis vid Europeiska unionens personaldomstol med målnummer F-42/16 och överfördes till Europeiska unionens tribunal den 1.9.2016).

Tribunalens dom av den 13 juli 2018 – Quadri di Cardano mot kommissionen

(Mål T-273/17) (1)

((Personalmål - Kontraktsanställda – Utlandstillägg - Artikel 4.1 b i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna - Den tidpunkt då fristen börjar löpa - Medborgare i tjänstgöringsstaten - Hemvist i tjänstgöringsstaten - Tjänstgöring i en internationell organisation - Avtal om bemanningsanställning))

(2018/C 341/25)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Alessandro Quadri di Cardano (Alicante, Spanien) (ombud: inledningsvis advokaterna N. de Montigny och J.-N. Louis, därefter advokaten N. de Montigny)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis T. Bohr och M. Mensi, därefter T. Bohr och L. Radu Bouyon)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av beslut av kommissionens byrå ”för löneadministration och individuella ersättningar” (PMO), av den 19 juli 2016, om avslag på sökandens begäran om utlandstillägg i samband med att han tillträdde sin tjänst på Inea.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Alessandro Quadri di Cardano ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 221, 10.7.2017.

Tribunalens dom av den 13 juli 2018 – Curto mot parlamentet

(Mål T-275/17) (1)

((Personalmål - Ackrediterade parlamentsassistenter - Artikel 24 i tjänsteföreskrifterna - Begäran om bistånd - Artikel 12a i tjänsteföreskrifterna - Mobbning - Rådgivande kommittén avseende mobbning och förebyggande av mobbning på arbetsplatsen som behandlar klagomål mellan ackrediterade parlamentsassistenter och ledamöter vid Europaparlamentet - Beslut att avslå begäran om bistånd - Oriktig bedömning - Biståndsskyldighetens omfattning - Det administrativa förfarandets längd - Skälig frist - Vägran att lämna ut rapporter upprättade av den rådgivande kommittén))

(2018/C 341/26)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Michela Curto (Genua, Italien) (ombud: advokaterna L. Levi och C. Bernard-Glanz)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: O. Caisou-Rousseau, E. Taneva och M. Rantala)

Saken

Talan som väckts med stöd av artikel 270 FEUF med yrkande om dels ogiltigförklaring av parlamentets beslut av den 30 juni 2016 i vilket den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal vid denna institution avslog sökandens begäran om bistånd av den 14 april 2014, dels yrkande om ersättning för den skada sökanden påstår sig ha lidit till följd av myndighetens åsidosättande av biståndsskyldigheten enligt artikel 24 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen, bland annat med anledning av förfarandets orimliga längd.

Domslut

1)	Europaparlamentets beslut av den 30 juni 2016 genom vilket den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal vid denna institution avslog Michela Curtos begäran om bistånd av den 14 april 2014 ogiltigförklaras.

2)	Parlamentet ska till Michela Curto utge skadestånd för den ideella skada hon lidit, till ett belopp på 10 000 euro jämte dröjsmålsränta, från och med den dag denna dom meddelas, enligt den räntesats som fastställts av Europeiska centralbanken (ECB) för huvudsakliga refinansieringstransaktioner.

3)	Parlamentet ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 239, 24.7.2017.

Tribunalens dom av den 13 juli 2018 – SQ mot EIB

(Mål T-377/17) (1)

((Personalmål - EIB:s anställda - Klagomål om mobbning - Administrativ utredning - Begreppet ”mobbning” - Krav på att det kritiserade handlandet upprepas för att fråga ska anses vara om ”mobbning” - Vägran att inleda ett disciplinärt förfarande mot den som begått handlingarna - Tystnadsplikt avseende huruvida ett administrativt utredningsförfarande pågår, och därefter avseende ett beslut om att avsluta ett förfarande för att fastställa att fråga är om mobbning))

(2018/C 341/27)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: SQ (ombud: advokaterna N Cambonie och P. Walter)

Svarande: Europeiska centralbanken (EIB) (ombud: G. Faedo och K. Carr, biträdda av B. Wägenbaur, advokat, och J. Currall, barrister)

Saken

Talan enligt artikel 50a.1 i stadgan för Europeiska unionens domstol och artikel 41 i EIB:s tjänsteföreskrifter med yrkande dels om delvis ogiltigförklaring av EIB:s ordförandes beslut av den 20 mars 2017, dels om skadestånd för den ideella och materiella skada sökanden påstås ha lidit på grund av mobbing från sin överordnade och på grund av EIB:s agerande.

Domslut

1)

Det beslut som ordföranden för Europeiska unionens inverstingsbank (EIB) antog den 20 mars 2017 ogiltigförklaras i den del begreppet ”mobbning” tillämpades felaktigt i beslutet, i den del det inte föreskrevs i beslutet att omedelbara disciplinära åtgärder skulle vidtas i ett fall av allvarlig mobbning vid EIB, samt i den del beslutets mottagare ålades tystnadsplikt i strid med ändamålen med ett utredningsförfarande avseende ett påstått fall av mobbning.

2)	Talan om ogiltigförklaring ogillas i övrigt.

3)	EIB ska utge 10 000 euro till SQ för den ideella skada denne lidit.

4)	Talan om skadestånd ogillas i övrigt.

5)	EIB ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av SQ:s kostnader.

6)	SQ ska bära hälften av sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 277, 21.8.2017.

Talan väckt den 22 juni 2018 – WI mot kommissionen

(Mål T-379/18)

(2018/C 341/28)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: WI (ombud: advokaterna T. Bontinck och A. Guillerme)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara de omtvistade besluten,

—	förplikta kommissionen att betala ut efterlevandepension till [WI], och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har åberopat två grunder till stöd för sin talan mot det beslut som Europeiska kommissionens byrå för löneadministration och individuella ersättningar (PMO) fattade den 16 augusti 2017 om att inte bevilja sökanden efterlevandepension, och mot det bekräftande beslutet.

1.

Första grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning av begreppet efterlevande make och åsidosatte artikel 1d.2 och artikel 17 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna), när den grundande sig på en restriktiv och felaktig tolkning av det begrepp efterlevande make som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna för att avslå sökandens ansökan om att tillerkännas ställning som efterlevande make.

2.

Andra grunden: Kommissionen åsidosatte principen om god förvaltningssed och omsorgsplikten, i och med att kommissionen borde, enligt sökanden, ha beaktat de särskilda omständigheterna i fallet vid tolkningen av artikel 17 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna så att sökanden kunde få full rätt till pension i egenskap av efterlevande make.

Talan väckt den 6 juli 2018 – CdT mot EUIPO

(Mål T-417/18)

(2018/C 341/29)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Översättningscentrum för Europeiska unionens organ (ombud: J. Rikkert och M. Garnier)

Svarande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara immaterialrättsmyndighetens beslut av den 26 april 2018 om att säga upp det avtal som ingåtts med CdT,

—	ogiltigförklara immaterialrättsmyndighetens beslut av den 26 april 2018 om att förbehålla sig rätten att genomföra samtliga preliminära åtgärder som krävs för att trygga ett fortsatt tillhandahållande av översättningstjänster, bland annat genom att offentliggöra upphandlingsförfaranden,

—

ogiltigförklara immaterialrättsmyndighetens beslut att offentliggöra ett upphandlingsförfarande för tillhandahållande av översättningstjänster, med referens 2018/S 114-258472 i Europeiska unionens officiella tidning, och förbjuda immaterialrättsmyndigheten att tilldela kontrakt i enlighet med detta upphandlingsförfarande,

—	fastställa att offentliggörandet av ett upphandlingsförfarande för tillhandahållande av översättningstjänster av unionens byråer eller andra organ, vars inrättandeförordning anger att översättningstjänsterna ska tillhandahållas av CdT, är rättsstridigt, och

—	förplikta immaterialrättsmyndigheten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.

Den första grunden avser ett åsidosättande av förfarandet. Sökanden anser dels att bestämmelserna i artikel 11 i CdT:s inrättandeförordning är tillämpliga för det fall att meningsskiljaktigheter uppstår mellan CdT och dess klienter, dels att Europeiska unionens immaterialrättsmyndighets (nedan kallad immaterialrättsmyndigheten) beslut av den 26 april 2018 om att förbehålla sig rätten att genomföra samtliga åtgärder som krävs för att trygga fortsatt tillhandahållande av översättningstjänster utgör ett åsidosättande av artikel 11 i CdT:s inrättandeförordning, såtillvida det medlingsförfarande som föreskrivs i denna artikel för det fall att meningsskiljaktigheter uppstår mellan dessa två organ inte har iakttagits.

2.

Den andra grunden avser immaterialrättsmyndighetens bristande förutseende. I detta avseende anser sökanden: — för det första, att den situation som immaterialrättsmyndigheten försatt sig i utgör ett åsidosättande av artikel 148 i immaterialrättsmyndighetens inrättandeförordning och artikel 2 i CdT:s inrättandeförordning, eftersom den kan leda till att ett giltigt avtal saknas från och med den 1 januari 2019, — för det andra, att centrets olika klienter framgår av den samlade utformningen av artikel 2 i CdT:s inrättandeförordning, som uttryckligen anger, i punkt 1, de sju byråer och organ, däribland immaterialrättsmyndigheten, till vilka centret tillhandahåller de översättningstjänster som är nödvändiga för att dessa byråer och organ ska fungera. I punkt 3 anges även de institutioner och organ som har egna översättningsavdelningar och som får anlita CdT:s tjänster på frivilligbasis, och — för det tredje, att det framgår av dessa båda punkter att de byråer som förtecknas i punkt 1 inte får besluta, på frivilligbasis, huruvida de ska anlita CdT:s tjänster eller ej, och därmed får de säga upp avtalet med CdT endast för det fall att ett annat avtal träder i kraft därefter.

3.

Den tredje grunden avser att myndigheten saknade behörighet att offentliggöra ett upphandlingsförfarande för översättningstjänster. Utan att föregripa resultatet av utvärderingen av det upphandlingsförfarande immaterialrättsmyndigheten har offentliggjort, hävdar sökanden att immaterialrättsmyndigheten, från och med det att beslutet om att genomföra ett upphandlingsförfarande antogs, har försatt sig i en situation där den inte kan iaktta artiklarna 148 och 2 i immaterialrättsmyndighetens respektive CdT:s inrättandeförordning. Sökanden gör slutligen gällande att i förevarande fall utgör undertecknande av avtal och köp av översättningstjänster ett klart åsidosättande av ovannämnda artikel 148, och att immaterialrättsmyndigheten därmed saknar rättsligt stöd att fullfölja ett sådant förfarande innan ordinarie giltighetstid löpt ut, det vill säga vid undertecknandet av nya avtal.

Talan väckt den 10 juli 2018 – JPMorgan Chase m.fl. mot kommissionen

(Mål T-420/18)

(2018/C 341/30)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökanden: JPMorgan Chase & Co. (New York, New York, Förenta Staterna), JPMorgan Chase Bank, National Association (Columbus, Ohio, Förenta Staterna), J.P. Morgan Services LLP (London, Förenade Kungariket) (ombud: M. Lester, QC, D. Piccinin och D. Heaton, barristers, N. French, B. Tormey, N. Frey och D. Das, solicitors)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det omtvistade beslutet i sin helhet, så att ingen version av överträdelsebeslutet kan offentliggöras innan tribunalen har avgjort målet om ogiltigförklaring av överträdelsen,

—	i andra hand, delvis ogiltigförklara det omtvistade beslutet och godta de ändringar som Europeiska kommissionen förkastade enligt vad som anges i grunderna 2–4, och

—	förplikta kommissionen att bära sökandenas rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökandena yrkar att kommissionens beslut C(2018) 2745 final av den 27 april 2018 om invändningar mot att uppgifter röjs genom offentliggörande, vilka sökandena framställt i enlighet med artikel 8 i Europeiska kommissionens ordförandes beslut 2011/695/EU av den 13 oktober 2011 (EUT L 275, 2011, s. 29) om förhörsombudets funktion och kompetensområde i vissa konkurrensförfaraden (ärende AT.39914 – Räntederivat i euro) ska ogiltigförklaras.

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fyra grunder.

1.

Den första grunden avser att kommissionen åsidosatte principen om oskuldpresumtion genom att avslå sökandens begäran om att skjuta upp offentliggörandet av varje icke-konfidentiell version av beslutet av den 7 december 2016 (överträdelsebeslutet) (1) i väntan på att sökandens talan om ogiltigförklaring av överträdelsebeslutet avgjorts av tribunalen. Sökandena hävdar att även överträdelsebeslutet har antagits i strid med oskuldspresumtionen, i enlighet med vad som följer av domen av den 10 november 2017, Icap plc m.fl. mot kommissionen (T-180/15, EU:T:2017:795, punkterna 253–269). Sökandena befinner sig således i samma situation som en part som inte omfattas av beslutet, eftersom de inte kommer i åtnjutande av alla garantier som normalt beviljas vid utövandet av rätten till försvar inom ramen för ett förfarande som handläggs på sedvanligt sätt och som resulterar i ett beslut om huruvida anklagelsen var välgrundad. Sökandena anser att detta utgör hinder mot att överträdelsebeslutet offentliggörs innan tribunalen har avslutat sin prövning av kommissionens slutsatser.

2.

Den andra grunden avser att kommissionen, genom sitt förhörsombud, överskred sina befogenheter enligt artikel 8.2 i beslut 2011/695/EU (förhörsombudets kompetensområde) (2), när denne upphävde ett beslut från generaldirektoratet för konkurrens om att inte offentliggöra delar av överträdelsebeslutet (och genom att lägga detta rättstridiga beslut till grund för att inte hindra offentliggörandet av liknande delar av överträdelsebeslutet). Kommissionen, genom förhörsombudet, saknar befogenhet att agera enligt ovanstående (se domen av den 15 juli 2015, Pilkington Group Ltd mot kommissionen, T-462/12, EU:T:2015:508, punkt 31).

3.

Den tredje grunden avser att kommissionen gjorde sig skyldig till en felaktig bedömning enligt artikel 8.2 i beslutet om förhörsombudets kompetensområde av sökandenas yrkanden, och underlät därmed att iaktta den tystnadsplikt som föreskrivs i nyssnämnda bestämmelse, i artikel 339 FEUF, samt i artikel 28 i Rådets förordning (EG) nr 1/2003. (3) Sökandena anser att kommissionen gjorde sig skyldig till en felaktig bedömning när den fastställde att de omtvistade uppgifterna inte uppfyllde de villkor som uppställs för att de ska anses utgöra uppgifter som omfattas av tystnadsplikt (se domen av den 30 maj 2006, Bank Austria Creditanstalt AG mot kommissionen, T-198/03, EU:T:2006:136) och av andra skäl.

4.

Den fjärde grunden avser att kommissionen åsidosatte principen om skydd av enskilda personers identitet, inklusive rätten till skydd för privatliv i artikel 8 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och artikel 7 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, avseende en tidigare anställd hos sökandebolagen och personer i sökandebolagens ledning. Sökandena anser att kommissionen hade för avsikt att offentliggöra information som kunde eller skulle kunna röja den tidigare anställdes identitet och den uppfattning som sökandebolagens anställda påstods vara av vid tidpunkten för anställningen.

---

(1)  Kommissionens beslut av den 7 juli 2016 om ett förfarande enligt artikel 101 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 53 i EES-avtalet

(2)  Beslut 2011/695/EU av Europeiska kommissionens ordförande av den 13 oktober 2011 om förhörsombudets funktion och kompetensområde i vissa konkurrensförfaranden (EUT L 275, 2011, s. 29).

(3)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EUT L 1, 2003, s. 1).

Talan väckt den 5 juli 2018 – Altice Europe mot kommissionen

(Mål T-425/18)

(2018/C 341/31)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Altice Europe NV (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: advokaterna R. Allendesalazar Corcho och H. Brokelmann)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara artiklarna 1, 2, 3 och 4 i kommissionens beslut C(2018) final av den 24 april 2018 om påförande av böter för genomförande av en företagskoncentration i strid med artiklarna 4.1 och 7.1 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1) (Ärende M.7993 – Altice/PT Portugal, artikel 14.2 förfarande),

—	i andra hand, utöva sin obegränsade behörighet och nedsätta bötesbeloppet som påförts genom artiklarna 3 och 4 i beslutet, och

—	under alla omständigheter förplikta Europeiska kommissionen att bära samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Den första grunden avser ett åsidosättande av artiklarna 4.1 och 7.1 i EU:s koncentrationsförordning, samt av legalitetsprincipen och principen om oskuldspresumtion, såtillvida begreppet ”genomförande” av en koncentration tillämpades utöver begreppets omfattning och innebörd i det angripna beslutet. Sökanden hävdar att ”genomförandet” av en koncentration, i den mening som avses i artiklarna 4.1 och 7.1 i EU:s koncentrationsförordning, kräver mer än ”en möjlighet att utöva ett avgörande inflytande” på ett företag, och att inga av de omständigheter som ligger till grund för det angripna beslutet kan anses utgöra ett genomförande. Sökanden gör vidare gällande att det angripna beslutet, på ett felaktigt sätt, har utvidgat begreppet ”genomförande” och därmed utgör ett åsidosättande av legalitetsprincipen, som säkerställs i artikel 49.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i artikel 7 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, och av oskuldspresumtionen, som säkerställs i artikel 48.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6.2 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

2.

Den andra grunden avser att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och gjorde en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna, såtillvida det fastställdes i beslutet att sökanden förvärvade ensam kontroll av PT Portugal. Det angripna beslutet är behäftat med en felaktig rättstillämpning och en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna, såtillvida det fastställdes i beslutet att sökanden förvärvade ensam kontroll av PT Portugal och att sökanden genomförde koncentrationen genom att förvärva ensam kontroll av PT Portugal.

3.

Den tredje grunden avser att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och gjorde en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att fastställa att artiklarna 4.1 och 7.1 EU:s koncentrationsförordning hade åsidosatts. De preliminära överenskommelser som påstås framgå av köpe- och försäljningsavtalet är av underordnad natur, och ska inte anses utgöra ett tidigt genomförande av en koncentration. Sökanden har inte heller haft något faktiskt avgörande inflytande på PT Portugal innan avtalet ingicks. Kommissionen kan inte rimligen ha lagt de sju omständigheter som avses i avsnitt 4.2.1 i det angripna beslutet till grund för att fastställa att sökanden utövade faktisk kontroll över PT Portugal. Slutligen är det angripna beslutet behäftat med en felaktig rättstillämpning och en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna, såtillvida det fastställdes i beslutet att överlämnande av information till sökanden stödjer slutsatsen att sökanden utövade sådan kontroll.

4.

Genom den fjärde grunden har sökanden gjort gällande att kommissionen åsidosatte principerna om ne bis in idem, proportionalitet, och förbud mot dubbel bestraffning, samt framställt en invändning om rättsstridighet med avseende på artiklarna 4.1 och 14.2 i EU:s koncentrationsförordning. Sökanden hävdar att det angripna beslutet, genom att påföra samma lagöverträdare två böter för samma överträdelse med stöd av två bestämmelser i lag som skyddar samma rättsliga intresse, utgör ett åsidosättande av principen ne bis in idem, som fastställs i artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i artikel 4.1 i protokoll nr 7 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, av proportionalitetsprincipen, som fastställs i artikel 49.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och av förbudet mot dubbel bestraffning, som grundar sig på de allmänna principer som är gemensamma för medlemstaternas rättsordningar. Sökanden gör även en invändning om rättsstridighet i enlighet med artikel 277 FEUF avseende artiklarna 4.1 och 14.2 a i EU:s koncentrationsförordning, som ger kommissionen möjlighet att bestraffa samma lagöverträdare två gånger för en enda överträdelse som redan har beivrats med stöd av artiklarna 7.1 och 14.2 b i EU:s koncentrationsförordning.

5.

Den femte grunden avser att böterna är rättsstridiga och medför ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Det angripna beslutet utgör ett åsidosättande av artikel 14.2 i EU:s koncentrationsförordning, såtillvida det ålägger sökanden att betala böter trots avsaknad av oaktsamhet eller uppsåt, och trots att de syften som de unionsrättsliga reglerna om koncentrationskontroll söker uppnå inte äventyras. Det angripna beslutet utgör ett åsidosättande av artikel 296 FEUF och artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna på grund av bristande motivering vad gäller beräkningen av bötesbeloppet. Det angripna beslutet utgör även ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen, såtillvida sökanden påförts ett andra bötesbelopp i enlighet med artikel 14.2 a i EU:s koncentrationsförordning för samma överträdelse som redan har beivrats i enlighet med artikel 14.2 b i EU:s koncentrationsförordning. Bötesbeloppen påstås slutligen utgöra ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen, eftersom samtliga relevanta omständigheter inte vederbörligen har beaktats i det angripna beslutet vid bötesbeloppens fastställande.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer (”EG:s koncentrationsförordning”) (EUT L 24, 2004, s. 1) (EU:s koncentrationsförordning)

Talan väckt den 11 juli 2018 – Bizbike och Hartmobile mot kommissionen

(Mål T-426/18)

(2018/C 341/32)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Bizbike (Wielsbeke, Nederländerna), Hartmobile BV (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: R. MacLean, solicitor)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att talan kan tas upp till prövning,

—	ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/671 av den 2 maj 2018 om registrering av import av elcyklar med ursprung i Folkrepubliken Kina (1), av de skäl som framställs i ansökan,

—	förplikta Europeiska kommissionen och eventuella intervenienter att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

1.

Som första grund anges att det gjorts en uppenbart oriktig bedömning av fakta och gällande rätt, vilket resulterat i ett åsidosättande av artikel 10.4 c i förordning 2016/1036 (2), särskilt beträffande kravet på att en tillräcklig nivå av kunskap eller medvetenhet hos importören avseende den dumpning och skada som unionsindustrin har vållats ska kunna fastställas för att registrering av importer ska kunna införas.

2.

Som andra grund anges att principerna om rättssäkerhet och berättigade förväntningar åsidosattes, genom tillämpning av artikel 10.4 c i förordning 2016/1036. Sökandena hävdar att förordning 2018/671 åsidosätter principen om rättssäkerhet, genom att införa att sökandena ska anses ha varit medvetna om den påstådda dumpningen och skadan och att de ska anses ha haft vetskap om en faktisk situation, före det att någon rättslig åtgärd vidtogs. Förordning 2018/671 åsidosätter även principen om berättigade förväntningar, genom att utveckla en tolkning av kriteriet att anses vara medveten i förordning 2018/671, vilken resulterar i att den undantagsmässiga karaktären av, och kraven för, registreringsförfarandet avseende importer blir ineffektivt.

3.

Som tredje grund anges att en uppenbart oriktig bedömning av fakta och gällande rätt resulterade i att artikel 10.4 d i förordning 2016/1036 och artikel 16.4 d i förordning 2016/1037 (3) åsidosattes, då inte alla relevanta bevis avseende de relevanta ekonomiska faktorer som påverkar unionsindustrins förmåga att fastställa skada och ett orsakssamband mellan denna skada och import av den aktuella produkten bedömdes.

4.

Som fjärde grund anges att sökandenas rätt till försvar har åsidosatts, då sökanden inte snabbt och i rätt tid fick tillgång till centrala delar i den framställning som lämnats in av klagandena, vilket var till förfång för sökandenas möjlighet att korrekt och effektivt motbevisa klagandenas påståenden om att de rättsliga villkoren för registrering av importer var uppfyllda.

5.

Som femte grund anges att det saknades tillräckliga skäl avseende viktiga slutsatser i förordning 2018/671, för att motivera registrering av importen och mer specifikt för att ange tillräckliga skäl för påståendet att ytterligare skada skulle komma att orsakas om importen, av varor som påstås ha gått ner i pris, från Folkrepubliken Kina fortsatte att öka, utan att i tillräcklig utsträckning beakta de handlingar som lämnats in av sökandena för att bevisa motsatsen.

---

(1)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/671 av den 2 maj 2018 om registrering av import av elcyklar med ursprung i Folkrepubliken Kina (EUT L 113, 3.5.2018, s. 4).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 30.6.2016, s. 21).

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1037 av den 8 juni 2016 om skydd mot subventionerad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen (EUT L 176, 30.6.2016, s. 55).

Talan väckt den 13 juli 2018 – BRF ochD SHB Comercio e Industria de Alimentos mot kommissionen

(Mål T-429/18)

(2018/C 341/33)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: BRF SA (Itajaí, Brasilien) och SHB Comercio e Industria de Alimentos SA (Itajaí) (ombud: advokaterna D. Arts och G. van Thuyne)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/700 (1),

—

i andra hand, ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/700, i den mån den avlägsnar anläggningarna tillhörande BRF SA och SHB Comercio e Industria de Alimentos SA, som anges i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/700, från de förteckningar som återfinns i bilagan till kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/700, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i enlighet med artikel 134 i rättegångsreglerna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sex grunder.

1.	Första grunden: Genomförandeförordningen strider mot artikel 296 andra stycket FEUF genom att inte ange skälen till grund för genomförandeförordningen.

2.	Andra grunden: Genom att anta genomförandebestämmelsen har kommissionen åsidosatt sökandens rätt till försvar enligt artikel 41 andra stycket i unionens stadga om de grundläggande rättigheterna på grund av att sökandena nekats rätt att yttra sig.

3.	Tredje grunden: Genomförandebestämmelserna strider mot artiklarna 12.2 och 12.4 c i förordning 854/2004 (2) genom att det sker en bedömning av huruvida enskilda anläggningar uppfyller kraven och kommissionen gör en uppenbart oriktig bedömning av de relevanta omständigheterna.

4.	Fjärde grunden: Genomförandeförordningen strider mot principen om icke-diskriminering genom att särbehandla sökandena i förhållande till andra brasilianska exportörer av fjäderfäprodukter i en jämförbar situation.

5.	Femte grunden: Genomförandeförordningen strider mot proportionalitetsprincipen genom att överskrida gränserna för vad som är lämpligt och nödvändigt för att skydda folkhälsan.

6.	Sjätte grunden: Genomförandeförordningen strider mot artikel 291.3 andra stycket FEUF och artiklarna 3.3, 10.4 och 11 i förordning EU 182/2011 (3) genom att åsidosätta väsentliga formföreskrifter som fastställs däri.

---

(1)  Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/700 av den 8 maj 2018 om ändring av förteckningarna över anläggningar i tredje länder från vilka import av specificerade produkter av animaliskt ursprung är tillåten vad gäller vissa anläggningar i Brasilien (EUT L 118, s. 1)

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 854/2004 av den 29 april 2004 om fastställande av särskilda bestämmelser för genomförandet av offentlig kontroll av produkter av animaliskt ursprung avsedda att användas som livsmedel (EUT L 139, s. 206)

(3)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EGT L 55, s. 291)

Talan väckt den 25 juli 2018 – Zotkov mot kommissionen

(Mål T-457/18)

(2018/C 341/34)

Rättegångsspråk: bulgariska

Parter

Sökande: Rosen D. Zotkov (Bryssel, Belgien) (ombud: N. Stankov, advokat)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	förordna om ogiltigförklaringen av svarandens beslut nr Ares (2018)2294884 av den 30 april 2018 och omprövningen av detta beslut vad avser sökanden om beviljande av bidrag till hans föräldrar, efter korrigering av beräkningen i enlighet med sökandens grunder och argument.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Den första grunden avser kommissionens tolkning (och den därav avledda beräkningen) av kommissionens beslut nr 50-2004/28.5.2004 om den praktiska tillämpningen av beslutet vid avdrag för boende, vars tolkning och beräkning sökanden invänder mot — brister i tolkningen vad avser det särskilda området (finansekonomi) som kommissionens beslut avser, — tolkning som bygger på objektivt omöjliga antaganden, — inbördes motsägelser mellan olika delar i kommissionens beslut, som beaktas sammantagna och inte enskilt, som följer av den tolkning som kommissionen antagit, — subjektiv och omtvistad tolkning av ord, begrepp och formuleringar i kommissionens beslut, vilka genom sin lingvistiska och/eller allmänna betydelse inte är tydliga, — företräde har getts till teoretiska indikatorer avseende vissa ekonomiska uppgifter, trots att faktiska indikatorer har funnits tillgängliga.

2.

Den andra grunden avser kommissionens tolkning (och den därav avledda beräkningen) av kommissionens beslut nr 50-2004/28.5.2004 knutet till den praktiska tillämpningen av beslutet vid användningen av en koefficient för landet, vars tolkning och beräkning sökanden invänder mot — Tolkning och tillämpning av en koefficient på en konkret uppgift för beräkningen, som strider mot koefficientens logik med beaktande av finansekonomisk teori och praxis.

Överklagande ingett den 25 juli 2018 – Eurolamp mot EUIPO (EUROLAMP pioneers in new technology)

(Mål T-465/18)

(2018/C 341/35)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Eurolamp ABEE Eisagogis kai Emporias Lamptiron (Thessaloniki, Grekland) (ombud: A. Argyriadis, dikigoros)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av ordmärket ”EUROLAMP pioneers in new technology” – Registreringsansökan nr 16 180 879

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 23 maj 2018 i ärende R 1358/2017–1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	bifalla överklagandet,

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	i samtliga delar bifalla ansökan om registrering av EU-varumärket under nummer 16 180 879 för samtliga varor som ansökan avser, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b och c i förordning nr 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.3 i förordning nr 2017/1001.

Överklagande ingett den 25 juli 2018 – Eurolamp mot EUIPO (EUROLAMP pioneers in new technology)

(Mål T-466/18)

(2018/C 341/36)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Eurolamp ABEE Eisagogis kai Emporias Lamptiron (Thessaloniki, Grekland) (ombud: A. Argyriadis, dikigoros)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av EU-figurmärke i färg ”EUROLAMP pioneers in new technology”, återgivning av följande två färger i kombination: grönt och svart – Registreringsansökan nr 16 180 821

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 23 maj 2018 i ärende R 1359/2017 – 1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	bifalla överklagandet,

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	i samtliga delar bifalla ansökan om registrering av EU-varumärket under nummer 16 180 821 för samtliga varor som ansökan avser, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b och c i förordning nr 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 7.3 i förordning nr 2017/1001.

Överklagande ingett den 30 juli 2018 – Audimas mot EUIPO – Audi (AUDIMAS)

(Mål T-467/18)

(2018/C 341/37)

Överklagandet är avfattat på: litauiska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Audimas AB (Kaunas, Litauen) (ombud: advokaten G. Domkutė-Lukauskienė)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Audi AG (Ingolstadt, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av figurmärket AUDIMAS – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen nr 1 251 000

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 22 maj 2018 i ärende R 2425/2017-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet och upprätthålla registrering nr 1 251 000 avseende klagandens varumärke AUDIMAS för varor och tjänster i klasserna 18, 25 och 35 i Niceöverenskommelsen, och

—	förplikta EUIPO och motparten vid överklagandenämnden, för det fall att sistnämnda rättegångsdeltagare intervenerar i förevarande förfarande, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 26 juli 2018 – Battelle Memorial Institute mot EUIPO – (HEATCOAT)

(Mål T-469/18)

(2018/C 341/38)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Parter

Klagande: Battelle Memorial Institute (Columbus, Ohio, Förenta staterna) (ombud: B. Brandreth QC)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: Ansökan om EU-ordmärket HEATCOAT – Registreringsansökan nr 16 865 236

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 16 maj 2018 i ärende R 36/2018-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet i sin helhet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit i överklagandenämnden.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001,

—	Åsidosättande av artikel 95 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 7 augusti 2018 – Užstato sistemos administratorius mot EUIPO – DPG Deutsche Pfandsystem (återgivning av en flaska och en pil)

(Mål T-477/18)

(2018/C 341/39)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Užstato sistemos administratorius VšĮ (Vilnius, Litauen) (ombud: advokaten I. Lukauskienė)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: DPG Deutsche Pfandsystem GmbH (Berlin, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke (återgivning av en flaska och en pil) – Registreringsansökan nr 14 481 519

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 22 maj 2018 i ärende R 2203/2017-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet i den del det ogiltigförklarade invändningsenhetens beslut av den 21 augusti 2017 om att kännetecknen gav skilda helhetsintryck, vilket innebar att det inte förelåg någon risk för förväxling, och fastställa att invändningsenhetens beslut av den 21 augusti 2017 är fortsatt giltigt, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.

Överklagande ingett den 3 augusti 2018 – Multifit mot EUIPO (Premiere)

(Mål T-479/18)

(2018/C 341/40)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Multifit Tiernahrungs GmbH (Krefeld, Tyskland) (ombud: advokaterna N. Weber och L. Thiel)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”Premiere” – Registreringsansökan nr 16 660 383

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 28 maj 2018 i ärende R 2365/2017-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001.