18.9.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 331/2

P8_TA(2017)0245

Större partnerengagemang och synlighet i de europeiska struktur- och investeringsfondernas resultat

Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2017 om större partnerengagemang och synlighet i de europeiska struktur- och investeringsfondernas resultat (2016/2304(INI))

(2018/C 331/01)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 174, 175 och 177 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (förordningen om gemensamma bestämmelser) (1),

—	med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 240/2014 av den 7 januari 2014 om den europeiska uppförandekoden för partnerskap inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag, en utvärdering i enlighet med artikel 16.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om försenat genomförande av ESI-fondernas operativa program – inverkan på sammanhållningspolitiken och framtida riktning (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2016 om nya territoriella utvecklingsverktyg i sammanhållningspolitiken 2014–2020: integrerade territoriella investeringar och lokalt ledd utveckling (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 26 november 2015 om en förenklad och mer resultatinriktad sammanhållningspolitik 2014–2020 (6),

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 16 november 2016 om resultat av och nya inslag i sammanhållningspolitiken och de europeiska struktur- och investeringsfonderna (7),

—	med beaktande av kommissionens meddelande Tydliggöra sammanhållningspolitiken: Regler för information och kommunikation 2014–2020 (8),

—	med beaktande av Flash Eurobarometer 423 från september 2015 Citizens’ awareness and perceptions of EU: Regional Policy (9), framtagen på uppdrag av kommissionen,

—	med beaktande av Van den Brandes rapport från oktober 2014 Multilevel Governance and Partnership (10), framtagen på uppdrag av Johannes Hahn, kommissionsledamot med ansvar för regional- och stadspolitik,

—	med beaktande av Regionkommitténs kommunikationsplan 2016 Regions and cities for a stronger Europe (11),

—	med beaktande av studien Implementation of the partnership principle and multi-level governance in the 2014–2020 ESI Funds (12) från juli 2016, framtagen på uppdrag av kommissionen,

—	med beaktande av Interreg Europe-sekretariatets presentation Designing a project communication strategy (13),

—

med beaktande av rapporten How do EU-15 Member States benefit from the Cohesion Policy in the V4? (14), framtagen inom ramen för efterhandsutvärderingen och beräkningen av hur EU-15 gynnas genom genomförande av sammanhållningspolitiken i V4-länderna, på uppdrag av det polska ministeriet för ekonomisk utveckling,

—	med beaktande av 2014 års handbok från Europeiska nätverket mot fattigdom (EAPN) Giving a voice to citizens: Building stakeholder engagement for effective decision-making – Guidelines for Decision-Makers at EU and national levels (15),

—	med beaktande av studien från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik (utredningsavdelning B: struktur- och sammanhållningspolitik) från november 2014 Communicating Europe to its Citizens: State of Affairs and Prospects,

—	med beaktande av briefingen från parlamentets generaldirektorat för EU-intern politik (utredningsavdelning B: struktur- och sammanhållningspolitik) från april 2016 Research for REGI Committee: Mid-term review of the MFF and Cohesion Policy,

—	med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 19 september 2016 av efterhandsutvärderingen av Eruf och sammanhållningsfonden för perioden 2007–2013 (SWD(2016)0318),

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0201/2017), och av följande skäl:

A.	Sammanhållningspolitiken har bidragit starkt till att skapa tillväxt och jobb och minska skillnaderna mellan EU:s regioner.

Finansiering via EU:s sammanhållningspolitik har ett positivt inflytande på både ekonomin och medborgarnas liv, vilket framgår av flera rapporter och oberoende bedömningar, men information om resultaten har inte alltid spridits på ett bra sätt, och politikens positiva effekter är inte särskilt kända. Mervärdet av EU:s sammanhållningspolitik går utöver dess påvisade positiva ekonomiska, sociala och territoriella effekter genom att den också innebär engagemang från medlemsstaterna och regionerna när det gäller att stärka den europeiska integrationen.

C.	Oberoende av finansieringsnivåerna i en bestämd region är det mycket viktigt att slutanvändarna och civilsamhället har kännedom om lokala EU-finansierade program.

D.	Partnerskapsprincipen och modellen med flernivåstyrning, som bygger på större samordning mellan offentliga myndigheter, näringslivets och arbetsmarknadens organisationer samt civilsamhället, kan konkret bidra till att information om EU:s politiska mål och resultat sprids bättre.

E.	Permanent dialog och medverkan av det civila samhället är av avgörande betydelse för att skapa engagemang och legitimitet för offentlig politik, genom att det leder till delat ansvarstagande och öppenhet i beslutsprocessen.

F.	Ökad synlighet för ESI-fonderna kan bidra till att uppfattningen om sammanhållningspolitikens ändamålsenlighet blir mer positiv och till att allmänheten på nytt får förtroende och intresse för det europeiska projektet.

G.	För att öka allmänhetens engagemang i genomförandeprocessen är det viktigt att ha en enhetlig kommunikationslinje, inte enbart i efterhand för att visa på ESI-fondernas konkreta resultat utan också på förhand för att ge projektansvariga kännedom om möjligheterna till finansiering.

H.	Det behövs fler och bättre metoder för informationsspridning och diversifiering av kommunikationskanalerna.

Allmänna kommentarer

Europaparlamentet betonar att sammanhållningspolitiken är ett av de främsta offentliga tillväxtverktygen, som genom de fem ESI-fonderna säkerställer investering i EU:s alla regioner och bidrar till att minska skillnaderna, att stödja konkurrenskraften och en smart och hållbar tillväxt för alla och att höja livskvaliteten för Europas medborgare.

Europaparlamentet noterar med oro att allmänhetens kunskap och uppfattning om ändamålsenligheten i EU:s regionalpolitik generellt har försämrats genom åren. Enligt undersökningen Eurobarometer 423 från september 2015 säger sig bara drygt en tredjedel (34 %) av de europeiska medborgarna känna till EU-samfinansierade projekt som höjer livskvaliteten i det område där de bor. Parlamentet noterar att en majoritet pekade på utbildning, hälso- och sjukvård, social infrastruktur och miljöpolitik som viktiga områden. Parlamentet anser att inte bara kvantiteten utan i ännu högre grad kvaliteten på ESI-fondsfinansierade projekt, och deras mervärde i form av konkreta resultat, är en förutsättning för positiv kommunikation. Parlamentet understryker därför att man vid bedömning, urval, genomförande och slutförande av projekt måste inrikta sig mer på att uppnå förväntade resultat, i syfte att undvika ineffektiv fondanvändning, vilket skulle kunna ge en negativ bild av sammanhållningspolitiken. Parlamentet riktar uppmärksamheten på det faktum att kommunikationsåtgärder måste väljas med särskild hänsyn till innehåll och räckvidd, och upprepar samtidigt att den bästa formen av reklam är att visa upp betydelsen och nyttan av de genomförda projekten.

Europaparlamentet noterar att ansvaret för att säkerställa synligheten för sammanhållningspolitiska investeringar även i fortsättningen bör delas mellan kommissionen och medlemsstaterna, i syfte att utforma effektiva europeiska kommunikationsstrategier för att säkerställa synligheten för sammanhållningspolitiska investeringar. Parlamentet noterar i detta sammanhang den viktiga rollen för förvaltningsmyndigheterna och särskilt de behöriga lokala och regionala myndigheterna, via såväl institutionell kommunikation som stödmottagare, eftersom de är den effektivaste kanalen för att kommunicera med allmänheten lokalt och föra Europa närmare dem. Parlamentet påminner dessutom om att dessa myndigheter är de som bäst känner till lokala och regionala förhållanden och behov och att ökad synlighet kräver större insatser för bättre information och öppenhet på gräsrotsnivå.

Europaparlamentet understryker att ökad synlighet för en politik kräver både kommunikation och interaktion med berörda parter. Med tanke på de komplexa utmaningarna, och i syfte att säkerställa legitimitet och långsiktiga lösningar, betonar parlamentet också att offentliga myndigheter måste involvera relevanta aktörer i alla förhandlingar och genomförandefaser vad gäller partnerskapsavtalet och de operativa programmen, i enlighet med partnerskapsprincipen. Parlamentet betonar dessutom behovet av att stärka den institutionella kapaciteten hos offentliga myndigheter och partner samt upprepar den roll som Europeiska socialfonden (ESF) kan spela i detta avseende.

Europaparlamentet betonar i detta sammanhang att det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna beträffande hur långt man kommit med att göra de administrativa förfarandena mer enhetliga vad gäller bredare mobilisering och medverkan av regionala och lokala partner, inbegripet näringslivets och arbetsmarknadens organisationer samt företrädare för civilsamhället. Parlamentet påminner om vikten av social dialog i detta avseende.

Utmaningar att ta itu med

Europaparlamentet pekar med oro på ökande EU-skepsis och populistisk anti-EU-propaganda som snedvrider informationen om unionens politik och uppmanar kommissionen och rådet att analysera och ta itu med de bakomliggande orsakerna. Parlamentet betonar därför att det finns ett akut behov av effektivare kommunikationsstrategier, som med ett användarvänligt språk strävar efter att överbrygga klyftan mellan EU och dess medborgare, inbegripet arbetslösa och personer som riskerar social utestängning, via en rad olika medieplattformar på lokal, regional och nationell nivå som kan sprida korrekt och enhetlig information till allmänheten vad gäller det europeiska projektets mervärde för deras livskvalitet och välstånd.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att analysera, såväl inom den nuvarande ramen som i reformen av sammanhållningspolitiken efter 2020, huruvida uppfattningen om EU:s politik skulle påverkas av åtgärder för att stärka kopplingen med den europeiska planeringsterminen och genomföra strukturreformer med hjälp av program som finansieras av ESI-fonderna.

Europaparlamentet noterar den rättsliga ramens begränsningar vad gäller att garantera tillräcklig synlighet för sammanhållningspolitiken och betonar att information om de konkreta resultaten därför inte alltid prioriterats av de olika aktörerna. Parlamentet anser att de rekommenderade kommunikationsverksamheterna om konkreta resultat hela tiden bör uppdateras. Parlamentet noterar i detta sammanhang att det tekniska stödet från ESI-fonderna inte omfattar särskilda anslag för kommunikation, varken på unionsnivå eller medlemsstatsnivå. Parlamentet betonar dock förvaltningsmyndigheternas och stödmottagarnas ansvar för att regelbundet övervaka att informations- och kommunikationsverksamheten bedrivs korrekt, i enlighet med i artikel 115 och bilaga XII till förordningen om gemensamma bestämmelser.

Europaparlamentet upprepar det absoluta behovet av att hitta korrekt balans mellan förenkling av bestämmelserna om genomförande av sammanhållningspolitiken, sund och öppen ekonomisk förvaltning samt bedrägeribekämpning, samtidigt som allmänheten informeras ordentligt om detta. Parlamentet påminner i detta sammanhang om behovet av att tydligt skilja mellan oegentligheter och bedrägerier, så att man inte skapar misstro från allmänhetens sida mot förvaltningsmyndigheter och lokala förvaltningar. Parlamentet betonar också vikten av att förenkla och minska den administrativa bördan för stödmottagare, utan att detta påverkar de nödvändiga kontrollerna och revisionerna.

10.

Europaparlamentet understryker att det är av grundläggande betydelse att öka ansvarstagandet för politiken regionalt och lokalt, i syfte att säkerställa konkreta resultat och kännedom om dessa resultat. Parlamentet anser att partnerskapsprincipen innebär ett mervärde för genomförandet av europeisk offentlig politik, vilket påvisats i en kommissionsstudie nyligen, men påpekar att det i vissa fall fortfarande är svårt att mobilisera partner på grund av att partnerskapsprincipen bara tillämpas formellt, utan möjlighet till reellt deltagande i styrprocessen. Parlamentet påpekar att större insatser och resurser behöver investeras i partnerskapsmedverkan och utbyte av erfarenheter genom dialogplattformar mellan partner, även i syfte att få dem att sprida information om möjligheter till och framgångar med EU-finansiering.

11.

Europaparlamentet påminner också om att de sammanhållningspolitiska investeringarna är av långsiktig strategisk natur, och att man därför inte alltid ser omedelbara resultat, vilket påverkar instrumentens synlighet negativt, särskilt jämfört med andra unionsverktyg som Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi). Parlamentet begär därför med eftertryck att kommunikationsverksamheter, där så är lämpligt, bör fortsätta i fyra år efter det att projektet har avslutats. Parlamentet betonar att resultaten av vissa investeringar (särskilt i humankapital) är mindre synliga och svårare att kvantifiera än ”fysiska” investeringar och efterlyser en mer detaljerad och differentierad utvärdering av sammanhållningspolitikens långsiktiga effekter på medborgarnas liv. Parlamentet anser dessutom att särskild uppmärksamhet bör ägnas åt efterhandsutvärderingen av och kommunikationsverksamheten om ESI-fondernas bidrag till EU:s strategi för smart och hållbar tillväxt för alla, i egenskap av Europas långsiktiga utvecklingsstrategi.

12.

Europaparlamentet noterar mediernas viktiga roll i arbetet med att informera allmänheten om EU-politik och om EU-frågor generellt. Parlamentet beklagar dock att medierna bara i ganska begränsad omfattning rapporterar om EU:s sammanhållningspolitiska instrument. Parlamentet betonar behovet av ta fram informationskampanjer och kommunikationsstrategier som riktar sig till medierna, är anpassade till dagens informationsutmaningar och tillhandahåller information i ett tillgängligt och attraktivt format. Parlamentet betonar behovet av att dra nytta av sociala mediers växande inflytande, fördelarna med de digitala framstegen och mixen av olika typer av tillgängliga kommunikationskanaler, för att utnyttja dessa på ett bättre sätt när man vill lyfta fram de möjligheter och resultat som ESI-fonderna ger.

Bättre kommunikation och partnerengagemang under andra halvan av perioden 2014–2020

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka samordningen mellan befintliga medel och instrument för kommunikation på EU-nivå och göra dessa mer tillgängliga, i syfte att ta upp frågor som har betydelse för EU:s agenda. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att tillhandahålla riktlinjer som fastställer teknik och metoder för att på ett effektivt sätt informera om hur sammanhållningspolitiken ger konkreta resultat i EU-medborgarnas vardagsliv. Parlamentet uppmanar förvaltningsmyndigheterna och stödmottagarna att aktivt och systematiskt informera om politikens resultat, fördelar och långsiktiga konsekvenser, med beaktande av de olika stadierna i projektens utveckling.

14.

Med tanke på kvantiteten och kvaliteten på informationen i traditionella och moderna medier betonar Europaparlamentet att det inte längre räcker med att inkludera kommissionens logo på skyltar med projektbeskrivningar. Kommissionen uppmanas att utarbeta effektivare identifieringssätt.

15.

Europaparlamentet gläder sig över pågående kommunikationsaktiviteter, t.ex. kampanjen Europa i min region, kommissionens webbapplikation för en resultatinriktad EU-budget, samarbetet med nätverket Circom Regional (16), programmet Ett Europa för medborgarna samt de möjligheter som öppnas genom den nya europeiska solidaritetskåren. Parlamentet betonar dessutom informationscentrumen Europe Directs nyckelroll vad gäller decentraliserad information, i syfte att på lokal och regional nivå öka kännedomen om sammanhållningspolitikens betydelse i praktiken. Parlamentet betonar också att man främst bör rikta in sig på att nå studenter och journalister, som är potentiella kommunikationsvektorer, och på att säkerställa geografisk jämvikt i kommunikationskampanjerna.

16.

Europaparlamentet understryker behovet av att anpassa kommunikationsmodellerna i förordningen om gemensamma bestämmelser. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda mervärdet med att låta en bestämd del av det tekniska stödet öronmärkas för kommunikation och, där så är lämpligt, ställa upp fler krav på obligatoriska åtgärder för synlighet och information i samband med sammanhållningspolitiska projekt. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge tydlig vägledning under 2017 om hur det tekniska stödet kan användas för kommunikation under den innevarande finansieringsperioden, för att skapa rättslig klarhet för lokala och regionala myndigheter och andra stödmottagare. Parlamentet upprepar också att vanliga kommunikations- och marknadsföringsstandarder visserligen lämpar sig väl för strukturinvesteringar och tekniska investeringar, men däremot inte är lika effektiva när det gäller immateriella investeringar i humankapital.

17.

Europaparlamentet understryker att kommunikation behöver prioriteras högre i hierarkin av EU:s sammanhållningspolitiska prioriteringar, särskilt bland personal i ledande befattning utan direkt ansvar för kommunikation, och föras in i ESI-fondernas normala förfarande. Parlamentet anser att kommunikationen måste bli mer professionell, särskilt för att anpassas till lokala förhållanden och undvika EU-jargong.

18.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens efterhandsutvärdering av de sammanhållningspolitiska programmen 2007–2013 som utgör en utmärkt källa till information om uppnådda resultat och effekter. Parlamentet noterar V4-ländernas initiativ om sammanhållningspolitikens externa effekter i EU-15 (17) och uppmanar kommissionen att ta fram en bredare objektiv studie för EU-28. Parlamentet uppmanar också kommissionen att ha olika kommunikationsstrategier för olika medlemsstater, beroende på om de är nettobetalare eller nettomottagare, samtidigt som man lyfter fram sammanhållningspolitikens specifika vinster för realekonomin, företagande, innovation, tillväxt och jobb i alla EU-regioner, genom såväl direktinvesteringar som direkt och indirekt export (externa effekter).

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och förvaltningsmyndigheterna att hitta metoder för att underlätta och standardisera tillgången till information och främja utbyte av kunskap och bästa praxis om kommunikationsstrategier för att dra bättre nytta av existerande erfarenhet och öka insynen i och synligheten för finansieringsmöjligheterna.

20.

Europaparlamentet gläder sig över att man under den nuvarande programplaneringsperioden infört e-sammanhållning, som syftar till att göra genomförandet av ESI-fonderna enklare och mer enhetligt. Parlamentet understryker att man genom e-sammanhållning kan få konkret hjälp med att göra information tillgänglig, övervaka genomförande av program och skapa kontakter mellan aktörer.

21.

Europaparlamentet anser att det finns ett behov av stärkt kommunikation genom nya mediekanaler, vilket kommer att kräva att en kommunikationsstrategi för digitala och sociala medier utarbetas för att informera vanliga medborgare och ge dem möjlighet att uttrycka sina behov, med fokus på att nå slutanvändare genom olika verktyg, t.ex. interaktiva onlineplattformar, utveckla innehåll och applikationer som är mer lättillgängliga och mobilbaserade samt säkerställa att informationen är anpassad efter olika åldersgrupper och kan fås på olika språk, där så är lämpligt. Parlamentet uppmanar förvaltningsmyndigheterna att förse de berörda generaldirektoraten med aktuell information om ekonomi, resultat och investeringar för att kunna ge journalister lättförståeliga uppgifter och diagram via ESI-fondernas öppna dataplattform. Parlamentet efterlyser initiativ för regionala utmärkelser för bästa projekt, i likhet med RegioStars.

22.

Europaparlamentet föreslår också att granskningen och utvärderingen av pågående kommunikationsaktiviteter ska förbättras och föreslår att man ska tillsätta regionala arbetsgrupper om kommunikation med aktörer från flera olika nivåer.

23.

Europaparlamentet lyfter fram den europeiska uppförandekoden för partnerskap och partnerskapsprincipens betydelse för att stärka det kollektiva engagemanget och ansvaret för sammanhållningspolitiken. Parlamentet anser att kopplingen mellan offentliga myndigheter, potentiella stödmottagare, den privata sektorn, civilsamhället och allmänheten bör stärkas genom en öppen dialog, och anser att partnerskapens sammansättning vid behov bör kunna ändras under genomförandefasen, i syfte att säkerställa att man har en partnermix som kan företräda de olika intressena under processens alla faser.

24.

Europaparlamentet välkomnar den innovativa modellen med samarbete på flera nivåer och mellan olika aktörer, som föreslagits inom ramen för EU-agendan för städer, och rekommenderar att denna modell där så är möjligt också tillämpas i genomförandet av sammanhållningspolitiken.

25.

Europaparlamentet betonar att man måste stärka kommunikationsaspekterna i strategier för gräns- och regionsöverskridande samarbete, även i samband med pågående makroregionala strategier. Detta bör göras synligare för EU-medborgarna genom spridning av bästa praxis och information om lyckade investeringar och möjligheter.

Kommunikation om sammanhållningspolitiken efter 2020

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra EU:s sammanhållningspolitiska finansiering mer attraktiv genom ytterligare förenkling och begränsning av överreglering, och att överväga att minska komplexiteten och, i förekommande fall, antalet förordningar och riktlinjer, mot bakgrund av den nyligen utfärdade rekommendationen från högnivågruppen av oberoende experter för övervakning av förenklingen för mottagare av stöd från de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

27.

Med tanke på hur EU:s sammanhållningspolitik bidrar till positiv identifiering med det europeiska integrationsprojektet uppmanar Europaparlamentet kommissionen att överväga att införa en obligatorisk kommunikationsruta på projektansökningsblanketterna, som en del av en ökad användning av tekniskt bistånd genom ett specifikt anslag för kommunikation, på programnivå, samtidigt som man ser till att antalet restriktioner inte ökar och att nödvändig flexibilitet säkerställs. Parlamentet uppmanar dessutom förvaltningsmyndigheterna och de lokala och regionala myndigheterna att förbättra kvaliteten på sin information om projektresultat.

28.

Europaparlamentet lyfter fram det tvingande behovet av ökad unionsdialog med allmänheten, nytänkande vad gäller kommunikationskanaler och -strategier och, med tanke på möjligheterna inom sociala medier och ny digital teknik, anpassning av budskapet till lokala och regionala sammanhang. Parlamentet betonar dessutom det civila samhällets potentiella roll som kommunikationsaktörer. Parlamentet understryker dock att pedagogiskt innehåll är lika viktigt som mediestrategier och främjande via olika plattformar.

29.

När det gäller kommunikation och synlighet betonar Europaparlamentet behovet av ytterligare förenkling av politiken efter 2020, bland annat i fråga om delad förvaltning och revisionssystem, för att hitta rätt balans mellan politikens resultatinriktning, lämpligt antal kontroller och förenklade förfaranden.

30.

Europaparlamentet anser att partnerskapsprincipen bör stärkas ytterligare i programperioden efter 2020. Parlamentet är övertygat om att ett aktivt engagemang från berörda parter, inbegripet organisationer som företräder det civila samhället, i processen med förhandling om och genomförande av partnerskapsavtalet och de operativa programmen kan bidra till att öka ansvarstagandet för och insynen i politikens genomförande och även till att politiken genomförs på ett bättre sätt i budgethänseende. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att fundera över att tillämpa existerande modeller för delaktighetsbaserad styrning, där alla relevanta samhällsparter och aktörer tillsammans deltar i en delaktighetsbaserad budgeteringsprocess för att fastställa resurserna för nationell, regional och lokal samfinansiering där så är lämpligt, i syfte att öka det ömsesidiga förtroendet och allmänhetens engagemang i offentliga anslagsbeslut. Parlamentet efterlyser dessutom resultatutvärderingar där stödmottagarna och andra aktörer medverkar för att samla in relevanta uppgifter för att förbättra det aktiva deltagandet och synligheten för framtida insatser.

31.

Europaparlamentet insisterar också på att samarbetet mellan städer och omkringliggande landsbygd måste stärkas, för att utveckla territoriella partnerskap dem emellan genom att fullt ut utnyttja den potentiella synergin mellan EU:s olika fonder och dra nytta av den sakkunskap och den större fondförvaltningskapacitet som finns i städerna.

32.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen och medlemsstaterna att i sina respektive handlingsplaner för kommunikation också fokusera på att stärka samarbetet mellan olika generaldirektorat, ministerier och kommunikatörer på olika nivåer och på att skapa en översikt över målgrupper i syfte att ta fram och sprida budskap som skräddarsytts för specifika målgrupper för att nå mottagarna lokalt mer direkt och informera dem bättre.

33.

Europaparlamentet betonar i detta sammanhang vikten av ett kulturskifte, så att alla involverade aktörer tar ansvar för kommunikationen och mottagarna själva blir huvudkommunikatörer.

34.

Europaparlamentet uppmanar också kommissionen och medlemsstaterna att stärka och positionera befintliga kommunikations- och informationsnät och använda EU:s interaktiva e-kommunikationsplattform för genomförande av sammanhållningspolitiken i syfte att samla in alla relevanta uppgifter om ESI-fondsprojekt, så att slutanvändarna kan ge feedback om genomförandeprocessen och de uppnådda resultaten i större omfattning än bara en kortfattad redogörelse för projektet och uppkomna kostnader. Parlamentet anser att en sådan plattform också skulle underlätta bedömningen av de sammanhållningspolitiska kommunikationsåtgärderna effektivitet.

o o

35.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Regionkommittén samt till medlemsstaternas nationella och regionala parlament.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.

(2) EUT L 74, 14.3.2014, s. 1.

(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0053.

(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0055.

(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0211.

(6) Antagna texter, P8_TA(2015)0419.

(7) http://www.consilium.europa.eu/press-releases-pdf/2016/11/47244650399_sv.pdf.

(8) http://ec.europa.eu/regional_policy/sv/information/publications/brochures/2014/ensuring-the-visibility-of-cohesion-policy-information-and-communication-rules-2014-2020

(9) http://ec.europa.eu/COMMFrontOffice/publicopinion/index.cfm/ResultDoc/download/DocumentKy/67400

(10) http://ec.europa.eu/regional_policy/sources/informing/dialog/2014/5_vandenbrande_report.pdf.

(11) http://cor.europa.eu/en/about/Documents/CoR-communication-plan-2016.pdf.

(12) http://ec.europa.eu/regional_policy/sources/policy/how/studies_integration/ impl_partner_report_en.pdf

(13) http://www.interregeurope.eu/fileadmin/user_upload/events/Rotterdam/pdf/ Designing_communication_strategy.pdf

(14) https://www.strukturalni-fondy.cz/getmedia/fdc8a04e-590d-47ac-9213-760d4ac76f75/V4_EU15_manazerske-shrnuti.pdf?ext=.pdf.

(15) http://www.eapn.eu/images/stories/docs/EAPN-position-papers-and-reports/2014-eapn-handbook-Give-a-voice-to-citizens-Guidelines-for-Stakeholder-Engagement.pdf.

(16) Branschorganisation för regional public service-tv i Europa.

(17) Rapporten How do EU-15 Member States benefit from the Cohesion Policy in the V4?, framtagen inom ramen för efterhandsutvärderingen och beräkningen av vinster för EU-15 till följd av genomförande av sammanhållningspolitiken i V4-länderna, på uppdrag av det polska ministeriet för ekonomisk utveckling,

18.9.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 331/10

P8_TA(2017)0246

Kostnadseffektiviteten för det sjunde ramprogrammet för forskning

Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2017 om kostnadseffektiviteten för det sjunde ramprogrammet för forskning (2015/2318(INI))

(2018/C 331/02)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av avdelning XIX i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1982/2006/EG av den 18 december 2006 om Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) (1),

—	med beaktande av protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

—	med beaktande av protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (budgetförordningen) (3),

—	med beaktande av revisionsrättens årsrapport om budgetgenomförandet för budgetåret 2014 med institutionernas svar (4),

—	med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 2/2013: Har kommissionen säkerställt ett effektivt genomförande av sjunde ramprogrammet för forskning?,

—	med beaktande av rapporten från Förenade kungarikets underhus, utskottet för vetenskap och teknik Leaving the EU: implications and opportunities for science and research, av den 16 november 2016 (5),

—	med beaktande av sitt beslut av den 28 april 2016 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2014, avsnitt III – kommissionen (6),

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0194/2017),

A.	Den fleråriga budgetramen 2007–2013 har löpt ut, men genomförandet av det sjunde ramprogrammet för forskning och innovation pågår fortfarande.

B.	Forsknings- och innovationsprojekt som genomförs under den fleråriga budgetramen 2014–2020 omfattas av förordningen för Horisont 2010,

C.	Såvitt är känt finns det ingen komplett kostnadseffektivitetsanalys för det sjunde ramprogrammet.

D.	Det borde ha gjorts en uttömmande utvärdering av det sjunde ramprogrammet – helst innan Horisont 2020 trädde i kraft.

E.	Felfrekvenser och efterhandsutvärdering av programmet ger ingen uttömmande information om kostnadseffektiviteten.

Sjunde ramprogrammet

Europaparlamentet framhåller att det sjunde ramprogrammet hade en total godkänd budget på 55 miljarder euro, vilket utgör ca 3 % av de sammanlagda utgifterna för forskning och teknisk utveckling i EU, dvs. 25 % av den konkurrensbaserade finansieringen. Under de sju år som ramprogrammet löpte ingavs fler än 139 000 forskningsförslag, av vilka 25 000 projekt av högsta kvalitet valdes ut och erhöll finansiering. Av de 29 000 organisationer som deltog i det sjunde ramprogrammet var de främsta stödmottagarna universitet (44 % av ramprogrammets finansiering), forsknings- och teknikorganisationer (27 %), stora privata företag (11 %) och små och medelstora företag (13 %), samtidigt som den offentliga sektorn (3 %) och organisationer i det civila samhället (2 %) utgjorde en mindre betydande andel.

Europaparlamentet är medvetet om att det sjunde ramprogrammet ger bidrag till stödmottagare i samtliga EU:s medlemsstater, associerade länder och kandidatländer såsom Schweiz, Israel, Norge, Island, Liechtenstein, Turkiet, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Serbien, Albanien, Montenegro, Bosnien och Hercegovina, Färöarna och Moldavien, samt till länder som är internationella samarbetspartner.

Europaparlamentet påpekar att det sjunde ramprogrammet anses ha varit lyckat enligt den efterhandsutvärdering av programmet som utförts av en expertgrupp på hög nivå (7). Högnivågruppen betonade i första hand att det sjunde ramprogrammet

—	uppmuntrade vetenskaplig spetskompetens på individuell och institutionell nivå,

—	främjade banbrytande forskning genom det nya programmet inom sjunde ramprogrammet – Idéer (Europeiska forskningsrådet),

—	involverade näringslivet och små och medelstora företag på ett strategiskt sätt,

—	stärkte en ny samarbetsmodell och en öppen innovationsram,

—	stärkte det europeiska forskningsområdet genom att främja en samarbetskultur och skapa omfattande nätverk som är lämpade att hantera tematiska utmaningar,

—	behandlade vissa samhällsutmaningar genom forskning, teknik och innovation – det sjunde ramprogrammet – Samarbete,

—	uppmuntrade harmonisering av nationella forsknings- och innovationssystem och strategier,

—	stimulerade rörlighet bland forskare i Europa – det sjunde ramprogrammet – Människor, har skapat de nödvändiga förutsättningarna för en öppen arbetsmarknad för forskare,

—	främjade investeringar i europeisk forskningsinfrastruktur,

—	nådde en kritisk massa vad gäller forskning i EU och i hela världen.

Europaparlamentet noterar att följande svaga punkter uppdagades vid det offentliga samråd med berörda parter som hölls i samband med utvärderingen av det sjunde ramprogrammet mellan februari och maj 2015:

—	stor administrativ börda och tungrodda rättsliga och finansiella regler,

—	omfattande överteckning,

—	otillräckligt fokus på samhällsföljderna,

—	alltför begränsad omfattning på teman och ansökningar,

—	otillräckligt fokus på näringslivets deltagande,

—	hög tröskel för nykomlingar, låg genomsnittlig andel framgångsrika förslag och sökande på 19 % respektive 22 %,

—	svag kommunikation.

Europaparlamentet är bekymrat över att det sjunde ramprogrammet, enligt kommissionen, inte kommer att till fullo ha genomförts och utvärderats före 2020, vilket skulle kunna medföra förseningar av kommande uppföljningsprogram. Kommissionen uppmanas med eftertryck att offentliggöra utvärderingsrapporten så snart som möjligt och senast innan den lägger fram forskningsprogrammet för tiden efter Horisont 2020.

Europeiska revisionsrättens (revisionsrätten) iakttagelser

Europaparlamentet betonar med oro att revisionsrätten anser att övervaknings- och kontrollsystemen för forskning och annan intern politik är ”delvis ändamålsenliga”.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentets ansvariga utskott i detalj om de 10 transaktioner som stod för 77 % av felen 2015 och de korrigerande åtgärder som vidtagits.

Europaparlamentet noterar med oro att felfrekvensen för forskning, utveckling och innovation i samband med ansvarsfrihetsförfarandena för de senaste budgetåren alltid har varit högre än 5 %.

Europaparlamentet noterar att av de 150 transaktioner som revisionsrätten granskade 2015 var 72 (48 %) behäftade med fel. På grundval av de 38 fel som revisionsrätten kvantifierat uppskattade den felnivån till 4,4 %. När det gäller 16 kvantifierbara fel hade kommissionen, de nationella myndigheterna eller de oberoende revisorerna tillräckligt med information för att förhindra eller upptäcka och korrigera felen innan de godkände utgifterna. Om all denna information hade använts till att korrigera fel, skulle den uppskattade felprocenten för detta kapitel ha varit 0,6 % lägre.

10.

Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten rapporterade felprocentsatser på över 20 % för tio av de 38 transaktioner som innehöll kvantifierade fel. Dessa tio fall (nio från sjunde ramprogrammet för forskning och ett från ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation 2007–2013) står för 77 % av den uppskattade övergripande felnivån för ”Konkurrenskraft för tillväxt och arbetstillfällen” 2015.

11.

Europaparlamentet beklagar att de flesta av de kvantifierade fel som revisionsrätten upptäckte (33 av 38) avsåg ersättning av icke stödberättigande personalkostnader och indirekta kostnader som stödmottagare hade redovisat, och att nästan alla de fel som revisionsrätten konstaterade i kostnadsredovisningarna berodde på att stödmottagarna hade missuppfattat de komplexa stödreglerna eller beräknat sina stödberättigande kostnader felaktigt, vilket leder till den självklara slutsatsen att dessa regler måste förenklas.

12.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen beräknade en kvarstående felprocent (i slutet av programmet och efter korrigeringar) på 3 % 2014 (2,88 % 2015).

13.

Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt i 2012 och 2014 års ansvarsfrihetsförfaranden avseende kommissionen: ”Europaparlamentet förblir övertygat om att kommissionen måste fortsätta sträva efter en acceptabel balans mellan programmens dragningskraft för deltagare och det berättigade behovet av ansvarsskyldighet och ekonomisk kontroll. Parlamentet påminner i detta sammanhang om generaldirektörens uttalande år 2012 om att ett tillvägagångssätt som under alla omständigheter eftersträvar en kvarstående felprocent på 2 % inte utgör någon möjlig lösning.”

14.

Europaparlamentet beklagar att de främsta felkällorna var felaktigt beräknade personalkostnader och icke stödberättigande direkta och indirekta kostnader.

15.

Europaparlamentet pekar på och är bekymrat över resultaten i revisionsrättens särskilda rapport nr 2/2013, där revisionsrätten kommer fram till att kommissionens processer är inriktade på att se till att pengarna investeras i forskning av hög kvalitet. Dock har fokus i mindre utsträckning legat på effektivitet.

—	Befintliga it-verktyg medgav inte ett effektivt genomförande av projekten, och i de åtta kommissionsenheterna arbetar över 2 500 anställda med att genomföra det sjunde ramprogrammet, av vilka 1 500 (60 %) är direkt avsatta för att förvalta genomförandet av det särskilda samarbetsprogrammet.

—	Handläggningstiden för att bevilja stöd bör förkortas ytterligare.

—	Den finansiella kontrollmodellen för det sjunde ramprogrammet tar inte i tillräcklig utsträckning hänsyn till risken för fel.

16.

Europaparlamentet noterar kommissionens svar på revisionsrättens slutsatser, där kommissionen påpekar att 4 324 bidragsavtal undertecknats med nästan 20 000 deltagare, att handläggningstiden redan förkortats och att kontrollstrukturen för sjunde ramprogrammet har utarbetats på ett sådant sätt att tyngdpunkten ligger på efterhandskontroller.

Sjunde ramprogrammet och kostnadseffektivitet

17.

Europaparlamentet understryker att kostnadseffektivitet bör mätas i form av sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet (sund finansiell förvaltning) (8) för att nå politiska mål.

18.

Europaparlamentet noterar att genomförandet av ramprogrammen för forskning gjordes av olika generaldirektorat, genomförandeorgan, gemensamma företag, så kallade artikel 185-organ, Europeiska investeringsbanken (EIB) och Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT).

19.

Europaparlamentet påpekar att generaldirektoratet för forskning och innovation (GD RTD) godkände betalningar på 3,8 miljarder euro 2015. Av detta belopp betalades 67,4 % ut under generaldirektoratets direkta ansvar, 12,6 % av gemensamma företag, 10,7 % av EIB och Europeiska investeringsfonden (EIF) och 2,4 % av genomförandeorgan.

20.

Europaparlamentet noterar att EU enligt GD RTD:s årliga verksamhetsrapport 2015 bidrog med 44,56 miljarder euro till det sjunde ramprogrammet; av detta belopp gick 58 % till Tyskland (16 %), Förenade kungariket (16 %), Frankrike (11 %), Italien (8 %) och Spanien (7 %).

21.

Europaparlamentet noterar att GD RTD har fastställt en kontrollram för att minska de inneboende riskerna i olika stadier av den direkta och indirekta bidragsförvaltningsprocessen. Dessutom har GD RTD infört en övervakningsstrategi för finansiella instrument som genomförs av EIB och EIF.

22.

Europaparlamentet noterar med avseende på det sjunde ramprogrammet för 2007–2013 att GD RTD i slutet av 2015 hade slutfört och avslutat 3 035 av 4 950 bidragsavtal och 1 915 projekt, och att 1,6 miljarder euro fortfarande återstod att betala ut. GD RTD gjorde 826 slutbetalningar 2015. Parlamentet uppmuntrar GD RTD att ta fram denna statistik under påföljande budgetår.

23.

Europaparlamentet påpekar särskilt att sådana indikatorer som handläggningstid för bidragsbeviljande, information och utbetalning visade en positiv utveckling och ansågs vara tillfredsställande (en efterlevnad på 93–100 %).

24.

Europaparlamentet noterar att GD RTD genomförde 1 550 revisioner, som täckte in 1 404 stödmottagare och 58,7 % av budgeten under programperioden för det sjunde ramprogrammet.

25.

Europaparlamentet påpekar att GD RTD anser att 9,4 heltidsekvivalenter var anställda för att övervaka och samordna verksamhet med anknytning till genomförandeorganen. Detta motsvarade 1,26 miljoner euro, dvs. 1,35 % av de totala administrativa kostnaderna. Dessutom genomförde genomförandeorganet för forskning (REA) och genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet (Ercea) en driftsbudget på 1,94 miljarder euro, och genomförandeorganet för små och medelstora företag (Easme) och genomförandeorganet för innovation och nätverk (Inea) genomförde betalningsbemyndiganden på 480,5 miljoner euro 2015.

26.

Europaparlamentet konstaterar att GD RTD ådrog sig kostnader på 1,67 miljoner euro, dvs. 0,35 % av det belopp på 479,9 miljoner euro som betalades ut till gemensamma företag för övervakning av deras verksamhet. Parlamentet konstaterar även att GD RTD ådrog sig kostnader på 0,7 miljoner euro, dvs. 0,78 % av betalningarna till artikel 185-organ för övervakning av deras verksamhet.

27.

Europaparlamentet betonar att gemensamma företag och artikel 185-organ är ansvariga för sina egna revisioner, och att resultaten av dessa ska meddelas GD RTD.

28.

Europaparlamentet noterar med oro att GD RTD uppskattade den övergripande upptäckta felprocenten till 4,35 %. Samtidigt ansåg generaldirektoratet att den återstående felprocenten (i slutet av programmet och efter korrigeringar) var 2,88 %.

29.

Europaparlamentet noterar att det belopp som skulle återkrävas i slutet av 2016 uppgick till 68 miljoner euro, och att 49,7 miljoner euro av detta belopp inkasserades.

30.

Europaparlamentet noterar dock att det sjunde ramprogrammet inte var tillräckligt förenligt med allmän affärspraxis, att kontrollsystemet behövde ha en bättre balans mellan risk och kontroll, att stödmottagarna behövde bättre vägledning för att hantera komplexiteten i systemet och att ersättningsmetoderna behövde bli effektivare.

31.

Europaparlamentet är bekymrat över att den årliga verksamhetsrapporten från GD RTD visar att 1 915 projekt inom det sjunde ramprogrammet, till ett värde av 1,63 miljarder EUR, fortfarande inte hade avslutats vid utgången av 2015, vilket skulle kunna försena genomförandet av Horisont 2020.

32.

Europaparlamentet noterar att det är i Europeiska unionens intresse att uppnå synergier mellan å ena sidan forsknings- och innovationssektorn och å andra sidan strukturfonderna.

33.

Europaparlamentet noterar att kommissionen bör se till att det sjunde ramprogrammet och nationell forskningsfinansiering är förenliga med EU:s regler för statligt stöd så att man undviker inkonsekvenser och överlappningar av finansieringen. Parlamentet betonar dock att hänsyn bör tas till särskilda nationella särdrag.

34.

Europaparlamentet betonar vikten av finansieringsinstrument på området för forskning och innovation. Med avseende på forskningens konkurrenskraft framhåller parlamentet att användningen av finansieringsinstrument för projekt med högre teknisk mognadsgrad (TRL) kan ge en tillräcklig avkastning på offentliga investeringar. I detta sammanhang pekar parlamentet på att finansieringsinstrumentet för riskdelning 2007–2013 erbjuder lån och hybrid- eller mezzaninfinansiering för att förbättra tillgången till riskfinansiering för forsknings- och innovationsprojekt. Unionens bidrag på 961 miljoner euro till finansieringsinstrumentet för riskdelning 2007–2015 stödde verksamhet som motsvarade över 10,22 miljarder euro av ett förväntat belopp på 11,31 miljarder euro. Parlamentet noterar att riskdelningsinstrumentet för små och medelstora företag och medelstora marknadsnoterade företag bidrog med en finansiering på över 2,3 miljarder euro, varav unionen bidrog med 270 miljoner euro (9). Parlamentet anser att dessa siffror understryker det stora intresse som företag och andra stödmottagare visar för riskfinansiering.

35.

Europaparlamentet noterar behovet av att mer effektivt inrikta det sjunde ramprogrammets finansieringsinstrument för att se till att nya aktörer med begränsad tillgång till finansiering inom forskning och innovation stöds.

36.

Europaparlamentet noterar att vissa åtgärder som rekommenderats av den externa revisorn och/eller kommissionens internrevision, nämligen två åtgärder beträffande kontrollsystemen för övervakning av externa organ, och tre åtgärder för garantifonden för deltagare, inte har tagits med.

37.

Europaparlamentet föreslår att resultaten ska förmedlas på ett bättre sätt i medlemsstaterna, och informationskampanjer för programmet.

Framtidsutsikterna för Horisont 2020

38.

Europaparlamentet framhåller att i slutet av 2015 hade 198 ansökningsomgångar med en sista inlämningsdag detta datum offentliggjorts för Horisont 2020. Som svar på dessa ansökningsomgångar hade totalt 78 268 förslag tagits emot, varav 10 658 hade förts upp på huvudlistan eller reservlistan. Detta innebär att andelen framgångsrika projekt uppgår till ungefär 14 % (om man endast tar hänsyn till stödberättigade förslag). Under samma period undertecknades 8 832 bidragsöverenskommelser med stödmottagare, varav 528 undertecknades av GD RTD.

39.

Europaparlamentet konstaterar att det förekommit kostnadsbesparingar på 551 miljoner euro i det sjunde ramprogrammet jämfört med det sjätte ramprogrammet, och att kommissionen strävat efter att ytterligare förenkla genomförandet av Horisont 2020 jämfört med det sjunde ramprogrammet. Parlamentet betonar dock vikten av att alla politikområden, inklusive strukturfonderna, drar nytta av förenklingar i syfte att upprätthålla en likabehandling av mottagarna av EU:s ekonomiska stöd.

40.

Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse att GD RTD försöker att minska omkostnaderna ytterligare genom att lägga ut kontraktsförvaltning på genomförandeorgan och andra organ. Parlamentet betonar i detta sammanhang att 55 % av budgeten för Horisont 2020 kommer att förvaltas av genomförandeorgan.

41.

Europaparlamentet understryker att ett stort antal politiska aktörer, bland annat kommissionens generaldirektorat, genomförandeorgan, gemensamma företag och artikel 185-organ, kräver en betydande samordning, vars effektivitet är av största betydelse.

42.

Europaparlamentet noterar att det råder meningsskiljaktigheter mellan å ena sidan EIT och kommissionen och å andra sidan revisionsrätten när det gäller betalningarnas laglighet. Parlamentet anser att lösningen av denna tvist inte får gå ut över stödmottagare som handlat i god tro.

43.

Europaparlamentet välkomnar följande aspekter när det gäller Horisont 2020:

—	programstrukturen är mindre komplicerad och möjliggör interoperabilitet mellan olika delar,

—	det finns nu en gemensam uppsättning regler,

—	det finns nu en finansieringsgrad per projekt,

—	indirekta kostnader täcks av en schablonsats (25 %),

—	endast projektsamordnarnas ekonomiska bärkraft kontrolleras,

—	en mer mätbar resultatstrategi har införts,

—	en enda revisionsstrategi gäller för all forskning och innovation,

—	en enda deltagarportal har inrättats för att hantera bidrag och experter,

—	bidrag, expertkontrakt och arkivering hanteras elektroniskt.

44.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av ett gemensamt stödcentrum som kommer att hjälpa till med att samordna och genomföra programmet på ett effektivt och harmoniserat sätt i sju av kommissionens generaldirektorat, fyra genomförandeorgan och sex gemensamma företag. Europaparlamentet noterar att från och med den 1 januari 2014 tillhandahåller det gemensamma stödcentrumet gemensamma tjänster när det gäller juridiskt stöd, efterhandsrevisioner, it-system och it-verksamhet, affärsprocesser, programinformation och programuppgifter till alla forskningsdirektorat, genomförandeorgan och gemensamma företag som genomför Horisont 2020.

45.

Europaparlamentet föreslår att de nationella kontaktpunkternas roll bör förstärkas i syfte att tillhandahålla högkvalitativt tekniskt stöd på plats. Parlamentet anser att en årlig utvärdering av resultat, utbildning och främjande av välfungerande nationella kontaktpunkter kommer att öka andelen framgångsrika åtgärder inom Horisont 2020-programmet.

46.

Europaparlamentet välkomnar också att den andel av budgeten för Horisont 2020 som anslagits till små och medelstora företag ökade från 19,4 % under 2014 till 23,4 % under 2015, och rekommenderar att denna tendens aktivt uppmuntras.

47.

Europaparlamentet anser att det är oacceptabelt att GD RTD inte har efterlevt parlamentets krav att kommissionens generaldirektorat ska offentliggöra alla sina landsspecifika rekommendationer i sina årliga verksamhetsrapporter.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att garantera lika lön för forskare som utför samma arbete inom samma projekt och att tillhandahålla en förteckning, uppdelat per stat, över alla företag som är noterade på börsen och/eller som redovisar en vinst i sin årsredovisning och som erhåller medel från Horisont 2020.

49.

Europaparlamentet konstaterar att nya inslag i Horisont 2020 också återspeglar de iakttagelser som gjorts av revisionsrätten.

50.

Europaparlamentet påminner om att det nionde ramprogrammet för forskning håller på att utarbetas. Parlamentet understryker behovet av att se till att Horisont 2020:s bästa praxis används för att fastställa programmet. Parlamentet föreslår mer finansiering till innovation, som är ekonomiskt effektiv för näringslivssektorn, och större flexibilitet mellan de olika delprogrammens budgetar för att undvika brist på finansiering för de program som betecknats som ”utmärkta”.

Återverkningar för det sjunde ramprogrammet av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen

51.

Europaparlamentet noterar med respekt folkomröstningen i Förenade kungariket den 23 juni 2016, i vilken medborgarna uttryckte sin politiska vilja att lämna Europeiska unionen.

52.

Europaparlamentet välkomnar arbetet i Förenade kungarikets underhus med att utvärdera följderna av denna omröstning för vetenskap och forskning (10) och strävandena att minimera de negativa konsekvenserna för den europeiska konkurrenskraften.

53.

Europaparlamentet påpekar att organisationer i Förenade kungariket fick 1,27 miljarder euro i ansökningsomgångar 2014, vilket utgör 15 % av det totala beloppet, och 1,18 miljarder euro i ansökningsomgångar 2015, vilket utgör 15,9 % av det totala beloppet – den högsta andelen av EU-medel som någon medlemsstat fick det året (11).

Slutsatser

54.

Europaparlamentet drar slutsatsen att kommissionen totalt sett förvaltade det sjunde ramprogrammet på ett kostnadseffektivt sätt. Parlamentet noterar att programmet även förbättrade sin effektivitet, trots förseningarna och den upprepade felnivån i genomförandet.

55.

Europaparlamentet välkomnar att hänsyn togs till revisionsrättens betänkligheter.

56.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att den modernisering som infördes inom ramen för Horisont 2020, såsom schablonbelopp för indirekta kostnader, en enda revisionsstrategi, en enda deltagarportal osv., tillämpas på ett liknande sätt inom andra politikområden, t.ex. strukturfonderna. Parlamentet betonar att alla stödmottagare bör behandlas rättvist och lika.

57.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra en extra insats för att uppnå målet att investera 3 % av BNP i forskning. Parlamentet anser att detta skulle främja spetskompetens och innovation. Kommissionen uppmanas därför att undersöka möjligheten att föreslå en vetenskapspakt på lokal, regional och nationell nivå, med utgångspunkt i den dynamik som redan har skapats genom borgmästaravtalet.

58.

Europaparlamentet är bekymrat över att både REA och Ercea i sina utvärderingsrapporter påpekar att återkopplingen och kommunikationen mellan kommissionen och genomförandeorganen skulle kunna förbättras ytterligare.

o o

59.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till medlemsstaternas regeringar och parlament, revisionsrätten och kommissionen.

(1) EUT L 412, 30.12.2006, s. 1.

(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 104.

(3) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.

(4) EUT C 373, 10.11.2015, s. 1.

(5) http://www.parliament.uk/business/committees/committees-a-z/commons-select/science-and-technology-committee/inquiries/parliament-2015/leaving-the-eu-inquiry-16-17/publications/

(6) EUT L 246, 14.9.2016, s. 25.

(7) Commitment and Coherence – Ex-Post Evaluation of the 7th EU Framework Programme, november 2015. https://ec.europa.eu/research/evaluations/pdf/fp7_final_evaluation_expert_group_report.pdf

(8)

(9) COM(2016)0675, s. 18 och 19.

(10) Se rapporten från Förenade kungarikets underhus, utskottet för vetenskap och teknik av den 16 november 2016

(11) 2015 års övervakningsrapport om Horisont 2020, s. 21 f.

18.9.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 331/17

P8_TA(2017)0247

Statslöshet i Syd- och Sydostasien

Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2017 om statslöshet i Syd- och Sydostasien (2016/2220(INI))

(2018/C 331/03)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av föreskrifterna i FN:s instrument om mänskliga rättigheter, inbegripet de som handlar om rätten till en nationalitet, såsom FN-stadgan, den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, de internationella konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter, konventionen om barnets rättigheter, konventionen om avskaffande av alla former av rasdiskriminering, 1954 års konvention om statslösa personers rättsliga ställning, 1961 års konvention om begränsning av statslöshet, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och dess fakultativa protokoll, konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, den internationella konventionen om skydd för alla migrerande arbetare och deras familjemedlemmar,

—

med beaktande av andra FN-instrument om statslöshet och rätten till nationalitet, såsom FN:s flyktingkommissaries (UNHCR) verkställande kommittés slutsats nr 106 om identifiering, förebyggande och begränsning av statslöshet och skydd av statslösa personer (1), i enlighet med FN:s generalförsamlings resolution A/RES/61/137 från 2006,

—	med beaktande av UNHCR:s kampanj för att undanröja förekomsten av statslöshet fram till 2024 (2) och den globala kampanjen för lika medborgarrättigheter som stöds av UNHCR, FN:s enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt med flera, och som FN:s råd för mänskliga rättigheter står bakom,

—	med beaktande av resolutionen av den 15 juli 2016 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om mänskliga rättigheter och godtyckligt berövande av nationalitet (A/HRC/RES/32/5),

—	med beaktande av Wienförklaringen och Wienhandlingsprogrammet (3), som antogs av världskonferensen om mänskliga rättigheter den 25 juni 1993,

—	med beaktande av den allmänna rekommendationen nr 32 från kommittén för avskaffande av diskriminering av kvinnor (CEDAW), om de könsrelaterade dimensionerna av flyktingstatus, asyl, nationalitet och statslöshet bland kvinnor (4),

—	med beaktande av förklaringen om de mänskliga rättigheterna från Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) (5),

—

med beaktande av artikel 3.5 i fördraget om Europeiska unionen vari anges att EU i ”sina förbindelser med den övriga världen” ska bidra till ”utrotning av fattigdomen och skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt barnets rättigheter, samt till strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt, inklusive respekt för principerna i Förenta nationernas stadga”,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juli 2015 om EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati (2015–2019) (6),

—	med beaktande av EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati av den 25 juni 2012 (7),

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 4 december 2015 om statslöshet (8),

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 20 juni 2016 om EU:s strategi för Myanmar/Burma (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om de mänskliga rättigheterna och migration i tredjeländer (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 7 juli 2016 om Myanmar/Burma, särskilt situationen för Rohingyafolket (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2015 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2013 och Europeiska unionens politik på området (12),

—	med beaktande av studien från november 2014 från generaldirektoratet för EU-extern politik Adressing the Human Rights impact of statelessness in the EU's external action (Hantering av statslöshetens inverkan på de mänskliga rättigheterna i EU:s yttre rättigheter),

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0182/2017), och av följande skäl:

Den syd- och sydostasiatiska regionen består av följande länder – Afghanistan, Bangladesh, Bhutan, Brunei, Filippinerna, Indien, Indonesien, Kambodja, Laos, Malaysia, Maldiverna, Myanmar/Burma, Nepal, Pakistan, Singapore, Sri Lanka, Thailand, Vietnam och Östtimor – som alla är medlemmar av, eller har observatörsstatus i, antingen Sydostasiatiska nationers förbund (Asean) eller Sydasiatiska sammanslutningen för regionalt samarbete (SAARC).

I den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna bekräftas att alla individer är födda lika i värde och rättigheter. Rätten till en nationalitet och rätten att inte godtyckligt fråntas sin nationalitet är inskriven i artikel 15 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och i andra internationella instrument för mänskliga rättigheter. De internationella rättsliga instrumenten har emellertid inte lyckats med sin främsta målsättning, som är att säkerställa alla personers rätt till en nationalitet.

C.	Alla mänskliga rättigheter är universella, odelbara, ömsesidigt beroende och sammanlänkade. De mänskliga rättigheterna och grundläggande friheterna är alla människors födslorätt, och regeringarnas främsta uppgift är att skydda och främja dem.

Enligt konventionen om barnets rättigheter, som har ratificerats av alla syd- och sydostasiatiska länder, ska alla barn registreras omedelbart efter födseln och ha rätten att erhålla en nationalitet. Det uppskattas att hälften av världens alla statslösa personer är barn, och att många av dem är statslösa från födseln.

E.	I Aseans förklaring om de mänskliga rättigheterna bekräftas att varje person har rätt till en nationalitet enligt vad som föreskrivs i lag och att ingen person ”godtyckligt ska berövas sin nationalitet, eller nekas rätten att ändra denna nationalitet”.

En statslös person definieras i 1954 års konvention om statslösa personers rättsliga ställning som ”den som ej av någon stat med tillämpning av dess lagstiftning anses såsom dess medborgare”. Orsakerna till statslöshet kan variera, och inbegriper, men är inte begränsade till statssuccession, upplösning av stater, i vissa fall händelser i anknytning till tvångsflykt, migration och människohandel, samt förändringar och luckor i nationalitetslagar, upphörande av nationalitet efter att ha varit bosatt utanför det egna landet under en längre tidsperiod, godtyckligt berövande av nationalitet, diskriminering på grund av kön, ras, etnicitet eller av annan anledning, administrativa och byråkratiska hinder, bland annat vid erhållande eller registrering av personbevis. De flesta av dessa orsaker, eller rentav allihop, kan återfinnas i de fall av statslöshet som finns i Syd- och Sydostasien,

G.	Det är viktigt att notera att huruvida en person är statslös är en fråga som skiljer sig från frågan huruvida personen är en flykting. De flesta statslösa personer har aldrig lämnat platsen där de är födda och har aldrig korsat en internationell gräns.

Statslöshet är ett mångfasetterat problem och leder till en mängd olika människorättskränkningar som inbegriper men inte är begränsade till problem med anknytning till personbevis och andra civilståndshandlingar, liksom andra problem gällande äganderätt, utestängning från program för hälsovård för barn och från det statliga skolsystemet, ägande av företag, politisk representation och röstdeltagande, tillgång till social trygghet och offentliga tjänster. Statslöshet kan bidra till människohandel, godtyckliga gripanden, kränkning av den fria rörligheten, exploatering av och övergrepp mot barn samt diskriminering av kvinnor.

Statslöshet fortsätter att bara få begränsad internationell uppmärksamhet, trots dess väldigt oroväckande inverkan på de mänskliga rättigheterna både globalt och regionalt, och fortsätter att ses som en intern angelägenhet för stater. Minskad och till slut avskaffad statslöshet bör bli en människorättsprioritet på internationell nivå.

J.	Könsdiskriminerande lagstiftning, exempelvis för att erhålla eller överlåta en nationalitet till sitt barn eller sin maka/make, förekommer fortfarande i Syd- och Sydostasien i länder som Nepal, Malaysia och Brunei.

K.	UNHCR har uppskattat att 135 miljoner barn under fem års ålder i regionen inte fått sina födslar registrerade och riskerar att bli statslösa.

L.	Undanröjandet av statslösheten kommer även att leda till ökad demokrati eftersom tidigare statslösa personer kommer att inkluderas i, och kunna bidra till, den demokratiska processen.

M.	Det komplexa problemet med statslöshet behandlas fortfarande i den yttersta kanten av internationell rätt och politik, trots att det inte är ett marginellt problem.

N.	Statslöshet undergräver de drabbade befolkningarnas utvecklingsmöjligheter och det effektiva genomförandet av 2030-agendan för hållbar utveckling.

UNHCR:s globala handlingsplan för att undanröja statslöshet (2014–2024) syftar till att stödja regeringarnas arbete med att lösa befintliga större situationer med statslöshet, förhindra uppkomst av nya fall samt bättre identifiera och skydda statslösa befolkningsgrupper. Punkt 10 i handlingsplanen pekar även på behovet att förbättra de kvalitativa och kvantitativa uppgifterna om statslöshet. EU har förbundit sig att aktivt stödja handlingsplanen.

I rådets slutsatser om EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019 bekräftas vikten av att ta upp frågan om statslöshet i förbindelser med prioriterade länder och att koncentrera insatser på att förebygga uppkomst av statslösa befolkningsgrupper till följd av konflikter, tvångsförflyttningar och upplösningar av stater.

I EU:s årsrapport av den 20 september 2016 om mänskliga rättigheter och demokrati i världen – nationella och regionala frågor, bekräftas EU:s målsättning att förbättra konsekvensen, effektiviteten och synligheten avseende mänskliga rättigheter i EU:s utrikespolitik och målsättningen att stärka profilen för EU:s samarbete med FN och med regionala mekanismer för mänskliga rättigheter för att gynna regional egenmakt och främja de mänskliga rättigheternas odelbarhet, och det anges specifikt att detta inbegriper inledandet av en första politisk dialog om mänskliga rättigheter med Sydostasiatiska nationers förbunds (Asean) mekanismer för mänskliga rättigheter.

R.	EU har bestämt sig för att sätta mänskliga rättigheter i centrum för sina förbindelser med tredjeländer.

S.	Statslöshet leder till folkförflyttningar, emigration och människohandel, vilket destabiliserar hela regioner.

Många av världens tio miljoner statslösa personer bor i Syd- och Sydostasien, med Rohingyafolket i Myanmar/Burma som den enskilt största statslösa gruppen i världen, med över en miljon personer under UNHCR:s mandat för statslöshet, men många samhällen med statslösa personer återfinns även i Brunei, Filippinerna, Malaysia, Thailand, Vietnam och annorstädes. Statslösa tibetaner lever i länder som Indien och Nepal. Några av dessa grupper omfattas av UNHCR:s mandat för statslöshet, men andra gör inte det. Statistiken och rapporteringen om statslösa folk i världen är ofullständig, eftersom alla länder inte för statistik om denna fråga. I Syd- och Sydostasien finns både utdragna och olösta fall, liksom fall där framsteg har gjorts.

Framsteg har gjorts i Syd- och Sydostasien under senare år, med ändringar av nationell lagstiftning där man infört adekvata bestämmelser för att förebygga statslöshet och för att möjliggöra för statslösa personer att förvärva en nationalitet. Dessa ansträngningar måste stärkas, och de antagna lagarna måste även följas i praktiken.

Rohingyafolket är en av världens mest förföljda minoriteter. Detta folkslag utgör en av världens största statslösa grupper och har varit officiellt statslöst sedan 1982 års burmesiska medborgarskapslag antogs. Varken myndigheterna i Myanmar/Burma eller grannländerna vill veta av rohingyafolket, trots att vissa av grannländerna hyser många flyktingar. Det pågår stridigheter i delstaten Rakhine. Tusentals flyktingar som har klarat sig över gränsen till Bangladesh är i desperat behov av humanitärt bistånd och motas bort med våld i vad som är en kränkning av internationell rätt. Rohingyafolket flyr undan en politik för kollektiv bestraffning i delstaten Rakhine, där säkerhetsstyrkor utför urskillningslösa vedergällningsattacker och enligt uppgift beskjuter bybor från bestyckade rekognosceringshelikoptrar, sätter hem i brand, genomför godtyckliga arresteringar och våldtar kvinnor och flickor. De inhemska och internationella gensvaren på rohingyafolkets försämrade människorättssituation och humanitära kris har hittills till stor del varit otillräckliga, och många verktyg för att lösa frågan har ännu inte utforskats.

Hundratusentals så kallade biharier behandlades inte som bangladeshiska medborgare efter Bangladeshs befrielsekrig när Pakistan vägrade att låta dem återvända till hemlandet. Sedan 2003 har dock bihariernas bangladeshiska medborgarskap bekräftats genom ett antal domstolsbeslut. Ett stort antal biharier är fortfarande inte fullt integrerade i det bangladeshiska samhället och utvecklingsprogram, och många har inte fullt ut kunnat utnyttja sina på nytt bekräftade rättigheter.

Det finns många andra statslösa grupper i Syd- och Sydostasien. En positiv utveckling har dock skett inom ett antal områden under de senaste åren, såsom i Indonesien, som avskaffade könsdiskriminering i sitt förfarande för förvärvande av nationalitet och reformerade sin nationalitetslag 2006 så att indonesiska migranter som befinner sig mer än fem år utomlands nu inte längre kan fråntas sitt medborgarskap om en sådan förlust av medborgarskap resulterar i statslöshet. I Kambodja har registrering av födelse blivit kostnadsfritt under de första 30 dagarna efter födseln. I Vietnam beviljades 2008 nationalitet till alla som varit statslösa och boende i Vietnam i mer än 20 år. I Thailand har 23 000 statslösa personer beviljats nationalitet sedan 2011, som en följd av översynen av nationalitets- och folkbokföringslagarna.

Y.	Det är av yttersta vikt att regeringarna och de berörda myndigheterna i alla länder i regionen fullt ut följer principen om non-refoulement och skyddar flyktingar, i linje med sina internationella skyldigheter och med internationella normer för mänskliga rättigheter.

Z.	Statslösa grupper bör få tillgång till humanitära program som tillhandahåller hälso- och sjukvård, utbildning i livsmedelslära och näringsbistånd.

Europaparlamentet är oroat över de miljoner fall av statslöshet som finns över hela världen, särskilt i Syd- och Sydostasien, och uttrycker sin solidaritet med statslösa personer.

Europaparlamentet är djupt oroat över situationen för rohingyaminoriteten i Myanmar/Burma. Parlamentet är förfärat över rapporterna om massiva kränkningar av de mänskliga rättigheterna och det fortsatta förtrycket och diskrimineringen av rohingyafolket samt vägran att erkänna folket som en del av det burmesiska samhället, i vad som verkar vara en samordnad kampanj för etnisk rensning. Parlamentet betonar att rohingyafolket har levt på Myanmars/Burmas territorium i många generationer och har full rätt till medborgarskap i Myanmar/Burma, eftersom de har haft det i det förflutna, samt till alla rättigheter och skyldigheter detta omfattar. Parlamentet uppmanar med kraft regeringen och myndigheterna i Myanmar/Burma att återupprätta det burmesiska medborgarskapet för rohingyaminoriteten. Parlamentet kräver dessutom att delstaten Rakhine omedelbart öppnas för humanitära organisationer, internationella observatörer, icke-statliga organisationer och journalister. Parlamentet tror att det kommer att behöva hållas opartiska utredningar för att ställa människorättsförövare till svars. Vidare anser parlamentet att det behövs akuta åtgärder för att förhindra ytterligare diskriminering, fientlighet och våld mot minoriteter eller uppvigling till sådana gärningar. Parlamentet förväntar sig att Suu Kyi, som tilldelats Nobels fredspris och Sacharovpriset, ska använda sina olika befattningar i Myanmars/Burmas regering för att bidra till en lösning.

Europaparlamentet beklagar att statslöshet i vissa fall utnyttjas för att marginalisera särskilda befolkningsgrupper och beröva dem deras rättigheter. Parlamentet anser att rättslig, politisk och social delaktighet för minoriteter är en viktig del av en demokratisk övergång och att lösandet av statslöshetsfrågorna skulle bidra till bättre social sammanhållning och politisk stabilitet.

Europaparlamentet uppmärksammar att statslöshet kan orsaka betydande humanitära kriser och vidhåller att statslösa personer bör få tillgång till humanitära program. Parlamentet understryker att statslöshet ofta innebär avsaknad av tillgång till utbildning, hälso- och sjukvård, arbete, fri rörlighet och säkerhet.

Europaparlamentet är bekymrat över att det saknas uppgifter om statslöshet i Syd- och Sydostasien och att det finns få uppgifter eller inga uppgifter alls för till exempel Bhutan, Indien, Nepal och Östtimor. Vidare är parlamentet bekymrat över att det även i de fall då det finns generella siffror saknas uppdelade uppgifter om till exempel kvinnor, barn och andra utsatta grupper. Parlamentet påpekar att denna informationsbrist gör det svårt att fastställa riktade åtgärder, även inom ramen för UNHCR:s kampanj för att senast 2024 få slut på statslösheten. Parlamentet uppmanar med kraft staterna i Syd- och Sydostasien att ta fram tillförlitliga och uppdelade offentliga uppgifter om statslöshet.

Europaparlamentet påpekar att det också finns positiva exempel, såsom initiativet från Filippinerna i maj 2016 om att ta itu med behovet av uppgifter om omfattningen av och situationen för statslösa barn i regionen. Parlamentet uppmanar EU att erbjuda samarbete och stöd för att göra en omfattande kartläggning av statslöshet och identifiera projekt för att undanröja statslöshet i regionen.

Europaparlamentet är djupt bekymrat över att staterna Brunei, Malaysia och Nepal har könsdiskriminerande lagstiftning. Parlamentet betonar behovet att granska bestämmelser med anknytning till nationalitetslagstiftning, särskilt i konventionen om barnets rättigheter och konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor.

Europaparlamentet välkomnar den positiva utvecklingen i regionen och de åtgärder som vidtagits i Filippinerna, Vietnam och Thailand, och uppmuntrar länderna i regionen att samarbeta och utbyta goda exempel och åtgärder i syfte att undanröja statslöshet i hela regionen.

Europaparlamentet påminner om situationen efter statslöshet i regionen och om människorättsprincipen om deltagande. Parlamentet stöder delaktighet i utvecklingsprojekt och utvecklingsplanering för samhällen som påverkats av statslöshet och tidigare statslösa personer. Parlamentet uppmanar regeringar och utvecklingsprojekt att ta itu med diskriminering efter statslöshet, med inspiration hämtad från artikel 4.1 i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, i syfte att påskynda praktiskt genomförbar jämställdhet.

10.

Europaparlamentet erkänner nationellt självbestämmande i frågor såsom medborgarskap och uppmanar eftertryckligen stater med statslösa befolkningsgrupper att vidta konkreta åtgärder för att lösa detta problem, i linje med principerna i internationella konventioner som de alla har ratificerat, särskilt FN:s konvention om barnets rättigheter. Parlamentet noterar de många positiva utvecklingsåtgärder som vidtagits i regionen.

11.

Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringen i Bangladesh att åta sig att följa en tydlig färdplan för fullständigt genomförande av 1997 års fredsöverenskommelse i Chittagong Hill Tracts och därmed göra det möjligt att rehabilitera det fördrivna jummafolket, som för närvarande bor i Indien som statslösa.

12.

Europaparlamentet uppmanar med kraft staterna att genomföra det skydd som är inskrivet i 1961 års konvention om begränsning av statslöshet och som innebär att en person som är född i en stat ska erhålla nationalitet i den staten om personen i annat fall skulle bli statslös.

13.

Europaparlamentet betonar kopplingen mellan statslöshet och social och ekonomisk sårbarhet. Utvecklingsländernas regeringar uppmanas med kraft att förhindra nekande till och förlust eller berövande av nationalitet på diskriminerande grunder, anta rättvisa nationalitetslagar och införa tillgängliga och icke-diskriminerande dokumentationsförfaranden när det gäller nationalitet till rimliga priser.

14.

Europaparlamentet välkomnar rådets åtagande i dess slutsatser om EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019 att ta itu med frågan om statslöshet i förbindelser med prioriterade länder, och välkomnar dessutom rådets åtagande att stärka sina förbindelser med Asean. Parlamentet rekommenderar att åtgärdernas fokus sträcker sig bortom den framväxt av statslösa befolkningsgrupper som orsakats av konflikt, tvångsförflyttning och upplösningar av stater och även omfattar andra relevanta aspekter, såsom statslöshet till följd av diskriminering samt på grund av avsaknad av registrering av födelse och folkbokföring.

15.

Europaparlamentet erinrar om de åtgärder som utlovats i EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati 2015–2019 avseende utveckling av en gemensam ram mellan kommissionen och Europeiska utrikestjänsten för att lyfta frågor rörande statslöshet med tredjeländer. Parlamentet framhåller att utarbetandet och spridningen av en formell ram skulle vara en central del i Europeiska unionens stöd till UNHCR:s mål att undanröja förekomsten av statslöshet i världen fram till 2024.

16.

Europaparlamentet uppmanar EU att främja utvecklingen av globala lösningar på statslösheten tillsammans med specifika regionala eller lokala strategier, eftersom en strategi som ska passa alla inte kommer att bli tillräckligt effektiv för att lösa statslöshetsproblemet.

17.

Europaparlamentet anser att EU tydligare bör betona de stora konsekvenser som statslösheten har för sådana globala frågor som utrotning av fattigdom, genomförandet av 2030-agendan för hållbar utveckling och målen för hållbar utveckling, främjande av barnets rättigheter och behovet av att hantera irreguljär migration och människohandel.

18.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av mål 16.9 för hållbar utveckling, som föreskriver att alla bör ha tillgång till juridisk identitet och registrering av födelse. Parlamentet beklagar dock att statslöshet inte uttryckligen nämns i 2030-agendan som ett skäl till diskriminering eller som ett mål för fattigdomsminskning. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att överväga att införliva statslöshetsindikatorer i sina övervaknings- och rapporteringsmekanismer vid genomförandet av målen för hållbar utveckling.

19.

Europaparlamentet understryker vikten av en effektiv kommunikationsstrategi för statslöshet i syfte att öka medvetenheten om frågan. Parlamentet uppmanar EU att kommunicera mer och på ett bättre sätt om statslöshet, i samarbete med UNHCR och genom dess delegationer i de berörda tredjeländerna, och att fokusera på de människorättskränkningar som skett som en följd av statslösheten.

20.

Europaparlamentet uppmanar EU att utveckla en omfattande strategi för statslöshet som grundas på åtgärder i två uppsättningar. Parlamentet anser att den första uppsättningen bör hantera akuta situationer och den andra bör fastställa långsiktiga åtgärder för att undanröja statslöshet. Parlamentet anser att strategin bör fokusera på ett begränsat antal prioriteringar och att EU bör ta täten i händelse av att akuta situationer uppstår, i syfte att öka medvetenheten om statslöshet på internationell nivå.

21.

Europaparlamentet betonar att EU:s omfattande strategi för statslöshet bör kunna anpassas till specifika situationer som statslösa personer ställs inför. Parlamentet betonar att en distinktion, i syfte att fastställa lämpliga åtgärder, behöver göras mellan statslöshet till följd av bristande administrativ kapacitet och statslöshet till följd av en statlig politik som diskriminerar vissa befolkningsgrupper eller minoriteter.

22.

Europaparlamentet rekommenderar att medlemsstaterna prioriterar stöd till den positiva utvecklingen i samband med hantering av statslöshet i Syd- och Sydostasien, och föreslår en ny övergripande politisk strategi som inbegriper

—	uppmuntran till stater att ansluta sig till konventioner om statslöshet genom att framhålla deras fördelar i de bilaterala kontakterna mellan parlament och ministerier och på andra nivåer,

—	bistånd till Aseans branschorgan och SAARC avseende stöd till deras respektive medlemsstater för att ytterligare förverkliga rätten till en nationalitet och undanröja statslösheten,

—	belysande av värdet av konventionen om statslöshet i multilaterala forum,

—

samarbete med andra stater för att lyfta fram fördelarna med insamling av intersektionella, uppdelade och verifierbara nationella uppgifter om statslösa personer och sådana med obestämd nationalitet, eftersom identifieringen av statslösa personer är de berörda staternas första steg mot att vidta de åtgärder som krävs för att undanröja statslösheten; de insamlade uppgifterna kommer sedan att användas för registrering, dokumentation, tillhandahållande av offentliga tjänster, upprätthållande av lag och ordning samt genomförande av utvecklingsplanering,

—	konsekvent betoning på att registrering av födelse måste vara kostnadsfritt, lättillgängligt och genomföras på ett icke-diskriminerande sätt.

—

konsekvent betoning på att system för hantering av nationell identitet behöver inkludera och tillhandahålla identitetshandlingar till samtliga personer på territoriet, däribland grupper som är svåra att nå och marginaliserade grupper som kan löpa risk att bli statslösa eller inte har någon nationalitet,

—	stöd till syd- och sydostasiatiska länder för att säkerställa tillgång till utbildning för alla, även statslösa barn, eftersom statslöshet är ett stort hinder som försvårar barns tillgång till lika utbildningsmöjligheter,

—	uppmuntrande av den viktiga roll som nyskapande teknik spelar genom att använda digitala program för registrering av födelse i syfte att förbättra registreringen och arkiveringen av register,

—	hantering av frågan om innehållet i och tillämpningen av nationalitetslagar och om godtyckligt berövande eller nekande till rätten till en nationalitet på grund av etnicitet, vilket är den största orsaken till statslöshet i regionen,

—	uppmuntran till stater i regionen att tillgodose kvinnors behov och ta itu med problem med avseende på sexuellt och könsrelaterat våld, genom strategier för de mänskliga rättigheterna och gemenskapsbaserade strategier, särskilt för offer för människohandel,

—	hantering av frågan om nationalitetslagstiftning och könsdiskriminering, eftersom vissa länder gör det svårt, eller till och med omöjligt, för mödrar att föra vidare sitt medborgarskap till sina barn,

—	säkerställande av att alla utvecklingsprojekt och allt humanitärt bistånd som EU finansierar utformas så att hantering av statslöshet inbegrips närhelst så är relevant,

—

kapacitetsuppbyggnad av relevanta EU-institutioner och EU-aktörer så att dessa kan förstå, bedöma, programplanera och rapportera om frågor rörande statslöshet och upprätta regelbunden rapportering om EU:s framsteg i kampen mot statslöshet, bland annat genom att integrera ett avsnitt om statslöshet i EU:s årsrapport om mänskliga rättigheter och demokrati i världen,

—

säkerställande av att statslöshet, nationalitet och medborgarskap på ett tillbörligt sätt täcks in i landstrategier för mänskliga rättigheter och demokrati och att dessa bygger på principen att alla – oavsett kön, ras, hudfärg, tro och religion, nationellt ursprung eller tillhörighet till en nationell eller etnisk minoritet – har rätt till nationalitet; lyftande av frågan om statslöshet vid varje politisk dialog och människorättsdialog med de berörda länderna,

—	upprättande av människorättsliga EU-riktlinjer om statslöshet i syfte att tillhandahålla konkreta och mätbara mål för EU:s insatser för att undanröja statslösheten i världen,

—	förstärkning av dialogen rörande statslöshet i Syd- och Sydostasien med relevanta regionala och internationella organisationer samt med grannar till länderna i Syd- och Sydostasien och andra aktiva stater i regionen,

—	säkerställande av att deltagare i valobservatörsuppdrag är medvetna om frågor rörande statslöshet, närhelst detta är relevant,

—	betonande av nödvändigheten av att stärka de regionala människorättsorganisationerna så att de kan få en mer aktiv roll i fastställandet och undanröjandet av statslöshet,

—

avsättning av tillräcklig finansiering inom ramen för budgetarna för finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete, Europeiska utvecklingsfonden och det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter för icke-statliga organisationer och andra organisationer som arbetar med att nå ut till statslösa samhällen; främjande av partnerskap mellan organisationer i det civila samhället och statslösa samhällen i syfte att stärka dem så att de kan kämpa för sina rättigheter,

—	uppmuntran till samarbete mellan länder för att bekämpa statslöshet, särskilt när denna har gränsöverskridande effekter, inklusive utbytet av bästa praxis för genomförande av internationella standarder med anknytning till kampen mot statslöshet,

—

säkerställande av uppföljning, såsom information och tekniskt stöd till offentlig förvaltning som en kapacitetsbyggande åtgärd, inbegripet på lokal nivå för de fall då en positiv utveckling skett som behöver genomföras i praktiken, såsom i Thailand, Filippinerna, Vietnam och Bangladesh, där bihariernas medborgarskap, inbegripet deras rösträtt, har återupprättats.

23.

Europaparlamentet uppmanar regeringarna i Brunei Darussalam, Malaysia och Nepal att bekämpa olika former av könsdiskriminering i sina nationalitetslagar och främja barns rätt till en nationalitet.

24.

Europaparlamentet noterar kopplingen mellan statslöshet och tvångsförflyttning, särskilt i konfliktdrabbade områden. Parlamentet påminner om att minst 1,5 miljoner statslösa personer är flyktingar eller före detta flyktingar, inbegripet många unga kvinnor och flickor.

25.

Europaparlamentet påminner om att statslösheten i världen är långt ifrån kartlagd och i hög grad underrapporterad och att befintliga uppgifter är baserade på olika definitioner. Parlamentet uppmanar med kraft världssamfundet att anta en enhetlig definition och täppa till luckorna avseende uppgiftsinsamling för att mäta statslöshet i utvecklingsländer, särskilt genom att bistå lokala myndigheter med att inrätta lämpliga metoder för att kvantifiera, identifiera och registrera statslösa personer, och förbättra deras statistiska kapacitet.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa ett utbyte av god praxis bland medlemsstaterna. Parlamentet uppmuntrar en aktiv samordning av nationella kontaktpunkter för statslösa och välkomnar #IBelong-kampanjen.

27.

Europaparlamentet lyfter fram den centrala rollen för 1954 års konvention om statslösa personers rättsliga ställning och 1961 års konvention om begränsning av statslöshet. Dessa konventioner kräver ett inrättande av rättsliga ramar för identifiering och skydd av statslösa personer och för förebyggande av statslöshet och kan utgöra ett viktigt första steg för de stater som önskar göra framsteg inom hanteringen av problemet med statslöshet.

28.

Europaparlamentet välkomnar EU:s stöd till statslösa personer i Syd- och Sydostasien genom olika instrument och uppmanar unionen att fortsätta sina ansträngningar för att åtgärda effekterna av statslöshet för utveckling, fred och stabilitet som en del av sina program för utvecklingssamarbete och, mer allmänt, sina yttre åtgärder.

29.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar.

(1) http://www.unhcr.org/excom/exconc/453497302/conclusion-identification-prevention-reduction-statelessness-protection.html

(2) http://www.unhcr.org/protection/statelessness/54621bf49/global-action-plan-end-statelessness-2014-2024.html

(3) http://www.ohchr.org/Documents/ProfessionalInterest/vienna.pdf

(4) http://www.refworld.org/docid/54620fb54.html

(5) http://www.asean.org/wp-content/uploads/images/ASEAN_RTK_2014/6_AHRD_Booklet.pdf

(6) https://ec.europa.eu/anti-trafficking/sites/antitrafficking/files/council_conclusions_on_the_action_plan_on_human_rights_and_democracy_2015_-_2019.pdf

(7) https://www.consilium.europa.eu/uedocs/cms_data/docs/pressdata/EN/foraff/131181.pdf

(8) http://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2015/12/04-council-adopts-conclusions-on-statelessness/

(9) http://www.consilium.europa.eu/en/press/press-releases/2016/06/20-fac-conclusions-myanmar-burma/

(10) Antagna texter, P8_TA(2016)0404.

(11) Antagna texter, P8_TA(2016)0316.

(12) EUT C 316, 30.8.2016, s. 141.

18.9.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 331/25

P8_TA(2017)0248

Gränsöverskridande fusioner och delningar

Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2017 om genomförandet av gränsöverskridande fusioner och delningar (2016/2065(ΙΝΙ))

(2018/C 331/04)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 49, 54 och 153 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av rådets sjätte direktiv 82/891/EEG av den 17 december 1982 grundat på artikel 54.3 g i fördraget om delning av aktiebolag (1),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar (2),

—	med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag (3),

—	med beaktande av rådets direktiv 2001/86/EG av den 8 oktober 2001 om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande (4),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (5),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 december 2012, Handlingsplan: Europeisk bolagsrätt och företagsstyrning – ett modernt regelverk för mer engagerade aktieägare och hållbara företag (COM(2012)0740),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2012 om framtiden för EU:s bolagsrätt (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2009 med rekommendationer till kommissionen om gränsöverskridande flyttningar av bolagssäten (7),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2016, Att bygga ett rättvist, konkurrenskraftigt och stabilt system för företagsbeskattning i EU (COM(2016)0682),

—

med beaktande av EU-domstolens avgöranden i fråga om etableringsfriheten, framför allt i målen SEVIC Systems AG (8), Cadbury Schweppes plc och Cadbury Schweppes Overseas Ltd mot Commissioners of Inland Revenue (9), Cartesio Oktató és Szolgáltató bt. (10), VALE Építési kft. (11), KA Finanz AG mot Sparkassen Versicherung AG Vienna Insurance Group (12), Kamer van Koophandel en Fabrieken voor Amsterdam mot Inspire Art Ltd. (13), Überseering BV mot Nordic Construction Company Baumanagement GmbH (NCC) (14), Centros Ltd mot Erhvervs- og Selskabsstyrelsen (15) och The Queen mot H. M. Treasury and Commissioners of Inland Revenue, ex parte Daily Mail and General Trust plc. (16),

—	med beaktande av kommissionens uppföljningsyttrande från oktober 2015 i vilket resultaten från det offentliga samråd om gränsöverskridande fusioner och delningar som hölls mellan den 8 september 2014 och den 2 februari 2015 sammanfattas (17)

—	Europaparlamentet, utredningsavdelning C: Medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor, studien från juni 2016 Cross-border mergers and divisions, transfers of seat: is there a need to legislate? (18);

—	med beaktande av studien från december 2016 Ex-post analysis of the EU framework in the area of Cross-border mergers and divisions från Europaparlamentets utredningstjänst (19).

—	med beaktande av kommissionens arbetsprogram 2017 Ett EU som skyddar, försvarar och sätter medborgarna i centrum och i synnerhet del II punkt 4 (COM(2016)0710),

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen och av artikel 1.1 e i bilaga XVII till arbetsordningen och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

—	med beaktande av rapporten från utskottet för rättsliga frågor (A8-0190/2017), och av följande skäl:

A.	En organisk reform av bolagsrätten kommer att ha betydande effekter på den europeiska konkurrenskraften och även på de hinder som finns för att direktivet om gränsöverskridande fusioner ska kunna genomföras fullt ut.

B.	Det finns ännu inte någon EU-lagstiftning om gränsöverskridande delningar av företag. I dagens situation finns det påtagliga förfarandemässiga, administrativa och finansiella problem för de berörda företagen, och det finns risk för missbruk och dumpning.

C.	Europaparlamentet har kraftfullt och oavlåtligt uttalat sig för en europeisk lagstiftning om gränsöverskridande flytt av bolagssäten. Flertalet intressenter stöder på det stora hela parlamentets krav.

D.	För en bättre rörlighet för företag inom EU är det viktigt att ha gemensamma rättsliga ramar för fusion, delning och flytt av företag.

E.	Bestämmelser om arbetstagarnas rätt till samråd, information och medbestämmande finns inte i samtliga medlemsstater där det utförs fusioner och delningar eller där säten flyttas.

Flytt av bolagssäten får inte ske på bekostnad av de rättsliga, sociala och skattemässiga kraven i unionens och ursprungsmedlemsstaternas lagstiftning och därför bör syftet vara att införa en enhetlig rättslig ram som garanterar största möjliga transparens och förenklade förfaranden och som motverkar skattebedrägerier.

I de berörda delarna av EU:s regelverk föreskrivs ett brett spektrum av rättigheter rörande information, samråd och medverkan för arbetstagare. Direktiv 2009/38/EG (20) och direktiv 2005/56/EG garanterar gränsöverskridande arbetstagarmedverkan och fastställer principen om befintliga rättigheter. Det förutsätts att dessa arbetstagarrättigheter bör skyddas också i händelse av flytt av säte.

Alla nya initiativ inom europeisk bolagsrätt bör baseras på en grundlig utvärdering och bedömning av befintliga bolagsrättsformer, relevanta domar från Europeiska unionens domstol i fråga om gränsöverskridande rörlighet för företag samt konsekvensbedömningar som återspeglar alla intressenters intressen, inbegripet aktie- eller andelsägare, borgenärer, investerare och arbetstagare, så att principerna om subsidiaritet och proportionalitet säkerställs.

Övergripande aspekter

Europaparlamentet framhåller vikten av att fastställa en ram som på ett heltäckande sätt reglerar företagens rörlighet på europeisk nivå, för att förenkla förfarandena och kraven i fråga om flytt, delning och fusion och även för att förhindra missbruk och artificiell flytt med social eller skattemässig dumpning som mål.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmärksamma resultaten av det offentliga samråd som hölls mellan den 8 september 2014 och den 2 februari 2015 om en eventuell översyn av direktiv 2005/56/EG och om ett eventuellt införande av en lagstiftningsram för reglering av gränsöverskridande delningar. Parlamentet påminner om att samrådet visade att det finns en viss samsyn i fråga om de lagstiftningsmässiga prioriteringarna när det gäller gränsöverskridande fusioner och delningar i fråga om målen att stärka den inre marknaden och främja arbetstagarrättigheter.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att framtida lagstiftningsförslag om företags rörlighet innehåller planer på största möjliga harmonisering – framför allt när det gäller förfarandemässiga standarder, rättigheter för personer i företagens ledning, särskilt minderåriga, och ett utökat tillämpningsområde med avseende på alla de aktörer som definieras som företag i enlighet med artikel 54 i EUF-fördraget – och andra sektorsvisa bestämmelser, t.ex. om arbetstagarrättigheter.

Europaparlamentet anser att de nya bestämmelserna om fusioner, delningar och flytt av bolagssäten bör underlätta företagens rörlighet inom unionen, med beaktande av deras verksamhetsbehov när det gäller omstrukturering, så att den inre marknadens möjligheters utnyttjas bättre, och att underlätta företagens organisationsfrihet, med vederbörlig respekt för rätten till arbetstagarrepresentation. Parlamentet påminner i detta sammanhang om vikten av att hinder kopplade till lagkonflikter undanröjs när tillämplig nationell lag ska fastställas. Parlamentet anser att skyddet av arbetstagarrättigheter skulle kunna tas upp genom olika EU-rättsakter, i synnerhet genom ett förslag till direktiv om minimistandarder för arbetstagarmedverkan i europeiska bolagsformer och i bolagsstyrelser som upprättats i enlighet med EU-rätten.

Gränsöverskridande fusioner

Europaparlamentet betonar de positiva effekterna av direktiv 2005/56/EG om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar, vilket har bidragit till att underlätta gränsöverskridande fusioner mellan bolag med begränsat ansvar i EU – vilket visas genom officiella uppgifter som belägger en betydande ökning av antalet gränsöverskridande fusioner under senare år – samt till lägre administrativa kostnader och förenklade administrativa förfaranden.

Europaparlamentet anser att det måste göras en översyn av direktiv 2005/56/EG för att förbättra genomförandet av det och ta hänsyn till den senaste utvecklingen både när det gäller EU-domstolens rättspraxis om etableringsfriheten för företag och inom europeisk bolagsrätt. Parlamentet anser att det framtida lagstiftningsförslaget om ändring av direktiv 2005/56/EG bör omfatta en ny uppsättning regler för företagsdelningar och innehålla vissa riktlinjer för ytterligare bestämmelser om företagens rörlighet.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta resultaten av samrådet från oktober 2015, som särskilt visar på nödvändigheten av att i största möjliga mån harmonisera de kriterier som styr fusionernas effekter på de olika berörda parterna inom företagen.

Europaparlamentet ser det som en prioritet att fastställa mer långtgående regler för en rad aktörer och kategorier inom bolagsstyrningen som kan tjäna som förlaga även för framtida gemensamma modeller för gränsöverskridande delning och flytt av säte. Parlamentet anser att det är viktigt att förfarandena för gränsöverskridande fusioner förenklas genom ett tydligare fastställande av standarder för juridisk dokumentation – till att börja med i fråga om information till aktie- och andelsägare samt sammanställningen av fusionshandlingarna – och nya digitaliseringsmetoder, under förutsättning att de grundläggande processuella standarder och krav som anges i direktiv 2005/56/EG (inbegripet utfärdande av ett fusionsintyg och kontroll av lagenligheten i enlighet med artiklarna 10 och 11 i direktivet) upprätthålls och allmänna intressen såsom rättssäkerhet och handelsregisters tillförlitlighet bevaras.

Europaparlamentet vill se att de nya bestämmelserna i fråga om arbetstagarrättigheter fastställs på ett sådant sätt att vissa företag inte utnyttjar direktivet om gränsöverskridande fusioner enbart för att flytta bolagssätet av skattemässiga, sociala och rättsliga skäl. Parlamentet betonar vikten av att komma till rätta med tvetydigheter i tillämpningen av nationella sanktioner för bristande respekt för lagstiftning om arbetstagarrättigheter.

10.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att göra förbättringar av följande väsentliga aspekter:

—	Hantering av tillgångar och skulder.

—	Metod för värdering av tillgångar.

—	Bestämmelser om borgenärsskydd.

—	Dagen då skyddsperioden för borgenärer inleds och hur länge den vara, enligt principen om bolagsstämmans ansvar.

—	Överföring av bolagsuppgifter via medlemsstaternas handelsregister, genom medlemsstaternas sammankopplade och standardiserade register.

—	Minoritetsaktieägares rättigheter.

—	Fastställande av minimistandarder för information till, samråd med och medbestämmande från arbetstagarna.

—	Vissa specifika undantag från förfarandemässiga krav.

11.

Europaparlamentet fäster stor vikt vid skydd för vissa rättigheter som innehas av minoritetsaktieägare, däribland rätten till utfrågning om fusionen, rätten till ersättning om minoritetsaktieägare ger upp sina andelar för att de motsätter sig fusionen och rätten att bestrida utbytesförhållandets rimlighet.

12.

Europaparlamentet välkomnar möjligheten till påskyndade gränsöverskridande förfaranden vid samtycke av samtliga aktieägare, brist på arbetstagare eller obetydliga konsekvenser för borgenärerna.

Gränsöverskridande delning

13.

Europaparlamentet påminner om att direktiv 82/891/EEG endast reglerar företagsdelningar inom en medlemsstat. Även om det finns ett mycket begränsat antal konkreta fall där företagsdelningar gjorts mellan flera medlemsstater, såsom framgår av kommissionens samråd från 2015, konstaterar parlamentet att det finns ett verkligt och brådskande behov av en särskild EU-ram för gränsöverskridande delningar. Parlamentet betonar att ett eventuellt nytt direktiv inte bör användas som ett formellt instrument för delningar i ett företag i syfte att ägna sig åt ”forum shopping” och undvika rättsliga skyldigheter enligt nationell lag.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att beakta de betydande ekonomiska effekter som en lagstiftning om gränsöverskridande delning skulle ge, t.ex. förenklade företagsstrukturer, en bättre anpassningsförmåga och nya möjligheter på den inre marknaden.

15.

Europaparlamentet betonar varaktigheten av och komplexiteten i de nuvarande förfarandena för gränsöverskridande delning, som generellt sett genomförs i två etapper: först en inhemsk delning och därefter en gränsöverskridande fusion. Parlamentet anser att ett införande av harmoniserade regler på EU-nivå på området för gränsöverskridande delningar skulle leda till att de aktuella förfarandena blir mindre tidsödande och enklare.

16.

Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om vikten av att hinder kopplade till lagkonflikter undanröjs när tillämplig nationell lag ska fastställas.

17.

Europaparlamentet påminner om att det i vissa medlemsstater inte finns några nationella ad hoc-bestämmelser om genomförandet av gränsöverskridande delningar.

18.

Europaparlamentet anser att det framtida lagstiftningsinitiativet om gränsöverskridande delningar bör bygga på de principer och krav som anges i direktivet om gränsöverskridande fusioner:

—	Förfarandemässiga och förenklingsrelaterade frågor, inbegripet alla de viktigaste företagsdelningsformer som tillämpas i dag (delning [”split-up”], avknoppning [”spin-off”] och överföring till dotterbolag [”hive-down”]).

—	Rättigheter för borgenärer och minoritetsaktieägare, med beaktande av skydds- och effektivitetsprinciperna.

—	Efterlevnad av normerna för arbetstagarmedverkan och arbetstagarskydd, med målet att stärka skyddet för arbetstagarna, i synnerhet mot social dumpning.

—	Redovisningsfrågor.

—	Tillgångar och skulder.

—

Harmonisering av bestämmelser och förfaranden, t.ex. aktierelaterade rättigheter, krav om registrering och kommunikation mellan företagsregister, uppgifter om transaktionens fullbordande, lägsta delningskrav, majoritetsbestämmelser, behörigt organ för övervakning av förfarandenas överensstämmelse och lagenlighet.

o o

19.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

(1) EGT L 378, 31.12.1982, s. 47.

(2) EUT L 310, 25.11.2005, s. 1.

(3) EGT L 294, 10.11.2001, s. 1.

(4) EGT L 294, 10.11.2001, s. 22.

(5) EGT L 80, 23.3.2002, s. 29.

(6) EUT C 332 E, 15.11.2013, s. 78.

(7) EUT C 87 E, 1.4.2010, s. 5.

(8) Mål C-411/03, SEVIC Systems AG, 13.12.2005, ECLI:EU:C:2005:762.

(9) Mål C-196/04, Cadbury Schweppes Overseas Ltd mot Commissioners of Inland Revenue, 12.9.2006, ECLI:EU:C:2006:544.

(10) Mål C-210/06, Cartesio Oktató és Szolgáltató bt., 16.12.2008, ECLI:EU:C:2008:723.

(11) Mål C-378/10, VALE Építési kft., 12.7.2012, ECLI:EU:C:2012:440.

(12) Mål C-483/14, KA Finanz AG mot Sparkassen Versicherung AG Vienna Insurance Group, 7.4.2016, ECLI:EU:C:2016:205.

(13) Mål C-167/01, Kamer van Koophandel en Fabrieken voor Amsterdam mot Inspire Art Ltd., 30.9.2003, ECLI:EU:C:2003:512.

(14) Mål C-208/00, Überseering BV mot Nordic Construction Company Baumanagement GmbH (NCC), 5.11.2002, ECLI:EU:C:2002:632.

(15) Mål C-212/97, Centros Ltd mot Erhvervs- og Selskabsstyrelsen, 9.3.1999, ECLI:EU:C:1999:126.

(16) Mål C81/87, The Queen mot H. M. Treasury and Commissioners of Inland Revenue, ex parte Daily Mail and General Trust plc., 27.9.1988, ECLI:EU:C:1988:456.

(17) http://ec.europa.eu/internal_market/consultations/2014/cross-border-mergers-divisions/docs/summary-of-responses_en.pdf

(18) PE 556.960, http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/STUD/2016/556960/IPOL_STU(2016)556960_EN.pdf

(19) PE 593.796.

(20) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättande av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare EUT L 122, 16.5.2009, s. 28.

18.9.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 331/30

P8_TA(2017)0253

Bedömning av genomförandet av Horisont 2020

Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2017 om bedömningen av genomförandet av Horisont 2020 inför halvtidsutvärderingen och förslaget till det nionde ramprogrammet (2016/2147(INI))

(2018/C 331/05)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1291/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (1),

—	med beaktande av rådets förordning (Euratom) nr 1314/2013 av den 16 december 2013 om Europeiska atomenergigemenskapens forsknings- och utbildningsprogram (2014–2018) som kompletterar Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1290/2013 av den 11 december 2013 om reglerna för deltagande och spridning i Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (3),

—	med beaktande av rådets beslut 2013/743/EU av den 3 december 2013 om inrättande av det särskilda programmet för genomförande av Horisont 2020 – ramprogrammet för forskning och innovation (2014–2020) (4),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1292/2013 av den 11 december 2013 om ändring av förordning (EG) nr 294/2008 om inrättande av Europeiska institutet för innovation och teknik (5),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1312/2013/EU av den 11 december 2013 om det strategiska innovationsprogrammet för Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT): institutets bidrag till ett mer innovativt Europa (6),

—	med beaktande av rådets förordningar (EU) nr 557/2014, 558/2014, 559/2014, 560/2014 och 561/2014 av den 6 maj 2014 (7) och rådets förordningar (EU) nr 642/2014 (8) och 721/2014 (9) av den 16 juni 2014 om bildande av de gemensamma företag som finansieras enligt Horisont 2020,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 553/2014/EU, 554/2014/EU, 555/2014/EU och 556/2014/EU av den 15 maj 2014 (10) om upprättande av de partnerskap mellan offentliga aktörer enligt artikel 185 som finansieras enligt Horisont 2020,

—	med beaktande av dokumenten till högnivågruppen av den 3 februari 2017 om att maximera effekten av EU:s forsknings- och innovationsprogram (11),

—	med beaktande av kommissionens övervakningsrapporter för Horisont 2020 från 2014 och 2015,

—	med beaktande av rapporten från kommissionen till rådet och Europaparlamentet Det europeiska området för forskningsverksamhet: genomförande och övervakning av framsteg (COM(2017)0035),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén En europeisk försvarshandlingsplan (COM(2016)0950),

—	med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Genomförande av strategin för internationellt samarbete inom forskning och innovation (COM(2016)0657),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Europeiskt initiativ för molnbaserade tjänster – Att skapa en konkurrenskraftig data- och kunskapsekonomi i Europa (COM(2016)0178) och det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta (SWD(2016)0106),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Svar på rapporten från högnivågruppen med experter om efterhandsutvärderingen av sjunde ramprogrammet (COM(2016)0005),

—	med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet och rådet Årsrapport om Europeiska unionens verksamhet inom forskning och teknisk utveckling 2014 (COM(2015)0401),

—	med beaktande av kommissionens rapporter för 2014 och 2015 om integrationen av samhällsvetenskap och humaniora i Horisont 2020, deltagare, budget och discipliner,

—	med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Better regulations for innovation-driven investment at EU level (SWD(2015)0298) (ej översatt till svenska),

—	med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet Det europeiska området för forskningsverksamhet: Lägesrapport 2014 (COM(2014)0575),

—	med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Forskning och innovation som källor till förnyad tillväxt (COM(2014)0339),

—	med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar Second Situation Report on Education and Training in the Nuclear Energy Field in the European Union (SWD(2014)0299) (ej översatt till svenska),

—	med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar FET Flagships: A novel partnering approach to address grand scientific challenges and to boost innovation in Europe (SWD(2014)0283) (ej översatt till svenska),

—

med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Den andra interimsutvärderingen av de gemensamma företagen för de gemensamma teknikinitiativen Clean Sky, Bränsleceller och vätgas samt Initiativet för innovativa läkemedel (COM(2014)0252),

—	med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om de gemensamma teknikinitiativens och de offentlig-privata partnerskapens roll och inverkan på genomförandet av Horisont 2020 för en hållbar industriell omvandling (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om det europeiska initiativet för molnbaserade tjänster (13),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2017 om EU-medel till jämställdhet (14),

—	med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om synergier för innovation: Europeiska struktur- och investeringsfonderna, Horisont 2020 och andra europeiska innovationsfonder och EU-program (15).

—	med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om sammanhållningspolitiken och forsknings- och innovationsstrategier för smart specialisering (RIS3) (16),

—	med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och av artikel 1.1 e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från budgetutskottet, utskottet för regional utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0209/2017), och av följande skäl:

A.	Horisont 2020 är EU:s största centralt förvaltade program för forskning och innovation, och världens största offentligt finansierade FoI-program.

Vid förhandlingen av Horisont 2020 och den nuvarande fleråriga budgetramen begärde parlamentet 100 miljarder euro i stället för ursprungligen överenskomna 77 miljarder. Budgeten verkar mycket begränsad om Horisont 2020 till fullo ska kunna utnyttja potentialen till spetskompetens och på lämpligt sätt bemöta de samhälleliga utmaningar som det europeiska samhället och världen för närvarande står inför.

Den rapport från högnivågruppen om maximering av effekterna av EU:s forsknings- och innovationsprogram och den halvtidsutvärdering som planeras till det tredje kvartalet 2017 kommer att lägga grunden till strukturen och innehållet i det nionde ramprogrammet, för vilket ett förslag ska offentliggöras under det första halvåret 2018.

D.	Den ekonomiska och finansiella krisen var en avgörande faktor när Horisont 2020 utformades. Nya utmaningar, nya politiska och socioekonomiska paradigm och fortsatta globala trender kommer sannolikt att forma nästa ramprogram.

E.	Ramprogrammet måste vara grundat på europeiska värderingar, vetenskapligt oberoende, öppenhet, mångfald, höga europeiska etiska normer, social sammanhållning och lika tillgång för alla medborgare till de lösningar och svar som programmet tillhandahåller.

F.	Investeringar i FoU är centrala för EU:s ekonomiska och sociala utveckling och globala konkurrenskraft. Vikten av spetskompetens för främjandet av innovation och långsiktiga konkurrensfördelar måste avspeglas i finansieringen av det nionde ramprogrammet.

Struktur, filosofi och genomförande av Horisont 2020

Europaparlamentet anser att det, mer än tre år efter lanseringen av Horisont 2020, är dags för parlamentet att utarbeta sin ståndpunkt i fråga om halvtidsutvärderingen och sin vision för det kommande nionde ramprogrammet.

Europaparlamentet påminner om att målet med Horisont 2020 är att bidra till att skapa ett samhälle och en ekonomi som baseras på kunskap och innovation, och att stärka den vetenskapliga och tekniska basen och slutligen den europeiska konkurrenskraften genom att fungera som hävstång för ytterligare nationell FoU-finansiering, såväl offentlig som privat, och genom att bidra till att nå målet på 3 % av BNP till FoU senast 2020. Parlamentet beklagar att EU 2015 endast investerade 2,03 % av BNP i FoU, med enskilda siffror på mellan 0,46 och 3,26 % för de olika länderna (17), samtidigt som stora globala konkurrenter överträffar EU i FoU-utgifter.

Parlamentet påminner om att det europeiska forskningsområdet konkurrerar direkt med världens högst presterande forskningsregioner och att stärkandet av det europeiska forskningsområdet därför är en gemensam europeisk skyldighet. Parlamentet uppmanar berörda medlemsstater att bidra i tillräcklig omfattning för att uppnå EU:s mål på 3 % av BNP för FoU. Parlamentet konstaterar att en generell ökning till 3 % skulle ge ytterligare över 100 miljarder euro per år till forskning och innovation i Europa.

Europaparlamentet betonar att utvärderingen av det sjunde ramprogrammet och kontrollen av Horisont 2020 visar att EU:s ramprogram för forskning och innovation är en framgång och ger ett tydligt mervärde för EU (18). Parlamentet är medvetet om att det fortfarande finns möjlighet att förbättra ramprogrammet och framtida program.

Europaparlamentet anser att anledningarna till framgången är den tvärvetenskapliga och samarbetsvänliga miljön och kraven på spetskompetens och effekt.

Europaparlamentet är medvetet om att ramprogrammet syftar till att ge incitament till industrin att delta och därmed öka dess bidrag till FoU (19). Parlamentet konstaterar att industrins deltagande, även små och medelstora företags deltagande, är betydligt större än i det sjunde ramprogrammet. Parlamentet påminner dock om att industrin i genomsnitt inte i tillräcklig grad har ökat sin andel av FoU-utgifterna enligt överenskommelsen i slutsatserna från rådets möte i Barcelona (20). Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma mervärdet av finansieringen för industridrivna instrument, såsom gemensamma teknikinitiativ (21), och dess relevans för allmänheten, samt samstämdheten och öppenheten i samtliga gemensamma initiativ (22).

Europaparlamentet konstaterar att budgeten för och förvaltningen och genomförandet av programmet är utspridda på över 20 olika EU-organ. Parlamentet vill veta huruvida detta resulterar i alltför omfattande samordningsarbete, administrativ komplexitet och dubbelarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för effektivisering och förenkling.

Europaparlamentet konstaterar att pelarna 2 och 3 i huvudsak är inriktade på höga tekniska mognadsgrader, vilket skulle kunna begränsa den framtida förmågan att utnyttja disruptiva innovationer som fortfarande är i vardande i forskningsprojekt som har lägre teknisk mognadsgrad. Parlamentet vill se en välavvägd balans mellan tekniska mognadsgrader så att hela värdekedjan främjas. Parlamentet anser att tekniska mognadsgrader kan utestänga innovationer av icke-tekniskt slag från grundläggande eller tillämpad forskning, i synnerhet inom samhällsvetenskap och humaniora.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erbjuda en väl avvägd blandning av små, medelstora och stora projekt. Parlamentet noterar att den genomsnittliga budgeten för projekt har ökat inom ramen för Horisont 2020 och att större projekt är mer betungande när det gäller utarbetande av förslag och projektledning, vilket gynnar företag med större erfarenhet av ramprogrammen, skapar hinder för nya aktörer och koncentrerar finansieringen till ett begränsat antal institutioner.

Budget

10.

Europaparlamentet betonar att den nuvarande oroväckande låga godkännandesiffran på mindre än 14 % (23) innebär en negativ trend jämfört med det sjunde ramprogrammet. Parlamentet betonar att överteckning gör det omöjligt att göra finansiering tillgänglig för ett stort antal högkvalitativa projekt och beklagar att de budgetnedskärningar som Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) har medfört har ökat detta problem. Parlamentet uppmanar kommissionen att undvika ytterligare nedskärningar i budgeten för Horisont 2020.

11.

Europaparlamentet belyser den pressade budgeten för EU:s ramprogram för forskning och innovation. Parlamentet beklagar de negativa effekter som betalningskrisen i EU:s budget har haft på genomförandet av programmet under de första åren av den nuvarande fleråriga budgetramen. Parlamentet noterar bl.a. den artificiella förseningen för förslagsinfordringar som uppgick till en miljard euro och den kraftigt minskade förfinansieringen för nya program. I enlighet med artikel 15 i förordningen om den fleråriga budgetramen tidigarelades stödet för Horisont 2020 under 2014–2015. Det tidigarelagda stödet utnyttjades helt och hållet, vilket visar på programmets goda resultat och kapacitet att utnyttja ytterligare medel. Denna tidigareläggning ändrar inte programmens totala finansieringsramar, utan medför minskade anslag under andra hälften av den fleråriga budgetramen. Parlamentet uppmanar budgetmyndighetens två grenar och kommissionen att säkerställa en lämplig nivå för betalningsbemyndiganden under kommande år och att göra sitt yttersta för att förhindra en ny betalningskris under de sista åren av den nuvarande fleråriga budgetramen.

12.

Europaparlamentet betonar att Horisont 2020 framför allt måste vara bidragsbaserat och inriktat på finansiering av särskilt grundforskning och forskningssamarbete. Parlamentet hävdar att forskning kan vara en riskfull satsning för investerare och att finansiering av forskning genom bidrag är en nödvändighet. Parlamentet understryker i detta sammanhang att många offentliga institutioner ändå inte är juridiskt berättigade att ta lån. Parlamentet beklagar tendensen att i vissa fall överge bidragen till förmån för lån. Parlamentet inser att finansieringsinstrument bör finnas tillgängliga för verksamheter som har en hög teknisk mognadsgrad och är nära marknaden, som en del av finansieringsinstrument inom InnovFin och utanför ramprogrammet (t.ex. EIB- och EIF-system).

13.

Europaparlamentet understryker att flera medlemsstater inte respekterar sina nationella åtaganden om FoU-investeringar. Parlamentet betonar att målet på 3 % av BNP måste uppfyllas och hoppas att detta mål kan höjas till samma nivå som hos EU:s största globala konkurrenter så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att bedriva nationella strategier för att nå detta mål och efterlyser öronmärkning av delar av strukturfonderna för verksamhet och program på FoU-området, i synnerhet investeringar i kapacitetsuppbyggnad, forskningsinfrastruktur och löner, samt stödjande verksamhet i samband med utarbetande av förslag till ramprogrammet och projektledning.

Utvärdering

14.

Europaparlamentet bekräftar att ”spetskompetens” även fortsättningsvis bör vara det viktigaste bedömningskriteriet för alla tre pelare i ramprogrammet, och noterar samtidigt de befintliga kriterierna ”effekt” och ”kvalitet och effektivitet vid genomförandet”, som kan bidra till att visa på ett projekts mervärde för EU. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att undersöka hur man kan beakta kriterierna ”effekt” och ”kvalitet och effektivitet vid genomförandet”: bristen på deltagande från de underrepresenterade regionerna i EU, införandet av de underrepresenterade områdena inom vetenskapen, såsom samhällsvetenskap och humaniora, och utnyttjandet av forskningsinfrastruktur som finansieras genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna), som tycks vara viktiga för ett framgångsrikt genomförande av det europeiska forskningsområdet och för skapandet av samverkanseffekter mellan ramprogrammen och ESI-fonderna.

15.

Europaparlamentet uppmanar till bättre och mer transparent utvärdering och kvalitetssäkring från utvärderarnas sida. Parlamentet betonar behovet av att förbättra återkopplingen till deltagare under hela utvärderingsprocessen och begär eftertryckligen att de klagomål som framlagts av icke godkända sökande om att de sammanfattande utvärderingsrapporterna saknar djup och tydlighet i fråga om vad som borde göras annorlunda för att man ska bli godkänd, ska beaktas. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i samband med ansökningsomgångar offentliggöra detaljerade utvärderingskriterier, förse deltagarna med mer detaljerade och informativa sammanfattande utvärderingsrapporter och anordna ansökningsomgångar på ett sådant sätt att man undviker alltför stor överteckning, vilket är ett stort problem för forskares motivation och programmets anseende.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge en bredare definition av ”effekt” genom att beakta både ekonomiska och sociala effekter. Parlamentet betonar att bedömningen av effekterna av projekt med grundläggande forskning bör fortsätta att vara flexibel. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla balansen mellan ansökningsomgångar ”nedifrån och upp” och ansökningsomgångar ”uppifrån och ned”, och att analysera vilket utvärderingsförfarande (ett eller två steg) som är mer användbart för att undvika överteckning och utföra forskning av hög kvalitet.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera i vilken mån ett mer utpräglat tematiskt fokus skulle vara meningsfullt mot bakgrund av hållbarhetseffekterna.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta tillgången till deltagarportalen och att utöka och anslå större resurser till nätverket Nationella kontaktpunkter så att i synnerhet mikroföretag och små företag tillförsäkras en effektiv assistans under projektförslagens presentations- och utvärderingsskede.

19.

Europaparlamentet anser att Europeiska forskningsrådet bör delta i fler samarbetsprojekt i Europa, och särskilt inkludera regioner och institutioner med låg kapacitet för att sprida EU:s politik för forskning och innovation och sakkunskap i hela EU.

Övergripande frågor

20.

Europaparlamentet konstaterar att Horisont 2020-programmets struktur, och i synnerhet sättet att hantera samhälleliga utmaningar, välkomnas stort av de berörda aktörerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att betona samhälleliga utmaningar och framhåller vikten av samarbetande forskning med deltagande från universitet, forskningsorganisationer, industri (särskilt små och medelstora företag) och andra aktörer. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att på grundval av den nuvarande ekonomiska, sociala och politiska kontexten under genomförandet av ramprogrammet och i nära samarbete med Europaparlamentet bedöma huruvida de samhälleliga utmaningarna och deras enskilda budgetar är adekvata.

21.

Europaparlamentet noterar kommissionens insatser för att effektivisera förvaltningen och korta ned tiden mellan offentliggörandet av en ansökningsomgång och beviljandet av bidrag. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sina ansträngningar att minska byråkratin och förenkla förvaltningen. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag att införa engångsbetalningar i syfte att förenkla förvaltning och revision.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera om den nya förenklade finansieringsmodellen för Horisont 2020 har lett till större medverkan från industrin, vilket var avsikten. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta sammanhang utvärdera finansieringsmodellens ändamålsenlighet.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma i vilken utsträckning användningen av nationella eller specifika redovisningssystem i stället för det system som fastställts i reglerna för deltagande kan leda till ett avsevärt förenklat kontrollförfarande och därmed till en lägre felprocent vid revisionen av EU-finansierade projekt. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang till ett närmare samarbete med Europeiska revisionsrätten och efterlyser möjligheten till en ”one-stop audit”.

24.

Europaparlamentet konstaterar att samverkanseffekter mellan fonder är avgörande för att göra investeringar mer effektiva. Parlamentet betonar att RIS3 är ett viktigt verktyg för att katalysera samverkanseffekter genom att fastställa nationella och regionala ramar för investeringar i forskning, utveckling och innovation, och att RIS3 därför bör främjas och stärkas. Parlamentet beklagar att det finns avsevärda hinder mot att göra samverkanseffekter fullt fungerande (24). Parlamentet efterfrågar därför en harmonisering av regler och förfaranden för forsknings-, utvecklings- och innovationsprojekt inom ramen för ESI-fonderna och ramprogrammet, och noterar att systemet med spetskompetensstämpeln endast kan bli effektivt om ovan nämnda kriterier är uppfyllda. Parlamentet uppmanar kommissionen att öronmärka en del av ESI-fonderna till samverkanseffekter mellan RIS3 och Horisont 2020. Parlamentet uppmanar kommissionen att revidera reglerna för statligt stöd och låta strukturfondsprojekt för forskning och utveckling vara försvarbara i arbetsordningen för ramprogram och samtidigt säkerställa att de är öppna för insyn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att additionalitetsprincipen tillämpas korrekt, vilket i praktiken innebär att bidragen från EU-fonder inte bör ersätta medlemsstaternas nationella eller motsvarande utgifter i de regioner där principen tillämpas.

25.

Europaparlamentet konstaterar att ett framgångsrikt införande av det europeiska forskningsområdet kräver att alla medlemsstaters potential för forskning, utveckling och innovation utnyttjas till fullo. Parlamentet är medvetet om problemet med deltagandeklyftan i Horisont 2020-programmet, som måste bemötas på både EU-nivå och nationell nivå, inklusive genom ESI-fonderna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anpassa befintliga verktyg eller anta nya åtgärder för att överbrygga denna klyfta, exempelvis genom utvecklingen av nätverksverktyg för forskare. Parlamentet välkomnar politiken för spridning av spetskompetens och breddning av deltagandet. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma huruvida de tre breddningsinstrumenten har uppnått sina specifika mål: att tillhandahålla en tillräcklig budget och en välavvägd uppsättning instrument som tar itu med befintliga skillnader i EU på området forskning och innovation. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att lägga fram tydliga regler som möjliggör ett fullständigt genomförande av systemet med spetskompetensstämpeln och att undersöka finansieringssynergier. Parlamentet uppmanar kommissionen att inrätta mekanismer som gör det möjligt att inkludera forskningsinfrastruktur som finansieras genom ESI-fonderna i projekt i ramprogrammet. Parlamentet begär att de indikatorer som används för att definiera underrepresenterade länder och regioner ska ses över och att förteckningen över dessa länder och regioner regelbundet ska verifieras under genomförandet av ramprogrammet.

26.

Europaparlamentet konstaterar att enligt kommissionens årsrapporter om genomförandet av Horisont 2020 för 2014 och 2015 erhöll EU-15 sammanlagt 88,6 % av medlen, medan EU-13 erhöll så lite som 4,5 % av medlen – en andel som till och med understiger finansieringen till associerade länder (6,4 %).

27.

Europaparlamentet välkomnar insatserna för att säkerställa bättre förbindelser mellan det europeiska forskningsområdet och det europeiska området för högre utbildning, i syfte att underlätta utbildningen av nästa generations forskare. Parlamentet är medvetet om hur viktigt det är att vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, matematik, forsknings- och entreprenörskompetenser införlivas i medlemsstaternas utbildningssystem från en tidig ålder så att unga uppmuntras att utveckla sådana kompetenser, eftersom forskning och utveckling bör ses i strukturella snarare än cykliska eller tidsbundna termer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att öka sysselsättningsstabiliteten och attraktionskraften för unga forskare.

28.

Europaparlamentet understryker att ett större samarbete mellan industrin och universitets- och vetenskapsvärlden är viktigt för att underlätta inrättandet av specifika strukturer inom universitet och vetenskapliga institutioner i syfte att knyta närmare band med produktionssektorn.

29.

Europaparlamentet betonar att globalt samarbete är ett viktigt hjälpmedel för att stärka den europeiska forskningen. Parlamentet bekräftar att det internationella deltagandet sjönk från 5 % i det sjunde ramprogrammet till 2,8 % i Horisont 2020. Parlamentet påminner om att ramprogrammet bör bidra till att säkerställa att Europa förblir en global huvudaktör, samtidigt som man understryker vikten av vetenskaplig diplomati. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över villkoren för internationellt samarbete i ramprogrammet och att vidta konkreta, omedelbara åtgärder och en långsiktig strategisk vision och struktur för att stödja detta mål. Parlamentet välkomnar i detta hänseende initiativ såsom Bonus och Prima.

30.

Europaparlamentet understryker behovet av att stärka den internationella samverkan inom det nionde ramprogrammet och att sprida vetenskapsdiplomati.

31.

Europaparlamentet påminner om att integrering av samhällsvetenskap och humaniora betyder forskning inom dessa områden i tvärvetenskapliga projekt och inte ett efterhandstillägg till projekt som i övrigt är tekniska, och att de mest akuta problem som EU står inför kräver metodisk forskning som är mer begreppsmässigt inriktad på samhällsvetenskap och humaniora. Parlamentet noterar att samhällsvetenskap och humaniora är underrepresenterade i det nuvarande ramprogrammet, och uppmanar kommissionen att stärka möjligheterna för forskare inom samhällsvetenskap och humaniora att delta i de tvärpolitiska ramprogramsprojekten och tillhandahålla tillräcklig finansiering för ämnen på områdena för samhällsvetenskap och humaniora.

32.

Europaparlamentet framhåller avvägningen mellan forskning och innovation i Horisont 2020-programmet och efterlyser ett liknande tillvägagångssätt i det nya ramprogrammet. Parlamentet välkomnar inrättandet av ett råd för europeisk innovation (25), men insisterar på att detta inte får leda till att forskning på nytt skiljs från innovation eller till att finansieringen fragmenteras ytterligare. Parlamentet understryker att Horisont 2020 inte är tillräckligt inriktat på att överbrygga den ”dödsskuggans dal” som utgör det främsta hindret mot att omvandla prototyper till produktion.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra vad rådet för europeisk innovation har för mål, instrument och funktion, och betonar behovet av att utvärdera rådets pilotresultat. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en välavvägd blandning av instrument till rådets portfölj. Parlamentet betonar att rådet för europeisk innovation inte under några omständigheter får ersätta den andra pelaren, och att den andra pelaren inte får utvecklas till ett enskilt stödjande instrument, utan bör fortsätta att ha sin tyngdpunkt på forskningssamverkan. Parlamentet understryker att instrumentet för små och medelstora företag och snabbspåret till innovation behöver behållas och stärkas. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforma mekanismer som bättre inkluderar små och medelstora företag i stora tvärvetenskapliga projekt inom det nionde ramprogrammet så att deras potential kan utnyttjas till fullo. Parlamentet uppmanar kommissionen att behålla KI-grupperna i EIT:s nuvarande struktur, med betoning på öppenhet och ett brett deltagande från berörda aktörer, samt att analysera hur EIT och KI-grupperna kan interagera med rådet för europeisk innovation. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en ram för riskkapitalinvesteringar i samarbete med rådet för europeisk innovation, för att uppmuntra till riskkapitalinvesteringar i Europa.

34.

Europaparlamentet välkomnar initiativ där den privata och offentliga sektorn förs samman för att stimulera forskning och innovation. Parlamentet betonar att det behövs ett utökat EU-ledarskap när det gäller att prioritera offentliga forskningsbehov och säkerställa tillräcklig öppenhet och insyn, spårbarhet och skälig offentlig avkastning på investeringar från Horisont 2020 i form av slutprodukter som säljs till överkomliga priser och som är tillgängliga och lämpliga, särskilt på vissa känsliga områden, såsom hälso- och sjukvård, för att säkerställa allmänintresset och rättvisa sociala följder. Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare utforska mekanismer, särskilt med sikte på ett långsiktigt utnyttjande av alla projekt som finansieras med bidrag från ramprogrammet, genom att kombinera en rimlig offentlig avkastningsnivå och incitament för industrin att delta.

35.

Europaparlamentet välkomnar att fri tillgänglighet nu är en allmän princip i Horisont 2020. Parlamentet uppmärksammar att det avsevärda antalet publikationer kopplade till Horisont 2020-projekt fram till december 2016 (26) visar att det behövs nya politiska strategier för att tvinga fram utbyte av uppgifter och kunskaper för att maximera forskningsresultat och mängden tillgängliga vetenskapliga data. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över de flexibilitetskriterier som skulle kunna utgöra ett hinder för det målet, och att öka kunskaperna och utvecklingen.

36.

Europaparlamentet välkomnar pilotfinansieringen till öppna forskningsuppgifter som ett första steg mot det öppna forskningsmolnet. Parlamentet inser betydelsen av och potentialen i e-infrastrukturer och superdatoranvändning, behovet av att intressenter i offentlig och privat sektor samt civilsamhället engageras, och även den betydelse som sådan forskning som bedrivs med deltagande av allmänheten har för att säkerställa att samhället spelar en mer aktiv roll i att definiera och hantera problemen och gemensamt hitta lösningar. Parlamentet uppmanar kommissionen och de offentliga och privata forskningsgemenskaperna att utforska nya modeller som integrerar privata moln- och nätverksresurser och offentliga e-infrastrukturer och inleder medborgaragendor inom vetenskap och innovation.

37.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens nyinförda koncept med innovationsnav, som stärker det europeiska innovationslandskapet ytterligare genom att stödja företag, framför allt små och medelstora företag, i deras arbete med att förbättra sina företagsmodeller och produktionsprocesser.

38.

Europaparlamentet uppmuntrar de nationella kontaktpunkterna att engagera sig mer i att främja projekt som tilldelats kvalitetsstämpeln, och att hjälpa till i sökandet efter andra nationella eller internationella källor för offentlig eller privat finansiering för dessa projekt genom att stärka samarbetet på detta område inom de nationella kontaktpunkternas nätverk.

Rekommendationer för det nionde ramprogrammet

39.

Europaparlamentet anser att EU har potentialen att bli ett världsledande globalt centrum för forskning och vetenskap. Parlamentet anser vidare att för att kunna främja tillväxt, jobb och innovation i detta syfte måste det nionde ramprogrammet bli en topprioritet för Europa.

40.

Europaparlamentet välkomnar framgången för Horisont 2020 och hävstångsmåttet på 1:11. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en ökning av den totala budgeten med 120 miljarder euro för det nionde ramprogrammet. Parlamentet anser att det utöver en högre budget krävs ett ramverk som införlivar innovation, och uppmanar därför kommissionen att förtydliga begreppet innovation och dess olika typer.

41.

Europaparlamentet noterar att EU står inför betydande och dynamiska utmaningar, och uppmanar kommissionen att, tillsammans med Europaparlamentet, i den tredje pelaren tillhandahålla en välavvägd och flexibel uppsättning instrument som svar på dynamiska nya problem. Parlamentet understryker behovet av att tillhandahålla en tillräcklig budget för de specifika utmaningarna i den tredje pelaren, liksom en regelbunden översyn av om dessa utmaningar är adekvata.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bibehålla en balans mellan grundforskning och innovation inom det nionde ramprogrammet. Parlamentet konstaterar att samarbetsbaserad forskning behöver stärkas, och understryker att det är viktigt att små och medelstora företag i högre grad deltar i projekt för forskningssamverkan och innovation.

43.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att öka samverkanseffekterna mellan det nionde ramprogrammet och andra öronmärkta fonder för forskning och innovation, och att inrätta harmoniserade instrument och harmoniserade regler för dessa fonder, såväl på europeisk som på nationell nivå, och i nära samarbete med medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att även i framtida ramprogram ta fasta på vikten av standardisering i samband med innovation.

44.

Europaparlamentet noterar att det nionde ramprogrammet bör tackla det möjliga problemet med överteckning och det låga antalet beviljade ansökningar i Horisont 2020. Parlamentet föreslår att man ska överväga att återinföra utvärderingsförfarandet i två steg, med ett enhetligt första steg och ett särskilt andra steg enbart för utvalda sökande. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa tillräckligt omfattande sammanfattande utvärderingsrapporter med indikationer om hur förslaget kan förbättras.

45.

Europaparlamentet betonar att ”europeiskt mervärde” måste fortsätta att vara en obestridlig kärna i ramprogrammet för forskning.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skilja försvarsforskningen från den civila forskningen i nästa fleråriga budgetram, så att det blir två olika program med två olika budgetar som inte påverkar budgetambitionerna för civil forskning i det nionde ramprogrammet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att för parlamentet lägga fram möjliga sätt att finansiera ett framtida försvarsforskningsprogram i enlighet med fördragen, med en särskild budget med nya resurser och särskilda regler. Parlamentet framhåller vikten av parlamentarisk kontroll i detta hänseende.

47.

Europaparlamentet anser att programmet ”Framtida och ny teknik” har stor framtida potential och utgör ett bra verktyg för att sprida innovativa idéer och know-how på nationell och regional nivå.

48.

Europaparlamentet understryker att man inom ramen för Parisavtalet och EU:s klimatmål behöver prioritera finansiering av forskning om klimatförändringar och infrastruktur för insamling av klimatdata – särskilt eftersom Förenta staterna överväger omfattande budgetnedskärningar för amerikanska miljöforskningsinstitutioner.

49.

Europaparlamentet betonar att det nionde ramprogrammet för forskning och innovation bör stärka samhällsutvecklingen och EU:s konkurrenskraft, skapa tillväxt och jobb, tillföra ny kunskap och nya innovationer för att hantera de avgörande utmaningar som Europa står inför samt gå vidare i utvecklingen av ett hållbart europeiskt forskningsområde. Parlamentet välkomnar i detta avseende ramprogrammets nuvarande pelarstruktur och uppmanar kommissionen att bibehålla denna struktur för kontinuitetens och förutsägbarhetens skull. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att fortsätta arbeta med programmets samstämdhet, förenkling, öppenhet och tydlighet, med förbättring av utvärderingsprocessen, med att minska fragmentering och dubbelarbete samt med att undvika onödiga administrativa bördor.

50.

Europaparlamentet medger att administrativa uppgifter och forskning till stor del motverkar varandra. Parlamentet betonar därför att rapporteringskraven måste begränsas till ett minimum för att undvika byråkrati som hämmar innovation och säkerställa en effektiv användning av medlen inom det nionde ramprogrammet samtidigt som forskningens oberoende säkras. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att intensifiera förenklingsarbetet i detta syfte.

51.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen allt oftare talar om resultatbaserat stöd, och uppmanar kommissionen att tydligare definiera begreppet ”resultat”.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka samverkanseffekterna mellan ramprogrammet och andra fonder, och att ta itu med det problem med forskningsbrister som konvergensregioner i vissa medlemsstater står inför, vid tillämpning av additionalitetsprincipen. Parlamentet beklagar att finansiella anslag från struktur- och investeringsfonderna kan leda till att de nationella utgifterna för forskning och utveckling minskas i regioner där dessa fonder sätts in, och hävdar att anslagen måste tillhandahållas utöver nationella offentliga utgifter. Parlamentet uppmanar också kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa att offentlig finansiering av forskning och utveckling ses som en investering i framtiden snarare än en kostnad.

53.

Europaparlamentet konstaterar att effektiva investeringar i forskning och innovation från strukturfonderna endast kan ske om grunden har lagts ordentligt i medlemsstaterna. Parlamentet efterfrågar därför en starkare koppling mellan landspecifika rekommendationer för strukturella reformer och investeringar i FoI.

54.

Europaparlamentet understryker behovet av nya centrum och regioner med högre spetskompetens och betydelsen av att fortsätta utveckla det europeiska forskningsområdet. Parlamentet understryker att fler samverkanseffekter behöver skapas mellan ramprogrammet, Efsi och ESI-fonderna för att detta mål ska kunna uppnås. Parlamentet efterlyser politiska strategier för att få bort sådana hinder som lägre löner, som länder i öster och söder drabbas av, för att undvika kompetensflykt. Parlamentet begär att ett projekts spetskompetens ska prioriteras över ”elitcentrumens” spetskompetens.

55.

Europaparlamentet anser att det bör skapas starkare incitament att använda ESI-fonderna för investeringar i FoI om detta förespråkas i de landspecifika rekommendationerna eller när brister konstateras. Parlamentet konstaterar att ESI-fonderna för investeringar i FoI kommer att tillhandahålla 65 miljarder euro under perioden 2014–2020. Parlamentet föreslår därför att ESI-fondernas resultatreserv som införts i medlemsstaterna ska användas för att investera en betydande del av inkomsterna från strukturfonderna i FoI.

56.

Europaparlamentet välkomnar principen bakom och potentialen hos spetskompetensstämpeln (seal of excellence), som en kvalitetsmärkning för samverkanseffekter mellan ESI-fonderna och Horisont 2020, men konstaterar att den inte tillämpas tillräckligt i praktiken, vilket beror på bristande finansiering i medlemsstaterna. Parlamentet anser att projekt, för vilka det har ansökts om finansiering genom Horisont 2020 och som har genomgått stränga urvals- och tilldelningskriterier med ett positivt resultat men som inte har kunnat finansieras på grund av budgetbegränsningar, bör finansieras med medel från ESI-fonderna, om sådana medel finns tillgängliga för detta ändamål. Parlamentet påpekar att ett liknande system bör tas fram även för projekt för forskningssamverkan.

57.

Parlamentet uppmanar kommissionen att höja stödnivåerna i det nionde ramprogrammet för unga forskare, t.ex. paneuropeiska nätverksverktyg, och att stärka finansieringssystem för forskare i det tidiga stadiet med mindre än två års erfarenhet efter erhållen doktorsexamen.

58.

Europaparlamentet noterar att Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna är en för forskare välkänd finansieringsform som bidrar till forskares rörlighet och unga forskares utveckling. Parlamentet anser att kontinuiteten talar för att behålla finansieringen för Marie Skłodowska-Curie-åtgärderna i det nionde ramprogrammet.

59.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att uppmuntra privata investeringar i forskning, utveckling och innovation som ska vara ett komplement till offentliga investeringar och inte en ersättning. Parlamentet påminner om att två tredjedelar av målet på 3 % av BNP till FoU bör komma från den privata sektorn (27). Parlamentet uppskattar de insatser som industrin har gjort hittills och uppmanar privata sektorn att, mot bakgrund av de i allmänhet knappa resurserna för offentliga FoU-utgifter, delta mer i FoU-utgifter, samt i fri tillgång och öppen forskning. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa graden av deltagande från stora företag (genom lån, bidrag eller till egen kostnad), beroende på hur stort europeiskt mervärde projektet ger och på dess potential som drivkraft för små och medelstora företag, och samtidigt beakta varje sektors särdrag och behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka naturabidrag för att se till att investeringarna faktiskt görs och är nya investeringar.

60.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra öppenheten och tydligheten i de regler för offentlig-privat samarbete i projekt inom nionde ramprogrammet i enlighet med resultaten och rekommendationerna från utvärderingen. Parlamentet uppmanar kommissionen att bekräfta och utvärdera de befintliga instrumenten för offentlig-privata partnerskap.

61.

Europaparlamentet understryker att industrins delaktighet även fortsatt bör främjas, oberoende av instrumentet för små och medelstora företag, eftersom industrin medför nödvändig expertis på flera områden och ger ett viktigt finansiellt bidrag.

62.

Europaparlamentet beklagar de blandade resultaten för jämställdhetsfokuset i Horisont 2020, då det enda mål som uppnåtts är andelen kvinnor i de rådgivande grupperna, medan dels andelen kvinnor i projektutvärderingspanelerna och bland projektsamordnarna, dels genusaspekten i forsknings- och innovationsdelen fortfarande ligger under målnivåerna. Parlamentet betonar att deltagandet och jämställdhetsintegreringen behöver förbättras i det nionde ramprogrammet och uppnå de målnivåer som fastställs i förordningen om Horisont 2020, och uppmanar kommissionen att genomföra en studie för att se vilka hinder och svårigheter som kan betinga en underrepresentation av kvinnor i programmet. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att i enlighet med målen för det europeiska forskningsområdet skapa en jämställdhetspositiv rättslig och politisk miljö och ge incitament till förändring. Parlamentet välkomnar kommissionens vägledning för jämställdhet i Horisont 2020 (28), och påminner om att enligt denna vägledning är en jämn könsfördelning en av de rangordningsfaktorer som prioriterar förslag över tröskelvärdet som har samma poängtal.

63.

Europaparlamentet konstaterar att nästa ramprogram måste beakta Förenade kungarikets utträde ur EU och följderna av detta. Parlamentet konstaterar att forskning och innovation gynnas av tydliga och stabila långsiktiga ramar, och att Förenade kungariket har en ledande ställning på vetenskapsområdet. Parlamentet uttrycker sin önskan om att nätverk och samarbete mellan Förenade kungariket och EU kan upprätthållas på forskningsområdet, och att man på vissa villkor snabbt kan komma fram till en stabil och tillfredsställande lösning, för att säkerställa att EU inte går miste om de vetenskapliga resultat som genereras i Horisont 2020 och det nionde ramprogrammet.

o o

64.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 104.

(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 948.

(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 81.

(4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 965

(5) EUT L 347, 20.12.2013, s. 174.

(6) EUT L 347, 20.12.2013, s. 892.

(7) EUT L 169, 7.6.2014, s. 54–178.

(8) EUT L 177, 17.6.2014, s. 9.

(9) EUT L 192, 1.7.2014, s. 1.

(10) EUT L 169, 7.6.2014, s. 1–53.

(11) http://ec.europa.eu/research/evaluations/pdf/hlg_issue_papers.pdf.

(12) EUT C 34, 2.2.2017, s. 24.

(13) Antagna texter, P8_TA(2017)0052.

(14) Antagna texter, P8_TA(2017)0075.

(15) Antagna texter, P8_TA(2016)0311.

(16) Antagna texter, P8_TA(2016)0320.

(17) Studie från Europaparlamentets utredningstjänst från februari 2017 Horizon 2020, the EU framework programme for research and innovation. European Implementation Assessment (ej översatt till svenska).

(18) Med över 130 000 mottagna förslag, 9 000 undertecknade bidrag, 50 000 deltaganden och 15,9 miljarder euro i EU-finansiering.

(19) Två tredjedelar av de 3 % av BNP som ska gå till FoU bör komma från industrin. Se Eurostat privata FoU-utgifter: http://ec.europa.eu/eurostat/tgm/table.do?tab=table&init=1&language=en&pcode=tsc00031&plugin=1

(20) http://ec.europa.eu/invest-inresearch/pdf/download_en/barcelona_european_council.pdf

(21) Totalt står de sju gemensamma teknikinitiativen för över sju miljarder euro av medlen i Horisont 2020, ca 10 % av hela Horisont 2020-budgeten och mer än 13 % av den faktiska tillgängliga finansieringen för ansökningsomgångar i Horisont 2020 (ca åtta miljarder euro per år under sju år).

(22) Se rådets slutsatser av den 29 maj 2015.

(23) Studie från Europaparlamentets utredningstjänst från februari 2017 Horizon 2020, the EU framework programme for research and innovation. European Implementation Assessment (ej översatt till svenska).

(24) Stor forskningsinfrastruktur lämpar sig för Erufs tillämpningsområde och mål, men de Eruf-medel som fördelas nationellt kan inte användas för att medfinansiera den. Konstruktionskostnader i samband med ny forskningsinfrastruktur är stödberättigade enligt Eruf, men operativa kostnader och personalkostnader är inte det.

(25) Kommissionens meddelande Europas nästa ledare – initiativet för uppstartsföretag och expanderade företag (COM(2016)0733).

(26) OpenAIRE-rapport: I Horisont 2020 har 2 017 av totalt 10 684 projekt (19 %) avslutats, medan 8 667 projekt pågår alltjämt. OpenAIRE har identifierat 6 133 publikationer kopplade till 1 375 Horisont 2020-projekt.

(27) Se rådets slutsatser av den 29 maj 2015.

(28) Se vägledningen för jämställdhet i Horisont 2020-programmet. http://eige.europa.eu/sites/default/files/h2020-hi-guide-gender_en.pdf

18.9.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 331/41

P8_TA(2017)0254

Byggstenar för EU:s sammanhållningspolitik efter 2020

Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2017 om byggstenar för EU:s sammanhållningspolitik efter 2020 (2016/2326(INI))

(2018/C 331/06)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artikel 3, och fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), särskilt artiklarna 4, 162, 174–178 och 349,

—

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006 (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006 (3),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013 av den 17 december 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1082/2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) för att förtydliga, förenkla och förbättra bildandet av sådana grupperingar och deras funktion (5),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1300/2013 av den 17 december 2013 om Sammanhållningsfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1084/2006 (6),

—	med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (7),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (8),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 september 2016Halvtidsöversyn och revidering av den fleråriga budgetramen 2014–2020 – En resultatinriktad EU-budget (COM(2016)0603),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 december 2015Investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag (COM(2015)0639),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om investeringar i sysselsättning och tillväxt – en maximering av de europeiska struktur- och investeringsfondernas bidrag: en utvärdering i enlighet med artikel 16.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om europeiskt territoriellt samarbete – bästa praxis och innovativa åtgärder (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 11 maj 2016 om ett snabbare genomförande av sammanhållningspolitiken (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 januari 2010 om en europeisk strategi för Donauområdet (12), sin resolution av den 6 juli 2010 om EU:s strategi för Östersjöområdet och makroregionernas roll i den framtida sammanhållningspolitiken (13), sin resolution av den 28 oktober 2015 om EU:s strategi för den adriatisk-joniska regionen (14) och sin resolution av den 13 september 2016 om en EU-strategi för Alpregionen (15),

—	med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om synergier för innovation: Europeiska struktur- och investeringsfonderna, Horisont 2020 och andra europeiska innovationsfonder och EU-program (16),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2016 om nya territoriella utvecklingsverktyg i sammanhållningspolitiken 2014–2020: integrerade territoriella investeringar och lokalt ledd utveckling (17),

—	med beaktande av sin resolution av den 26 november 2015 om en förenklad och mer resultatinriktad sammanhållningspolitik 2014–2020 (18),

—	med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om investering för tillväxt och sysselsättning: att främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i unionen (19),

—	med beaktande av sin resolution av den 9 september 2015 om de urbana aspekterna i EU:s politik (20),

—

med beaktande av kommissionens meddelanden och parlamentets resolutioner om de yttersta randområdena, särskilt resolutionen av den 18 april 2012 om sammanhållningspolitikens roll i Europeiska unionens yttersta randområden i samband med Europa 2020-strategin (21) och resolutionen av den 26 februari 2014 om att optimera de yttersta randområdenas potential genom att skapa synergieffekter mellan EU:s strukturfonder och andra EU-program (22),

—	med beaktande av sin resolution av den 28 oktober 2015 om sammanhållningspolitiken och översynen av Europa 2020-strategin (23),

—	med beaktande av slutsatserna och rekommendationerna från den högnivågrupp som övervakar förenklingarna för ESI-fondernas stödmottagare,

—	med beaktande av rådets slutsatser om Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 31/2016 Att använda minst en femtedel av EU:s budget till klimatåtgärder: ambitiöst arbete pågår, men det finns en allvarlig risk för att målet inte uppnås, som antogs den 21 mars 2017,

—	med beaktande av EU-domstolens dom av den 15 december 2015 (24) om tolkningen av artikel 349 i EUF-fördraget,

—	med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 19/2016: Att genomföra EU:s budget med hjälp av finansieringsinstrument – lärdomar av programperioden 2007–2013,

—	med beaktande av kommissionens rapport av den 22 februari 2016 om komplementaritet mellan de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Europeiska fonden för strategiska investeringar: Att säkerställa samordning, samverkan och komplementaritet,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från budgetutskottet (A8-0202/2017), och av följande skäl:

EU:s sammanhållningspolitik har sin grund i EU-fördraget och EUF-fördraget och är ett uttryck för EU:s solidaritet, en av unionens grundläggande principer, genom att den konkretiserar EU:s fördragsenliga mål att minska regionala skillnader och främja ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i alla regioner över hela EU.

Sedan 2008 har EU:s funktion som ”konvergensmaskin” stannat av, vilket har medfört en ökning av de existerande skillnaderna mellan och inom medlemsstater och en fördjupning av de sociala och ekonomiska klyftorna i hela EU. Sammanhållningspolitiken på EU-nivå är mycket effektiv, särskilt genom stöd till olika former av territoriellt samarbete, och den är därför fortfarande – i sin ekonomiska, sociala och territoriella dimension – en oundgänglig politik som kombinerar regionernas specifika behov med europeiska prioriteringar och ger påtagliga resultat ute på fältet för alla medborgare.

Den mycket framgångsrika och uppskattade sammanhållningspolitiken är och förblir den främsta EU-omfattande investerings- och utvecklingsstrategin för att åstadkomma hållbar sysselsättningstillväxt och smart och hållbar tillväxt för alla efter 2020, särskilt mot bakgrund av den kraftiga nedgången i offentliga och privata investeringar i många medlemsstater och globaliseringens följder. Sammanhållningspolitiken har spelat en viktig roll och har uppvisat betydande anpassningsförmåga i förhållande till makroekonomiska åtstramningar.

Den senaste reformen av sammanhållningspolitiken genomfördes 2013. Reformen var omfattande och grundlig och flyttade sammanhållningspolitikens fokus mot å ena sidan resultatinriktning, tematisk koncentration, ändamålsenlighet och effektivitet och å andra sidan principer om partnerskap, flernivåstyrning, smart specialisering och platsbaserade strategier.

E.	Den förnyade sammanhållningspolitiken ledde till att fokus gradvis flyttades från större infrastrukturrelaterade projekt till främjande av kunskapsekonomin och innovation.

F.	Dessa principer bör bibehållas och konsolideras efter 2020 i syfte att säkerställa kontinuitet, synlighet, rättssäkerhet, tillgänglighet och insyn i politikens genomförande.

För att lyckas med sammanhållningspolitiken efter 2020 är det avgörande att minska den administrativa bördan för stödmottagare och förvaltningsmyndigheter, hitta rätt balans mellan politikens resultatinriktning och övervaknings- och kontrollnivån för ökad proportionalitet, införa differentiering i genomförandet av programmen och förenkla regler och förfaranden, eftersom sammanhållningspolitiken idag ofta uppfattas som alltför komplex.

H.	Dessa element – i kombination med ett integrerat politiskt tillvägagångssätt och partnerskapsprincipen – illustrerar sammanhållningspolitikens mervärde.

Den ökade belastningen på såväl EU:s budget som de nationella budgetarna och Brexits följder bör inte få leda till att EU:s sammanhållningspolitik försvagas. EU:s och Förenade kungarikets förhandlare bör i detta sammanhang fundera över för- och nackdelar med Förenade kungarikets fortsatta deltagande i program för europeiskt territoriellt samarbete.

Sammanhållningspolitiken omfattar redan idag en mycket bred uppsättning utmaningar som rör politikens fördragsbaserade mål, och man kan inte förvänta sig att politiken ska kunna klara alla nya utmaningar i EU efter 2020 med oförändrad – eller mindre – budget, men verkningarna kan bli större om medlemsstater, regioner och städer ges mer flexibilitet att ge stöd till nya politiska utmaningar.

Sammanhållningspolitikens mervärde

Europaparlamentet motsätter sig bestämt varje scenario ur Vitboken om EU:s framtid där EU-27 år 2025 skulle dra ner på EU:s sammanhållningspolitiska insatser. Parlamentet uppmanar tvärtom kommissionen att lägga fram ett omfattande lagstiftningsförslag om en kraftfull och effektiv sammanhållningspolitik efter 2020.

Europaparlamentet understryker att tillväxt och regional, ekonomisk och social konvergens inte kan åstadkommas utan gott styre, samarbete, ömsesidigt förtroende mellan alla berörda parter och konkret medverkan från parter på nationell, regional och lokal nivå, i enlighet med partnerskapsprincipen (artikel 5 i förordningen om gemensamma bestämmelser). Parlamentet upprepar att den delade förvaltningen inom ramen för EU:s sammanhållningspolitik ger EU ett unikt verktyg för att direkt ta itu med medborgarnära frågor, både internt och externt. Parlamentet anser att delad förvaltning, som baseras på partnerskapsprincipen, flernivåstyre och samordning av olika administrativa nivåer, är av stort värde för att säkerställa att alla berörda parter tar större eget ansvar för ett effektivt genomförande av politiken.

Europaparlamentet framhåller sammanhållningspolitikens katalysatoreffekter och dess lärdomar som kan dras av förvaltningar, stödmottagare och berörda aktörer. Parlamentet pekar på de horisontella och sektorsövergripande aspekterna på sammanhållningspolitiken, en smart, hållbar och inkluderande strategi som tillhandahåller en ram för att mobilisera och samordna nationella och regionala aktörer och direkt engagera dem i samarbete för att uppnå EU:s prioriteringar genom samfinansierade projekt. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang optimal samordning och samarbete mellan kommissionens generaldirektorat för sammanhållningspolitik och andra generaldirektorat, liksom med nationella, regionala och lokala myndigheter.

Europaparlamentet beklagar det sena antagandet av flera operativa program och den sena utnämningen av förvaltande myndigheter i vissa medlemsstater under innevarande programperiod. Parlamentet gläder sig över att de första tecknen på att genomförandet av de operativa programmen har tagit fart noterades under 2016. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fortsätta med arbetsgruppen för bättre genomförande i syfte att stödja genomförandet och ta reda på anledningarna till det fördröjda genomförandet, och att lägga fram förslag på hur man kan undvika liknande problem när nästa programperiod inleds. Parlamentet uppmanar med eftertryck alla involverade parter att fortsätta att förbättra och öka tempot i genomförandet, utan att skapa flaskhalsar.

Europaparlamentet noterar att brister i systemet för ekonomisk planering och genomförande ledde till ackumulering av obetalda räkningar och en aldrig tidigare skådad eftersläpning, som fördes över från den förra fleråriga budgetramen till den nuvarande. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en strukturerad lösning för att lösa sådana problem före slutet av den nuvarande fleråriga budgetramen och förhindra att de får följdverkningar i nästa fleråriga budgetram. Parlamentet understryker att betalningsbemyndigandena måste motsvara redan ingångna åtaganden, särskilt mot slutet av perioden, när betalningskraven från medlemsstaterna tenderar att öka kraftigt.

Europaparlamentet noterar att partnerskapsprincipen i vissa medlemsstater har lett till närmare samarbete med regionala och lokala myndigheter, men det finns fortfarande utrymme för förbättring vad gäller att konkret och på ett tidigt stadium involvera alla berörda aktörer, inbegripet företrädare för civilsamhället, i syfte att säkerställa ökad ansvarsskyldighet och synlighet utan att öka de administrativa bördorna eller orsaka förseningar. Parlamentet understryker att berörda aktörer även i fortsättningen bör involveras i enlighet med strategin för flernivåstyrning. Parlamentet anser att partnerskapsprincipen och uppförandekoden i framtiden bör stärkas, till exempel genom införande av tydliga minimikrav för deltagande i partnerskap,

Europaparlamentet betonar att sammanhållningspolitiken visserligen har lindrat den nyliga ekonomiska och finansiella krisens verkningar i EU, och effekterna av åtstramningsåtgärderna, men det finns fortfarande stora regionala skillnader, stora skillnader i konkurrenskraft och stor social ojämlikhet. Parlamentet efterlyser mer kraftfulla åtgärder för att minska dessa skillnader och förhindra att nya skillnader utvecklas i alla typer av regioner, samtidigt som man bibehåller och konsoliderar stödet till regionerna i syfte att stimulera det lokala engagemanget för politiken i alla typer av regioner och uppnå EU:s mål i hela unionen. Parlamentet anser i detta sammanhang att man måste ägna mer uppmärksamhet åt att göra regionerna mer motståndskraftiga mot plötsliga chocker.

Europaparlamentet påpekar att alla former av territoriellt samarbete, inbegripet makroregionala strategier, vars potential ännu inte utforskats helt och hållet, är ett uttryck för politiskt samarbete och samordning mellan regioner och medborgare över gränserna i EU. Parlamentet understryker att sammanhållningspolitiken kan vara till stor nytta för de specifika utmaningarna på öar, i gränsregioner och i de glest befolkade områdena längst i norr (artikel 174 i EUF-fördraget), i de yttersta randområdena (artiklarna 349 och 355 i EUF-fördraget), som har en särskild ställning och vars särskilda verktyg och finansiering bör bibehållas efter 2020, samt i andra randområden.

Europaparlamentet konstaterar att det europeiska territoriella samarbetet är ett av de viktiga målen för sammanhållningspolitiken 2014–2020 som ger substantiellt mervärde till EU-målen, ökar solidariteten mellan EU:s regioner och med EU:s grannländer samt underlättar utbyte av erfarenheter och bästa praxis, t.ex. med hjälp av standardiserade dokument. Parlamentet insisterar på vikten av att fortsätta att främja gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete som en del av målsättningen att stärka den territoriella sammanhållningen i enlighet med artikel 174 i EUF-fördraget. Parlamentet anser att det fortfarande bör vara ett viktigt instrument efter 2020. Parlamentet understryker emellertid att den nuvarande budgeten för det europeiska territoriella samarbetet inte står i proportion till de omfattande utmaningar som Interreg-programmen måste ta itu med och inte heller är tillräcklig för att stödja det gränsöverskridande samarbetet på ett effektivt sätt. Parlamentet efterlyser en kraftigt ökad budget för det europeiska territoriella samarbetet under nästa programperiod.

10.

Europaparlamentet understryker att det nuvarande samarbetsprogrammet Interreg Europe är av stor betydelse för att europeiska offentliga myndigheter ska kunna underlätta utbyte av erfarenheter och överförande av god praxis. Parlamentet föreslår att finansieringsmöjligheterna inom nästa Interreg Europe-program efter 2020 utvidgas för att möjliggöra investeringar i fysiska pilotprojekt och demonstrationsprojekt, och att man därvid också beaktar involveringen av berörda parter i hela Europa.

Sammanhållningspolitikens struktur efter 2020 – kontinuitet och förbättringsbehov

11.

Europaparlamentet understryker att de nuvarande regionkategorierna, de införda reformerna, exempelvis tematisk koncentration, och resultatramen, har visat sammanhållningspolitikens värde. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram idéer för större flexibilitet i genomförandet av EU:s budget i sin helhet. Parlamentet anser att inrättande av en reserv vore ett intressant alternativ i detta sammanhang, för att hantera större oförutsedda händelser under programperioden och för att förenkla omprogrammering av de operativa programmen så att ESI-fondsinvesteringar kan anpassas till de föränderliga behoven i varje region och så att man kan ta itu med globaliseringens effekter på regional och lokal nivå, dock utan att detta får negativa effekter på de sammanhållningspolitiska investeringarna eller konsekvenser för strategisk inriktning, långsiktiga mål och planeringssäkerhet samt stabilitet för fleråriga operativa program för regionala och lokala myndigheter.

12.

Europaparlamentet erkänner värdet av ex ante-villkor, i synnerhet villkoret om forsknings- och innovationsstrategier för smart specialisering (RIS3), som ger fortsatt stöd till den strategiska programplaneringen av ESI-fonderna och har lett till ökad resultatinriktning. Parlamentet noterar att ex ante-villkor gör det möjligt för ESI-fonderna att effektivt stödja de europeiska målen efter 2020 utan att det påverkar de sammanhållningspolitiska målen, i enlighet med vad som fastslås i fördraget.

13.

Europaparlamentet motsätter sig makroekonomiska villkor och påpekar att kopplingen mellan sammanhållningspolitik och ekonomiska styrprocesser inom den europeiska planeringsterminen måste vara välavvägd, ömsesidig och av icke-bestraffande karaktär för alla berörda parter. Parlamentet förespråkar större erkännande av den territoriella dimensionen, vilket skulle kunna gynna den europeiska planeringsterminen, närmare bestämt bör faktorer som ekonomisk styrning och sammanhållningspolitikens mål om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, samt hållbar tillväxt, sysselsättning och miljöskydd, beaktas på ett välavvägt sätt.

14.

Med tanke på att sammanhållningspolitisk finansiering syftar till att stimulera investeringar, tillväxt och sysselsättning i hela unionen anser Europaparlamentet att kommissionen i sin sjunde sammanhållningsrapport i nära samarbete med medlemsstaternas regeringar bör undersöka hur man kan ta itu med dessa investeringars konsekvenser för de nationella budgetunderskotten.

15.

Europaparlamentet påpekar att ökad administrativ och institutionell kapacitet – och därmed starkare nationella och regionala organ för investeringsstöd – för planering, genomförande och utvärdering av operativa program samt för kvalitet inom yrkesutbildningen i medlemsstaterna och regionerna är av avgörande betydelse för att sammanhållningspolitiken ska kunna ge goda resultat i rätt tid och för att åstadkomma konvergens i riktning mot högre standarder. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av initiativet ”Taiex Regio Peer 2 Peer”, som förbättrar den administrativa och institutionella kapaciteten och innebär bättre resultat för EU:s investeringar.

16.

Europaparlamentet pekar på behovet av att förenkla sammanhållningspolitikens övergripande förvaltningssystem på alla styrnivåer och underlätta programplaneringen, förvaltningen och utvärderingen av operativa program, för ökad tillgänglighet, flexibilitet och effektivitet. Parlamentet framhåller i detta sammanhang vikten av att bekämpa fenomenet med överreglering i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka möjligheterna till e-sammanhållning och särskilda utgiftstyper, bland annat den standardiserade skalan för enhetskostnader och schablonbelopp inom ramen för förordningen om gemensamma bestämmelser, samt att införa en digital plattform eller gemensamma kontaktpunkter för information till sökande och mottagare. Parlamentet stöder de slutsatser och rekommendationer som högnivågruppen för övervakning av förenkling för mottagare av ESI-fonderna hittills har antagit och uppmuntrar medlemsstaterna att genomföra dessa rekommendationer.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fundera över lösningar som baseras på proportionalitet och differentiering i programgenomförandet, med utgångspunkt i risker, objektiva kriterier och positiva incitament för program, deras omfattning och administrativa kapacitet, särskilt vad gäller revision i flera omgångar, som främst bör inriktas på att bekämpa oegentligheter (som bedrägerier och korruption), och vad gäller antalet kontroller, i syfte att uppnå större harmonisering mellan sammanhållningspolitiken, konkurrenspolitiken och annan EU-politik, i synnerhet bestämmelserna om statligt stöd, som är tillämpliga på ESI-fonderna men inte på Efsi eller Horisont 2020, samt vad gäller möjligheten att ha en enda uppsättning regler för alla ESI-fonderna så att finansieringen kan göras effektivare, samtidigt som man beaktar varje fonds särdrag.

18.

I syfte att åstadkomma verklig förenkling uppmanar Europaparlamentet kommissionen att, i överenskommelse med förvaltningsmyndigheterna för nationella och regionala program, upprätta en genomförbar plan för utvidgning av systemet med förenklade kostnader till att omfatta även Eruf, vilket också är i linje med vad som föreskrivs i förslaget till förordning om ändring av de finansiella reglerna för budgeten (”omnibusförslaget”).

19.

Europaparlamentet anser att bidrag fortsatt bör vara den grundläggande finansieringstypen inom sammanhållningspolitiken. Parlamentet noterar dock att finansieringsinstrument spelar en allt större roll. Parlamentet påpekar att lån, finansiering av eget kapital eller garantier kan ha en kompletterande roll, men att de bör användas försiktigt, på grundval av lämpliga ex ante-analyser, och bidrag bör kompletteras endast där sådana finansieringsinstrument visar mervärde och skulle kunna ha en hävstångseffekt genom att locka ytterligare ekonomiskt stöd, med beaktande av regionala olikheter och skillnader vad gäller praxis och erfarenhet.

20.

Europaparlamentet betonar vikten av kommissionens, EIB:s och medlemsstaternas stöd till lokala och regionala myndigheter beträffande innovativa finansieringsinstrument via plattformar som fi-compass eller genom att tillhandahålla incitament för mottagare. Parlamentet påminner om att dessa instrument inte är lämpliga för alla typer av insatser inom sammanhållningspolitiken. Parlamentet anser att alla regioner bör kunna besluta om genomförandet av finansieringsinstrument på frivillig basis och utifrån lokala behov. Parlamentet motsätter sig dock tvingande kvantitativa mål i fråga om användningen av finansieringsinstrument och betonar att en ökad användning av finansieringsinstrument inte får leda till en minskning av unionens budget generellt.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa bättre synergi och kommunikation mellan och om ESI-fonderna och andra unionsfonder och -program, inbegripet Efsi, samt att underlätta genomförandet av multifondinsatser. Parlamentet betonar att man inte får låta Efsi undergräva den strategiska koherensen, den territoriella koncentrationen och det långsiktiga perspektivet inom den sammanhållningspolitiska programplaneringen och inte heller ersätta eller tränga undan bidrag respektive syfta till att ersätta eller minska ESI-fondsbudgeten. Parlamentet insisterar på verklig additionalitet för dess resurser. Parlamentet efterlyser upprättande av tydliga gränser mellan Efsi och sammanhållningspolitiken, tillsammans med möjligheter att kombinera dem och underlätta deras användning utan att de blandas samman, vilket kan göra finansieringsstrukturen mer attraktiv så att EU:s knappa resurser kan användas på bästa sätt. Parlamentet anser att det behövs harmonisering av bestämmelser för multifondinsatser och en tydlig kommunikationsstrategi om befintliga finansieringsmöjligheter. Parlamentet uppmuntrar i detta sammanhang kommissionen att utveckla en verktygslåda för mottagarna.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fundera över en ytterligare uppsättning indikatorer som komplement till BNP-indikatorn, som fortfarande är den främsta legitima och tillförlitliga metoden för rättvis fördelning av ESI-medel. Parlamentet anser att välfärdsindexet Weighted Index of Social Progress (wisp) eller en demografisk indikator bör undersökas och övervägas i detta sammanhang för att ge en heltäckande bild av regional utveckling. Parlamentet anser att sådana indikatorer bättre skulle kunna spegla nya framväxande former av ojämlikhet mellan EU:s regioner. Parlamentet betonar också att resultatindikatorer är relevanta för att göra politiken mer resultat- och prestationsinriktad.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga åtgärder för att lösa frågan med nationell finansiering av sammanhållningspolitiska projekt med tanke på att lokala och regionala myndigheter i mycket centraliserade medlemsstater har problem med bristande skattemässig och ekonomisk förmåga och svårigheter att samfinansiera projekt, och ofta till och med att skriva projektdokumentation, på grund av bristen på tillgängliga ekonomiska resurser, vilket medför en lägre grad av utnyttjande av sammanhållningspolitiken.

24.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att beakta möjligheten att använda Nuts III-nivån som klassificering av regioner inom ramen för sammanhållningspolitiken för vissa utvalda prioriteringar.

Politiska nyckelområden för en moderniserad sammanhållningspolitik efter 2020

25.

Europaparlamentet betonar vikten av ESF, ungdomsgarantin och ungdomssysselsättningsinitiativet, särskilt i kampen mot den extremt höga långtids- och ungdomsarbetslösheten i unionen, i synnerhet i mindre utvecklade regioner, i de yttersta randområdena och i de regioner som har drabbats hårdast av krisen. Parlamentet betonar de små och medelstora företagens nyckelroll för sysselsättningstillväxten – de svarar för 80 procent av jobben i unionen – genom främjande av innovativa sektorer som den digitala respektive den utsläppssnåla ekonomin.

26.

Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken efter 2020 bör fortsätta insatserna för omsorg om de sårbara och marginaliserade, ta itu med den växande ojämlikheten och skapa solidaritet. Parlamentet noterar den positiva effekten i fråga om socialt och sysselsättningsmässigt mervärde av investeringarna inom utbildning och kultur. Parlamentet påpekar dessutom behovet av att bevara social inkludering, inbegripet ESF-stöd, kompletterat av Eruf-investeringar på detta område.

27.

Europaparlamentet föreslår bättre användning av ESI-medel för att möta demografisk förändring och ta itu med de regionala och lokala följderna. I regioner som kämpar med avfolkning anser parlamentet att ESI-medel bör inriktas optimalt på åtgärder för att skapa sysselsättning och tillväxt.

28.

Europaparlamentet noterar den allt större betydelsen av den territoriella agendan och framgångsrika partnerskap mellan stad och landsbygd liksom ”smarta städer”, med deras föredömliga roll som mikrokosmos och katalysator för innovativa lösningar på regionala och lokala utmaningar.

29.

Europaparlamentet gläder sig över Amsterdampakten och det större erkännandet av städers och tätorters roll i den europeiska politiken. Parlamentet efterlyser ett effektivt genomförande av samarbetsmetoden med partnerskap, i enlighet med pakten. Parlamentet förväntar sig att resultaten ska inlemmas i framtida EU-politik efter 2020.

30.

Europaparlamentet betonar stadspolitikens mer framträdande roll inom sammanhållningspolitiken i form av särskilda bestämmelser för hållbar stadsutveckling och innovativa åtgärder i städer. Parlamentet anser att detta bör vidareutvecklas och ges större finansiella resurser efter 2020 och att vidaredelegering av behörigheter till lägre myndighetsnivåer bör förstärkas. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra samordningen mellan olika åtgärder för städer för att stärka det direkta stödet till lokala förvaltningar inom ramen för sammanhållningspolitiken genom att tillhandahålla finansiering och skräddarsydda instrument för territoriell utveckling. Parlamentet understryker den framtida rollen för de nya verktygen för territoriell utveckling, såsom lokalt ledd utveckling och integrerade territoriella investeringar.

31.

Europaparlamentet ger sitt stöd till EU:s åtaganden i Parisavtalet om klimatförändring. Parlamentet påminner i detta sammanhang om alla EU-institutionernas mål att lägga minst 20 procent av EU-budgeten på åtgärder som rör klimatförändringen och understryker att ESI-fonderna spelar en viktig roll för detta och bör fortsätta att användas på effektivast möjliga sätt för begränsning av och anpassning till klimatförändringar samt för grön ekonomi och förnybar energi. Parlamentet anser det nödvändigt att förbättra systemet för övervakning och spårning avseende klimatutgifter. Parlamentet betonar det europeiska territoriella samarbetets potential i detta avseende samt städernas och regionernas roll i samband med genomförande av EU-agendan för städer.

32.

Europaparlamentet noterar att RIS3 stärker de regionala innovationsekosystemen. Parlamentet betonar att forskning, innovation och teknisk utveckling även i framtiden måste spela en framträdande roll, så att EU kan konkurrera på det globala planet. Parlamentet anser att modellen med smart specialisering bör bli en av de främsta metoderna inom sammanhållningspolitiken efter 2020 genom uppmuntran till samarbete mellan olika regioner, städer och landsbygdsområden, stöd till EU:s ekonomiska utveckling, genom skapande av synergier mellan transnationella RIS3:er och världsledande kluster. Parlamentet påminner om det existerande pilotprojektet ”spetsforskningsstegen” (S2E), vilket fortsatt stöder regioner i arbetet med att utveckla och utnyttja synergieffekterna mellan ESI-fonderna, Horisont 2020 och andra program för EU-finansiering. Parlamentet anser följaktligen att ytterligare insatser måste göras för att maximera synergieffekterna och ytterligare stärka smart specialisering och innovation efter 2020.

33.

Europaparlamentet betonar att ökad synlighet för sammanhållningspolitiken är av avgörande betydelse för att bekämpa EU-skepsis och kan bidra till att återupprätta medborgarnas förtroende och tillit. Parlamentet pekar på att större synlighet för ESI-fonderna förutsätter större fokus på programmens innehåll och resultat, genom en strategi uppifrån-och-ned respektive nedifrån-och-upp, som möjliggör medverkan av berörda parter och mottagare som kan fungera som en effektiv kanal för information om de sammanhållningspolitiska resultaten. Parlamentet uppmanar dessutom med eftertryck kommissionen, medlemsstaterna, regionerna och städerna att effektivare sprida information om sådana sammanhållningspolitiska resultat som är mätbara och ger konkret mervärde i EU-medborgarnas vardag. Parlamentet anser bestämt att man ska fortsätta med kommunikationsverksamhet som en specifik budgetpost inom ramen för tekniskt stöd, om så är lämpligt, tills projektet avslutats och resultaten blir klart synliga.

Framtidsperspektiv

34.

Europaparlamentet anser att ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och solidaritet i hela EU samt styrning av EU-medel mot tillväxt, arbetstillfällen och konkurrenskraft bör sättas högst upp på EU:s agenda. Parlamentet anser att kampen mot regionala skillnader, fattigdom, socialt utanförskap och diskriminering måste fortsätta. Parlamentet anser, utöver de mål som är föreskrivna i fördragen, att sammanhållningspolitiken bör fortsätta att tjäna som verktyg för att nå EU:s politiska mål och på så sätt även bidra till att öka kännedomen om politikens resultat och förbli unionens främsta investeringspolitik, tillgänglig för alla regioner.

35.

Europaparlamentet upprepar att det är hög tid att börja förbereda EU:s sammanhållningspolitik efter 2020 om den verkligen ska komma igång så fort den nya programperioden inleds. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att i god tid börja med förberedelserna av den nya rättsliga ramen, direkt efter det att nästa fleråriga budgetram presenterats och översatts till de officiella språken. Parlamentet efterlyser också ett raskt antagande av alla lagstiftningsförslag rörande den framtida sammanhållningspolitiken och vägledning för förvaltning och övervakning innan den nya programperioden startar, utan retroaktiv verkan. Parlamentet betonar att försenat genomförande av operativa program påverkar sammanhållningspolitikens effektivitet.

36.

Europaparlamentet noterar att kärnan i den nuvarande sammanhållningspolitiska lagstiftningen bör bibehållas efter 2020, med en finslipad, stärkt, lättillgänglig och resultatinriktad politik och ett mervärde om vilket allmänheten måste informeras bättre.

37.

Med hänvisning till kommissionens förslag 2016/0282(COD) betonar Europaparlamentet att mottagande respektive social och ekonomisk integration av migranter och flyktingar som omfattas av internationellt skydd förutsätter ett enhetligt nationsövergripande synsätt, som också bör införlivas i EU:s nuvarande och framtida sammanhållningspolitik.

38.

Europaparlamentet understryker hur viktigt det är med stabila regler. Parlamentet uppmanar kommissionen att ändra anslagsreglerna så lite som möjligt när genomförandebestämmelserna för sammanhållningspolitiken utarbetas i nästa fleråriga budgetram. Parlamentet är övertygat om att budgeten för sammanhållningspolitiken efter 2020 måste ligga kvar på en adekvat nivå, eller t.o.m. höjas, i ljuset av de komplexa interna och externa utmaningar som politiken måste ta itu med för att målen ska uppnås. Parlamentet anser att denna politik inte får försvagas under några som helst omständigheter, inklusive Brexit, och anser att dess andel av EU:s totala budget inte får minskas genom att medel avleds för att betala för nya utmaningar. Parlamentet betonar vidare sammanhållningspolitikens fleråriga karaktär och anser att man bör behålla dess 7 år långa programperiod eller införa en 5+5 år lång programperiod med obligatorisk översyn efter halva tiden.

39.

Europaparlamentet efterlyser snabb tilldelning av resultatreserven. Parlamentet noterar att tiden mellan resultatet och frisläppandet av reserven är för lång, vilket minskar reservens effektivitet. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att låta medlemsstaterna ta resultatreserven i bruk så snart utvärderingen har slutförts.

40.

Europaparlamentet påpekar i detta sammanhang att den digitala agendan, inbegripet tillhandahållande av nödvändig infrastruktur och avancerade tekniska lösningar, måste prioriteras inom sammanhållningspolitiken, framför allt under nästa stödperiod. Parlamentet konstaterar att utveckling inom telekommunikationsområdet i varje fall måste åtföljas av motsvarande utbildning, som också bör ges stöd via sammanhållningspolitiken.

o o

41.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaterna och deras parlament och Regionkommittén.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.

(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 289.

(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 470.

(4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 259.

(5) EUT L 347, 20.12.2013, s. 303.

(6) EUT L 347, 20.12.2013, s. 281.

(7) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.

(8) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.

(9) Antagna texter, P8_TA(2017)0053.

(10) Antagna texter, P8_TA(2016)0321.

(11) Antagna texter, P8_TA(2016)0217.

(12) EUT C 305 E, 11.11.2010, s. 14.

(13) EUT C 351 E, 2.12.2011, s. 1.

(14) Antagna texter, P8_TA(2015)0383.

(15) Antagna texter, P8_TA(2016)0336.

(16) Antagna texter, P8_TA(2016)0311.

(17) Antagna texter, P8_TA(2016)0211.

(18) Antagna texter, P8_TA(2015)0419.

(19) Antagna texter, P8_TA(2015)0308.

(20) Antagna texter, P8_TA(2015)0307.

(21) EUT C 258 E, 7.9.2013, s. 1.

(22) Antagna texter, P7_TA(2014)0133.

(23) Antagna texter, P8_TA(2015)0384.

(24) ECLI:EU:C:2015:813.

18.9.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 331/50

P8_TA(2017)0255

Fiskbeståndens tillstånd och den socioekonomiska situationen för fiskesektorn i Medelhavet

Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2017 om fiskbeståndens tillstånd och den socioekonomiska situationen för fiskesektorn i Medelhavet (2016/2079(INI))

(2018/C 331/07)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (1),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/56/EG av den 17 juni 2008 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på havsmiljöpolitikens område (ramdirektiv om en marin strategi) (2),

—	med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1967/2006 av den 21 december 2006 om förvaltningsåtgärder för hållbart utnyttjande av fiskeresurserna i Medelhavet, om ändring av förordning (EEG) nr 2847/93 och om upphävande av förordning (EG) nr 1626/94 (3),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och om ändring av förordningarna (EEG) nr 2847/93, (EG) nr 1936/2001 och (EG) nr 601/2004 samt om upphävande av förordningarna (EG) nr 1093/94 och (EG) nr 1447/1999 (4),

—	med beaktande av strategin på medellång sikt från Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet (AKFM) (2017–2020) för hållbart fiske i Medelhavet och Svarta havet,

—

med beaktande av sin resolution av den 14 september 2016 om förslaget till rådets direktiv om genomförande av avtalet mellan Organisationen för lantbrukskooperativ i EU (Cogeca), Europeiska transportarbetarfederationen (ETF) och Sammanslutningen för de nationella fiskeriföretagsorganisationerna (Europêche) av den 21 maj 2012, i dess ändrade lydelse av den 8 maj 2013, om genomförandet av Internationella arbetsorganisationens konvention om arbete ombord på fiskefartyg från 2007 (5),

—	med beaktande av Förenta nationernas resolution som antogs av generalförsamlingen den 25 september 2015, med titeln Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling,

—	med beaktande av den regionala konferensen om att bygga en framtid för hållbart småskaligt fiske i Medelhavet och Svarta havet, som ägde rum i Alger, Algeriet, den 7–9 mars 2016,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0179/2017), och av följande skäl:

A.	Med sina 17 000 marina arter är Medelhavet ett av de områden i världen som har störst biologisk mångfald, och därför måste man utgå från ett flerartsperspektiv vid förvaltningen av det.

I sitt meddelande Samråd om fiskemöjligheterna för 2017 inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken (COM(2016)0396) framhäver kommissionen att det fortfarande är mycket vanligt med överfiske i Medelhavet och att det behövs brådskande åtgärder för att vända utvecklingen. I detta dokument uttrycker kommissionen oro över att många av de bedömda bestånden fiskas långt över uppskattningarna för maximalt hållbart uttag (MSY).

Medelhavet står inför en betydande utmaning när det gäller att uppnå målet att successivt återställa och bibehålla de olika fiskpopulationerna på en nivå som överstiger den biomassa som krävs för att producera maximalt hållbart uttag för alla bestånd senast 2020. Detta arbete kräver att länder utanför EU deltar och engagerar sig. Den allmänna omfattningen av överfisket i Medelhavsområdet ligger i grova drag på mellan två och tre gånger FMSY-nivån. Trots de betydande ansträngningar som gjorts både inom och utanför EU för att säkerställa fiskerisektorns genomförande och efterlevnad av lagstiftningen, anses fortfarande mer än 93 procent av de bedömda arterna i Medelhavet vara föremål för överfiske.

Fisket i regionen spelar en viktig socioekonomisk roll för de kustnära befolkningarna. Sektorn sysselsätter hundratusentals människor, inberäknat de som arbetar inom förädlingsindustrin, och inte minst ett stort antal kvinnor är beroende av fisket för sin utkomst. Medelhavet bidrar i stor utsträckning till att trygga livsmedelsförsörjningen, i synnerhet för regionens mest utsatta befolkningar. Fisket innebär en möjlighet att dryga ut inkomster och komplettera livsmedelsförsörjningen, och det bidrar till den regionala stabiliteten.

E.	Medelhavet påverkas av flera olika faktorer – exempelvis föroreningar orsakade av sjöfarten – som tillsammans med fisket inverkar på fiskbeståndens hälsa.

Det småskaliga fisket representerar 80 procent av flottan och 60 procent av arbetstillfällena i Medelhavsområdet. Det är beklagligt att det saknas en gemensamt fastställd definition av småskaligt fiske på EU-nivå, även om detta är en komplicerad uppgift på grund av de många olika specifika förutsättningarna och egenskaperna i det marina ekosystemet och i fiskerisektorn. ”Småskaligt kustfiske” definieras formellt enbart för tillämpningen av Europeiska fiskerifonden (rådets förordning (EG) nr 1198/2006) som ”fiske som bedrivs av fiskefartyg med en total längd på under tolv meter och som inte använder släpredskap” (exempelvis trålnät). Definitionen av småskaligt fiske bör ta hänsyn till en rad nationella och regionala särdrag.

Vid det högnivåmöte om situationen för Medelhavsbestånden som ägde rum i Catania i februari 2016 kom man överens om att det krävdes omedelbara åtgärder för att vända den negativa utvecklingen, och man konstaterade den svåra utmaningen att senast 2020 återställa och bibehålla de olika fiskpopulationerna på en nivå som överstiger den biomassa som krävs för att producera maximalt hållbart uttag, samtidigt som man respekterar den skyldighet avseende MSY som föreskrivs i den gemensamma fiskeripolitiken, för samtliga arter.

Förutom överfisket står Medelhavet inför ett antal utmaningar, av vilka flertalet beror på den höga befolkningstätheten längs kusterna (vilken leder till övergödning samt till föroreningar, ingrepp i livsmiljöer och förändrade kustlandskap) men också på sjöfarten och överutnyttjandet av resurser (exempelvis utvinning av olja och gas). Medelhavet är dessutom mycket känsligt för klimatförändringar, något som tillsammans med den intensiva sjöfarten i området gynnar spridningen och etableringen av nya invasiva arter.

Det faktum att det är omöjligt att använda särskilda redskap och metoder, som är mer godtagbara och som har mindre inverkan på utrotningshotade bestånd, får allvarliga följder för redan marginaliserade kust- och ösamhällens överlevnadsmöjligheter, hindrar utvecklingen och leder till ökad avfolkning.

J.	Kustsamhällena i de av EU:s medlemsstater som ligger vid Medelhavet är i stor utsträckning beroende av fisket, i synnerhet av det småskaliga fisket, och följaktligen utgör fiskbeståndens bristande hållbarhet ett hot för dessa samhällen.

K.	I EU är ett stort antal kustsamhällen kraftigt beroende av verksamhet som är knuten till ett traditionellt, hantverksmässigt och småskaligt fiske i Medelhavet.

L.	Fritidsfisket har ett stort socioekonomiskt värde i många Medelhavsregioner, och det inverkar både direkt och indirekt på sysselsättningen.

M.	Det är nödvändigt att beakta fritidsfiskets roll för fiskbeståndens tillstånd i Medelhavet.

Europaparlamentet betonar vikten av att på bred front, på kort sikt, genomföra målen och åtgärderna i den gemensamma fiskeripolitiken, och att skyndsamt utarbeta och effektivt genomföra de fleråriga förvaltningsplanerna, i linje med ett tillvägagångssätt som bygger på regionalisering och en flerartsansats. Parlamentet betonar särskilt vikten av att uppnå en god miljöstatus i enlighet med ramdirektiv 2008/56/EG om en marin strategi, med beaktande av att fiskeriförvaltningsåtgärderna bör fastställas utifrån den gemensamma fiskeripolitiken.

Europaparlamentet anser att Medelhavet även i fortsättningen bör särbehandlas jämfört med de andra havsområden som omfattas av den gemensamma fiskeripolitiken, eftersom en stor del av Medelhavet består av internationellt vatten där tredjeländer spelar en avgörande roll för fiskbestånden.

Europaparlamentet anser att det snarast krävs ett samlat svar som bygger på samarbete på olika nivåer: internationellt, europeiskt, nationellt och regionalt. Parlamentet anser att alla relevanta intressenter, inbegripet yrkesfiskare och sportfiskare, fiskerinäringen, det traditionella och hantverksmässiga fisket, vetenskapsmän, regionala organisationer, förvaltare av skyddade marina områden, fackföreningar och icke-statliga organisationer, bör medverka i en inkluderande bottom-up-process. Parlamentet betonar den strategiska roll som den rådgivande nämnden för Medelhavet har i detta sammanhang.

Europaparlamentet betonar att kustsamhällena måste informeras om hur utarmningen av bestånd och arter äventyrar deras socioekonomiska framtid, eftersom förvaltningsåtgärderna och förordningarna inte kommer att nå sin fulla potential om inte kustsamhällena är fullt medvetna och delaktiga och ger sitt fulla stöd.

Europaparlamentet påpekar att det inte finns några gemensamma specifika definitioner av småskaligt och hantverksmässigt fiske. Parlamentet betonar att det behövs sådana definitioner på EU-nivå för det fortsatta politiska arbetet.

Europaparlamentet vidhåller att man vid fastställandet av fiskeripolitiken bör se till att fiskarna och deras föreningar och producentorganisationer, fackföreningar, kustaktionsgrupper och lokalsamhällen involveras och integreras i beslutsprocesserna, i enlighet med regionaliseringsprincipen i den gemensamma fiskeripolitiken, samt att även tredjeländer på de östra och södra sidorna av Medelhavet inkluderas. Parlamentet betonar att det endast är genom skapandet av rättvisa, jämbördiga och jämlika villkor mellan alla inblandade länder och fiskeaktörer i Medelhavet som man kan uppnå en situation med välmående fiskbestånd och ett hållbart och vinstbringande fiske, och därigenom säkerställa nuvarande sysselsättningsnivå och i bästa fall skapa fler arbetstillfällen inom fiskerisektorn. Parlamentet understryker den stora betydelsen av starka och oberoende arbetsmarknadsparter inom fiskerisektorn, en institutionaliserad social dialog samt de anställdas deltagande i företagsrelaterade frågor.

Europaparlamentet konstaterar att den gemensamma fiskeripolitiken skapar incitament och fiskemöjligheter för fiskare som bedriver selektivt fiske med begränsad påverkan på det marina ekosystemet och fiskeresurserna. Parlamentet betonar i detta avseende att medlemsstaterna måste tillämpa transparenta och objektiva kriterier, inbegripet miljömässiga, sociala och ekonomiska kriterier (artikel 17 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken). Parlamentet efterlyser uttryckligen åtgärder för detta ändamål, för att se till att den småskaliga (hantverksmässiga och traditionella) fiskeflottan ges incitament och förmånstillträde till kustfiskeområden om de bedriver selektivt fiske med begränsad påverkan. Parlamentet understryker betydelsen av att samråda med de berörda kustsamhällena.

Europaparlamentet konstaterar att fritidsfiskets inverkan på bestånd och dess socioekonomiska potential i Medelhavet inte har utretts tillräckligt. Parlamentet anser att det i framtiden måste samlas in uppgifter om antalet sportfiskare, hur mycket deras fångst uppgår till och det mervärde de skapar i kustsamhällena.

Europaparlamentet konstaterar att fritidsfisket utgör en viktig inkomstkälla för lokalsamhällena, tack vare aktiviteter som turism, och har en låg miljöpåverkan, och att det därför bör uppmuntras.

10.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att definiera kustnära fiske, småskaligt kustnära fiske och traditionellt fiske utifrån socioekonomiska särdrag och med tillämpning av ett regionalt synsätt.

11.

Europaparlamentet betonar att det kustnära fisket använder traditionella redskap och metoder som genom sina särskilda egenskaper präglar kustregionernas identitet och livsstil, och att det därför är nödvändigt att bevara användningen av dessa redskap och metoder och skydda dem som en del av kulturarvet, det historiska arvet och traditionerna.

12.

Europaparlamentet anser att vissa motiverade undantag när det gäller användningen av särskilda fiskeredskap och fiskemetoder bör tillåtas inom ramen för regionaliseringen och med hänsyn tagen till de särdrag som kännetecknar varje fisketyp.

13.

Europaparlamentet understryker att FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) anser att det avseende bevarande, förvaltning och nyttjande av marina levande resurser bör tillämpas en försiktighetsansats som beaktar socioekonomiska aspekter för att uppnå ett hållbart fiske, samtidigt som den marina miljön i stort skyddas och bevaras. Parlamentet betonar att avsaknaden av vetenskaplig information inte får användas som en ursäkt för att inte genomföra bevarande- och förvaltningsåtgärder. Parlamentet anser att det är ytterst viktigt att skyndsamt åtgärda bristen på uppgifter och konkret vetenskaplig information om fiskbeståndens tillstånd. Parlamentet understryker att samråd bör hållas med alla berörda parter och att dessa bör engageras i processen.

14.

Europaparlamentet anser att det för att skydda fisket och miljön i Medelhavsområdet krävs effektiva fiskeriförvaltningsstrategier, som måste åtföljas av kraftfulla, omfattande och skyndsamma strategier och åtgärder för att bekämpa de faktorer som har en negativ påverkan på resurserna, exempelvis klimatförändringar (global uppvärmning, försurning, nederbörd), föroreningar (kemiska, organiska samt makro- och mikroskopiska föroreningar), okontrollerad prospektering och utvinning av gas och olja, sjöfart, invasiva arter samt förstörelse av och ingrepp i livsmiljöer, särskilt i kustområden. Parlamentet betonar därför vikten av bättre kunskaper om hur dessa faktorer påverkar fiskbestånden, och förespråkar att befintliga EU-kapaciteter för att observera och övervaka Medelhavet, såsom EMODnet och Copernicusprogrammet och dess marina beståndsdel, ska stärkas i detta avseende.

15.

Europaparlamentet anser att skyddet och bevarandet av Medelhavsområdets fiskeresurser och marina resurser inte enbart bör grunda sig på åtgärder avseende fiskerisektorn, utan även bör inbegripa andra verksamhetssektorer som inverkar på den marina miljön.

16.

Europaparlamentet anser att fler insatser krävs för att förbättra kunskaperna om havsmiljön, särskilt avseende de kommersiellt utnyttjade bestånden. Med utgångspunkt från dessa kunskaper kan man sedan planera ett hållbart nyttjande av resurserna.

17.

Europaparlamentet betonar med eftertryck att det fortfarande förekommer ett omfattande olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (IUU-fiske) i Medelhavsområdet, även i EU-länderna. Parlamentet anser att åtgärder i resursbevarande hänseende, framför allt för att bevara ekonomier som bygger på småskaligt fiske, endast är effektiva om IUU-fisket bekämpas kraftfullt. Parlamentet anser att EU, i syfte att bekämpa IUU-fisket, bör försäkra sig om stöd från de utomeuropeiska Medelhavsländerna. Parlamentet anser dessutom att kontrollförfarandena bör harmoniseras i hela Medelhavsområdet, med tanke på de enorma skillnaderna i tillämpningen av kontroll- och sanktionsförfarandena.

18.

Europaparlamentet hävdar på nytt att kustsamhällena i stor utsträckning påverkar hur effektiva de åtgärder blir som vidtas för att förebygga, upptäcka och identifiera IUU-fiske.

19.

Europaparlamentet anser att man bör prioritera en ökad tillsyn både på land, i hela försörjningskedjan (på marknaderna och i restaurangbranschen) och till sjöss, framför allt i områden där det råder tillfälligt stopp eller förbud för fiske.

20.

Europaparlamentet anser att man bör undvika sociala orättvisor genom att fördela fiskemöjligheter utifrån objektiva och öppna kriterier, t.ex. miljömässiga, sociala och ekonomiska kriterier, med noggrant övervägande av tekniker med liten påverkan. Parlamentet anser att fiskemöjligheterna dessutom bör vara jämnt fördelade inom de olika fiskesegmenten, inbegripet inom det traditionella och det hantverksmässiga fisket. Vidare anser parlamentet att fiskeflottorna bör ges incitament för att använda mer selektiva fiskeredskap och fiskemetoder som har en begränsad påverkan på den marina miljön, i linje med artikel 17 i förordningen om den gemensamma fiskeripolitiken.

21.

Europaparlamentet anser att utarmningen av bestånden i Medelhavet måste hanteras genom fiskeriförvaltnings- och bevarandeåtgärder för kommersiellt fiske och fritidsfiske, i första hand genom områdes- och tidsbegränsningar samt dagliga eller veckovisa begränsningar av fisket liksom genom kvoter, där så är lämpligt. Parlamentet anser att detta skulle skapa lika villkor för tredjeländer avseende gemensamt utnyttjade bestånd. Parlamentet anser att dessa åtgärder bör fastställas i nära samarbete med den berörda sektorn för att säkerställa att de genomförs på ett effektivt sätt.

22.

Europaparlamentet välkomnar det ökade antalet inspektioner som Europeiska fiskerikontrollbyrån utför och betonar behovet av att intensifiera arbetet med att lösa de två största efterlevnadsproblemen 2016, nämligen förfalskade underlag (loggböcker, landnings- och överföringsdeklarationer, avräkningsnotor osv.) och användning av förbjudna fiskeredskap eller av redskap som inte uppfyller kraven.

23.

Europaparlamentet understryker att fiskarna inte under några omständigheter bör påläggas det ansvar som följer på den landningsskyldighet som inrättats genom den reformerade gemensamma fiskeripolitiken.

24.

Europaparlamentet efterlyser en undersökning av de konsekvenser som stoppet av utkast inom fisket kommer att få för marina organismers och andra arters, t.ex. fiskmåsar, tillgång till födoämnen.

25.

Europaparlamentet noterar att systemet med skyddade marina områden i Medelhavet endast omfattar en begränsad yta och att det finns stora täckningsmässiga skillnader mellan olika områden. Parlamentet påpekar att råder allmän brist på ekonomiska resurser. Parlamentet anser att det är nödvändigt att erkänna och befästa den roll som skyddade marina områden redan har i egenskap av avancerade laboratorier för vetenskaplig forskning, för genomförandet av specifika åtgärder och för samarbete och delad förvaltning med fiskarna, och att optimera användningen av dessa områden, mot bakgrund av vetenskapliga råd och bevarandemål. Parlamentet anser i detta avseende att det är viktigt att varaktigt säkerställa att mer finansiering ställs till förfogande för systemet. Parlamentet anser att det är nödvändigt att ha ett närmare samarbete med AKFM och tredjeländer i syfte att identifiera områden där det krävs skyddsåtgärder, och att inrätta ett effektivt övervaknings- och tillsynssystem för att kontrollera hur ändamålsenliga dessa områden är.

26.

Europaparlamentet betonar vikten av att se till att skyddade marina områden täcker minst 10 procent av Medelhavet senast 2020, i linje med FN:s mål 14.5 för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar AKFM att under den årliga sessionen 2018 ta fram en progressiv kalender med kvalificerade mål för att uppnå detta övergripande mål. Parlamentet betonar att befintliga skyddade marina områden ofta inte förvaltas på ett ändamålsenligt sätt. Parlamentet anser därför att införandet av ett effektivt övervaknings- och tillsynssystem måste kompletteras med förvaltningsåtgärder som ska utformas och genomföras enligt en ekosystembaserad strategi, för att kontrollera skyddsåtgärdernas verkan.

27.

Europaparlamentet betonar i synnerhet att det är nödvändigt att värna om samarbetet vid förvaltningen av känsliga områden som utgör viktiga lekområden för de ekonomiskt viktigaste arterna (t.ex. Jabukagraven i Adriatiska havet).

28.

Europaparlamentet betonar att Medelhavet präglas av ett biologiskt unikt bestånd som exploateras av fiskeflottor från olika länder, och att det därför är centralt med ett nära samarbete och samordning av åtgärder för att reglera fisket bland alla intressenter och på alla nivåer.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att lösa problemet med marint skräp och plast i havet, vilket får förödande miljömässiga, ekologiska, ekonomiska och hälsorelaterade konsekvenser.

30.

Europaparlamentet anser att de strategier som används i förvaltningsplanerna måste vara mångsidiga och flexibla och tillämpa olika kriterier som bygger på arternas biologiska egenskaper och fiskemetodernas tekniska särdrag. Parlamentet anser vidare att varje flerårig plan bör innehålla en lämplig områdesplanering (områden där fiske inte får bedrivas utifrån ett roterande system samt fullständigt eller partiellt förbud beroende på fiskesystem) och tidsmässig planering (biologiska återhämtningsperioder). Dessutom bör planerna främja tekniska åtgärder för att göra fiskeredskapen så selektiva som möjligt. Parlamentet betonar att det bör planeras för lämplig ekonomisk ersättning.

31.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtaganden för en flerårig förvaltningsplan för Medelhavet. Parlamentet betonar betydelsen av den gemensamma fiskeripolitikens regionalisering för förvaltningen av fisket i Medelhavsområdet. Parlamentet kräver att rådgivande nämnden för Medelhavet (Medac) ska vara delaktig under hela processen med att utforma och genomföra den fleråriga förvaltningsplanen och regionalt anpassade åtgärder.

32.

Europaparlamentet betonar att fiskarna måste garanteras en rimlig inkomst under de biologiska återhämtningsperioderna.

33.

Europaparlamentet betonar att det i Medelhavet bör införas en minsta tillåten fångsstorlek för samtliga kommersiella arter samt arter som är föremål för fritidsfiske, med utgångspunkt i könsmognad och på grundval av bästa tillgängliga vetenskapliga rön. Parlamentet påpekar att det bör vidtas åtgärder för att bättre se till att dessa minsta tillåtna fångsstorlekar respekteras.

34.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att vidta samordnade åtgärder med Medelhavsländerna utanför EU för att stärka det politiska och tekniska samarbetet under ledning av de internationella organ som är aktiva i området. Parlamentet välkomnar den lansering som nyligen skedde av kommissionens program MedFish4Ever, som syftar till att mana till åtgärder för att hejda utarmningen av fiskbestånden i Medelhavet. Parlamentet betonar också att allt måste göras inom ramen för detta program för att främja ett hållbart fiske i Medelhavsländerna.

35.

Europaparlamentet betonar behovet av att verka för och genomföra en överenskommelse om fredningstider/områdesavstängning, genom vilken det införs tillfälliga periodvisa begränsningar av fisket i lekområdena för vissa arter under året. Parlamentet påpekar att denna indelning i perioder och specialisering av fiskeansträngningen kommer att vara mycket produktiv och bör planeras tillsammans med fiskesamhällen och vetenskapliga rådgivare.

Åtgärder avseende tredjeländer

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja åtgärder via AKFM för att förbättra tillståndet för fiskbestånd som nyttjas gemensamt med tredjeländer, och samtidigt även dra nytta av det samarbete som redan sker mellan organ som företräder flottor och de som representerar företag som är verksamma inom fiskerinäringen, och motsvarande myndigheter eller organ i berörda tredjeländer.

37.

Europaparlamentet konstaterar att avsaknaden av ett gemensamt regelverk för EU:s och tredjeländers fiskeflottor i Medelhavet skapar illojal konkurrens mellan fiskarna, samtidigt som möjligheten att på lång sikt bedriva ett hållbart fiske efter gemensamt utnyttjade arter äventyras.

38.

Europaparlamentet betonar vikten av samarbete och behovet av att främja efterlevnad och skapa lika villkor beträffande fiskerikontroll med tredjeländer och regionala fiskeriförvaltningsorganisationer, liksom av att stärka den horisontella samordningen av förvaltningen av marina områden och fiskbestånd som ligger utanför nationella jurisdiktioner.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa Medelhavsländer utanför EU att få till stånd ett hållbart fiske, genom att stödja småskaligt och kustnära fiske, utbyta bästa praxis och hålla en öppen kommunikationskanal, och att etablera den nödvändiga dialogen mellan olika berörda nationella förvaltningar för att på ett lämpligt sätt stödja genomförandet av AKFM:s strategi på medellång sikt (2017–2020) och vända den oroande trenden vad gäller tillståndet för Medelhavets bestånd. Parlamentet uppmanar kommissionen att organisera ett effektivt informationsutbyte med tredjeländer i Medelhavsområdet om tredjeländers flottors verksamhet i Medelhavet.

40.

Europaparlamentet anser att det bör inrättas en regional plan under överinseende av AKFM, i syfte att säkerställa lika villkor för alla fiskefartyg som är verksamma i Medelhavsområdet och en rimlig balans mellan fiskeresurserna och flottkapaciteten i samtliga länder runt Medelhavet. Parlamentet efterlyser dessutom att det ska inrättas ett regionalt centrum för det satellitbaserade kontrollsystemet för fartyg (VMS) och gemensamma kontrollinsatser.

41.

Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att sätta stopp för import från tredjeländer som inte vidtar de nödvändiga åtgärder för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske som de åläggs enligt internationell rätt i egenskap av flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstater.

42.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja, ge all tänkbar hjälp till samt samarbeta med tredjeländer för att bättre bekämpa IUU-fiske i hela Medelhavsområdet.

43.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kuststater att samarbeta för att inrätta områden med fiskerestriktioner och skyddade marina områden även på internationellt vatten.

44.

Europaparlamentet betonar behovet av att fastställa grundläggande regler för förvaltningen av fritidsfisket i hela Medelhavet.

Socioekonomiska aspekter

45.

Europaparlamentet betonar att 250 000 människor är direkt anställda på fartyg och att antalet personer som livnär sig på arbete inom fiskerinäringen är exponentiellt högre om man ser till de familjer som lever på regionalt fiske och som är anställda i sektorer med anknytning till detta, t.ex. inom förädlingsindustrin, fartygsunderhållsindustrin och turismnäringen, inbegripet turism som inriktar sig på fritidsfiske. Parlamentet noterar att 60 procent av de arbetstillfällen som har anknytning till fiske finns i utvecklingsländer i södra och östra Medelhavsområdet, vilket visar hur viktigt småskaligt fiske (hantverksmässigt och traditionellt fiske) och fritidsfiske är för den hållbara utvecklingen i dessa regioner och särskilt i de mest utsatta kustsamhällena.

46.

Europaparlamentet anser att det är väsentligt att förbättra fiskarnas arbetsvillkor, till att börja med en skälig lön och rättvis konkurrens, samtidigt som man särskilt måste uppmärksamma den höga olycksfrekvensen i branschen och den stora risken att drabbas av yrkessjukdomar. Parlamentet föreslår därför att medlemsstaterna inrättar instrument för inkomststöd, med iakttagande av de lagar och sedvänjor som gäller i varje enskild medlemsstat. Parlamentet rekommenderar slutligen att medlemsstaterna inrättar en stabil inkomstkompensationsfond som ska täcka de perioder då fiske inte kan bedrivas, vilket kan vara en följd av väderlek som omöjliggör fiske, biologiska återhämtningsperioder för att skydda de fiskade arternas levnadscykel, miljökatastrofer eller långvariga miljöföroreningar och förekomst av marina biotoxiner.

47.

Europaparlamentet noterar att EU:s fiskerinäring i flera år har brottats med svårigheter som kan tillskrivas ökade produktionskostnader, minskade fiskbestånd, minskade fångster och ständigt minskade inkomster.

48.

Europaparlamentet noterar att den socioekonomiska situationen inom sektorn har försämrats av olika anledningar, bland annat genom minskade fiskbestånd, en minskning av fiskens värde vid första försäljningen (vilket inte har återspeglats i det pris som allmänheten betalar beroende på att de flesta mellanhänder tillämpar en orättvis fördelning av mervärdet i sektorns värdekedja och på monopol i distributionsledet i vissa regioner) samt ökade bränslekostnader. Parlamentet betonar att dessa svårigheter har medfört en ökad fiskeansträngning, vilket är särskilt bekymmersamt för det småskaliga fisket och till och med kan hota detta uråldriga levnadssätt och de lokalsamhällen som är starkt beroende av fisket för sin överlevnad.

49.

Europaparlamentet understryker vikten av att utveckla initiativ som kan påverka sysselsättningen i positiv riktning och som är förenliga med en minskning av fiskeansträngningen, såsom fisketurism eller forskningsverksamhet.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra tillgången till anständiga arbetsvillkor och vederbörligt socialt skydd för alla arbetstagare i fiskerisektorn, oavsett hur stort företaget de arbetar i är och vilken typ av företag det rör sig om, anställningsplats eller underliggande avtal, samt att även använda de partnerskapsavtal om hållbart fiske som har undertecknats i regionen för att bekämpa den sociala dumpningen och förbättra tillträdet till marknader och finansiering, samarbetet med offentliga myndigheter och institutioner samt diversifieringen av försörjningsmöjligheterna. Parlamentet understryker vikten av effektiva arbetsinspektioner och kontroller.

51.

Europaparlamentet understryker behovet av förbättrade arbetsvillkor för fiskare, med tanke på den höga olycksfrekvensen i sektorn och den oproportionerligt höga risken för arbetsrelaterade sjukdomar, såväl fysiska som psykiska. Parlamentet betonar behovet av att skapa en bra balans mellan arbetsliv och privatliv för fiskare, och understryker vikten av att tillhandahålla adekvata sanitära faciliteter, både ombord på fiskefartyg och på land, samt att erbjuda anständig inkvartering samt möjligheter till rekreationsverksamhet. Parlamentet understryker behovet av att se till att hamnar och vattenvägar fortsätter att vara säkra och farbara.

52.

Europaparlamentet betonar behovet av att garantera att all fisk och alla fiskeriprodukter som importeras till EU uppfyller krav som är förenliga med internationella standarder avseende miljö, arbete och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa lojal konkurrens och hållbarhet i fiskerisektorn för att skydda jobben och tillväxten. Parlamentet betonar att detta är avgörande inte bara för konkurrensen i EU, utan även och i synnerhet i förhållande till konkurrenter baserade i tredjeländer.

53.

Europaparlamentet anser att kommissionen och medlemsstaterna bör förespråka en fullskalig användning av medel från Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF) och det europeiska grannskapsinstrumentet. Parlamentet anser att kommissionen bör göra sitt bästa för att hjälpa både medlemsstater och utomeuropeiska stater att nyttja alla tillgängliga medel på effektivast möjliga sätt, i synnerhet med avseende på följande:

—	Förbättring av arbetsvillkoren och säkerheten ombord.

—	Förbättring av arbetets status och yrkesutbildningen, och stöd till uppkomst och utveckling av ny ekonomisk verksamhet i sektorn genom rekrytering, allmän utbildning och sektorsövergripande utbildning av unga människor.

—	Förstärkning av kvinnornas roll inom fiskerinäringen och direkt anknutna produktionssektorer, med beaktande av att kvinnorna utgör 12 procent av näringens sammantagna arbetskraft.

54.

Europaparlamentet påpekar att EHFF måste hjälpa det småskaliga fisket att förnya sina fiskeredskap, framför allt i syfte att uppfylla de stränga krav som är kopplade till landningsskyldigheten.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra bildandet av och verksamheten i lokala fiskeaktionsgrupper som främjar en hållbar fiskerimodell.

56.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att främja, framhäva och uppmuntra samarbete mellan fiskare, i synnerhet fiskare som bedriver småskaligt fiske inom samma område eller region, i syfte att gemensamt hantera planering och förvaltning av lokala fiskeresurser för att få till stånd en effektiv regionalisering i praktiken, i enlighet med målen i den gemensamma fiskeripolitiken. Parlamentet anser att den enorma fragmentering och de mycket stora skillnader som finns när det gäller yrken, mål, tekniska särdrag och använda redskap är typiska egenskaper för fisket i Medelhavet och att en övergripande och enhetlig strategi därför inte skulle respektera dessa lokala särdrag.

57.

Europaparlamentet påpekar att det, trots de förbättringar som gjorts på senare tid, fortfarande finns flera bestånd vars tillstånd inte bedömts på ett tillförlitligt sätt och att den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) beklagar att antalet bedömningar till och med har minskat, från 44 under 2012 till endast 15 under 2014. Parlamentet understryker vikten av att säkerställa en snabb och korrekt insamling av uppgifter och av att uppmuntra och stödja en ökning av antalet undersökningar och arter som omfattas av dessa uppgifter, för att därmed förbättra kunskapen om bestånden, påverkan från fritidsfisket och yttre faktorer såsom föroreningar för att få till stånd en hållbar förvaltning av bestånden.

58.

Europaparlamentet anser att en rationell och hållbar resursförvaltning är beroende av mängden insamlade uppgifter om faktorer som fiskekapacitet, bedriven fiskeverksamhet och dess socioekonomiska situation samt det utnyttjade beståndets biologiska status, och av den vetenskapliga användningen av dessa uppgifter.

59.

Europaparlamentet noterar att endast 40 procent av den landade fångsten i AKFM:s avtalsområde kommer från bestånd som kommissionen har fått en vetenskaplig bedömning om, och att procentsatsen är ännu lägre när det gäller bestånd som omfattas av en förvaltningsplan. Parlamentet uppmärksammar behovet av att förbättra omfattningen av de vetenskapliga bedömningarna av beståndens tillstånd och att öka andelen landade fångster som härrör från fisken som regleras i fleråriga förvaltningsplaner.

60.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att bedöma fiskeansträngningen inom fritidsfisket samt att samla in fångstuppgifter från de olika havsområdena och Medelhavet.

61.

Europaparlamentet understryker att det krävs integrerade strategier som samtidigt beaktar den marina miljöns heterogenitet, samtliga arter i havet (såväl nyttjade som ej nyttjade), de olika särdragen och egenskaperna inom olika typer av fiskeverksamhet, fiskens minskade värde vid första försäljningen och, i en del regioner, monopolet i distributionsledet, liksom andra faktorer som påverkar fiskbeståndens tillstånd.

62.

Europaparlamentet medger att de uppgifter som finns till förfogande för att mäta det småskaliga fiskets omfattning och påverkan är begränsade och kan variera från land till land. Parlamentet konstaterar att de bristfälliga uppgifterna innebär att det hantverksmässiga fisket kan vara underskattat.

63.

Europaparlamentet betonar att mer kunskap om de ekonomiska och sociala följderna av olika typer av fiske, i synnerhet småskaligt fiske och fritidsfiske, skulle bidra till att ringa in de lämpligaste förvaltningsåtgärderna.

64.

Europaparlamentet ger sitt starka stöd till AKFM:s förslag om att upprätta en förteckning över fiskeverksamhet och att i denna ta med information om fiskeredskap och fångst, en beskrivning av fiskeområden samt målarter och bifångster, för att på så sätt ge en heltäckande beskrivning av fiskeverksamheten i området och samspelet med andra sektorer, t.ex. fritidsfisket.

65.

Europaparlamentet anser att de nya reglerna bör tillämpas på fritidsfiske och att det dessutom bör upprättas en förteckning över fritidsfiskeverksamhet som inbegriper uppgifter om fiskeredskap och fångst, en beskrivning av fiskeområden samt målarter och bifångster.

66.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ett ingående vetenskapligt samarbete och att förbättra insamlingen av uppgifter om de viktigaste bestånden, genom att minska tiden mellan insamling och slutlig bedömning och genom att begära bedömningar av nya bestånd från STECF. Parlamentet beklagar djupt att de flesta landningar i Medelhavet består av arter som det finns få uppgifter om.

67.

Europaparlamentet betonar att det finns ett stort och viktigt behov av att gemensamt använda uppgifter samt att göra dem mer tillgängliga och enklare att sammanställa genom att utveckla en gemensam databas med uttömmande och tillförlitliga uppgifter om fiskeriresurser och upprätta ett nätverk av experter och forskningsinstitut som täcker in olika områden inom forskningen på fiskeriområdet. Parlamentet betonar att databasen bör finansieras av EU och innehålla alla uppgifter om fiskeri- och fiskeverksamhet uppdelade utifrån geografiska underområden, inklusive uppgifter om fritidsfiske, för att underlätta kontrollen av kvalitativa, oberoende och uttömmande uppgifter och på så sätt förbättra bedömningarna av bestånden.

68.

Europaparlamentet framhåller att IUU-fiskets effekter, egenskaper och omfattning för närvarande inte bedöms i tillräcklig utsträckning, att bedömningen skiljer sig åt mellan de olika länderna i Medelhavsområdet och att dessa länder därför inte är korrekt representerade i informationen om det aktuella läget i fiskerisektorn och om trenderna över tiden. Parlamentet betonar att lämplig hänsyn bör tas till dessa länder vid utvecklingen av vetenskapliga bedömningar som ska användas inom fiskeriförvaltningen.

69.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa bedrägerier inom fisk- och skaldjurssektorn genom produktmärkning och spårbarhet samt att öka bekämpningen av det olagliga fisket. Parlamentet beklagar bristen på uppgifter om de flesta bestånd och det faktum att omkring 50 procent av fångsterna inte deklareras officiellt samtidigt som 80 procent av landningarna innehåller sådana bestånd som det föreligger få uppgifter om.

70.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ratificera och fullt ut genomföra alla relevanta ILO-konventioner för arbetstagare i fiskerisektorn i syfte att säkerställa bra arbetsvillkor, och att stärka organisationer som för kollektivförhandlingar, för att sjöfolk, inbegripet egenföretagare, ska kunna åtnjuta sina arbetstagarrättigheter.

71.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra och stödja investeringar i diversifiering och innovation i fiskerisektorn genom utveckling av kompletterande verksamheter.

Medvetenhet

72.

Europaparlamentet betonar att konkreta resultat och ett fullständigt genomförande kan uppnås om det finns ett stort ansvarstagande och en hög medvetenhet bland aktörerna inom sektorn, vilket kan åstadkommas om samtliga fiskare (såväl yrkesfiskare som fritidsfiskare) får en stärkt ställning och utbildning och om de får delta i beslutsprocessen, med tillägg av särskilda åtgärder för spridning av god praxis.

73.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att konsumenterna får korrekt information som gör det möjligt att se produktens exakta ursprung samt fångstmetod och fångstdatum. Parlamentet anser att det är nödvändigt att analysera och bedöma om de åtgärder som ingår i den nya samlade marknadsordningen har bidragit till att förbättra konsumentinformationen.

74.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att även öka medvetenheten bland konsumenterna och att utbilda dem i att anamma en ansvarsfull fiskkonsumtion, med tonvikt på lokala arter som fiskats med hållbara tekniker och som om möjligt kommer från bestånd som inte är överfiskade och som det inte säljs så mycket av. Parlamentet anser att man därför måste inrätta ett effektivt och tillförlitligt system för spårbarhet och märkning i samarbete med berörda aktörer, i syfte bl.a. att informera konsumenterna och bekämpa livsmedelsbedrägerier.

75.

Europaparlamentet anser att det måste råda balans mellan fri konkurrens, konsumentkrav, hållbarhet inom fiskerisektorn och bevarande av arbetstillfällen. Parlamentet betonar behovet av ett övergripande synsätt och en stark politisk vilja från alla länder kring Medelhavet att möta utmaningarna och förbättra situationen i havet.

76.

Europaparlamentet välkomnar kampanjen MedFish4Ever, som kommissionen tagit initiativ till i syfte att göra allmänheten mer medveten om situationen i Medelhavet.

77.

Europaparlamentet anser att den fisk som levereras till skolor och sjukhus samt andra offentliga inrättningar bör komma från det lokala fisket.

78.

Europaparlamentet betonar att detta nya scenario och alla nya faktorer som samverkar i Medelhavet, innebär att förordning (EG) nr 1967/2006 om Medelhavet måste ses över, för att anpassa den till den aktuella situationen.

79.

Europaparlamentet påpekar att förordning (EG) nr 1967/2006 måste revideras, särskilt den del som avser förbudet mot användning av vissa traditionella redskap (t.ex. förbud mot användning av garn för fritidsfiske) och de bestämmelser som avser fiskeredskapens särskilda kännetecken, såsom nätens höjd och maskstorlek, och på vilket djup och avstånd från kusten redskapen får användas.

o o

80.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 354, 28.12.2013, s. 22.

(2) EUT L 164, 25.6.2008, s. 19.

(3) EUT L 409, 30.12.2006, s. 11.

(4) EUT L 286, 29.10.2008, s. 1.

(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0343.

18.9.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 331/60

P8_TA(2017)0260

Behovet av en EU-strategi för att sätta stopp för och förebygga pensionsklyftan mellan kvinnor och män

Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2017 om behovet av en EU-strategi för att sätta stopp för och förebygga pensionsklyftan mellan kvinnor och män (2016/2061(INI))

(2018/C 331/08)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i EU-fördraget,

—	med beaktande av artiklarna 8, 151, 153 och 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt bestämmelserna om sociala rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män,

—	med beaktande av artiklarna 22 och 25 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

—

med beaktande av den allmänna kommentaren nr 16 från FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter om mäns och kvinnors lika rätt att åtnjuta alla ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (artikel 3 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, ICESCR) (1) och kommitténs allmänna kommentar nr 19 om rätten till social trygghet (artikel 9 i ICESCR) (2),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—	med beaktande av artiklarna 4.2, 4.3, 12, 20 och 23 i den europeiska sociala stadgan,

—	med beaktande av slutsatserna av den 5 december 2014 från Europeiska kommittén för sociala rättigheter (3),

—	med beaktande av rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (4),

—	med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (5),

—	med beaktande av rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (6),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (7),

—	med beaktande av kommissionens färdplan En nystart för att hjälpa arbetande föräldrar att förena arbetsliv och privatliv från augusti 2015,

—	med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 3 december 2015 med titeln Strategic engagement for gender equality 2016-2019 (SWD(2015)0278), särskilt mål 3.2,

—	med beaktande av sin resolution av den 13 september 2011 om situationen för kvinnor som närmar sig pensionsåldern (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om situationen för ensamstående mödrar (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 med rekommendationer till kommissionen om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för samma eller likvärdigt arbete (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2013 om den ekonomiska krisens inverkan på jämställdhet mellan könen och kvinnors rättigheter (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2015 om jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2013 (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015 (13),

—	med beaktande av sin resolution av den 8 oktober 2015 om tillämpningen av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (14),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om inrättande av gynnsamma arbetsmarknadsvillkor för balans mellan arbetsliv och privatliv (15),

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 18 juni 2015 om lika möjligheter för kvinnor och män: Att minska pensionsklyftan mellan könen,

—	med beaktande av förklaringen om jämställdhet av den 7 december 2015 från EU:s ordförandeskapstrio (Nederländerna, Slovakien och Malta),

—	med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som rådet antog den 7 mars 2011,

—	med beaktande av studien som beställdes av utredningsavdelningen för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor The gender pension gap: differences between mothers and women without children (2016) och kommissionens studie The Gender Gap in Pensions in the EU (2013),

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0197/2017), och av följande skäl:

År 2015 uppgick pensionsklyftan mellan kvinnor och män i EU (på engelska gender gap in pensions, som kan definieras som klyftan mellan kvinnors och mäns genomsnittliga pensionsinkomst före skatt och avgifter), till 38,3 % för åldersgruppen 65 år och äldre, och klyftan har ökat i hälften av medlemsstaterna under de senaste fem åren. De senaste årens finanskris har inverkat negativt på många kvinnors inkomster. I vissa medlemsstater har 11–36 % av kvinnorna överhuvudtaget ingen tillgång till pension.

Jämställdhet är en av de gemensamma och grundläggande principer som erkänns i artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen, artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Jämställdhet bör även integreras i all unionspolitik, liksom i unionens alla initiativ, program och åtgärder.

C.	Kvinnor är sämre skyddade än män när det gäller pensionsinkomster i de flesta av EU:s medlemsstater och är samtidigt överrepresenterade i de fattigaste pensionskategorierna och underrepresenterade i de rikaste.

Dessa skillnader är oacceptabla och bör minskas, och alla pensionsavgifter bör beräknas och tas ut på ett könsneutralt sätt i EU, som har jämställdhet som en av sina grundprinciper och allas rätt till ett värdigt liv som en av sina grundläggande rättigheter i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

En av fyra personer i EU-28 är beroende av sin pension som huvudsaklig inkomstkälla, och genom den stora ökningen av antalet personer som når pensionsåldern till följd av den ökade förväntade livslängden och befolkningens allmänna åldrande kommer denna befolkningskategori att fördubblas fram till 2060.

F.	De demografiska förändringarna medför att allt färre förvärvsarbetande kommer att behöva försörja allt fler pensionärer i framtiden, och därför ökar betydelsen av privata pensionssystem och tjänstepensionssystem.

Pensionspolitikens mål är att garantera ekonomiskt oberoende, som är av väsentlig betydelse för jämställdheten, och att de sociala trygghetssystemen i medlemsstaterna ska tillförsäkra alla EU-medborgare en anständig och adekvat pensionsinkomst och en acceptabel levnadsstandard och skydda dem mot risken för fattigdom till följd av olika faktorer eller social utestängning, för att man på ålderns höst ska kunna delta aktivt i det sociala, kulturella och politiska livet och garanteras ett värdigt liv och på så vis fortsätta vara integrerad i samhället.

Det ökade individuella ansvaret för sparbeslut som medför olika risker innebär också att de enskilda personerna måste få tydlig information om de tillgängliga alternativen och de därmed sammanhängande riskerna. Både kvinnor och män, men framför allt kvinnor, måste få stöd för att förbättra sina finansiella kunskaper, så att de kan fatta välgrundade beslut på ett alltmer komplext område.

Pensionsklyftan tenderar att förvärra situationen för kvinnor med avseende på deras ekonomiska utsatthet och exponerar dem för social utestängning, permanent fattigdom och ekonomisk beroendeställning, särskilt gentemot deras makar eller andra familjemedlemmar. Löne- och pensionsklyftan är ännu mer markant för kvinnor som är missgynnade på mer än ett sätt eller som tillhör rasminoriteter samt etniska, religiösa och språkliga minoriteter, i och med att de ofta har mindre kvalificerade arbeten med mindre ansvar.

J.	Pensioner som är kopplade till individuella snarare än härledda rättigheter skulle kunna bidra till alla individers ekonomiska oberoende, minska faktorer som hämmar deltagandet i formellt arbete och motverka könsstereotyper.

K.	Eftersom kvinnor lever längre än män kommer de sannolikt att ha större genomsnittliga inkomstbehov än män under hela sin pensionstid. En sådan extrainkomst kan ställas till deras förfogande via mekanismer för efterlevandepension.

L.	Bristen på jämförbara, fullständiga, tillförlitliga och regelbundet uppdaterade uppgifter som gör det möjligt att utvärdera pensionsklyftans omfattning och de bidragande faktorernas inbördes viktning skapar en osäkerhet om vilka metoder som effektivast kan bidra till att bekämpa klyftan.

M.	Klyftan är större i ålderskategorin 65–74 år (över 40 %) än för genomsnittet av personer över 65, vilket inte minst beror på överföringar av pensionsrättigheter, exempelvis i samband med makens död, som finns i vissa medlemsstater.

Nedskärningar och frysningar av pensionerna ökar risken för fattigdom på äldre dagar, särskilt bland kvinnor. Andelen äldre kvinnor i riskzonen för fattigdom och social utestängning uppgick till 20,2 % under 2014, jämfört med 14,6 % av männen, och 2050 kan andelen människor över 75 år som löper risk för fattigdom komma att uppgå till 30 % i merparten av medlemsstaterna.

O.	Personer över 65 år förfogar över en inkomst på runt 94 % av inkomstgenomsnittet för den totala befolkningen. Ungefär 22 % av alla kvinnor över 65 år lever dock under gränsen för fattigdomsrisk.

P.	Bakom den genomsnittliga pensionsklyftan i Europeiska unionen 2014 dolde sig stora skillnader mellan medlemsstaterna. Vid en jämförelse uppgår den könsrelaterade pensionsklyftan som lägst till 3,7 % och som högst till 48,8 %, och i 14 medlemsstater överstiger den 30 %.

Q.	Hur stor andel av befolkningen som uppbär pension skiljer sig kraftigt åt mellan medlemsstaterna. År 2013 uppgick andelen till 15,1 % i Cypern och 31,8 % i Litauen, och majoriteten av pensionstagarna i de flesta av EU:s medlemsstater 2013 var kvinnor.

Denna pensionsklyfta, som tar avstamp i en verklighet där många olika faktorer spelar in, vittnar om en obalans mellan kvinnor och män i fråga om deras yrkes- och familjeutveckling, deras möjligheter att betala in till systemet, deras respektive ställning i familjestrukturen samt metoderna för inkomstberäkning enligt pensionssystemet. Den speglar även en segregering på arbetsmarknaden och det faktum att en större andel kvinnor arbetar deltid, med lägre timlön, med avbrott i karriären och med färre anställningsår på grund av det obetalda arbete som kvinnor utför i egenskap av mödrar och omsorgsgivare i sina familjer. Pensionsklyftan bör därför betraktas som en nyckelindikator för bristande jämställdhet på arbetsmarknaden, särskilt som den könsrelaterade pensionsklyftan för närvarande ligger mycket nära den totala löneklyftan (39,7 % år 2015).

Vad pensionsklyftan avslöjar är ett samlat resultat av obalansen och ojämlikheten i termer av bland annat livslång tillgång till makt och ekonomiska resurser mellan kvinnor och män under hela karriären, vilket återspeglas i pensionens första och andra pelare, och detta kan vinklas genom korrigerande mekanismer.

T.	Pensionsklyftan vid en viss tidpunkt speglar de villkor som gäller i samhället och på arbetsmarknaden under en period som sträcker sig över flera årtionden. Dessa villkor genomgår förändringar, ibland betydande sådana, som får återverkningar på behoven hos pensionerade kvinnor i olika generationer.

U.	Pensionsklyftan uppvisar olika egenskaper allt efter de pensionerade kvinnornas personliga ställning, sociala status, civilstånd och/eller familjesituation. Mot bakgrund av det kommer ett enhetligt angreppssätt inte nödvändigtvis att leda till de bästa resultaten.

Hushåll med ensamstående föräldrar är en särskilt utsatt grupp eftersom de utgör 10 % av alla hushåll med minderåriga barn, och cirka 50 % av dessa löper risk för fattigdom och social utestängning, en dubbelt så stor andel som i befolkningen i stort. Det finns ett positivt samband mellan pensionsklyftan och antalet barn som har uppfostrats under livet, och den könsrelaterade pensionsklyftan är betydligt större för gifta kvinnor och mödrar än för ensamstående kvinnor utan barn. Därför är det sannolikt att den ojämlikhet som mödrar, i synnerhet ensamstående mödrar, utsätts för kommer att förstärkas i samband med pensioneringen.

Graviditet och föräldraledighet tenderar att tvinga mödrar – som utgör 79,76 % av dem som går ner i arbetstid för att ta hand om barn under åtta år – att ta låglönejobb eller halvtidsanställningar eller att göra oönskade avbrott i karriären för att kunna ta hand om sina barn. Mamma-, pappa- och föräldraledighet är nödvändiga och vitala instrument för att få en bättre fördelning av omsorgsansvaret, förbättra balansen mellan arbete och privatliv och minska kvinnors karriäravbrott.

X.	Antalet barn har inte någon inverkan – eller kan till och med ha en positiv inverkan – på fädernas löner och därmed även på deras pensionsrättigheter.

Y.	På grund av att många kvinnor inte är registrerade som arbetslösa är arbetslösheten bland kvinnor underskattad, särskilt bland dem som bor på landsbygden eller i avlägsna områden, av vilka många enbart ägnar sig åt att sköta hem och barn. Detta ger upphov till pensionsskillnader.

Z.	De så kallade traditionella metoderna för arbetsorganisation gör det svårt för förvärvsarbetande par där båda föräldrarna önskar arbeta heltid att på ett harmoniskt sätt kombinera familje- och yrkeslivet.

AA.

Pensionspoäng för kvinnor och män som en form av ersättning för omsorg om barn eller andra anhöriga skulle kunna bidra till att garantera att avbrott i yrkeslivet på grund av omsorgsansvar inte påverkar pensionen negativt, och det vore önskvärt att sådana system sprids till – eller förstärks i – alla medlemsstater.

AB.	Pensionspoäng som tillämpas på olika former av arbete kan hjälpa alla arbetstagare att få en pensionsinkomst.

AC.

Trots vissa försök att råda bot på situationen är andelen kvinnor på arbetsmarknaden alltjämt lägre än målen i Europa 2020-strategin och mycket lägre än andelen män. Kvinnors allt större deltagande på arbetsmarknaden bidrar till insatserna för att minska pensionsklyftan mellan kvinnor och män inom EU, eftersom det finns en direkt koppling mellan deltagande på arbetsmarknaden och pensionsnivå. Sysselsättningsgraden säger emellertid inte något om anställningens varaktighet och typen av anställning och ger därför bara begränsade uppgifter om löne- och pensionsnivån.

AD.	Yrkeskarriärens längd har direkt inverkan på pensionsklyftan. Kvinnors karriär är i genomsnitt mer än tio år kortare än mäns, och kvinnor med mindre än 14 års yrkeskarriär drabbas av en dubbelt så stor pensionsklyfta (64 %) som kvinnor som arbetar fler år (32 %).

AE.

Kvinnor är i högre grad föremål för avbrott i yrkeskarriären, atypiska anställningsformer, deltidsarbete (32 % av kvinnorna, 8,2 % av männen) eller oavlönat arbete, särskilt då de tar hand om barn och andra anhöriga och bär nästan hela ansvaret för omsorgs- och hushållsarbetet till följd av kvardröjande jämställdhetsbrister. Allt detta är till förfång för deras pensioner.

AF.

Investeringar i skola, förskola, universitet och äldreomsorg kan bidra till en bättre balans mellan arbete och privatliv och kan i längden leda inte bara till att arbetstillfällen skapas, utan även till att kvinnor erbjuds högkvalitativ sysselsättning och kan stanna kvar längre på arbetsmarknaden, vilket kan ha en positiv effekt på deras pensioner på längre sikt.

AG.	Informellt omsorgsarbete är en hörnsten i vårt samhälle och utförs i hög grad av kvinnor. Denna obalans avspeglas i den könsrelaterade pensionsklyftan. Denna typ av osynligt arbete får inte tillräckligt stort erkännande, särskilt inte i samband med pensionsrättigheter.

AH.

Den stora löneklyftan mellan kvinnor och män finns kvar i EU och uppgick 2014 till 16,3 %, inte minst beroende på en diskriminering och segregering som gör att kvinnor är överrepresenterade i sektorer där lönerna är lägre än i andra, huvudsakligen mansdominerade sektorer. Andra faktorer, såsom avbrott i karriären och ofrivilligt deltidsarbete för att kunna kombinera arbete och familjeansvar, stereotyper, undervärdering av kvinnors arbete och skillnader i utbildningsnivå och yrkeserfarenhet, bidrar också till löneklyftan mellan kvinnor och män.

AI.

I artikel 151 i EUF-fördraget fastställs det att EU har som mål att åstadkomma ett fullgott socialt skydd. EU bör därför stödja medlemsstaterna genom att utfärda rekommendationer om förbättrat skydd för äldre personer som är pensionsberättigade på grund av antingen sin ålder eller sina personliga förhållanden.

AJ.	En starkare koppling mellan avgiftsbetalning och inkomst, tillsammans med en ökning av den andra och tredje pelarens andel i organisationen av pensionssystemen, tenderar att leda till att riskerna för att könsspecifika faktorer ska spela in i pensionsklyftan flyttas över till privata aktörer.

AK.	Det gjordes inga förhands- eller efterhandsbedömningar av konsekvenserna ur ett jämställdhetsperspektiv av de reformer av pensionssystemen som anges i kommissionens vitbok om pensioner från 2012.

AL.	Organisationen av de offentliga sociala trygghetssystemen och pensionssystemen hör till medlemsstaternas exklusiva behörighet. EU har främst en understödjande roll på pensionsområdet, vilket särskilt stadgas i artikel 153 i EUF-fördraget.

Allmänna synpunkter

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med medlemsstaterna införa en strategi för att undanröja pensionsklyftorna mellan kvinnor och män i Europeiska unionen (nedan kallad strategin) och hjälpa medlemsstaterna att upprätta riktlinjer för detta.

Europaparlamentet stöder och ställer sig bakom rådets önskemål om ett nytt kommissionsinitiativ om upprättande av en jämställdhetsstrategi för perioden 2016–2020 som i likhet med tidigare strategier ska utformas som ett meddelande och som ska stärka EU:s strategiska åtagande för jämställdhet, med nära kopplingar till Europa 2020-strategin.

Europaparlamentet anser att strategin inte bara bör korrigera effekterna av pensionsklyftan på medlemsstatsnivå, särskilt för de mest utsatta personerna, utan i framtiden även förebygga denna klyfta genom att angripa de underliggande orsakerna, såsom kvinnors och mäns olika ställning på arbetsmarknaden i fråga om lön, befordran och möjligheter till heltidsarbete, liksom även segregeringen på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmuntrar i detta avseende till mellanstatlig dialog och utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna.

Europaparlamentet framhåller att ett mångsidigt tillvägagångssätt, med en kombination av åtgärder inom olika politikområden som syftar till att stärka jämställdheten, krävs för att genomföra strategin, som måste anta ett livslångt perspektiv på pensioner med beaktande av en människas hela arbetsliv och gå till botten dels med ojämlikheten mellan kvinnor och män i fråga om sysselsättningsnivå, karriärutveckling och möjligheter att betala in till systemet, dels med den ojämlikhet som beror på pensionssystemens organisation. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att följa upp rådets slutsatser av den 18 juni 2015Lika inkomstmöjligheter för kvinnor och män: Att minska pensionsklyftan mellan könen.

Europaparlamentet vill uppmärksamma arbetsmarknadsparternas viktiga roll i diskussionen kring frågor om minimilön, med samtidig respekt för subsidiaritetsprincipen. Parlamentet framhåller även den stora betydelsen av fackföreningar och kollektivförhandlingar för att ge äldre människor tillgång till folkpension i enlighet med principen om solidaritet mellan generationerna och jämställdhetsprincipen. Parlamentet framhåller vikten av att ta vederbörlig hänsyn till arbetsmarknadens parter i samband med politiska beslut som ändrar väsentliga rättsliga aspekter av villkoren för pensionsberättigande. EU och medlemsstaterna uppmanas att i samarbete med arbetsmarknadsparter och jämställdhetsorganisationer ta fram och genomföra politiska strategier för att undanröja löneklyftan mellan könen. Parlamentet rekommenderar medlemsstaterna att överväga att regelbundet genomföra en lönekartläggning som ett komplement till dessa insatser.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa respektfulla fattigdomsbekämpande åtgärder för arbetstagare som av hälsoskäl inte kan arbeta fram till den lagstadgade pensionsåldern. Parlamentet anser att möjligheten till förtidspensionering bör finnas kvar för arbetstagare som arbetar under hårda eller riskfyllda förhållanden. Genom att öka sysselsättningsgraden med hjälp av högkvalitativa arbetstillfällen skulle man i framtiden kunna bidra avsevärt till att bromsa det stigande antalet människor som inte kan arbeta fram till den lagstadgade pensionsåldern och på detta sätt minska den ekonomiska bördan av åldrandet.

Europaparlamentet är djupt bekymrat över de åtstramningsmotiverade landspecifika rekommendationernas effekt på pensionssystemen och deras hållbarhet och på tillgången till avgiftsfinansierade pensioner i ett växande antal medlemsstater, liksom över dessa rekommendationers negativa effekter på inkomstnivåerna och de sociala transfereringar som behövs för att utrota fattigdom och social utestängning.

Europaparlamentet understryker att subsidiaritetsprincipen även måste följas strikt på pensionsområdet.

Mätning och medvetandegörande för att bättre kunna bekämpa pensionsklyftan

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att fortsätta att granska pensionsklyftan mellan kvinnor och män och att i samarbete med Eurostat och Europeiska jämställdhetsinstitutet (EIGE) ta fram formella och tillförlitliga indikatorer för pensionsklyftan mellan könen och urskilja de olika faktorerna bakom den för att övervaka den och fastställa tydliga minskningsmål samt att rapportera till parlamentet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att årligen tillhandahålla Eurostat statistik om löne- och pensionsklyftan mellan kvinnor och män för att möjliggöra en bedömning av utvecklingen inom hela EU och olika sätt att ta tag i frågan.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en grundlig bedömning av hur rekommendationerna i vitboken om pensioner från 2012 påverkar de mest utsatta grupperna, i synnerhet kvinnor, i syfte att bekämpa orsakerna till pensionsklyftan mellan könen och att upprätta en formell indikator för pensionsklyftan och bedriva systematisk övervakning. Parlamentet efterlyser adekvat utvärdering av rekommendationerna eller de åtgärder som hittills vidtagits samt en övervakning av deras jämställdhetskonsekvenser. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja utvecklingen av könsuppdelad statistik och forskning för att förbättra övervakningen och utvärderingen av pensionsreformers effekter på kvinnors välfärd och välbefinnande.

11.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att verka för att bekämpa pensionsklyftan mellan kvinnor och män inom ramen för sin socialpolitik genom att medvetandegöra de behöriga beslutsfattarna på området och ta fram program för att öka informationen till kvinnor om klyftans konsekvenser för dem – och förse dem med de redskap de behöver för att lägga upp hållbara finansieringsstrategier för sin pension som är skräddarsydda efter kvinnors specifika behov – och om kvinnors tillgång till andra och tredje pensionspelarna, särskilt i kvinnodominerade sektorer där utnyttjandet kan vara lågt. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare öka medvetenheten bland allmänheten om lika lön och pensionsklyftan mellan kvinnor och män och om direkt och indirekt diskriminering av förvärvsarbetande kvinnor.

12.

Europaparlamentet upprepar behovet av tydliga harmoniserade definitioner för att underlätta jämförelse på EU-nivå av begrepp som ”löneklyfta mellan kvinnor och män” och ”pensionsklyfta mellan kvinnor och män”.

13.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och unionens institutioner att främja studier om konsekvenserna av pensionsklyftan mellan kvinnor och män och kvinnors ekonomiska beroendeställning, med beaktande av frågor såsom befolkningens åldrande, skillnaderna mellan kvinnor och män i fråga om hälsa och förväntad livslängd, familjestrukturernas förändring och ökningen av antalet ensamhushåll samt den varierande personliga situationen bland kvinnor. Parlamentet uppmanar dem även att utforma möjliga strategier för att undanröja pensionsklyftan mellan kvinnor och män.

Minska ojämlikheten i fråga om möjligheterna att betala in till pensionssystemet

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU-lagstiftningen om indirekt och direkt könsdiskriminering tillämpas korrekt och att framstegen övervakas systematiskt, med överträdelseförfaranden vid bristande efterlevnad, och att säkerställa en eventuell revidering för att se till att kvinnor och män har samma förmåga att betala in till pensionssystemet.

15.

Europaparlamentet fördömer skarpt löneklyftorna mellan kvinnor och män och deras ”oförklarliga” komponent som är ett resultat av diskriminering på arbetsplatsen, och upprepar sitt krav på att direktiv 2006/54/EG, som införlivats tydligt och tillräckligt i endast två medlemsstater, ska ses över för att säkerställa större likabehandling mellan kvinnor och män i fråga om sysselsättning och lön under tillämpning av principen om lika lön för kvinnor och män för lika arbete, som har garanterats av fördraget alltsedan EEG grundades.

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att principen om icke-diskriminering och jämlikhet på arbetsmarknaden och i tillträdet till arbetsmarknaden tillämpas och i synnerhet att vidta sociala skyddsåtgärder för att kvinnors löner och sociala förmåner, däribland pensioner, ska överensstämma med principen om lika lön för kvinnliga och manliga arbetstagare som utför lika eller likvärdigt arbete. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa lämpliga åtgärder för att sätta stopp för överträdelser av principen om lika lön för lika eller likvärdigt arbete för kvinnor och män.

17.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, arbetsgivarna och fackföreningarna att utarbeta och tillämpa konkreta och användbara arbetsutvärderingsverktyg som kan användas för att fastställa likvärdiga arbeten och på så sätt säkra lika lön, och följaktligen lika pensioner i framtiden, för kvinnor och män. Parlamentet uppmanar företagen att genomföra årliga granskningar med avseende på lika lön, offentliggöra uppgifterna med största möjliga transparens och minska löneklyftan mellan könen.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bekämpa horisontell och vertikal segregering på arbetsmarknaden genom att undanröja jämställdhetsbrister och diskriminering inom sysselsättning och särskilt genom utbildning och medvetandehöjande åtgärder uppmuntra flickor och kvinnor att satsa på studier, yrken och karriärer i innovations- och tillväxtsektorer, som i dag domineras av män till följd av seglivade stereotyper.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa fler incitament för kvinnor att delta på arbetsmarknaden under längre tid och med kortare avbrott, för att främja och stärka deras ekonomiska oberoende i dag och på ålderns höst.

20.

Europaparlamentet erinrar om betydelsen av att, mot bakgrund av att en allt större del av ansvaret förs över från pensionssystemen till privata finansieringssystem, se till att tillgången till de finansiella tjänster som omfattas av direktiv 2004/113/EG är icke-diskriminerande och baseras på könsneutrala försäkringstekniska kriterier. Parlamentet konstaterar att tillämpning av bestämmelsen om könsneutralitet kommer att bidra till att minska pensionsklyftan mellan könen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att öka öppenheten, tillgången till information och säkerheten för medlemmar i och förmånstagare av tjänstepensionsplaner, med beaktande av EU:s principer om icke-diskriminering och jämställdhet.

21.

Europaparlamentet poängterar att Europeiska unionens domstol har klargjort att tjänstepension ska betraktas som lön och att principen om likabehandling därför ska tillämpas även på tjänstepensionssystemen.

22.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma kvinnor, som ofta inte har förvärvat pensionsrättigheter och därför inte är ekonomiskt självständiga, särskilt efter en skilsmässa.

Minska ojämlikheten i fråga om kvinnors och mäns yrkesbanor

23.

Europaparlamentet gläds åt att kommissionen hörsammat dess uppmaning att förbättra möjligheterna att kombinera yrkes- och privatlivet genom förslag utan lagstiftningskaraktär samt ett lagstiftningsförslag som skapar flera olika typer av ledighet i syfte att anta 2000-talets utmaningar. Parlamentet framhåller att förslagen från kommissionen utgör en god grund för att uppfylla de europeiska medborgarnas förväntningar. Parlamentet uppmanar alla institutioner att förverkliga detta paket så snart som möjligt.

24.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att följa och verkställa lagstiftningen om kvinnors rättigheter i samband med moderskap, så att kvinnor inte drabbas negativt i form av lägre pension för att de fått barn under sitt yrkesverksamma liv.

25.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga möjligheten för arbetstagare att förhandla fram frivilliga arrangemang för flexibelt arbete, till exempel ”smart arbete”, i överensstämmelse med nationell praxis och oberoende av barnens ålder och familjesituationen, så att kvinnor och män ges möjlighet att bättre kombinera familje- och yrkeslivet och inte tvingas prioritera det ena framför det andra i samband med omsorgsansvar.

26.

Europaparlamentet noterar kommissionens förslag om ledighet för vård av anhörig i direktivet om balans mellan arbete och privatliv för föräldrar och anhörigvårdare, och erinrar om sitt krav på adekvat ersättning och socialt trygghet. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att, genom utbyte av bästa praxis, införa ”omsorgspoäng” till förmån för både kvinnor och män för att en person som gör avbrott i yrkeskarriären i samband med informell omsorg om en familjemedlem eller som tar ut formella ledighetsperioder i samband med omsorg, såsom mamma-, pappa- och föräldraledighet, ska bli kompenserad och kunna tillgodogöra sig detta i beräkningen av pensionsrättigheter på ett rättvist sätt. Parlamentet anser att sådana poäng bör tilldelas under en begränsad och kort tid för att inte stereotyper och ojämlikheter ska stärkas ytterligare.

27.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma strategier för att erkänna betydelsen av informell omsorg om familjemedlemmar och andra i beroendeställning, samt av en rättvis fördelning mellan kvinnor och män, då en bristfällig sådan är en potentiell orsak till karriäravbrott och osäkra anställningar för kvinnor och på så vis äventyrar deras pensionsrättigheter. Parlamentet framhåller i detta sammanhang betydelsen av att uppmuntra män att utnyttja sin föräldra- och pappaledighet.

28.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra det möjligt för arbetstagaren att efter mamma- eller föräldraledigheten återgå till jämförbara arbetsformer.

29.

Europaparlamentet erinrar om att balans mellan familje- och yrkeslivet kan uppnås för kvinnor och män bara om det finns lokal, högkvalitativ, överkomlig och tillgänglig barnomsorg, äldreomsorg och omsorg om andra personer i beroendeställning och om en rättvis fördelning av ansvar, kostnader och omsorg uppmuntras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka investeringarna i tjänster för barn, framhåller behovet av heltäckande barnomsorg på landsbygden och uppmanar med kraft kommissionen att stödja medlemsstaterna, bland annat via tillgängliga EU-medel, i uppbyggnaden av sådan omsorg på ett sätt som är tillgängligt för alla. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att inte bara uppfylla Barcelonamålen så snart som möjligt och senast 2020, utan även att fastställa liknande mål för långtidsvårdtjänster och samtidigt skapa möjligheter för familjer som föredrar en annan barnomsorgsmodell att välja en sådan. Parlamentet lovordar de medlemsstater som redan har nått de båda målsättningarna.

Pensionssystemens inverkan på pensionsklyftan

30.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, på grundval av tillförlitliga och jämförbara uppgifter, utvärdera vilken inverkan deras pensionssystem har på pensionsklyftan och vilka faktorer som ligger till grund för den i syfte att bekämpa diskriminering och skapa insyn i medlemsstaternas pensionssystem.

31.

Europaparlamentet framhåller att pensionssystemen för att vara hållbara måste ta hänsyn till de utmaningar som följer av den demografiska utvecklingen, befolkningens åldrande, födelsetalen och förhållandet mellan den arbetsföra befolkningen och personer i pensionsåldern. Parlamentet erinrar om att situationen för de sistnämnda i stor utsträckning beror på antalet år de förvärvsarbetat och betalat in avgifter.

32.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att mot bakgrund av den stigande förväntade livslängden i EU snarast genomföra nödvändiga strukturförändringar inom pensionssystemen i syfte att säkerställa hållbar social trygghet.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att närmare studera hur pensionsklyftan skulle kunna påverkas av en övergång från lagstadgade statliga pensioner till tjänstegrundade och privata planer för pensionsinbetalning som är mer flexibla, både vad gäller beräkningen av hur länge man ska betala in till pensionssystemet och vad gäller ett successivt utträde från arbetsmarknaden.

34.

Europaparlamentet vill varna för den risk för jämställdheten som övergången från socialförsäkringspensioner till individuellt pensionssparande innebär, eftersom individuellt pensionssparande baseras på individuella inbetalningar och inte tar någon hänsyn till perioder som ägnats åt att ta hand om barn och andra anhöriga i beroendeställning eller perioder av arbetslöshet, sjukskrivning eller funktionsnedsättning. Parlamentet påpekar att pensionsreformer som kopplar de sociala förmånerna till tillväxten och till situationen på arbetsmarknads- och finansmarknaderna enbart fokuserar på de makroekonomiska aspekterna och bortser från pensionernas sociala syfte.

35.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undanröja inslag i sina pensionssystem, och i genomförda reformer, som ökar obalansen på pensionsområdet (särskilt ojämställdhet såsom den rådande pensionsklyftan), med beaktande av alla eventuella framtida reformers konsekvenser för jämställdheten, samt att vidta åtgärder för att utrota denna diskriminering. Parlamentet betonar att alla pensionspolitiska förändringar alltid måste vägas mot hur de påverkar klyftorna mellan könen, med en särskild jämförande analys av de föreslagna förändringarnas effekter på kvinnor respektive män, och att detta bör vara ett viktigt led i planeringen, utformningen, genomförandet och utvärderingen av den offentliga politiken.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra utbyte av bästa praxis för att identifiera både de effektivaste korrigerande mekanismerna och de mekanismer som kan bekämpa sådana faktorer som underblåser pensionsklyftan.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa könsneutrala livsavgifter inom pensionssystemen, omsorgspoäng och härledda förmåner, så att kvinnor kan få lika pensionsutbetalningar för lika inbetalningar även om de förväntas leva längre än män, samt att se till att kvinnornas förväntade livslängd inte används som en förevändning för diskriminering, särskilt i samband med pensionsberäkningen.

38.

Europaparlamentet efterlyser en översyn av alla incitament inom skatte- och pensionssystemen och deras inverkan på pensionsklyftan mellan kvinnor och män, med särskild tonvikt vid hushåll med ensamstående mödrar. Parlamentet vill även att felaktiga incitament ska avskaffas och rättigheterna individualiseras.

39.

Europaparlamentet framhåller efterlevandepensionernas viktiga funktion för att värna och skydda många äldre kvinnor mot risken för fattigdom och social utestängning, som är högre än hos män. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vid behov reformera sina efterlevandepensions- och änkepensionssystem, så att inte ogifta kvinnor missgynnas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att med stöd av kommissionen studera effekterna av olika system för efterlevandepension mot bakgrund av de höga skilsmässotalen, förekomsten av fattigdom bland ogifta par och den sociala utestängningen av äldre kvinnor, samt att överväga att införa rättsliga instrument som garanterar delade pensionsrätter i händelse av skilsmässa.

40.

Europaparlamentet framhåller att alla människor har rätt till en allmänt tillgänglig folkpension och påminner om att artikel 25 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna fastslår rätten för äldre att leva ett värdigt och oberoende liv och om att artikel 34 i stadgan erkänner rätten till tillgång till social trygghet och sociala förmåner som garanterar skydd i sådana fall som moderskap, sjukdom, olyckor i arbetet, funktionsnedsättning, beroende av långtidssjukvård, ålderdom eller arbetslöshet. Parlamentet framhåller betydelsen av avgiftsfinansierade offentliga socialförsäkringssystem som ett viktigt inslag i adekvata pensioner.

41.

Medlemsstaterna uppmanas att sörja för att såväl kvinnor som män har möjlighet att uppnå fulla avgiftsperioder samt att trygga allas rätt till pension, i syfte att undanröja pensionsklyftan genom att bekämpa könsdiskriminering inom sysselsättningen, justera utbildnings- och karriärplaneringen, förbättra möjligheterna att förena arbete och privatliv och öka investeringarna i barn- och äldreomsorg. Parlamentet anser att det också är relevant att införa förnuftiga arbetsmiljöbestämmelser som beaktar könsrelaterade arbetsrelaterade och psykosociala risker samt att investera i offentlig arbetsförmedling för vägledning av arbetssökande kvinnor i alla åldrar och införa flexibla regler för övergången från arbete till pension.

42.

Europaparlamentet erinrar om att FN:s kommitté för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, i sin allmänna kommentar nr 16 (2005) om mäns och kvinnors lika rätt att åtnjuta alla ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, fastställt att kraven i artikel 3 i den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter tillsammans med artikel 9 i samma konvention bland annat innebär att samma obligatoriska pensionsålder ska gälla för kvinnor och män och att kvinnor ska erhålla samma förmåner från offentliga och privata pensionssystem.

o o

43.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) 11 augusti 2005, E/C.12/2005/4.

(2) 4 februari 2008, E/C.12/GC/19.

(3) XX-3/def/GRC/4/1/EN.

(4) EGT L 6, 10.1.1979, s. 24.

(5) EGT L 303, 2.12.2000, s. 16.

(6) EUT L 373, 21.12.2004, s. 37.

(7) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.

(8) EUT C 51 E, 22.2.2013, s. 9.

(9) EUT C 131 E, 8.5.2013, s. 60.

(10) EUT C 264 E, 13.9.2013, s. 75.

(11) EUT C 36, 29.1.2016, s. 6.

(12) EUT C 316, 30.8.2016, s. 2.

(13) EUT C 407, 4.11.2016, s. 2.

(14) Antagna texter, P8_TA(2015)0351.

(15) Antagna texter, P8_TA(2016)0338.

18.9.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 331/71

P8_TA(2017)0261

Rapport för 2016 om Serbien

Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2017 om kommissionens rapport för 2016 om Serbien (2016/2311(INI))

(2018/C 331/09)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19 och 20 juni 2003 om utsikterna till EU-medlemskap för länderna på västra Balkan,

—	med beaktande av rådets beslut 2008/213/EG av den 18 februari 2008 om principerna, prioriteringarna och villkoren i det europeiska partnerskapet med Serbien och om upphävande av beslut 2006/56/EG (1),

—

med beaktande av kommissionens yttrande av den 12 oktober 2011 över Serbiens ansökan om medlemskap i Europeiska unionen (SEC(2011)1208), Europeiska rådets beslut av den 2 mars 2012 om att bevilja Serbien status som kandidatland och Europeiska rådets beslut av den 27–28 juni 2013 om att inleda förhandlingar med Serbien,

—	med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Serbien, å andra sidan, som trädde i kraft den 1 september 2013,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1244 (1999), Internationella domstolens rådgivande yttrande av den 22 juli 2010 om överensstämmelsen med folkrätten av Kosovos ensidiga självständighetsförklaring samt av FN:s generalförsamlings resolution 64/298 av den 9 september 2010, där man bekräftade innehållet i Internationella domstolens yttrande och välkomnade EU:s beredskap att underlätta en dialog mellan Serbien och Kosovo,

—	med beaktande av förklaringen från det femte sammanträdet med den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén för EU–Serbien den 22-23 september 2016 och av de rekommendationer som antogs vid detta sammanträde,

—	med beaktande av rapporten om näringslivspolitik som antogs den 7 oktober 2016 av den gemensamma rådgivande kommittén för det civila samhället EU–Serbien,

—	med beaktande av slutrapporten av den 29 juli 2016 från OSSE/ODIHR:s begränsade valobservatörsuppdrag om det tidigarelagda parlamentsvalet i Serbien,

—	med beaktande av kommissionens rapport för 2016 om Serbien av den 9 november 2016 (SWD(2016)0361),

—	med beaktande av kommissionens utvärdering av Serbiens program för ekonomiska reformer (2016–2018) (SWD(2016)0137),

—	med beaktande av de gemensamma slutsatserna av den 26 maj 2016 från den ekonomiska och finansiella dialogen mellan EU, västra Balkan och Turkiet (9500/2016),

—	med beaktande av ordförandeskapets slutsatser av den 13 december 2016,

—	med beaktande av det tredje sammanträdet i stabiliserings- och associeringsrådet EU–Serbien, som hölls den 13 december 2016,

—	med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2016 om 2015 års rapport om Serbien (2),

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0063/2017), och av följande skäl:

A.	Serbien, liksom varje land som vill bli medlem i EU, måste bedömas utifrån sina egna förtjänster i fråga om att uppfylla, genomföra och efterleva samma uppsättning kriterier, och tidsplanen för anslutningen avgörs av kvaliteten på och viljan till nödvändiga reformer.

B.	Serbiens framsteg vad gäller rättsstatligheten i kapitel 23 och 24 samt i processen för en normalisering av förbindelserna med Kosovo i kapitel 35 fortsätter att vara av stor betydelse för förhandlingsprocessens övergripande takt, i linje med förhandlingsramen.

Serbien har tagit viktiga steg mot en normalisering av förbindelserna med Kosovo, vilket resulterade i en första överenskommelse om principerna för en normalisering av förbindelserna den 19 april 2013 och avtalen i augusti 2015. Dock återstår ett stort arbete på detta område. Det finns ett skriande behov av ytterligare framsteg så att man kan hantera, komma vidare med och lösa alla ouppklarade frågor mellan länderna.

D.	Serbien håller fortfarande fast vid sitt åtagande att införa en fungerande marknadsekonomi, och går vidare med genomförandet av stabiliserings- och associeringsavtalet.

Genomförandet av den rättsliga ramen för skydd av minoriteter måste säkerställas fullt ut, särskilt vad gäller områdena utbildning, användning av språk, tillgång till medier och religionsutövande på minoritetsspråk samt adekvat politisk representation av nationella minoriteter på lokal, regional och nationell nivå.

Europaparlamentet välkomnar inledandet av förhandlingar om kapitlen 23 (domstolsväsende och grundläggande rättigheter) och 24 (rättvisa, frihet och säkerhet) som de viktigaste kapitlen i EU:s strategi för utvidgning på grundval av rättsstatsprincipen, eftersom de framsteg som görs avseende dessa kapitel fortfarande är mycket viktiga för förhandlingsprocessens övergripande tempo. Parlamentet välkomnar öppnandet av kapitlen 32 (finansiell kontroll) och 35 (övriga frågor), inledandet av förhandlingar om kapitel 5 (offentlig upphandling) och öppnandet och det preliminära avslutandet av kapitel 25 (vetenskap och forskning), inledandet av förhandlingar om kapitel 20 (företagspolitik och industripolitik) och öppnandet och det preliminära avslutandet av kapitel 26 (utbildning och kultur). Parlamentet ser framemot öppnandet av ytterligare kapitel som har förberetts tekniskt.

Europaparlamentet välkomnar Serbiens fortsatta engagemang för en integrering med EU och dess konstruktiva och väl förberedda strategi inför förhandlingarna, vilket är ett tydligt tecken på beslutsamhet och politisk vilja. Parlamentet uppmanar Serbien att fortsätta att aktivt främja och informera om detta strategiska beslut hos den serbiska befolkningen, inklusive genom att främja en ökad medvetenhet hos serbiska medborgare om den finansiering från EU-budgeten som går till Serbien. Parlamentet uppmanar de serbiska myndigheterna att avstå från EU-fientlig retorik och EU-fientliga meddelanden som riktar sig till allmänheten. Parlamentet understryker behovet av välgrundade, insynsvänliga och konstruktiva debatter om EU, dess institutioner och följderna av ett medlemskap. Parlamentet noterar förbättringar i dialogen och de offentliga samråden med relevanta berörda parter och civilsamhället samt deras engagemang i EU-integrationsprocessen.

Europaparlamentet betonar att noggrant genomförda reformer och strategier fortsätter att vara en central indikator för en framgångsrik integrationsprocess. Parlamentet berömmer det faktum att det reviderade nationella programmet för antagandet av det gemensamma regelverket (NPAA) har antagits. Serbien uppmanas att förbättra planering, samordning och övervakning av genomförandet av ny lagstiftning och politik genom att bygga upp en adekvat och effektiv administrativ kapacitet, och att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa att civilsamhället inkluderas systematiskt i de politiska dialogerna, inbegripet i processen för anslutning, som ett verktyg för att förbättra den demokratiska samhällsstyrningens standarder. Parlamentet välkomnar de fortsatta initiativen från den statliga myndigheten för samarbete med det civila samhället som syftar till att förbättra samarbetet mellan staten och den civila sektorn.

Europaparlamentet noterar att utnyttjandet av föranslutningsstöd försenas, bl.a. på grund av en bristfällig institutionell ram. Parlamentet uppmanar eftertryckligen myndigheterna att försöka hitta positiva exempel och bästa praxis i medlemsstaterna. Parlamentet understryker att ett mer effektivt och omfattande institutionellt system behöver upprättas på nationell, regional och lokal nivå så att instrumentet för föranslutningsstöd samt annan tillgänglig finansiering kan utnyttjas.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som Serbien har gjort i fråga om att utveckla en fungerande marknadsekonomi och den förbättrade allmänna ekonomiska situationen i landet. Parlamentet betonar att Serbien har gjort stora framsteg i fråga om vissa av landets politiska svagheter, särskilt vad gäller budgetunderskottet som nu ligger under den nivå som fastställs i Maastricht-kriterierna. Parlamentet framhåller att tillväxtutsikterna har förbättrats och att inhemska och externa obalanser har minskats. Parlamentet välkomnar det faktum att omstruktureringen av offentligt ägda företag har gått framåt, särskilt inom områdena energi och järnvägstransport, och understryker vikten av att dessa områden styrs på ett professionellt sätt i syfte att göra dem effektivare, konkurrenskraftigare och lönsammare. Parlamentet insisterar på den viktiga roll som sysselsättningen i den offentliga sektorn spelar i Serbien, och vikten av att arbetstagares rättigheter respekteras.

Europaparlamentet noterar resultatet av presidentvalet den 2 april 2017. Parlamentet fördömer kraftigt den retorik som regeringstjänstemän och regeringstrogna medier använde mot andra presidentkandidater under presidentvalskampanjen. Parlamentet beklagar att kandidaterna inte hade samma tillgång till medier under valkampanjen och att parlamentet gjorde uppehåll under kampanjen, vilket innebar att det inte fanns något offentligt forum för oppositionspolitiker. Parlamentet uppmanar myndigheterna att grundligt undersöka påståendena om olika sorters oegentligheter, våld och hot i samband med valet. Parlamentet är medvetet om de protester som ägde rum vid denna tidpunkt i olika serbiska städer och uppmuntrar myndigheterna att överväga demonstranternas krav i linje med demokratiska standarder och i en anda av demokrati.

Europaparlamentet understryker att små och medelstora företag spelar en mycket viktig roll för den serbiska ekonomin, och uppmanar Serbien att ytterligare förbättra företagsmiljön för den privata sektorn. Parlamentet uppmanar den serbiska regeringen och EU-institutionerna att utvidga finansieringsmöjligheterna för små- och medelstora företag, särskilt inom it-området och den digitala ekonomin. Parlamentet berömmer Serbiens ansträngningar vad gäller varvad och yrkesinriktad utbildning för att bekämpa ungdomsarbetslösheten och framhåller vikten av att man organiserar utbildningar som bättre motsvarar arbetsmarknadens behov. Parlamentet uppmuntrar Serbien att främja entreprenörskap, särskilt bland unga människor. Parlamentet noterar de ofördelaktiga demografiska trenderna och fenomenet med kompetensflykt, och uppmuntrar Serbien att införa nationella program för att främja ungdomssysselsättningen.

Europaparlamentet välkomnar genomförandet av parlamentsvalet den 24 april 2016, som de internationella observatörerna gjorde en positiv bedömning av. Parlamentet uppmanar myndigheterna att till fullo ta till sig rekommendationerna från OSSE/ODIHR:s valobservatörsuppdrag, särskilt vad gäller den snedvridna mediebevakningen, som är en otillbörlig fördel för det sittande partiet, den otydliga åtskillnaden mellan statliga aktiviteter och partiaktiviteter, registreringsprocessen och bristen på insyn i finansieringen av politiska partier och av valkampanjen. Parlamentet understryker att finansieringen av politiska partier måste vara förenlig med de strängaste internationella normerna. Parlamentet uppmanar myndigheterna att grundligt undersöka de påståenden om oegentligheter, våld och hot som framkom under valprocessen. Parlamentet uppmanar Serbien att säkerställa rättvisa och fria val i april 2017.

Europaparlamentet konstaterar att premiärminister Aleksandar Vučić fick 55,08 procent av rösterna i presidentvalet den 2 april 2017. Parlamentet betonar att en flerpartsdelegation från Europarådets parlamentariska församling övervakade valet, och att OSSE/ODIHR sände ett valövervakningsuppdrag.

10.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till Serbien att, i linje med de krav som ställs i samband med landets ställning som kandidatland, successivt anpassa sin utrikes- och säkerhetspolitik till EU:s politik, inklusive sin Rysslandsrelaterade politik. Parlamentet anser att de gemensamma serbisk-ryska militärövningarna är beklagliga. Parlamentet är bekymrat över närvaron av ryska flyganläggningar i Nis. Parlamentet beklagar att Serbien var ett av de 26 länder som i december 2016 inte stödde Förenta nationernas resolution om Krim, som innehöll en begäran om internationell övervakning av de mänskliga rättigheterna på Krimhalvön. Parlamentet välkomnar Serbiens viktiga bidrag till flera av EU:s uppdrag och insatser inom ramen för GSFP (EUTM Mali, EUTM Somalia, Eunavfor-Atalanta, EUTM RCA) liksom det fortsatta deltagandet i internationella fredsbevarande insatser. Parlamentet uppmuntrar och stöder i hög grad Serbien i förhandlingarna om en anslutning till WTO.

11.

Europaparlamentet lovordar Serbiens konstruktiva och humanitära sätt att hantera migrationskrisen, och uppmanar Serbien att tillämpa detta konstruktiva förhållningssätt även med grannländer. Parlamentet noterar med glädje att Serbien med EU-stöd och internationellt stöd har gjort stora ansträngningar för att se till att tredjelandsmedborgare får skydd och humanitär hjälp. Parlamentet betonar att Serbien bör anta och genomföra den nya asyllagen. Parlamentet uppmanar de serbiska myndigheterna att fortsätta förse alla flyktingar och migranter med grundläggande tjänster, såsom adekvata bostäder, mat, sanitära resurser och hälso- och sjukvård. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att fortsätta stödja Serbien i arbetet med att hantera migrationsrelaterade utmaningar, och att noggrant övervaka tillämpningen av finansiellt stöd som går till organiseringen och hanteringen av migrationsströmmar. Parlamentet uppmuntrar Serbien att upprätthålla trenden med allt färre asylsökande till EU från Serbien. Parlamentet uppmanar Serbien att respektera asylsökandes rättigheter fullt ut och att säkerställa att ensamkommande barn och barn som separerats från sina familjer identifieras och skyddas. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt migrationssamarbete med samtliga länder på västra Balkan för att se till att europeiska och internationella regler och standarder följs.

Rättsstatsprincipen

12.

Europaparlamentet konstaterar att även om vissa framsteg har gjorts inom rättsväsendet, särskilt genom åtgärder för att harmonisera rättspraxis och ytterligare främja ett meritbaserat rekryteringssystem, så är rättsväsendets oberoende i praktiken inte säkerställt, och detta hindrar domare och åklagare från att genomföra den antagna lagstiftningen. Parlamentet uppmanar myndigheterna att anpassa den konstitutionella och rättsliga ramen till europeiska standarder i syfte att minsta det politiska inflytandet i rekryteringen och utnämnandet av domare och åklagare. Parlamentet betonar att kvaliteten och effektiviteten inom rättsväsendet och tillgången till rättvisa fortfarande begränsas på grund av en ojämn fördelning av arbetsbördan, ett betungande antal icke avgjorda mål och avsaknaden av ett system för kostnadsfri rättshjälp, som behöver inrättas. Parlamentet uppmanar till ett genomförande av Europadomstolens domar.

13.

Europaparlamentet är oroat över bristen på framsteg i kampen mot korruption, och uppmanar med kraft Serbien att visa en tydlig politisk vilja och ett tydligt åtagande för att ta itu med detta problem, även genom att förstärka och helt verkställa den rättsliga ramen. Parlamentet uppmanar Serbien att skynda på genomförandet av den nationella antikorruptionsstrategin och åtgärdsplanen, och begär en redovisning av inledande resultat i fråga om utredningar, lagföring och fällande domar för stor korruption. Parlamentet välkomnar framstegen avseende slutförandet av utkastet till lag om byrån för bekämpning av korruption och genomförandet av de åtgärder för att förebygga och bekämpa korruption som har planerats genom det nyligen inrättade EU-projektet om partnersamverkan. Serbien uppmanas med kraft att ändra och tillämpa straffrättslagstiftningens avsnitt om ekonomiska brott och korruptionsbrott i syfte att tillhandahålla ett trovärdigt och förutsägbart straffrättsligt ramverk. Parlamentet är oroat över upprepade läckor till medierna om pågående utredningar. Parlamentet uppmanar de serbiska myndigheterna att noggrant undersöka flera kända fall där bevis på påstådda missgärningar har offentliggjorts av journalister. Parlamentet upprepar sin uppmaning till ordentlig reformering av överträdelserna missbruk av tjänsteställning och missbruk av ledande ställning så att eventuellt missbruk och godtyckliga tolkningar förhindras. Parlamentet betonar att överdriven användning av bestämmelsen om missbruk av tjänsteställning i den privata sektorn är skadlig för företagsklimatet och hämmar rättssäkerheten. Parlamentet uppmanar Serbien att garantera neutralitet och kontinuitet i den offentliga förvaltningen.

14.

Europaparlamentet välkomnar Serbiens aktiva roll i internationellt och regionalt polissamarbete och rättsligt samarbete, framstegen i kampen mot organiserad brottslighet och antagandet av Serbiens första nationella hotbildsbedömning avseende den grova organiserade brottsligheten (Socta). Parlamentet uppmanar Serbien att intensifiera arbetet med att utreda större kriminella nätverk, förbättra finansiella utredningar och underrättelsebaserat polisarbete och ta fram en solid redovisning av slutliga domar. Parlamentet uppmanar Serbien att till fullo införa lagen om polisen från februari 2016, anpassa sina regler för förverkande av tillgångar som härrör från brott till EU:s regler samt inrätta en säker plattform för att utbyta underrättelser mellan brottsbekämpande organ. Parlamentet välkomnar de senaste ändringarna av lagen om allmän egendom, och betonar att man måste säkerställa att den genomförs på ett öppet och icke-diskriminerande sätt och att ytterligare åtgärder måste vidtas för att till fullo klargöra rättsläget när det gäller äganderätten. Parlamentet efterfrågar ytterligare insatser för att ta itu med frågan om tillämpningsområdet för samt verkställigheten och konsekvenserna av lagen om statliga myndigheters organisation och behörighet avseende krigsförbrytelser. Parlamentet uppmanar myndigheterna att ta itu med fall där polisen har använt övervåld mot medborgare. Parlamentet har med oro noterat de kontroversiella händelserna i Belgrads Savamala-distrikt, särskilt rivningen av privat egendom. Parlamentet är bekymrat över att ett helt år har gått utan att några framsteg har gjorts i utredningen, och begär en lösning snarast och fullständigt samarbete med de rättsliga myndigheterna i undersökningarna för att ställa förövarna inför rätta. Parlamentet uppmanar det serbiska inrikesministeriet och staden Belgrads myndigheter att till fullo samarbeta med den allmänna åklagaren i detta ärende. Parlamentet uppmanar myndigheterna att avstå från att anklaga, pressa och attackera medlemmar i medborgarrörelsen ”Let’s not drown Belgrade”.

15.

Europaparlamentet välkomnar Serbiens aktiva roll i kampen mot terrorism, och påminner om att Serbien redan 2014 kriminaliserade utländska soldaters verksamhet i linje med FN:s säkerhetsråds resolution 2178 (2014). Parlamentet uppmanar med kraft Serbien att anta den nationella strategi för att förebygga och bekämpa terrorism som fastställdes i mars 2016. Parlamentet uppmanar Serbien att till fullo genomföra rekommendationerna i utvärderingsrapporten från Europarådets expertkommitté för utvärdering av åtgärder mot penningtvätt och finansiering av terrorism (Moneyval), och särskilt rekommendationerna från arbetsgruppen för finansiella åtgärder (FATF) om finansiering av terrorister och penningtvätt. Parlamentet välkomnar Serbiens fortsatta internationella och regionala samarbete i kampen mot narkotika, men betonar att ytterligare insatser behövs för att spåra och lagföra kriminella nätverk som är inblandade i människohandel. Parlamentet anser att en regional strategi och utökat samarbete i regionen är av största vikt för att ta itu med korruption och organiserad brottslighet.

Demokrati

16.

Europaparlamentet välkomnar åtgärderna för att öka insyn och öppenhet och samrådsförfarandet inom parlamentet, inklusive offentliga utfrågningar och regelbundna möten och samråd med det nationella konventet för europeisk integration, särskilt eftersom de är en viktig del av förhandlingsförfarandet. Parlamentet är fortsatt oroat över den utbredda tillämpningen av brådskande förfaranden vid antagandet av lagstiftning. Parlamentet understryker att en frekvent tillämpning av brådskande förfaranden och ändringar i sista minuten av den parlamentariska agendan underminerar den parlamentariska effektiviteten och kvaliteten och minskar insynen i lagstiftningsarbetet, samtidigt som det inte alltid möjliggör tillräckliga samråd med berörda parter och den bredare allmänheten. Parlamentet betonar att det serbiska parlamentets granskning av den verkställande makten behöver förstärkas. Parlamentet efterfrågar bättre samordning på alla nivåer och ett omedelbart antagande av parlamentets uppförandekod. Parlamentet beklagar att chefen för EU:s delegation i Serbien på grund av störningar inte kunde redogöra för kommissionens rapport i det serbiska parlamentets utskott för europeisk integration. Parlamentet understryker att chefen för EU:s delegation bör ges möjlighet att lägga fram denna rapport utan onödiga hinder och att detta också kommer att möjliggöra för det serbiska parlamentet att på lämpligt sätt granska anslutningsprocessen.

17.

Europaparlamentet konstaterar att författningen behöver ses över för att till fullo beakta rekommendationerna från Venedigkommissionen, framför allt med avseende på parlamentets roll vid utnämningar till tjänster inom rättsväsendet, de politiska partiernas kontroll över parlamentsledamöternas mandat, viktiga institutioners oberoende och skyddet av de grundläggande rättigheterna.

18.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av reformprogrammet för offentlig ekonomisk förvaltning, e-förvaltningsstrategin, en strategi för lagstiftningsreform och utformning av politik, nya lagar om allmänna administrativa förfaranden, löner i offentliga sektorn och offentliganställda i förvaltningar på provinsiell och lokal förvaltningsnivå. Parlamentet konstaterar att genomförandet av handlingsplanen för reform av den offentliga förvaltningen har gått långsamt på vissa områden, och att inga framsteg har gjorts i fråga om att ändra regelverket för offentliganställda vid statsförvaltningen. Parlamentet understryker att mer insatser krävs för att ytterligare professionalisera och avpolitisera förvaltningen och göra rekryterings- och uppsägningsförfarandena öppnare.

19.

Europaparlamentet understryker vikten av oberoende tillsynsorgan, såsom ombudsmannen, kommissarien för information av allmän betydelse och skydd av personuppgifter, den statliga revisionsenheten, antikorruptionsmyndigheten och antikorruptionsrådet, när det gäller att garantera granskning och utkräva ansvar av den verkställande makten. Parlamentet betonar att öppenhet och ansvarsskyldighet behövs i de statliga institutionerna. Parlamentet uppmanar myndigheterna att till fullo skydda dessa tillsynsmyndigheters oberoende, tillhandahålla fullständigt politiskt och administrativt stöd för deras arbete och säkerställa att deras rekommendationer följs upp ordentligt. Parlamentet uppmanar myndigheterna att avhålla sig från anklagelser och ogrundade politiska angrepp riktade mot ombudsmannen.

20.

Europaparlamentet understryker nödvändigheten av att säkerställa ett tillgängligt utbildningssystem med heltäckande och balanserade kursplaner, bland annat när det gäller betydelsen av mänskliga rättigheter och anti-diskriminering, och arbets- och utbildningsmöjligheter för unga människor samt främjande av europeiska utbildningsprogram, såsom Erasmus.

Mänskliga rättigheter

21.

Europaparlamentet understryker att det lagstiftningsmässiga och institutionella ramverket för iakttagande av internationell människorättslagstiftning finns på plats. Parlamentet betonar att genomförandet behöver ske konsekvent i hela landet. Parlamentet noterar att ytterligare oförminskade ansträngningar behövs för att förbättra situationen för människor som tillhör sårbara grupper, inklusive romer, personer med funktionsnedsättning, personer med hiv/aids, hbti-personer, migranter, asylsökande och etniska minoriteter. Parlamentet understryker att de serbiska myndigheterna, alla politiska partier och offentliga företrädare måste främja ett tolerant och inkluderande klimat i Serbien. Parlamentet uppmanar myndigheterna att säkerställa att den antagna antidiskrimineringslagstiftningen genomförs korrekt, i synnerhet avseende hatbrott. Parlamentet uttrycker sin oro över lagen om rättigheter för civila krigsoffer, som utesluter ett antal grupper som utsattes för våld under konflikten, och uppmanar myndigheterna att se över denna lag.

22.

Europaparlamentet upprepar sin oro över att inga framsteg har gjorts för att förbättra situationen i fråga om yttrandefrihet och mediernas självcensur, som blir allt vanligare. Parlamentet understryker att politisk inblandning och hot och våld mot journalister, inbegripet fysiska angrepp, verbala och skriftliga hot och attacker mot egendom, fortfarande är ett problem. Parlamentet uppmanar myndigheterna att offentligt och otvetydigt fördöma alla angrepp, att tillhandahålla adekvata resurser för en mer proaktiv undersökning av alla fall där journalister och medier har angripits, och att snabbt ställa förövarna inför rätta. Parlamentet är bekymrat över att civilrättsliga förtalsstämningar och smutskastningskampanjer i oproportionellt hög grad används mot kritiska medieföretag och journalister och över den eventuella inverkan på mediefriheten av rättsväsendets beslut i fråga om förtal. Parlamentet är bekymrat över en negativ kampanj mot granskande journalister som rapporterar om korruption, och uppmanar regeringstjänstemän att avstå från att delta i sådana kampanjer. Parlamentet begär att medielagstiftningen ska genomföras helt, och välkomnar det avtal om samarbete och skydd av journalister som undertecknats av åklagare, polis, journalister och medieförbund och ser fram emot genomförandet av detta avtal. Parlamentet betonar behovet av total insyn i mediernas ägandeförhållanden och finansiering. Parlamentet uppmanar regeringen att garantera public service-organisationers oberoende och finansiella hållbarhet, den finansiella hållbarheten i medieinnehåll på minoritetsspråken och en mer framträdande roll för offentliga programföretag på detta område.

23.

Europaparlamentet ser med oro på att lagen om reklam antogs 2015 utan ordentliga offentliga samråd, och att viktiga bestämmelser i och med detta avskaffades, till exempel förbudet mot reklam från offentliga myndigheter och politisk reklam som inte sker i samband med valkampanjer.

24.

Europaparlamentet beklagar kravet för utnyttjande av IPA-medel, som innebär att det civila samhällets organisationer måste ingå partnerskap med staten för att få sin ansökan godkänd.

25.

Europaparlamentet fördömer regeringens och de regeringskontrollerade mediernas negativa kampanj mot det civila samhällets organisationer. Parlamentet noterar med oro att regeringen inrättar fiktiva organisationer i det civila samhället som motverkar de oberoende organisationerna. Parlamentet anser att det är oacceptabelt att det civila samhällets organisationer måste ingå partnerskap med regeringen för att få sina ansökningar om IPA-stöd godkända.

Respekt för och skydd av minoriteter

26.

Europaparlamentet upprepar att främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter, inbegripet nationella minoriteters rättigheter, är en förutsättning för anslutning till EU. Parlamentet välkomnar antagandet av en handlingsplan för förverkligandet av nationella minoriteters rättigheter, och antagandet av ett dekret om inrättande av en fond för nationella minoriteter, som behöver tas i drift. Parlamentet begär att handlingsplanen och dess bilaga ska genomföras helt på ett heltäckande och insynsvänligt sätt, med ett konstruktivt engagemang från alla parter. Parlamentet uppmanar på nytt Serbien att se till att lagstiftningen om skydd av minoriteter genomförs konsekvent och att särskilt beakta icke-diskriminerande behandling av nationella minoriteter i hela landet, även med avseende på utbildning, språkanvändning, adekvat representation i rättsväsendet, offentlig förvaltning, det nationella parlamentet och lokala och regionala organ, tillgång till medier och religionsutövande på minoritetsspråk. Parlamentet välkomnar antagandet av nya utbildningsstandarder för ämnet serbiska som andraspråk och framstegen med översättning av skolböcker till minoritetsspråk, och uppmuntrar de serbiska myndigheterna att säkerställa att dessa processer fortsätter. Parlamentet uppmanar Serbien att fullt ut tillämpa alla internationella avtal om minoriteters rättigheter.

27.

Europaparlamentet konstaterar att Vojvodinas multietniska, mångkulturella och mångreligiösa mångfald också bidrar till Serbiens identitet. Parlamentet understryker att Vojvodina fortsätter att ge ett starkt skydd till minoriteter och att förhållandet mellan etniska grupper fortfarande är bra. Parlamentet betonar att Vojvodinas självständighet inte bör försvagas och att lagen om Vojvodinas resurser bör antas utan ytterligare dröjsmål, såsom föreskrivs i författningen. Parlamentet välkomnar att den serbiska staden Novi Sad har utsetts till europeisk kulturhuvudstad 2021.

28.

Europaparlamentet noterar antagandet av den nya strategin för social integrering av romer 2016–2025, som omfattar utbildning, hälso- och sjukvård, bostäder, sysselsättning, socialt skydd, antidiskriminering och jämställdhet. Parlamentet begär att den nya strategin för integrering av romer ska genomföras fullständigt och skyndsamt, eftersom de är den svagaste, mest marginaliserade och mest diskriminerade gruppen i Serbien, att handlingsplanen ska antas skyndsamt och att ett organ ska inrättas för att samordna genomförandet av handlingsplanen. Parlamentet fördömer myndigheternas rivning av romers informella bosättningar, utan anmälning eller erbjudande om alternativt boende. Parlamentet är extremt bekymrat över att inga personhandlingar utfärdas till romer, vilket begränsar deras grundläggande rättigheter. Parlamentet anser att allt det ovannämnda leder till ett högt antal asylsökande i EU från den romska befolkningen i Serbien.

Regionalt samarbete och goda grannskapsrelationer

29.

Europaparlamentet välkomnar Serbiens konstruktiva inställning till bilaterala förbindelser med andra kandidatländer och de av EU:s medlemsstater som gränsar till Serbien. Parlamentet uppmuntrar Serbien att stärka sitt proaktiva och positiva engagemang med sina grannländer och den större regionen, främja goda grannskapsrelationer och intensifiera arbetet med grannländer för att lösa bilaterala frågor i enlighet med internationell rätt. Parlamentet uppmanar på nytt myndigheterna att underlätta tillgången till de arkiv som rör de före detta jugoslaviska republikerna. Parlamentet uppmanar Serbien att till fullo genomföra bilaterala avtal med grannländerna. Parlamentet understryker att olösta bilaterala tvister inte bör ha några negativa effekter på anslutningsprocessen. Parlamentet uppmuntrar Serbien att utöka samarbetet med angränsande EU-medlemsstater, särskilt om gränsområden, i syfte att underlätta ekonomisk utveckling.

30.

Parlamentet noterar med glädje att Serbien har visat ett allt större konstruktivt engagemang för regionala samarbetsinitiativ såsom Donaustrategin, sydösteuropeiska samarbetsprocessen, det regionala samarbetsrådet, det centraleuropeiska frihandelsavtalet, adriatisk-joniska initiativet, Brdo–Brijuniprocessen, sexpartsinitiativet för västra Balkan och dess agenda för konnektivitet samt Berlinprocessen. Parlamentet välkomnar mötet om samarbete om energi- och transportinfrastruktur mellan Bulgariens, Rumäniens och Serbiens premiärministrar och stöder tanken på ett permanent mötesformat för den s.k. Craiova-gruppen. Parlamentet understryker betydelsen av det regionala samarbetskontoret för ungdom på västra Balkan för att främja försoning. Parlamentet uppmanar Serbien att genomföra de åtgärder för konnektivitetsreformer som hör samman med agendan för konnektivitet och slutsatserna från Pariskonferensen 2016 om västra Balkan och TEN-T-förordningen. Parlamentet berömmer den roll som Serbiens handels- och industrikammare spelar för att främja ett regionalt samarbete och bidra till upprättandet av Western Balkan Chamber Investment Forum.

31.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av en nationell strategi för utredning och lagföring av krigsförbrytelser. Parlamentet uppmanar Serbien att främja ett klimat av respekt och tolerans och fördöma alla former av hatuttalanden, offentliga godkännanden och förnekelser av folkmord, brott mot mänskligheten och krigsbrott. Parlamentet noterar att mandatet för den tidigare åklagaren för krigsförbrytelser löpte ut i december 2015, och betonar att utnämningen av hans efterföljare är en viktig fråga. Parlamentet begär att denna nationella strategi ska genomföras och att en operativ strategi för åtal i linje med principerna och bestämmelserna i internationell rätt och internationella standarder ska antas. Parlamentet efterfrågar ett utökat regionalt samarbete för att hantera krigsförbrytelser och lösa alla kvarstående frågor i detta avseende, inklusive genom samarbete mellan åklagarkontoren för krigsförbrytelser i regionen i frågor av ömsesidigt intresse. Parlamentet uppmanar till ett fullständigt samarbete med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty), som fortfarande är av största vikt. Parlamentet begär att krigsförbrytelser ska hanteras utan diskriminering, med hantering av straffrihet och försäkran om ansvarsskyldighet. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att fortsätta arbeta med frågorna om försvunna personer, lokalisera massgravar och garantera offrens och deras familjers rättigheter. Parlamentet upprepar sitt stöd för initiativet att inrätta en regional kommission för fastställande av fakta om krigsförbrytelser och andra allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna som har begåtts i f.d. Jugoslavien, och uppmanar med kraft Serbiens regering att leda dess inrättande.

32.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över olika serbiska högt uppsatta tjänstemäns deltagande i firandet den 9 januari 2017 av Republika Srpskas dag, som hölls i strid med beslut av författningsdomstolen i Bosnien och Hercegovina. Parlamentet betonar att både Serbien, som kandidatland, och Bosnien och Hercegovina, som potentiell kandidat, bör försvara och främja rättsstatliga principer genom sina handlingar. Parlamentet uppmanar de serbiska myndigheterna att stödja konstitutionella reformer i Bosnien och Hercegovina för att stärka landets kapacitet att fungera och delta i samtalen om EU-anslutning.

33.

Europaparlamentet välkomnar öppnandet av tre nya gränsövergångar mellan Serbien och Rumänien som en positiv utveckling, och rekommenderar att de tre försenade gränsövergångarna till Bulgarien (Salash–Novo Korito, Bankya–Petachinci, Treklyano–Bosilegrad) öppnas.

34.

Europaparlamentet lovordar både Serbien och Albanien för deras fortsatta engagemang för bättre bilaterala förbindelser och förstärkt regionalt samarbete på det politiska och samhälleliga planet, till exempel genom det regionala samarbetskontoret för ungdom, som har sitt högkvarter i Tirana. Parlamentet uppmanar båda länder att fortsätta sitt goda samarbete för att främja försoning i regionen.

35.

Europaparlamentet välkomnar Serbiens fortsatta engagemang för normaliseringsprocessen med Kosovo, och landets åtagande för genomförande av de avtal som har ingåtts inom ramen för den EU-stödda dialogen. Parlamentet upprepar att framstegen i dialogen bör mätas genom det praktiska genomförandet. Parlamentet uppmanar därför båda parter att gå vidare mot ett fullständigt genomförande, i god tro och tidsmässigt korrekt, av alla avtal som redan har ingåtts och för att på ett beslutsamt sätt fortsätta med normaliseringsprocessen, inklusive frågan om sammanslutningen av serbiska kommuner. Parlamentet uppmuntrar Serbien och Kosovo att finna nya områden som kan diskuteras i dialogen, i syfte att förbättra befolkningarnas liv och normalisera förbindelserna. Europeiska utrikestjänsten uppmanas åter att göra en utvärdering av hur väl båda sidor uppfyller sina åtaganden.

36.

Europaparlamentet beklagar dock de serbiska myndigheternas beslut att inte ge Kosovos f.d. president, Atifete Jahjaga, tillstånd att närvara vid festivalen ”Mirëdita, Dobar Dan” i Belgrad, dit hon hade blivit inbjuden för att tala om offren för sexuellt våld under kriget i Kosovo. Parlamentet beklagar också den efterföljande motåtgärd som Kosovos myndigheter vidtog genom att förbjuda Serbiens arbetsmarknadsminister, Aleksandar Vulin, inresa till Kosovo. Parlamentet betonar att sådana beslut strider mot Brysselavtalet mot fri rörlighet, som Serbien och Kosovo ingick inom ramen för processen för normalisering av förbindelserna mellan de två länderna.

37.

Europaparlamentet uttrycker sin stora oro över den senaste tidens spänningar mellan Serbien och Kosovo avseende den första tågresan från Belgrad till Mitrovicas norra station, inbegripet krigshetsande uttalanden och EU-fientlig retorik. Parlamentet understryker att både Belgrad och Pristina måste avstå från agerande som kan äventyra de framsteg som hittills har gjorts och avhålla sig från provokativa handlingar och ohjälpsam retorik som skulle kunna hämma normaliseringsprocessen.

38.

Europaparlamentet välkomnar de serbiska myndigheternas stöd till Montenegro i dess utredning av de misslyckade attacker som planerades till dagen för Montenegros val 2016. Parlamentet noterar att de serbiska myndigheterna har gripit två misstänkta efter Montenegros utfärdande av en arresteringsorder. Parlamentet uppmuntrar de serbiska myndigheterna att fortsätta att samarbeta med Montenegro för att ordna så att de misstänkta kan utlämnas till Montenegro i enlighet med villkoren i ländernas bilaterala utlämningsavtal.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anstränga sig mer för att främja en verklig försoningsprocess i regionen, i synnerhet genom stöd till kulturella projekt som hanterar det nära förflutna och främjar en gemensam och delad förståelse av historien och en offentlig och politisk kultur som präglas av tolerans, inkludering och försoning.

Energi

40.

Europaparlamentet uppmanar Serbien att till fullo genomföra åtgärderna för konnektivitetsreformer i energisektorn. Parlamentet uppmanar Serbien att skapa konkurrens på gasmarknaden och vidta åtgärder för att förbättra anpassningen till unionens gemensamma regelverk när det gäller förnybar energi, energieffektivitet och kampen mot klimatförändringarna, inklusive antagandet av en omfattande klimatpolitik. Parlamentet manar till en ratificering av klimatavtalet från Paris. Parlamentet begär att en vattenkraftsstrategi ska utarbetas för hela västra Balkan i linje med EU:s miljölagstiftning, och uppmanar myndigheterna att använda ytterligare EU-finansiering på 50 miljoner euro för att utveckla regionens vattenkraftspotential. Parlamentet ger Serbien beröm för inrättandet av finansieringssystemet för miljön via Gröna fonden. Parlamentet framhåller att gas- och elnätverken i Serbien i högre utsträckning behöver kopplas samman med nätverken i grannländerna. Parlamentet uppmanar Serbien att påskynda de tekniska och budgetmässiga förberedelserna för sammankopplingen av gasnätverk mellan Bulgarien och Serbien.

41.

Europaparlamentet påpekar att Serbien ännu inte formellt har antagit vattenhanteringsstrategin och ännu inte gjort någon översyn av vattenlagen och den nationella hanteringsplanen för Donauområdet. Parlamentet betonar att dessa lagar har grundläggande betydelse för den vidare anpassningen till EU:s regelverk och för att förbättra genomförandet av EU-direktiven i vattensektorn.

o o

42.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Serbiens regering och parlament.

(1) EUT L 80, 19.3.2008, s. 46.

(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0046.

18.9.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 331/80

P8_TA(2017)0262

Rapport för 2016 om Kosovo

Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2017 om kommissionens rapport för 2016 om Kosovo (2016/2314(ΙΝΙ))

(2018/C 331/10)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19 och 20 juni 2003 om utsikterna till EU-medlemskap för länderna på västra Balkan,

—	med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och Kosovo, som trädde i kraft den 1 april 2016,

—	med beaktande av undertecknandet av ett ramavtal med Kosovo om deltagande i EU:s program,

—	med beaktande av det första avtalet om principerna för normalisering av förbindelserna, som undertecknades den 19 april 2013 av premiärminister Hashim Thaçi och premiärminister Ivica Dačić, och av den handlingsplan för genomförandet som antogs den 22 maj 2013,

—	med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2016/947 av den 14 juni 2016 om ändring av gemensam åtgärd 2008/124/Gusp om Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo (Eulex Kosovo),

—

med beaktande av FN:s generalsekreterares rapporter om pågående verksamhet inom Förenta nationernas interimistiska uppdrag i Kosovo (Unmik) och utvecklingen i detta sammanhang, inbegripet den senaste rapporten som lades fram den 26 oktober 2016, och av FN:s säkerhetsråds debatt om Unmik som ägde rum den 16 november 2016,

—	med beaktande av kommissionens meddelande från den 9 november 2016 om EU:s utvidgningspolitik (COM(2016)0715),

—	med beaktande av kommissionens rapport om Kosovo för 2016 av den 9 november 2016 (SWD(2016)0363),

—	med beaktande av kommissionens utvärdering av den 18 april 2016 om Kosovos ekonomiska reformprogram för 2016–2018 (SWD(2016)0134),

—	med beaktande av de gemensamma slutsatserna från den ekonomiska och finansiella dialogen mellan EU, västra Balkan och Turkiet den 26 maj 2016 (9500/2016),

—	med beaktande av EU:s reformagenda som sjösattes den 11 november 2016 i Pristina,

—	med beaktande av ordförandeskapets slutsatser av den 13 december 2016 om utvidgningen och stabiliserings- och associeringsprocessen,

—

med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor) sammanträden den 7 december 2009, 14 december 2010 och 5 december 2011, där det betonas och bekräftas att även Kosovo, utan att det påverkar medlemsstaternas ståndpunkt i fråga om dess status, bör komma i fråga för en eventuell viseringsliberalisering när alla villkor är uppfyllda,

—

med beaktande av kommissionens förslag till en förordning om viseringsliberalisering för personer från Kosovo (COM(2016)0277) av den 1 juni 2016 och av kommissionens fjärde rapport av den 4 maj 2016 om Kosovos framsteg när det gäller uppfyllandet av kraven i färdplanen för viseringsliberalisering (COM(2016)0276),

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1244 (1999), Internationella domstolens rådgivande yttrande av den 22 juli 2010 om överensstämmelsen med folkrätten av Kosovos ensidiga självständighetsförklaring och FN:s generalförsamlings resolution 64/298 av den 9 september 2010, där man bekräftade innehållet i Internationella domstolens yttrande och välkomnade EU:s beredskap att underlätta en dialog mellan Serbien och Kosovo,

—

med beaktande av de gemensamma uttalandena från de interparlamentariska mötena mellan Europaparlamentet och Kosovo den 28–29 maj 2008, 6–7 april 2009, 22–23 juni 2010, 20 maj 2011, 14–15 mars 2012, 30–31 oktober 2013 och 29–30 april 2015, de förklaringar och rekommendationer som antogs vid det första och andra mötet för den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén för EU–Kosovo den 16–17 maj 2016 respektive den 23–24 november 2016 samt det första mötet som stabiliserings- och associeringskommittén höll den 25 november 2016,

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0062/2017), och av följande skäl:

A.	Av FN:s 193 medlemsstater är det 114, inklusive 23 av EU:s 28 medlemsstater, som erkänner Kosovos självständighet.

B.	Varje (potentiellt) kandidatland bedöms efter sina egna meriter, och tidsplanen för anslutningen avgörs av hur snabbt och väl de nödvändiga reformerna genomförs.

C.	EU har vid upprepade tillfällen gett uttryck för sin beredvillighet att bistå den ekonomiska och politiska utvecklingen i Kosovo genom ett tydligt europeiskt perspektiv, i överensstämmelse med regionens europeiska perspektiv, och Kosovo har uttryckt en önskan om att närma sig europeisk integration.

D.	EU har satt rättsstatsprincipen, grundläggande rättigheter, stärkandet av demokratiska institutioner, bland annat genom reformer av den offentliga förvaltningen, liksom goda grannförbindelser, ekonomisk utveckling och konkurrenskraft i centrum för sin utvidgningspolitik.

E.	Mer än 90 % av kosovanerna är rädda för att bli arbetslösa, och mer än 30 % av befolkningen lever på mellan 0–120 euro i månaden.

Europaparlamentet välkomnar ikraftträdandet av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och Kosovo den 1 april 2016 såsom det första avtalsförhållandet och ett nödvändigt steg för att fortsätta Kosovos integreringsprocess med EU. Parlamentet välkomnar sjösättandet av EU:s reformagenda den 11 november 2016 och antagandet av den nationella strategin för genomförande av stabiliserings- och associeringsavtalet som en plattform för att underlätta genomförandet av stabiliserings- och associeringsavtalet och uppmanar Kosovo att fortsätta att visa en tydlig politisk vilja och beslutsamhet att genomföra den överenskomna färdplanen, inbegripet inrättandet av samordningsmekanismen för att genomföra stabiliserings- och associeringsavtalet, och att dra nytta av den positiva kraft som skapades i och med stabiliserings- och associeringsavtalet för att genomföra och institutionalisera reformer och stärka den socioekonomiska utvecklingen i Kosovo, att upprätta samarbete med EU på ett flertal områden, vilket skulle främja Kosovos handels- och investeringsintegration, att förbättra relationerna med grannländerna och bidra till stabilitet i regionen. Parlamentet uppmanar Kosovos regering att koncentrera sig på att genomföra de övergripande reformer som krävs för att uppfylla sina skyldigheter enligt stabiliserings- och associeringsavtalet. Parlamentet välkomnar det andra möte som den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén höll den 23–24 november 2016 samt det första möte som stabiliserings- och associeringsrådet EU–Kosovo höll den 25 november 2016. Parlamentet noterar hur viktiga fria, rättvisa och öppna tidigarelagda allmänna val och kommunalval i andra halvan av 2017 är för såväl Kosovos demokratiska framtid som framtiden för landets EU-integrationsprocess

Europaparlamentet välkomnar det på det hela taget fredliga och välordnade genomförandet av de tidigarelagda allmänna valen den 11 juni 2017. Parlamentet beklagar dock att en del av rekommendationerna från OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) från 2014 inte beaktades, delvis på grund av tidsbrist. Parlamentet uttrycker sin oro över de problem som EU:s observatörer observerade under valkampanjen, i synnerhet vad gäller vissa politiska partiers störande inblandning i såväl privata som offentliga mediers oberoende, samt hot och trakasserier mot medlemmar och kandidater inom den kosovoserbiska befolkningsgruppen som konkurrerade med Srpska Lista. Partierna uppmanas med kraft att skyndsamt bilda en regering för att fortsätta Kosovos väg mot EU och att åta sig att ratificera gränsdragningsavtalet med Montenegro och fortsätta visa upp ett antal domar för korruption på hög nivå och organiserad brottslighet i syfte att bana väg för visumfritt resande för kosovanska medborgare.

Europaparlamentet uttrycker oro för den ihållande extrema polariseringen av det politiska landskapet. Parlamentet uppmanar alla parter att visa ansvarighet och egenansvar samt att skapa förutsättningar för en fruktbar och lösnings- och resultatinriktad dialog i syfte att minska spänningarna och att komma fram till en hållbar kompromiss, med målet att underlätta för landet att göra framsteg på dess väg mot EU.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de ledande inom den kosovoserbiska befolkningsgruppen att fullt ut ta det ansvar som följer med deras ställning och roll vid landets institutioner, och att agera självständigt gentemot Belgrad och konstruktivt till gagn för alla personer i Kosovo, och uppmanar samtidigt eftertryckligen Kosovo att fortsätta stödja kosovoserbernas tillgång till Kosovos institutioner. Parlamentet välkomnar i detta avseende integreringen av kosovoserbisk personal inom rättsväsendet, polisen och civilskyddet i det kosovanska systemet. Parlamentet uppmanar Kosovos myndigheter att fortsätta att bygga upp ömsesidig tillit mellan befolkningsgrupperna samtidigt som de främjar den ekonomiska integrationen.

Europaparlamentet fördömer å det starkaste det kraftiga avbrott i verksamheterna som orsakades av några oppositionsmedlemmar i Kosovos parlament under den första halvan av 2016 och välkomnar att oppositionen åter deltar i parlamentets arbete inom de flesta frågor och det konstruktiva deltagandet från alla medlemmar i den gemensamma parlamentsdelegationen för Europaparlamentet och Kosovos parlament under den sista delen av det avgående parlamentets valperiod. Parlamentet betonar hur viktigt det är att det finns en politisk dialog och att de politiska partierna deltar aktivt och konstruktivt i beslutsprocesserna. Det är också viktigt att parlamentet obehindrat kan kunna utföra sitt arbete. Allt detta är väsentliga förutsättningar för att EU-integrationsprocessen kan drivas framåt.

Europaparlamentet betonar att vägen mot integrering i EU kräver en strategisk och långsiktig vision och en bibehållen beslutsamhet att anta och genomföra de nödvändiga reformerna.

Europaparlamentet noterar att fem medlemsstater inte har erkänt Kosovo. Parlamentet framhåller att ett erkännande skulle gynna normaliseringen av förbindelserna mellan Kosovo och Serbien och öka EU:s trovärdighet inom dess egen externa politik. Parlamentet ser positivt på alla medlemsstaters konstruktiva inställning till att underlätta och stärka förbindelserna mellan EU och Kosovo för att främja den socioekonomiska utvecklingen och stärka rättsstaten och demokratin till gagn för befolkningen i Kosovo. Parlamentet uppmuntrar till en positiv inställning till Kosovos deltagande i internationella organisationer.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att bevilja viseringsliberalisering, vilket skulle vara ett mycket stort kliv framåt för Kosovo på dess väg mot europeisk integrering. Parlamentet noterar med glädje att antalet asylsökningar från medborgare från Kosovo har minskat i både EU och Schengenassocierade länder och välkomnar införandet av återintegreringsfonden och återintegreringsprogram för kosovanska medborgare som återvänt. Parlamentet uttrycker oro över dödläget i det avgående parlamentet när det gäller ratificeringen av avgränsningsavtalet med Montenegro och framhåller att viseringsliberalisering endast kan beviljas när Kosovo uppfyller alla kriterier, inbegripet när det gäller att kunna visa upp ett antal domar – som håller hög kvalitet – för korruption och organiserad brottslighet och som har fått stor hjälp av IT-spårningsmekanismen för uppmärksammade mål som Kosovo använder för avancerad brottslighet, en mekanism som även borde användas för andra typer av brott. Parlamentet uppmanar därför myndigheterna att anstränga sig mer för att hantera frågorna om penningtvätt, narkotikahandel, människohandel, vapenhandel och olaga vapeninnehav.

Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att Kosovos utrikes- och säkerhetspolitik anpassas till EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

10.

Europaparlamentet välkomnar framstegen inom genomförandet av de flera olika avtal som undertecknats sedan augusti 2016 som rör normaliseringsprocessen med Serbien, efter månader av få eller inga framsteg. Parlamentet framhåller det som en förutsättning för en fortsatt framgångsrik utveckling av dialogen mellan Pristina och Belgrad att avtalen genomförs fullt ut. Parlamentet uppmanar både Kosovo och Serbien att visa mer engagemang och bibehållen politisk vilja när det gäller normaliseringen av förbindelserna och att avstå från alla handlingar som skulle äventyra de framsteg som uppnåtts hittills i denna process. Parlamentet påminner om att detta är ett villkor för anslutning till EU. Parlamentet konstaterar att vissa framsteg har gjorts inom andra tekniska frågor såsom fastighetsregister, universitetsexamina och registreringsskyltar samt genomförandet av avtalet om bron i Mitrovica. Parlamentet har med oro följt utvecklingen på bron i Mitrovica och stöder det senaste avtalet. Parlamentet välkomnar att Kosovo tilldelats ett eget internationellt landsnummer. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Europeiska utrikestjänsten att med jämna mellanrum göra en utvärdering av hur väl parterna uppfyller sina åtaganden och att rapportera sina resultat inför Europaparlamentet. Parlamentet betonar att avtalen som ingåtts bör förbättra det vardagliga livet för medborgarna. Parlamentet noterar att fördelarna med dialogen inte är tydlig för medborgarna i Kosovo och Serbien och understryker behovet av att kommunikationen av resultaten av dialogen ska vara så öppen som möjligt, särskilt i norra Kosovo. Parlamentet betonar vikten av goda grannförbindelser med samtliga länder på västra Balkan.

11.

Europaparlamentet fördömer starkt att ett serbiskt nationalistiskt tåg skickades från Belgrad till norra Kosovo. Parlamentet uttrycker stor oro över krigshetsande uttalanden och EU-fientlig retorik. Parlamentet noterar beslutet från domstolen i Colmar (Frankrike) att vägra utlämna Ramush Haradinaj till Serbien och att frige honom, som frikändes 2008 och 2012 av Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien och greps i Frankrike den 4 januari 2017 med stöd av det internationella häktningsbeslut som utfärdats av Serbien år 2004, enligt Serbiens lag om statliga myndigheters organisation och behörighet i rättegångar om krigsförbrytelser. Parlamentet beklagar att denna lag hittills har missbrukats för att förfölja medborgare i länder som tillhörde det forna Jugoslavien, som i detta senaste fall. Parlamentet uppmanar med kraft båda parter att avhålla sig från provokativa handlingar och ohjälpsam retorik som skulle kunna hämma normaliseringsprocessen. EU, Kosovo och Serbien uppmanas att diskutera dessa frågor på ett konstruktivt sätt inom ramen för anslutningsförhandlingarna med EU.

12.

Europaparlamentet konstaterar att sammanslutningen av serbiska kommuner ännu inte har upprättats, att motsvarande stadga ännu inte har utarbetats och att det är Kosovos regering som ansvarar för upprättandet av sammanslutningen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Kosovo att inrätta sammanslutningen utan ytterligare dröjsmål i linje med det avtal som slöts inom ramen för den EU-stödda dialogen och med domen från Kosovos författningsdomstol. Parlamentet uppmuntrar i detta avseende Kosovos myndigheter att utse en högnivågrupp med ett tydligt och tidsbundet mandat för att föreslå en stadga för allmänhetens synpunkter och parlamentarisk granskning. Parlamentet uttrycker sin oro över att Serbien fortfarande har parallella strukturer i landet, inbegripet genom sitt fortsatta finansiella stöd, och uppmanar till avveckling av dessa. Parlamentet uppmuntrar alla berörda parter att finna en acceptabel och ömsesidigt godtagbar långsiktig lösning när det gäller status för gruvkomplexet Trepca.

13.

Europaparlamentet uppmanar de politiska krafterna att säkerställa den serbiska befolkningens medborgerliga rättigheter och säkerhet samt att deras gudstjänstlokaler respekteras.

14.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av specialiserade avdelningar och en specialiserad åklagarmyndighet för Kosovo i Haag som ett nödvändigt steg för att säkerställa rättvisa och försoning. Parlamentet betonar att vittnesskydd är avgörande för att den specialiserade domstolen ska lyckas och uppmanar därför myndigheterna att låta medborgare dra nytta av detta system utan rädsla för repressalier. Parlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fortsätta stödja domstolen, bland annat genom tillräcklig finansiering. Parlamentet välkomnar att Nederländerna vill vara värdland för domstolen.

15.

Europaparlamentet uppmanar Kosovo att ta itu med problemet med saknade personer, bland annat genom att faktiskt garantera äganderättigheter, förhindra konfiskeringar av egendom och garantera att fördrivna personer får komma tillbaka och återintegreras. Parlamentet uppmanar Kosovo att säkerställa att offer för krigsvåldtäkter får tillbörligt skadestånd såsom anges i den nationella handlingsplanen. Parlamentet noterar bekymrat de långsamma framsteg som gjorts i fråga om utredning, lagföring och fällande domar för krigsförbrytelser, inbegripet fall av sexuellt våld under kriget i Kosovo 1998–1999, och uppmanar med kraft Kosovo att intensifiera sina insatser i detta hänseende.

16.

Europaparlamentet beklagar att det civila samhället inte rådfrågas regelbundet som en del av beslutsprocessen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen till att fortsätta stärka det civila samhället och uppmanar till att politisk vilja visas för att samarbeta med det civila samhället genom att genomföra miniminormerna för offentliga samråd.

17.

Europaparlamentet uppmanar de politiska aktörerna att garantera, respektera, stödja och arbeta hårdare för att stärka rättsstaten, inbegripet rättsväsendets oberoende i detta, och genom att göra en tydlig åtskillnad mellan den rättmätiga strävan efter frihet och rättvisa för Kosovos folk och enskilda individers handlingar som kan ha varit krigsbrott. Dessa individer måste vederbörligen åtalas av behöriga rättsliga myndigheter.

18.

Europaparlamentet konstaterar att ombudsmannen har börjat genomföra 2015 års lag om ombudsmannen med utökad och förbättrad rapportering och uppmanar eftertryckligen till antagandet av relaterad sekundärrätt. Parlamentet uppmanar Kosovos parlament och regering att säkerställa ombudsmannens finansiella, funktionella och organisatoriska oberoende, i linje med internationella standarder för nationella institutioner för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar eftertryckligen regeringen att följa upp rapporter och rekommendationer från riksrevisionen och ombudsmannen.

19.

Europaparlamentet understryker behovet av en välfungerande ombudsmannainstitution och behovet att säkerställa att den får alla resurser som krävs för att kunna utföra sin verksamhet.

20.

Europaparlamentet konstaterar att även om vissa framsteg har gjorts vad gäller antagandet av lagstiftning för att rättsväsendet ska kunna fungera väl är rättskipningen fortfarande långsam och ineffektiv och hämmas av de kvarstående bristerna i strafflagstiftningen, politiska och ekonomiska egenintressen, politisk inblandning, avsaknad av ansvarsskyldighet och begränsade finansiella och mänskliga resurser – även vid den specialiserade åklagarmyndigheten. Parlamentet uppmanar Kosovo att prioritera arbetet med att lösa dessa problem för att garantera rättssäkerheten när det gäller utländska investerares äganderätt. Parlamentet konstaterar att polisen och åklagarmyndigheten arbetar för att ta itu med problem vad gäller organiserad brottslighet. Parlamentet erkänner de behöriga myndigheternas ansträngningar för att utreda Astrit Deharis död i fängelset och uppmanar eftertryckligen de behöriga myndigheterna att slutföra utredningen.

21.

Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av ramavtalet för Kosovos deltagande i EU-program och uppmuntrar till ett så snabbt ikraftträdande som möjligt och ett korrekt genomförande av avtalet efter att Europaparlamentet har godkänt det.

22.

Europaparlamentet finner det mycket oroväckande att inga framsteg gjorts när det gäller skyddet av yttrandefrihet och mediefrihet, och att den politiska inblandningen och påtryckningar och hot mot medier ökar. Parlamentet är djupt oroat över det ökade antalet direkta hot och attacker mot journalister och den utbredda självcensuren. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de kosovanska myndigheterna att fullt ut erkänna och skydda yttrandefriheten i linje med EU:s standarder, att se till att attacker mot journalister inte får ske ostraffat och att de ansvariga ställs inför rätta. Parlamentet uppmanar eftertryckligen regeringen att garantera oberoende och hållbarhet för public service-mediet RTK och att införa en lämplig finansieringsordning. Parlamentet uppmanar till antagandet av sund lagstiftning om upphovsrätt och säkerställande av insyn vad gäller medieägande.

23.

Europaparlamentet uppmanar Kosovos regering att se till att fysiska attacker mot journalister och andra former av påtryckningar skyndsamt utreds och att påskynda och stärka domstolsväsendets rättsliga beslut, att fortsätta att otvetydigt fördöma alla attacker mot journalister och mediekanaler samt att garantera öppenhet i fråga om ägande av mediekanaler i syfte att motarbeta de ökande riskerna för otillbörliga påtryckningar mot utgivare och journalister.

24.

Europaparlamentet välkomnar avtalet som undertecknades av Kosovo och Serbien den 30 november 2016 och de sista stegen mot genomförandet av avtalet om rättvisa som uppnåddes inom ramen för dialogen den 9 februari 2015, vilket innebär att landets rättsliga institutioner kommer att kunna arbeta runtom hela Kosovos territorium.

25.

Europaparlamentet betonar att strukturell korruption står i strid med EU:s värderingar om öppenhet och rättsväsendets oberoende. Parlamentet upprepar sin oro över att bekämpningen av korruption och organiserad brottslighet går mycket långsamt framåt och uppmanar till förnyade ansträngningar och en tydlig politisk vilja att ta itu med dessa problem som hindrar framtida märkbara ekonomiska framsteg. Parlamentet beklagar att korruption och organiserad brottslighet inte bestraffas i vissa områden i Kosovo, i synnerhet i de norra delarna. Parlamentet är bekymrat över att utredningarna, åtalen och de slutliga fällande domarna fortfarande är få och att förverkande och kvarstad av tillgångar som härrör från brott sällan tillämpas, trots att de är mycket viktiga verktyg för att bekämpa korruption, och rekommenderar därför att tillgångar fryses å det snaraste och att antalet slutgiltiga beslagtaganden ökar. Parlamentet uppmanar Kosovos antikorruptionsbyrå att tillämpa ett mer proaktivt tillvägagångssätt under utredningarna. Parlamentet uttrycker oro över att finansieringen av politiska partier och kampanjer inte omfattas av någon ordentlig tillsyn. Parlamentet anser att lagen om intressekonflikter måste göras förenlig med europeiska standarder och att offentliga tjänstemän som är anklagade eller dömda för grova eller korruptionsrelaterade brott verkligen måste avsättas. Parlamentet är oroat över bristen på en effektiv samordning mellan de institutioner som ansvarar för upptäckt, utredning och åtal av korruption. Parlamentet är mycket bekymrat över att kriminella beväpnade grupper är inblandade i gränsöverskridande kriminell verksamhet och uppmanar till ett direkt och effektivt samarbete mellan Kosovo och Serbien, såväl som mellan alla länder i regionen, för bekämpningen av den organiserade brottsligheten. Parlamentet framhåller att Kosovos medlemskap i Interpol och samarbete med Europol skulle underlätta detta arbete.

26.

Europaparlamentet uttrycker oro över att Kosovo fortsätter att vara en förvaringsplats och ett transitland för tung narkotika. Parlamentet konstaterar med oro avsaknaden av säker förvaring för beslagtagen narkotika innan den ska förstöras. Parlamentet uttrycker djup oro över den låga andelen fällande domar i fall som rör människohandel, trots att Kosovo är ett ursprungs-, transit- och mottagarland för kvinnor och barn som är offer för människohandel. Parlamentet konstaterar med oro att det finns beväpnade grupper och att de är inblandade i organiserade kriminella verksamheter såsom vapensmuggling, och att de uppenbarligen får vara ostraffade vilket gör att de kan agera över gränserna.

27.

Europaparlamentet uppmanar Kosovo att stärka sina insatser för att få slut på det könsrelaterade våldet och säkerställa att kvinnor till fullo åtnjuter alla rättigheter. Parlamentet uppmanar Kosovos institutioner att avsätta de medel som krävs för genomförandet av den nationella strategin mot våld i hemmet, vilket inbegriper internationella mekanismer såsom Istanbulkonventionen. Parlamentet välkomnar att hbti-personers rättigheter får stöd på hög politisk nivå. Parlamentet välkomnar den andra Pridefestivalen, men upprepar att det fortfarande finns en utbredd rädsla bland hbti-personer.

28.

Europaparlamentet uppmanar Kosovos myndigheter att prioritera arbetet med jämställdhetsintegrering och att se till att ledande organ och myndigheter föregår med gott exempel. Parlamentet är bekymrat över de strukturella utmaningar som hindrar genomförandet av lagen om jämställdhet, och är fortfarande bekymrat över att kvinnor är underrepresenterade i beslutsfattande ställningar. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Kosovo att kontinuerligt uppmuntra kvinnor att söka höga positioner och beslutsfattande ställningar. Parlamentet uttrycker sin oro över att så få kvinnor äger fastigheter, och uppmanar myndigheterna att aktivt se till att kvinnors äganderätt, inbegripet arvsrätt, säkras. Parlamentet välkomnar antagandet av den nationella strategin avseende våld i hemmet och begär att denna ska genomföras till fullo för att skapa framsteg när det gäller att bekämpa våld i hemmet och könsrelaterat våld. Parlamentet upprepar kopplingen mellan sexuellt våld under krig och konflikter och normaliseringen och de höga nivåerna av könsrelaterat våld i länder som genomgått konflikter, om dessa problem inte angrips på rätt sätt. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att offentligt uppmuntra kvinnor som bryter tystnaden och anmäler våld i hemmet, samt att inrätta skyddsmekanismer och skyddade boenden för dessa kvinnor. Parlamentet uppmuntrar icke-statliga organisationers arbete med detta problem.

29.

Europaparlamentet lovordar inrättandet av den interministeriella samordningsgruppen för mänskliga rättigheter under 2016 och konstaterar att ytterligare åtgärder måste vidtas för att skydda rättigheterna för alla minoriteter i Kosovo, däribland romerna, ashkalierna, balkanegyptierna och goranierna, genom att den relevanta lagstiftningen genomförs fullt ut och genom att tillräckliga resurser tilldelas. Parlamentet uppmanar de behöriga nationella och lokala myndigheterna att prioritera alla nödvändiga lagstiftningsmässiga och praktiska åtgärder för att begränsa diskriminering och slå vakt om olika etniska minoriteters rättigheter – bl.a. kulturella, språkliga och egendomsrelaterade rättigheter – för att bidra till utvecklingen av ett mångetniskt samhälle. Kosovo uppmanas att se till att återvändande flyktingar, av vilka många är romer, integreras fullt ut och återfår sina medborgerliga rättigheter, så att statslösheten upphör. Kosovo uppmanas att anta en ny strategi och handlingsplan för integration av romerna, ashkalierna och balkanegyptierna.

30.

Europaparlamentet välkomnar de större ansträngningar som gjorts för att motarbeta, förebygga och bekämpa våldsbejakande extremism och radikalisering och erkänner det viktiga arbete som Kosovo har utfört på detta område. Parlamentet konstaterar att många utländska stridande har återvänt till Kosovo och uppmanar myndigheterna att säkerställa att de övervakas och ställs inför rätta samt att fastställa en heltäckande strategi för förebyggande, avradikalisering och, i förekommande fall, återintegrering. Parlamentet uppmanar till fortsatt kartläggning, förebyggande och avbrott i fråga om flödet av utländska stridande och ospårbara pengar avsedda för radikalisering. Parlamentet understryker behovet av effektiva gemenskapsprogram för att ta itu med det missnöje som underblåser våldsbejakande extremism och radikalisering och skapa förbindelser som främjar tolerans och dialog.

31.

Europaparlamentet välkomnar att den ekonomiska situationen har förbättrats och att skatteintäkter har ökat, vilket gör att regeringen förfogar över mer resurser för att genomföra sin politik. Parlamentet uttrycker emellertid sin oro över hållbarheten hos Kosovos budget vad gäller de belopp som i synnerhet avsatts i form av förmåner till krigsveteraner, och efterlyser i detta sammanhang en reform av den berörda lagen i enlighet med överenskommelsen med Internationella valutafonden. Parlamentet vidhåller att socioekonomiska strukturreformer är av yttersta vikt för att stödja långsiktig tillväxt. Parlamentet framhåller behovet av att så snart som möjligt stärka den lokala industrin och även fokusera på konkurrenskraften för lokalt tillverkade produkter, så att de uppnår EU:s importstandarder. Parlamentet är bekymrat över beroendet av migranters penningöverföringar. Parlamentet uttrycker oro över att finansieringsbeslut fattats ad hoc, vilket urholkar den stabilitet som företag kräver. Parlamentet upprepar behovet av att påskynda registreringen av nya företag, som i dag hämmas av en förvaltning utan ansvarsskyldighet, underutvecklad infrastruktur, en svag rättsstat och korruption. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Kosovo till att följa upp rekommendationerna i utvärderingen av ”Small Business Act” för Europa och införandet av konsekvensutredningar för att minska den administrativa bördan för små och medelstora företag, och uppmanar kommissionen att öka stödet till små och medelstora företag. Kosovo uppmanas att fullt ut genomföra rekommendationerna i det ekonomiska reformprogrammet för 2016–2018 och EU:s reformagenda, som sjösattes den 11 november 2016.

32.

Europaparlamentet konstaterar bekymrat den höga arbetslösheten, särskilt ungdomsarbetslösheten, och är oroat över diskrimineringen av kvinnor på arbetsmarknaden, särskilt inom anställningsprocessen. Kosovo uppmanas att göra mer för att öka sysselsättningsnivån och förbättra arbetsmarknadsvillkoren. Parlamentet framhåller behovet av att fokusera på att förbättra kvaliteten på utbildningen, bl.a. genom att förbättra lärarutbildningen, stödja övergången från skola till arbete och matcha utbildningskompetens med arbetskraftsbehov, vilket är ett centralt steg för att motverka den mycket höga ungdomsarbetslösheten. Parlamentet uppmanar till ytterligare åtgärder för att öka den gemensamma utbildningen för alla delar av Kosovos samhälle. Parlamentet understryker att det är angeläget att förbättra tillsynsmekanismerna, i synnerhet yrkesinspektionerna och arbetsdomstolarna, och att stärka dialogen, genom Kosovos sociala och ekonomiska råd, mellan offentliga institutioner och arbetsmarknadens parter. Parlamentet välkomnar slutsatserna från toppmötet i Paris år 2016 och inrättandet av det första regionala samarbetskontoret för ungdom.

33.

Europaparlamentet beklagar att Kosovos arbete med att bygga upp en tillräcklig och effektiv administrativ kapacitet sker långsamt, vilket hindrar landet från att fullt ut genomföra antagna lagar och att utnyttja EU-medel på ett effektivt sätt. Parlamentet beklagar den utbredda korruptionen, den politiska inblandningen och politiseringen av personal inom den offentliga förvaltningen på alla nivåer, och att utnämningarna vid flera olika oberoende institutioner och byråer har gjorts utifrån politisk tillhörighet och inte i tillräckligt stor utsträckning utifrån yrkesmässiga kriterier. Parlamentet uppmanar till ytterligare åtgärder för att säkerställa att rekrytering sker på grundval av meriter, vilket krävs för att garantera en effektiv, ändamålsenlig och yrkesmässigt oberoende offentlig förvaltning. Parlamentet efterlyser utredningar av den senaste tidens anklagelser om politisk inblandning i rekryteringen till och i beslutsprocesser vid offentliga organ.

34.

Europaparlamentet konstaterar att förfrågningsunderlagen för ansökningar för alla former av kontrakt inom ramen för medel från instrumentet för stöd inför anslutningen är så krävande att kosovanska eller regionala företag ofta inte ens kan ansöka om dessa, och uppmanar därför till att särskild uppmärksamhet ägnas åt att ge berörda intressenter vägledning och instruktioner. Parlamentet uppmanar eftertryckligen myndigheterna att rikta det stöd som återstår, för vilket ingen programplanering ännu har gjorts, till projekt som har en mer direkt inverkan på Kosovos ekonomi.

35.

Europaparlamentet välkomnar förlängningen av mandatet för Eulex Kosovo och uppmanar eftertryckligen Kosovo att fortsätta att aktivt samarbeta för att Eulex fullt ut och obehindrat ska kunna genomföra sitt mandat. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta arbetet med att ytterliga stärka ett oberoende rättsväsen, polis- och tullsystem även efter 2018, med målet att Kosovo fullt ut ska ta ansvar för dessa funktioner. Parlamentet uppmanar till en effektiv och smidig överlämning av de rättsfall som Eulex åklagare har arbetat med till nationella åklagare med lämpliga skyddsåtgärder för att garantera att offren för tidigare kränkningar får tillgång till sanning, rättvisa och ersättning.

36.

Europaparlamentet konstaterar att brottsutredningen om påstådd korruption inom Eulex-uppdraget har avslutats. Parlamentet gläds åt att de EU-tjänstemän som var inblandade befanns oskyldiga till alla anklagelser. Parlamentet uppmanar Eulex att säkerställa ökad effektivitet, fullständig öppenhet och större ansvarstagande vad gäller uppdraget under hela dess mandat och att fullt ut genomföra alla rekommendationer som den oberoende experten Jean-Paul Jacqué utfärdade i sin rapport från 2014.

37.

Europaparlamentet konstaterar att Kosovo hitintills inte har blivit en viktig transitväg för flyktingar och migranter som rör sig längs den så kallade västra Balkanrutten. Parlamentet uppmanar eftertryckligen de kosovanska myndigheterna att se till att de som där passerar behandlas i enlighet med EU:s lagstiftning och folkrätten, inbegripet Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och 1951 års flyktingkonvention. Parlamentet upprepar att finansiering, bland annat bestämmelser inom ramen för IPA II-budgetrubriken, bör vara tillgänglig och snabbt och effektivt kunna utnyttjas och genomföras vid behov i kristider.

38.

Europaparlamentet ser positivt på att flera serbiska religiösa och kulturella platser som beklagligt nog förstördes 2004 har renoverats med offentliga medel från Kosovo, såsom den ortodoxa katedralen. Parlamentet erkänner Kosovos åtagande att skydda kulturarvsplatser och uppmanar myndigheterna att genomföra alla FN-konventioner om kulturarv på alla nivåer, oavsett vilken status Kosovo har i fråga om Unesco, genom att anta en lämplig strategi och lämplig nationell lagstiftning, och att säkerställa lämpligt skydd och lämplig förvaltning av kulturarvsplatser runtom i Kosovo. Parlamentet välkomnar i detta avseende det EU-stödda program som syftar till att skydda och återskapa mindre kulturarvsplatser, med målet att främja interkulturell och interreligiös dialog i alla multietniska kommuner. Parlamentet upprepar det faktum att lagförslaget om religionsfrihet måste antas och att det bör införliva Venedigkommissionens rekommendationer i denna fråga.

39.

Europaparlamentet ser mycket positivt på Europarådets beslut att bevilja Kosovo observatörsstatus i sin parlamentariska församling från och med januari 2017 när det gäller sammanträden med anknytning till Kosovo. Parlamentet stöder Kosovos ansträngningar att integreras i det internationella samfundet. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang Kosovo att delta i alla relevanta regionala och internationella organisationer, och uppmanar eftertryckligen Serbien att sluta störa denna process.

40.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Kosovos myndigheter att anta en trovärdig och långsiktig strategi och rättslig ram som grundar sig på energieffektivitet, diversifiering av energikällor och utarbetande av förnybar energi. Parlamentet framhåller hur viktigt det är att fortsätta arbeta för pålitliga elnät och att göra energisektorn mer hållbar, både när det gäller säkerhet och miljönormer. Parlamentet uppmanar myndigheterna att underteckna samförståndsavtalet för de sex länderna på västra Balkan om utvecklingen av en regional elmarknad och om inrättandet av en ram för framtida samarbete med andra länder. Parlamentet framhåller att Kosovo under 2017 kommer att inneha ordförandeskapet avseende fördraget om energigemenskapen, och påminner myndigheterna om Kosovos rättsliga förpliktelse enligt detta fördrag vad gäller att säkerställa att 25 % av all el ska komma från förnybara energikällor år 2020. Parlamentet uppmanar regeringen att respektera avtalet om att avveckla kraftverket Kosovo A och att renovera kraftverket Kosovo B samt att använda de 60 miljoner euro som EU har avsatt för detta ändamål inom ramen för IPA-medel. Parlamentet uppmanar till en strategi för vattenkraft för hela västra Balkan.

41.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över de oroväckande luftföroreningsnivåerna i Kosovo, i synnerhet i tätorten Pristina och uppmanar de statliga och lokala myndigheterna att skyndsamt vidta lämpliga åtgärder för att hantera denna krissituation. Parlamentet framhåller att den nationella strategin för luftkvalitet måste verkställas på ett korrekt sätt. Parlamentet är oroat över att problemet med avfallshantering fortsätter att vara ett av de synligaste problemen i Kosovo och att nuvarande lagstiftning inte tar itu med dessa utmaningar fullt ut.

42.

Europaparlamentet ser positivt på inledningen av det nya projektet för järnvägsförbindelser för korridoren Öst/östra Medelhavet, som omfattar det nya järnvägsspåret och järnvägsstationerna i Kosovo och utgör Kosovos enda anknytning till den större regionen. Parlamentet uppmanar Kosovos regering att till fullo stödja genomförandet av projektet.

43.

Europaparlamentet ser positivt på kommissionens insatser för att häva blockaden av sammanlänkningen av energinät mellan Albanien och Kosovo, som har blockerats i flera månader av Serbien, och uppmanar till ett konstruktivt samarbete mellan Serbiens och Kosovos elmyndigheter. Parlamentet påminner Serbien om att den tidsfrist som energigemenskapen angav för att häva blockaden var senast den 31 december 2016.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt migrationssamarbete med samtliga länder på västra Balkan för att se till att europeiska och internationella normer och standarder följs. Parlamentet välkomnar det arbete som hittills gjorts i detta avseende.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anstränga sig mer för att främja en verklig försoningsprocess i regionen, i synnerhet genom stöd till kulturella projekt som hanterar det nära förflutna och främjar en gemensam och delad förståelse av historien samt en offentlig och politisk kultur som präglas av tolerans, inkludering och försoning.

46.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten samt till Kosovos regering och parlament.

18.9.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 331/88

P8_TA(2017)0263

Rapport för 2016 om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien

Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2017 om kommissionens rapport för 2016 om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (2016/2310(INI))

(2018/C 331/11)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003 om utsikterna för EU-medlemskap för länderna på västra Balkan,

—	med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, å andra sidan (1),

—	med beaktande av det ramavtal som ingicks i Ohrid och undertecknades i Skopje den 13 augusti 2001 (Ohrid-ramavtalet),

—

med beaktande av Europeiska rådets beslut av den 16 december 2005 att bevilja landet status som kandidatland för EU-medlemskap, Europeiska rådets slutsatser från juni 2008, rådets slutsatser från december 2008, december 2012, december 2014 och december 2015, samt av ordförandeskapets slutsatser av den 13 december 2016, som fick stöd av en överväldigande majoritet av delegationerna och upprepade dess otvetydiga och kraftfulla engagemang när det gäller processen för anslutning till EU,

—	med beaktande av det 13:e sammanträdet för stabiliserings- och associeringskommittén mellan landet och kommissionen, vilket hölls i Skopje den 15 juni 2016,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 20162016 års meddelande om EU:s utvidgningspolitik (COM(2016)0715), åtföljt av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar The former Yugoslav Republic of Macedonia 2016 Report (SWD(2016)0362),

—	med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport från juni 2016 om f.d. jugoslaviska Republiken Makedonien,

—	med beaktande av kommissionens brådskande reformprioriteringar från juni 2015 för f.d. jugoslaviska republiken Makedonien,

—	med beaktande av rekommendationerna från gruppen av ledande experter om systemiska rättsstatliga problem i samband med den avlyssning som avslöjades våren 2015,

—	med beaktande av den politiska överenskommelse (den så kallade Pržino-överenskommelsen) som de fyra största politiska partierna ingick i Skopje den 2 juni och 15 juli 2015, och överenskommelsen mellan de fyra partierna om genomförandet av den, av den 20 juli och 31 augusti 2016,

—	med beaktande av slutförklaringen från ordförandeskapet för det toppmöte om västra Balkan som hölls i Paris den 4 juli 2016 samt av rekommendationerna från det civila samhällets organisationer till toppmötet i Paris 2016,

—	med beaktande av de preliminära resultaten och slutsatserna samt den slutliga rapporten från OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (OSSE/ODIHR) om det tidigarelagda parlamentsvalet den 11 december 2016,

—	med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 817 (1993) och 845 (1993), FN:s generalförsamlings resolution 47/225 samt interimsavtalet av den 13 september 1995,

—	med beaktande av Internationella domstolens dom om tillämpningen av interimsavtalet av den 13 september 1995,

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om landet,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor (A8-0055/2017), och av följande skäl:

Efter att två gånger ha uppskjutits förrättades tidigarelagda parlamentsval i f.d. jugoslaviska republiken Makedonien den 11 december 2016. Allt gick helt normalt och lugnt till, och både internationella normer och rekommendationerna från OSSE/ODIHR följdes. Valet förlöpte utan några större intermezzon, förrättades på det hela taget bra och deltagandet var stort.

Reformer och anslutningsförberedelser hämmas av politisk polarisering, djup ömsesidig misstro och brist på genuin dialog mellan parterna. Inom vissa viktiga områden kan en ihållande tillbakagång skönjas. Demokratin och rättsstatsprincipen har utmanats gång på gång, i synnerhet som ett resultat av det man kallar state capture och som påverkar funktionen hos de demokratiska institutionerna och viktiga samhällsområden.

Den 27 april 2017 valdes Talat Xhaferi till ny talman för det makedoniska parlamentet. Den 17 maj 2017 anförtrodde Republiken Makedoniens president mandatet att bilda en ny regering åt SDSM-ledaren Zoran Zaev. Den 31 maj 2017 valdes den nya regeringen, ledd av premiärminister Zoran Zaev, av det makedoniska parlamentet.

D.	Bland nyckelfrågorna i reformprocessen märks en reform av rättsväsendet, den offentliga förvaltningen och medierna, vartill kommer frågan om ungdomsarbetslösheten och en översyn av genomförandet av Ohrid-ramavtalet.

Det behövs ett seriöst åtagande av alla politiska krafter för att landet ska kunna fortsätta sin strävan i riktning mot integrering i EU och sin euroatlantiska väg. En ny regering måste anta och fullständigt genomföra gedigna reformer med konkreta resultat, framför allt inom områdena rättsstatsprincipen, rättvisa, korruption, grundläggande rättigheter, inrikes frågor och goda grannförbindelser.

Kommissionen, rådet och parlamentet är tillsammans överens om att vidhållandet av den positiva rekommendationen om att inleda anslutningsförhandlingar med landet fortfarande beror av och förutsätter framsteg med genomförandet av Pržino-överenskommelsen och avsevärda framsteg med genomförandet av de brådskande reformprioriteringarna.

G.	Rådet har omöjliggjort framsteg med anledning av namnfrågan, som ännu inte lösts med Grekland. Bilaterala frågor bör inte användas som förevändning för att rida spärr mot en skyndsam inledning av förhandlingarna med EU.

Bilaterala tvister bör inte användas för att hindra processen för anslutning till EU, och bör inte heller stå i vägen för att anslutningsförhandlingarna inleds, utan åtgärdas i vederbörlig ordning i en konstruktiv anda och i enlighet med EU:s och FN:s normer. Man bör göra allt för att upprätthålla goda grannförbindelser och goda förbindelser mellan olika folkgrupper.

(Potentiella) kandidatländer bedöms efter sina egna meriter, och tidsplanen för anslutningen avgörs av hur snabbt och väl de nödvändiga reformerna genomförs. Det bör garanteras att anslutningsförhandlingarna inleds efter det att de villkor som krävs har uppfyllts. Landet har under flera år ansetts vara ett av de EU-kandidatländer som kommit längst med att anpassa sig till EU:s regelverk.

Anslutningsprocessen till EU är ett stort incitament för ytterligare reformer, i synnerhet med avseende på rättsstatsprincipen, rättsväsendets oberoende, kampen mot korruption och mediefriheten. Regionalt samarbete och goda grannförbindelser är väsentliga delar i utvidgningsprocessen, stabiliserings- och associeringsprocessen och landets anslutningsprocess.

Den 20 juli och den 31 augusti 2016 nådde ledarna för de fyra största politiska partierna en överenskommelse om genomförandet av Pržino-överenskommelsen, där det ingick att det tidigarelagda parlamentsvalet skulle hållas den 11 december 2016, och de uttalade sitt stöd för den särskilda åklagarens arbete. De upprepade även sitt åtagande att genomföra de brådskande reformprioriteringarna.

L.	Den senaste tidens politiska kris har illustrerat att det saknas ett effektivt system för kontroller och motvikter inom de makedoniska institutionerna och att det behövs mera öppenhet och offentlig ansvarsskyldighet.

M.	Bekämpning av organiserad brottslighet och korruption förblir grundläggande för att motverka kriminell infiltration av de politiska, rättsliga och ekonomiska systemen.

Europaparlamentet välkomnar bildandet av en ny regering den 31 maj 2017. Parlamentet uppmanar med kraft alla politiska partier att handla i en anda av försoning, för samtliga medborgares gemensamma intresse och att samarbeta med regeringen för att återställa förtroendet för landet och dess institutioner, inbegripet genom ett fullständigt genomförande av Pržino-överenskommelsen och brådskande reformprioriteringar.

Europaparlamentet välkomnar att de grundläggande rättigheterna respekterats vid det tidigarelagda valet den 11 december 2016, som förrättades bra, präglades av insyn och plats för alla, och förlöpte utan några större intermezzon. Parlamentet konstaterar att OSSE/ODIHR:s valobservatörsuppdrag ansåg att valen kännetecknades av verklig konkurrens. Parlamentet välkomnar att alla politiska partier godtagit valresultatet, av omsorg om inhemsk stabilitet, och understryker att de är ansvariga för att det inte ska ske någon återgång till politisk kris. Parlamentet uppmanar alla partier att avstå från att hindra parlamentets effektiva funktion. Parlamentet uppmanar med kraft den nya regeringen att skyndsamt gå vidare med de nödvändiga reformerna för att säkerställa landets euroatlantiska integration och föra fram dess europeiska perspektiv, till nytta för medborgarna. Parlamentet anser det nödvändigt med samarbete över partigränserna och mellan olika folkgrupper för att brådskande utmaningar, både på hemmaplan och i relation till EU, ska kunna bemötas, samt för att tillstyrkan till att anslutningsförhandlingar inleds med EU ska kunna förbli i kraft.

Europaparlamentet välkomnar att valprocessen blivit bättre, också när det gäller den rättsliga ramen, röstlängderna och medietäckningen. Parlamentet välkomnar att representanter för det civila samhället observerade valet vid de flesta vallokalerna. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att effektivt ta itu med de missförhållanden och brister som påstås ha förekommit, exempelvis i form av skrämseltaktik mot väljarna, röstköp och missbruk av allmänna medel, politiska påtryckningar mot medierna samt provocerande språk och verbala attacker på journalister, också mot bakgrund av kommunalvalet i maj 2017. Parlamentet uppmanar med kraft de behöriga myndigheterna att göra något med anledning av rekommendationerna från OSSE/ODIHR och Venedigkommissionen, och att visa trovärdiga prov på att finansieringen av politiska partier och valkampanjer granskas effektivt. Parlamentet betonar att det behövs ökad insyn och en ytterligare avpolitisering av valadministrationen, för att allmänheten ska få ökat förtroende för framtida val.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att utföra en folkräkning (den senaste folkräkningen utfördes 2002) under förutsättning att det finns ett landsövergripande samförstånd om hur den ska gå till, så att man får en uppdaterad och realistisk bild av landets befolkningsstruktur och bättre kan bemöta invånarnas behov och erbjuda dem tjänster, och att uppdatera röstlängden ytterligare och minimera eventuella felaktigheter och brister i framtiden.

Europaparlamentet förväntar sig att den nya regeringen, som en första prioriterad fråga, ska samarbeta med andra partier för att sätta fart på de EU-relaterade reformerna. Parlamentet stöder än en gång att det inleds anslutningsförhandlingar, på villkor, dels att det görs framsteg med genomförandet av Przjino-överenskommelsen så att det sker fullständigt, konkret och på ett hållbart sätt, dels att det görs avsevärda framsteg med förverkligandet av de brådskande reformprioriteringarna om systemiska reformer. Parlamentet uppmanar rådet att så snart som möjligt ta upp frågan om anslutningsförhandlingar. Parlamentet är fortsatt övertygat om att förhandlingarna kan få till stånd välbehövliga reformer, skapa en ny dynamik, ge ny kraft till det europeiska perspektivet och positivt påverka biläggandet av bilaterala tvister, så att de inte hindrar processen för anslutning till EU.

Europaparlamentet understryker den strategiska vikten av ytterligare framsteg i processen för anslutning till EU och efterlyser än en gång politisk vilja och egenansvar från alla parters sida när det gäller fullständigt genomförande av de brådskande reformprioriteringarna och av Przjino-överenskommelsen. Parlamentet understryker att genomförandet av Przjino-överenskommelsen är avgörande även efter valet för att säkerställa politisk stabilitet och hållbarhet i framtiden. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt, dock före utgången av 2017, bedöma vilka framsteg landet gjort med genomförandet, och att rapportera till parlamentet och rådet om dessa. Parlamentet erinrar om att reformer som borde ha gjorts för länge sedan bör igångsättas och genomföras, och stöder en fortsatt anslutningsdialog på hög nivå för att landet systematiskt ska bistås i dessa strävanden. Parlamentet beklagar att inget möte hölls under anslutningsdialogen på hög nivå och att det inte gjorts särskilt många framsteg med att uppfylla de tidigare målen. Parlamentet påpekar vilka negativa politiska, säkerhetsrelaterade och socioekonomiska konsekvenser som ytterligare dröjsmål kan få för landets euroatlantiska integrationsprocess, och uppmanar dessutom kommissionen och EEAS att öka synligheten för EU-finansierade projekt i landet för att föra EU närmare landets medborgare.

Europaparlamentet understryker vilka betydande framsteg landet gjort i processen för integration i EU och framhåller vilka negativa följder som en ytterligare fördröjning av integrationsprocessen skulle kunna få, inklusive att trovärdigheten hos EU:s utvidgningspolitik hotas och att regionen riskerar drabbas av instabilitet.

Europaparlamentet påpekar att de aktuella utmaningar som Europeiska unionen står inför (Brexit, migration, radikalisering etc.) inte bör hindra utvidgningsprocessen, utan att dessa utmaningar snarare har visat på behovet att till fullo integrera länderna på västra Balkan i EU:s strukturer för att förbättra och fördjupa partnerskapet och få bukt med internationella kriser.

Europaparlamentet välkomnar att lagstiftningen i så hög grad anpassats till EU:s regelverk och uttalar sin erkänsla för att man prioriterat ett effektivt genomförande och verkställande av de befintliga rättsliga och politiska ramarna, liksom det gjorts i de länder som redan deltar i anslutningsförhandlingarna.

10.

Europaparlamentet gratulerar landet för dess kontinuerliga arbete med att fullgöra sina åtaganden enligt stabiliserings- och associeringsavtalet, och uppmanar rådet att anta kommissionens förslag från 2009 om att gå vidare till den andra etappen av stabiliserings- och associeringsavtalet, i linje med de relevanta bestämmelserna.

11.

Europaparlamentet uppmanar med kraft alla partier att visa den politiska vilja och det ansvarstagande som behövs för att övervinna det splittringsskapande politiska klimatet, polariseringen och bristen på en kompromisskultur, och åter gå in för dialog. Parlamentet betonar återigen den nyckelroll som landets parlament spelar för den demokratiska utvecklingen och som ett forum för politisk dialog och representation, och vill att dess tillsynsfunktioner ska stärkas och att man begränsar tillvägagångssättet med att ofta ändra lagar genom annan lagstiftning, liksom att man använder förkortade förfaranden för antagande, utan tillräckliga samråd eller konsekvensbedömningar. Parlamentet yrkar på att de parlamentariska utskotten för avlyssningsfrågor och för säkerhet och kontraspionage ska få fungera ostört, samt att de ska få obehindrad tillgång till de uppgifter och vittnesmål som behövs för att den parlamentariska tillsynen över de ifrågavarande tjänsterna ska kunna bli trovärdig. Parlamentet erkänner det civila samhällets konstruktiva roll för att stödja och förbättra demokratiska processer.

12.

Europaparlamentet konstaterar att det gjorts vissa framsteg med att reformera den offentliga förvaltningen, till exempel åtgärderna för att genomföra den nya rättsliga ramen för personalförvaltning, och efterfrågar ett ökat åtagande för att genomföra kommissionens rekommendationer, men är fortsatt oroat över att den offentliga förvaltningen är så politiserad samt över att tjänstemännen utsätts för politiska påtryckningar. Parlamentet uppmanar med kraft den nya regeringen att visa prov på starkt politiskt engagemang för att förvaltningen på alla nivåer ska bli mera professionell, meritbaserad, neutral och oberoende, genom att tillämpa det nya meritbaserade förfarandet för rekrytering och bedömning. Parlamentet betonar att strategin för reform av den offentliga förvaltningen under perioden 2017–2022 måste fullbordas, bland annat genom att tillräckligt med budgetmedel anslås för genomförandet av den, och att den relevanta administrativa kapaciteten måste förstärkas. Parlamentet ber den kommande regeringen att fastställa öppna och effektiva ansvarsförbindelser mellan och inom institutionerna. Parlamentet rekommenderar en rättvis representation av alla samhällsgrupper på samtliga nivåer av den offentliga förvaltningen.

13.

Europaparlamentet rekommenderar den kommande regeringen att ta fram en omfattande strategi för e-demokrati, som åtföljs av vidareutveckling av e-tjänster till förmån för medborgare och företag för att minska den byråkratiska bördan för staten, medborgarna och affärsvärlden. Parlamentet framhåller att e-demokrati och e-tjänster skulle förbättra landets ekonomiska resultat och öka den offentliga förvaltningens och de offentliga tjänsternas öppenhet och effektivitet. Parlamentet betonar medborgarnas rättighet att få tillgång till offentlig information och efterlyser ytterligare ansträngningar för att säkerställa att denna rättighet inte hindras på något sätt. Parlamentet uppmuntrar sökandet efter innovativa e-lösningar för att säkerställa enkel åtkomst till offentlig information och att minska den byråkrati som hör samman med detta.

14.

Europaparlamentet beklagar att det hela tiden går bakåt med reformen av rättsväsendet, som bör uppmuntras att fungera oberoende. Parlamentet beklagar djupt såväl den upprepade politiska inblandningen i rättsväsendets arbete, inklusive i utnämningar och befordringar av domare och åklagare, som bristen på ansvar och fallen av selektiv rättvisa. Parlamentet uppmanar än en gång de ansvariga myndigheterna att på ett effektivt sätt ta itu med de underliggande problem som identifieras i de brådskande reformprioriteringarna, och att visa politisk vilja till framsteg med denna reform, bl. a. genom att i lagstiftning och praxis åstadkomma bättre insyn i förfarandena för utnämning och befordran och genom att rättegångstiderna förkortas. Parlamentet erkänner att vissa ansträngningar har gjorts för att öka öppenheten, och uppmanar ytterligare myndigheterna att se till att domstolsrådet och åklagarrådet präglas av professionalism och att rättsväsendet som helhet är funktionellt oberoende.

15.

Europaparlamentet upprepar vikten av en grundlig och oberoende utredning, utan hinder, av de påstådda missförhållanden som aktualiserats genom avlyssningar och bristande tillsyn i detta sammanhang. Parlamentet erinrar om vikten av både den särskilda åklagarens och den parlamentariska undersökningskommitténs uppdrag och arbete för att utreda juridiskt respektive politiskt ansvar. Parlamentet konstaterar att den särskilda åklagaren väckt de första brottsåtalen med anledning av missförhållanden i samband med telefonavlyssning.

16.

Europaparlamentet är oroat över de politiska angreppen på och de administrativa och juridiska hindren mot det särskilda åklagarämbetets arbete, liksom över bristen på samarbete från andra institutioners sida, och påminner de brottmålsdomstolar som inte hörsammar de officiella förfrågningarna från det särskilda åklagarämbetet om att de har en rättslig skyldighet att bistå detta ämbete. Parlamentet anser det som en förutsättning för den demokratiska processen att det särskilda åklagarämbetet kan fullgöra alla sina funktioner och utföra grundliga utredningar under fullständigt oberoende, och med de resurser som behövs. Parlamentet ber om att ämbetet ska ges fullständigt stöd och de förutsättningar och den tid som det behöver för att hinna slutföra sitt viktiga arbete. Parlamentet efterlyser ett slut på hindren i domstol mot att lämna in bevis till den särskilda åklagaren, jämte stöd för lagändringar så att åklagaren får oberoende behörighet när det gäller vittnesskydd i de ärenden som åklagaren ansvarar för. Parlamentet tror starkt på att utredningsresultaten är viktiga för att återställa förtroendet för de nationella institutionerna. Parlamentet betonar vidare behovet av att anta ändringar av lagen om vittnesskydd.

17.

Europaparlamentet är fortsatt oroat över att korruption kvarstår som ett allvarligt problem och att korruptionsbekämpningen undergrävs genom politisk inblandning. Parlamentet betonar att det behövs en stark politisk vilja för åtgärder mot korruption, tillsammans med ökat oberoende för polisen, åklagarmyndigheterna och den statliga kommissionen för förebyggande av korruption. Parlamentet efterlyser ökad insyn i hur medlemmarna av den ovannämnda kommissionen väljs och utnämns och att det säkerställs att detta baseras på meriter. Parlamentet yrkar i brådskande ordning på insatser som ska säkerställa att intressekonflikter effektivt förebyggs och beivras, samt på ett trovärdigt arbete mot korruption på höga poster, inklusive genomförandet av den rättsliga ramen för att skydda visselblåsare, i linje med europeiska normer, de brådskande reformprioriteringarna och Venedigkommissionens rekommendationer. Parlamentet uppmanar återigen oberoende organisationer i det civila samhället och medierna att avslöja korruption och stödja oberoende och opartiska utredningar och rättegångar. Parlamentet ber myndigheterna att stödja ombudsmannens arbete med tillräcklig personal och budgetåtgärder.

18.

Europaparlamentet ser med oro på att mediernas, politikernas och regeringens verksamhet slås samman, särskilt när det gäller offentliga utgifter. Parlamentet fördömer eftertryckligen de olagliga förbindelserna i form av ekonomiska och politiska kopplingar och släktband när det gäller offentliga utgifter. Parlamentet uppmanar regeringen att anta lagstiftning som reglerar intressekonflikter och offentliggör information om högt uppsatta statstjänstemäns tillgångar som en ytterligare korruptionsbekämpande åtgärd.

19.

Europaparlamentet välkomnar att det nu finns en lagstiftningsram mot organiserad brottslighet, samt strategier för detta ändamål. Parlamentet välkomnar avvecklingen av kriminella nätverk och vägar med anknytning till människohandel och narkotikahandel och efterfrågar ytterligare ansträngningar i kampen mot den organiserade brottsligheten, och uppmuntrar till ännu bättre samarbete mellan de brottsbekämpande organen både inom landet och med grannländerna, och till att domstolarna ska få förstärkta befogenheter och resurser. Parlamentet anser det avgörande med en vidareutveckling av brottsbekämpningskapaciteten för utredning av ekonomiska brott och beslagtagande av tillgångar.

20.

Europaparlamentet sätter värde på de fortsatta insatserna mot islamisk radikalisering och utländska terroriststridande. Parlamentet välkomnar antagandet av strategin för bekämpning av terrorism 2013–2019, där det också ingår definitioner av våldsbejakande extremism, radikalisering, förebyggande och återintegrering. Parlamentet vill att strategin ska genomföras med hjälp av att säkerhetsorgan och organisationer i det civila samhället, religiösa ledare, lokalsamhällen och andra statliga institutioner på området utbildning, hälso- och sjukvård och socialtjänst, samarbetar mera för att ta itu med de olika stadierna av radikalisering och tar fram verktyg för återintegrering och rehabilitering, och yrkar dessutom på att säkerhetstjänsterna ska fortsätta sin övervakning av återvändande utländska stridande samt på en vederbörlig återintegrering av dem i samhället och ett fortlöpande informationsutbyte med EU:s och grannländernas myndigheter.

21.

Europaparlamentet oroas över signalerna från organisationer i det civila samhället om att deras verksamhetsomgivning har försämrats. Parlamentet är fortsatt oroat över att organisationer i det civila samhället samt utländska representanter utsätts för radikala offentliga angrepp från politiker och medier. Parlamentet erkänner och uppmuntrar den viktiga roll som organisationerna i det civila samhället spelar för övervakningen av, stödet till och förbättringen av demokratiska processer, också valprocessen, samt för att säkerställa att det finns kontrollinstanser. Parlamentet oroar sig över det begränsade engagemanget från myndighetshåll och det otillräckliga samarbetet med organisationer i det civila samhället på alla nivåer. Parlamentet understryker vikten av en regelbunden och konstruktiv dialog med det civila samhällets organisationer och ett regelbundet och konstruktivt samarbete med dem, och uppmanar med kraft de behöriga myndigheterna att låta organisationer i det civila samhället medverka vid det politiska beslutsfattandet på ett regelbundet och strukturerat sätt. Parlamentet uppmanar myndigheterna att inte diskriminera det civila samhällets organisationer på grunder såsom politisk tillhörighet, religiös åskådning eller etnisk sammansättning. Parlamentet anser att mötes- och föreningsfrihet inte ska nekas någon grupp utan allvarliga skäl.

22.

Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att återuppta den avbrutna folkräkningen, som skulle kunna ge tillförlitlig befolkningsstatistik som kan ligga till grund för statliga utvecklingsprogram och lämplig budgetplanering.

23.

Europaparlamentet påminner regeringen och de politiska partierna om deras ansvar för att, i lagstiftningen och i praktiken, skapa en kultur som kännetecknas av inkludering och tolerans. Parlamentet välkomnar antagandet av den nationella strategin för jämlikhet och icke-diskriminering för perioden 2016–2020. Parlamentet oroar sig för om kommissionen för skydd mot diskriminering verkligen är opartisk och oberoende, och efterfrågar öppna urvalsförfaranden för dess medlemmar. Parlamentet fördömer än en gång hatpropaganda mot grupper som utsätts för diskriminering. Parlamentet oroar sig över den fortsatta intoleransen mot, diskrimineringen av och angreppen på homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer), och upprepar sin begäran om att lagen mot diskriminering ska anpassas till EU:s regelverk när det gäller diskriminering på grund av sexuell läggning. Parlamentet understryker än en gång behovet att motverka fördomar mot och diskriminering av romer och att underlätta romernas integration och tillträde till utbildningsväsendet och arbetsmarknaden. Parlamentet oroar sig över de omänskliga fysiska förhållandena och överbeläggningen i fängelser, trots att fångvården fått avsevärt ökad budget. Parlamentet uppmanar till respekt för ombudsmannens rekommendationer.

24.

Europaparlamentet efterlyser ytterligare insatser för att främja jämställdhet och öka kvinnors deltagande i det politiska livet och arbetslivet, förbättra deras socioekonomiska situation och stärka kvinnors rättigheter på det hela taget. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att förbättra genomförandet av lagen om lika möjligheter, att vidta åtgärder mot att kvinnor är underrepresenterade på viktiga beslutsfattarposter på alla nivåer, och att stärka de institutionella mekanismernas jämställdhetsfrämjande effektivitet. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att i budgeten anslå tillräckliga resurser för genomförandet av den ovannämnda lagen. Parlamentet oroar sig över att kvinnor inte har tillgång till vissa grundläggande hälso- och sjukvårdstjänster, samt över den fortsatt höga spädbarnsdödligheten.

25.

Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringen att vidta åtgärder för att se över lagen om förebyggande av och skydd mot våld i hemmet och andra relevanta lagar för att tillhandahålla lämpligt skydd till alla offer för våld i hemmet och könsrelaterat våld, och att förbättra stödtjänsterna för offer för våld i hemmet, också i form av ett tillräckligt antal skyddade boenden. Parlamentet uppmanar ytterligare regeringen att se till att fall av våld i hemmet grundligt utreds och att förövarna lagförs, samt att fortsätta arbeta för ökad medvetenhet om våld i hemmet.

26.

Europaparlamentet upprepar att det fortfarande råder ett ömtåligt läge mellan folkgrupperna, och uppmanar med kraft alla politiska partier och organisationer i det civila samhället att aktivt verka för ett inkluderande och tolerant samhälle med etnisk, kulturell och religiös mångfald, samt att stärka samexistensen och dialogen. Parlamentet anser att särskilda åtgärder krävs för att skapa social sammanhållning mellan de olika etniska, nationella och religiösa grupperna. Parlamentet påminner regeringen och partiledarna om deras åtagande att till fullo genomföra Ohrid-ramavtalet på ett inkluderande och öppet sätt, att utan ytterligare dröjsmål slutföra den översyn av det som redan borde ha gjorts, inklusive de politiska rekommendationerna, och att säkerställa lämpliga budgetmedel för genomförandet av det. Parlamentet fördömer alla anspråk på återförening av territorier utanför landets gränser och alla försök att splittra olika sociala grupper. Parlamentet betonar vikten av att omedelbart påbörja den sedan länge väntade folkräkningen.

27.

28.

Europaparlamentet upprepar att myndigheterna och det civila samhället bör vidta lämpliga åtgärder för att åstadkomma en historisk försoning och därmed överbrygga klyftorna mellan och inom olika etniska och nationella grupper, inbegripet medborgare av bulgariskt ursprung.

29.

Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringen att skicka tydliga signaler till allmänheten och medierna om att diskriminering på grund av nationell identitet inte accepteras i landet, inte heller inom rättssystemet, i medierna eller när det gäller sysselsättning och sociala möjligheter. Parlamentet understryker betydelsen av dessa åtgärder för integrering av de olika etniska grupperna, samt för landets stabilitet och europeiska integration.

30.

Europaparlamentet uppmanar myndigheterna att återfå den jugoslaviska underrättelsetjänstens relevanta arkiv från Serbien. Parlamentet anser att en öppen hantering av det totalitära förflutna, vilket bland annat innebär att underrättelsetjänstens arkiv öppnas, är ett steg i riktning mot ytterligare demokratisering, ansvarsskyldighet och institutionell styrka.

31.

Europaparlamentet betonar på nytt vikten av fria och oberoende medier, som är ett av EU:s grundläggande värden och en hörnsten i varje demokrati. Parlamentet fortsätter oroa sig över yttrande- och mediefriheten, liksom över förekomsten av hatpropaganda, fallen av skrämseltaktik och självcensur, och den systeminbyggda politiska inblandningen i och påtryckningarna från politiskt håll på redaktionspolitiken samt bristen på undersökande, objektiv och exakt rapportering, liksom också obalanserad rapportering om regeringens verksamhet. Parlamentet upprepar sitt krav på att en mångfald av synpunkter ska få komma fram i rapporteringen i de tongivande medierna, i synnerhet hos radio- och tv-verksamheten i allmänhetens tjänst.

32.

Europaparlamentet uppmanar den nya regeringen att säkerställa att fall av skrämseltaktik eller våld mot journalister förebyggs och vederbörligen utreds och att de ansvariga ställs inför rätta. Parlamentet understryker att radio- och tv-verksamheten i allmänhetens tjänst måste präglas av hållbarhet och politiskt och ekonomiskt oberoende för att säkerställa dess ekonomiska och redaktionella frihet, liksom också rätten till opartisk information. Parlamentet efterlyser organ som ska företräda alla mediers intressen, och vill att det inrättas en yrkesmässig uppförandekod som godtas av både offentliga och privata medier. Parlamentet uppmuntrar till gemensamt arbete mellan statliga tjänstemän, det civila samhällets organisationer och journalistorganisationer om mediereformen.

33.

Europaparlamentet är fortsatt oroat över att den politiska situationen utgör en allvarlig risk för Makedoniens ekonomi, och över att det inte går särskilt bra med verkställandet av avtal, liksom över den informella ekonomins omfattning och svårigheterna med att få tillgång till finansiering. Parlamentet betonar att den omfångsrika dolda ekonomin är ett svårt hinder för företagen, och att det behöver vidtas åtgärder för att stärka konkurrenskraften och främja sysselsättningsskapandet i den privata sektorn, samt uppmanar de behöriga myndigheterna att också ta itu med frågan om rättsväsendets effektivitet.

34.

Europaparlamentet välkomnar upprätthållandet av makroekonomisk stabilitet, minskningen av arbetslösheten och regeringens fortsatta engagemang till förmån för tillväxt- och sysselsättningsfrämjande genom marknadsbaserad ekonomisk politik, men oroar sig över om statsskulden är hållbar, liksom över den fortsatt höga arbetslösheten och det mycket låga arbetsmarknadsdeltagandet, särskilt bland ungdomar, kvinnor och personer med funktionsnedsättning. Parlamentet uppmanar dessutom med kraft de behöriga myndigheterna att ge sig i kast med långtidsarbetslösheten och strukturarbetslösheten, att främja samarbete inom den ekonomiska politiken, att bättre avpassa utbildningen efter arbetsmarknadens krav och att ta fram en målinriktad strategi för bättre arbetsmarknadsintegrering av ungdomar och kvinnor. Parlamentet oroar sig över utflyttningen av högutbildade unga yrkespersoner och uppmanar med kraft regeringen att utveckla program som gör det möjligt för högutbildade unga yrkespersoner att återvända och delta i de politiska processerna och beslutsprocesserna. Parlamentet efterlyser åtgärder till förmån för bättre budgetdisciplin och öppenhet, samt för en ökning av kapaciteten för budgetplanering, och uttalar sitt stöd för principen om en balanserad budget. Parlamentet noterar att ett tillförlitligt och förutsägbart regelverk för företag leder till ökad makroekonomisk stabilitet och tillväxt. Parlamentet efterlyser ett ordentligt samråd med alla intressenter i detta avseende.

35.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts med att modernisera transport-, energi- och telekommunikationsnäten, särskilt de ansträngningar som gjorts för att slutföra korridor X (2). Med tanke på järnvägarnas stora betydelse för att skapa ett hållbart transportsystem välkomnar parlamentet regeringens avsikt att upprusta befintliga eller anlägga nya järnvägar från Skopje till grannländernas huvudstäder och efterlyser större framsteg, i synnerhet för att slutföra järnvägs- och vägförbindelserna inom korridor VIII (3).

36.

Europaparlamentet berömmer de goda förberedelserna på området elektronisk kommunikation och informationssamhället. Parlamentet efterlyser ytterligare framsteg på området it-säkerhet och understryker behovet av att utveckla och anta en nationell strategi för it-säkerhet för att öka motståndskraften mot it-angrepp och it-incidenter.

37.

Europaparlamentet oroar sig över de avsevärda bristerna på miljöns område, framför allt när det gäller industriell förorening och luft- och vattenförorening. Parlamentet noterar att den nuvarande situationen för vattenförsörjningssystemet i allmänhet är bristfällig, vilket leder till stora förluster av vatten och problem med vattenkvaliteten. Parlamentet betonar behovet av att utveckla och genomföra en hållbar avfallspolitik och en heltäckande politik och strategi för klimatåtgärder, som ska motsvara EU:s ram för 2030 för klimatpolitik, samt att Parisavtalet om klimatförändringar måste ratificeras och genomföras.

38.

Europaparlamentet välkomnar landets konstruktiva roll inom det regionala samarbetet, särskilt inom sexpartsinitiativet för västra Balkan och agendan för konnektivitet. Parlamentet noterar dock att kopplingarna mellan transport- och energiinfrastrukturerna och de regionala grannskapsområdena och anslutningen till det transeuropeiska transportnätverket fortfarande är begränsade. Parlamentet välkomnar framstegen med försörjningstryggheten liksom på området förbindelseledningar för elöverföring och gasförbindelser. Parlamentet noterar det avtal som tecknats med länderna på västra Balkan om utveckling av en regional elmarknad, och framhåller behovet av framsteg med öppnandet av elmarknaden samt av att utveckla konkurrensen på gas- och elmarknaden, i riktning mot en uppdelning av försörjningsföretag i linje med EU:s tredje energipaket. Parlamentet efterfrågar omfattande förbättringar av energieffektiviteten, produktionen av förnybar energi och kampen mot klimatförändringarna, och vill att Parisavtalet om klimatförändringar ratificeras.

39.

Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att stärka förvaltnings- och finansieringskapaciteten för att säkerställa ett öppet, effektivt och ändamålsenligt system för offentlig upphandling och förhindra eventuella oegentligheter, omsätta EU-medel i praktisk handling som sig bör och i rätt tid, och att samtidigt ge ingående regelbundna rapporter om programplaneringen och användningen av gemenskapens medel. Parlamentet noterar med oro att kommissionen än en gång minskat det ekonomiska föranslutningsstödet med omkring 27 miljoner euro som en följd av ett bristande politiskt åtagande om att få till stånd reformer inom förvaltningen av de offentliga finanserna. Parlamentet uppmanar kommissionen att i sina rapporter ta med information om föranslutningsstöd till landet, framför allt föranslutningsstödet till genomförandet av viktiga prioriteringar och relevanta projekt.

40.

Europaparlamentet berömmer landet för dess konstruktiva roll och samarbete, och dess oerhörda insatser, för att bemöta de utmaningar som migrationskrisen innebär, varmed landet bidragit avsevärt till säkerheten och stabiliteten i EU. I detta avseende uppmanar parlamentet kommissionen att förse landet med alla nödvändiga verktyg för att mildra krisen. Parlamentet rekommenderar ytterligare åtgärder i enlighet med internationell humanitär rätt för att förbättra landets asylsystem, säkerställa att det finns den kapacitet som behövs för att förhindra och bekämpa människohandel och smuggling av migranter, inklusive samarbetsavtal med grannländerna om brottsbekämpning, och säkerställa en effektiv gränsförvaltning.

41.

Europaparlamentet noterar att landet ligger utmed den så kallade västra Balkan-rutten och att cirka 600 000 flyktingar och migranter, inklusive utsatta grupper såsom barn och äldre, hittills har rest genom landet på sin väg mot Europa. Parlamentet uppmanar med kraft landets myndigheter att se till att migranter och flyktingar som ansöker om asyl i landet eller som reser genom dess territorium behandlas i enlighet med internationell rätt och EU-rätt, inbegripet 1951 års flyktingkonvention och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt migrationssamarbete med samtliga länder på västra Balkan för att se till att europeiska och internationella regler och standarder följs.

43.

Europaparlamentet understryker vikten av regionalt samarbete som ett verktyg för att driva på processen mot EU-integration och berömmer landets konstruktiva insatser och proaktiva bidrag för att främja bilaterala förbindelser med alla länder i regionen.

44.

Europaparlamentet anser att regionalt samarbete är en väsentlig del i processen för anslutning till EU, som kan skapa stabilitet och välstånd i regionen och bör vara en prioriterad fråga för regeringen. Parlamentet välkomnar landets fortsatt konstruktiva roll och proaktiva bidrag för att främja det bilaterala, regionala och internationella samarbetet, liksom också landets deltagande i den civila och militära krishanteringen, och berömmer den allt större uppslutningen bakom EU:s utrikespolitik (73 %). Parlamentet uppmanar de makedoniska myndigheterna att även anpassa sig efter EU:s sanktioner mot Ryssland efter den olagliga annekteringen av Krimhalvön. Parlamentet upprepar vikten av att förhandlingarna om ett avtal om vänskap och god grannsämja med Bulgarien slutförs. Parlamentet uppmanar myndigheterna att respektera de politiska, sociala och kulturella rättigheterna för de av landets medborgare som betraktar sig som bulgarer.

45.

Europaparlamentet förespråkar att det inrättas gemensamma expertkommittéer om historia och utbildning tillsammans med grannländerna, för att bidra till en objektiv och faktabaserad tolkning av historien, stärka det akademiska samarbetet och främja positiva attityder gentemot grannländerna bland ungdomar.

46.

Europaparlamentet välkomnar de konkreta resultaten av det grekiska initiativet om förtroendeskapande åtgärder mellan landet i fråga och Grekland, vilket skulle kunna bidra till bättre förståelse och starkare bilaterala förbindelser, genom att bana väg för en ömsesidigt acceptabel lösning på namnfrågan, och erkänner att det tagits positiva steg på väg mot ett genomförande av det. Parlamentet understryker vikten av att undvika utspel och kontroversiella handlingar och uttalanden som kan inverka negativt på de goda grannförbindelserna. Parlamentet upprepar med kraft sin uppmaning till vice ordföranden/den höga representanten och till kommissionen att utveckla nya initiativ för att övervinna de kvarstående meningsskiljaktigheterna, samt att i samarbete med de bägge länderna och FN:s särskilda representant verka för en ömsesidigt acceptabel lösning i namnfrågan och att rapportera till parlamentet om detta.

47.

Europaparlamentet välkomnar verksamheterna inom ramen för Berlinprocessen, som visar på ett starkt politiskt stöd för ett europeiskt perspektiv hos länderna på västra Balkan. Parlamentet påpekar vikten av denna process för främjandet av den ekonomiska utvecklingen i länderna i regionen genom investeringar i viktiga nätverk och i bilaterala projekt inom områdena infrastruktur, ekonomi och sammankopplingsmöjligheter. Parlamentet upprepar vikten av ett aktivt deltagande i de regionala ungdomsrelaterade initiativen, till exempel den regionala byrån för ungdomssamarbete för västra Balkan. Parlamentet välkomnar inrättandet av fonden för västra Balkan och uppmanar med kraft kommissionen att ta hänsyn till de initiativ och projekt som föreslås.

48.

Europaparlamentet berömmer landet för dess ordförandeskap i centraleuropeiska initiativet, där tyngdpunkten under 2015 förlagts till ekonomiskt samarbete och affärsmöjligheter, infrastruktur och allmän ekonomisk utveckling, inklusive landsbygdsutveckling och turism, liksom på att skapa kontakter mellan olika makroregioner.

49.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, vice ordföranden/den höga representanten, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till landets regering och parlament.

(1) EUT L 84, 20.3.2004, s. 13.

(2) Korridor X är en av de gränsöverskridande europeiska transportkorridorerna och går från Salzburg i Österrike till Thessaloniki i Grekland.

(3) Korridor VIII är en av de gränsöverskridande europeiska transportkorridorerna och går från Durrës i Albanien till Varna i Bulgarien. Den går även genom Skopje.

18.9.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 331/100

P8_TA(2017)0265

Läget i genomförandet av hållbarhetspakten i Bangladesh

Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2017 om det aktuella läget avseende tillämpningen av överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh (Bangladesh Sustainability Compact) (2017/2636(RSP))

(2018/C 331/13)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sin resolution av den 26 november 2015 om yttrandefriheten i Bangladesh (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 29 april 2015 om den andra årsdagen av Rana Plaza-byggnadens kollaps och läget för överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh (Bangladesh Sustainability Compact) (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 18 september 2014 om människorättskränkningar i Bangladesh (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 27 april 2017 om EU:s flaggskeppsinitiativ för klädsektorn (4),

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bangladesh, särskilt resolutionerna av den 16 januari 2014 (5), 21 november 2013 (6) och 14 mars 2013 (7),

—	med beaktande av sina resolutioner av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal (8) och om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal (9),

—	med beaktande av sina resolutioner av den 6 februari 2013 om företagens sociala ansvar: ett ansvarstagande, transparent och ansvarsfullt affärstänkande och en hållbar tillväxt (10), och om företagens sociala ansvar: att arbeta för samhällets intressen och för hållbar återhämtning för alla (11),

—	med beaktande av arbetsdokumentet av den 24 april 2017 från kommissionens avdelningar Sustainable garment value chains through EU development action (SWD(2017)0147),

—	med beaktande av kommissionens meddelande En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar (COM(2011)0681) och av resultaten av det offentliga samrådet om kommissionens arbete med inriktning av sin politik för företagens sociala ansvar efter 2014,

—	med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om en ny framåtblickande och innovativ strategi för handel och investeringar (12),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2015Handel för alla – Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497),

—	med beaktande av samarbetsavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Folkrepubliken Bangladesh om partnerskap och utveckling,

—	med beaktande av överenskommelsen om godtagbarhet för den kontinuerliga förbättringen av arbetstagares rättigheter och fabrikssäkerhet inom industrin för konfektionsvaror och stickade klädesplagg i Bangladesh,

—	med beaktande av kommissionens tekniska lägesrapporter från juli 2016 och av den 24 april 2015 inom ramen för överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh,

—	med beaktande av rapporten av den 23 januari 2017 från utskottet för internationell handel till följd av den tillfälliga delegationens besök i Bangladesh (Dhaka) den 15–17 november 2016,

—	med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) program ”Better Work Bangladesh”, som lanserades i oktober 2013,

—	med beaktande av rapporten från ILO:s trepartsuppdrag på hög nivå och iakttagelserna från 2017 från ILO:s expertkommitté om tillämpningen av konventioner och rekommendationer avseende konventionerna 87 och 98,

—	med beaktande av den särskilda punkten i rapporten från kommittén om tillämpning av normer vid ILO:s konferens från 2016,

—	med beaktande av det klagomål som lämnades in 2017 till ILO:s kommitté för föreningsfrihet om regeringens tillslag mot konfektionsarbetare i Ashulia i december 2016 och det klagomål som lämnades in till innehavarna av särskilda FN-mandat, också detta om tillslaget i Ashulia,

—	med beaktande av FN:s Johannesburgsförklaring om hållbar konsumtion och produktion för främjandet av den sociala och ekonomiska utvecklingen,

—	med beaktande av Unctads investeringspolitiska ram för hållbar utveckling (2015),

—	med beaktande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, som fastställer ett ramverk för både regeringar och företag att skydda och respektera mänskliga rättigheter, och som antogs av FN:s råd för mänskliga rättigheter i juni 2011,

—	med beaktande av FN:s Global Compact-initiativ om mänskliga rättigheter, arbetsnormer, miljö och korruptionsbekämpning,

—	med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag:

—	med beaktande av den kvartalsvisa rapporten om framstegen med saneringsarbetet i konfektionsfabrikerna inom ramen för Bangladesh-avtalet av den 31 oktober 2016,

—	med beaktande av frågan till kommissionen om läget för genomförandet av överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh (O-000037/2017 – B8-0217/2017),

—	med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för internationell handel,

—	med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Bangladesh har blivit världens näst största producent av kläder och textilbranschen står för nästan 81 % av landets totala export. 60 % av de kläder som produceras i Bangladesh går till EU, som är landets huvudsakliga exportmarknad.

Konfektionsindustrin sysselsätter för närvarande 4,2 miljoner människor i inte mindre än 5 000 fabriker och försörjer indirekt 40 miljoner människor – ungefär en fjärdedel av landets befolkning. Konfektionsindustrin har i hög grad bidragit till att minska fattigdomen och till att ge kvinnor ökat inflytande. Kvinnor, framför allt på landsbygden, utgör 80 % av arbetstagarna inom konfektionsindustrin i Bangladesh. 80 % av arbetstagarna är dock fortfarande sysselsatta inom den informella sektorn. Den komplexa leveranskedjan för kläder och dess låga transparensnivå underlättar brott mot de mänskliga rättigheterna och ökar exploateringen. Minimilönen inom konfektionsindustrin ligger kvar under Världsbankens fattigdomsgräns.

Jämställdhet är en drivkraft för utveckling. Kvinnors rättigheter omfattas av de mänskliga rättigheterna. I artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs tydligt att unionen ”I all sin verksamhet ska […] syfta till att undanröja bristande jämställdhet mellan kvinnor och män och att främja jämställdhet mellan dem” och EU har därför en skyldighet att tillämpa jämställdhetsintegrering i all politik och säkerställa att män och kvinnor får samma fördelar från sociala förändringar, ekonomisk tillväxt och skapandet av anständiga arbetstillfällen och att man på så sätt kan utrota diskriminering och främja respekt för kvinnors rättigheter i världen.

Cirka 10 % av arbetskraften inom konfektionsindustrin är sysselsatt inom industriella frizoner för bearbetning på export. Arbetsrätten i dessa frizoner ger inte arbetstagarna tillräckliga grundläggande rättigheter jämfört med övriga arbetstagare i Bangladesh. En omfattande utvidgning av de industriella frizonerna för bearbetning på export planeras.

EU:s generösa ensidiga handelsförmåner inom ramen för initiativet ”allt utom vapen” för de minst utvecklade länderna (MUL), som fastställs i EU:s förordning om det allmänna preferenssystemet och beviljar tullfritt tillträde för textilier från Bangladesh enligt flexibla ursprungsregler, har i hög grad bidragit till landets betydande klädexport och sysselsättningstillväxt.

Dessa handelsförmåner baseras på EU:s princip om att främja rättvis och fri handel, och innebär därför att EU kan upphäva förmåner enligt det allmänna preferenssystemet i de mest allvarliga fallen av människorättskränkningar på grundval av artikel 19.1 a i kapitel V i förordningen om det allmänna preferenssystemet, där det fastställs att förmånsbehandlingen får upphävas tillfälligt av olika skäl, bland annat allvarligt och systematiskt åsidosättande av principerna i de konventioner som förtecknas i del A i bilaga VIII, däribland ILO:s åtta grundläggande konventioner.

G.	På grundval av dessa bestämmelser inledde kommissionen och Europeiska utrikestjänsten i början av 2017 en förstärkt dialog om arbetstagarrättigheter och mänskliga rättigheter för att säkra bättre efterlevnad av principerna i dessa konventioner.

ILO ägnade Bangladesh en särskild punkt i rapporten från kommittén om tillämpning av normer vid ILO:s konferens 2016, där man förklarade att landet allvarligt bryter mot sina skyldigheter enligt konvention 87 (föreningsfrihet). ILO rapporterade 2015 att 78 % av ansökningarna om registrering av fackföreningar avslogs på grund av en kombination av fientlighet mot fackföreningar från fabriksdirektörernas och vissa politikers sida och en administrativ oförmåga att registrera dem.

Enligt flera rapporter har hundratals konfektionsarbetare dött i olika fabriksbränder i Bangladesh sedan 2006, för vilka många skyldiga fabriksägare och fabriksdirektörer tyvärr aldrig har lagförts. Man beräknar att cirka 11 700 arbetstagare drabbas av dödsolyckor och ytterligare 24 500 dör av arbetsrelaterade sjukdomar inom alla sektorer varje år.

J.	Den nuvarande minimilönen på 5 300 takas (BDT) eller 67 USD per månad har inte ökat sedan 2013 och kommittén för minimilönen har inte sammankallats.

Sedan den 21 december 2016 har myndigheterna i Bangladesh, till följd av strejker och demonstrationer bland konfektionsarbetare som kräver högre löner, godtyckligt gripit och frihetsberövat minst 35 fackföreningsledare eller advokater, stängt ned fackföreningar och frivilligorganisationer eller satt dem under polisbevakning, samt avskedat eller stängt av 1 600 arbetstagare från arbetet på grund av att de protesterat mot de låga lönerna inom klädsektorn.

L.	Bangladesh rankas som nummer 145 av 177 länder i indexet för transparens. Korruptionen är utbredd i den globala leveranskedjan inom klädsektorn och omfattar såväl den politiska klassen som de lokala myndigheterna.

Ett antal lovande initiativ som leds av den privata sektorn, såsom Bangladesh-avtalet om brand- och byggnadssäkerhet (nedan kallat Bangladesh-avtalet) har bidragit på ett relativt positivt sätt till att förbättra standarderna i leveranskedjan och arbetstagarnas säkerhet under de senaste 20 åren, genom att stärka arbetstagarnas rättigheter i leveranskedjan inom klädsektorn.

I slutsatserna från flera successiva översyner av överenskommelsen om godtagbarhet under 2014, 2015 och 2016 konstaterar man att myndigheterna i Bangladesh har gjort konkreta framsteg inom vissa områden, och man bekräftar överenskommelsens bidrag till att i viss mån förbättra hälsa och säkerhet i fabrikerna och arbetsförhållandena inom konfektionsindustrin. Framsteg avseende arbetstagarnas rättigheter har varit en större utmaning och inga avsevärda framsteg har konstaterats under de senaste åren på detta område. Enligt ILO har misslyckandet med att ändra och genomföra den bangladeshiska arbetslagen från 2013 lett till allvarliga hinder för utövandet av rätten till föreningsfrihet och registreringen av fackföreningar, särskilt inom konfektionsindustrin i industriella frizoner för bearbetning på export. Arbetstagare inom de industriella frizonerna har nekats rätten att ansluta sig till fackföreningar.

Efter katastrofen har det varit rekordhög efterfrågan från europeiska konsumenter efter mer information om produkternas ursprung och under vilka förhållanden de har tillverkats. Europeiska medborgare har ingett otaliga framställningar och ordnat kampanjer med krav på att klädmärkena ska ta ett ökat ansvar för att se till att deras produkter tillverkas på ett etiskt sätt.

Ansvarsfullt företagande i Bangladesh – främst en nationell uppgift

Europaparlamentet betonar att Bangladesh, trots de imponerande resultaten när det gäller tillväxt och utveckling under de senaste åren, måste göra betydande insatser på lång sikt för att uppnå en hållbar och mer inkluderande ekonomisk tillväxt. Parlamentet understryker att strukturreformer är avgörande för en ökning av produktiviteten, ytterligare diversifiering av exporten, social rättvisa, arbetstagares rättigheter, miljöskydd och bekämpning av korruption.

Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs regering att ge högsta prioritet åt att öka sitt engagemang för att förbättra säkerheten, arbetsförhållandena och arbetstagarnas rättigheter i konfektionsindustrin, att förbättra genomförandet av lagstiftningen om byggnads- och fabrikssäkerhet, att fortsätta att anskaffa offentlig finansiering för yrkesinspektion, att fortsätta att rekrytera och utbilda fler fabriksinspektörer, att göra det möjligt att minska omsättningen av yrkesinspektörer, att upprätta en årlig arbetsplan för uppföljning av inspektionerna i fabriker som är föremål för sanering och att utvidga byggnads- och fabriksinspektionerna till andra sektorer.

Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs regering att ändra 2013 års arbetslag för att på ett effektivt sätt hantera frågan om föreningsfrihet och rätt till kollektivförhandlingar, främja den sociala dialogen, säkerställa en snabb och icke godtycklig registrering av fackföreningar, säkra en effektiv utredning och lagföring av påstådd diskriminering på grund av fackligt engagemang och otillbörlig praxis på arbetsmarknaden, säkerställa att arbetsrätten till fullo överensstämmer med internationella normer, framför allt med ILO-konventionerna nr 87 och 98 om föreningsfrihet och rätten till kollektivförhandlingar, och att den faktiskt genomförs. Parlamentet uppmanar dessutom bestämt regeringen att se till att lagstiftningen om industriella frizoner för bearbetning på export möjliggör full föreningsfrihet i enlighet med samma internationella normer och att aktivt och brådskande utreda all diskriminering på grund av fackligt engagemang.

Europaparlamentet uppmanar bestämt Bangladeshs regering, branschorganisationer och fabriksägare att sanera alla exportinriktade konfektionsfabriker och att säkerställa reparationer och andra uppföljningsåtgärder efter inspektioner utförs och övervakas på ett transparent sätt av relevanta offentliga myndigheter, samt konstaterar nyttan av de medel som givare har mobiliserat och betydelsen av ett effektivt ekonomiskt stöd.

Europaparlamentet uppmanar bestämt Bangladeshs regering att omedelbart sammankalla kommittén för minimilönen och införa kortare intervaller mellan lönerevisionerna.

Initiativ inom den privata sektorn – effektivt och värdefullt bidrag

Europaparlamentet uppmanar internationella varumärken och detaljhandelskoncerner liksom den privata sektorn i Bangladesh att fortsätta sitt engagemang för att säkra att arbetsrätten respekteras och att genomföra åtgärder inom ramen för företagens sociala ansvar, samt att förbättra sin praxis i fråga om ansvarsfulla affärsmetoder, däribland säkerställa anständiga arbetsförhållanden för Bangladeshs konfektionsarbetare, och främja tillhandahållandet av transparent information om vilka fabriker som producerar varorna och samordningsmekanismer mellan relevanta initiativ. Parlamentet uppmanar de globala detaljhandelskoncernerna och varumärkena att fortsatta arbetet för att anta en enhetlig uppförandekod för fabriksinspektioner i Bangladesh.

Europaparlamentet betonar de resultat som uppnåtts av den privata företagssektorn i samarbete med Bangladeshs regering och internationella organisationer i landet genom avtalet om brand- och byggnadssäkerhet. Parlamentet konstaterar dock att trots de framsteg som gjorts när det gäller brand- och byggnadssäkerhet är parterna i Bangladesh-avtalet fortfarande bekymrade över det långsamma genomförandet av åtgärder för att lösa kritiska säkerhetsproblem. Parlamentet uppmanar parterna i Bangladesh-avtalet att förlänga sitt engagemang inom avtalet för ytterligare en period på fem år innan det nuvarande avtalet löper ut den 12 maj 2018. Parlamentet uppmanar Bangladeshs regering och det bangladeshiska näringslivet att erkänna nyttan av de bangladeshiska detaljhandlarnas engagemang inom ramen för Bangladesh-avtalet och att stödja en förlängning av parternas mandat i Bangladesh.

Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs regering och den privata sektorn att fullfölja initiativ som syftar till ekonomisk kompensation och rehabilitering av offren, att utveckla en effektiv strategi för återanställning och erbjuda stöd till entreprenörskap och försörjningsmöjligheter.

EU och det internationella samfundet – gemensamt ansvar

Europaparlamentet stöder uppföljningen av överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh och kommissionens och Europeiska utrikestjänstens förstärkta dialog om arbetstagarrättigheter och mänskliga rättigheter med Bangladesh för att uppnå bättre efterlevnad av principerna i de konventioner som förtecknas i förordningen om det allmänna preferenssystemet.

10.

Europaparlamentet stöder kommissionens undersökning av möjligheterna till ett EU-övergripande initiativ inom klädsektorn, där frivilliga initiativ och strikta uppförandekoder ska vara huvudprinciper. Parlamentet tar del av kommissionens arbetsdokument av den 24 april 2017Sustainable garment value chains through EU development action, och upprepar sin uppmaning till kommissionen att inte enbart att lägga fram detta arbetsdokument utan att också inbegripa en möjlighet till bindande lagstiftning om tillbörlig aktsamhet. Parlamentet betonar dessutom att samordning, informationsdelning, utbyte av bästa praxis och åtaganden från regeringarna att införa lämpliga ramvillkor kan bidra till ökad effektivitet för initiativ inom den offentliga och privata värdekedjan samt bidra till positiva resultat om hållbar utveckling. Parlamentet understryker vikten av att öka medvetenheten bland konsumenterna för att öka transparensen och stödja insatserna för bättre arbets- och miljöstandarder, produktsäkerhet och hållbar konsumtion.

11.

Europaparlamentet anser att överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh, i vilken EU är en av de främsta aktörerna, skulle kunna utgöra basen för utformningen av andra liknande partnerskapsåtgärder med tredjeländer. Parlamentet uppmanar EU att fullfölja och fördjupa sitt samarbete på internationell nivå i fråga om hållbar utveckling och företagens sociala ansvar med organisationer såsom ILO, OECD och FN.

12.

Europaparlamentet stöder de insatser som gjorts av FN:s öppna arbetsgrupp i syfte att utarbeta en bindande FN-konvention om företag och mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att aktivt delta i dessa förhandlingar.

13.

Europaparlamentet understryker att om man inte förbättrar säkerhetssituationen och systematiskt möter hoten från extremister i Bangladesh kommer detta att få direkta konsekvenser för investeringarna i landet, vilket i slutändan försvårar en långsiktig utveckling och medborgarnas liv.

Slutsatser

14.

Europaparlamentet betonar att en högkvalitativ klädsektor är av avgörande betydelse för den ekonomiska och sociala utvecklingen i Bangladesh, och att dess utvidgning har gjort det möjligt för ett stort antal arbetstagare, särskilt kvinnor, att gå över från den informella till den formella ekonomin. Parlamentet varnar för initiativ som kan leda till att europeiska och andra företag drar sig tillbaka från Bangladesh, vilket inte enbart skulle få negativa konsekvenser för landets rykte, utan framför allt för dess framtida utvecklingsmöjligheter.

15.

Europaparlamentet understryker att Bangladeshs regering, den lokala privata sektorn, det internationella samfundet och affärspartnerna tillsammans måste bidra till att säkra ett ansvarsfullt företagande som övergripande mål.

o o

16.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, Europeiska utrikestjänsten, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s råd för mänskliga rättigheter, Bangladeshs regering och parlament samt ILO:s generaldirektör.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0414.

(2) EUT C 346, 21.9.2016, s. 39.

(3) EUT C 234, 28.6.2016, s. 10.

(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0196.

(5) EUT C 482, 23.12.2016, s. 149.

(6) EUT C 436, 24.11.2016, s. 39.

(7) EUT C 36, 29.1.2016, s. 145.

(8) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 31.

(9) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 101.

(10) EUT C 24, 22.1.2016, s. 28.

(11) EUT C 24, 22.1.2016, s. 33.

(12) Antagna texter, P8_TA(2016)0299.

18.9.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 331/116

P8_TA(2017)0270

Genomförandet av Europeiska fonden för strategiska investeringar

Europaparlamentets resolution av den 15 juni 2017 om genomförandet av Europeiska fonden för strategiska investeringar (2016/2064(INI))

(2018/C 331/17)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 165 och 166 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 14,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 – Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi-förordningen) (1),

—	med beaktande av kommissionens rapport av den 31 maj 2016 till Europaparlamentet, rådet och revisionsrätten om förvaltningen av garantifonden för den europeiska fonden för strategiska investeringar 2015 (COM(2016)0353),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juni 2016 till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Europa investerar igen – Utvärdering av investeringsplanen för Europa (COM(2016)0359),

—	med beaktande av den årliga rapporten från Europeiska investeringsbanken till Europaparlamentet och rådet om EIB-gruppens finansierings- och investeringstransaktioner inom ramen för Efsi år 2015 (2),

—

med beaktande av kommissionens utvärdering i form av ett arbetsdokument (SWD(2016)0297), Europeiska investeringsbankens utvärdering av hur Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) fungerar (3), Ad-hoc-granskning av tillämpningen av förordning (EU) 2015/1017 av Ernst & Young (4) och Europeiska revisionsrättens yttrande (5),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) nr 2015/1017 vad gäller förlängningen av löptiden för Europeiska fonden för strategiska investeringar liksom införandet av tekniska förstärkningar av den fonden och Europeiska centrumet för investeringsrådgivning (COM(2016)0597),

—	med beaktande av Parisavtalet som antogs vid den 21:a konferensen med parterna i Förenta nationernas ramkonvention om klimatförändringar (UNFCCC), som hölls i Paris, Frankrike i december 2015,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande (6),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande (7),

—	med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i budgetutskottet och utskottet för ekonomi och valutafrågor, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

—	med beaktade av artikel 52 i arbetsordningen och av artikel 1.1 e i och bilaga 3 till talmanskonferensens beslut av den 12 december 2002 om förfarandet för beviljande av tillstånd att utarbeta initiativbetänkanden,

—

med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för internationell handel, budgetkontrollutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för regional utveckling och utskottet för kultur och utbildning (A8-0200/2017),

Europaparlamentet noterar det stora investeringsgapet i Europa, som kommissionen uppskattar till minst 200–300 miljarder euro per år. Mot bakgrund av detta betonar parlamentet särskilt behoven i Europa av finansiering av högriskprojekt, särskilt när det gäller finansiering till små och medelstora företag, FoU, IKT samt transport-, kommunikations- och energiinfrastruktur, som är nödvändiga för att upprätthålla ekonomisk utveckling för alla. Parlamentet är bekymrat över det faktum att de senaste uppgifterna om nationalräkenskaperna inte visar någon ökning i investeringar sedan Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) lanserades, vilket leder till farhågor om att, om inget ändras, tillväxten kommer att fortsätta att vara dämpad och arbetslösheten fortsätta att vara hög, särskilt bland ungdomar och de nya generationerna. Parlamentet betonar att en minskning av investeringsgapet, genom att skapa en miljö som leder till investeringar inom vissa strategiska områden, är avgörande för att få fart på tillväxten, bekämpa arbetslösheten, främja utvecklingen av en stark, hållbar och konkurrenskraftig industri och att uppnå EU:s långsiktiga politiska mål.

Europaparlamentet betonar den roll som Efsi har spelat för att hjälpa till att lösa problem och undanröja hinder för finansiering samt för att genomföra strategiska, omvälvande och produktiva investeringar som ger ett högt mervärde för ekonomin, miljön och samhället, för att reformera och modernisera medlemsstaternas ekonomier, för att skapa tillväxt och arbetstillfällen för vilka man inte har kunnat finna marknadslösningar trots ekonomisk genomförbarhet samt för att uppmuntra privata investeringar i EU:s alla regioner.

Europaparlamentet påminner om parlamentets roll enligt förordningen, i synnerhet när det gäller övervakning av genomförandet av Efsi. Parlamentet medger dock att det är för tidigt att slutföra en heltäckande utvärdering, baserad på resultat, av hur Efsi fungerar och dess inverkan på EU:s ekonomi, men anser att en preliminär utvärdering som baseras på omfattande data om de utvalda projekten och besluten avseende dem är avgörande för att identifiera möjliga områden där Efsi 2.0 och därefter skulle kunna förbättras. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en heltäckande bedömning så snart som denna information blir tillgänglig.

Additionalitet

Europaparlamentet påminner om att syftet med Efsi är att skapa additionalitet genom att bidra till att lösa marknadsmisslyckanden eller suboptimala investeringssituationer genom att stödja transaktioner som inte skulle ha kunnat genomföras, eller kunnat genomföras i samma utsträckning, inom ramen för unionens befintliga finansiella instrument eller genom privata källor utan inblandning av Efsi. Parlamentet noterar dock att additionalitetsbegreppet behöver tydliggöras ytterligare.

Europaparlamentet påminner om att de projekt som stöds av Efsi ska sträva efter att skapa sysselsättning, hållbar tillväxt samt territoriell och social sammanhållning i linje med de allmänna mål som anges i artikel 9 i Efsi-förordningen, men samtidigt ska betraktas som projekt som åstadkommer additionalitet om de är förknippade med en risk som motsvarar EIB:s särskilda verksamhet, enligt definitionen i artikel 16 i EIB-stadgan och EIB:s riktlinjer för kreditrisker. Parlamentet påminner om att projekt som stöds av Efsi vanligen ska ha en högre riskprofil än projekt som stöds genom EIB:s gängse transaktioner. Parlamentet understryker att EIB-projekt som medför en lägre risk än den minsta risken inom ramen för EIB:s särskilda verksamheter, också kan stödjas av Efsi endast om det krävs användning av EU-garantin för att säkerställa additionalitet.

Europaparlamentet konstaterar att medan alla projekt som godkänts enligt Efsi presenteras som ”särskilda verksamheter”, har en oberoende utvärdering funnit att vissa projekt hade kunnat finansieras utan användning av EU-garantin.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med EIB och Efsis förvaltningsstrukturer upprätta en förteckning över all EU-stödd EIB-finansiering som omfattas av kriterierna för additionalitet, och tydligt och uttömmande förklara beläggen för att projekten inte hade kunnat genomföras på annat sätt.

Europaparlamentet noterar att det kan uppstå motsättningar mellan Efsis kvalitativa och kvantitativa mål i den bemärkelsen att EIB kanske finansierar projekt som innebär en lägre risk, för vilka investerarna redan hyser intresse, för att uppfylla målet att attrahera privata investerare. Parlamentet uppmanar med eftertryck EIB och Efsis förvaltningsstruktur att tillämpa verkliga additionalitet enligt definitionen i artikel 5 i Efsi-förordningen och se till att marknadsmisslyckanden och suboptimala förhållanden åtgärdas ordentligt.

Europaparlamentet uppmanar EIB att säkerställa transparens när det gäller förvaltningen av medel och ursprunget för alla offentliga och privata bidrag och bidrag från tredje part, och tillhandahålla konkreta uppgifter, inbegripet om särskilda projekt och utländska investerare, samt betonar Efsi-förordningens krav på rapportering till parlamentet. Parlamentet påminner om att alla potentiella framtida bidragsgivare från tredje land måste uppfylla samtliga EU-regler för offentlig upphandling, arbetsrätt och miljölagstiftning, och förväntar sig att de sociala och miljörelaterade kriterier som är tillämpliga på EIB-projekt beaktas fullt ut vid beslut om finansiering av Efsi-projekt.

Resultattavlan och val av projekt

10.

Europaparlamentet noterar att ett projekt, innan det väljs för Efsi-stöd, i enlighet med förordningen måste genomgå gransknings- och beslutsprocesser både i EIB:s och Efsis förvaltningsstrukturer. Parlamentet konstaterar att de projektansvariga har uttryckt en önskan om snabb återkoppling och bättre transparens i förhållande till både urvalskriterierna och mängden och typen/delen av möjligt Efsi-stöd. Parlamentet efterlyser större klarhet för att ytterligare uppmuntra projektansvariga om möjligheten att ansöka om stöd från Efsi, bland annat genom att göra resultattavlan tillgänglig för personer som ansöker om finansiering från Efsi. Parlamentet kräver att beslutsprocessen ska göras mer transparent vad gäller urvalskriterier och ekonomiskt stöd, och att den ska påskyndas samtidigt som man fortsätter med tillbörlig aktsamhet för att skydda EU:s resurser. Parlamentet betonar att för att utvärderingsförfarandet ska kunna förenklas, särskilt vad gäller investeringsplattformar, bör EIB och nationella utvecklingsbanker, eller en delegation bestående av EIB och nationella utvecklingsbanker uppmuntras att gemensamt iaktta tillbörlig aktsamhet.

11.

Europaparlamentet anser att de kriterier enligt vilka projekt och stödberättigade motparter bedöms behöver förtydligas ytterligare. Parlamentet begär ytterligare information från Efsis förvaltningsorgan om de utvärderingar som genomförts av alla projekt som godkänts enligt Efsi, i synnerhet när det gäller deras additionalitet och bidrag till hållbar tillväxt och skapande av arbetstillfällen, enligt definitionen i förordningen. När det gäller stödberättigade motparter uppmanar parlamentet till strikta regler om bolagsstyrning för dessa typer av företag för att de ska kunna bli godtagbara Efsi-partner mot bakgrund av EU:s grundläggande principer och Internationella arbetsorganisationens (ILO) normer.

12.

Europaparlamentet påminner om att resultattavlan är ett verktyg för investeringskommittén för att hjälpa den att vid användningen av EU-garantin ge prioritet åt transaktioner med högre poängtal och mervärde, och att investeringskommittén måste använda den i detta syfte. Parlamentet avser att verifiera huruvida resultattavlan och dess indikatorer har beaktats, tillämpats och använts korrekt. Parlamentet begär att urvalskriterierna för projekt tillämpas korrekt och att denna process ska göras mer transparent. Parlamentet påminner om att investeringskommittén enligt bilagan till den nuvarande förordningen måste ge resultattavlans alla pelare lika stor vikt när projekten prioriteras, oavsett om resultatet för en viss pelare ger ett numeriskt poängtal eller om pelaren består av icke poängsatta kvalitativa och kvantitativa indikatorer. Parlamentet beklagar att pelare 3 som berör de tekniska aspekterna i projekten ges samma vikt i den nuvarande resultattavlan som pelarna 1 och 2 vilka berör de viktigare önskade resultaten. Parlamentet kritiserar det faktum att EIB själv medger att investeringskommitténs experter endast utnyttjar den fjärde pelaren i informationssyfte, och inte för beslutsfattande. Parlamentet begär att resultattavlorna offentliggörs, med undantag från kommersiellt känslig information, efter att beslut slutgiltigt har fattats om varje projekt.

13.

Europaparlamentet inser att det kan ta några år att förbereda nya innovativa projekt och noterar att EIB har press på sig att nå målet på 315 miljarder euro, och därför inte hade något annat val än att omedelbart inleda Efsi-verksamheter. Parlamentet finner det dock problematiskt att EIB vid genomförandet av Efsi hittills i stor utsträckning har använt sin befintliga projektportfölj med projekt som medför lägre risker, och därigenom minskat sin egen konventionella finansiering. Parlamentet fruktar att Efsi inte tillhandahåller kompletterande finansiering för innovativa projekt med hög risk. Parlamentet understryker att även om ett projekt kan betraktas som en särskild verksamhet, innebär det inte nödvändigtvis att det är riskabelt. Klassificeringen som särskild verksamhet kan även bero på det faktum att finansieringen har strukturerats på ett artificiellt riskabelt sätt, vilket innebär att projekt med mycket låg risk också till slut lätt kan betraktas som högriskprojekt. Parlamentet betonar att projektkriterierna inte får mjukas upp för att det politiska målet om 315 miljarder euro i använda investeringar ska uppnås.

14.

Europaparlamentet begär att EIB tillhandahåller en uppskattning av den potentiella årliga utlåningskapaciteten på medellång sikt, med hänsyn tagen till Efsi och eventuella regleringsmässig utveckling samt att banken fortsätter med sin egen utlåning till ett belopp på 70–75 miljarder euro per år, med hjälp av vinster, återbetalningar från programmen etc. och använder Efsi som kompletterande verktyg. Parlamentet konstaterar att detta skulle innebära att affärsvolymen för EIB skulle nå minst 90 miljarder euro, och inte 75 miljarder euro totalt.

15.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att diskutera huruvida den planerade hävstången på 15 gånger är lämplig för att göra det möjligt för Efsi att stödja projekt av hög kvalitet som medför en högre risk, och uppmanar kommissionen att utreda detta. Parlamentet påminner om att denna hävstång på 15 är portföljbaserad och återspeglar erfarenheten från EIB:s finansiering med syfte att bidra till att lösa marknadsmisslyckanden. Parlamentet uppmanar till förstärkt fokus på de offentliga mål som Efsi ska uppnå som ett komplement till volymkravet. Parlamentet föreslår att hänsyn tas även till de unionsmål som fastställts vid klimatkonferensen i Paris (COP21). Parlamentet uppmanar EIB att offentliggöra den hittills uppnådda hävstångseffekten och den bakomliggande beräkningsmetoden.

16.

Europaparlamentet betonar att småskaliga projekt ofta har svårt att få tillgång till den finansiering de behöver. Parlamentet noterar med oro att små projekt avskräcks från, eller till och med påstås inte vara berättigade, att ansöka om Efsi-finansiering på grund av sin storlek. Parlamentet påpekar den betydande inverkan som ett litet projekt dock kan ha på nationell eller regional nivå. Parlamentet betonar att man måste förbättra det tekniska stöd som Europeiska centrumet för investeringsrådgivning (EIAH) kan ge, vilket är avgörande för att ansvariga för småskaliga projekt ska kunna få råd och vägledning för att strukturera och kombinera projekt via investeringsplattformar eller ramavtal. Parlamentet uppmanar styrelsen att undersöka denna fråga och lägga fram förslag för att rätta till denna situation.

Sektorsvis diversifiering

17.

Europaparlamentet betonar att Efsi är ett efterfrågestyrt instrument, vilket emellertid bör styras av de politiska mål som anges i förordningen och fastställs av styrelsen. Parlamentet efterlyser mer uppsökande verksamhet och information till sektorer som inte har fått sin investeringsefterfrågan tillgodosedd men som ännu inte har kunnat använda sig av Efsi fullt ut. Parlamentet noterar i detta avseende att det skulle krävas fler åtgärder på makroekonomisk nivå inom EU för att öka efterfrågan på investeringar.

18.

Europaparlamentet välkomnar att alla sektorer som anges i Efsi-förordningen har täckts av Efsi-finansiering. Parlamentet påpekar dock att vissa sektorer är underrepresenterade, bl.a. den sociala infrastrukturen och hälso- och sjukvården, som endast fått 4 % av Efsis godkända finansiering. Parlamentet noterar att detta kan bero på ett antal olika faktorer, t.ex. det faktum att vissa sektorer kan ha saknat erfarenhet av och teknisk kunskap om hur man kunde få tillgång till Efsi, eller att det fanns bättre investeringsmöjligheter i form av startklara, bankmogna projekt när Efsi startade. Mot denna bakgrund uppmanar parlamentet EIB att diskutera hur man kan förbättra sektorsvis diversifiering och koppla den till de mål som anges i förordningen samt frågan om huruvida Efsi-stöd bör utvidgas till andra sektorer.

19.

Europaparlamentet påminner om att klimatavtalet COP21 som godkänts av EU kräver en radikal övergång till hållbara investeringar som Efsi bör stödja fullt ut. Efsi-investeringar bör vara förenliga med detta åtagande. Parlamentet understryker att man måste förbättra rapporteringen om klimatförändringarna.

20.

Europaparlamentet framhåller att man måste öka andelen medel som tilldelas långsiktiga projekt såsom telenät eller projekt med en relativt hög risk som typiskt sett är förknippade med en mer avancerad framväxande ny teknik. Investeringar i bredbandsinfrastruktur och 5G, it-säkerhet, digitalisering av den traditionella ekonomin, mikroelektronik, och högpresterande datorsystem (HPC) ytterligare skulle kunna minska den digitala klyftan.

21.

Europaparlamentet beklagar att det saknas koncentrationsgränser i den inledande inkörningsfasen. Parlamentet påminner om att transportsektorn har stått för det största bidraget till Efsi, med 2,2 miljarder euro av 8 miljarder euro, vilket motsvarar över 25 % av den totala garantifonden. Parlamentet noterar bekymrat att transportsektorn endast har fått ca 13 % av alla investeringar som hittills utnyttjats och gjorts tillgängliga inom Efsis infrastruktur- och innovationsdel, vilket är långt från den gräns på 30 % som fastställts för varje enskild sektor. Parlamentet uppmanar investeringskommittén att särskilt uppmärksamma projekt inom transportsektorn, eftersom dessa fortfarande är väldigt dåligt representerade i investeringsportföljen och eftersom transporter spelar en viktig roll för den ekonomiska tillväxten och konsumentsäkerheten.

Styrning

22.

Europaparlamentet konstaterar att Efsis förvaltningsstrukturer har etablerats i sin helhet inom EIB. I syfte att förbättra Efsis effektivitet och redovisningsansvar bör man diskutera alternativ för att göra Efsis förvaltningsstruktur helt skild från EIB:s förvaltningsstruktur.

23.

Europaparlamentet påminner om att den verkställande direktören (VD) är ansvarig för den dagliga ledningen av Efsi, förberedelse och ledning av möten i investeringskommittén och för extern representation. Parlamentet påminner om att VD:n bistås av den biträdande verkställande direktören (biträdande VD). Parlamentet beklagar att de respektive rollerna, särskilt för biträdande VD:n, inte har fastställts på ett tydligt sätt i praktiken. Parlamentet uppmanar EIB att reflektera över att tydligare staka ut uppgifterna för VD:n och biträdande VD:n i syfte att garantera transparens och redovisningsskyldighet. Parlamentet anser att det är viktigt att VD:n, som bistås av biträdande VD:n, fortsätter att fastställa dagordningen för investeringskommitténs möten. Parlamentet föreslår dessutom att VD:n bör utarbeta rutiner för att hantera potentiella intressekonflikter inom investeringskommittén, rapportera till styrelsen och föreslå påföljder för överträdelser samt medel för att genomföra dem. Parlamentet anser att befogenheten för VD:n och biträdande VD:n att utföra dessa uppgifter skulle kunna förbättras genom en större självständighet gentemot EIB. Parlamentet uppmanar följaktligen EIB att undersöka alternativ för att öka VD:ns och biträdande VD:ns oberoende.

24.

Europaparlamentet påminner om att investeringskommitténs experter är ansvariga för val av Efsi-projekt, beviljande av EU-garantin och för godkännande av transaktioner med investeringsplattformar och nationella utvecklingsbanker eller institutioner. Parlamentet påminner vidare om att de är oberoende. Parlamentet är därför bekymrat över dokumenterade intressekonflikter bland ledamöterna i försäkringskommittén, vilket under alla omständigheter måste undvikas i framtiden.

25.

Europaparlamentet anser att projekturvalet inte är tillräckligt transparent. Parlamentet betonar att EIB bör förbättra offentliggörandet av information om de projekt som banken godkänner inom ramen för Efsi, med en ordentlig motivering när det gäller additionaliteten och resultattavlan, liksom projektens bidrag till uppnåendet av Efsis mål, med särskild tonvikt på hur resultatet av Efsis verksamheter förväntas påverka investeringsgapet i unionen.

26.

Europaparlamentet uppmanar EIB att reflektera över hur samarbetet inom investeringskommittén, via VD:n och styrelsen, kan förstärkas. Parlamentet anser att det är viktigt att VD:n fortsätter att delta i styrelsens möten, vilket skulle göra det möjligt för VD:n att informera styrelsen om framtida aktiviteter.

27.

Europaparlamentet föreslår att man ska diskutera hur man kan öka transparensen gentemot parlamentet avseende Efsis styrningsstrukturer och låta ytterligare en fullvärdig medlem, som föreslås av parlamentet, ingå i styrelsen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Efsis styrande organ att på ett proaktivt sätt dela information med Europaparlamentet.

Nationella utvecklingsbanker

28.

Europaparlamentet påminner om att nationella utvecklingsbanker spelar en avgörande roll för Efsis framgång på grund av sin sakkunskap, eftersom de är nära de lokala marknaderna och känner väl till dem. Parlamentet konstaterar att synergieffekter hittills inte har utnyttjats i tillräcklig utsträckning. Parlamentet noterar en risk för att lokala institutioner trängs undan av EIB och uppmanar EIB att förbättra sin förmåga att samla nationella och regionala partner. Parlamentet uppmanar EIB att stödja förbättringen av offentligt ägda banker, för att aktivt underlätta utbytet av god praxis och kunskap om marknaden mellan dessa institutioner. Parlamentet anser därför att nationella utvecklingsbanker bör sträva efter att ingå samarbetsavtal med Europeiska investeringsfonden (EIF). Parlamentet medger att Efsi och EIB blir alltmer villiga att ta fler lägre/underordnade trancher med de nationella utvecklingsbankerna och uppmanar dem med kraft att fortsätta att göra det. Parlamentet uppmanar kommissionen och EIB att diskutera huruvida det vore lämpligt att införliva de nationella utvecklingsbankernas expertis i styrelsen.

Investeringsplattformar

29.

Europaparlamentet påminner om att diversifierade investeringar med geografiskt eller tematiskt fokus bör göras möjliga genom hjälp med att finansiera och kombinera projekt och fonder från olika källor. Parlamentet konstaterar med oro att den första investeringsplattformen bildades först under det tredje kvartalet 2016 och att förseningen hindrar möjligheten för småskaliga projekt att dra nytta av Efsi och utvecklingen av gränsöverskridande projekt. Parlamentet betonar behovet av att förenkla reglerna för att inrätta investeringsplattformar. Parlamentet begär att EIB och EIAH främjar användningen av investeringsplattformar som ett sätt att diversifiera investeringar geografiskt och tematiskt.

30.

Europaparlamentet uppmanar Efsis styrande organ att ägna större uppmärksamhet åt investeringsplattformar i syfte att maximera de fördelar som de kan ge för att övervinna investeringshinder, i synnerhet i medlemsstater med mindre utvecklade finansmarknader. Parlamentet uppmanar EIB att ge intressenterna, inklusive nationella, lokala och regionala organ mer information om plattformarna och om villkoren och kriterierna för inrättandet av dessa. Parlamentet erkänner de lokala och regionala myndigheternas roll för att identifiera strategiska projekt och uppmuntra deltagande.

31.

Europaparlamentet föreslår en diskussion om ytterligare medel för att främja investeringsplattformar, t.ex. genom att prioritera godkännandet av projekt som presenteras via en plattform, sammanslagning av mindre projekt och gruppavtal samt att införa mekanismer för att finansiera grupperingar av kontrakt. Parlamentet anser att i synnerhet gränsöverskridande plattformar bör främjas, eftersom många energiprojekt och digitala projekt har en gränsöverskridande dimension.

Finansiella instrument

32.

Europaparlamentet påminner om att EIB har utvecklat nya finansiella instrument för Efsis räkning för att kunna erbjuda skräddarsydda produkter för att finansiera högriskprojekt. EIB uppmanas med kraft att öka sitt mervärde genom att fokusera på mer riskabla finansiella produkter såsom efterställda lån och kapitalmarknadsinstrument. Parlamentet uttrycker oro över projektansvarigas kritik mot att de finansieringsinstrument som finns inte är förenliga med deras projekts behov (högriskprojekt behöver ofta pengar i förskott för att få igång investeringar och inte i mindre belopp år för år) och att investerare betonar att de för närvarande inte har möjlighet att delta i Efsi-finansiering på grund av brist på lämpliga riskkapitalinstrument. Parlamentet uppmanar EIB att undersöka detta i samarbete med projektansvariga och investerare. Parlamentet uppmanar dessutom EIB att undersöka hur utvecklingen av gröna obligationer kan maximera Efsis potential avseende finansieringen av projekt som har positiva effekter för miljön och/eller klimatet.

Geografisk diversifiering

33.

Europaparlamentet välkomnar att alla 28 länder mottog Efsi-finansiering i slutet av 2016. Parlamentet noterar med oro att EU-15 den 30 juni 2016 mottagit 91 %, medan EU-13 enbart hade mottagit 9 % av Efsi-stödet. Parlamentet beklagar att Efsi-stöd främst har gynnat ett begränsat antal länder där investeringsgapen redan är mindre än EU-genomsnittet. Inom mottagarländerna råder det ofta en ojämn geografisk fördelning av Efsi-finansierade projekt. Parlamentet anser att det finns risk för territoriell koncentration, och understryker att man måste ta större hänsyn till mindre utvecklade regioner i alla 28 medlemsstaterna. EIB uppmanas att ge de länder som har gynnats mindre av Efsi ytterligare tekniskt stöd.

34.

Europaparlamentet medger att BNP och antalet godkända projekt hänger samman. Parlamentet medger att de större medlemsstaterna kan dra nytta av mer utvecklade kapitalmarknader och därför mer sannolikt kan gynnas av ett marknadsdrivet instrument som Efsi. Parlamentet understryker att lägre Efsi-stöd i EU-13 kan bero på andra faktorer, såsom projektens ringa storlek, en given regions perifera geografiska läge och konkurrensen från de europeiska struktur- och investeringsfonderna (Esif). Parlamentet noterar emellertid med oro den oproportionerliga fördelen för vissa länder och understryker behovet av att diversifiera den geografiska spridningen ytterligare, särskilt i nyckelsektorer såsom modernisering och förbättring av ekonomiers produktivitet och hållbarhet med huvudsakligt fokus på den tekniska utvecklingen. Kommissionen uppmanas att ytterligare utreda och kartlägga skälen till den nuvarande geografiska fördelningen.

Europeiska centrumet för investeringsrådgivning (EIAH)

35.

Europaparlamentet fäster mycket stor vikt vid det arbete som EIAH utför. Parlamentet anser att dess uppgift att fungera som en enda ingång till omfattande rådgivning och tekniskt stöd i alla skeden av projektcykeln i stort sett motsvarar det växande behovet av tekniskt stöd bland myndigheter och projektansvariga.

36.

Europaparlamentet välkomnar att EIAH har varit igång sedan september 2015 och genomgår en snabb genomförandefas. Parlamentet medger att på grund av den begränsade tid som EIAH har existerat och bristen på personal i det inledande skedet har inte alla EIAH-tjänster utvecklats till fullo, och verksamheten har främst fokuserat på att ge stöd till projektutveckling och strukturering, politisk rådgivning och projektgranskning. EIAH bör rekrytera experter från olika sektorer för att bättre inrikta rådgivningen, kommunikationen och stödet på sektorer som inte fullt ut utnyttjar Efsis potential.

37.

Europaparlamentet är övertygat om att EIAH har potential att spela en avgörande roll när det gäller att ta itu med många av bristerna i Efsis genomförande. För att göra detta måste EIAH anta en mer proaktiv hållning när det gäller att ge stöd inom områden såsom inrättandet av investeringsplattformar, även med tanke på de senares betydelse i finansieringen av mindre projekt. Parlamentet betonar också den roll som EIAH har för att ge råd om att kombinera andra EU-finansieringskällor med Efsi.

38.

Europaparlamentet anser likaså att EIAH aktivt kan bidra till geografisk och sektoriell diversifiering, inte bara genom att täcka alla regioner och fler sektorer i tillhandahållandet av tjänster, utan även genom att bistå EIB vid lanseringen av insatser. Parlamentet anser att EIAH kan spela en viktig roll i fråga om att bidra till målet om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

39.

Europaparlamentet påminner om att Efsi-förordningen ger EIAH mandat att utnyttja lokal kunskap i syfte att underlätta Efsi-stöd i hela unionen. Parlamentet anser att betydande förbättringar krävs på detta område, framför allt mer samarbete med lämpliga nationella institutioner. Parlamentet fäster stor vikt vid tillhandahållande av tjänster på lokal nivå, också för att ta hänsyn till särskilda situationer och lokala behov, särskilt i länder som inte har erfarna nationella utvecklingsinstitutioner eller nationella utvecklingsbanker. Förbindelserna med andra lokala leverantörer bör förbättras för att ta hänsyn till detta.

40.

Europaparlamentet förväntar sig att EIAH avslutar sina rekryteringsprocesser och når sin fulla personalstyrka utan ytterligare dröjsmål. Parlamentet tvivlar dock på att den avsedda personalkapaciteten kommer att vara tillräcklig för att EIAH ska kunna ge nödvändig rådgivning och för att klara av en ökad arbetsbelastning, samt ett mer omfattande mandat.

41.

Europaparlamentet betonar att EIAH behöver förbättra profilen för sina tjänster, förbättra kommunikationen och öka medvetenheten om och förståelsen för sin verksamhet bland EIAH-intressenterna. Parlamentet anser att alla relevanta kommunikationskanaler bör användas för att uppnå detta syfte, även på nationell och lokal nivå.

Portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå (EIPP)

42.

Europaparlamentet beklagar att portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå (EIPP) lanserades av kommissionen så sent som den 1 juni 2016, nästan ett år efter antagandet av Efsi-förordningen. Parlamentet konstaterar att portalen nu är i drift, med 139 projekt som för närvarande visas, men anser att detta fortfarande är mycket långt ifrån den potential som förväntades när Efsi-förordningen antogs.

43.

Europaparlamentet anser att EIPP erbjuder en användarvänlig plattform för projektansvariga, för att öka synligheten för deras investeringsprojekt på ett transparent sätt. Parlamentet anser dock att nyckeln till framgång för portalen är att avsevärt öka sin egen synlighet, i syfte att uppnå allmänt erkännande som ett användbart, tillförlitligt och effektivt verktyg både bland investerare och projektansvariga. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta aktivt i denna riktning genom solida kommunikationsinsatser.

44.

Europaparlamentet konstaterar att kostnaderna för installation och utveckling, förvaltning, support och underhåll samt värdskap för EIPP för närvarande ingår i EU:s budget, inom den årliga fördelningen av 20 miljoner euro som anslagits för EIAH. Parlamentet påminner dock om att de avgifter som tas ut från privata projektansvariga som registrerar sitt projekt på portalen ska utgöra externa inkomster avsatta för EIPP och i framtiden kommer att vara den huvudsakliga finansieringskällan.

Garanti

45.

Europaparlamentet påminner om att unionen ger en oåterkallelig och ovillkorlig garanti till EIB för finansierings- och investeringstransaktioner inom ramen för Efsi. Parlamentet är övertygat om att EU-garantin har gjort det möjligt för EIB att ta på sig högre risker vad gäller infrastruktur- och investeringstjänsten och har gjort det möjligt att finansiera små och medelstora företag och medelstora midcap-bolag inom ramen för Cosme och InnovFin, som stöds av delen för små och medelstora företag och som ska förstärkas och tidigareläggas. Tröskelvärdet på 25 miljoner euro, som EIB verkar använda för sin normala utlåning, bör inte gälla för Efsi, i syfte att öka finansieringen av mindre projekt och underlätta tillgången för små och medelstora företag och andra potentiella stödmottagare.

46.

Europaparlamentet betonar att på grund av en mycket stark upptagning som återspeglar den höga efterfrågan på marknaden, har delen för små och medelstora företag ytterligare förstärks med 500 miljoner euro från skuldportföljen för infrastruktur- och investeringstjänsten enligt gällande regelverk. Parlamentet välkomnar att ytterligare finansiering, tack vare flexibiliteten i Efsi-förordningen, beviljades till förmån för små och medelstora företag och små och medelstora börsnoterade företag. Parlamentet avser att noga följa fördelningen av garantin för de två delarna. Parlamentet noterar dessutom att de insatser som undertecknats inom infrastruktur- och innovationstjänsten sedan den 30 juni 2016 endast nådde 9 % av den totala planerade volymen.

47.

Europaparlamentet påminner om att EU:s garantifond till övervägande del finansieras genom EU:s budget. Parlamentet tar hänsyn till att alla relevanta utvärderingar tyder på att den nuvarande inbetalningssatsen för garantifonden på 50 % verkar vara aktsam och välbetänkt när det gäller att täcka eventuella förluster och att unionens budget redan skulle skyddas av ett justerat mål på 35 %. Parlamentet har för avsikt att undersöka om förslag till ett lägre justerat mål skulle få återverkningar på kvaliteten på och typen av de utvalda projekten. Parlamentet understryker att det hittills inte har förkommit några krav på att utnyttja garantin till följd av uteblivna betalningar inom EIB:s eller EIF:s verksamhet.

Framtida finansiering, finansieringskapacitet

48.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen har föreslagit en utvidgning av Efsi, både när det gäller löptid och finansiell kapacitet, och att detta skulle påverka EU:s budget. Parlamentet har för avsikt att lägga fram alternativa finansieringsförslag.

49.

Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna har uppmanats att bidra till Efsi för att bredda dess kapacitet, vilket skulle göra det möjligt att stödja fler högriskinvesteringar. Parlamentet beklagar att medlemsstaterna inte hörsammade detta initiativ, trots att en sådan investering betraktas som en engångsåtgärd enligt artikel 5 i rådets förordning (EG) nr 1466/97 av den 7 juli 1997 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (8), och artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 1467/97 av den 7 juli 1997 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (9). Parlamentet begär information från EIB och kommissionen om huruvida de sedan dess har vidtagit åtgärder för att övertyga medlemsstaterna att bidra till Efsi, och om de skulle kunna locka andra investerare. Parlamentet uppmanar kommissionen och EIB att intensifiera sina ansträngningar i denna riktning.

Komplement till andra EU-finansieringskällor

50.

Europaparlamentet konstaterar att medvetenheten om överlappningar och konkurrens mellan Efsi och kommissionens och EIB:s finansiella instrument i EU:s budget har lett till antagandet av riktlinjer som rekommenderar en kombination av Efsi- och ESI-finansiering. Parlamentet understryker att inga kombinationer av finansiering från Efsi och ESI-fonderna på något sätt får inverka menligt på nivån och inriktningen på ESI-fondernas finansieringsbidrag. Parlamentet påpekar emellertid att kvardröjande skillnader i urvalskriterierna, regler, tidsram för rapportering och tillämpning av reglerna om statligt stöd, hindrar kombinerad användning. Parlamentet välkomnar att kommissionen har börjat ta itu med dessa skillnader i sitt förslag till översyn av budgetförordningen och hoppas att denna översyn kommer att göras i tid för att underlätta kombinationen av finansiering och undvika konkurrens och överlappningar. Parlamentet anser att det krävs ytterligare insatser och att den andra och tredje pelaren av investeringsplanen är viktiga för detta syfte.

51.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen att i sina periodiska rapporter ska förteckna de projekt som drar nytta av en kombination av bidrag från Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) och Efsi.

52.

Europaparlamentet noterar att transportinfrastrukturprojekt som bygger på offentlig-privata partnerskap vanligen bör utgå från principen att användaren betalar, i syfte att minska bördan för statsbudgetarna och skattebetalarna för uppförande och underhåll av infrastruktur. Parlamentet noterar att det är viktigt att samordna olika typer av EU-finansiering i syfte att säkerställa att EU:s transportpolitiska mål uppnås i hela EU, och att inte främja fonder som bygger på offentlig-privata partnerskap på bekostnad av strukturfonderna.

Beskattning

53.

Europaparlamentet är djupt oroat över att EIB i vissa fall via Efsi har tryckt på för stöd för projekt som har strukturerats med hjälp av företag i skatteparadis. Parlamentet uppmanar EIB och EIF att avstå från att använda eller delta i skatteflyktsstrukturer, särskilt aggressiv skatteplanering, eller metoder som inte är förenliga med EU:s principer för god förvaltning vad gäller beskattning, såsom anges i relevant unionslagstiftning, inklusive kommissionens rekommendationer och meddelanden. Ingen projektansvarig får vara beroende av en person eller ett företag som bedriver verksamhet i en stat som är upptagen på den framtida gemensamma EU-förteckningen över jurisdiktioner som är ovilliga att samarbeta i skattefrågor.

Kommunikation och synlighet

54.

Europaparlamentet konstaterar att många projektansvariga inte är medvetna om att Efsi existerar, eller har en tillräckligt tydlig bild av vad Efsi kan erbjuda dem och hur de kan dra nytta av fonden, vilka de specifika villkoren för stöd är och vad man konkret måste göra för att begära finansiering. Parlamentet understryker att ytterligare ansträngningar måste göras, inklusive riktat tekniskt stöd i medlemsstater som har gynnats mindre av Efsi, på deras respektive EU-språk, för att öka kännedomen om vad Efsi är, vilka specifika produkter och tjänster fonden har att erbjuda och vilka roller som investeringsplattformar och nationella investeringsbanker har.

55.

Europaparlamentet anser att allt informationsmaterial och allt material som handlar om finansieringsförfarandet ska översättas till alla medlemsstaternas språk, för att främja information och tillgång på lokal nivå.

56.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över att det direkta stödet till finansiella mellanhänder som sedan ansvarar för tilldelning av EU-finansiering, kan leda till situationer där slutmottagare inte är medvetna om att de får Efsi-finansiering och efterlyser lösningar för att förbättra Efsis synlighet. Parlamentet uppmanar därför EIB att inkludera en särskild paragraf i Efsi-kontrakt som gör klart för den projektansvarige att finansieringen har möjliggjorts genom Efsi/EU:s budget.

Utökning

57.

Europaparlamentet medger att enbart Efsi, och i begränsad omfattning, förmodligen inte kommer att kunna överbrygga investeringsgapet i Europa, men att fonden ändå är en central del av EU:s investeringsplan och signalerar EU:s beslutsamhet att ta itu med denna fråga. Parlamentet efterlyser ytterligare förslag på hur investeringar kan stimuleras permanent i Europa.

o o

58.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska investeringsbanken och till medlemsstaternas parlament och regeringar.

(1) EUT L 169, 1.7.2015, s. 1.

(2) http://www.eib.org/attachments/strategies/efsi_2015_report_ep_council_en.pdf

(3) http://www.eib.org/attachments/ev/ev_evaluation_efsi_en.pdf, september 2016

(4) Rapport av den 14 november 2016, https://ec.europa.eu/commission/sites/beta-political/files/ey-report-on-efsi_en.pdf

(5) EUT C 465, 13.12.2016, s. 1.

(6) EUT C 268, 14.8.2015, s. 27.

(7) EUT C 195, 12.6.2015, s. 41.

(8) EUT L 209, 2.8.1997, s. 1.

(9) EUT L 209, 2.8.1997, s. 6.

18.9.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 331/125

P8_TA(2017)0271

Europeisk agenda för delningsekonomin

Europaparlamentets resolution av den 15 juni 2017 om en europeisk agenda för delningsekonomin (2017/2003(INI))

(2018/C 331/18)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016Vägen mot en rättsakt för den digitala inre marknaden (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2016Strategin för den inre marknaden (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 24 november 2016Nya möjligheter för små transportföretag, inklusive samarbetsbaserade affärsmodeller (3),

—	med beaktande av mötet i rådets högnivågrupp för konkurrenskraft och tillväxt den 12 september 2016 och ordförandeskapets diskussionsunderlag i frågan (4),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juni 2016Europeisk agenda för delningsekonomin (COM(2016)0356),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 maj 2016Onlineplattformar och den digitala inre marknaden – Möjligheter och utmaningar för Europa (COM(2016)0288),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2015Att förbättra den inre marknaden – bättre möjligheter för individer och företag (COM(2015)0550),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 maj 2015En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192),

—	med beaktande av rådets (konkurrenskraft) slutsatser av den 29 september 2016,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (5) (tjänstedirektivet),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (6) (direktivet om elektronisk handel),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktivet om otillbörliga affärsmetoder) (7),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009 om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster, direktiv 2002/58/EG om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation och förordning (EG) nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (8) (direktivet om konsumenträttigheter),

—	med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 25 maj 2016 om vägledning om genomförandet av direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder (SWD(2016)0163),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (9),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 7 december 2016Delningsekonomin och onlineplattformar: kommuners och regioners gemensamma synsätt (10),

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 15 december 2016 om delningsekonomin (11),

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för transport och turism (A8–0195/2017), och av följande skäl:

A.	Delningsekonomin har växt snabbt under de senaste åren när det gäller användare, transaktioner och intäkter, den har förändrat det sätt på vilket produkter och tjänster tillhandahålls och har utmanat ekonomiska modeller som är etablerade inom många områden.

B.	Delningsekonomin ger upphov till samhällsnytta för EU:s medborgare.

C.	Små och medelstora företag utgör den viktigaste drivkraften i den europeiska ekonomin och 2014 stod de för 99,8 % av alla företag utanför den finansiella sektorn samt svarade för två tredjedelar av alla arbetstillfällen.

D.	Endast 1,7 % av företagen i EU utnyttjar avancerad digital teknik fullt ut, och 41 % utnyttjar inte alls sådan teknik. En digitalisering av alla sektorer är avgörande om EU ska kunna behålla och stärka sin konkurrenskraft.

E.	Enligt kommissionens nyligen utförda studie har 17 % av konsumenterna i Europa använt tjänster som tillhandahålls genom delningsekonomin, och 52 % är medvetna om de tjänster som erbjuds (12).

F.	Det finns ingen officiell statistik över hur många som är sysselsatta inom delningsekonomin.

G.	Delningsekonomin gör det möjligt för ungdomar, migranter, deltidsanställda och äldre att komma in på arbetsmarknaden.

H.	Delningsekonomiska modeller kan bidra till att främja kvinnors deltagande på arbetsmarknaden och i ekonomin genom att erbjuda möjligheter till flexibla former av entreprenörskap och sysselsättning.

Även om kommissionens aktuella meddelande En europeisk agenda för delningsekonomin utgör en bra utgångspunkt för att främja och reglera denna sektor på ett ändamålsenligt sätt behöver jämställdhetsperspektivet integreras och bestämmelserna i den tillämpliga lagstiftningen mot diskriminering speglas i ett sammanhang av ytterligare analys och rekommendationer på detta område.

J.	Att främja social rättvisa och socialt skydd, enligt vad som fastställs i artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, är ett mål även för EU:s inre marknad.

Allmänna överväganden

Europaparlamentet välkomnar meddelandet om en europeisk agenda för delningsekonomin, och understryker att det bör utgöra ett första steg mot en välbalanserad samt mer omfattande och ambitiös EU-strategi för delningsekonomin.

Europaparlamentet anser att delningsekonomin, om den utvecklas på ett ansvarsfullt sätt, ger upphov till stora möjligheter för medborgare och konsumenter, som gynnas av ökad konkurrens, skräddarsydda tjänster, ökat urval och lägre priser. Parlamentet understryker att tillväxten i denna sektor är konsumentdriven och möjliggör en mer aktiv roll för konsumenterna.

Europaparlamentet betonar behovet av att göra det möjligt för företagen att utvecklas genom att avlägsna hinder, dubbelarbete och fragmentering som hindrar gränsöverskridande utveckling.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att klargöra rättsläget och inte se delningsekonomin som ett hot mot den traditionella ekonomin. Parlamentet betonar vikten av att delningsekonomin regleras på ett sätt som främjar och möjliggör snarare än begränsar.

Europaparlamentet håller med om att delningsekonomin ger upphov till nya och intressanta möjligheter till företagande, arbetstillfällen och tillväxt och ofta spelar en viktig roll i fråga om att göra det ekonomiska systemet inte bara effektivare utan även socialt och miljömässigt hållbart, vilket möjliggör bättre fördelning av annars underutnyttjade resurser och tillgångar och därmed bidrar till övergången till en cirkulär ekonomi.

Europaparlamentet inser samtidigt att delningsekonomin kan ha en betydande inverkan på väletablerade, reglerade affärsmodeller i många strategiska sektorer såsom transport, inkvartering, restaurangbranschen, tjänster, detaljhandel och finanssektorn, och förstår de utmaningar som följer av att ha olika rättsliga normer för liknande ekonomiska aktörer. Parlamentet anser att delningsekonomin stärker konsumenternas ställning, erbjuder nya arbetstillfällen och har potential att främja efterlevnad av skattereglerna, men betonar likväl vikten av att garantera en hög konsumentskyddsnivå, fullt ut respektera arbetstagarnas rättigheter och säkerställa efterlevnad av skattereglerna. Parlamentet erkänner att delningsekonomin påverkar både stads- och landsbygdsmiljöer.

Europaparlamentet framhåller bristen på tydlighet gentemot näringsidkare, konsumenter och myndigheter om hur de befintliga bestämmelserna ska tillämpas inom vissa områden och därmed behovet av att ta itu med juridiska gråzoner, och ser med oro på risken för fragmentering av den inre marknaden. Parlamentet är medvetet om att dessa förändringar kan orsaka rättsosäkerhet kring gällande regler och begränsningar av utövandet av individuella rättigheter och konsumentskyddet om de inte styrs på lämpligt sätt. Parlamentet anser att lagstiftningen måste vara ändamålsenlig för den digitala tidsåldern och ser med djup oro på de negativa konsekvenserna av rättsosäkerheten och komplexiteten vad gäller reglerna för europeiska uppstartsföretag och ideella organisationer som medverkar i delningsekonomin.

Europaparlamentet anser att utarbetandet av en dynamisk, tydlig och, i tillämpliga fall, harmoniserad rättslig ram och upprättandet av lika villkor är en avgörande förutsättning för en blomstrande delningsekonomin i EU.

Delningsekonomin i EU

Europaparlamentet betonar att delningsekonomin inte bara bör ses som en samling nya affärsmodeller som erbjuder varor och tjänster, utan även som en ny form av integration mellan ekonomin och samhället, där de tjänster som erbjuds utgår från en mångfald av relationer där ekonomiska relationer ryms inom sociala relationer och skapar nya samhällsformer och nya affärsmodeller.

10.

Europaparlamentet noterar att delningsekonomin i Europa har vissa särdrag, vilket även motsvarar den europeiska företagsstrukturen, som främst består av små och medelstora företag och mikroföretag. Parlamentet betonar behovet av att garantera en affärsmiljö där delningsplattformar kan expandera och vara ytterst konkurrenskraftiga på den globala marknaden.

11.

Europaparlamentet konstaterar att europeiska företagare har en stark tendens att skapa delningsplattformar för sociala ändamål, och bekräftar det ökade intresset för en delningsekonomi som utgår från kooperativa affärsmodeller.

12.

Europaparlamentet understryker vikten av att förebygga alla former av diskriminering för att ge effektiv och likvärdig tillgång till delningstjänster.

13.

Europaparlamentet anser att delningstjänster som marknadsförs offentligt och tillhandahålls i vinstsyfte omfattas av tillämpningsområdet för rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (13), och att de därför bör vara förenliga med principen om likabehandling av kvinnor och män.

EU:s rättsliga ram: privatpersoner, konsumenter, delningsplattformar

14.

Europaparlamentet erkänner att vissa delar av delningsekonomin, samtidigt som andra delar av den är reglerad också på lokal och nationell nivå, kan hamna i juridiska gråzoner eftersom det inte alltid framgår vilka EU-bestämmelser som gäller, vilket leder till betydande skillnader mellan medlemsstaterna på grund av nationella, regionala och lokala bestämmelser samt rättspraxis och därigenom till fragmentering av den inre marknaden.

15.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att ta itu med den rådande fragmenteringen, men beklagar att dess meddelande inte är tillräckligt tydligt när det gäller den befintliga EU-lagstiftningens tillämplighet på olika delningsekonomiska modeller. Parlamentet betonar behovet av att medlemsstaterna intensifierar tillämpningen av befintlig lagstiftning och uppmanar kommissionen att sträva efter en efterlevnadsram till stöd för medlemsstaterna i deras ansträngningar, framför allt vad gäller tjänstedirektivet och konsumentregelverket. Parlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut utnyttja alla verktyg som finns tillgängliga i detta sammanhang, inbegripet överträdelseförfaranden, närhelst felaktigt eller otillräckligt genomförande av lagstiftningen fastställs.

16.

Europaparlamentet betonar att marknadstillträdeskraven för delningsplattformar och tjänsteleverantörer måste vara nödvändiga, motiverade och proportionerliga i enlighet med vad som anges i fördragen och sekundärlagstiftning och därutöver enkla och tydliga. Parlamentet understryker att man vid denna bedömning bör beakta huruvida tjänster tillhandahålls av yrkesverksamma eller privatpersoner, varvid privatpersoner som är leverantörer bör vara föremål för generösare rättsliga krav, samtidigt som man säkerställer kvalitetsstandarderna och en hög konsumentskyddsnivå samt tar hänsyn till skillnaderna mellan sektorer.

17.

Europaparlamentet erkänner behovet för etablerade aktörer, nya aktörer och tjänster kopplade till digitala plattformar och delningsekonomin att utvecklas i en företagsvänlig miljö, med sund konkurrens och transparens vad gäller lagändringar. Parlamentet håller med om att medlemsstaterna vid bedömning av marknadstillträdeskrav mot bakgrund av tjänstedirektivet bör beakta särdragen hos delningsekonomins företag.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta tillsammans med medlemsstaterna för att ta fram ytterligare riktlinjer om fastställande av ändamålsenliga kriterier för att skilja mellan privatpersoner och professionella leverantörer, vilket är avgörande för en rättvis utveckling av delningsekonomin. Parlamentet framhåller att dessa riktlinjer bör ge klarhet och rättssäkerhet och bland annat ta hänsyn till skillnaderna medlemsstaterna emellan vad gäller lagstiftning och ekonomiska realiteter såsom inkomstnivå, sektorernas kännetecken, situationen för mikroföretag och små företag samt verksamhetens vinständamål. Parlamentet anser att en uppsättning allmänna principer och kriterier på EU-nivå och en uppsättning tröskelvärden på nationell nivå skulle kunna utgöra en väg framåt, och uppmanar kommissionen att genomföra en studie i detta avseende.

19.

Europaparlamentet påpekar att fastställandet av tröskelvärden visserligen kan tillhandahålla ändamålsenliga skiljelinjer mellan privatpersoner och företag, men att det samtidigt kan ge upphov till ett glapp mellan å ena sidan mikroföretag och små företag och å andra sidan privatpersoner. Parlamentet anser att lika villkor för jämförbara kategorier av tjänsteleverantörer bör rekommenderas med eftertryck. Parlamentet uppmanar till avlägsnande av onödiga regelbördor och omotiverade marknadstillträdeskrav för alla företagsaktörer, i synnerhet mikroföretag och små företag, eftersom sådana bördor och krav även kväver innovation.

20.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att säkerställa att konsumentlagstiftningen är lämplig och förhindra att delningsekonomin missbrukas till att kringgå lagstiftningen. Parlamentet anser att konsumenterna bör åtnjuta en hög och verklig nivå av skydd, oavsett om tjänsterna tillhandahålls av professionella leverantörer eller privatpersoner, och betonar särskilt betydelsen av att skydda konsumenterna i transaktioner mellan privatpersoner, samtidigt som det erkänner att en viss form av skydd kan tillhandahållas genom självreglering.

21.

Europaparlamentet uppmanar till att man ska se till att tillfälliga tjänsteleverantörer tillämpar konsumentskyddsreglerna fullt ut och kontinuerligt på ett sätt som är likvärdigt eller jämförbart med hur professionella tjänsteleverantörer gör det.

22.

Europaparlamentet konstaterar att konsumenterna bör ha tillgång till information om huruvida andra tjänsteanvändares omdömen kan vara påverkade av leverantörerna, exempelvis i form av betald reklam.

23.

Europaparlamentet betonar att större tydlighet krävs i fråga om konsumentskyddet i händelse av tvister och uppmanar delningsplattformarna att se till att det finns ändamålsenliga system för klagomålsförfaranden och tvistlösning, för att därigenom underlätta för konsumenter att utöva sina rättigheter.

24.

Europaparlamentet betonar att delningsekonomins affärsmodeller i hög grad grundar sig på anseende och framhåller att transparens är avgörande i detta avseende. Parlamentet anser delningsekonomins affärsmodeller i många fall stärker konsumenternas ställning och möjliggör för dem att spela en aktiv roll, med stöd i tekniken. Parlamentet betonar att konsumentskyddsbestämmelser fortfarande är nödvändiga i delningsekonomin, särskilt där det finns marknadsdominerande aktörer, asymmetrisk information och brist på valmöjligheter eller konkurrens. Parlamentet understryker betydelsen av att garantera konsumenterna korrekt information om tillämpliga rättsregler för varje transaktion samt följdriktiga rättigheter och rättsliga förpliktelser.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt ytterligare förtydliga ansvarssystemen för delningsplattformar, i syfte att främja ansvarsfullt beteende, transparens och rättssäkerhet och därigenom öka användarnas förtroende. Parlamentet erkänner i synnerhet bristen på säkerhet särskilt vad gäller huruvida en plattform tillhandahåller den tjänst som erbjuds via plattformen eller enbart erbjuder en av informationssamhällets tjänster, i enlighet med e-handelsdirektivet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att tillhandahålla ytterligare riktlinjer om dessa aspekter och att överväga huruvida ytterligare åtgärder behövs för att regelverket ska bli effektivare. Parlamentet uppmanar samtidigt delningsplattformar att vidta frivilliga åtgärder i detta avseende.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att granska EU-lagstiftningen för att minska osäkerheten kring vilka regler som gäller för delningsekonomins affärsmodeller och att bedöma huruvida det är lämpligt med nya eller ändrade regler, i synnerhet avseende aktiva mellanhänder och informations- och transparenskraven på dessa, bristande efterlevnad och ansvar.

27.

Europaparlamentet anser att varje nytt regelverk bör främja plattformarnas självreglerande kapacitet och mekanismer för kollegial granskning, eftersom bådadera har visat sig fungera effektivt, samt beakta hur pass nöjda konsumenterna är med delningstjänster. Parlamentet är övertygat om att delningsplattformarna själva kan spela en aktiv roll i att skapa en ny sådan rättslig ram genom att rätta till problem med asymmetrisk information, särskilt genom digitala anseendemekanismer som syftar till att bygga upp förtroende hos användarna. Parlamentet konstaterar samtidigt att en delningsplattforms självregleringskapacitet inte ersätter behovet av befintliga regler såsom tjänste- och e-handelsdirektiven, och EU:s konsumentlagstiftning och andra möjliga regler.

28.

Europaparlamentet anser därför att digitala förtroendebyggande mekanismer utgör en viktig del av delningsekonomin. Parlamentet välkomnar alla insatser och initiativ från delningsplattformar som syftar till att förhindra snedvridning liksom sådana insatser och initiativ som syftar till att öka förtroendet för och transparensen hos mekanismer för betyg och omdömen, genom upprättande av tillförlitliga anseendekriterier, införande av garantier eller försäkring, identitetskontroll av privatpersoner och prosumenter samt utveckling av säkra och transparenta betalningssystem. Parlamentet betraktar denna nya tekniska utveckling, t.ex. i form av dubbelriktade betygsmekanismer, oberoende kontroller av omdömen och frivilligt införande av certifieringsprogram, som goda exempel på hur man kan förebygga missbruk, manipulationer, bedrägerier och falsk återkoppling. Parlamentet uppmuntrar delningsplattformar att lära av bästa praxis och öka medvetenheten om deras användares rättsliga förpliktelser.

29.

Europaparlamentet påpekar att det är mycket viktigt att klarlägga de metoder enligt vilka automatiserade system för beslutsfattande på grundval av algoritmer fungerar för att garantera rättvisa och transparenta algoritmer. Parlamentet uppmanar kommissionen att även granska denna fråga utifrån EU:s konkurrenslagstiftning. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta med medlemsstaterna, den privata sektorn och de berörda lagstiftarna i syfte att fastställa ändamålsenliga kriterier för utformning av ansvarsprinciper avseende algoritmer för informationsbaserade delningsplattformar.

30.

Europaparlamentet betonar behovet av att bedöma användningen av data där denna kan ha olika konsekvenser för olika segment av samhället, av att förhindra diskriminering och av att kontrollera den potentiella skada som stordata kan orsaka den personliga integriteten. Parlamentet påminner om att EU redan har utarbetat en omfattande ram för uppgiftsskydd i den allmänna dataskyddsförordningen och uppmanar därför delningsekonomiplattformar att inte förbise uppgiftsskyddsfrågan utan i stället tillhandahålla tjänsteleverantörer och användare transparent information om de personuppgifter som samlats in och det sätt på vilket dessa uppgifter behandlas.

31.

Europaparlamentet medger att många regler i EU:s regelverk redan är tillämpliga på delningsekonomin. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma behovet av att, i överensstämmelse med principerna för bättre lagstiftning och medlemsstaternas erfarenheter, ytterligare utveckla EU:s rättsliga ram i syfte att förhindra ytterligare fragmentering av den inre marknaden. Parlamentet anser att denna ram i tillämpliga fall bör vara harmoniserad samt flexibel, teknikneutral och framtidssäkrad och bestå av en kombination av allmänna principer och särskilda regler, utöver eventuell sektorsspecifik lagstiftning som kan behövas.

32.

Europaparlamentet understryker betydelsen av samordnad lagstiftning för att garantera en välfungerande inre marknad för alla och uppmanar kommissionen att trygga nuvarande regler och lagstiftning om arbetar- och konsumenträttigheter innan ny lagstiftning som skulle kunna fragmentera den inre marknaden införs.

Konkurrens och uppfyllelse av skattskyldighet

33.

Europaparlamentet välkomnar att delningsekonomins uppkomst har medfört större konkurrens och utmanat befintliga aktörer att fokusera på konsumenternas verkliga behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja lika konkurrensvillkor inom jämförbara tjänster inbördes mellan delningsplattformar och mellan dessa och traditionella företag. Parlamentet betonar att det är viktigt att identifiera och hantera hinder för uppkomsten av delningsföretag och deras förmåga att växa, särskilt vad gäller nystartade företag. Parlamentet framhåller i detta sammanhang behovet av fritt dataflöde, dataportabilitet och driftskompatibilitet, vilket underlättar byte mellan plattformar och förhindrar inlåsning och vilka alla är avgörande faktorer för en öppen och rättvis konkurrens och för att ge användare av delningsplattformar ökat inflytande samtidigt som man tar hänsyn till alla marknadsaktörers legitima intressen och skyddar användarinformation och personuppgifter.

34.

Europaparlamentet välkomnar den ökade spårbarhet avseende ekonomiska transaktioner som onlineplattformar möjliggör i syfte att säkerställa efterlevnad av skattereglerna och skatteindrivning, men ser med oro på de svårigheter som hittills uppkommit inom vissa sektorer. Parlamentet understryker att delningsekonomin aldrig får användas som ett sätt att undvika skattskyldigheter. Parlamentet betonar dessutom att det är viktigt att behöriga myndigheter och delningsplattformar omedelbart börjar samarbeta om efterlevnad av skattereglerna och uppbörd av skatt. Parlamentet erkänner att dessa problem har tagits upp i vissa medlemsstater och noterar det framgångsrika offentlig-privata samarbetet på detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja utbytet av bästa praxis mellan medlemsstaterna, med deltagande från behöriga myndigheter och berörda parter, för att utveckla verkningsfulla och innovativa lösningar som förbättrar efterlevnaden av skattereglerna och skatteindrivningen i syfte att även undanröja risken för gränsöverskridande skattebedrägeri. Parlamentet uppmanar delningsplattformarna att spela en aktiv roll i detta avseende. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna till tydlighet och samarbete avseende den information som olika ekonomiska aktörer som medverkar i delningsekonomin måste redovisa för skattemyndigheterna inom ramen för sina skyldigheter att lämna skatteuppgifter enligt nationell lagstiftning.

35.

Europaparlamentet instämmer i att funktionellt liknande skatteskyldigheter bör tillämpas på företag som tillhandahåller jämförbara tjänster, oavsett om det sker inom den traditionella ekonomin eller delningsekonomin, och anser att skatten bör betalas där vinsten genereras och där det inte enbart är fråga om kostnadsdelning, i förenlighet med subsidiaritetsprincipen och även i överensstämmelse med nationella och lokala skattelagar.

Inverkan på arbetsmarknaden och arbetstagarnas rättigheter

36.

Europaparlamentet framhåller att den digitala revolutionen har en betydande inverkan på arbetsmarknaden och att de framväxande tendenserna inom delningsekonomin är en del av en pågående tendens inom samhällets digitalisering.

37.

Europaparlamentet konstaterar samtidigt att delningsekonomin öppnar upp nya möjligheter och nya, flexibla vägar in i arbete för alla användare, särskilt för egenföretagare, för arbetslösa som för närvarande står långt från arbetsmarknaden eller som annars inte skulle kunna delta på den, och att den därmed kan fungera som en ingång till arbetsmarknaden, särskilt för unga människor och marginaliserade grupper. Parlamentet understryker dock att detta under vissa omständigheter också kan leda till osäkra situationer. Parlamentet framhåller behovet av en flexibel arbetsmarknad å ena sidan och av arbetstagares ekonomiska och sociala säkerhet å den andra, i överensstämmelse med seder och traditioner i medlemsstaterna.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka i vad mån de befintliga unionsbestämmelserna är tillämpliga på den digitala arbetsmarknaden och säkerställa att de genomförs och verkställs på lämpligt sätt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att, i samarbete med arbetsmarknadens parter och andra berörda aktörer, på ett proaktivt och förutseende sätt bedöma behovet av att modernisera befintlig lagstiftning, däribland socialförsäkringssystemen, för att hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen och samtidigt säkerställa skyddet för arbetstagare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samordna sina socialförsäkringssystem för att säkerställa att förmåner och sammanläggning av perioder kan överföras till ett annat land i enlighet med EU:s lagstiftning och nationell lagstiftning. Parlamentet uppmuntrar arbetsmarknadens parter att vid behov uppdatera kollektivavtal så att nuvarande skyddsnormer kan upprätthållas även i det digitala arbetslivet.

39.

Europaparlamentet understryker att det är av yttersta vikt att skydda arbetstagarnas rättigheter inom delningstjänster – först och främst arbetstagares rätt att organisera sig, förhandlingsrätt och rätt till kollektiva åtgärder, i överensstämmelse med nationell lagstiftning och praxis. Parlamentet påminner om att alla arbetstagare i delningsekonomin antingen är anställda eller egenföretagare beroende på omständigheter och att de måste klassificeras i enlighet därmed. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att inom sina respektive behörighetsområden säkerställa rättvisa arbetsvillkor och tillräckligt rättsligt och socialt skydd för alla arbetstagare i delningsekonomin, oberoende av deras status.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra riktlinjer om hur unionsrätten tillämpas på de olika typerna av plattformsaffärsmodeller, för att där det behövs täppa till luckor i lagstiftningen på området sysselsättning och social trygghet. Parlamentet anser att plattformsekonomins stora öppenhetspotential möjliggör en god spårbarhet, i linje med målet att verkställa befintlig lagstiftning. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utföra tillräckligt med arbetsinspektioner när det gäller onlineplattformar och att införa sanktioner i de fall då regler har överträtts, särskilt i fråga om arbets- och anställningsvillkor och särskilda krav avseende kvalifikationer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ägna särskild uppmärksamhet åt odeklarerat arbete och falskt egenföretagande i denna sektor och att sätta plattformsekonomin på agendan för det europeiska forumet för att förbättra samarbetet när det gäller att bekämpa odeklarerat arbete. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att avsätta tillräckliga resurser för arbetsinspektioner.

41.

Europaparlamentet understryker betydelsen av att garantera grundläggande rättigheter och tillräckligt socialförsäkringsskydd åt det växande antalet egenföretagare, som är centrala aktörer inom delningsekonomin, inbegripet förhandlingsrätt och rätt till kollektiva åtgärder även vad gäller deras ersättning.

42.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erkänna att delningsekonomin också kommer att medföra störningar och att därför iordningställa dämpningsåtgärder för vissa sektorer samt stödja utbildning och omplacering.

43.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av att arbetstagare i delningsplattformar kan dra nytta av bärbarheten för betygsättningar och omdömen, vilket utgör deras digitala marknadsvärde, och betydelsen av att främja överförbarhet och ackumulering avseende betygsättningar och omdömen över olika plattformar samtidigt som man respekterar reglerna om uppgiftsskydd och integriteten för alla inblandade parter. Parlamentet noterar den potentiella risken för orättvisa och godtyckliga metoder rörande betygssystem på nätet, som kan påverka delningsplattformsarbetstagares arbetsvillkor och förmåner och deras möjlighet att få jobb. Parlamentet anser att mekanismer för betyg och omdömen bör utformas på ett transparent sätt och att arbetstagare bör informeras och rådfrågas på lämpliga nivåer, i överensstämmelse med medlemsstatens lagstiftning och praxis, om de allmänna kriterier som används för att utforma sådana mekanismer.

44.

Europaparlamentet understryker betydelsen av uppdaterad kompetens på den föränderliga arbetsmarknaden och av att se till att alla arbetstagare har tillräcklig kompetens efter vad som krävs i det digitala samhället och den digitala ekonomin. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och delningsekonomins företag att göra livslångt lärande och digital kompetensutveckling tillgängligt. Parlamentet anser att det behövs offentliga och privata finansieringsmöjligheter för livslångt lärande och fortbildning, särskilt för mikroföretag och små företag.

45.

Europaparlamentet understryker betydelsen av distansarbete och ”smart arbete” inom ramen för delningsekonomin och framhåller i detta sammanhang att sådana arbetsformer måste jämställas med de traditionella.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka i vilken utsträckning direktivet om arbetstagare som hyrs ut av bemanningsföretag (2008/104/EG (14)) är tillämpligt på specifika onlineplattformar. Parlamentet anser att många förmedlande onlineplattformar strukturellt sett liknar bemanningsföretag (tresidigt avtalsförhållande mellan bemanningsföretagsanställd/plattformsarbetstagare; bemanningsföretag/onlineplattform; kundföretag/kund).

47.

Europaparlamentet uppmanar de nationella offentliga arbetsförmedlingarna och Eures-nätverket att bli bättre på att sprida information om de möjligheter som erbjuds i delningsekonomin.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att tillhandahålla adekvat information till plattformsarbetstagare om arbets- och anställningsvillkor och arbetstagares rättigheter samt om deras arbetsrelationer med både plattformar och användare. Parlamentet anser att plattformar bör spela en proaktiv roll när det gäller att tillhandahålla information till användare och arbetstagare om tillämplig lagstiftning så att de rättsliga kraven kan uppfyllas.

49.

Europaparlamentet uppmärksammar avsaknaden av data avseende förändringar på arbetsmarknaden som delningsekonomin gett upphov till. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, även i samarbete med arbetsmarknadens parter, samla in mer tillförlitliga och övergripande data i detta avseende och uppmuntrar medlemsstaterna att utse ett redan befintligt nationellt behörigt organ till att övervaka och bedöma framväxande tendenser på delningsekonomins arbetsmarknad. Parlamentet betonar att det är viktigt med utbyte av information och bästa praxis mellan medlemsstaterna i detta sammanhang. Parlamentet understryker betydelsen av att övervaka arbetsmarknaden och arbetsvillkoren i delningsekonomin i syfte att bekämpa olagliga metoder.

Delningsekonomins lokala dimension

50.

Europaparlamentet konstaterar att ett växande antal lokala myndigheter och kommuner redan aktivt arbetar med att reglera och utveckla delningsekonomin genom att fokusera på delningsmetoder både inom politiken och som en organisationsprincip för nya former av samarbetsbaserad förvaltning och deltagardemokrati.

51.

Europaparlamentet konstaterar att nationella, regionala och lokala myndigheter har stort manöverutrymme till att införa kontextspecifika åtgärder för att hantera tydligt identifierade mål av allmänintresse genom proportionella åtgärder som överensstämmer fullt ut med EU-lagstiftningen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att stödja medlemsstaterna i deras beslutsfattande och att hjälpa dem med att införa regler som är förenliga med EU-rätten.

52.

Europaparlamentet konstaterar att delningsekonomin först utvecklades i städer, eftersom förhållandena i städer, t.ex. befolkningstäthet och fysisk närhet, gynnar införandet av delningsmetoder, varigenom fokus vidgas från smarta städer till delande städer och övergången till mer medborgarvänliga infrastrukturer underlättas. Parlamentet är även övertygat om att delningsekonomin kan erbjuda stora möjligheter i områden utanför städer, landsbygdsområden och missgynnade områden, att den kan bidra med nya och inkluderande former av utveckling och ha positiva socioekonomiska konsekvenser samt hjälpa marginaliserade samhällen genom indirekta fördelar för turismsektorn.

Främjande av delningsekonomin

53.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av lämpliga kompetenser, färdigheter och lämplig utbildning för att möjliggöra för så många människor som möjligt att spela en aktiv roll i delningsekonomin och släppa loss dess potential.

54.

Europaparlamentet betonar att IKT möjliggör för innovativa idéer inom delningsekonomin att utvecklas snabbt och effektivt, samtidigt som deltagarna, oavsett om de är användare eller tjänsteleverantörer, sammankopplas och får en starkare ställning genom att deras tillträde till och deltagande på marknaden främjas och avlägsna områden och landsbygdsområden görs mer tillgängliga.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett proaktivt sätt uppmuntra till offentligt-privat samarbete i synnerhet vad gäller påbörjande av användning av e-legitimationer, för att höja konsumenternas och tjänsteleverantörernas tillit till transaktioner på internet med hjälp av EU:s ram för ömsesidigt erkännande av e-legitimationer och att ta itu med andra befintliga hinder för delningsekonomins tillväxt, t.ex. hinder mot att tillhandahålla gränsöverskridande försäkringsplaner.

56.

Europaparlamentet framhåller att i och med införandet av 5G kommer logiken i våra ekonomier att förändras på ett genomgripande sätt och skapa större mångfald bland tjänster och göra dem mer lättillgängliga. Parlamentet betonar i detta hänseende vikten av att skapa en konkurrenskraftig marknad för innovativa företag, vilkas framgång i slutändan kommer att definiera styrkan i våra ekonomier.

57.

Europaparlamentet framhåller att delningsekonomin blir allt viktigare inom energisektorn och gör det möjligt för kunder, producenter, enskilda och samhällen att effektivt ta del av flera decentraliserade faser av den förnybara energicykeln, däribland egenproduktion och egenkonsumtion, lagring och distribution, i överensstämmelse med unionens klimat- och energimål.

58.

Europaparlamentet framhåller att delningsekonomin utvecklas framgångsrikt framför allt i sådana samhällen där modellerna för delning av kunskap och utbildning är starka, för att därigenom befästa och ha en katalysatoreffekt på kulturen av öppen innovation. Parlamentet betonar betydelsen av sammanhållna strategier och av utbyggnad av bredband och höghastighetsbredband som en förutsättning för att utveckla delningsekonomins fulla potential och dra nytta av fördelarna med delningsmodellen. Parlamentet påminner därför om behovet av att möjliggöra tillräcklig nättillgång för alla EU-medborgare, särskilt i glesbefolkade områden, avlägsna områden och landsbygdsområden där tillräckliga uppkopplingsmöjligheter fortfarande saknas.

59.

Europaparlamentet understryker att delningsekonomin måste få stöd för den utveckling och expansion som den genomgår och måste förbli öppen för forskning, innovationer och nya tekniker för att dra till sig investeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU:s lagstiftning och strategier är framtidssäkrade, särskilt med avseende på att inrätta icke-exklusiva, försöksinriktade platser för att främja digital konnektivitet och kompetens, stödja europeiska entreprenörer, nystartade företag och stimulera industri 4.0, innovationsnav, kluster och inkubatorer, samtidigt som man utvecklar samexistenssynergier med traditionella affärsmodeller.

60.

Europaparlamentet framhäver transportsektorns komplexa karaktär inom och utanför delningsekonomin. Parlamentet konstaterar att denna sektor är starkt reglerad. Parlamentet noterar potentialen hos delningsekonomins modeller att i betydande grad förbättra transportsystemets effektivitet och hållbara utveckling (däribland genom sammanhängande multimodala biljettsystem och resor inom ramen för en enskild resa för transportanvändare med appar från delningsekonomin) samt dess säkerhet och trygghet och att minska trafikens oönskade externa effekter i form av trafikstockningar.

61.

Europaparlamentet uppmanar berörda myndigheter att främja en gynnsam samexistens mellan delningstransporttjänster och det konventionella transportsystemet. Parlamentet uppmanar kommissionen att integrera delningsekonomin i arbetet kring ny former av teknik på transportområdet (uppkopplade fordon, självkörande fordon, integrerade digitala biljettsystem och intelligenta transportsystem), med tanke på deras starka samverkan och naturliga synergieffekter.

62.

Europaparlamentet betonar behovet av rättssäkerhet för plattformar och deras användare för att man ska kunna säkerställa delningsekonomins utveckling inom EU:s transportsektor. Parlamentet noterar att det inom mobilitetssektorn är viktigt att tydligt skilja mellan å ena sidan i) samåkning och kostnadsdelning vid resor som föraren valt att göra för egen del och å andra sidan ii) reglerade transporttjänster.

63.

Europaparlamentet erinrar om att inkvarteringstjänster mellan privatpersoner, enligt kommissionens beräkningar, är den största sektorn inom delningsekonomin baserat på genererad handel, medan transporter som tillhandahålls av privatpersoner till andra privatpersoner är den största sett till plattformsintäkter.

64.

Europaparlamentet framhåller att delningstjänster för boende inom turismsektorn är ett utmärkt sätt att använda resurser och underutnyttjat utrymme, särskilt i områden som vanligtvis inte gynnas av turismen.

65.

Europaparlamentet fördömer i detta avseende de bestämmelser som införs av vissa offentliga myndigheter, som syftar till att inskränka tillhandahållandet av inkvartering för turister via delningsekonomin.

66.

Europaparlamentet uppmärksammar svårigheterna för europeiska delningsplattformar med att få tillgång till riskkapital och med sina strategier för att utvidga verksamheten, vilket förvärras av att de inhemska marknaderna är små och fragmenterade och av en akut brist på gränsöverskridande investeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut utnyttja befintliga finansieringsinstrument för att investera i delningsföretag och att främja initiativ som underlättar tillgång till finansiering, särskilt för nystartade företag samt små och medelstora företag.

67.

Europaparlamentet betonar att finansiella system inom delningsekonomin, t.ex. gräsrotsfinansiering, är ett viktigt komplement till traditionella finansieringskanaler som en del av ett effektivt finansieringsekosystem.

68.

Europaparlamentet noterar att tjänster som tillhandahålls av små och medelstora företag i delningsekonomisektorn inte alltid är tillräckligt anpassade efter behoven hos personer med funktionsnedsättning och äldre. Parlamentet efterlyser verktyg och program inriktade på att stödja dessa operatörer i att ta hänsyn till behoven hos personer med funktionsnedsättning.

69.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att underlätta och främja tillgången till lämpliga finansieringskanaler för europeiska entreprenörer som verkar i delningsekonomisektorn och även inom ramen för EU:s forsknings- och innovationsprogram Horisont 2020.

70.

Europaparlamentet noterar den snabba utvecklingen och ökande spridningen av innovativ teknik och innovativa digitala verktyg såsom blockkedjor och distribuerad databasteknik, även inom finanssektorn. Parlamentet framhåller att användningen av denna decentraliserade teknik kan möjliggöra ändamålsenliga transaktioner och förbindelser mellan privatpersoner i delningsekonomin, vilket leder till att det skapas oberoende marknader eller nätverk och till att den roll som mellanhänder spelar i dag i framtiden ersätts med delningsplattformarna.

o o

71.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0009.

(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0237.

(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0455.

(4) http://data.consilium.europa.eu/doc/document/ST-11834-2016-INIT/en/pdf

(5) EUT L 376, 27.12.2006, s. 36.

(6) EGT L 178, 17.7.2000, s. 1.

(7) EUT L 149, 11.6.2005, s. 22.

(8) EUT L 337, 18.12.2009, s. 11.

(9) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.

(10) ECON-VI/016.

(11) EUT C 75, 10.3.2017, s. 33.

(12) Flash Eurobarometer 438 (mars 2016) om användningen av delningsplattformar.

(13) EUT L 373, 21.12.2004, s. 37.

(14) EUT L 327, 5.12.2008, s. 9.

18.9.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 331/135

P8_TA(2017)0272

Onlineplattformar och den digitala inre marknaden

Europaparlamentets resolution av den 15 juni 2017 om onlineplattformar och den digitala inre marknaden (2016/2276(INI))

(2018/C 331/19)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 maj 2016Onlineplattformar och den digitala inre marknaden – Möjligheter och utmaningar för Europa (COM(2016)0288)och det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta (SWD(2016)0172),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juni 2016Europeisk agenda för delningsekonomin (COM(2016)0356) och det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta (SWD(2016)0184),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 april 2016EU:s handlingsplan för e-förvaltning för 2016–2020 – Snabbare digital omvandling av förvaltningar (COM(2016)0179) och de arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta (SWD(2016)0108) och (SWD(2016)0109),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 april 2016Digitalisering av den europeiska industrin – Hur vi kan utnyttja den digitala inre marknadens alla möjligheter (COM(2016)0180) och det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta (SWD(2016)0110),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 maj 2015En strategi för en inre digital marknad i Europa (COM(2015)0192) och det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta (SWD(2015)0100),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 april 2016Europeiskt initiativ för molnbaserade tjänster – Att skapa en konkurrenskraftig data- och kunskapsekonomi i Europa (COM(2016)0178) och det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta (SWD(2016)0106),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 januari 2017Att skapa en europeisk dataekonomi (COM(2017)0009) och det arbetsdokument från kommissionens avdelningar som åtföljer detta (SWD(2017)0002),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 februari 2017 om europeiska initiativet för molnbaserade tjänster (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om vägen mot en rättsakt för den digitala inre marknaden (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2017 om en europeisk pelare för sociala rättigheter (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/2120 av den 25 november 2015 om åtgärder rörande en öppen internetanslutning och om ändring av direktiv 2002/22/EG om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster och förordning (EU) nr 531/2012 om roaming i allmänna mobilnät i unionen (4),

—	med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 531/2012 vad gäller bestämmelser om grossistledet på roamingmarknader (COM(2016)0399),

—	med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om inrättande av en europeisk kodex för elektronisk kommunikation (COM(2016)0590),

—	med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upphovsrätt på den digitala inre marknaden (COM(2016)0593),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (5) (e-handelsdirektivet),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (den allmänna dataskyddsförordningen) (6),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/1148 av den 6 juli 2016 om åtgärder för en hög gemensam nivå på säkerhet i nätverks- och informationssystem i hela unionen (7) (it-säkerhetsdirektivet),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2010/13/EU om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster, mot bakgrund av ändrade marknadsförhållanden (COM(2016)0287) (direktivet om audiovisuella medietjänster),

—	med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för genomdrivandet av konsumentskyddslagstiftningen (COM(2016)0283),

—	med beaktande av förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll (COM(2015)0634),

—	med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 25 maj 2016Guidance on the implementation/application of Directive 2005/29/EC on unfair commercial practices (SWD(2016)0163),

—	med beaktande av den vägledning för IKT-sektorn om genomförande av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter som kommissionen offentliggjorde i juni 2013,

—	med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 15 september 2016Preliminary Report on the E-commerce Sector Inquiry (SWD(2016)0312),

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande över meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Onlineplattformar och den digitala inre marknaden – Möjligheter och utmaningar för Europa (8),

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0204/2017), och av följande skäl:

A.	Den digitala inre marknaden finns till för att undvika splittring mellan olika länders lagstiftningar och för att undanröja tekniska, rättsliga och skattemässiga hinder så att företag, medborgare och konsumenter kan dra full nytta av digitala verktyg och tjänster.

B.	Digitalisering och ny teknik ändrar hela tiden kommunikationsformerna, tillgången till information och medborgarnas, konsumenternas och företagens beteende, och den fjärde industriella revolutionen kommer att leda till en digitalisering av alla områden inom ekonomin och samhället.

C.	Den växande användningen av internet och mobila enheter erbjuder nya affärsmöjligheter för företag i alla storleksordningar och ger upphov till nya och alternativa affärsmodeller genom ny teknik och tillgång till den globala marknaden, men skapar också nya utmaningar.

Utvecklingen och användningen av internetplattformar för många olika typer av verksamheter, bland annat kommersiell verksamhet och delning av varor och tjänster, har ändrat användares och företags sätt att interagera med innehållsleverantörer, näringsidkare och andra personer som erbjuder varor och tjänster.

E-handelsdirektivet befriar mellanhänderna från ansvar för innehåll endast om dessa varken känner till eller kan kontrollera vilket slags innehåll som förmedlas eller lagras, men om mellanhanden har faktisk kännedom om överträdelsen eller den olagliga verksamheten eller informationen ställs det krav på en snabb reaktion för att avlägsna eller förhindra tillgång till olaglig information eller olaglig verksamhet.

F.	Ett stort antal onlineplattformar och informationssamhällets tjänster erbjuder enklare tillgång till varor, tjänster och digitalt innehåll och har utvidgat sin verksamhet i förhållande till konsumenter och andra aktörer.

G.	Kommissionen utför just nu ett antal bedömningar av konsumentskyddsregler och den praxis företag emellan som onlineplattformar tillämpar gentemot sina företagsanvändare.

H.	Kreativitet och innovation är drivkrafter i den digitala ekonomin, och det är därför mycket viktigt att man garanterar en hög skyddsnivå för immateriella rättigheter.

Allmän inledning

Europaparlamentet välkomnar meddelandet Onlineplattformar och den digitala inre marknaden – Möjligheter och utmaningar för Europa.

Europaparlamentet välkomnar de olika initiativ som redan har föreslagits inom ramen för strategin för den digitala inre marknaden. Parlamentet understryker vikten av samordning och samstämmighet mellan dessa initiativ. Parlamentet anser att den digitala inre marknaden är viktig för att främja EU:s konkurrenskraft, skapa högkvalitativa och högkvalificerade arbetstillfällen och stimulera den digitala ekonomins tillväxt i Europa.

Europaparlamentet konstaterar att onlineplattformar är till nytta för dagens digitala ekonomi och samhälle genom att de ökar konsumenternas valmöjligheter och skapar och formar nya marknader. Parlamentet påpekar dock att onlineplattformar för med sig nya politiska och lagstiftningsmässiga utmaningar.

Europaparlamentet påminner om att många EU-strategier gäller även för onlineplattformar, men noterar att lagstiftningen ibland inte genomdrivs korrekt eller tolkas på ett annat sätt i medlemsstaterna. Parlamentet betonar vikten av att EU-lagstiftningen tillämpas och genomdrivs korrekt innan man överväger om man behöver komplettera den befintliga rättsliga ramen för att åtgärda situationen.

Europaparlamentet välkomnar det pågående arbetet med att uppdatera och komplettera den befintliga rättsliga ramen så att den tjänar sitt syfte i den digitala tidsåldern. Parlamentet anser att en effektiv och attraktiv rättslig miljö är avgörande för utvecklingen av onlineföretag och digitala företag i Europa.

Definition av plattformar

Europaparlamentet inser att det skulle vara mycket svårt att komma fram till en enda, rättsligt relevant och framtidssäker definition av onlineplattformar på EU-nivå, bland annat på grund av den stora variationen av befintliga onlineplattformar och deras verksamhetsområden samt den snabbt föränderliga miljön i den digitala världen. Parlamentet anser i varje fall att en enda EU-definition eller en universallösning inte skulle hjälpa EU att lyckas inom plattformsekonomin.

Europaparlamentet är samtidigt medvetet om vikten av att undvika en splittring av EU:s inre marknad, som skulle kunna uppstå till följd av en spridning av regionala eller nationella bestämmelser och definitioner, samt behovet av att erbjuda säkerhet och likvärdiga förutsättningar för både företag och konsumenter.

Europaparlamentet anser därför att man bör skilja mellan olika typer av onlineplattformar och att de bör definieras i respektive sektorsspecifik lagstiftning på EU-nivå på grundval av plattformarnas egenskaper, klassificeringar och principer och med utgångspunkt i ett problemstyrt tillvägagångssätt.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens pågående arbete avseende onlineplattformar, som bland annat omfattar samråd med berörda aktörer och en konsekvensbedömning. Parlamentet anser att ett sådant evidensbaserat upplägg är viktigt för att nå en omfattande förståelse på detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid behov föreslå lagstiftningsåtgärder eller andra åtgärder utifrån denna djupgående analys.

10.

Europaparlamentet konstaterar att onlineplattformar som används mellan företag och konsumenter och konsumenter emellan används för mycket olika verksamheter, såsom e-handel, media, sökmotorer, kommunikation, betalningssystem, arbetsförmedling, operativsystem, transport, reklam, spridning av kulturellt innehåll, delningsekonomin och sociala nätverk. Parlamentet konstaterar vidare att även om vissa gemensamma drag gör att dessa verksamheter kan identifieras, kan onlineplattformar anta många olika former, och många olika sätt kan användas för att identifiera en plattform.

11.

Europaparlamentet konstaterar att onlineplattformar som används mellan företag och konsumenter och konsumenter emellan i större eller mindre utsträckning kännetecknas av vissa gemensamma drag, såsom bland annat att de bedriver verksamhet på flersidiga marknader, möjliggör direkt elektronisk förbindelse för parter som hör till två eller flera skilda användargrupper, förbinder olika användartyper, erbjuder onlinetjänster skräddarsydda efter användarpreferenser och baserade på uppgifter från kunderna, klassificerar eller specificerar – exempelvis med hjälp av algoritmer – varor eller tjänster som tredje part föreslår eller lägger ut på nätet och sammanför flera parter i syfte att sälja en vara, tillhandahålla en tjänst eller utbyta eller dela innehåll, information, varor eller tjänster.

12.

Europaparlamentet påpekar att det är mycket viktigt att man klargör beslutsmetoder som baseras på algoritmer och främjar öppenhet i fråga om användningen av dessa algoritmer. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att granska potentialen för felaktigheter och skevheter vid användningen av algoritmer för att förebygga alla typer av diskriminering, orättvis behandling eller kränkningar av den personliga integriteten.

13.

Europaparlamentet anser dock att en tydlig åtskillnad bör göras mellan plattformar som används mellan företag och konsumenter respektive plattformar som används företag emellan med tanke på de nya onlineplattformar för användning företag emellan som är avgörande för utvecklingen av det industriella internet, såsom molnbaserade tjänster och datadelningsplattformar, som möjliggör kommunikation mellan produkter inom sakernas internet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med de hinder på den inre marknaden som står i vägen för tillväxten av sådana plattformar.

Underlätta en hållbar tillväxt för europeiska onlineplattformar

14.

Europaparlamentet noterar att onlineplattformar använder internet som ett verktyg för växelverkan mellan parter och därför är till nytta för användare, konsumenter och företag eftersom de underlättar tillgången till den globala marknaden. Parlamentet konstaterar att onlineplattformar kan bidra till att anpassa utbudet av och efterfrågan på varor och tjänster på grundval av stämningar bland befolkningen, gemensamt tillträde, gott rykte och förtroende.

15.

Europaparlamentet konstaterar att onlineplattformar och onlineapplikationer, varav många tagits fram av europeiska applikationsutvecklare, drar nytta av det enorma och ständigt ökande antalet anslutna mobila enheter, persondatorer, bärbara datorer och andra datorenheter, och att de allt oftare finns tillgängliga på sådana enheter.

16.

Europaparlamentet påpekar att högsta prioritet måste ges åt att säkerställa tillräckliga investeringar för utbyggnaden av bredbandsnät med hög hastighet och digital infrastruktur för att uppnå gigabitsamhällets konnektivitetsmål, eftersom en sådan utbyggnad är avgörande för att medborgarna och företagen ska kunna ta del av 5G-tekniken och för att säkerställa konnektivitet i allmänhet i samtliga medlemsstater.

17.

Europaparlamentet betonar att den alltmer utbredda användningen av smarta enheter, exempelvis smarttelefoner och surfplattor, har ökat och förbättrat tillgången till nya tjänster, bland annat till onlineplattformar, och därigenom främjat deras roll i ekonomin och samhället, i synnerhet bland unga människor, men i allt större utsträckning bland alla åldersgrupper. Parlamentet konstaterar att digitaliseringen kommer att öka ytterligare med den snabba utvecklingen av sakernas internet, som förväntas leda till att det finns 25 miljarder uppkopplade föremål år 2020.

18.

Europaparlamentet anser att alla medborgare och företag, inte bara de som redan är aktiva på nätet, måste ha tillgång till onlineplattformar genom högkvalitativ teknik. Parlamentet betonar vikten av att förebygga klyftor som kan uppstå på grund av brist på digital kompetens eller ojämlik tillgång till teknik. Parlamentet understryker att det behövs ett åtagande för utveckling av digitala färdigheter på nationell och europeisk nivå.

19.

Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid de snabbväxande marknaderna för onlineplattformar, vilka erbjuder en ny försäljningskanal för varor och tjänster. Parlamentet är medvetet om sådana marknaders globala och gränsöverskridande karaktär. Parlamentet påpekar att marknaderna för globala onlineplattformar erbjuder konsumenterna stora valmöjligheter och effektiv priskonkurrens. Parlamentet konstaterar att avtalet om ”roaming som hemma” främjar onlineplattformarnas gränsöverskridande dimension genom att göra onlinetjänsterna mer överkomliga.

20.

Europaparlamentet noterar onlineplattformarnas växande roll för delning och tillhandahållande av nyheter och annan information som är värdefull för medborgarna samt för en välfungerande demokrati. Parlamentet anser att onlineplattformar även kan bidra till att e-demokrati möjliggörs.

21.

Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att främja tillväxten av europeiska onlineplattformar och nystartade företag och stärka deras förmåga att expandera och konkurrera globalt. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med en innovationsvänlig politik gentemot onlineplattformar för att underlätta deras marknadstillträde. Parlamentet beklagar EU:s låga andel av börsvärdet för onlineplattformar och betonar vikten av att man undanröjer de hinder som försvårar en smidig verksamhet för gränsöverskridande onlineplattformar och som stör den digitala inre marknadens funktion. Parlamentet betonar vikten av icke-diskriminering och behovet av att man underlättar byte mellan plattformar som erbjuder kompatibla tjänster.

22.

Europaparlamentet understryker att viktiga faktorer innefattar en öppen miljö, enhetliga regler, tillgång till tillräcklig konnektivitet, driftskompatibilitet mellan befintliga applikationer och tillgång till öppna standarder.

23.

Europaparlamentet erkänner de avsevärda fördelar som onlineplattformarna kan erbjuda små och medelstora företag och nystartade företag. Parlamentet noterar att onlineplattformar ofta är det enklaste och lämpligaste första steget för små företag som vill bli tillgängliga på nätet och dra nytta av de distributionskanaler som finns där. Parlamentet noterar att små och medelstora företag och nystartade företag tack vare onlineplattformar har tillträde till globala marknader utan att de behöver göra stora investeringar i uppbyggnaden av dyr digital infrastruktur. Parlamentet betonar vikten av öppenhet och rättvis tillgång till plattformar och påminner om att vissa onlineplattformars ökande dominans inte bör leda till att näringsfriheten inskränks.

24.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att prioritera åtgärder som ger europeiska nystartade företag och onlineplattformar möjlighet att växa fram och expandera. Parlamentet betonar att det för utvecklingen av onlineplattformar i Europa är avgörande att man underlättar finansieringen av och investeringar i nystartade företag med hjälp av alla finansieringsinstrument som finns att tillgå, särskilt genom tillgång till riskkapital och olika kanaler som banker och offentliga medel eller genom alternativa finansieringsmöjligheter, såsom gräsrotsfinansiering.

25.

Europaparlamentet konstaterar att vissa onlineplattformar möjliggör delningsekonomin och bidrar till dess tillväxt i Europa. Parlamentet välkomnar kommissionens meddelande om delningsekonomin och understryker att det bör vara det första steget på vägen mot en mer omfattande europeisk strategi på området, som stöder utvecklingen av nya affärsmodeller. Parlamentet betonar att dessa nya affärsmodeller skapar arbetstillfällen, främjar företagande och ger upphov till nya tjänster, större utbud och bättre priser för medborgare och konsumenter samt större flexibilitet och nya möjligheter, men att de även kan medföra utmaningar och risker för arbetstagarna.

26.

Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna under de senaste årtiondena har gjort framsteg när det gäller arbetsrättsliga och sociala standarder samt system för socialt skydd och betonar att man även i den digitala tidsåldern måste sörja för utvecklingen av den sociala dimensionen. Parlamentet konstaterar att ökad digitalisering påverkar arbetsmarknaderna genom att arbetstillfällena och avtalsförhållandena mellan arbetstagare och företag omdefinieras. Parlamentet konstaterar att det är viktigt att man ser till att arbetstagarrättigheterna och de sociala rättigheterna respekteras och att gällande lagstiftning efterlevs korrekt för att ytterligare främja trygghetssystemen och kvaliteten på sysselsättningen. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att i samarbete med arbetsmarknadens parter och andra berörda aktörer bedöma behovet av att modernisera befintlig lagstiftning, bland annat de sociala trygghetssystemen, för att hålla jämna steg med den tekniska utvecklingen samtidigt som skyddet för arbetstagare säkerställs och för att garanterar anständiga arbetsförhållanden och skapa allmänna fördelar för samhället i stort.

27.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa tillräcklig social trygghet för egenföretagare, vilka är nyckelaktörer på den digitala arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att vid behov utveckla nya skyddsmekanismer för att säkerställa ett tillräckligt skydd för arbetstagare i samband med onlineplattformar samt icke-diskriminering och jämställdhet och att utbyta bästa praxis på EU-nivå.

28.

Europaparlamentet konstaterar att hälsoplattformar online kan vara ett stöd för innovativa verksamheter eftersom de skapar och överför relevanta kunskaper från engagerade konsumenter av hälso- och sjukvård till en innovativ hälso- och sjukvårdsmiljö. Parlamentet betonar att nya innovativa plattformar kommer att medverka till att utforma och skapa nästa generations hälso- och sjukvårdsprodukter så att de exakt matchar de behov som inte tillgodoses i dag.

Klarläggande av mellanhänders ansvar

29.

Europaparlamentet konstaterar att EU:s nuvarande system för begränsat ansvar för mellanhänderna är en av de frågor som vissa berörda aktörer har tagit upp i den pågående debatten om onlineplattformar. Parlamentet konstaterar att samrådet om den rättsliga miljön för plattformar har visat att det finns ett relativt stöd för den befintliga ramen i e-handelsdirektivet, men även att det finns behov av att undanröja vissa brister i tillämpningen. Parlamentet anser därför att ansvarssystemet bör klarläggas ytterligare, då det är en viktig pelare i EU:s digitala ekonomi. Parlamentet anser att det behövs vägledning från kommissionen om hur lagstiftningen om mellanhänders ansvar ska tillämpas för att onlineplattformar ska kunna uppfylla sina skyldigheter och följa reglerna om ansvar och för att förbättra rättssäkerheten och öka användarnas förtroende. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder för detta ändamål och påminner om att plattformar som inte spelar en neutral roll enligt e-handelsdirektivet inte kan göra anspråk på undantag från ansvarsskyldigheten.

30.

Europaparlamentet betonar att konsumtionen av kreativt innehåll i dag visserligen är större än någonsin, genom tjänster som plattformar för användaruppladdat innehåll och tjänster för sammanställning av innehåll, men att intäkterna för den kulturella och kreativa sektorn inte har ökat på ett sätt som motsvarar denna ökade konsumtion. Parlamentet betonar att en av de främsta orsakerna till detta anses vara den värdeöverföring som har uppstått på grund av den oklarhet som råder kring statusen för dessa onlinetjänster enligt upphovsrätten och e-handelslagstiftningen. Parlamentet betonar att en orättvis marknad har skapats, som hotar utvecklingen av den digitala inre marknaden och dess huvudsakliga aktörer, nämligen de kulturella och kreativa sektorerna.

31.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att offentliggöra riktlinjer för mellanhänders ansvar eftersom det råder viss oklarhet om de befintliga bestämmelserna och deras tillämpning i vissa medlemsstater. Parlamentet anser att riktlinjerna kommer att öka användarnas förtroende för onlinetjänster och uppmanar enträget kommissionen att lägga fram sitt förslag. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmärksamma skillnaderna mellan online- och offlinevärldens regelverk och att skapa likvärdiga förutsättningar för jämförbara tjänster online och offline om så behövs och är möjligt och med hänsyn till varje områdes särdrag, samhällsutvecklingen, behovet av mer öppenhet och rättssäkerhet samt behovet av att inte hindra innovation.

32.

Europaparlamentet anser att digitala plattformar är ett sätt att skapa bredare tillgång till kulturella och kreativa verk och att de erbjuder goda möjligheter för de kulturella och kreativa branscherna att utveckla nya affärsmodeller. Parlamentet betonar vikten av att överväga hur denna process kan fungera med större rättssäkerhet och respekt för rättsinnehavarna. Parlamentet understryker betydelsen av öppenhet och av att säkerställa likvärdiga förutsättningar. Parlamentet anser i detta avseende att det är nödvändigt att man inom ramen för upphovs- och immaterialrätten skyddar rättsinnehavarna för att se till att värden erkänns och att innovation, kreativitet, investeringar och innehållsproduktion stimuleras.

33.

Europaparlamentet uppmanar enträget onlineplattformar att vidta kraftigare åtgärder mot olagligt och skadligt innehåll på internet. Parlamentet välkomnar det pågående arbetet med direktivet om audiovisuella medietjänster samt kommissionens avsikt att föreslå åtgärder för videodelningsplattformar för att skydda minderåriga och för att avlägsna innehåll som avser hatretorik. Parlamentet noterar att det saknas hänvisningar till innehåll som uppmanar till terrorism. Parlamentet anser att man måste ägna särskild uppmärksamhet åt skydd av utsatta personer mot mobbning och våld.

34.

Europaparlamentet anser att ansvarsreglerna för onlineplattformar bör göra det möjligt att hantera frågor om olagligt innehåll och olagliga varor på ett effektivt sätt, exempelvis genom tillämpningen av tillbörlig aktsamhet, samtidigt som man upprätthåller en balanserad och innovationsvänlig inställning. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen att definiera och ytterligare klargöra förfarandena för anmälan och avlägsnande och att utarbeta riktlinjer för frivilliga åtgärder som vidtas för att hantera sådant innehåll.

35.

Europaparlamentet betonar vikten av åtgärder mot spridning av falska nyheter. Parlamentet uppmanar onlineplattformarna att förse användarna med verktyg för att anmäla falska nyheter, så att andra användare kan informeras om att innehållets sanningshalt har ifrågasatts. Parlamentet påpekar samtidigt att ett fritt meningsutbyte är en grundbult för demokratin och att rätten till privatliv gäller även i de sociala medierna. Parlamentet understryker värdet av en fri press för att medborgarna ska förses med tillförlitlig information.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på djupet analysera den aktuella situationen och de rättsliga ramarna när det gäller falska nyheter och att undersöka möjligheten till rättsliga ingripanden för att begränsa spridningen av falskt innehåll.

37.

Europaparlamentet betonar att onlineplattformar måste ta upp kampen mot olagliga varor och olagligt innehåll samt otillbörliga affärsmetoder (exempelvis återförsäljning av evenemangsbiljetter till ockerpriser) genom att vidta lagstadgade åtgärder, som kompletteras med effektiva självreglerande åtgärder (t.ex. genom tydliga användarvillkor och lämpliga mekanismer för att identifiera upprepade överträdelser eller genom att utse särskilda innehållsansvariga och spåra farliga produkter) eller hybridåtgärder.

38.

Europaparlamentet välkomnar branschens uppförandekod om olagligt näthat, som man enades om 2016 och som stöds av kommissionen, och uppmanar kommissionen att ta fram lämpliga och rimliga metoder för onlineplattformar att identifiera och avlägsna skadliga varor och skadligt innehåll.

39.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att den allmänna dataskyddsförordningen och direktivet om nät- och informationssäkerhet efterlevs när det gäller äganderätten till uppgifter. Parlamentet konstaterar att det ofta finns incitament för användare att dela med sig av sina personuppgifter till onlineplattformar. Parlamentet understryker behovet av att användarna informeras om exakt vilken typ av uppgifter som samlas in och hur dessa uppgifter kommer att användas. Parlamentet understryker att det är viktigt för användare att de har kontroll över vilka personuppgifter som samlas in och hur de används och att användarna även bör kunna välja att inte lämna ut sina personuppgifter. Parlamentet konstaterar att ”rätten att bli bortglömd” gäller även på onlineplattformar. Parlamentet uppmanar onlineplattformar att se till att anonymitet råder när uppgifter behandlas av tredje part.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snabbt färdigställa sin översyn av behovet av formella förfaranden för anmälan och åtgärder som ett lovande sätt att stärka ansvarssystemet på ett harmoniserat sätt i hela EU.

41.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att snarast möjligt lägga fram sin praktiska vägledning om marknadskontroll av produkter som säljs på nätet.

Att skapa likvärdiga förutsättningar

42.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att främja likvärdiga förutsättningar för tjänsteleverantörer på onlineplattformar och andra tjänster med vilka de konkurrerar, även när det gäller företag till företag och konsument till konsument. Parlamentet betonar att en förutsägbar lagstiftning är nödvändig för att man ska kunna skapa en blomstrande digital ekonomi. Parlamentet konstaterar att konkurrenstrycket varierar mellan olika sektorer och olika aktörer inom sektorerna och påminner därför om att universallösningar sällan är lämpliga. Parlamentet anser att man i samband med eventuella skräddarsydda lösningar eller föreslagna lagstiftningsåtgärder måste ta hänsyn till plattformarnas särdrag för att se till att konkurrensen sker på lika villkor.

43.

Europaparlamentet uppmärksammar det faktum att storleken på onlineplattformar varierar från multinationella företag till mikroföretag. Parlamentet betonar vikten av rättvis och effektiv konkurrens mellan onlineplattformar för att främja konsumentutbudet och hindra att det uppkommer monopol eller dominerande ställningar som snedvrider marknaderna genom missbruk av marknadsställningen. Parlamentet framhåller att det är viktigt att man underlättar byte mellan onlineplattformar eller onlinetjänster för att förhindra marknadsmisslyckanden och inlåsning.

44.

Europaparlamentet konstaterar att onlineplattformar håller på att ändra den traditionella, strikt reglerade affärsmodellen. Parlamentet understryker att eventuella reformer av det gällande regelverket bör fokusera på en harmonisering av bestämmelserna och minskad splittring av lagstiftningen i syfte att säkerställa en öppen och konkurrensutsatt marknad för onlineplattformar samtidigt som höga konsumentskyddsstandarder garanteras. Parlamentet betonar behovet av att undvika överreglering och att fortsätta Refit-processen och genomförandet av principen om bättre lagstiftning. Parlamentet understryker vikten av teknikneutralitet och överensstämmelse mellan regler som är tillämpliga online och offline i likvärdiga situationer i den mån detta behövs och är möjligt. Parlamentet understryker att en förutsägbar lagstiftning främjar konkurrens, investeringar och innovationer.

45.

Europaparlamentet betonar betydelsen av investeringar i infrastruktur i både stadsområden och landsbygdsområden. Parlamentet understryker att rättvis konkurrens borgar för investeringar i kvalitativa bredbandstjänster med mycket hög hastighet och att en prismässigt överkomlig tillgång till och fullständig utbyggnad av tillförlitlig höghastighetsinfrastruktur, såsom ultrasnabba bredbands- och telekommunikationsnät, främjar tillhandahållandet och användningen av tjänster för onlineplattformar. Parlamentet understryker behovet av nätneutralitet och en rättvis och icke-diskriminerande tillgång till onlineplattformar som en förutsättning för innovation och en verkligt konkurrensutsatt marknad. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen att effektivisera finansieringssystemen för relaterade initiativ som underlättar digitaliseringsprocessen så att det blir möjligt att använda Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) och Horisont 2020 samt bidraget från medlemsstaternas nationella budgetar. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma möjligheterna med offentlig-privata partnerskap och gemensamma teknikinitiativ.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att upprätta en harmoniserad strategi när det gäller rätt till rättelse, rätt till genmäle och rätt till anstånd för användare av plattformar.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa likvärdiga förutsättningar när det gäller ersättningskrav mot plattformar till följd av spridning av kränkande uppgifter som medför en bestående skada för användaren.

Information till medborgare och konsumenter och deras medverkan

48.

Europaparlamentet framhäver att framtidens internet inte kan vara framgångsrikt om användarna inte har förtroende för onlineplattformarna och om man inte säkerställer större öppenhet, likvärdiga förutsättningar, skydd av personuppgifter, bättre kontroll över marknadsföringssystem och andra automatiserade system, samt om onlineplattformarna inte respekterar all tillämplig lagstiftning och användarnas berättigade intressen.

49.

Europaparlamentet betonar vikten av öppenhet i fråga om uppgiftsinsamlingen och användningen av uppgifter och anser att onlineplattformar måste reagera på användarnas oro på ett lämpligt sätt genom att begära deras samtycke i enlighet med den allmänna dataskyddsförordningen och genom att informera dem på ett effektivare och tydligare sätt om vilka personuppgifter som samlas in och hur de delas och används i överensstämmelse med EU:s dataskyddslagstiftning, samtidigt som användarna fortfarande måste ha möjlighet att återkalla sitt samtycke till enskilda bestämmelser utan att helt förlora tillgången till en tjänst.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa full respekt för medborgarnas rätt till personlig integritet och skydd av sina personuppgifter i den digitala miljön. Parlamentet framhåller vikten av ett korrekt genomförande av den allmänna dataskyddsförordningen, så att principen om inbyggt integritetsskydd och integritetsskydd som standard tillämpas fullt ut.

51.

Europaparlamentet noterar vikten av att klargöra frågor i samband med tillgång till uppgifter, äganderätt till uppgifter och ansvar rörande uppgifter och uppmanar kommissionen att fortsätta att utvärdera det nuvarande regelverket när det gäller dessa frågor.

52.

Europaparlamentet understryker att onlineplattformarnas gränsöverskridande karaktär är en mycket stor fördel när den digitala inre marknaden utvecklas, men att den också innebär att nationella offentliga myndigheter måste samarbeta bättre. Parlamentet uppmanar existerande konsumentskyddstjänster och konsumentskyddsmekanismer att samarbeta och erbjuda effektivt konsumentskydd i samband med onlineplattformverksamhet. Parlamentet uppmärksammar vidare vikten av förordningen om gränsöverskridande genomförande och samarbete i detta avseende. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att utvärdera om det finns ytterligare behov av att uppdatera de befintliga reglerna om konsumentskydd med avseende på plattformar, som en del av kontrollen av ändamålsenligheten hos EU:s konsument- och marknadsföringslagstiftning under 2017.

53.

Europaparlamentet uppmuntrar onlineplattformarna att erbjuda sina kunder tydliga, uttömmande och rättvisa villkor och att presentera sina villkor, sin uppgiftsbehandling, sina lagstadgade garantier och köpgarantier samt möjliga kostnader på ett användarvänligt sätt och undvika komplicerad terminologi, så att konsumentskyddet förbättras och förtroendet och förståelsen för konsumenternas rättigheter stärks, eftersom detta är viktigt för att onlineplattformarna ska lyckas.

54.

Europaparlamentet påpekar att höga standarder för konsumentskyddet på onlineplattformar behövs inte bara i företagens praxis sinsemellan utan även i förbindelserna konsumenter emellan.

55.

Europaparlamentet efterlyser en bedömning av den gällande lagstiftningen och av regleringsmekanismerna för att avgöra om användarna, konsumenterna och företagen erbjuds ett tillräckligt skydd, med tanke på det ökande antalet klagomål och de utredningar som kommissionen har inlett avseende flera plattformar.

56.

Europaparlamentet understryker vikten av att användarna får tydliga, opartiska och transparenta uppgifter om de kriterier som används för att filtrera, rangordna, sponsra, individanpassa eller recensera information som presenteras för dem. Parlamentet betonar att det är viktigt att en tydlig åtskillnad görs mellan sponsrat innehåll och annat innehåll.

57.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med vissa frågor som rör plattformarnas recensionssystem, såsom falska recensioner eller borttagning av negativa recensioner i syfte att nå konkurrensfördelar. Parlamentet betonar behovet av att se till att recensioner blir mer tillförlitliga och användbara för konsumenterna och att plattformar respekterar gällande skyldigheter och vidtar åtgärder i detta avseende mot metoder såsom frivilliga system. Parlamentet välkomnar vägledningen om tillämpningen av direktivet om otillbörliga affärsmetoder.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma behovet av kriterier och trösklar för de villkor som avgör om plattformar ska bli föremål för eventuell ytterligare marknadsövervakning och att tillhandahålla vägledning för onlineplattformar, så att de lättare kan uppfylla gällande skyldigheter och följa riktlinjer i tid, särskilt när det gäller konsumentskyddet och konkurrensbestämmelser.

59.

Europaparlamentet betonar att upphovsmäns rättigheter måste skyddas även i den digitala tidsåldern och påminner om den kreativa sektorns betydelse för sysselsättningen och ekonomin i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera det gällande direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (9), i syfte att förhindra avsiktligt missbruk av rapporteringsförfaranden och se till att alla aktörer i värdekedjan, inbegripet mellanhänder såsom internetleverantörer, kan bidra mer effektivt till kampen mot varumärkesförfalskning genom att vidta aktiva, proportionella och effektiva åtgärder för att säkerställa spårbarhet och förhindra marknadsföring och distribution av varumärkesförfalskade varor.

60.

Europaparlamentet betonar behovet av att man återställer en balans i fördelningen av värdet av immateriella rättigheter, särskilt på plattformar som sprider skyddat audiovisuellt innehåll.

61.

Europaparlamentet efterlyser närmare samarbete mellan plattformar och rättsinnehavare för att säkerställa en korrekt klarering av rättigheter och bekämpa intrång i immateriella rättigheter på nätet. Parlamentet påminner om att sådana intrång kan vara en angelägen fråga, inte bara för företag, utan även för konsumenternas hälsa och säkerhet, och att konsumenterna måste göras medvetna om den olagliga handeln med förfalskade produkter. Parlamentet upprepar därför sitt krav på att strategin ”följ pengarna” tillämpas i fråga om relevanta betaltjänster i syfte att frånta förfalskarna medlen att bedriva sin ekonomiska verksamhet. Parlamentet understryker att en översyn av direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter skulle kunna vara ett lämpligt sätt att säkerställa ett omfattande samarbete mellan plattformar, användare och övriga ekonomiska aktörer samt en korrekt tillämpning av e-handelsdirektivet.

62.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att främja den nystartade plattformen för lösning av tvister som omfattar köp som gjorts på nätet mellan konsumenter, att förbättra dess användarvänlighet och att övervaka om näringsidkare uppfyller sin skyldighet att länka till den plattformen på sin webbplats, för att ytterligare ta itu med det ökande antalet klagomål mot flera onlineplattformar.

Ökat förtroende för internet och främjandet av innovation

63.

Europaparlamentet understryker att det, när det gäller att öka förtroendet, är en prioritet för såväl den offentliga politiken som företag att se till att dataskydd och konsumenträttigheter faktiskt följs på onlinemarknader i enlighet med bestämmelserna i den allmänna dataskyddsförordningen och direktivet om nät- och informationssäkerhet. Parlamentet framhåller att många olika åtgärder och tekniska medel som rör integritet online, internetsäkerhet och it-säkerhet behövs för att garantera konsument- och uppgiftsskydd. Parlamentet betonar vikten av öppenhet i fråga om uppgiftsinsamling och betalningssäkerhet.

64.

Europaparlamentet noterar att onlinebetalningar ger en hög grad av öppenhet som hjälper till att skydda konsumenternas och företagarnas rättigheter och minskar risken för bedrägerier. Parlamentet välkomnar också de nya och innovativa alternativa betalningsmetoderna, såsom virtuella valutor och e-plånböcker. Parlamentet noterar att öppenheten gör att det blir lättare att jämföra priser och transaktionskostnader och underlättar spårbarheten i ekonomiska transaktioner.

65.

Europaparlamentet framhåller att en rättvis och förutsägbar innovationsmiljö, liksom investeringar i forskning och utveckling och en kompetenshöjning av arbetskraften är avgörande för att det ska uppstå nya idéer och innovationer. Parlamentet betonar vikten av öppna data och öppna standarder för utvecklingen av nya onlineplattformar och innovation. Parlamentet erinrar om att direktivet om vidareutnyttjande av information från den offentliga sektorn (10) ska ha genomförts senast 2018. Parlamentet konstaterar att öppna, avancerade och gemensamma provbäddar och öppna gränssnitt för tillämpningsprogram kan vara en tillgång för Europa.

66.

Europaparlamentet betonar vikten av att kommissionen och i synnerhet medlemsstaterna visar engagemang för utvecklingen av digitala färdigheter som bidrar till en högkvalificerad arbetskraft eftersom detta är en förutsättning för att man ska kunna garantera hög sysselsättning på rättvisa villkor i hela EU och samtidigt utrota den digitala analfabetism som ligger bakom den digitala klyftan och den digitala utestängningen. Parlamentet betonar därför att det är absolut nödvändigt att man utvecklar och förbättrar den digitala kompetensen och kräver stora investeringar i utbildning och livslångt lärande.

67.

Europaparlamentet anser att plattformar där en stor mängd skyddade verk lagras och görs tillgängliga för allmänheten bör sluta licensavtal med relevanta rättsinnehavare, såvida de inte är aktiva och därför omfattas av undantaget enligt artikel 14 i e-handelsdirektivet, i syfte att dela vinsten rättvist med upphovsmän och relevanta rättsinnehavare. Parlamentet understryker att sådana licensavtal och genomförandet av dem inte får hindra användarna från att utöva sina grundläggande rättigheter.

Respekten för affärsförbindelser företag emellan och EU:s konkurrenslagstiftning

68.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtgärder för bättre efterlevnad av konkurrenslagstiftningen i den digitala världen och betonar behovet av att man fattar snabba beslut i konkurrensförfaranden med tanke på den snabba utvecklingen inom den digitala sektorn. Parlamentet noterar dock att EU-lagstiftningen i vissa hänseenden måste anpassas till den digitala världen för att den ska tjäna sitt syfte.

69.

Europaparlamentet är bekymrat över de problematiska otillbörliga affärsmetoder företag emellan som vissa onlineplattformarna tillämpar, såsom brist på öppenhet (t.ex. i fråga om sökresultat, användning av uppgifter och prissättning), ensidiga ändringar av villkoren, framhävande av reklamresultat eller sponsrade resultat medan icke-betalda resultat görs mindre synliga, orättvisa villkor, exempelvis för betalningslösningar, och eventuellt missbruk av plattformarnas dubbla roll som både mellanhänder och konkurrenter. Parlamentet konstaterar att denna dubbla roll kan ge upphov till ekonomiska incitament för onlineplattformar att tillämpa diskriminerande metoder till förmån för sina egna produkter och tjänster och diskriminerande villkor företag emellan. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder i detta avseende.

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en tillväxt- och konsumentvänlig, riktad rättslig ram för förbindelser företag emellan, som grundar sig på principer som syftar till att förhindra missbruk av marknadsställning och säkerställa att plattformar som fungerar som en port till en nedströmsmarknad inte blir grindvakter. Parlamentet anser att en sådan ram bör syfta till att säkerställa att konsumentskyddet inte försämras och främja konkurrens och innovation. Parlamentet rekommenderar vidare att denna ram ska vara teknikneutral och kunna motverka befintliga risker, exempelvis när det gäller marknaden för mobila operativsystem, men även framtida risker med ny internetbaserad teknik, såsom sakernas internet eller artificiell intelligens, som ytterligare kommer att befästa plattformarnas ställning direkt mellan onlineföretag och konsumenterna.

71.

Europaparlamentet välkomnar den riktade undersökning om praxis företag emellan som kommissionen ska slutföra under våren 2017 och uppmanar enträget kommissionen att vidta effektiva åtgärder för att säkerställa rättvis konkurrens.

72.

Europaparlamentet betonar att EU:s konkurrenslagstiftning och myndigheter måste garantera lika spelregler när det är ändamålsenligt, bland annat när det gäller konsumentskydd och skattefrågor.

73.

Europaparlamentet noterar den senaste tidens avslöjanden kring stora it-företag och deras skatteplaneringsmetoder i EU. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang kommissionens arbete med att bekämpa skatteundandragande och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att föreslå ytterligare reformer för att motverka skatteundandragande strategier i EU. Parlamentet efterlyser åtgärder för att säkerställa att alla företag, inklusive digitala företag, betalar skatt i de medlemsstater där de bedriver ekonomisk verksamhet.

74.

Europaparlamentet pekar på skillnaderna i lagstiftning mellan de 28 medlemsstaterna och den digitala sektorns särdrag, där det ofta inte krävs att företaget i fråga är fysiskt närvarande i marknadslandet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att anpassa sina mervärdesskattesystem så att de överensstämmer med destinationslandsprincipen (11).

EU:s plats i världen

75.

Europaparlamentet påpekar att EU:s närvaro på världsmarknaden är beklagligt låg, särskilt på grund av den aktuella splittringen av den digitala marknaden, rättsosäkerheten och bristen på finansiering och kapacitet för att marknadsföra tekniska innovationer, vilket gör det svårt för europeiska företag att bli världsledande och konkurrera med aktörer runt om i världen i denna nya, globalt konkurrensutsatta ekonomi. Parlamentet stöder framväxten av en miljö för nystartade företag och expanderande företag som främjar utveckling och skapandet av lokala arbetstillfällen.

76.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att säkerställa likvärdiga förutsättningar för EU-aktörer och icke-EU-aktörer, exempelvis när det gäller beskattning och andra liknande frågor.

77.

Europaparlamentet anser att EU har potential att bli en viktig aktör i den digitala världen och att EU bör bana väg för ett innovationsvänligt klimat i Europa genom att sörja för en vattentät rättslig ram som skyddar alla berörda parter.

o o

78.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet och Europeiska rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2017)0052.

(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0009.

(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0010.

(4) EUT L 310, 26.11.2015, s. 1.

(5) EUT L 178, 17.7.2000, s. 1.

(6) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.

(7) EUT L 194, 19.7.2016, s. 1.

(8) EUT C 75, 10.3.2017, s. 119.

(9) Direktiv 2004/48/EG (EUT L 157, 30.4.2004, s. 45).

(10) Direktiv 2003/98/EG (EUT L 345, 31.12.2003, s. 90).

(11) Se parlamentets resolution av den 24 november 2016Vägen mot ett slutligt momssystem och bekämpning av momsbedrägeri – Antagna texter, P8_TA(2016)0453.

18.9.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 331/146

P8_TA(2017)0273

Den humanitära situationen i Jemen

Europaparlamentets resolution av den 15 juni 2017 om den humanitära situationen i Jemen (2017/2727(RSP))

(2018/C 331/20)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Jemen, särskilt resolutionerna av den 25 februari 2016 (1) om den humanitära situationen i Jemen och den 9 juli 2015 (2) om situationen i Jemen,

—	med beaktande av rådets slutsatser av den 3 april 2017 om Jemen,

—	med beaktande av uttalandena av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 8 oktober 2016 om attacken i Jemen och av den 19 oktober 2016 om vapenvilan i Jemen,

—	med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner om Jemen, särskilt resolutionerna 2216 (2015), 2201 (2015) och 2140 (2014),

—	med beaktande av den givarkonferens på hög nivå om den humanitära krisen i Jemen som hölls i Genève den 25 april 2017,

—	med beaktande av uppmaningen av den 12 april 2017 från FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter och internationella sanktioner, Idriss Jazairy, om att sjöblockaden mot Jemen ska hävas,

—

med beaktande av uttalandena från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad al-Hussein, av den 10 oktober 2016 om den upprörande attacken mot en begravning i Jemen, av den 10 februari 2017 om de civila i Jemen som hamnat i kläm mellan de stridande parterna, och av den 24 mars 2017 om de över 100 civila som har dödats under en månad, däribland fiskare och flyktingar, i samband med att konflikten i Jemen nu har pågått i två år,

—	med beaktande av uttalandena från FN:s särskilda sändebud för Jemen, Ismail Ould Sheikh Ahmed, av den 21 oktober och den 19 november 2016 och av den 30 januari 2017,

—	med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Den humanitära situationen i Jemen är katastrofal. I februari 2017 förklarade FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) att situationen i Jemen är den största livsmedelsförsörjningskrisen i världen. I maj 2017 konstaterade FN:s kontor för samordning av humanitära frågor (Ocha) att 17 miljoner människor i Jemen behöver livsmedelsbistånd, varav 7 miljoner hotas av en livsmedelsförsörjningskris. Det finns 2,2 miljoner barn som lider av grav akut undernäring, och ett barn dör var tionde minut av orsaker som kan förebyggas. Det finns två miljoner internflyktingar och en miljon återvändande personer.

Den pågående konflikten har förödande konsekvenser för landet och dess befolkning. Trots internationella uppmaningar att hitta en politisk lösning på krisen har parterna i konflikten inte lyckats nå någon uppgörelse, och striderna fortsätter. Ingen av sidorna har uppnått någon militär seger och det är inte heller troligt att de kommer att göra det i framtiden.

Sedan mars 2015 har omkring 10 000 människor dödats och fler än 40 000 skadats till följd av våldet, uppger FN. Striderna, både de på marken och de i luften, har gjort det omöjligt för observatörer från kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter (OHCHR) att komma fram till området och bekräfta antalet civila dödsoffer. Dessa siffror återspeglar med andra ord endast de dödsfall och skador som OHCHR har kunnat bekräfta. Jemens civila infrastruktur och institutioner har drabbats hårt av kriget och kan i allt mindre utsträckning tillhandahålla grundläggande tjänster. Hälso- och sjukvårdsystemet är på gränsen till kollaps, och viktig sjukvårdspersonal i främsta linjen har inte fått lön på flera månader.

D.	En andra omgång av kolera och akut vattnig diarré har brutit ut i Jemen, vilket har resulterat i mer än 100 000 misstänkta fall av kolera och nästan 800 dödsoffer i hela landet mellan den 27 april och den 8 juni 2017.

Utsatta grupper såsom kvinnor och barn drabbas extra hårt av de pågående striderna och den humanitära krisen, och situationen när det gäller kvinnors och flickors säkerhet och välbefinnande är särskilt oroande. Barn är särskilt utsatta i samband med det upptrappade våldet i Jemen, och 1 540 barn har dödats och 2 450 barn har skadats, enligt FN.

F.	Till följd av våldet har över 350 000 barn tvingats avbryta sin utbildning under det senaste skolåret, vilket medfört att totalt 2 miljoner barn i Jemen nu inte går i skolan, enligt Unicef. Barn som inte går i skolan riskerar att rekryteras till strid.

Importen står för nästan 90 procent av landets baslivsmedel. FN:s särskilda rapportör för mänskliga rättigheter och internationella sanktioner har betonat att den luft- och sjöblockad som koalitionen införde mot Jemen i mars 2015 är en av de främsta anledningarna till den humanitära katastrofen, samtidigt som våldet inom landet och den utbredda bristen på bränsle har avbrutit interna distributionsnät för livsmedel.

H.	Att Jemen är stabilt och säkert och har en välfungerande regering är av avgörande betydelse för de internationella insatser som görs för att bekämpa extremism och våld både i regionen och utanför den, och även för freden och stabiliteten inom landet.

Situationen i Jemen riskerar att allvarligt hota stabiliteten i regionen, särskilt på Afrikas horn, vid Röda havet och i hela Mellanöstern. Genom att dra nytta av försämringen av den politiska situationen och säkerhetsläget i Jemen har al-Qaida på Arabiska halvön utökat sin närvaro och genomfört fler och allvarligare terrorattentat. al-Qaida på Arabiska halvön och den så kallade Islamiska staten IS/Daish har etablerat sig i Jemen och utfört terrorattentat med hundratals dödsoffer.

J.	I sin resolution av den 25 februari 2016 har parlamentet uppmanat att ta initiativ till ett EU-vapenembargo mot Saudiarabien, i linje med rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp av den 8 december 2008.

K.	Såväl huthistyrkorna som de allierade styrkorna har anklagats för att göra sig skyldiga till allvarliga kränkningar av krigets lagar genom att placera ut förbjudna antipersonella landminor, misshandla fångar och avfyra urskillningslösa raketer in i befolkade områden i Jemen och södra Saudiarabien.

Det totala beloppet för EU:s humanitära bistånd till Jemen för 2015 och 2016 uppgick till 120 miljoner euro. För 2017 uppgår det anslagna stödbeloppet till 46 miljoner euro. Trots den givarkonferens på hög nivå om den humanitära krisen i Jemen som hölls i Genève i april 2017, där olika länder och organisationer gjorde utfästelser för 1,1 miljarder US-dollar, hade givarna fram till den 9 maj 2017 endast beviljat medel motsvarande 28 procent av de 2,1 miljarder US-dollar som FN vädjat om för humanitära insatser till förmån för Jemen under 2017. Ytterligare 70 miljoner euro förväntas kunna tas i anspråk för utvecklingsstöd under 2017.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den alarmerande försämringen av den humanitära situationen i Jemen, som kännetecknas av utbredd osäker livsmedelsförsörjning och allvarlig undernäring, urskillningslösa angrepp på civila, sjukvårdspersonal och biståndsarbetare, förstörelse av civil och medicinsk infrastruktur, fortsatta flyganfall, markstrider och granatbeskjutningar, trots upprepade uppmaningar om att fientligheterna på nytt måste upphöra.

Europaparlamentet beklagar djupt den förlust av människoliv som konflikten har vållat och det lidande som de som drabbats av striderna tvingas utstå, och uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga. Parlamentet bekräftar sitt åtagande att fortsätta att stödja Jemen och det jemenitiska folket. Parlamentet uppmanar alla parter att sträva efter en omedelbar vapenvila och att återgå till förhandlingsbordet. Parlamentet upprepar sitt stöd för Jemens territoriella integritet, suveränitet och självständighet.

Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro över att de fortsatta flyganfallen och markstriderna som har resulterat i tusentals civila dödsoffer, fördrivningar och förlorade försörjningsmöjligheter och som sätter ytterligare liv på spel, ödelägger landets fysiska infrastruktur, har skapat instabilitet som utnyttjats av terrorist- och extremistorganisationer som IS/Daish och al-Qaida på Arabiska halvön och har förvärrat en redan kritisk humanitär situation.

Europaparlamentet fördömer alla terroristattentat och allt våld mot civila i skarpast möjliga ordalag, inbegripet bombanfall, användningen av klustervapen, raket- och granatbeskjutning, krypskyttar och robotattacker, samt rapporterad användning av antipersonella minor och attacker som orsakar förstörelse av civil infrastruktur, däribland skolor, sjukvårdsinrättningar, bostadsområden, marknader, vattensystem, hamnar och flygplatser.

Europaparlamentet uppmanar bestämt Jemens regering att ta sitt ansvar i kampen mot IS/Daish och al-Qaida på Arabiska halvön, som utnyttjar den rådande instabiliteten. Parlamentet påminner om att alla terrorhandlingar är brottsliga och oförsvarliga, oberoende av deras motiv och oberoende av när, var och av vem de begås. Parlamentet betonar behovet av att alla parter i konflikten vidtar beslutsamma åtgärder mot sådana grupper vars verksamhet utgör ett allvarligt hot mot en förhandlingslösning och säkerheten i regionen och utanför den.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till alla sidor och deras regionala och internationella anhängare att följa internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning, att skydda civilbefolkningen och att avstå från att direkt angripa civil infrastruktur, särskilt sjukvårdsinrättningar och vattensystem. Parlamentet påminner om att avsiktliga angrepp mot civila och civil infrastruktur, däribland sjukhus och sjukvårdspersonal, utgör allvarliga brott mot internationell humanitär rätt. Parlamentet uppmanar världssamfundet att förbereda internationellt åtal av de som är ansvariga för kränkningarna av internationell rätt i Jemen. Parlamentet stöder i detta avseende uppmaningen från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad al-Hussein, om att det ska inrättas ett oberoende internationellt organ som ska göra en omfattande utredning av de brott som har begåtts i konflikten i Jemen. Att säkerställa ansvarsutkrävande vid kränkningar är avgörande för att en varaktig lösning på den pågående konflikten ska kunna uppnås.

Europaparlamentet påminner om att det inte kan finnas någon militär lösning på konflikten i Jemen, och att krisen endast kan lösas genom inkluderande förhandlingar som leds av Jemen, med deltagande av alla berörda parter och med ett fullständigt och meningsfullt deltagande från kvinnor, som leder till en inkluderande politisk lösning. Parlamentet erinrar om sitt stöd för de ansträngningar som gjorts av FN:s generalsekreterare, FN:s särskilda sändebud för Jemen och Europeiska utrikestjänsten för att underlätta ett återupptagande av förhandlingarna och uppmanar med kraft alla parter i konflikten att agera på ett konstruktivt sätt och utan tillförda förhandsvillkor för dessa insatser. Parlamentet betonar att genomförandet av förtroendeskapande åtgärder, såsom omedelbara åtgärder för ett varaktigt eldupphör, en mekanism för ett FN-övervakat tillbakadragande av styrkor, underlättande av humanitärt och kommersiellt tillträde samt frigivning av politiska fångar, är nödvändigt för att underlätta en återgång till en politisk handlingslinje.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Saudiarabien och Iran att arbeta för att förbättra de bilaterala förbindelserna och att försöka samarbeta för att få ett slut på striderna i Jemen.

Europaparlamentet stöder EU:s uppmaning till alla parter i konflikten att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra och bekämpa alla former av våld, inbegripet sexuellt och könsrelaterat våld i väpnade konflikter. Parlamentet fördömer starkt kräkningarna av barnets rättigheter och är bekymrat över att barn har begränsad tillgång till även grundläggande hälso- och sjukvård och utbildning. Parlamentet fördömer rekryteringen av barnsoldater i konflikter. Parlamentet uppmanar EU och världssamfundet att stödja rehabiliteringen och återanpassningen av barn som har deltagit i strid.

10.

Europaparlamentet uppmanar alla parter i konflikten att arbeta för att avlägsna alla logistiska och finansiella hinder som påverkar importen och distributionen av livsmedel och medicinska förnödenheter till behövande civila. Framför allt uppmanar parlamentet parterna att säkerställa att alla stora kommersiella införselställen, såsom hamnarna i al-Hudayda och Aden, fungerar effektivt och fullt ut. Parlamentet betonar dessa hamnars betydelse som en livlina för humanitärt bistånd och grundläggande förnödenheter. Parlamentet begär att man åter ska öppna Sanas flygplats för kommersiella flygningar så att läkemedel för trängande behov och varor kan flygas in och jemeniter i behov av medicinsk vård kan flygas ut.

11.

Europaparlamentet uppmanar rådet att effektivt främja efterlevnaden av internationell humanitär rätt, så som anges i de relevanta EU-riktlinjerna. Parlamentet erinrar särskilt om behovet av att samtliga EU-medlemsstater strikt tillämpar de regler som fastställdes i rådets gemensamma ståndpunkt 2008/944/Gusp om vapenexport. Parlamentet påminner i detta avseende om sin resolution av den 25 februari 2016.

12.

Europaparlamentet betonar vikten av att stärka de lokala myndigheterna och förbättra deras kapacitet när det gäller att tillhandahålla tjänster, liksom att involvera den jemenitiska diasporan och internationella icke-statliga organisationer för att stödja viktiga tjänstesektorer. Parlamentet understryker i synnerhet det brådskande behovet för EU och andra internationella aktörer att ta itu med kolerautbrottet och stödja hälso- och sjukvårdssystemet för att förhindra dess kollaps, inbegripet ansträngningar för att underlätta tillgången till förnödenheter och löneutbetalningar till sjukvårdspersonal i främsta linjen, vilka är ytterst viktiga för de humanitära insatserna.

13.

Europaparlamentet välkomnar att EU och dess medlemsstater är beredda att intensifiera det humanitära biståndet till befolkningen i hela landet som en reaktion på de ökande behoven och att mobilisera sitt utvecklingsbistånd för att finansiera projekt inom viktiga sektorer. Parlamentet välkomnar de åtaganden som gjordes vid givarkonferensen på hög nivå om den humanitära krisen i Jemen och understryker behovet av en samordnad humanitär insats under FN:s ledning för att lindra lidandet för Jemens folk. Parlamentet uppmanar dessutom eftertryckligen alla länder att fullgöra sina åtaganden från givarkonferensen för att bidra till att tillgodose de humanitära behoven.

14.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik (vice ordföranden/den höga representanten) att omedelbart föreslå en integrerad EU-strategi för Jemen och att ännu en gång yrka på ett jemenitiskt fredsinitiativ under FN:s överinseende. Parlamentet efterlyser i detta avseende utnämningen av en särskild representant för EU i Jemen.

15.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, generalsekreteraren för Gulfstaternas samarbetsråd, Arabförbundets generalsekreterare och Jemens regering.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0066.

(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0270.

18.9.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 331/166

P8_TA(2017)0256

Bindande årliga minskningar av växthusgasutsläpp för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet ***I

Europaparlamentets ändringar antagna den 14 juni 2017 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om bindande årliga minskningar av medlemsstaternas växthusgasutsläpp 2021–2030 för att skapa en motståndskraftig energiunion och fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information som är relevant för klimatförändringen (COM(2016)0482 – C8-0331/2016 – 2016/0231(COD)) (1)

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2018/C 331/30)

Ändring 1

Förslag till förordning

Titeln

Kommissionens förslag	Ändring
Förslag till	Förslag till
EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING	EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS FÖRORDNING
om bindande årliga minskningar av medlemsstaternas växthusgasutsläpp 2021–2030 för att skapa en motståndskraftig energiunion och fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information som är relevant för klimatförändringen	om klimatåtgärder för att fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information som är relevant för klimatförändringen (”klimatåtgärdsförordning för genomförande av Parisavtalet”)

Ändring 2

Förslag till förordning

Beaktandeled 1a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	med beaktande av protokoll nr 1 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

Ändring 3

Förslag till förordning

Beaktandeled 1b (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	med beaktande av protokoll nr 2 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

Ändring 4

Förslag till förordning

Skäl 3

Kommissionens förslag

Ändring

(3)

Den 10 juni 2016 lade kommissionen fram ett förslag till EU:s ratificering av Parisavtalet. Detta lagförslag är ett led i unionens fullgörande av sitt åtagande enligt Parisavtalet. Unionens åtagande avseende utsläppsminskningar inom hela ekonomin bekräftades i det planerade nationellt fastställda bidrag för unionen och dess medlemsstater som överlämnades till FN:s ramkonvention om klimatförändringar (nedan kallad UNFCCC) den 6 mars 2015.

(3)

Rådet ratificerade Parisavtalet den 5 oktober 2016 efter att Europaparlamentet gett sitt godkännande den 4 oktober 2016 . Parisavtalet trädde i kraft den 4 november 2016 och syftar enligt artikel 2 till att ”stärka de globala åtgärderna mot hotet från klimatförändringen i samband med en hållbar utveckling och insatser för att utrota fattigdom, bl.a. genom att a) hålla ökningen i den globala medeltemperaturen långt under 2 oC över förindustriell nivå samt göra ansträngningar för att begränsa temperaturökningen till 1,5 oC över förindustriell nivå, då man är medveten om att detta väsentligen skulle minska riskerna med och konsekvenserna av klimatförändringen, b) öka förmågan till anpassning till skadliga effekter av klimatförändringen och främja den klimatmässiga motståndskraften och utvecklingen mot låga växthusgasutsläpp på ett sätt som inte hotar livsmedelsproduktionen, och c) göra finansiella flöden förenliga med en väg mot låga växthusgasutsläpp och en klimatmässigt motståndskraftig utveckling”.

Parisavtalet ålägger även parterna att vidta åtgärder för att, i förekommande fall, bevara och förbättra sänkor och reservoarer för växthusgaser, inbegripet skogar.

Detta lagförslag är ett led i unionens fullgörande av sitt åtagande enligt Parisavtalet. Unionens åtagande avseende utsläppsminskningar inom hela ekonomin bekräftades i det planerade nationellt fastställda bidrag för unionen och dess medlemsstater som överlämnades till FN:s ramkonvention om klimatförändringar (nedan kallad UNFCCC) den 6 mars 2015.

Ändring 5

Förslag till förordning

Skäl 4

Kommissionens förslag

Ändring

(4)	Parisavtalet ersätter den strategi som antogs genom Kyotoprotokollet från 1997 och som inte kommer att förlängas efter 2020.

(4)

Parisavtalet ersätter den strategi som antogs genom Kyotoprotokollet från 1997 och som inte kommer att förlängas efter 2020. De Kyotoprotokollrelaterade gröna investeringsplaner som tillhandahåller ekonomiskt stöd till utsläppsminskningsprojekt i medlemsstater med lägre inkomster kommer därför också att upphöra.

Ändring 6

Förslag till förordning

Skäl 4a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(4a)

Vid sitt möte den 21 oktober 2009 stödde rådet (miljö) ett mål om att unionen, inom ramen för de minskningar som enligt FN:s mellanstatliga panel för klimatförändringar (IPCC) är nödvändiga från industriländerna som grupp, senast 2050 ska ha minskat utsläppen med 80–95 % jämfört med 1990 års nivåer.

Ändring 7

Förslag till förordning

Skäl 5

Kommissionens förslag

Ändring

(5)

Övergången till ren energi förutsätter ett ändrat investeringsbeteende och incitament inom alla politikområden. Det är en av unionens centrala prioriteringar att upprätta en motståndskraftig energiunion för att kunna erbjuda sina medborgare säker, hållbar och konkurrenskraftig energi till ett överkomligt pris. För att uppnå detta krävs fortsatta ambitiösa klimatåtgärder inom ramen för denna förordning och framsteg när det gäller andra aspekter av energiunionen som tas upp i ramstrategin för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (16).

(5)

Övergången till ren energi och till en bioekonomi förutsätter ett ändrat investeringsbeteende inom alla politikområden samt incitament till kapitalsvagare små och medelstora företag och till småbruk för att de ska anpassa sina affärsmodeller . Det är en av unionens centrala prioriteringar att upprätta en motståndskraftig energiunion som prioriterar energieffektivitet och syftar till att erbjuda sina medborgare säker och hållbar energi till ett överkomligt pris och som bedriver en strikt hållbarhets- och utsläppsminskningspolitik för användning av biobaserade resurser som ersättning för fossila resurser . För att uppnå detta krävs fortsatta ambitiösa klimatåtgärder inom ramen för denna förordning och framsteg när det gäller andra aspekter av energiunionen som tas upp i ramstrategin för en motståndskraftig energiunion med en framåtblickande klimatpolitik (16).

Ändring 8

Förslag till förordning

Skäl 9

Kommissionens förslag

Ändring

(9)

Det tillvägagångssätt med årliga bindande nationella gränser som valts i Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG (19) bör fortsätta under perioden 2021–2030 med en utsläppsbana som börjar 2018 och utgår från de genomsnittliga växthusgasutsläppen 2016–2018 eller den årliga utsläppstilldelningen för 2020, beroende på vilket värde som är lägst, och når sin slutpunkt vid varje medlemsstats 2030-gräns. För att tidiga insatser ska belönas och medlemsstater med lägre investeringskapacitet stödjas får medlemsstater vars BNP per capita ligger under EU-genomsnittet och som under åren 2013–2020 har lägre utsläpp än sina årliga utsläppstilldelningar för perioden 2013–2020, såsom dessa anges i beslut nr 406/2009/EG, under vissa villkor begära ytterligare tilldelningar från en reserv. En kompletterande justering av tilldelningen 2021 medges för medlemsstater som både har en positiv gräns enligt beslut 406/2009/EG och ökande utsläppstilldelningar mellan 2017 och 2020 enligt besluten 2013/162/EU och 2013/634/EU för att ta hänsyn till deras möjligheter att öka utsläppen under dessa år. Europeiska rådet beslutade att tillgången till och utnyttjandet av befintliga flexibilitetsinstrument inom sektorer som inte omfattas av utsläppshandelssystemet bör utökas väsentligt för att se till att den samlade unionsansträngningen är kostnadseffektiv och att utsläppen per capita konvergerar fram till 2030.

Ändring 9

Förslag till förordning

Skäl 9a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(9a)

För att få in unionen på rätt väg mot en koldioxidsnål ekonomi tillhandahåller denna förordning en långsiktig utsläppsminskningsbana för att de växthusgasutsläpp som omfattas av förordningen ska minska från och med 2031. Förordningen bidrar även till Parisavtalets avsikt att uppnå balans mellan antropogena utsläpp från källor och upptag i sänkor för växthusgaser under andra hälften av detta århundrade.

Ändring 10

Förslag till förordning

Skäl 10a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(10a)

För att den reserv för marknadsstabilitet som upprättats genom Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/1814 (1a) ska förbli fullt effektiv, bör annullering av utsläppsrätter genom utnyttjande av den flexibilitetsmöjlighet som fastställs i denna förordning till följd av minskning av EU-utsläppsrätter inte räknas in som utsläppsrätter som har annullerats i enlighet med direktiv 2003/87/EG vid fastställandet av det totala antalet utsläppsrätter i omlopp ett visst år i enlighet med beslut (EU) 2015/1814.

Ändring 11

Förslag till förordning

Skäl 11

Kommissionens förslag

Ändring

(11)

En rad EU-åtgärder ökar medlemsstaternas förmåga att fullgöra sina klimatåtaganden och är avgörande för att uppnå nödvändiga utsläppsminskningar i de sektorer som omfattas av denna förordning. Det handlar bl.a. om lagstiftning om fluorerade växthusgaser, minskade koldioxidutsläpp från vägfordon, byggnaders energiprestanda, förnybara energikällor och kretsloppsekonomin, samt om unionens finansieringsinstrument för klimatrelaterade investeringar.

(11)

En rad EU-åtgärder ökar medlemsstaternas förmåga att fullgöra sina klimatåtaganden och är avgörande för att uppnå nödvändiga utsläppsminskningar i de sektorer som omfattas av denna förordning. Det handlar bl.a. om lagstiftning om fluorerade växthusgaser, minskade koldioxidutsläpp från vägfordon, förbättring av byggnaders energiprestanda, fler förnybara energikällor , ökad energieffektivitet och främjande av kretsloppsekonomin, samt om unionens finansieringsinstrument för klimatrelaterade investeringar.

Ändring 12

Förslag till förordning

Skäl 11a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(11a)

För att dessa utsläppsminskningar ska uppnås och som ett led i arbetet med att maximera jordbrukssektorns roll är det viktigt att medlemsstaterna gynnar innovativa begränsningsåtgärder med störst potential, såsom omställning av åkermark till permanent betesmark, skötsel av häckar, erosionsskyddande vegetationsremsor och träd på jordbruksmark, nya system för skogsjordbruk och skogsplantering, förebyggande av trädfällning och avskogning, markvårdande bearbetning eller direkt sådd och användning av täckgrödor/mellangrödor och skörderester på marken, revision av koldioxidavtryck och förvaltningsplaner för mark och näringsämnen, förbättrad kväveeffektivitet och nitrifikationshämning, återställande och bevarande av våtmarker och torvmarker samt bättre metoder för avel, utfodring och skötsel av boskap i utsläppsminskande syfte.

Ändring 13

Förslag till förordning

Skäl 11b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(11b)

Denna förordning, inklusive de tillgängliga flexibilitetsmöjligheterna, ger incitament till utsläppsminskningar som står i konsekvens med andra unionsrättsakter om klimat och energi för de sektorer som omfattas av denna förordning, bland annat inom energieffektivitet. Eftersom över 75 % av växthusgasutsläppen är energirelaterade kommer en effektivare energianvändning och energibesparingar att spela en viktig roll för att åstadkomma sådana utsläppsminskningar. En ambitiös energieffektivitetspolitik är därför nödvändig inte bara för att få till stånd större besparingar i fråga om import av fossila bränslen, ökad energitrygghet och lägre räkningar för konsumenterna, utan även för att öka användningen av energibesparande teknik i byggnader, industri och transporter, stärka den ekonomiska konkurrenskraften, skapa lokal sysselsättning samt förbättra hälsovillkoren och få bukt med energifattigdomen. Åtgärder som vidtas i sektorer som omfattas av denna förordning betalar sig i längden och är därför ett kostnadseffektivt sätt att hjälpa medlemsstaterna att nå sina mål enligt denna förordning. När medlemsstaterna införlivar denna förordning med nationell politik är det därför viktigt att de särskilt beaktar de olika sektorernas specifika och skiftande möjligheter till ökad energieffektivitet och investeringar.

Ändring 14

Förslag till förordning

Skäl 11c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(11c)

Transportsektorn släpper inte bara ut stora mängder växthusgaser, utan är även den sektor där energiförbrukningen vuxit snabbast sedan 1990. Därför är det viktigt att kommissionen och medlemsstaterna gör ytterligare ansträngningar för att förbättra energieffektiviteten, främja en övergång till hållbara transportsätt och minska sektorns stora beroende av fossila bränslen. En utfasning av fossila bränslen ur energimixen genom främjande av utsläppssnål energi för transporter, till exempel i form av hållbara biodrivmedel och eldrivna fordon, kommer att bidra till målet om minskade koldioxidutsläpp, i linje med målen i Parisavtalet. Detta skulle kunna underlättas om sektorn har en tydlig och långsiktig ram som kan skapa säkerhet och som investeringar kan baseras på.

Ändring 15

Förslag till förordning

Skäl 11d (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(11d)

Energipolitikens och sektorspolitikens inverkan på unionens klimatåtaganden och på de nationella klimatåtagandena bör bedömas med hjälp av gemensamma kvantifierade metoder för att medge insyn och kunna verifieras.

Ändring 57

Förslag till förordning

Skäl 12

Kommissionens förslag

Ändring

(12)

I förordning […] [om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030] fastställs bokföringsregler för utsläpp och upptag av växthusgaser i samband med markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF-sektorn). Miljöeffekterna av denna förordning i termer av minskade växthusgasutsläpp påverkas av att det totala nettoupptaget och de totala nettoutsläppen från avskogad mark, beskogad mark, brukad åkermark och brukad betesmark enligt definitionen i förordning […] räknas in, varför en flexibilitetmöjlighet omfattande högst 280 miljoner ton koldioxidekvivalenter av detta upptag, fördelat mellan medlemsstaterna enligt siffrorna i bilaga III, bör införas som en ytterligare möjlighet för medlemsstaterna att fullgöra sina åtaganden. Om den delegerade akten för att uppdatera referensnivåerna för skog på grundval av de nationella kontoplanerna för skogsbruket enligt artikel 8.6 i förordning [LULUCF] antas bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller artikel 7 för att i den flexibilitetsmöjlighet som medges genom denna artikel ta hänsyn till bidraget från bokföringskategorin brukad skogsmark. Innan en sådan delegerad akt antas bör kommissionen på grundval av tillgängliga data bedöma om bokföringen för brukad skogsmark är tillförlitlig och i synnerhet överensstämmelsen mellan planerat och faktiskt uttag. Möjligheten att frivilligt stryka årliga utsläppstilldelningsenheter bör dessutom tillåtas enligt denna förordning för att göra det möjligt att beakta dessa kvantiteter vid bedömningen av medlemsstaternas uppfyllande av kraven i förordning […].

(12)

I förordning […] [om inbegripande av utsläpp och upptag av växthusgaser från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk i ramen för klimat- och energipolitiken fram till 2030] fastställs bokföringsregler för utsläpp och upptag av växthusgaser i samband med markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk (LULUCF-sektorn). Miljöeffekterna av denna förordning i termer av minskade växthusgasutsläpp påverkas av att det totala nettoupptaget och de totala nettoutsläppen från avskogad mark, beskogad mark, brukad åkermark, brukad betesmark och i förekommande fall och brukad våtmark enligt definitionen i förordning […] räknas in, varför en flexibilitetmöjlighet omfattande högst 280 miljoner ton koldioxidekvivalenter av detta upptag, fördelat mellan medlemsstaterna enligt siffrorna i bilaga III, bör införas som en ytterligare möjlighet för medlemsstaterna att fullgöra sina åtaganden. Om den delegerade akten för att uppdatera referensnivåerna för skog på grundval av de nationella kontoplanerna för skogsbruket enligt artikel 8.6 i förordning [LULUCF] antas bör befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt delegeras till kommissionen när det gäller artikel 7 för att i den flexibilitetsmöjlighet på 280 miljoner som medges genom denna artikel ta hänsyn till ett balanserat bidrag från bokföringskategorin brukad skogsmark. Innan en sådan delegerad akt antas bör kommissionen på grundval av tillgängliga data bedöma om bokföringen för brukad skogsmark är tillförlitlig och i synnerhet överensstämmelsen mellan planerat och faktiskt uttag. Möjligheten att frivilligt stryka årliga utsläppstilldelningsenheter bör dessutom tillåtas enligt denna förordning för att göra det möjligt att beakta dessa kvantiteter vid bedömningen av medlemsstaternas uppfyllande av kraven i förordning […].

Ändring 17

Förslag till förordning

Skäl 12a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(12a)

För att unionens flerfaldiga mål med anknytning till jordbrukssektorn, däribland begränsning av klimatförändringarna och klimatanpassning, luftkvalitet, bevarande av den biologiska mångfalden och ekosystemtjänster och stöd till landsbygdsekonomier, ska uppnås på ett sinsemellan konsekvent sätt kommer det att krävas förändringar av investeringar och incitament med stöd av unionsåtgärder såsom den gemensamma jordbrukspolitiken. Denna förordning måste beakta målsättningen att bidra till unionens skogsstrategimål om att främja en konkurrenskraftig och hållbar virkesförsörjning för unionens bioekonomi, medlemsstaternas nationella skogspolitik, unionens strategi för biologisk mångfald och unionens strategi för en cirkulär ekonomi.

Ändring 18

Förslag till förordning

Skäl 13

Kommissionens förslag

Ändring

(13)

För att säkerställa en effektiv, transparent och kostnadseffektiv rapportering och kontroll av växthusgasutsläpp och av annan information som är nödvändig för att bedöma framstegen när det gäller medlemsstaternas årliga utsläppstilldelningar, har kraven på årlig rapportering och utvärdering enligt denna förordning integrerats med de relevanta artiklarna i förordning (EU) nr 525/2013, som därför bör ändras i enlighet med detta. Ändringen av den förordningen bör även säkerställa att medlemsstaternas framsteg när det gäller att minska utsläppen även framöver utvärderas årligen, varvid hänsyn ska tas till utvecklingen av unionens politik och medlemsstaternas åtgärder och information. Vartannat år bör utvärderingen omfatta prognoser över unionens framsteg mot ett fullgörande av sina minskningsåtaganden och över medlemsstaternas uppfyllande av sina skyldigheter. Tillämpningen av avdrag bör emellertid bara övervägas med femårsintervall, så att hänsyn kan tas till det potentiella bidraget från avskogad mark, beskogad mark, brukad åkermark och brukad betesmark enligt förordning […]. Detta påverkar inte kommissionens skyldighet att se till att medlemsstaterna uppfyller sina skyldigheter enligt denna förordning eller dess befogenhet att inleda överträdelseförfaranden i detta syfte.

(13)

För att säkerställa en effektiv, transparent och kostnadseffektiv rapportering och kontroll av växthusgasutsläpp och av annan information som är nödvändig för att bedöma framstegen när det gäller medlemsstaternas årliga utsläppstilldelningar, har kraven på årlig rapportering och utvärdering enligt denna förordning integrerats med de relevanta artiklarna i förordning (EU) nr 525/2013, som därför bör ändras i enlighet med detta. Ändringen av den förordningen bör även säkerställa att medlemsstaternas framsteg när det gäller att minska utsläppen även framöver utvärderas årligen, varvid hänsyn ska tas till utvecklingen av unionens politik och medlemsstaternas åtgärder och information. Vartannat år bör utvärderingen omfatta prognoser över unionens framsteg mot ett fullgörande av sina minskningsåtaganden och över medlemsstaternas uppfyllande av sina skyldigheter. En fullständig kontroll av efterlevnaden bör göras vartannat år. Tillämpningen av det potentiella bidraget från avskogad mark, beskogad mark, brukad åkermark och brukad betesmark enligt förordning […] bör övervägas enligt de intervall som fastställs i den förordningen . Detta påverkar inte kommissionens skyldighet att se till att medlemsstaterna uppfyller sina skyldigheter enligt denna förordning eller dess befogenhet att inleda överträdelseförfaranden i detta syfte.

Ändring 19

Förslag till förordning

Skäl 13a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(13a)

I och med att de sektorer som omfattas av denna förordning svarar för över hälften av unionens växthusgasutsläpp är politiken för utsläppsminskning inom dessa sektorer mycket viktig för att unionen ska kunna fullgöra sina åtaganden enligt Parisavtalet. Därför bör det råda fullständig insyn i övervaknings-, rapporterings- och uppföljningsförfarandena enligt denna förordning. Medlemsstaterna och kommissionen bör göra informationen om efterlevnaden av förordningen tillgänglig för allmänheten och säkerställa att de berörda parterna och allmänheten i vederbörlig ordning får medverka vid översynerna av förordningen. Kommissionen uppmanas även att införa ett effektivt och insynsvänligt system för övervakning av resultaten av de införda flexibilitetsmöjligheterna.

Ändring 20

Förslag till förordning

Skäl 14

Kommissionens förslag

Ändring

(14)

Som ett sätt att förbättra den övergripande kostnadseffektiviteten för de totala utsläppsminskningarna bör medlemsstaterna kunna överlåta en del av sin årliga utsläppstilldelning till andra medlemsstater. Det bör säkerställas att sådana överlåtelser sker öppet och på ett för båda parter praktiskt sätt, t.ex. genom auktioner, mellanhänder på marknaden som agerar som ombud eller genom bilaterala överenskommelser.

(14)

Som ett sätt att förbättra den övergripande kostnadseffektiviteten för de totala utsläppsminskningarna bör medlemsstaterna kunna spara eller låna en del av sin årliga utsläppstilldelning. Medlemsstaterna bör även kunna överlåta en del av sin årliga utsläppstilldelning till andra medlemsstater. Det bör säkerställas att sådana överlåtelser sker öppet och på ett för båda parter praktiskt sätt, t.ex. genom auktioner, mellanhänder på marknaden som agerar som ombud eller genom bilaterala överenskommelser.

Ändring 21

Förslag till förordning

Skäl 15

Kommissionens förslag

Ändring

(15)

Europeiska miljöbyrån har till uppgift att stödja en hållbar utveckling och bidra till en betydande och mätbar förbättring av Europas miljö genom att i god tid ge beslutsfattare, offentliga institutioner och allmänheten målinriktad, relevant och tillförlitlig information. Europeiska miljöbyrån bör i lämpliga fall och i enlighet med sitt årliga arbetsprogram bistå kommissionen.

(15)

Ändring 22

Förslag till förordning

Skäl 17

Kommissionens förslag

Ändring

(17)

För att säkerställa enhetliga villkor för genomförandet av artikel 4, enligt vilken årliga utsläppsgränser ska fastställas för medlemsstaterna, bör kommissionen tilldelas genomförandebefogenheter . Dessa befogenheter bör utövas i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 (21) .

(17)	Befogenheten att anta akter i enlighet med artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt bör delegeras till kommissionen med avseende på att komplettera denna förordning genom att fastställa de årliga utsläppstilldelningarna för medlemsstaterna .

Ändring 23

Förslag till förordning

Skäl 19a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(19a)

Förutom insatserna för att minska de egna utsläppen är det också viktigt att unionen, i enlighet med målet att öka sin positiva inverkan på det globala koldioxidavtrycket, tillsammans med tredjeländer överväger klimatlösningar i form av gemensamma projekt med dessa länder inom ramen för klimatpolitiken för 2030, och att den då tar hänsyn till att det i Parisavtalet talas om en ny internationell samarbetsmekanism mot klimatförändringarna.

Ändring 24

Förslag till förordning

Skäl 20

Kommissionens förslag

Ändring

(20)	Denna förordning bör ses över 2024 och därefter vart femte år för att bedöma dess övergripande funktion. Översynen bör ta hänsyn till förändrade nationella omständigheter och även beakta resultaten av den globala inventeringen i Parisavtalet.

(20)

Denna förordning bör ses över 2024 och därefter vart femte år för att bedöma dess övergripande funktion. Översynen bör ta hänsyn till förändrade nationella omständigheter och även beakta resultaten av den globala inventeringen i Parisavtalet.

För att efterleva Parisavtalet är det nödvändigt att unionen successivt gör allt större ansträngningar och vart femte år lämnar in ett bidrag som återspeglar dess högsta möjliga ambition.

Översynen bör därför beakta unionens mål att minska växthusgasutsläppen inom hela ekonomin med 80–95 % fram till 2050 jämfört med 1990 års nivåer och Parisavtalets avsikt att uppnå balans mellan antropogena utsläpp från källor och upptag i sänkor för växthusgaser under andra hälften av detta århundrade. Den bör baseras på bästa tillgängliga vetenskap och stödja sig på en förberedande rapport från Europeiska miljöbyrån.

Översynen av medlemsstaternas utsläppsminskningar för perioden från och med 2031 bör beakta principerna om rättvisa och kostnadseffektivitet.

Ändring 25

Förslag till förordning

Artikel 1

Kommissionens förslag

Ändring

I denna förordning fastställs medlemsstaternas minimibidrag till uppnåendet av unionens åtagande att minska växthusgasutsläppen under perioden 2021–2030 samt regler för fastställandet av årliga utsläppstilldelningar och för utvärderingen av medlemsstaternas framsteg när det gäller att uppnå sina minimibidrag. Förordningen ålägger medlemsstaterna att minska de växthusgasutsläpp som avses i artikel 2 för att nå unionens mål om en minskning på minst 30 % fram till 2030 jämfört med 2005 på ett rättvist och kostnadseffektivt sätt.

Ändring 26

Förslag till förordning

Artikel 1 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	Det allmänna målet med denna förordning är att få in unionen på rätt väg mot en koldioxidsnål ekonomi genom att upprätta en förutsägbar långsiktig bana för att fram till 2050 minska unionens utsläpp av växthusgaser med 80–95 % jämfört med 1990 års nivåer.

Ändring 27

Förslag till förordning

Artikel 2 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. Vid tillämpning av denna förordning ska koldioxidutsläpp från IPCC-källkategori ”1.A.3.A civil luftfart” behandlas som nollutsläpp.	3. Vid tillämpning av denna förordning ska koldioxidutsläpp från IPCC-källkategori ”1.A.3.A civil luftfart” som omfattas av direktiv 2003/87/EG behandlas som nollutsläpp.

Ändring 28

Förslag till förordning

Artikel 2 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	3a. Denna förordning är tillämplig på koldioxidutsläpp från IPCC-källkategori ”1.A.3.D navigering” som inte omfattas av direktiv 2003/87/EG.

Ändring 29

Förslag till förordning

Artikel 4

Kommissionens förslag	Ändring
Artikel 4	Artikel 4
Årliga utsläpp under perioden 2021–2030	Årliga utsläpp under perioden 2021–2030
1. Varje medlemsstat ska år 2030 ha begränsat sina växthusgasutsläpp med åtminstone den procentsats som fastställs för denna medlemsstat i bilaga I till denna förordning i förhållande till sina utsläpp 2005 enligt punkt 3.	1. Varje medlemsstat ska senast år 2030 ha begränsat sina växthusgasutsläpp med åtminstone den procentsats som fastställs för denna medlemsstat i bilaga I till denna förordning i förhållande till sina utsläpp 2005 enligt punkt 3.
2. Med förbehåll för de flexibilitetsmöjligheter som föreskrivs i artiklarna 5, 6 och 7, justeringen enligt artikel 10.2 och efter eventuella avdrag till följd av tillämpning av artikel 7 i beslut nr 406/2009/EG, ska varje medlemsstat se till att dess växthusgasutsläpp varje år under perioden 2021–2029 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär utsläppsbana som börjar 2020 med genomsnittsutsläppen av växthusgaser 2016–2018, fastställda enligt punkt 3, och avslutas 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i bilaga I till denna förordning.	2. Med förbehåll för de flexibilitetsmöjligheter som föreskrivs i artiklarna 5, 6 och 7, justeringen enligt artikel 10.2 och efter eventuella avdrag till följd av tillämpning av artikel 7 i beslut nr 406/2009/EG, ska varje medlemsstat se till att dess växthusgasutsläpp varje år under perioden 2021–2029 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär utsläppsbana som börjar 2018 antingen med genomsnittsutsläppen av växthusgaser 2016–2018, fastställda enligt punkt 3, eller med den årliga utsläppstilldelningen för 2020, fastställd enligt artikel 3.2 och artikel 10 i beslut nr 406/2009/EG , beroende på vilket värde som är lägst, och avslutas 2030 med den gräns som fastställs för denna medlemsstat i bilaga I till denna förordning.
3. Kommissionen ska anta en genomförandeakt i vilken årliga utsläppstilldelningar i ton koldioxidekvivalenter fastställs för åren 2021–2030 på det sätt som anges närmare i punkterna 1 och 2. Vid tillämpningen av denna genomförandeakt ska kommissionen genomföra en omfattande översyn av de senaste nationella inventeringsuppgifterna för år 2005 och åren 2016–2018 som lämnats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) nr 525/2013.	3. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 12 för att komplettera denna förordning genom att fastställa årliga utsläppstilldelningar i ton koldioxidekvivalenter för åren 2021–2030 på det sätt som anges närmare i punkterna 1 och 2. Med avseende på tillämpningen av dessa delegerade akter ska kommissionen genomföra en omfattande översyn av de senaste nationella inventeringsuppgifterna för år 2005 och åren 2016–2018 som lämnats in av medlemsstaterna i enlighet med artikel 7 i förordning (EU) nr 525/2013.
4. I denna genomförandeakt ska, på grundval av de procentsatser som medlemsstaterna har meddelat i enlighet med artikel 6.2, även närmare anges vilka kvantiteter som medlemsstaterna under perioden 2021–2030 får ta hänsyn till för sitt uppfyllande av kraven i artikel 9. Om summan av alla medlemsstaters kvantiteter skulle överstiga den samlade totalsumman på 100 miljoner ska en proportionell minskning av varje medlemsstats kvantitet göras, så att den samlade totalsumman inte överskrids.	4. I denna delegerade akt ska, på grundval av de procentsatser som medlemsstaterna har meddelat i enlighet med artikel 6.2, även närmare anges vilka kvantiteter som medlemsstaterna under perioden 2021–2030 får ta hänsyn till för sitt uppfyllande av kraven i artikel 9. Om summan av alla medlemsstaters kvantiteter skulle överstiga den samlade totalsumman på 100 miljoner ska en proportionell minskning av varje medlemsstats kvantitet göras, så att den samlade totalsumman inte överskrids.
5. Denna genomförandeakt ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 13.

Ändring 30

Förslag till förordning

Artikel 4a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	Artikel 4a
	Långsiktig utsläppsminskningsbana från och med 2031
	Om inte annat beslutas i den första eller i någon av de efterföljande översyner som avses i artikel 14.2 ska varje medlemsstat, under varje år mellan 2031 och 2050, fortsätta att minska de växthusgasutsläpp som omfattas av denna förordning. Varje medlemsstat ska se till att dess växthusgasutsläpp varje år under perioden 2031–2050 inte överskrider den gräns som sätts i en linjär utsläppsbana som börjar med dess årliga utsläppstilldelning för 2030 och avslutas 2050 med en utsläppsnivå som ligger 80 % under 2005 års nivå för den medlemsstaten.
	Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 12 för att kompletterade denna förordning genom att ange de årliga utsläppstilldelningarna för åren mellan 2031 och 2050, uttryckta i ton koldioxidekvivalenter.

Ändring 31

Förslag till förordning

Artikel 5

Kommissionens förslag	Ändring
Artikel 5	Artikel 5
Flexibilitetsinstrument för att uppnå årliga gränser	Flexibilitetsinstrument för att uppnå årliga gränser
1. Medlemsstaterna får utnyttja de flexibilitetsmöjligheter som fastställs i punkterna 2–6 i denna artikel och i artiklarna 6–7.	1. Medlemsstaterna får utnyttja de flexibilitetsmöjligheter som fastställs i punkterna 2–6 i denna artikel och i artiklarna 6–7.
2. När det gäller åren 2021–2029 får en medlemsstat låna upp till 5 % av sin årliga utsläppstilldelning för påföljande år.	2. När det gäller åren 2021– 2025 får en medlemsstat låna upp till 10 % av sin årliga utsläppstilldelning för påföljande år. När det gäller åren 2026– 2029 får en medlemsstat låna upp till 5 % av sin årliga utsläppstilldelning för påföljande år.
3. En medlemsstat vars utsläpp av växthusgaser för ett visst år, sedan utnyttjandet av flexibilitetsmöjligheterna enligt denna artikel och artikel 6 har beaktats, understiger dess årliga utsläppstilldelning för samma år, får fram till 2030 spara överskottet av sin årliga utsläppstilldelning till senare år.	3. En medlemsstat vars utsläpp av växthusgaser för ett visst år, sedan utnyttjandet av flexibilitetsmöjligheterna enligt denna artikel och artikel 6 har beaktats, understiger dess årliga utsläppstilldelning för samma år, får när det gäller åren 2021–2025 spara överskottet av sin årliga utsläppstilldelning , upp till 10 % av den årliga utsläppstilldelningen, till senare år fram till 2025 . När det gäller åren 2026–2029 får en medlemsstat spara överskottet av sin årliga utsläppstilldelning, upp till 5 % av den årliga utsläppstilldelningen, till senare år fram till 2030.
4. En medlemsstat får överlåta högst 5 % av sin årliga utsläppstilldelning för ett visst år till andra medlemsstater. Den mottagande medlemsstaten får fram till 2030 använda denna kvantitet för att uppfylla kraven i artikel 9 för det aktuella året eller för efterföljande år.	4. En medlemsstat får endast överlåta högst 5 % av sin årliga utsläppstilldelning för ett visst år till andra medlemsstater när det gäller åren 2021–2025 och högst 10 % när det gäller åren 2026–2030 . Den mottagande medlemsstaten får fram till 2030 använda denna kvantitet för att uppfylla kraven i artikel 9 för det aktuella året eller för efterföljande år.
5. En medlemsstat får överlåta den del av sin årliga utsläppstilldelning för ett visst år som, sedan utnyttjandet av flexibilitetsmöjligheterna enligt punkterna 2–4 och artikel 6 har beaktats, överstiger dess växthusgasutsläpp detta år till andra medlemsstater. Den mottagande medlemsstaten får fram till 2030 använda denna kvantitet för att uppfylla kraven i artikel 9 för det aktuella året eller för efterföljande år.	5. En medlemsstat får överlåta den del av sin årliga utsläppstilldelning för ett visst år som, sedan utnyttjandet av flexibilitetsmöjligheterna enligt punkterna 2–4 och artikel 6 har beaktats, överstiger dess växthusgasutsläpp detta år till andra medlemsstater. Den mottagande medlemsstaten får fram till 2030 använda denna kvantitet för att uppfylla kraven i artikel 9 för det aktuella året eller för efterföljande år.
	5a. En medlemsstat får inte överlåta någon del av sin årliga utsläppstilldelning om den medlemsstatens utsläpp vid tidpunkten för överlåtelsen överskrider dess årliga utsläppstilldelning.
6. Medlemsstaterna ska utan någon kvantitativ gräns kunna utnyttja reduktionsenheter från projektverksamhet enligt artikel 24a.1 i direktiv 2003/87/EG för att uppfylla kraven i artikel 9, men måste undvika dubbelräkning.	6. Medlemsstaterna ska utan någon kvantitativ gräns kunna utnyttja reduktionsenheter från projektverksamhet enligt artikel 24a.1 i direktiv 2003/87/EG för att uppfylla kraven i artikel 9, men måste undvika dubbelräkning. Medlemsstaterna får uppmuntra privat-privata och offentlig-privata partnerskap för sådana projekt.

Ändring 32

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

3a. Tillgång till den flexibilitet som fastställs i denna artikel och i bilaga II ska beviljas under förutsättning att de berörda medlemsstaterna åtar sig att vidta åtgärder i andra sektorer där otillräckliga resultat tidigare har uppnåtts. Kommissionen ska komplettera denna förordning genom att anta en delegerad akt i enlighet med artikel 12 innehållande en förteckning över sådana åtgärder och sektorer senast den 31 december 2019.

Ändring 55

Förslag till förordning

Artikel 7 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Ytterligare utnyttjande av ett nettoupptag på högst 280 miljoner ton koldioxidekvivalenter från avskogad mark, beskogad mark, brukad åkermark och brukad betesmark	Ytterligare utnyttjande av ett nettoupptag på högst 280 miljoner ton koldioxidekvivalenter från markanvändning, förändrad markanvändning och skogsbruk

Ändring 34

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Om en medlemsstats utsläpp överstiger de årliga utsläppstilldelningarna för ett visst år kan en kvantitet motsvarande summan av det totala nettoupptaget och de totala nettoutsläppen från bokföringskategorierna avskogad mark, beskogad mark, brukad åkermark och brukad betesmark, vilka fastställs i artikel 2 i förordning […] [LULUCF], beaktas med avseende på medlemsstatens uppfyllande av kraven i artikel 9 i denna förordning för det året, under förutsättning att

1. Om en medlemsstats utsläpp överstiger de årliga utsläppstilldelningarna för ett visst år , inklusive eventuella sparade utsläppstilldelningar enligt artikel 5.3, kan en kvantitet motsvarande summan av det totala nettoupptaget och de totala nettoutsläppen från bokföringskategorierna avskogad mark, beskogad mark, brukad åkermark, brukad betesmark , i förekommande fall brukad våtmark samt, med reservation för att den delegerade akten enligt punkt 2 antas, brukad skogsmark , vilka fastställs i artikel 2 i förordning […] [LULUCF], beaktas med avseende på medlemsstatens uppfyllande av kraven i artikel 9 i denna förordning för det året, under förutsättning att

(-a)

medlemsstaten före den 1 januari 2019 lämnar in en handlingsplan till kommissionen med åtgärder – inklusive användning av unionsfinansiering i förekommande fall – för ett klimateffektivt lantbruk och för markanvändnings- och skogsbrukssektorerna och visar hur dessa åtgärder kommer att bidra till att minska växthusgasutsläppen enligt denna förordning och till att överträffa kraven enligt artikel 4 i förordning […] [LULUCF] för perioden 2021–2030,

(a)	den sammanlagda kvantitet som beaktas för medlemsstaten för alla år under perioden 2021–2030 inte överstiger den nivå som fastställs i bilaga III för den medlemsstaten,

(a)	den sammanlagda kvantitet som beaktas för medlemsstaten för alla år under perioden 2021–2030 inte överstiger den nivå som fastställs i bilaga III för den medlemsstaten,

(b)	kvantiteten utgör ett överskott till medlemsstatens krav enligt artikel 4 i förordning […] [LULUCF],

(b)	kvantiteten har påvisats utgöra ett överskott till medlemsstatens krav enligt artikel 4 i förordning […] [LULUCF] under den femårsperiod som fastställs i artikel 12 i förordning […] [LULUCF] ,

(c)	medlemsstaten inte har förvärvat mer nettoupptag enligt förordning […] [LULUCF] från andra medlemsstater än den har överlåtit, och

(c)	medlemsstaten inte har förvärvat mer nettoupptag enligt förordning […] [LULUCF] från andra medlemsstater än den har överlåtit, och

(d)	medlemsstaten har uppfyllt kraven i förordning […] [LULUCF].

(d)	medlemsstaten har uppfyllt kraven i förordning […] [LULUCF].

Kommissionen får utfärda yttranden om de handlingsplaner som medlemsstaterna lämnat in i enlighet med led -a.

Ändring 56

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Om den delegerade akten för att uppdatera referensnivåerna för skog på grundval av de nationella kontoplanerna för skogsbruket enligt artikel 8.6 i förordning [LULUCF] antas, ska kommissionen ges befogenhet att anta en delegerad akt för att ändra punkt 1 i denna artikel för att ta hänsyn till bidrag från bokföringskategorin brukad skogsmark i enlighet med artikel 12 i denna förordning.

2. Om den delegerade akten för att uppdatera referensnivåerna för skog på grundval av de nationella kontoplanerna för skogsbruket enligt artikel 8.6 i förordning [LULUCF] antas, ska kommissionen ges befogenhet att anta en delegerad akt för att ändra punkt 1 i denna artikel och bokföringskategorierna i bilaga III för att ta hänsyn till ett balanserat bidrag från bokföringskategorin brukad skogsmark i enlighet med artikel 12 i denna förordning utan att överskrida det totala antalet på 280 miljoner som finns tillgängliga enligt denna artikel.

Ändring 36

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Om en medlemsstats granskade växthusgasutsläpp överstiger dess årliga utsläppstilldelning under något av åren under perioden 2027–2030 enligt punkt 2 i denna artikel och med beaktande av flexibilitetsmöjligheterna i artiklarna 5 till 7, gäller följande:

1. Kommissionen ska vartannat år göra en kontroll av medlemsstaternas efterlevnad av denna förordning. Om en medlemsstats granskade växthusgasutsläpp överstiger dess årliga utsläppstilldelning under något av åren under perioden enligt punkt 2 i denna artikel och med beaktande av flexibilitetsmöjligheterna i artiklarna 5 till 7, gäller följande:

(a)	Ett tillägg motsvarande utsläppsöverskottet i koldioxidekvivalenter multiplicerat med 1,08 ska läggas till medlemsstatens utsläppssiffra för påföljande år i enlighet med de åtgärder som vidtas enligt artikel 11.

(a)	Ett tillägg motsvarande utsläppsöverskottet i koldioxidekvivalenter multiplicerat med 1,08 ska läggas till medlemsstatens utsläppssiffra för påföljande år i enlighet med de åtgärder som vidtas enligt artikel 11.

(b)	Medlemsstaten ska tillfälligt förbjudas från att överlåta någon del av sin årliga utsläppstilldelning till en annan medlemsstat fram till dess att den uppfyller kraven i denna förordning. Den centrala förvaltaren ska tillämpa detta förbud i det register som avses i artikel 11.

(b)	Medlemsstaten ska tillfälligt förbjudas från att överlåta någon del av sin årliga utsläppstilldelning till en annan medlemsstat fram till dess att den uppfyller kraven i denna förordning. Den centrala förvaltaren ska tillämpa detta förbud i det register som avses i artikel 11.

Ändring 58

Förslag till förordning

Artikel 9a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 9a

Reserv för tidiga insatser

1. För att beakta tidiga insatser före 2020 ska, på begäran av en medlemsstat, en kvantitet som inte överstiger en totalsumma på 90 miljoner ton i årliga utsläppstilldelningar för perioden 2026–2030 beaktas med avseende på den medlemsstatens efterlevnad av kraven i samband med den senaste efterlevnadskontrollen enligt artikel 9 i denna förordning, under förutsättning att

a)	dess totala årliga utsläppstilldelningar för perioden 2013–2020, som fastställts i enlighet med artikel 3.2 och artikel 10 i beslut nr 406/2009/EG, överstiger dess totala verifierade årliga växthusgasutsläpp för perioden 2013–2020,

(b)	dess BNP per capita till marknadspris ligger under EU-genomsnittet,

c)	den så långt möjligt har utnyttjat de flexibilitetsmöjligheter som avses i artiklarna 6 och 7 upp till de nivåer som anges i bilagorna II och III,

d)	den så långt möjligt har utnyttjat de flexibilitetsmöjligheter som avses i artikel 5.2 och 5.3 och inte har överlåtit några utsläppstilldelningar till en annan medlemsstat enligt artikel 5.4 och 5.5, och

e)	unionen som helhet uppfyller sina mål enligt artikel 1.1.

2. Den högsta andel av totalsumman enligt punkt 1 som får beaktas med avseende på en medlemsstats efterlevnad av kraven ska fastställas utifrån förhållandet mellan å ena sidan differensen mellan dess totala årliga utsläppstilldelningar för perioden 2013–2020 och dess totala verifierade årliga växthusgasutsläpp under samma period, å andra sidan differensen mellan de totala årliga utsläppstilldelningarna för perioden 2013–2020 för alla medlemsstater som uppfyller kriteriet i punkt 1 b och de totala verifierade årliga växthusgasutsläppen för de medlemsstaterna under samma period.

De årliga utsläppstilldelningarna och de verifierade årliga utsläppen ska fastställas i enlighet med punkt 3.

3. Kommissionen ska anta delegerade akter i enlighet med artikel 12 för att komplettera denna förordning genom att fastställa varje medlemsstats högsta andel i ton koldioxidekvivalenter enligt punkterna 1 och 2. Vid tillämpningen av dessa delegerade akter ska kommissionen använda de årliga utsläppstilldelningar som fastställts i enlighet med artikel 3.2 och artikel 10 i beslut nr 406/2009/EG och de granskade inventeringsdata för åren 2013–2020 som avses i förordning (EU) nr 525/2013.

Ändring 38

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Den mängd som anges i bilaga IV till denna förordning ska läggas till tilldelningen för år 2021 för varje medlemsstat som nämns i den bilagan.	2. Den mängd som anges i bilaga IV till denna förordning , motsvarande en totalsumma på 39,14 miljoner ton koldioxidekvivalenter för alla medlemsstater, ska läggas till tilldelningen för år 2021 för varje medlemsstat som nämns i den bilagan.

Ändring 39

Förslag till förordning

Artikel 11 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Register	Europeiskt register

Ändring 40

Förslag till förordning

Artikel 11 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Kommissionen ska genom det unionsregister som inrättas i enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 525/2013 säkerställa en korrekt bokföring enligt denna förordning av bl.a. årliga utsläppstilldelningar, utnyttjade flexibilitetsmöjligheter i artiklarna 4–7, uppfyllande av kraven i artikel 9 och ändringar av räckvidden enligt artikel 10 i denna förordning. Den centrala förvaltaren ska göra automatiska kontroller av alla transaktioner enligt denna förordning och vid behov blockera transaktioner för att säkerställa att inga oegentligheter förekommer. Denna information ska vara offentlig.

1. Kommissionen ska genom det unionsregister som inrättas i enlighet med artikel 10 i förordning (EU) nr 525/2013 säkerställa en korrekt bokföring enligt denna förordning . Kommissionen ska för detta ändamål anta en delegerad akt i enlighet med artikel 12 för att komplettera denna förordning, särskilt när det gäller årliga utsläppstilldelningar, utnyttjade flexibilitetsmöjligheter i artiklarna 4–7, uppfyllande av kraven i artikel 9 och ändringar av räckvidden enligt artikel 10 i denna förordning. Den centrala förvaltaren ska göra automatiska kontroller av alla transaktioner enligt denna förordning och vid behov blockera transaktioner för att säkerställa att inga oegentligheter förekommer. Systemet med ett europeiskt register ska vara öppet och innehålla all relevant information om överlåtelse av utsläppsrätter mellan medlemsstaterna. Denna information ska vara offentlig via en särskild webbplats som kommissionen är värd för .

Ändring 41

Förslag till förordning

Artikel 11 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Kommissionen ska ha befogenhet att anta en delegerad akt för att genomföra punkt 1 i enlighet med artikel 12 i denna förordning.	utgår

Ändring 42

Förslag till förordning

Artikel 11a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	Artikel 11a
	Unionsfinansieringens klimatpåverkan
	Kommissionen ska genomföra en omfattande, sektorsövergripande studie av på vilket sätt finansiering som beviljas från unionens budget eller på annat sätt i enlighet med unionsrätten påverkar begränsningen av klimatförändringarna.
	Senast den 1 januari 2019 ska kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet om resultaten av studien, vid behov tillsammans med lagförslag som syftar till att avbryta all unionsfinansiering som är oförenlig med unionens mål eller politik för minskade koldioxidutsläpp. Den ska inbegripa ett förslag om obligatorisk förhandskontroll av förenligheten med klimatmålen i samband med varje ny unionsinvestering från och med den 1 januari 2020 och en skyldighet att offentliggöra resultaten på ett öppet och tillgängligt sätt.

Ändring 43

Förslag till förordning

Artikel 12 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 7.2 och 11 i denna förordning ska ges till kommissionen tills vidare från och med denna förordnings ikraftträdande.

2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.3, 4a, 6.3a, 7.2 , 9a och 11 i denna förordning ska ges till kommissionen för en period av fem år från och med … [dagen för denna förordnings ikraftträdande]. Kommissionen ska utarbeta en rapport om delegeringen av befogenhet senast nio månader före utgången av femårsperioden. Delegeringen av befogenhet ska genom tyst medgivande förlängas med perioder av samma längd, såvida inte Europaparlamentet eller rådet motsätter sig en sådan förlängning senast tre månader före utgången av perioden i fråga.

Ändring 44

Förslag till förordning

Artikel 12 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3. Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 7.2 och 11 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

3. Den delegering av befogenheter som avses i artiklarna 4.3, 4a, 6.3a, 7.2 , 9a och 11 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

Ändring 45

Förslag till förordning

Artikel 12 – punkt 6

Kommissionens förslag

Ändring

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 7.2 och 11 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

6. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.3, 4a, 6.3a, 7.2 , 9a och 11 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Ändring 46

Förslag till förordning

Artikel 13

Kommissionens förslag	Ändring
Artikel 13	utgår
Kommittéförfarande
1. Kommissionen ska bistås av den kommitté för klimatförändringar som inrättats genom förordning nr 525/2013. Denna kommitté ska vara en kommitté i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.
2. När det hänvisas till denna punkt ska artikel 5 i förordning (EU) nr 182/2011 tillämpas.

Ändring 47

Förslag till förordning

Artikel 14 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
	1. Inom sex månader efter den positiva dialogen inom UNFCCC under 2018 ska kommissionen offentliggöra ett meddelande med en bedömning av konsekvensen mellan unionens klimat- och energirättsakter och Parisavtalets mål. Meddelandet ska framför allt granska vilken roll skyldigheterna enligt denna förordning spelar för uppnåendet av de målen och om skyldigheterna är adekvata samt i vad mån unionens rättsakter på klimat- och energiområdet, bland annat kraven på energieffektivitet och förnybar energi, och rättsakterna inom jordbruk och transport står i konsekvens med EU:s åtagande om minskade växthusgasutsläpp.
Kommissionen ska rapportera till Europaparlamentet och rådet senast den 28 februari 2024 och därefter vart femte år om tillämpningen av denna förordning, dess bidrag till EU:s övergripande mål om minskning av växthusgasutsläpp fram till 2030 och dess bidrag till målen i Parisavtalet , och kan lägga fram förslag om så är lämpligt .	2. Kommissionen ska rapportera till Europaparlamentet och rådet senast den 28 februari 2024 – efter den första globala inventeringen av genomförandet av Parisavtalet 2023 och inom sex månader efter de därefter följande globala inventeringarna – om tillämpningen av denna förordning, dess bidrag till EU:s övergripande mål om minskning av växthusgasutsläpp fram till 2030 och dess bidrag till målen i Parisavtalet. Rapporten ska vid behov åtföljas av lagstiftningsförslag om att öka medlemsstaternas utsläppsminskningar.
	Översynen av medlemsstaternas utsläppsminskningar för perioden från och med 2031 ska beakta principerna om rättvisa och kostnadseffektivitet i fördelningen mellan medlemsstaterna.
	Den ska även beakta unionens och tredjeländers framsteg med att uppnå målen i Parisavtalet samt framsteg med att mobilisera och upprätthålla privat finansiering till stöd för övergången till en koldioxidsnål ekonomi.

Ändring 48

Förslag till förordning

Artikel 15a (ny)

Förordning (EU) 2015/1814

Artikel 1 – punkt 4

Kommissionens förslag	Ändring
	Artikel 15a
	Ändring av beslut (EU) 2015/1814
	Artikel 1.4 i beslut (EU) 2015/1814 ska ersättas med följande:
	”4. Kommissionen ska offentliggöra det totala antalet utsläppsrätter i omlopp varje år, senast den 15 maj påföljande år. Det totala antalet utsläppsrätter i omlopp under ett visst år ska motsvara det kumulativa antalet utsläppsrätter som utfärdats under perioden sedan den 1 januari 2008, inbegripet det antal som utfärdats enligt artikel 13.2 i direktiv 2003/87/EG under den perioden samt rättigheter att utnyttja internationella reduktionsenheter som tillämpats av anläggningar som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem för utsläpp till och med den 31 december det året, minus det kumulativa antalet ton verifierade utsläpp från anläggningar som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem mellan den 1 januari 2008 och den 31 december samma år, utsläppsrätter som annullerats i enlighet med artikel 12.4 i direktiv 2003/87/EG, förutom sådana utsläppsrätter som annullerats i enlighet med artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… (*1) , och antalet utsläppsrätter i reserven. Utsläpp under treårsperioden 2005–2007, samt utsläppsrätter som utfärdats för sådana utsläpp, ska inte beaktas. Det första offentliggörandet ska ske senast den 15 maj 2017.

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0208/2017).

(16) COM(2015)0080.

(19) Europaparlamentets och rådets beslut nr 406/2009/EG av den 23 april 2009 om medlemsstaternas insatser för att minska sina utsläpp av växthusgaser i enlighet med gemenskapens åtaganden om minskning av växthusgasutsläppen till 2020 (EUT L 140, 5.6.2009, s. 136).

(1a) Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/1814 av den 6 oktober 2015 om upprättande och användning av en reserv för marknadsstabilitet för unionens utsläppshandelssystem och om ändring av direktiv 2003/87/EG (EUT L 264, 9.10.2015, s. 1).

(21) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (EGT L 55, 28.2.2011, s. 13).

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 331

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	61 årgången 18 september 2018

	II Meddelanden
	MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europaparlamentet
	Onsdagen den 14 juni 2017
2018/C 331/22	Europaparlamentets beslut av den 14 juni 2017 om begäran om upphävande av Rolandas Paksas immunitet (2016/2070(IMM))	151
2018/C 331/23	Europaparlamentets beslut av den 14 juni 2017 om begäran om upphävande av Mylène Troszczynskis immunitet (2017/2019(IMM))	153
2018/C 331/24	Europaparlamentets beslut av den 14 juni 2017 om begäran om upphävande av Jean-Marie Le Pens immunitet (2017/2020(IMM))	155
	Torsdagen den 15 juni 2017
2018/C 331/25	Europaparlamentets beslut av den 15 juni 2017 om begäran om upphävande av Marine Le Pens immunitet (2017/2021(IMM))	157

	III Förberedande akter
	EUROPAPARLAMENTET
	Tisdagen den 13 juni 2017
2018/C 331/26	P8_TA(2017)0249 EU:s deltagande i partnerskapet för forskning och innovation i Medelhavsområdet (Prima) ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 juni 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om unionens deltagande i partnerskapet för forskning och innovation i Medelhavsområdet (Prima) som genomförs gemensamt av flera medlemsstater (COM(2016)0662 – C8-0421/2016 – 2016/0325(COD)) P8_TC1-COD(2016)0325 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 juni 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/… om unionens deltagande i partnerskapet för forskning och innovation i Medelhavsområdet (Prima) som genomförs gemensamt av flera medlemsstater	159
2018/C 331/27	P8_TA(2017)0250 Särskilda åtgärder för att tillhandahålla ytterligare stöd till medlemsstater som drabbats av naturkatastrofer ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 juni 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller ytterligare stöd till medlemsstater som drabbats av naturkatastrofer (COM(2016)0778 – C8-0489/2016 – 2016/0384(COD)) P8_TC1-COD(2016)0384 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 juni 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om ändring av förordning (EU) nr 1303/2013 vad gäller ytterligare stöd till medlemsstater som drabbats av naturkatastrofer	162
2018/C 331/28	P8_TA(2017)0251 Energieffektivitetsmärkning ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 juni 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om fastställande av en ram för energieffektivitetsmärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU (COM(2015)0341 – C8-0189/2015 – 2015/0149(COD)) P8_TC1-COD(2015)0149 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 juni 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om fastställande av en ram för energimärkning och om upphävande av direktiv 2010/30/EU	163
2018/C 331/29	P8_TA(2017)0252 Europeisk kulturhuvudstad för åren 2020–2033 ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 13 juni 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av beslut nr 445/2014/EU om inrättande av en unionsinsats för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2020–2033 (COM(2016)0400 – C8-0223/2016 – 2016/0186(COD)) P8_TC1-COD(2016)0186 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 13 juni 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/… och om ändring av beslut nr 445/2014/EU om inrättande av en unionsinsats för evenemanget Europeisk kulturhuvudstad för åren 2020–2033	165
	Onsdagen den 14 juni 2017
2018/C 331/30	Europaparlamentets ändringar antagna den 14 juni 2017 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om bindande årliga minskningar av medlemsstaternas växthusgasutsläpp 2021–2030 för att skapa en motståndskraftig energiunion och fullgöra åtagandena enligt Parisavtalet samt om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 525/2013 om en mekanism för att övervaka och rapportera utsläpp av växthusgaser och för att rapportera annan information som är relevant för klimatförändringen (COM(2016)0482 – C8-0331/2016 – 2016/0231(COD))	166

Innehållsförteckning		Sida

	EUROPAPARLAMENTET SESSIONEN 2017–2018 Sammanträdena den 12–15 juni 2017 Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 68, 22.2.2018 . ANTAGNA TEXTER	1

	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	RESOLUTIONER
	Europaparlamentet
	Tisdagen den 13 juni 2017
2018/C 331/01	Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2017 om större partnerengagemang och synlighet i de europeiska struktur- och investeringsfondernas resultat (2016/2304(INI))	2
2018/C 331/02	Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2017 om kostnadseffektiviteten för det sjunde ramprogrammet för forskning (2015/2318(INI))	10
2018/C 331/03	Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2017 om statslöshet i Syd- och Sydostasien (2016/2220(INI))	17
2018/C 331/04	Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2017 om genomförandet av gränsöverskridande fusioner och delningar (2016/2065(ΙΝΙ))	25
2018/C 331/05	Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2017 om bedömningen av genomförandet av Horisont 2020 inför halvtidsutvärderingen och förslaget till det nionde ramprogrammet (2016/2147(INI))	30
2018/C 331/06	Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2017 om byggstenar för EU:s sammanhållningspolitik efter 2020 (2016/2326(INI))	41
2018/C 331/07	Europaparlamentets resolution av den 13 juni 2017 om fiskbeståndens tillstånd och den socioekonomiska situationen för fiskesektorn i Medelhavet (2016/2079(INI))	50
	Onsdagen den 14 juni 2017
2018/C 331/08	Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2017 om behovet av en EU-strategi för att sätta stopp för och förebygga pensionsklyftan mellan kvinnor och män (2016/2061(INI))	60
2018/C 331/09	Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2017 om kommissionens rapport för 2016 om Serbien (2016/2311(INI))	71
2018/C 331/10	Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2017 om kommissionens rapport för 2016 om Kosovo (2016/2314(ΙΝΙ))	80
2018/C 331/11	Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2017 om kommissionens rapport för 2016 om f.d. jugoslaviska republiken Makedonien (2016/2310(INI))	88
2018/C 331/12	Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2017 om situationen i Demokratiska republiken Kongo (2017/2703(RSP))	97
2018/C 331/13	Europaparlamentets resolution av den 14 juni 2017 om det aktuella läget avseende tillämpningen av överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh (Bangladesh Sustainability Compact) (2017/2636(RSP))	100
	Torsdagen den 15 juni 2017
2018/C 331/14	Europaparlamentets resolution av den 15 juni 2017 om fallet med den azerbajdzjanske journalisten Afgan Mukhtarli (2017/2722(RSP))	105
2018/C 331/15	Europaparlamentets resolution av den 15 juni 2017 om Pakistan, särskilt situationen för människorättsförsvarare och dödsstraffet (2017/2723(RSP))	109
2018/C 331/16	Europaparlamentets resolution av den 15 juni 2017 om människorättssituationen i Indonesien (2017/2724(RSP))	113
2018/C 331/17	Europaparlamentets resolution av den 15 juni 2017 om genomförandet av Europeiska fonden för strategiska investeringar (2016/2064(INI))	116
2018/C 331/18	Europaparlamentets resolution av den 15 juni 2017 om en europeisk agenda för delningsekonomin (2017/2003(INI))	125
2018/C 331/19	Europaparlamentets resolution av den 15 juni 2017 om onlineplattformar och den digitala inre marknaden (2016/2276(INI))	135
2018/C 331/20	Europaparlamentets resolution av den 15 juni 2017 om den humanitära situationen i Jemen (2017/2727(RSP))	146
2018/C 331/21	Europaparlamentets resolution av den 15 juni 2017 om finansiering av politiska partier och politiska stiftelser på europeisk nivå (2017/2733(RSP))	150