Enda artikel

Det sammanfattande dokument som upprättats i enlighet med artikel 94.1 d i förordning (EU) nr 1308/2013 och hänvisningen till offentliggörandet av produktspecifikationen för namnet ”Monzinger Niederberg” (SUB) återfinns i bilagan till detta beslut.

I enlighet med artikel 98 i förordning (EU) nr 1308/2013 tillgodoses genom detta offentliggörande rätten att göra invändningar mot skydd av det namn som avses i första stycket i denna artikel inom två månader från det att detta beslut har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

BILAGA

”MONZINGER NIEDERBERG”

PDO-DE-02363

Datum för inlämnande av ansökan: 29 juni 2017

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

1.   Registrerat namn

”Monzinger Niederberg”

2.   Typ av geografisk beteckning

SUB – skyddad ursprungsbeteckning

3.   Kategorier av vinprodukter

1.

Vin

4.   Beskrivning av vinet eller vinerna

”Monzinger Niederberg” har druvsorten riesling att tacka för sitt goda rykte. Den speciella terroiren ger rieslingdruvan bästa möjliga uttryck. Därför har endast druvsorten weißer riesling godkänts för SUB. Druvorna måste minst ha mustvikten för spätlese när de skördas. De är exklusiva, klara vita viner.

Kvalitetsviner

Dessa viner är alltid eleganta viner med en torr smak, och fina inslag av äpple och citrus i aromen samt en utpräglad mineralitet.

Kvalitetsvinerna är allt emellan blekt gulgröna och halmgula i färgen.

Analysvärdena nedan, som måste fastställas genom en fysisk och kemisk analys i enlighet med relevant EU-lagstiftning, är bindande värden som måste respekteras i viner med ursprungsbeteckningen.

Lägsta mustvikt: 78 grader Oechsle

Den högsta restsockerhalten är 25 g/l, förutsatt att den totala syrahalten uttryckt i gram vinsyra per liter är minst 7,2 g/l. Om halten är lägre än 7,2 g/l, får restsockerhalten vara högst 18 g/l.

Allmänna analytiska egenskaper

Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)	15
Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)	11
Lägsta totala syrahalt	5,5 gram per liter uttryckt i vinsyra
Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)
Högsta totala halt av svaveldioxid (mg/l)

I de fall inga siffror anges för de analytiska egenskaperna gäller bestämmelserna i den tyska vinlagen och relevant EU-lagstiftning.

Viner med den särskilda benämningen ”kabinett”

Dessa viner är alltid eleganta viner, med fina inslag av äpple och citrus i aromen, en utpräglad mineralitet och en subtil sötma.

Viner med den särskilda benämningen ”kabinett” är allt emellan blekt gulgröna och halmgula i färgen.

Analysvärdena nedan, som måste fastställas genom en fysisk och kemisk analys i enlighet med relevant EU-lagstiftning, är bindande värden som måste respekteras i viner med ursprungsbeteckningen.

Lägsta mustvikt: 78 grader Oechsle

Restsockerhalt minst 25 g/l

Allmänna analytiska egenskaper

Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)
Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)	7
Lägsta totala syrahalt	5,5 gram per liter uttryckt i vinsyra
Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)
Högsta totala halt av svaveldioxid (mg/l)

I de fall inga siffror anges för de analytiska egenskaperna gäller bestämmelserna i den tyska vinlagen och relevant EU-lagstiftning.

Viner med den särskilda benämningen ”spätlese”

Dessa viner är alltid eleganta viner. De har fina inslag av äpple och citrus i aromen, med en utpräglad mineralitet och varierande grad av sötma.

Viner med den särskilda benämningen ”spätlese” är allt emellan blekt gulgröna och halmgula i färgen.

Analysvärdena nedan, som måste fastställas genom en fysisk och kemisk analys i enlighet med relevant EU-lagstiftning, är bindande värden som måste respekteras i viner med ursprungsbeteckningen.

Lägsta mustvikt: 78 grader Oechsle

Restsockerhalt minst 40 g/l

Allmänna analytiska egenskaper

Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)
Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)	7
Lägsta totala syrahalt	5,5 gram per liter uttryckt i vinsyra
Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)
Högsta totala halt av svaveldioxid (mg/l)

I de fall inga siffror anges för de analytiska egenskaperna gäller bestämmelserna i den tyska vinlagen och relevant EU-lagstiftning.

Viner med den särskilda benämningen ”auslese”

Dessa viner har stor sötma och visar genom sina honungs- och russinaromer att druvorna angripits av Botrytis cinerea (ädelröta) som i det här fallet är önskvärt.

Viner med den särskilda benämningen ”auslese” är allt emellan halmgula och gyllengula i färgen.

Analysvärdena nedan, som måste fastställas genom en fysisk och kemisk analys i enlighet med relevant EU-lagstiftning, är bindande värden som måste respekteras i viner med ursprungsbeteckningen.

Lägsta mustvikt: 85 grader Oechsle

Restsockerhalt minst 60 g/l

Allmänna analytiska egenskaper

Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)
Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)	7
Lägsta totala syrahalt	5,5 gram per liter uttryckt i vinsyra
Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)
Högsta totala halt av svaveldioxid (mg/l)

I de fall inga siffror anges för de analytiska egenskaperna gäller bestämmelserna i den tyska vinlagen och relevant EU-lagstiftning.

Viner med den särskilda benämningen ”beerenauslese”

Dessa viner har stor sötma och påvisar genom sina honungs- och russinaromen inflytande av Botrytis cinerea (ädelröta) som i det här fallet är av avgörande betydelse.

Viner med den särskilda benämningen ”beerenauslese” är allt emellan gyllengula och djupt guldfärgade.

Analysvärdena nedan, som måste fastställas genom en fysisk och kemisk analys i enlighet med relevant EU-lagstiftning, är bindande värden som måste respekteras i viner med ursprungsbeteckningen.

Lägsta mustvikt: 120 grader Oechsle

Restsockerhalt minst 90 g/l

Allmänna analytiska egenskaper

Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)
Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)	5,5
Lägsta totala syrahalt	5,5 gram per liter uttryckt i vinsyra
Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)
Högsta totala halt av svaveldioxid (mg/l)

I de fall inga siffror anges för de analytiska egenskaperna gäller bestämmelserna i den tyska vinlagen och relevant EU-lagstiftning.

Viner med den särskilda benämningen ”eiswein”

Dessa viner kännetecknas av klara frukttoner och saknar alla inslag av botrytis. De har en stor sötma och en skarp syra.

Viner med den särskilda benämningen ”eiswein” är allt emellan gyllengula och djupt guldfärgade.

Analysvärdena nedan, som måste fastställas genom en fysisk och kemisk analys i enlighet med relevant EU-lagstiftning, är bindande värden som måste respekteras i viner med ursprungsbeteckningen.

Lägsta mustvikt: 120 grader Oechsle

Restsockerhalt minst 90 g/l

Allmänna analytiska egenskaper

Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)
Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)	5,5
Lägsta totala syrahalt	5,5 gram per liter uttryckt i vinsyra
Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)
Högsta totala halt av svaveldioxid (mg/l)

I de fall inga siffror anges för de analytiska egenskaperna gäller bestämmelserna i den tyska vinlagen och relevant EU-lagstiftning.

Viner med den särskilda benämningen ”trockenbeerenauslese”

Dessa viner har hög sötma och visar genom sina honungs- och russinaromer ett avgörande inflytande av Botrytis cinerea (ädelröta), som får druvorna att skrumpna till russin.

Viner med den särskilda benämningen ”trockenbeerenauslese” är allt emellan gyllengula och djupt guldfärgade.

Analysvärdena nedan, som måste fastställas genom en fysisk och kemisk analys i enlighet med relevant EU-lagstiftning, är bindande värden som måste respekteras i viner med ursprungsbeteckningen.

Lägsta mustvikt: 150 grader Oechsle

Restsockerhalt minst 120 g/l

Allmänna analytiska egenskaper

Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)
Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)	5,5
Lägsta totala syrahalt	5,5 gram per liter uttryckt i vinsyra
Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)
Högsta totala halt av svaveldioxid (mg/l)

I de fall inga siffror anges för de analytiska egenskaperna gäller bestämmelserna i den tyska vinlagen och relevant EU-lagstiftning.

5.   Vinframställningsmetoder

a)   Grundläggande oenologiska metoder

Kvalitetsviner och alla viner med särskilda benämningar

Specifika oenologiska metoder

Vinerna får endast mogna på smakneutrala behållare. Klassiska ekfat är tillåtna om fataromen inte märks i vinet eller endast har en mycket diskret smak. Nya, små fat på under 600 liter (t.ex. barriquefat) som ger fataromer får inte användas.

Partiell avalkoholisering, koncentrering och användning av ekspån är inte tillåtet.

b)   Högsta avkastning

Kvalitetsviner och alla viner med särskilda benämningar

75 hektoliter per hektar

6.   Avgränsat område

Monzinger Niederberg består av de traditionella vinodlingsområdena i det lokala vinodlingssamhället Monzingen som ligger på sydsluttningarna mellan staden Monzingen och avfartsvägen från B 41 mot Nussbaum. Till området hör inte områdena söder om B 41, och inte heller de relativt platta områdena (sluttning < 15 %) på bergsplatån.

”Monzinger Niederberg” SUB omfattar totalt 27,5543 hektar.

7.   Huvudsakliga druvsorter

Weißer Riesling – riesling, riesling renano, rheinriesling, klingelberger

8.   Beskrivning av sambandet

Monzinger Niederberg, kvalitetsviner och alla viner med särskilda benämningar

1.

Geologi: Jordmånen består av förvittringsjord från Waderner Schichten, ett konglomerat som avsattes i området för cirka 280 miljoner år sedan. Denna jordmån hittar man endast i Nahedalen och i delar av Saarland. Till och med i Nahedalen är det endast på ett par ställen som Waderner Schichten träder i dagen och har ett starkt inflytande på jordmånen, som i Monzinger Niederberg. Waderner Schichten består huvudsakligen av skiffer och kvartsit, men innehåller också åderkvarts. På ytan har konglomeratet vittrat sönder och berikats i varierande grad med humus. Skiffer- och kvartsitjordar som Waderner Schichten är kända för att ofta ge citrus- och äppelaromer i rieslingviner. Viner med benämningen ”Monzinger Niederberg” kan därför klart urskiljas från de viner som skördats från angränsande vinodlingsområden med djupa lerjordar som snarare utmärker sig genom att ge fruktiga viner med arom av persika. Eftersom jordmånen är stenig torkar jordytan snabbare efter regn. Luftfuktigheten sjunker snabbt, och risken för den ovälkomna mögelsvampen minskar. Botrytis cinerea, som är önskvärd i vissa viner med särskilda benämningar, är därför mycket ren, och även viner gjorda av ädelrötade druvor har en mycket ren och precis aromprofil.

2.

Topografi: Vinodlingarna Monzinger Niederberg ligger på mellan 160 och 240 meters höjd. På denna sydsluttning överstiger den genomsnittliga lutningen 30 %. Det starka solskenet gör således att Monzinger Niederberg alltid är varmare dagtid än andra jämförbara flacka områden, trots dess ibland ogynnsamma höjdläge. Druvorna når därför högre mognadsgrad och ger vinerna mindre syra och mer aromer av mogen frukt.

3.

Klimat: Monzingen är ett av de svalare vinodlingsområdena längs floden Nahe. Framför allt har Monzinger Niederberg ett optimalt solläge och värms därför mycket snabbt upp under dagen. Området påverkas starkt av termiken, dvs. varma luftströmmar som stiger upp ur dalen under soliga dagar och som ytterligare värmer upp jorden. Några kilometer längre norrut ligger skogen Soonwald. Nattetid tjänar skogen som en naturlig kylkälla. Eftersom de bästa delarna av området inte är direkt exponerade för dessa nattliga strömmar av kall luft sker avkylningen mycket långsamt. Området har cirka 1 900 soltimmar per år. Den genomsnittliga dagstemperaturen är 10 °C. Skillnaden mellan dags- och nattemperaturerna är avsevärt högre än i de östra delarna av Nahes odlingsområde. På grund av det relativt kyliga vinodlingsklimatet är vinerna från Monzinger Niederberg vanligtvis något elegantare än de från varmare vinodlingsområden, särskild dem i de lägre delarna av Nahe. Den genomsnittliga årsnederbörden är 570 mm, och 60 % av nederbörden faller under odlingssäsongen. Den relativt låga årsnederbörden i kombination med den steniga jordmånen, som har en mycket begränsad vattenlagringskapacitet, gör att druvorna på Monzinger Niederberg vanligtvis förblir små. De får då en rik arom som återspeglar sig i vinet.

4.

Mänskligt inflytande: Det mänskliga inflytandet baserar sig på en flera hundra år gammal vinodlingstradition. Vinerna odlas vanligtvis på spaljéer. Raderna av vinrankor går vanligtvis i nord-sydlig riktning. Druvorna får därför god solexponering och bra ventilation. Allteftersom vinrankorna växer kan vinodlaren få druvor av bättre kvalitet genom särskilda underhållsåtgärder, som att gallra druvklasarna eller plocka bort bladen runt dem. Kunskap om de särskilda klimatförhållandena och geologiska förhållandena, som överförts i generationer, spelar också en stor roll. Under skörden är framför allt urvalet viktigt. Friska gröna och gyllengula druvor är särskilt lämpade för att producera kvalitetsviner och viner med de särskilda benämningarna ”kabinett”, ”spätlese” och ”eiswein”. När det gäller viner med de särskilda benämningarna ”auslese”, ”beerenauslese” och ”trockenbeerenauslese” är angrepp av ädelröta önskvärt. Om vädret är torrt ökas mustvikten kraftigt av denna mögelsvamp och samtidigt bildas mycket rena honungs- och russinaromer. Vid tillverkning av viner med den särskilda benämningen ”eiswein” samt för att druvorna ska vara friska är frostens naturliga koncentreringseffekt av största betydelse. Vinodlaren utgår framför allt från urvalet och skördedatumet för att i ett tidigt skede bestämma vilka druvor som lämpar sig för vilka kvalitetsviner och viner med särskilda benämningar. Dessutom kan olika arbetsmetoder i vinkällaren påverka slutproduktens egenskaper. Det här gäller särskilt restsockerhalten som spelar en viktig roll när det gäller att skilja på olika kvalitetsviner som ”kabinett” och ”spätlese”.

9.   Väsentliga ytterligare villkor

Regelverk:

Nationell lagstiftning

Typ av ytterligare villkor:

Kompletterande bestämmelser om märkning

Beskrivning av villkoret:

Kvalitetsviner och viner med särskilda benämningar måste genomgå ett officiellt kvalitetstestningsförfarande för att kunna märkas med någon av de traditionella termer som hänger samman med denna ursprungsbeteckning. Det inspektionsnummer som utfärdats (”amtliche Prüfungsnummer” eller ”AP-Nummer”) måste anges på etiketten. Det ersätter partinumret.

Länk till produktspecifikationen

www.ble.de/eu-qualitaetskennzeichen-wein

Enda artikel

Ansökan om ändring av produktspecifikationen för namnet ”Μαντινεία” (Mantinia) (SUB) i enlighet med artikel 105 i förordning (EU) nr 1308/2013 ingår i bilagan till detta beslut.

I enlighet med artikel 98 i förordning (EU) nr 1308/2013 tillgodoses genom offentliggörandet av detta beslut rätten att göra invändningar mot ändringen av den produktspecifikation som avses i första stycket i denna artikel inom två månader från det att beslutet har offentliggjorts i Europeiska unionens officiella tidning.

BILAGA

”Μαντινεία” (Mantinia)

PDO-GR-A1554-AM02

Datum för ansökan: 10 juni 2016

ANSÖKAN OM ÄNDRING AV PRODUKTSPECIFIKATIONEN

1.   Regler som gäller för ändringen

Artikel 105 i förordning (EU) nr 1308/2013 – annan ändring än en mindre ändring

2.   Beskrivning av och motivering till ändringen

2.1   Korrigering av den lägsta naturliga alkoholhalten för mousserande vitt kvalitetsvin

Ändringen av den tekniska dokumentationen PDO-GR-A1554 om Mantinia samt produktspecifikationen och det sammanfattande dokumentet innebär en korrigering av den lägsta naturliga alkoholhalten för mousserande vitt kvalitetsvin med beteckningarna brut nature, extra brut, brut, extra sec, sec, demi sec och doux från en alkoholhalt av 11 till 9,5 volymprocent, eftersom volymprocenten 11 fördes in av misstag vid utarbetandet av den tekniska dokumentationen.

De oenologiska metoder som använts för produktionen av det mousserande kvalitetsvinet Mantinia (SUB) kräver att den lägsta naturliga alkoholhalten i råvinet är 9,5 volymprocent, så att den faktiska alkoholhalten uppnår 11 volymprocent efter den andra jäsningen. Om ett råvin med en naturlig alkoholhalt på minst 11 volymprocent används för att framställa mousserande vin kommer den faktiska alkoholhalten att vara 12,5 volymprocent, vilket inte stämmer överens med verkligheten. Det framgår tydligt att värdet 11 volymprocent för naturlig alkoholhalt fördes in av misstag, eftersom den här oenologiska metoden inte anses lämplig.

Denna ändring gäller avsnittet ”Beskrivning av vinet eller vinerna” i det sammanfattande dokumentet och produktspecifikationen.

2.2   Korrigering av den högsta avkastningen i hektoliter för slutprodukt per hektar för torrt vitt vin och mousserande vitt vin

Ändringen av den tekniska dokumentationen PDO-GR-A1554 om Mantinea, produktspecifikationen och det sammanfattande dokumentet, innebär en korrigering av den högsta avkastningen i hektoliter för slutprodukt per hektar för både torrt vitt vin och mousserande vitt kvalitetsvin från 66 hl till 82,5 hl, eftersom 66 hl fördes in av misstag vid utarbetandet av den tekniska dokumentationen.

Det värde som anges i den gällande produktspecifikationen är mycket lägre än det värde som iakttas i praktiken. I praktiken, förutsatt att den fastställda avkastningen är 1 100 kg druvor per stremma (1 000 m2), ger mängden 66 hl per hektar en avkastning på 60 % i degorgerat vin. Denna avkastning är mycket låg och ligger utanför specifikationerna för modern vinframställning. Vinframställningen som utförs med hjälp av det minimum av teknik som finns på plats på lokala vingårdar ger en avkastning på över 74 % i degorgerat vin och i vissa fall kan avkastningen uppgå till hela 78 %. Det bör också noteras att vissa grödor har druvor som är saftigare än andra, vilket ger en högre avkastning. Detta faktum – tillsammans med möjligheten att den moderna tekniken ser till att saften från druvorna extraheras ordentligt och den maximala andelen ren druvmust erhålls för jäsning – innebär att siffran 75 % motsvarar verkligheten. Genom denna procentandel och den fastställda avkastningen (på 1 000 m2 per 1 100 kg), ger den rekommenderade avkastningen 82,5 hl.

Denna ändring gäller avsnitten ”högsta avkastning för slutprodukt per hektar för torrt vitt vin” och ”högsta avkastning för avkastning för slutprodukt per hektar för mousserande vitt kvalitetsvin” i det sammanfattande dokumentet och i produktspecifikationen.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

1.   Registrerat namn

”Μαντινεία” (Mantinia)

2.   Typ av geografisk beteckning

SUB – skyddad ursprungsbeteckning

3.   Kategorier av vinprodukter

1.

Vin

5.

Mousserande kvalitetsviner

4.   Beskrivning av vinet eller vinerna

Vin i kategori 1 torrt vitt vin

—	Lägsta naturliga alkoholhalt: 11,0 volymprocent

—	Total alkoholhalt: Minst 11 volymprocent

—	Total sockerhalt: 0–4 g/l.

Utseende: Halmfärgat (blek, gul färg) med gröna skiftningar som kan få en mörkgul färg när vinet lagras.

Arom: En komplex och intensiv bouquet med fruktiga (främst citrus) och blommiga (rosor, jasmin osv.) toner som är typiska för de använda druvsorterna, som beror på hur stor procentandel av varje enskild sort som ingår. Oorganiska skiftningar uppstår under lagringen.

Smak: En balanserad smak med rik fyllighet och syrahalt som är unik för området. En aromatisk och lång eftersmak.

Allmänna analytiska egenskaper

Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)
Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)	11,0
Lägsta totala syrahalt:	5,0 gram per liter uttryckt som vinsyra
Högst halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter):	18
Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter)	200

Om inget särskilt värde anges gäller de gränsvärden som fastställts i EU-lagstiftningen.

Vin i kategori 5 mousserande vita kvalitetsviner

Vin med beteckningarna ”brut nature”, ”extra brut”, ”brut”, ”extra sec”, ”sec”, ”demi sec” och ”doux”

—	Lägsta naturliga alkoholhalt: 9,5 volymprocent

—	Total alkoholhalt: Minst 11,0 volymprocent

—	Övertrycket i flaskan: Minst 3,5 bar

Utseende: Blek, gulaktig grön färg med en tunn linje av bubblor som intensifieras och blir starkare med tiden.

Arom: Noter av rosor, honung och frukt

Smak: Frisk smak genom den höga syrahalten och koldioxidhalten (CO2). Beroende på vinets sockerhalt kan eftersmaken och balansen variera från torrt till sött.

Sockerhalten ligger på upp till 3 g/l för mousserande vin med beteckningen brut nature, upp till 6 g/l för mousserande vin med beteckningen extra brut, upp till 12 g/l för mousserande vin med beteckningen brut, 12–17 g/l för mousserande vin med beteckningen extra sec, 17–32 g/l för mousserande vin med beteckningen sec, 32–50 g/l för mousserande vin med beteckningen demi sec och mer än 50 g/l för mousserande vin med beteckningen doux.

Allmänna analytiska egenskaper

Högsta totala alkoholhalt (i volymprocent)
Lägsta verkliga alkoholhalt (i volymprocent)	11,0
Lägsta totala syrahalt:	5,5 gram per liter uttryckt som vinsyra
Högsta halt av flyktiga syror (i milliekvivalenter per liter)	18
Högsta totala halt av svaveldioxid (i milligram per liter):	185

Om inget särskilt värde anges gäller de gränsvärden som fastställts i EU-lagstiftningen.

5.   Vinframställningsmetoder

a)    Grundläggande oenologiska metoder

Vinframställning i kategori 1 vitt vin

Restriktioner för vinframställning

Det vita vinet Mantinia (SUB) produceras genom a) en traditionell metod för framställning av vitt vin eller b) extraktion genom förjäsning. Sedan genomförs statisk sedimentering och utvalda, rena jästkulturer tillsätts, som framhäver vinets aromatiska egenskaper. Temperaturen under alkoholjäsningen får inte överstiga 20 °C.

Vin från Mantinia (SUB) produceras av följande druvsorter: Moschofilero (minst 85 %) och Asproudes.

Vinframställning i kategori 5 mousserande vita kvalitetsviner

Restriktioner för vinframställning

Mousserande viner produceras antingen enligt den traditionella metoden genom jäsning på flaska eller jäsning i en sluten tank. Den första metoden innebär jäsning av det torra råvinet på flaska, varpå jäst och socker tillsätts. Först försluts flaskan med en kapsyl och jäsningsprocessen kan ta flera månader. När jästen har avlägsnats försluts flaskan med en vanlig kork.

Odlingsmetoder

Odlingsteknik

De druvor som använts för att framställa viner från Mantinia (SUB) kommer från kortskurna vinstockar i gobelet- eller i linjeform (1–2 knoppar).

Särskilda oenologiska metoder som används för vinframställning

Särskilda oenologiska metoder

För att få använda uttrycket ”Réserve” för torra, vita viner från Mantinia (SUB) ska de ha lagrats minst ett (1) år, varav minst sex (6) månader på ekfat och tre (3) månader på flaska.

För att få använda uttrycket ”Grande Réserve” för torra, vita viner från Mantinia (SUB) ska de ha åldrats minst två (2) år, varav minst tolv (12) minst månader på ekfat och sex (6) månader på flaska.

b)    Högsta avkastningar

Högst avkastning av druvor per hektar för kategori 1 torrt vitt vin

11 000 kg druvor per hektar

Högst avkastning av slutprodukt per hektar för kategori 1 torrt vitt vin

82,5 hl per hektar

Högst avkastning av druvor per hektar för kategori 5 mousserande vita kvalitetsviner

11 000 kg druvor per hektar

Högst avkastning av slutprodukt per hektar för kategori 5 mousserande vita kvalitetsviner

82,5 hl per hektar

6.   Avgränsat område

Vinodlingsområdet där Mantinia-vinet (SUB) produceras inkluderar vinodlingarna i området inom kommunen Tripoli, särskilt: kommundelen Tripoli och lokalsamhällena Agios Vasilios Mantinias, Agios Konstantinos, Merkovounio, Pelagos och Skopi i kommundelen Tripoli, lokalsamhällena Lithovounia, Magoula, Rizes och Psili Vrysi i kommundelen Tegea, lokalsamhällena Artemisio, Kapsas, Loukas, Nestani, Pikernis, Sagkas och Simiades i kommundelen Mantinia, lokalsamhällena i Agiorgitiko, Zevgolateio, Neochori Mantinia, Partheni och Steno i kommundelen Korythio, lokalsamhällena Kandila, Levidi, Orchomenos och Palaiopyrgos i kommundelen Levidi och bosättningsområdet Kouvli i lokalsamhället Doliana i kommunen norra Kynouria.

7.   Huvudsakliga druvsorter

Asproudes B

Moschofilero N – Mavrofilero

8.   Samband med det geografiska området

Detaljerade uppgifter om det geografiska området

Kvalitet, historiskt samband, kulturella, sociala och ekonomiska samband, geografisk miljö och geografiskt ursprung för torrt vitt vin (kategori 1) och mousserande vita kvalitetsviner (kategori 5).

a)   Kvalitet

Kvaliteten på torra vita viner från Mantinia (SUB) och mousserande kvalitetsviner beror på hur robust den druvsort som används för att framställa dessa viner, samt de klimatförhållanden som råder i regionen under mognaden. De goda förhållandena för råvarorna och vinframställningssprocessen spelar emellertid en viktig roll för vinets kvalitet, samtidigt som lämpliga odlingstekniker säkerställer överensstämmelse med den rekommenderade avkastningen.

b)   Historiskt samband

Regionen har en väldigt lång tradition av vinodling som började under antiken. Många arkeologiska fynd visar att regionen är kopplad till vinframställning och religiös tillbedjan av guden Dionysos. Området är dessutom hemvist för vinet ”Pausinias”, som anses vara världens äldsta vin. Homeros beskriver Mantinia som ”vinodlingarnas land”.

Det första grekiska mousserande vinet av den aromatiska druvan moschofilero, producerades här i början av 1900-talet.

c)   Kulturella, sociala och ekonomiska samband

Området Mantinia (SUB) erkändes 1971 med anledning av regionens långa traditioner av vinodling och vinframställning. Detta gjorde att man började utveckla vinsektorn i Mantinia ytterligare, bl.a. genom att utvidga vinodlingsarealen och inrätta nya vingårdar.

Viner från Mantinia (SUB) har prisbelönats internationellt vid flera tillfällen, och druvsorten moschofilero tillsammans med vinet Mantinia är Greklands egna ambassadörer i den strategiska planen för marknadsföring av grekiskt vin.

d)   Geografisk miljö och geografiskt ursprung

Vinodlingsområdet Mantinia (SUB) ligger i östra och mellersta delen Arkadien. Detta är känt som ”mantinska slätten”, en platå med en genomsnittlig höjd av 660 m.

Jordmånen delas in i följande tre edafiska kategorier:

A) Entisoljordar B) Inceptisoljordar C) Alfisoljordar

Jordarna på de platta delarna består av alluviala avlagringar med sandig lera och röd jord. Sluttningarna består av kalksten och dolomitisk kalksten. Jordmånen har fattig till genomsnittlig fertilitet och är urlakad med låg halt av kalciumkarbonat och en mekanisk sammansättning som varierar från sand, lersand, lerjord till finlera. Det organiska materialet i de yttre jordlagren är måttliga och minskar med djupet. Jordmånens pH-värde är mellan 5,5 och 7,5, vilket är gynnsamt för vinstockarnas tillväxt och näringsintag. Jordmånens utbyteskapacitet i området är mycket bra och förser vinstockarna med en nödvändig mängd av näring.

Den genomsnittliga högsta och lägsta temperaturen under odlingssäsongen (april–oktober) är 24,9 °C respektive 10,5 °C, medan regionens index för termisk solenergi är 4 056 enheter. Under dessa förhållanden varar odlingssäsongen i 235 dagar. Även om den årliga nederbörden är 781 mm är växlingarna mellan de olika årstiderna typisk för ett medelhavsklimat, där nederbörden är högst i december (176 mm) och lägst i augusti (14 mm). Med tanke på att den genomsnittliga nederbörden under odlingssäsongen är 260 mm är det möjligt att vinstockarna av druvan moschofilero utsätts för måttlig vattenbrist under vissa år.

De milda briserna, som huvudsakligen är nordliga, reducerar hettan under sommaren.

Detaljerade uppgifter om torrt vitt vin (kategori 1)

Vita viner från Mantinia (SUB) är halmfärgade med grönaktiga, rosa skiftningar och har en fyllig arom med toner av citrusfrukt, citronblommor, rosor och jasmin. De är fylliga med en unik syrahalt, god balans och en lång aromatisk eftersmak. Om vinet lagras i ekfat får det en fyllig och oljig smak.

Orsakssamband för torrt vitt vin (kategori 1)

Moschofilero i regionen Mantinia har ett perfekt förhållande till det lokala makroklimatet. Druvan gynnas av Arkadiens höga höjd och det kalla klimatet – faktorer som bidrar till druvans sena mognad under de första tio dagarna av oktober. Solsken och den måttliga sommartemperaturen i kombination med platåns djupa, svala jord bidrar till den långsamma och sena mognaden i förhållande till andra skörderegioner. Den stora temperaturskillnaden mellan dag och natt under sommarmånaderna hjälper till att bibehålla de höga syrahalterna och utvecklar druvsortens aromatiska potential. Platåns jordsammansättning gör det möjligt att producera ett fylligt vin med en medelhög alkoholhalt. Druvsorten moschofileros komplexa aromer fångas upp på Mantiniaplatån på grund av den måttliga temperaturen under månaden före skördetid (18,8 °C), som är nära den optimala temperaturen för vinstockarna. Frånvaron av mycket höga temperaturer (värmeböljor) hjälper till att bibehålla de organiska syrorna i druvorna, vilket ger vinet en hög total syrahalt, ett lågt pH-värde och en uppfriskande smak.

Vinodlarnas långa erfarenhet i regionen, tillsammans med den senaste tekniken för vinodling såsom avlövning, avlägsnande av överloppsskott och grön skörd, ger dessutom en produktion med råvaror av högsta kvalitet.

På en geografisk nivå spelar makroklimatet, i kombination med moschofileros egenskaper, en viktig roll när det gäller att urskilja områdets viner från de viner som producerats av samma druvsort i andra lägre belägna områden av Peloponnesos.

Detaljerade uppgifter om mousserande vita kvalitetsviner (kategori 5)

Mousserande kvalitetsviner från Mantinia (SUB) har en lätt, gulaktig grön färg och en tunn pelare av bubblor som intensifieras och blir starkare med tiden. Detta förstärker den uppfriskande smaken av moschofilerodruvan. Druvan karaktäriseras av dofter av rosor, honung och citrusfrukt tillsammans med brödig sötma och en uppfriskande smak som framhävs av den höga syrahalten och koldioxidhalten.

Beroende på druvans sockerhalt varierar eftersmaken och balansen i mousserande kvalitetsviners från Mantinia (SUB) från torrt till sött.

Orsakssamband för mousserande vita kvalitetsviner (kategori 5)

Moschofilero klassificeras som en mångsidig druvsort eftersom dess olika mognadsnivåer skapar en kemisk sammansättning som är lämplig för att producera mer än en typ av vin.

Mantinias makroklimat, höga höjd och svala klimat gynnar produktionen av mousserande kvalitetsviner med egenskaper av högsta klass.

För att producera mousserande kvalitetsviner väljer man ut vingårdar i området för tidig skörd, vilket baseras på mesoklimaten som formats av omgivningen. Den tidiga druvplockningen producerar ett basvin med låg alkoholhalt, färdigutvecklade primära aromer och en generös syrahalt som är lämplig för framställningen av mousserande kvalitetsviner.

9.   Väsentliga ytterligare villkor

Ytterligare bestämmelser om märkning av vin

Typ av ytterligare villkor: Kompletterande bestämmelser om märkning

Rättslig ram: EU-lagstiftning

Beskrivning av villkoret:

Artikel 66.1, 66.2 och 66.6 i kommissionens förordning (EG) nr 607/2009 om vissa tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 479/2008 när det gäller skyddade ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar, traditionella uttryck, märkning och presentation av vissa vinprodukter.

Ytterligare bestämmelser om märkning av vin

Rättslig ram: Nationell lagstiftning

Typ av ytterligare villkor: Kompletterande bestämmelser om märkning

Beskrivning av villkoret: I samband med vissa produktionsmetoder

Ministerbeslut nr 280557/9.6.2005 om fastställande av beslut om mognad, lagring och utsläppande på marknaden av kvalitetsviner med ursprungsbeteckning och lokala viner samt om uttrycken som används för märkning av detta med avseende på produktions- eller beredningsmetoder (Greklands officiella tidning, serie II, nr 818/15.6.2005).

Ytterligare bestämmelser om märkning av vin

Rättslig ram: Nationell lagstiftning

Typ av ytterligare villkor: Kompletterande bestämmelser om märkning

Beskrivning av villkoret: Tryckning av årgång på etiketten

Där uttrycken ”ΝΕΟΣ ΟΙΝΟΣ” eller ”ΝΕΑΡΟΣ ΟΙΝΟΣ” (”UNGT VIN”) används vid märkningen av vinerna är det obligatoriskt att trycka årgången i enlighet med artikel 2.1 i ministerbeslut nr 280557/9.6.2005 om fastställande av beslut om mognad, lagring och utsläppande på marknaden av kvalitetsviner med ursprungsbeteckning och lokala viner samt om uttrycken som används för märkning av detta med avseende på produktions- eller beredningsmetoder (Greklands officiella tidning, serie II, nr 818/15.6.2005).

Ytterligare bestämmelser om märkning av vin

Rättslig ram: Nationell lagstiftning

Typ av ytterligare villkor: Kompletterande bestämmelser om märkning

Beskrivning av villkoret: Märkning i enlighet med nationell lagstiftning.

I enlighet med ministerbeslut nr 235309/7.2.2002 får följande uttryck användas vid märkning av viner med den skyddade ursprungsbeteckningen Mantinia:

ΛΕΥΚΟΣ ΑΠΟ ΛΕΥΚΑ ΣΤΑΦΥΛΙΑ/Blanc de blancs (VITT FRÅN VITA DRUVOR), ΛΕΥΚΟΣ ΑΠΟ ΕΡΥΘΡΩΠΑ ΣΤΑΦΥΛΙΑ eller ΛΕΥΚΟΣ ΑΠΟ ΓΚΡΙΖΑ ΣΤΑΦΥΛΙΑ/Blanc de gris (VITT FRÅN BLÅA DRUVOR ELLER VITT FRÅN ”GRÅA DRUVOR”), ΟΙΝΟΣ ΛΟΦΩΝ/Vin de collines (VIN FRÅN KULLARNA), ΟΙΝΟΣ ΠΛΑΓΙΩΝ/Vin de coteaux (VIN FRÅN SLUTTNINGARNA), ΟΡΕΙΝΩΝ ΑΜΠΕΛΩΝΩΝ eller ΑΠΟ ΟΡΕΙΝΑ ΚΡΑΣΑΜΠΕΛΑ/Vin de vignobles montagneux (VIN FRÅN BERGSODLINGAR).

Länk till produktspecifikationen

http://www.minagric.gr/images/stories/docs/agrotis/POP-PGE/OINOS/POP_tropo_prodiagrafes_mantinia281217.pdf