23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/1

EUROPAPARLAMENTET

SESSIONEN 2017–2018

Sammanträdena den 3–6 april 2017

Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 17, 18.1.2018 .

ANTAGNA TEXTER

Sammanträdena den 26 och 27 april 2017

Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 28, 25.1.2018 .

De texter som antogs den 27 april 2017 beträffande ansvarsfrihet för budgetåret 2015 har offentliggjorts i EUT L 252, 29.9.2017 .

ANTAGNA TEXTER

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/2

P8_TA(2017)0098

Palmolja och avverkning av regnskogar

Europaparlamentets resolution av den 4 april 2017 om palmolja och avverkning av regnskogar (2016/2222(INI))

(2018/C 298/01)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av FN:s mål för hållbar utveckling 2015–2030,

—	med beaktande av Parisavtalet från den 21:a partskonferensen för FN:s ramkonvention om klimatförändringar (COP21),

—	med beaktande av kommissionens tekniska rapport om hur EU:s konsumtion påverkar avskogningen (2013-063) (1),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 17 oktober 2008Bekämpande av avskogning och skogsdegradering för att motverka klimatförändringen och minskningen av den biologiska mångfalden (COM(2008)0645),

—	med beaktande av Amsterdamförklaringen av den 7 december 2015 om eliminering av avskogning från jordbruksråvarukedjor kopplade till europeiska länder, till stöd för en fullständigt hållbar leveranskedja för palmolja senast 2020 och ett slut på den olagliga avskogningen senast 2020,

—	med beaktande av den utfästelse om regeringsstöd för att göra palmoljeindustrin 100 % hållbar senast 2020 som gjorts av följande fem medlemsstater och signatärstater till Amsterdamförklaringen: Danmark, Tyskland, Frankrike, Förenade kungariket och Nederländerna,

—	med beaktande av den europeiska strategin för rörlighet med låga koldioxidutsläpp från juli 2016 och kommissionens förslag av den 30 november 2016 till Europaparlamentets och rådets direktiv om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor (omarbetning) (COM(2016)0767),

—	med beaktande av den av kommissionens beställda och finansierade studien av den 4 oktober 2016The land use change impact of biofuels consumed in the EU: Quantification of area and greenhouse gas impacts,

—	med beaktande av rapporten Globiom: the basis for biofuel policy post-2020,

—	med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 18/2016 om EU:s system för certifiering av hållbara biodrivmedel,

—	med beaktande av Förenta nationernas konvention om biologisk mångfald,

—	med beaktande av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites),

—	med beaktande av det till konventionen om biologisk mångfald fogade Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser samt rimlig och rättvis fördelning av den nytta som uppstår vid deras användning, som antogs den 29 oktober 2010 i japanska Nagoya och som trädde i kraft den 12 oktober 2014,

—	med beaktande av EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020 och tillhörande halvtidsöversyn (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 2 februari 2016 om halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald i EU (3),

—	med beaktande av Internationella naturvårdsunionens (IUCN) World Conservation Congress på Hawaii 2016 och dess förslag 066 om att minska konsekvenserna för den biologiska mångfalden av palmoljeindustrins utbredning och verksamhet,

—	med beaktande av Förenta nationernas förklaring om urbefolkningars rättigheter,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0066/2017), och av följande skäl:

A.	Europeiska unionen har ratificerat Parisavtalet och bör spela en avgörande roll för att uppnå de fastställda målen om att bekämpa klimatförändringarna och tillhandahålla miljöskydd och hållbar utveckling.

B.	EU har bidragit stort till utformningen av de mål för hållbar utveckling som är tätt knutna till palmolja (mål 2, 3, 6, 14, 16 och 17 samt i synnerhet mål 12, 13 och 15).

Genom 2030-agendan för hållbar utveckling har EU åtagit sig att främja hållbar förvaltning av alla typer av skogar, hejda avskogningen, återställa degraderade skogar och avsevärt öka beskogningen och återbeskogningen över hela världen fram till 2020. Genom 2030-agendan har EU även åtagit sig att säkerställa hållbara konsumtions- och produktionsmönster, uppmuntra företag att införa hållbara rutiner och inbegripa information om hållbarhet i sin rapporteringscykel samt att främja hållbara rutiner för offentlig upphandling i enlighet med nationell politik och globala prioriteringar fram till 2020.

D.	Det finns många drivkrafter bakom global avskogning, bland annat produktion av jordbruksråvaror såsom soja, nötkött, majs och palmolja.

Närmare hälften (49 %) av all tropisk avskogning under senare tid är resultatet av olaglig röjning för kommersiellt jordbruk, och denna förstörelse drivs av utländsk efterfrågan på jordbruksråvaror, däribland palmolja, nötkött, soja och träprodukter. Den olagliga omvandlingen av tropiska skogar för kommersiellt jordbruk beräknas producera 1,47 gigaton koldioxid varje år, vilket motsvarar 25 % av EU:s årliga utsläpp från fossila bränslen (4).

De okontrollerade skogsbränderna i Indonesien och Borneo 2015 var de värsta som observerats på närmare två decennier och inträffade som ett resultat av globala klimatförändringar, förändrad markanvändning och avskogning. De extremt torra förhållandena i den berörda regionen kommer sannolikt att bli vanligare i framtiden, såvida inte samfällda åtgärder vidtas för att förhindra bränder.

G.	Okontrollerade skogsbränder i Indonesien och Borneo har utsatt 69 miljoner människor för ohälsosamma luftföroreningar och bär skuld till tusentals förtida dödsfall.

H.	Bränderna i Indonesien är i regel ett resultat av markröjning för palmoljeodlingar och annan jordbruksanvändning. 52 % av bränderna i Indonesien under 2015 skedde på kolrika torvmarker, vilket har gjort landet till ett av dem som bidrar allra mest i hela världen till den globala uppvärmningen (5).

I.	Avsaknaden av korrekta kartor över palmoljekoncessioner och offentliga fastighetsregister i många producentländer gör det svårt att fastställa ansvaret för skogsbränder.

Genom New York-deklarationen om skogar har EU gått med på att ”bidra till att uppnå den privata sektorns mål att avskogning vid produktion av jordbruksråvaror såsom palmolje-, soja-, pappers- och nötköttsprodukter ska vara avskaffad allra senast 2020, samtidigt som många företag har ambitiösare mål”.

K.	År 2008 åtog sig EU att minska avskogningen med minst 50 % fram till 2020 och att hejda den globala förlusten av skogsarealer fram till 2030.

De värdefulla tropiska ekosystemen, som inte täcker mer än 7 % av jordens yta, står under ökat tryck från avskogning. Anläggningen av palmoljeodlingar orsakar omfattande skogsbränder, uttorkning av floder, jorderosion, dränering av torvmarker, förorening av vattendrag och en total förlust av biologisk mångfald, vilket i sin tur leder till förlust av många ekosystemtjänster och på ett avgörande sätt påverkar klimatet, bevarandet av naturresurser och bevarandet av den globala miljön för dagens och framtidens generationer.

M.	Konsumtionen av palmolja och dess härledda bearbetade varor har en stor del i EU-konsumtionens inverkan på den globala avskogningen.

Efterfrågan på vegetabiliska oljor överlag lär komma att öka (6), och efterfrågan på palmolja kommer enligt uppskattningar att fördubblas till 2050 (7). Från 70-talet fram till i dag har 90 % av den ökade palmoljeproduktionen koncentrerats till Indonesien och Malaysia. Odlingen av oljepalmer håller dessutom på att få fäste även i andra asiatiska länder men även i Afrika och Latinamerika, där nya odlingar tillkommer hela tiden och befintliga byggs ut, en situation som kommer att leda till ytterligare skador på miljön. Att ersätta palmolja med andra vegetabiliska oljor skulle dock skapa ett behov av mer odlingsmark.

Den massiva användningen av palmolja beror framför allt på att produkten är billig, vilket möjliggörs av den ökade förekomsten av oljepalmsodlingar på avskogade arealer. Användningen av palmolja i livsmedelsindustrin avspeglar dessutom en massinriktad och ohållbar produktions- och konsumtionsmodell som går stick i stäv med tanken på att använda och främja ekologiska ingredienser och produkter av hög kvalitet och förenliga med nollkilometermålet.

P.	Palmolja används alltmer som biobränsle och i bearbetade livsmedel, och ungefär 50 % av de förpackade varorna innehåller numera palmolja.

Vissa företag som handlar med palmolja lyckas inte bevisa bortom varje tvivel att palmoljan i deras leveranskedja inte har något att göra med avskogning, dränering av torvmarker eller miljöföroreningar och påvisa att den har producerats med full respekt för grundläggande mänskliga rättigheter och fullgoda sociala standarder.

Enligt det sjunde miljöhandlingsprogrammet är kommissionen skyldig att i en global kontext utvärdera miljökonsekvenserna av unionens konsumtion av livsmedelsprodukter och andra produkter och att vid behov utarbeta åtgärdsförslag för att ta fasta på resultaten av dessa utvärderingar, samt att överväga att utveckla en unionshandlingsplan om avskogning och skogsdegradering.

S.	Kommissionen planerar studier om avskogning och palmolja.

T.	De totala växthusgasutsläppen orsakade av palmoljerelaterad förändring av markanvändningen är okända. Det är nödvändigt att förbättra de vetenskapliga bedömningarna i detta avseende.

U.	I producentländerna saknas säkra uppgifter om hur stora områden som är avsatta för godkänd eller icke godkänd odling av oljepalmer. Detta sätter redan från början käppar i hjulet på arbetet med att certifiera en hållbar palmoljeproduktion.

V.	År 2014 svarade energisektorn för 60 % av EU:s import av palmolja, varvid 46 % av den importerade palmoljan användes för transporter (sex gånger mer än 2010) och 15 % för el- och värmeproduktion.

W.	År 2020 kommer storleken på den mark som omvandlats för produktion av palmolja för biodieseländamål uppskattningsvis att uppgå till 1 Mha (miljon hektar) globalt, varav 0,57 Mha kommer att ha omvandlats i Sydostasiens primärskogar (8).

X.	Den totala förändrade markanvändningen till följd av EU:s biobränslemandat för 2020 uppgår till 8,8 Mha, varav 2,1 Mha mark omvandlats i Sydostasien på grund av trycket från utbredningen av oljepalmsodlingar, där hälften sker på bekostnad av tropiska skogar och torvmarker.

Regnskogsavverkningen förstör de naturliga livsmiljöerna för mer än hälften av världens djurarter och mer än två tredjedelar av dess växtarter och utgör ett hot mot deras överlevnad. Regnskogar härbärgerar några av världens mest sällsynta, ofta inhemska arter, som är upptagna i Internationella naturvårdsunionens (IUCN) rödlista i kategorin akut hotade arter som anses ha varit föremål för en observerad, uppskattad, förväntad eller misstänkt nedgång i populationen storlek på över 80 % under en tioårsperiod eller en period på tre generationer. Konsumenterna i EU bör bli bättre informerade om vilka insatser som görs för att skydda dessa djur- och växtarter.

Z.	Ett flertal undersökningar avslöjar omfattande kränkningar av mänskliga rättigheter i samband med anläggning och drift av palmoljeodlingar i många länder, däribland tvångsavhysningar, väpnat våld, barnarbete, skuldslaveri och diskriminering av ursprungsbefolkningar.

AA.

Det finns mycket oroväckande rapporter (9) om att en betydande del av den globala produktionen av palmolja sker i strid med grundläggande mänskliga rättigheter och fullgoda sociala standarder, att barnarbete ofta förekommer och att det uppstår många markkonflikter mellan lokal- och ursprungsbefolkningar och innehavare av palmoljekoncessioner.

Allmänna kommentarer

Europaparlamentet påminner om att ett hållbart jordbruk, livsmedelstrygghet och ett hållbart skogsbruk tillhör huvudmålen i målen för hållbar utveckling.

Europaparlamentet erinrar om att skogar är mycket viktiga för anpassningen till och begränsningen av klimatförändringarna.

Europaparlamentet noterar komplexiteten i den globala avskogningens drivkrafter, såsom markröjning för boskap och jordbruksgrödor, särskilt för att producera sojafoder för boskap i EU, liksom även palmolja, stadsutbredning, avverkning och annan intensiv jordbruksverksamhet.

Europaparlamentet konstaterar att 73 % av den globala avskogningen härrör från markröjning för jordbruksråvaror och 40 % från omvandling till storskaliga oljepalmodlingar med monokultur (10).

Europaparlamentet konstaterar att exploatering av palmolja inte är den enda orsaken till avskogning, då även utbredning av olaglig avverkning och demografiskt tryck bär skuld till problemet.

Europaparlamentet konstaterar att andra växtbaserade oljor från sojabönor, raps och andra grödor har ett mycket större miljöavtryck och kräver mycket mer omfattande markanvändning än palmolja. Parlamentet noterar att andra oljegrödor i regel medför mer intensiv användning av växtskydds- och gödselmedel.

Europaparlamentet noterar med oro att den globala rusningen efter mark drivs av en ökad global efterfrågan på biobränslen och råvaror och av spekulation i mark och jordbruksråvaror.

Europaparlamentet påminner om att EU är en stor importör av produkter från avskogning, som har förödande effekter för den biologiska mångfalden.

Europaparlamentet konstaterar att knappt en fjärdedel (av värdet) av alla i den internationella handeln förekommande jordbruksråvaror från olaglig avskogning har EU som destination, bland annat 27 % av all soja, 18 % av all palmolja, 15 % av allt nötkött och 31 % av allt skinn (11).

10.

Europaparlamentet framhåller att EU, för att effektivt bekämpa den till konsumtionen av jordbruksråvaror kopplade avskogningen, i sina åtgärder inte bara bör titta på produktionen av palmolja utan även på alla sådana importerade jordbruksprodukter.

11.

Europaparlamentet erinrar om att Malaysia och Indonesien är de främsta producenterna av palmolja, med uppskattningsvis 85–90 % av den globala produktionen, och gläder sig åt att nivåerna för Malaysias primärskog har ökat sedan 1990. Fortfarande är det dock oroväckande att den nuvarande avskogningstakten i Indonesien står för en total förlust på - 0,5 % vart femte år.

12.

Europaparlamentet påminner om att Indonesien sedan en tid tillbaka ligger på tredje plats i världen vad gäller utsläpp av koldioxid, samtidigt som den biologiska mångfalden minskar och flera hotade arter av vilda djur och växter håller på att utrotas.

13.

Europaparlamentet erinrar om att palmolja står för ca 40 % av världshandeln med alla vegetabiliska oljor och att EU med runt 7 miljoner ton per år är den näst största importören globalt.

14.

Europaparlamentet är oroat över att ungefär hälften av arealerna av olagligt avverkad skog används för produktion av palmolja avsedd för EU-marknaden.

15.

Europaparlamentet konstaterar att palmolja används som ingrediens och/eller substitut i den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin på grund av sin produktivitet och sina kemiska egenskaper, exempelvis vad gäller möjligheter till enkel lagring, smältpunkt och lägre pris som råvara.

16.

Europaparlamentet konstaterar även att palmkärnkaka används i EU för djurfoder, särskilt för gödning av mjölk- och biffkor.

17.

Europaparlamentet poängterar i detta sammanhang att de sociala, hälsomässiga och miljömässiga normerna är strängare i EU.

18.

Europaparlamentet är fullt på det klara med hur komplex och sammansatt frågan om palmolja är och framhåller betydelsen av att ta fram en global lösning med kollektivt ansvar från många aktörers sida. Parlamentet förordar starkt denna princip för alla inblandade i leveranskedjan, däribland EU och andra internationella organisationer, medlemsstater, finansinstitut, producentländers regeringar, ursprungs- och lokalbefolkningar, nationella och multinationella företag inblandade i produktion, distribution och bearbetning av palmolja, konsumentorganisationer och icke-statliga organisationer. Parlamentet är dessutom övertygat om att samtliga dessa aktörer med nödvändighet måste medverka genom att samordna sina insatser för att lösa de många allvarliga problemen kopplade till ohållbar produktion och konsumtion av palmolja.

19.

Europaparlamentet framhåller att det finns ett delat globalt ansvar för att uppnå en hållbar palmoljeproduktion och lyfter även fram livsmedelsindustrins viktiga roll när det gäller att anskaffa hållbart producerade alternativ.

20.

Europaparlamentet konstaterar att ett antal råvaruproducenter och handlare, återförsäljare och andra mellanhänder i leveranskedjan, däribland europeiska företag, har gjort åtaganden inom produktion av och handel med råvaror utan avskogning och utan omvandling av kolrika torvmarker samt med respekt för mänskliga rättigheter, öppenhet och insyn, spårbarhet, kontroller utförda av tredje part och ansvarsfulla förvaltningsrutiner.

21.

Europaparlamentet inser att bevarandet av regnskogen och den biologiska mångfalden är av yttersta betydelse för jordens och mänsklighetens framtid, men framhåller att bevarandeinsatserna bör kombineras med politiska styrmedel för landsbygdsutveckling för att förebygga fattigdom och stödja sysselsättning för småjordbruksbefolkningar i de berörda områdena.

22.

Europaparlamentet anser att insatser för att hejda avskogningen måste inbegripa lokal kapacitetsuppbyggnad, tekniskt bistånd, utbyte av bästa praxis mellan grupper samt stöd för att hjälpa småbrukare att utnyttja sin befintliga odlingsmark på effektivast möjliga sätt utan att tillgripa mer skogsomvandling. Parlamentet framhåller i detta sammanhang agroekologiska metoders stora potential att maximera ekosystemens funktioner genom blandade tekniker för odling, skogsjordbruk och permakultur med stor mångfald utan att göra sig beroende av insatsvaror eller tillämpa monokultur.

23.

Europaparlamentet konstaterar att odling av palmolja kan bidra positivt till länders ekonomiska utveckling och erbjuda bärkraftiga ekonomiska möjligheter för jordbrukare, förutsatt att det sker på ett ansvarsfullt och hållbart sätt och att det fastställs stränga villkor för hållbar odling.

24.

Europaparlamentet noterar att det finns olika typer av frivilliga certifieringssystem, såsom RSPO, ISPO och MSPO, och välkomnar deras roll i främjandet av en hållbar palmoljeodling. Parlamentet konstaterar emellertid att hållbarhetskriterierna för dessa standarder är föremål för kritik, särskilt med avseende på ekologisk och social integritet. Parlamentet poängterar att förekomsten av olika system är förvirrande för konsumenterna och att det slutgiltiga målet bör vara att utveckla ett enda certifieringssystem som skulle göra hållbart producerad palmolja mer synlig för konsumenterna. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att ett sådant certifieringssystem garanterar att bara hållbart producerad palmolja kommer in på EU:s marknad.

25.

Europaparlamentet konstaterar att våra partner utanför EU också måste göras mer medvetna om sin roll i hanteringen av frågor om hållbarhet och avskogning, bland annat i fråga om sina anskaffningsmetoder.

Rekommendationer

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att respektera EU:s internationella åtaganden, bland annat från COP21, FN:s skogsforum (UNFF) (12), FN:s konvention om biologisk mångfald (UNCBD) (13), New York-deklarationen om skogar och det hållbara utvecklingsmålet att hejda avskogningen senast 2020 (14).

27.

Europaparlamentet noterar potentialen i initiativ såsom New York-deklarationen om skogar (15), vars syfte är att bidra till uppnåendet av den privata sektorns mål att avskogning från produktion av jordbruksråvaror såsom palmolja, soja, papper och nötkött ska vara avskaffad senast 2020. Parlamentet konstaterar att vissa företag har ambitiösare mål, men samtidigt som 60 % av de företag som är sysselsatta med palmolja har anammat sådana initiativ är hittills bara 2 % i stånd att spåra palmoljan de handlar med tillbaka till dess ursprung (16).

28.

Europaparlamentet noterar livsmedelsindustrins ansträngningar och framsteg när det gäller att anskaffa certifierad hållbar palmolja (CSPO). Parlamentet uppmanar alla industrisektorer som använder palmolja att öka ansträngningarna att anskaffa CSPO.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och alla medlemsstater som ännu inte har gjort det att visa sitt engagemang för att arbeta för ett EU-omfattande nationellt åtagande om att 100 % av den anskaffade palmoljan ska vara certifierat hållbar senast 2020, bland annat genom att underteckna och genomföra Amsterdamförklaringen om eliminering av avskogning från jordbruksråvarukedjor kopplade till europeiska länder, och för att arbeta för ett industriåtagande, bland annat genom att underteckna och genomföra Amsterdamförklaringen till stöd för en fullständigt hållbar leveranskedja för palmolja senast 2020.

30.

Europaparlamentet uppmanar palmoljeodlande företag att följa Bangkokavtalet om ett enhetligt sätt att fullgöra åtagandena att avstå från avskogning samt att tillämpa ”High Carbon Stock”-ansatsen, som hjälper till att fastställa områden som lämpar sig för palmoljeodling, såsom degraderad mark med dålig förmåga att lagra koldioxid och med litet naturvärde.

31.

Europaparlamentet uppmanar EU att stå fast vid sina åtaganden, intensifiera de pågående förhandlingarna om de frivilliga Flegt-partnerskapsavtalen och se till att de slutliga avtalen omfattar timmer som härrör från omvandling av skogar till följd av utveckling av palmoljeodlingar. Parlamentet framhåller behovet av att se till att dessa avtal är förenliga med folkrätten och internationella åtaganden om miljöskydd, mänskliga rättigheter och hållbar utveckling och att de leder till adekvata åtgärder för bevarande och hållbar förvaltning av skogar, däribland skydd av lokal- och ursprungsbefolkningarnas rättigheter. Parlamentet konstaterar att ett liknande förhållningssätt även skulle kunna intas för att säkerställa ansvarsfulla leveranskedjor för palmolja. Parlamentet föreslår att EU:s politik för palmoljesektorn ska ta fasta på Flegt-principerna om flerpartsdialog och hantering av djupt rotade förvaltningsproblem i producentländerna samt understödjande EU-importpolitik. Dessa åtgärder skulle kunna leda fram till förbättrade kontroller av palmindustrin i destinationsländerna.

32.

Europaparlamentet konstaterar att en viktig beståndsdel är samarbete med producentländer genom utbyte av information om hållbar och ekonomiskt lönsam utveckling och affärspraxis. Parlamentet stöder producentländerna i deras ansträngningar att utveckla hållbara metoder som kan bidra till att förbättra levnadsvillkoren och ekonomin i dessa länder.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra utbyte av bästa praxis om insyn och samarbete mellan regeringar och företag som använder palmolja och att tillsammans med medlemsstaterna samarbeta med tredjeländer för att utforma och införa nationella lagar och respektera befolkningsgruppers hävdvunna markrättigheter som säkerställer skydd för skogar och skogsbefolkningar och deras utkomstmöjligheter.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera behovet av mekanismer för att komma till rätta med omvandlingen av skogar till kommersiella jordbruk inom ramen för Flegt-handlingsplanen om ett frivilligt partnerskapsavtal, och att ytterligare stärka organisationer i det civila samhället och ursprungsbefolkningar samt markägande jordbrukare i denna process.

35.

Europaparlamentet uppmanar EU att som komplement till de frivilliga partnerskapsavtalen utforma lagstiftning med anknytning till frivilliga partnerskapsavtal om palmolja enligt mönster från EU:s timmerförordning, som inbegriper både företag och finansinstitut. Parlamentet konstaterar att EU har reglerat leveranskedjorna för timmer, fisk och konfliktmineraler men ännu inte leveranskedjor för jordbruksråvaror förenade med skogsrelaterade risker. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen och medlemsstaterna att öka ansträngningarna att tillämpa timmerförordningen för att förbättra kunskaperna om dess verkan och utröna om den kan fungera som modell för en ny EU-rättsakt avsedd att förhindra saluföring av icke hållbart producerad palmolja i EU.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med alla berörda parter från både den offentliga och den privata sektorn inleda informationskampanjer och förse konsumenterna med utförlig information om de positiva miljömässiga, sociala och politiska följderna av hållbar palmoljeproduktion. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att information om att en produkt är hållbart producerad tillhandahålls konsumenterna genom ett omedelbart igenkännbart tecken för alla produkter som innehåller palmolja, och rekommenderar starkt att detta tecken placeras på produkten eller förpackningen eller görs lättillgängligt genom tekniska lösningar.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta nära med andra betydande konsumenter av palmolja, såsom Kina, Indien och producentländerna, för att öka deras medvetenhet och undersöka gemensamma lösningar på problemet med tropisk avskogning och skogsdegradering.

38.

Europaparlamentet ser fram emot kommissionens studier om avskogning och palmolja, som är tänkta att läggas fram så snart som möjligt efter att de inkommit.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla fullständiga uppgifter om import, användning och konsumtion av palmolja i Europa.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sin forskning för att få fram information om den europeiska konsumtionens och de europeiska investeringarnas inverkan på avskogning, sociala problem, hotade arter och miljöföroreningar i tredjeländer, och att vädja till handelspartner utanför EU att följa efter.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla teknik och att lägga fram en konkret handlingsplan, bland annat informationskampanjer, för att begränsa den europeiska konsumtionens och de europeiska investeringarnas inverkan på avskogningen i tredjeländer.

42.

Europaparlamentet medger att befintliga certifieringssystem lämnar ett positivt bidrag men beklagar att varken RSPO, ISPO, MSPO eller något av de andra större erkända certifieringssystem verkligen förbjuder sina medlemmar att omvandla regnskogar eller torvmarker till palmodlingar. Parlamentet anser därför att dessa större certifieringssystem misslyckas med att verkligen begränsa växthusgasutsläppen i samband med anläggning och drift av odlingar och således inte heller har lyckats förhindra omfattande bränder i regnskogar och torvmarker. Kommissionen uppmanas även att säkerställa oberoende granskning och övervakning av dessa certifieringssystem för att garantera att den palmolja som släpps ut på EU-marknaden uppfyller alla nödvändiga krav och är hållbart producerad. Frågan om hållbarhet inom palmoljesektorn kan inte enbart lösas genom frivilliga åtgärder och strategier, utan palmoljeföretag bör även omfattas av bindande regler och ett obligatoriskt certifieringssystem.

43.

Europaparlamentet uppmanar EU att införa hållbarhetsminimikriterier för palmolja, och produkter som innehåller palmolja, som kommer in på EU:s marknad och därigenom se till att palmolja i EU

—

varken direkt eller indirekt har gett upphov till degradering av ekosystem, såsom avskogning av primär- och sekundärskogar och förstörelse eller degradering av torvmarker eller andra ekologiskt värdefulla livsmiljöer, och inte förorsakar förlust av biologisk mångfald, först och främst av alla hotade djur- och växtarter,

—	inte har gett upphov till ändrade markförvaltningsmetoder som påverkar miljön negativt,

—	inte har gett upphov till ekonomiska, sociala och miljömässiga problem och konflikter, i synnerhet problem med barnarbete, tvångsarbete, markrofferi och avhysning av ursprungs- eller lokalbefolkningar,

—	till fullo respekterar grundläggande mänskliga och sociala rättigheter och är helt förenlig med fullgoda sociala och arbetsrättsliga standarder avsedda att garantera arbetstagarnas säkerhet och välbefinnande,

—	innebär att småodlare av palmolja kan integreras i certifieringssystemet och ta skälig del av intäkterna,

—	odlas på odlingar som drivs med modern agroekologisk teknik för att driva på omställningen till hållbara jordbruksmetoder och på så vis minska de negativa miljömässiga och sociala effekterna.

44.

Europaparlamentet noterar att det redan finns kraftfulla standarder för ansvarsfull palmoljeproduktion, bland annat de som utvecklats av Innovationsgruppen för palmolja (Palm Oil Innovation Group, POIG), men att de ännu inte tillämpas på bred front av företag och certifieringssystem, med undantag för RSPO Next.

45.

Europaparlamentet noterar betydelsen av att alla aktörer i hela leveranskedjan kan skilja mellan hållbara respektive icke hållbara källor till palmolja och dess rester och biprodukter. Vidare är det viktigt att råvarorna kan spåras och att öppenhet och insyn råder i alla led i leveranskedjan.

46.

Europaparlamentet uppmanar EU att ta fram ett bindande regelverk för att säkerställa att alla leveranskedjor för importörer av jordbruksråvaror kan spåras tillbaka till råvarans ursprung.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka spårbarheten för palmolja som importeras till EU och att, fram till dess att det gemensamma certifieringssystemet börjar tillämpas, överväga att tillämpa skilda tullsatsordningar som på ett mer korrekt speglar de verkliga kostnaderna i fråga om miljöpåverkan. Parlamentet uppmanar kommissionen att även överväga att införa och tillämpa icke-diskriminerande tullrelaterade och icke-tullrelaterade hinder baserade på palmoljans koldioxidavtryck. Parlamentet vill att principen om att förorenaren betalar ska tillämpas fullt ut i samband med avskogning.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydligt fastställa påföljder för bristande efterlevnad och samtidigt upprätthålla handelsförbindelserna med tredjeländer.

49.

Europaparlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att initiera en reform av nomenklaturen för Världstullorganisationens (WCO) harmoniserade system (HS) som skulle möjliggöra en åtskillnad mellan certifierade hållbara och ohållbara palmoljor och palmoljederivat.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål inbegripa bindande åtaganden i kapitlen om hållbar utveckling i sina avtal om handel och utvecklingssamarbete i syfte att förebygga avskogning, i synnerhet en garanti mot avskogning i handelsavtal med producentländer, och i syfte att tillhandahålla kraftfulla och genomförbara åtgärder för att bekämpa icke hållbara skogsbruksmetoder i producentländer.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inrikta sig på utveckling av styrmedel som gör att frågan om miljöskydd på ett bättre sätt kan införlivas i utvecklingssamarbetet. På detta vis kan man se till att utvecklingsverksamheten inte ger upphov till oförutsedda ekologiska problem utan i stället verkar i synergi med skyddsverksamheten.

52.

Europaparlamentet konstaterar att svaga fastighetsregistersystem i producentländerna allvarligt hindrar kontrollen av palmoljeodlingarnas utbredning och begränsar småbrukarnas möjligheter att få de lån de behöver för att göra sina odlingar mer hållbara. Parlamentet konstaterar att en förstärkning av förvaltningen och skogsinstitutionerna på lokal och nationell nivå är en förutsättning för en verksam miljöpolitik. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge tekniskt och finansiellt stöd till producentländerna för att stärka deras fastighetsregistersystem och förbättra palmoljeodlingarnas miljöhållbarhet. Parlamentet konstaterar att kartläggning av mark i producentländerna, även genom satellitteknik och geospatial teknik, är det enda sättet att bokföra oljepalmskoncessioner och införa riktade strategier för nybeskogning, återbeskogning och ekologiska korridorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa producentländerna med att införa program för att förebygga skogsbränder.

53.

Europaparlamentet stöder den indonesiska regeringens nyligen införda moratorium för torvmarker, som ska förhindra utbredningen av odlingar på beskogade torvmarker. Parlamentet stöder inrättandet av en myndighet för återställande av torvmarker i syfte att återställa 2 miljoner hektar branddrabbade torvmarker.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i dialogen med dessa länder ställa sig bakom behovet av att frysa de för sådana odlingar avsatta arealerna, och även föreskriva ett moratorium för nya koncessioner, till skydd för det som återstår av regnskogarna.

55.

Europaparlamentet är mycket oroat över att markaffärer kan bryta mot principen om lokalbefolkningens fria, på förhand inhämtade och välinformerade samtycke som fastslås i ILO-konvention 169. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att se till att EU-baserade investerare fullt ut uppfyller internationella standarder om ansvarsfulla och hållbara investeringar i jordbruk, framför allt FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations (FAO) och OECD:s vägledning om ansvarsfulla leveranskedjor inom jordbruket, FAO:s frivilliga riktlinjer om besittningsrätt till mark, FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter och OECD:s riktlinjer för multinationella företag. Parlamentet understryker behovet av åtgärder för att offer för företags överträdelser ska kunna få kompensation.

56.

Europaparlamentet uppmanar därför berörda myndigheter i ursprungsländerna att respektera de mänskliga rättigheterna, däribland skogsinvånares markrättigheter, och att stärka de miljömässiga, sociala och hälsomässiga åtagandena under iakttagande av de frivilliga riktlinjerna om besittningsrätt till mark utfärdade av FAO (17).

57.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU att stödja mikroföretag, småföretag och familjebaserade lokala företag på landsbygden och att främja nationell och lokal laglig registrering av egendom eller innehav av mark.

58.

Europaparlamentet framhåller den låga avskogningstakten för urbefolkningars mark med säkrade hävdvunna system för besittningsrätt och resursförvaltning, som har stor potential att åstadkomma kostnadseffektiva utsläppsminskningar och säkerställa globala ekosystemtjänster. Parlamentet vill att internationella klimat- och utvecklingsfonder utnyttjas för att säkra urbefolkningars mark och stödja urbefolkningar som investerar för att skydda sin mark.

59.

Europaparlamentet påminner om att fattiga kvinnor på landsbygden är särskilt beroende av skogsresurser för sitt uppehälle. Parlamentet framhåller behovet av att jämställdhetsintegrera nationella skogspolitiska åtgärder och myndigheter för att främja exempelvis lika möjligheter för kvinnor att äga mark och andra resurser.

60.

Europaparlamentet erinrar kommissionen om dess meddelande Bekämpande av avskogning och skogsdegradering för att motverka klimatförändringen och minskningen av den biologiska mångfalden (COM(2008)0645), som betonar ett helhetsgrepp på tropisk avskogning med hänsyn till alla de faktorer som driver avskogning, däribland palmoljeproduktion. Parlamentet erinrar kommissionen om dess mål i COP21-förhandlingarna att hejda minskningen av världens skogstäcke senast 2030 och att minska den totala tropiska avskogningen med minst 50 % senast 2020 i förhållande till nuvarande nivåer.

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skynda på med utarbetandet av en EU-handlingsplan om avskogning och skogsdegradering som innehåller konkreta regleringsåtgärder för att se till att inga leveranskedjor och finansiella transaktioner med koppling till EU medför avskogning och skogsdegradering, i enlighet med det sjunde miljöhandlingsprogrammet, samt en EU-handlingsplan om palmolja. Parlamentet uppmanar kommissionen att anta en enda, gemensam definition av ”nollavskogning”.

62.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna och kommissionen att ta fram en definition av skog som inkluderar biologisk, social och kulturell mångfald för att förhindra markrofferi och förstörelse av tropiska skogar till följd av stora monokulturer av palmolja, eftersom det skulle äventyra EU:s klimatåtaganden. Parlamentet betonar behovet av att prioritera inhemska arter och därmed skydda ekosystem, livsmiljöer och lokalbefolkningar.

63.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en EU-handlingsplan om ansvarsfullt företagande.

64.

Europaparlamentet insisterar på att utvecklingsbanker bör se till att deras bestämmelser för socialt skydd och miljöskydd är bindande och helt i linje med internationell människorättslagstiftning. Parlamentet efterlyser ökad transparens i privata och statliga finansinstituts finansiering.

65.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa obligatoriska krav om främjande av hållbart producerad palmolja i alla nationella förfaranden för offentlig upphandling.

66.

Europaparlamentet noterar med oro att det kommersiella jordbruket fortsätter att vara en viktig faktor bakom den globala avskogningen och att runt hälften av all tropisk avskogning sedan 2000 har berott på den olagliga omvandlingen av skog till kommersiella jordbruk, som också kan innebära en konfliktrisk. Parlamentet efterlyser mer samordning av politiken för skogsbruk, kommersiellt jordbruk, markanvändning och landsbygdsutveckling för att uppnå målen för hållbar utveckling och fullgöra klimatåtagandena. Parlamentet betonar behovet av en konsekvent politik för utveckling även på detta område, även vad gäller EU:s politik för förnybar energi.

67.

Europaparlamentet uppmärksammar problemen med markkoncentrationsprocesser och förändrad markanvändning som uppstår då monokulturer såsom palmoljeodlingar skapas.

68.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja ytterligare forskning om hur växthusgasutsläppen påverkas av ändrad markanvändning, däribland avskogning och produktion av bioenergi.

69.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föregå med gott exempel inför andra länder genom att i EU:s lagstiftning upprätta redovisningsregler för växthusgasutsläpp från brukade våtmarker och för ändrad markanvändning i fråga om våtmarker.

70.

Europaparlamentet noterar effekterna av stora oljepalmmonokulturer, som ökar förekomsten av skadegörare, vattenföroreningar från jordbrukskemikalier och markerosion och påverkar kolsänkorna och ekologin i hela regionen, vilket hindrar djurarters migration.

71.

Europaparlamentet konstaterar att den senaste forskningen påvisar att skogsjordbruk med polykultur för oljepalmodlingar kan medföra kombinerade fördelar i fråga om biologisk mångfald, produktivitet och positiva sociala resultat.

72.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa samstämmighet och främja synergier mellan den gemensamma jordbrukspolitiken (GJP) och annan EU-politik och se till att politiken bedrivs på ett sätt som är förenligt med program avsedda att motverka avskogning i utvecklingsländer, såsom REDD. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att GJP-reformen varken direkt eller indirekt leder till vidare avskogning och att den stöder målet att få slut på den globala avskogningen. Vidare uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att se till att miljöproblem kopplade till palmoljerelaterad avskogning även hanteras utifrån målen i EU:s strategi för biologisk mångfald fram till 2020, som bör utgöra en integrerad del av unionens yttre åtgärder på detta område.

73.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge stöd åt organisationer som inriktar sig på främst in situ- men även ex situ-skydd av alla djurarter som drabbats av förlust av livsmiljöer till följd av avskogning för palmoljeändamål.

74.

Europaparlamentet efterlyser mer forskning om hållbart foder på EU-nivå för att det ska utvecklas alternativ till oljepalmprodukter för det europeiska jordbruket.

75.

Europaparlamentet konstaterar att 70 % av de biobränslen som förbrukas i EU odlas eller produceras i EU, och av de biobränslen som importeras till EU är 23 % palmolja, främst från Indonesien, och 6 % soja (18).

76.

Europaparlamentet konstaterar att efterfrågan på biobränsle i EU har indirekta effekter förenade med förstörelse av tropiska skogar.

77.

Europaparlamentet konstaterar att biobränslen härledda ur grödor, när indirekt ändring av markanvändning tas med i beräkningen, i vissa fall till och med kan leda till en nettoökning av växthusgasutsläppen, t.ex. när man bränner livsmiljöer som innehåller stora mängder bundet kol, såsom tropiska skogar och torvmarker. Parlamentet är bekymrat över att konsekvenserna av indirekt ändrad markanvändning inte omfattas av kommissionens bedömning av frivilliga system.

78.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att, som ett led i reformen av direktivet om förnybar energi, i det frivilliga systemet inkludera särskilda kontrollförfaranden med avseende på konflikter om besittningsrätt till mark, tvångsarbete/barnarbete, dåliga arbetsförhållanden för jordbrukare och hälso- och säkerhetsrisker. Parlamentet uppmanar även EU att ta hänsyn till konsekvenserna av indirekt ändrad markanvändning och att inkludera krav i fråga om socialt ansvar i reformen av direktivet om förnybar energi.

79.

Europaparlamentet vill att det i EU:s politik för biobränslen införs effektiva hållbarhetskriterier som skyddar mark av stort värde för den biologiska mångfalden, stora kollager och torvmarker och som inbegriper sociala kriterier.

80.

Europaparlamentet har tagit del av Europeiska revisionsrättens senaste rapport (19) med en analys av de befintliga certifieringssystemen för biodrivmedel, i vilken revisionsrätten fann att dessa system saknar viktiga hållbarhetsaspekter, som att de inte beaktar efterfrågans indirekta effekter, saknar verifiering och inte kan garantera att certifierade biodrivmedel inte orsakar avskogning och därtill kopplade socioekonomiska återverkningar. Parlamentet är medvetet om frågetecknen kring insynen i samband med utvärderingen av certifieringssystemen. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbättra insynen i hållbarhetssystemen, bland annat genom att utarbeta en lämplig förteckning över de aspekter som bör granskas, såsom årsrapporter och möjlighet att begära granskning utförd av en oberoende tredje part. Parlamentet anser även att kommissionen bör ha förstärkta befogenheter att verifiera och övervaka systemen, rapporterna och aktiviteterna.

81.

Europaparlamentet begär att domstolens relevanta rekommendationer ska genomföras, enligt vad kommissionen enats om.

82.

Europaparlamentet noterar med oro att 46 % av all palmolja som importeras av EU är avsedd för produktion av biobränslen, vilket kräver användning av ungefär en miljon hektar tropisk mark. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att vegetabiliska oljor som driver på avskogningen, däribland palmolja, ska fasas ut som beståndsdel i biobränslen, helst till 2020.

83.

Europaparlamentet konstaterar att enbart ett förbud mot eller utfasning av palmolja kan leda till att tropiska vegetabiliska ersättningsoljor används för produktion av biobränslen, som med all sannolikhet skulle odlas i samma ekologiskt känsliga områden som palmolja och som kan ha mycket större inverkan på den biologiska mångfalden, markanvändningen och växthusgasutsläppen än vad palmolja har. Parlamentet rekommenderar att man försöker hitta och främja mer hållbara alternativ till biobränslen, såsom europeiska oljor producerade av raps och solrosfrön som odlats inhemskt.

84.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samtidigt stödja vidareutveckling av andra och tredje generationens biobränslen för att minska risken för indirekt ändring av markanvändning inom unionen och stimulera övergången till avancerade biobränslen i enlighet med direktiv (EU) 2015/1513 och i överensstämmelse med unionens ambitioner om en cirkulär ekonomi, resurseffektivitet och utsläppssnål rörlighet.

o o

85.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) http://ec.europa.eu/environment/forests/pdf/1.%20Report%20analysis%20of%20impact.pdf

(2) Kommissionens meddelande Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2011)0244).

(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0034.

(4) Källa: Forest Trends: Consumer Goods and Deforestation: An Analysis of the Extent and Nature of Illegality in Forest Conversion for Agriculture and Timber Plantations http://www.forest-trends.org/documents/files/doc_4718.pdf.

(5) Källa: World Resources Institute http://www.wri.org/blog/2015/10/indonesia%E2%80%99s-fire-outbreaks-producing-more-daily-emissions-entire-us-economy.

(6) http://www.fao.org/docrep/016/ap106e/ap106e.pdf (FAO, World Agriculture Towards 2030/2050 – 2012 års översyn).

(7) http://wwf.panda.org/what_we_do/footprint/agriculture/palm_oil/ (WWF)

(8) Källa: Globiomstudien https://ec.europa.eu/energy/sites/ener/files/documents/Final%20Report_GLOBIOM_publication.pdf.

(9) Till exempel: Amnesty International – The Great Palm Oil Scandal https://www.amnesty.org/en/documents/asa21/5243/2016/en/ och Rainforest Action Network – The Human Cost of Conflict Palm Oil https://d3n8a8pro7vhmx.cloudfront.net/rainforestactionnetwork/pages/15889/attachments/original/1467043668/The_Human_Cost_of_Conflict_Palm_Oil_RAN.pdf?1467043668.

(10) The impact of EU consumption on deforestation: Comprehensive analysis of the impact of EU consumption on deforestation, 2013, Europeiska kommissionen, http://ec.europa.eu/environment/forests/pdf/1.%20Report%20analysis%20of%20impact.pdf (s. 56).

(11) Källa: FERN: Stolen Goods The EU’s complicity in illegal tropical deforestation (http://www.fern.org/sites/fern.org/files/Stolen%20Goods_EN_0.pdf).

(12) Slutsatserna från FN:s skogsforum.

(13) FN:s konvention om biologisk mångfald, Aichimålen: https://www.cbd.int/sp/targets/

(14) Mål för hållbar utveckling, artikel 15.2, målet att hejda avskogningen https://sustainabledevelopment.un.org/sdg15

(15) FN:s klimattoppmöte 2014

(16) http://forestdeclaration.org/wp-content/uploads/2015/09/2016-NYDF-Goal-2-Assessment-Report.pdf

(17) FN:s livsmedels- och jordbruksorganisations frivilliga riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av markinnehav, fiskeri och skog inom ramen för nationell livsmedelstrygghet, Rom 2012, http://www.fao.org/docrep/016/i2801e/i2801e.pdf

(18) Eurostat – Supply, transformation and consumption of renewable energies, årsuppgifter (nrg_107a), Globiomstudien The land use change impact of biofuels consumed in the EU, 2015, och http://www.fediol.be/.

(19) Källa: Europeiska revisionsrätten: Certifiering av biodrivmedel: brister när det gäller erkännandet av och tillsynen över systemet http://www.eca.europa.eu/sv/Pages/NewsItem.aspx?nid=7171.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/14

P8_TA(2017)0099

Kvinnor och deras roller i landsbygdsområden

Europaparlamentets resolution av den 4 april 2017 om kvinnor och deras roller i landsbygdsområden (2016/2204(INI))

(2018/C 298/02)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) samt artikel 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

—	med beaktande av protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna,

—	med beaktande av artiklarna 21 och 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av Pekingplattformen,

—	med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, som antogs 1979,

—	med beaktande av rådets direktiv 79/7/EEG av den 19 december 1978 om successivt genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om social trygghet (1),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (4),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (5),

—	med beaktande av artikel 7 i förordning (EU) nr 1305/2013 om Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling,

—	med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2008 om kvinnornas situation i EU:s landsbygdsområden (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 5 april 2011 om kvinnors roll inom jordbruket och i landsbygdsområden (7),

—	med beaktande av sin resolution av den 8 juli 2015 om initiativ för grön sysselsättning: ta vara på den gröna ekonomins jobbpotential (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 8 september 2015 om familjeföretag i Europa (9),

—	med beaktande av rekommendationerna från FN:s kommitté för globalt tryggad livsmedelsförsörjning om djuruppfödning och livsmedelssäkerhet av den 17 oktober 2016, särskilt dem om jämställdhet mellan könen och kvinnors egenmakt,

—	med beaktande av sin resolution av den 27 oktober 2016 om hur den gemensamma jordbrukspolitiken kan öka sysselsättningen på landsbygden (10),

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0058/2017), och av följande skäl:

Kvinnors mångfunktionella roller i landsbygdsområden

A.	De sociala och ekonomiska förhållandena och levnadsvillkoren har förändrats mycket under de senaste decennierna och varierar kraftigt mellan medlemsstaterna, och även inom dem.

Kvinnor bidrar i stor utsträckning till landsbygdsekonomin, och diversifieringsåtgärder och begreppet mångfunktionalitet – som nödvändiga förutsättningar för strategier för hållbar utveckling, även om de ännu inte utnyttjas fullt ut på alla områden – har gett kvinnor nya möjligheter, med hjälp av innovation och skapandet av nya koncept som gör att jordbruket kan bli mer dynamiskt.

C.	Det är ofta kvinnor som står för utvecklingen av de kompletterande verksamheter på eller utanför gården som går utöver jordbruksproduktionen och gör det möjligt att skapa ett reellt mervärde för verksamheter på landsbygden.

D.	Kvinnor som bor i landsbygdsområden är inte en enhetlig grupp eftersom deras situation, sysselsättning, bidrag till samhället och slutligen deras behov och intressen varierar avsevärt, såväl mellan som inom medlemsstaterna.

E.	Kvinnor är aktiva inom jordbruksverksamhet, företagande och turism och spelar en viktig roll när det gäller att bevara kulturella traditioner i landsbygdsområden, vilka kan bidra till att bygga upp och/eller stärka den regionala identiteten i sådana områden.

Jämställdhet mellan kvinnor och män är en grundprincip för Europeiska unionen och dess medlemsstater och att främja den är en av dess huvudsakliga målsättningar. Jämställdhet är en av EU:s värdegrunder och erkänns i fördragen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna. EU har tagit på sig den specifika uppgiften att integrera jämställdhet i all sin verksamhet. Jämställdhetsintegrering är ett viktigt verktyg för att införliva denna princip i EU:s politik, åtgärder och insatser i syfte att främja jämställdhet och bekämpa diskriminering med målet att öka kvinnors aktiva deltagande på arbetsmarknaden och i ekonomisk och verksamhet. Detta verktyg tillämpas också på EU:s struktur- och investeringsfonder, däribland Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu).

Familjejordbruk är den vanligaste verksamhetsmodellen för jordbruk i EU-28, där 76,5 % av arbetet utförs av jordbruksägaren eller hans eller hennes familjemedlemmar (11) och bör därför stödjas och skyddas. Familjejordbruk främjar solidaritet mellan generationerna och socialt ansvar samt miljöansvar, och bidrar således till en hållbar landsbygdsutveckling.

H.	Med tanke på den ökande urbaniseringen är det nödvändigt att ha en aktiv, dynamisk och välmående befolkning i landsbygdsområdena, med särskild uppmärksamhet på områden med naturbetingade begränsningar, eftersom bevarandet av miljön och landskapet är beroende av det.

Den åldrande befolkningen i kombination med minskat jordbruk och ekonomisk nedgång i EU:s landsbygdsområden är några av de främsta orsakerna till avfolkningen och till varför kvinnor lämnar landsbygden, vilket har negativa konsekvenser inte bara för arbetsmarknaden, utan också för den sociala infrastrukturen. Denna situation kan endast stoppas om de europeiska institutionerna och regeringarna gör allt de kan för att deras arbete såväl som deras rättigheter ska få större erkännande, och om de förser landsbygden med de tjänster som krävs för att arbetsliv och privatliv ska kunna förenas.

Landsbygdsturism, som handlar om att erbjuda varor och tjänster på landsbygden genom familjeföretag och kooperativa företag, är en lågriskverksamhet som skapar sysselsättning, gör det möjligt att kombinera privat- och familjeliv med arbetsliv och ger befolkningen på landsbygden, särskilt kvinnorna, incitament att stanna kvar där.

Den ekonomiska krisen har drabbat hela Europeiska unionen, och haft särskilt allvarliga konsekvenser för många landsbygdsområden. Effekterna av krisen är fortfarande märkbara och bland unga på landsbygden är arbetslösheten, fattigdomen och avfolkningen särskilt utbredd, vilket framför allt påverkar kvinnor. Kvinnor känner direkt av krisens effekter i driften av jordbruk och hushåll.

L.	En sådan situation utgör en stor utmaning för den gemensamma jordbrukspolitiken, som bör säkerställa landsbygdens utveckling och samtidigt stärka dess potential.

M.	Det är nödvändigt att bibehålla en hållbar och livskraftig jordbrukssektor som en grundläggande ekonomisk, miljömässig och social bas i landsbygdsområden, vilket bidrar till landsbygdsutveckling, hållbar livsmedelsproduktion, biologisk mångfald och nya arbetstillfällen.

Småjordbrukens och familjejordbrukens ställning som primära livsmedelsproducenter måste förbättras och deras jordbruks- och uppfödningsverksamhet upprätthållas genom att främja innovation och tillräckliga finansiella resurser och åtgärder på EU-nivå. I EU försvann 2,4 miljoner jordbruk mellan 2005 och 2010, varav de flesta var småjordbruk eller familjejordbruk, vilket ökade arbetslösheten i landsbygdsområden.

O.	Främjande av diversifieringsåtgärder och utveckling av korta leveranskedjor, samt främjande av producentorganisationer, kan bidra till sektorns motståndskraft, som utmanas av otillbörliga affärsmetoder och alltmer volatila marknader.

P.	Det är viktigt att stödja och främja kvinnors deltagande i värdekedjan för jordbruksproducerade livsmedel, eftersom de oftast arbetar inom produktion och bearbetning.

Tillgång till livslångt lärande, möjlighet till erkännande av färdigheter som förvärvats i en icke-formell miljö, möjlighet att bli omskolad och förvärva kompetenser som kan vara användbara på en dynamisk arbetsmarknad är nödvändiga förutsättningar för ökad sysselsättning bland kvinnor i landsbygdsområden.

R.	Kooperativ, ömsesidiga bolag, sociala företag och andra alternativa företagsmodeller har enorm potential att stimulera en hållbar ekonomisk tillväxt för alla och ge kvinnor ekonomisk egenmakt i landsbygdsområdena och inom jordbrukssektorn.

S.	Om jämställdhet ska kunna uppnås inom jordbruks- och livsmedelsproduktionen samt inom turism och andra branscher på landsbygden, måste kvinnor och flickor delta i utbildning och livslångt lärande, särskilt inom områdena vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik samt entreprenörskap.

Utmaningar för kvinnor i landsbygdsområden

Kvinnor utgör lite mindre än 50 % av den totala befolkningen i arbetsför ålder på landsbygden i EU, men bara cirka 45 % av hela den förvärvsarbetande befolkningen. Det är många som varken registreras som arbetslösa eller ingår i arbetslöshetsstatistiken och det finns inga tydliga siffror på kvinnors deltagande i jordbruksverksamhet som ägare eller anställda.

I områden i EU med övervägande landsbygd förvärvsarbetade 2009 endast 61 % av kvinnorna i åldersgruppen 20–64 år (12). I många medlemsstater har kvinnor i landsbygdsområden begränsad tillgång till sysselsättning och deras möjligheter att få arbete inom jordbruket är relativt små. Samtidigt spelar de fortfarande en viktig roll för utvecklingen av landsbygdsområdena och för den sociala strukturen i dessa områden genom att bidra till hushållens inkomster eller förbättra levnadsvillkoren.

2014 svarade kvinnorna för ungefär 35 % av den totala arbetstiden inom jordbruket och utförde 53,8 % av deltidsarbetet samt 30,8 % av heltidsarbetet och bidrog därför starkt till jordbruksproduktionen. Det arbete som utförs av makor och andra kvinnliga familjemedlemmar på gårdarna är ofta oumbärligt och ett mer eller mindre ”osynligt arbete” eftersom det inte har någon yrkesstatus som skulle ge arbetet ett erkännande och låta kvinnor registrera sig i socialförsäkringssystemet, vilket skulle förhindra eventuell förlust av rättigheter såsom sjukledighet och mammaledighet, och säkerställa deras ekonomiska oberoende.

W.	I vissa medlemsstater, som i Frankrike, finns det olika rättsliga ställningar för makor som arbetar regelbundet på gården (medarbetare i företaget, anställd eller driftsledare), vilket ger dem ett regelrätt socialt skydd mot oförutsedda händelser i privatlivet och yrkeslivet.

X.	I genomsnitt är det endast 30 % av jordbruksföretagen inom EU som drivs av kvinnor, men det finns många kvinnor som arbetar i jordbruket, och de flesta rubriceras som ägarens maka, vilket motsvarar 80,1 % av alla makor 2007 (13).

Gårdens ägare är den person som anges i bankhandlingar och som får bidrag och intjänade rättigheter och den person som representerar företaget i föreningar och sammanslutningar. Att inte vara jordbrukets ägare innebär att man inte har några rättigheter som rör detta ägandeförhållande (rätt till samlat gårdsstöd, bidrag för am- och dikor, planteringsrätter för vinstockar, inkomster osv.), och detta försätter kvinnliga jordbrukare i en utsatt och ofördelaktig position.

För att kvinnor ska få det stöd som gynnar arbetande kvinnor i jordbruket måste de vara registrerade som ägare eller delägare. EU bör stödja kvinnliga ägare eller delägare av jordbruk, eftersom det skulle vara positivt för deras situation på arbetsmarknaden, för deras sociala rättigheter och ekonomiska oberoende, och innebära att de skulle synliggöras mer (och deras bidrag till ekonomin och intäkterna skulle erkännas) i landsbygdsområden och ges ökad tillgång till mark.

AA.	Kvinnor i landsbygdsområden måste bli mer synliga i europeisk, nationell och regional statistik så att deras situation och den roll som de spelar återspeglas.

AB.	Ett ökat tillträde för unga människor och kvinnor till mark, skulle underlätta generationsskiften inom jordbruket och främja den ekonomiska tillväxten och den sociala välfärden.

AC.

Tillhandahållande av kvalitativa och rimligt prissatta offentliga och privata tjänster inklusive omsorg för barn, äldre och andra omsorgsbehövande, bland annat personer med funktionsnedsättning, är viktigt för alla invånare i landsbygdsområden. Sådana tjänster är särskilt viktiga för att underlätta en balans mellan arbetsliv och privatliv, särskilt för kvinnor, eftersom de i större utsträckning har tagit hand om yngre, omsorgsbehövande och äldre familjemedlemmar.

AD.	Kvinnan har en multifunktionell roll på landsbygden och därför skulle sådana tjänster göra det möjligt för dem att arbeta och gå vidare i sitt yrkesliv samtidigt som en rättvis fördelning av familje- och omsorgsansvaret säkerställs.

AE.	Förutsättningen för ökad livskvalitet på landsbygden är att det finns infrastruktur såsom transportförbindelser, tillgång till höghastighetsbredband, inklusive mobila datatjänster och energiförsörjning samt sociala tjänster, hälso- och sjukvårdstjänster samt utbildningstjänster av god kvalitet.

AF.

Bredbandstäckningen på landsbygden fortsätter att släpa efter den nationella täckningen i EU-28. År 2015 hade 98,4 % av hushållen på landsbygden tillgång till minst en bredbandsteknik, men endast 27,8 % kunde använda nästa generation av tjänster. Den digitala infrastrukturen, som inte är fullt utvecklad i alla landsbygdsområden i EU, kan vara till stor hjälp för att få tillgång till information och utbildningsmöjligheter, informationsdelning och utbyte av god praxis mellan kvinnor i landsbygdsområden, och kan utgöra en viktig del i det stöd som behövs för att få den kvinnliga befolkningen i dessa områden att stanna kvar.

AG.	Utbildning är grundläggande för att främja värdet av jämställdhet, och bör främjas på alla områden, inte enbart i skolor men också i yrkesutbildning, och särskilt i utbildning som fokuserar på primärsektorn.

AH.	En förbättring av de allmänna förhållandena på landsbygden kommer att höja statusen för kvinnor i dessa områden.

AI.

Kvinnornas stora bidrag till den lokala utvecklingen och landsbygdsutvecklingen återspeglas inte tillräckligt i deras deltagande i motsvarande beslutsprocesser, eftersom kvinnor i landsbygdsområden ofta är underrepresenterade i beslutsfattande organ som jordbrukskooperativ, fackföreningar och kommunala förvaltningar. Det är mycket viktigt att öka kvinnors representation i sådana organ.

AJ.

Kvinnor i landsbygdsområden drabbas också av de skillnader som finns mellan mäns och kvinnors löner och pensioner, vilka i vissa medlemsstater ökar. Aktuell statistik om sysselsättningssituationen för kvinnor i landsbygdsområden samt deras arbets- och levnadsvillkor måste därför få större uppmärksamhet.

AK.

Det har hittills inte inrättats några tematiska delprogram om kvinnor i landsbygdsområden, och kvinnors deltagande i användningen av de instrument som finns tillgängliga inom landsbygdsutvecklingsprogram var fram till 2014 tyvärr mycket lågt. Av 6,1 miljoner deltagare i utbildningsåtgärder var endast 28 % kvinnor. Det var endast 19 % av stödmottagarna när det gäller fysiska investeringar i modernisering av jordbruksföretag som var kvinnor, och 33 % av stödmottagarna av diversifieringsåtgärder var kvinnor. Vad gäller de arbetstillfällen som har skapats till följd av åtgärder inom axel 3 (diversifiering av ekonomin i landsbygdsområden) var endast 38 % av stödmottagarna kvinnor.

Europaparlamentet betonar den aktiva roll som kvinnor spelar i landsbygdsområden och erkänner kvinnors bidrag till ekonomin i sådana områden som entreprenörer, chefer för familjeföretag och främjare av hållbar utveckling. Parlamentet anser att kvinnors företagande utgör en viktig pelare för hållbar utveckling i landsbygdsområdena i socialt, ekonomiskt och ekologiskt hänseende och därför bör främjas, uppmuntras och stödjas inom strategier för landsbygdsutveckling, särskilt genom yrkesutbildning, främjande av kvinnligt ägande, kvinnliga företagarnätverk och deras tillgång till investeringar och krediter liksom av kvinnors representation i ledningsorgan samt genom att skapa de möjligheter som krävs för att stödja unga kvinnor med egna företag, som arbetar deltid och som ofta är låginkomsttagare.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna stödja en lyckad balans mellan arbete och familjeliv, främjandet av nya arbetstillfällen och bättre livskvalitet i landsbygdsområden samt uppmuntra kvinnor till att realisera sina egna projekt.

Europaparlamentet välkomnar stödet till kvinnor i landsbygdsområden i form av initiativ med särskild inriktning på erkännande från samhället och nätverkande. Parlamentet betonar i synnerhet kvinnors mycket viktiga roll som medlemmar i småjordbruk och familjejordbruk, vilka utgör den huvudsakliga socioekonomiska enheten i landsbygdsområden och är de som står för livsmedelsproduktion, bevarande av traditionella kunskaper och färdigheter, regionala identiteter samt miljöskydd. Parlamentet anser att kvinnliga jordbrukare har en viktig roll att spela för att värna småjordbruk och familjejordbruk med framtidsutsikter.

Europaparlamentet anser att eftersom kvinnor på landsbygden har olika roller, arbeten och situationer måste stödet anpassas till deras behov och intressen för att deras sysselsättningsmöjligheter ska kunna förbättras.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja, uppmuntra, underlätta och främja tillträde till arbetsmarknaden för kvinnor i landsbygdsområden som en prioritering i sin framtida landsbygdsutvecklingspolitik, och att formulera mål för varaktig betald sysselsättning i detta avseende. Parlamentet begär att medlemsstaterna i sina strategier för landsbygdsutveckling inkluderar program med särskild inriktning på kvinnors bidrag till att nå målen i Europa 2020-strategin.

Europaparlamentet konstaterar att kvinnors deltagande på arbetsmarknaden i landsbygdsområden omfattar många olika arbeten vid sidan av konventionellt jordbruk, och parlamentet betonar i detta sammanhang att kvinnor i landsbygdsområden kan åstadkomma förändring i riktning mot ett hållbart och ekologiskt sunt jordbruk och kan spela en viktig roll i skapandet av gröna arbetstillfällen.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett mer ändamålsenligt sätt utnyttja och informera om det europeiska instrumentet Progress för mikrokrediter, att använda Ejflu-specifika åtgärder som främjar kvinnors sysselsättning, att främja och öka olika typer av anställningsformer för kvinnor, med hänsyn till de särskilda förhållandena i landsbygdsområdena, att erbjuda olika typer av incitament för att stödja hållbarhet för och utveckling av nystartade företag samt små och medelstora företag, och att lägga fram initiativ för att skapa nya och behålla befintliga arbetstillfällen i jordbrukssektorn och att göra dem mer attraktiva för unga kvinnor.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att regelbundet bevaka kvinnors situation i landsbygdsområden och att i möjligaste mån utnyttja de särskilda instrumenten och de befintliga åtgärderna inom den gemensamma jordbrukspolitiken för att fler kvinnor ska bli stödmottagare, så att deras situation förbättras.

Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att behålla och förbättra tematiska delprogram för ”Kvinnor i landsbygdsområden” när den gemensamma jordbrukspolitiken reformeras i framtiden, och basera dessa program på bl.a. marknadsföring, direktförsäljning och främjande av produkter på lokal eller regional nivå, eftersom de kan bidra till att skapa sysselsättning för kvinnor i landsbygdsområden.

10.

Europaparlamentet påpekar att jämställdhet är ett centralt mål för EU och dess medlemsstater, uppmanar kommissionen och rådet att säkerställa att jämställdhet integreras i EU:s samtliga program, åtgärder och initiativ och efterlyser därför integrering av ett jämställdhetsperspektiv i den gemensamma jordbrukspolitiken och i sammanhållningspolitiken på landsbygden. Parlamentet föreslår nya riktade åtgärder vars syfte är att via Ejflu få kvinnor i landsbygdsområden att delta på arbetsmarknaden.

11.

Europaparlamentet hoppas att en större förståelse för kvinnors situation i landsbygdsområden på medellång sikt ska leda till en europeisk stadga för kvinnliga jordbrukare som fastställer detta koncept och kartlägger direkta och indirekta former av diskriminering av kvinnor i landsbygdsområden och åtgärder för positiv särbehandling för att avskaffa dem.

12.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att, mot bakgrund av de villkor som ställs i fråga om jämställdhet, som en skyldighet och ett centralt mål för EU och dess medlemsstater och för icke-diskriminering, skapa större synergier vid användning av de instrument som finns tillgängliga inom Ejflu, Leader+, Horisont 2020 och ESF för att skapa bättre arbets- och levnadsvillkor, att bedriva en särskild skräddarsydd politik som syftar till att socialt och ekonomiskt integrera kvinnor och flickor, särskilt från utsatta och marginaliserade grupper och ge dem egenmakt, och att öka medvetenheten om alla de möjligheter som den befintliga lagstiftningen erbjuder kvinnor i landsbygdsområden enligt befintlig lagstiftning.

13.

Europaparlamentet understryker att särskilda åtgärder måste utarbetas för att främja utbildning, sysselsättning och skydd av rättigheter för de mest utsatta kvinnorna med särskilda behov, såsom kvinnor med funktionsnedsättning, kvinnliga migranter, inklusive säsongsarbetare, flyktingar och kvinnor som tillhör minoriteter, kvinnor som är offer för könsbaserat våld, kvinnor som helt saknar utbildning eller som har låg utbildning, ensamstående mödrar osv.

14.

Europaparlamentet betonar den centrala roll som kvinnor i regel har när det gäller bokföringsarbete i familjejordbruk och framhåller i detta sammanhang bristen på rådgivning om ett jordbruk har ekonomiska problem.

15.

Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att garantera att kvinnors deltagande i ledningen för jordbruksföretag till fullo erkänns, samtidigt som deras möjlighet att bli ägare eller delägare av jordbruk främjas och underlättas.

16.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att främja informationsåtgärder och tekniska stödåtgärder samt utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna om yrkesstatus för de som hjälper makor i jordbruket, så att de kan få individuella rättigheter, särskilt exempelvis mammaledighet, socialförsäkringsskydd vid arbetsolycka, tillgång till utbildning och rätt till pension.

17.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att underlätta bestämmelser för en gemensam jordbrukspolitik som leder till en jämn fördelning av stöd och som säkerställer stöd till småjordbruk.

18.

Europaparlamentet betonar betydelsen av stöd till kvinnors deltagande i beslutsfattande i landsbygdsområden genom utbildningsverksamhet som utformas för att få dem att delta på områden och i sektorer där de är underrepresenterade, och genom informationskampanjer som tar upp vikten av ett aktivt kvinnligt deltagande i kooperativ, såväl i egenskap av partner som i ledande befattningar.

19.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja jämställdhet i olika ledningsorgan och representationsorganisationer, för att främja lika deltagande och en jämn maktfördelning samt ökad kvinnlig representation i arbetsgrupper och övervakningskommittéer för landsbygdsutveckling och i alla typer av jordbruksorganisationer, föreningar och offentliga institutioner, så att beslutsfattandet avspeglar både kvinnors och mäns synpunkter, och att uppmuntra deras deltagande i lokala aktionsgrupper och en utveckling av lokala partnerskap inom ramen för Leader-programmet.

20.

Europaparlamentet efterlyser stöd för kvinno- och lantbrukarorganisationer som spelar en viktig roll för att främja och initiera nya program för utveckling och diversifiering.

21.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut tillämpa befintliga rättsakter om likabehandling av kvinnor och män, bland annat vad gäller socialförsäkring, mammaledighet och föräldraledighet. Parlamentet uppmuntrar dem att förbättra lagstiftningen om jämställdhet på arbetsmarknaden, och att säkerställa socialförsäkringsskydd för både män och kvinnor som arbetar i landsbygdsområden.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka införlivandet av befintliga rättsakter för att åtgärda de problem och den diskriminering som de kvinnor som bor och arbetar i landsbygdsområden möter.

23.

Parlamentet betonar att effektiva åtgärder måste vidtas på europeisk och nationell nivå för att minska det nuvarande könslönegapet och pensionsklyftan. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna och respektive regionala myndigheter beakta den mångdimensionella aspekten av pensionsklyftan mellan kvinnor och män vid utarbetandet av specifika politiska åtgärder inom EU:s strategi för landsbygdsutveckling, eftersom olika faktorer, däribland klyftor i sysselsättning och lön, avbrutna yrkeskarriärer, deltidsarbete, medhjälpande makors informella arbete, utformning av pensionssystem samt minskade bidrag kan komma att leda till en allt större pensionsklyfta.

24.

Europaparlamentet uppmanar vidare medlemsstaterna att garantera anständiga pensioner, inklusive en minimipension, främst för att hjälpa kvinnor i landsbygdsområden att behålla sin ekonomiska frihet när de når pensionsåldern.

25.

Europaparlamentet anser att EU:s politik när det gäller kvinnors levnadsförhållanden på landsbygden också måste beakta levnads- och arbetsvillkoren för kvinnor som är säsongsanställda inom jordbruket, i synnerhet deras behov av socialt skydd, sjukförsäkring samt hälso- och sjukvård. Parlamentet betonar att dessa kvinnors arbete måste värderas så högt som möjligt.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka de sociala aktörernas och organisationernas roll, som arbetar sida vid sida med myndigheterna, i kontrollen av att arbetslagstiftningen efterlevs, åtgärder vidtas mot odeklarerat arbete och sociala rättigheter samt säkerhetsstandarder följs, för att på så sätt underlätta den sociala och ekonomiska integrationen av samtliga kvinnliga arbetstagare, inbegripet migranter, säsongsarbetare och flyktingar.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och de nationella myndigheterna att utveckla informationsdatabaser och informationsnätverk på medlemsstatsnivå i syfte att registrera och öka medvetenheten om den ekonomiska och sociala situationen för kvinnor i landsbygdsområden, och om deras bidrag till samhället.

28.

Europaparlamentet uppmuntrar därför kommissionen och medlemsstaterna att se över sina statistiska planer i syfte att införa verktyg som mäter kvinnornas totala bidrag till landsbygdens inkomster och ekonomi, och att om möjligt könsuppdela indikatorer, och att optimera användningen av data om den ekonomiska och sociala situationen för kvinnor i landsbygdsområden och deras delaktighet i den verksamhet som bedrivs, för att bättre anpassa politiska åtgärder.

29.

Europaparlamentet efterlyser bättre övervakning av den gemensamma jordbrukspolitiken, bättre insamling av uppgifter samt bättre utvärderingsindikatorer för att identifiera kvinnors roll i jordbruket och deras ”osynliga” arbetsinsats.

30.

Europaparlamentet påpekar att man måste ägna större uppmärksamhet åt att ta fram aktuell statistik om kvinnors markägande.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna samt lokala och regionala myndigheter inte bara tillhandahålla lämpligt informationsmaterial om möjligheter till stöd som är särskilt riktat till kvinnliga jordbrukare och kvinnor i landsbygdsområden, utan att också ge full tillgång till utbildning på jordbruksområdet och alla sektorer med anknytning till jordbruk, inklusive forskarutbildning och specialistkurser för företagare och jordbruksproducenter som ger kvinnor med kompetens inom företagsutveckling, kunskaper och tillgång till finansiering och mikrofinansiering för att starta och konsolidera näringsverksamhet, och som också ger dem möjlighet att delta i flera olika produktionsverksamheter på landsbygden och öka deras konkurrenskraft inom jordbruks- och landsbygdsområden, även inom landsbygdsturism som är kopplat till delar av det kommersiella jordbruket.

32.

Europaparlamentet vill se att omfattande yrkesrådgivning erbjuds såväl som rådgivning om diversifiering av företag, och att insatser görs för att öka kvinnors ekonomiska egenmakt, främja kooperativ, ömsesidiga företag, sociala företag och alternativa företagsmodeller, samt förbättra deras entreprenörsstänkande och entreprenörskunskaper.

33.

Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om att kommissionens nya kompetensagenda är ett tillfälle för medlemsstaterna att bättre identifiera och certifiera färdigheter som förvärvats utanför det formella utbildning- och yrkesutbildningssystemen för att bekämpa social utestängning och risken för fattigdom.

34.

Europaparlamentet vill se att kvinnor med högre utbildning deltar i jordbruk, djurhållning och skogsbruk, och att detta ska underlättas genom utbildningsprogram vars syfte är att utveckla verksamhet som är kopplat till tillhandahållandet av rådgivningstjänster till jordbruk och innovation att göra.

35.

Europaparlamentet föreslår ett successivt införande av jämställdhetsmoduler i specialiserade utbildningsprogram för jordbruk och i utformningen av läromaterial, främjandet av informationskampanjer om jämställdhet i landsbygdsområden, med ett fokus på vikten av jämställdhet i skolor på landsbygden.

36.

Europaparlamentet understryker betydelsen av att ge råd och stöd till kvinnor så att de kan bedriva jordbruksverksamhet och utföra andra innovativa uppgifter på landsbygden.

37.

Europaparlamentet betonar vikten av att främja och stödja kvinnoorganisationer på landsbygden, och även att uppmuntra nätverksverksamhet, knutpunkter, databaser och föreningar som del av en viktig social, ekonomisk och kulturell utveckling, eftersom de etablerar nätverk och informationskanaler, skapar utbildning och sysselsättning, strävar efter att öka utbytet av erfarenheter och bästa praxis på alla nivåer samt skapar större medvetenhet om den sociala och ekonomiska situationen för kvinnor i landsbygdsområden. Parlamentet uppmuntrar företagsinitiativ, föreningar, kooperativ och organisationer som företräder kvinnor.

38.

Europaparlamentet uppmanar de regionala aktörerna att, med ekonomiska medel ur den andra pelaren, genomföra informationskampanjer för att understryka könsneutralitet inom alla yrken och för att bryta upp den fortfarande mycket traditionella rollfördelningen inom jordbruket.

39.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att underlätta lika tillgång till mark, säkerställa äganderätt och arvsrätt och att underlätta tillgång till krediter för kvinnor för att uppmuntra dem att etablera sig på landsbygden och att bidra till jordbrukssektorn. Parlamentet uppmanar dessutom medlemsstaterna att ta itu med frågan om markrofferi och markkoncentration på EU-nivå.

40.

Europaparlamentet välkomnar de nya typerna av jordbrukslån som har blivit tillgängliga på grund av det nära samarbetet mellan kommissionen och Europeiska investeringsbanken, och rekommenderar att medlemsstaterna använder dem så brett som möjligt.

41.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter att tillhandahålla inrättningar och offentliga och privata tjänster till rimliga priser och av hög kvalitet för vardagslivet i landsbygdsområden, särskilt hälso- och sjukvårds-, utbildnings- och omsorgstjänster. Parlamentet konstaterar att detta skulle kräva infrastrukturer för barnomsorg, hälso- och sjukvårdstjänster, utbildningsinstitutioner, äldreboenden och boenden för andra omsorgsbehövande, möjligheter till vikarier vid sjukdom och mammaledighet samt kulturella tjänster.

42.

Europaparlamentet betonar betydelsen av att tillhandahålla nya möjligheter för betald anställning, särskilt för kvinnor, för att bevara samhällen på landsbygden, och samtidigt skapa villkor som underlättar en tillfredsställande balans mellan arbetsliv och privatliv.

43.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att använda strukturfonderna och Sammanhållningsfonden för att utöka och modernisera transportinfrastrukturen och att säkra en trygg energiförsörjning samt tillförlitliga infrastrukturer och tjänster för bredband med hög hastighet. Parlamentet framhåller betydelsen av digital utveckling i landsbygdsområdena och utvecklingen av ett helhetsperspektiv (”den digitala byn”).

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att erkänna vikten av att utöka den digitala agendan till landsbygden eftersom den digitala utvecklingen på ett betydande sätt kan bidra till att skapa arbetstillfällen, underlätta egenföretagande, främja konkurrenskraften och utvecklingen av turism samt skapa en bättre balans mellan arbetsliv och privatliv.

45.

Europaparlamentet uppmanar lokala och nationella myndigheter samt andra institutioner att garantera de grundläggande rättigheterna för migranter och säsongsarbetare och deras familjer, i synnerhet kvinnor och särskilt utsatta personer, och att främja deras integrering i det lokala samhället.

46.

Europaparlamentet lyfter fram de stora skillnaderna i barnomsorg mellan stads- och landsbygdsområden, samt de regionala skillnaderna när det gäller att uppfylla Barcelonamålen om barnomsorg.

47.

Europaparlamentet fördömer alla former av våld mot kvinnor och konstaterar att hjälp till offren spelar en avgörande roll. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter att skicka en stark signal om nolltolerans mot våld mot kvinnor, och att genomföra strategier och erbjuda tjänster som anpassats efter rådande förhållanden på landsbygden för att förebygga och bekämpa våld mot kvinnor och därmed se till att offer har möjlighet att få hjälp.

48.

Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna samt de regionala och lokala myndigheterna att garantera att offren för våld mot kvinnor som bor i landsbygdsområden och avlägsna områden inte berövas lika tillgång till hjälp, och upprepar sin uppmaning till EU och dess medlemsstater att ratificera Istanbulkonventionen så fort som möjligt.

49.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att lägga fram ett förslag till EU-direktiv om våld mot kvinnor.

50.

Europaparlamentet betonar att landsbygdsområdena i medlemsstaterna spelar en avgörande roll för ekonomin och livsmedelsförsörjningen i vårt moderna samhälle, där mer än 12 miljoner jordbrukare producerar en tillräcklig mängd hälsosamma och säkra livsmedel till en halv miljard konsumenter i hela Europeiska unionen. Det är ytterst viktigt att samhällena i dessa områden förblir livskraftiga genom att uppmuntra kvinnor och familjer att stanna kvar.

51.

Europaparlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen och medlemsstaterna att garantera en stark och tillräckligt finansierad gemensam jordbrukspolitik som arbetar för de europeiska jordbrukarna och konsumenterna, främjar landsbygdsutveckling, minskar effekterna av klimatförändringar och skyddar samt förbättrar den naturliga miljön, samtidigt som en trygg livsmedelsförsörjning av hög kvalitet garanteras och fler arbetstillfällen skapas.

52.

Europaparlamentet konstaterar att det i landsbygdsområden ofta finns natur- och kulturarv som måste skyddas och utvecklas i kombination med en hållbar turism och miljöutbildning.

53.

Europaparlamentet framhåller att multifunktionalitet är ett viktigt begrepp som omfattar sådan ekonomisk, social, kulturell och verksamhet samt miljöverksamhet som bedrivs i landsbygdsområden som ett komplement till jordbruksproduktionen, och som skapar sysselsättning för framför allt kvinnor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna därför att främja åtgärder för diversifiering av verksamheter såsom direktförsäljning av varor, sociala tjänster, omsorgstjänster samt lantgårdsturism. Parlamentet anser att man i denna sektor, med tanke på det ökande intresset för denna typ av turism, bör inrätta företagsnätverk för denna verksamhet och utbyta bästa praxis.

54.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EGT L 6, 10.1.1979, s. 24.

(2) EUT L 204, 26.7.2006, s. 23.

(3) EUT L 180, 15.7.2010, s. 1.

(4) EUT L 347, 20.12.2013, s. 320.

(5) EUT L 347, 20.12.2013, s. 487.

(6) EUT C 66 E, 20.3.2009, s. 23.

(7) EUT C 296 E, 2.10.2012, s. 13.

(8) Antagna texter, P8_TA(2015)0264.

(9) Antagna texter, P8_TA(2015)0290.

(10) Antagna texter, P8_TA(2016)0427.

(11) Enligt Eurostats undersökning om jordbrukets struktur.

(12) Europeiska kommissionen (2011) ”Agriculture and Rural Development. EU Agricultural Economic Briefs. Rural Areas and the Europe 2020 Strategy – Employment”, Brief nr 5 – november 2011.

(13) Europeiska kommissionen (2012), ”Agricultural Economic Briefs. Women in EU agriculture and rural areas: hard work, low profile”, Brief nr 7 – juni 2012.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/24

P8_TA(2017)0102

Förhandlingarna med Förenade kungariket efter landets anmälan om sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen

Europaparlamentets resolution av den 5 april 2017 om förhandlingarna med Förenade kungariket efter landets anmälan om sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen (2017/2593(RSP))

(2018/C 298/03)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen,

—	med beaktande av artiklarna 3.5, 4.3 och 8 i fördraget om Europeiska unionen,

—	med beaktande av artiklarna 217 och 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av den anmälan som Förenade kungarikets premiärminister gjorde till Europeiska rådet den 29 mars 2017 i enlighet med artikel 50.2 i fördraget om Europeiska unionen,

—	med beaktande av sin resolution av den 28 juni 2016 om Förenade kungarikets beslut att lämna EU till följd av folkomröstningen (1),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 16 februari 2017 om möjliga utvecklingar och justeringar av den nuvarande institutionella strukturen för Europeiska unionen (2), om att förbättra Europeiska unionens funktionssätt genom att utnyttja Lissabonfördragets potential (3) och om budgetkapacitet för euroområdet (4),

—	med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Anmälan från Förenade kungarikets regering till Europeiska rådet inleder den process genom vilken Förenade kungariket kommer att upphöra att vara medlem i Europeiska unionen och fördragen inte längre kommer att vara tillämpliga på landet.

B.	Detta kommer att vara en unik och beklaglig händelse, eftersom en medlemsstat aldrig tidigare har utträtt ur Europeiska unionen. Detta utträdande måste ske på ett ordnat sätt för att inte EU, dess medborgare eller den europeiska integrationen ska påverkas negativt.

C.	Europaparlamentet företräder alla medborgare i Europeiska unionen och kommer under hela den process som leder till Förenade kungarikets utträde att agera för att skydda deras intressen.

Även om det är en medlemsstats suveräna rätt att utträda ur Europeiska unionen åligger det samtliga kvarvarande medlemsstater att agera i en anda av enighet till försvar för Europeiska unionens intressen och integritet. Därför kommer förhandlingarna att genomföras mellan Förenade kungariket, å ena sidan, och kommissionen på Europeiska unionens och dess kvarvarande 27 medlemsstaters (EU-27) vägnar, å andra sidan.

Förhandlingarna om Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen kommer att inledas när Europeiska rådet har antagit riktlinjer för dessa förhandlingar. Denna resolution utgör Europaparlamentets ståndpunkt till dessa riktlinjer och kommer också att ligga till grund för parlamentets bedömning av förhandlingsprocessen och av ett eventuellt avtal mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket.

F.	Till dess att Förenade kungariket har lämnat Europeiska unionen ska landet åtnjuta alla de rättigheter och fullgöra alla de skyldigheter som följer av fördragen, inklusive principen om lojalt samarbete som anges i artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen.

G.	Förenade kungariket fastslår i sin anmälan av den 29 mars 2017 sin avsikt att inte omfattas av Europeiska unionens domstols behörighet.

H.	Förenade kungarikets regering uppger i samma anmälan att dess framtida förbindelser med Europeiska unionen inte kommer att innefatta medlemskap i den inre marknaden eller medlemskap i tullunionen.

Ett fortsatt medlemskap i den inre marknaden, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet och/eller tullunionen skulle ha varit den bästa lösningen för såväl Förenade kungariket som EU-27. Detta är dock inte möjligt så länge som Förenade kungarikets regering vidhåller sina invändningar mot de fyra friheterna och Europeiska unionens domstols behörighet, vägrar att ge ett allmänt bidrag till EU:s budget och önskar bedriva sin egen handelspolitik.

J.	Efter resultatet av folkomröstningen om att lämna Europeiska unionen är beslutet om en ny uppgörelse för Förenade kungariket i Europeiska unionen, som bifogas Europeiska rådets slutsatser av den 18 och 19 februari 2016, i vart fall ogiltigt till samtliga delar.

K.	Förhandlingarna måste föras med målsättningen att säkerställa ett stabilt rättsläge och minimera störningar samt tillhandahålla en tydlig framtidsvision för medborgare och juridiska personer.

L.	En återkallelse av anmälan kan bara ske på villkor som fastställs av hela EU-27, så att den inte kan användas som en processuell manöver eller missbrukas i ett försök att förbättra de nuvarande villkoren i Förenade kungarikets medlemskap.

M.	Om inget utträdesavtal nås kommer Förenade kungariket automatiskt att lämna Europeiska unionen den 30 mars 2019, och då på ett oordnat sätt.

N.	Ett stort antal brittiska medborgare, inklusive en majoritet i Nordirland och Skottland, röstade för att stanna kvar i Europeiska unionen.

Europaparlamentet är särskilt oroat över konsekvenserna av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen för Nordirland och dess framtida förbindelser med Irland. I det avseendet är det mycket viktigt att fred garanteras och därmed att långfredagsavtalet – som förhandlades fram med aktivt deltagande av EU – bevaras i sin helhet, vilket Europaparlamentet betonade i sin resolution av den 13 november 2014 om fredsprocessen i Nordirland (5).

Förenade kungarikets utträde bör förmå EU-27 och EU-institutionerna att hantera de nuvarande utmaningarna på ett bättre sätt och reflektera över sin framtid och sina ansträngningar för att göra EU-projektet mer effektivt, mer demokratiskt och mer relevant för medborgarna. Parlamentet påminner om Bratislavafärdplanen, Europaparlamentets resolutioner om ämnet, kommissionens vitbok av den 1 mars 2017 om Europas framtid, Romförklaringen av den 25 mars 2017 och förslagen från högnivågruppen om egna medel av den 17 januari 2017, som kan tjäna som grund för denna reflektion.

Europaparlamentet noterar den anmälan från Förenade kungarikets regering till Europeiska rådet som formaliserar Förenade kungarikets beslut att utträda ur Europeiska unionen.

Europaparlamentet begär att förhandlingarna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket enligt artikel 50.2 i fördraget om Europeiska unionen ska inledas så snart som möjligt.

Europaparlamentet upprepar att det är viktigt att utträdesavtalet och eventuella övergångsbestämmelser träder i kraft i god tid före valet till Europaparlamentet i maj 2019.

Europaparlamentet påminner om att utträdesavtalet endast kan ingås efter Europaparlamentets godkännande, och att detsamma gäller för alla eventuella framtida avtal om förbindelser mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket samt för alla eventuella övergångsbestämmelser.

Allmänna principer för förhandlingarna

För att säkerställa ett ordnat utträde för Förenade kungariket ur Europeiska unionen förväntar sig Europaparlamentet att förhandlingarna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket genomförs i god tro och med full insyn. Parlamentet påminner om att Förenade kungariket fortsätter att åtnjuta sina rättigheter som medlem i Europeiska unionen till dess att utträdesavtalet träder i kraft, och att landet även är bundet av de skyldigheter och åtaganden som följer av medlemskapet.

Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om att det skulle strida mot unionsrätten om Förenade kungariket före utträdet skulle inleda förhandlingar om eventuella handelsavtal med tredjeländer. Parlamentet betonar att ett sådant agerande skulle strida mot principen om lojalt samarbete enligt artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionen och borde få konsekvenser, bland annat att Förenade kungariket utestängs från de förfaranden för handelsförhandlingar som fastställs i artikel 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet betonar att samma sak måste gälla för andra politiska områden om Förenade kungariket fortsätter att påverka EU:s lagstiftning, insatser, strategier och gemensamma politik på ett sätt som gynnar landets egna intressen i egenskap av avgående medlemsstat snarare än Europeiska unionens och EU-27:s intressen.

Europaparlamentet varnar för att eventuella bilaterala avtal mellan en eller flera kvarvarande medlemsstater och Förenade kungariket på de områden som faller inom Europeiska unionens behörighet, som inte har godtagits av EU-27 och som berör frågor som omfattas av utträdesavtalet och/eller som inkräktar på Europeiska unionens framtida förbindelser med Förenade kungariket också skulle stå i strid med fördragen. Parlamentet varnar dessutom för att detta särskilt skulle vara fallet för bilaterala avtal och/eller reglerings- eller tillsynspraxis som hänför sig till exempelvis förmånstillträde till den inre marknaden för finansinstitut som är baserade i Förenade kungariket på bekostnad av unionens regelverk, eller till ställningen för EU-27-medborgare i Förenade kungariket och vice versa.

Europaparlamentet anser att det mandat och de förhandlingsdirektiv som tillämpas under hela förhandlingsprocessen till fullo måste återspegla de ståndpunkter och intressen som medborgarna i EU-27 har, inklusive medborgarna i Irland, eftersom den medlemsstaten kommer att påverkas särskilt mycket av Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen.

Europaparlamentet förväntar sig att Europeiska unionen och Förenade kungariket mot denna bakgrund ska upprätta så nära förbindelser som möjligt, och hoppas att de kommer att vara rättvisa samt balanserade vad gäller rättigheter och skyldigheter. Parlamentet beklagar att Förenade kungarikets regering har beslutat att inte delta i den inre marknaden, Europeiska ekonomiska samarbetsområdet eller tullunionen. Parlamentet anser att en medlemsstat som utträder ur EU inte kan åtnjuta förmåner som liknar de som en medlemsstat i Europeiska unionen åtnjuter, och tillkännager därför att det inte kommer att godkänna något avtal som strider mot detta.

10.

Europaparlamentet bekräftar att medlemskap i den inre marknaden och tullunionen nödvändiggör ett godtagande av de fyra friheterna, Europeiska unionens domstols behörighet, allmänna bidrag till budgeten och anslutning till Europeiska unionens gemensamma handelspolitik.

11.

Europaparlamentet betonar att Förenade kungariket måste fullgöra alla sina rättsliga, finansiella och budgetmässiga åtaganden, inklusive åtagandena inom den nuvarande fleråriga budgetramen, såväl fram till dess utträde som efteråt.

12.

Europaparlamentet tar del av det förslag till organisering av förhandlingarna som anges i uttalandet från stats- och regeringscheferna i de 27 medlemsstaterna och från ordförandena för Europeiska rådet och kommissionen av den 15 december 2016. Parlamentet välkomnar utnämningen av kommissionen som EU:s förhandlare och kommissionens utnämning av Michel Barnier som sin chefsförhandlare. Parlamentet påpekar att Europaparlamentets fulla deltagande är en nödvändig förutsättning för att parlamentet ska ge sitt godkännande till ett avtal mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket.

Tidsplaneringen för förhandlingarna

13.

Europaparlamentet understryker att förhandlingarna, i enlighet med artikel 50.2 i fördraget om Europeiska unionen, ska handla om bestämmelserna för Förenade kungarikets utträde, med beaktande av ramen för Förenade kungarikets framtida förbindelser med Europeiska unionen.

14.

Europaparlamentet instämmer i att om betydande framsteg görs i riktning mot ett utträdesavtal så kan förhandlingar inledas om eventuella övergångsbestämmelser på grundval av den planerade ramen för Förenade kungarikets framtida förbindelser med Europeiska unionen.

15.

Europaparlamentet konstaterar att ett avtal om framtida förbindelser mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket som tredjeland kan slutas först när Förenade kungariket har utträtt ur Europeiska unionen.

Utträdesavtal

16.

Europaparlamentet konstaterar att utträdesavtalet måste vara förenligt med fördragen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna för att Europaparlamentet ska godkänna det.

17.

Europaparlamentet anser att utträdesavtalet bör behandla följande:

—	Den rättsliga ställningen för EU-27-medborgare som bor eller har bott i Förenade kungariket och för brittiska medborgare som bor eller har bott i andra medlemsstater, samt andra bestämmelser om deras rättigheter.

—	Regleringen av finansiella förpliktelser mellan Förenade kungariket och Europeiska unionen.

—	Europeiska unionens yttre gräns.

—	Förtydligande av statusen för Förenade kungarikets internationella åtaganden som medlem i Europeiska unionen, eftersom Europeiska unionen med 27 medlemsstater kommer att vara den rättsliga efterträdaren till Europeiska unionen med 28 medlemsstater.

—	Rättslig förutsebarhet för juridiska personer, däribland företag.

—	Fastställande av Europeiska unionens domstol som behörig myndighet för tolkningen och verkställandet av utträdesavtalet.

18.

Europaparlamentet kräver att EU-27-medborgare som bor eller har bott i Förenade kungariket och brittiska medborgare som bor eller har bott i EU-27 ska behandlas rättvist, och anser att deras respektive rättigheter och intressen måste ges högsta prioritet i förhandlingarna. Parlamentet begär därför att ställningen och rättigheterna dels för EU-27-medborgare som är bosatta i Förenade kungariket, dels för brittiska medborgare som är bosatta i EU-27 ska omfattas av principerna för ömsesidighet, rättvisa, symmetri och icke-diskriminering, och begär dessutom att integriteten för unionsrätten, inklusive stadgan om de grundläggande rättigheterna, och dess verkställighetsram ska skyddas. Parlamentet betonar att varje inskränkning av de rättigheter som är kopplade till fri rörlighet, inklusive diskriminering mellan EU-medborgare i tillgången till uppehållstillstånd, före dagen för Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen skulle strida mot unionsrätten.

19.

Europaparlamentet betonar att en gemensam finansiell uppgörelse med Förenade kungariket på grundval av Europeiska unionens årliga räkenskaper som granskats av revisionsrätten måste inkludera Förenade kungarikets rättsliga förpliktelser i samband med utestående åtaganden samt sörja för poster utanför balansräkningen, ansvarsförbindelser och andra finansiella kostnader som uppstår som en direkt följd av Förenade kungarikets utträde.

20.

Europaparlamentet är medvetet om att den unika ställning och de särskilda omständigheter som ön Irland står inför måste behandlas i utträdesavtalet. Parlamentet begär med eftertryck att alla medel och åtgärder som är förenliga med Europeiska unionens lagstiftning och långfredagsavtalet från 1998 ska användas för att mildra konsekvenserna av Förenade kungarikets utträde för gränsen mellan Irland och Nordirland. Parlamentet insisterar i detta sammanhang på att det är absolut nödvändigt att säkerställa kontinuiteten och stabiliteten i fredsprocessen i Nordirland och göra allt som är möjligt för att undvika en hårdare gräns.

Framtida förbindelser mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket

21.

Europaparlamentet noterar anmälan av den 29 mars 2017 och vitboken från Förenade kungarikets regering av den 2 februari 2017 om Förenade kungarikets utträde ur och nya förbindelser med Europeiska unionen.

22.

Europaparlamentet anser att de framtida förbindelserna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket bör vara väl avvägda och omfattande, och att de bör gagna medborgarna i såväl EU som Förenade kungariket, och att det därför behövs tillräckligt med tid för att förhandla om dem. Parlamentet betonar att förbindelserna bör omfatta områden av gemensamt intresse, med respekt för integriteten hos Europeiska unionens rättsordning och för EU:s grundläggande principer och värderingar, inbegripet den inre marknadens integritet och EU:s beslutsförmåga och beslutsautonomi. Parlamentet noterar att artikel 8 i fördraget om Europeiska unionen, liksom artikel 217 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilken unionen får ”ingå avtal som innebär en associering med ömsesidiga rättigheter och förpliktelser, gemensamt uppträdande och särskilda förfaranden”, skulle kunna fungera som en lämplig ram för sådana framtida förbindelser.

23.

Europaparlamentet varnar för att oavsett resultatet av förhandlingarna om framtida förbindelser mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket får de inte leda till en avvägning mellan inre och yttre säkerhet, inklusive försvarssamarbete, å ena sidan, och de framtida ekonomiska förbindelserna, å andra sidan.

24.

Europaparlamentet betonar att ett eventuellt framtida avtal mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket endast kan komma till stånd på villkor att Förenade kungariket fortsätter att följa de standarder som följer av internationella skyldigheter, inklusive mänskliga rättigheter, och i unionens lagstiftning och politik, bland annat på områdena för miljö, klimatförändringar, kampen mot skatteundandragande och skatteflykt, rättvis konkurrens, handel och sociala rättigheter, särskilt garantier mot social dumpning.

25.

Europaparlamentet motsätter sig alla framtida avtal mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket som innehåller enskilda eller sektorsspecifika bestämmelser, inbegripet med avseende på finansiella tjänster, som ger företag i Förenade kungariket förmånstillträde till den inre marknaden och/eller tullunionen. Parlamentet understryker att efter utträdet kommer Förenade kungariket att omfattas av den ordning för tredjeland som föreskrivs i unionslagstiftningen.

26.

Europaparlamentet konstaterar att om Förenade kungariket begär att få delta i vissa EU-program kommer landet att delta i egenskap av tredjeland, och att deltagandet inkluderar lämpliga budgetbidrag och tillsyn från den befintliga jurisdiktionen. Parlamentet skulle i detta sammanhang välkomna Förenade kungarikets fortsatta deltagande i ett antal program, såsom Erasmus.

27.

Europaparlamentet noterar att många brittiska medborgare har uttryckt sitt starka motstånd mot att förlora de rättigheter som de åtnjuter i dag enligt artikel 20 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet föreslår att EU-27 ska undersöka hur man kan begränsa detta inom ramen för unionens primärrätt, med fullständig respekt för principerna om ömsesidighet, rättvisa, symmetri och icke-diskriminering.

Övergångsbestämmelser

28.

Europaparlamentet anser att övergångsbestämmelser som säkerställer rättslig förutsebarhet och kontinuitet endast kan avtalas mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket om de innebär en korrekt avvägning mellan rättigheter och skyldigheter för båda parter och upprätthåller integriteten i Europeiska unionens rättsordning, och om Europeiska unionens domstol ansvarar för att lösa rättsliga bestridanden. Parlamentet anser dessutom att alla sådana bestämmelser också måste vara strikt begränsade i såväl tid – inte längre än tre år – som räckvidd, eftersom de aldrig kan vara en ersättning för medlemskap i Europeiska unionen.

Frågor för EU-27 och EU:s institutioner

29.

Europaparlamentet begär att en överenskommelse ska nås så snart som möjligt om omlokaliseringen av Europeiska bankmyndigheten och Europeiska läkemedelsmyndigheten, och att förfarandet för omlokalisering ska inledas så snart som det är praktiskt möjligt.

30.

Europaparlamentet påpekar att en översyn och anpassning av unionsrätten kan bli nödvändig för att beakta Förenade kungarikets utträde.

31.

Europaparlamentet anser inte att en översyn som omfattar de senaste två åren av den nuvarande fleråriga budgetramen är nödvändig, men att inverkan av Förenade kungarikets utträde bör behandlas genom det årliga budgetförfarandet. Parlamentet understryker att arbetet med en ny flerårig budgetram, inklusive frågan om egna medel, bör inledas omedelbart i EU:s institutioner och EU-27.

32.

Europaparlamentet förbinder sig att i tid slutföra lagstiftningsförfarandena om sammansättningen av Europaparlamentet enligt artikel 14.2 i fördraget om Europeiska unionen och om valförfarandet på grundval av det utkast enligt artikel 223 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt som bifogas parlamentets resolution av den 11 november 2015 om reformen av vallagen i Europeiska unionen (6). Parlamentet anser dessutom, med beaktande av skäl P i denna resolution, att de kvarvarande 27 medlemsstaterna i Europeiska unionen och EU:s institutioner under förhandlingarna om Förenade kungarikets utträde och om upprättande av nya förbindelser med Förenade kungariket behöver stärka dagens EU genom en omfattande offentlig debatt och inleda en fördjupad interinstitutionell reflektion om dess framtid.

Slutbestämmelser

33.

Europaparlamentet förbehåller sig rätten att klargöra sin ståndpunkt om förhandlingarna mellan Europeiska unionen och Förenade kungariket samt att i tillämpliga fall anta ytterligare resolutioner, inbegripet resolutioner om särskilda och sektorsmässiga frågor, mot bakgrund av hur förhandlingarna framskrider.

34.

Europaparlamentet förväntar sig att Europeiska rådet ska beakta denna resolution vid antagandet av de riktlinjer som fastställer ramen för förhandlingarna och fastställandet av de generella ståndpunkter och principer som Europeiska unionen kommer att eftersträva.

35.

Europaparlamentet är fast beslutet att fastställa sin slutgiltiga ståndpunkt om avtalet på grundval av den bedömning som ska göras i linje med innehållet i denna resolution och eventuella efterföljande resolutioner från Europaparlamentet.

o o

36.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken, de nationella parlamenten och Förenade kungarikets regering.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0294.

(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0048.

(3) Antagna texter, P8_TA(2017)0049.

(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0050.

(5) EUT C 285, 5.8.2016, s. 9.

(6) Antagna texter, P8_TA(2015)0395.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/30

P8_TA(2017)0112

Den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (resolution)

Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 5 april 2017 om utkastet till rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (14942/2016 – C8-0103/2017 – 2016/0283(APP) – 2017/2051(INI))

(2018/C 298/04)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 COM(2016)0604),

—	med beaktande av utkastet till rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (14942/2016) och rådets rättelse till detta (14942/2016 COR2),

—	med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 312 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (C8-0103/2017),

—	med beaktande av rådets principöverenskommelse av den 7 mars 2017 om revidering av den fleråriga budgetramen 2014–2020 (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om förberedelse av revideringen av den fleråriga budgetramen 2014–2020 efter valet: parlamentets synpunkter inför kommissionens förslag (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2016 om halvtidsrevidering av den fleråriga budgetramen 2014–2020 (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 5 april 2017 som inte avser lagstiftning om utkastet till beslut (4),

—	med beaktande av artikel 99.2 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0117/2017).

Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande som bifogas denna resolution.

Europaparlamentet godkänner sitt uttalande som bifogas denna resolution.

Europaparlamentet tar del av rådets och kommissionens ensidiga uttalanden.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

(1) 7030/2017 och 7031/2017 COR1.

(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0309.

(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0412.

(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0111.

BILAGA: UTTALANDEN

Gemensamt uttalande från Europaparlamentet och rådet om förstärkningar för den återstående perioden av den fleråriga budgetramen

I samband med översynen/revideringen av budgetramen efter halva tiden är Europaparlamentet och rådet eniga om de förstärkningar som föreslagits av kommissionen med de belopp som anges i tabellen nedan och som ska genomföras under åren 2017–2020 (1) inom ramen för det årliga budgetförfarandet, utan att det påverkar budgetmyndighetens befogenheter.

	Åtagandebemyndiganden, miljoner EUR
Rubrik 1a
Horisont 2020	200
FSE Transport	300
Erasmus+	100
Cosme	100
Wifi4EU (*1)	25
Efsi (*1)	150
Summa rubrik 1a	875
Rubrik 1b (ungdomssysselsättningsinitiativet)	1200 (*2)
Rubrik 3	2549
Rubrik 4 (*1)	1385
Summa rubrik 1a, 1b, 3, 4	6009

Omfördelningar av ett totalt belopp på 945 miljoner EUR kommer att fastställas i det årliga budgetförfarandet, varav 875 miljoner EUR under rubrik 1a och 70 miljoner EUR under rubrik 4.

Gemensamt uttalande från Europaparlamentet och rådet om att undvika ackumulering av en överdrivet stor mängd obetalda räkningar

Europaparlamentet och rådet uppmanar kommissionen att fortsätta att noga kontrollera genomförandet av programmen för 2014–2020 för att säkerställa en ordnad utveckling av betalningsbemyndiganden i linje med de godkända åtagandebemyndigandena. De uppmanar i detta syfte kommissionen att i god tid under den återstående perioden av den aktuella fleråriga budgetramen lägga fram uppdaterade siffror om läget samt beräkningar för betalningsbemyndiganden. Europaparlamentet och rådet kommer att fatta nödvändiga beslut i tid avseende vederbörligen motiverade behov för att förhindra ackumulering av en överdrivet stor mängd obetalda räkningar och för att säkerställa att betalningskrav ersätts i vederbörlig ordning.

Gemensamt uttalande från Europaparlamentet och rådet om betalningar för särskilda instrument

Europaparlamentet och rådet kom överens om att justera förslaget till ändring av beslut (EU) 2015/435 så att inte arten av betalningarna för andra särskilda instrument generellt påverkas på något sätt.

Gemensamt uttalande från Europaparlamentet och rådet om en oberoende resultatutvärdering av målet för gradvis personalminskning på 5 % mellan 2013 och 2017

Europaparlamentet och rådet föreslår att en oberoende resultatutvärdering av målet för gradvis personalminskning på 5 % mellan 2013 och 2017 genomförs, som ska täcka alla institutioner, organ och byråer i enlighet med det interinstitutionella avtalet från 2013 om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning. På grundval av de slutsatser som dras av utvärderingen uppmanar Europaparlamentet och rådet kommissionen att lägga fram ett lämpligt uppföljningsförslag.

Uttalande från Europaparlamentet om de gemensamma uttalandena relaterade till halvtidsrevideringen av den fleråriga budgetramen

Europaparlamentet påminner om att de fyra gemensamma uttalandena som åtföljer den reviderade förordningen om den fleråriga budgetramen är av politisk karaktär och får inga rättsliga konsekvenser.

När det gäller det gemensamma uttalandet om förstärkningar och omfördelningar med avseende på unionsprogram erinras det om att det i fördragen föreskrivs att budgetmyndigheten via det årliga budgetförfarandet fastställer nivån på och innehållet i unionens budget. Europaparlamentet betonar att det i egenskap av en av budgetmyndighetens likaberättigade parter till fullo kommer att utöva sina befogenheter, vilka inte kommer att äventyras av något politiskt uttalande. Det framkommer även tydligt av texten i det gemensamma uttalandet att budgetmyndighetens befogenheter måste respekteras.

Europaparlamentet anser därför att de belopp som anges i detta gemensamma uttalande utgör referensbelopp som bör granskas inom ramen för det årliga budgetförfarandet, varvid vederbörlig hänsyn bör tas till de faktiska omständigheterna i samband med varje årliga budget. När det gäller framför allt de föreslagna omfördelningarna inom rubrikerna 1a och 4 har Europaparlamentet för avsikt att från fall till fall granska kommissionens förslag för att garantera att inga nedskärningar görs i centrala unionsprogram, särskilt om dessa program bidrar till tillväxt och sysselsättning eller tillgodoser aktuella akuta behov och har en hög genomförandegrad.

Det är uppenbart att alla belopp i det gemensamma uttalandet som hänför sig till lagstiftningsförslag som ännu inte antagits inte på något sätt påverkar resultatet av dessa lagstiftningsförhandlingar.

Uttalande från rådet om betalningar för särskilda instrument

Rådet föreslår att bibehålla status quo och att inte i samband med denna översyn/revidering inrätta en allmän och övergripande regel vad gäller behandlingen av betalningar för andra särskilda instrument. I yttrandet från rådets juridiska avdelning angavs att det fortfarande kommer att stå budgetmyndigheten fritt att besluta från fall till fall, med avseende på det specifika utnyttjandet i fråga, huruvida vissa eller samtliga motsvarande betalningar ska räknas utöver taken i den fleråriga budgetramen eller inte.

Uttalande från kommissionen om att stärka ungdomssysselsättningsinitiativet och ytterligare åtgärder för att bidra till att hantera migrationskrisen samt säkerhetsfrågor

Om den nedåtgående trend i ungdomsarbetslösheten som noterats sedan 2013 skulle vända igen bör det övervägas att öka finansieringen av ungdomssysselsättningsinitiativet utöver det belopp på 1,2 miljarder euro som överenskommits inom ramen för halvtidsöversynen/revideringen av den fleråriga budgetramen 2014–2020 genom att använda marginaler som är tillgängliga inom den samlade marginalen för åtaganden i enlighet med artikel 14 i förordningen om den fleråriga budgetramen. För detta ändamål kommer kommissionen att regelbundet rapportera om de statistiska trender som noteras och, om så är lämpligt, lägga fram ett förslag till ändringsbudget.

Utan att det påverkar tillämpningen av ovanstående bör ytterligare marginaler övervägas, som en prioriterad fråga, för att investera i ungdomar i hela Europa och för åtgärder för att bidra till att hantera den interna och den externa dimensionen av migrationskrisen samt säkerhetsfrågor för det fall att nya behov uppkommer som inte omfattas av den befintliga eller den överenskomna finansieringen. Kommissionen kommer att lägga fram förslag med den innebörden, om så är lämpligt, och därvid hålla i åtanke behovet av att behålla tillräckliga marginaler för oväntade händelser och ett smidigt genomförande av redan överenskomna program.

(1) Man har redan kommit överens om en del av de övergripande förstärkningarna inom ramen för budgetförfarandet 2017. Budgeten för 2017 inbegriper alltså 200 miljoner EUR under rubrik 1a och 725 miljoner EUR under rubrik 4. Europaparlamentet och rådet enades dessutom om att tillhandahålla 500 miljoner EUR under rubrik 1b till ungdomssysselsättningsinitiativet under 2017, vilket ska finansieras via den samlade marginalen för åtaganden och genomföras genom en ändringsbudget under 2017. Slutligen uppmanade Europaparlamentet och rådet kommissionen att begära de nödvändiga anslagen i en ändringsbudget år 2017 i syfte att kunna tillhandahålla finansieringen av EFHU från EU:s budget så snart den rättsliga grunden antagits.

(*1) Detta ska inte påverka resultatet av de pågående diskussionerna om utkast till lagstiftningsförslag under rubrik 1a och rubrik 4.

(*2) Fördelat över fyra år (2017–2020).

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/34

P8_TA(2017)0123

Genetiskt modifierade majsprodukter (Bt11 × 59122 × MIR604 × 1507 × GA21)

Europaparlamentets resolution av den 5 april 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × 59122 × MIR604 × 1507 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av transformationshändelserna Bt11, 59122, MIR604, 1507 och GA21, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (D049280 – 2017/2624(RSP))

(2018/C 298/05)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × 59122 × MIR604 × 1507 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av transformationshändelserna Bt11, 59122, MIR604, 1507 och GA21, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (D049280),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (1), särskilt artiklarna 7.3, 9.2 och 21.2,

—

med beaktande av omröstningen den 27 januari 2017 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, där inget yttrande utfärdades, samt omröstningen i överklagandekommittén den 27 mars 2017, där det inte heller utfärdades något yttrande,

—	med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (2),

—

med beaktande av det yttrande som Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) antog den 15 juli 2016 (3) och som innehåller en reservation, samt av Efsas tidigare yttranden om majs som innehåller de enskilda transformationshändelserna Bt11 (som uttrycker Cry1Ab- PAT-proteiner), 59122 (som uttrycker Cry34Ab1-, Cry35Ab1- och PAT-proteiner), MIR604 (som uttrycker mCry3A och PMI-proteiner), 1507 (som producerar Cry1F- och PAT-proteiner) och GA21 (som uttrycker mEPSPS-protein),

—	med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 182/2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (COM(2017)0085, COD(2017)0035),

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner där parlamentet avvisat ett godkännande av genetiskt modifierade organismer (4),

—	med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

—	med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Ansökan

Den 1 juli 2011 lämnade Syngenta in en ansökan om utsläppande på marknaden av livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av majsen Bt11 × 59122 × MIR604 × 1507 × GA21 till den nationella behöriga myndigheten i Tyskland i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003. Ansökan gällde även utsläppande på marknaden av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × 59122 × MIR604 × 1507 × GA21 i produkter som består av eller innehåller denna majs för annan användning än som livsmedel och foder på samma sätt som all annan slags majs, med undantag för odling.

B.	Den 21 februari 2014 utvidgade Syngenta ansökan till att omfatta alla klyvningsprodukter av de enskilda transformationshändelser som utgör majsen Bt11 × 59122 × MIR604 × 1507 × GA21, utom klyvningsprodukten 1507 × 59122, som redan var godkänd genom kommissionens beslut 2010/432/EU (5).

C.	Den 31 mars 2016 uppdaterade Syngenta ansökan genom att undanta följande fyra klyvningsprodukter som omfattades av en annan ansökan: majsen Bt11 × GA21, majsen MIR604 × GA21, majsen Bt11 × MIR604 samt Bt11 × MIR604 × GA21 (6).

D.	Inga specifika uppgifter om någon av de 20 klyvningsprodukterna har inkommit från sökanden (7).

De avsedda användningarna för de fem staplade transformationshändelserna handlar om att bekämpa skadedjur av ordningen fjärilar samt växtskadegörande skalbaggar och ge resistens mot herbicider som innehåller glufosinatammonium eller glyfosat (8). De avsedda användningarna för de olika klyvningsprodukterna är liknande, beroende på kombinationerna.

Efsas yttrande

Den 26 augusti 2016 avgav Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ett positivt yttrande i enlighet med artiklarna 6 och 18 i förordning (EG) nr 1829/2003 med avseende på den genmodifierade majsen Bt11 × 59122 × MIR604 × 1507 × GA21 och samtliga klyvningsprodukter som omfattas av ansökan. Efsas yttrande innehöll en reservation.

Efsa medger att inga specifika uppgifter lämnats in för någon av de 20 klyvningsprodukterna, att många av dem inte ens skapats ännu och att ingen vetenskaplig information om dem kunnat uppbringas vid litteratursökning, men sluter sig ändå till att samtliga 20 klyvningsprodukter ”förväntas vara lika säkra som majs med fem staplade transformationshändelser”.

Efsa anser inte att det behövs någon övervakning efter utsläppandet på marknaden i fråga om de berörda transformationshändelserna. Efsa anger endast att krav på övervakning bör övervägas på grundval av de nya uppgifter om proteinuttryck som tillhandahållits, om dessa klyvningsprodukter skapas genom riktade framodlingstekniker och importeras till EU.

Betänkligheter

Hundratals kritiska kommentarer har inkommit från medlemsstaterna under den tre månader långa samrådsperioden (9). Kommentarerna handlar bland annat om avsaknad av information och uppgifter, bristfälligt genomförda studier, avsaknad av studier, avsaknad av belägg för att utesluta vissa exponeringsvägar, otillräckligt uppgiftsunderlag exempelvis i fråga om spjälkning, ingen hänsyn till kombinationseffekter hos de olika Bt-toxinproteinerna vid bedömning av allergiframkallande potential och toxicitetspotential, brister i den experimentella utformningen av fältstudierna och den statistiska analysen, avsaknad av rapporter om övervakningsresultaten, inga belägg för att produkten inte har några negativa miljöeffekter, ingen ytterligare bedömning av påträffade statistiskt signifikanta skillnader, exempelvis i fråga om näringssammansättning, och inga immunologiska tester avseende potentiellt högre allergiframkallande potential.

Jean-Michel Wal, medlem av Efsas GMO-panel, reserverade sig (10) och ansåg att ”inga specifika uppgifter om någon av dessa 20 klyvningsprodukter har inkommit från sökanden, som inte heller gett någon tillfredsställande förklaring till att dessa uppgifter saknas och/eller till att han anser att de inte behövs för riskbedömningen. Detta är en ytterst viktig anledning till att lägga fram denna reservation, eftersom det inte kan finnas två sorters riskbedömning: en omfattande baserad på fullständiga uppgifter och en annan som det inte finns några specifika uppgifter alls för och som bygger på antaganden och indirekta överväganden som panelen sluter sig till genom den ’sammanvägda bedömningsmetoden’ samt extrapolering av uppgifter som erhållits för de enskilda transformationshändelserna, de fem staplade transformationshändelserna och andra staplar som inlämnats och bedömts vid andra ansökningar. Bortsett från denna principfråga kan det i det aktuella fallet uppstå en okontrollerad risk för konsumenthälsan i vissa befolkningssegment.”

Reservationen ifrågasätter mer specifikt varför denna typ av extrapolering för att bedöma potentiella negativa effekter inte är exakt definierad: ”De kriterier, det förfarande och den förtroendenivå som skulle krävas för en sådan extrapolering finns inte och det saknas en kritisk bedömning av dess begränsningar. Den därav följande osäkerheten har inte utvärderats, exempelvis genom en probabilistisk analys, vilket förordas i utkastet till vägledning avseende osäkerhet i Efsas vetenskapliga bedömning (reviderad för interna tester) från Efsas vetenskapliga kommitté. Dessa svagheter kan komma att kullkasta den allmänna slutsatsen.”

Efsa-reservationen pekar vidare på flera brister och motsägelsefulla argument i fråga om ansökan, exempelvis det faktum att sökanden å ena sidan hänvisar till att alla klyvningsprodukter framställts, och nivån på dess proteinuttryck analyserats (11), men å andra sidan inte tillhandahåller några uppgifter om någon av klyvningsprodukterna.

De inblandade genetiskt modifierade majssorterna SYN-BTØ11-1, DAS-59122-7 och DAS-Ø15Ø7-1 uttrycker ett PAT-protein som ger resistens mot herbiciden glufosinatammonium. Glufosinat klassas som reproduktionstoxiskt och omfattas därför av uteslutningskriterierna i förordning (EG) nr 1107/2009. Godkännandet för glufosinat löper ut den 31 juli 2018 (12).

Den genetiskt modifierade majsen MON-ØØ6Ø3-9, såsom den beskrivs i ansökningen, uttrycker mEPSPS-proteinet, som ger resistens mot glyfosatherbicider. WHO:s särskilda cancerorgan, International Agency for Research on Cancer, klassade den 20 mars 2015 glyfosat som troligtvis cancerframkallande för människor (13).

Förfarandet

Inget yttrande utfärdades vid omröstningen den 27 januari 2017 i den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003. Endast tio medlemsstater, som endast utgör 38,43 % av unionens befolkning, röstade för, medan tretton medlemsstater röstade mot och fyra avstod. Inte heller vid omröstningen i överklagandekommittén den 27 mars 2017 utfärdades något yttrande.

Både i motiveringen till det lagstiftningsförslag som kommissionen lade fram den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 vad gäller medlemsstaternas möjlighet att begränsa eller förbjuda användning av genetiskt modifierade livsmedel och foder inom sina territorier och i motiveringen till det lagstiftningsförslag som lades fram den 14 februari 2017 om ändring av förordning (EU) nr 182/2011 beklagade kommissionen att den sedan förordning (EG) nr 1829/2003 trädde i kraft har antagit beslut om godkännande utan stöd av medlemsstaternas yttrande i kommittén och att det vid beslut om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder har blivit norm att åter hänskjuta ärendet till kommissionen för slutligt beslut, något som egentligen tillhör undantagen i förfarandet i stort. Dessa metoder har vid flera tillfällen beklagats av kommissionens ordförande Juncker, som inte ansett dem demokratiska (14).

Lagstiftningsförslaget av den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 förkastades av parlamentet den 28 oktober 2015, med motiveringen att GMO-handel är gränsöverskridande – även om själva odlingen naturligtvis sker på en medlemsstats territorium – vilket innebär att kommissionens förslag om nationella förbud mot försäljning och användning skulle bli omöjliga att genomdriva utan att återinföra importkontroller vid gränserna. Parlamentet förkastade inte bara lagstiftningsförslaget utan uppmanade även kommissionen att dra tillbaka sitt förslag och lägga fram ett nytt.

Skäl 14 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter innehåller redan nu följande tydliga konstaterande: ”När kommissionen överväger att anta andra utkast till genomförandeakter som rör särskilt känsliga sektorer, till exempel beskattning, konsumenthälsa, livsmedelssäkerhet och miljöskydd, kommer den, i strävan efter att finna en välavvägd lösning, i möjligaste mån agera på ett sådant sätt att man undviker att gå emot en dominerande ståndpunkt som kan uppstå inom omprövningskommittén och som ifrågasätter en genomförandeakts lämplighet.” (15)

Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut överskrider de genomförandebefogenheter som föreskrivs i förordning (EG) nr 1829/2003.

Europaparlamentet anser att kommissionens genomförandebeslut strider mot unionsrätten, eftersom det inte är förenligt med målet i förordning (EG) nr 1829/2003, nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i förordning (EG) nr 178/2002 (16), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt.

Europaparlamentet anser mer specifikt att det strider mot den allmänna livsmedelslagstiftningens principer i enlighet med förordning (EG) nr 178/2002 att godkänna sorter för vilka inga säkerhetsuppgifter tillhandahållits och som inte ens har testats eller inte ens skapats ännu.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 268, 18.10.2003, s. 1.

(2) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

(3) EFSA GMO Panel (Efsas panel för genetiskt modifierade organismer), 2016. Vetenskapligt yttrande om en ansökan från Syngenta (EFSA-GMO-DE-2011-99) om utsläppande på marknaden av majs Bt11 × 59122 × MIR604 × 1507 × GA21 och 20 klyvningsprodukter som, oavsett ursprung, inte godkänts tidigare för livsmedels- och foderanvändning, import och bearbetning i enlighet med förordning (EG) nr 1829/2003. EFSA Journal 2016; 14(8):4567 [s. 31 ff.]; doi:10.2903/j.efsa.2016.4567.

(4)

—

Resolution av den 16 januari 2014 om förslaget till rådets beslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål, i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/18/EG, av en majsprodukt (Zea mays L. linje 1507) som modifierats genetiskt för resistens mot vissa fjärilsarter som är skadegörare (EUT C 482, 23.12.2016, s. 110).

—	Resolution av den 16 december 2015 om kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2279 av den 4 december 2015 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × T25 (P8_TA(2015)0456).

—	Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87705 x MON 89788 (P8_TA(2016)0040).

—	Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87708 × MON 89788 (P8_TA(2016)0039).

—	Resolution av den 3 februari 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan FG72 (MST-FGØ72-2) (P8_TA(2016)0038).

—

Resolution av den 8 juni 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × MIR162 × MIR604 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av dessa transformationshändelser (P8_TA(2016)0271).

—	Resolution av den 8 juni 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden av en genetiskt modifierad nejlika (Dianthus caryophyllus L., linje SHD-27531-4) (P8_TA(2016)0272).

—	Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om förlängning av godkännandet av utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs MON 810 (P8_TA(2016)0388).

—	Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av genetiskt modifierade majsprodukter MON 810 (P8_TA(2016)0389).

—	Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs Bt11 (P8_TA(2016)0386).

—	Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om utsläppande på marknaden för odlingsändamål av genetiskt modifierat utsäde av majs 1507 (P8_TA(2016)0387).

—	Resolution av den 6 oktober 2016 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av genetiskt modifierad bomull 281-24-236 × 3006-210-23 × MON 88913 (P8_TA(2016)0390).

(5) Kommissionens beslut 2010/432/EU av den 28 juli 2010 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen 1507 × 59122 (DAS-Ø15Ø7-1 × DAS-59122-7) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (EUT L 202, 4.8.2010, s. 11).

(6) Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/1685 av den 16 september 2016 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × MIR162 × MIR604 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två eller tre av transformationshändelserna Bt11, MIR162, MIR604 och GA21 och om upphävande av besluten 2010/426/EU, 2011/892/EU, 2011/893/EU och 2011/894/EU (EUT L 254, 20.9.2016, s. 22).

(7) Bekräftas i Efsas ovannämnda yttrande (EFSA Journal 2016; 14(8):4567 [s. 31 ff.]).

(8) SYN-BTØ11-1-majs uttrycker Cry1Ab-protein, som ger skydd mot vissa skadedjur av ordningen fjärilar, och PAT-protein som ger resistens mot glufosinatammoniumherbicider.

DAS-59122-7-majs uttrycker Cry34Ab1-protein och Cry35Ab1-protein, som ger skydd mot vissa växtskadegörande skalbaggar och ett PAT-protein som ger resistens mot glufosinatammoniumherbicider.

SYN-IR6Ø4-5-majs uttrycker modifierat Cry3A-protein, som ger skydd mot vissa växtskadegörande skalbaggar, och PMI-protein som använts som selektionsmarkör.

DAS-Ø15Ø7-1-majs uttrycker Cry1F-protein, som ger skydd mot vissa skadedjur av ordningen fjärilar, och PAT-protein som används som selektionsmarkör och ger resistens mot herbiciden glufosinatammonium.

MON-ØØØ21-9-majs uttrycker mEPSPS-protein som ger resistens mot glyfosatherbicider.

(9) Se Efsas frågeregister, bilaga G till fråga nr EFSA-Q-2011-00894, finns på http://registerofquestions.efsa.europa.eu/roqFrontend/questionDocumentsLoader?question=EFSA-Q-2011-00894 (sista punkten).

(10) Se bilaga A till Efsas yttrande.

(11) I ansökan heter det att ”Majsen Bt11 × 59122 × MIR604 × 1507 × GA21 och alla dess klyvningsprodukter, oavsett ursprung, har framställts genom konventionella odlingskorsningar (…) (punkt ii)” och att ”analysen av proteinuttrycksnivån bekräftar att korsningen av den genmodifierade majsens enskilda transformationshändelser (…) inte ger upphov till någon interaktion mellan dem i majsen Bt11 × 59122 × MIR604 × 1507 × GA21 eller klyvningsprodukterna av ett mindre antal av dessa tranformationshändelser, oavsett ursprung (punkt x)”.

(12) http://ec.europa.eu/food/plant/pesticides/eu-pesticides-database/public/?event=activesubstance.detail&language=EN&selectedID=1436

(13) IARC Monographs Volume 112: evaluation of five organophosphate insecticides and herbicides, 20 mars 2015 http://monographs.iarc.fr/ENG/Monographs/vol112/mono112.pdf

(14) Exempelvis i öppningsanförandet vid Europaparlamentets plenarsammanträde, som ingick i de politiska riktlinjerna för nästa Europeiska kommission (Strasbourg den 15 juli 2014), och i talet om tillståndet i unionen 2016 (Strasbourg den 14 september 2016).

(15) EUT L 55, 28.2.2011, s. 13.

(16) EGT L 31, 1.2.2002, s. 1.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/39

P8_TA(2017)0124

Hantering av flykting- och migrantrörelserna: den roll som EU:s yttre åtgärder spelar

Europaparlamentets resolution av den 5 april 2017 om hantering av flykting- och migrantrörelserna: den roll som EU:s yttre åtgärder spelar (2015/2342(ΙΝΙ))

(2018/C 298/06)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 3, 8 och 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 80, 208 och 216 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av den globala strategi för Europeiska unionens utrikes- och säkerhetspolitik som offentliggjordes i juni 2016,

—

med beaktande av kommissionens meddelande En europeisk migrationsagenda av den 13 maj 2015 (COM(2015)0240), Tvångsförflyttning och utveckling av den 26 april 2016 (COM(2016)0234), kommissionens meddelande om en ny partnerskapsram med tredjeländer inom den europeiska migrationsagendan av den 7 juni 2016 (COM(2016)0385) och Stärkta europeiska investeringar för tillväxt och sysselsättning – Andra etappen av Europeiska fonden för strategiska investeringar och en ny europeisk yttre investeringsplan av den 14 september 2016 (COM(2016)0581) och Europeiska kommissionens gemensamma meddelanden och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik med titeln Åtgärder mot flyktingkrisen i Europa: den roll som EU:s yttre åtgärder spelar av den 9 september 2015 (JOIN(2015)0040), Migration längs den centrala Medelhavsrutten: Hantera flödena och rädda liv av den 25 januari 2017 (JOIN(2017)0004) och Översyn av den europeiska grannskapspolitiken av den 18 november 2015 (JOIN(2015)0050),

—	med beaktande av rådets (allmänna frågor) slutsatser om den övergripande strategin för migration och rörlighet av den 3 maj 2012,

—	med beaktande av Europeiska rådets slutsatser om migration av den 25–26 juni, 15 oktober och 17–18 december 2015 och av den 17–18 mars och 28 juni 2016,

—

med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om migration i EU:s utvecklingssamarbete av den 12 december 2014, om migration av den 12 oktober 2015, om EU:s strategi när det gäller tvångsförflyttningar och utveckling av den 12 maj 2016 och om de yttre aspekterna av migration av den 23 maj 2016,

—	med beaktande av slutsatserna från rådet (utrikes frågor) om prioriteringar och konsekvenser av det framtida partnerskapet med Jordanien och Libanon av den 17 oktober 2016,

—	med beaktande av förklaringen av den 8 oktober 2015 från högnivåkonferensen om östra Medelhavsrutten och västra Balkanrutten,

—	med beaktande av den politiska förklaringen och handlingsplanen från toppmötet i Valletta den 11–12 november 2015,

—	med beaktande av slutsatserna från toppmötet i Bratislava den 16 september 2016,

—	med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 9/2016 EU:s utgifter för den externa migrationspolitiken i länderna i södra Medelhavsområdet och det östra grannskapet fram till 2014,

—

med beaktande av FN:s konvention och protokoll angående flyktingars rättsliga ställning, och av grundläggande internationella konventioner om mänskliga rättigheter, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av Genèvekonventionerna och deras tilläggsprotokoll som reglerar genomförandet av väpnade konflikter och syftar till att begränsa deras effekter,

—	med beaktande av slutdokumentet av den 25 september 2015 från Förenta nationernas toppmöte om hållbar utveckling Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling,

—

med beaktande av New York-förklaringen om flyktingar och migranter av den 19 september 2016 från FN:s generalförsamlings högnivåmöte för att hantera omfattande flykting- och migrantrörelser och bilagorna till den om en vittomspännande åtgärdsplan för flyktingar och om åtgärder för en global pakt för säker, kontrollerad och laglig migration,

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt resolutionerna av den 9 juli 2015 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken (1), den 8 mars 2016 om situationen för kvinnliga flyktingar och asylsökande i EU (2), den 12 april 2016 om situationen i Medelhavet och behovet av ett helhetsgrepp på migration i EU (3), den 13 september 2016 om EU:s förvaltningsfond för Afrika: konsekvenserna för utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd (4) och den 25 oktober 2016 om mänskliga rättigheter och migration i tredjeländer (5),

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen, och av följande skäl:

—	med beaktande av den gemensamma behandlingen av ärendet i utskottet för utrikesfrågor och utskottet för utveckling, i enlighet med artikel 55 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för utveckling och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0045/2017), och av följande skäl:

A.	Migration är en mänsklig rättighet som har formulerats i artikel 13 i FN:s förklaring om de mänskliga rättigheterna. Människor bör ha rätt att leva i sitt hemland och i den region där de är födda och uppvuxna och där de har sina kulturella och sociala rötter.

Människors rörlighet ligger på en historiskt hög nivå, med 244 miljoner internationella migranter som av olika orsaker migrerar både frivilligt och ofrivilligt. En sådan internationell migration äger rum främst inom en och samma region och mellan utvecklingsländer. Enligt IOM utgör kvinnor den största delen av de internationella migranterna i Europa (52,4 procent) och Nordamerika (51,2 procent). Migrationsflödena från söder till söder har fortsatt att växa jämfört med rörelserna från söder till norr. År 2015 var 90,2 miljoner internationella migranter, födda i utvecklingsländer, bosatta i andra länder på södra halvklotet, medan 85,3 miljoner födda i söder var bosatta i länder på norra halvklotet.

C.	Allt fler barn utan medföljande vuxna tar sig över Medelhavet, och antalet döda i Medelhavet fortsätter att stiga (5 079 under 2016 jämfört med 3 777 under 2015, enligt IOM) trots de utökade räddningsinsatserna.

Under 2015 befann sig enligt FN:s flyktingkommissariat ett rekordhögt antal människor, närmare bestämt 65,3 miljoner personer – inklusive 40,8 miljoner internflyktingar och 21,3 miljoner flyktingar – på flykt på grund av konflikter, våld, människorättskränkningar, kränkningar av internationell humanitär rätt och destabilisering. Dessutom har många fördrivits på grund av naturkatastrofer, ojämlikhet, fattigdom, dåliga socioekonomiska utsikter, klimatförändringar, bristen på en seriös och långsiktig utvecklingspolitik och avsaknaden av en politisk vilja att på ett handfast sätt ta itu med de strukturella problem som förstärker dessa migrationsströmmar. Enligt FN:s flyktingkommissariat finns det minst 10 miljoner statslösa personer.

De uppgifter som för närvarande finns tillgängliga tyder på att antalet flyktingar har ökat med mer än 50 procent de senaste fem åren. Denna förbluffande ökning förklaras av flera faktorer, däribland att flyktingars frivilliga återvändande har legat på sin lägsta nivå sedan 1980-talet, att antalet flyktingar som erbjuds möjligheter till lokal integration fortfarande är begränsat och att vidarebosättningstalen ligger kvar på runt 100 000 per år.

6,7 miljoner flyktingar lever under utdragna tvångsförflyttningssituationer – vilka beräknas vara i genomsnitt runt 26 år – med en total brist på utsikter. Det finns alltjämt oacceptabelt få hållbara lösningar på tvångsförflyttningar, vilket gör det nödvändigt att betrakta tvångsförflyttningar som en politisk och utvecklingsmässig utmaning, inte enbart en humanitär utmaning.

Denna globala utmaning kräver en holistisk och multilateral strategi baserad på internationellt samarbete och synergieffekter samt samordnade och konkreta lösningar som inte bara är reaktiva, utan också förutser eventuella framtida kriser. 86 procent av världens flyktingar lever i fattiga regioner, där de minst utvecklade länderna hyser 26 procent av det totala antalet och därför lider av pressad kapacitet och ytterligare destabilisering av sin egen sociala och ekonomiska sammanhållning och utveckling. Det är mycket ovanligt att dessa länder har verktyg för att skydda migranternas rättigheter, ens på asylområdet. Den miljon människor som anlände till EU under 2015 utgjorde 0,2 procent av EU:s befolkning, jämfört med en mycket större andel (upp till 20 procent) i grannländer eller i Europa på 1990-talet.

Flyktingar, internflyktingar och migranter utgör juridiskt sett olika kategorier, men i verkligheten sker stora och blandade människoströmmar ofta på grund av en rad olika politiska, ekonomiska, sociala, utvecklingsmässiga, humanitära och människorättsrelaterade konsekvenser som går över gränserna. Den mänskliga värdigheten för alla människor som ingår i dessa strömmar måste stå i centrum för all EU-politik avseende sådana frågor. Dessutom måste flyktingar och asylsökande alltid behandlas i enlighet med sin status och inte under några omständigheter förnekas tillgång till sina rättigheter enligt relevanta internationella konventioner och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Den juridiska distinktionen mellan flyktingar och migranter bör inte tolkas som att migration av ekonomiska skäl eller för att söka efter ett bättre liv är mindre legitimt än att fly från förföljelse. I de flesta fall hotas både politiska och ekonomiska rättigheter, bland andra centrala mänskliga rättigheter, i situationer av konflikt, instabilitet eller oro och fortsätter att utmanas till följd av tvångsförflyttningar.

I.	Den pågående mat- och näringskrisen i Sahel gör att människors motståndskraft urholkas, vilket förvärras av att kriserna snabbt avlöser varandra, att det råder brist på grundläggande tjänster och av konflikterna i regionen. Denna situation kommer att orsaka fortsatt migration.

Vid varje etapp under resan utsätts migranterna för alla slags fysiska och psykiska faror, inklusive våld, utnyttjande, människohandel och sexuella och könsbaserade övergrepp. Detta gäller särskilt för utsatta människor, såsom kvinnor (t.ex. kvinnor som är familjeöverhuvuden eller gravida kvinnor), barn – oavsett om de är ensamkommande eller om de skilts från eller åtföljs av sina familjer –, hbti-personer, personer med funktionsnedsättning, personer i akut behov av medicinsk behandling samt äldre. Dessa utsatta grupper bör omgående beviljas humanitärt skydd och tillgång till skydd och vidareslussningsmekanismer och till uppehållsstatus och grundläggande tjänster, inklusive hälso- och sjukvård som ett led i vidarebosättningen eller under det att deras asylansökningar behandlas i enlighet med gällande lagstiftning.

Människors ökade rörlighet kan – om den hanteras på ett säkert, kontrollerat, lagligt och ansvarsfullt och förebyggande sätt – minska risken för att migranter och flyktingar utsätts för skada. Den ökade rörligheten kan också medföra betydande fördelar för både värdländer och migranter, vilket även erkänns i 2030-agendan, och kan dessutom utgöra en viktig tillväxtfaktor för värdländerna, däribland EU. Dessa fördelar underskattas ofta gravt. EU måste ta fram genomförbara lösningar, bland annat anlitande av utländska arbetstagare, för att föregripa det ökande åldrandet i Europa och på så sätt garantera en balans mellan personer i förvärvsarbete och den icke-aktiva befolkningen i EU samt tillgodose specifika arbetsmarknadsbehov.

EU:s insatser har mobiliserat olika inre och yttre instrument, men förefaller ha fokuserat alltför mycket på kortsiktiga insatser och på att minska eller stoppa förflyttningarna. Denna kortsiktiga strategi hanterar inte vare sig orsakerna till tvångsförflyttningar och migration eller migranternas humanitära behov. Det är nödvändigt att ytterligare förbättra EU:s verktyg för krishantering och förebyggande av konflikter, eftersom våldsamma konflikter utgör den viktigaste grundorsaken till tvångsförflyttningar.

Europeiska revisionsrätten har uttryckt allvarligt tvivel kring effektiviteten hos EU:s utgifter för den externa migrationspolitiken, bland annat när gäller projekten för migranternas mänskliga rättigheter. Revisionsrätten kom också fram till att säkerhet och gränsskydd var det dominerande inslaget i EU:s migrationsutgifter.

Humanitärt bistånd baserat på behov och respekt för principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och oberoende, samt på efterlevnad av internationell humanitär rätt och mänskliga rättigheter enligt Genèvekonventionerna och deras tilläggsprotokoll måste ligga till grund för alla EU:s yttre åtgärder. Biståndet måste vara oberoende, dvs. fritt från alla politiska, ekonomiska och säkerhetsmässiga överväganden samt fritt från alla former av diskriminering.

O.	Ett lyckat genomförande av en människorättsbaserad migrationspolitik kräver att man utmanar den negativa bilden av migrationen och utvecklar positiva berättelser där migrationen beskrivs som en möjlighet för värdländerna, i syfte att motverka extremism och populism.

EU har ett ansvar för att stödja sina genomförandepartner med att genomföra ett snabbt och effektivt bistånd och skydd av hög kvalitet, och bör svara inför den berörda befolkningen. I detta avseende kräver EU:s partner snabb och förutsebar finansiering, och beslut om att anslå finansiering för ändrade eller nya prioriteringar bör erbjuda dem tillräcklig tid för planering och mildrande åtgärder.

Decentraliserat samarbete kan bidra till att man får ett bättre grepp om behoven och kulturerna hos internflyktingar, migranter och flyktingar och ökar medvetenheten hos lokalbefolkningen om de utmaningar som migranter möter i sina ursprungsländer. Lokala och regionala europeiska regeringar kan spela en viktig roll för att bidra till att hantera dessa grundorsaker, genom att bygga upp kapacitet.

I artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen står det uttryckligen att ”unionens åtgärder i internationella sammanhang ska utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning och som den strävar efter att föra fram i resten av världen: demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i folkrätten”. Enligt artikel 208 i Lissabonfördraget syftar utvecklingsbistånd till att minska och slutligen utrota fattigdomen i tredjeländer.

Vittomspännande och principbaserade EU-åtgärder för att hantera förändringarna i rörlighet

Europaparlamentet understryker att vi i dag bevittnar en historiskt stor rörlighet bland människor. Parlamentet framhåller att världssamfundet ofördröjligen måste stärka de gemensamma insatserna för att hantera de utmaningar och de möjligheter som denna företeelse medför. Parlamentet betonar att dessa insatser måste grundas på solidaritetsprincipen och att de inte bara bör fokusera på en säkerhetsbaserad strategi, utan också bör vägledas av ett fullständigt skydd av rättigheterna och värdigheten för var och en som på grund av praktiska omständigheter tvingas att lämna hus och hem för att söka sig ett bättre och säkrare liv. Alla insatser bör särskilt uppmärksamma dem som är mest utsatta och omfatta stöd till dem i deras hemland. Parlamentet understryker att flyktingar och migranter, även om behandlingen av dem styrs av olika rättsliga ramar, har samma universella mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, och att dessa måste upprätthållas oavsett personernas respektive rättsliga status. Parlamentet påminner om att EU måste handla i enlighet med sina värden och principer på alla gemensamma politikområden och främja dem i sina yttre förbindelser, inklusive sådana som fastställs i artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen. Parlamentet påminner om att EU:s yttre politik måste vara sammanhängande och i överensstämmelse med andra politikområden med en extern dimension.

Europaparlamentet betonar att denna höga nivå av mänsklig rörlighet uppstått som en följd av många olika komplicerade orsaker som kräver evidensbaserade beslut för att differentiera mellan dess beståndsdelar och utveckla riktade politiska insatser. Parlamentet understryker att EU och dess medlemsstater måste ta hänsyn till denna rådande verklighet och utveckla ett nytt förhållningssätt till människors rörlighet baserat på verkliga uppgifter och EU:s intressen, genom att främja människors motståndskraft och öka deras tillgång till grundläggande tjänster, framför allt utbildning, och deras integration och bidrag till lokala sammanhang genom att erbjuda möjligheter till anställning och egenföretagande.

Europaparlamentet betonar att internationell migration kan bidra till den socioekonomiska utvecklingen, vilket också har visat sig historiskt sett, och att det är nödvändigt att anlägga ett positivt synsätt som främjar en verklig och objektiv förståelse av frågan och av de gemensamma fördelarna, i syfte att motverka ett främlingsfientligt, populistiskt och nationalistiskt samtalsklimat. Parlamentet välkomnar därför FN:s ”tillsammans”-kampanj för att motverka den negativa bilden av och attityden till flyktingar och migranter, och uppmanar EU-institutionerna att samarbeta fullt ut med FN till stöd för denna kampanj. Parlamentet betonar vikten av att anta globala, europeiska, nationella och lokala politiska åtgärder med inriktning på medellång och lång sikt och inte uteslutande till följd av omedelbara politiska påtryckningar eller nationella valtaktiska överväganden. Parlamentet framhåller att dessa åtgärder måste vara konsekventa, meningsfulla, inkluderande och flexibla, med syftet att reglera migration som ett vanligt mänskligt fenomen och hantera berättigade farhågor rörande gränsförvaltning, socialt skydd för utsatta grupper och social integration av flyktingar och migranter.

Europaparlamentet betonar att systemet för humanitärt bistånd är extremt överbelastat och att dess finansiella resurser aldrig kommer att räcka till när det gäller att reagera på tvångsförflyttningskriser, särskilt med tanke på att flertalet av dessa tenderar att bli utdragna. Parlamentet noterar därför att den nya politiska ram som kommissionen beskriver i sitt meddelande ”Tvångsförflyttning och utveckling” från april 2016 är ett steg i rätt riktning, och uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att genomföra dess innehåll i den nya ramen för partnerskap med tredjeländer. Parlamentet framhåller vikten av en omfattande och mer hållbar strategi för att hantera migration, bland annat främjande av starkare kopplingar mellan humanitära insatser och utvecklingsinsatser och behovet att samverka med olika partner – regionala aktörer, regeringar, lokala myndigheter, diasporan, det civila samhället, inbegripet flykting- och migrantorganisationer, lokala religiösa organisationer och berörda icke-statliga organisationer samt den privata sektorn – i syfte att ta fram riktade och evidensbaserade strategier för att ta itu med denna utmaning samtidigt som man erkänner att humanitärt bistånd inte är ett krishanteringsinstrument såsom fastslås i det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd.

Europaparlamentet betonar att EU:s utvecklingssamarbete även framöver bör ta itu med och effektivt motverka de bakomliggande orsakerna till tvångsförflyttningar och migration – dvs. väpnade konflikter, olika former av förföljelse, könsrelaterat våld, dåliga styrelseformer, fattigdom, avsaknad av ekonomiska möjligheter samt klimatförändringar – genom att bekämpa statsinstabilitet och främja fred och säkerhet, konfliktlösning och återförsoningsprocesser efter konflikter samt rättvisa och jämlikhet samt genom att stärka institutionerna, den administrativa kapaciteten, demokratin, de goda styrelseformerna, rättsstatsprincipen och respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter, i linje med det 16:e målet för hållbar utveckling i den nya 2030-agendan och principerna i FN-stadgan och internationell rätt.

Europaparlamentet understryker behovet av att fokusera på de socioekonomiska aspekterna av migrationsfenomenet, genomföra nödvändiga landspecifika analyser av de bakomliggande orsakerna till tvångsförflyttningar och migration och uppmuntra ursprungsländerna att anta åtgärder och politik som leder till att det skapas värdig sysselsättning och reella ekonomiska möjligheter, så att migration blir ett val och inte ett tvång. EU uppmanas att fullfölja politik som syftar till att minska och på sikt utplåna fattigdomen, motverka ojämlikhet och otrygg livsmedelsförsörjning, främja ekonomisk utveckling, bekämpa korruption och stärka de offentliga grundläggande tjänsterna. För att en politisk strategi ska bli framgångsrik bör behovet av ekonomisk återhämtning i både värd- och ursprungsländerna erkännas. Parlamentet framhåller att konsekvensen mellan olika utvecklingspolitiska åtgärder måste ökas.

Europaparlamentet understryker att sysselsättning och ekonomiska möjligheter är avgörande för att mildra effekterna av den sårbarhet som uppkommer till följd av tvångsförflyttning. Parlamentet uppmanar EU att hjälpa migranter och flyktingar att flytta till platser som erbjuder sådana möjligheter. Vidare uppmanas EU att bidra till att skapa möjligheter på flyktingarnas exilort (bland annat genom att undanröja hinder som gör det svårare för dem att komma in på arbetsmarknaden) och hjälpa dem att utveckla nya kompetenser som är mer anpassade för behoven på den lokala arbetsmarknaden.

Europarlamentet välkomnar EU:s åtagande att – såsom världens största bidragsgivare – bevilja humanitärt bistånd för att förbättra flyktingars levnadsvillkor. EU och medlemsstaterna uppmanas enträget att uppfylla de löften som redan avgetts och att öka sina finansiella åtaganden i linje med det ökade behovet av humanitär hjälp. Parlamentet noterar att den humanitära insatsen kommer först av allt vid tvångsförflyttningskriser. Parlamentet understryker att internationell rätt och de humanitära principerna om humanitet, neutralitet, opartiskhet och självständighet måste förbli den vägledande ramen för EU:s humanitära insatser vid flyktingkriser och tvångsförflyttningskriser.

Europaparlamentet är medvetet om att miljoner medmänniskors rättigheter och värdighet kommer att begränsas ytterligare om de försmäktar i flyktingläger eller i utkanter av städer där de inte har tillgång till basala behov, uppehälle och inkomstmöjligheter.

10.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att erkänna jämställdhetsdimensionen vid migration, som omfattar inte bara kvinnors sårbarhet när det gäller alla former av övergrepp, utan också de många olika anledningarna till migrationen, kvinnornas roll i samband med nödåtgärder i krissituationer, deras socioekonomiska bidrag och deras aktiva deltagande i konfliktlösning och förebyggande arbete samt i utvecklingen efter konflikter och återuppbyggnaden av ett demokratiskt samhälle. Parlamentet konstaterar att en inriktning på kvinnors egenmakt och den allt större roll de spelar som beslutsfattare är avgörande för att man ska kunna ta itu med de bakomliggande orsakerna till tvångsförflyttningar och för att säkerställa respekten för kvinnors rättigheter och rätt till självbestämmande under hela migrationsprocessen. Det är nödvändigt att tillämpa ett jämställdhets- och åldersperspektiv på EU:s politik avseende flykting- och migrantrörelser.

11.

Europaparlamentet uppmanar till ett ökat samarbete med FN och andra aktörer, samt ökat finansiellt stöd till UNHCR och UNRWA. Parlamentet framhåller i detta sammanhang behovet av att förbättra levnadsvillkoren i de flyktinglägren, särskilt i fråga om hälsa och utbildning, och att gradvis avsluta beroendet av humanitärt bistånd i dagens utdragna kriser genom att främja motståndskraften och ge människorna som flyr möjligheten att leva ett värdigt liv som personer som bidrar till sina värdländer fram till dess att de eventuellt återvänder frivilligt eller vidarebosätts.

12.

Europaparlamentet framhäver de viktiga åtgärder som EU har vidtagit för att hantera den externa dimensionen av migrationskrisen, särskilt kampen mot organiserad brottslighet som ägnar sig åt migrantsmuggling och människohandel, samt det utökade samarbetet med ursprungsländerna och transitländerna.

13.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att inrätta ramar och strukturer i ursprungsländerna för skydd och värdigt mottagande av återsända migranter, som är sårbara och marginaliserade, och att ge dem tillgång till de medel de behöver för en lyckad sociokulturell integration.

14.

Europaparlamentet påminner om att utsatta grupper – inklusive kvinnor, barn (både sådana som åtföljs av sina familjer och ensamkommande), personer med funktionsnedsättning, äldre och hbti-personer – är särskilt utsatta för övergrepp under alla hela migrationsprocessen. Parlamentet påminner om att kvinnor och flickor dessutom i hög grad riskerar att utsättas för sexuellt och könsrelaterat våld, även efter det att de nått platser som betraktas som säkra. Parlamentet vill att dessa grupper ges särskilt bistånd och ökat humanitärt skydd som ett led i deras vidarebosättnings- eller integrationsprocess och att de prioriteras vid mottagningsförfaranden där hänsyn tas till jämställdhetsaspekter och minimistandarder respekteras i högre grad, samt där det tillämpas effektivare familjeåterföreningsvillkor. Parlamentet ser gärna att utsatta personer förses med särskilda skyddsmekanismer mot våld och diskriminering under asylförfarandet och att de ges tillgång till uppehållsstatus och grundläggande tjänster, inklusive hälso- och sjukvård och utbildning, i enlighet med gällande lagstiftning. EU uppmanas att i samband med sitt samarbete med tredjeländer ta fram utbildningsprogram som avser de särskilda behoven hos utsatta flyktingar och migranter.

15.

Europaparlamentet betonar att barn utgör en stor del av migranterna och flyktingarna, och att specifika procedurer måste tas fram och genomföras för att säkerställa deras skydd, i linje med FN:s konvention om barnets rättigheter. Parlamentet uppmanar värdländerna att säkerställa att flyktingbarn får full tillgång till utbildning och att så långt som möjligt integrera dem i de nationella utbildningssystemen. Parlamentet uppmanar även aktörerna inom humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd att sätta större fokus på utbildning av lärare från både ursprungsländerna och värdländerna samt uppmanar internationella givare att prioritera utbildning i sina insatser för att bemöta flyktingkrisen, genom program som syftar till att engagera och ge psykologiskt stöd åt flyktingbarn samt främja undervisning i värdlandets språk för att bättre integrera flyktingbarn. Parlamentet välkomnar ekonomiskt stöd till mer utbildning för syriska barn och den senaste tidens ökningar av utbildningsutgifternas andel av EU:s humanitära biståndsbudget från 4 % till 6 %, vilket gör EU till ledare när det gäller att stödja utbildningsprojekt i nödsituationer i hela världen. Parlamentet efterlyser större effektivitet i genomförandet av denna nya finansiering.

16.

Europaparlamentet framhåller statslöshet som en avsevärd utmaning på människorättsområdet. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att bekämpa statslöshet inom ramen för alla yttre åtgärder från EU:s sida, särskilt genom att ta itu med diskriminering i medborgarskapslagar på grund av kön, religion eller minoritetsstatus, främja barns rätt till medborgarskap och stödja den kampanj som FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) inlett för att utrota förekomsten av statslöshet senast 2024. Parlamentet kritiserar att avresor från eller återvändande till vissa staters territorium har begränsats eller förbjudits, och kritiserar statslöshetens konsekvenser för tillgången till rättigheter. De nationella regeringarna och parlamenten uppmanas att avskaffa bestraffande rättsliga system som betraktar migration som en lagöverträdelse.

17.

Europaparlamentet understryker att ett övergripande mål inom ramarna för EU:s externa migrationspolitik, i linje med EU:s principer, bör bestå i att upprätta ett multilateralt styrsystem för internationell migration där FN:s senaste högnivåmöte är ett första steg.

Bättre hantering av internationell migration: ett globalt ansvar

18.

Europaparlamentet är mycket oroat över den amerikanska regeringens färska beslut att tillfälligt neka medborgare från sju länder med muslimsk majoritet inresa i USA och att tillfälligt upphäva USA:s flyktingsystem. Denna typ av diskriminerande beslut underblåser invandrings- och främlingsfientliga stämningar, kan strida mot de viktigaste instrumenten för internationell rätt, såsom Genèvekonventionen, och kan allvarligt urholka de nuvarande globala ansträngningarna för att få till stånd ett rättvist internationellt delat ansvar för flyktingarna. EU och dess medlemsstater uppmanas att inta en stark gemensam hållning när det gäller att försvara det internationella skyddssystemet och rättssäkerheten för alla berörda befolkningsgrupper, särskilt EU-medborgarna.

19.

Europaparlamentet välkomnar FN:s generalförsamlings högnivåmöte den 19 september 2016 för att hantera omfattande flykting- och migrantrörelser, och att USA stod värd för ledarnas toppmöte, eftersom migrationsströmmarna är ett globalt ansvar som kräver effektiva globala svarsåtgärder och ett stärkt samarbete mellan alla berörda parter för att uppnå en hållbar lösning som till fullo respekterar de mänskliga rättigheterna. Parlamentet välkomnar resultaten av dessa toppmöten som ett uttryck för verkliga kraftfulla politiska åtaganden utan motstycke, och hoppas att detta snabbt kommer att bana väg för globala svarsåtgärder och ett verkligt delat internationellt ansvar för flyktingar och omfattande migrantrörelser över hela världen. Parlamentet beklagar emellertid djupt avsaknaden av specifika utfästelser eller rättsligt bindande åtaganden vad gäller bistånd eller reformer, vilka krävs för att eliminera det rådande glappet mellan retorik och verklighet. Samtliga berörda parter uppmanas att säkerställa ett fortsatt, akut och ändamålsenligt politiskt engagemang och samarbete, utbyte av kunskap och erfarenheter med partnerländer, organisationer i det civila samhället och lokala myndigheter samt finansiering och konkreta solidaritetshandlingar till stöd för värdländerna. Parlamentet understryker behovet av mer samordning mellan EU och dess internationella partner på FN-nivå för att ta itu med utmaningarna i samband med migrationen. EU och dess medlemsstater uppmanas att gå i spetsen för de internationella insatserna, särskilt när det gäller att se till att avtal – inklusive de kommande FN-pakterna om flyktingar och säker, kontrollerad och laglig migration – utan dröjsmål omsätts i praktiken och vid behov åtföljs av uppföljningsmekanismer.

20.

Europaparlamentet understryker att ett globalt samarbete kring migration och rörlighet bör baseras på regionala och subregionala ramar. EU uppmanas att stärka planerna på samarbete med regionala organisationer såsom Afrikanska unionen, Arabförbundet och Gulfstaternas samarbetsråd för att även främja förvaltning av mellanregional rörlighet, och understryker behovet av att uppmuntra dessa regionala organisationer att delta fullt ut i detta samarbete. Parlamentet noterar att ekonomisk integration på subregional nivå, särskilt i Afrika, också är ett verktyg för gemensam förvaltning och för att uppmuntra syd–syd-initiativ för hantering av migration och rörlighet. EU uppmanas med kraft att kräva ett större och mer trovärdigt engagemang från Afrikanska unionens sida när det gäller att förhindra politiska kriser i Afrika.

21.

Europaparlamentet understryker att EU kan dra fördel av ett tätare samarbete och en närmare synergi med multilaterala utvecklingsbanker och specialiserade FN-organ, i synnerhet FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) och den numera FN-anknutna Internationella organisationen för migration (IOM). Parlamentet noterar Världsbankens senaste idéer kring människor som tvingats till förflyttning, och välkomnar erkännandet av behovet av att utveckla strategier för skydd och asyl som ger människor som tvingats till förflyttning stöd till integration, samtidigt som även värdländerna tvingas att uppnå sina utvecklingsmål.

22.

Europaparlamentet understryker att vidarebosättning av tvångsförflyttade personer är ett akut ansvar som åligger världssamfundet, där UNHCR spelar en viktig roll. EU:s medlemsstater uppmanas att till fullo fullgöra sina åtaganden. Det är mycket viktigt att utan dröjsmål vidta samordnade och hållbara åtgärder som garanterar rättvisa och tillgängliga förfaranden för att människor i behov av internationellt skydd ska beviljas asyl i Europeiska unionen och andra mottagarländer, i stället för att lämpa över ansvaret på i första hand de medlemsstater som ligger i frontlinjen eller grannländerna till konfliktområdena bära detta ansvar. Parlamentet framhåller att det ekonomiska stödet inte räcker till med tanke på tvångsförflyttningarnas utbredning och omfattning, som även förvärras av bristen på lämpliga och effektiva lösningar när det gäller att ta itu med de bakomliggande orsakerna till dessa tvångsförflyttningar.

23.

Europaparlamentet betonar de folkrättsliga förpliktelserna när det gäller flyktingar, och uppmanar alla länder som ännu inte har gjort det att ratificera och genomföra flyktingkonventionen och dess protokoll. Parlamentet uppmanar alla länder att utöka skyddet för internflyktingar, vilket är fallet i mekanismer som Afrikanska unionens konvention om skydd och stöd till internflyktingar i Afrika (Kampalakonventionen).

24.

Europaparlamentet understryker att begreppen säkra länder och säkra ursprungsländer inte får hindra individuella prövningar av asylansökningar. Parlamentet kräver insamling av specialiserad, detaljerad och regelbundet uppdaterad information om rättigheter för människor, särskilt kvinnor, barn, personer med funktionsnedsättning och hbti-personer, i de asylsökandes ursprungsländer, inklusive de länder som anses vara säkra.

25.

Europaparlamentet framhåller att alla upptänkliga åtgärder måste vidtas för att säkerställa värdiga levnadsvillkor för flyktingar i såväl medlemsstaterna som flyktinglägren, i synnerhet när det gäller hälso- och sjukvård, möjligheten att fullfölja en utbildning och möjligheten att arbeta.

26.

Europaparlamentet understryker behovet av att främja möjligheterna till utbildning. Parlamentet efterlyser en harmonisering av erkännandet av kvalifikationer och skydd av migrerande arbetstagares rättigheter och sociala trygghet i linje med ILO:s centrala konventioner. Parlamentet efterlyser undertecknande och ratificering av den internationella konventionen om skydd av alla migrerande arbetstagares och deras familjemedlemmars rättigheter.

27.

Europaparlamentet anser att tillfälligt eller subsidiärt skydd som grundas på antagandet att flyktingar kommer att återvända hem så tidigt som möjligt skapar en brist på framtidsutsikter och möjligheter till integration. Parlamentet påminner om vikten av den positiva roll som flyktingar kan spela i återuppbyggnaden av sina samhällen när de återvänder till sina länder eller från utlandet.

28.

Europaparlamentet fördömer det dramatiska antalet dödsfall bland migranter i Medelhavet och uttrycker sin oro över de ökande antalen kränkningar av migranters och asylsökandes mänskliga rättigheter på deras väg till Europa.

29.

Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro för antalet ensamkommande barn som har försvunnit. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att upprätta en databas med information om ensamkommande barn som har kommit till medlemsstaterna.

30.

Europaparlamentet betonar behovet att finna hållbara diplomatiska och politiska lösningar på våldsamma konflikter och att investera i effektiva mekanismer för tidig varning och konfliktförebyggande, så att man kan begränsa konflikterna framöver. EU uppmanas att inleda gemensamma diplomatiska insatser med internationella partner och viktiga regionala aktörer och organisationer för att spela en starkare och mer proaktiv roll på områdena konfliktförebyggande, medling, konfliktlösning och försoning och säkerställa människors rätt att stanna i sina hemländer och regioner. Parlamentet understryker att detta bör höra till kärnverksamheten för Europeiska utrikestjänsten, som bör förses med nödvändiga resurser och befogenheter för att göra detta möjligt, även när det gäller budget och personal. Parlamentet påminner i detta sammanhang om den viktiga roll som innehas av EU:s delegationer och särskilda representanter. Parlamentet framhåller att åtgärderna med anledning av tvångsförflyttningar och migration bör vara behovs- och rättighetsbaserade och ta hänsyn till befolkningens sårbarhet och inte bör begränsas till humanitärt bistånd utan även måste inbegripa aktörer på utvecklingsområdet och i det civila samhället.

31.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att på ett seriöst sätt ta på sig sitt ansvar när det gäller utmaningen med klimatförändringen, att snabbt genomföra Parisavtalet och att inta en ledande roll när det gäller att erkänna klimatförändringens inverkan på stora tvångsförflyttningar, eftersom tvångsförflyttningarnas omfattning och frekvens troligtvis kommer att öka. Parlamentet uppmanar särskilt EU att ställa tillräckliga medel till förfogande för de länder som drabbats av klimatförändringen, för att hjälpa dem att anpassa sig till dess konsekvenser och att mildra dess effekter. Parlamentet betonar att detta inte får ske på bekostnad av traditionellt utvecklingssamarbete som syftar till att minska fattigdomen. Parlamentet anser att det bör upprättas en särskild internationell skyddsstatus för personer som tvångsförflyttats på grund av klimatförändringar, vilken tar hänsyn till de särskilda faktorerna i dessa människors situation.

32.

Europaparlamentet lovordar det arbete som lokala och internationella icke-statliga organisationer och det civila samhällets organisationer, trots alla svårigheter och faror de står inför, utför när det gäller att leverera brådskande och – i många fall – livräddande hjälp till de mest sårbara personerna i flyktingarnas och migranternas ursprungs-, transit- eller destinationsländer. Parlamentet påpekar att detta arbete i många fall har fyllt det tomrum som lämnats av staterna och världssamfundet i stort.

33.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att ändra den nuvarande synen på flyktingar, dvs. att de bara är en börda, och betonar de positiva bidrag de kan ge till sina värdsamhällen, om de får chansen. Parlamentet rekommenderar att flyktingar görs delaktiga i fastställandet av definitionen och utformningen av de politiska svar som berör dem direkt och i skapandet eller förstärkningen av de nödvändiga programmen. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner och organ att inom sina förvaltningar införa praktikplatser särskilt riktade till unga, högskoleutbildade flyktingar som är lagligt bosatta inom EU, så att dessa personer kan föregå med gott exempel och så att man visar på nyttan av att investera i den unga generationen.

EU:s yttre åtgärder och partnerskap med tredjeländer

34.

Europaparlamentet betonar att EU:s yttre åtgärder bör vara fredsinriktade, proaktiva och framåtblickande i stället för att huvudsakligen utgöra reaktioner på nya kriser som uppstår, med mål som hela tiden förändras. Parlamentet stöder närmare samarbete mellan EU och tredjeländer när det gäller säkerhet, utbildning och informationsutbyte, i syfte att förbättra migrationshanteringen och undvika nya migrationskriser. Parlamentet påminner om att migration som företeelse har sina rötter i en komplex uppsättning faktorer, såsom en växande befolkning, fattigdom, brist på möjligheter, otillräckliga arbetstillfällen, politisk instabilitet, människorättskränkningar, politiskt förtryck, förföljelse, militära konflikter och andra former av våld samt klimatförändringar. Om man tar itu med dessa problem kan man minska de underliggande drivkrafterna bakom tvångsförflyttningarna och migrationen. Parlamentet understryker det viktiga behovet av att förstärka en konsekvent politik på två nivåer: mellan EU:s inre och yttre politik, och – inom själva de yttre åtgärderna – mellan utvidgningspolitiken, den europeiska grannskapspolitiken, de bilaterala förbindelserna med EU:s strategiska partner samt utvecklings- och handelspolitiken. Parlamentet anser att handelspolitiken med utvecklingsländerna bör vara ömsesidigt fördelaktig, samtidigt som man tar vederbörlig hänsyn till de ekonomiska skillnaderna mellan dessa länder och EU. Parlamentet understryker vikten av kommissionärernas grupp för yttre åtgärder när det gäller att samordna EU:s migrationsåtgärder på högsta politiska nivå och ge impulser till en ambitiös gemensam migrationspolitik i EU.

35.

Europaparlamentet betonar behovet av att införa en övergripande strategi för yttre konflikter och kriser genom att kartlägga förflyttningarnas direkta och indirekta ekonomiska, miljömässiga, sociala, skattemässiga och politiska effekter på tredjeländer för att bättre anpassa utvecklingspolitiken till deras behov.

36.

Europaparlamentet påpekar att översynen av den europeiska grannskapspolitiken som lades fram den 18 november 2015 föreskriver att tredjeländer som gränsar till EU:s partnerstater ska göras delaktiga inom ramen för ett utökat samarbete. Parlamentet uppmanar således enträget till införande av tematiska ramar för att erbjuda ett samarbete mellan EU, partnerländerna i det södra grannskapet och regionala nyckelaktörer, särskilt i Afrika, om regionala frågor såsom säkerhet, energi och hantering av flyktingar och migrationsströmmar.

37.

Europaparlamentet upprepar att ”mer för mer-principen” bör ligga till grund för EU:s utrikespolitik, enligt vilken EU bör utveckla allt närmare (ekonomiska) partnerskap med de länder som gör framsteg när det gäller demokratiska reformer. Parlamentet understryker att ett fokus på att förbättra livskvaliteten för människor i tredjeländer bör vara en av prioriteringarna i EU:s utrikespolitik.

38.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att, i samarbete med medlemsstaterna, arbeta för att skapa nationell, ekonomisk och samhällelig återhämtningsförmåga i synnerhet inom EU:s grannländer och i de omgivande regionerna, bland annat genom den europeiska grannskapspolitiken och andra EU-instrument.

39.

Europaparlamentet fördömer den ökande kriminaliseringen av migration på bekostnad av de mänskliga rättigheterna för de berörda människorna samt den dåliga behandlingen och det godtyckliga kvarhållandet av flyktingar i tredjeländer. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att ta upp denna fråga, bland annat inom ramen för sina människorättsdialoger och i kommittéer för rättvisa, frihet och säkerhet, och att utveckla skyddskapacitet i tredjeländer som utgör transitländer.

40.

Europaparlamentet efterlyser en verklig, människorättsbaserad gemensam europeisk migrationspolitik grundad på principen om solidaritet mellan medlemsstaterna i enlighet med artikel 80 i EUF-fördraget, med ett säkerställande av EU:s yttre gränser och adekvata lagliga vägar för säker och välordnad migration, inklusive cirkulär migration, som en hållbar långsiktig politisk åtgärd för att främja tillväxt och sammanhållning inom EU, i syfte att fastställa en klar och tydlig ram för EU:s förbindelser med tredjeländer. Kommissionen och rådet uppmanas att införa ett europeiskt blåkort för att bättre hantera ekonomisk migration. Parlamentet varnar för att varje politisk åtgärd som går på tvärs med EU:s grundläggande värden i artikel 8 i EU-fördraget och i stadgan om de grundläggande rättigheterna skulle skada EU:s trovärdighet och dess förmåga att påverka den internationella utvecklingen. Parlamentet noterar att EU:s yttre politik för migration behöver avtal med tredjeländer som vägleds av långsiktiga mål med syftet att etablera varaktiga partnerskap. Parlamentet påminner om att sådana partnerskap bör grundas på dialog, gemensamma intressen och ömsesidigt ansvar. Parlamentet välkomnar EU:s åtgärdsplan mot smuggling av migranter (2015–2020), där man föreställer sig ett närmare samarbete med tredjeländer, men understryker samtidigt att genomförandet av en gemensam EU-politik för laglig migration skulle spela en avgörande roll när det gäller att knäcka smugglarnas affärsmodell och motverka människohandel. Kommissionen uppmanas att anpassa EU:s befintliga regelverk fullständigt till FN:s protokoll om människohandel och säkerställa ett tillräckligt skydd för migranter som har utsatts för våld eller övergrepp.

41.

Europaparlamentet begär att alla avtal med tredjeländer garanterar att migranternas rättigheter, oavsett deras status, är förenliga med internationell rätt, och uppmuntrar till antagande av relevant lagstiftning, inklusive när det gäller asyl, vilket framför allt innebär att enbart en irreguljär gränspassage inte ska betraktas som en grund för fängslande.

42.

Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att samarbeta med tredjeländer i kampen mot människohandel och människosmuggling, så att nätverken kan angripas i ett så tidigt skede som möjligt. Parlamentet understryker i detta sammanhang att man måste stärka det rättsliga samarbetet och polissamarbetet med dessa länder för att identifiera och upplösa nätverken. Parlamentet påminner dessutom om att man måste stärka dessa länders förmåga, så att de effektivt kan lagföra och straffa de ansvariga. Parlamentet ser därför gärna att samarbetet mellan EU, medlemsstaterna, Europol, Eurojust och berörda tredjeländer uppmuntras. Parlamentet bekräftar återigen att de åtgärder som vidtas mot människohandel inte bör inverka menligt på de rättigheter som tillkommer människohandelsoffer, migranter, flyktingar och personer i behov av internationellt skydd. Parlamentet kräver ett omedelbart stopp för frihetsberövanden av människohandelsoffer och barn.

43.

Europaparlamentet påpekar att nätverk för människohandel och människosmuggling använder internet fullt ut i sin kriminella verksamhet och att det därför är mycket viktigt att EU stärker sina åtgärder, särskilt inom Europol och EU-enheten för anmälan av innehåll på internet (IRU), och sitt samarbete med tredjeländer på detta område.

44.

Europaparlamentet påminner om att människohandelsnätverken kan använda lagliga migrationsvägar för att föra sina offer till Europa. De kriterier som tredjeländerna måste uppfylla innan ett avtal om viseringsliberalisering ingås med EU bör särskilt inkludera samarbete med ovannämnda tredjeländer när det gäller att bekämpa människohandel. Kommissionen uppmanas att, under förhandlingarna om dessa avtal, särskilt uppmärksamma detta problem liksom även problemet med bekämpning av smugglare.

45.

Europaparlamentet välkomnar inställningen att EU bör fastställa tydliga prioriteringar och mätbara mål för all gemensam politik och i synnerhet vid kontakter med tredjeländer. Parlamentet understryker att det bör delta i inrättandet av dessa tydliga mål. Parlamentet anser att yttre åtgärder från EU som baseras på en gemensam strategi kommer att vara det enda sättet för att säkra en starkare och mer effektiv politik. Parlamentet efterlyser enhetliga och samordnade insatser mellan EU och medlemsstaterna eftersom ensidiga initiativ, vare sig det rör sig om interna eller yttre förbindelser, kan underminera bärkraften hos och framgången för vår gemensamma politik och våra gemensamma intressen.

46.

Europaparlamentet efterlyser bättre skydd av EU:s yttre gränser för att hindra olagliga inresor till EU, bekämpa människosmuggling och förhindra förluster av människoliv till havs. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang inrättandet av den europeiska gräns- och kustbevakningen, som bygger på Frontex, eftersom detta kommer att bidra till en mer effektiv hantering av migration. Parlamentet betonar dock behovet av mer ekonomiskt och tekniskt stöd till gränsskydd för alla EU:s sydöstra medlemsstater, EU:s kandidatländer och andra partnerländer i regionen. Det är framför allt beklagligt att parlamentet inte utövar någon kontroll över den externa verksamheten i Europeiska gränsbevakningsbyrån, och parlamentet uppmanar i detta sammanhang byrån att systematiskt rapportera till parlamentet om genomförandet av sina samarbetsavtal och gemensamma insatser med tredjeländer och det civila samhället.

47.

Europaparlamentet framhåller att öppnandet av säkra och lagliga vägar för asylsökande och potentiella migranter skulle göra det möjligt för dem att använda formella inrese- och utresevägar, vilket således skulle slå undan benen för människohandlarnas och de tillhörande organiserade brottsnätverkens verksamhet. Parlamentet betonar att bristen på lagliga migrationsvägar ofta leder till ökade olagliga metoder för rörlighet, vilket i sin tur innebär ökad sårbarhet och risk för övergrepp under alla skeden i migrations- och flyktingprocessen. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ett akut, specifikt och konkret inrättande av organiserade, säkra och lagliga vägar in i hela EU genom bl.a. effektivare arrangemang för familjeåterföreningar och vidarebosättningsprogram. Medlemsstaterna uppmanas återigen att tillvarata alla befintliga möjligheter att utfärda humanitära visum, särskilt för utsatta personer och i synnerhet ensamkommande barn, vid unionens ambassader och konsulat i ursprungs- eller transitländer. Parlamentet begär att det gemensamma europeiska asylsystemet också ska möjliggöra att ansökningar om asyl, liksom behandlingen av asylansökningar, kan äga rum utanför EU eller vid EU:s yttre gränser. Parlamentet efterlyser EU-stöd till upprättandet av humanitära korridorer vid hanteringen av allvarliga flykting- och tvångsförflyttningskriser, i syfte att ge humanitärt bistånd och se till att flyktingarnas mest grundläggande behov täcks och deras mänskliga rättigheter respekteras. Parlamentet noterar kommissionens förslag om inrättande av en unionsram för vidarebosättning men begär att arbetet ska fortsätta på EU-nivå när det gäller att skapa och stärka lagliga vägar som skulle kunna vara ett komplement till vidarebosättning.

48.

Europaparlamentet noterar den nya partnerskapsramen med tredjeländer som ett tecken på konkreta politiska åtgärder, särskilt eftersom den med sin tvådelade strategi syftar till att inkludera mål på kort sikt, såsom att rädda liv i Medelhavet och öka andelen återvändande till ursprungs- och transitländer, liksom även mål på lång sikt, såsom att ta itu med de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och tvångsförflyttning genom stärkt EU-stöd till tredjeländer för kapacitetsuppbyggnad och genom att förbättra deras politiska, sociala och ekonomiska situation. Parlamentet betonar att framgångarna för strategin enligt meddelandet från juni 2016 är beroende av EU:s förmåga att erbjuda tredjeländer som är transit- och ursprungsländer konkreta, gemensamt överenskomna incitament, och att det är oroande att det som erbjuds är relativt begränsat och huvudsakligen inriktat på gränsförvaltning eller system för stöd vid självmant återvändande, dvs. åtgärder som visserligen är nödvändiga och välkomna men som genomförs på kort sikt och bara utgör en del av det åtgärdspaket som krävs i en extremt komplex situation. Parlamentet understryker att den nya partnerskapsramen inte får bli den enda pelaren för EU:s migrationsåtgärder, och lyfter fram behovet att väga upp nämnda svarsåtgärder och komplettera dem med andra åtgärder, varvid man bör inrikta sig på utvecklingen av lokala ekonomier, utbildning och regional rörlighet samt högre skyddsnivåer i transit- och ursprungsländer.

49.

Europaparlamentet påminner om vikten av ett balanserat synsätt i den nya partnerskapsramen. Parlamentet varnar för det kvantitativa synsättet i den nya partnerskapsramen och de därmed sammanhängande ”migrationspakterna”, där ”mätbara ökningar av antalet återvändande” betraktas som EU:s centrala mål. Parlamentet påpekar att antalet återvändande tveklöst beror på typen av migrationsströmmar och situationerna i ursprungsländerna. Parlamentet betonar att de kortsiktiga målen med pakterna bör vara inriktade på hur man bäst hanterar de utmaningar som tredjeländer står inför, också genom att utveckla lagliga vägar för migration, vilket i sin tur kommer att leda till en minskning av både den irreguljära migrationen och antalet människor som dör i Medelhavet. Parlamentet efterlyser en ökning av de stipendier som finns tillgängliga för unga människor från tredjeländer. Parlamentet välkomnar att EU-program för återvändande och återintegrering stöder kapacitetsuppbyggnad och förbättring av migrationshantering i transit- och ursprungsländer. Parlamentet efterlyser en utvärdering av genomförandet av EU:s politik för återvändande. Parlamentet påpekar behovet av att tredjeländer uppfyller sina skyldigheter enligt återtagandeavtal.

50.

Europaparlamentet betonar behovet av att bygga upp nära partnerskap med EU-kandidatländer och möjliga kandidatländer på västra Balkan om frågor rörande migration samt att tillhandahålla nödvändigt stöd och samarbete vad gäller hantering av migrationsflöden i regionen.

51.

Europaparlamentet efterlyser partnerskap för rörlighet och avtal för cirkulär migration i syfte att underlätta tredjelandsmedborgares rörelser mellan sina länder och EU och upprätthålla den socioekonomiska utvecklingen hos båda parter.

52.

I samband med EU:s fortbildningsverksamhet och utbytet av bästa praxis med tredjeländer är det enligt Europaparlamentet viktigt att EU fokuserar på relevant lagstiftning och praxis inom EU och på internationell nivå, särskilt när det gäller grundläggande rättigheter, tillgång till internationellt skydd, sök- och räddningsinsatser samt bättre identifiering av och stöd till utsatta personer. Parlamentet anser att detta framför allt gäller fortbildning om gränsförvaltning, som i enlighet med internationell rätt aldrig bör användas som ett instrument för att hindra personer från att lämna sitt land.

53.

Europaparlamentet manar till största möjliga vaksamhet när det gäller behandlingen av de migranter som skickas tillbaka till sitt ursprungsland eller till ett tredjeland. Alla dialoger om återvändande och återtagande, särskilt när det gäller återtagandeavtal, bör systematiskt ta itu med frågan om hur migranterna ska kunna återvända och återintegreras på ett säkert sätt. Parlamentet understryker att de måste åtnjuta full säkerhet och skydd mot förnedrande och omänsklig behandling, bland annat i förvarsenheter, och att EU måste stödja program för återintegrering. Parlamentet påminner om att inga människor får skickas tillbaka eller återsändas med tvång till länder där deras liv hotas eller där deras frihet kan komma att inskränkas på grund av deras ursprung, religion, nationalitet, tillhörighet till viss samhällsgrupp eller politiska åskådning eller där de riskerar att utsättas för tortyr, förnedrande behandling och, mer generellt, människorättskränkningar. Kollektiva utvisningar och avvisningar är förbjudna enligt internationell rätt.

54.

Europaparlamentet uppmuntrar de ansvariga för utrikes- och utvecklingspolitiken att i samband med återsändande se till att de personer som återsänds garanteras en korrekt behandling och respekt för sin personliga integritet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att ta fram kompletteringsprogram för att se till att det i ursprungsländerna genomförs konkreta hjälpprogram som omfattar både yrkesmässiga utbildningsåtgärder, program för uppbyggnad av näringslivsstrukturer, däribland nystartade företag och småföretag, och yrkesmässiga och akademiska utbytesprogram med EU-medlemsstater.

55.

Europaparlamentet understryker att det i partnerskapsavtal såsom partnerskap för rörlighet bör säkerställas att migranter säkert kan tas emot i transit- och ursprungsländer, på ett sätt varigenom deras grundläggande rättigheter helt och hållet respekteras. Parlamentet betonar att det utövar ett tydligt inflytande över EU:s avtal om återtagande och rörlighet enligt vad som anges i Lissabonfördraget (artikel 79.3 i EUF-fördraget), och framhåller specifikt att parlamentet måste ge sitt godkännande innan associeringsavtal eller liknande avtal ingås (artikel 218.6 v i EUF-fördraget) samt att det omedelbart och fullständigt ska informeras i alla skeden av förfarandet (artikel 218.10 i EUF-fördraget).

56.

Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt i resolutionen av den 12 april 2016, där man ville att EU:s återtagandeavtal ska prioriteras framför de bilaterala avtal som medlemsstaterna ingår med tredjeländer. Parlamentet påminner om att det nyligen utarbetats ett nytt europeiskt dokument om återvändande, och framhåller att dess erkännande bör uppmuntras systematiskt i alla nya återtagandeavtal.

57.

Europaparlamentet välkomnar de högnivådialoger som förts av vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen, och i vissa fall av medlemsstater på hela EU:s vägnar, som en god och ändamålsenlig metod som främjar samordning. Parlamentet betonar att kommissionen och utrikestjänsten bör sörja för samordning. Kommissionen och utrikestjänsten uppmanas att regelbundet informera parlamentet om dessa dialoger och rapportera om det exakta operativa genomförandet av Rabat- och Khartoumprocesserna och de prioriterade initiativ som man enades om vid toppmötet i Valletta. Parlamentet upprepar att ömsesidigt ansvarstagande för de partnerskap som upprättats mellan EU och tredjeländer är ett grundläggande villkor för att unionens migrationspolitik ska fungera. Parlamentet beklagar att de paket avsedda för prioriterade länder inom den nya partnerskapsramen som utarbetats av kommissionen, utrikestjänsten och medlemsstaterna inte har vare sig presenterats, diskuterats eller godkänts av unionsmedborgarnas folkvalda. Parlamentet fördömer bristen på öppenhet och begär att parlamentet involveras i utarbetandet av migrationspakterna och granskningen av genomförandet av desamma. Härvid måste fullständig respekt för mänskliga rättigheter, internationell humanitär rätt och åtaganden om utveckling enligt EU-fördraget säkerställas.

58.

Europaparlamentet konstaterar att målen i 2030-agendan för hållbar utveckling kan uppnås endast om EU och partnerländerna integrerar en välkontrollerad migrationsdynamik i sina respektive strategier för hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen och utrikestjänsten att hjälpa transitländer upprätta integrationsstrategier för migranter och asylsystem med en hög skyddsstandard.

59.

Europaparlamentet understryker att EU:s bistånd och samarbete måste vara anpassat för att åstadkomma utveckling och tillväxt i tredjeländer – och därigenom även främja tillväxt inom EU – och minska och på sikt utrota fattigdomen i enlighet med artikel 208 i EUF-fördraget. EU:s bistånd och samarbete ska däremot inte vara anpassat för att uppmuntra tredjeländer till samarbete om återtagande av irreguljära migranter. Inte heller ska det vara anpassat för att med tvångsmedel avskräcka människor från att flytta eller att stoppa flödena till Europa. Parlamentet påminner om att både biståndsgivare och regeringar i länder som tar emot bistånd måste arbeta med att göra biståndet mer effektivt. Parlamentet konstaterar att migrationsflöden är en internationell realitet och inte bör komma att utgöra en indikator på resultatet av EU:s externa migrationspolitik, och att avtal med tredjeländer ska styras av långsiktiga mål och genom upprättande av hållbara partnerskap samt respekt för mänskliga rättigheter.

60.

Europaparlamentet understryker vikten av att konsultera det civila samhället inom ramen för all extern politik i EU genom att särskilt uppmärksamma fullt deltagande, öppenhet och adekvat informationsspridning när det gäller alla politiska åtgärder och processer på migrationsområdet.

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föra ett nära samarbete med icke-statliga organisationer och experter som är verksamma i de asylsökandes ursprungsländer i syfte att kartlägga de bästa möjliga sätten att hjälpa enskilda och samhällsgrupper som befinner sig i de mest utsatta situationerna. Kommissionen uppmanas att engagera icke-statliga organisationer och experter i de asylsökandes ursprungsländer i syfte att komma fram till vilka mekanismer och verktyg som fungerar bäst inom konfliktförebyggande.

62.

Europaparlamentet betonar att kommissionen – i syfte att undvika dubbelarbete, maximera globalt bistånds inverkan och effektivitet och säkerställa att huvudfokus riktas på utveckling – bör upprätthålla en stark dialog med lokala och internationella icke-statliga organisationer, det civila samhället och lokal förvaltning i partnerländer samt med FN om utformningen, genomförandet och utvärderingen av politiken rörande migration, tvångsförflyttning och flyktingar.

63.

Europaparlamentet fäster uppmärksamhet vid avsikten att se över programdokument för utvecklingssamarbete i syfte få gjort vad som krävs med avseende på de nya migrationspakterna. Parlamentet betonar att denna översyn behöver göras i linje med principerna för biståndseffektivitet och i dialog med partnerländer, europeiska och lokala organisationer i det civila samhället samt den privata sektorn. Parlamentet begär att det involveras fullt ut i alla skeden av översynen, inbegripet delen avseende programdokument inom ramen för Europeiska utvecklingsfonden (EUF). Medlemsstaterna uppmanas att se över sitt utvecklingsbistånd i linje med åtagandet om 0,7 procent av BNI, i syfte att uppnå målen för hållbar utveckling.

64.

Europaparlamentet efterlyser en balanserad diskussion mellan EU och dess externa partner. Parlamentet rekommenderar att EU och dess medlemsstater åtar sig att erbjuda ökade lagliga migrationsmöjligheter till EU, vare sig det handlar om att söka skydd, sker i arbets- eller utbildningssyfte, eller rör familjeåterförening.

65.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att främja snabbare, billigare och säkrare överföring av migranters penningöverföringar i både i sändnings- och mottagningslandet, inbegripet genom en minskning av överföringskostnader enligt vad som föreskrivs i New York-deklarationen om flyktingar och migranter av den 19 september 2016.

66.

Europaparlamentet är ytterst oroat över den fortgående konflikten i Syrien, där våld mot civilbefolkningen, attacker mot civil infrastruktur och sjukhus och överträdelser av internationell humanitär rätt under de senaste fem åren har lett till att hälften av landets befolkning tvångsförflyttats. EU och medlemsstaterna uppmanas att förbättra medlen avseende konfliktförebyggande och krishantering och att spela en större roll i konfliktlösningen i EU:s närområde, särskilt i konflikten i Syrien. Parlamentet uttrycker sitt fulla stöd för Syriens grannländer, som fortsatt visar prov på extraordinär solidaritet när de hyser miljontals flyktingar trots sina begränsade resurser. Parlamentet påminner om att en stor del av dessa flyktingar fortsätter att leva under undermåliga förhållanden med begränsad eller obefintlig tillgång till rättsligt erkännande, hälsovårds- eller utbildningssystem eller arbetsmarknader. Parlamentet är djupt oroat över ödet och den humanitära situationen för de 75 000 människor som är fast vid den jordanska gränsen i det informella lägret i Rukban. EU och dess medlemsstater uppmanas att fortsätta och utöka sitt samarbete och sin dialog med Libanon och Jordanien och att utöka sitt ekonomiska stöd genom både internationella organisationer och europeiska kanaler, såväl som med andra tredjeländer som utgör värdländer för att säkerställa, för det första, att flyktingbefolkningar kan åtnjuta anständiga levnadsvillkor, få tillgång till grundläggande tjänster och beviljas rättigheter för fri rörlighet och arbetsmöjligheter samt, för det andra, att medel når sina slutmål. Parlamentet betonar att detta bör kopplas till bistånd till värdsamhällena för att stärka deras ekonomiska återhämtning.

67.

Europaparlamentet konstaterar att efter genomförandet av det politiska avtal som ingicks av medlemsstaterna och Turkiet den 18 mars 2016 har antalet människor som kommer fram till medlemsstater som ligger i frontlinjen minskat. Parlamentet understryker de farhågor om detta politiska avtal som yttrats offentligt av internationella humanitära organisationer, i synnerhet med avseende på respekten för internationell rätt och mänskliga rättigheter. Parlamentet är bekymrat över situationen i Turkiet och de konsekvenser den kan få för bedömningen av huruvida landet är säkert eller inte. Parlamentet betonar att viseringsliberalisering för Turkiet inte får uppfattas som en belöning för samarbete med EU på migrationsområdet utan som ett resultat av strikt uppfyllande av alla de riktmärken som upprättats av EU. Parlamentet varnar för kopiering av denna modell i andra länder eftersom det är nödvändigt att beakta varje lands och regions egna särdrag.

68.

Europaparlamentet är oerhört oroat över människorättssituationen i Turkiet, där grundläggande rättigheter såsom yttrande- eller mötesfriheten ständigt kränks, där befolkningen i landets sydöstra del angrips av sin egen regering, där mer än 30 000 offentliganställda har avskedats av politiska skäl samt där mer än 130 mediekanaler har stängts ned av myndigheterna.

69.

Europaparlamentet beklagar bristen på samråd och öppenhet vid formuleringen av den nyligen undertecknade gemensamma vägen framåt för migrationsfrågor mellan Afghanistan och EU som huvudsakligen är inriktad på återtagande och som innefattar obegränsat återvändande av afghanska medborgare, både på frivillig och ofrivillig basis. Parlamentet är oroat över de möjliga följderna för afghanska asylsökande, som 2016 utgjorde den näst största nationella gruppen i EU som ansökte om asyl. Parlamentet påminner om att återvändanden endast kan ske efter vederbörlig hänsyn till varje enskilt fall, med fullständig respekt för deras rättigheter, och uppmanar EU och medlemsstaterna att anslå tillräckliga medel för att påskynda nuvarande administrativa och rättsliga förfaranden.

70.

Europaparlamentet beklagar djupt att EU och dess medlemsstater, inom ramen för EU:s politiska ram för migration och svarsåtgärd på flyktingflöden, har valt att ingå avtal med tredjeländer som undviker den parlamentariska granskning som hör samman med gemenskapsmetoden. Kommissionen uppmanas att åtminstone två gånger om året inbegripa en utvärderingsmekanism för alla politiska deklarationer som tecknas med tredjeländer i syfte att bedöma huruvida dessa avtal ska fortsätta gälla eller ingås. Parlamentet betonar behovet av att inbegripa skydd för mänskliga rättigheter i alla avtal som ingås inom ramen för migrations- och flyktingpolitik.

71.

Europaparlamentet betonar att EU:s politik gentemot Afrika är central för stabilitet och utveckling under de kommande åren och årtiondena. Parlamentet anser att den rad länder som sträcker sig genom Sahelregionen och Afrikas horn, såväl som de instabila områdena norrut och söderut därifrån, bör förbli i EU:s fokus. Parlamentet belyser kopplingen mellan utveckling, säkerhet och migration och efterlyser närmare samarbete inom konfliktförebyggande och konflikthantering, såväl som inom hantering av de bakomliggande orsakerna till destabilisering, tvångsförflyttning och irreguljär migration, främjande av motståndskraft, ekonomiska och lika möjligheter samt förhindrande av kränkningar av mänskliga rättigheter. Parlamentet anser att EU ska spela en större roll i stabiliseringen av Libyen, även som ett medel för att stoppa de pågående kränkningar av mänskliga rättigheter som drabbar libyer, flyktingar och migranter.

Lämpliga medel för åtgärder

72.

Europaparlamentet erkänner kommissionens förslag om en ny och ambitiös extern investeringsplan för att mobilisera investeringar i EU:s grannländer och i tredjeländer under utveckling förutsatt att planen genomförs med full insyn och att investeringarna hjälper till att förbättra förhållandena i mottagarländerna och motverkar korruption och dåligt styre. Parlamentet konstaterar att den föreslagna Europeiska fonden för hållbar utveckling delvis kommer att finansieras genom anslag från Europeiska utvecklingsfonden (EUF), instrumentet för utvecklingssamarbete och det europeiska grannskapsinstrumentet, vilket utgör användning av utvecklingsmedel för att främja investeringar i den privata sektorn. Parlamentet anser att åtgärder för att stödja den privata sektorn i tredjeländer samtidigt som man främjar en miljö präglad av goda styrelseformer och affärsmetoder inte bör presenteras som nya åtgärder och att de bör stärkas ytterligare. Kommissionen uppmanas att säkerställa konsekvens mellan externa finansieringsinstrument – t.ex. finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och EUF – och projekt i syfte att inrikta EU:s bistånd på prioriterade områden och undvika en fragmentering av medlen och ansträngningarna. Parlamentet betonar att det krävs systematisk additionalitet, både när det gäller valet av politik man stöder och det ekonomiska genomförandet av den.

73.

Europaparlamentet understryker att de 3,35 miljarder euro som öronmärkts för den nya Europeiska fonden för hållbar utveckling som en del av den externa investeringsplanen motsvarar mer än 5 procent av de sammanlagda medel som finns tillgängliga för EUF, finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och europeiska grannskapsinstrumentet inom ramen för den fleråriga budgetramen. Parlamentet uppmanar kommissionen att lämna mer detaljer om denna uppskattning och den förväntade effekten, och att ange hur den kan förvänta sig att medlemsstater, andra bidragsgivare och privata partner ska bidra med upp till 44 miljarder euro till den, när vissa medlemsstater ännu inte har bidragit till de befintliga förvaltningsfonderna.

74.

Europaparlamentet rekommenderar att tillräckliga resurser anslås för åtgärder som skräddarsytts för den tid som flyktingar och internflyktingar tillbringar i tillfälliga skyddsarrangemang, vilket måste vara en period full av möjligheter för utveckling och utbildning för alla generationer med utbildning för barn, yrkesutbildning för unga vuxna och arbetstillfällen för vuxna. Parlamentet anser att detta kommer att säkerställa att när det blir möjligt för dem att återvända hem, kommer dessa människor att vara ”pånyttfödda” och kunna ge sina länder ny kraft, i stället för att ha brutits ner av år av väntan utan verkliga framtidsutsikter.

75.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till revidering av den fleråriga budgetramen, särskilt när det gäller att förse EU-budgeten med mer omfattande krishanteringsinstrument. Parlamentet förväntar sig att den föreslagna revideringen av de finansiella reglerna kommer att förstärka ansvarsskyldigheten och den sunda finansiella förvaltningen. Parlamentet understryker att hanteringen av grundorsakerna till migrationsflödena även omfattar stöd till tredjeländers kapacitetsuppbyggnad.

76.

Europaparlamentet understryker att EU bör se till att unionen har de medel som krävs för att nå sina mål och genomföra sin politik (artikel 311 i EUF-fördraget), eftersom EU utan tillräcklig finansiering inte kan utöva den funktion som unionen förväntas ha, och inte heller kan tillgodose unionsmedborgarnas förväntningar. Parlamentet framhåller de mänskliga, politiska och ekonomiska kostnader som uteblivna åtgärder medför. Halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen – eller senast förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram – utgör ett tillfälle som måste utnyttjas när det gäller att se över de externa instrumenten med anknytning till migration, och även öka EU:s budget så att den gör det möjligt att avskaffa ad hoc-instrumenten och återupprätta budgetens enhet. Parlamentet betonar starkt behovet av att parlamentet ges en betydande tillsynsroll även inom detta område. Parlamentet beklagar djupt att kommissionen inte föreslog att öka budgetmedlen för externa åtgärder – en budgetpost som redan var förhållandevis liten – utan i stället riktar om utvecklingsinstrument till migrationen och på så sätt avviker från andra prioriteringar.

77.

Europaparlamentet konstaterar att en ändring av fokuseringen för EU:s externa finansieringsinstrument i riktning mot säkerhet, fredsskapande verksamhet och konfliktlösning, migration och gränsförvaltning skapar nya utmaningar i fråga om dessa instruments ursprungliga mål och principer.

78.

Europaparlamentet understryker att hantering av nya och ständiga katastrofer och sårbarheter erfordrar en långsiktig förutsägbar investering och efterlevnad av den nya agendan för hållbar utveckling, huvudsakligen genom främjande av gemensam riskbedömning, planering och finansiering mellan aktörer som är verksamma inom det humanitära området, utveckling, fredsbyggande och klimatförändringar.

79.

Europaparlamentet anser att upprätthållandet av rättsstatsprincipen och kampen mot korruption måste vara en central programpunkt i EU:s åtgärder i ursprungsländer. Parlamentet understryker betydelsen av att riktiga kontroller av användningen av finansiering för tredjeländer utförs för att säkerställa att finansieringen används för det avsedda ändamålet.

80.

Europaparlamentet konstaterar att inrättande av förvaltningsfonder och finansieringsinstrument av ad hoc-karaktär visserligen bidrar till att samla resurser och åstadkomma snabbhet och flexibilitet i EU:s åtgärder men samtidigt också kan äventyra principerna för utvecklingseffektivitet och undergräva såväl budgetens enhet som parlamentets budgetbefogenheter. Parlamentet vill därför att det ges en större tillsynsfunktion för användningen av dessa instrument, även genom – men inte begränsat till – att ingå i styrkommittéerna. Parlamentet påminner om att förvaltningsfonders ändamålsenlighet i mycket stor utsträckning är beroende av medlemsstaternas beredskap att bidra och deras fulla deltagande. Parlamentet kräver att Europaparlamentet ska kunna utöva kontroll över dessa instrument och att riktlinjer utarbetas för att införliva dem i EU-budgeten och i unionens befogenheter.

81.

Europaparlamentet påpekar att förvaltningsfonden för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer, som inrättades vid toppmötet i Valletta, skulle ha beviljats 3,6 miljarder euro. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att frigöra ett belopp som motsvarar de 1,8 miljarder euro som kommissionen har frigjort.

82.

Europaparlamentet efterlyser att förvaltningsfonderna följer samma regler och bestämmelser som gäller för EU:s traditionella finansieringsinstrument med avseende på öppenhet, lika behandling av partner samt möjlighet att tillhandahålla förutsägbar finansiering till partner i tid.

83.

Europaparlamentet uttrycker oro över att det i EU:s budgetförslag för 2017 planeras en utökning av hanteringen av migrationsflöden eller interna säkerhetsinitiativ på bekostnad av EU:s sammanhållningsfonder och insatser i världen.

84.

Europaparlamentet uppmanar EU att noggrant och systematiskt utvärdera inverkan av de insatser, till vilka medel anslagits, rörande migration, tvångsförflyttning och flyktingar baserat på tillhandahållande av humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd av god kvalitet.

85.

Europaparlamentet betonar att riktat stöd som baseras på den lokala situationen är centralt för en effektiv och resultatorienterad politik och att sådant stöd bör förhandlas fram med tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram tydliga och mätbara mål som ska genomföras inom ramen för finansieringsinstrumenten, inbegripet förvaltningsfonderna, på ett enhetligt och samordnat sätt.

86.

Europaparlamentet välkomnar användningen av uppdrag inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP), såsom Eucap Sahel Niger och insatsen Eunavfor MED Sophia, som bör stärkas ytterligare som ett sätt att skydda EU:s yttre gränser och förhindra människohandel och smuggling av migranter. Parlamentet stöder samarbete med Nato- och EU-initiativ såsom Europols gemensamma operativa grupp Mare, när det gäller att samla in underrättelseuppgifter och bekämpa smugglare, samtidigt som det understryker att den globala rörligheten inte bör ses som ett hot utan som en möjlighet. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att det måste vara av avgörande betydelse vid alla dessa insatser att rädda människoliv till havs och säkerställa migranters rättigheter. Parlamentet rekommenderar användning av verktyg för tidig varning inom den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (prognoser), medling och konfliktlösning, samtidigt som det betonar vikten av att inleda planeringsarbete för hållbara lösningar snarast möjligt i konfliktsituationer.

87.

Europaparlamentet påminner om FN:s och EU:s strategiska partnerskap för fredsbevarande verksamhet och krishantering och dess prioriteringar för 2015–2018 som man enades om i mars 2015. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta arbetet för att ta hänsyn till andra organisationers och länders centrala roll och underlätta medlemsstaternas bidrag. Parlamentet beklagar djupt att endast 11 av de 28 EU-länderna gjorde utfästelser vid ledarnas toppmöte om fredsbevarande den 28 september 2015. EU:s medlemsstater uppmanas att betydligt öka sina militära och polisiära bidrag till FN:s fredsbevarande uppdrag.

88.

Europaparlamentet välkomnar och stöder Europeiska investeringsbankens initiativ till att upprätthålla ekonomisk motståndskraft i EU:s södra grannskap och på västra Balkan genom projekt som leder till skapande av arbetstillfällen, ekonomisk motståndskraft samt fattigdomsminskning i linje med Europeiska unionens utrikespolitik.

89.

Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen och utrikestjänsten att så snart som möjligt tillhandahålla parlamentet och allmänheten en detaljerad översikt av de olika finansieringsinstrumenten och programmen – och av på vilka sätt de är kompatibla med medlemsstaternas program – i de 16 prioriterade länder (6) med vilka EU för högnivådialoger om migration, samt enligt den övergripande strategin för migration och rörlighet. Parlamentet är djupt oroat över att det bland de prioriterade länderna finns förtryckarregimer som själva utgör den främsta orsaken till att flyktingar flyr från sina länder. Parlamentet påminner om att den övergripande strategin för migration och rörlighet fortsatt är grundstommen i EU:s externa migrations- och asylpolitik, men konstaterar att politiska initiativ under senare tid har hänvisat till den bara i begränsad omfattning, och efterlyser därför ett klargörande av nämnda strategis relevans under rådande omständigheter, såväl som en översyn av densamma i linje med rekommendationerna från IOM.

90.

Europaparlamentet välkomnar utplaceringen av europeiska sambandsmän för migration i prioriterade länder som ett första steg för att stärka EU:s samarbete med tredjeländer på migrationsområdet. Parlamentet rekommenderar förstärkningar av den personal som arbetar med rättsliga och inrikes frågor vid EU-delegationer med ett tydligt mandat att utveckla samordningen inom medlemsstaterna.

91.

Europaparlamentet understryker behovet av ett decentraliserat tillvägagångssätt snarare att fortsätta med ett centraliserat tillvägagångssätt från Bryssel, genom att på ett bättre sätt utnyttja EU-delegationer, som på mycket kort tid har blivit ett mycket värdefullt verktyg, och genom att tillämpa en större flexibilitet och kortare programperioder, i synnerhet för riskländer. Parlamentet ser gärna att det utses regionala samordnare med förmåga att föra fram utveckling och samarbete samt yttre förbindelser för att säkerställa ett enhetligt tillvägagångssätt som baseras på den lokala situationen på plats.

92.

Europaparlamentet rekommenderar, med stöd från EU, främjandet av informationskampanjer i tredjeländer för att informera medborgare om deras rättigheter och skyldigheter vad gäller rörlighet samt att varna dem för de risker som de skulle kunna utsättas för under sin resa – i synnerhet med avseende på smugglare och människohandlare – i syfte att hjälpa dem att fatta de mest välgrundade besluten.

93.

Europaparlamentet begär att programmen för partnersamverkan och insatser inom ramen för Taiex används på ett bättre sätt, inte enbart för utbyte av bästa praxis och utbildning, utan också för utveckling och samarbete med särskild tonvikt på länder som står under tryck.

o o

94.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och regeringarna i de 16 prioriterade länder som fastställts i den nya partnerskapsramen med tredjeländer enligt den europeiska migrationsagendan samt organisationer i det civila samhället som företräder och arbetar med migranter och flyktingar.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0272.

(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0073.

(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0102.

(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0337.

(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0404.

(6) Etiopien, Eritrea, Mali, Niger, Nigeria, Senegal, Somalia, Sudan, Ghana, Elfenbenskusten, Algeriet, Marocko, Tunisien, Afghanistan, Bangladesh och Pakistan.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/56

P8_TA(2017)0125

Ryssland, gripandet av Aleksej Navalnyj och andra oppositionella

Europaparlamentets resolution av den 6 april 2017 Ryssland, gripandet av Aleksej Navalnyj och andra oppositionella (2017/2646(RSP))

(2018/C 298/07)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av sina tidigare betänkanden och resolutioner om Ryssland, särskilt resolutionerna av den 23 oktober 2012 (1), av den 13 juni 2013 om rättsstatsprincipen i Ryssland (2) och av den 13 mars 2014 om Ryssland: domarna mot demonstranter som deltog i händelserna på Bolotnajatorget (3), sin rekommendation av den 2 april 2014 samt sina resolutioner av den 23 oktober 2014 om upplösning av den icke-statliga organisationen Memorial (vinnare av Sacharovpriset 2009) i Ryssland (4), av den 15 januari 2015 om Ryssland, särskilt fallet Aleksej Navalnyj (5), av den 12 mars 2015 om mordet på den ryske oppositionsledaren Boris Nemtsov och den demokratiska situationen i Ryssland (6) och av den 24 november 2016 om fallet Ildar Dadin, samvetsfånge i Ryssland (7),

—

med beaktande av den ryska konstitutionen, särskilt artikel 29, som skyddar yttrandefriheten, och artikel 31, som inbegriper rätten till fredliga sammankomster, samt internationella skyldigheter på människorättsområdet som Ryssland har förbundit sig att fullgöra som medlem av Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) och FN,

—	med beaktande av partnerskapet för modernisering, som inleddes 2010 i Rostov-na-Donu, och de ryska ledarnas åtagande om att låta rättsstatsprincipen utgöra grunden för moderniseringen av Ryssland,

—

med beaktande av artikel 5 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och artikel 7 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som båda föreskriver att ingen får utsättas för tortyr eller grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning och som Ryssland är part i,

—	med beaktande av FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna, som antogs av FN:s generalförsamling den 9 december 1998,

—	med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 16 mars 2017 om ukrainska politiska fångar i Ryssland och situationen i Krim (8),

—	med beaktande av den sjätte återkommande utvärderingen av Ryska federationen, som behandlades av FN:s råd för mänskliga rättigheter vid dess 3 136:e och 3 137:e möten den 16 och 17 mars 2015,

—	med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Den 26 mars 2017 deltog mellan 33 000 och 93 000 människor i sammankomster, marscher och demonstrationer mot korruption i över 80 städer runt om i Ryssland. Över 2 000 demonstranter frihetsberövades av polis i ryska städer, däribland 1 000 i Moskva. Oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj frihetsberövades och ålades böter på 350 US-dollar för att ha organiserat förbjudna protester samt dömdes till 15 dagars fängelse. Protesterna anses ha varit de största sedan demonstrationerna mot Kreml 2011 och 2012.

Domen i Lenindomstolen i Kirov den 8 februari 2017 mot den ryske oppositionspolitikern Aleksej Navalnyj, anklagad för försök till förskingring, syftade till att tysta ännu en oberoende politisk röst i Ryssland. Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har slagit fast att Navalnyj förvägrades rätten till en rättvis rättegång då han 2013 stod åtalad på samma punkter.

Den ryska regeringen har inlett en brottsutredning mot oidentifierade personer som på internet manade till en demonstration i Moskva den 2 april 2017 med krav på premiärminister Dmitrij Medvedevs avgång, slut på de ryska militära insatserna i Ukraina och Syrien, frigivande av Navalnyj och skadestånd till aktivister som frihetsberövades under en protest i Moskva den 26 mars 2017. Den 2 april 2017 greps minst 31 människor under oppositionsprotester i Moskva och hölls därefter frihetsberövade för ”brott mot den allmänna ordningen”.

Som fullvärdig medlem av Europarådet och signatärstat till FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och FN-konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning har Ryssland förbundit sig att följa principerna om demokrati, rättsstatlighet och respekt för grundläggande friheter och mänskliga rättigheter. Europeiska unionen har vid upprepade tillfällen erbjudit extra stöd och experthjälp för att hjälpa Ryssland att modernisera och leva upp till sin konstitutionella och rättsliga ordning, i enlighet med Europarådets normer.

E.	Utvecklingen i Ryssland ger anledning till oro när det gäller respekten för och skyddet av de mänskliga rättigheterna samt respekten för gemensamt överenskomna demokratiska och rättsstatliga principer. Ryssland har ratificerat 11 av de 18 internationella fördragen om mänskliga rättigheter.

F.	Den ryska strafflagen har ändrats och en ny artikel 212.1 har införts, enligt vilken en person kan åtalas för brott mot lagen om offentliga sammankomster, trots att denna ändring begränsar yttrande- och mötesfriheten.

G.	Enligt Memorials människorättscentrum har antalet politiska fångar i landet ökat kraftigt de senaste åren och uppgick 2016 till sammanlagt 102 personer.

Europaparlamentet fördömer de polisinsatser i Ryssland som syftade till att förhindra och skingra fredliga demonstrationer mot korruption och vid vilka hundratals medborgare frihetsberövades, däribland Aleksej Navalnyj, vars organisation tog initiativ till demonstrationerna.

Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att omedelbart frige och dra tillbaka anklagelserna mot Aleksej Navalnyj och alla andra fredliga demonstranter, journalister och aktivister som frihetsberövades vid sammankomsterna mot korruption i Moskva och ett antal andra ryska städer den 26 mars och 2 april 2017. Parlamentet framhåller att de ryska myndigheterna bär det fulla ansvaret för de frihetsberövades säkerhet och välbefinnande.

Europaparlamentet framhåller att de utfärdade domarna är politiskt motiverade, och uppmanar med kraft det ryska rättsväsendet att visa att det är fritt från politisk inblandning. Parlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att sätta stopp för trakasserierna mot journalister, politiska motståndare, politiska aktivister och aktivister från det civila samhället, att fullt ut respektera internationella skyldigheter på människorättsområdet och att garantera medie- och mötesfriheten.

Europaparlamentet noterar det stora deltagandet i de omfattande protesterna mot korruption över hela Ryssland söndagen den 26 mars 2017, särskilt den starka mobiliseringen av unga som samlades i protest mot korruptionen och det alltmer auktoritära styret i Ryssland. Parlamentet välkomnar detta engagemang och ser det som ett hoppfullt tecken på ett ökat intresse för offentliga och politiska angelägenheter.

Europaparlamentet uttrycker stark oro över att frihetsberövandet av Aleksej Navalnyj är ett exempel på hur de ryska myndigheterna använder lagen om offentliga sammankomster som ett sätt att snabbt fängsla fredliga demonstranter och därefter begå systematiska övergrepp.

Europaparlamentet fördömer de konstanta försöken att tysta Aleksej Navalnyj och uttrycker stöd för de insatser hans organisation gör för att öka medvetandet om, och bekämpa, korruption i offentliga institutioner och bland politiska företrädare och innehavare av offentliga ämbeten. Parlamentet ser med stor oro på domstolsdomen från februari 2017, som i praktiken stänger ute Aleksej Navalnyj från den politiska arenan, ytterligare inskränker den politiska pluralismen i Ryssland och väcker allvarliga frågor om rättvisan i Rysslands demokratiska processer.

Europaparlamentet erinrar om att mötesfriheten är en rättighet, inte ett privilegium, och att denna rättighet tillsammans med rätten till åsikts- och yttrandefrihet och föreningsfrihet spelar en avgörande roll för att ett verkligt demokratiskt system ska kunna växa fram och existera. Parlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att fullt ut fullgöra sina internationella åtaganden, bland annat i Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE), att upprätthålla de grundläggande yttrande-, förenings- och mötesfriheterna, som är grundläggande rättigheter som står inskrivna i landets konstitution, och att utan dröjsmål frige de fredliga demonstranter som frihetsberövats.

Europaparlamentet uppmanar de ryska myndigheterna att sätta stopp för alla trakasserier, även inom rättsväsendet, mot politiska motståndare, journalister och människorättsförsvarare i Ryssland och att under alla omständigheter se till att de kan bedriva sin legitima verksamhet utan inblandning.

Europaparlamentet anser att flera rättegångar och rättsliga förfaranden mot oppositionsmedlemmar och icke-statliga organisationer de senaste åren väcker tvivel kring de ryska rättsliga institutionernas oberoende och opartiskhet. Parlamentet uppmanar med kraft de ryska rättsliga och brottsbekämpande myndigheterna att utföra sina uppgifter på ett opartiskt och oberoende sätt, utan politisk inblandning.

10.

Europaparlamentet framhåller att mötesfriheten i Ryssland garanteras genom artikel 31 i den ryska konstitutionen och genom Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, som Ryssland är part i, vilket innebär att de ryska myndigheterna är skyldiga att respektera den. Parlamentet uppmanar Ryssland att respektera principerna om rättsstaten, yttrandefriheten och mötesfriheten.

11.

Europaparlamentet erinrar om vikten av att Ryssland till fullo respekterar sina internationella rättsliga skyldigheter som medlem av Europarådet och OSSE samt de grundläggande mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen i enlighet med Europakonventionen och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

12.

Europaparlamentet uppmanar Ryssland att ändra lagstiftning som på ett otillbörligt sätt begränsar och kriminaliserar mötesfriheten. Parlamentet fördömer det faktum att Ryssland, genom ny lagstiftning från december 2015, även har gett sin författningsdomstol befogenhet att upphäva Europadomstolens domar.

13.

Europaparlamentet noterar korruptionsanklagelserna mot ledande ryska politiker. Parlamentet uppmanar kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att vidta systematiska åtgärder mot alla försök till penningtvätt eller olagliga tillgångar inom EU. Parlamentet instruerar även sin undersökningskommitté för Panamadokumenten att ägna ökad uppmärksamhet åt eventuella spår av misstänkta ryska penningflöden via EU-baserade banker.

14.

Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och medlemsstaterna att utforma en enhetlig politik gentemot Ryssland där medlemsstaterna och EU:s institutioner förbinder sig att skicka ett kraftfullt gemensamt budskap om de mänskliga rättigheternas roll i förhållandet mellan EU och Ryssland och om behovet av att upphöra med kraftåtgärderna mot yttrande-, mötes- och föreningsfriheten i Ryssland.

15.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och utrikestjänsten att se till att alla fall med personer som åtalats av politiska skäl tas upp vid överläggningarna om mänskliga rättigheter mellan EU och Ryssland när dessa återupptas och att Rysslands representanter i dessa överläggningar formellt uppmanas att ge ett svar i varje enskilt fall. Parlamentet uppmanar ordförandena för rådet och kommissionen samt vice ordföranden/den höga representanten att fortsätta att nära följa sådana fall, att ta upp dessa frågor i olika format och möten med Ryssland och att rapportera tillbaka till parlamentet om diskussioner med de ryska myndigheterna.

o o

16.

Europaparlamentet fördömer terroristattacken i Sankt Petersburg och uppmanar talmannen att uttrycka parlamentets djupa medkänsla och solidaritet med offren, deras anhöriga och det ryska folket.

o o

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet, Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa samt Rysslands president, regering och parlament.

(1) EUT C 68 E, 7.3.2014, s. 13.

(2) EUT C 65, 19.2.2016, s. 150.

(3) Antagna texter, P7_TA(2014)0253.

(4) EUT C 274, 27.7.2016, s. 21.

(5) EUT C 300, 18.8.2016, s. 2.

(6) EUT C 316, 30.8.2016, s. 126.

(7) Antagna texter, P8_TA(2016)0446.

(8) Antagna texter, P8_TA(2017)0087.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/60

P8_TA(2017)0126

Vitryssland

Europaparlamentets resolution av den 6 april 2017 om situationen i Vitryssland (2017/2647(RSP))

(2018/C 298/08)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner och rekommendationer om Vitryssland, inklusive om den europeiska grannskapspolitiken,

—

med beaktande av uttalandena av den 27 mars 2017 från ordföranden för parlamentets delegation för förbindelserna med Vitryssland, av den 17 mars 2017 från Europeiska utrikestjänstens talesperson, av den 14 och 28 mars 2017 från FN:s särskilda rapportör om situationen för de mänskliga rättigheterna i Vitryssland, av den 24 mars 2017 från OSSE:s parlamentariska församling, av den 17 och 26 mars 2017 från direktören för OSSE/ODIHR, av den 27 mars 2017 från OSSE:s parlamentariska församlings kommitté för de mänskliga rättigheterna och av den 29 mars 2017 från övervakningsorganet till skydd för människorättsförsvarare om den senaste tidens gripanden av fredliga demonstranter och olagliga frihetsberövanden i Vitryssland,

—	med beaktande av rådets slutsatser om Vitryssland, i synnerhet slutsatserna av den 15 februari 2016, enligt vilka de restriktiva åtgärderna mot 170 personer och tre vitryska företag upphävdes,

—

med beaktande av rådets beslut (Gusp) 2017/350 av den 27 februari 2017 (1), enligt vilket de restriktiva åtgärderna mot Vitryssland förlängdes till den 28 februari 2018; åtgärderna inbegriper ett vapenembargo såväl som frysning av tillgångar och reseförbud mot fyra personer som uppfördes på förteckningen i samband med de ouppklarade försvinnandena av två oppositionspolitiker, en affärsman och en journalist 1999 och 2000,

—

med beaktande av parlamentsvalet den 11 september 2016 och presidentvalet den 11 oktober 2015; med beaktande av de många förklaringarna från de vitryska myndigheterna om att vissa av OSSE/ODIHR:s rekommendationer efter presidentvalet 2015 skulle genomföras före parlamentsvalet 2016, och med beaktande av OSSE/ODIHR:s slutrapport av den 28 januari 2016 om presidentvalet i Vitryssland den 11 oktober 2015,

—	med beaktande av rapporten från Internationella federationen för mänskliga rättigheter (FIDH) och människorättsorganisationen ”Vjasna” om tvångsarbete och omfattande kränkningar av arbetstagares rättigheter i Vitryssland,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och FN:s deklaration om människorättsförsvarare, FN:s internationella konvention om medborgerliga och politiska rättigheter, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

—	med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Den vitryska regeringen har infört presidentdekret nr 3 om ”förebyggande av socialt beroende”, den så kallade ”skatten på socialt parasiterande”, som undertecknades av president Aleksandr Lukasjenko 2015 och började tillämpas i februari 2017 – detta dekret föreskriver sanktioner mot arbetslösa genom att ålägga dem en särskild skyldighet att finansiera offentliga utgifter. Dessa sanktioner kan vara allt ifrån en avgift på omkring 240 euro, vilket är ungefär två tredjedelar av en genomsnittlig månadsinkomst i Vitryssland, till tvångsarbete för personer som har arbetat mindre än 183 dagar på ett år. Dekretet fick omfattande kritik från allmänheten, aktivister och journalister.

Sedan den 17 februari och under hela mars 2017 har fredliga massdemonstrationer med tusentals människor hållits i ett dussintal städer i hela Vitryssland, trots påtryckningar från statliga medier och säkerhetsstyrkor, inklusive i närvaro av beväpnade medlemmar som skulle skingra demonstrationerna, i reaktion mot antagandet av presidentdekret nr 3, och mot byggnationen av ett företagscentrum nära Kurapaty, en minnesplats för Stalins offer.

Myndigheterna har reagerat våldsamt på dessa demonstrationer, särskilt den 25–26 mars 2017. Fredliga demonstrationer försökte gå utefter Minsks huvudgata på Frihetsdagen den 25 mars, men stoppades av en kedja av kravallpoliser. Säkerhetsstyrkorna har angripit demonstranterna och slagit kvinnor, underåriga och äldre. Hundratals demonstranter har gripits, inklusive vitryska och utländska journalister som rapporterade om händelserna. Minst 700 personer har frihetsberövats i Minsk, bland dem människor som var ofrivilliga åskådare.

Ett stort antal människorättsförsvarare greps när de observerade de fredliga demonstrationerna. Vid dagens slut den 27 mars 2017 hade enligt människorättsorganisationen ”Vjasna” totalt 177 personer fått rättsliga avgöranden om administrativa påföljder för sitt deltagande i demonstrationerna den 25 mars, av vilka 74 stycken resulterade i administrativt frihetsberövande och 93 stycken i böter. Fler än 100 medlemmar av oppositionen greps i förebyggande syfte före demonstrationerna.

27 personer, däribland Zmitser Dasjkevitj, en före detta politisk fånge och ledare av ”Young Front”-rörelsen, har gripits, anklagade för att ha planerat ett upplopp med grupper som tränats i Ukraina, Polen och Litauen. Det brott de anklagas för är belagt med fängelsestraff i upp till tre år. Kommittén för statens säkerhet (KGB) vägrar att lämna ut uppgifter om hur många som gripits i samband med det så kallade målet om massupplopp.

Mikalaj Statkevitj, en centralgestalt inom oppositionen och före detta presidentkandidat, som förväntades leda demonstrationen i Minsk, greps och hölls i förvar i en KGB-förvarsanläggning i tre dagar, utan någon information om var han fanns. Sergej Kulinitj och Sergei Kuntsevitj greps också. Uladzimir Njakljajeu, en välkänd vitrysk poet och presidentkandidat 2010 frihetsberövades också olagligt före demonstrationen den 25 mars 2017, och behövde till följd av detta uppsöka sjukhus på grund av sitt försämrade hälsotillstånd. Ett antal medborgaraktivister, däribland Pavel Sevjarinets, Vitali Rymashevski, Anatol Liabedzka och Juri Hubarevich, greps under mars månad 2017. Den 23 mars greps Ales Lahvinets, vice ordförande för Frihetsrörelsen, i Minsk. Omkring 60 människorättsobservatörer greps i förebyggande syfte.

Den 25 mars 2017 genomfördes en polisrazzia i människorättsorganisationen Vjasnas kontor i den vitryska huvudstaden, och minst 57 personer som observerade de pågående fredliga protesterna greps. Därförut greps andra människorättsförsvarare, såsom Oleg Voltjek, chef för människorättsorganisationen ”Juridisk hjälp för allmänheten”, och Anatoli Poplavni, medlem i människorättsorganisationen Vjasnas Gomel-avdelning, och dömdes till korta fängelsestraff. Leonid Sudalenka, medlem i Vjasna, greps också och dömdes för att ha lagt fram mer än 200 medborgarklagomål mot bestämmelserna i ovan nämnda presidentdekret nr 3.

Enligt Vitryska journalistförbundet har 120 fall av kränkningar av journalisters rättigheter registrerats. Internet stängdes ner i hela landet och journalister har påförts sanktioner för att ha följt händelserna eller dömts till fängelse efter anklagelser om huliganism eller om att inte ha följt polisens order. Vissa av dem väntar fortfarande på rättegång. Mer än 20 fall av trakasserier av Belsat TV-reportrar har registrerats sedan den 12 mars 2017, och den 31 mars 2017 gjorde polisen en razzia och genomsökning av Belsat TV-kontoret, och viss utrustning beslagtogs och avlägsnades.

I.	Dessa händelser är de allvarligaste som har inträffat sedan det hårda tillslaget mot demonstrationer 2010 och kan anses vara ett beklagligt bakslag. Denna nya våg av förtryck kommer exakt ett år efter EU:s beslut om att återuppta förbindelserna med Vitryssland.

J.	Vitryssland är medlem i OSSE och har gått med på att respektera rätten att delta i fredliga sammankomster och föreningsfriheten. De ovannämnda massgripandena, övervåldet mot demonstranter och de rapporterade razziorna mot organisationer i det civila samhället är tydliga brott mot dessa åtaganden.

K.	Vitryssland är det enda landet i Europa som fortfarande verkställer dödsstraff. Det första dödsstraffet under 2017 utdömdes den 17 mars 2017.

I februari 2016 hävde EU de flesta av de restriktiva åtgärderna gällande vitryska statstjänstemän och juridiska personer, som ett tecken på god vilja för att uppmuntra Vitryssland att förbättra situationen avseende mänskliga rättigheter, demokrati och rättsstaten. Rådet underströk den 15 februari 2016 i sina slutsatser om Vitryssland behovet att stärka samarbetet mellan EU och Vitryssland på ett antal ekonomi-, handels- och stödrelaterade områden, vilket skulle göra det möjligt för Vitryssland att ansöka om finansiering från EIB och EBRD.

M.	Den svåra ekonomiska situationen i Vitryssland ser ut att kunna förvärras ytterligare och viktiga sektorer befinner sig fortfarande i statlig ägo och omfattas av ett administrativt styr- och kontrollsystem. Vitrysslands beroende av Rysslands ekonomiska stöd ökar kontinuerligt.

N.	Ett av syftena med Vitrysslands deltagande i det östliga partnerskapet och dess parlamentariska gren Euronest är att intensifiera samarbetet mellan landet och EU. Det vitryska parlamentet har ingen officiell status i den parlamentariska församlingen Euronest.

Vitryssland ingår i Organisationen för fördraget för kollektiv säkerhet och deltar tillsammans med Ryssland i de gemensamma militärmanövrerna Zapad 2017, som omfattar scenarier med angrepp mot landets västra grannländer, bland annat med simulerad användning av kärnvapen, vilket kan inverka negativt på säkerheten och den nationella suveräniteten i Republiken Vitryssland och regionen.

EU stöder helhjärtat en stabil, demokratisk och blomstrande framtid för Vitryssland till gagn för befolkningen. Betydande förbättringar vad gäller yttrandefriheten och mediefriheten, respekt för vanliga medborgares och oppositionsaktivisters politiska rättigheter samt respekt för rättsstaten och de grundläggande rättigheterna är alla förutsättningar för bättre förbindelser mellan EU och Vitryssland.

Europaparlamentet fördömer de våldsamma attackerna mot fredliga demonstranter och repressalierna före och under demonstrationerna den 25 mars 2017. Parlamentet betonar att trots det internationella samfundets uppmaning till återhållsamhet agerade säkerhetstjänsterna urskillningslöst och olämpligt. Parlamentet uttrycker oro över den senaste utvecklingen i Vitryssland och framhåller att det finns ett klart behov av en bredare demokratiseringsprocess i landet.

Europaparlamentet fördömer de otillbörliga begränsningarna av rättigheten att hålla fredliga sammankomster, yttrandefriheten och föreningsfriheten, däribland för personer som uttrycker åsikter om sociala och andra offentliga frågor, och framför allt trakasserierna och frihetsberövandet av oberoende journalister och medlemmar av oppositionen, människorättsaktivister och övriga demonstranter.

Europaparlamentet uppmanar de vitryska myndigheterna att omedelbart och ovillkorligen frige och dra tillbaka alla anklagelser mot alla fredliga demonstranter, journalister, människorättsförsvarare, aktivister inom det civila samhället och oppositionella som har frihetsberövats i samband med den nuvarande vågen av demonstrationer. Parlamentet anser att förebyggande gripanden är totalt oacceptabla och uppmanar med kraft myndigheterna att omedelbart lämna ut uppgifter om alla gripna till de anhöriga och den bredare allmänheten.

Europaparlamentet upprepar att användningen av våld mot någon som utövar sin rätt att fredligt demonstrera inte kan motiveras under några som helst omständigheter, och att undertryckandet av rätten till yttrandefrihet och föreningsfrihet strider mot Vitrysslands internationella åtaganden och Republiken Vitrysslands konstitution. Parlamentet uppmanar med kraft Vitrysslands regering att inleda en öppen dialog med sina medborgare, oberoende civilsamhällesorganisationer och oberoende medier.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de vitryska myndigheterna att omedelbart göra en grundlig och opartisk utredning av alla påståenden om godtyckliga frihetsberövanden och andra kränkningar av demonstranternas rättigheter i samband med de senaste demonstrationerna. Parlamentet varnar om att om sådana utredningar inte görs kan EU komma att tillämpa nya restriktiva åtgärder mot de högsta vitryska tjänstemännen som är ansvariga för den senaste tidens våldsamma attacker.

Europaparlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att upphöra med de politiskt grundade trakasserierna mot oberoende medier, och att sätta stopp för administrativa åtal och godtycklig användning av avsnitt 2 i artikel 22.9 i förvaltningslagen mot frilansjournalister för att ha samarbetat med utländska medier utan ackreditering, vilket begränsar rätten till yttrandefrihet och informationsspridning.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de vitryska myndigheterna att upphöra med trakasserierna av civilsamhället, att tillåta offentliga organisationer att i rättsligt avseende verka fullt ut och fritt, att utan dröjsmål upphäva artikel 193.1 i strafflagen, som gör det straffbart att organisera eller delta i icke-registrerade offentliga föreningars och organisationers verksamhet, och att tillåta offentliga sammanslutningar och föreningar att verka fullt ut, fritt och obehindrat i rättsligt avseende, inbegripet nationella minoriteter och deras oberoende organisationer.

Europaparlamentet uppmanar med kraft OSSE:s parlamentariska församling, som planerar hålla sin 26:a årliga session i Minsk i juli 2017, att beakta de senaste händelserna i Vitryssland och att som ett minimum se till att involvera politiska demokratiska oppositionspartier, oberoende medier och civilsamhällesorganisationer.

Europaparlamentet uppmanar den vitryska regeringen att inleda en konstruktiv dialog med oppositionen och civilsamhällesorganisationerna samt att fullt ut samarbeta med FN:s särskilda rapportör om människorättssituationen i Vitryssland och genomföra reformer som uteblivit alldeles för länge för att skydda de mänskliga rättigheterna och stärka demokratin. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten och kommissionen att fortsätta och stärka sitt stöd till civilsamhällesorganisationer i Vitryssland och utomlands. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet att stödja alla oberoende informationskällor för det vitryska samhället, inklusive medier som sänder på vitryska och från utlandet. Parlamentet uppmanar vidare EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter att undersöka olika sätt att främja fullständigt och effektivt skydd av de mänskliga rättigheterna i Vitryssland.

10.

Europaparlamentet rekommenderar upphävande av presidentdekret nr 3, som är en godtycklig, sträng och moraliskt tvivelaktig åtgärd som kränker internationella mänskliga rättigheter och beräknas drabba mer än 470 000 vitryssar.

11.

Europaparlamentet kräver att mandatet för FN:s särskilda rapportör om människorättssituationen i Vitryssland förlängs. Parlamentet uppmanar den vitryska regeringen att erkänna mandatet och fullt ut samarbeta med den särskilda rapportören. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att bättre samordna EU:s politik gentemot Vitryssland med FN:s särskilda rapportör. Parlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att främja och stödja ett förlängt mandat för FN:s särskilda rapportör för att fortsätta övervaka situationen i landet.

12.

Europaparlamentet uppmanar de vitryska myndigheterna att utan dröjsmål, och i samarbete med internationella parter, återuppta arbetet med en övergripande valreform inom ramen för den bredare demokratiseringsprocessen. Parlamentet betonar behovet av att genomföra de relevanta rekommendationerna från OSSE/ODIHR i god tid före lokalvalen i mars 2018.

13.

Europaparlamentet uppmanar med kraft regeringen att ansluta sig till ett världsomfattande moratorium för dödsstraffet, som ett första steg på vägen mot dess allmänna avskaffande.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare stödja utbildningsprogram som gör det möjligt för unga vitryssar att studera i EU genom att påskynda handläggningen av visum- och stipendieansökningar.

15.

Europaparlamentet välkomnar rådets beslut av den 27 februari 2017 att förlänga de restriktiva åtgärderna mot fyra enskilda personer och vapenembargot mot Vitryssland till den 28 februari 2018. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att fortsätta att nära följa och övervaka situationen i landet i syfte att bedöma effektiviteten av EU:s politik om ett konstruktivt återupptagande av förbindelserna. Parlamentet anser att EU bör fastställa tydliga riktmärken i form av konsekventa villkorsklausuler avseende mänskliga rättigheter, för att säkerställa reformer som skyddar grundläggande friheter och mänskliga rättigheter.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma huruvida högsta standarder för kärnsäkerhet garanteras för det kärnkraftverk i Ostrovets som är under konstruktion, och om en EU-garanti till EIB inte slutligen skulle användas för att finansiera detta kärnkraftverk i Vitryssland och om en sådan garanti är förenlig med EU:s sanktioner mot Ryska federationen.

17.

Europaparlamentet bekräftar sitt åtagande att arbeta till förmån för det vitryska folket, stödja deras prodemokratiska ambitioner och initiativ samt bidra till en stabil, demokratisk och blomstrande framtid för Vitryssland. Parlamentet upprepar att respekten för grundläggande medborgerliga friheter, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter är avgörande för utformningen av vidare förbindelser mellan EU och Vitryssland.

18.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, medlemsstaterna, OSSE/ODHIR, Europarådet, de vitryska myndigheterna och OSSE:s parlamentariska församling.

(1) EUT L 50, 28.2.2017, s. 81.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/65

P8_TA(2017)0127

Bangladesh, inbegripet barnäktenskap

Europaparlamentets resolution av den 6 april 2017 om Bangladesh, inbegripet barnäktenskap (2017/2648(RSP))

(2018/C 298/09)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bangladesh, särskilt av den 18 september 2014 om människorättskränkningar i Bangladesh (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 mars 2017 om EU:s prioriteringar för mötena i FN:s råd för mänskliga rättigheter under 2017 (2),

—	med beaktande av de avslutande iakttagelserna av den 22 mars 2017 från FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna om Bangladesh,

—	med beaktande av resolutionen av den 2 juli 2015 från FN:s råd för mänskliga rättigheter om förstärkta insatser för att förebygga och utrota barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap,

—	med beaktande av EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter, som antogs av rådet den 6 mars 2017,

—	med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter,

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—	med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

—	med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsplanen från Peking, vilka antogs vid den fjärde världskvinnokonferensen och undertecknades av Bangladesh, och av de regelbundna granskningarna av framstegen med genomförandet av den i Bangladesh, vilka gjordes 2000, 2005, 2009 och 2014,

—	med beaktande av artikel 16 i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering mot kvinnor,

—	med beaktande av samarbetsavtalet från 2001 mellan Europeiska gemenskapen och Bangladesh om partnerskap och utveckling,

—	med beaktande av Bangladeshs lag av den 11 mars 2017 om begränsande av barnäktenskap och lagen av den 15 september 2014 om förhindrande av barnäktenskap,

—	med beaktande av Bangladeshs nationella handlingsplan för utrotande av barnäktenskap 2015–2021,

—	med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

EU har en lång tradition av förbindelser med Bangladesh, bland annat genom samarbetsavtalet om partnerskap och utveckling. Respekten för och främjandet av mänskliga rättigheter och demokratiska principer ligger till grund för parternas inrikes- och utrikespolitik och måste bilda ett väsentligt inslag i EU:s yttre åtgärder.

B.	Under de senaste månaderna har det från icke-statliga organisationer och oberoende medier rapporterats en rad människorättskränkningar, bland annat i form av påtvingade försvinnanden, tillslag mot det civila samhället, angrepp på politiska aktivister och tortyr.

C.	Enligt aktuella uppgifter från FN är barnäktenskapsfrekvensen i Bangladesh fortfarande en av de högsta i världen och den högsta i Asien. Av flickorna i Bangladesh är 52 procent gifta vid 18 års ålder och 18 procent vid 15 års ålder.

D.	FN erkänner att barnäktenskap är en människorättskränkning, där barn varken kan välja själva eller ge fullständigt samtycke, och där de ofta utsätts för psykiska och fysiska risker.

E.	Bangladesh är ett av de 12 målländerna för det världsomfattande programmet för påskyndade åtgärder för att få slut på barnäktenskap. Detta program drivs av FN:s befolkningsfond och Unicef och stöds av EU.

F.	Bangladesh är medlem i det sydasiatiska initiativet för att få slut på våld mot barn, vilket antagit en regional handlingsplan för att få slut på barnäktenskap.

Vid toppmötet för flickor i juli 2014 utfäste sig Bangladeshs regering att fram till 2021 med en tredjedel minska antalet flickor som gifter sig i åldrarna mellan 15 och 18 år, samt att fram till 2021 få bort äktenskap som involverar barn som inte fyllt 15 år, jämte att fram till 2041 få bort äktenskap som involverar barn som inte fyllt 18 år.

H.	År 2015 kom Bangladesh på 119:e plats bland de 159 länder som undersökts i FN:s utvecklingsprograms jämställdhetsindex.

Den 27 februari 2017 antog Bangladeshs regering lagen om begränsande av barnäktenskap. Minimiåldern för äktenskap förblev visserligen 18 år för kvinnor och 21 för män. Samtidigt infördes dock undantag, så att ungdomar med domstols tillstånd kunde gifta sig i ”särskilda fall” eller om detta var påkallat med hänsyn till ”deras bästa”. Dessa kriterier definierades emellertid inte, och inte fastställdes det heller någon minimiålder för sådana äktenskap. Barnets samtycke krävs inte. Lagen fick verkan efter att ha godkänts av presidenten den 11 mars 2017.

Denna lag kan leda till att det blir vanligare med missbruk av hemgifter, sexuella trakasserier, våldtäkter och syraangrepp, samt till att sexuellt utnyttjande av barn kommer att framstå som legitimt. Dessutom kan lagen tillåta föräldrar att tvinga sina döttrar att gifta sig med dem som de blivit våldtagna av.

K.	I EU:s riktlinjer för främjande och skydd av barnets rättigheter bekräftas det än en gång att EU, i sin externa människorättspolitik åtar sig att främja och skydda barnets rättigheter på ett heltäckande sätt.

Europaparlamentet bekräftar än en gång sitt fördömande av samtliga fall av tvångsäktenskap och barnäktenskap och av sexuellt våld mot kvinnor och flickor överallt i världen.

Europaparlamentet konstaterar vilka framsteg Bangladesh gjort med att minska antalet barnäktenskap.

Europaparlamentet välkomnar att Bangladesh under de senaste åren antagit ett flertal lagstiftningsåtgärder och institutionella åtgärder till skydd för barn. Parlamentet oroar sig dock över att dessa åtgärder genomförs i otillräcklig grad eller inte alls.

Europaparlamentet beklagar djupt antagandet av lagen om begränsande av barnäktenskap 2017, och de kryphål i den lagstiftningen som leder till att barnäktenskap blir tillåtna i lag. Parlamentet beklagar dessutom avsaknaden av rättsliga kriterier i lagen, vilket ökar risken för eventuella övergrepp i omfattande skala.

Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs regering att ändra lagen för att täppa till kryphålen och förbjuda alla äktenskap som involverar barn.

Europaparlamentet håller fast vid att Bangladeshs regering, till dess att kryphålen i lagen kommit bort, måste anta tydliga kriterier som domstolarna måste ta som grund för alla beslut om att tillåta äktenskap mellan underåriga, varvid beslutsfattandet ska ske i samarbete med yrkesverksamma inom hälso- och sjukvård och socialvård och även innefatta en intervju med den berörda flickan, utan att några familjemedlemmar då medverkar.

Europaparlamentet konstaterar med oro att den nyligen antagna lagen innebär ett steg bakåt för Bangladesh i dess arbete med att få bort barnäktenskap. Parlamentet påminner om att denna normuppmjukning blir till skada för Bangladeshs regerings egna mål om färre barnäktenskap.

Europaparlamentet inser vilka konsekvenser barnäktenskap kan få, också genom att begränsa möjligheterna att delta i utbildning, samt genom att skapa isolering, fattigdom, ekonomiskt beroende och barnslavarbete, i all synnerhet för flickor på landsbygden, och noterar med oro de ökade risker för våldtäkt, fysiskt våld och påtvingade graviditeter som barnäktenskap för med sig.

Europaparlamentet konstaterar med oro att barnäktenskap ofta är förenat med oönskad graviditet och graviditet i alltför tidig ålder, och påminner här om hur viktigt det är att kvinnor och flickor får upplysning om sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, jämte bistånd och säker medicinsk behandling, också i form av säker och laglig abort.

10.

Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs regering att återuppta arbetet med att utveckla den nationella handlingsplanen för utrotande av barnäktenskap 2015–2021, samt att förklara hur den planerar att uppnå sina mål och få bort alla barnäktenskap.

11.

Europaparlamentet uppmanar Bangladeshs myndigheter att effektivt gå in för att uppnå de mål för hållbar utveckling som nyligen antagits på det internationella planet, särskilt för att minska bristen på jämlikhet och säkerställa jämställdhet och kvinnors rättigheter.

12.

Europaparlamentet anser att barnäktenskap verkningsfullt kan åtgärdas med hjälp av arbete till förmån för mänskliga rättigheter, människovärdet och offentlig socialpolitik. Parlamentet uppmanar därför Bangladeshs myndigheter att systematiskt låta lokalsamhällen och det civila samhället, inklusive icke-statliga organisationer och organisationer för barn, medverka för att åtgärda de bakomliggande orsakerna till barnäktenskap i Bangladesh och för att i skolorna öka medvetenheten om denna problematik.

13.

Europaparlamentet uppmanar här Bangladeshs myndigheter att ändra lagen om bestämmelser för utländska donationer (frivilliga verksamheter) för att säkerställa att det arbete som utförs av det civila samhällets organisationer inte godtyckligt toppstyrs från myndighetshåll och att alla beslut som fattas med stöd av den lagen görs till föremål för oberoende prövning.

14.

Europaparlamentet uppmanar med kraft Bangladeshs myndigheter att fördöma de fortlöpande fasansfulla angreppen på yttrandefriheten, och att agera för att omedelbart sätta stopp för all former av våld, trakasserier, hot och censur mot journalister, bloggare och det civila samhället. Parlamentet uppmanar dessutom med kraft de bangladeshiska myndigheterna att utföra oberoende utredningar av de utomrättsliga avrättningarna, påtvingade försvinnandena och det överdrivna bruket av maktmedel, och att ställa de ansvariga inför rätta, i enlighet med internationella normer.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU:s delegation i Bangladesh att ta upp dessa frågor med Bangladeshs myndigheter, och uppmanar Europeiska utrikestjänsten att vid nästa möte i den gemensamma kommissionen EU–Bangladesh ta upp frågan om den lag som diskuterats i det föregående.

16.

Europaparlamentet uppmanar EU att med alla tillbudsstående medel stödja Bangladeshs regering, så att den kan respektera sina internationella skyldigheter på människorättsområdet.

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikesfrågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, och Bangladeshs regering och parlament.

(1) EUT C 234, 28.6.2016, s. 10.

(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0089.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/68

P8_TA(2017)0130

Europeisk solidaritetskår

Europaparlamentets resolution av den 6 april 2017 om den europeiska solidaritetskåren (2017/2629(RSP))

(2018/C 298/10)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 december 2016En europeisk solidaritetskår (COM(2016)0942),

—	med beaktande av sin resolution av den 27 oktober 2016 om Europeiska volontärtjänsten och främjandet av frivilligarbetet i Europa (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 19 januari 2016 om rollen för interkulturell dialog, kulturell mångfald och utbildning när det gäller att främja EU:s grundläggande värderingar (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 22 april 2008 om volontärarbetets roll för att bidra till ekonomisk och social sammanhållning (3),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 juli 2014 om ungdomssysselsättning (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2013 om att inrätta en ungdomsgaranti (5),

—	med beaktande av rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande (6),

—	med beaktande av den politiska agendan för frivilligarbete i Europa och förslaget till europeisk stadga om frivilligarbetares grundläggande rättigheter och skyldigheter (7),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1304/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006 (8),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1288/2013 av den 11 december 2013 om inrättande av ”Erasmus+”: Unionens program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott och om upphävande av besluten nr 1719/2006/EG, nr 1720/2006/EG och nr 1298/2008/EG (9),

—	med beaktande av frågan till kommissionen om Europeisk volontärtjänst (O-000107/2016 – B8-1803/2016),

—	med beaktande av frågorna till kommissionen om Europeiska unionens solidaritetskår (O-000020/2017 – B8-0210/2017 och O-000022/2017 – B8-0211/2017),

—	med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för kultur och utbildning,

—	med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.	Europeiska unionen vilar på grundläggande idéer, värderingar och principer som medlemsstaterna enats om och delar.

B.	Principen om solidaritet inom Europeiska unionen är en av de grundläggande principerna och bygger på att man delar såväl fördelar som bördor.

C.	Solidaritetsprincipen har varit en drivkraft för Europeiska volontärtjänsten, som under sina tjugo år har gett fantastiska resultat som inte får slösas bort.

D.	EU-institutionerna och medlemsstaterna måste ta klar ställning för att aktivt stödja allmänhetens medborgerliga engagemang och erkänna att volontärarbete bidrar till att stärka känslan av solidaritet, samhällsansvar och gemensamma medborgerliga värderingar och erfarenheter.

Inrättandet av den europeiska solidaritetskåren måste bygga på gemensamma EU-värderingar som fastställs i fördragen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Solidaritetskårens mål bör vara att bygga upp en känsla av gemenskap, solidaritet och samhällsansvar i Europa och samtidigt ge en meningsfull och utvecklande volontär-, arbets-, praktikant- eller lärlingserfarenhet.

F.	Volontärarbete av hög kvalitet kan vara vägen till anställning och skapa möjligheter till social integrering.

G.	Det mesta volontärarbetet sker utanför EU-program och bör stödjas genom gynnsamma rättsliga och ekonomiska ramar.

Europeiska volontärtjänsten är den nuvarande referensramen för volontärverksamhet i EU, och inom denna ram har man i över tjugo år åstadkommit påvisbara resultat, byggt upp ett stort kunnande och dragit lärdomar. Eventuella nya volontärprogram på EU-nivå bör både komplettera och bygga på erfarenheterna från Europeiska volontärtjänsten och andra lyckade volontärprogram inom EU, t.ex. EU-frivilliga för humanitärt arbete.

Solidaritetskåren kan vara en möjlighet för ungdomar – initiativets främsta målgrupp (i synnerhet ungdomar från marginaliserade befolkningsgrupper och svagare socioekonomiska miljöer) – att på ett värdefullt sätt bidra till samhället, öka synligheten för EU:s engagemang och blåsa liv i den bredare debatten om volontärarbete i Europa och samhällsvinsterna med detta.

J.	Civilsamhället och ungdomsorganisationer kan bidra med lokala, nationella och gränsöverskridande volontäruppdrag, och det behövs kontinuerligt stöd och gynnsamma rättsliga och ekonomiska villkor för att möjliggöra detta.

K.	Över 20 000 människor har redan anmält sig till solidaritetskåren sedan kommissionen öppnade möjligheten att anmäla sig online i december 2016.

L.	Kommissionen bör ta fram en tydlig och detaljerad rättslig ram för solidaritetskåren, och därvid beakta nedanstående rekommendationer från Europaparlamentet.

Europeisk solidaritet

Europaparlamentet anser att en tydlig definition av solidaritetsverksamhet på EU-nivå är av avgörande betydelse. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa solidaritetskårens mål och se till att dess insatser blir mätbara och effektiva, och därvid ta hänsyn till de viktiga positiva effekter som solidaritetsverksamhet har både för de enskilda volontärerna och för hela samhället. Parlamentet understryker att de definitioner som anses nödvändiga för att möjliggöra detta bör formuleras i nära samarbete med medlemsstaterna och relevanta aktörer inom volontär-, medborgar- och ungdomsorganisationer, i linje med de centrala EU-värderingar som fastställs i fördragen och stadgan.

Europaparlamentet understryker vikten av att garantera lika tillgång till solidaritetskåren för alla EU-medborgare. Det bör göras mer för att främja möjligheterna för personer med särskilda behov och personer från missgynnade miljöer att delta i initiativet.

Lärandet – även icke-formellt och informellt – och upplevelsen för den enskilde volontären, unga arbetstagaren, praktikanten eller lärlingen är visserligen viktiga faktorer, men Europaparlamentet anser att solidaritetskårens främsta mål bör vara att åstadkomma positiva resultat för projektets och insatsernas målgrupp samt för hela samhället, som ett tydligt uttryck för solidaritet och samhällsansvar.

Europaparlamentet anser också att uppdrag inom solidaritetskåren kan hjälpa enskilda deltagare att utveckla livserfarenhet, ansvarskänsla, engagemang och generositet, och därmed överbrygga skillnader i språk, kultur, religion, övertygelse eller ekonomi, felaktiga uppfattningar och fördomar. Solidaritetskåren kan också bidra till att främja ett aktivt medborgarskap och hjälpa deltagarna att bli kapabla till kritisk analys av verkligheten och de samhällsproblem de möter. Parlamentet uppmanar kommissionen att anlägga ett jämställdhetsperspektiv på genomförandet av solidaritetskåren.

Europaparlamentet betonar att civilskydd och humanitärt bistånd inte kan vila på ungdomars volontärarbete via den europeiska solidaritetskåren. I detta avseende uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa fortsatta investeringar i strukturellt civilskydd och humanitärt bistånd.

Finansiering av den europeiska solidaritetskåren

Europaparlamentet är mycket oroat över kommissionens avsikter att genomföra solidaritetskårens inledande fas genom att införliva den i existerande program och initiativ, i synnerhet utbildnings- och kulturprogram som Erasmus+, Ett Europa för medborgarna, ungdomsgarantin och programmet för sysselsättning och social innovation, utan tillräcklig klarhet vad gäller solidaritetskårens ekonomiska och mänskliga resurser. Parlamentet, i egenskap av dels medlagstiftare om gemenskapsprogram, dels budgetmyndighet, motsätter sig omfördelning av medel från prioriterade program, som ofta saknar tillräckliga resurser för finansiering av kärnverksamheten, för att finansiera nya politiska initiativ.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt kommande lagförslag om solidaritetskåren inkludera tydliga angivelser om de budgetarrangemang som kommer att ge solidaritetskåren möjlighet att fungera effektivt. Parlamentet understryker att finansiering av solidaritetskåren inte får påverka existerande ungdomsprogram och initiativ negativt, t.ex. programmen Ett Europa för medborgarna och Erasmus+, programmet för sysselsättning och social innovation och initiativ som ungdomsgarantin, och inte får ha några snedvridande effekter på verksamheten inom existerande framgångsrika verktyg som Europeiska volontärtjänsten.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en verksam mekanism för kontroll och utvärdering av solidaritetskåren, för att säkerställa korrekt genomförande, tjänster av god kvalitet och hållbara resultat.

Integrering av den europeiska solidaritetskåren i en bredare volontärstrategi

För att säkerställa att solidaritetskåren ger goda resultat, föreslår Europaparlamentet att kommissionen integrerar initiativet i en bredare volontärstrategi som syftar till att skapa gynnsamma förhållanden för volontärarbete i Europa, samtidigt som man undviker dubbelarbete och i stället stärker de välfungerande initiativ som redan finns, t.ex. Europeiska volontärtjänsten.

10.

Europaparlamentet understryker att den absolut största delen av allt volontärarbete sker lokalt och fyller lokala behov. Solidaritetskåren bör i början därför fokusera på lokalt baserat volontärarbete snarare än gränsöverskridande uppdrag som kräver internationell rörlighet, vilket kan exkludera personer från missgynnade miljöer.

11.

Europaparlamentet betonar att solidaritetskåren inte bör innebära någon ytterligare administrativ börda för enskilda personer eller deltagande organisationer, och att den böra arbeta så nära som möjligt med de existerande och väletablerade volontärmöjligheter som redan finns inom ramen för civilsamhällets organisationer.

12.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att sträva efter jämvikt mellan det stora antalet onlineanmälningar till solidaritetskåren och det utbud av volontärplatser som finns, för att undvika att ungdomar som anmäler sig till solidaritetskåren blir besvikna.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att integrera volontärarbete i fler europeiska program och fonder, t.ex. strukturfonderna, Asyl-, migrations- och integrationsfonden, Lifeprogrammet och EU:s program och fonder för yttre åtgärder. Parlamentet understryker i detta avseende vikten av att inrätta en samlad kontaktpunkt för samordning av EU:s politik och program för volontärarbete.

14.

Europaparlamentet föreslår att utbildningsinstitutioner också ska erbjuda utbildningsprogram i volontärarbete, med fokus på solidaritetsarbete, i syfte att ge stöd till genomförandet av solidaritetskåren.

Tydlig åtskillnad mellan volontärarbete och anställning samt kvalitetsmöjligheter för ungdomar inom ramen för yrkesdelen

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid genomförandet av solidaritetskåren göra klar åtskillnad mellan volontärarbete och riktiga jobb för att upprätthålla den grundläggande skillnaden mellan volontäraktivitet och arbete, där huvudfokus i det ena fallet ligger på mottagarnas behov och i det andra fallet på deltagarnas utbildning och utveckling, samt för att undvika att potentiella riktiga, avlönade arbetstillfällen ersätts. I detta syfte betonar parlamentet att volontärplatser inte bör kunna finansieras med medel som specifikt syftar till att bekämpa ungdomsarbetslösheten, t.ex. Sysselsättningsinitiativet för unga.

16.

Europaparlamentet understryker att initiativets volontärdel bör vila på en tydlig överenskommelse om principerna för volontärverksamhet av god kvalitet, i enlighet med den europeiska stadgan om frivilligarbetares grundläggande rättigheter och skyldigheter. Parlamentet betonar också att allt volontärarbete alltid bör vara inriktat på icke-vinstdrivande solidaritetsverksamhet för att fylla fastställda samhällsbehov.

17.

Europaparlamentet betonar att initiativets yrkesdel bör fokusera på att skapa arbetstillfällen, praktikplatser och lärlingsplatser av god kvalitet inom solidarisk icke-vinstdrivande verksamhet eller inom sociala företag i solidaritetssektorn.

18.

Europaparlamentet understryker vikten av att ge lämpligt administrativt och ekonomiskt stöd till värdorganisationer och organ inom initiativets båda delar och säkerställa att det finns nödvändiga kunskaper och färdigheter för att kunna ta emot solidaritetskårsvolontärer på ett korrekt sätt.

19.

Europaparlamentet anser att värdorganisationerna bör ansluta sig till en kvalitetsstadga med överenskomna mål, principer och standarder, i enlighet med den europeiska stadgan om kvalitet i praktikant- och lärlingsverksamhet (10). Parlamentet uppmuntrar värdorganisationerna att i förväg beskriva vilka färdigheter och kvalifikationer som bör erhållas under volontärinsatsen. Parlamentet efterlyser jämförbarhet, erkännande och validering av färdigheter och kompetenser som erhålls under volontärinsatsen, i enlighet med vad som sägs i rådets rekommendation av den 20 december 2012 om validering av icke-formellt och informellt lärande, så att de kan bidra till långsiktig integrering av ungdomar. Parlamentet påpekar att tydliga standarder skulle vara användbara för övervakningen av genomförandet av solidaritetskåren.

20.

Europaparlamentet understryker vikten av att ge unga volontärer rimlig ekonomisk ersättning, och unga arbetstagare korrekt betalning samt sjukförsäkring, utbildning och mentorskap. Deras arbetsbörda och arbetsmiljö bör kontrolleras med hänsyn till de specifika uppgifter de ska utföra genom sitt volontäruppdrag eller arbete inom solidaritetskåren.

21.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att koppla samman ungdomssysselsättningspolitik med högkvalitativa och hållbara arbetsavtal, i syfte att åtgärda problemet med osäkra anställningsförhållanden och undersysselsättning.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa fullständig tillgång till solidaritetskåren för ungdomar från missgynnade miljöer eller med särskilda behov. Parlamentet betonar därför att en separat budget bör anslås till kostnader för personlig assistans eller extra stöd för den berörda personen. Parlamentet anser att solidaritetskåren skulle kunna betraktas som god praxis i detta avseende.

Samordning mellan olika tjänster och samråd med berörda parter

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa korrekt samordning och integrering av solidaritetskårsinitiativet inom hela sin organisation och med alla andra europeiska och nationella institutioner för att säkerställa enhetligt och konsekvent genomförande. Parlamentet föreslår att kommissionens generaldirektorat för utbildning, ungdom, idrott och kultur ska ansvara för samordning och integrering av solidaritetskårsinitiativet.

24.

Europaparlamentet påminner kommissionen om vikten av att säkerställa att rätt förutsättningar ges för korrekt samråd med viktiga aktörer, som ungdomsorganisationer, arbetsmarknadens parter i Europa, volontärorganisationer, fackförbund och medlemsstater, innan lagförslaget utarbetas. Parlamentet understryker att dessa aktörer regelbundet bör involveras i genomförandet och, där så är lämpligt, övervakningen av initiativet, för att säkerställa korrekt genomförande, tjänster av god kvalitet och hållbara resultat.

o o

25.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0425.

(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0005.

(3) EUT C 259 E, 29.10.2009, s. 9.

(4) EUT C 224, 21.6.2016, s. 19.

(5) EUT C 440, 30.12.2015, s. 67.

(6) EUT C 398, 22.12.2012, s. 1.

(7) http://ec.europa.eu/citizenship/pdf/volunteering_charter_en.pdf

(8) EUT L 347, 20.12.2013, s. 470.

(9) EUT L 347, 20.12.2013, s. 50.

(10) http://www.youthforum.org/assets/2014/04/internship_charter_EN.pdf

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/73

P8_TA(2017)0131

Tillräckligheten avseende det skydd som säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA

Europaparlamentets resolution av den 6 april 2017 om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA (2016/3018(RSP))

(2018/C 298/11)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artiklarna 6, 7, 8, 11, 16, 47 och 52 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (1) (dataskyddsdirektivet),

—	med beaktande av rådets rambeslut 2008/977/RIF av den 27 november 2008 om skydd av personuppgifter som behandlas inom ramen för polissamarbete och straffrättsligt samarbete (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (3), och av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (4),

—	med beaktande av EU-domstolens dom av den 6 oktober 2015 i mål C-362/14, Maximillian Schrems mot Data Protection Commissioner (5),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 6 november 2015 om överföring av personuppgifter till Amerikas Förenta stater enligt direktiv 95/46/EG med anledning av domstolens dom i mål C-363/14 (Schrems) (COM(2015)0566),

—	med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 10 januari 2017 om utbyte och skydd av personuppgifter i en globaliserad värld (COM(2017)0007),

—	med beaktande av domstolens domar av den 21 december 2016 i mål C-203/15, Tele2 Sverige AB mot Post- och telestyrelsen, och mål C-698/15, Secretary of State for the Home Department mot Tom Watson m.fl. (6),

—	med beaktande av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2016/1250 av den 12 juli 2016 enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA (7),

—	med beaktande av Europeiska datatillsynsmannens (EDPS) yttrande 4/2016 om utkastet till beslut om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA (8),

—	med beaktande av artikel 29-gruppens yttrande av den 13 april 2016 om utkastet till beslut om adekvat skydd genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA (9), samt artikel 29-gruppensuttalande av den 26 juli 2016 (10),

—	med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2016 om transatlantiska dataflöden (11),

—	med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

I sin dom av den 6 oktober 2015 i mål C-362/14, Maximillian Schrems mot Data Protection Commissioner, ogiltigförklarade Europeiska unionens domstol Safe Harbor-beslutet och klargjorde att en adekvat skyddsnivå i ett tredjeland måste uppfattas såsom en skyddsnivå som är ”väsentligen likvärdig” med den som garanteras inom Europeiska unionen enligt direktiv 95/46/EG, tolkat mot bakgrund av stadgan. Detta föranledde att förhandlingar om ett nytt arrangemang måste slutföras, så att det skulle uppstå rättslig säkerhet om hur personuppgifter bör överföras från EU till Förenta staterna.

När kommissionen granskar skyddsnivån i ett tredjeland måste den bedöma innehållet i de bestämmelser som är tillämpliga i det landet enligt landets interna lagstiftning eller dess internationella förpliktelser, samt det förfarande som ska se till att dessa bestämmelser iakttas, eftersom kommissionen enligt artikel 25.2 i direktiv 95/46/EG måste beakta alla de förhållanden som har samband med en överföring av personuppgifter till ett tredjeland. Denna bedömning får inte bara avse lagstiftning och förfaranden med avseende på skyddet av personuppgifter för kommersiella och privata ändamål, utan även alla aspekter av den ram som är tillämplig för detta land eller denna sektor, framför allt, men inte uteslutande, brottsbekämpning, nationell säkerhet och respekt för de grundläggande rättigheterna.

Överföringar av personuppgifter mellan kommersiella organisationer i EU och i Förenta staterna är ett viktigt inslag i de transatlantiska förbindelserna. Dessa överföringar bör göras med full respekt för rätten till uppgiftsskydd och rätten till personlig integritet. Ett av EU:s grundläggande mål är att skydda de grundläggande rättigheterna, i enlighet med stadgan.

I sitt yttrande 4/2016 aktualiserade EDPS ett flertal farhågor om utkastet till sköld för skydd av privatlivet. I samma yttrande välkomnade EDPS de ansträngningar som samtliga parter gjort för att finna en lösning för överföringar av personuppgifter från EU till Förenta staterna för kommersiella ändamål inom ramen för ett system med självcertifiering.

I sitt yttrande 1/2016 över kommissionens förslag till genomförandebeslut om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA välkomnade artikel 29-gruppen de avsevärda förbättringar som skölden för skydd av privatlivet fört med sig, jämfört med safe harbor-beslutet, men samtidigt aktualiserades starka farhågor både om de kommersiella aspekterna och om myndigheternas åtkomst till uppgifter som överförts med hjälp av denna sköld.

Den 12 juli 2016, efter ytterligare diskussioner med Förenta staternas administration, antog kommissionen sitt genomförandebeslut (EU) 2016/1250, och förklarade att skölden för skydd av privatlivet i EU och USA medger en adekvat skyddsnivå för personuppgifter som, med hjälp av denna sköld, överförs från unionen till organisationer i Förenta staterna.

Skölden för skydd av privatlivet i EU och USA åtföljs av ett flertal skrivelser och ensidiga uttalanden från Förenta staternas administration, där man förklarar bl.a. vilka principer som gäller för uppgiftsskyddet, hur tillsynen, verkställigheten och rättsmedlen fungerar, och vilka skyddsåtgärder säkerhetsorganen måste rätta sig efter för att komma åt personuppgifter och få behandla dem.

I sitt uttalande av den 26 juli 2016 välkomnade artikel 29-gruppen de förbättringar som skölden för skydd av privatlivet i EU och USA fört med sig, jämfört med safe harbor-programmet, och samtidigt berömdes kommissionen och de amerikanska myndigheterna för att de beaktat arbetsgruppens farhågor. Det oaktat anger artikel 29-gruppen att ett antal av dess farhågor kvarstår, både om de kommersiella aspekterna och om de amerikanska myndigheternas åtkomst till uppgifter som överförts från EU, bl.a. att det varken finns särskilda regler för automatiserat beslutsfattande eller en allmän rätt att göra invändningar, att det behövs striktare garantier för ombudspersonens oberoende och befogenheter, och att det saknas konkreta försäkringar om att massinsamling och slumpartad insamling av personuppgifter (bulkinsamling) inte ska förekomma.

Europaparlamentet välkomnar vad både kommissionen och Förenta staternas administration gjort med anledning av de farhågor som aktualiserats av Europeiska unionens domstol, medlemsstaterna, Europaparlamentet, dataskyddsmyndigheterna och berörda parter, så att kommissionen kan anta genomförandebeslutet där det förklaras att skölden för skydd av privatlivet i EU och USA har adekvat skyddsnivå.

Europaparlamentet erkänner att skölden för skydd av privatlivet i EU och USA avsevärt förbättrar normernas tydlighet jämfört med det tidigare safe harbour-programmet mellan EU och Förenta staterna, och att amerikanska självcertifierade organisationer som intygar efterlevnad av skölden kommer att åläggas tydligare normer för uppgiftsskydd än vad som blivit fallet enligt safe harbor.

Europaparlamentet konstaterar att den 23 mars 2017 hade 1 893 amerikanska organisationer slutit upp bakom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA. Parlamentet beklagar att skölden bygger uteslutande på frivillig självcertifiering och därmed tillämpas endast på amerikanska organisationer som frivilligt anslutit sig till den, vilket i sin tur innebär att många företag inte omfattas av systemet.

Europaparlamentet erkänner att skölden för skydd av privatlivet i EU och USA underlättar överföringen av uppgifter både från små och medelstora företag och från affärslivet i unionen till Förenta staterna.

Europaparlamentet konstaterar att de europeiska dataskyddsmyndigheternas befogenheter inte påverkas av beslutet om adekvat skyddsnivå, något som stämmer överens med domstolens dom i målet Schrems, och att dessa myndigheter således kan utöva sina befogenheter, också i form av att tillfälligt inställa eller förbjuda överföringen av uppgifter till en organisation som registrerats enligt skölden för skydd av privatlivet i EU och USA. Parlamentet välkomnar i detta avseende att skölden för skydd av privatlivet gett medlemsstaternas dataskyddsmyndigheter en framträdande roll, såväl för att utreda och undersöka klagomål som hänför sig till skyddet av rätten till privatlivet och familjelivet enligt stadgan, som för att tillfälligt förbjuda överföringen av uppgifter, liksom också att Förenta staternas handelsministerium ålagts att lösa sådana klagomål.

Europaparlamentet konstaterar att skölden för skydd av privatlivet ger de registrerade i EU flera olika möjligheter att anlita rättsmedel i Förenta staterna. För det första kan klagomål anföras direkt mot ett företag eller via Förenta staternas handelsministerium, efter att ärendet hänskjutits dit av en dataskyddsmyndighet, eller också till ett oberoende tvistlösningsorgan. För det andra, om de grundläggande rättigheterna kränkts för ändamål som rör nationell säkerhet, kan civilrättslig talan väckas inför amerikansk domstol, och liknande klagomål kan också handläggas av den nyligen inrättande oberoende ombudspersonen. Slutligen kan klagomål över ingrepp i grundläggande rättigheter för ändamål som rör brottsbekämpning och allmänintresset handläggas genom bestridande av rättsliga förelägganden. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och dataskyddsmyndigheterna att genom ytterligare vägledning göra alla dessa rättsmedel mer lättåtkomliga och tillgängliga.

Europaparlamentet erkänner att Förenta staternas handelsministerium klart och tydligt gått in för att noggrant övervaka hur amerikanska organisationer rättar sig efter principerna i skölden för skydd av privatlivet i EU och USA, liksom också att verkställighetsåtgärder avses vidtas mot enheter som inte följer dem.

Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att utverka klarläggande av den rättsliga statusen för Förenta staternas ”skriftliga försäkringar” och säkerställa att åtaganden och arrangemang som föreskrivs inom ramen för skölden för skydd av privatlivet upprätthålls även efter det att en ny regering tillträtt i Förenta staterna.

Europaparlamentet anser att tungt vägande frågor kvarstår kring vissa kommersiella aspekter, nationell säkerhet och brottsbekämpning, trots åtaganden och försäkringar från Förenta staternas regering i form av skrivelser som bifogats arrangemanget med skölden för skydd av privatlivet.

10.

Europaparlamentet noterar i synnerhet den betydande skillnaden mellan dels det skydd som föreskrivs i artikel 7 i direktiv 95/46/EG, dels den princip om ”meddelande och valmöjlighet” som ingår i skölden för skydd av privatlivet, samt de avsevärda skillnaderna mellan artikel 6 i direktiv 95/46/EG och principen om ”dataintegritet och ändamålsbegränsning” inom ramen för arrangemanget med skölden för skydd av privatlivet. Parlamentet framhåller att det behövs en rättslig grund (t.ex. samtycke eller avtal) som är tillämplig på alla former av behandling, men att skölden för skydd av privatlivet i stället för detta tillförsäkrar de registrerades rättigheter endast vid två snävt begränsade former av behandling (utlämning av uppgifterna och ändring av användningsändamålet för dem) och att registrerade bara ges en rätt att invända (”opt-out”).

11.

Europaparlamentet anser att dessa många farhågor skulle kunna leda till att en ny talan väcks i domstol framöver, mot beslutet om adekvat skyddsnivå. Parlamentet betonar de skadliga konsekvenserna av detta både för respekten för de grundläggande rättigheterna och för den rättsliga förutsebarhet som krävs för de berörda parterna.

12.

Europaparlamentet konstaterar bl.a. att det varken finns särskilda regler för automatiserat beslutsfattande eller en allmän rätt att invända, och inte heller några tydliga principer om hur man ska få sköldens principer att gälla för uppgiftsbehandlarna (agenterna).

13.

Europaparlamentet konstaterar att enskilda visserligen har möjlighet att till den personuppgiftsansvarige inom EU invända mot varje överföring av deras personuppgifter till Förenta staterna, och mot vidare behandling av de berörda uppgifterna i Förenta staterna, om det till skölden anslutna företaget agerar registerförare på vägnar av den personuppgiftsansvarige inom EU, men framhåller samtidigt att skölden saknar särskilda regler om en allmän rätt att invända gentemot det amerikanska självcertifierade företaget.

14.

Europaparlamentet konstaterar att bara en bråkdel av de amerikanska organisationer som anslutit sig till skölden för skydd av privatlivet har valt att använda en dataskyddsmyndighet i EU som tvistlösningsmekanism. Parlamentet är oroat över att detta är till nackdel för EU-medborgarna när de försöker hävda sina rättigheter.

15.

Europaparlamentet noterar bristen på uttryckliga principer om hur principerna för skölden för skydd av privatlivet ska tillämpas på registerförare (agenter), samtidigt som det konstaterar att alla principer ska gälla behandling av personuppgifter som utförs av självcertifierade företag i Förenta staterna ”[o]m inget annat anges” och att överföring för behandling alltid kräver ett avtal med den personuppgiftsansvarige inom EU som bestämmer ändamålen och sätten för behandlingen, inbegripet huruvida registerföraren får göra vidare överföringar (t.ex. för behandling som utförs av underentreprenörer).

16.

Europaparlamentet betonar, när det gäller nationell säkerhet och övervakning, att massövervakning (bulk surveillance) kvarstår som en möjlighet, trots de klarlägganden som byrån för direktören för den amerikanska underrättelsemyndigheten Office of the Director of National Intelligence, ODNI gjort i de skrivelser som bifogats arrangemanget med skölden för skydd av privatlivet och trots att de amerikanska myndigheterna använder andra facktermer. Parlamentet beklagar att massövervakning av ovannämnda slag inte fått någon enhetlig definition, utan att man antagit den amerikanska terminologin, och efterlyser därför en enhetlig definition av sådan massövervakning, med anknytning till den europeiska tolkningen av termen, där utvärderingen inte är beroende av urvalet. Parlamentet betonar att all massövervakning strider mot stadgan.

17.

Europaparlamentet erinrar om att det i bilaga VI (skrivelse från Robert S. Litt vid ODNI) görs klart att den amerikanske presidentens policydirektiv 28 (Presidential Policy Directive 28, nedan kallat PPD-28) i sex fall fortfarande tillåter bulkinsamling av personuppgifter och personliga kommunikationer från personer som inte är amerikanska medborgare. Parlamentet påpekar att denna bulkinsamling endast måste vara ”så anpassad som möjligt” och ”skälig”, något som inte uppfyller de striktare kriterier för nödvändighet och proportionalitet som fastställs i stadgan.

18.

Europaparlamentet konstaterar med oro att styrelsen för tillsyn över personlig integritet och medborgerliga friheter (Privacy and Civil Liberties Oversight Board, PCLOB), som avses i bilaga VI (skrivelse från Robert S. Litt, Odni), och som är ett oberoende lagstadgat organ, med ansvar för att analysera och granska program och policyer för terrorismbekämpning, inbegripet användning av signalspaning, för att se till att integriteten och de medborgerliga fri- och rättigheterna skyddas på lämpligt sätt, inbegripet användning av signalspaning, efter den 7 januari 2017 inte längre är beslutfört och inte heller kommer att bli det förrän de nya styrelseledamöterna utnämns av Förenta staternas president och bekräftas av Förenta staternas senat. Parlamentet framhåller att PCLOB i denna situation får sina befogenheter begränsade och inte kan vidta vissa åtgärder som kräver styrelsens godkännande, såsom att inleda tillsynsprojekt eller lägga fram rekommendationer i tillsynsfrågor, så att de garantier och försäkringar om efterlevnad och tillsyn som gjorts av Förenta staternas myndigheter på detta område betänkligt försvagas.

19.

Europaparlamentet beklagar djupt att skölden för skydd av privatlivet i EU och USA inte förbjuder bulkinsamling av uppgifter för i brottsbekämpande syfte.

20.

Europaparlamentet betonar att Europeiska unionens domstol i sin dom av den 21 december 2016 klargjort att stadgan ”ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som i brottsbekämpande syfte föreskriver en generell och odifferentierad lagring av samtliga trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter avseende samtliga abonnenter och registrerade användare och samtliga elektroniska kommunikationsmedel”. Parlamentet framhåller att massövervakningen i Förenta staterna därför inte medför en väsentligt likvärdig nivå på skyddet av personuppgifter och kommunikation.

21.

Europaparlamentet är ytterst oroat över den senaste tidens avslöjanden om att en amerikansk leverantör av elektroniska kommunikationstjänster, på begäran av Nationella säkerhetsmyndigheten (NSA) och FBI övervakat alla e-postmeddelanden som nått dess servrar, så sent som 2015, alltså under förhandlingarna om skölden för skydd av privatlivet i EU och USA, ett år efter det att PPD-28 antogs. Parlamentet håller fast vid att kommissionen ska utverka fullständig klarhet från de amerikanska myndigheterna, samt ställa de svar som kommer in till förfogande för rådet, parlamentet och de nationella dataskyddsmyndigheterna. Parlamentet ser detta som en anledning att starkt ifrågasätta de försäkringar som ODNI kommit med. Parlamentet är medvetet om att skölden för skydd av privatlivet i EU och USA bygger på PPD-28, som utfärdades av presidenten och även kan upphävas av vilken president som helst längre fram, utan kongressens godkännande.

22.

Europaparlamentet konstaterar med oro att Förenta staternas representanthus och Förenta staternas senat den 23 respektive 28 mars 2017 röstat emot den bestämmelse som framlagts av Federal Communications Commission om ”integritetsskydd för kunder som använder bredbands- och andra kommunikationstjänster” (Protecting the Privacy of Customers of Broadband and Other Telecommunications Services), vilket i praktiken innebär slutet för regler om integritetsskydd som skulle ha gällt för bredbandstjänster och ålagt internetleverantörerna att utverka kundernas uttryckliga samtycke innan de säljer eller delar med sig av uppgifter om webbsökning eller annan privat information till annonsörer eller andra företag. Parlamentet anser detta som ännu ett hot mot skyddet för privatlivet i Förenta staterna.

23.

Europaparlamentet uttrycker djup oro över att NSA utfärdat förfaranden för tillgängliggörande och spridning av obehandlade signalspaningsuppgifter (Procedures for the Availability or Dissemination of Raw Signals Intelligence Information) enligt avsnitt 2.3 i Executive Order 12333, vilka godkändes av Förenta staternas justitieminister den 3 januari 2017 och ger NSA rätt att dela med sig väldiga mängder personuppgifter – insamlade utan vare sig bemyndigande, domstolsföreläggande eller kongressens medgivande – till 16 andra instanser, däribland FBI, Förenta staternas federala narkotikabekämpningsbyrå (DEA) och Department of Homeland Security. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål göra en bedömning av huruvida dessa nya regler är förenliga med de åtaganden som de amerikanska myndigheterna gjort inom ramen för skölden för skydd av privatlivet, samt av reglernas konsekvenser för nivån på skyddet av personuppgifter i Förenta staterna.

24.

Europaparlamentet erinrar om att enskilda personer, inklusive registrerade i EU, visserligen har olika möjligheter till rättslig prövning när de har varit föremål för olaglig (elektronisk) övervakning för ändamål som rör nationell säkerhet, men att det framgår lika klart att åtminstone några av de rättsliga grunder som Förenta staternas underrättelsemyndigheter kan tillämpa, såsom dekret (executive order) 12333, inte omfattas. Även om utländska medborgare i princip faktiskt kan söka rättslig prövning, t.ex. av övervakning enligt FISA, finns det dock begränsningar för vilka grunder för talan som då får åberopas, och talan som väcks av enskilda personer (inklusive medborgare i Förenta staterna) kommer att avvisas om talerätten inte kan påvisas, vilket kringskär rätten att föra talan vid allmän domstol.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma inverkan av dekretet om förbättrad allmän säkerhet inom Förenta staterna av den 25 januari 2017, och framför allt dess avsnitt 14, där utländska medborgare utesluts från det skydd som Förenta staternas lag om förtrolighet erbjuder för sådana uppgifter om dem som kan identifieras med avseende på person, vilket strider mot de skriftliga försäkringarna om att enskilda personer kan anlita rättsliga mekanismer för prövning om de amerikanska myndigheterna berett sig tillgång till deras uppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att sända ut en ingående juridisk utredning av dekretets konsekvenser för de rättsmedel och möjligheter till rättslig prövning som står till buds för europeiska medborgare i Förenta staterna.

26.

Europaparlamentet beklagar djupt att varken principerna för skölden för skydd av privatlivet eller skrivelserna från Förenta staternas administration med sina klarlägganden och garantier påvisar att rättigheterna till effektiva rättsmedel – vilka EU-domstolen i sin dom av den 6 oktober 2015 framhöll som det väsentliga innehållet i den grundläggande rätten i artikel 47 i stadgan –upprätthålls för enskilda personer i EU vilkas uppgifter överförs till en amerikansk organisation med stöd av dessa principer och sedan blir tillgängliga för amerikanska myndigheter, som behandlar dem för brottsbekämpande ändamål och andra ändamål som rör allmänintresset.

27.

Europaparlamentet erinrar om sin resolution av den 26 maj 2016, där det framhölls att den mekanism för en ombudsperson som inrättats i Förenta staternas utrikesdepartement inte är tillräckligt oberoende och inte fått tillräckligt effektiva befogenheter för att kunna fullgöra sina skyldigheter och erbjuda unionsmedborgare ett effektivt rättsmedel. Parlamentet påpekar att Förenta staternas nya regering ännu inte utnämnt någon ny ombudsperson efter det att ämbetsperioden löpt ut för landets undersekreterare med ansvar för ekonomisk tillväxt och energi- och miljöfrågor, som utnämndes till denna funktion i juli 2016. Parlamentet anser att Förenta staternas försäkringar om tillhandahållande av effektiva rättslig prövning för unionsmedborgare är av noll och intet värde om inte en oberoende ombudsperson med adekvata befogenheter utnämns. Parlamentet är allmänt oroat över att en enskild person som drabbats av en regelöverträdelse inte kan göra något mera än lämna in en begäran om upplysningar och om att få uppgifterna raderade och/eller få en vidare behandling stoppad, utan att ha någon rätt till skadestånd.

28.

Europaparlamentet konstaterar med oro att den federala handelskommissionen (Federal Trade Commission (FTC)), som tillser att skölden för skydd av privatlivet efterlevs, hade tre av sina fem tjänster obesatta den 30 mars 2017.

29.

Europaparlamentet beklagar att förfarandet för antagande av ett beslut om adekvat skyddsnivå inte föreskriver något formellt samråd med relevanta berörda parter såsom företag och, framför allt organisationer som företräder små och medelstora företag.

30.

Europaparlamentet beklagar kommissionens pragmatiska förfarande vid antagandet av sitt genomförandebeslut, där parlamentet i själva verket inte kom åt att effektivt utöva sin rätt att granska utkastet till genomförandeakt.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra allt som behövs för att säkerställa en fullständig överensstämmelse mellan skölden för skydd av privatlivet och dels förordning (EU) 2016/679, som ska börja tillämpas den 16 maj 2018, dels stadgan.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i synnerhet säkerställa att personuppgifter som överförts till Förenta staterna inom ramen för skölden för skydd av privatlivet inte kan överföras till ett annat tredjeland, om inte överföringen är förenlig med det ändamål för vilket uppgifterna ursprungligen samlades in och samma regler om specifik och riktad åtkomst för brottsbekämpningsändamål tillämpas i tredjelandet i fråga.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka om personuppgifter som inte längre är nödvändiga för det ändamål för vilket de ursprungligen samlades in raderas, också av brottsbekämpande organ.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka om skölden för skydd av privatlivet gör det möjligt för dataskyddsmyndigheterna att till fullo utöva alla sina befogenheter och, om så inte är fallet, ta reda på vilka bestämmelser som hindrar detta utövande.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid den första gemensamma årliga översynen göra en grundlig och íngående undersökning av alla brister och svagheter som påtalas i denna resolution och i parlamentets resolution av den 26 maj 2016 om transatlantiska dataflöden, jämte av dem som utpekats av artikel 29-gruppen, EDPS och de berörda parterna, och att visa hur dessa åtgärdats för att överensstämma med stadgan och unionslagstiftningen, samt att skärskåda om de mekanismer och skyddsåtgärder som angetts i försäkringarna och klargörandena från Förenta staternas administration är effektiva och genomförbara.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inför den första gemensamma årliga översynen se till att alla medlemmar av översynsgruppen har fullständig och obehindrad tillgång till samtliga handlingar och lokaler som de behöver ha tillgång till för att kunna sköta sitt arbete, även för att ordentligt kunna utvärdera om det varit nödvändigt och proportionerligt att offentliga myndigheter samlat in och haft tillgång till de uppgifter som de överfört, antingen i brottsbekämpningssyfte eller för ändamål som rör nationell säkerhet.

37.

Europaparlamentet betonar att varje medlem av den gemensamma översynsgruppen måste tillförsäkras möjlighet att kunna utföra sina uppgifter på ett oberoende sätt och måste ha rätt att anmäla avvikande meningar i den slutliga rapporten om den gemensamma översynen, vilka kommer att offentliggöras och fogas till den gemensamma rapporten.

38.

Europaparlamentet uppmanar unionens dataskyddsmyndigheter att övervaka hur skölden för skydd av privatlivet i EU och USA fungerar och att utöva sina befogenheter, också i form av att tillfälligt inställa eller slutgiltigt förbjuda överföringen av uppgifter till en organisation som registrerats enligt skölden för skydd av privatlivet i EU och USA, om de anser att den grundläggande rätten till respekt för privatlivet och till skydd av personuppgifter för unionens registrerade personer inte säkerställs.

39.

Europaparlamentet betonar att Europaparlamentet bör ha oinskränkt åtkomst till alla relevanta handlingar med anknytning till den gemensamma årliga översynen.

40.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, medlemsstaternas regeringar och nationella parlament samt Förenta staternas regering och kongress.

(1) EGT L 281, 23.11.1995, s. 31.

(2) EUT L 350, 30.12.2008, s. 60.

(3) EUT L 119, 4.5.2016, s. 1.

(4) EUT L 119, 4.5.2016, s. 89.

(5) ECLI:EU:C:2015:650.

(6) ECLI:EU:C:2016:970.

(7) EUT L 207, 1.8.2016, s. 1.

(8) EUT C 257, 15.7.2016, s. 8.

(9) http://ec.europa.eu/justice/data-protection/article-29/documentation/opinion-recommendation/files/2016/wp238_en.pdf

(10) http://ec.europa.eu/justice/data-protection/article-29/press-material/press-release/art29_press_material/2016/20160726_wp29_wp_statement_eu_us_privacy_shield_en.pdf

(11) Antagna texter, P8_TA(2016)0233.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/80

P8_TA(2017)0138

Årsrapport om kontrollen av EIB:s finansiella verksamhet för 2015

Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017 om årsrapporten om kontrollen av EIB:s finansiella verksamhet för 2015 (2016/2098(INI))

(2018/C 298/12)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av Europeiska investeringsbankens verksamhetsberättelse för 2015,

—	med beaktande av Europeiska investeringsbankens resultatrapport och statistiska rapport för 2015,

—	med beaktande av 2015 års hållbarhetsrapport, 2015 års rapport om bedömningen av de tre pelarna med avseende på EIB:s verksamhet i EU och 2015 års rapport om EIB:s resultat utanför EU,

—	med beaktande av revisionskommitténs årsrapporter för 2015,

—	med beaktande av EIB-gruppens årsrapport om bedrägeribekämpning under 2015,

—	med beaktande av rapporten om genomförandet av EIB:s öppenhetspolicy 2015 och rapporten om verksamhetsstyrningen 2015,

—	med beaktande av verksamhetsrapporten för 2015 om EIB:s avdelning för kontroll av regelefterlevnad (Office of the Chief Compliance Officer),

—	med beaktande av EIB-gruppens operativa planer för 2014–2016, 2015–2017, 2016–2018 och EIF:s verksamhetsplan för 2014–2016,

—	med beaktande av artiklarna 3 och 9 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—	med beaktande av artiklarna 15, 126, 174, 175, 208, 209, 271, 308 och 309 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och protokoll nr 5 om EIB:s stadga och protokoll nr 28 om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning,

—	med beaktande av protokoll nr 1 om de nationella parlamentens roll i Europeiska unionen,

—	med beaktande av Europeiska investeringsbankens arbetsordning,

—	med beaktande av sina resolutioner av den 11 mars 2014 om Europeiska investeringsbankens årsrapport för 2012 (1), av den 30 april 2015 om Europeiska investeringsbankens årsrapport för 2013 (2), av den 28 april 2016 om Europeiska investeringsbankens årsrapport för 2014 (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1080/2011/EU av den 25 oktober 2011 om EIB:s externa mandat 2007–2013 (4) och Europaparlamentets och rådets beslut nr 466/2014/EU av den 16 april 2014 om beviljande av en EU-garanti till Europeiska investeringsbanken mot förluster vid finansieringstransaktioner till stöd för investeringsprojekt utanför unionen (5),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 670/2012 av den 11 juli 2012 om ändring av beslut nr 1639/2006/EG om att upprätta ett ramprogram för konkurrenskraft och innovation (2007–2013) och förordning (EG) nr 680/2007 om allmänna regler för gemenskapens finansiella stöd på området transeuropeiska nät på transportområdet och energiområdet (6) (som avser pilotfasen av projektobligationsinitiativet inom Europa 2020-strategin),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2014 om en investeringsplan för Europa (COM(2014)0903),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2015/1017 av den 25 juni 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar, Europeiska centrumet för investeringsrådgivning och portalen för investeringsprojekt på europeisk nivå samt om ändring av förordningarna (EU) nr 1291/2013 och (EU) nr 1316/2013 – Europeiska fonden för strategiska investeringar (7),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 juli 2015Samfällt arbeta för jobb och tillväxt: de nationella utvecklingsbankernas roll som stöd för investeringsplanen för Europa (COM(2015)0361),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juni 2016Europa investerar igen, Utvärdering av investeringsplanen för Europa (COM(2016)0359),

—

med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 14 september 2016 om förlängningen av löptiden för Europeiska fonden för strategiska investeringar liksom införandet av tekniska förstärkningar av den fonden och Europeiska centrumet för investeringsrådgivning (COM(2016)0597), (SWD(2016)0297) och (SWD(2016)0298),

—	med beaktande av EIB:s rapport Evaluation of the functioning of the European Fund for Strategic Investments (Efsi) från september 2016,

—	med beaktande av revisionsrättens yttrande nr 2/2016 över förslaget till förordning om förlängning och utvidgning av Efsi,

—	med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 19/2016 Att genomföra EU:s budget med hjälp av finansieringsinstrument – lärdomar av programperioden 2007–2013,

—	med beaktande av Ernst & Youngs ad hoc-granskning av den 8 november 2016 av tillämpningen av förordning (EU) 2015/1017 (Efsi-förordningen),

—	med beaktande av trepartsavtalet från september 2016 mellan Europeiska kommissionen, Europeiska revisionsrätten och Europeiska investeringsbanken,

—	med beaktande av skrivelsen av den 22 juli 2016 från Europeiska ombudsmannen till Europeiska investeringsbankens ordförande,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A8-0161/2017), och av följande skäl:

A.	EIB ska enligt fördraget bidra till integration, ekonomisk och social sammanhållning och regional utveckling i EU genom särskilt utformade investeringsinstrument såsom lån, eget kapital, garantier, riskdelningsinstrument och rådgivningstjänster.

B.	EIB, som är världens största offentliga långivare, är verksamt på de internationella kapitalmarknaderna och erbjuder sina kunder konkurrenskraftiga och gynnsamma villkor till stöd för EU:s politik och projekt.

Europeiska investeringsfonden (EIF) och Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) bör spela en nyckelroll för att komplettera EIB:s insatser som EU:s specialinstrument för riskkapital och garantier, främst som stöd för små och medelstora företag och europeisk integration och ekonomisk, social och regional sammanhållning.

Europaparlamentet utarbetar tre olika betänkanden om EIB:s verksamhet: ett betänkande om EIB:s finansiella verksamhet (från utskottet för ekonomi och valutafrågor och budgetutskottet), ett betänkande om kontrollen av EIB:s finansiella verksamhet (från budgetkontrollutskottet) och ett betänkande om genomförandet av Efsi (från utskottet för ekonomi och valutafrågor och budgetutskottet).

Skyddsåtgärder mot bedrägerier, bland annat skattebedrägerier och penningtvätt, och mot riskerna för terrorismfinansiering finns i EIB:s avtalsbestämmelser, som är inkluderade i de kontrakt som undertecknas mellan EIB-gruppen och dess motparter. EIB ska kräva att dess motparter iakttar all tillämplig lagstiftning. Ytterligare avtalsbestämmelser om särskilda transparens- och integritetsfrågor bör läggas till av EIB på grundval av resultatet av due diligence-granskningar.

EIB fungerar som Europa 2020-strategins och flaggskeppsinitiativens genomförandeorgan genom att säkerställa utnyttjandet av offentliga investeringar som en ersättning för eller korrigering av brister på finansmarknaden och genom att stimulera nya drivkrafter i EU för skapandet av tillväxt och sysselsättning.

Katalysatoreffekten av EIB:s insamling av medel är en central aspekt för att definiera ett europeiskt mervärde och säkerställa att Europa förblir en ledande global aktör med alla de attribut som kännetecknar en ekonomi i världsklass med avseende på konkurrenskraft, innovation, infrastruktur och attraktivitet.

H.	EIB:s investeringar utgör ett grönt stimulanspaket som ska göra EU mycket bättre rustat att fortsätta vara en ”möjligheternas plats” och bemöta de utmaningar som uppkommer i den globaliserade ekonomiska konkurrensen.

Investeringsplanen för Europa är en del av en bredare strategi som syftar till att vända den negativa tendens som kan iakttas i offentliga och privata investeringar genom att utnyttja ny och privat finansiell likviditet som ska tillföras realekonomin i syfte att främja långsiktiga strategiska och hållbara investeringar i hela unionen.

J.	Det finns för närvarande ett allt större antal finansieringsinstrument som utformats och främjas av EIB, från offentlig-privata partnerskap till värdepapperisering. Sådana instrument kan riskera att ge upphov till en socialisering av förluster och en privatisering av vinster.

K.	EIB:s finansiering av insatser utanför EU stödjer i första hand målen för EU:s yttre politik, samtidigt som unionens synlighet och värden stärks och bidrar till att upprätthålla stabiliteten i tredjeländer.

L.	Kontinuerlig uppmärksamhet bör ägnas åt utvecklingen av bästa praxis med avseende på EIB:s resultatpolitik och resultatstyrning och i fråga om transparens och god styrning.

M.	EIB bör behålla kreditbetyget AAA som är en grundläggande tillgång i dess affärsmodell och en högkvalitativ, solid tillgångsportfölj med sunda investeringsprojekt vid genomförandet av Efsi.

N.	EIB har ännu inte vidtagit alla nödvändiga åtgärder till följd av parlamentets rekommendationer och uppmaningar i dess resolutioner om EIB:s årsrapporter från tidigare år.

Stärka hållbarheten i EIB:s investeringspolitik

Europaparlamentet noterar att EIB 2015 undertecknade transaktioner till ett belopp av 77,5 miljarder EUR (jämfört med 77 miljarder EUR 2014), varav 69,7 miljarder EUR gick till EU-medlemsstater och 7,8 miljarder EUR till länder utanför unionen).

Europaparlamentet välkomnar EIB:s årsrapporter för 2015 och de resultat som presenteras i dessa samt de ansträngningar som gjorts för att förbättra presentationen av och rapporteringen om EIB:s bidrag (eller additionalitet) och resultat.

Europaparlamentet påminner om parlamentets begäran om en mer heltäckande och enhetlig årsrapport för att möjliggöra en bättre kvalitativ överblick och utvärdering av EIB:s totala verksamhet och utlåningsprioriteringar. Parlamentet insisterar på att EIB ytterligare bör förfina och tillhandahålla information om de konkreta och uppnådda ekonomiska, sociala och miljömässiga effekterna samt mervärdet av EIB:s verksamhet i medlemsstaterna och utanför EU.

Europaparlamentet betonar att all EIB-finansierad verksamhet måste vara en del av och ständigt förenlig med EU:s allmänna strategi och politiskt prioriterade områden såsom de definieras i Europa 2020-strategin, tillväxt- och sysselsättningsfaciliteten och tillväxt- och sysselsättningspakten, samtidigt som de ekonomiska, sociala, finansiella och miljömässiga effektivitetskriterierna tillämpas på projekturvalet för att säkerställa ett konsekvent genomförande av EU-politiken.

Europaparlamentet betonar behovet av att lägga fram konkreta och tydliga resultat om hur EIB:s externa investeringar har bidragit till uppnåendet av EU:s prioriteringar och utvecklingen av kapacitetsuppbyggnad i regionerna.

Europaparlamentet uppmanar bestämt EIB att fortsätta sina insatser för att komma till rätta med brister avseende investeringar, marknader och sektorer och att investera i projekt och insatser som ger ett verkligt mervärde för att uppnå en större ekonomisk, social och territoriell sammanhållning i EU, ett förbättrat investeringsklimat, högre sysselsättning och en återgång till en hållbar tillväxt i hela EU.

Europaparlamentet påminner om att främjande av ekonomisk återhämtning, en hållbar tillväxt och starkare sammanhållning är ett övergripande mål och att EIB bör bli bättre på att förutse strukturella förändringar, särskilt de som avser Europas återindustrialisering och den kunskapsbaserade och digitala ekonomin, för att skapa nya ekonomiska möjligheter, innovationer, utveckling av en cirkulär ekonomi och en bättre användning av förnybara energikällor i linje med miljö-, klimat- och energipolitikens mål. Parlamentet betonar att processen för återindustrialisering ska genomföras samtidigt som hänsyn tas till behovet av att å ena sidan skapa arbetstillfällen av hög kvalitet och å andra sidan de olika förhållanden som kännetecknar den europeiska ekonomin, men i vilket fall som helst med vederbörlig hänsyn till miljön och arbetstagarnas och allmänhetens hälsa.

Europaparlamentet anser att EIB systematiskt bör uppmärksamma de ekonomiska, sociala och miljömässiga effekterna på medellång och lång sikt vid fastställandet av investeringsåtgärder och finansieringsbeslut, särskilt med avseende på gränsöverskridande aspekter. Parlamentet anser att EIB måste investera i både stor- och småskaliga hållbara projekt av systemisk betydelse på lång sikt som skapar mervärde på regional nivå och EU-nivå.

Europaparlamentet betonar att de finansierade projektens sundhet inte endast bör bedömas med avseende på ekonomisk relevans utan även med ett lika starkt fokus på miljömässig och social hållbarhet samt på den politiska, gränsöverskridande och regionala betydelsen av sådana projekt. Parlamentet påminner om att prioriteringen inom EIB:s utlåningsverksamhet av projekt med tydliga och hållbara resultat och med effekter för tillväxten och sysselsättningen måste förbli den centrala vägledande principen.

10.

Europaparlamentet konstaterar att EIB är en central aktör som behövs för att gjuta nytt liv i EU:s ekonomi, främja sysselsättningen, öka tillväxten i medlemsstaterna och maximera tillgängliga finansiella resursers ändamålsenlighet och ge valuta för pengarna när det gäller tillgängliga ekonomiska resurser genom användning av revolverande instrument, dvs. genom att skapa en multiplikatoreffekt av garantifonder och hävstångseffekter.

11.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att säkerställa en motståndskraftig, hållbar och stabil finansieringsstrategi för EU för att påskynda den ekonomiska återhämtningen, främja sysselsättningen och hjälpa vissa ekonomiska sektorer och mindre utvecklade geografiska regioner att komma ikapp. Parlamentet påminner om behovet av att fokusera på produktiva investeringar som gör en skillnad, särskilt på lång sikt, och att stärka den primära sektorn, forskning, infrastruktur och sysselsättning. Parlamentet anser att projekt bör väljas ut på grundval av sina egna meriter, deras potential att skapa mervärde för EU som helhet och faktisk additionalitet, eventuellt med en högre riskprofil.

12.

Europaparlamentet upprepar i detta sammanhang att mer information bör offentliggöras om exakt vilken sorts projekt som finansieras direkt och indirekt genom EIB:s utlåningsverksamhet och särskilt vilket mervärde de ger och vilken ekonomisk inverkan de förväntas ha på varje medlemsstat.

13.

Europaparlamentet upprepar parlamentets oro med avseende på fastställandet av en balanserad strategi med en dynamisk, rättvis och transparent geografisk fördelning av projekt och investeringar mellan medlemsstaterna, samtidigt som man beaktar den särskilda tonvikten på de mindre utvecklade länderna och regionerna. Parlamentet konstaterar att 73 % av EIB:s totala utlåning för 2015 (51 miljarder EUR) är koncentrerad till sex medlemsstater, vilket visar att inte alla medlemsstater eller regioner har möjlighet att i samma utsträckning dra nytta av investeringsmöjligheter.

14.

Europaparlamentet stöder EIB:s initiativ för att tillhandahålla gemensam teknisk hjälp på plats till förvaltande myndigheter och finansiella intermediärer, bland annat i form av riktad fi-compass-utbildning.

15.

Europaparlamentet uppmanar EIB att intensifiera sin kommunikationspolicy gentemot potentiella intressenter och privata investerare angående tillgängliga finansieringskällor och -instrument och i förhållande till medborgarna om de resultat som uppnåtts.

16.

Europaparlamentet uppmanar EIB och kommissionen att öka spridningen av sina finansieringsmöjligheter samt sitt stöd och sin rådgivning för att öka finansieringen av projekt hos lokala och regionala myndigheter och små och medelstora företag, och att förenkla tillgången till EIB-finansiering samt kombinera bidrag med lån och finansieringsinstrument. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja utarbetandet av utbildningsprogram för möjliga stödmottagare genom att ge förvaltande myndigheter en mer konkret roll när det gäller att tillhandahålla information, vägledning och råd till slutliga stödmottagare.

17.

Europaparlamentet anser att det är av grundläggande betydelse att EIB bibehåller kreditbetyget AAA för att kunna behålla sin tillgång till internationella kapitalmarknader enligt de bästa lånevillkoren och föra vidare fördelarna i sin investeringsstrategi och sina utlåningsvillkor. Parlamentet uppmanar EIB att utveckla sin riskkultur för att förbättra sin effektivitet och komplementariteten och synergierna mellan insatserna och olika EU-åtgärder.

18.

Europaparlamentet är djupt bekymrat över de generellt högre kostnaderna och avgifterna för EIB/EIF-förvaltade fonder som genomför finansieringsinstrument med delad förvaltning, vilket framgår av resultaten i revisionsrättens särskilda rapport nr 19/2016 Genomförandet av EU:s budget med hjälp av finansieringsinstrument – lärdomar av programperioden 2007–2013, och uppmanar revisionsrätten att genomföra en liknande revision för den innevarande perioden.

Övervakning av EIB:s inverkan på genomförandet av centrala offentligpolitiska områden

19.

Europaparlamentet noterar rapporten om resultaten och effekterna av EIB:s verksamhet i EU under 2015 som bygger på trepelarmetoden med avseende på att bedöma förväntat resultat, övervaka aktuellt resultat och mäta effekterna av de fyra viktigaste offentliga politiska målen, nämligen innovation och kompetens (22,7 % av EIB:s undertecknanden 2015 till ett belopp av 15,8 miljarder EUR), finansiering av små och medelstora företag och midcapföretag (28,5 % av EIB:s undertecknanden eller 19,8 miljarder EUR), infrastruktur (24,5 % eller 17,1 miljarder EUR) och miljö (24,3 % eller 16,9 miljarder EUR). Parlamentet noterar att ett urval av utfall och resultat för de nya transaktioner som undertecknats har tagits med för att visa förväntade resultat, men att det varken finns någon information i rapporten om övervakat aktuellt resultat eller om vilka effekter som har uppnåtts.

20.

Europaparlamentet beklagar att det inte finns någon information i årsrapporten för 2015 om EIB:s verksamhet i EU om de förväntade och uppnådda resultaten av EIB:s verksamhet med avseende på dess två genomgående politiska mål, nämligen klimatåtgärder och sammanhållning. Parlamentet är bekymrat över att EIB under 2015 inte nådde upp till den planerade nivån på 30 % för investeringar för sammanhållning (25,2 % uppnåddes inom EU) och att det planerade genomförandet för 2016 (27 %) också är under målet på 30 %. Parlamentet uppmanar med eftertryck EIB att återinföra den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen som ett primärt offentligt politiskt mål och att börja att uttryckligen rapportera om dess genomförande.

21.

Europaparlamentet beklagar också att uppdateringen av trepelarmetoden för att anpassa den till kraven i Efsi-förordningen varken har lett till någon harmonisering av EIB:s rapportering om transaktioner inom EU med rapporteringen av transaktioner utanför EU eller till införandet av analytisk och omfattande information om konkreta resultat som uppnåtts inom EU. Parlamentet begär att mer information redovisas på projektnivå genom att ge allmänheten tillgång till projektutvärderingen och utvärderingsformulären för bedömningssystemet med tre pelare och ramen för resultatmätning.

22.

Europaparlamentet framhåller att en ambitiös investeringsstrategi måste åtföljas av tydliga övervaknings- och rapporteringsinstrument som garanterar resultatstyrningen.

23.

Europaparlamentet uppmanar EIB att fortsätta lägga vikt vid resultatkontroll med hjälp av resultatutvärderingar och dokumenterade effekter. Parlamentet uppmuntrar EIB att fortsätta definiera sina övervakningsindikatorer, särskilt additionalitetsindikatorer, för att kunna bedöma effekterna så snart som möjligt i projektutvecklingsfasen, och förse styrelsen med tillräcklig information om de förväntade effekterna, särskilt när det gäller projektets bidrag till EU-politiken.

24.

Europaparlamentet erkänner att det är komplicerat att övervaka en växande portfölj och olika projektplaner och att detta även gäller den efterföljande övergripande förvaltningen av indikatorerna. Parlamentet uppmuntrar EIB att öka ansträngningarna att säkerställa en ändamålsenlig övervakning.

25.

Europaparlamentet uppmuntrar EIB att bli mer proaktivt gentemot medlemsstaterna i syfte att tillhandahålla kapacitetsuppbyggnads- och rådgivningstjänster direkt till stödmottagarna för förberedelsen av storskaliga investeringsprojekt genom bättre samarbete med relevanta nationella eller decentraliserade myndigheter eller nationella investeringsbanker.

Finansieringssystem för små och medelstora företag

26.

Europaparlamentet påminner om att EIB har ett globalt ansvar för att säkerställa EU:s attraktivitet på den internationella arenan genom att främja ett gynnsamt investeringsklimat för företag.

27.

Europaparlamentet erkänner den centrala roll som små och medelstora företag och midcapföretag spelar för att främja sysselsättning och tillväxt i EU:s och de enskilda medlemsstaternas ekonomi. Parlamentet stöder EIB:s ansträngningar att öka sitt stöd till alla former av små och medelstora företag (startkapital, nystartade företag, mikroföretag och mellanstora företag samt företagskluster), med fokus på nya företagsmodeller med hög potential att skapa sysselsättningsmöjligheter för unga. EIB uppmanas i detta sammanhang att vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa ett fullständigt genomförande av initiativet för små och medelstora företag.

28.

Europaparlamentet noterar att EIB:s stöd till små och medelstora företag utgjorde ungefär 36,6 % av dess finansiering 2015 och genom en hävstångseffekt gav upphov till 39,7 miljarder EUR i finansiering för små och medelstora företag och stöd till 5 miljoner arbetstillfällen.

29.

Europaparlamentet välkomnar EIF:s ansträngningar för att få initiativet för små och medelstora företag att fungera i för närvarande sex länder (Spanien, Italien, Bulgarien, Finland, Rumänien, Malta), vilka förväntas få omkring 8,5 miljarder EUR i nya lån till små och medelstora företag på gynnsamma villkor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra initiativet för små och medelstora företag i större utsträckning, med beaktande av dess kapacitet att minska risken för finansiella mellanhänder. Parlamentet uppskattar därför kommissionens förslag att förlänga initiativet för små och medelstora företag fram till 2020. Parlamentet betonar dock att initiativet för små och medelstora företag bör spela en större roll eftersom finansieringen av små och medelstora företag är avgörande för att främja tillväxt och sysselsättning i EU, särskilt under perioden efter den ekonomiska och finansiella krisen. EIB uppmanas att övervaka och förbättra användningen av värdepapperisering. Parlamentet efterlyser dessutom en förbättring av EIB:s kommunikationspolicy och av de administrativa villkoren för initiativet för små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar EIF att offentliggöra en rapport om programmets framgångar och misslyckanden.

30.

Europaparlamentet välkomnar lanseringen av nya instrument som EIB och kommissionen kommit överens om, såsom instrumentet för privat finansiering för energieffektivisering (PF4EE), initiativet för små och medelstora företag och finansieringsinstrumenten inom Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI), som förväntas bidra till förverkligandet av Europa 2020-strategins strategiska mål. Parlamentet noterar EIF:s verksamhet, särskilt finansieringsinstrumenten Cosme (program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag) och Innovfin, som fick stöd från Efsi 2015 genom att mängden garanterade lån fördubblades.

31.

Europaparlamentet uppmanar EIB att öka riskprofilen för sina insatser, särskilt när man ger stöd till små och medelstora företag som tar risker eller utvecklas i ekonomiskt missgynnade regioner eller instabila regioner. Parlamentet anser också att sektorn för små och medelstora företag och dess tillgång till finansiering är ett återkommande och långvarigt mål som bör eftersträvas och stärkas ytterligare.

Innovation

32.

Europaparlamentet stöder alla incitament för marknadsdriven innovation, social utveckling och miljöskydd, för att därigenom bibehålla en hållbar tillväxt och en varsam användning av resurserna. Parlamentet stöder incitament som bidrar till EU:s ambition att bli en cirkulär, kunskapsbaserad och digital ekonomi och att upprätthålla EU:s konkurrenskraft.

33.

Europaparlamentet noterar att EIB redan finansierar investeringar i forskning och utveckling som görs av säkerhetsföretag i EU med avseende på civil teknik och teknik med dubbla användningsområden. Parlamentet anser att när det gäller teknik med dubbla användningsområden bör EIB främst ge stöd till de investeringar som motiveras av kommersialisering i civila tillämpningar – exempel på EIB-projekt av den här typen omfattar redan FoU-investeringar i leveranser till luft- och rymdfarkoster, radarsystem, it-säkerhet och molnsäkerhet, mikroelektronik och vacciner.

34.

Europaparlamentet noterar att lån till innovativa projekt under 2015 uppgick till rekordhöga 18,7 miljarder EUR och välkomnar EIB:s ökade betoningen på investeringar i innovation.

35.

Europaparlamentet noterar att EIB genom ett fortsatt stöd till civil teknik och teknik med dubbla användningsområden skulle kunna öka sitt stöd till EU:s säkerhetssektor inom sin befintliga rättsliga ram. Detta inbegriper insatser som får stöd från Efsi.

Infrastruktur

36.

Europaparlamentet uppmanar EIB att fortsätta att stödja en infrastrukturagenda baserad på effektiva projekt av gemensamt intresse inom transport- och energisektorerna med de egna resurserna och genom att genomföra skuldinstrumenten inom ramen för Fonden för ett sammanlänkat Europa, samtidigt som man beaktar deras förenlighet med miljö- och klimatpolitiska mål och regional utveckling. Parlamentet uppmanar EIB att ta fram nya finansieringsinstrument för uppförandet av infrastruktur och genomförandet av arbeten inom ramen för makroregionala strategier.

37.

Europaparlamentet välkomnar finansieringsnivån när det gäller målen för den ekonomiska och sociala sammanhållningen (17 634 miljarder EUR) och återupplivandet av landsbygd och tätorter (5 467 miljarder EUR), och rekommenderar att den bibehålls. Parlamentet anser att sådan finansiering är nödvändig för att komplettera sammanhållningspolitiken och de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna). Parlamentet framhåller vikten av att upprätthålla en regelbunden dialog med förvaltningsmyndigheterna för att skapa synergieffekter och så att de båda instrumenten kan komplettera varandra.

38.

Europaparlamentet uppmanar EIB, kommissionen och nationella, regionala och lokala myndigheter att tillsammans med nationella utvecklingsbanker och utvecklingsinstitutioner förstärka sitt samarbete för att skapa fler synergieffekter mellan ESI-fonderna och EIB:s finansieringsinstrument och lån liksom för att minska de administrativa bördorna, förenkla förfaranden, öka den administrativa kapaciteten, främja den territoriella utvecklingen och sammanhållningen och förbättra förståelsen för ESI-fonderna och EIB:s finansiering. Parlamentet tar hänsyn till att informationen om EIB:s utlåningsverksamhet inom sammanhållningspolitiken och dess program är begränsad. Parlamentet uppmanar EIB att fullgöra sin roll som offentlig institution och att ha så höga ambitioner som möjligt när det gäller ansvar, transparens och synlighet för att undvika tvetydigheter. Parlamentet uppmanar EIB att utveckla en kommunikationspolicy för att sprida information om sin verksamhet, inbegripet rådgivningsverksamheten, så att samtliga förvaltningstyper och mottagare kan få tillgång till dess program.

39.

Europaparlamentet understryker att den ökade användningen av finansieringsinstrument inom sammanhållningspolitiken kräver ett kraftfullare engagemang från Europaparlamentets sida vid granskningen av EIB:s verksamheter, också för att bättre kunna bedöma effekterna och konsekvenserna av EIB:s roll.

40.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att helt och hållet utnyttja sina anslag från ESI-fonderna och andra tilldelade medel, och på så sätt komplettera EIB:s lån och finansieringsinstrument. Dessutom efterlyser parlamentet utökade och bättre kombinationer av bidrag och EIB-finansiering för att bättre utnyttja Esi-fondernas hävstångseffekt. Parlamentet begär att EIB går i spetsen för denna process eftersom banken har sakkunskapen och ett ansvar gentemot aktieägarna som kommer att hjälpa EIB att uppnå avkastning på sina investeringar.

41.

Europaparlamentet uppmanar EIB att öka sin finansiering av den ekonomiska och sociala sammanhållningen och målen för tätorterna, samtidigt som man fortsätter att stödja traditionella och innovativa sektorer i EU. Dessutom uppmanar parlamentet till utveckling av särskilda finansieringsinstrument till stöd för genomförandet av handlingsplaner för makroregionala strategier, i samarbete med medlemsstaterna.

Miljö- och klimatinvesteringar

42.

Europaparlamentet uppmuntrar EIB att rikta in sina klimatåtgärder på hållbarhet när det gäller sektorsövergripande projekt inom ramen för COP21-målen och att ge stöd till utbyggnaden av förnybara energikällor och resurseffektivitet. Parlamentet noterar att finansieringen av förnybara energikällor uppgick till 3,4 miljarder EUR.

43.

Europaparlamentet uppmanar EIB att göra en ny bedömning av den uppmärksamhet den specifikt ägnar åt projekt för gasinfrastruktur, särskilt med tanke på att efterfrågan på gas i Europa minskar medan nya storskaliga planer på att bygga nya rörledningar och LNG-terminaler håller på att växa fram. Parlamentet uttrycker sin oro över att EIB:s investeringar i gasinfrastruktur skulle kunna leda till investeringar i strandade tillgångar.

44.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att fortsätta utveckla en marknad för hållbara gröna projekt, och att framför allt främja skapandet av en cirkulär ekonomi, särskilt genom en grön obligationsmarknad.

EIB:s bidrag till hanteringen av globala frågor

45.

Europaparlamentet noterar ökningen av det externa mandatet från 10 till 27 miljarder EUR med ett ytterligare frivilligt belopp på 3 miljarder EUR. Parlamentet påminner om behovet av att konstant se till att detta mandat stämmer överens med målen för EU:s externa politik, i synnerhet när det gäller respekten för medborgerliga rättigheter i de länder som tar emot finansiering. Parlamentet upprepar sin begäran till revisionsrätten om en särskild rapport om resultatet av EIB:s externa utlåningsverksamhet och dess överensstämmelse med unionens politik.

46.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s snabba anpassningsförmåga till internationella utmaningar. Parlamentet uppmanar EIB att fortsätta stödja EU:s externa politik och katastrofberedskap i samband med den globala migrationsutmaningen genom att ta hänsyn till utvecklingsaspekten och främja ekonomisk resiliens.

Övervakning av Efsis mervärde och additionalitet

47.

Europaparlamentet noterar att Efsi strävar efter att genom EIB anskaffa ett totalt belopp på 315 miljarder EUR för extra investeringar och nya projekt i realekonomin under 2018. Parlamentet konstaterar att 97 infrastruktur- och innovationsprojekt och 192 avtal om finansiering för små och medelstora företag har godkänts, vilket motsvarar en förväntad investering på totalt 115,7 miljarder EUR.

48.

Europaparlamentet erkänner att genomförandet av Efsi snabbt har ändrat EIB:s profil och företagsmodell i fråga om processer och övervakningen av underskrifter och kontrakt.

49.

Europaparlamentet noterar att för att till fullo utnyttja den ytterligare riskkapaciteten utvecklar EIB-gruppen olika nya produkter som kommer att möjliggöra ett högre risktagande (t.ex. mindre prioriterade skulder, kapital likställt med eget kapital, riskdelning med banker), och har sett över sina riktlinjer för kreditrisker och stödberättigande för att möjliggöra en ökad flexibilitet. Parlamentet noterar att EIB ökar sitt stöd till innovativa företag eller till infrastrukturprojekt med hjälp av stödet från Efsi. Parlamentet noterar att EIB kan ge stöd till ett större antal av dessa riskfyllda projekt utan att göra avkall på principerna om sund förvaltning.

50.

Europaparlamentet påminner om att Efsi har som mål att identifiera tydliga, verkligt innovativa och mer riskfyllda projektprofiler med nya motparter från den privata sektorn jämfört med EIB:s övriga befintliga finansieringsinstrument, samtidigt som man uppnår ett betydande gränsöverskridande europeiskt mervärde vid genomförandet av de utvalda projekten och ett effektivt bidrag till EU:s nuvarande gemensamma politiska mål.

51.

Europaparlamentet erkänner att Efsi är ett marknadsbaserat instrument. Parlamentet påminner dock om att alla medlemsstater måste utveckla tillräcklig kapacitet för att använda det.

52.

Europaparlamentet noterar att man bör överväga en så bred geografisk spridning som möjligt vid genomförandet av planerade Efsi-projekt som gynnar sammanhållnings- och hållbarhetsmål. Parlamentet uppmanar EIB att rätta till de nuvarande geografiska obalanserna inom unionen och den sektoriella koncentrationen i Efsis portfölj, särskilt inom ramen för finansieringsfönstret för infrastruktur- och innovation och finansieringsfönstret för små och medelstora företag, genom att öka sin rådgivningsverksamhet för projektutveckling i medlemsstaterna och tekniskt stöd genom Europeiska centrumet för investeringsrådgivning (EIAH), genom att överväga att utöka antalet sektorer som är berättigade till Efsi-stöd eller genom att bättre anpassa projektens typ och storlek till marknadens behov i medlemsstaterna.

53.

Europaparlamentet uppmanar EIB att i urvalsprocessen noggrant överväga verklig additionalitet och ny dynamik tillsammans med multiplikatoreffektens storlek, vilken kan variera från projekt till projekt, särskilt på områden där EIB eller EIF inte varit verksamma tidigare, när det gäller marknadsmisslyckanden eller i suboptimala investeringssituationer.

54.

Europaparlamentet noterar att hävstångseffekten varierar mellan projekten, främst beroende på deras storlek, komplexitet och sambandet mellan viktiga sektoriella utmaningar och de slutliga stödmottagarnas förväntningar i en situation med knappa offentliga medel. Parlamentet anser att antagandet om en genomsnittlig hävstångseffekt på femton gånger endast kan mätas i slutet av investeringscykeln samtidigt som man tar hänsyn till sektorernas särdrag. Parlamentet anser också att insatsernas ändamålsenlighet inte bedöms endast med avseende på finansieringsinstrumentens potential utan även med avseende på mätbara resultat.

55.

Europaparlamentet uppmanar EIB att fästa särskild uppmärksamhet vid additionalitetsprincipen och att tillhandahålla relevant kvalitativ förvaltningsinformation om genomförandet av de uttalade målen för Efsi, som visar deras faktiska additionalitet och inverkan jämfört med riktmärkena, men också med hänsyn till förlängningen av Efsi efter 2017.

56.

Europaparlamentet anseratt det är viktigt för mobiliseringen av kapital från den privata sektorn att EIB kan befria investerarna från en del av de risker som uppkommer av potentiella projekt. Parlamentet uppmanar också EIB att öka både Efsis attraktivitet och dess synlighet i riktlinjerna för investeringar och projekt som ska finansieras genom att utveckla en ännu effektivare politik i syfte att öka medvetenheten hos potentiella privata investerare.

57.

Europaparlamentet noterar att Efsi (genom finansieringsfönstret för små och medelstora företag) är ett viktigt verktyg för att tillhandahålla kompletterande finansiering till små och medelstora företag, dvs. upp till 75 miljarder EUR av den totala investeringen genom Efsi under tre år, tillsammans med EIB:s och EIF:s utlåningskapacitet.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en permanent europeisk garantiplattform inom ramen för Efsi för att underlätta små och medelstora företags tillgång till finansiering och förbättra utvecklingen av garantier och utlåningsprodukter som bygger på europeiska garantier.

59.

Europaparlamentet uppmanar EIB att ta vara på det tillfälle som Efsi erbjuder för att öka finansieringen av småskaliga, fristående och decentraliserade projekt för förnybar energi som involverar medborgare och samhällen som har svårt att få finansiering från andra källor.

60.

Europaparlamentet noterar också ökningen av EIB:s särskilda verksamheter när det gäller volymen till följd av Efsis första genomförandeår, vilket återspeglar en utveckling av EIB:s försiktiga riskkultur och utlåningspolitik.

61.

Med hänsyn till ansvarsskyldigheten insisterar Europaparlamentet på att utvecklingen av resultatinriktade investeringar regelbundet ska bedömas av investeringskommittén med hjälp av resultattavlan med indikatorer, i syfte att identifiera målinriktade projekt med avseende på deras bidrag till tillväxt och arbetstillfällen och för att ge en objektiv översikt över deras additionalitet, mervärde och förenligheten med unionens politik eller andra klassiska EIB-transaktioner. Parlamentet uppmanar EIB att lämna ut information om resultatet för projekt som har tillgång till Efsi-garantin i förhållande till Efsis resultattavla över indikatorer.

62.

Europaparlamentet noterar att EIB i framtiden fortsätter att vara öppet för diskussioner med parlamentets tjänster om ytterligare arrangemang som skulle kunna innebära ett mer strukturerat och mindre fragmenterat tillvägagångssätt för dialogen mellan parlamentet och EIB. EIB och parlamentet arbetar för ett snabbt ingående av det formella avtalet om Efsi som innehåller bestämmelser om allt utbyte av information inom ramen för Efsi, vilket även omfattar årsrapporten om Efsi till rådet och parlamentet.

Ökning av EIB:s transparens, ansvarsskyldighet, integritet och interna kontroll som en förutsättning för en bättre verksamhetsstyrning

63.

Europaparlamentet anser att EIB:s stärkta ekonomiska roll, dess ökade investeringsförmåga och användningen av EU-budgeten för att garantera EIB:s transaktioner måste åtföljas av större transparens och en ökad ansvarsskyldighet för att säkerställa en verklig offentlig granskning av dess verksamhet, projekturval och finansieringsprinciper.

64.

Europaparlamentet uppmanar EIB att regelbundet uppdatera sin kartläggning av risker och anpassa sin riskkultur med hänsyn till sin senaste företagsmodell och den ökande projektvolymen för genomförandet av nya instrument med Efsi, olika instrument, investeringsplattformar och riskdelningsinstrument. Parlamentet uppmanar även EIB i detta sammanhang att i sin kartläggning av risker inkludera icke-finansiella aspekter såsom socialt och/eller miljömässigt mervärde. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang genomförandet av EIB:s tillsynsram för riskvillighet i syfte att stärka övervakningen av risker och tillsynen av riskernas ursprung, riskansvar och riskhantering. Parlamentet påminner om behovet av att utveckla en enhetlig och homogen kontrollram.

65.

Europaparlamentet välkomnar den höga kvaliteten på EIB:s låneportfölj samt att andelen osäkra fordringar utgör 0,3 % av EIB:s totala låneportfölj, vilket bekräftar EIB:s konsekvent ansvarsfulla policy för riskhantering och innebär att EIB behåller sin starka kreditvärdighet på de internationella kreditmarknaderna.

66.

Europaparlamentet välkomnar att EIB:s öppenhetspolicy bygger på en presumtion om att information ska göras tillgänglig och att alla kan få tillgång till EIB:s handlingar och information. Parlamentet påminner om sin rekommendation om att handlingar som inte är sekretessbelagda, såsom verksamhetsplaner för tidigare år, interinstitutionella överenskommelser och samförståndsavtal bör offentliggöras på EIB:s webbplats, och uppmanar EIB att inte stanna där, utan att fortsätta att ständigt leta efter sätt att förbättra sig och höja ribban.

67.

Europaparlamentet välkomnar rapporten om genomförandet av EIB-gruppens öppenhetspolicy för 2015 och den kommande översynen av EIB:s policy för uppgiftslämnande.

68.

Europaparlamentet påminner om att transparens vid genomförandet av EU:s politik inte bara stärker EIB:s övergripande ansvarsskyldighet och trovärdighet genom att ge en tydlig översikt över de olika typerna av finansiella mellanhänder och stödmottagare, utan att den även bidrar till att förbättra de finansierade projektens ändamålsenlighet och hållbarhet vid sidan av en nolltolerans för bedrägerier och korruption i låneportföljen. Parlamentet uppmanar EIB att anpassa sig till det nya systemet för snabb varning och uteslutning som planeras av kommissionen.

69.

Europaparlamentet noterar med oro att EIB, trots att banken tilldelas tre gånger så mycket finansiering som Världsbanken, har svartlistat endast tre enheter, medan Världsbanken har svartlistat 820. Parlamentet uppmanar EIB att i syfte att rätta till denna situation samarbeta med nätverket av andra offentliga banker som hanterar svartlistning, ett nätverk som omfattar Världsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD).

70.

Europaparlamentet upprepar sin begäran om ökad transparens i EIB:s transaktioner som görs tillsammans med finansiella mellanhänder och stödmottagare för att undvika motparter med negativa omdömen, svartlistade motparter och motparter med eventuella kopplingar till icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner, offshoreverksamhet eller organiserad brottslighet. Parlamentet anser att användningen av kriterier för urvalet av finansiella mellanhänder och uppdaterad information om företagets ägare, även truster, stiftelser, och skatteparadis, är en bästa praxis som ständigt bör iakttas. Parlamentet uppmanar EIB att stärka sina avtalsvillkor ytterligare genom att inkludera en klausul eller en hänvisning till god förvaltning för att minska integritets- och renommériskerna.

71.

Europaparlamentet föreslår att EIB bör följa det exempel som fastställts av Internationella finansieringsbolaget (IFC) från Världsbanksgruppen och börja offentliggöra information om de mest riskfyllda delprojekt som EIB finansierar via affärsbanker (de viktigaste mellanhänderna/finansiella instrumenten som används av EIB för att finansiera små och medelstora företag).

72.

Europaparlamentet välkomnar de regelbundna mötena med civilsamhället och offentliga samråd om utvecklingen av EIB:s policyer.

73.

Europaparlamentet vill se att en allt högre grad av transparens säkerställs i EIB:s offentlighetspolicy för dess styrande organ, särskilt genom offentliggörandet av sammanträdesprotokollen från EIB:s och EIF:s styrelser eller Efsis investeringskommitté, och när det gäller projekt av allmänt intresse som får stöd från EU:s budgetgaranti och som får konsekvenser för EU:s territorier och medborgare. Parlamentet anser att offentliggörandet av resultattavlan med indikatorer är en god praxis för alla transaktioner och för de miljömässiga och sociala konsekvensbedömningarna på projekt- och delprojektnivå.

74.

Europaparlamentet upprepar sitt krav om att EIB ska offentliggöra information om systemet för uppdrags- och underleverantörsavtal och göra den lättåtkomlig och begär att parlamentet under alla omständigheter ska garanteras tillgång till relevant finansiell information och finansiella handlingar.

75.

Europaparlamentet välkomnar Europeiska ombudsmannens proaktiva tillvägagångssätt när det gäller utövandet av offentlig kontroll över EIB. Parlamentet är djupt oroat över de brister som konstaterats i EIB:s befintliga mekanismer för att förebygga eventuella intressekonflikter inom dess styrande organ. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang EIB, i syfte att bättre förebygga intressekonflikter i bankens styrelse och potentiella svängdörrsproblem, att beakta ombudsmannens rekommendationer och att se över sin uppförandekod så snart som möjligt.

76.

Europaparlamentet anser att EIB:s vice ordförande inte längre bör ansvara för projekt i sina hemländer, med tanke på den uppenbara risken för intressekonflikter och det faktum att endast en minoritet av medlemsstaterna har en egen vice ordförande.

77.

Europaparlamentet välkomnar översynen av bestämmelserna för klagomålsmekanismens kansli och förnyelsen av samförståndsavtalet mellan Europeiska ombudsmannen och EIB. Parlamentet begär ett förtydligande från EIB om förseningen av inledandet av ett offentligt samråd om översynen av riktlinjerna och förfarandena för bankens klagomålsmekanism. Parlamentet anser att en sådan översynsprocess ger möjlighet att ytterligare stärka klagomålsmekanismens oberoende och effektivitet, i syfte att också inrätta en mekanism för ett systematiskt informationsflöde direkt mellan klagomålsmekanismens kansli och direktörerna. Parlamentet betonar att EIB:s ledning årligen bör rapportera till ombudsmannen och parlamentet om hur klagomålsmekanismens rekommendationer har beaktats i de riktlinjer och den praxis som tillämpas av banken. Parlamentet betonar dessutom att chefen för klagomålsmekanismens kansli bör lägga fram sin verksamhetsrapport och sin bedömning av hur banken uppfyller kansliets rekommendationer till parlamentet en gång per år.

78.

Europaparlamentet uppmanar EIB att göra sitt yttersta i kampen mot skatteflykt, skattebedrägerier och skatteundandragande, oriktig verksamhet och penningtvätt genom sin policy gentemot icke-transparenta och samarbetsovilliga jurisdiktioner och ramen för bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism.

79.

Europaparlamentet uppmanar också EIB att upprätthålla ett regelbundet samarbete med andra internationella finansinstitut genom utbyte av information om resultaten av sina due diligence-granskningar av företag och skatter samt kundkännedom-kontroller och att årligen rapportera till parlamentet och allmänheten om hur banken genomför sin policy gentemot icke-transparenta och samarbetsovilliga jurisdiktioner.

80.

Europaparlamentet anser att EIB:s externa tillsyn bör granskas noggrant, vilket parlamentet påpekat i sina tidigare resolutioner.

81.

Europaparlamentet noterar ingåendet av det uppdaterade trepartsavtalet mellan EIB, kommissionen och revisionsrätten i september 2016 och uppmanar revisionsrätten att göra effektivitetsrevisioner av EIB:s verksamhet i olika sektorer när dessa är kopplade till användningen av EU:s budgetmedel med avseende på deras effektivitet och ändamålsenlighet.

82.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast i juni varje år från och med 2018 lägga fram en årlig rapport om genomförandet, från och med början av den nuvarande fleråriga budgetramen, och det aktuella läget, inklusive de resultat som åstadkommits, för alla finansieringsinstrument som förvaltas och genomförs av EIB-gruppen, som finansieras med medel från EU:s budget, i syfte att använda den i ansvarsfrihetsförfarandet.

83.

Parlamentet uppmanar Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) att inkludera information i sin årsrapport om ärenden som rör EIB.

Uppföljning av parlamentets rekommendationer

84.

Europaparlamentet begär att EIB rapporterar om de framsteg som gjorts när det gäller parlamentets tidigare rekommendationer, i synnerhet när det gäller effekterna av EIB:s utlåningsverksamhet.

85.

Europaparlamentet uppmanar EIB att se över sin policy för att förebygga och avskräcka från otillåtet beteende inom EIB:s verksamhet (Policy on preventing and deterring prohibited conduct in European Investment Bank activities), som en gång för alla bör slå fast nödvändigheten för EIB att upphöra med att finansiera och/eller godkänna ytterligare lån till projekt som omfattas av pågående nationella utredningar eller Olafs utredningar om korruption och bedrägerier.

o o

86.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska investeringsbanken och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0201.

(2) EUT C 346, 21.9.2016, s. 77.

(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0200.

(4) EUT L 280, 27.10.2011, s. 1.

(5) EUT L 135, 8.5.2014, s. 1.

(6) EUT L 204, 31.7.2012, s. 1.

(7) EUT L 169, 1.7.2015, s. 1.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/92

P8_TA(2017)0195

Förvaltningen av fiskeflottor i de yttersta randområdena

Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017 om förvaltningen av fiskeflottor i de yttersta randområdena (2016/2016(INI))

(2018/C 298/13)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), där de yttersta randområdena tillerkänns en särskild status och där beslut om ”specifika åtgärder” föreskrivs så att fördragen och den gemensamma politiken kan genomföras,

—	med beaktande av domstolens dom i de förenade målen C-132/14 till C-136/14 om tolkningen av artikel 349 i EUF-fördraget i vilken betonas att artikel 349 inte bara medger avvikelser från fördragen utan även från sekundärrätten,

—	med beaktande av artikel 174 och följande artiklar i EUF-fördraget, i vilka målet om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning fastställs och de finansiella strukturinstrument som ska användas för att nå detta mål specificeras,

—	med beaktande av artikel 43 i EUF-fördraget,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 av den 15 maj 2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden, särskilt artiklarna 8, 11, 13, 41 och specifikt artiklarna 70–73,

—

med beaktande av kommissionens förordning (EU) nr 1388/2014 av den 16 december 2014 genom vilken vissa kategorier av stöd till företag som är verksamma inom produktion, beredning och saluföring av fiskeri- och vattenbruksprodukter förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1046/2014 av den 28 juli 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 om Europeiska havs- och fiskerifonden vad gäller kriterierna för beräkningen av de extra kostnader som uppstår för aktörer inom fiske, odling, beredning och saluföring av vissa fiskeri- och vattenbruksprodukter från de yttersta randområdena,

—

med beaktande av kommissionens delegerade förordning (EU) 2015/531 av den 24 november 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 508/2014 genom fastställande av de kostnader som berättigar till stöd från Europeiska havs- och fiskerifonden för att förbättra hygien, hälsa, säkerhet och arbetsförhållanden för fiskare, skydda och återställa den marina biologiska mångfalden och ekosystemen, begränsa klimatförändringen och öka fiskefartygens energieffektivitet,

—	med beaktande av samtliga meddelanden från Europeiska kommissionen om de yttersta randområdena, särskilt meddelandet av den 20 juni 2012Europeiska unionens yttersta randområden: smart och hållbar tillväxt för alla genom samarbete (COM(2012)0287),

—	med beaktande av alla sina resolutioner om de yttersta randområdena, särskilt resolutionen av den 26 februari 2014 om att optimera de yttersta randområdenas potential genom att skapa synergieffekter mellan EU:s strukturfonder och andra EU-program (1),

—

med beaktande av rådet förordning (EU) nr 1385/2013 av den 17 december 2013 om ändring av rådets förordningar (EG) nr 850/98 och (EG) nr 1224/2009, och Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1069/2009, (EU) nr 1379/2013 och (EU) nr 1380/2013 med anledning av ändringen av Mayottes ställning i förhållande till Europeiska unionen,

—

med beaktande av rådets beslut (EU) 2015/238 av den 10 februari 2015 om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Seychellerna om tillträde för fiskefartyg som för seychellisk flagg till de vatten och marina biologiska resurser utanför Mayottes kust som faller under Europeiska unionens jurisdiktion,

—	med beaktande av kommissionens första rapport till Europaparlamentet och rådet av den 24 september 2010 om resultaten av Posei-reformen 2006 (COM(2010)0501),

—	med beaktande av sin ståndpunkt av den 2 februari 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om hållbar förvaltning av externa fiskeflottor och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1006/2008 (2),

—	med beaktande av sina resolutioner av den 12 april 2016 om innovation och diversifiering av det småskaliga kustfisket i de regioner som är beroende av fiske (3) och om gemensamma regler för genomförandet av den gemensamma fiskeripolitikens externa dimension, inbegripet fiskeavtalen (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 4 februari 2016 om öars särskilda situation (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken (6),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 21 oktober 2008 om förslaget till rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 639/2004 om förvaltning av fiskeflottor som är registrerade i gemenskapens yttersta randområden (7) med förslag om att förlänga det undantag som är tillämpligt för de yttersta randområdena med ytterligare tre år fram till 2011,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1207/2008 av den 28 november 2008 om ändring av förordning (EG) nr 639/2004 om förvaltning av fiskeflottor som är registrerade i gemenskapens yttersta randområden, som beviljar det undantag som är tillämpligt för de yttersta randområdena under ytterligare tre år fram till 2011,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 791/2007 av den 21 maj 2007 om införande av ett kompensationssystem för de extra kostnader som uppstår i samband med saluföringen av vissa fiskeriprodukter från de yttersta randområdena Azorerna, Madeira, Kanarieöarna samt Franska Guyana och Réunion, särskilt artikel 8, där det anges att ”senast 31 december 2011 skall kommissionen lämna en […] rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om genomförandet av kompensationen, åtföljd av lagstiftningsförslag, om så är nödvändigt”,

—	med beaktande av rådets förordning (EG) nr 639/2004 av den 30 mars 2004 om förvaltning av fiskeflottor som är registrerade i gemenskapens yttersta randområden,

—	med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1005/2008 av den 29 september 2008 om upprättande av ett gemenskapssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske,

—	med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionens och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 10 november 2016Internationell världshavsförvaltning: en agenda för havens framtid (JOIN(2016)0049),

—	med beaktande av revisionsrättens särskilda rapport nr 11/2015 av den 20 oktober 2015Förvaltas partnerskapsavtalen om fiske väl av kommissionen?,

—	med beaktande av de yttersta randområdenas handlingsplaner för programplaneringen för EU-fonderna 2014–2020,

—	med beaktande av de gemensamma bidragen och de tekniska och politiska dokumenten från konferensen mellan presidenterna från EU:s yttersta randområden, särskilt slutförklaringen från den 21:a konferensen mellan presidenterna från EU:s yttersta randområden den 22–23 september 2016,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för regional utveckling (A8-0138/2017), och av följande skäl:

A.	De yttersta randområdena är geografiskt belägna i Västindien, Indiska oceanen och Atlanten och EU:s territorier ligger i flera olika marina havsområden och kontinenter, och de yttersta randområdena gränsar till ett flertal tredjeländer.

B.	Under de senaste åren har fisketrycket ökat i vissa av de yttersta randområdenas exklusiva ekonomiska zoner på ett område mellan 100 och 200 sjömil, och största delen av fisket bedrivs framför allt av fiskeflottor som inte är hemmahörande i vederbörande randområde.

C.	EU måste ta sitt ansvar för maritima frågor som gäller de yttersta randområdena, och beakta att deras exklusiva ekonomiska zoner står för en betydande andel av EU:s alla exklusiva ekonomiska zoner.

D.	Fiskerisektorn i de yttersta randområdena måste ses mot bakgrund av den särskilda strukturella, sociala och ekonomiska situationen (artikel 349 EUF-fördraget) som kräver specifikt och anpassat beaktande av den gemensamma EU-politiken.

E.	Fiskerisektorn har starka sidor och en stor utvecklingspotential.

F.	Havsförorening orsakad av klordekon är specifikt för Antillerna och har betydande konsekvenser för de tillåtna fiskezonerna liksom för närvaron av invasiva arter.

G.	De yttersta randområdenas avsides läge har erkänts och beaktats som en allmän princip i EU-lagstiftningen, vilket motiverar och möjliggör inrättandet av ett kompensationssystem för de extra kostnader som uppkommer för fiskeri och vattenbruk i de yttersta randområdena.

Den gemensamma fiskeripolitiken och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF), som utformades för att möta utmaningarna i kontinentala Europa, möjliggör ett differentierat tillvägagångssätt för de yttersta randområdena, men är bara på ett begränsat sätt relevanta för den särskilda karaktären hos fisket i de yttersta randområdena.

I.	De yttersta randområdena anser att de behandlas orättvist i den gemensamma fiskeripolitiken och att de utsätts för en ”dubbel bestraffning” (eftersom de inte haft någon tillgång till tidigare stöd för förnyelse av flottorna och det aktuella förbudet för stöd för förnyelse).

J.	Viktiga sektorer i fiskeflottan i de yttersta randområdena var tills nyligen oreglerade eller inte införda i flottregistret, och hade därför inte tillgång till fiskerifonden för modernisering.

K.	Ett av den gemensamma fiskeripolitikens mål är att främja fiske, med beaktande av socioekonomiska frågor.

L.	Reglerna för tillgång till fiskbestånden bör gynna lokala fiskeflottor och mer selektiv fiskeverksamhet som medför minst skada för bestånden.

M.	Den gemensamma fiskeripolitiken strävar efter att säkerställa samstämmighet mellan sin interna och externa dimension i enlighet med principerna för god förvaltning.

N.	En icke obetydlig nivå av olagligt, orapporterat och oreglerat fiske sker i vissa av de yttersta randområdenas exklusiva ekonomiska zoner (8) och i havsområden runt andra.

O.	Arbetslöshetsnivåerna i de yttersta randområdena hör till de högsta i EU – upp till 60 procent av ungdomarna i vissa av de yttersta randområdena är arbetslösa.

P.	EHFF tillhandahåller under vissa omständigheter bl.a. stöd till producentorganisationer, motorer och lokalt ledd utveckling (CLLD).

Q.	Följande är icke stödberättigade inom ramen för EHFF: insatser som ökar ett fartygs fiskekapacitet, utrustning som ökar fartygets förmåga att lokalisera fisk och byggande av nya fiskefartyg eller import av fiskefartyg.

R.	EMFF kan emellertid erbjuda ekonomiskt stöd till fartyg i syfte att förbättra energieffektivitet, säkerhet, hygienförhållanden ombord och kvaliteten på fiskeriprodukter samt arbetsförhållanden.

S.	EMFF stöder innovationsprojekt såsom förvaltnings- och organisationssystem.

Bestämmelser om särdrag och geografiska förhållanden i de yttersta randområdena

Europaparlamentet anser att hållbart fiske med traditionella fångstredskap utgör grunden för välmående kustsamhällen och bidrar till livsmedelsförsörjningen i de yttersta randområdena. Parlamentet betonar i detta sammanhang nödvändigheten av att involvera den lokala fiskerisektorn i arbetet för att nå målet om livsmedelstrygghet för lokalbefolkningen, eftersom livsmedelstryggheten i de yttersta randområdena i dag är alltför beroende av importer.

Europaparlamentet påminner om att den gemensamma fiskeripolitiken och Europeiska havs- och fiskerifonden, som är utformade för att möta utmaningarna i Kontinentaleuropa, bara på ett begränsat sätt är relevanta för den särskilda karaktären hos fisket i de yttersta randområdena och inte kan tillämpas enhetligt på grund av dessa områdens olika utmaningar och särdrag, och att de bör förses med viss flexibilitet och pragmatik eller kunna bli föremål för avvikelser. Parlamentet efterlyser därför ett inrättande av en särskild strategi för varje regionalt havsområde som är anpassad till den särskilda situationen i vart och ett av de yttersta randområdena.

Europaparlamentet understryker att det finns många lokalsamhällen som är beroende av traditionellt fiske, kustfiske och småskaligt fiske, och för vilka fisket ofta är det enda sättet att försörja sig.

Europaparlamentet erinrar om att de marina biologiska resurserna kring de yttersta randområdena bör skyddas särskilt samt att fisket bör ges särskild uppmärksamhet. Parlamentet understryker därför att det endast är fiskefartyg som är registrerade i hamnar i de yttersta randområdena som bör ha tillstånd att fiska i dessa vatten.

Europaparlamentet framhåller att havsbottnen i de yttersta randområdena är ett veritabelt levande laboratorium av biologisk mångfald. Parlamentet betonar vikten av forskning och datainsamling för att öka kunskaperna om havet. Parlamentet understryker de möjligheter som de yttersta randområdena har att fungera som verkliga vetenskapliga portaler inom sina respektive områden, och uppmanar respektive medlemsstater och kommissionen att öka stödet till relevanta vetenskapliga forskningsprojekt.

Europaparlamentet understryker behovet av att upprätthålla balansen mellan fiskekapaciteten och fiskemöjligheterna i enlighet med försiktighetsprincipen och med hänsyn till den socioekonomiska situationen. Parlamentet anser att detta dock inte kan motivera att man avstår från att investera i datainsamling och förbättrade vetenskapliga kunskaper om havens ekosystem. Parlamentet begär en översyn av fördelningen av kvoter för vissa arter (t.ex. ökningen av kvoten för blåfenad tonfisk vid Azorerna), samt att möjligheter öppnas för fångst av andra arter (t.ex. chokladhaj), på grundval av vetenskapliga studier och förstärkt teknisk och materiell kapacitet för utvärdering av ekosystem.

Europaparlamentet påpekar att fiskeflottorna i vissa av de yttersta randområdena har en kapacitet som ligger under de tröskelvärden som anges i den gemensamma fiskeripolitiken, i synnerhet på grund av bristande tillgång till finansiering.

Europaparlamentet noterar att fiskare i de yttersta randområdena drabbas av att deras fartyg åldras snabbare än i andra områden på grund av de svårigheter som klimatet medför och som är specifika för dessa områden, vilket leder till problem när det gäller deras säkerhet och effektivitet och som gör att arbetsförhållandena blir mindre attraktiva jämfört med moderna fartyg.

Europaparlamentet betonar att på grund av otillräckliga biologiska data kunde den vetenskapliga, tekniska och ekonomiska kommittén för fiskerinäringen (STECF) i sin rapport (9) inte bedöma balansen mellan fiskekapaciteten och fiskemöjligheterna för alla flottor som fiskar i de yttersta randområdena. Parlamentet begär att ytterligare medel anslås, inom ramen för EHFF och andra fonder, för anskaffning av tekniska hjälpmedel för utvärdering av ekosystem från vetenskapliga institutioner och universitet. Parlamentet anser i detta sammanhang att det är av yttersta vikt att det finns tillförlitliga och tillgängliga uppgifter om resurser och praxis i de utomeuropeiska exklusiva ekonomiska zonerna.

10.

Europaparlamentet understryker att fiskeflottorna i kustfiskeområdena i de yttersta randområdena generellt sett är föråldrade vilket leder till problem när det gäller säkerheten ombord.

11.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen underlät att offentliggöra en genomföranderapport om förordning (EG) nr 639/2004 innan tidsfristen löpte ut den 30 juni 2012. Parlamentet begär att kommissionen ska lämna ytterligare information om varför den beslutade att inte offentliggöra denna rapport.

12.

Europaparlamentet beklagar att antagandet av EHFF och därmed godkännandet av de operativa programmen inom ramen för EHFF försenades, med följden att EHFF-stödet genomfördes sent, vilket i sin tur har resulterat i stora ekonomiska svårigheter för vissa företag i de yttersta randområdena.

13.

Europaparlamentet välkomnar de särskilda bestämmelserna för de yttersta randområdena i EHFF, såsom kompensationen för extra avgifter (som subventioneras till 100 procent av EHFF) – som är högre än under den föregående programplaneringsperioden, men fortfarande inte tillräcklig i vissa yttersta randområden – och ökningen med 35 procent av stödnivåerna för det offentliga stödet för andra åtgärder i de yttersta randområdena.

14.

Europaparlamentet noterar att det är svårt eller t.o.m. omöjligt för vissa fiskare i de yttersta randområdena att få lån och/eller försäkringar för sina fartyg vilket medför säkerhetsproblem och därmed även ekonomiska begränsningar för dessa fiskare.

15.

Europaparlamentet påminner om att de små fiskefartygen står för merparten av de registrerade fartygen i de yttersta randområdena. Parlamentet understryker att de små fiskefartygen är äldre än 40 år i vissa av de yttersta randområdena vilket utgör ett verkligt säkerhetsproblem.

16.

Europaparlamentet betonar att Europeiska investeringsbankens utlåning och EU-medel har en ekonomisk multiplikatoreffekt, särskilt i de yttersta randområdena.

Bättre utnyttjande av de möjligheter som artikel 349 i fördraget och den gemensamma fiskeripolitiken erbjuder

17.

Europaparlamentet anser att ett separat rådgivande organ för de yttersta randområdena, i enlighet med den nuvarande gemensamma fiskeripolitiken, är ett lämpligt forum för ett viktigt utbyte av kunskap och erfarenheter, och beklagar därför att det rådgivande organet för de yttersta randområdena ännu inte har inrättats.

18.

Europaparlamentet kräver att artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska tillämpas till fullo i EU:s politik, förordningar, fonder och program inom fiskeripolitiken, i synnerhet inom EHFF för att ta itu med de särskilda utmaningar som förekommer i de yttersta randområdena.

19.

Europaparlamentet anser att en lokalt ledd utveckling är ett lovande initiativ och att respektive medlemsstat bör utnyttja de möjligheter som EHFF ger på bästa möjliga sätt för att stödja denna typ av lokal utveckling i de yttersta randområdena.

20.

Europaparlamentet understryker vikten av att skapa lokala aktionsgrupper för fiske som erkänns som ett betydelsefullt instrument som ger stöd och möjligheter till diversifiering av fisket.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja ett helhetsperspektiv och en lämplig och skräddarsydd strategi när den föreslår lagstiftningsakter för kostnader för investeringar i hygien, hälsa och säkerhet och investeringar rörande arbetsvillkor.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att också beakta den påverkan som klimatmässiga och geografiska särdrag samt utfiskningen har när den föreslår lagstiftningsakter om kriterier för beräkning av extra kostnader som är en följd av de yttersta randområdenas särskilda nackdelar.

23.

Europaparlamentet beklagar djupt den betydande andel olagligt, orapporterat och oreglerat fiske som sker i vissa av de yttersta randområdenas exklusiva ekonomiska zoner av såväl utländska som inhemska fiskefartyg samt i de omgivande havsområdena i andra av de yttersta randområdena. Parlamentet påpekar att den inhemska andelen av sådant fiske även har att göra med problem angående den lokala tillgången på livsmedel. Parlamentet uppmanar de nationella myndigheterna att stärka kampen mot orapporterat och oreglerat fiske.

24.

Europaparlamentet förespråkar därför ett införande av aktiva (t.ex. övervakning) och passiva åtgärder, såsom förhandlingar med sådana länder som gränsar till de yttersta randområdena med vilka partnerskapsavtal för hållbart fiske ännu inte har undertecknats.

25.

Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter att påskynda genomförandet av EHFF och att utnyttja de möjligheter som den erbjuder att investera kraftigt i moderniseringen av flottan – förbättringar av säkerheten, hygienförhållandena ombord, energieffektiviteten och kvaliteten på fiskeriprodukter – samt i fiskehamnar, landningsplatser och vattenbruk i syfte att skapa nya avsättningsmöjligheter. Parlamentet begär även att kompensationsordningen för extra kostnader ska tillämpas för att stärka lönsamheten i sektorn.

26.

Europaparlamentet begär att de yttersta randområdenas intressen genuint uppmärksammas när fiskeriavtal sluts med tredjeländer, bland annat genom att fastställa krav på att fångster ska landas i de yttersta randområdena eller att personer från de yttersta randområdena ska anställas på fartygen.

27.

Europaparlamentet betonar vikten av att genomföra konsekvensbedömningar för de yttersta randområdena varje gång som dessa berörs av fiskeavtal som ingås mellan EU och tredjeländer, i enlighet med bestämmelserna i artikel 349 i EUF-fördraget.

28.

Europaparlamentet konstaterar att det kan behövas en omstrukturering av fiskesektorn i de yttersta randområdena för att säkerställa en hållbar förvaltning av fiskbestånden, och att vid behov även en minskning av antalet fartyg bör övervägas.

29.

Europaparlamentet anser att när kapacitetsminskning krävs enligt artikel 22 i förordning (EU) nr 1380/2013 bör företräde ges åt att behålla sådana fartyg som uppfyller kriterierna i artikel 17 i samma förordning.

30.

Europaparlamentet ber medlemsstaterna, när de tillämpar bestämmelserna i den gemensamma fiskeripolitiken om fördelningen av fiskemöjligheter, att särskilt beakta det traditionella och småskaliga fisket i de yttersta randområdena som bidrar till den lokala ekonomin och som har liten miljöpåverkan.

31.

Europaparlamentet uppmanar med kraft alla medlemsstater som har yttersta randområden att vidta alla lämpliga åtgärder och fortsätta med särskilda stödsystem, t.ex. särskilda beskattningssystem.

32.

Europaparlamentet anser att både datainsamlingen om bestånd och bedömningen av småskaliga fartygs påverkan i de yttersta randområdena bör förbättras för att stärka de vetenskapliga grunderna för fiskemöjligheter i de yttersta randområdena.

33.

Europaparlamentet påminner om att de yttersta randområdena är beroende av fiskebestånden i sina exklusiva ekonomiska zoner, som utmärks av stor biologisk sårbarhet. Parlamentet anser i detta avseende att uppgifterna om fiskeverksamhet i de yttersta randområdena bör vara en av prioriteringarna i uppgiftsinsamlingen.

34.

Europaparlamentet betonar att eftersom vattenbruk skulle kunna skapa nya produktionsmöjligheter och högkvalitativa produkter bör dess potential utnyttjas bättre i de yttersta randområdena, med starkt stöd från unionen med tanke på den ytterst hårda konkurrensen, och uppmanar kommissionen att främja och stödja projekt för att utveckla vattenbruket.

35.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de yttersta randområdena att på bästa sätt utnyttja regler om stöd av mindre betydelse och/eller regler om gruppundantag i enlighet med kommissionens förordning (EU) nr 1388/2014.

36.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja utnyttjandet av de europeiska struktur- och investeringsfonderna och betona synergieffekterna mellan de olika fonderna i de yttersta randområdena för att skapa ekonomiska möjligheter för alla aktörer i den blå ekonomin. Parlamentet uppmuntrar i synnerhet investeringar i projekt som gör arbetsplatserna i fiskerisektorn mer attraktiva och som lockar fler ungdomar, samt projekt för att införa selektiva fiskemetoder och för att bidra till utvecklingen av fiskerisektorn.

37.

Europaparlamentet förespråkar inrättandet av forsknings- och utvecklingsprogram inom fiskeriområdet, som ett led i programmet Horisont 2020, som sammanför de olika ekonomiska och sociala aktörerna och därmed bidrar till utvecklingen av ny teknik och nya metoder inom fisket som kan stimulera sektorns konkurrenskraft och stärka dess möjligheter till ekonomisk tillväxt och skapa sysselsättning för lokalbefolkningen.

38.

Europaparlamentet rekommenderar att man i den framtida gemensamma fiskeripolitiken till fullo beaktar de yttersta randområdenas särdrag och ger dem möjligheten att utnyttja de stora ekonomiska, sociala och miljömässiga möjligheter som det hållbara och rationella utvecklandet av fiskerisektorn i dessa områden har skapat. Parlamentet påpekar i detta sammanhang behovet av att ompröva grunden för flottsegmentindelningen (syftet är att göra en objektiv utvärdering av balansen mellan fiskemöjligheter och fiskekapacitet hos den icke-industriella fiskeflottan i de yttersta randområdena som använder mycket selektiva fiskeredskap) genom att förbättra de tekniska egenskaper hos de fartygsflottor som lider av osäker maskineffekt och/eller stabilitet, som enligt vetenskapliga objektiva kriterier som används i varvsindustrin skulle kunna äventyra besättningens säkerhet i svåra väderförhållanden, utan att det leder till ökad ohållbar fiskeverksamhet.

39.

Europaparlamentet konstaterar att de yttersta randområdena utgör områden med en enorm potential och att det därför är viktigt att stimulera investeringar och främja diversifiering och innovation inom fiskesektorn i syfte att stärka den ekonomiska utvecklingen.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, i syfte att ge fiskerisektorn i de yttersta randområdena möjlighet att överleva, att i enlighet med principerna för särbehandling av sådana små öar och områden som nämns i det 14:e målet för hållbar utveckling, införa stödjande åtgärder grundade på artikel 349 i EUF-fördraget för att ge utrymme för finansiering på EU-nivå eller nationell nivå av fartyg som bedriver småskaligt och traditionellt fiske i de yttersta randområdena, som landar sina fångster i yttersta randområdenas hamnar och bidrar till lokal hållbar utveckling, för att förbättra människors säkerhet, iaktta europeiska standarder för hygien, bekämpa olagligt, orapporterat och oreglerat fiske och för att uppnå bättre miljöeffektivitet. Parlamentet konstaterar att förnyelsen av fiskeflottan måste genomföras inom gränserna för tillåtna kapacitetstak, begränsas till förnyelse av gamla fartyg med nya, och tillåta hållbart fiske och uppnåendet av målet om maximal hållbar avkastning.

41.

Europaparlamentet föreslår att stödnivån ska höjas för utbyte av motorer i de yttersta randområdena när det föreligger vetenskapliga belägg för att klimatförhållandena och klimatförändringarna har en klar negativ effekt på dessa regioners flottor.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att så snart som möjligt skapa ett särskilt instrument, i likhet med Posei-programmet för jordbruk, för att stödja fisket i de yttersta randområdena, som skulle göra det möjligt att verkligen utnyttja potentialen hos fisket i de yttersta randområdena. Parlamentet anser att man bör överväga möjligheten att i detta specifika instrument samla särskilt bestämmelserna i artikel 8 (Statligt stöd), artikel 13.5 (Budgetresurser inom ramen för delad förvaltning), artikel 70 (Kompensationssystem), artikel 71 (Beräkning av kompensationen), artikel 72 (Kompensationsplan) och artikel 73 (Statligt stöd för genomförandet av kompensationsplaner) i den nuvarande EHFF-förordningen.

43.

Europaparlamentet föreslår att kapaciteten i vissa segment i fiskeflottorna i de yttersta randområdena ska ökas, under förutsättning att det vetenskapligt kan bevisas att nyttjandegraden för vissa fiskeresurser kan ökas utan att målen om hållbart fiske äventyras.

44.

Europaparlamentet noterar att förnyelse och modernisering av småskaliga icke-industriella flottor i de yttersta randområdena, som använder mycket selektiva fiskeredskap, kan öka besättningens säkerhet i svåra väderförhållanden, förutsatt att man följer vetenskapliga objektiva kriterier för fartygskonstruktion och inte skapar en obalans mellan fiskemöjligheter och fiskekapacitet.

45.

Europaparlamentet rekommenderar att man skapar bättre incitament inom ramen för det framtida EHFF för att uppmuntra unga människor att etablera sig inom fiskesektorn, bland annat genom yrkesutbildning och främjande av åtgärder som förbättrar inkomsterna, arbetssäkerheten och en övergripande hållbar organisation av den maritima ekonomin i de yttersta randområdena.

o o

46.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0133.

(2) Antagna texter, P8_TA(2017)0015

(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0109.

(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0110.

(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0049.

(6) EUT C 419, 16.12.2015, s. 167.

(7) EUT C 15 E, 21.1.2010, s. 135.

(8) Forskning för PECH-utskottet – Förvaltningen av fiskeflottor i de yttersta randområdena, Europaparlamentets generaldirektorat för EU-intern politik, utredningsavdelning B (IP/B/PECH/IC/2016_100), Europeiska havs- och fiskerifondens (EHFF) operativa program för Frankrike.

(9) Rapporter från STECF – Assessment of balance indicators for key fleet segments and review of national reports on Member States efforts to achieve balance between fleet capacity and fishing opportunities (STECF-16-18).

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/100

P8_TA(2017)0196

EU:s flaggskeppsinitiativ för klädsektorn

Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017 om EU:s flaggskeppsinitiativ för klädsektorn (2016/2140(INI))

(2018/C 298/14)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artiklarna 2, 3, 6 och 21 i fördraget om Europeiska unionen,

—	med beaktande av artiklarna 153, 191, 207, 208 och 218 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artiklarna 12, 21, 28, 29, 31 och 32 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—	med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

—	med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter och den allmänna kommentaren nr 16 av FN:s kommitté för barnets rättigheter,

—	med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) grundläggande konventioner om barnarbete, tvångsarbete, diskriminering och föreningsfrihet och rätten till kollektiva förhandlingar,

—	med beaktande av FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter (1),

—

med beaktande av resolution 26/9 (2) från FN:s råd för mänskliga rättigheter, där man beslutade att upprätta en förutsättningslös mellanstatlig arbetsgrupp om transnationella bolag och andra affärsrörelser med avseende på mänskliga rättigheter, vars mandat ska vara att utarbeta ett internationellt juridiskt bindande instrument för att i internationell människorätt reglera transnationella bolags och andra affärsrörelsers verksamhet,

—	med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 70/1 av den 25 september 2015, Att förändra vår värld: Agenda 2030 för hållbar utveckling (3),

—	med beaktande av programmen som finansieras genom FN:s förvaltningsfond för att sätta stopp för våld mot kvinnor och inriktar sig på att ta itu med trakasserier och våld mot kvinnor inom klädindustrin (4),

—	med beaktande av Unctads investeringspolitiska ram för hållbar utveckling (2015) (5),

—	med beaktande av OECD:s riktlinjer för multinationella företag (6),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/95/EU av den 22 oktober 2014 om ändring av direktiv 2013/34/EU vad gäller vissa stora företags och koncerners tillhandahållande av icke-finansiell information och upplysningar om mångfaldspolicy (7),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2015Handel för alla – Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497),

—	med beaktande av kommissionens dokument från 2015 Guidelines on the analysis of human rights impacts in impact assessments for trade-related policy initiatives (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 november 2010 om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal (9),

—	med beaktande av sin resolution av den 29 april 2015 om den andra årsdagen av Rana Plaza-byggnadens kollaps och läget för överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh (Bangladesh Sustainability Compact) (10),

—	med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 14 april 2016 om den privata sektorn och utveckling (11),

—	med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2016 om genomförande av parlamentets rekommendationer från 2010 om sociala och miljömässiga normer, mänskliga rättigheter och företagens ansvar (12),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om genomförande av det tematiska målet ”att öka konkurrenskraften hos SMF” (artikel 9.3 i förordningen om gemensamma bestämmelser) (13),

—	med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2016 om företagens ansvar för allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna i tredjeländer (14),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 december 2016 om årsrapporten om mänskliga rättigheter och demokrati i världen 2014 och Europeiska unionens politik på området 2015 (15),

—	med beaktande av studien om klausulerna om mänskliga rättigheter och demokrati i Europeiska unionens internationella avtal som offentliggjordes 2005 av utredningsavdelningen vid Europaparlamentets generaldirektorat för unionsextern politik (16),

—	med beaktande av studien The EU’s Trade Policy: from gender-blind to gender-sensitive? som utarbetats av utredningsavdelningen vid Europaparlamentets generaldirektorat för EU-extern politik (17),

—

med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 14 december 2016 om förslaget till rådets beslut om ingående av ett protokoll till avtalet om partnerskap och samarbete som upprättar ett partnerskap mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Uzbekistan, å andra sidan, vilket utvidgar bestämmelserna i partnerskaps- och samarbetsavtalet till att omfatta bilateral handel med textilprodukter, med hänsyn till att det bilaterala avtalet om handel med textilprodukter löper ut (18),

—	med beaktande av överenskommelsen om godtagbarhet för den kontinuerliga förbättringen av arbetstagares rättigheter och fabrikssäkerhet inom industrin för konfektionsvaror och stickade klädesplagg i Bangladesh,

—	med beaktande av ILO-programmet för att förbättra arbetsförhållandena i konfektionsindustrin i Bangladesh (19),

—	med beaktande av avtalet om brand- och byggnadssäkerhet i Bangladesh från 2013,

—	med beaktande av det samarbetsavtal som undertecknades den 25 april 2016 mellan Inditex ordförande, Pablo Isla, och generalsekreteraren för IndustriALL Global Union, Jyrki Raina, om ansvarsfull förvaltning av leveranskedjan i klädsektorn,

—	med beaktande av högnivåkonferensen om ansvarsfull förvaltning av leveranskedjan inom klädsektorn, som hölls i Bryssel den 25 april 2016,

—	med beaktande av EU:s allmänna preferenssystem (GSP+) (20),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (21),

—	med beaktande av nollvisionsfonden som inrättades av G7 år 2015 i samarbete med ILO för att främja hälsa och säkerhet på arbetsplatsen i produktionsländer,

—	med beaktande av det tyska partnerskapet för hållbara textilprodukter (22) och det nederländska avtalet om hållbara textilprodukter och kläder (23),

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A8-0080/2017), och av följande skäl:

Ekonomisk utveckling bör gå hand i hand med social rättvisa och god förvaltning. De globala värdekedjornas komplexitet och splittring kräver en kompletterande politik för att få till stånd en kontinuerlig förbättring för att göra de globala värdekedjorna och produktionskedjorna hållbara och för att skapa mervärde i leveranskedjorna. Samtidigt behövs utredningar om den inverkan som organisatoriska strukturer i sektorn, samordningssystemet och nätverksdeltagares förhandlingsstyrka har på dessa processers utveckling. Det behövs kompletterande åtgärder för att motverka dessa kedjors potentiella negativa påverkan. Offer för människorättskränkningar bör garanteras tillgång till effektiva rättsmedel.

B.	60 miljoner människor världen över arbetar i textil- och klädsektorn, som särskilt i utvecklingsländer står för många arbetstillfällen.

C.	Textilproducenter i utvecklingsländerna utsätts konstant för den internationella parti- och detaljhandelns aggressiva inköpsmetoder, vilket också beror på en mycket hård global konkurrens.

Offren i de tre olyckor som skördat flest dödsoffer inom klädindustrin (Rana Plaza, Tazreen och Ali Enterprises) har fått eller genomgår ett förfarande för att få ersättning för utebliven inkomst. Detta är i linje med ILO:s konvention 121 och är resultatet av ett nytt samarbete mellan varumärken, fackföreningar, civilsamhället, regeringar och ILO. Med tanke på de utbredda kränkningarna av de grundläggande mänskliga rättigheterna är faktisk gottgörelse sällsynt.

De offer för människorättskränkningar där europeiska företag är inblandade stöter på ett flertal hinder i tillgången till rättsmedel, däribland förfarandemässiga hinder i form av tillåtlighet och utlämnande av bevis, rättegångskostnader som ofta är oöverkomliga, frånvaron av tydliga ansvarsnormer för företag vid inblandning i människorättskränkningar samt oklarhet om tillämpningen av EU-lagstiftningen om internationell privaträtt i gränsöverskridande civila rättstvister.

Enligt artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska EU:s handelspolitik bygga på EU:s externa politik och mål, dvs. de som anges i artikel 208 i EUF-fördraget om utvecklingssamarbete. Enligt artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) ska EU:s yttre åtgärder utgå från principerna om demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människors värde, principerna om jämlikhet och solidaritet samt efterlevnad av FN:s stadga och av folkrätten.

EU är världens näst största exportör av textilprodukter och kläder efter Kina tack vare de cirka 174 000 textil- och klädföretagen, av vilka 99 procent är små- och medelstora företag, som sysselsätter 1,7 miljoner människor. Dessutom är mer än en tredjedel (34,3 procent, vilket motsvarar ett totalt värde på 42,29 miljarder euro) av de kläder, som är avsedda för användning i Europa, tillverkade av företag i EU.

ILO:s förklaring om grundläggande principer och rättigheter i arbetslivet ålägger medlemsstaterna att respektera och främja fyra kategorier av principer och rättigheter, oavsett om de har ratificerat konventionerna i fråga, dvs. föreningsfriheten och det faktiska erkännandet av rätten till kollektivförhandlingar, avskaffande av diskriminering i fråga om anställning och yrkesutövning, avskaffandet av alla former av tvångsarbete och avskaffandet av barnarbete

Kollektiva avtalsförhandlingar är ett sätt att säkerställa att löner och ökad produktivitet går hand i hand, men användningen av atypiska anställningsformer i den globala leveranskedjan, däribland underleveranser och informellt arbete, har försvagat kollektivavtalen. Många arbetstagare i klädindustrin får inte en lön som det går att leva på.

J.	Många medlemsstater, bland annat Tyskland, Nederländerna, Danmark och Frankrike har utarbetat nationella program.

Projektet för att uppnå långsiktigt värde för företag och investerare, som genomförs inom ramen för FN:s principer för ansvarsfulla investeringar och FN:s Global Compact-initiativ, visar att ekonomin är förenlig med och ömsesidigt stärker principerna om social rättvisa, miljöhållbarhet och respekt för mänskliga rättigheter.

L.	FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter gäller för samtliga stater och alla företags verksamhet, både transnationella och andra, oavsett deras storlek, läge, ägandeförhållanden och struktur.

EU är en ledande aktör som investerare, köpare, återförsäljare och konsument i klädindustrin och klädhandeln, och är därför den aktör som är bäst lämpad att sammanställa ett flertal globala initiativ för att väsentligt förbättra de omänskliga förhållandena för tiotals miljoner arbetstagare inom denna sektor och skapa lika villkor för alla berörda aktörer.

En ansvarsfull förvaltning av de globala värdekedjorna är särskilt viktig ur ett utvecklingsperspektiv, eftersom mycket allvarliga kränkningar av mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter och även miljöföroreningar ofta sker i producentländerna, som ofta har stora problem när det gäller hållbar utveckling och tillväxt, vilket påverkar de mest utsatta.

O.	De goda resultaten inom klädexporten, särskilt i Kina, Vietnam, Bangladesh och Kambodja, kommer sannolikt att fortsätta.

De flesta människorättskränkningar i klädsektorn gäller olika aspekter av arbetstagares rättigheter, såsom att arbetstagare nekas sin grundläggande rättighet att ansluta sig till eller bilda en fackförening som de själva valt samt att förhandla kollektivt i god tro, vilket gör det svårt att garantera arbetstagarna deras grundläggande rättigheter på arbetsplatsen. Detta har lett till omfattande kränkningar av arbetstagarnas rättigheter, bland annat svältlöner, innehållna löner, tvångsarbete och barnarbete, godtyckliga uppsägningar, osäkra arbetsplatser och ohälsosamma arbetsförhållanden, våld mot kvinnor, fysiska och sexuella trakasserier och otrygga arbeten och anställningsvillkor. Trots de utbredda kränkningarna av de mänskliga rättigheterna är åtgärder för att avhjälpa situationen generellt sett sällsynta. Dessa brister avseende anständigt arbete är särskilt akuta inom de industriella frizonerna för bearbetning på export som är kopplade till globala leveranskedjor, vilka ofta kännetecknas av undantag från arbetsrätt och skatter samt restriktioner för fackföreningsverksamhet och kollektiva förhandlingar.

Frivilliga initiativ som tagits under ledning av den privata sektorn under de senaste tjugo åren, t.ex. uppförandekoder, märkningar, självutvärdering och social revision, har erbjudit viktiga ramar för samarbete i frågor såsom arbetsmiljö, men har inte visat sig vara tillräckligt effektiva när det gäller en verklig förbättring av arbetstagarnas rättigheter, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter och jämställdhet, att öka arbetstagarnas rättigheter, stärka konsumenternas medvetenhet samt i fråga om miljönormer och säkerhet och hållbarhet i leveranskedjan inom klädsektorn.

Initiativ med flera aktörer som det tyska partnerskapet för hållbara textilprodukter eller den nederländska överenskommelsen om hållbara kläder och textilprodukter enar berörda parter som industri, fackföreningar, regering och icke-statliga organisationer kring samma bord. Standarderna som fastställts inom ramarna för initiativen omfattar även miljöfrågor. Dessa initiativ har ännu inte nått genomförandefasen, och därför har inga konkreta resultat ännu nåtts. Denna typ av nationella initiativ är nödvändiga eftersom det inte finns något lagstiftningsinitiativ på EU-nivå. Majoriteten av medlemsstaterna har inte infört sådana initiativ.

Företagens ansträngningar att främja efterlevnaden av bestämmelser på arbetsplatsen kan stödja, men inte ersätta, ändamålsenligheten och effektiviteten i offentliga förvaltningssystem, dvs. varje stats skyldighet att främja efterlevnaden av bestämmelser och att tillämpa nationell arbetslagstiftning och nationella arbetsföreskrifter, däribland arbetsmarknadsförvaltnings- och arbetsmiljöinspektionsfunktioner, tvistlösningsförfarande och lagföring av personer som bryter mot lagarna samt att ratificera och genomföra internationella arbetsstandarder.

T.	Trenden inom klädindustrin går fortfarande mot snabba modeväxlingar, och detta innebär ett enormt hot och en oerhörd stress för arbetstagare inom klädindustrin i produktionsländerna.

U.	Det tyska ministeriet för utvecklingssamarbete har fastställt som mål att 50 procent av Tysklands import av textilprodukter ska uppfylla de ekologiska och sociala kriterierna senast 2020.

För att förbättra styrningen av de globala leveranskedjorna måste de olika instrument och initiativ som ingår i sådana politikområden som handel och investeringar, stöd från den privata sektorn och utvecklingssamarbete utnyttjas för att bidra till de globala leveranskedjornas hållbarhet och en ansvarsfull hantering av dem som en del av genomförandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling, i vilken handelspolitikens avgörande betydelse för genomförandet av målen i agendan erkänns genom att politikområden såsom ursprungsregler, råvarumarknader, arbetstagarrättigheter och jämställdhet behandlas.

De egenskaper som är specifika för klädsektorns värdekedjor, såsom geografiskt utspridda stadier i produktionsprocessen, olika typer av arbetstagare inom klädindustrin, inköpspolicy, låga priser, stora volymer, korta ledtider, användande av underleverantörer samt kortsiktiga relationer mellan köpare och leverantör, bidrar till att ett företags leveranskedja blir mindre synligt, mindre spårbart och mindre transparent och till att risken för människo- och arbetstagarrättsbrott, miljöskador och brister i djurens välbefinnande ökar redan i ett tidigt skede av råvaruproduktionen. Transparens och spårbarhet är förutsättningar för ett företags ansvarsskyldighet och för ansvarsfull konsumtion. Konsumenten har rätt att veta var ett klädesplagg har tillverkats liksom under vilka sociala och miljömässiga förhållanden. Att ge konsumenterna rätt till tillförlitlig, öppen och relevant information om produktionens hållbarhet kommer att bidra till varaktiga förändringar när det gäller spårbarheten och insynen i leveranskedjan i sektorn för färdigsydda kläder.

Kvinnors rättigheter är en grundläggande del av de mänskliga rättigheterna och jämställdheten mellan kvinnor och män ingår i kapitlen om handel och hållbar utveckling i handelsavtal. De specifika följderna av handels- och investeringsavtalen påverkar kvinnor och män på olika sätt på grund av den strukturella ojämställdheten mellan könen. För att främja jämställdheten och kvinnornas rättigheter bör alla handelsavtal därför innefatta ett jämställdhetsperspektiv.

Y.	Kvinnor som arbetar inom klädsektorn i utvecklingsländer bidrar i hög grad till hushållens inkomster och till att minska fattigdomen.

Z.	Barnets rättigheter är en väsentlig del av de mänskliga rättigheterna och avskaffandet av barnarbete bör vara en prioritet även i fortsättningen. Barnarbete kräver särskilda bestämmelser som tar hänsyn till ålder, arbetstid och typ av arbete.

AA.	I december 2016 greps ett flertal fackligt aktiva i Bangladesh, vilket resulterade i en demonstration för löner som går att leva på och bättre arbetsförhållanden. Flera hundratals klädarbetare avskedades efter demonstrationerna. Föreningsfriheten respekteras fortfarande inte i produktionsländerna.

AB.

Uppskattningsvis 70–80 procent (24) av de anställda i sektorn för färdigsydda kläder i produktionsländerna är lågkvalificerade kvinnor som ofta är minderåriga. Låga löner i kombination med låg eller ingen social trygghet alls gör dessa kvinnor och barn särskilt utsatta för exploatering. Det råder stor brist på jämställdhetsperspektiv och särskilda åtgärder för att öka kvinnors egenmakt i de pågående hållbarhetsinitiativen.

AC.

Den privata sektorn spelar en avgörande roll i främjandet av hållbar ekonomisk tillväxt för alla i utvecklingsländerna. Ekonomin i en del av utvecklingsländerna är beroende av klädindustrin. Klädindustrins expansion har inneburit att många arbetare har gått från den informella ekonomin till den formella sektorn.

AD.	Klädsektorn är den sektor där det pågår flest hållbarhetsinitiativ. Några av de befintliga initiativen har bidragit till att förbättra situationen i klädsektorn, och det är därför nödvändigt att fortsätta med åtgärder på europeisk nivå.

AE.	Handelsavtal utgör ett viktigt verktyg när det gäller att främja anständigt arbete i globala leveranskedjor i kombination med social dialog och övervakning på företagsnivå.

AF.

I oktober 2015 tillkännagav kommissionen sin nya handelsstrategi Handel för alla, i vilken den anger målet att använda handelsavtal och preferensprogram som verktyg för att främja hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, rättvis och etisk handel samt förbättra leveranskedjornas ansvar runt om i världen som en metod för att stärka hållbar utveckling, mänskliga rättigheter, kampen mot korruption och goda styrelseformer i tredjeländer.

Europaparlamentet gläder sig över att främjandet av anständiga anställningsförhållanden i hela de globala leveranskedjorna har uppmärksammats mer efter fabrikskollapsen på Rana Plaza, att det har gjorts ett utkast till en fransk lag om obligatorisk tillbörlig aktsamhet, att Förenade kungariket har antagit en lag som förbjuder slaveri, att Nederländerna har tagit initiativet till det nederländska avtalet om hållbara textilier och kläder, att Tyskland har tagit initiativet till det tyska partnerskapet för hållbara textilier samt att ordförande Juncker vid G7-toppmötet uttalade sig till förmån för ”akuta åtgärder” för att förbättra ansvarsskyldigheten i globala leveranskedjor, där man tar större hänsyn till främjande av hållbarhet, transparens och spårbarhet för värde- och produktionskedjorna. Parlamentet konstaterar att kommissionen påtagit sig att verka för ansvarsfull förvaltning av leveranskedjor, däribland i klädsektorn, i enlighet med vad som anges i meddelandet Handel för alla. Parlamentet välkomnar det gröna-kortinitiativ enligt vilket åtta medlemsstater kräver att EU-baserade företag ska vara skyldiga att visa aktsamhet mot enskilda individer och grupper vars mänskliga rättigheter och närmiljö påverkas av dessa företags verksamhet. Parlamentet välkomnar Higg-indexets helhetsperspektiv vid mätningen av företagens miljömässiga, sociala och arbetsrättsliga påverkan. Parlamentet betonar vikten av att fortsätta förbättringarna av Higg-indexet och att göra det mer transparent.

Europaparlamentet välkomnar enskilda globala ramavtal mellan fackföreningar och varumärken om att förbättra hanteringen av leveranskedjan i klädsektorn. Parlamentet betonar att klädsektorns framtid kommer att vara beroende av en förbättrad hållbar produktivitet och spårbarhet för att effektivt identifiera de processer som äger rum i hela värdekedjan, vilket kommer att göra det möjligt att fastställa och genomföra förbättringar.

Europaparlamentet välkomnar strategin det rättsligt bindande avtalet i Bangladesh om brand- och byggnadssäkerhet och överenskommelsen om godtagbarhet i Bangladesh, som lanserades av kommissionen tillsammans med Bangladesh och ILO efter Rana Plaza-katastrofen 2013, då den innehåller bestämmelser för fackföreningar och avhjälpande åtgärder för inspekterade fabriker, och begär att tidsfristen ska förlängas. Parlamentet betonar vikten av att fortsätta att övervaka överenskommelsens mål för att förbättra arbetstagarnas rättigheter, liksom behovet av en mer ansvarsfull hantering av leveranskedjorna på global nivå. Parlamentet ber kommissionen genomföra en noggrann bedömning av överenskommelsen, och redogöra för alla framsteg eller bristen på dem, med eventuella modifieringar i handelsordningen vid behov, särskilt med tanke på rapporterna från ILO:s övervakningsmekanismer. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med denna typ av program och åtgärder med andra klädproducerande EU:s handelspartner såsom Sri Lanka, Indien eller Pakistan.

Europaparlamentet stöder kommissionens undersökning av möjligheterna till ett EU-övergripande initiativ för klädsektorn. Parlamentet konstaterar dessutom att den rådande ökningen av befintliga initiativ kan leda till en oförutsägbar miljö för företagen. Parlamentet anser att förslaget bör ta upp frågor om mänskliga rättigheter, främja hållbarhet, spårbarhet och insyn i värdekedjorna, öka medvetenheten hos konsumenterna samt fokusera på arbetstagares rättigheter och särskilt jämställdheten mellan kvinnor och män. Parlamentet anser att konsumenterna i EU har rätt att bli informerade om huruvida klädindustrins produkter är hållbart producerade och med respekt för de mänskliga rättigheterna och miljön. Parlamentet anser i detta sammanhang att EU:s lagstiftningsmässiga insatser och initiativ bör synliggöras i slutprodukten.

Europaparlamentet noterar med oro att de befintliga frivilliga initiativen för hållbarheten i klädsektorns globala leveranskedja inte har lyckats behandla de mänskliga rättigheterna och frågor om arbetstagarrättigheter i sektorn. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att gå längre än endast lägga fram ett arbetsdokument och föreslå bindande lagstiftning om krav på tillbörlig aktsamhet för leveranskedjor i klädsektorn. Parlamentet betonar att detta lagstiftningsförslag måste anpassas till OECD:s nya vägledning om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor i klädes- och skoindustrin i linje med OECD:s riktlinjer för multinationella företag som importerar till Europeiska unionen, ILO:s resolution om anständigt arbete i globala leverantörskedjor och med internationellt överenskomna mänskliga rättigheter och sociala och miljömässiga standarder.

Europaparlamentet understryker att OECD:s nya vägledning om tillbörlig aktsamhet för ansvarsfulla leveranskedjor i klädes- och skoindustrin i linje med OECD:s riktlinjer bör utgöra den vägledande principen i kommissionens lagstiftningsförslag. Parlamentet betonar att detta lagstiftningsförslag bör innefatta grundläggande normer såsom arbetsmiljö, hälsostandarder, en lön som går att leva på, föreningsfrihet och rätten till kollektiva förhandlingar, förhindrande av sexuella trakasserier och våld på arbetsplatsen och avskaffande av tvångsarbete och barnarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att ta upp följande frågor: nyckelkriterier för hållbar produktion, transparens och spårbarhet, inbegripet transparent datainsamling och verktyg för konsumentinformation, kontroller och revision av tillbörlig aktsamhet, tillgång till rättsmedel, jämställdhet, barns rättigheter, rapportering om tillbörlig aktsamhet i leveranskedjan, företagens ansvar i händelse av katastrofer orsakade av människor och insatser för att höja medvetenheten i Europeiska unionen. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att beakta andra nationella lagstiftningsförslag och initiativ med samma mål som denna lagstiftning, så snart dessa förslag och initiativ har granskats och det framgått att de uppfyller kraven i den europeiska lagstiftningen.

Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att utvidga företagens sociala ansvar genom bindande lagstiftning om tillbörlig aktsamhet för klädsektorn, och på så sätt säkerställa att EU och dess handelspartner och aktörer uppfyller sin skyldighet att respektera både mänskliga rättigheter och de högsta sociala och miljömässiga standarderna. Parlamentet understryker att klädsektorn i EU också ska följa ILO:s standarder, såsom löner som det går att leva på eller anständiga arbetsförhållanden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ägna uppmärksamhet åt löner och arbetsförhållanden inom klädsektorn i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra ILO:s standarder för klädsektorn.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att aktivt främja användningen av ekologiska och hållbart förvaltade råvaror såsom bomull och att främja återanvändningen och återvinningen av kläder och textilprodukter inom Europeiska unionen genom de särskilda bestämmelserna i lagstiftningsförslaget om klädsektorn. Parlamentet uppmanar EU, dess medlemsstater och företag att öka finansieringen av forskning och utveckling, även när det gäller återvinning av kläder, för att säkerställa hållbara alternativa råvarukällor för klädsektorn i EU. Parlamentet välkomnar initiativ som syftar till att genomföra de högsta och strängaste standarderna som finns i fråga om djurens välbefinnande (såsom standarder för ansvarsfull produktion av dun och ull) och uppmanar eftertryckligen kommissionen att använda dem som riktlinjer vid införandet av särskilda bestämmelser i lagstiftningsförslaget. Parlamentet uppmanar kommissionen att avsätta mer resurser i institutionerna för att följa upp flaggskeppsinitiativet.

Europaparlamentet betonar behovet av att främja uppförandekoder, kvalitetsmärkningar och system för rättvis handel genom att säkerställa att verksamheten anpassas till internationella standarder såsom FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, FN:s Global Compact-initiativ, ILO:s trepartsförklaring om principerna för multinationella företag och socialpolitik, OECD:s riktlinjer för multinationella företag, OECD:s riktlinjer om tillbörlig aktsamhet i kläd- och skosektorn samt barnrättsprinciperna för företag, som utvecklats av Unicef, FN:s Global Compact och Rädda Barnen. Parlamentet understryker även vikten av att öka dialogen mellan arbetsmarknadens parter över gränserna genom att ingå internationella ramavtal för att främja arbetstagarnas rättigheter i leveranskedjan i multinationella företag.

10.

Europaparlamentet understryker vikten av genomförande, verkställande eller införlivande av befintlig lagstiftning på regional, nationell och internationell nivå.

11.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att genomdriva sitt mål att främja förbättringar i sektorn för färdigsydda plagg, bl.a. genom större fokus på jämställdhetsperspektivet och barn. Parlamentet uppmanar kommissionen att ställa jämställdhet, kvinnors egenmakt och barns rättigheter i centrum för sitt lagstiftningsförslag. Parlamentet anser därför att förslaget bör främja icke-diskriminering och ta itu med trakasserier på arbetsplatsen i enlighet med planerade åtagande på EU-nivå och internationell nivå.

12.

Europaparlamentet påminner om sitt engagemang för jämställdhet mellan kvinnor och män och kvinnors egenmakt. Parlamentet understryker behovet av att främja kvinnornas möjligheter att få chefsbefattningar genom att stödja undervisningen av kvinnliga arbetstagare om sina rättigheter, arbetslagstiftningen och säkerhets- och hälsofrågor, och ge manliga chefer undervisning om jämställdhet och diskriminering.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en övergripande strategi om hur utvecklingspolitiken, handelsbiståndet och den offentliga upphandlingen kan bidra till en mer rättvis och hållbar klädleveranskedja och stödja lokala mikroföretag genom att främja bästa praxis och erbjuda incitament till privata aktörer som investerar i sina leveranskedjors hållbarhet och rättvisa, från odlaren av textilfiber till slutkonsumenten.

14.

Europaparlamentet anser att konsumentinformation är av central betydelse för att säkerställa anständiga arbetsvillkor, ett behov som ställdes i öppen dager i samband med Rana Plaza-kollapsen. Parlamentet anser att konsumenterna måste få tydlig och trovärdig information om klädsektorns hållbarhet, produkternas ursprung och i vilken mån arbetstagarnas rättigheter har respekterats. Parlamentet anser att information som samlats in till följd av EU-åtgärder bör offentliggöras, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga att upprätta en offentlig onlinedatabas med all relevant information om alla aktörer i hela leveranskedjan.

15.

Europaparlamentet efterlyser större medvetenhet bland Europas konsumenter om produktionen av textilprodukter. Därför föreslår parlamentet att det ska utvecklas EU-omfattande standarder för märkning av ”rättvisa kläder”, som ska vara tillgängliga för både multinationella företag och små och medelstora företag och som ska visa att rättvisa arbetsvillkor har respekterats och hjälpa konsumenterna med bättre information i samband med deras köpbeslut.

16.

Europaparlamentet betonar behovet av att samla in och offentliggöra övergripande uppgifter när det gäller företagens resultat i fråga om hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang att man på ett harmoniserat sätt utarbetar gemensamma definitioner och standarder för insamling och sammanställning av statistiska uppgifter, särskilt om allmän import men även för enskilda produktionsplatser. Parlamentet ber kommissionen att lägga fram ett initiativ för att införa obligatoriskt offentliggörande av produktionsplatserna.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla flera olika övervakningssystem i klädsektorn i EU med hjälp av viktiga resultatindikatorer, som omfattar datainsamling med hjälp av undersökningar, granskningar och dataanalysmetoder som effektivt kan mäta resultat och ta upp klädsektorns inverkan på utvecklingen, arbetstagarnas rättigheter och de mänskliga rättigheterna i hela leveranskedjan i klädsektorn.

18.

Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att man säkerställer en ökad tillgång till information om företags uppförande. Parlamentet anser att det är avgörande att det införs ett effektivt och obligatoriskt rapporteringssystem och tillbörlig aktsamhet för klädprodukter som kommer in på EU:s marknad. Parlamentet anser att ansvaret bör omfatta alla aktörer i hela leveranskedjan, inbegripet underleverantörer i den formella och informella ekonomin (däribland i industriella frizoner för bearbetning på export), och lovordar de ansträngningar som görs i detta syfte. Parlamentet anser dock att det är EU som har de bästa förutsättningarna att utveckla en gemensam ram genom lagstiftning om transnationella skyldigheter avseende tillbörlig aktsamhet, tillgång till rättsmedel för offer och transparens och spårbarhet i leveranskedjan, samtidigt som skyddet av personer som slår larm om missförhållanden uppmärksammas. Parlamentet rekommenderar att trovärdig, tydlig och meningsfull information om hållbarheten ska göras tillgänglig för konsumenterna.

19.

Europaparlamentet påpekar att samordning och utbyte av information och bästa praxis kan bidra till att göra privata och offentliga initiativ för värdekedjan mer effektiva och uppnå positiva resultat inom hållbar utveckling.

20.

Europaparlamentet efterlyser nationella och europeiska initiativ för att uppmuntra konsumenterna att köpa lokalt tillverkade produkter.

21.

Europaparlamentet konstaterar att priset fortfarande är en avgörande faktor för varumärkens och återförsäljares köpvanor, ofta på bekostnad av arbetstagarnas välfärd och löner. Parlamentet uppmanar EU att arbeta tillsammans med alla berörda parter för att främja ett gott samarbete mellan arbetsmarknadens parter och hjälpa berörda parter med att utveckla och genomföra lönesättningsmekanismer i enlighet med relevanta ILO-konventioner, särskilt i länder där det saknas lämplig lagstiftning. Parlamentet framhåller behovet av att arbetstagare garanteras regelbundna utbetalningar av en adekvat lön som gör att de och deras familjer kan tillgodose sina grundläggande behov utan att tvingas till regelbundet övertidsarbete. Parlamentet framhåller behovet av kollektivavtal för att förhindra negativ konkurrens i fråga om lönekostnader samt behovet av att öka konsumenternas medvetenhet om de potentiella följderna av att ständigt kräva allt lägre priser.

22.

Europaparlamentet betonar att regeringar i producentländerna måste kunna genomföra internationella standarder och normer, däribland utarbeta, genomföra och tillämpa lämplig lagstiftning, särskilt när det gäller befästandet av rättsstaten och korruptionsbekämpning. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja producentländerna på detta område inom ramen för EU:s utvecklingspolitik.

23.

Europaparlamentet bekräftar att även om alla stater är ansvariga för att stärka sin egen arbetslagstiftning kan utvecklingsländernas kapacitet och resurser att effektivt kontrollera och genomföra efterlevnaden av lagstiftning och bestämmelser vara begränsad. Parlamentet uppmanar EU att inom ramen för sina program för utvecklingssamarbete och för att avhjälpa brister i förvaltningssystemet stärka kapacitetsuppbyggnaden och ge regeringarna i utvecklingsländerna tekniskt stöd för arbetsmarknadsadministration och arbetsmiljöinspektion, bl.a. för fabriker som används som underleverantörer och för att underlätta tillgången till lämpliga och effektiva rättsmedel och klagomålsmekanismer bl.a. i de industriella frizonerna där långa arbetstider, påtvingad övertid och lönediskriminering är vanliga.

24.

Europaparlamentet betonar vikten av arbetsmiljöinspektioner och social revision i kläd- och skoleveranskedjan. Parlamentet anser att de alltför ofta endast återspeglar den aktuella situationen vid den tidpunkt då inspektionerna genomförs. Parlamentet rekommenderar ytterligare åtgärder för att förbättra inspektionerna och revisionerna, däribland utbildning av inspektörer och tillnärmning av inspektionsstandarder och inspektionsmetoder i samarbete med klädindustrin och producentländerna.

25.

Europaparlamentet betonar att oberoende arbetsmiljöinspektioner är viktiga för tidig varning och förebyggande och för att se till att nationella regler och föreskrifter om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen efterlevs, men konstaterar att faktorer såsom revisionsutmattning kan undergräva deras effektivitet och att revisioner endast speglar det aktuella läget vid tidpunkten för inspektionen. Parlamentet anser att ratificering och genomförande av ILO:s konvention nr 81 är avgörande för att upptäcka missförhållanden. Olika sätt att förbättra revisionerna och inspektionerna bör undersökas, till exempel genom att man sammanför revisionsstandarder och revisionsmetoder och skickar olika arbetsinspektörer varje gång, vilket kan leda till striktare standarder, särskilt i länder med korruptionsproblem. Parlamentet noterar betydelsen av att arbetsinspektörer rekryteras på ett adekvat sätt och av att både nya och befintliga inspektörer fortlöpande utbildas om internationella konventioner och standarder, lokal arbetsrätt och lämplig inspektionsteknik. Parlamentet uppmanar EU att såväl finansiellt som tekniskt fortsätta att stödja utvecklingen av arbetsinspektioner i utvecklingsländer i linje med relevanta ILO-standarder, särskilt i samband med utvecklingsfonder.

26.

Europaparlamentet konstaterar att klädindustrin skapar arbetstillfällen på många olika kompetensnivåer – från lågkvalificerade arbetstagare till högt specialiserade tjänster.

27.

Europaparlamentet anser att skyddet av alla arbetstagares hälsa och säkerhet bör säkerställas genom internationella standarder, nationell lagstiftning och kollektivförhandlingar på alla nivåer (fabriksnivå samt lokal, nationell och internationell nivå) samt genom att man på fabriksnivå har en politik för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen, såsom skriftligt upprättade åtgärdsplaner, som genomförs och övervakas tillsammans med arbetstagarna och deras representanter.

28.

Europaparlamentet betonar att EU:s handels- och investeringspolitik är nära sammanlänkad med social trygghet, jämställdhet mellan kvinnor och män, skatterättvisa, utveckling, mänskliga rättigheter, miljöpolitik och främjandet av små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar på nytt kommissionen och medlemsstaterna att garantera en konsekvent politik i fråga om affärsverksamhet och mänskliga rättigheter på alla nivåer, i synnerhet i samband med unionens handels- och investeringspolitik samt utrikespolitik, vilket t.ex. innebär att de sociala villkoren i bilaterala och regionala avtal bör göras effektivare genom större medverkan av och samråd med arbetsmarknadens parter och civilsamhället vid förhandlingar och genomförande av arbetsrättsliga bestämmelser, och ett systematiskt bruk av omfattande förhands- och efterhandsbedömningar av konsekvenserna för hållbar utveckling inom handeln.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att engagera sig för mänskliga rättigheter, däribland barns rättigheter, samt att främja god förvaltning och bindande människorättsklausuler och sociala och miljömässiga klausuler i förhandlingarna om internationella och bilaterala avtal. Parlamentet beklagar att de människorättsklausuler som finns i befintliga frihandelsavtal och andra ekonomiska partnerskapsavtal inte alltid till fullo respekteras av de avtalsslutande staterna. Parlamentet upprepar i detta sammanhang behovet av att stärka alla instrument för att säkerställa rättssäkerhet.

30.

Europaparlamentet vill därför se att EU och medlemsstaterna genom initiativet för klädsektorn och andra handelspolitiska instrument främjar ett effektivt genomförande av ILO:s standarder om löner och arbetstider, tillsammans med partnerländer som också verkar inom klädsektorn. Parlamentet uppmanar dessutom EU att ge riktlinjer och stöd om hur man ska kunna öka respekten för dessa och samtidigt hjälpa till att bygga upp hållbara företag och förbättra möjligheterna för hållbar sysselsättning.

31.

Europaparlamentet uppmuntrar EU och dess medlemsstater att genom politisk dialog och kapacitetsuppbyggnad främja att partnerländerna tillämpar och effektivt genomför internationella arbetsnormer och mänskliga rättigheter i enlighet med ILO:s konventioner, inbegripet rättigheter och normer om barnarbete såsom konventionerna 138 och 182, samt rekommendationer. Parlamentet betonar i detta sammanhang att iakttagandet av rätten att ansluta sig till och bilda en fackförening samt att kollektivförhandla är ett nyckelkriterium för företagens ansvarsskyldighet. Parlamentet beklagar att föreningsfriheten ofta kränks på många produktionsställen och uppmuntrar staterna att stärka sin arbetslagstiftning. Parlamentet uppmanar i detta avseende EU att uppmana regeringarna i utvecklingsländerna att stärka fackföreningarnas roll och att aktivt främja social dialog och grundläggande principer och arbetstagares rättigheter, däribland föreningsfriheten och alla arbetstagares rätt till kollektiva förhandlingar oavsett anställningsstatus.

32.

Europaparlamentet framhäver den viktiga roll som klädsektorn spelar som en drivkraft för den arbetskraftsintensiva sektorn i tillväxtekonomierna, särskilt på de framväxande marknaderna i Asien.

33.

Europaparlamentet uppmanar instituten för utvecklingsfinansiering att stärka arbetsmarknadsvillkoren i sina prestationsnormer och göra dem till ett avtalsmässigt villkor för finansiering.

34.

Europaparlamentet noterar att ”hot spot”-länder som omfattas av flaggskeppsdirektivet har prioriterat tillträde till EU:s marknad. Parlamentet uppmanar kommissionen att även i fortsättningen inbegripa ratificering av centrala ILO-standarder, arbetsmiljöinspektioner och föreningsfrihet i diskussionerna om handel enligt preferenssystemet med länder kopplade till den globala leveranskedjan för klädsektorn och att stärka konventionerna om mänskliga rättigheter, arbete och miljö inom ramen för det allmänna preferenssystemet.

35.

Europaparlamentet upprepar sin tydliga uppmaning till ett systematiskt införande av bindande människorättsklausuler i alla internationella avtal, inklusive handels- och investeringsavtal som redan har ingåtts eller som kommer att ingås mellan EU och tredjeländer. Parlamentet betonar också att det måste införas mekanismer för förhandskontroller som ska genomföras innan ett ramavtal sluts och – som en central del av avtalet – utgöra ett villkor för att avtalet ska kunna slutas. Parlamentet betonar behovet av mekanismer för efterhandskontroller för att kunna bemöta överträdelser av nämnda klausuler med konkreta sanktioner, såsom lämpliga sanktioner som fastställts i människorättsklausulerna i avtalet, inbegripet ett eventuellt upphävande av avtalet.

36.

Europaparlamentet anser att kapitlen om handel och hållbar utveckling i EU:s handelsavtal bör vara obligatoriska och verkställbara, för att effektivt kunna förbättra medborgarnas levnadsvillkor, och framhåller att en klausul som främjar ratificering och genomförande av ILO:s konventioner och agendan för anständigt arbete bör ingå i både bilaterala och multilaterala handelsavtal. Parlamentet påminner om att införandet av system som EU:s särskilda stimulansordning för hållbar utveckling och gott styre (GSP+) kan, till följd av kravet på att ratificera och införa 27 konventioner, bidra till att förbättra situationen när det gäller arbetstagares rättigheter, förbättra jämställdheten samt utrota barnarbetet och tvångsarbetet. Parlamentet understryker därför att man noggrant måste kontrollera genomförandet av GSP+ och de berörda ländernas respekt för konventionerna. Parlamentet uppmanar EU att säkerställa att mänskliga rättigheter i samband med unilaterala handelspreferenser såsom GSP eller GSP + efterlevs och övervakas. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa förmånstullar för textilprodukter i de kommande reformerna av bestämmelserna för GSP/GSP + om det kan bevisas att textilprodukterna har tillverkats hållbart. Parlamentet uppmanar kommissionen att erkänna etablerade hållbarhetskriterier och minimikrav för detekterings- och certifieringssystem på grundval av internationella konventioner såsom ILO:s centrala arbetsnormer eller normer för skyddet av den biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja produktionen av rättvisemärkta produkter genom detta instrument för förmånstullar, och att ge rapporterna från ILO och resultaten från deras tillsynsorgan mer tyngd i sin övervaknings- och utvärderingsverksamhet och upprätthålla kontakterna med ILO:s och FN:s lokala organ i det stödmottagande landet för att kunna beakta deras synpunkter och erfarenheter fullt ut.

37.

Europaparlamentet upprepar sin begäran om att hållbara konsekvensbedömningar ska göras för varje nyförhandlat avtal och uppmanar till könsseparerad insamling av statistik.

38.

Europaparlamentet påminner om att beskattning är ett viktigt verktyg för att främja anständigt arbete. Parlamentet anser att i syfte att säkerställa att alla företag, däribland multinationella företag, betalar skatt till regeringen i det land där den ekonomiska verksamheten sker och värdet skapas, bör skatteincitament såsom skattebefrielse i de industriella frizonerna och även undantag från nationella arbetsrättsliga lagar och bestämmelser omprövas.

39.

Europaparlamentet välkomnar varmt det arbete som har inletts för att förbereda ett bindande FN-fördrag om företag och mänskliga rättigheter, som förväntas stärka företagens sociala ansvar, däribland i klädsektorn. Parlamentet beklagar alla handlingar som hindrar denna process och uppmanar EU och dess medlemsstater att delta konstruktivt i dessa förhandlingar.

40.

Europaparlamentet erinrar om de negativa effekterna av social dumpning, inbegripet människorättskränkningar och bristande efterlevnad av arbetsnormer, för EU:s klädsektor. Parlamentet litar på EU:s kapacitet att, med tanke på dess kritiska storlek, vara världsledande och gå i bräschen för förändringarna. Kommissionen uppmanas därför att tillsammans med internationella partner lansera ett globalt initiativ vid Världshandelsorganisationens nästa ministermöte. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta obligatoriska åtgärder för att säkerställa att de företag som importerar varor till Europeiska unionen agerar på likvärdiga konkurrensvillkor som fastställs i lagstiftningsförslaget. Parlamentet erkänner de europeiska små- och medelstora företagens särskilda behov och det faktum att karaktären på och omfattningen av den tillbörliga aktsamhet, såsom de särskilda åtgärder som ett företag måste vidta, påverkas av hur stort företaget är, kontexten för dess verksamhet och hur allvarlig dess potentiella negativa inverkan är. Parlamentet vill därför se att rimlig hänsyn tas till de små- och medelstora företagen som dominerar EU:s klädtillverkningsindustri. Parlamentet anser att även europeiska små och medelstora företag och mikroföretag som deltar i införandet av initiativet bör få ekonomiskt stöd av unionen genom Cosme-programmet.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att införa särskilda åtgärder för att europeiska små och medelstora företag ska få tillgång till ekonomiska och politiska verktyg, med särskild fokus på dessa små och medelstora företags förmåga att uppnå spårbarhet och insyn, så att nya krav inte medför en oproportionerlig börda, och att hjälpa dem att komma i kontakt med ansvarsfulla producenter.

42.

Europaparlamentet betonar att arbetsvillkoren inom klädsektorn i vissa EU-medlemsstater upprepade gånger har befunnits vara prekära rörande sådana frågor som hälsa och säkerhet, löner, social trygghet och arbetstider. Parlamentet efterlyser därför effektiva och välriktade initiativ inom EU som kan förbättra situationen i klädsektorn och öka sysselsättningen i medlemsstaterna.

43.

Europaparlamentet påminner om att införandet av sociala bestämmelser i offentliga upphandlingsprocesser kan ha en stark inverkan på arbetstagarnas rättigheter och arbetsförhållanden i de globala leveranskedjorna. Parlamentet beklagar emellertid att de flesta sociala skyddsbestämmelser, enligt ILO:s undersökningar (25), begränsar ansvaret mot primära uppdragstagare medan bestämmelser om underentreprenad och utkontraktering ingår i avtalen om offentliga upphandlingar på ad hoc-basis. Parlamentet uppmanar EU att stödja utvecklingsländerna att göra politiken för offentliga upphandlingar till ett verktyg som främjar de grundläggande principerna och rättigheterna i arbetslivet.

44.

Europaparlamentet är övertygat om att offentlig upphandling är ett användbart verktyg för att främja en ansvarstagande klädsektor. Parlamentet uppmanar kommissionen och EU-institutionerna att vara ett föredöme när det gäller offentliga upphandlingar av textilprodukter som används i institutionerna. Parlamentet uppmanar i detta avseende EU-institutionerna, däribland Europaparlamentet, att säkerställa att alla deras offentliga upphandlingar, som bl.a. gäller marknadsföringsvaror för institutionerna och de politiska grupperna i fråga om Europaparlamentet, främjar återvinning och en rättvis och hållbar leveranskedja inom klädindustrin. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge lokala myndigheter vägledning om sociala kriterier vid köp av textilprodukter enligt direktivet från 2014 om offentlig upphandling, och att motivera dem i detta. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att med hjälp av lagstiftningen öka tillämpningen och främjandet av de hållbara utvecklingsmålen, och föreslå en plan för att se till att merparten av offentliga upphandlingar av textilprodukter i EU kommer från hållbara källor senast 2030.

45.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten.

(1) http://www.ohchr.org/Documents/Publications/GuidingPrinciplesBusinessHR_EN.pdf

(2) A/HRC/RES/26/9 (http://www.ihrb.org/pdf/G1408252.pdf).

(3) A/RES/70/1 (http://www.un.org/ga/search/view_doc.asp?symbol=A/RES/70/1)

(4) http://www.unwomen.org/en/trust-funds/un-trust-fund-to-end-violence-against-women

(5) http://unctad.org/en/PublicationsLibrary/diaepcb2015d5_en.pdf

(6) http://www.oecd.org/daf/inv/mne/48004323.pdf

(7) EUT L 330, 15.11.2014, s. 1.

(8) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/july/tradoc_153591.pdf

(9) EUT C 99 E, 3.4.2012, s. 101.

(10) EUT C 346, 21.9.2016, s. 39.

(11) Antagna texter, P8_TA(2016)0137.

(12) Antagna texter, P8_TA(2016)0298.

(13) Antagna texter, P8_TA(2016)0335.

(14) Antagna texter, P8_TA(2016)0405.

(15) Antagna texter, P8_TA(2016)0502.

(16) http://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2004_2009/documents/nt/584/584520/ 584520en.pdf

(17) http://www.europarl.europa.eu/RegData/etudes/IDAN/2015/549058/EXPO_IDA(2015)549058_EN.pdf

(18) Antagna texter, P8_TA(2016)0490.

(19) http://www.ilo.org/dhaka/Whatwedo/Projects/safer-garment-industry-in-bangladesh/lang--en/index.htm

(20) http://trade.ec.europa.eu/doclib/docs/2015/august/tradoc_153732.pdf

(21) EUT L 94, 28.3.2014, s. 65.

(22) https://www.textilbuendnis.com/en/

(23) https://www.ser.nl/en/publications/publications/2016/agreement-sustainable-garment-textile.aspx

(24) https://europa.eu/eyd2015/en/fashion-revolution/posts/exploitation-or-emancipation-women-workers-garment-industry

(25) ILO-rapporten IV, 105:e sessionen, 2016 (s. 45).

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/112

P8_TA(2017)0197

Nuläget för koncentrationen av jordbruksmark i EU: hur kan man förenkla tillgången till mark för jordbrukare?

Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017 om nuläget för koncentrationen av jordbruksmark i EU: hur kan man förenkla tillgången till mark för jordbrukare? (2016/2141(INI))

(2018/C 298/15)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 21 januari 2015Markrofferi – en väckarklocka för Europa och ett överhängande hot mot familjejordbruken,

—	med beaktande av de frivilliga riktlinjerna för ansvarsfull förvaltning av besittningsrätt till mark, fiske och skogar från kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning (CFS) av den 12 maj 2012,

—	med beaktande av framställning nr 187/2015 till Europaparlamentet om skydd och förvaltning av EU:s jordbruksmark som delad rikedom: en uppmaning från civilsamhällets organisationer för en hållbarare och mer rättvis markpolitik i EU,

—	med beaktande av undersökningen av omfattningen av markrofferiet i EU från Europaparlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling (1),

—	med beaktande av kommissionens planerade respektive redan inledda överträdelseförfaranden mot medlemsstaterna Bulgarien, Lettland, Litauen, Polen, Slovakien och Ungern,

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A8-0119/2017), och av följande skäl:

År 2013 kontrollerade 3,1 % av jordbruksföretagen 52,2 % av jordbruksmarken i EU-27. Detta kan jämföras med att 76,2 % av jordbruksföretagen hade tillgång till endast 11,2 % av jordbruksmarken. Denna tendens strider mot den europeiska modellen med ett jordbruk som är hållbart, multifunktionellt och starkt präglat av familjeföretag.

B.	Ojämlikheten i markanvändandet i EU har en Gini-koefficient på 0,82 och ligger därmed på samma nivå som länder som Brasilien, Colombia och Filippinerna (2).

C.	Denna ojämna fördelning av jordbruksmark återspeglar en ojämn fördelning av stöden inom den gemensamma jordbrukspolitiken eftersom direktstöd, som utgör majoriteten av utgifterna inom den gemensamma jordbrukspolitiken, framför allt betalas per hektar.

D.	Den verkliga mark- och stödfördelningen uppvisar eventuellt ännu större ojämlikhet, eftersom tillgänglig statistik inte gör det möjligt att fastställa något om ägandet och kontrollen av jordbruksföretag.

E.	Tillgång till mark och äganderätt är grundläggande rättigheter i varje medlemsstats nationella lagstiftning.

F.	Tillgång till mark är av avgörande betydelse för förverkligandet av många mänskliga rättigheter och har inflytande på Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

G.	Mark utgör å ena sidan egendom, å andra sidan en kollektiv nyttighet som medför en samhällsplikt.

H.	EU har ingen exklusiv eller delad befogenhet avseende mark, och olika europeiska politikområden ger olika politiska, sociala, kulturella och miljömässiga aspekter på markförvaltning, vilket innebär att det behövs ett helhetsperspektiv avseende markförvaltning på EU-nivå.

Den tyska författningsdomstolen fastställde redan i sin dom av den 12 januari 1967 (1 BvR 169/63 BVerfG 21, 73–87) att försäljning av mark på landsbygden inte behöver vara lika fri som försäljning av alla andra former av tillgångar eftersom marken inte kan utökas och är oundgänglig; i en rättvis rätts- och samhällsordning måste allmänintresset när det gäller mark beaktas i större grad än vid andra tillgångar (3).

Mark är en allt knappare resurs som inte kan ökas och marken är grunden för den mänskliga rättigheten till sund och tillräcklig näring samt en rad livsviktiga ekosystemfunktioner. Marken får därmed inte betraktas som en vanlig handelsvara. Marken hotas dessutom från två håll, dels genom att jordbruksområden går förlorade genom hårdgöring, stadsbebyggelse, turism, infrastrukturprojekt, förändrad markanvändning och avskogning samt ökenspridning genom klimatförändring, dels genom att mark koncentreras till storföretag inom jordbruket och investerare som inte är jordbruksföretag. Samtidigt är det de offentliga myndigheternas uppgift att kontrollera och begränsa förlusten av jordbruksområden genom sådan verksamhet.

Markresurserna är föremål för konflikter inte bara angående användningen utan även för skilda önskemål från investerare inom och utanför jordbruket samt från olika generationer av jordbrukare. De unga som vill etablera sig har på grund av kostnaderna svårare att få tillgång till mark, i synnerhet om de inte kommer från en jordbrukarfamilj.

L.	Medlemsstaterna bär ansvaret för att politiken för handel med mark och marknaden för jordbruksmark regleras på olika sätt i de olika EU-länderna. Detta kan ha stor påverkan på konkurrenskraften hos jordbruksföretag på den inre marknaden.

Mark är en produktionsfaktor som kräver stor finansiering. Den är kopplad till nationella arvsrättsordningar, som tvingar fram återfinansiering vid varje generationsskifte. Markpriset påverkar markkoncentrationen och det händer att jordbrukare som befinner sig i slutet av sitt arbetsliv och saknar arvingar säljer sitt jordbruksföretag till högstbjudande för att dryga ut sin modesta pension.

N.	I sin särskilda rapport 25/2016 påpekar EU:s revisionsrätt att de system som används för kartläggning av jordbruksmark i syfte att beräkna stödberättigande för marken måste förbättras.

Befintliga statistiska verktyg på EU-nivå, såsom informationssystemet för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter (ISJR), Eurostats strukturundersökning i jordbruket och det integrerade administrations- och kontrollsystemet, samlar in data om olika aspekter av markinnehav. På europeisk nivå saknas fortfarande omfattande, aktuell, transparent och högkvalitativ statistik om marknyttjanderätt, ägarstrukturer, arrendestrukturer, pris- och mängdrörelser i markpriserna samt relevanta social- och miljöindikatorer. I många medlemsstater är insamlingen och offentliggörandet av statistiken ofullständig.

P.	Vederbörlig marknadsinsyn är nödvändig, inbegripet vad gäller rationell fördelning av marken, och även verksamhet för institutioner som agerar på marknaden för mark bör omfattas.

Försäljningen av mark till investerare och holdingbolag utanför jordbruket utgör ett akut problem i hela unionen, och i synnerhet finns det ett stort tryck på de nya medlemsstaterna att anpassa sin lagstiftning efter att de moratorier som begränsar försäljningen av mark till utländska investerare har löpt ut, eftersom de jämförelsevis låga markpriserna påskyndar utförsäljningen av jordbruksmark till storinvesterare.

R.	Ett spritt ägande av jordbruksmark är en viktig grundläggande princip i den sociala marknadsekonomin och utgör en viktig förutsättning för den sociala sammanhållningen samt för att skapa arbetstillfällen på landsbygden, ett högt mervärde i jordbruket och social fred.

Mark som utnyttjas för småskalig jordbruksverksamhet är särskilt viktig för vattenhushållningen och klimatet, koldioxidbudgeten och produktionen av sunda livsmedel, liksom för den biologiska mångfalden, markens bördighet och bevarande av landskapet, Omkring 20 procent av jordbruksmarken i Europa har redan lidit skada på grund av klimatförändringar, markerosion från vatten och vind samt felaktigt brukande. På grund av den globala uppvärmningen är vissa regioner i EU, särskilt i södra Europa, redan drabbade av torka och andra extrema väderfenomen, vilket kommer att försämra jorden och begränsa tillgången till mark av god kvalitet och/eller mark som lämpar sig för jordbruk.

T.	Det finns en stor ojämlikhet vid fördelningen av kvalitativ jordbruksmark. Sådan mark är avgörande för livsmedlens kvalitet, livsmedelssäkerheten och människornas välbefinnande.

U.	Efterfrågan på livsmedel och foder, icke-fossil energi samt förnybara råvaror för bränsle-, kemi- och textilbranscherna och bioekonomin stiger stadigt, vilket även leder till stigande markpriser.

Ett jordbruk med små och medelstora företag, spritt markägande eller ordentligt reglerad egendomsstyrning samt tillgång till offentlig mark är det bästa sättet att säkerställa ett ansvarsfullt förhållande till marken och hållbar markförvaltning samt främja identifiering med och anknytning till marken. Sådana former av markinnehav bidrar till att människorna stannar kvar på landsbygden och kan arbeta där, vilket i sin tur har positiva effekter på den socioekonomiska infrastrukturen på landsbygden, livsmedelssäkerheten, livsmedelstryggheten och bevarandet av livsstilen på landsbygden. En ojämn fördelning av och tillgång till mark och naturresurser ökar risken för samhällsklyftor, social obalans, minskad arbets- och livskvalitet och ökad fattigdom. Den höga maktkoncentrationen i de sektorer som verkar på unionens livsmedelsmarknad skulle kunna påverka konsumenternas rättigheter negativt och minska jordbrukarnas inkomster. Jordbrukare som inte äger sin mark bör garanteras avtal om tillräckligt solid och långvarig tillträdesrätt till marken för att kunna ge avkastning på de egna investeringarna.

Målet med den europeiska jordbrukspolitiken är att bevara den europeiska jordbruksmodellen, som baseras på ett multifunktionellt jordbruk som främst präglas av små och medelstora familje- och kooperativjordbruk med markägande. Bred ägarfördelning, säkra marknyttjanderätter och tillgång till offentlig mark, som bedrivs på ett hållbart sätt, garanterar rättvis tillgång till resurser och en mångsidig, bostadsortsbunden jordbruksstruktur med traditioner, rättssäkerhet och ansvar gentemot samhället. En sådan modell bevarar de traditionella produkterna, tryggar livsmedelsförsörjningen och stimulerar till innovation samtidigt som den skyddar miljön och framtida generationer.

Utöver livsmedelsproduktion har familjejordbruken också andra viktiga sociala och miljörelaterade funktioner, som en industriell jordbruksmodell med storföretag inte alltid klarar av. Små och medelstora jordbruk som drivs antingen av familjerna själva eller med stöd från konsumenterna är en lovande framtidsmodell även ur ekonomiskt hänseende, eftersom sådana jordbruksföretag ofta uppvisar en stor företagsintern mångfald och därmed har en stark motståndskraft, samt bidrar till ett stort mervärde på landsbygden.

Koncentrationen av jordbruksmark har negativ inverkan på utvecklingen av landsbygdssamhällen och den socioekonomiska livskraften på landet, och leder till att arbetstillfällen går förlorade inom jordbruket, vilket sänker levnadsstandarden för jordbruksbefolkningen och minskar livsmedelsutbudet, med obalanserad territoriell och social utveckling som följd.

Framtidsutsikterna inom jordbruket är beroende av den yngre generationen och dess innovations- och investeringsvillighet, vilket är avgörande för framtiden på landsbygden eftersom det är det enda sättet att bromsa den ökande medelåldern inom jordbruksbefolkningen och säkerställa att jordbruksföretagen förs vidare, en förutsättning för att ansvarsförhållandet mellan generationerna inte ska gå förlorad. Samtidigt är det extra svårt för unga jordbrukare och nya företagare att få tillgång till mark och krediter, vilket kan leda till att branschen blir mindre attraktiv.

AA.	Tillgång till mark är grundvillkoret för att kunna starta ett jordbruksföretag, som i sin tur skapar sysselsättning och social och ekonomisk utveckling.

AB.

Köp- och arrendepriserna för jordbruksmark har i många regioner stigit till en nivå som uppmuntrar finansspekulation och gör det företagsekonomiskt omöjligt för många jordbruksföretag att behålla arrenderad mark eller utvidga markerna på det sätt som krävs för att driva livskraftiga små och medelstora företag, än mindre för att grunda nya företag, eftersom det knappt finns någon mark kvar på marknaden.

AC.	Olika markpriser för jordbruksmark i medlemsstaterna förstärker koncentrationsprocesserna ytterligare, och prisutvecklingen för mark står inte i proportion till den ekonomiska utvecklingen i andra branscher.

AD.	Priserna för att köpa, och till viss del även arrendera, jordbruksmark styrs i många medlemsstater inte längre av den jordbruksinkomst som kan uppnås genom livsmedelsproduktion.

AE.	Arrendepriserna styrs i många fall inte längre av den uppnåbara jordbruksinkomsten, och därmed blir kapitalkraven för höga och riskabla för att kunna starta jordbruksföretag.

AF.	Efterfrågan på livsmedel och foder konkurrerar med en stigande efterfrågan på råvaror för bioekonomin, till exempel biobränslen och råvaror för kemi- och textilbranscherna, vilket leder till ett ökat intresse från nya aktörer för att förvärva jordbruksmark.

AG.

I avsaknad av en ändamålsenlig markpolitik i vissa av medlemsstaterna tenderar EU:s politik och stöd att i vissa fall främja koncentrationsprocessen, eftersom markbundet direktstöd i högre grad gynnar storföretag och väletablerade jordbrukare. Dessa medel medverkar då till att markpriserna höjs, vilket bidrar till att marknaden för mark i praktiken stängs för unga personer, nya aktörer, som söker mark för att starta ett företag, och små och medelstora företag, som ofta har mindre ekonomiska resurser. Detta innebär också att europeiska jordbruksmedel, som också är avsedda för medelstora och små jordbruksföretag, ofta hamnar på fel plats.

AH.	Koncentrationen av mark till ett litet antal producenter leder till en snedvridning av produktionen och marknadsprocesserna och riskerar att bli kontraproduktivt för jordbruket i medlemsstaterna och/eller EU som helhet.

AI.

Den gemensamma jordbrukspolitiken, som reformerades 2013, har också gjort det möjligt att begränsa dessa effekter genom införande av starkare stöd för de första hektaren och en successiv nedtrappning av dessa bidrag. Detta arealkopplade direktstöd spelar en avgörande roll för säkerställande av konkurrenskraften och hållbarheten för de europeiska jordbruksföretag som uppfyller höga produktionskrav.

AJ.

Framför allt sedan den finansiella och ekonomiska krisen 2007 har köp av jordbruksmark betraktas som en säker investering i många medlemsstater. Jordbruksmarken har i oroväckande utsträckning köpts upp av investerare som inte är aktiva inom jordbruksområdet och finansiella spekulanter, som pensionsfonder, försäkringsbolag och andra företag. Markägande förblir en säker investering även vid en framtida inflation.

AK.

Ett antal medlemsstater har antagit lagstiftningsåtgärder för att skydda sin odlingsbara mark från att bli uppköpt av investerare. Bedrägerier vid markköp har konstaterats där man använt ”fickkontrakt” med förfalskade datum för avtalets ingående. Samtidigt har stora markområden köpts upp av investerare.

AL.	Spekulationsbubblor på marknaderna för jordbruksmark har allvarliga effekter för jordbruket, och spekulationer med råvaror på varuterminsmarknaden driver jordbrukspriserna i höjden ytterligare.

AM.	Markrofferi stimuleras bl.a. av den växande globaliseringen, den demografiska tillväxten, den växande efterfrågan på livsmedel och råvaror samt oavsedda effekter av den gemensamma jordbrukspolitiken.

AN.	En effekt av koncentrationen av ägandet av jordbruksmark är att vinster och skattemedel försvinner från landsbygdsområdena till storföretagens huvudkontor.

AO.	Befintliga bestämmelser om ett tak för direktstöd över 150 000 euro får inte effekt om juridiska personer har flera jordbruksföretag som vart och ett får mindre än 150 000 euro i direktstöd.

AP.	Aktiebolag inom jordbruket är på frammarsch med oroande hastighet. Dessa bolag agerar ofta gränsöverskridande och har för det mesta en företagsmodell som bygger på markspekulation snarare än jordbruksproduktion.

AQ.	De ovan beskrivna problemen rör inte bara jordbruksmark utan även, på ett lika brådskande och angeläget sätt, skog och fiske.

Europaparlamentet påminner om att frågan om mark, markförvaltning och bestämmelser för stadsutveckling ligger inom medlemsstaternas ansvarsområde. Därför uppmanar parlamentet medlemsstaterna att i sin offentliga politik ta bättre hänsyn till bevarande och förvaltning av jordbruksmark, samt till överföring av mark.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en bevakningstjänst för att samla in information och data om graden av koncentration av jordbruksmark och besittningsrätt inom hela EU, med följande uppgifter: att registrera förvärvspriser och arrenden samt ägares och arrendatorers agerande på marknaden, att bevaka förlust av jordbruksmark till följd av användning för andra ändamål, förändring av markens bördighet och markerosion samt att utfärda regelbundna rapporter.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna regelbundet bör lämna uppgifter till varandra och till kommissionen om sin nationella marklagstiftning, om förändringar i markanvändningen och, i synnerhet, om ärenden som avser spekulativa markköp.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en arbetsgrupp på hög nivå för att undersöka problemet med koncentration av jordbruksmark, att genomföra en studie om hur EU:s och medlemsstaternas olika politiska åtgärder påverkar markkoncentration och jordbruksproduktion och att analysera de risker som en markkoncentration kan ha för livsmedelsförsörjningen, sysselsättningen, miljön, markens kvalitet och landsbygdens utveckling.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrikta sin markanvändningspolitik på att utnyttja befintliga möjligheter, t.ex. beskattningspolitik, stödsystem och bidrag inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, för att på EU:s hela territorium bibehålla den familjeföretagsbaserade jordbruksmodellen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att regelbundet samla in jämförbar statistik om arrendepriser och markpriser, inklusive vid köp genom andelsförsäljning, samt om transaktioner som rör stora markområden, förlust av besittningsrätt, brott mot nyttjanderätten och spekulativa prisökningar i alla medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra riktlinjer för en harmonisering av redovisningspraxis och att uppmuntra till ett utbyte av bästa praxis i nationell lagstiftning i syfte att kartlägga åtgärder för att skydda jordbruksmark och jordbruksverksamhet.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att medlemsstaterna skapar harmoniserade register över jordbruksmark, där aktuella, korrekta och tydliga uppgifter om samtliga äganderätter och brukarrätter för jordbruksmark registreras – samtidigt som personuppgiftsskyddsreglerna för berörda parter respekteras till fullo – och redovisas i form av anonymiserad, offentligt tillgänglig statistik.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på denna grundval regelbundet rapportera till rådet och parlamentet om situationen för markanvändning och om struktur, priser och nationell politik och lagstiftning om ägande och arrende av jordbruksmark, samt att rapportera till kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning om EU:s genomförande av kommitténs frivilliga riktlinjer för ansvarsfull förvaltning av besittningsrätt till mark, fiske och skogar inom ramen för nationell livsmedelstrygghet.

Europaparlamentet konstaterar att program för konsolidering av splittrat markinnehav, genom olika förfaranden inom ramen för ett system för integrerad markförvaltning som respekterar lokala och regionala särdrag, är ett oumbärligt verktyg för att förbättra jordbruksstrukturen och lösa konflikter om markanvändning. Parlamentet rekommenderar i detta avseende att hyreskostnaderna, i de fall då konsolideringen av marken ska ske genom markhyra, ska anpassas till den produktiva kapaciteten och lönsamheten, eftersom det är det lämpligaste för jordbruksekonomin, och uppmanar medlemsstaterna att utbyta erfarenheter av förvaltning av jordbruksmark.

10.

Europaparlamentet anser att en genomtänkt och samordnad marknadspolitik för mark, med hjälp av regional och lokal markanvändningsplanering, bör bidra till att minska användningen av mark för andra ändamål än jordbruk.

11.

Europaparlamentet erkänner att det är medlemsstaterna som bär det huvudsakliga ansvaret för markpolitiken, men att denna kan påverkas av den gemensamma jordbrukspolitiken eller andra relevanta politikområden, med allvarliga återverkningar för konkurrenskraften hos jordbruksföretag på den inre marknaden. Parlamentet anser att markpolitiken måste bidra till att säkerställa en bred, rättvis och balanserad fördelning av besittningsrätt och tillgång till mark, respektive korrekta rambestämmelser för arrendejordbrukares ställning, eftersom detta direkt påverkar försörjningsmöjligheterna, arbetsförhållandena och livskvaliteten på landsbygden. Parlamentet pekar också på besittningsrättens och markförvaltningens viktiga sociala funktion, mellan generationerna, med tanke på att förlust av jordbruksföretag och arbetsplatser kommer att leda till att det europeiska småjordbruket faller samman och landsbygdsområdena går under, vilket leder till strukturförändringar som är oönskade för hela samhället.

12.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att, för att uppnå den gemensamma jordbrukspolitikens mål, ge små och medelstora lokala producenter, nya företagare och unga jordbrukare – samtidigt som man säkerställer lika tillgång för både kvinnor och män – företräde vid förvärv och arrende av jordbruksmark, inbegripet teckningsrätter där sådana system är etablerade, eftersom ägande av så stor andel som möjligt av den mark de brukar främjar hållbar och säker utveckling av deras jordbruksföretag, i synnerhet i en tid då intresset för att köpa jordbruksmark tilltar bland personer som inte är jordbrukare, ofta i rent spekulativa syften. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja små familjejordbruk och hållbara produktionsmetoder.

13.

Europaparlamentet påminner om att höga investeringskostnader gör det svårare att köpa och arrendera jordbruks- och skogsmark för små och medelstora familje- och kooperativjordbruk.

14.

Europaparlamentet inser den viktiga roll som de små familjejordbruken spelar för livet på landsbygden, eftersom de spelar en aktiv roll i den ekonomiska strukturen genom att bevara det kulturella arvet och livsstilen, stödja det sociala livet och använda naturresurser på ett hållbart sätt, förutom att de dessutom producerar en tillräcklig mängd hälsosamma och högkvalitativa livsmedel och säkerställer bred spridning av ägandet i de områdena. Parlamentet påpekar att problem uppstår vid överlåtande av gårdar från en generation till nästa, i synnerhet när det gäller överlåtande utanför familjen, och uppmanar medlemsstaterna att samla in uppgifter om detta fenomen och skapa en rättslig ram för att åtgärda sådana problem.

15.

Europaparlamentet påminner om det stöd för unga jordbrukare som finns inom den gemensamma jordbrukspolitiken, vars mål är att främja deras tillgång till jordbruket. Parlamentet vill dessutom se en övergripande strategi som gör det möjligt för unga jordbrukare, kvinnor och andra som vill etablera sig som jordbrukare att ta över respektive starta jordbruksföretag. Parlamentet noterar dock att nya aktörer fortfarande har svårigheter med strukturella hinder som höga markpriser eller hög beskattning av övertag av jordbruksföretag utanför familjen.

16.

Europaparlamentet understryker betydelsen av den europeiska strukturpolitiken för att främja landsbygden, till exempel för att, vad gäller tillgång till jordbruksmark, säkerställa särskilt stöd till små och medelstora enmansjordbruk och kooperativ, unga människor och, i synnerhet, kvinnor.

17.

Europaparlamentet betonar svårigheterna med att få tillgång till krediter för att förvärva mark eller besittningsrätt, särskilt för nya aktörer och unga jordbrukare. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram ordentliga instrument inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken och relaterade politikområden för att underlätta deras inträde på jordbruksmarknaden genom att säkerställa tillgång till hållbara krediter på rättvisa villkor.

18.

Europaparlamentet anser att lokalsamhällena måste involveras i beslut om markanvändningen.

19.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att erbjuda incitament för utveckling av jordbruk i städer och andra former av kollektivjordbruk och markdelningslösningar, med beaktande av å ena sidan den begränsade tillgången till jordbruksmark på landsbygden och å andra sidan det växande intresset för jordbruk i städer och stadsnära områden.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i större utsträckning engagera sig i kunskapsöverföringen i form av forsknings- och innovationsprojekt för att förbättra markkvaliteten genom att tillämpa miljöprinciper i jordbruket, med hänvisning till att jordbruksmarken utgör grunden för livsmedelsproduktion, hållbara ekosystem och livskraftig landsbygd.

21.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utforma markpolitiken så att det blir möjligt att bli markägare eller få besittningsrätt på ekonomiska villkor som motsvarar jordbruksverksamheten, samt att övervaka mark- och arrendepriserna. Parlamentet kräver dessutom att jordbruksmarkstransaktioner ska omfattas av förhandskontroller beträffande förenlighet med nationell marklagstiftning, även i samband med fusioner, delningar och grundande av stiftelser. Parlamentet anser att det behövs strängare kontroll av arrendeavtal och meddelandeplikt vad gäller oegentligheter, med påföljdsmöjligheter, eftersom ett arrende ofta är det första steget mot ett köp. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att se till att arrendepolitiken omfattar krav på arrendatorerna att bedriva jordbruk. Parlamentet anser att marknadspolitiken för mark måste bidra till att förhindra uppkomsten av dominerande ställning på dessa marknader.

22.

Europaparlamentet uppmuntrar alla medlemsstater att utnyttja sådana instrument för reglering av marknaden för mark som redan framgångsrikt används i vissa medlemsstater, i linje med bestämmelserna i EU-fördragen, t.ex. krav på statligt tillstånd för markförsäljning och markarrende, förköpsrätt, krav på att personen med besittningsrätt ska använda marken för jordbruk, begränsningar av juridiska personers köprätt, tak för antalet förvärvbara hektar, företräde för jordbrukare, markreserver, prisindexering utifrån inkomsterna från jordbruket osv.

23.

Europaparlamentet understryker att nationella rättssystem måste skydda alla parters rättigheter när det gäller oegentligheter i samband med arrendeavtal samt att nationella myndigheter bör vidta åtgärder för att täppa till alla kryphål i befintlig nationell lagstiftning som möjliggör avtalsmissbruk.

24.

Europaparlamentet påminner om de positiva åtgärder som vissa medlemsstater har vidtagit för att reglera sina marknader för mark i syfte att motverka spekulativ markförsäljning och påminner medlemsstaterna om att de genom skattelagstiftningen har en effektiv hävstång för att reglera denna marknad.

25.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja eller skapa lämpliga institutioner med statligt deltagande och offentlig övervakning för markförvaltningen.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ge sitt stöd till alla innovativa markdelningsåtgärder till förmån för unga jordbrukares etablering, i synnerhet via solidariska investeringsfonder som sparare kan använda för samhällsnyttiga placeringar och på så sätt hjälpa unga personer som inte har tillräckliga resurser för att skaffa tillgång till mark och starta jordbruksverksamhet.

27.

I syfte att utveckla en tydlig vägledande EU-princip för jordbruksstrukturen uppmanar Europaparlamentet EU och medlemsstaterna att genomföra de frivilliga riktlinjerna för ansvarsfull förvaltning av besittningsrätt till mark, fiske och skogar, som alla medlemsstater har ratificerat. Parlamentet uppmanar särskilt medlemsstaterna att beakta breda sociala, ekonomiska och miljömässiga mål, och motverka markspekulationens och markkoncentrationens oönskade effekter på lokalsamhällena, när de vidtar åtgärder beträffande utnyttjande och kontroll av statligt ägda resurser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att rapportera till kommissionen om hur riktlinjerna används och tillämpas i deras markförvaltningspolitik.

28.

Europaparlamentet föreslår i detta sammanhang att kommissionen ska anta rekommendationer om EU:s markstyre, i enlighet med andemeningen i de frivilliga riktlinjerna samt med hänsyn till de horisontella EU-ramarna om jordbruk, miljö, inre marknad och territoriell sammanhållning.

29.

Europaparlamentet anser att direktstöd skulle ge bättre valuta för pengarna om de betalades på grundval av de miljömässiga och socioekonomiska allmänna nyttigheter som jordbruksföretag skapar, istället för enbart på grundval av det markområde det omfattar.

30.

Europaparlamentet pekar på medlemsstaternas möjlighet att minska den del av direktstödet som överskrider den övre gränsen på 150 000 euro med minst 5 procent, i enlighet med artikel 11 i förordning (EU) nr 1307/2013 om direktstödet.

31.

Europaparlamentet anser att man inom ramen för den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken bör införa maximigränser och anpassa direktstödsordningen så att de första hektaren får större tyngd samt underlätta för investeringar och betalning av direktstöd till de små jordbruksföretagen. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa en effektivare mekanism för omfördelning av stöd i syfte att förhindra koncentration av jordbruksmark.

32.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att i större utsträckning använda de möjligheter de redan nu har till sitt förfogande för att införa ett tak och omfördela stöd inom den gemensamma jordbrukspolitiken, t.ex. möjligheten att 30 % av direktstödet ska betalas för ett företags första hektar, som ett sätt att gynna småjordbruk och familjejordbruk, förutsatt att de uppfyller kraven i artiklarna 41 och 42 i förordningen om direktstödet. Parlamentet föreslår att förmånsbehandlingen av de första hektaren inte ska beräknas per jordbruksföretag utan istället per moderbolag. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att publicera uppgifter, i linje med dataskyddsbestämmelserna, inte bara om företagsinnehavare som tar emot stöd genom den gemensamma jordbrukspolitiken, utan även om mottagare som markägare eller moderbolag.

33.

Europaparlamentet pekar på vikten av en tydlig definition av begreppet ”aktiv jordbrukare” i hela EU, som entydigt är förbunden med arbete i jordbruksföretag och gör klar åtskillnad mellan stödberättigad och icke stödberättigad mark (t.ex. flygplatser, öppna industriområden och golfbanor). Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att mottagarna av direktstöd uteslutande är aktiva jordbrukare.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka alla relevanta politikområden, som jordbruk, energi, miljö, regional utveckling, rörlighet, finans och investeringar, och undersöka om de främjar eller motverkar koncentrationen av jordbruksmark i EU, samt att tillsammans med jordbrukarna, deras organisationer och andra relevanta aktörer från civilsamhället inleda en samrådsprocess för att bedöma situationen för förvaltningen av jordbruksmark i enlighet med de frivilliga riktlinjerna för ansvarsfull förvaltning av besittningsrätt till mark, fiske och skogar och anvisningarna från kommittén för globalt tryggad livsmedelsförsörjning.

35.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra en riktad kontroll av det nationella genomförandet av den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken, i syfte att upptäcka eventuella oönskade effekter vad gäller markkoncentration.

36.

Europaparlamentet stöder kommissionens ståndpunkt att marken är en ändlig resurs som redan nu står under stort tryck på grund av klimatförändringar, markerosion och överanvändning eller ändrad användning. Parlamentet stöder därför ekosociala åtgärder för att skydda marken, men understryker samtidigt att markfrågor tillhör medlemsstaternas exklusiva befogenheter.

37.

Europaparlamentet anser att jordbruksmarken bör ges särskilt skydd genom att låta medlemsstaterna, i samordning med lokala myndigheter och jordbrukarnas organisationer, reglera försäljning, användning och arrende av jordbruksmark i syfte att trygga livsmedelsförsörjningen i enlighet med EU-fördragen och domstolens rättspraxis om besittningsrätt och tillgång till land, samt med hänvisning till de fyra europeiska grundläggande friheterna och allmänintresset.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, i den interinstitutionella öppenhetens intresse, ge parlamentet bättre insyn i handlingar i sådana förfaranden för fördragsöverträdelser respektive förhandsavgöranden som rör medlemsstaternas reglering av marknaden för mark.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, tillsammans med medlemsstaterna och berörda parter, offentliggöra en katalog med tydliga och heltäckande kriterier, inbegripet jordbruksmarkstransaktioner på kapitalmarknader, som säkerställer lika villkor och gör det klart för medlemsstaterna vilka åtgärder som är tillåtna för att reglera marknaden för mark, med beaktande av allmänintresset och EU:s fyra friheter, för att jordbrukare lättare ska kunna få tillgång till jordbruks- och skogsbruksmark. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att stoppa pågående förfaranden för bedömning av huruvida nationell lagstiftning om handel med jordbruksmark är förenlig med unionslagstiftningen tills ovannämnda kriterier har offentliggjorts.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka medlemsstaternas kunskaper om skatteundandragande, korruption och olagliga metoder (t.ex. ”fickkontrakt”) i samband med transaktioner av mark, samt att stödja dem i kampen mot detta. Parlamentet uppmärksammar de oegentligheter vid markförvärv som är under rättslig utredning i vissa medlemsstater.

41.

Europaparlamentet välkomnar förslaget att förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken, särskilt de åtgärder som syftar till att minska kostnaderna och den administrativa bördan för familjejordbruk samt för mikroföretag och små och medelstora företag på landsbygden.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med utarbetandet av förslaget till den gemensamma jordbrukspolitiken för perioden efter 2020 bibehålla åtgärderna för att bekämpa koncentration av jordbruksmark och att utarbeta ytterligare åtgärder till stöd för mikroföretag och små och medelstora företag.

43.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) Undersökningen Extent of Farmland Grabbing in the EU från Europaparlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling, s. 24 (PE540.369).

(2) Ibid.

(3) Landwirtschaftliche Bodenmarktpolitik: Situation und Handlungsoptionen, rapport från den federala regeringens och delstaternas arbetsgrupp om markpolitik i enlighet med beslut av direktörerna för delstaternas jordbruksministerier den 16 januari 2014 (mars 2015), sid 37.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/121

P8_TA(2017)0198

Årsrapport om Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet

Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017 om årsrapporten om Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet (2016/2099(INI))

(2018/C 298/16)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av Europeiska investeringsbankens verksamhetsberättelse för 2015,

—	med beaktande av Europeiska investeringsbankens resultatrapport och statistiska rapport för 2015,

—	med beaktande av Europeiska investeringsbankens rapport Evaluation of the Functioning of the European Fund for Strategic Investments (Efsi) från september 2016,

—	med beaktande av Europeiska investeringsbankens verksamhetsplan för 2016–2018, som offentliggjorts på EIB:s webbplats,

—	med beaktande av Europeiska investeringsbankens hållbarhetsrapport för 2015,

—	med beaktande av artiklarna 15, 126, 175, 177, 208, 209, 271, 308 och 309 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och dess protokoll nr 5 om EIB:s stadga,

—	med beaktande av det mandat för utlåning till tredjeländer för perioden 2014–2020 som kommissionen beviljat för Europeiska investeringsbankens verksamhet utanför Europeiska unionen,

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 november 2014En investeringsplan för Europa (COM(2014)0903),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 januari 2016 om en extern strategi för effektiv beskattning (COM(2016)0024),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordningarna (EU) nr 1316/2013 och (EU) 2015/1017 vad gäller förlängningen av löptiden för Europeiska fonden för strategiska investeringar liksom införandet av tekniska förstärkningar av den fonden och Europeiska centrumet för investeringsrådgivning (COM(2016)0597),

—	med beaktande av sin resolution av den 28 april 2016 om Europeiska investeringsbankens årsrapport för 2014 (2),

—	med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juni 2016Utvärdering av investeringsplanen för Europa (COM(2016)0359,

—	med beaktande av den policy som EIB antog den 15 december 2010 gentemot svagt reglerade, icke-transparenta och samarbetsovilliga jurisdiktioner, och tillägget till denna policy av den 8 april 2014,

—	med beaktande av sitt godkännande av Europeiska unionens ratificering av Parisavtalet av den 4 oktober 2016 (3),

—	med beaktande av det tal som kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker höll om tillståndet i Europeiska unionen den 14 september 2016 vid Europaparlamentets plenarsammanträde i Strasbourg,

—	med beaktande av de skrivelser som Europeiska ombudsmannen sände till EIB den 22 februari 2016 och den 22 juli 2016,

—	med beaktande av artikel 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel, budgetutskottet och utskottet för transport och turism (A8-0121/2017), och av följande skäl:

EIB betraktas som EU:s ”finansiella arm” och som nyckelinstitutionen för stödjandet av offentliga och privata investeringar inom EU. Samtidigt spelar EIB, genom sina externa utlåningsinitiativ, även en viktig roll utanför EU. EIB fortsätter att stärka den europeiska integrationen och dess roll har blivit ännu viktigare sedan finanskrisens utbrott 2008.

B.	En omfattande redovisningsskyldighet för EIB gentemot parlamentet bör utformas.

C.	EIB bibehåll en solid lönsamhet under 2015, med ett årligt nettoöverskott på 2,8 miljarder EUR.

EIB måste bevara en stark kreditvärdighet, och måste även i fortsättningen vara selektiv i sin verksamhet, så att hänsyn inte endast tas till höga investeringsvolymer och hög avkastning på investeringarna, utan även till den sociala och ekonomiska påverkan inom olika sektorer och dess investeringars bidrag till samhällsnyttan.

E.	EIB bör även i fortsättningen öka sina insatser för att effektivt utöka låneverksamheten, särskilt i regioner med låg investeringskapacitet, samtidigt som den administrativa bördan för sökande minskas.

EIB bör i egenskap av institution som ansvarar för genomförandet av Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) fortsätta att som en huvudsaklig prioritering eftersträva en tillgångsportfölj av hög kvalitet och solida ekonomiska resultat med långsiktiga ekonomiska fördelar som ger arbetstillfällen av hög kvalitet.

EIB bör via alla sina tillgängliga instrument bidra till att hantera regionala skillnader genom att ge råd om utveckling av nya privata projekt och genom att finansiera sunda och välbetänkta investeringsprojekt, utan att hindra eller ersätta befintliga program med samma syfte och projekt som har en stark dimension när det gäller miljö, samhällsansvar och bolagsstyrning (ESG-kriterierna). EIB bör framför allt utveckla kompletterande metoder för att upprätthålla ekonomisk utveckling i de länder som varit tvungna att tillämpa ett stabiliseringsprogram.

H.	EIB:s investeringar i sunda projekt kan bidra till att hantera ungdomsarbetslösheten genom att förse ungdomar med en nödvändig uppsättning färdigheter och hjälpa till att ordna med tillgång till finansiering kopplad till sysselsättning av ungdomar.

I.	Vid bedömningen och övervakningen av alla projekt måste särskild hänsyn tas till ESG-kriterierna och i synnerhet till klimatförändringar. Främjandet av ekonomisk, social och territoriell sammanhållning är avgörande för unionens fulla utveckling och varaktiga framgång.

J.	Med över en biljon euro som investerats i transportsektorn tack vare EIB:s stöd sedan banken grundades 1958, är detta den sektor där EIB har varit mest aktiv.

Att minska utsläppen inom transportsektorn är en stor utmaning. Betydande minskningar av kvävedioxid- och koldioxidutsläppen och andra relevanta utsläpp från transporterna är nödvändiga för att EU ska kunna uppnå sina långsiktiga klimatmål. Trafikstockningar och luftföroreningar är stora problem för utvecklandet av alla former av rörlighet och skyddet av människors hälsa.

L.	År 2015 investerade EIB 14 miljarder euro i transportprojekt som kommer att komma 338 miljoner passagerare per år till godo och spara 65 miljoner restimmar per år.

Investeringar i EU

Europaparlamentet betonar att den aktuella krisen avsevärt försvagat tillväxten inom den europeiska ekonomin och att en av huvudfaktorerna är minskningen av investeringar inom EU. Parlamentet understryker att de offentliga och privata investeringarna sjunkit till alarmerande nivåer i de länder som drabbats värst av krisen, vilket framgår av Eurostats konstaterande att de fasta bruttoinvesteringarna minskade med 65 % i Grekland och 35 % i Portugal mellan 2007 och 2015. Parlamentet uttrycker oro över nivån på de makroekonomiska obalanserna och arbetslösheten som fortfarande är hög i vissa medlemsstater.

Europaparlamentet understryker att möjligheterna att förbättra EU:s konkurrenskraft och åstadkomma ökad ekonomisk tillväxt och sysselsättning bland annat är beroende av en ökning av investeringarna, framför allt i forskning, innovation, digitalisering, energieffektivitet och hållbarhet, den cirkulära ekonomin, och av stöd till nystartade och befintliga små och medelstora företag.

Europaparlamentet noterar det akuta behovet för EIB att delta i arbetet med att minska investeringsgapet på grundval av sunda ekonomiska kriterier. Parlamentet uppmanar EIB att fokusera sina insatser på ändamålsenligare och energieffektivare investeringar, samt på att attrahera och lämna plats för privata investeringar. Parlamentet uppmanar EIB att undvika stora infrastrukturprojekt som kan få en omfattande miljöpåverkan och som inte ger något konkret mervärde för ekonomin och lokalbefolkningen. Parlamentet uppmanar EIB att öka sitt tekniska bistånd för att hantera den dåliga projektgenereringskapaciteten och för att hjälpa medlemsstaterna att identifiera finansieringsbara projekt.

Europaparlamentet noterar att EIB:s nya utlåning var stabil under 2015 (77,5 miljarder EUR, efter 77 miljarder EUR 2014). Parlamentet påpekar att samtidigt som siffrorna är i linje med det mål som uppgavs i EIB:s operativa plan för 2015–2017 bör den aktuella situationen uppmuntra banken att anta mer ambitiösa mål och öka sin utlåning. Parlamentet påminner om att EIB genom Horisont 2020-instrumentet bör spela en grundläggande roll i genomförandet av Europa 2020-strategin.

Europaparlamentet anser att EIB, som i egenskap av ”EU:s bank” är införlivad i och styrd av fördragen och relevanta protokoll, måste leva upp till denna särskilda status, som inbegriper särskilda rättigheter och ansvarsområden. Parlamentet noterar att EIB spelar en nyckelroll för genomförandet av ett allt större antal finansieringsinstrument som fungerar som hävstång för EU:s budgetmedel.

Europaparlamentet noterar den positiva nyheten att EIB lyckats uppfylla det åtagande som banken ingått med sina aktieägare om att avsätta minst 180 miljarder EUR för investeringar totalt.

Europaparlamentet påpekar att ny ökning av EIB:s kapital, i syfte att trygga bankens framtida finansieringskapacitet, allvarligt bör överväga, och betonar samtidigt vikten av att garantera en effektiv och ansvarsfull resursförvaltning.

Europaparlamentet anser att en ökning av EIB:s utlåningsverksamhet skulle kunna åstadkommas genom ökade synergier med offentliga medel, vilket i sin tur skulle stimulera offentliga och privata investeringar. Parlamentet betonar att en sådan ökning bör åtföljas av motsvarande diversifiering av EIB:s produktskala, inbegripet ett ökat och finanspolitiskt ansvarsfullt utnyttjande av offentlig-privata partnerskap – med en lämplig avvägning mellan offentliga och privata fördelar – och andra innovativa instrument så att realekonomins och marknadens behov bättre kan tillgodoses. Parlamentet betonar att sådana åtgärder bör vidtas, men inser samtidigt att nya produkter ofta kräver ytterligare styrningsverktyg för att se till att de är lämpliga, och att särskild vikt bör fästas vid en strategisk fördelning av finansiering och främjande av EU:s policymål.

Europaparlamentet konstaterar att EIB 2015 tillhandahöll 1,35 miljarder EUR för investeringar i projekt på flera platser i Grekland. Parlamentet konstaterar att EIB har tillhandhållit mer än 12 miljarder för investeringar i Grekland sedan krisens utbrott 2008.

10.

Europaparlamentet välkomnar att EIB reagerat på krisen med att tydligt öka sin verksamhet, även i de svårast drabbade länderna. Parlamentet uppmanar EIB att fortsatt stödja de EU-länder som omfattas av anpassningsprogram för att bidra till att sätta fart på deras ekonomiska återhämtning och främja deras övergång till en hållbar ekonomi, samtidigt som det säkerställs att de fortfarande uppfyller EIB:s kriterier för sunda investeringar. Parlamentet betonar att detta stöd bör ges i form av både ekonomiskt stöd och stöd till kapacitetsuppbyggnad för att bidra till att projekten utvecklas så att de kan ta emot investeringar. Parlamentet betonar betydelsen av regional utveckling och efterlyser utökad dialog och bredare samarbete med regionala och lokala myndigheter.

11.

Europaparlamentet uppmärksammar de många uppmaningarna till EIB att stimulera och underlätta spridning av bästa praxis i samtliga medlemsstater, i synnerhet via de relevanta nationella utvecklingsbankerna och utvecklingsinstitutionerna, som är viktiga redskap för samordnade EU-insatser för att åtgärda den låga investeringsnivån.

12.

Europaparlamentet förväntar sig att EIB fortsätter sitt samarbete med kommissionen och medlemsstaterna för att åtgärda de systembrister som förhindrar vissa regioner eller länder att till fullo utnyttja EIB:s finansiella verksamhet.

13.

Europarlamentet noterar att EIB använder sig av en bred uppsättning finansiella instrument, såsom lån, garantier, projektobligationer och offentlig-privata partnerskap, för att stödja offentliga och privata investeringar i transporter. Parlamentet betonar att det är viktigt att samordna olika typer av EU-finansiering så att EU:s transportpolitiska mål uppfylls i hela EU, med beaktande av att alla projekt inte är lämpliga för finansiering via instrument av typen offentlig-privata partnerskap.

14.

Europaparlamentet betonar att EIB bör prioritera innovationsbaserade projekt med ett klart definierat europeiskt mervärde. Parlamentet påminner om betydelsen av att finansiera projekt som maximerar effekten när det gäller antalet skapade arbetstillfällen. Parlamentet uppmanar EIB att förstärka projektutvärderingen, med särskild tonvikt vid antalet direkta och indirekta arbetstillfällen som skapats. Parlamentet uppmanar EIB att agera på ett marknadsmässigt sätt, så att lika spelregler för andra investerare skapas.

15.

Europaparlamentet stöder kommissionens målsättning att se över den befintliga budgetförordningen. Parlamentet stöder i synnerhet förordningens bestämmelser om användning av innovativa finansiella instrument, såsom projektobligationer, förutsatt att de inte innebär att förlusterna socialiseras och vinsterna privatiseras.

16.

Europaparlamentet uppmanar EIB att lägga fram en omfattande bedömning av de potentiella effekterna av Förenade kungarikets beslut att lämna EU på bankens finansiella status och verksamhet. Parlamentet betonar att EIB måste ta hänsyn till Förenade kungarikets beslut att lämna EU när den ingår långsiktiga åtaganden. Parlamentet uppmanar EIB att upprätthålla en dialog med Förenade kungarikets regering för att garantera den välbehövliga säkerheten för projekt som är baserade i Förenade kungariket och som för närvarande mottar eller håller på att ansöka om EIB-finansiering. Parlamentet uppmanar EIB att undersöka och ange de olika möjliga förbindelser som EIB kan ha med Förenade kungariket efter landets beslut att lämna EU.

17.

Europaparlamentet uppmanar EIB-gruppen att till fullo ansluta sig till kommissionens ståndpunkt om aggressiva skatteflyktsstrukturer, och understryker att förutom EIB:s egna skyddsgarantier är användningen av offentliga medel som EIB förvaltar enligt sitt mandat också föremål för kontroll av Europeiska revisionsrätten. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang EIB att avsluta samarbetet med mellanhänder, länder och jurisdiktioner som förekommer på EU:s förteckning över icke-samarbetsvilliga jurisdiktioner. Parlamentet noterar att alla projekt som finansieras av EIB, inbegripet projekt som finansieras av finansiella mellanhänder, offentliggörs på EIB:s webbplats. Parlamentet föreslår att EIB förbättrar sin forskningskapacitet och kapacitet för sektoriell analys.

18.

Europaparlamentet understryker att bekämpning av alla former av skadlig skattepraxis även i fortsättningen bör vara en viktig prioritering för EIB. Parlamentet uppmanar EIB att snabbt tillämpa relevant EU-lagstiftning och relevanta EU-normer om skatteundandragande, skatteparadis och andra relaterade frågor, och att kräva att dess kunder efterlever dessa bestämmelser. Parlamentet är bekymrat över den bristande information som EIB offentliggör om verkligt förmånsägande, särskilt om finansieringen är beroende av private equity-fonder. Parlamentet uppmanar EIB att vidta proaktiva åtgärder och fler åtgärder för kundkännedom när EIB-projekt konstaterats ha kopplingar till jurisdiktioner med problematisk skattepraxis.

19.

Europaparlamentet betonar att EU:s förteckning över icke-samarbetsvilliga skattejurisdiktioner förväntas släppas i slutet av 2017. Parlamentet uppmanar EIB i detta sammanhang att utan dröjsmål, och så snart som EU:s förteckning över icke-samarbetsvilliga skattejurisdiktioner har utarbetats, granska och förbättra sin policy gentemot svagt reglerade eller icke samarbetsvilliga jurisdiktioner

20.

Europaparlamentet uppmanar EIB att ytterligare förbättra sin praxis avseende transparens på institutionens alla nivåer. Parlamentet uppmanar EIB att ser till att såväl direkt finansiering som finansiering via mellanhänder omfattas av landsspecifik rapportering. Parlamentet uppmanar EIB att agera med anledning av Europeiska ombudsmannens rekommendationer, och efterlyser en förstärkning av oberoendet hos EIB:s klagomålsmekanism.

21.

Europaparlamentet uppmanar EIB att fortsätta att förbättra kommunikationen med finansiella mellanhänder så att dessa bättre kan informera mottagarna om de finansieringsmöjligheter via EIB som står till förfogande. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den nyligen inrättade mekanismen enligt vilken de institut som i sin utlåning använder EIB-medel för att finansiera ett projekt måste skicka en skrivelse till mottagaren, där det uttryckligen nämns att EIB-finansiering utnyttjas.

22.

Parlamentet anser att transparens och tillgång för medborgarna till information om finansieringsplaner och finansieringsstrukturer är avgörande för att projekten ska få genomslag och för att medborgarna ska acceptera dem.

Stöd till små och medelstora företag

23.

Europaparlamentet stöder starkt EIB:s fokusering på finansieringen av små och medelstora företag, vilka erhöll 37 % av den nya utlåningen 2015 (28,4 miljarder EUR). Parlamentet gläder sig framför allt över att EIB:s verksamhet bidrog till att inrätta och upprätthålla 4,1 miljoner arbetstillfällen vid europeiska små och medelstora företag och midcap-företag (+13 % jämfört med 2014). Parlamentet påminner om att de små och medelstora företagen är grundstommen i Europas ekonomi, och står för 85 % av alla nya jobb, och att stödet till dessa måste förbli ett grundläggande mål för banken. Parlamentet understryker att EIB är en av de institutioner som bidrar till att minska det finansieringsgap som de små och medelstora företagen brottas med.

24.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s roll i utvecklingen av den lokala privata sektorn. Parlamentet betonar att EIB:s stöd till mikrofinansiering var särskilt tillfredsställande, då de 184 miljoner euro som beviljades mikroföretag i form av mikrokrediter upprätthåller 230 500 arbetstillfällen i mikroföretag, medan de nästan tre miljarder euro som lånats ut till små och medelstora företag och midcap-företag har visat sig mycket mindre effektiva då de endast upprätthåller 531 880 arbetstillfällen. Parlamentet påpekar att hävstångseffekten för investeringsverktygen för mikrofinansiering också var avsevärt mycket högre än för private equity-fonder. Parlamentet betonar att mikrokrediter har ett starkt jämställdhetsperspektiv, eftersom de skapar dubbelt så många arbetstillfällen för kvinnor som för män. Parlamentet uppmanar EIB att avsätta mer medel till mikrofinansiering. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna detta positiva resultat genom att öka budgeten för mikrokrediter i EIB:s externa utlåningsmandat. Parlamentet beklagar att EIB inte har gett stöd till något mikrofinansinstitut utanför AVS-regionen, och begär att ett liknande mikrofinansstöd tillhandahålls andra utvecklingsländer där EIB är aktiv.

25.

Europaparlamentet gläder sig över att EIB under de senaste åren lagt större fokus på stöd till små och medelstora företag Parlamentet är bekymrat över att EIB:s finansiering kan komma att främja större företag eftersom det riktas mot antalet arbetstillfällen som upprätthålls (vilket inkluderar redan befintliga arbetstillfällen för vilka ingen uppsägningsrisk existerar). Parlamentet uppmanar EIB att inte enbart fokusera på arbetstillfällen som upprätthålls, utan även på arbetstillfällen som skapas genom dess finansieringsverksamhet och som strävar efter att uppfylla ILO:s standarder, och att informera om detta.

26.

Europaparlamentet uppmanar EIB att kräva att de företag som deltar i projekt som EIB medfinansierar respekterar principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män när det gäller lön och i arbetslivet. Parlamentet uppmanar vidare EIB att i sina beslut om finansiering av projekt ta hänsyn till de ansökande företagens åtgärder på området för företagens sociala ansvar.

27.

Europaparlamentet betonar behovet av att stödja lokala små och medelstora företags projekt som syftar till hållbara och långsiktiga investeringar och skapar sysselsättning på området för innovation, forskning och utveckling och energieffektivitet.

28.

Med hänsyn till mikroföretagens och de små och medelstora företagens strategiska roll anser Europaparlamentet att EIB även bör utarbeta en strategi för att öka deras finansiering i länder med en ogynnsam ekonomisk miljö och bankmiljö. Parlamentet anser att särskild vikt också bör fästas vid mycket små konkurrenskraftiga och smidiga företag som behöver finansiering samt mikroföretag och mikroentreprenörer, vilka står för 30 % av sysselsättningen inom den privata sektorn i EU och som är mer utsatta för ekonomiska chocker än större företag. Parlamentet anser att denna strategi bör omfatta en förstärkning av den administrativa och rådgivande kapaciteten i syfte att tillhandahålla information och tekniskt bistånd till små och medelstora företag i utveckling som ansöker om finansiering. Parlamentet anser att EIB när det gäller tillgång till finansiering bör koncentrera sig på att överbrygga eventuella finansieringsklyftor för mikroföretag genom finansiella instrument och produkter såsom kreditfaciliteter och garantier.

29.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s finansieringsverksamhet på infrastruktur- och transportområdet, eftersom dessa projekt i betydande grad ökar potentialen för handel och också kan ha en hävstångseffekt för internationaliseringen av små och medelstora företag, särskilt i regioner med geografiska nackdelar.

30.

Europaparlamentet anser att EIB särskilt bör åta sig att säkerställa att det nätverk av finansiella mellanhänder som det utvecklat är trovärdigt och har möjlighet att finansiera dynamiska och konkurrenskraftiga små och medelstora företag på ett effektivt sätt och i enlighet med EU:s politik. EIB uppmanas att stärka samarbetet med regionala offentliga institut för att optimera finansieringsmöjligheterna för små och medelstora företag. Parlamentet betonar behovet av att skräddarsy investeringsprogram för småskaliga projekt i syfte att garantera de små och medelstora företagens deltagande.

31.

Europaparlamentet betonar att de små och medelstora företagens tillgång till finansiering är en av de svåraste utmaningarna för dessa företag. Parlamentet understryker behovet av en strategi från EIB:s sida för att möjliggöra ytterligare och förbättrad tillgång till finansiering för små och medelstora företag, bland annat genom handelsfrämjande program och initiativ, såsom det europeiska instrumentet Progress för mikrokrediter och de nya instrumenten för finansiering av europeiska och latinamerikanska/västindiska små och medelstora företags handelsverksamhet. Parlamentet föreslår att det inrättas mer proaktiva policykrav avseende små och medelstora företag och mikroföretag för förmedlande banker som distribuerar EIB-medel. Parlamentet föreslår ytterligare förbättringar av transparensen när det gäller bedömningen av de lokala ekonomiska och sociala effekterna av EIB:s förmedlade lån. Parlamentet understryker att EIB:s bidrag till program, som avser små och medelstora företag i tredjeländer som har förmånshandelsavtal med EU, bör vara inriktade på att integrera dessa företag i globala leveranskedjor, medan sådana EIB-program särskilt i det östra och södra grannskapet bör fokusera på att integrera små och medelstora företag i europeiska värdekedjor.

32.

Europaparlamentet begär enträget att EIB:s medel inte bara ska inriktas på små och medelstora företag, utan också på en meningsfull infrastrukturutveckling, då bristen på sådan i många partnerländer kan fungera som ett allvarligt hinder för tillväxten av handel och för befolkningens förmåga att köpa och sälja produkter och tjänster i EU.

Efsi

33.

Europaparlamentet välkomnar att Efsis verksamhet har inletts efter det att den lagstiftning som styr fonden trädde i kraft i juli 2015. Parlamentet understryker att ett snabbt och fullständigt genomförande är en förutsättning för programmets framgång.

34.

Europaparlamentet betonar särskilt att vid tidpunkten för utarbetandet av denna resolution, och med siffror som fortfarande ökar, uppgår totalbeloppet för investeringar i projekt godkända av Efsi till 168,8 miljarder EUR, vilket motsvarar 54 % av det ursprungliga målbeloppet (315 miljarder EUR). Parlamentet uppmärksammar att 450 transaktioner hittills godkänts i 28 medlemsstater. Parlamentet uppmanar EIB att göra mer för att säkerställa additionalitet i urvalet av projekt inom Efsi och att verka för att förbättra projektens geografiska täckning och deras bidrag till hållbar och smart tillväxt.

Innovation och konkurrenskraft

35.

Europaparlamentet välkomnar den starka ökningen av EIB:s utlåning till innovativa projekt, som uppgick till 18,7 miljarder EUR 2015, jämfört med mindre än 10 miljarder EUR 2008, och anser att denna ökning bör fortsätta. Parlamentet uppmanar EIB att fortsätta dessa insatser och att fokusera på utveckling av teknik för framtiden, såsom energieffektiva transporter, robotteknik, bioekonomin, den digitala ekonomin och nya medicinska behandlingar för ett bättre liv. Parlamentet anser att man genom att koncentrera sig på InnovFin och FinTech kommer att locka projekt med ett mervärde i medlemsstaterna. Parlamentet anser att EIB skulle kunna öka sitt stöd till innovation via riktade investeringar i utbildning samt i nystartade företag och tillväxtföretag, särskilt i mindre utvecklade regioner.

36.

Europaparlamentet uppmanar EIB att vid finansieringen av transportprojekt beakta och söka synergier med turismen, i syfte att främja turistsektorns utveckling och konkurrenskraft i EU.

37.

Europarlamentet anser att en innovativ och effektiv ekonomi behöver avancerade och högkvalitativa transportsystem och infrastrukturlösningar och att dessa bör vara en av prioriteringarna, med särskild tonvikt på EU:s östra regioner och på innovativa multimodala infrastrukturlösningar, såsom korta multimodala tunnlar och broar i glest befolkade områden.

38.

Europaparlamentet uppmanar EIB att öka insatserna för att utveckla det tekniska biståndet med hjälp av sitt centrum för investeringsrådgivning i syfte att främja god förvaltningspraxis.

Att åtgärda ungdomsarbetslösheten

39.

Europaparlamentet betonar att EIB bör utveckla sitt program ”Kompetens och arbetstillfällen – att investera i unga” och att fortsätta investera i humankapital i syfte att rusta ungdomar med den uppsättning färdigheter som krävs för att de ska få tillgång till finansiering kopplad till sysselsättning av ungdomar vid små och medelstora företag och midcap-företag.

40.

Europaparlamentet anser att EIB bör utveckla metoder för att mjuka upp villkoren för att gynna företag i regioner med en ungdomsarbetslöshet som överstiger 25 %, för att främja ungdomars entreprenörskap och stödja etablering av företag, utan att för den skull bortse från projektens bärkraft.

41.

Europaparlamentet påminner om att EIB:s investeringar i sunda investeringsprojekt kan bidra till att främja social delaktighet, särskilt i medlemsstater med hög arbetslöshet och låg produktivitet. Parlamentet uppmanar emellertid EIB att vidareutveckla sitt program för strategisk planering i syfte att råda bot på den höga arbetslösheten. Parlamentet gläder sig över att EIB:s stöd till subventionerat boende har ökat kontinuerligt under de senaste åren, och uppmanar EIB att ytterligare öka sina investeringar i projekt för subventionerat boende.

42.

Europaparlamentet betonar att EIB:s motståndskraftsinitiativ måste fokusera på projekt av hög kvalitet, och understryker den viktiga roll som EIB måste spela inom ramen för EU:s föreslagna externa investeringsplan för att bygga upp mer motståndskraftiga ekonomier som tar sig an fattigdomens bakomliggande orsaker. Parlamentet betonar vidare vikten av EIB:s initiativ som särskilt fokuserar på ungdomar och kvinnor, som bidrar till investeringar inom socialt viktiga sektorer såsom vatten, hälsa och utbildning och som trappar upp stödet för entreprenörskap och den privata sektorn.

Klimatåtgärder

43.

Europaparlamentet noterar att EIB 2015, efter ett offentligt samråd, offentliggjorde en formell klimatåtgärdsstrategi avsedd att bidra till genomförandet av Parisavtalet, både på medlemsstatsnivå och på internationell nivå. Parlamentet påminner om behovet av att genomföra EIB:s klimatstrategi från 2015, och begär konkret rapportering om genomförandet av de åtgärder som ingår i strategin.

44.

Europaparlamentet uppmanar EIB att öka sina insatser i kampen mot klimatförändringarna, som hade en koppling till 27 % av de godkända projekten 2015 och stod för en total investering på 20,6 miljarder EUR – vilket är det högsta årliga belopp som EIB hittills investerat i klimatförändringar – samtidigt som nästan 50 % av de projekt som godkändes av EIB förra året inriktades på klimat och miljö. Parlamentet framhåller återigen vikten av att röra sig bort från fossila bränslen och mot förnybara energikällor samt förbättra energieffektiviteten, i enlighet med Europeiska unionens åtagande i mars 2015 om att minska sina koldioxidutsläpp med minst 40 % senast 2030. Parlamentet betonar viken av ekonomiskt stöd till inhemska energikällor för att övervinna Europas höga externa energiberoende och garantera försörjningstrygghet.

45.

Europaparlamentet uppmuntrar EIB att fortsätta att stödja hållbara, säkra, klimatvänliga och innovativa transportlösningar, och att fortsätta att främja tillgängligheten för passagerare med nedsatt rörlighet. Parlamentet betonar att det är prioriterat för unionen att säkra tillräcklig finansiering för projekt med europeiskt mervärde, inbegripet gränsöverskridande transportlänkar, och särskilt gränsöverskridande nedlagda eller nedmonterade regionala järnvägsanslutningar. Parlamentet betonar att den europeiska investeringspolitiken i högre grad måste fokusera på övergripande frågor, särskilt när det gäller framtida transportsätt och tjänster, vilket innebär att det samtidigt måste ske en enhetlig utveckling av alternativa nät för energi och telekommunikationer.

46.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att bekämpa klimatförändringen i enlighet med de mål som sattes upp av COP21 för transporter. Parlamentet betonar att finansiella medel bör göras tillgängliga för att åstadkomma en trafikomställning från vägtransporter till järnväg och vattenburna transporter och transporter på inre vattenvägar. Parlamentet insisterar också på att uppmärksamhet bör fästas vid investeringar i ren energi och moderna tjänster för transporter. Parlamentet föreslår därför en ökad kapacitet för de finansieringsverktyg som är specialiserade för detta syfte, såsom den europeiska resursen för rena transporter.

47.

Europaparlamentet betonar att utgångspunkten för investeringar bör vara att minimera externa kostnader, inbegripet de kostnader som orsakas av klimatförändringar, och att därmed minska utmaningarna för framtida offentliga budgetar.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EIB att stödja investeringar i hållbar rörlighet i städer, helst på grundval av planer för hållbar rörlighet i städer med egna kriterier för att minska trafikstockningar, klimatförändringar, luftföroreningar, buller och trafikolyckor.

49.

Europaparlamentet noterar att, i syfte att minska den börda som byggande och underhåll av infrastruktur innebär för skattebetalarna och de offentliga finanserna i allmänhet, bör transportinfrastrukturprojekt av typen offentlig-privata partnerskap generellt baseras på principen att användaren betalar.

50.

Europaparlamentet rekommenderar att lånetransaktionerna fokuseras på förnybara energiprojekt som är småskaliga, fristående och decentraliserade och som involverar medborgare och lokalsamhällen samt att principen om att energieffektivitet kommer först genomgående integreras i EIB:s policyer och bankverksamhet.

Mandat för utlåning till tredjeländer

51.

Europaparlamentet påminner om att EIB:s externa politik, och särskilt de regionala tekniska operativa riktlinjerna, bör stämma överens med målen för unionens yttre åtgärder enligt artikel 21 i EUF-fördraget och i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

52.

Europaparlamentet insisterar på att alla EU:s finansieringsinstrument för yttre åtgärder ska göras samstämda och förenklas, inbegripet EIB:s motståndskraftsinitiativ, EU:s framtida externa investeringsplan och översynen av EIB:s externa mandat. Parlamentet förväntar sig i synnerhet att de uppdaterade regionala tekniska operativa riktlinjerna och varje motsvarande dokument som kopplar EU:s mål till EIB:s yttre åtgärder ska vara mer detaljerade än hittills.

53.

Europaparlamentet förväntar sig att budgetmyndighetens båda grenar, i samband med översynen av mandatet för extern utlåning, kommer att enas om en ambitiös nivå när det gäller anslaget till de östra grannländerna, med beaktande av att taket för de östra grannländerna kommer att ha uppnåtts i mitten av 2017 och EIB kanske inte kommer att kunna fortsätta sin utlåning i regionen under hela perioden för det externa utlåningsmandatet.

54.

Europaparlamentet betonar att EIB:s verksamhet bör bidra till uppfyllandet av 2030-agendan och uppmanar i detta syfte EIB att förstärka sin kapacitet att utvärdera projekt i förhållande till hur de påverkar 2030-agendans mål, däribland på det sociala området och på jämställdhets-, miljö- och klimatområdet. Parlamentet välkomnar EIB:s pågående arbete för att utveckla en jämställdhetsstrategi, antagandet av EIB:s klimatstrategi för länder som omfattas av bankens externa utlåningsmandat i december 2015 och åtagandet att öka andelen klimatrelaterade projekt till 35 procent av investeringarna i utvecklingsländer senast 2020. Parlamentet betonar behovet av ingående samråd om projekten, däribland via tillämpningen av principen om fria och väl underbyggda förhandsgodkännanden från de berörda inhemska samhällena i samband med investeringar i landområden och naturresurser.

55.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s utvecklingsinsatser inom ramen för Cotonouavtalet och det externa utlåningsmandatet för 2014–2020 som tillhandahåller en EU-garanti för EIB:s externa utlåning på upp till 30 miljarder euro. Parlamentet framhäver vikten av att respektera EU:s skyldigheter enligt fördragen (bland annat artikel 21 i EU-fördraget och artikel 208 i EUF-fördraget), EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter, Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och principerna om utvecklingseffektivitet (inbegripet additionalitet, mottagarlandets egenansvar, anpassning till mottagarlandets utvecklingsstrategier och transparens i projekturvalet). Parlamentet betonar vidare revisionsrättens särskilda rapport nr 16/2014, i vilken kommissionen uppmanas att se till att beviljandet av EU-bidrag grundar sig på en dokumenterad bedömning av bidragens mervärde när det gäller att uppnå EU:s mål för utvecklingspolitiken.

56.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EIB att förbättra förhands- och efterhandsbedömningen av vilka återverkningar dess projekt får utanför EU, i syfte att säkra att projekten genomförs framgångsrikt, genererar ett konkret mervärde och till fullo uppfyller målet om en hållbar tillväxt för alla.

57.

Europaparlamentet gläder sig över att transparensen och ansvarsskyldigheten stärkts till följd av EIB:s användning av ramen för resultatmätning (ReM). Parlamentet kräver att oberoende experter, efter slutförandet, på nytt utvärderar ett slumpmässigt urval av de nästan 400 projekt som har utvärderats med hjälp av ReM. Parlamentet begär att resultatet av denna efterhandsutvärdering ska överlämnas till Europaparlamentet.

58.

Europaparlamentet påminner om att EIB, när det gäller andra finansiella mellanhänder som utnyttjas (i synnerhet affärsbanker, men även mikrofinansinstitut och kooperativ), bör se till att lån som går genom mellanhänder omfattas av samma krav på transparens som andra typer av lån i syfte att säkerställa en hög grad av transparens.

59.

Europaparlamentet beklagar att EIB:s rapport om dess verksamhet utanför EU inte alls hänvisar till volym och antal lån för vilka betalningsskyldigheten inte fullgjorts. Parlamentet kräver att EIB lämnar en årlig översikt till Europaparlamentet över betalningsanstånd och förluster som uppstått inom ramen för dess finansiering av hållbar utveckling. Parlamentet begär att denna information delas upp efter typ av finansiering och region.

60.

Europaparlamentet efterlyser en politisk debatt som involverar parlamentet om EIB:s planerade samarbete med Asiatiska banken för infrastrukturinvesteringar (AIIB). Parlamentet noterar med oro att AIIB:s styrstrukturer hittills inte krävt att aktieägare involveras på lämpligt sätt i projektfinansieringsbeslut, och att det i den offentliga projektdokumentationen saknas uppgifter om genomförandet av de miljöinsatser och sociala åtgärder som AIIB begär av sina utlånare. Parlamentet uppmanar EIB att skapa synergier och eventuellt dela resurser med andra regionala utvecklingsbanker, i syfte att säkerställa att deras verksamheter inte konkurrerar med varandra. Parlamentet anser att det är viktigt att EIB förespråkar en hög grad av transparens och sociala och miljömässiga resultatstandarder i sitt samarbete med andra utvecklingsbanker, och detta ska vara ett villkor för varje kapitalinsats. Parlamentet uppmanar EIB att se till att de företag som deltar i projekt som EIB medfinansierar respekterar principen om lika lön och transparenta löner, liksom principen om likabehandling av kvinnor och män, i enlighet med bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet. Parlamentet anser vidare att EIB i samband med beslut om vilka projekt som ska finansieras ska ta hänsyn till de ansökande företagens åtgärder avseende sitt sociala ansvar.

61.

Europaparlamentet ställer sig positivt till att Europeiska rådet gav sitt stöd till EIB:s initiativ att snabbt uppbåda ytterligare finansiering för att stödja hållbar tillväxt och social sammanhållning i det södra grannskapet och länderna på västra Balkan. Parlamentet påminner om att EIB:s facilitet för tekniskt bistånd är ett grundläggande komplement till en godkänd finansiering, i synnerhet i fattiga länder. Parlamentet uppmanar EIB att ta hänsyn till lokala förhållanden vid investeringar i tredjeländer. Parlamentet uppmanar EIB att förbättra transparensen när det gäller verkliga ägare och slutliga mottagare av medel, särskilt om finansieringen är beroende av private equity-fonder. Parlamentet anser att valet av finansiella mellanhänder bör vara mer strikt.

62.

Europaparlamentet uppmanar EIB att ta hänsyn till lokala förhållanden vid investeringar i tredjeländer. Parlamentet påminner om att investeringar i tredjeländer inte bara får baseras på en vinstmaximerande strategi, utan även bör syfta till att skapa långsiktig hållbar ekonomisk tillväxt under den privata sektorns ledning och fattigdomsminskning genom jobbskapande och förbättrad tillgång till produktiva resurser. Parlamentet anser att valet av finansiella mellanhänder bör vara mer strikt i detta avseende.

63.

Europaparlamentet påpekar att EIB:s motståndskraftsinitiativ för det södra grannskapet och länderna på västra Balkan bör betraktas som ett komplement till kommissionens nya initiativ att inrätta en extern investeringsplan.

64.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att bankens deltagande i projektfinansieringen görs mer synlig för de olika projektaktörerna, i synnerhet utanför EU, eftersom det är av största vikt att säkra att lokalbefolkningen känner till sin rätt att överklaga och lämna in klagomål till avdelningen för klagomålshantering och till Europeiska ombudsmannen.

65.

Europaparlamentet uppmanar EIB att ingående fokusera på utvecklingsländer, i synnerhet de länder som är drabbade av konflikter och extrem fattigdom, och uppmanar med kraft EIB att aktivt fortsätta att främja en hållbar utveckling i utvecklingsländerna. Parlamentet uppmanar EIB att arbeta tillsammans med Afrikanska utvecklingsbanken (AfDB) för att finansiera långsiktiga investeringar till förmån för ekonomisk utveckling. Parlamentet gläder sig över att EU-bidrag i allt högre grad blandas med EIB-utlåning för att uppnå bättre projektresultat i utvecklingsländerna.

66.

Europaparlamentet noterar resultatet av kommissionens halvtidsöversyn av Europeiska investeringsbankens (EIB) mandat för extern utlåning. Parlamentet understryker att EIB är verksamt inom ramen för ett utvecklingsmandat och måste vägledas av principen om en konsekvent politik för utveckling. Kommissionen uppmanas med eftertryck att säkerställa att projekt som finansieras av EIB överensstämmer med EU:s politik och respekterar europeiska intressen, och parlamentet understryker att EIB i egenskap av EU:s finansiella arm måste bedriva sitt arbete i överensstämmelse med FN:s mål för hållbar utveckling.

67.

Europaparlamentet noterar det positiva faktum att den mängd medel som tilldelats efter halva tiden i vissa regioner utgör en hög procentandel av det regionala taket. Parlamentet ser detta som ett tecken på att det är både möjligt och önskvärt med en mer noggrann målinriktning av unionens prioriteringar för att förbättra insatserna för att uppnå de utrikespolitiska målen, till exempel när det gäller hanteringen av migrationskrisen.

68.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en ram för årlig rapportering från EIB om verksamheten utanför EU med avseende på överensstämmelse med de allmänna principerna för unionens yttre åtgärder. Parlamentet stöder slutsatsen i halvtidsöversynen att EIB:s regionala tekniska operativa riktlinjer bör uppdateras i nära samarbete med Europeiska utrikestjänsten, för att på ett bättre sätt återspegla EIB:s överensstämmelse med unionens prioriteringar. Kommissionen uppmanas att använda denna uppdatering för att skapa grunden för EIB:s rapportering om efterlevnaden av artikel 21 i EU-fördraget. Parlamentet anser att det fakultativa ytterligare beloppet för EIB bör frigöras endast om framsteg görs med denna rapportering.

69.

Europaparlamentet uppmanar EIB att fästa större uppmärksamhet vid de effekter dess verksamhet får på mänskliga rättigheter och arbetstagarrättigheter och att vidareutveckla sin policy för sociala standarder till en människorättspolicy på bankområdet. Parlamentet föreslår i detta syfte att riktmärken för mänskliga rättigheter inbegrips i EIB:s projektutvärderingar.

Flyktingkrisen och migrationen inom EU

70.

Europaparlamentet uppmanar EIB att fortsätta sina åtgärder för att bidra till hanteringen av migrant- och flyktingflödena genom att finansiera akuta stödprojekt i destinations- och transitländer och, om så är möjligt, ingå långsiktiga åtaganden för projekt som syftar till att skapa arbetstillfällen och främja tillväxt i ursprungsländerna.

71.

Europaparlamentet uppmanar EIB att fortsätta sin utlåning till förmån för projekt relaterade till subventionerat boende för att hantera det stora antalet flyktingar i EU:s medlemsstater, särskilt i Grekland och Italien.

72.

Europaparlamentet betonar behovet av att EIB säkrar en högre nivå av transparens och ansvarsskyldighet. Parlamentet understryker att EIB varje år förelägger Europaparlamentet tre olika rapporter över sina verksamheter, och att EIB:s ordförande och personal regelbundet deltar i utfrågningar på Europaparlamentets och dess olika utskott begäran. Parlamentet anser att det emellertid fortfarande finns utrymme för förbättringar när det gäller ökad parlamentarisk kontroll över EIB:s verksamhet. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang ingåendet av ett interinstitutionellt avtal mellan EIB och parlamentet om utbyte av information, inbegripet möjligheten för ledamöter av Europaparlamentet att ställa skriftliga frågor till EIB:s ordförande.

73.

Europaparlamentet välkomnar EIB:s engagemang för att bekämpa påtvingad migration och agera i de länder som drabbats särskilt allvarligt av migrationskrisen, i synnerhet genom en förstärkning av de humanitära insatserna och genom stöd till ekonomisk tillväxt, anläggning av infrastruktur och skapande av sysselsättning. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang EIB:s initiativ om krishantering och motståndskraft, vilket syftar till att öka stödbeloppet för länderna i Europas södra grannskap och Balkanländerna med sex miljarder euro. Parlamentet vill se att detta initiativ leder till en verklig additionalitet för EIB:s nuvarande verksamhet i regionen.

74.

Europaparlamentet uppmanar EIB att snabbt genomföra paketet för kapacitetsuppbyggnad på migrationsområdet för AVS-länderna, och betonar att de finansierade projekten i första hand måste inriktas på förebyggande av påtvingad migration i området söder om Sahara.

75.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att inrätta en europeisk extern investeringsplan som syftar till att ta itu med de underliggande orsakerna till migration genom att bidra till uppnåendet av målen om hållbar utveckling. Parlamentet hoppas i detta hänseende att EIB ska spela en betydande roll, särskilt genom att erbjuda finansiering till mottagare i den privata sektorn.

76.

Europaparlamentet uppmanar EIB att införa stränga kriterier för intressekonflikter, bedrägeri och korruption i syfte att skydda allmänintresset.

77.

Europaparlamentet uppmanar EIB att förbättra deltagandet för nationella regeringar samt regionala och lokala myndigheter. Parlamentet uppmanar EIB att underlätta utbyte av bästa praxis och öka involveringen av EIB:s nationella kontor.

o o

78.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EIB och medlemsstaternas regeringar och parlament.

(1) EUT L 169, 1.7.2015, s. 1.

(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0200.

(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0363

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/132

P8_TA(2017)0199

Genomförandet av gruvavfallsdirektivet

Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017 om genomförandet av gruvavfallsdirektivet (2006/21/EG) (2015/2117(INI))

(2018/C 298/17)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG (1) (nedan kallat direktivet),

—	med beaktande av kommissionens beslut 2009/335/EG av den 20 april 2009 om tekniska riktlinjer för upprättande av den finansiella säkerheten (2),

—	med beaktande av kommissionens beslut 2009/337/EG av den 20 april 2009 om definitionen av kriterierna för klassificering av avfallsanläggningar i enlighet med bilaga III till direktiv 2006/21/EG (3),

—	med beaktande av kommissionens beslut 2009/360/EG av den 30 april 2009 om komplettering av de tekniska kraven för karakterisering av avfall (4),

—	med beaktande av kommissionens beslut 2009/358/EG av den 29 april 2009 om den harmonisering och regelbundna överföring av information och det frågeformulär som avses i artiklarna 22.1 a och 18 i direktiv 2006/21/EG (5),

—	med beaktande av kommissionens beslut 2009/359/EG av den 30 april 2009 om komplettering av definitionen av inert avfall för genomförandet av artikel 22.1 f i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG om hantering av avfall från utvinningsindustrin (6),

—	med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om genomförandet av direktiv 2006/21/EG (COM(2016)0553),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (7),

—

med beaktande av Europaparlamentets utredningstjänsts studie med en europeisk bedömning av genomförandet av gruvavfallsdirektivet, inklusive dess studie i bilaga 1 med namnet Exploring the alternatives to technologies involving high environmental and health risks related to the improper management of the waste from extractive industries: Challenges, risks and opportunities for the extractive industries arising in the context of the circular economy concept (8),

—	med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om ett allmänt förbud mot användning av cyanidbaserad gruvdriftsteknik inom Europeiska unionen (9),

—	med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 8 oktober 2015 om lärdomar som dragits av rödslamskatastrofen, fem år efter olyckan i Ungern (10),

—	med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén: Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin (COM(2015)0614),

—	med beaktande av kommissionens genomförbarhetsstudie om en EU-omfattande mekanism för riskdelning vid industrikatastrofer (11),

—	med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0071/2017), och av följande skäl:

Efter att det inträffat två storolyckor där farligt avfall från utvinningsindustrin kom ut i naturen antogs direktivet om hantering av avfall från utvinningsindustrin. Syftet med direktivet var att förebygga och i möjligaste mån begränsa skadeverkningar för miljön, med därav följande hot mot människors hälsa, till följd av hanteringen av avfall från utvinningsindustrin.

B.	Fristen för medlemsstaternas införlivande av direktivet löpte ut den 1 maj 2008 och nästan alla medlemsstater låg efter med införlivandet av direktivet i sin lagstiftning.

C.	Kommissionen har inlett överträdelseförfaranden mot 18 medlemsstater för ”bristande överensstämmelse”, eftersom de varken korrekt eller fullständigt införlivat direktivet. Till detta kommer att fyra mål fortfarande var uppe till behandling i slutet av november 2016.

Kommissionen har ännu inte antagit de riktlinjer för inspektioner som krävs enligt artikel 22.1 c i direktivet, fastän det gått hela elva år sedan direktivet antogs. Att det behövs handfasta riktlinjer från kommissionen understryks tydligt av att det i direktivet varken definieras vad en inspektion är eller närmare beskrivs hur en inspektion bör utföras, samt av att medlemsstaterna tolkat direktivets krav på olika sätt.

E.	Tio medlemsstater rapporterade att det inte fanns några anläggningar av kategori A inom deras nationella gränser.

På grund av de begränsningar som det nuvarande systemet med rapporter vart tredje år är förenat med och vilka framgår, dels av att informationen från medlemsstaterna varit olikartad, dels av att vissa bestämmelser i direktivet troligen feltolkats, har kvaliteten på de uppgifter som finns att tillgå inte varit tillfredsställande, och därför har det inte gått att uppskatta och bedöma hur direktivet genomförts i praktiken.

G.	Kommissionens beslut 2009/335/EG påverkar inte artikel 14 i direktivet, med dess krav på att den finansiella säkerheten ska bygga på antagandet om att rehabiliteringen utförs av tredje part.

H.	På EU-nivå finns det ingen databas över anläggningar för avfall från utvinningsindustrin.

I.	Avfall från stenbrott och gruvor svarar för en mycket stor del av den sammanlagda avfallsvolym som produceras i Europeiska unionen (ungefär 30 procent under 2012), och en del av detta är farligt avfall.

J.	EU är starkt beroende av råvaruimport från tredjeländer och påfallande många naturtillgångar håller snabbt på att ta slut. Dessa tredjeländer har ofta en mindre rigorös miljö- och hälsolagstiftning än EU.

K.	I kommissionens meddelande Att sluta kretsloppet – en EU-handlingsplan för den cirkulära ekonomin, COM(2015)0614, föreskrevs det ingen översyn av direktivet ur lagstiftningssynvinkel.

L.	Övergången till en cirkulär ekonomi är till stor nytta både för miljön och för EU:s konkurrenskraft på lång sikt.

Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna (EU-27) (12) haft vissa problem med införlivandet, i fråga om tiden för det eller kvaliteten på det eller bäggedera, och att man för närvarande inte kan vänta sig att direktivet ska genomföras som sig bör i medlemsstaterna, i och med att det pågår överträdelseförfaranden för ”bristande överensstämmelse”.

Europaparlamentet uppmanar de berörda medlemsstaterna och kommissionen att se till att direktivet med det snaraste införlivas och genomförs fullständigt och korrekt. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge medlemsstaterna tillräcklig vägledning för att införlivandet ska bli fullständigt och korrekt.

Europaparlamentet understryker att avsaknaden av riktlinjer för inspektioner, av det slag som föreskrivs i artikel 22.1 c i direktivet, inte bara hindrar att direktivet i praktiken genomförs effektivt och ändamålsenligt, utan också leder till att verksamhetsutövarnas och myndigheternas kostnader för att följa och verkställa direktivet blir olika i olika medlemsstater.

Europaparlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att med det snaraste anta sektorsspecifika riktlinjer för inspektioner inom utvinningsindustrin, och i vilket fall som helst senast vid utgången av 2017.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaternas relevanta behöriga myndigheter kan göra oanmälda inspektioner på platsen.

Europaparlamentet anser att det nuvarande rapporteringssystemet enligt artikel 18.1 inte lämpar sig för sitt ändamål, eftersom det inte möjliggör någon beskrivning eller bedömning av genomförandet som helhet, och samtidigt är onödigt betungande för medlemsstaterna och kommissionens avdelningar, vilket även leder till minskad effektivitet.

Europaparlamentet framhåller här att verktyget för uppgiftsinsamling (frågeformuläret (13)) är felaktigt utformat, eftersom det öppnar rum för oklara tolkningar och därför leder till att man rapporterar vilka åtgärder som antagits på nationell nivå, snarare än hur de omsätts i praktiken. Detta gäller särskilt för rapporteringen av anläggningar för avfall från utvinningsindustrin.

Europaparlamentet understryker att vissa sifferuppgifter från medlemsstaterna om hur många anläggningar på deras territorium som befunnits omfattas av direktivet inte framstår som trovärdiga, eftersom siffrorna i vissa fall är rätt låga jämfört med uppgifterna från andra källor om hur mycket utvinningsavfall som genereras på nationell nivå.

Europaparlamentet vill att en reform av den nuvarande rapporteringsmekanismen (också av frågeformuläret) ska prioriteras, så att den hinner göras före utgången av tidsfristerna för den tredje rapporteringsperioden (2014–2017), för att det ska gå att vederbörligen bedöma hur direktivet genomförts i praktiken, på grundval av uppgifter från den tredje rapporteringsperioden och tiden därefter. Parlamentet uppmanar likaledes kommissionen att i rapporteringsmekanismen ta med ett krav på att alla relevanta uppgifter om miljöpåverkan ska tillhandahållas.

10.

Europaparlamentet anser att frågeformuläret i bilaga III till kommissionens beslut 2009/358/EG behöver förbättras genom att medlemsstaterna åläggs rapportera uttömmande och tillförlitliga uppgifter om de avfallsanläggningar de har på sitt territorium. Parlamentet framhåller att man vid reformen bör välja ett tillvägagångssätt som gör det möjligt att inrätta en europeisk databas över anläggningar för utvinningsavfall och enkelt uppdatera den, eftersom detta vore utslagsgivande för att vi ska få en helhetsbild i stora drag av hur direktivet genomförts i praktiken och kunna övervaka och bedöma detta på EU-nivå. Parlamentet konstaterar att man dessutom skulle kunna överväga andra tillvägagångssätt, såsom att en föredömligt sammanställd nationell rapport enligt artikel 18.1 i direktivet togs som exempel, och att medlemsstaterna, efter dessa förbättringar, inte längre bör kunna ha olika tolkningar om vilka uppgifter som ska tillhandahållas.

11.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen offentliggjort endast en enda genomföranderapport, som täcker både den första och den andra rapporteringsperioden (2008–2011 respektive 2011–2014), i stället för en rapport vart tredje år, som det krävs i artikel 18.1 i direktivet, så att allmänheten under flera år i sträck inte fått någon information om hur direktivet genomförts (eller inte genomförts) och fortsatta åtgärder för att säkerställa ett fullständigt genomförande av direktivet således i själva verket kommit att försenas, fastän direktivet inriktar sig på en näringsgren med stora konsekvenser för miljö, hälsa och samhälle. Parlamentet uppmanar kommissionen till strikt respekt för att rapporteringen ska ske med tre års mellanrum.

12.

Europaparlamentet erkänner att flertalet medlemsstater antagit de åtgärder som krävs för att direktivets bestämmelser ska kunna genomföras, men påpekar att tolkningsskillnaderna mellan medlemsstaterna visar att det behövs mer arbete för att säkerställa att alla medlemsstater uppfattar och tillämpar de grundläggande begreppen i direktivet på ett likartat sätt och därigenom tillförsäkrar likvärdiga verksamhetsförutsättningar inom hela EU.

13.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens plan att gå ut med allmänna riktlinjer för genomförandet av direktivets bestämmelser, något som skulle förbättra både efterlevnaden och verkställigheten av direktivet under hela den tid som en anläggning för gruvavfall är i drift, från och med tillståndsbeviljandet till och med rehabiliteringen och övervakningen efter nedläggningen. Parlamentet påpekar att vissa grundläggande bestämmelser i direktivet tolkats högst olika och feltolkats (såsom frågan om huruvida medlemsstaterna har anläggningar som omfattas av direktivet eller inte).

14.

Europaparlamentet oroar sig framför allt över att man inte fullständigt genomfört arbetet med att i vederbörlig ordning klassificera och utfärda tillstånd till anläggningar av kategori A, som innefattar högre risk, och varnar för att det saknas externa planer för räddningsinsatser för ungefär 25 procent av nämnda anläggningar på EU:s territorium. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att slutföra den lämpliga klassificeringen av anläggningar på medlemsstaternas territorium och att senast vid utgången av 2017 anta de externa planer för räddningsinsatser som ännu saknas.

15.

Europaparlamentet oroar sig för att det av de nationella rapporter som inlämnats med stöd av artikel 18.1 i direktivet framgår att ett betydande antal EU-medlemsstater inte verkar ha förfarit korrekt vid fastställandet av vilka anläggningar som ska omfattas av direktivet, särskilt när det gäller anläggningar som borde klassificeras som anläggningar av kategori A.

16.

Europaparlamentet påpekar att man måste få information om i vilket skick de nuvarande avfallsdammarna befinner sig, och uppmanar medlemsstaterna att förbättra dammarnas säkerhet till skydd för människors hälsa och miljön, särskilt vid anläggningar av kategori A.

17.

Europaparlamentet betonar att lokalsamhällena måste få vara med redan vid planeringsarbetet i samband med projekt för hantering av avfall från utvinningsindustrin där det ingår farliga ämnen, liksom också att man måste garantera att hela godkännandeprocessen präglas av öppenhet och att medborgarna faktiskt också får delta i den, liksom också när ett beviljat tillstånd eller villkoren för ett tillstånd uppdateras. Parlamentet upprepar vikten av Esbo- och Århuskonventionerna i detta sammanhang. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en databas över god praxis, för att lokalsamhällena bättre ska kunna medverka.

18.

Europaparlamentet konstaterar att vissa medlemsstater i dagens läge visat att de inte kan förebygga vatten- och markföroreningar till följd av viss utvinningsverksamhet och uppmanar därför kommissionen att föreslå effektivare åtgärder till skydd för miljön och folkhälsan.

19.

Europaparlamentet konstaterar att hanteringen av inert avfall och icke-förorenad jord utgör en onödig administrativ börda för myndigheterna och verksamhetsutövarna, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undvika dubblering av godkännandeförfarandena, genom att ta hänsyn till sektorns särdrag och till konsekvenserna för hälsa, säkerhet och miljö.

20.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att undersöka hur artikel 14 i direktivet och kommissionens beslut 2009/335/EG har genomförts av medlemsstaterna och huruvida de fastställda instrumenten för den finansiella säkerheten är tillräckliga och ändamålsenliga.

21.

Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på sin ovannämnda resolution av den 5 maj 2010 om ett allmänt förbud mot användning av cyanidbaserad gruvdriftsteknik inom Europeiska unionen, särskilt mot bakgrund av hur dåligt det gått med genomförandet när det gäller godkännandet av anläggningar av kategori A, och uppmanar än en gång kommissionen att så snart som möjligt föreslå ett allmänt förbud mot cyanidbaserad gruvdriftsteknik överallt inom Europeiska unionen, särskilt mot bakgrund av att det finns giftfria alternativ såsom cyclodextrin (14). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att omedelbart se till att avfallsdammar som innehåller cyanid sköts på bästa möjliga sätt.

22.

Europaparlamentet uppmanar med kraft företagen och de relevanta behöriga myndigheterna att, i samband med att tillstånd ges till anläggningar för avfall från utvinningsindustrin, överväga vilka former av avancerad teknik i överensstämmelse med högst ställda miljönormer som finns att tillgå, särskilt för utformningen av gruvdammar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att insamla och analysera de uppgifter som tillhandahållits inför tillståndsförfarandet och jämföra dem med vilken faktisk miljöpåverkan en anläggning för gruvavfall har när den är i drift, samt att vid behov göra nödvändiga korrigeringar av tillståndskraven.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa en tillräcklig finansiering av forskning och innovation om skötseln av anläggningar för gruvavfall, för att anläggningarnas säkerhet ska förbättras.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta vara på det tillfälle som erbjuds av den översyn av referensdokumentet för bästa tillgängliga teknik (Bref-dokumentet) som pågår som ett led i begreppet ”den cirkulära ekonomin”, för att prioritera skärpta miljönormer och ökad resurseffektivitet vid fastställandet av den bästa praxis som ska tas med i planerna för hantering av gruvavfall.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra till återvinning av råvaror av avgörande betydelse också från gruvavfall, enligt definitionen i EU:s handlingsplan för den cirkulära ekonomin.

26.

Europaparlamentet beklagar att man inom gruvbrytningen i Europa alltmer går över till brytning av lågvärdigare och djupare belägna resurser, så att mera material måste utvinnas för att producera den metall man inriktar sig på. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att på bästa möjliga sätt använda gråberg som ersättning för jungfruligt bergmaterial när detta är möjligt. Parlamentet är mycket oroat över processeffektiviteten i samband med kemisk behandling, eftersom mindre mängder malm per mängd gråberg innebär att man kommer att producera mera gråberg och följaktligen också mera gruvavfall för varje ton av den metall man inriktar sig på.

27.

Europaparlamentet framhåller att minskad resursanvändning och stimulans till återanvändning och materialåtervinning spelar en nyckelroll för EU:s övergång till en cirkulär ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att fastställa mål för detta ändamål, utgående från en livscykelbedömning.

28.

Europaparlamentet framhåller att en ”helhetsbetonad” utvinning skulle kunna bli ledstjärna, dock med hänsyn tagen till de begränsningar som uppställs av tekniken och marknaden, liksom också till eventuella indirekta kostnader, såsom koldioxidavtrycket. Parlamentet anser att avfall från gruvdrift och malmfragmentering bör analyseras och separeras inför bortskaffningen, för att det längre fram ska gå lättare att återvinna det.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter till fortsatta investeringar i forskning kring och utveckling av alternativa lönsamma processer som kan försörja EU med råvaror och sekundära råvaror och förebygga avfall från gruvdrift.

30.

Europaparlamentet framhåller att övergivna anläggningar för gruvavfall på medellång till kort sikt skulle kunna bli en historisk belastning som eventuellt kan allvarligt hota människors hälsa eller miljön. Parlamentet uppmanar kommissionen att med största möjliga öppenhet klarlägga vilka alla undantag från direktivet medlemsstaterna beviljats, och vilka luckor som kvarstår i fråga om gamla avfallsupplag och rehabiliteringen av dem. Parlamentet uppmanar här kommissionen att, tillsammans med medlemsstaterna, ta fram en handlingsplan för fullständig rehabilitering av dessa platser, och då ta hänsyn till exempel på bästa praxis och till de fördelar som begreppet ”den cirkulära ekonomin” eventuellt kan erbjuda om det tillämpas på hanteringen av avfall från utvinningsindustrin, tillsammans med arrangemang för övervakningen av platserna efter nedläggningen.

31.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 102, 11.4.2006, s. 15.

(2) EUT L 101, 21.4.2009, s. 25.

(3) EUT L 102, 22.4.2009, s. 7.

(4) EUT L 110, 1.5.2009, s. 48.

(5) EUT L 110, 1.5.2009, s. 39.

(6) EUT L 110, 1.5.2009, s. 46.

(7) EUT L 143, 30.4.2004, s. 56.

(8) PE-nummer: 593.788.

(9) EUT C 81 E, 15.3.2011, s. 74.

(10) Antagna texter, P8_TA(2015)0349.

(11) Study to explore the feasibility of creating a fund to cover environmental liability and losses occurring from industrial accidents (Studie av om det går att inrätta en fond för att täcka miljöansvar och förluster till följd av industriolyckor). Slutrapport från kommissionen, GD Miljö, den 17 april 2013.

(12) Jfr fotnot 3 i motiveringen till betänkande A8-0071/2017.

(13) Bilaga III till kommissionens beslut 2009/358/EG.

(14) Liu m.fl (2013) Selective isolation of gold facilitated by second-sphere coordination with α-cyclodextrin, i Nature Communications.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/137

P8_TA(2017)0200

Situationen i Venezuela

Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017 om situationen i Venezuela (2017/2651(RSP))

(2018/C 298/18)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—

med beaktande av sina många tidigare resolutioner om situationen i Venezuela, i synnerhet de av den 27 februari 2014 om situationen i Venezuela (1), av den 18 december 2014 om förföljelsen av den demokratiska oppositionen i Venezuela (2), av den 12 mars 2015 om situationen i Venezuela (3) och av den 8 juni 2016 om situationen i Venezuela (4),

—	med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—	med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som Venezuela har anslutit sig till,

—	med beaktande av den interamerikanska demokratistadgan som antogs den 11 september 2001,

—	med beaktande av Venezuelas konstitution, särskilt artiklarna 72 och 233,

—	med beaktande av Human Rights Watchs skrivelse av den 16 maj 2016 till generalsekreteraren för Amerikanska samarbetsorganisationen (OAS), Luis Almagro Lemes, om Venezuela (5),

—	med beaktande av uttalandet av den 31 mars 2017 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad al-Hussein, om beslutet från Venezuelas högsta domstol att ta över lagstiftningsbefogenheterna från nationalförsamlingen,

—

med beaktande av de varningar som framfördes i OAS rapporter från den 30 maj 2016 och 14 mars 2017 om Venezuela, och generalsekreterarens kraftiga uppmaning att sammankalla OAS ständiga råd i enlighet med artikel 20 i den interamerikanska demokratistadgan för att diskutera den politiska krisen i Venezuela,

—	med beaktande av skrivelsen av den 27 mars 2017 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, om den förvärrade och allvarliga politiska, ekonomiska och humanitära krisen i Venezuela,

—	med beaktande av OAS förklaring som undertecknades av 14 av dess medlemsstater den 13 mars 2017 som bland annat kräver att Venezuela omgående fastställer tidpunkten för val, friger politiska fångar och erkänner maktdelningen enligt landets konstitution,

—	med beaktande av OAS ständiga råds resolution av den 3 april 2017 om den senaste tidens händelser i Venezuela,

—	med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Den 27 mars 2017 utfärdade Venezuelas högsta domstol ett beslut enligt vilket all lagstiftning som antagits av nationalförsamlingen förklarades vara konstitutionsvidrig. Den 29 mars 2017 utfärdade Venezuelas högsta domstol ett beslut som förklarade att nationalförsamlingen har gjort sig skyldig till domstolstrots och ogiltigförklarade alla lagstiftningsåtgärder, vilket gjorde det möjligt för högsta domstolen att ta över den lagstiftande funktionen.

B.	Besluten som högsta domstolen i Venezuela har utfärdat strider mot både den maktdelning som garanteras genom konstitutionen och skyldigheten för alla domare att respektera och säkerställa integriteten i Venezuelas konstitution (artikel 334).

C.	Besluten utfärdades utan några författningsmässiga grunder, varken befogenheter som beviljats nationalförsamlingen (artikel 187 i konstitutionen) eller som författningskammaren vid högsta domstolen åtnjuter (artikel 336 i konstitutionen).

Riksåklagaren Luisa Ortega Díaz, utnämnd av Venezuelas regering, fördömde högsta domstolens beslut eftersom hon ansåg att det stod i strid med den konstitutionella ordningen. Till följd av internationella reaktioner och många vädjanden bad president Nicolás Maduro högsta domstolen att ompröva sitt beslut som helt och hållet tog makten från nationalförsamlingen. Högsta domstolen utfärdade den 1 april 2017 nya beslut som upphävde de tidigare.

E.	Högsta domstolen har tidigare konstaterat att nationalförsamlingen gjort sig skyldig till domstolstrots och har upphävt dess åtgärder den 1 augusti 2016 och den 5 september 2016 genom beslut nr 808.

Venezuelas oppositionskoalition, Mesa de la Unidad Democrática, vann 112 av 167 mandat i nationalförsamlingens enda kammare, vilket är två tredjedelars majoritet i förhållande till PSUV:s 55 mandat. Högsta domstolen blockerade därefter fyra ledamöter av nationalförsamlingen, varav tre var medlemmar av oppositionen, från att tillträda sitt uppdrag, vilket gjorde att oppositionen förlorade sin två tredjedelars majoritet.

G.	Den senaste tidens godtyckliga gripanden har höjt antalet politiska fångar till mer än 100, däribland viktiga politiska ledare som Leopoldo López, Antonio Ledezma, Daniel Ceballos och Yon Goicoechea.

H.	Den venezuelanske oppositionsledaren Henrique Capriles, som två gånger varit presidentkandidat, har förbjudits att inneha politiska uppdrag i 15 år. Detta beslut grundade sig på påstådda anklagelser om ”administrativa oegentligheter” i hans roll som guvernör för delstaten Miranda.

De venezuelanska säkerhetsstyrkorna, inbegripet det nationella gardet och den nationella polisen, och även irreguljära väpnade grupper, har från protesternas början vid upprepade tillfällen använt övervåld mot fredliga demonstranter, däribland kongressledamöter, som motsatt sig att nationalförsamlingens befogenheter upphävts. Detta har lett till mer än 20 dödsoffer samtidigt som ett stort antal personer har skadats och många har gripits.

Den 3 april 2017 uttryckte 17 av 21 länder i OAS ständiga råd sin allvarliga oro över de konstitutionsvidriga förändringarna av den demokratiska ordningen i Venezuela. Vissa länder i regionen har nyligen uttryckt sin önskan att bidra till en medlingsprocess i Venezuela och därmed skapa en möjlighet att nå en lösning på situationen.

Regeringen sköt upp de lokala och regionala val som skulle hållas i december 2016 och har förhindrat en folkomröstning om avsättning– en konstitutionell bestämmelse som ger 20 % av väljarna möjlighet att kräva avsättning av en impopulär president – trots att alla konstitutionella villkor var uppfyllda.

Europaparlamentet fördömer de fortsatta konstitutionsvidriga kränkningarna av den demokratiska ordningen i Venezuela efter beslutet från Venezuelas högsta domstol som syftade till att ta över nationalförsamlingens lagstiftningsbefogenheter, och avsaknaden av maktdelning och oberoende maktinstanser.

Europaparlamentet fördömer kraftigt besluten av Venezuelas högsta domstol att upphäva nationalförsamlingens befogenheter och anser att den är en i grunden odemokratisk åtgärd och i direkt strid med Venezuelas konstitution. Trots att vissa delar av dessa beslut nyligen reviderats är det väsentligt att Venezuelas regering ser till att den demokratiska ordningen återinförs helt och hållet.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över den allvarligt försämrade situationen när det gäller demokratin, de mänskliga rättigheterna och den samhällsekonomiska situationen i Venezuela i ett alltmer instabilt politiskt och socialt klimat.

Europaparlamentet uppmanar Venezuelas regering och högsta domstol att respektera konstitutionen, särskilt de befogenheter som alla parlamentsledamöter som valts i vederbörlig ordning tilldelats.

Europaparlamentet uppmanar Venezuelas regering att garantera maktdelningen och oberoende maktinstanser och att återställa nationalförsamlingens konstitutionella befogenheter. Parlamentet påminner om att maktdelning och oberoende mellan maktinstanser är en grundläggande princip för demokratiska stater som iakttar rättsstatsprincipen.

Europaparlamentet uppmanar Venezuelas regering att säkerställa ett omedelbart och villkorslöst frigivande av samtliga politiska fångar. Parlamentet påpekar att nationalförsamlingen godkände politiska fångars frigivande genom lagen om nationell försoning men att den verkställande makten förhindrade detta genom vetorätt. Parlamentet betonar att en hållbar fredlig lösning på lång sikt inte kan nås i Venezuela så länge som det finns politiska fångar i landet.

Europaparlamentet uppmanar Venezuelas regering att följa konstitutionen och att snarast möjligt lägga fram en valkalender som möjliggör fria och transparenta valprocesser, vilket är det enda sättet att få ett slut på det nuvarande politiska dödläget. Parlamentet fördömer skarpt den venezuelanska kontrollmyndigheten contralorías beslut att förbjuda oppositionsledaren Henrique Capriles från att inneha politiska uppdrag i 15 år. Venezuelas regering uppmanas att sätta stopp för bruket att undanröja oppositionsledare genom att beröva dem deras politiska rättigheter.

Europaparlamentet välkomnar den resolution som OAS ständiga råd antog den 3 april 2017 och uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att stödja resolutionen, och den önskan att bidra till medlingsprocessen i syfte att nå en nationell överenskommelse som många länder i regionen uttryckt. Parlamentet uppmanar dessutom vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att tillsammans med andra internationella och regionala organisationer aktivt utforska andra åtgärder som skulle ge EU möjlighet att återställa full demokrati i Venezuela.

Europaparlamentet fördömer skarpt de venezuelanska säkerhetsstyrkornas och även irreguljära väpnade gruppers brutala angrepp mot fredliga demonstranter, till följd av vilka mer än 20 personer har dött, ett stort antal har skadats och många har gripits. Parlamentet uppmanar Venezuelas regering att utreda alla dödsfall och att respektera och garantera den konstitutionella rätten till frihet att delta i fredliga sammankomster. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Venezuela att garantera alla medborgare säkerhet och ett fritt utövande av sina rättigheter, i synnerhet människorättsförsvarare, journalister, politiska aktivister och medlemmar av oberoende icke-statliga organisationer som löper större risk att utsättas för angrepp och godtyckliga frihetsberövanden.

10.

Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Venezuela att snarast möjligt tillåta humanitärt bistånd att komma in i landet och säkerställa tillträde för sådana internationella organisationer som önskar stödja de samhällssektorer som har drabbats värst. Parlamentet uppmanar det internationella samfundet och i synnerhet grannländerna och EU-länderna att ta hänsyn till den humanitära kris som kan komma att uppstå till följd av det stora antalet venezuelaner som lämnar sitt land.

11.

Europaparlamentet erinrar om sin brådskande begäran att så snart som möjligt skicka en delegation från Europaparlamentet till Venezuela och föra en dialog med alla sektorer som är inblandade i konflikten.

12.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Bolivarianska republiken Venezuelas regering och nationalförsamling, den parlamentariska församlingen EU–Latinamerika och Amerikanska samarbetsorganisationens generalsekreterare.

(1) Antagna texter, P7_TA(2014)0176.

(2) EUT C 294, 12.8.2016, s. 21.

(3) EUT C 316, 30.8.2016, s. 190.

(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0269.

(5) https://www.hrw.org/news/2016/05/16/letter-human-rights-watch-secretary-general-almagro-about-venezuela

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/140

P8_TA(2017)0100

Undersökningen av utsläppsmätningar i bilindustrin

Europaparlamentets rekommendation av den 4 april 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen om utsläppsmätningar i bilindustrin (2016/2908(RSP))

(2018/C 298/19)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 226 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—	med beaktande av Europaparlamentets, rådets och kommissionens beslut 95/167/EG, Euratom, EKSG av den 19 april 1995 om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt (1),

—	med beaktande av parlamentets beslut (EU) 2016/34 av den 17 december 2015 om tillsättning av en undersökningskommitté beträffande utsläppsmätningar i bilindustrin och fastställande av dess ansvarsområden, antal ledamöter och mandatperiod (2),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (3),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/46/EG av den 5 september 2007 om fastställande av en ram för godkännande av motorfordon och släpvagnar till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (4),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/50/EG av den 21 maj 2008 om luftkvalitet och renare luft i Europa (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 27 oktober 2015 om utsläppsmätningar i bilindustrin (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 13 september 2016 om undersökningen av utsläppsmätningar i bilindustrin (enligt interimsbetänkande A8-0246/2016)) (7),

—	med beaktande av slutrapporten från undersökningskommittén beträffande utsläppsmätningar i bilindustrin (A8-0049/2017),

—	med beaktande av förslaget till rekommendation från undersökningskommittén beträffande utsläppsmätningar i bilindustrin,

—	med beaktande av artikel 198.12 i arbetsordningen, och av följande skäl:

Artikel 226 i EUF-fördraget utgör den rättsliga grunden för Europaparlamentet att tillsätta en tillfällig undersökningskommitté för att undersöka påstådda överträdelser av unionsrätten eller administrativa missförhållanden i anslutning till unionsrätten, utan att detta påverkar en eventuell domstolsprövning på nationell nivå eller unionsnivå. Detta är en viktig aspekt av parlamentets tillsynsbefogenheter.

På grundval av ett förslag från talmanskonferensen beslutade parlamentet den 17 december 2015 dels att tillsätta en undersökningskommitté för att undersöka påstådd underlåtenhet att tillämpa unionsrätten i samband med utsläppsmätningar i bilindustrin, dels att kommittén skulle komma med de rekommendationer som den ansåg nödvändiga.

C.	Undersökningskommittén inledde sitt arbete den 2 mars 2016 och antog sin slutrapport den 28 februari 2017, i vilken den beskrev metoden för och slutsatserna från undersökningen.

Marknadsandelen för dieseldrivna personbilar har under de senaste årtiondena ökat i Europeiska unionen till en nivå som innebär att dessa fordon nu utgör mer än hälften av alla nya bilar som säljs i nästan varje medlemsstat. Den fortsatt ökade marknadsandelen för dieselfordon har även varit en följd av EU:s klimatpolitik, eftersom dieseltekniken har fördelar jämfört med bensinmotorer när det gäller koldioxidutsläppen. Vid förbränningsstadiet producerar dieselmotorer jämfört med bensinmotorer många fler förorenande ämnen utöver koldioxid, som är mycket och direkt skadliga för folkhälsan, t.ex. kväveoxid, svaveloxid och atmosfäriska partiklar. Teknik för att begränsa sådana förorenande ämnen finns och används på marknaden.

E.	Det finns för närvarande teknik för att följa Euro 6-normerna för kväveoxidutsläpp från dieseldrivna fordon, även med hänsyn till verkliga körförhållanden och utan negativa effekter på koldioxidutsläppen.

F.	Bästa praxis från Förenta staterna, som innebär hårdare utsläppsnormer för både bensin- och dieseldrivna fordon, och striktare efterlevnadsstrategier, utgör en norm som EU bör eftersträva.

G.	Att skydda folkhälsan och miljön bör vara ett gemensamt samhälleligt problem och ansvar, där alla intressenter, även inom bilindustrin, har en viktig roll att spela.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att vidta de nödvändiga åtgärderna för att offentliggöra undersökningskommitténs slutrapport, i enlighet med artikel 198.11 i arbetsordningen och artikel 4.2 i beslut 95/167/EG, Euratom, EKSG.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att säkerställa att slutsatserna och rekommendationerna från undersökningen omsätts i praktiken, i enlighet med beslut 95/167/EG, Euratom, EKSG.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom 18 månader från antagandet av denna rekommendation, och regelbundet efter det, lämna in en heltäckande rapport om kommissionens och medlemsstaternas uppföljningsåtgärder till undersökningskommitténs slutsatser och rekommendationer.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att ge utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för transport och turism i uppdrag att bevaka de åtgärder som vidtas utifrån undersökningsutskottets slutsatser och rekommendationer, i enlighet med artikel 198.13 i arbetsordningen.

Europaparlamentet uppmanar sitt utskott för konstitutionella frågor att agera på undersökningsutskottets rekommendationer när det gäller begränsningarna av parlamentets undersökningsrätt.

Laboratorieprovningar och utsläpp vid verklig körning

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sin interna struktur så att en enskild kommissionsledamot (och ett generaldirektorat), i enlighet med principen om kollektivt ansvar, ansvarar för såväl lagstiftningen om luftkvalitet som politiken rörande källor för förorenande utsläpp. Parlamentet vill se en ökning av de mänskliga och tekniska resurser som avsätts för fordon, fordonssystem och utsläppskontrollteknik i kommissionen, samt att det gemensamma forskningscentret fortsätter att förbättra den interna tekniska expertisen.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att ändra sin interna struktur och ansvarsfördelning, så att allt det lagstiftningsansvar på området för fordonsutsläpp som för närvarande innehas av generaldirektoratet för inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag (GD GROW) överförs till generaldirektoratet för miljö (GD ENV).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att det finns tillräckliga mänskliga resurser, tillräckligt med teknisk expertis och lämplig autonomi i det gemensamma forskningscentret, och att då även vidta åtgärder för att behålla relevant erfarenhet av fordons- och utsläppsteknik och fordonstestning i organisationen. Parlamentet konstaterar att det gemensamma forskningscentret kan få ytterligare granskningsansvar när det gäller krav i förslaget om ny lagstiftning om marknadstillsyn och typgodkännande.

Europaparlamentet begär att samtliga testresultat från det gemensamma forskningscentret fullständigt och icke-anonymiserat ställs till allmänhetens förfogande via en databas. Parlamentet begär vidare att det gemensamma forskningscentrets laboratorium för fordonsutsläpp (Vela) rapporterar till en tillsynsnämnd som består av företrädare för medlemsstaterna samt miljö- och hälsoskyddsorganisationer.

10.

Europaparlamentet uppmanar medlagstiftarna att i samband med den pågående översynen av förordning (EG) nr 715/2007 säkerställa att de åtgärder enligt artiklarna 5.3 och 14 som är avsedda att komplettera eller ändra vissa icke väsentliga delar av lagstiftningsakten antas genom delegerade akter för att säkerställa att parlamentet och rådet kan utöva vederbörlig kontroll, samtidigt som risken för onödiga förseningar vid antagandet av dessa åtgärder minskas. Parlamentet motsätter sig starkt att dessa åtgärder skulle vidtas med genomförandeakter.

11.

Europaparlamentet efterlyser ett snabbt antagande av de tredje och fjärde paketen om utsläpp under faktiska körförhållanden för att fullborda regleringsramen för det nya typgodkännandeförfarandet, och för en snabb tillämpning av denna ram. Parlamentet påpekar att om test av utsläpp under faktiska körförhållanden effektivt ska kunna minska skillnaderna mellan de utsläpp som uppmäts i laboratorier och på vägen, måste specifikationerna i test- och utvärderingsförfarandena utformas mycket noggrant och omfatta vitt varierande körförhållanden med hänsyn till temperatur, motorbelastning, körhastighet, höjd över havet, vägtyp och andra parametrar som kan förekomma vid körning i unionen.

12.

Europaparlamentet noterar att flera städer i EU har ingett en ansökan om ogiltigförklaring av det andra paketet eftersom kommissionens förordning, genom införandet av nya höjda gränsvärden för kväveoxidutsläpp, medför en ändring i en väsentlig del av en grundläggande rättsakt och därmed strider mot ett väsentligt förfarandemässigt krav och mot bestämmelserna i luftkvalitetsdirektivet (2008/50/EG) beträffande begränsningen av de högsta utsläppsnivåerna för kväve när det gäller dieselfordon.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under 2017 se över överensstämmelsefaktorn för tester av kväveoxidutsläpp under faktiska körförhållanden, i enlighet med bestämmelserna i det andra paketet. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att årligen granska överensstämmelsefaktorn utifrån den tekniska utvecklingen i syfte att sänka den till 1 senast 2021.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över tillämplig unionslagstiftning för att kunna avgöra om utsläppandet av andra fordonssystem eller andra produkter på marknaden kan vara en följd av otillräckliga testförfaranden, såsom i fallet med utsläpp från fordon, eller inom andra områden där marknadstillsyn också saknas, och att lägga fram lämpliga lagstiftningsförslag för att se till att normerna på den inre marknaden följs.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag för att införa miljöinspektioner på EU-nivå i syfte att kontrollera förenligheten med miljöproduktstandarder, utsläppsgränser för drifttillstånd och EU:s miljölagstiftning i allmänhet.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta sitt arbete med att förbättra ombordsystem för utsläppsmätning för att förbättra deras tillförlitlighet och minska felmarginalen. Parlamentet anser att ombordsystem för utsläppsmätning, i fråga om atmosfäriska partiklar, bör ha teknisk förmåga att kunna ta hänsyn till partiklar som är mindre än 23 nanometrar och som är de skadligaste för folkhälsan.

17.

Europaparlamentet anser att de horisontella bestämmelser om inrättandet av, och arbetet i, kommissionens expertgrupper som kommissionen antog den 30 maj 2016 är en förbättring i förhållande till de gamla bestämmelserna, till exempel när det gäller kravet på meningsfulla och fullständiga protokoll från sammanträden. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över dessa bestämmelser i syfte att stärka kravet på en balanserad sammansättning av expertgrupperna. Kommissionen uppmanas att säkerställa en strikt och omedelbar efterlevnad av de (uppdaterade) horisontella bestämmelserna samt att utarbeta en rapport till parlamentet och rådet med en utvärdering av genomförandet av dem.

18.

Europaparlamentet begär att allmänheten ska få tillgång till deltagarförteckningar och sammanträdesprotokoll från kommittéer inom kommittéförfarandet, t.ex. tekniska kommittén för motorfordon, och kommissionens expertgrupper, t.ex. arbetsgruppen för motorfordon eller arbetsgruppen för lätta fordons utsläpp vid verklig körning (RDE-LDV).

19.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att säkerställa att deras nationella parlament får mer insyn i handlingar från sammanträdena i den tekniska kommittén för motorfordon.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att väsentligen ändra de befintliga principerna för arkivering och lagring av information och se till att anmärkningar, kontakter mellan olika avdelningar, förslag och inofficiella diskussioner inom kommissionen, medlemsstaterna, rådet och deras företrädare arkiveras automatiskt. Parlamentet beklagar bristerna i de offentliga registren till följd av att alltför få handlingar arkiveras, vilket innebär att aktiva åtgärder måste vidtas för att arkivering ska ske.

Manipulationsanordningar

21.

Europaparlamentet anser att även om tester av utsläpp under faktiska körförhållanden kommer att minimera risken för användning av manipulationsanordningar kommer det inte att leda till att eventuella olagliga metoder förhindras fullt ut. Parlamentet rekommenderar därför att man följer de amerikanska myndigheternas exempel och bygger in en viss oförutsägbarhet i testerna för typgodkännandet och för överensstämmelsen hos fordon i drift för att förhindra att kvarvarande kryphål utnyttjas och säkerställa överensstämmelse under ett fordons hela livscykel. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang det testprotokoll för manipulationsanordningar som ingår i den vägledning för utvärdering av hjälputsläppsstrategier och förekomsten av manipulationsanordningar som kommissionen antog den 26 januari 2017 och som är tillämplig för fordon som redan finns på marknaden. Parlamentet förväntar sig att medlemsstaternas nationella myndigheter snarast antar detta protokoll i sin marknadstillsyn och genomför den rekommenderade fordonstestningen inom oförutsägbara variationer i de standardiserade testförhållandena, såsom omgivande temperatur, fartmönster, fordonslast och testets längd, vilket även kan omfatta oannonserade tester.

22.

Europaparlamentet konstaterar med oro att de officiella testerna av fordons koldioxidutsläpp och bränsleförbrukning fortfarande endast kommer att göras inom ramen för ett laboratorietestförfarande (WLTP), vilket innebär att olaglig användning av manipulationsanordningar förblir möjlig och kan gå obemärkt förbi. Parlamentet vädjar eftertryckligen till kommissionen och medlemsstaterna att införa fjärrövervakningssystem för fordon – med fjärranalysutrustning utmed vägarna och/eller mätare ombord på fordonen – för att kontrollera miljöprestandan hos de fordon som är i drift och upptäcka eventuella olagliga metoder som kan leda till fortsatt diskrepans mellan den uppgivna och den verkliga prestandan.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mer ingående analysera varför de strängare bestämmelserna mot manipulationsanordningar som finns i den nuvarande lagstiftningen om tunga fordon inte inkluderades i lagstiftningen om lätta fordon.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utföra en intern översyn för att kontrollera påståendet att det gemensamma forskningscentrets slutsatser och oro rörande att eventuellt olagligt agerande från tillverkarnas sida aldrig nådde högre upp i hierarkin, trots att de diskuterades inom kommissionens avdelningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att rapportera sina slutsatser till parlamentet.

25.

Europaparlamentet anser att det bör införas en tydlig rapporteringsmekanism inom kommissionen för att se till att när bristande överensstämmelse konstateras av det gemensamma forskningscentret rapporteras det till alla relevanta nivåer i kommissionens hierarki.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge det gemensamma forskningscentret i uppdrag att, tillsammans med nationella myndigheter och oberoende forskningsinstitut, ytterligare undersöka de misstänkta utsläpp som konstaterades hos flera fordon i augusti 2016.

27.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ålägga biltillverkare att inom ramen för det nyligen införda kravet på att offentliggöra deras grund- och hjälputsläppsstrategier, förklara alla onormala utsläpp från fordon som upptäcks vid testning samt att visa varför de behöver tillämpa undantagen i artikel 5.2 i förordning (EG) nr 715/2007. Medlemsstaterna uppmanas att lämna ut resultaten av sina undersökningar och de tekniska testresultaten till kommissionen och parlamentet.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att strikt övervaka medlemsstaternas användande av undantag för manipulationsanordningar. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den metod och tekniska utvärdering av hjälputsläppsstrategier som ingår i kommissionen vägledning av den 26 januari 2017. Parlamentet uppmanar kommissionen att inleda överträdelseförfaranden vid behov.

Typgodkännande och överensstämmelse för fordon i drift

29.

Europaparlamentet vill se att man, för att värna konsumenternas intresse och skydda miljön, snarast antar förslaget till förordning om godkännande av och marknadstillsyn över motorfordon och släpfordon till dessa (2016/0014(COD)) (8), vilket ska ersätta det nuvarande ramdirektivet om typgodkännande, samt vill se att detta träder i kraft senast 2020. Parlamentet anser att ett upprätthållande av ambitionsnivån i kommissionens ursprungliga förslag, i synnerhet vad gäller införandet av EU:s kontroll av systemet, bör utgöra minimikravet för att förbättra EU-systemet. Parlamentet anser vidare att ett mer omfattande och samordnat system för typgodkännande och marknadstillsyn, inbegripet EU-kontroll, gemensamma revisioner och samarbete med och mellan nationella myndigheter bör utgöra målet för de interinstitutionella förhandlingarna i ärendet.

30.

Europaparlamentet anser att större tillsyn på EU-nivå är enda sättet att säkerställa att EU:s lagstiftning om fordon efterlevs ordentligt och att marknadstillsyn i EU genomförs på ett effektivt och ändamålsenligt sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att det nya ramen för typgodkännande och marknadstillsyn godkänns fullständigt och enhetligt, samt att samordna de nationella typgodkännande- och marknadstillsynsmyndigheternas arbete och medla vid eventuella konflikter.

31.

Europaparlamentet vill se en drastisk förstärkning av marknadstillsynen som ska bygga på tydligt fastställda regler och en tydligare ansvarsfördelning i den nya ramen för EU:s typgodkännande, för att kunna upprätta ett förbättrat, effektivt och funktionellt system

32.

Europaparlamentet anser att den nya ramen för EU:s typgodkännande bör inkludera omtestning, i tillräcklig omfattning, av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som redan är tillgängliga på marknaden, för att kontrollera att de överensstämmer med typgodkännandena och med tillämplig lagstiftning med flera olika slags tester på grundval av statistiskt relevanta urval, och vid behov vidta korrigeringsåtgärder inbegripet återkallande av fordon, indragna typgodkännanden och straffavgifter. Parlamentet anser att det gemensamma forskningscentrets kunskaper är mycket viktiga för denna uppgift.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera Förenta staternas system med slumpmässiga tester utanför produktionslinjen och av fordon i drift, samt att dra de slutsatser som krävs för att förbättra deras marknadstillsyn.

34.

Europaparlamentet föreslår när det gäller personbilar att slumpvisa marknadstillsynstester, inbegripet med ospecificerade testprotokoll, görs av minst 20 procent av de nya modeller som släpps ut på unionsmarknaden varje år liksom av en representativ mängd äldre modeller, för att kontrollera att fordonen på vägarna överensstämmer med unionens säkerhets- och miljölagstiftning. Parlamentet anser att man, när man väljer ut de fordon som ska testas på unionsnivå, bör följa upp underbyggda klagomål och ta hänsyn till tester som utförts av tredje part, fjärranalysdata, rapporter från periodiska tekniska inspektioner och annan information.

35.

Europaparlamentet understryker att de behöriga nationella myndigheterna måste bedriva en systematisk kontroll av produktionsöverensstämmelse och överensstämmelse i drift av fordon, och att denna kontroll måste samordnas och övervakas på EU-nivå. Parlamentet anser att tester av produktionsöverensstämmelsen och överensstämmelsen hos fordon i drift bör göras av en annan teknisk tjänst än den som ansvarar för typgodkännandet av fordonet i fråga och att interna tekniska tjänster inte bör få utföra utsläppstester för typgodkännandeändamål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att en gång för alla förtydliga vilken myndighet som ansvarar för marknadstillsynen på deras territorium, att se till att denna myndighet är medveten om sitt ansvar samt att meddela kommissionen detta. Parlamentet anser att ett mycket närmare samarbete och informationsutbyte mellan medlemsstaternas marknadstillsynsmyndigheter och kommissionen, även i fråga om nationella marknadstillsynsplaner, kommer att förbättra marknadstillsynen i EU överlag och göra det möjligt för kommissionen att identifiera brister i de nationella marknadstillsynssystemen.

36.

Europaparlamentet anser att en större samordning och dialog mellan typgodkännandemyndigheterna och kommissionen, inom ett forum som leds av kommissionen, kommer att bidra till främjandet av god praxis för att säkerställa ett effektivt och harmoniserat genomförande av förordningen om typgodkännande och marknadstillsyn.

37.

Europaparlamentet anser att möjligheten till en oberoende fullständig översyn av typgodkännanderesultat, inbegripet uppgifter från rullningstester, kommer att förbättra ramens effektivitet och att uppgifterna i fråga bör vara tillgängliga för berörda parter.

38.

Europaparlamentet efterlyser en riktig och oberoende finansiering av typgodkännanden, marknadstillsyn och tekniska tjänsters verksamhet, exempelvis genom inrättandet av en avgiftsstruktur, genom medlemsstaternas nationella budgetar eller genom en kombination av de båda metoderna. Parlamentet anser att typgodkännandemyndigheter bör vara skyldiga att kontrollera de handelsmässiga och ekonomiska förbindelserna mellan biltillverkare och leverantörer å ena sidan och biltillverkare och tekniska tjänster å andra sidan för att förhindra intressekonflikter.

39.

Europaparlamentet hänvisar till det typgodkännandesystem som finns i Förenta staterna, där avgifter från tillverkare som täcker kostnaderna för certifierings- och efterlevnadsprogram skickas till den amerikanska statskassan varpå den amerikanska kongressen avsätter medel för miljöskyddsbyrån så att den kan genomföra sina program,. Parlamentet anser att detta är ett system som skulle kunna vara användbart för att förbättra oberoendet i EU:s system.

40.

Europaparlamentet efterlyser ett snabbt antagande och genomförande samt en skyndsam tillämpning av det fjärde RDE-paketet, som reglerar användningen av ombordsystem för utsläppsmätning för kontroller av överensstämmelse i drift och för tester som utförs av tredje part. Parlamentet uppmanar kommissionen att införa ett mandat för det gemensamma forskningscentret att i samband med den nya typgodkännanderamen utföra utsläppstester med ombordsystem för utsläppsmätning som en del av kontrollerna av överensstämmelse i drift på EU-nivå.

41.

Europaparlamentet uppmanar medlagstiftarna att i den kommande förordningen om godkännande av och marknadstillsyn över motorfordon inrätta ett EU-omfattande fjärranalysnätverk för att övervaka fordonsflottans verkliga utsläpp och identifiera alltför förorenande fordon för att rikta kontrollerna av överensstämmelse i drift och spåra fordon som eventuellt blivit föremål för olagliga ändringar med maskinvara (t.ex. plattor för avstängning av avgasåterföringssystem samt borttagande av dieselpartikelfilter eller system för selektiv katalytisk reduktion) eller med programvara (olaglig chiptrimning).

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja sina delegerade befogenheter i enlighet med artikel 17 i direktiv 2014/45/EU om periodisk provning av motorfordons och tillhörande släpvagnars trafiksäkerhet, för att uppdatera testmetoderna för periodiska tekniska fordonsinspektioner för mätning av fordons kväveoxidutsläpp.

43.

Europaparlamentet anser att typgodkännandemyndigheter, marknadstillsynsmyndigheter och tekniska avdelningar bör utföra sina åtaganden. Parlamentet anser att de därför avsevärt och kontinuerligt bör förbättra sin kompetensnivå, och uppmanar i detta syfte till regelbundna, oberoende revisioner av deras verksamhet.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över möjligheten att kräva att tillverkaren ska meddela kommissionen sitt val av teknisk tjänst, i syfte att främja faktisk kunskap om situationen.

45.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att kräva att biltillverkare ska offentliggöra och motivera sina utsläppsstrategier för typgodkännandemyndigheterna, liksom är fallet med tunga fordon.

46.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att granska om de ”standardlösningar” som tillverkarna erbjuder för att reparera fordon som innehåller fusksystem verkligen uppfyller utsläppsregelverket och att genomföra slumpmässiga kontroller av nya fordon som har reparerats.

Efterlevnad och sanktioner

47.

Europaparlament efterlyser en striktare och mer effektiv efterlevnad av bestämmelserna om fordonsutsläpp i EU. Parlamentet föreslår att styrstrukturen för bilutsläpp bör reformeras utan dröjsmål och harmoniseras med övriga transportsektorer.

48.

Europaparlamentet påminner om att bestämmelserna om utsläppsmätning syftar till att åstadkomma en bättre luftkvalitet, vilket man tidigare inte gjort, dels på grund av det bristfälliga genomförandet av lagstiftningen, dels på grund av att vissa biltillverkare manipulerade sina fordon. Parlamentet anser att myndigheterna i fråga bör ta hänsyn till fordonsutsläpp och uppgifter om luftkvalitetens utveckling när de bedömer om det avsedda målet har uppnåtts.

49.

Europaparlamentet föreslår att man upprättar en stående internationell samarbetsram om utsläpp som gör det möjligt för myndigheter att utbyta information och genomföra gemensamma övervakningsåtgärder. Sådana åtgärder har redan införts för andra produkter inom EU.

50.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inleda överträdelseförfaranden mot medlemsstater som inte har infört en effektiv marknadskontroll och nationella påföljdssystem vid överträdelser av EU-rätten enligt kraven i den befintliga lagstiftningen.

51.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen ska ges befogenhet att införa effektiva, proportionella och avskräckande straffavgifter för fordonstillverkare och kräva avhjälpande och korrigerande åtgärder när man fastställer brist på överensstämmelse av fordon. Parlamentet anser att de eventuella påföljderna bör inbegripa återkallande av typgodkännande och inrättande av EU-omfattande återkallningsprogram.

52.

Europaparlamentet anser att intäkter från de straffavgifter som påförs fordonstillverkare, intäkter som härrör från överträdelseförfaranden som inletts mot medlemsstater som inte respekterar EU:s lagstiftning om utsläpp samt intäkter från avgifter för extra utsläpp för nya personbilar (budgetrubrik 711) bör avsättas för särskilda EU-projekt eller EU-program inom området för luftkvalitet och miljöskydd, och de bör inte minska medlemsstaternas BNI-baserade bidrag till EU:s budget. Parlamentet begär att nödvändiga bestämmelser för detta ändamål inkluderas i relevant unionslagstiftning. Parlamentet föreslår att intäkterna från straffavgifterna också delvis kan användas av medlemsstaterna för att kompensera de personer som påverkats negativt av överträdelsen och annan sådan verksamhet, till förmån för konsumenterna.

53.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att bestämmelserna om påföljder för tillverkarnas överträdelser av bestämmelserna i förordning (EG) nr 715/2007 är effektiva, proportionella och avskräckande, och att de kommuniceras snabbt till kommissionen.

54.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta mer genomgripande åtgärder till följd av utsläppsskandalen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och deras typgodkännandemyndigheter att granska informationen om grund- och hjälpstrategier för avgasrening – som biltillverkarna ska offentliggöra – för redan typgodkända Euro 5- och Euro 6-fordon som konstaterats medföra irrationella utsläpp i olika testningsprogram, och kontrollera deras överensstämmelse med kommissionens tolkningsriktlinjer för bestämmelser om manipulationsanordningar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utdöma möjliga påföljder vid bristande överensstämmelse, däribland obligatoriska återkallningsprogram och indraget typgodkännande. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att återkallningsprogrammen tillämpas på ett samordnat sätt inom hela EU.

55.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att förtydliga för ägarna av berörda fordon huruvida de är tvungna att låta reparera de berörda fordonen eller inte och de rättsliga konsekvenserna av reparationerna vad gäller överensstämmelsen med utsläppsregelverket, skyldigheter i fråga om teknisk fordonsinspektion, skatter, konsekvenser med ursprung i en möjlig omklassificering av fordonet etc.

56.

Europaparlamentet konstaterar att det är svårt att inhämta information om påföljder i medlemsstaterna eftersom det saknas statistik på nationell nivå. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att regelbundet samla in statistik om detta.

57.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stärka de europeiska genomförandemekanismerna, såsom Europeiska unionens nätverk för genomförande och upprätthållande av miljölagstiftning (IMPEL).

Konsumenträttigheter

58.

Europaparlamentet anser att de EU-konsumenter som drabbats av dieselgate-skandalen bör av berörda biltillverkare ges lämplig ekonomisk kompensation och att de återkallningsprogram som endast delvis har genomförts inte bör ses som tillräcklig gottgörelse.

59.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mot denna bakgrund lägga fram ett lagförslag om inrättande av ett system för kollektiv prövning i syfte att ge EU:s konsumenter tillgång till ett harmoniserat system och på så sätt undanröja den rådande situationen där konsumenterna i flertalet medlemsstater saknar skydd. Parlamentet kräver att kommissionen ska utvärdera de befintliga systemen inom och utanför EU, i syfte att fastställa bästa praxis inom detta område samt införa denna i sitt lagförslag.

60.

Europaparlamentet anser att om ett fordons typgodkännande dras in på grund av bristande efterlevnad, bör ägaren av berörda fordon till fullo kompenseras för inköpet av fordonet.

61.

Europaparlamentet anser att konsumenterna bör ha rätt till lämplig kompensation om man kan visa att fordonets ursprungliga prestanda (avseende t.ex. bränsleförbrukningsprestanda, effektivitet, komponenters hållbarhet och utsläpp) påverkats negativt av nödvändiga tekniska reparationer eller moduleringar som utförts inom ramen för en fordonstillverkares återkallningsprogram.

62.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att konsumenterna ges detaljerad och heltäckande information om de ändringar som gjorts genom återkallningsprogram och underhållskontroller för att förbättra konsumenternas insyn i, och förtroende för, bilbranschen.

63.

Europaparlamentet beklagar att Europas konsumenter behandlas sämre än Förenta staternas konsumenter. Parlamentet konstaterar dessutom att informationen till de berörda konsumenterna ofta är otydlig och ofullständig vad gäller de berörda fordonen och i fråga om skyldigheten att reparera fordonet och konsekvenserna därav.

64.

Europaparlamentet beklagar att det inom EU inte finns något enhetligt, harmoniserat system som möjliggör för konsumenter att agera gemensamt för att hävda sina rättigheter, och erkänner att det idag i flera medlemsstater inte finns någon möjlighet för konsumenter att agera på detta sätt.

65.

Europaparlamentet betonar att efter återkallandet måste fordonen uppfylla de rättsliga kraven i EU-lagstiftningen. Parlamentet påpekar också att man bör överväga andra former av reparationer utöver återkallningsprogrammen. Parlamentet uppmanar i detta syfte kommissionen att utvärdera gällande EU-bestämmelser om konsumentskydd och lägga fram lämpliga förslag.

66.

Europaparlamentet betonar vikten av att ge konsumenterna realistisk, riktig och betydande information om deras fordons bränsleförbrukning och luftförorenande utsläpp, i syfte att öka konsumenternas medvetenhet och hjälpa dem att fatta ett välgrundat beslut vid köp av fordon. Parlamentet efterlyser en översyn av direktivet om märkning av bilar (1999/94/EG), vilken bör omfatta ett övervägande om att införa ett krav på information avseende andra luftförorenande utsläpp som kväveoxid och partikulärt material utöver information om bränsleanvändning och koldioxidutsläpp.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta alla de åtgärder som krävs för att se till att konsumenterna ges rättvis och lämplig kompensation, helst genom mekanismer för kollektiv prövning.

Rena fordon

68.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaternas behöriga myndigheter att fullt ut införa och genomföra en strategi för utsläppssnål rörlighet.

69.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedöma effektiviteten av de nuvarande lågutsläppszonerna i vissa städer – med tanke på att Euro-normerna för lätta fordon inte återspeglar de verkliga utsläppen – och undersöka fördelarna med att införa en märkning eller standard för fordon med mycket låga utsläpp som uppfyller utsläppsgränsvärdena vid verkliga körförhållanden.

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlagstiftarna att ha ett mer integrerat synsätt i sina strategier för att förbättra fordons miljöprestanda, i syfte att säkerställa framsteg när det gäller såväl målet att fasa ut fossila bränslen som luftkvalitetsmålet, t.ex. genom att främja elektrifiering av eller en övergång till alternativ motorteknik inom fordonsflottan.

71.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att se över direktivet om miljövänlig energi för transport (2014/94/EU) och lägga fram ett förslag till förordning om koldioxidstandarder för fordon som släpps ut på marknaden från och med 2025, med inbegripande av mandat avseende utsläppsfria fordon och fordon med mycket låga utsläpp för att stegvis öka deras andel i den totala fordonsflottan, med målet att fasa ut nya fordon som släpper ut koldioxid till 2035.

72.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja strategier för miljöanpassad offentlig upphandling, så att offentliga myndigheter köper in utsläppsfria fordon och fordon med mycket låga utsläpp till den egna fordonsflottan eller till (halv)offentliga bilpooler.

73.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över de utsläppsgränsvärden som fastställs i bilaga I till förordning (EG) nr 715/2007 för att förbättra luftkvaliteten i unionen och uppnå unionens gränser för luftkvalitet samt WHO:s rekommenderade nivåer, och senast 2025 lägga fram förslag, där så är lämpligt, om nya teknikneutrala Euro 7-utsläppsgränsvärden som är tillämpliga på alla M1- och N1-fordon som släpps ut på unionsmarknaden.

74.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en översyn av miljöansvarsdirektivet (2004/35/EG) så att det inbegriper miljöskador som orsakats av luftföroreningar från biltillverkare som bryter mot EU:s lagstiftning om fordonsutsläpp. Parlamentet tror att om biltillverkare skulle kunna hållas ekonomiskt ansvariga att kompensera den miljöskada de åsamkat skulle detta kunna leda till flera förebyggande åtgärder och en större försiktighet.

75.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för att se till att inga vanliga arbetstagare inom bilindustrin får lida till följd av utsläppsskandalen. Parlamentet anser att medlemsstater och biltillverkare därför bör samordna och främja yrkesutbildningsplaner för att se till att vanliga arbetstagare, vars arbetssituation har påverkats negativt av utsläppsskandalen, ges allt det skydd och alla de utbildningsmöjligheter de behöver för att garantera att deras färdigheter kan utnyttjas, exempelvis inom området för hållbara transportslag.

Undersökningskommitténs befogenheter och begränsningar

76.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att snarast arbeta för att slutföra förhandlingarna om parlamentets förslag till Europaparlamentets förordning om närmare föreskrifter för utövandet av Europaparlamentets undersökningsrätt och om upphävande av beslut 95/167/EG, Euratom, EKSG.

77.

Europaparlamentet anser att parlamentet måste få undersökningsbefogenheter liknande de som de nationella parlamenten i EU har, för att utöva demokratisk kontroll över den verkställande makten. Parlamentet anser att parlamentet, för att kunna utöva denna demokratiska kontroll, måste ha befogenhet att kalla och tvinga vittnen att infinna sig samt begära handlingar. Parlamentet anser att, för att dessa rättigheter ska kunna utövas, måste medlemsstaterna ge sitt samtycke till påföljder gentemot enskilda personer som inte infinner sig eller lägger fram handlingar i enlighet med nationell lagstiftning om nationella parlamentsundersökningar. Parlamentet upprepar sitt stöd till den ståndpunkt som presenterades i 2012 års rapport på detta område.

78.

Europaparlamentet anser att befogenheterna för parlamentets undersökningskommittéer i större utsträckning bör harmoniseras med de nationella parlamentens undersökningskommittéer, i synnerhet för att säkerställa ett effektivt inkallande och deltagande av enskilda och utdömande av påföljder vid vägran att samarbeta. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja bestämmelserna om detta i parlamentets nuvarande förslag.

79.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast se över uppförandekoden för kommissionsledamöterna så att den inkluderar bestämmelser om tidigare kommissionsledamöters ansvar när det gäller en undersökningskommittés undersökning av politiskt beslutsfattande och lagstiftande som ägde rum under deras mandatperiod.

80.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja den tid som finns mellan det att plenarsammanträdet fattar beslut om att inrätta en undersökningskommitté och det faktiska inledandet av kommitténs arbete till att förbereda inledande handlingar som gäller undersökningskommitténs mandat, så att informationen kan ges snabbare och därmed underlätta kommitténs arbete redan från början. Parlamentet anser därför att bestämmelserna om arkivering och överförande av dokument i kommissionen bör ses över och förbättras för att underlätta framtida undersökningar.

81.

Europaparlamentet föreslår att en enskild kontaktpunkt för parlamentets undersökningskommittéer upprättas inom kommissionen, i synnerhet när flera generaldirektorat är inblandade, i syfte att å ena sidan underlätta informationsflödet och å andra sidan bygga på den bästa praxis som har uppnåtts.

82.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen och rådet, i flera undersöknings- och specialkommittéer på senare tid, inte har tillhandahållit de begärda dokumenten i vissa fall och i andra tillhandahållit dessa först lång tid därefter. Parlamentet anser att en ansvarsmekanism måste införas för att se till att sådana dokument som undersöknings- eller specialkommittéerna begär och har rätt till garanterat överförs till parlamentet utan dröjsmål.

83.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka sin kapacitet att inom lämplig tid och på ett godtagbart sätt hantera dokumentförfrågningar från såväl undersökningskommittéer som journalister och medborgare enligt respektive tillämpliga bestämmelser om dokumentåtkomst. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra dokumenten i sitt ursprungliga format och avstå från att ändra och konvertera formatet, vilket är tidsödande och kan innebära att innehållet ändras. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att säkerställa att sådan information som lagras i ett maskinläsningsbart format, t.ex. en databas, också offentliggörs i ett maskinläsningsbart format.

84.

Europaparlamentet konstaterar att det är undersökningskommitténs ansvar att avgöra huruvida den information som begärs är relevant för kommitténs arbete. Parlamentet noterar att mottagaren av en sådan dokumentförfrågan inte har någon företrädesrätt gällande denna uppgift. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att detta ansvar återspeglas på lämpligt sätt i riktlinjerna för dokumentåtkomst.

85.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att respektera sina rättsliga skyldigheter gentemot undersökningskommittéer enligt beslut 95/167/EG, Euratom, EKSG, i synnerhet artikel 3. Parlamentet uppmanar dem också, mot bakgrund av de mycket sena reaktioner som den här undersökningskommittén har fått, att stödja undersökningskommittéer på ett sätt som respekterar principen om lojalt samarbete enligt artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

86.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som har genomfört nationella utredningar av utsläpp från passagerarfordon att snarast delge kommissionen och parlamentet all statistik och alla resultat från utredningarna.

87.

Europaparlamentet anser att den första delen av utskottets mandatperiod bör avsättas för insamling och analys av skriftliga bevis innan de offentliga utfrågningarna inleds. Vidare anser parlamentet att det skulle vara bra att bygga in en karensperiod mellan slutet av utfrågningarna och utarbetandet av slutrapporten så att insamlingen av bevis kan slutföras, analyseras ordentligt och fullt ut inkluderas i rapporten.

88.

Europaparlamentet anser att undersökningskommittéernas tidsfrist på 12 månader är godtycklig och ofta otillräcklig. Parlamentet anser att undersökningskommittéernas ledamöter är de bäst lämpade att avgöra om en undersökning bör förlängas och i sådana fall för vilken tid.

89.

Europaparlamentet konstaterar att man i artikel 198 i parlamentets arbetsordning på ett tydligare sätt bör ange när perioden för undersökningskommittén bör inledas. Parlamentet föreslår att det ska finnas tillräcklig flexibilitet för att säkerställa tillräcklig tid för undersökningarna. Parlamentet begär att undersökningskommittén inte inleder sitt arbete förrän de begärda dokumenten har erhållits från EU-institutionerna.

90.

Europaparlamentet anser inte att något interimsbetänkande måste inkluderas i framtida mandat, eftersom ett sådant skulle förekomma undersökningens slutgiltiga slutsatser.

91.

Europaparlamentet anser att undersökningskommittéer bör vara organiserade på ett annat sätt i framtiden för att säkerställa större effektivitet och ändamålsenlighet när det gäller att organisera och leda kommittéernas arbete, i synnerhet vid offentliga utfrågningar.

92.

Europaparlamentet understryker att parlamentets interna administrativa bestämmelser är anpassade till etablerad praxis i de ständiga utskotten och därmed ofta inte passar för en tillfällig undersökningskommitté, som verkar under ovanligare förhållanden, med en specifik fråga och inom en begränsad tidsram. Parlamentet anser att undersökningskommittéernas effektivitet skulle öka om man antog bestämmelser rörande till exempel utfrågningar och uppdrag, som innebar att rättvis politisk representation säkerställs. Parlamentet anser att det finns en risk för att de ekonomiska begräsningarna kan hindra undersökningskommittéer från att fråga ut alla de experter som krävs för att utskottet ska kunna utföra sina uppgifter. Parlamentet anser att tidsfristerna för den interna tillståndsgivningen för utfrågningar och uppdrag bör göras mer flexibla.

93.

Europaparlamentet anser att undersökningskommittéerna bör ges prioriterad tillgång och öronmärkta resurser inom relevanta avdelningar i parlamentet, så att dessa avdelningar kan hantera framför allt begäranden om studier, genomgångar osv. inom den tidsram som bestämmelserna anger.

94.

Europaparlamentet konstaterar att de befintliga bestämmelserna för att få tillgång till sekretessbelagd och annan konfidentiell information som rådet, kommissionen eller medlemsstaterna ställt till Europaparlamentets förfogande inom ramen för en undersökning inte ger någon fullständig rättslig klarhet men att de generellt tolkas som att ackrediterade parlamentsassistenter inte tillåts ta del av och analysera icke-sekretessbelagd ”annan konfidentiell information” i säkra läsesalar. Parlamentet konstaterar att flera ledamöter anser att denna regel hindrar en effektiv och ingående genomgång av sådana handlingar inom den begränsade tid som står till undersökningskommittéernas förfogande och att TAXE 2-utskottet (Särskilt utskott för skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt), under vilket parlamentsassistenter tillfälligt och undantagsvis beviljades tillgång, kunde utnyttja resurserna på ett mer omfattande och effektivt sätt. Parlamentet efterlyser därför en tydlig bestämmelse i ett omförhandlat interinstitutionellt avtal som garanterar parlamentsassistenter, i deras roll som hjälp till ledamöterna, rätt att få tillgång till handlingar utifrån principen om behov av uppgifter. Parlamentet uppmanar relevanta organ att påskynda omförhandlingen i denna fråga för att inte hämma framtida och pågående parlamentsundersökningars effektivitet och ändamålsenlighet.

o o

95.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna rekommendation och undersökningskommitténs slutrapport till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

(1) EUT L 113, 19.5.1995, s. 1.

(2) EUT L 10, 15.1.2016, s. 13.

(3) EUT L 171, 29.6.2007, s. 1.

(4) EUT L 263, 9.10.2007, s. 1.

(5) EUT L 152, 11.6.2008, s. 1.

(6) Antagna texter, P8_TA(2015)0375.

(7) Antagna texter, P8_TA(2016)0322.

(8) Se även Antagna texter 4.4.2017, P8_TA(2017)0097.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/151

P8_TA(2017)0132

Begäran om upphävande av António Marinho e Pintos immunitet

Europaparlamentets beslut av den 27 april 2017 om begäran om upphävande av António Marinho e Pintos immunitet (2016/2294(IMM))

(2018/C 298/20)

Europaparlamentet fattar detta beslut

—

med beaktande av den begäran om upphävande av António Marinho e Pintos immunitet som översändes den 23 september 2016 av Miguel Pereira da Rosa, domare vid domstolen för distriktet Lissabon väst (Oeiras) (ref. 4759/15.2TDLSB), med anledning av ett pågående brottmålsförfarande mot honom, och som tillkännagavs i kammaren den 24 oktober 2016,

—	med beaktande av skrivelsen av den 12 december 2016 från den behöriga biträdande åklagaren med en utskrift av António Marinho e Pintos uttalanden,

—	efter att ha hört António Marinho e Pinto den 22 mars 2017 i enlighet med artikel 9.5 i arbetsordningen,

—	med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

—	med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010, 6 september 2011 och 17 januari 2013 (1),

—	med beaktande av artikel 11.1–3 och 11.5 i lag 7/93 av den 1 mars 1993 om de portugisiska ledamöternas ställning och cirkulär nr 3/2011 av den 10 oktober 2011 från åklagarmyndigheten,

—	med beaktande av artiklarna 5.2, 6.1 och 9 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0163/2017), och av följande skäl:

A.	Domaren vid domstolen för distriktet Lissabon väst (Oeiras) har begärt ett upphävande av den parlamentariska immuniteten för António Marinho e Pinto, ledamot av Europaparlamentet, med anledning av rättsliga åtgärder till följd av en påstådd förseelse.

Upphävandet av António Marinho e Pintos immunitet avser påstådd grov ärekränkning i enlighet med artiklarna 180.1 och 183.2 i den portugisiska strafflagen, vilket bestraffas med fängelse i upp till två år, liksom kränkning av en organisation, en tjänst eller en juridisk person i enlighet med artikel 187.1 och 187.2 a i den portugisiska strafflagen, vilket bestraffas med fängelse i upp till två år.

C.	Välgörenhetsorganisationen Santa Casa de Misericórdia de Lisboa har väckt talan mot António Marinho e Pinto.

Talan avsåg uttalanden av António Marinho e Pinto den 30 maj 2015 under en intervju i programmet ”A Propósito” i den portugisiska kanalen SIC Notícias, lett av António José Teixeira och sänt kl. 21, då han ska ha yttrat följande: ”I fråga om social trygghet kan jag säga att solidaritetsaspekten måste hållas utanför. Det är en fråga för staten, och finansieringen får inte ske på bekostnad av arbetarnas pensioner, förstår du? Det måste komma från statsbudgeten. Den sociala solidariteten måste utövas genom skatterna, genom den här jättelika institutionen Misericórdia de Lisboa, som hanterar miljoner och åter miljoner som ofta slösas bort, för personlig vinning och i somligas personliga intressen. […] Jag tror att Manuel Rebelo de Sousa skulle vara bättre än Pedro Santana Lopes, med tanke på vad vi såg av Santana Lopes i regeringen. Det var för övrigt intressant att se hur överintendenten på Santa Casa da Misericórdia de Lisboa arbetade till stöd för hans kandidatur och vilka medel och resurser han använde till detta.”

E.	Enligt artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier får Europaparlamentets ledamöter inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete.

Europeiska unionens domstol har konstaterat att ett yttrande av en ledamot av Europaparlamentet omfattas av immunitet endast om ledamoten har gjort det ”under utövandet av sitt ämbete”. Det måste således föreligga ett samband mellan yttrandet och ämbetet som parlamentsledamot. Detta samband måste vara direkt och uppenbart (2).

G.	Enligt artikel 9 i protokollet ska ledamöterna på sin egen stats territorium åtnjuta den immunitet som beviljas ledamöterna i deras lands parlament.

H.	Enligt artikel 11.1–3 och 11.5 i lag 7/93 av den 1 mars 1993 om de portugisiska ledamöternas ställning och cirkulär nr 3/2011 av den 10 oktober 2011 från åklagarmyndigheten kan António de Sousa Marinho e Pinto varken förhöras eller åtalas utan Europaparlamentets förhandstillstånd.

De påstådda handlingarna saknar direkt eller uppenbart samband med António Marinho e Pintos utövande av sitt uppdrag som ledamot av Europaparlamentet utan handlar snarare om verksamhet av rent nationell karaktär, eftersom uttalandena gjordes i en tv-sändning i Portugal i en specifikt portugisisk fråga som rör förvaltningen av en förening enligt nationell lag.

J.	De påstådda handlingarna rör därmed inte yttranden som gjorts eller röster som avlagts under utövandet av hans ämbete som ledamot av Europaparlamentet i den mening som avses i artikel 8 i protokoll nr 7 om Europeiska unionens immunitet och privilegier.

K.	Anklagelsen har uppenbarligen inget samband med António Marinho e Pintos ställning som ledamot av Europaparlamentet.

L.	Det saknas fog för att misstänka att det rör sig om ett fall av fumus persecutionis, det vill säga en tillräckligt allvarlig och konkret misstanke om att förfarandet har inletts i avsikt att skada ledamotens politiska verksamhet.

Europaparlamentet beslutar att upphäva António Marinho e Pintos immunitet.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till domaren vid domstolen för distriktet Lissabon väst (Oeiras) och till António Marinho e Pinto.

(1) Domstolens dom av den 12 maj 1964, Wagner/Fohrmann och Krier, 101/63, ECLI:EU:C:1964:28, domstolens dom av den 10 juli 1986, Wybot/Faure m.fl., 149/85, ECLI:EU:C:1986:310, tribunalens dom av den 15 oktober 2008, Mote/parlamentet, T-345/05, ECLI:EU:T:2008:440, domstolens dom av den 21 oktober 2008, Marra/De Gregorio och Clemente, C 200/07 och C-201/07, ECLI:EU:C:2008:579, tribunalens dom av den 19 mars 2010, Gollnisch/parlamentet, T-42/06, ECLI:EU:T:2010:102, domstolens dom av den 6 september 2011, Patriciello, C-163/10, ECLI:EU:C:2011:543, tribunalens dom av den 17 januari 2013, Gollnisch/parlamentet, T-346/11 och T-347/11, ECLI:EU:T:2013:23.

(2) De förenade målen T-346/11 och T-347/11, Gollnisch mot parlamentet.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/154

P8_TA(2017)0096

Fiskefartygs egenskaper ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om definition av fiskefartygs egenskaper (omarbetning) (COM(2016)0273 – C8-0187/2016 – 2016/0145(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – omarbetning)

(2018/C 298/21)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0273),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 43.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0187/2016),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 19 oktober 2016 (1),

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter (2),

—	med beaktande av skrivelsen av den 17 oktober 2016 från utskottet för rättsliga frågor till fiskeriutskottet i enlighet med artikel 104.3 i arbetsordningen,

—	med beaktande av sina tidigare resolutioner, i synnerhet sin resolution av den 22 november 2012 om småskaligt och icke-industriellt fiske samt reformen av den gemensamma fiskeripolitiken (3),

—

med beaktande av den provisoriska överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f(4) i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 februari 2017 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artiklarna 104 och 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från fiskeriutskottet (A8-0376/2016), och av följande skäl:

Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller kommissionens förslag inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 34, 2.2.2017, s. 140.

(2) EGT C 77, 28.3.2002, s. 1.

(3) EUT C 419, 16.12.2015, s. 167.

P8_TC1-COD(2016)0145

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017… om definition av fiskefartygs egenskaper (omarbetning)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/1130.)

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/156

P8_TA(2017)0097

Godkännande av och marknadstillsyn över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon ***I

Europaparlamentets ändringar antagna den 4 april 2017 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om godkännande av och marknadstillsyn över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (COM(2016)0031 – C8-0015/2016 – 2016/0014(COD)) (1)

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2018/C 298/22)

Ändring 1

Förslag till förordning

Skäl 1

Kommissionens förslag

Ändring

(1)	Den inre marknaden utgör ett område utan inre gränser där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital måste säkerställas. Den inre marknadens regler bör vara tydliga, enkla och konsekventa och därigenom skapa rättssäkerhet för företag och konsumenter.

(1)	Den inre marknaden utgör ett område utan inre gränser där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital måste säkerställas. Den inre marknadens regler bör vara tydliga, enkla, konsekventa och ändamålsenliga och därigenom skapa rättssäkerhet för företag och konsumenter.

Ändring 2

Förslag till förordning

Skäl 4

Kommissionens förslag

Ändring

I utvärderingen konstaterades dock följande behov: det behövs nya bestämmelser om marknadstillsyn som komplement till bestämmelserna om typgodkännande, förfarandena för återkallelse och skyddsåtgärder behövde förtydligas, villkoren för beviljande av utökning av godkännanden av befintliga fordonstyper behövde klargöras, typgodkännandelagstiftningens tillämpning behövde stärkas genom harmonisering och förbättring av de förfaranden för typgodkännande och kontroll av produktionsöverensstämmelse som medlemsstaternas myndigheter och tekniska tjänster tillämpar, ansvarsfördelningen mellan leveranskedjans ekonomiska aktörer behövde förtydligas , ansvarsfördelningen mellan myndigheter och andra aktörer som tillämpar lagstiftningen behövde klargöras , alternativa typgodkännandesystem behövde göras mer ändamålsenliga (nationella godkännanden av små serier och enskilda fordon), etappvis typgodkännande behövde förbättras för lämplig flexibilitet på nischmarknader och för små och medelstora företag, dock utan att de lika spelreglerna för alla ifrågasätts.

I utvärderingen konstaterades dock följande behov: det behövs nya bestämmelser om marknadstillsyn som komplement till bestämmelserna om typgodkännande, förfarandena för återkallelse och skyddsåtgärder behövde förtydligas, villkoren för beviljande av utökning av godkännanden av befintliga fordonstyper behövde klargöras, typgodkännandelagstiftningens tillämpning behövde stärkas genom harmonisering och förbättring av de förfaranden för typgodkännande och kontroll av produktionsöverensstämmelse som medlemsstaternas myndigheter och tekniska tjänster tillämpar, ansvarsfördelningen mellan leveranskedjans ekonomiska aktörer behövde avgränsas tydligt , liksom ansvarsfördelningen mellan myndigheter och andra aktörer som tillämpar lagstiftningen, så att nämnda ansvarsfördelning inte innebär överlappande roller och ansvarsområden, samtidigt som man garanterar nämnda aktörers och myndigheters oberoende och förhindrar intressekonflikter , alternativa typgodkännandesystem behövde göras mer ändamålsenliga (nationella godkännanden av små serier och enskilda fordon) och etappvis typgodkännande behövde förbättras för lämplig flexibilitet på nischmarknader och för små och medelstora företag, dock utan att de lika spelreglerna för alla ifrågasätts.

Ändring 3

Förslag till förordning

Skäl 5

Kommissionens förslag

Ändring

(5)

Den senaste tidens problem med tillämpningen av typgodkännanderamen har dessutom visat på särskilda brister och visar att en genomgripande förändring behövs för ett motståndskraftigt, öppet, förutsägbart och långsiktigt regelverk som ger ett starkt skydd av hälsa och säkerhet och ett starkt miljöskydd.

(5)

Den senaste tidens problem med tillämpningen av typgodkännanderamen har dessutom visat på särskilda brister och på behovet att ytterligare förstärka detta regelverk för att säkerställa att det är motståndskraftigt, öppet, förutsägbart och långsiktigt samt ger ett starkt skydd av hälsa och säkerhet och ett starkt miljöskydd.

Ändring 4

Förslag till förordning

Skäl 5a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(5a)

Eftersom konsumentskydd är en prioritet för unionen bör tillverkare av fordon som framförs inom unionen vara skyldiga att tillhandahålla dessa fordon för provning innan de släpps ut på marknaden och för provning under fordonens hela livslängd. Medlemsstaterna och kommissionen bör vara garanter för denna dubbla kontroll, varvid den ena parten bör kunna agera när den andra parten inte gör det.

Ändring 5

Förslag till förordning

Skäl 5b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(5b)	Unionen bör göra sitt yttersta för att förhindra fusk från fordonstillverkarnas sida i syfte att manipulera provningar av utsläpp och bränsleförbrukning för att uppnå förfalskade resultat eller kringgå eventuella andra regler. Man bör slutgiltigt sätta stopp för sådana manipulationer.

Ändring 6

Förslag till förordning

Skäl 5c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(5c)

Denna förordning syftar till att påskynda förfarandena för att återkalla fordon i unionen. Det befintliga förfarandet garanterar inte något ändamålsenligt skydd för unionsmedborgarna, till skillnad från det amerikanska förfarandet, som gjorde det möjligt att skyndsamt vidta åtgärder. Ur denna synvinkel är det väsentligt att göra det möjligt för kommissionen att ålägga de ekonomiska aktörerna att vidta alla nödvändiga begränsande åtgärder, inklusive återkallande av fordon, för att icke-överensstämmande fordon, system, komponenter och andra separata tekniska enheter ska bringas i överensstämmelse med denna förordning.

Ändring 7

Förslag till förordning

Skäl 5d (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(5d)

Om oriktigheter som strider mot de ursprungliga reglerna för tillstånd upptäcks på fordon i trafik och/eller utgör en fara för konsumenternas säkerhet eller strider mot reglerna för utsläppsbegränsning, ligger det i de europeiska konsumenternas intresse att kunna räkna med snabba, ändamålsenliga och samordnade korrigerande åtgärder, vid behov inbegripet återkallande av fordon som gäller i hela unionen. Medlemsstaterna bör tillhandahålla kommissionen all information som de förfogar över för att kommissionen ska kunna vidta ändamålsenliga och snabba åtgärder för att försvara hela den inre marknadens integritet.

Ändring 8

Förslag till förordning

Skäl 6

Kommissionens förslag

Ändring

(6)

I denna förordning anges harmoniserade bestämmelser och principer för typgodkännande av motorfordon och släpfordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter avsedda för motorfordon, liksom om godkännande av individuella fordon, för att garantera konsekvent tillämpning av kvalitetsstandarder för att kontrollera produktionsöverensstämmelse samt möjliggöra en väl fungerande inre marknad för företag , med vederbörligt, oinskränkt beaktande av konsumenternas rättigheter, samtidigt som man erbjuder ett starkt skydd av hälsa och säkerhet och ett starkt miljöskydd.

Ändring 9

Förslag till förordning

Skäl 7

Kommissionens förslag

Ändring

(7)

I denna förordning anges materiella tekniska och administrativa krav för typgodkännande av motorfordon i kategorierna M och N och släpfordon till sådana fordon (kategori O), samt av system, komponenter och separata tekniska enheter avsedda för sådana fordon, i syfte att garantera tillräckliga säkerhets- och miljöprestanda. Kategorierna omfattar motorfordon för personbefordran, motorfordon för godsbefordran samt släpfordon till sådana fordon.

(7)

I denna förordning anges materiella tekniska och administrativa krav för typgodkännande av motorfordon i kategorierna M och N och släpfordon till sådana fordon (kategori O), samt av system, komponenter och separata tekniska enheter avsedda för sådana fordon, i syfte att garantera höga säkerhets- och miljöprestanda. Kategorierna omfattar motorfordon för personbefordran, motorfordon för godsbefordran samt släpfordon till sådana fordon.

Ändring 10

Förslag till förordning

Skäl 7a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

7a.	Denna förordning bör säkerställa tillförlitliga, harmoniserade och insynsvänliga förfaranden för typgodkännande och marknadstillsyn i medlemsstaterna.

Ändring 11

Förslag till förordning

Skäl 7b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(7b)

Denna förordning bör säkerställa att de nationella typgodkännandemyndigheterna tolkar, tillämpar och genomför dess krav i hela unionen. Kommissionen bör ges befogenhet att övervaka de nationella myndigheternas verksamhet genom regelbundna revisioner, återkommande stickprovskontroller av utfärdade typgodkännanden och allmän övervakning av den harmoniserade tillämpningen av denna förordning.

Ändring 12

Förslag till förordning

Skäl 8a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(8a)	För att säkerställa överensstämmelse med denna förordning bör hänsyn tas till bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/45/EU (1a) .

Ändring 13

Förslag till förordning

Skäl 9

Kommissionens förslag

Ändring

Effektiv tillämpning av typgodkännandekraven bör garanteras genom stärkta bestämmelser om produktionsöverensstämmelse i form av bl.a. regelbundna obligatoriska revisioner av metoderna för kontroll av överensstämmelse och av att de berörda produkterna fortsätter att överensstämma med typen, samt genom stärkta krav på kompetens, skyldigheter och resultat för de tekniska tjänster som genomför provningar för helfordonstypgodkännande under typgodkännandemyndigheternas ansvar. Korrekt fungerande tekniska tjänster är en förutsättning för att garantera en hög nivå på säkerhet och miljöskydd och för att slå vakt om allmänhetens förtroende för systemet. Kriterierna för utseende av tekniska tjänster enligt direktiv 2007/46/EG bör anges närmare, så att de tillämpas konsekvent. De tekniska tjänsterna i de olika medlemsstaterna tenderar att utveckla divergerande bedömningsmetoder på grund av arbetets tilltagande komplexitet. Det är därför nödvändigt att föreskriva processuella skyldigheter som garanterar informationsutbyte om och övervakning av medlemsstaternas praxis för bedömning, utseende, anmälan och övervakning av de respektive tekniska tjänsterna. Dessa processuella skyldigheter torde avlägsna eventuella skillnader mellan de tillämpade metoderna och tolkningen av kriterierna för utseende av tekniska tjänster.

Effektiv tillämpning av typgodkännandekraven bör garanteras genom stärkta bestämmelser om produktionsöverensstämmelse i form av bättre tillgång till information, strikta bestämmelser för optimeringsteknik vid laboratorieprovning, särskild uppmärksamhet på risken för olagliga manipulationsanordningar som inte får användas enligt Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 715/2007 (1a), regelbundna obligatoriska revisioner av metoderna för kontroll av överensstämmelse och av att de berörda produkterna fortsätter att överensstämma med typen, samt genom stärkta och harmoniserade krav på kompetens, skyldigheter och resultat för de tekniska tjänster som genomför provningar för helfordonstypgodkännande under typgodkännandemyndigheternas ansvar. Korrekt fungerande tekniska tjänster är en förutsättning för att garantera en hög nivå på säkerhet och miljöskydd och för att slå vakt om allmänhetens förtroende för systemet. Kriterierna för utseende av tekniska tjänster enligt direktiv 2007/46/EG bör anges närmare, så att det säkerställs att de tillämpas konsekvent i samtliga medlemsstater . Metoderna för bedömning av de tekniska tjänsterna i de olika medlemsstaterna tenderar att utvecklas på ett divergerande sätt på grund av arbetets tilltagande komplexitet. Det är därför nödvändigt att föreskriva processuella skyldigheter som garanterar informationsutbyte om och övervakning av medlemsstaternas praxis för bedömning, utseende, anmälan och övervakning av de respektive tekniska tjänsterna. Dessa processuella skyldigheter torde avlägsna eventuella skillnader mellan de tillämpade metoderna och tolkningen av kriterierna för utseende av tekniska tjänster. För att säkerställa adekvat översyn och lika villkor i hela unionen bör bedömningen av en sökande teknisk tjänst inbegripa en bedömning på plats och direkt observation av den faktiska typgodkännandeprovningen.

Ändring 14

Förslag till förordning

Skäl 10

Kommissionens förslag

Ändring

(10)

Behovet av kontroll och övervakning av de tekniska tjänsterna av de utseende myndigheterna har ökat i takt med att det tekniska framåtskridandet fört med sig risken att de tekniska tjänsterna inte har nödvändig kompetens att prova ny teknik eller nya anordningar inom det område de utsetts för. I takt med att teknikens framåtskridande förkortar produktcyklerna och eftersom mellanrummen mellan bedömningar på plats och övervakningens karaktär varierar mellan de utseende myndigheterna, bör minimikrav på mellanrummen mellan tillsyn och övervakning över de tekniska tjänsterna fastslås.

(10)

Behovet av certifiering, kontroll och övervakning av de tekniska tjänsterna har ökat i takt med att det tekniska framåtskridandet fört med sig risken att de tekniska tjänsterna inte har nödvändig kompetens att prova ny teknik eller nya anordningar inom det område de utsetts för. På grund av de stora tolkningsmässiga skillnaderna i det nuvarande genomförandet av direktiv 2007/46/EG och tillämpningen av bestämmelserna vid typgodkännandeförfarandet, finns det betydande skillnader mellan de tekniska tjänsterna. Certifieringen, kontrollen och övervakningen bör därför harmoniseras och utökas för att säkerställa lika villkor på EU:s inre marknad. I takt med att teknikens framåtskridande förkortar produktcyklerna och eftersom mellanrummen mellan bedömningar på plats och övervakningens karaktär varierar mellan de utseende myndigheterna, bör minimikrav på mellanrummen mellan tillsyn och övervakning över de tekniska tjänsterna fastslås.

Ändring 15

Förslag till förordning

Skäl 12

Kommissionens förslag

Ändring

(12)

För att öka insynen och det ömsesidiga förtroendet och för att ytterligare anpassa och utveckla kriterierna för bedömning, utseende och anmälan av tekniska tjänster, liksom formerna för utökning och förnyelse, bör medlemsstaterna införa mekanismer för samarbete med varandra och med kommissionen. De bör samråda med varandra och med kommissionen i frågor av allmän betydelse för denna förordnings tillämpning och underrätta varandra och kommissionen om sin checklista för bedömningar. Genom denna förordning upprättas en nätbaserad databas som tillsammans med informationssystemet för den inre marknaden (IMI), upprättat genom Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012 (1a) , skulle kunna vara ett användbart elektroniskt verktyg för att underlätta och öka det administrativa samarbetet genom informationsutbyte med enkla och enhetliga förfaranden. Kommissionen bör för detta ändamål överväga att använda befintliga nätbaserade databaser, t.ex. Etaes eller Eucaris.

Ändring 16

Förslag till förordning

Skäl 12a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(12a)

Aktuella problem inom området för typgodkännande har kastat ljus över betydande svagheter i de befintliga nationella systemen för marknadstillsyn och kontroll av typgodkännande. Det är därför nödvändigt att som omedelbart svar på de brister som på så sätt avslöjats ge kommissionen befogenhet att utföra ändamålsenliga tillsynsuppgifter.

Ändring 17

Förslag till förordning

Skäl 13

Kommissionens förslag

Ändring

(13)	Om utseende av en teknisk tjänst bygger på sådan ackreditering som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 (12), bör ackrediteringsorgan och utseende myndigheter utbyta sådan information som är relevant för bedömningen av de tekniska tjänsternas kompetens

(13)	Om utseende av en teknisk tjänst bygger på sådan ackreditering som avses i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 (12), bör ackrediteringsorgan och utseende myndigheter säkerställa de tekniska tjänsternas kompetens och oberoende .

Ändring 18

Förslag till förordning

Skäl 14

Kommissionens förslag

Ändring

(14)

Medlemsstaterna bör ta ut avgifter för utseende och övervakning av tekniska tjänster så att deras övervakning av de tekniska tjänsterna blir långsiktigt hållbar och så att det råder lika spelregler för tekniska tjänster. För öppenhetens skull bör medlemsstaterna informera kommissionen och de andra medlemsstaterna innan de bestämmer avgifternas storlek och struktur.

utgår

Ändring 19

Förslag till förordning

Skäl 14a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(14a)

Medlemsstaterna bör säkerställa att den ekonomiska aktören inte betalar avgifter direkt till den tekniska tjänsten för kostnader för typgodkännanden och marknadstillsynsverksamhet. Denna bestämmelse bör inte begränsa möjligheterna för ekonomiska aktörer att anlita valfri teknisk tjänst för dessa verksamheter.

Ändring 20

Förslag till förordning

Skäl 17

Kommissionens förslag

Ändring

(17)

De tekniska tjänsternas oberoende gentemot tillverkarna bör garanteras, bl.a. genom att man undviker att de får betalt direkt eller indirekt av tillverkarna för de typgodkännandeinspektioner och provningar de har utfört. Därför bör medlemsstaterna fastställa en struktur för typgodkännandeavgifter som täcker kostnaderna för samtliga typgodkännandeprovningar och inspektioner som utförs av de tekniska tjänster som myndigheten utsett, liksom de administrativa kostnaderna för utfärdande av typgodkännandet och kostnaderna för kontroller och inspektioner i efterhand.

utgår

Ändring 21

Förslag till förordning

Skäl 17a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(17a)

För att marknadskrafterna ska fungera bör de tekniska tjänsterna tillämpa reglerna om typgodkännandeförfaranden på ett öppet och enhetligt sätt, utan att onödig börda skapas för de ekonomiska aktörerna. I syfte att garantera högkvalitativ teknisk expertis och rättvis behandling av alla ekonomiska aktörer, bör man säkerställa en enhetlig teknisk tillämpning av reglerna om typgodkännandeförfaranden. Typgodkännandemyndigheterna bör, inom det forum som inrättats genom denna förordning, utbyta information om funktionen hos de olika tekniska tjänster som de certifierat.

Ändring 22

Förslag till förordning

Skäl 18

Kommissionens förslag

Ändring

(18)

Kraftfulla former för tillämpningen behövs för att genomdriva denna förordnings krav. Det bör förbli godkännandemyndigheternas ansvar att sörja för efterlevnad av fordonslagstiftningens krav i fråga om typgodkännande och produktionsöverensstämmelse, eftersom det är ett ansvar som hänger nära samman med utfärdande av typgodkännanden och förutsätter ingående kännedom om typgodkännandenas innehåll. Det är därför viktigt att godkännandemyndigheternas verksamhet regelbundet utvärderas av de andra godkännandemyndigheterna , så att en enhetlig kvalitets- och stränghetsnivå tillämpas av alla godkännandemyndigheter i fråga om typgodkännandekraven. Det är också viktigt att reglera kontroller av att själva typgodkännandet är korrekt.

(18)

Kraftfulla former för tillämpningen behövs för att genomdriva denna förordnings krav. Det bör förbli godkännandemyndigheternas ansvar att sörja för efterlevnad av fordonslagstiftningens krav i fråga om typgodkännande och produktionsöverensstämmelse, eftersom det är ett ansvar som hänger nära samman med utfärdande av typgodkännanden och förutsätter ingående kännedom om typgodkännandenas innehåll. Det är därför viktigt att godkännandemyndigheternas verksamhet blir föremål för regelbunden tillsyn på unionsnivå, inbegripet oberoende revisioner , så att en enhetlig kvalitets- och stränghetsnivå tillämpas av alla godkännandemyndigheter i fråga om typgodkännandekraven. Det är också viktigt att reglera kontroller – utförda av en oberoende tredje part på EU-nivå – av att själva typgodkännandet är korrekt.

Ändring 23

Förslag till förordning

Skäl 19a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(19a)

För att förhindra eventuella intressekonflikter bör typgodkännandemyndigheter och marknadstillsynsmyndigheter inte vara knutna till varandra när de utför sina uppgifter. I detta avseende bör dessa myndigheter vara organiserade som separata enheter i enlighet med den nationella förvaltningens organisation, och bör inte ha vare sig gemensam personal eller andra gemensamma resurser, i enlighet med de nationella myndigheternas strukturer och behörighetsområden.

Ändring 24

Förslag till förordning

Skäl 19b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(19b)

Forumet för genomförande bör tillhandahålla en plattform för informationsutbyte och oberoende analys till stöd för förbättringar av denna förordnings funktionssätt och genomförande. Inom ramen för utbytet kan det finnas skäl för kommissionen att anse att en eller flera typgodkännandemyndigheter inte agerar i överensstämmelse med kraven i denna förordning. I sådana fall bör kommissionen kunna vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa överensstämmelse, inbegripet utfärdande av riktlinjer, rekommendationer eller andra instrument samt tillämpning av andra förfaranden, med vederbörligt beaktande av proportionalitetsprincipen. I fall av allvarlig överträdelse bör kommissionen kunna kräva återkallande eller tillfälligt upphävande av myndighetens befogenhet att motta ansökningar om nya typgodkännanden, för att garantera en hög konsumentskydds- och miljöskyddsnivå.

Ändring 25

Förslag till förordning

Skäl 21

Kommissionens förslag

Ändring

(21)	Regler om marknadstillsyn behöver tas med i denna förordning för att stärka de nationella behöriga myndigheternas rättigheter och skyldigheter, garantera en verkningsfull samordning mellan deras marknadstillsyn och förtydliga vilka förfaranden som är tillämpliga.

(21)	Regler om marknadstillsyn är av grundläggande betydelse i denna förordning för att stärka de nationella behöriga myndigheternas rättigheter och skyldigheter, garantera en verkningsfull samordning mellan deras marknadstillsyn och förtydliga vilka förfaranden som är tillämpliga.

Ändring 26

Förslag till förordning

Skäl 21a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(21a)

Marknadstillsynsmyndigheterna och typgodkännandemyndigheterna måste på ett korrekt sätt kunna utföra de uppgifter som föreskrivs i denna förordning. I detta syfte bör medlemsstaterna i synnerhet förse dem med de resurser som krävs för detta ändamål.

Ändring 27

Förslag till förordning

Skäl 22

Kommissionens förslag

Ändring

(22)

För att öka insynen i godkännandeprocessen och underlätta marknadstillsynsmyndigheternas, godkännandemyndigheternas och kommissionens informationsutbyte och oberoende kontroller, bör typgodkännandedokumentationen tillhandahållas i elektronisk form och vara offentlig, med förbehåll för skydd av affärsintressen och personuppgifter.

(22)

För att öka insynen i godkännandeprocessen och underlätta marknadstillsynsmyndigheternas, godkännandemyndigheternas, kommissionens och tredje parters informationsutbyte och oberoende kontroller krävs offentliggörande av fordons- och provningsinformation för att sådana kontroller ska kunna genomföras. Relevant information för reparations- och underhållsändamål bör tillhandahållas i elektronisk form och vara offentlig, med förbehåll för skydd av affärsintressen och personuppgifter. Information som lämnas för dessa ändamål bör inte vara av en sådan art att konfidentialiteten för skyddad information och immateriella rättigheter äventyras.

Ändring 28

Förslag till förordning

Skäl 23a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(23a)

Tredje parter som utför egna provningar och kontroller av fordons överensstämmelse med kraven i denna förordning bör följa principerna om insyn och öppenhet, också när det gäller ägande samt strukturer och modeller för finansiering. Sådana tredje parter bör även uppfylla samma krav som gäller för de utsedda tekniska tjänsterna vad gäller de vetenskapliga och metodmässiga standarder som tillämpas vid de provningar som de utför.

Ändring 29

Förslag till förordning

Skäl 24

Kommissionens förslag

Ändring

(24)

De nationella myndigheternas mer specifika skyldigheter enligt den här förordningen bör omfatta efterhandsprovning av överensstämmelse och inspektioner av ett tillräckligt antal fordon som släppts ut på marknaden. Valet av fordon som genomgår denna efterhandsprovning bör bygga på en lämplig riskbedömning som beaktar den eventuella bristande överensstämmelsens grad av allvar och sannolikheten för dess förekomst. Det bör också bygga på tydliga och mer specifika kriterier och bör bland annat inkludera slumpmässiga kontroller av en viss procentandel av alla befintliga modeller, av fordon där en ny motor eller ny teknik installeras, av fordon med hög eller mycket låg bränsleförbrukning samt av fordon med en mycket stor försäljningsvolym. Vidare bör det inbegripa beaktande av tidigare resultat i fråga om överensstämmelse, tips från konsumenter, resultat av fjärranalysprovning och anmärkningar från oberoende forskningsorgan.

Ändring 30

Förslag till förordning

Skäl 24a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(24a)

Det är mycket viktigt att kommissionen kan kontrollera att fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter överensstämmer med typgodkännandena och den tillämpliga lagstiftningen samt säkerställa att typgodkännandena är korrekta genom att organisera, genomföra eller låta genomföra provningar och inspektioner av de fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som redan släppts ut på marknaden.

Ändring 31

Förslag till förordning

Skäl 25a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(25a)

Tredje parter som utför egna provningar och kontroller av fordons överensstämmelse med kraven i denna förordning bör följa principerna om insyn och öppenhet, också när det gäller ägande samt strukturer och modeller för finansiering. Sådana tredje parter bör även tillämpa ett tillvägagångssätt som motsvarar tillvägagångssättet vid de utsedda tekniska tjänsterna genom att följa samma standarder vid utförandet och tolkningen av provningar.

Ändring 32

Förslag till förordning

Skäl 25b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(25b)

Vid marknadstillsynen bör även ett riskbaserat synsätt intas, med fokus på bland annat uppgifter som inhämtas från fjärrövervakningsenheter på vägarna, klagomål, rapporter från periodiska tekniska inspektioner, förväntad livslängd och tidigare identifierade problembetingade fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter.

Ändring 33

Förslag till förordning

Skäl 25c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(25c)

För att kontrollera utsläpp från fordon bör marknadstillsynsmyndigheterna använda sig av bland annat fjärranalysteknik för att bidra till fastställandet av aspekter som bör undersökas ytterligare i fråga om olika fordonsmodeller, t.ex. höga nivåer av luft- eller bullerföroreningar. Myndigheterna bör då samarbeta och samordna sin verksamhet med de myndigheter som ansvarar för periodiska tekniska inspektioner enligt direktiv 2014/45/EU om periodisk provning av motorfordons och tillhörande släpvagnars trafiksäkerhet.

Ändring 347

Förslag till förordning

Skäl 25d (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(25d)

För att stödja medlemsstaterna i arbetet med att upptäcka manipulationsanordningar offentliggjorde kommissionen den 26 januari 2017 sitt tillkännagivande Vägledning om utvärdering av hjälpstrategier för avgasrening och förekomsten av manipulationsanordningar. I överensstämmelse med bestämmelserna i denna vägledning bör kommissionens, typgodkännandemyndigheternas och de tekniska tjänsternas provningsverksamhet för att upptäcka manipulationsanordningar fortsatt vara oförutsägbar till sin karaktär, inbegripet variationer utöver de föreskrivna provningsförhållandena och provningsparametrarna, i syfte att på ändamålsenligt sätt upptäcka manipulationsanordningar.

Ändring 34

Förslag till förordning

Skäl 26

Kommissionens förslag

Ändring

(26)

För att säkerställa en hög nivå på funktionssäkerhet hos fordonen, på skyddet av passagerare och andra trafikanter samt miljöskyddet bör de tekniska krav och miljökrav som är tillämpliga på fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter förbli harmoniserade och anpassade till det tekniska och vetenskapliga framåtskridandet.

(26)

För att säkerställa en hög nivå på funktionssäkerhet hos fordonen, på skyddet av passagerare och andra trafikanter samt på miljö- och folkhälsoskyddet bör de tekniska krav och miljökrav som är tillämpliga på fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter förbli harmoniserade och anpassade till det tekniska och vetenskapliga framåtskridandet.

Ändring 35

Förslag till förordning

Skäl 26a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(26a)

För att säkerställa och fortlöpande förbättra den höga nivån på funktionssäkerhet hos fordonen, skyddet av passagerare och andra trafikanter samt miljöskyddet bör man främja nya tekniker som baseras på tekniska och vetenskapliga framsteg. Detta bör ske genom att man begränsar de provningar och den dokumentation som krävs för beviljande av ett EU-typgodkännande av sådana tekniker.

Ändring 36

Förslag till förordning

Skäl 27

Kommissionens förslag

Ändring

(27)

Den här förordningens mål bör inte påverkas av att vissa system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning kan monteras i eller på ett fordon efter det att fordonet har släppts ut på marknaden, registrerats eller tagits i bruk. Lämpliga åtgärder bör därför vidtas för att garantera att system, komponenter, separata tekniska enheter delar eller utrustning som kan monteras i eller på fordon och som avsevärt kan försämra funktionen hos system som är väsentliga för miljöskydd eller funktionssäkerhet kontrolleras av en godkännandemyndighet innan de släpps ut på marknaden, registreras eller tas i bruk.

(27)

Den här förordningens mål bör inte påverkas av att vissa system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning kan monteras i eller på ett fordon efter det att fordonet har släppts ut på marknaden, registrerats eller tagits i bruk. Lämpliga åtgärder bör därför vidtas för att garantera att system, komponenter, separata tekniska enheter delar eller utrustning som kan monteras i eller på fordon och som kan försämra funktionen hos system som är väsentliga för miljöskydd eller funktionssäkerhet kontrolleras av en godkännandemyndighet innan de släpps ut på marknaden, registreras eller tas i bruk.

Ändring 37

Förslag till förordning

Skäl 29

Kommissionens förslag

Ändring

(29)

Produktionsöverensstämmelse är en hörnsten i EU:s typgodkännandesystem, och därför bör de åtgärder som tillverkaren vidtagit för att garantera överensstämmelsen godkännas av den behöriga myndigheten eller en teknisk tjänst med lämpliga kvalifikationer som utsetts till den uppgiften, och regelbundet kontrolleras genom oberoende, regelbundna revisioner . Godkännandemyndigheterna bör dessutom se till att de berörda produkterna fortsätter att överensstämma.

(29)

Produktionsöverensstämmelse är en hörnsten i EU:s typgodkännandesystem, och därför bör de åtgärder som tillverkaren vidtagit för att garantera överensstämmelsen godkännas av den behöriga myndigheten eller en teknisk tjänst med lämpliga kvalifikationer som utsetts till den uppgiften, och regelbundet kontrolleras. Godkännandemyndigheterna bör dessutom se till att de berörda produkterna fortsätter att överensstämma.

Ändring 38

Förslag till förordning

Skäl 30

Kommissionens förslag

Ändring

(30)

För att typgodkännanden ska förbli giltiga krävs att tillverkaren informerar den myndighet som godkänt fordonstypen om alla ändringar av typens egenskaper eller de säkerhets- och miljökrav som gäller för typen. Därför är det viktigt att typgodkännandeintyg gäller under en begränsad tid och att intygen kan utökas endast om godkännandemyndigheten har kontrollerat och är övertygad om att fordonstypen fortfarande uppfyller alla tillämpliga krav. Villkoren för utökning av typgodkännanden bör dessutom förtydligas för att garantera en enhetlig tillämpning av förfaranden och krav i samband med typgodkännande i hela unionen. På grund av arten av vissa system, komponenter och separata tekniska enheter, till exempel backspeglar, vindrutetorkare och däck, är kraven när det gäller dessa emellertid mera statiska. I andra fall, till exempel när det gäller system för hantering av avgaser, kan det finnas ett behov av att begränsa giltighetsperioden, såsom fallet är för fordon. Därför bör kommissionen ges befogenhet att upprätta en förteckning över de system, komponenter och separata tekniska enheter som berörs av en begränsad giltighetsperiod.

Ändring 39

Förslag till förordning

Skäl 31

Kommissionens förslag

Ändring

(31)

Bedömningen av anmälda allvarliga risker för säkerhet, folkhälsa och miljö bör göras på nationell nivå, men samordning bör ske på unionsnivå om risken eller skadan kan förekomma i fler än en medlemsstat, i syfte att dela på resurser och garantera att åtgärder för att avhjälpa risken eller skadan är enhetliga. Särskild uppmärksamhet måste riktas på ersättningsutrustning, ersättningssystem och alternativa tekniska enheter som påverkar avgassystemets miljöeffekter och dessa måste vid behov omfattas av krav för tillståndsgivning.

Ändring 40

Förslag till förordning

Skäl 33

Kommissionens förslag

Ändring

(33)

Lämplig flexibilitet bör ges genom alternativa typgodkännandesystem för tillverkare av fordon i små serier. De borde kunna dra fördel av den inre marknaden i unionen under förutsättning att deras fordon uppfyller de särskilda kraven på EU-typgodkännande av fordon tillverkade i små serier. I vissa begränsade fall är det lämpligt att tillåta nationellt typgodkännande av små serier. För att förebygga missbruk bör alla förenklade förfaranden för fordon i små serier inskränkas till en mycket liten produktion. Därför måste begreppet fordon som tillverkas i små serier definieras exakt, med avseende på antal tillverkade fordon, krav som ska uppfyllas och villkoren för utsläppande av de fordonen på marknaden. Det är lika viktigt att föreskriva ett alternativt system för godkännande av enskilda fordon, särskilt för att ge tillräcklig flexibilitet för etappvis byggda fordon.

(33)

Lämplig flexibilitet bör ges genom alternativa typgodkännandesystem för tillverkare av fordon i små serier. De borde kunna dra fördel av den inre marknaden i unionen under förutsättning att deras fordon uppfyller de särskilda kraven på EU-typgodkännande av fordon tillverkade i små serier. I vissa begränsade fall är det lämpligt att tillåta nationellt typgodkännande av små serier. För att förebygga missbruk bör alla förenklade förfaranden för fordon i små serier inskränkas till en mycket liten produktion i enlighet med denna förordning . Därför måste begreppet fordon som tillverkas i små serier definieras exakt, med avseende på antal tillverkade fordon, krav som ska uppfyllas och villkoren för utsläppande av de fordonen på marknaden. Det är lika viktigt att föreskriva ett alternativt system för godkännande av enskilda fordon, särskilt för att ge tillräcklig flexibilitet för etappvis byggda fordon.

Ändring 41

Förslag till förordning

Skäl 35a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(35a)

För att säkerställa effektiv konkurrens på marknaden för information om reparation och underhåll av fordon och för att klargöra att den berörda informationen också omfattar information som måste lämnas till andra oberoende aktörer än verkstäder för att säkerställa att den oberoende marknaden för reparation och underhåll av fordon som helhet ska kunna konkurrera med auktoriserade återförsäljare, oberoende av om fordonstillverkaren lämnar sådan information direkt till auktoriserade återförsäljare och verkstäder, krävs ytterligare förtydliganden när det gäller vilken typ av information som ska lämnas i syfte att ge tillgång till information om reparation och underhåll av fordon.

Ändring 42

Förslag till förordning

Skäl 36a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(36a)

Eftersom det för närvarande inte finns något gemensamt strukturerat förfarande för utbyte av uppgifter om fordonskomponenter mellan fordonstillverkare och oberoende aktörer, bör principer för ett sådant uppgiftsutbyte utarbetas. Europeiska standardiseringskommittén (CEN) bör formellt utarbeta ett framtida gemensamt strukturerat förfarande för det standardiserade formatet för uppgifter som utbyts. CEN:s mandat bör dock inte föregripa hur detaljerad denna standard kommer att vara. CEN:s arbete bör särskilt avspegla såväl fordonstillverkarnas som de oberoende aktörernas intressen och behov, och man bör också undersöka lösningar såsom öppna dataformat som beskrivs genom väldefinierade metadata för att uppnå en anpassning till befintliga it-infrastrukturer.

Ändring 43

Förslag till förordning

Skäl 37a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(37a)

För att säkerställa effektiv konkurrens på marknaden för information om reparation och underhåll av fordon bör det betonas att den berörda informationen också omfattar information som måste lämnas till andra oberoende aktörer än verkstäder, i ett format som möjliggör vidare elektronisk behandling för att säkerställa att den oberoende marknaden för reparation och underhåll av fordon som helhet ska kunna konkurrera med auktoriserade återförsäljare, oberoende av om fordonstillverkaren lämnar sådan information direkt till auktoriserade återförsäljare och verkstäder.

Ändring 44

Förslag till förordning

Skäl 37b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(37b)

Utan att det påverkar fordonstillverkares skyldighet att tillhandahålla information om reparation och underhåll via sin webbplats, bör uppgifter i fordonet förbli direkt och oberoende tillgängliga för oberoende aktörer.

Ändring 45

Förslag till förordning

Skäl 40

Kommissionens förslag

Ändring

(40)

Medlemsstaterna bör fastställa regler om de sanktioner som kan tillämpas vid överträdelser av denna förordning och säkerställa att reglerna genomförs. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna bör varje år rapportera om sanktioner till kommissionen, så att enhetligheten av genomförandet av bestämmelserna kan övervakas.

(40)

Medlemsstaterna bör fastställa regler om de sanktioner som kan tillämpas vid överträdelser av denna förordning och säkerställa att reglerna genomförs. Dessa sanktioner bör vara effektiva, proportionella och avskräckande. Medlemsstaterna bör regelbundet rapportera om sanktioner till kommissionen via den nätbaserade databasen , så att enhetligheten av genomförandet av bestämmelserna kan övervakas.

Ändring 46

Förslag till förordning

Skäl 40a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(40a)

Förfalskning av provningsresultat bör anses ha ägt rum om den berörda myndigheten inte kan verifiera resultaten empiriskt när alla provningsparametrar återskapats eller tagits i beaktande.

Ändring 47

Förslag till förordning

Skäl 40b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(40b)

Straffavgifter påförda av kommissionen skulle kunna utnyttjas till marknadstillsynsåtgärder och åtgärder till stöd för personer som drabbas negativt av överträdelser av denna förordning eller annan sådan verksamhet till gagn för konsumenterna och, i relevanta fall, miljöskyddet.

Ändring 48

Förslag till förordning

Skäl 40c (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(40c)

I fall av bristande överensstämmelse kan konsumenten komma att personligen lida skada eller lida materiell skada. I sådana fall bör konsumenten ha rätt att yrka ersättning enligt relevant lagstiftning om produkter med säkerhetsbrister eller icke överensstämmande varor, inklusive rådets direktiv 85/374/EEG (1a) , Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG (1b) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG (1 quater) , beroende på vad som är tillämpligt. Därutöver kan konsumenten utnyttja tillgängliga rättsmedel enligt gällande avtalsrätt, beroende på vad som är tillämpligt enligt lagstiftningen i respektive medlemsstat.

Ändring 49

Förslag till förordning

Skäl 45a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(45a)

För att säkerställa effektiv konkurrens på marknaden för information om reparation och underhåll av fordon bör det förtydligas att den berörda informationen också omfattar information som måste lämnas till andra oberoende aktörer än verkstäder, i ett format som möjliggör vidare elektronisk behandling för att säkerställa att den oberoende marknaden för reparation och underhåll av fordon som helhet ska kunna konkurrera med auktoriserade återförsäljare, oberoende av om fordonstillverkaren lämnar denna information direkt till auktoriserade återförsäljare och verkstäder.

Ändring 50

Förslag till förordning

Artikel 2 – punkt 3 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändring
3. För följande fordon och maskiner får tillverkaren ansöka om typgodkännande eller godkännande av enskilt fordon enligt denna förordning, förutsatt att fordonen uppfyller de materiella kraven i denna förordning:	3. För följande fordon och maskiner får tillverkaren ansöka om typgodkännande eller godkännande av enskilt fordon enligt denna förordning, förutsatt att fordonen uppfyller kraven i denna förordning:

Ändring 51

Förslag till förordning

Artikel 2 – punkt 3 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

b)	Fordon som är konstruerade och tillverkade för användning av försvarsmakten, civilförsvaret, brandförsvaret och ordningsmakten.

b)	Fordon som är konstruerade och tillverkade för användning av försvarsmakten, civilförsvaret, brandförsvaret , katastrofhanteringsorgan och ordningsmakten.

Ändring 52

Förslag till förordning

Artikel 3 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändring
I denna förordning gäller följande definitioner:	I denna förordning och i de unionsrättsakter som förtecknas i bilaga IV gäller följande definitioner , om inte annat föreskrivs i dessa :

Ändring 53

Förslag till förordning

Artikel 3 – led 2

Kommissionens förslag

Ändring

marknadstillsyn: den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av marknadstillsynsmyndigheter för att se till att fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning som tillhandahålls på marknaden uppfyller de krav som fastställs i relevant unionslagstiftning och inte äventyrar hälsa, säkerhet eller andra aspekter av skyddet av allmänintresset.

marknadstillsyn: den verksamhet som bedrivs och de åtgärder som vidtas av marknadstillsynsmyndigheter för att se till att fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning som tillhandahålls på marknaden uppfyller de krav som fastställs i relevant unionslagstiftning och inte äventyrar hälsa, säkerhet , miljö eller andra aspekter av skyddet av allmänintresset , inbegripet konsumenternas rättigheter .

Ändring 54

Förslag till förordning

Artikel 3 – led 7a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

7a.

originaldelar eller originalutrustning: delar eller utrustning som tillverkas enligt fordonstillverkarens specifikationer och produktionsstandarder för framställning av utrustningsdelar för montering av fordonet i fråga; de innefattar delar eller utrustning som tillverkas på samma produktionslinje som dessa utrustningsdelar; om inte motsatsen bevisas förutsätts det att delar utgör originaldelar om tillverkaren intygar att delarna är av samma kvalitet som de komponenter som används för monteringen av fordonet i fråga och att de har tillverkats enligt fordonstillverkarens specifikationer och produktionsstandarder.

Ändring 55

Förslag till förordning

Artikel 3 – led 9

Kommissionens förslag

Ändring

tillverkare: en fysisk eller juridisk person som är ansvarig för alla aspekter av typgodkännandet av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter eller godkännande av enskilda fordon eller godkännande av delar och utrustning, för säkerställande av produktionsöverensstämmelse och marknadstillsynsfrågor med avseende på fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheter , delen eller utrustningen, oavsett om personen är eller inte är direkt involverad i alla steg i konstruktionen och tillverkningen av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter.

tillverkare: en fysisk eller juridisk person som är ansvarig för överensstämmelse med de administrativa bestämmelserna och tekniska kraven för erhållande av typgodkännande av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter, eller godkännande av enskilda fordon eller godkännande av delar och utrustning, samt för säkerställande av produktionsöverensstämmelse , liksom för att främja överensstämmelse med marknadstillsynsbestämmelser med avseende på fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten , delen eller utrustningen, oavsett om personen är eller inte är direkt involverad i alla steg i konstruktionen och tillverkningen av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter.

Ändring 56

Förslag till förordning

Artikel 3 – led 16

Kommissionens förslag

Ändring

16.	registrering: permanent eller tillfälligt administrativt tillstånd att ta ett fordon i bruk på väg, inbegripet identifiering av fordonet och utfärdande av ett serienummer.

16.	registrering: administrativt tillstånd att ta ett fordon i bruk på väg, inbegripet identifiering av fordonet och utfärdande av ett serienummer (”registreringsnummer”) för det, oavsett om detta är permanent, tillfälligt eller giltigt för en kortare period .

Ändring 57

Förslag till förordning

Artikel 3 – led 35

Kommissionens förslag

Ändring

35.	fordonstyp: en särskild kategori av fordon som har åtminstone de väsentliga kriterierna i del B i bilaga II gemensamma , och som får omfatta varianter och versioner enligt vad som sägs där.

35.	fordonstyp: en särskild grupp av fordon som har åtminstone de väsentliga kriterierna i del B i bilaga II gemensamt , och som får omfatta varianter och versioner enligt vad som sägs där.

Ändring 58

Förslag till förordning

Artikel 3 – led 37

Kommissionens förslag

Ändring

37.	grundfordon: fordon som används under den inledande etappen av ett etappvis typgodkännande.

37.	grundfordon: fordon som används under den inledande etappen av ett etappvis typgodkännande oavsett om det är ett motorfordon eller inte .

Ändring 59

Förslag till förordning

Artikel 3 – led 42

Kommissionens förslag

Ändring

42.	enskilt fordonsgodkännande: förfarande genom vilket en godkännandemyndighet intygar att ett enskilt fordon, oavsett om det är unikt eller inte, uppfyller de tillämpliga administrativa bestämmelserna och tekniska kraven för enskilt EU-fordonsgodkännande och nationellt enskilt fordonsgodkännande.

42.	enskilt fordonsgodkännande: förfarande genom vilket en godkännandemyndighet intygar att ett enskilt fordon, oavsett om det är unikt eller inte, uppfyller de tillämpliga administrativa bestämmelserna och tekniska kraven för enskilt EU-fordonsgodkännande eller nationellt enskilt fordonsgodkännande.

Ändring 60

Förslag till förordning

Artikel 3 – led 46

Kommissionens förslag

Ändring

46.

information om reparation och underhåll av fordon: all information som krävs för diagnos, underhåll, kontroll, periodisk övervakning , reparation, omprogrammering eller ominstallation av originaldata när det gäller fordonet, samt för montering av delar och utrustning på fordonet, och som tillverkarna tillhandahåller sina auktoriserade återförsäljare eller verkstäder, inklusive alla senare ändringar och tillägg till denna information.

46.

information om reparation och underhåll av fordon: all information som krävs för diagnos, underhåll, kontroll, trafiksäkerhetsprovning , reparation, omprogrammering eller ominstallation av originaldata när det gäller fordonet, samt för montering av delar och utrustning på fordonet, och som tillverkarna använder eller tillhandahåller , inbegripet deras auktoriserade partner, återförsäljare, verkstäder och nätverk, för att erbjuda produkter eller tjänster för fordonsreparation och i underhållssyfte , inklusive alla senare ändringar och tillägg till denna information.

Ändring 61

Förslag till förordning

Artikel 3 – led 55

Kommissionens förslag

Ändring

55.	bedömning på plats: en kontroll utförd av typgodkännandemyndigheten i den tekniska tjänstens lokaler eller i lokaler som tillhör dennas underentreprenörer eller dotterbolag.

55.	bedömning på plats: en kontroll utförd i den tekniska tjänstens lokaler eller i lokaler som tillhör dennas underentreprenörer eller dotterbolag.

Ändring 62

Förslag till förordning

Artikel 3 – led 56a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(56a)

manipulationsanordning: samtliga funktionella delar av en konstruktion som, när de fungerar som de ska, förhindrar en effektiv och ändamålsenlig funktion hos fordonets godkända kontroll- och övervakningssystem och förhindrar överensstämmelse med godkännandekraven vid all faktisk körning.

Ändring 63

Förslag till förordning

Artikel 4 – punkt 2 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Kommissionen ska ha befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 88 om ändring av bilaga II vad gäller indelning av fordon i kategorier efter underkategorier, fordonstyper och karosserityper för att anpassa bilagan till teknikens utveckling.	Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 88 om ändring av bilaga II med avseende på fordonstyper och karosserityper för att anpassa bilagan till teknikens utveckling.

Ändring 64

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 1 – stycke 2a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	Medlemsstaterna ska säkerställa att typgodkännandemyndigheter och marknadstillsynsmyndigheter respekterar den strikta gränsdragningen mellan respektive roller och ansvarsområden och bedriver sin verksamhet oberoende av varandra.

Ändring 65

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 1a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	1a. Om fler än en godkännandemyndighet ansvarar för typgodkännande av fordon, inbegripet typgodkännande av enskilda fordon i en medlemsstat, ska den medlemsstaten utse en enda typgodkännandemyndighet som ansvarar för informationsutbytet med de andra medlemsstaternas godkännandemyndigheter och för fullgörandet av de skyldigheter som fastställs i kapitel XV i denna förordning.

Ändring 66

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 4

Kommissionens förslag	Ändring
4. Medlemsstaterna ska organisera och utöva marknadstillsyn över och kontroller av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som förs in på marknaden i enlighet med kapitel III i förordning (EG) nr 765/2008.	4. Medlemsstaterna ska organisera och utöva marknadstillsyn över och kontroller av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som förs in på marknaden i enlighet med kapitel III i förordning (EG) nr 765/2008 , med undantag för artikel 18.5 i den förordningen .

Ändring 67

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändring
5. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att marknadstillsynsmyndigheterna, när de anser det nödvändigt och motiverat, har rätt att gå in i de ekonomiska aktörernas lokaler och ta nödvändiga stickprov av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter för överensstämmelseprovning.	5. Medlemsstaterna ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att marknadstillsynsmyndigheterna, när de anser det nödvändigt och motiverat, har rätt att gå in i de ekonomiska aktörernas lokaler på sina territorium och ta nödvändiga stickprov av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter för överensstämmelseprovning.

Ändring 68

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 6

Kommissionens förslag

Ändring

6. Medlemsstaterna ska med jämna mellanrum se över och bedöma sin typgodkännandeverksamhet. Sådana översyner och bedömningar ska utföras minst vart fjärde år och resultaten av dem ska överlämnas till de andra medlemsstaterna och till kommissionen. Den berörda medlemsstaten ska offentliggöra en sammanfattning av resultaten, särskilt antalet typgodkännanden som beviljats och de berörda tillverkarnas identitet .

6. Medlemsstaterna ska med jämna mellanrum se över och bedöma sin typgodkännandeverksamhet , inbegripet överensstämmelsen hos de typgodkännanden som utfärdats enligt denna förordning . Sådana översyner och bedömningar ska äga rum minst vart tredje år, och resultaten av dem ska överlämnas till de andra medlemsstaterna , till Europaparlamentet och till kommissionen. Resultaten ska diskuteras i det forum som inrättats enligt artikel 10. Den berörda medlemsstaten ska offentliggöra en fullständig rapport om resultaten, som i synnerhet ska innehålla antalet typgodkännanden som beviljats eller avslagits, föremålet för typgodkännandeintyget och identiteten på de berörda tillverkarna och de tekniska tjänsterna med ansvar för att övervaka typgodkännandeprovningarna .

Ändring 69

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 7

Kommissionens förslag

Ändring

7. Medlemsstaterna ska med jämna mellanrum se över och bedöma hur deras tillsyn fungerar. Sådana översyner och bedömningar ska utföras minst vart fjärde år och resultaten av dem ska överlämnas till de andra medlemsstaterna och till kommissionen. Den berörda medlemsstaten ska offentliggöra en sammanfattning av resultaten.

7. Medlemsstaterna ska med jämna mellanrum se över och bedöma hur deras tillsyn fungerar. Sådana översyner och bedömningar ska utföras minst vart tredje år, och resultaten av dem ska överlämnas till de andra medlemsstaterna , till Europaparlamentet och till kommissionen. Resultaten ska diskuteras i det forum som inrättats enligt artikel 10. Den berörda medlemsstaten ska offentliggöra en sammanfattning av resultaten , som i synnerhet ska innehålla antalet fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som är föremål för provning eller annan bedömning . Sammanfattningen ska innehålla en förteckning över eventuella fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som visar sig inte vara i överensstämmelse med kraven i denna förordning, samt de berörda tillverkarnas identitet och en kort beskrivning av vilken typ av bristande överensstämmelse det rör sig om.

Ändring 70

Förslag till förordning

Artikel 6 – punkt 7a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	7a. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 88 som kompletterar denna förordning genom att fastställa gemensamma kriterier för utseende, översyn och bedömning av nationella godkännandemyndigheter och marknadstillsynsmyndigheter.

Ändring 71

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 1a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

1a. Godkännandemyndigheterna ska genomföra och upprätthålla kraven i denna förordning på ett enhetligt och konsekvent sätt för att säkerställa lika villkor och förhindra att olika standarder tillämpas inom unionen. De ska fullt ut samarbeta med forumet och kommissionen i revisions- och tillsynsverksamheten vad gäller tillämpningen av denna förordning och på begäran tillhandahålla all nödvändig information.

Ändring 72

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Godkännandemyndigheterna ska utföra sina åligganden oberoende och opartiskt. De ska iaktta sekretess när så krävs för att skydda affärshemligheter, med förbehåll för det informationskrav som anges i artikel 9.3 för att skydda unionsanvändarnas intressen.	2. Godkännandemyndigheterna ska fullgöra sina åligganden oberoende och opartiskt. De ska iaktta sekretess när så krävs för att skydda ekonomiska aktörers affärshemligheter, med förbehåll för det informationskrav som anges i artikel 9.3 för att skydda unionsanvändarnas intressen i enlighet med tillämplig lagstiftning .

Ändring 73

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 3 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
En medlemsstat där fler än en godkännandemyndighet ansvarar för fordonsgodkännande, inbegripet godkännanden av enskilda fordon, ska utse en enda typgodkännandemyndighet som ansvarar för informationsutbyte med de andra medlemsstaternas godkännandemyndigheter och för de skyldigheter som anges i kapitel XV.	utgår

Ändring 74

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 3 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Godkännandemyndigheterna i en medlemsstat ska samarbeta med varandra genom att dela med sig av upplysningar som är relevanta för deras uppdrag och funktioner.	Godkännandemyndigheterna i en medlemsstat ska införa förfaranden för att säkerställa effektiv och ändamålsenlig samordning och effektivt och ändamålsenligt utbyte av upplysningar som är relevanta för deras uppdrag och funktioner.

Ändring 75

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	3a. Om en godkännandemyndighet anser att ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet inte överensstämmer med denna förordning, ska den utan dröjsmål informera kommissionen och övriga medlemsstater om detta. Kommissionen ska omedelbart efter det att denna information mottagits underrätta medlemmarna i forumet för genomförande.

Ändring 76

Förslag till förordning

Artikel 7 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändring
5. Kommissionen får anta genomförandeakter om fastställande av de gemensamma kriterierna för utseende, översyn och bedömning av nationella godkännandemyndigheter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 87.2.	utgår

Ändring 77

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Marknadstillsynsmyndigheterna ska regelbundet genomföra kontroller för att se till att fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter överensstämmer med kraven i denna förordning och att deras typgodkännanden är riktiga . Kontrollerna ska utföras i lämplig omfattning, genom dokumentkontroller, provningar under faktisk körning och laboratorieprovningar på grundval av statistiskt relevanta urval. Under sin verksamhet ska marknadstillsynsmyndigheterna beakta vedertagna principer för riskbedömning, klagomål och andra upplysningar.

1. Marknadstillsynsmyndigheterna ska regelbundet genomföra provningar och inspektioner i enlighet med nationella årliga program som godkänts i enlighet med punkterna 2 och 3 för att kontrollera att fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter överensstämmer med typgodkännandena och tillämplig lagstiftning . Dessa provningar och inspektioner ska genomföras genom bl.a. laboratorieprovningar och utsläppsprovningar under faktisk körning, på grundval av statistiskt relevanta urval , och de ska kompletteras med dokumentkontroller . Medlemsstaterna ska årligen genomföra provningar eller inspektioner av ett antal typer, som ska uppgå till minst 20 % av det antal typer som släpptes ut på marknaden i respektive medlemsstat under det föregående året . Under sin verksamhet ska marknadstillsynsmyndigheterna beakta vedertagna principer för riskbedömning, motiverade klagomål och andra relevanta upplysningar , inbegripet provningsresultat som offentliggjorts av erkända tredje parter, nya tekniker på marknaden, rapporter från periodiska tekniska inspektioner och uppgifter från fjärranalysenheter på vägarna .

Ändring 78

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 1a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

1a. Marknadstillsynsmyndigheterna får anlita oberoende provningsorganisationer för tekniska uppgifter, t.ex. provningar eller inspektioner. Marknadstillsynsmyndigheten ska bära det fortsatta ansvaret för resultaten. Om tekniska tjänster ges i uppdrag att utföra det som avses i den här artikeln ska marknadstillsynsmyndigheterna säkerställa att en annan teknisk tjänst används än den som utförde provningen avseende det ursprungliga typgodkännandet.

Ändring 79

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 1b (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

1b. Marknadstillsynsmyndigheterna ska utarbeta och till kommissionen lämna in årliga eller fleråriga nationella marknadstillsynsprogram för godkännande. Medlemsstaterna får tillsammans lämna in gemensamma program eller åtgärder.

De nationella marknadstillsynsprogrammen ska innehålla åtminstone följande information:

a)	marknadstillsynsverksamhetens omfattning och räckvidd,

närmare uppgifter om hur marknadstillsynsverksamheten kommer att genomföras (inbegripet uppgifter om användning av dokumentkontroller, fysiska kontroller och laboratoriekontroller), hur den förhåller sig till principer för riskbedömning och hur den hanterar motiverade klagomål, stora volymer av specifika fordonsmodeller som är i bruk inom respektive territorium, och deras delar, den första tillämpningen av en ny motor eller ny teknik, rapporter från periodiska tekniska inspektioner och andra relevanta upplysningar, inbegripet från ekonomiska aktörer eller provningsresultat som offentliggjorts av erkända tredje parter,

en sammanfattning av de åtgärder som vidtagits inom ramen för det föregående programmet, inklusive relevanta statistiska uppgifter om den genomförda verksamhetens omfattning, uppföljande åtgärder som vidtagits samt resultaten av åtgärderna i fråga; om det rör sig om ett flerårigt program ska en sammanfattning av åtgärderna utarbetas och presenteras årligen för kommissionen och forumet för genomförande, och

d)	närmare uppgifter om den finansiering som det ska lämnas uppgifter om enligt artikel 30.4 och de personalresurser som avsatts för marknadstillsyn, och om deras ändamålsenlighet i förhållande till den planerade marknadstillsynsverksamheten.

Ändring 80

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Marknadstillsynsmyndigheterna ska ålägga de ekonomiska aktörerna att tillhandahålla den dokumentation och information som marknadstillsynsmyndigheterna anser nödvändig för sin verksamhet.	2. Marknadstillsynsmyndigheterna ska ålägga de ekonomiska aktörerna att tillhandahålla den dokumentation och information som marknadstillsynsmyndigheterna anser nödvändig för sin verksamhet. Detta ska omfatta tillgång till programvara, algoritmer, motorstyrenheter och eventuella andra tekniska specifikationer som marknadstillsynsmyndigheterna anser vara nödvändiga.

Ändring 81

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. För typgodkända fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter ska marknadstillsynsmyndigheterna ta vederbörlig hänsyn till intyg om överensstämmelse som de ekonomiska aktörerna lägger fram.	3. För typgodkända fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter ska marknadstillsynsmyndigheterna ta vederbörlig hänsyn till intyg om överensstämmelse , typgodkännandemärken eller typgodkännandeintyg som de ekonomiska aktörerna lägger fram.

Ändring 82

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 4 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

Marknadstillsynsmyndigheterna ska vidta lämpliga åtgärder för att inom rimlig tid varna användare på sina territorier om risker de upptäckt med ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet, för att förebygga eller minska risken för personskador eller andra skador.

Marknadstillsynsmyndigheterna ska vidta lämpliga åtgärder för att inom rimlig tid varna användare på sina territorier om bristande överensstämmelse de upptäckt hos ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet, för att förebygga eller minska risken för personskador eller andra skador. Denna information ska tillhandahållas på marknadstillsynsmyndighetens webbplats och formuleras på ett tydligt och lättförståeligt sätt.

Ändring 83

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändring
5. Om marknadstillsynsmyndigheterna i en medlemsstat i enlighet med artikel 49.5 beslutar att dra tillbaka ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet från marknaden, ska de underrätta den berörda ekonomiska aktören och i förekommande fall den berörda godkännandemyndigheten.	5. Om marknadstillsynsmyndigheterna i en medlemsstat i enlighet med artikel 49.5 beslutar att dra tillbaka ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet från marknaden, ska de underrätta den berörda ekonomiska aktören och den berörda godkännandemyndigheten.

Ändring 84

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 5a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	5a. Om en marknadstillsynsmyndighet anser att ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet inte överensstämmer med denna förordning, ska den utan dröjsmål informera kommissionen och övriga medlemsstater om detta. Kommissionen ska omedelbart efter det att denna information mottagits underrätta medlemmarna i forumet för genomförande.

Ändring 85

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 6

Kommissionens förslag	Ändring
6. Marknadstillsynsmyndigheterna ska utföra sina åligganden oberoende och opartiskt. De ska iaktta sekretess när så krävs för att skydda affärshemligheter, med förbehåll för det informationskrav som anges i artikel 9.3 i största möjliga omfattning för att skydda unionsanvändarnas intressen.	6. Marknadstillsynsmyndigheterna ska utföra sina åligganden oberoende och opartiskt. De ska iaktta sekretess för att skydda de ekonomiska aktörernas affärshemligheter, med förbehåll för det informationskrav som anges i artikel 9.3 i största möjliga omfattning för att skydda unionsanvändarnas intressen.

Ändring 86

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 7

Kommissionens förslag	Ändring
7. Medlemsstaterna ska med jämna mellanrum se över och bedöma hur deras tillsyn fungerar. Sådana översyner och bedömningar ska utföras minst vart fjärde år och resultaten av dem ska överlämnas till de andra medlemsstaterna och till kommissionen. Den berörda medlemsstaten ska offentliggöra en sammanfattning av resultaten.	utgår

Ändring 87

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 8

Kommissionens förslag	Ändring
8. De olika medlemsstaternas marknadstillsynsmyndigheter ska samordna sin marknadstillsyn, samarbeta med varandra och förse varandra och kommissionen med resultaten av tillsynen. När så är lämpligt ska marknadstillsynsmyndigheterna komma överens om arbetsfördelning och specialisering.	utgår

Ändring 88

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 9

Kommissionens förslag	Ändring
9. Om mer än en myndighet i en medlemsstat är ansvarig för marknadstillsyn och kontroll vid yttre gränser ska de myndigheterna samarbeta med varandra genom att dela med sig av uppgifter som är relevanta för deras uppdrag och funktioner.	9. Om mer än en myndighet i en medlemsstat är ansvarig för marknadstillsyn och kontroll vid yttre gränser ska de myndigheterna upprätta förfaranden för att säkerställa effektiv och ändamålsenlig samordning och effektivt och ändamålsenligt utbyte av uppgifter som är relevanta för deras uppdrag och funktioner.

Ändring 89

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 10

Kommissionens förslag	Ändring
10. Kommissionen får anta genomförandeakter om kriterierna för fastställande av omfattning, räckvidd och frekvens för överensstämmelsekontroller av de urval som avses i punkt 1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 87.2.	utgår

Ändring 90

Förslag till förordning

Artikel 8 – punkt 10a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

10a. Marknadstillsynsmyndigheterna ska offentliggöra en rapport om sina resultat till följd av eventuella överensstämmelseprovningar som de genomfört och ska översända sina resultat till medlemsstaterna och kommissionen. Kommissionen ska översända denna rapport till medlemmarna i forumet för genomförande. Rapporten ska innehålla närmare uppgifter om fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som bedömts samt de berörda tillverkarnas identitet och en kort beskrivning av resultaten, inklusive vilken typ av bristande överensstämmelse det rör sig om i förekommande fall.

Ändring 91

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Kommissionen ska organisera och genomföra eller låta genomföra provningar och inspektioner i tillräcklig omfattning av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som redan är tillgängliga på marknaden, för att kontrollera att fordonen, systemen, komponenterna och de separata tekniska enheterna överensstämmer med typgodkännandena och med tillämplig lagstiftning samt för att se till att typgodkännandena är korrekta .	Kommissionen ska med vederbörligt beaktande av de fastställda nationella marknadstillsynsprogram som godkänts enligt artikel 8 organisera och genomföra eller låta genomföra provningar och inspektioner i tillräcklig omfattning av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som redan är tillgängliga på marknaden, för att kontrollera att fordonen, systemen, komponenterna och de separata tekniska enheterna överensstämmer med typgodkännandena och med tillämplig lagstiftning.
	De provningar och inspektioner som kommissionen organiserar och genomför eller låter genomföra ska ta ställning till frågan om överensstämmelse för fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter i drift.
	Dessa provningar och inspektioner ska genomföras genom bl.a. laboratorieprovningar och utsläppsprovningar under faktisk körning, på grundval av statistiskt relevanta urval, och de ska kompletteras med dokumentkontroller.
	I samband med detta ska kommissionen beakta vedertagna principer för riskbedömning, motiverade klagomål och andra relevanta upplysningar, inbegripet provningsresultat som offentliggjorts av erkända tredje parter, nya tekniker på marknaden, rapporter från periodiska tekniska inspektioner och uppgifter från fjärranalysenheter på vägarna.

Ändring 92

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 1 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

Om kommissionen, på grundval av information från medlemsstaterna, av en begäran från en medlem i forumet för genomförande eller av provningsresultat som offentliggjorts av erkända tredje parter, anser att en medlemsstat inte fullgör sina skyldigheter fullt ut i fråga om typgodkännande och marknadstillsyn enligt denna förordning, ska den – utan att det påverkar första stycket – själv organisera och genomföra eller låta genomföra provningar och inspektioner av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som redan tillhandahålls på marknaden.

Ändring 93

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 1 – stycke 1b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

Kommissionen får anlita oberoende provningsorganisationer för tekniska uppgifter, t.ex. provningar eller inspektioner. Kommissionen ska bära det fortsatta ansvaret för resultaten. Om tekniska tjänster ges i uppdrag att utföra det som avses i den här artikeln ska kommissionen säkerställa att en annan teknisk tjänst används än den som utförde provningen avseende det ursprungliga typgodkännandet.

Ändring 94

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Tillverkare som innehar typgodkännande eller ekonomiska aktörer ska på begäran förse kommissionen med ett statistiskt relevant antal serietillverkade fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter, utvalda av kommissionen, som är representativa för de fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som får släppas ut på marknaden enligt det typgodkännandet. Fordonen, systemen, komponenterna och de separata tekniska enheterna ska tillhandahållas för provning vid en tidpunkt och en plats och under en tidsrymd som kommissionen bestämmer.

2. Tillverkare som innehar typgodkännande eller ekonomiska aktörer ska på begäran förse kommissionen med ett statistiskt relevant antal serietillverkade fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter, utvalda av kommissionen, som är representativa för de fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter som får släppas ut på marknaden enligt det typgodkännandet. Fordonen, systemen, komponenterna och de separata tekniska enheterna ska tillhandahållas för provning vid en tidpunkt , på en plats och under en tidsrymd som kommissionen bestämmer beroende på omständigheterna .

Ändring 95

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

2a. Medlemsstaterna ska bidra med all nödvändig hjälp och dokumentation samt allt annat tekniskt stöd som krävs för att kommissionens experter ska kunna utföra provningar, kontroller och inspektioner. Medlemsstaterna ska säkerställa att kommissionens experter får tillträde till alla lokaler eller delar av lokaler och tillgång till uppgifter, inbegripet databehandlingssystem och programvara, som är av betydelse för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter.

Ändring 96

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 3 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

För att kommissionen ska kunna genomföra sådana provningar som avses i punkterna 1 och 2 ska medlemsstaterna ge kommissionen tillgång till alla uppgifter som rör typgodkännande av det fordon, det system, den komponent eller den separata tekniska enhet som överensstämmelseprovas. Uppgifterna ska minst omfatta den information som finns på typgodkännandeintyget och dess bilagor, enligt artikel 26.1.

För att kommissionen ska kunna genomföra sådana provningar som avses i punkterna 1 och 2 ska medlemsstaterna omedelbart ge kommissionen tillgång till alla uppgifter som rör typgodkännande av det fordon, det system, den komponent eller den separata tekniska enhet som överensstämmelseprovas. Uppgifterna ska minst omfatta den information som finns på typgodkännandeintyget och dess bilagor, enligt artikel 26.1.

Ändring 97

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändring

4. Fordonstillverkare ska offentliggöra uppgifter som behövs för överensstämmelseprovning som utförs av tredje man . Kommissionen ska anta genomförandeakter för att ange vilka uppgifter som ska offentliggöras och villkoren för offentliggörande av dem , med förbehåll för skydd av affärshemligheter och av personuppgifter enligt unionslagstiftning och nationell lagstiftning. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 87.2.

4. Fordonstillverkare ska kostnadsfritt och utan onödiga dröjsmål offentliggöra uppgifter som behövs för överensstämmelseprovning som utförs av erkända tredje parter . Dessa uppgifter ska omfatta alla parametrar och inställningar som krävs för att de provningsförhållanden som rådde vid typgodkännandeprovningen ska kunna återskapas korrekt. Alla sådana uppgifter ska behandlas med respekt för ett berättigat skydd av affärsinformation. Kommissionen ska anta genomförandeakter för att ange vilka uppgifter som ska tillgängliggöras och villkoren för detta , inbegripet villkoren för tillhandahållande av tillgång till sådana uppgifter via den nätbaserade databas som avses i artikel 10a, med förbehåll för skydd av affärshemligheter och av personuppgifter enligt unionens rättsakter och nationell lagstiftning. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 87.2.

Ändring 98

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 4a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

4a. Kommissionen ska organisera och genomföra gemensamma revisioner av typgodkännandemyndigheterna och de nationella marknadstillsynsmyndigheterna för att kontrollera att de på ett konsekvent sätt genomför kraven i denna förordning och fullgör sina uppgifter på ett oberoende och noggrant sätt. Till följd av samråd med forumet ska kommissionen anta en årlig plan för gemensamma revisioner, varvid resultaten av tidigare översyner ska beaktas vid fastställandet av frekvensen för bedömningarna. I fall där kommissionen har skäl att anta att en typgodkännandemyndighet inte fullgör sina skyldigheter enligt denna förordning får kommissionen begära att gemensamma revisioner genomförs årligen.

Ändring 99

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 4b (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

4b. För fullgörandet av denna uppgift ska kommissionen anlita oberoende tredjepartsrevisorer kontrakterade genom en öppen anbudsinfordran. Revisorerna ska fullgöra sina åligganden oberoende och opartiskt. Revisorerna ska iaktta konfidentialitet för att skydda affärshemligheter i enlighet med tillämplig lagstiftning. Medlemsstaterna ska bidra med all nödvändig hjälp och tillhandahålla all den dokumentation och allt det stöd som revisorerna efterfrågar, för att göra det möjligt för dem att fullgöra sina uppgifter. Medlemsstaterna ska säkerställa att revisorerna får tillträde till alla lokaler eller delar av lokaler och tillgång till uppgifter, inbegripet databehandlingssystem och programvara, som är av betydelse för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. På begäran kan en medlemsstat ha rätt att skicka en observatör till en gemensam revision som organiseras enligt denna artikel. Sådana observatörer får inte påverka några beslut med anknytning till resultatet av den gemensamma revisionen.

Ändring 100

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 4c (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	4c. Revisionens resultat ska överlämnas till alla medlemsstater och till kommissionen, och en sammanfattning av resultatet ska offentliggöras. Detta ska diskuteras i det forum som inrättats genom artikel 10.

Ändring 101

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 4d (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	4d. Den berörda medlemsstaten ska lämna information till kommissionen och övriga medlemsstater om hur den förhållit sig till rekommendationerna till följd av den gemensamma revision som avses i punkt 4c.

Ändring 102

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 4e (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

4e. Kommissionen får begära ytterligare information från medlemsstaterna och deras typgodkännandemyndigheter och marknadstillsynsmyndigheter om de till följd av en granskning inom forumet har skäl att anta att det föreligger fall av bristande överensstämmelse med denna förordning. Medlemsstaterna och deras respektive myndigheter ska utan onödiga dröjsmål tillhandahålla sådan information.

Ändring 103

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 5 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Om provningarna och inspektionerna gör att själva typgodkännandets riktighet kan ifrågasättas, ska kommissionen underrätta den eller de berörda godkännandemyndigheterna samt forumet för informationsutbyte om genomförande.	Om provningarna och inspektionerna gör att själva typgodkännandets riktighet kan ifrågasättas, ska kommissionen omedelbart underrätta den eller de berörda godkännandemyndigheterna samt medlemsstaterna och medlemmarna i forumet för genomförande.

Ändring 104

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 5 – stycke 2a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

Kommissionen ska vidta lämpliga åtgärder för att i adekvat tid varna användare i unionen, inbegripet de berörda typgodkännandemyndigheterna, om eventuella fall av bristande överensstämmelse den har upptäckt hos ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet, för att förebygga eller minska risken för personskador eller andra skador. Denna information ska även tillhandahållas på de berörda marknadstillsynsmyndigheternas webbplatser och formuleras på ett tydligt och lättförståeligt sätt.

Ändring 105

Förslag till förordning

Artikel 9 – punkt 5 – stycke 3

Kommissionens förslag

Ändring

Kommissionen ska offentliggöra en rapport om sina resultat efter alla kontroller av överensstämmelse som den genomfört.

Kommissionen ska offentliggöra en rapport om sina resultat efter alla överensstämmelseprovningar som den genomfört och ska översända sina resultat till medlemsstaterna och medlemmarna i forumet för genomförande . Rapporten ska innehålla närmare uppgifter om fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som bedömts, de berörda tillverkarnas identitet och en kort beskrivning av resultaten, inklusive vilken typ av bristande överensstämmelse det rör sig om i förekommande fall, samt vid behov rekommendationer om uppföljande åtgärder från medlemsstaternas sida.

Ändring 106

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Kommissionen ska inrätta och leda ett forum för informationsutbyte om genomförande (nedan kallat forumet)	1. Kommissionen ska inrätta, leda och förvalta ett forum för genomförande (nedan kallat forumet).

Ändring 107

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Forumet ska bestå av ledamöter utsedda av medlemsstaterna.	Forumet ska bestå av personer utsedda av medlemsstaterna , inbegripet deras typgodkännande- och marknadstillsynsmyndigheter .
	Vid behov, dock minst en gång per år, ska forumet även bjuda in observatörer till sina sammanträden. De inbjudna observatörerna ska inbegripa företrädare för Europaparlamentet, tekniska tjänster, erkända tredjepartsprovningsorganisationer, branschföreträdare eller företrädare för andra relevanta ekonomiska aktörer, icke-statliga organisationer inom området för säkerhet och miljö samt konsumentgrupper. De observatörer som bjuds in till forumets sammanträden ska utgöra ett brett, representativt och balanserat urval från unionsorgan och nationella organ som företräder berörda parter.

Ändring 108

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 1a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	1a. Kommissionen ska på sin webbplats offentliggöra sammanträdeskalendern, föredragningslistorna och protokollen, inklusive närvarolistor.

Ändring 109

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 2 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Forumet ska samordna ett nätverk av de nationella myndigheter som ansvarar för typgodkännande och marknadstillsyn.	Forumet ska samordna ett nätverk av de nationella myndigheter som ansvarar för typgodkännande och marknadstillsyn för att underlätta genomförandet av denna förordning, särskilt när det gäller kraven i fråga om bedömning, utseende och övervakning av de organ som utses och den allmänna tillämpningen av de krav som fastställs i denna förordning .

Ändring 110

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 2 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Dess rådgivande uppgifter ska bland annat omfatta främjande av god praxis, informationsutbyte om tillämpningsproblem, samarbete, utveckling av arbetsmetoder och verktyg, utveckling av rutiner för elektroniskt informationsutbyte, utvärdering av enhetliga tillämpningsprojekt, sanktioner och gemensamma inspektioner.

Dess uppgifter ska omfatta följande:

a)	behandling av motiverade klagomål, bevis eller andra relevanta uppgifter som redovisas av erkända tredje parter med avseende på bristande överensstämmelse,

b)	gemensamma diskussioner om och bedömningar av de nationella marknadstillsynsprogrammen efter det att dessa lämnats till kommissionen,

c)	informationsutbyte om nya tekniker som tillhandahålls eller kommer att tillhandahållas på marknaden,

d)	bedömningar av resultaten av översyner – både sådana som görs enligt artikel 6.6 och sådana som görs till följd av en gemensam revision enligt artikel 71.8 – av hur typgodkännandemyndigheterna fungerar,

e)	bedömningar av resultaten från bedömningar av hur marknadstillsynen fungerar,

f)	bedömningar av resultaten från bedömningar – både sådana som görs enligt artikel 80.3a och sådana som görs till följd av en gemensam bedömning enligt artikel 80.4 – av hur de tekniska tjänsterna fungerar, och

bedömningar, åtminstone vartannat år, av hur effektiva efterlevnadsåtgärderna är, inbegripet i förekommande fall hur konsekventa och effektiva reparationer, återkallelser eller sanktioner är som medlemsstaterna tillämpar på de berörda icke-överensstämmande fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som släppts ut på marknaden i mer än en medlemsstat.

Ändring 111

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

2a. Om kommissionen, till följd av en granskning inom forumet, har skäl att anta att det föreligger fall av bristande överensstämmelse med denna förordning, får den begära ytterligare information från medlemsstaterna och deras nationella typgodkännandemyndigheter och marknadstillsynsmyndigheter. Medlemsstaterna och deras respektive myndigheter ska utan onödiga dröjsmål tillhandahålla sådan information.

Ändring 112

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 2b (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	2b. Kommissionen ska årligen offentliggöra en rapport om forumets verksamhet. Denna rapport ska omfatta närmare förklaringar av de frågor som forumet behandlat, åtgärder med anledning av dessa överläggningar och skälet till åtgärderna i fråga, också när inga åtgärder planerats. Kommissionen ska varje år, i Europaparlamentet, redogöra för denna rapport om forumets verksamhet.

Ändring 113

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 2c (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

2c. Om kommissionen till följd av en gemensam revision kan visa att en berörd typgodkännandemyndighet har brutit mot något av kraven i denna förordning ska den omedelbart informera medlemsstaterna, Europaparlamentet och kommissionen om detta. Kommissionen får vidta alla nödvändiga åtgärder för att komma till rätta med den bristande överensstämmelsen. I vissa fall, och med vederbörligt beaktande av typen av bristande överensstämmelse, ska kommissionen ges befogenhet att tillfälligt upphäva eller återkalla den berörda godkännandemyndighetens befogenhet att motta ansökningar om EU-typgodkännande enligt artikel 21.

Ändring 114

Förslag till förordning

Artikel 10 – punkt 2 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

Inom två månader efter det att denna befogenhet upphävts tillfälligt eller återkallats enligt punkt 3, ska kommissionen till medlemsstaterna översända en rapport om sina slutsatser avseende den bristande överensstämmelsen. Om så krävs för att säkerställa säkerheten hos fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som redan släppts ut på marknaden, ska kommissionen uppdra åt de berörda godkännandemyndigheterna att inom rimlig tid tillfälligt upphäva eller återkalla eventuella otillbörligt utfärdade intyg.

Ändring 115

Förslag till förordning

Artikel 10a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	Artikel 10a
	Den nätbaserade databasen
	1. Kommissionen ska upprätta en nätbaserad databas för ett säkert elektroniskt utbyte av information om typgodkännandeförfaranden, utfärdade tillstånd, marknadstillsyn och annan relevant verksamhet mellan nationella typgodkännandemyndigheter, marknadstillsynsmyndigheter, medlemsstaterna och kommissionen.
	2. Kommissionen ska ansvara för samordningen av tillgången till och mottagande av regelbundna uppdateringar med relevanta myndigheter samt datasäkerheten och konfidentialiteten med avseende på posterna i denna databas.
	3. Medlemsstaterna ska till databasen lämna de uppgifter som krävs enligt artikel 25. Därutöver ska medlemsstaterna tillhandahålla närmare uppgifter om fordonsidentifieringsnumret för registrerade fordon och det fordonsidentifieringsnummer som tilldelats ett fordon i enlighet med rådets direktiv 1999/37/EG (1a) samt regelbundet informera kommissionen om uppdateringar. Dessa uppgifter ska vara tillgängliga i ett format som medger sökningar.
	4. Kommissionen ska upprätta ett gränssnitt mellan databasen och EU:s system för snabbt informationsutbyte (Rapex) och informations- och kommunikationssystemet för marknadskontroll (ICSMS), för att underlätta marknadstillsynsverksamhet och säkerställa att den information som lämnas till konsumenter och tredje parter är samordnad, konsekvent och korrekt.
	5. Kommissionen ska även upprätta ett allmänt tillgängligt gränssnitt som ska omfatta de uppgifter som ingår i bilaga IX samt närmare uppgifter om den godkännandemyndighet som utfärdar typgodkännanden enligt artikel 24 och de tekniska tjänster som utfört de provningar som krävs enligt artikel 28. Kommissionen ska säkerställa att dessa uppgifter presenteras i ett format som medger sökningar.
	Kommissionen ska även tillhandahålla tillgång till de uppgifter som behövs för överensstämmelseprovning, i enlighet med de genomförandeakter som antas enligt artikel 9.4.
	6. Kommissionen ska, som en del av databasen, utveckla ett verktyg för uppladdning av provningsresultat från tredje parter och klagomål över prestandan hos fordon, system, komponenter och andra tekniska enheter. Uppgifter som lämnats via detta verktyg ska beaktas i samband med den marknadstillsynsverksamhet som föreskrivs i artiklarna 8 och 9.
	7. För att testa om det är ändamålsenligt att använda informationssystemet för den inre marknaden (IMI) för informationsutbyte på grundval av denna artikel ska ett pilotprojekt inledas senast den … [tre månader efter denna förordnings ikraftträdande].

Ändring 116

Förslag till förordning

Artikel 11 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Tillverkarna ska se till att de fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som de tillverkat och som har släppts ut på marknaden eller tagits i bruk har tillverkats och godkänts i enlighet med kraven i denna förordning.	1. Tillverkarna ska se till att de fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som släpps ut på marknaden eller tagits i bruk har tillverkats och godkänts i enlighet med kraven i denna förordning och att de även fortsatt överensstämmer med dessa krav oberoende av den provningsmetod som tillämpas .

Ändring 117

Förslag till förordning

Artikel 11 – punkt 2 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	Tillverkaren ska vara ansvarig inför godkännandemyndigheten för samtliga aspekter av godkännandeförfarandet och för säkerställandet av produktionsöverensstämmelse oberoende av den provningsmetod som tillämpas.

Ändring 118

Förslag till förordning

Artikel 11 – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändring

4. För EU-typgodkännanden ska en tillverkare som är etablerad utanför unionen utse ett enda ombud som är etablerat inom unionen för att företräda tillverkaren inför godkännandemyndigheten. Tillverkaren ska också utse ett enda ombud som är etablerat inom unionen för marknadstillsyn, och det kan vara samma ombud som har utsetts för EU-typgodkännanden.

4. För EU-typgodkännanden ska en tillverkare av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som är etablerad utanför unionen utse ett enda ombud som är etablerat inom unionen för att företräda tillverkaren inför godkännandemyndigheten. Tillverkaren ska också utse ett enda ombud som är etablerat inom unionen för marknadstillsyn, och det kan vara samma ombud som har utsetts för EU-typgodkännanden.

Ändring 119

Förslag till förordning

Artikel 11 – punkt 4 a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	4a. När tillverkaren ansöker om ett EU-typgodkännande ska denne säkerställa att utformningen av fordonen, systemen, komponenterna och de separata tekniska enheterna inte inbegriper strategier eller andra metoder som i onödan ändrar den prestanda som uppvisats under tillämpliga provningsförfaranden när fordonen, systemen, komponenterna och de separata tekniska enheterna i fråga används under förhållanden som man rimligen kan förvänta sig vid normal drift och användning.
	Tillverkaren ska informera om eventuella motorstyrningsstrategier som kan tillämpas genom användning av antingen hårdvara eller programvara. Tillverkaren ska lämna alla relevanta uppgifter om sådana styrningsstrategier, inklusive den programvara som används, parametrarna för alla sådana strategier och en teknisk motivering om varför de är nödvändiga.

Ändring 120

Förslag till förordning

Artikel 11 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändring
5. Tillverkaren ska vara ansvarig inför godkännandemyndigheten för samtliga aspekter av godkännandeförfarandet och för produktionsöverensstämmelsen, oavsett om tillverkaren är direkt engagerad i samtliga etapper av tillverkningen av ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet.	utgår

Ändring 121

Förslag till förordning

Artikel 11 – punkt 6a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	6a. För att skydda miljön och konsumenternas hälsa och säkerhet ska tillverkaren undersöka och föra register över klagomål och bristande överensstämmelse hos fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning som vederbörande släppt ut på marknaden samt hålla sina importörer och distributörer underrättade om denna övervakning.
	Om antalet klagomål och fall av bristande överensstämmelse avseende säkerhets- eller utsläppsrelaterad utrustning överstiger 30 fall eller 1 % (beroende på vilket värde som är minst) av det totala antalet fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning av en viss typ, variant och/eller version som har släpps ut på marknaden, ska närmare uppgifter utan dröjsmål översändas till den berörda godkännandemyndighet som har ansvaret för fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen i fråga samt till kommissionen.
	Uppgifterna ska innehålla en beskrivning av problemet och de upplysningar som krävs för att identifiera den berörda typen, varianten och/eller versionen av fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen. Dessa tidiga varningsuppgifter ska användas för att identifiera potentiella trender i konsumenters klagomål och undersöka behovet av återkallelser på initiativ av tillverkaren och marknadstillsyn från medlemsstaternas och kommissionens sida.

Ändring 122

Förslag till förordning

Artikel 11 – punkt 7a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

7a. Tillverkaren ska säkerställa att fordonsanvändare, på grundval av tidigare information, samtycker till behandling och överföring av alla uppgifter som genereras medan fordonet används, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 (1a) . När behandling och överföring av dessa uppgifter inte är nödvändig för att fordonet ska kunna användas på ett säkert sätt, ska tillverkaren säkerställa att fordonsanvändaren har möjlighet att koppla ur uppgiftsöverföringen och kan göra detta på ett enkelt sätt.

Ändring 123

Förslag till förordning

Artikel 12 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

Tillverkare som anser att fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning har släppts ut på marknaden eller tagits i bruk utan att överensstämma med denna förordning eller att typgodkännandet har beviljats på grundval av oriktiga uppgifter, ska omedelbart vidta nödvändiga åtgärder för att få fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen att överensstämma, dra tillbaka den från marknaden eller återkalla den, beroende på vad som är lämpligt.

Om en tillverkare anser att fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning har släppts ut på marknaden eller tagits i bruk utan att överensstämma med denna förordning eller att typgodkännandet har beviljats på grundval av oriktiga uppgifter, ska tillverkaren omedelbart vidta nödvändiga åtgärder för att få fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen att överensstämma, dra tillbaka produkten från marknaden eller återkalla den, beroende på vad som är lämpligt.

Ändring 124

Förslag till förordning

Artikel 12 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Om fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen utgör en allvarlig risk ska tillverkarna omedelbart lämna utförlig information om den bristande överensstämmelsen och alla åtgärder som vidtagits till godkännande- och marknadstillsynsmyndigheterna i de medlemsstater där fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen har tillhandahållits på marknaden eller tagits i bruk om detta.

2. Om fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen utgör en allvarlig risk ska tillverkarna omedelbart lämna utförlig information om den bristande överensstämmelsen , risken och alla åtgärder som vidtagits till godkännande- och marknadstillsynsmyndigheterna i de medlemsstater där fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen har tillhandahållits på marknaden eller tagits i bruk om detta.

Ändring 125

Förslag till förordning

Artikel 12 – punkt 3 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

Tillverkarna ska hålla det informationsmaterial som avses i artikel 24.4 tillgängligt i tio år efter utsläppandet på marknaden av ett fordon och i fem år efter utsläppandet på marknaden av ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet.

Tillverkarna ska bevara det informationsmaterial som avses i artikel 24.4 , och dessutom ska fordonstillverkarna hålla exemplar av de intyg om överensstämmelse som avses i artikel 34 tillgängliga för godkännandemyndigheterna i tio år efter det att giltigheten för EU-typgodkännandet för ett fordon löpt ut och i fem år efter det att giltigheten för EU-typgodkännandet för ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet löpt ut .

Ändring 126

Förslag till förordning

Artikel 12 – punkt 3 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Fordonstillverkarna ska hålla kopior av de intyg om överensstämmelse som avses i artikel 34 tillgängliga för godkännandemyndigheterna.	utgår

Ändring 127

Förslag till förordning

Artikel 12 – punkt 4 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

Tillverkarna ska på motiverad begäran av en nationell myndighet förse denna myndighet, via godkännandemyndigheten, med en kopia av EU-typgodkännandeintyget eller det intyg som avses i artikel 55.1 som visar att fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten överensstämmer med kraven, på ett språk som lätt kan förstås av den nationella myndigheten .

Tillverkarna ska på motiverad begäran av en nationell myndighet eller kommissionen förse denna myndighet respektive kommissionen , via godkännandemyndigheten, med en kopia av EU-typgodkännandeintyget eller det tillstånd som avses i artikel 55.1 som visar att fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten , delen eller utrustningen överensstämmer med kraven, på ett språk som lätt kan förstås.

Ändring 128

Förslag till förordning

Artikel 12 – punkt 4 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Tillverkarna ska på motiverad begäran av en nationell myndighet samarbeta med den myndigheten om alla åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 20 i förordning (EG) nr 765/2008 för att undanröja riskerna med fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning som de har tillhandahållit på marknaden.	Tillverkarna ska på motiverad begäran av en nationell myndighet eller kommissionen samarbeta med den myndigheten eller kommissionen om alla åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 20 i förordning (EG) nr 765/2008 för att undanröja riskerna med fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning som de har tillhandahållit på marknaden.

Ändring 129

Förslag till förordning

Artikel 13 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Tillverkarombudens skyldigheter i fråga om marknadstillsyn	Tillverkarombudens skyldigheter

Ändring 130

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 1 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändring
1. Tillverkarens ombud för marknadstillsyn ska utföra de uppgifter som anges i fullmakten från tillverkaren. Den fullmakten ska åtminstone ge ombudet möjlighet att	1. Tillverkarens ombud ska utföra de uppgifter som anges i fullmakten från tillverkaren. Den fullmakten ska åtminstone ge ombudet möjlighet att

Ändring 131

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 1 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

få tillgång till det informationsmaterial som avses i artikel 22 och det intyg om överensstämmelse som avses i artikel 34 på ett av unionens officiella språk. Informationsmaterialet ska hållas tillgängligt för godkännandemyndigheterna i tio år efter utsläppandet på marknaden av ett fordon och i fem år efter utsläppandet på marknaden av ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet.

få tillgång till typgodkännandeintyget och dess bilagor och intyget om överensstämmelse på ett av unionens officiella språk. Denna dokumentation ska hållas tillgänglig för godkännandemyndigheterna och marknadstillsynsmyndigheterna i tio år efter utsläppandet på marknaden av ett fordon och i fem år efter utsläppandet på marknaden av ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet.

Ändring 132

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 1 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

b)	på motiverad begäran av en godkännandemyndighet ge den myndigheten all information och dokumentation som krävs för att visa att tillverkningen av ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet överensstämmer med kraven,

på motiverad begäran av en godkännandemyndighet ge den myndigheten all information och dokumentation som krävs för att visa att tillverkningen av ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet överensstämmer med kraven, inbegripet alla tekniska specifikationer för typgodkännandet och tillgång till programvara och algoritmer,

Ändring 133

Förslag till förordning

Artikel 13 – punkt 3 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändring
3. Vid en ändring ska åtminstone följande aspekter regleras:	3. Vid en ändring i fullmakten ska åtminstone följande aspekter regleras:

Ändring 134

Förslag till förordning

Artikel 14 – punkt 2 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Innan ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som typgodkänts släpps ut på marknaden ska importörerna kontrollera att ett informationsmaterial enligt artikel 24.4 har sammanställts av godkännandemyndigheten, och att systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten har försetts med erforderligt typgodkännandemärke och uppfyller kraven i artikel 11.7.	Innan ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som typgodkänts släpps ut på marknaden ska importörerna kontrollera att det/den omfattas av ett giltigt typgodkännandeintyg och att komponenten eller den separata tekniska enheten har försetts med erforderligt typgodkännandemärke och uppfyller kraven i artikel 11.7.

Ändring 135

Förslag till förordning

Artikel 14 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3. Om importörerna anser att fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen inte överensstämmer med kraven i denna förordning, och särskilt att de inte överensstämmer med typgodkännandet, får de inte släppa ut fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten på marknaden eller tillåta ibruktagande eller registrering förrän de sett till att det råder överensstämmelse med de tillämpliga kraven. Om importörerna anser att fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen innebär en allvarlig risk, ska de dessutom underrätta tillverkaren och marknadstillsynsmyndigheterna. För typgodkända fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter ska de dessutom informera den godkännandemyndighet som har beviljat typgodkännandet om detta.

3. Om importörerna anser att fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen inte överensstämmer med kraven i denna förordning, särskilt i fall där de inte överensstämmer med typgodkännandet, får de inte släppa ut fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten på marknaden eller tillåta ibruktagande eller registrering förrän de sett till att det råder överensstämmelse med de tillämpliga kraven. Om importörerna anser att fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen innebär en allvarlig risk, ska de dessutom underrätta tillverkaren och marknadstillsynsmyndigheterna. För typgodkända fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter ska de dessutom informera den godkännandemyndighet som har beviljat typgodkännandet om detta.

Ändring 136

Förslag till förordning

Artikel 14 – punkt 6

Kommissionens förslag	Ändring
6. För att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet ska importörerna undersöka och föra register över klagomål och återkallelser av de fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning de har släppt ur på marknaden och hålla sina distributörer underrättade om denna övervakning .	6. För att skydda konsumenternas hälsa och säkerhet ska importörerna undersöka och föra register över klagomål , fall av bristande överensstämmelse och återkallelser av de fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning de har släppt ur på marknaden och hålla sina distributörer underrättade om sådana klagomål och återkallelser .

Ändring 137

Förslag till förordning

Artikel 14 – punkt 6a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	6a. Importörerna ska omedelbart underrätta den berörda tillverkaren om klagomål och rapporter om risker, misstänkta tillbud och bristande överensstämmelse i fråga om fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning som de släppt ut på marknaden.

Ändring 138

Förslag till förordning

Artikel 15 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Om ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som importören har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med denna förordning, ska importören omedelbart vidta de åtgärder som krävs för att få fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten att överensstämma med kraven, dra tillbaka produkten från marknaden eller återkalla den, beroende på vad som är lämpligt.

1. Om ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som importören har släppt ut på marknaden inte överensstämmer med denna förordning, ska importören omedelbart vidta de åtgärder som krävs för att få fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten att överensstämma med kraven under tillverkarens kontroll , dra tillbaka produkten från marknaden eller återkalla den, beroende på vad som är lämpligt. Importören ska även underrätta tillverkaren och den typgodkännandemyndighet som beviljade typgodkännandet.

Ändring 139

Förslag till förordning

Artikel 15 – punkt 2 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

Om fordonet , systemet , komponenten , den separata tekniska enheten , delen eller utrustningen utgör en allvarlig risk ska importörerna omedelbart lämna utförlig information om den allvarliga risken till tillverkaren och godkännande- och marknadstillsynsmyndigheterna i de medlemsstater där fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen har släppts ut på marknaden.

Om det fordon , det system , den komponent , den separata tekniska enhet , den del eller den utrustning som släppts ut på marknaden utgör en allvarlig risk ska importörerna omedelbart lämna utförlig information om den allvarliga risken till tillverkaren och godkännande- och marknadstillsynsmyndigheterna i de medlemsstater där fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen har släppts ut på marknaden.

Ändring 140

Förslag till förordning

Artikel 16 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
Distributörerna ska före tillhandahållandet på marknaden, registrering eller ibruktagande av ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet, kontrollera att fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten har försetts med obligatorisk skylt eller typgodkännandemärke, åtföljs av erforderliga dokument, instruktioner och säkerhetsinformation enligt artikel 63 på de officiella språken i den berörda medlemsstaten samt att tillverkaren och importören har uppfyllt kraven i artikel 11.7 respektive artikel 14.4.	1. Distributörerna ska före tillhandahållandet på marknaden, registrering eller ibruktagande av ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet, kontrollera att fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten har försetts med obligatorisk skylt eller typgodkännandemärke och åtföljs av erforderliga dokument, instruktioner och säkerhetsinformation enligt artikel 63 på de officiella språken i den berörda medlemsstaten samt att tillverkaren och importören har uppfyllt kraven i artikel 11.7 respektive artikel 14.4.
	2. För att skydda miljön och konsumenternas hälsa och säkerhet ska distributörerna undersöka klagomål och fall av bristande överensstämmelse hos fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar och utrustning som de har släppt ut på marknaden. Dessutom ska importörerna eller tillverkarna utan dröjsmål underrättas om alla klagomål och/eller fall av bristande överensstämmelse som gäller fordonets miljö- eller säkerhetsrelaterade aspekter.

Ändring 141

Förslag till förordning

Artikel 17 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Om distributörerna anser att ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet inte överensstämmer med kraven i denna förordning, får de inte tillhandahålla fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten på marknaden, eller registrera dem eller ta dem i bruk, förrän produkten fåtts att överensstämma med de tillämpliga kraven.

1. Om distributörerna anser att ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet inte överensstämmer med kraven i denna förordning, ska de underrätta tillverkaren, importören och den typgodkännandemyndighet som beviljat typgodkännandet om detta, och de får i sådana fall inte släppa ut fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten på marknaden, eller registrera dem eller ta dem i bruk, förrän produkten fåtts att överensstämma med de tillämpliga kraven.

Ändring 142

Förslag till förordning

Artikel 17 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Distributörer som anser att ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som de har tillhandahållit på marknaden inte överensstämmer med denna förordning ska underrätta tillverkaren eller importören för att se till att erforderliga åtgärder vidtas för att få fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten att överensstämma med kraven, dra tillbaka produkten från marknaden eller återkalla den, beroende på vad som är lämpligt, i enlighet med artikel 12.1 eller artikel 15.1.

2. Om distributörer anser att ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som de har tillhandahållit på marknaden inte överensstämmer med denna förordning ska de underrätta tillverkaren, importören och den typgodkännandemyndighet som beviljat typgodkännandet för att säkerställa att erforderliga åtgärder vidtas för att få fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten att överensstämma med kraven, dra tillbaka produkten från marknaden eller återkalla den, beroende på vad som är lämpligt, i enlighet med artikel 12.1 eller artikel 15.1.

Ändring 143

Förslag till förordning

Artikel 17 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3. Om fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen utgör en allvarlig risk ska distributörerna omedelbart lämna utförlig information om den allvarliga risken till tillverkaren, importören och godkännande- och marknadstillsynsmyndigheterna i de medlemsstater där fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen har tillhandahållits på marknaden. Distributören ska också underrätta dem om eventuella åtgärder som vidtagits samt lämna uppgifter om i synnerhet den allvarliga risken och de korrigerande åtgärder som tillverkaren vidtagit.

3. Om fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen utgör en allvarlig risk ska distributörerna omedelbart lämna utförlig information om den allvarliga risken till tillverkaren, importören och godkännande- och marknadstillsynsmyndigheterna i de medlemsstater där fordonet, systemet, komponenten, den separata tekniska enheten, delen eller utrustningen har tillhandahållits på marknaden. Distributören ska också underrätta dem om eventuella åtgärder som vidtagits samt lämna uppgifter om de korrigerande åtgärder som tillverkaren vidtagit.

Ändring 144

Förslag till förordning

Artikel 17 – punkt 4

Kommissionens förslag	Ändring
4. Distributörerna ska på motiverad begäran av en nationell myndighet samarbeta med den myndigheten om alla åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 20 i förordning (EG) nr 765/2008 för att undanröja riskerna med fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning som de har tillhandahållit på marknaden.	4. Distributörerna ska på motiverad begäran av en nationell myndighet eller kommissionen samarbeta med den myndigheten respektive kommissionen om alla åtgärder som vidtas i enlighet med artikel 20 i förordning (EG) nr 765/2008 för att undanröja riskerna med fordon, system, komponenter, separata tekniska enheter, delar eller utrustning som de har tillhandahållit på marknaden.

Ändring 145

Förslag till förordning

Artikel 20 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. För systemtypgodkännande, komponenttypgodkännande och typgodkännande av separat teknisk enhet är endast typgodkännande i ett steg tillämpligt.	2. För systemtypgodkännande, komponenttypgodkännande och typgodkännande av separat teknisk enhet är endast typgodkännande i ett steg tillämpligt , utan att det påverkar kraven i de rättsakter som förtecknas i bilaga IV .

Ändring 146

Förslag till förordning

Artikel 20 – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändring

4. EU-typgodkännande av det sista konstruktionsskedet får beviljas först efter det att godkännandemyndigheten har kontrollerat att den fordonstyp som godkänts i det sista konstruktionsskedet vid tidpunkten för godkännandet uppfyller alla tillämpliga tekniska krav i enlighet med förfarandena i bilaga XVII . Kontrollen ska inbegripa dokumentkontroll av alla krav som ingår i EU-typgodkännandet för ett icke färdigbyggt fordon som beviljats under loppet av ett etappvis förfarande, också i fall där det beviljats för en annan kategori av fordon. Den ska också omfatta en kontroll av att de system för vilka typgodkännande beviljats separat fortfarande uppfyller kraven för typgodkännandet efter det att de integrerats i ett komplett fordon.

Ändring 147

Förslag till förordning

Artikel 20 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändring
5. Val av det typgodkännandeförfarande som avses i punkt 1 får inte påverka tillämpliga materiella krav som den godkända fordonstypen ska uppfylla vid tidpunkten för utfärdande av helfordonstypgodkännande.	5. Val av det typgodkännandeförfarande som avses i punkt 1 får inte påverka något av de tillämpliga krav som den godkända fordonstypen ska uppfylla vid tidpunkten för utfärdande av helfordonstypgodkännande.

Ändring 148

Förslag till förordning

Artikel 20 – punkt 6a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	6a. Tillverkaren ska ge godkännandemyndigheten tillgång till så många fordon, komponenter eller separata tekniska enheter som i enlighet med de relevanta rättsakterna krävs för genomförandet av de föreskrivna provningarna.

Ändring 149

Förslag till förordning

Artikel 21 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Endast en ansökan får lämnas in för en viss typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet och endast i en medlemsstat.

2. Endast en ansökan får lämnas in för en viss typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet och endast i en medlemsstat. Efter att en ansökan har lämnats in ska det inte vara tillåtet för tillverkaren att avbryta förfarandet och lämna in ytterligare en ansökan gällande samma typ till en annan godkännandemyndighet eller en annan teknisk tjänst. Om typgodkännandet avslås eller provningen utförs med icke-godkänt resultat hos en teknisk tjänst ska det inte heller vara tillåtet för tillverkaren att lämna in ytterligare en ansökan gällande samma typ till en annan godkännandemyndighet eller en annan teknisk tjänst.

Ändring 150

Förslag till förordning

Artikel 22 – punkt 1 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

a)	Ett informationsdokument i enlighet med bilaga I för typgodkännande i ett steg eller kombinerat typgodkännande eller i enlighet med bilaga III för typgodkännande i flera steg.

Ett informationsdokument i enlighet med bilaga I för helfordonstypgodkännande i ett steg eller kombinerat helfordonstypgodkännande eller i enlighet med bilaga III för helfordonstypgodkännande i flera steg eller i enlighet med de relevanta rättsakterna vid godkännande av ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet .

Ändring 151

Förslag till förordning

Artikel 22 – punkt 1 – led d

Kommissionens förslag

Ändring

d)	Alla övriga uppgifter som godkännandemyndigheten begär i samband med ansökningsförfarandet .

d)	Alla övriga uppgifter som godkännandemyndigheten begär i samband med typgodkännandeförfarandet .

Ändring 152

Förslag till förordning

Artikel 22 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Underlaget ska lämnas i ett elektroniskt format som kommissionen bestämmer, men får också lämnas på papper .	2. Underlaget ska lämnas i ett elektroniskt format.

Ändring 153

Förslag till förordning

Artikel 23 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
En ansökan om typgodkännande i flera steg ska, förutom underlaget i enlighet med artikel 22, åtföljas av en fullständig uppsättning av de EU-typgodkännandeintyg, inbegripet de provningsrapporter som krävs enligt de tillämpliga rättsakter som förtecknas i bilaga IV.	En ansökan om typgodkännande i flera steg ska, förutom underlaget i enlighet med artikel 22, åtföljas av en fullständig uppsättning av de EU-typgodkännandeintyg, inbegripet de provningsrapporter och informationsdokument som krävs enligt de rättsakter som förtecknas i bilaga IV.

Ändring 154

Förslag till förordning

Artikel 23 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Vid ansökan om typgodkännande av ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet, enligt de tillämpliga rättsakter som förtecknas i bilaga IV, ska godkännandemyndigheten ha tillgång till underlaget till dess att ansökan om helfordonstypgodkännande har bifallits eller avslagits.	Vid ansökan om typgodkännande av ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet, enligt de rättsakter som förtecknas i bilaga IV, ska godkännandemyndigheten ha tillgång till underlaget och informationsdokumenten till dess att ansökan om helfordonstypgodkännande har bifallits eller avslagits.

Ändring 155

Förslag till förordning

Artikel 23 – punkt 2 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
En ansökan om kombinerat typgodkännande ska, förutom underlaget i enlighet med artikel 22, åtföljas av de EU-typgodkännandeintyg, inbegripet de provningsrapporter som krävs enligt de tillämpliga rättsakter som förtecknas i bilaga IV.	En ansökan om kombinerat typgodkännande ska, förutom underlaget i enlighet med artikel 22, åtföljas av de EU- eller Unece-typgodkännandeintyg, inbegripet de provningsrapporter och informationsdokument som krävs enligt de rättsakter som förtecknas i bilaga IV.

Ändring 156

Förslag till förordning

Artikel 23 – punkt 3 – stycke 1 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

a)	I första etappen: de delar av underlaget och de EU-typgodkännandeintyg som är tillämpliga för grundfordonet i dess aktuella konstruktionsfas.

a)	I första etappen: de delar av underlaget och de EU-typgodkännandeintyg och provningsrapporter som är tillämpliga för grundfordonet i dess aktuella konstruktionsfas.

Ändring 157

Förslag till förordning

Artikel 23 – punkt 3 – stycke 1 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

I den andra etappen och de följande etapperna: de delar av underlaget och de EU-typgodkännandeintyg som hänför sig till den aktuella tillverkningsetappen samt en kopia av det EU-typgodkännande för fordonet som utfärdades för den föregående etappen och fullständiga uppgifter om alla ändringar och kompletteringar som tillverkaren gjort på fordonet.

I den andra etappen och de följande etapperna: de delar av underlaget och de EU-typgodkännandeintyg som hänför sig till den aktuella tillverkningsetappen samt en kopia av det EU-helfordonstypgodkännande för fordonet som utfärdades för den föregående etappen och fullständiga uppgifter om alla ändringar och kompletteringar som tillverkaren gjort på fordonet.

Ändring 158

Förslag till förordning

Artikel 23 – punkt 3 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
De uppgifter som anges i leden a och b får lämnas i enlighet med artikel 22.2.	De uppgifter som anges i leden a och b ska lämnas i enlighet med artikel 22.2.

Ändring 159

Förslag till förordning

Artikel 23 – punkt 4 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Godkännandemyndigheten och de tekniska tjänsterna ska ha tillgång till fordonets programvara och algoritmer.	Godkännandemyndigheten och de tekniska tjänsterna ska ha tillgång till fordonets programvara , hårdvara och algoritmer samt dokumentation eller andra uppgifter som gör det möjligt att erhålla en lämplig och relevant förståelse av de system – inbegripet systemutvecklingsprocessen och systemkonceptet – och de funktioner hos sådan programvara och hårdvara som gör att fordonet överensstämmer med kraven i denna förordning .
	Under EU-typgodkännandets giltighetsperiod ska tillgång beviljas till fordonets programvara, hårdvara och algoritmer, så att det går att kontrollera att det råder överensstämmelse med kraven i denna förordning vid regelbundna inspektioner. Efter det att typgodkännandeintyget upphört att gälla och om detta intyg inte förnyas, ska tillgång fortsatt beviljas på begäran. Den information som ska lämnas för dessa specifika ändamål får inte vara av en sådan art att konfidentialiteten för skyddad information och immateriella rättigheter äventyras. Tillverkaren ska – i standardiserad form – meddela godkännandemyndigheten och den tekniska tjänsten vilken programvaruversion som styr säkerhetsrelaterade system och komponenter, inställningar och andra justeringar med anknytning till utsläppsrelaterade system och komponenter vid tidpunkten för ansökan om typgodkännande. För att möjliggöra upptäckt av senare, olagliga, ändringar av programvaran ska den tekniska tjänsten ha rätt att märka programvaran genom att fastställa motsvarande parametrar.

Ändring 160

Förslag till förordning

Artikel 24 – punkt 2 – led d

Kommissionens förslag

Ändring

Vid helfordonstypgodkännande enligt förfarandet i flera steg, det kombinerade förfarandet och det etappvisa förfarandet: kontroll enligt artikel 20.4 av att systemen, komponenterna och de separata tekniska enheterna omfattas av separata typgodkännanden enligt de krav som gällde vid tidpunkten för beviljande av helfordonstypgodkännandet.

Vid helfordonstypgodkännande enligt förfarandet i flera steg, det kombinerade förfarandet och det etappvisa förfarandet: kontroll enligt artikel 20.4 av att systemen, komponenterna och de separata tekniska enheterna omfattas av separata , giltiga typgodkännanden enligt de krav som gällde vid tidpunkten för beviljande av helfordonstypgodkännandet.

Ändring 161

Förslag till förordning

Artikel 24 – punkt 4 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Informationsmaterialet ska innehålla ett index med en tydlig förteckning över alla sidor, formatet för varje handling och en kronologisk redovisning av handläggningen av EU-typgodkännandet.	Informationsmaterialet får förvaras elektroniskt och ska innehålla ett index med en tydlig förteckning över alla sidor, formatet för varje handling och en kronologisk redovisning av handläggningen av EU-typgodkännandet.

Ändring 162

Förslag till förordning

Artikel 24 – punkt 5

Kommissionens förslag

Ändring

5. Godkännandemyndigheten ska avslå en ansökan om EU-typgodkännande om den konstaterar att en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet visserligen överensstämmer med de tillämpliga kraven men ändå utgör en allvarlig risk för säkerheten eller kan skada miljön eller folkhälsan allvarligt. Den ska då omedelbart underrätta övriga medlemsstaters godkännandemyndigheter och kommissionen om detta med en utförlig sammanställning av vilka skäl som ligger till grund för beslutet tillsammans med styrkande uppgifter.

5. Godkännandemyndigheten ska avslå en ansökan om EU-typgodkännande om den konstaterar att en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet visserligen överensstämmer med de tillämpliga kraven men ändå utgör en risk för säkerheten eller kan skada miljön eller folkhälsan allvarligt. Den ska då omedelbart underrätta övriga medlemsstaters godkännandemyndigheter och kommissionen om detta med en utförlig sammanställning av vilka skäl som ligger till grund för beslutet tillsammans med styrkande uppgifter.

Ändring 163

Förslag till förordning

Artikel 24 – punkt 6 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
I enlighet med artikel 20.4 och 20.5 ska godkännandemyndigheten vid typgodkännande i flera steg, kombinerat typgodkännande och etappvis typgodkännande avslå en ansökan om EU-typgodkännande om den konstaterar att systemen, komponenterna eller de separata tekniska enheterna inte uppfyller kraven i denna förordning eller i de rättsakter som förtecknas i bilaga IV.	I enlighet med artikel 20 ska godkännandemyndigheten vid typgodkännande i flera steg, kombinerat typgodkännande och etappvis typgodkännande avslå en ansökan om EU-typgodkännande om den konstaterar att systemen, komponenterna eller de separata tekniska enheterna inte uppfyller kraven i denna förordning eller i de rättsakter som förtecknas i bilaga IV.

Ändring 164

Förslag till förordning

Artikel 25 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Godkännandemyndigheten ska inom en månad från utfärdande eller ändring av EU-typgodkännandeintyg till godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater och till kommissionen sända en kopia av intyget om EU-typgodkännande , inklusive bilagor och sådana provningsrapporter som avses i artikel 23, för varje typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet som den har godkänt. Kopian ska skickas med hjälp av ett gemensamt, säkert system för elektronisk kommunikation eller i form av en säker elektronisk fil.

1. Godkännandemyndigheten ska inom en månad från utfärdande eller ändring av EU-typgodkännandeintyg till den nätbaserade databasen lämna information som omfattar intyget om EU-typgodkännande samt bilagor och sådana provningsrapporter som avses i artikel 23, för varje typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet som den har godkänt.

Ändring 165

Förslag till förordning

Artikel 25 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3. På begäran av en annan medlemsstats godkännandemyndighet eller av kommissionen ska den godkännandemyndighet som har beviljat ett EU-typgodkännande inom en månad från mottagandet av begäran översända en kopia av det begärda EU-typgodkännandeintyget till den begärande godkännandemyndigheten, inklusive bilagor via ett gemensamt, säkert system för elektronisk kommunikation eller i form av en säker elektronisk fil.

utgår

Ändring 166

Förslag till förordning

Artikel 25 – punkt 4

Kommissionens förslag	Ändring
4. Godkännandemyndigheten ska utan dröjsmål meddela godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater och kommissionen när den inte har beviljat eller återkallat ett EU-typgodkännande samt ange skälen för beslutet.	4. Godkännandemyndigheten ska utan dröjsmål meddela godkännandemyndigheterna i övriga medlemsstater och kommissionen när den inte har beviljat eller återkallat ett EU-typgodkännande samt ange skälen för beslutet. Godkännandemyndigheten ska även uppdatera dessa uppgifter i den nätbaserade databasen.

Ändring 167

Förslag till förordning

Artikel 26 – punkt 1 – led d

Kommissionens förslag

Ändring

d)	För helfordonstypgodkännande ett ifyllt exemplar av intyget om överensstämmelse.

d)	För helfordonstypgodkännande ett ifyllt exemplar av intyget om överensstämmelse för fordonstypen .

Ändring 168

Förslag till förordning

Artikel 28 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Överensstämmelse med de tekniska kraven i denna förordning och i de rättsakter som förtecknas i bilaga IV ska visas genom lämpliga provningar i enlighet med de tillämpliga rättsakter som förtecknas i bilaga IV, utförda av de utsedda tekniska tjänsterna.	1. Med avseende på ett EU-typgodkännande ska godkännandemyndigheten kontrollera överensstämmelse med de tekniska kraven i denna förordning och i de tillämpliga rättsakter som förtecknas i bilaga IV genom lämpliga provningar utförda av de utsedda tekniska tjänsterna.
	Provningsrapporternas format ska uppfylla de allmänna kraven i tillägg 3 till bilaga V.

Ändring 169

Förslag till förordning

Artikel 28 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Tillverkaren ska förse godkännandemyndigheten med de fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som i enlighet med de relevanta akter som förtecknas i bilaga IV krävs för genomförandet av de föreskrivna provningarna.	2. Tillverkaren ska förse de berörda tekniska tjänsterna och godkännandemyndigheten med de fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som i enlighet med de relevanta akter som förtecknas i bilaga IV krävs för genomförandet av de föreskrivna provningarna.

Ändring 170

Förslag till förordning

Artikel 28 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

3a. De begärda provningarna ska utföras i enlighet med de tillämpliga rättsakter som förtecknas i bilaga IV. Om en rad värden tillhandahålls i de provningsförfaranden som anges i de tillämpliga rättsakterna ska de tekniska tjänsterna kunna fastställa de parametrar och de villkor som används för att utföra de lämpliga provningarna enligt punkt 1. När det gäller helfordonstypgodkännanden ska myndigheterna säkerställa att de fordon som väljs ut för provning representerar värstafallscenario avseende uppfyllandet av respektive kriterier och att de fordon som väljs ut inte ger upphov till resultat som systematiskt skiljer sig från resultaten när dessa fordon framförs under förhållanden som rimligen kan förväntas vid normal drift och användning.

Ändring 348

Förslag till förordning

Artikel 28 – punkt 3b (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

3b. I syfte att kontrollera överensstämmelse med artikel 3 led 10 och artikel 5.2 i förordning (EG) nr 715/2007 får kommissionen, typgodkännandemyndigheterna och de tekniska tjänsterna avvika från standardprovningsförfarandena och standardvärdena, och de ska ändra förhållandena och parametrarna på ett oförutsägbart sätt, vilket de i synnerhet även får göra utöver de värden och förfaranden som föreskrivs i de rättsakter som förtecknas i bilaga IV.

Ändring 171

Förslag till förordning

Artikel 29 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. En godkännandemyndighet som utfärdat ett helfordonstypgodkännande ska kontrollera ett statistiskt relevant urval av fordon och intyg om överensstämmelse och se att de följer artiklarna 34 och 35, och ska kontrollera att uppgifterna i intygen om överensstämmelse är riktiga.	2. En godkännandemyndighet som utfärdat ett helfordonstypgodkännande ska kontrollera ett adekvat och statistiskt relevant urval av fordon och intyg om överensstämmelse i fråga om uppfyllelse av kraven i artiklarna 34 och 35, och ska kontrollera att uppgifterna i intygen om överensstämmelse är riktiga.

Ändring 172

Förslag till förordning

Artikel 29 – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändring

4. För att kontrollera att ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet överensstämmer med den godkända typen ska den godkännandemyndighet som har beviljat EU-typgodkännandet utföra de kontroller eller provningar som krävs för EU-typgodkännandet på stickprov som tagits i tillverkarens lokaler, inklusive produktionsanläggningar. Godkännandemyndigheten ska utföra sina första sådana kontroller inom ett år efter utfärdandet av intygen om överensstämmelse. Godkännandemyndigheten ska utföra senare kontroller minst en gång om året med slumpvis spridda intervall som den själv ska fastställa.

Ändring 173

Förslag till förordning

Artikel 29 – punkt 4a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	4a. När provningar utförs enligt punkterna 2 och 4 ska godkännandemyndigheten utse en annan teknisk tjänst än den som användes under den ursprungliga typgodkännandeprovningen.

Ändring 174

Förslag till förordning

Artikel 29 – punkt 5

Kommissionens förslag

Ändring

5. En godkännandemyndighet som beviljat ett EU-typgodkännande och finner att tillverkaren inte längre tillverkar fordonen, systemen, komponenterna eller de separata tekniska enheterna i överensstämmelse med den godkända typen, eller finner att intygen om överensstämmelse inte längre följer artiklarna 34 och 35 fastän tillverkningen fortsätter, ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att förfarandet för produktionsöverensstämmelse tillämpas korrekt eller återkalla typgodkännandet.

5. En godkännandemyndighet som beviljat ett EU-typgodkännande och finner att tillverkaren inte längre tillverkar fordonen, systemen, komponenterna eller de separata tekniska enheterna i överensstämmelse med den godkända typen, kraven i denna förordning eller kraven i de rättsakter som förtecknas i bilaga IV, eller finner att intygen om överensstämmelse inte längre följer artiklarna 34 och 35 fastän tillverkningen fortsätter, ska vidta nödvändiga åtgärder för att se till att rutinerna för produktionsöverensstämmelse tillämpas korrekt eller återkalla typgodkännandet. Godkännandemyndigheten får besluta att vidta alla nödvändiga begränsande åtgärder i enlighet med artiklarna 53 och 54.

Ändring 175

Förslag till förordning

Artikel 30 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Medlemsstaterna ska inrätta en nationell avgiftsstruktur för täckning av sina kostnader för typgodkännande och marknadstillsyn och för typgodkännandeprovning och produktionsöverensstämmelseprovningar och inspektioner som utförs av de tekniska tjänster som de har utsett .	1. Medlemsstaterna ska säkerställa att kostnaderna för deras typgodkännande- och marknadstillsynsverksamheter täcks . Medlemsstaterna får införa en avgiftsbaserad struktur eller finansiera sådana verksamheter genom sina nationella budgetar, eller tillämpa en kombination av dessa båda metoder. Avgifter får inte tas ut direkt av de tekniska tjänsterna.

Ändring 176

Förslag till förordning

Artikel 30 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Dessa nationella avgifter ska tas ut av tillverkare som ansöker om typgodkännande i den berörda medlemsstaten. Avgifter får inte tas ut direkt av de tekniska tjänsterna .	2. Om en avgiftsbaserad struktur införs ska dessa nationella avgifter tas ut av tillverkare som ansöker om typgodkännande i den berörda medlemsstaten. Om en avgiftsbaserad struktur är tillämplig på produktionsöverensstämmelse ska medlemsstaten ta ut dessa nationella avgifter av tillverkaren i den medlemsstat där produktionen äger rum .

Ändring 177

Förslag till förordning

Artikel 30 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. De nationella avgifterna ska även täcka kostnaderna för överensstämmelseprovningar och inspektioner som kommissionen utför enligt artikel 9. Dessa bidrag ska utgöra externa inkomster avsatta för särskilda ändamål i Europeiska unionens allmänna budget , i enlighet med artikel 21.4 i budgetförordningen (26).	3. Kommissionen ska säkerställa att kostnaderna för de inspektioner och provningar som kommissionen låter genomföra enligt artikel 9 täcks . Europeiska unionens allmänna budget ska användas för detta ändamål .

Ändring 178

Förslag till förordning

Artikel 30 – punkt 4

Kommissionens förslag	Ändring
4. Medlemsstaterna ska lämna närmare uppgifter om sin nationella avgiftsstruktur till de andra medlemsstaterna och till kommissionen. Uppgifterna ska första gången lämnas den [förordningens ikraftträdande + 1 år]. Senare uppdateringar av de nationella avgiftsstrukturerna ska lämnas till de andra medlemsstaterna och kommissionen årligen.	4. Medlemsstaterna ska lämna närmare uppgifter om sin eller sina finansieringsmekanismer till de andra medlemsstaterna och till kommissionen. Uppgifterna ska första gången lämnas den [förordningens ikraftträdande + 1 år]. Senare uppdateringar av de nationella avgiftsstrukturerna ska lämnas till de andra medlemsstaterna och kommissionen årligen.

Ändring 179

Förslag till förordning

Artikel 30 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändring
5. Kommissionen får anta genomförandeakter för att fastställa den andel enligt punkt 3 som ska tillämpas på de nationella avgifter som avses i punkt 1. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 87.2.	utgår

Ändring 180

Förslag till förordning

Artikel 31 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändring
5. Om godkännandemyndigheten finner att ändringarna av uppgifterna i informationsmaterialet är så väsentliga att de inte kan bli föremål för en utökning av det befintliga typgodkännandet, ska den avslå ansökan om ändring av EU-typgodkännandet och ålägga tillverkaren att ansöka om ett nytt EU-typgodkännande.	5. Om godkännandemyndigheten finner att ändringarna av uppgifterna i informationsmaterialet inte kan bli föremål för en utökning av det befintliga typgodkännandet, ska den avslå ansökan om ändring av EU-typgodkännandet och ålägga tillverkaren att ansöka om ett nytt EU-typgodkännande.

Ändring 181

Förslag till förordning

Artikel 32 – punkt 2 – stycke 1 – led ba (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

ba)	Resultaten av antingen kommissionens eller marknadstillsynsmyndigheternas provningar visar bristande överensstämmelse med unionens säkerhets- eller miljölagstiftning.

Ändring 182

Förslag till förordning

Artikel 33 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Typgodkännanden av fordon, system, komponenter och separata tekniska enheter ska utfärdas för en begränsad tid på 5 år utan möjlighet till förlängning . Sista giltighetsdag ska anges på typgodkännandeintyget . Efter det att typgodkännandeintyget har upphört att gälla får det förnyas efter ansökan av tillverkaren, men endast om godkännandemyndigheten har kontrollerat att typen av fordon , system, komponent eller separat teknisk enhet uppfyller alla krav i de relevanta rättsakterna för nya fordon , system, komponenter eller separata tekniska enheter av den typen.	1. Typgodkännanden av fordon i kategorierna M1 och N1 , och av system, komponenter och separata tekniska enheter förtecknade i enlighet med punkt 1a, ska utfärdas för en begränsad tid på 7 år , och av fordon i kategorierna N2, N3, M2, M3 och O för en begränsad tid på 10 år . Sista giltighetsdag ska anges på EU-typgodkännandeintyget .
	Innan typgodkännandeintyget har upphört att gälla får det förnyas efter ansökan av tillverkaren, men endast om godkännandemyndigheten har kontrollerat att typen av fordon i sin helhet uppfyller alla krav – inbegripet provningsprotokollen – i de relevanta rättsakterna för nya fordon av den godkända typen i fråga . Om godkännandemyndigheten fastställer att detta stycke är tillämpligt krävs det inte att de provningar som avses i artikel 28 upprepas.
	För att godkännandemyndigheten ska kunna utföra sina uppgifter ska tillverkaren lämna in sin ansökan tidigast 12 månader och senast 6 månader före EU-typgodkännandeintygets sista giltighetsdag.

Ändring 183

Förslag till förordning

Artikel 33 – punkt 1a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

1a. Typgodkännanden för system, komponenter och separata tekniska enheter ska i princip utfärdas för en obegränsad tid. Eftersom vissa system, komponenter och separata tekniska enheter på grund av sin karaktär eller sina tekniska egenskaper kan kräva uppdatering oftare, ska de relevanta typgodkännandena utfärdas för en begränsad tid på 7 år. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 88 med avseende på att komplettera denna förordning genom att upprätta en förteckning över system, komponenter och separata tekniska enheter för vilka – på grund av dessa systems, komponenters och separata tekniska enheters karaktär – typgodkännanden måste utfärdas bara för en begränsad tid.

Ändring 184

Förslag till förordning

Artikel 33 – punkt 2 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

b)	Om tillverkningen av fordon i överensstämmelse med den godkända fordonstypen frivilligt upphör slutgiltigt.

b)	Om tillverkningen av fordon i överensstämmelse med den godkända fordonstypen upphör slutgiltigt , vilket under alla omständigheter ska anses ha skett när inget fordon av den berörda typen har tillverkats under de föregående två åren .

Ändring 185

Förslag till förordning

Artikel 34 – punkt 4

Kommissionens förslag	Ändring
4. Den eller de personer som är behöriga att underteckna intyg om överensstämmelse ska vara anställda av tillverkaren och ska vara vederbörligen befullmäktigade att binda tillverkaren rättsligt när det gäller ansvar för fordonets utformning och konstruktion eller produktionsöverensstämmelsen.	(Berör inte den svenska versionen.)

Ändring 186

Förslag till förordning

Artikel 36 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	3a. Endast fordon, komponenter eller separata tekniska enheter som är märkta på ett sätt som är förenligt med denna förordning får släppas ut på marknaden av de ekonomiska aktörerna.

Ändring 187

Förslag till förordning

Artikel 38 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. Om de nödvändiga åtgärder för anpassning av rättsakter som avses i punkt 1 inte har vidtagits, får kommissionen tillåta att ett tillfälligt EU-typgodkännande utökas genom ett beslut på begäran av den medlemsstat som beviljade det tillfälliga EU-typgodkännandet. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 87.2.	3. Om de nödvändiga åtgärder för anpassning av rättsakter som avses i punkt 1 inte har vidtagits, får kommissionen tillåta att giltigheten för ett tillfälligt EU-typgodkännande utökas genom ett beslut på begäran av den medlemsstat som beviljade det tillfälliga EU-typgodkännandet. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 87.2.

Ändring 188

Förslag till förordning

Artikel 40 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Medlemsstaterna får besluta att undanta alla fordonstyper som avses i punkt 1 från ett eller flera av de materiella kraven i de rättsakter som förtecknas i bilaga IV, förutsatt att de medlemsstaterna föreskriver relevanta alternativa krav.	2. Medlemsstaterna får besluta att undanta alla fordonstyper som avses i punkt 1 från överensstämmelse med ett eller flera av kraven i de rättsakter som förtecknas i bilaga IV, förutsatt att de medlemsstaterna föreskriver relevanta alternativa krav.

Ändring 189

Förslag till förordning

Artikel 40 – punkt 2a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	2a. Dessutom ska små och medelstora företag med småskalig produktion som inte kan uppfylla samma tidskriterier som stora tillverkare behandlas mer flexibelt.

Ändring 190

Förslag till förordning

Artikel 41 – punkt 3 – stycke 2a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	Om inga invändningar har gjorts inom den period på tre månader som avses i första stycket ska det nationella typgodkännandet anses vara godtaget.

Ändring 191

Förslag till förordning

Artikel 42 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Medlemsstaterna ska bevilja ett EU-godkännande av enskilda fordon som uppfyller kraven i tillägg 2 till del I bilaga IV, eller för fordon avsedda för särskilda ändamål i del III i bilaga IV.	1. Medlemsstaterna ska bevilja ett EU-godkännande av enskilda fordon som uppfyller kraven i tillägg 2 till del I i bilaga IV, eller för fordon avsedda för särskilda ändamål i del III i bilaga IV. Denna bestämmelse ska inte tillämpas på icke färdigbyggda fordon.

Ändring 192

Förslag till förordning

Artikel 42 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. En ansökan om EU-godkännande av enskilt fordon ska lämnas in av tillverkaren, av fordonets ägare eller av dennes ombud, förutsatt att ombudet är etablerat i unionen.	2. En ansökan om EU-godkännande av enskilt fordon ska lämnas in av fordonets ägare , av tillverkaren eller av tillverkarens ombud, förutsatt att ombudet är etablerat i unionen.

Ändring 193

Förslag till förordning

Artikel 43 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Medlemsstaterna får besluta att medge undantag för ett visst fordon, oavsett om det är unikt eller inte, från en eller flera av bestämmelserna i denna förordning eller från ett eller flera av de materiella kraven i de rättsakter som förtecknas i bilaga IV, förutsatt att de medlemsstaterna ställer relevanta alternativa krav.	1. Medlemsstaterna får besluta att medge undantag för ett visst fordon, oavsett om det är unikt eller inte, från en eller flera av bestämmelserna i denna förordning eller från ett eller flera av kraven i de rättsakter som förtecknas i bilaga IV, förutsatt att de medlemsstaterna ställer relevanta alternativa krav.

Ändring 194

Förslag till förordning

Artikel 43 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. En ansökan om nationellt godkännande av enskilt fordon ska lämnas in av tillverkaren, av fordonets ägare eller av dennes ombud, förutsatt att ombudet är etablerat i unionen.	2. En ansökan om nationellt godkännande av enskilt fordon ska lämnas in av fordonets ägare , av tillverkaren eller av tillverkarens ombud, förutsatt att ombudet är etablerat i unionen.

Ändring 195

Förslag till förordning

Artikel 43 – punkt 6 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Intyget om nationellt godkännande av enskilt fordon ska utformas i överensstämmelse med mallen för EU-typgodkännandeintyg i bilaga VI och ska innehålla åtminstone de uppgifter som krävs för att ansöka om registrering enligt rådets direktiv 1999/37/EG (28).	Intyget om nationellt godkännande av enskilt fordon ska utformas i överensstämmelse med mallen för EU-typgodkännandeintyg i bilaga VI och ska innehålla åtminstone de uppgifter som omfattas av mallen för intyg om EU-godkännande av enskilt fordon i bilaga VI .

Ändring 196

Förslag till förordning

Artikel 44 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3. En medlemsstat ska tillåta ett fordon som en annan medlemsstat beviljat nationellt godkännande av enskilt fordon i enlighet med artikel 43 tillhandahålls på marknaden, registreras eller tas i bruk, om inte den medlemsstaten har skälig grund att tro att de relevanta alternativa krav som fordonet godkänts enligt inte är likvärdiga med dess egna.

3. En medlemsstat ska tillåta att ett fordon som en annan medlemsstat beviljat nationellt godkännande av enskilt fordon i enlighet med artikel 43 tillhandahålls på marknaden, registreras eller tas i bruk, om inte den medlemsstaten har skälig grund att tro att de relevanta alternativa krav som fordonet godkänts enligt inte är likvärdiga med dess egna eller att fordonet inte uppfyller dessa krav .

Ändring 197

Förslag till förordning

Artikel 45 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Förfarandena i artiklarna 43 och 44 får tillämpas på ett enskilt fordon under de olika etapperna i tillverkningen i enlighet med ett etappvis typgodkännande.	1. Förfarandena i artiklarna 42 och 43 får tillämpas på ett enskilt fordon under de olika etapperna i tillverkningen i enlighet med ett etappvis typgodkännande. För fordon som godkänts i ett etappvis typgodkännande ska bilaga XVII tillämpas.

Ändring 198

Förslag till förordning

Artikel 45 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Förfarandena i artiklarna 43 och 44 får inte ersätta någon mellanliggande etapp i det normala förfarandet för ett etappvis typgodkännande och får inte tillämpas för godkännande av den första tillverkningsetappen för ett fordon.	2. Förfarandena i artiklarna 42 och 43 ska inte ersätta någon mellanliggande etapp i det normala förfarandet för ett etappvis typgodkännande och ska inte tillämpas för godkännande av den första tillverkningsetappen för ett fordon.

Ändring 199

Förslag till förordning

Artikel 46 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Icke färdigbyggda fordon får tillhandahållas på marknaden eller tas i bruk , men de nationella myndigheter som ansvarar för fordonsregistrering får vägra att sådana fordon registreras eller används på väg.	Icke färdigbyggda fordon får tillhandahållas på marknaden, men de nationella myndigheter som ansvarar för fordonsregistrering får vägra att sådana fordon registreras , tas i bruk eller används på väg.

Ändring 201

Förslag till förordning

Artikel 47 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Första stycket ska bara tillämpas på fordon som redan befann sig på unionens territorium och ännu inte hade släppts ut på marknaden, registrerats eller tagits i bruk innan deras EU-typgodkännande upphörde att gälla.	Första stycket ska bara tillämpas på fordon som redan befann sig på unionens territorium och ännu inte hade registrerats eller tagits i bruk innan deras EU-typgodkännande upphörde att gälla.

Ändring 202

Förslag till förordning

Artikel 47 – punkt 3 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

En tillverkare som vill tillhandahålla på marknaden, registrera eller ta i bruk fordon i slutserier enligt punkt 1 ska lämna in en ansökan om detta till den nationella myndigheten i den medlemsstat som beviljade EU-typgodkännandet. I ansökan ska det anges av vilka tekniska eller ekonomiska skäl dessa fordon inte uppfyller de nya typgodkännandekraven, och fordonsidentifieringsnummer för de aktuella fordonen ska anges.

En tillverkare som vill tillhandahålla på marknaden, registrera eller ta i bruk fordon i slutserier enligt punkt 1 ska lämna in en ansökan om detta till typgodkännandemyndigheten i den medlemsstat som beviljade EU-typgodkännandet. I ansökan ska det anges av vilka tekniska eller ekonomiska skäl dessa fordon inte uppfyller de nya typgodkännandekraven, och fordonsidentifieringsnummer för de aktuella fordonen ska anges.

Ändring 203

Förslag till förordning

Artikel 47 – punkt 3 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Den berörda nationella myndigheten ska inom tre månader från mottagandet av ansökan besluta huruvida utsläppande på marknaden, registrering och ibruktagande av dessa fordon ska tillåtas på den berörda medlemsstatens territorium och fastslå antalet fordon som tillståndet får avse.	Den berörda nationella typgodkännandemyndigheten ska inom tre månader från mottagandet av ansökan besluta huruvida utsläppande på marknaden, registrering och ibruktagande av dessa fordon ska tillåtas på den berörda medlemsstatens territorium och fastslå antalet fordon som tillståndet får avse.

Ändring 204

Förslag till förordning

Artikel 47 – punkt 4

Kommissionens förslag	Ändring
4. Endast fordon i slutserier med ett giltigt intyg om överensstämmelse som förblivit giltigt i minst tre månader efter utfärdandet, men vars typgodkännande upphört att gälla enligt artikel 33.2 a får tillhandahållas på marknaden, registreras eller tas i bruk i unionen.	4. Endast fordon i slutserier med ett giltigt intyg om överensstämmelse som förblivit giltigt i minst tre månader efter utfärdandet, men vars typgodkännande upphört att gälla enligt artikel 33.2 a får registreras eller tas i bruk i unionen.

Ändring 205

Förslag till förordning

Artikel 47 – punkt 6

Kommissionens förslag	Ändring
6. Medlemsstaterna ska föra register över fordonsidentifieringsnummer för de fordon som de tillåtit tillhandahållas på marknaden, registreras eller tas i bruk i enlighet med denna artikel.	6. Medlemsstaterna ska föra register över fordonsidentifieringsnummer för de fordon som de tillåtit att registreras eller tas i bruk i enlighet med denna artikel.

Ändring 206

Förslag till förordning

Artikel 49 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Förfarande för att hantera fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som utgör en allvarlig risk på nationell nivå	Nationell utvärdering avseende fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som misstänks utgöra en allvarlig risk eller vara icke-överensstämmande

Ändring 207

Förslag till förordning

Artikel 49 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. En medlemsstats marknadstillsynsmyndigheter som har vidtagit åtgärder i enlighet med artikel 20 i förordning (EG) nr 765/2008 och artikel 8 i den här förordningen eller som har tillräckliga skäl att anta att ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som omfattas av denna förordning utgör en allvarlig risk för människors hälsa eller säkerhet eller andra aspekter av skyddet av allmänintressen som omfattas av denna förordning, ska utan dröjsmål underrätta den godkännandemyndighet som beviljade godkännandet om sina resultat .

1. Om en medlemsstats marknadstillsynsmyndigheter , på grundval av marknadstillsynsverksamhet eller information från en godkännandemyndighet, tillverkare eller klagomål, har skäl att anta att ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som omfattas av denna förordning utgör en allvarlig risk för människors hälsa eller säkerhet eller andra aspekter av skyddet av allmänintressen som omfattas av denna förordning eller inte uppfyller kraven i denna förordning , ska dessa marknadstillsynsmyndigheter utvärdera fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten i fråga med avseende på alla de krav som fastställs i denna förordning . De berörda ekonomiska aktörerna ska samarbeta fullt ut med marknadstillsynsmyndigheterna.

Ändring 208

Förslag till förordning

Artikel 49 – punkt 2 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Den godkännandemyndighet som avses i punkt 1 ska bedöma fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten i fråga med avseende på alla krav i denna förordning. De berörda ekonomiska aktörerna ska samarbeta fullt ut med godkännande- och marknadstillsynsmyndigheterna.	utgår

Ändring 209

Förslag till förordning

Artikel 49 – punkt 2 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	Artikel 20 i förordning (EG) nr 765/2008 ska vara tillämplig på riskbedömningen av produkten.

Ändring 210

Förslag till förordning

Artikel 49 – punkt 2 – stycke 3

Kommissionens förslag	Ändring
Artikel 21 i förordning (EG) nr 765/2008 ska tillämpas på sådana begränsande åtgärder som avses i andra stycket.	utgår

Ändring 211

Förslag till förordning

Artikel 49 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. Den berörda godkännandemyndigheten ska informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om resultaten av den bedömning som avses i punkt 1 och om de åtgärder som den ekonomiska aktören ålagts.	utgår

Ändring 212

Förslag till förordning

Artikel 49a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	Artikel 49a
	Nationellt förfarande för att hantera fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som utgör en allvarlig risk eller är icke-överensstämmande
	1. Om en medlemsstats marknadstillsynsmyndigheter, efter att ha gjort en utvärdering enligt artikel 49, konstaterar att ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet utgör en allvarlig risk för människors hälsa eller säkerhet eller andra aspekter av skyddet av allmänintressen som omfattas av denna förordning eller inte överensstämmer med denna förordning, ska de utan dröjsmål ålägga den berörda ekonomiska aktören att vidta alla lämpliga korrigerande åtgärder för att säkerställa att fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten i fråga vid utsläppande på marknaden, registrering eller ibruktagande inte längre utgör en sådan risk respektive inte längre är icke-överensstämmande.
	2. Den ekonomiska aktören ska i enlighet med de skyldigheter som avses i artiklarna 11–19 säkerställa att alla lämpliga korrigerande åtgärder vidtas i fråga om alla berörda fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som den har släppt ut på marknaden eller registrerat eller för vars ibruktagande i unionen den ansvarar.
	3. Om den berörda ekonomiska aktören inte vidtar lämpliga korrigerande åtgärder inom den period som avses i punkt 1 eller om risken kräver snabba åtgärder, ska de nationella myndigheterna vidta alla lämpliga provisoriska begränsande åtgärder för att förbjuda eller begränsa tillhandahållande på marknaden, registrering eller ibruktagande av fordonen, systemen, komponenterna eller de separata tekniska enheterna i fråga på deras nationella marknad, dra tillbaka dem från den marknaden eller återkalla dem.
	Artikel 21 i förordning (EG) nr 765/2008 ska vara tillämplig på sådana begränsande åtgärder som avses i denna punkt.

Ändring 213

Förslag till förordning

Artikel 50 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Anmälning av och invändning mot begränsande åtgärder på nationell nivå	Korrigerande och begränsande åtgärder på EU-nivå

Ändring 214

Förslag till förordning

Artikel 50 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

De nationella myndigheterna ska utan dröjsmål underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om begränsande åtgärder vidtagna i enlighet med artikel 49.1 och 49.5 .

Den medlemsstat som vidtar korrigerande och begränsande åtgärder i enlighet med artikel 50.1 och 50.3 ska utan dröjsmål underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna med hjälp av det elektroniska system som avses i artikel 22 i förordning (EG) nr 765/2008 . Medlemsstaten ska även, utan dröjsmål, underrätta den godkännandemyndighet som beviljade godkännandet om sina slutsatser.

Ändring 215

Förslag till förordning

Artikel 50 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

I den information som lämnas ska alla tillgängliga uppgifter ingå, särskilt de uppgifter som krävs för att kunna identifiera det fordon , det system , den komponent eller den separata tekniska enhet som inte uppfyller kraven , dess ursprung, vilken typ av bristande överensstämmelse som görs gällande och vilken risk som är aktuell , vilken typ av nationell begränsande åtgärd som vidtagits och dess varaktighet samt den berörda ekonomiska aktörens synpunkter.

2. I den information som lämnas ska alla tillgängliga uppgifter ingå, särskilt de uppgifter som krävs för att kunna identifiera fordonet , systemet , komponenten eller den separata tekniska enheten i fråga , dess ursprung, vilken typ av bristande överensstämmelse och/eller risk det rör sig om , vilken typ av nationell korrigerande och begränsande åtgärd som vidtagits och dess varaktighet samt den berörda ekonomiska aktörens synpunkter. Den ska även omfatta angivelser om huruvida risken beror på något av följande:

a)	Fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten uppfyller inte krav som rör personers hälsa eller säkerhet, miljöskydd eller andra aspekter av skyddet av allmänintressen som omfattas av denna förordning.

b)	De tillämpliga rättsakter som förtecknas i bilaga IV uppvisar brister.

Ändring 216

Förslag till förordning

Artikel 50 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Den godkännandemyndighet som avses i artikel 49.1 ska ange om den bristande överensstämmelsen beror på något av följande:

utgår

a)	Fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten uppfyller inte krav som rör personers hälsa eller säkerhet, miljöskydd eller andra aspekter av skyddet av allmänintressen som omfattas av denna förordning.

b)	Brister i de tillämpliga rättsakter som förtecknas i bilaga IV.

Ändring 217

Förslag till förordning

Artikel 50 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3. De andra medlemsstaterna än den medlemsstat som inleder förfarandet ska inom en månad efter mottagandet av de uppgifter som avses i punkt 1 informera kommissionen och de andra medlemsstaterna om alla begränsande åtgärder och om eventuella kompletterande uppgifter som de har tillgång till med avseende på fordonets, systemets, komponentens eller den separata tekniska enhetens bristande överensstämmelse med kraven samt eventuella invändningar mot den anmälda nationella åtgärden.

utgår

Ändring 218

Förslag till förordning

Artikel 50 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

3a. En korrigerande eller begränsande åtgärd som har vidtagits av en medlemsstat ska anses vara berättigad om inte vare sig någon medlemsstat eller kommissionen inom en månad efter den underrättelse som avses i punkt 1 invänt mot åtgärden. De andra medlemsstaterna ska säkerställa att motsvarande korrigerande eller begränsande åtgärder vidtas utan dröjsmål med avseende på det fordon, det system, den komponent eller den separata tekniska enhet som berörs.

Ändring 219

Förslag till förordning

Artikel 50 – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändring

4. Om en medlemsstat eller kommissionen inom en månad från mottagandet av den information som avses i punkt 1 invänder mot en begränsande åtgärd som en annan medlemsstat har vidtagit, ska åtgärden utvärderas av kommissionen i enlighet med artikel 51 .

4. Om en medlemsstat eller kommissionen inom en månad efter den underrättelse som avses i punkt 1 invänder mot en korrigerande eller begränsande åtgärd som en annan medlemsstat har vidtagit, eller om kommissionen har konstaterat att en nationell åtgärd strider mot unionens lagstiftning, ska kommissionen utan dröjsmål samråda med de berörda medlemsstaterna och den eller de ekonomiska aktörerna i fråga .

Ändring 220

Förslag till förordning

Artikel 50 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändring
5. En begränsande åtgärd ska anses vara berättigad, om ingen medlemsstat eller kommissionen reser invändningar inom en månad efter mottagandet av den information som avses i punkt 1 mot en begränsande åtgärd som har vidtagits av en medlemsstat. De andra medlemsstaterna ska se till att liknande begränsande åtgärder vidtas med avseende på det fordon, det system, den komponent eller den separata tekniska enhet som berörs.	5. På grundval av resultaten av detta samråd ska kommissionen anta genomförandeakter om harmoniserade korrigerande eller begränsande åtgärder på unionsnivå. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 87.2.
	Kommissionen ska rikta dessa genomförandeakter till samtliga medlemsstater och omedelbart delge de berörda ekonomiska aktörerna dem. Medlemsstaterna ska tillämpa dessa genomförandeakter utan dröjsmål. De ska underrätta kommissionen om detta.

Ändring 221

Förslag till förordning

Artikel 50 – punkt 5a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	5a. Om kommissionen anser att en nationell åtgärd inte är berättigad ska den anta genomförandeakter som ålägger den berörda medlemsstaten att dra tillbaka eller anpassa åtgärden. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 87.2.

Ändring 222

Förslag till förordning

Artikel 50 – punkt 5b (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

5b. Om den nationella åtgärden anses berättigad och en risk för bristande överensstämmelse tillskrivs brister i de rättsakter som avses i bilaga IV ska kommissionen föreslå följande:

a)	Om rättsakter berörs, nödvändiga ändringar av den berörda akten.

b)	Om Uneceföreskrifter berörs, nödvändiga ändringar av de berörda Uneceföreskrifterna i enlighet med bestämmelserna i bilaga III till rådets beslut 97/836/EG.

Ändring 223

Förslag till förordning

Artikel 51

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 51

utgår

Unionsförfarande för skyddsåtgärder

1. Om det under det förfarande som anges i artikel 50.3 och 50.4 har gjorts invändningar mot en begränsande åtgärd som en medlemsstat har vidtagit eller om kommissionen anser att en nationell åtgärd strider mot unionslagstiftningen ska kommissionen utan dröjsmål utvärdera den nationella åtgärden efter samråd med medlemsstaterna och den eller de berörda ekonomiska aktörerna. På grundval av utvärderingens resultat ska kommissionen anta ett beslut om huruvida den nationella åtgärden är motiverad eller inte. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 87.2.

Kommissionen ska rikta sitt beslut till alla medlemsstater och omedelbart delge de berörda ekonomiska aktörerna det. Medlemsstaterna ska genomföra kommissionens beslut utan dröjsmål och underrätta kommissionen om detta.

2. Om kommissionen anser att den nationella åtgärden är berättigad ska alla medlemsstater vidta de åtgärder som krävs för att säkerställa att det fordon, det system, den komponent eller den separata tekniska enhet som inte uppfyller kraven dras tillbaka från deras marknader och underrätta kommissionen om detta. Om kommissionen anser att den nationella åtgärden inte är berättigad ska den berörda medlemsstaten dra tillbaka eller anpassa åtgärden, i enlighet med det kommissionsbeslut som avses i punkt 1.

3. Om den nationella åtgärden anses berättigad och tillskrivs brister i de rättsakter som avses i bilaga IV ska kommissionen föreslå lämpliga åtgärder enligt följande:

a)	Om rättsakter berörs ska kommissionen föreslå nödvändiga ändringar av den berörda akten.

b)	Om Uneceföreskrifter berörs ska kommissionen utarbeta utkast till nödvändiga ändringar av berörda Uneceföreskrifter i enlighet med bestämmelserna i bilaga III till rådets beslut 97/836/EG.

Ändring 224

Förslag till förordning

Artikel 51a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

Artikel 51a

Korrigerande och begränsande åtgärder till följd av kommissionens marknadstillsynsverksamhet

1. Om kommissionen, efter att kontroller utförts i enlighet med artikel 9, konstaterar att ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet utgör en allvarlig risk för människors hälsa eller säkerhet eller andra aspekter av skyddet av allmänintressen som omfattas av denna förordning eller inte överensstämmer med denna förordning, ska den utan dröjsmål ålägga den berörda ekonomiska aktören att vidta alla lämpliga korrigerande åtgärder för att säkerställa att fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten i fråga vid utsläppande på marknaden, registrering eller ibruktagande inte längre utgör en sådan risk respektive inte längre är icke-överensstämmande.

Om den berörda ekonomiska aktören inte vidtar adekvata korrigerande åtgärder inom den period som avses i första stycket eller om risken kräver snabba åtgärder, ska kommissionen anta genomförandeakter som fastställer eventuella korrigerande eller begränsande unionsåtgärder som den anser vara nödvändiga på unionsnivå. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 87.2.

Kommissionen ska rikta dessa genomförandeakter till samtliga medlemsstater och omedelbart delge de berörda ekonomiska aktörerna dem. Medlemsstaterna ska tillämpa genomförandeakterna utan dröjsmål. De ska underrätta kommissionen om detta.

2. Om risken eller den bristande överensstämmelsen tillskrivs brister i de rättsakter som avses i bilaga IV ska kommissionen föreslå följande:

a)	Om rättsakter berörs, nödvändiga ändringar av den berörda akten.

b)	Om Uneceföreskrifter berörs, nödvändiga ändringar av de berörda Uneceföreskrifterna i enlighet med bestämmelserna i bilaga III till rådets beslut 97/836/EG.

Ändring 225

Förslag till förordning

Artikel 52

Kommissionens förslag	Ändring
Artikel 52	utgår
Överensstämmande fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som utgör en allvarlig risk för säkerhet, hälsa eller miljö
1. Om en medlemsstat efter en utvärdering enligt artikel 49.1 konstaterar att fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter trots att de uppfyller de tillämpliga kraven eller är korrekt märkta, utgör en allvarlig säkerhetsrisk eller kan skada miljön eller folkhälsan allvarligt, ska den ålägga den berörda ekonomiska aktören att vidta alla lämpliga korrigerande åtgärder för att se till att fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten vid utsläppande på marknaden, registrering eller ibruktagande inte längre utgör en sådan risk, eller vidta begränsande åtgärder genom att dra tillbaka fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten från marknaden eller återkalla produkten inom en period som är rimlig i förhållande till typen av risk.
Medlemsstaten får vägra att registrera sådana fordon till dess att den ekonomiska aktören har vidtagit alla lämpliga korrigerande åtgärder.
2. Den ekonomiska aktören ska se till att lämpliga korrigerande åtgärder vidtas med avseende på alla fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som avses i punkt 1.
3. Medlemsstaten ska inom en månad efter det åläggande som avses i punkt 1 förse kommissionen och de andra medlemsstaterna med alla tillgängliga uppgifter, särskilt de uppgifter som krävs för att identifiera fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten, dess ursprung och leveranskedja, den typ av risk som är aktuell samt den typ av nationella begränsande åtgärder som vidtagits och deras varaktighet.
4. Kommissionen ska utan dröjsmål samråda med medlemsstaterna och den eller de berörda ekonomiska aktörerna, och särskilt med den godkännandemyndighet som beviljade typgodkännandet, och utvärdera de nationella åtgärder som vidtagits. På grundval av den utvärderingen ska kommissionen fastställa om den nationella åtgärd som avses i punkt 1 anses vara berättigad eller inte och om det är nödvändigt föreslå lämpliga åtgärder. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 87.2.
5. Kommissionen ska rikta sitt beslut till alla medlemsstater och omedelbart delge den eller de berörda ekonomiska aktörerna det.

Ändring 226

Förslag till förordning

Artikel 53

Kommissionens förslag	Ändring
Artikel 53	utgår
Allmänna bestämmelser om icke-överensstämmande fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter
1. Om fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som åtföljs av ett intyg om överensstämmelse eller är försedda med ett godkännandemärke inte överensstämmer med den godkända typen eller inte överensstämmer med denna förordning eller har godkänts på grundval av oriktiga uppgifter, får godkännandemyndigheterna, marknadstillsynsmyndigheterna eller kommissionen vidta nödvändiga begränsande åtgärder i enlighet med artikel 21 i förordning (EG) nr 765/2008 för att förbjuda eller begränsa tillhandahållande på marknaden, registrering eller ibruktagande av icke-överensstämmande fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter eller dra tillbaka dem från marknaden eller återkalla dem, inbegripet indragande av typgodkännandet av den godkännandemyndighet som beviljade EU-typgodkännandet, till dess att den berörda ekonomiska aktören har vidtagit alla lämpliga korrigerande åtgärder för att se till att fordonen, systemen, komponenterna eller de separata tekniska enheterna fås att överensstämma.
2. Vid tillämpningen av punkt 1 ska avvikelser från uppgifterna i EU-typgodkännandeintyget eller informationsmaterialet anses utgöra bristande överensstämmelse med den godkända typen.

Ändring 227

Förslag till förordning

Artikel 54 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Anmälning och invändning i fråga om icke-överensstämmande fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter	Icke-överensstämmande EU-typgodkännande

Ändring 228

Förslag till förordning

Artikel 54 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Om en godkännandemyndighet eller marknadstillsynsmyndighet finner att f ordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter inte överensstämmer med denna förordning eller att typgodkännandet har beviljats på grundval av oriktiga uppgifter eller att fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som åtföljs av ett intyg om överensstämmelse eller är försedda med en godkännandemärkning inte överensstämmer med den godkända typen, får den vidta alla lämpliga begränsande åtgärder i enlighet med artikel 53.1.

1. Om en godkännandemyndighet finner att ett typgodkännande som beviljats inte överensstämmer med denna förordning ska den inte erkänna godkännandet . Den ska underrätta den godkännandemyndighet som beviljade EU-typgodkännandet, övriga medlemsstater och kommissionen om detta.

Ändring 229

Förslag till förordning

Artikel 54 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. Godkännandemyndigheten eller marknadstillsynsmyndigheten eller kommissionen ska också begära att den godkännandemyndighet som beviljade EU-typgodkännandet kontrollerar att fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som tillverkas fortsätter att överensstämma med den godkända typen eller i förekommande fall att fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som redan släppts ut på marknaden åter fås att överensstämma .

2. Om typgodkännandets bristande överensstämmelse inom en månad efter underrättelsen bekräftas av den godkännandemyndighet som beviljade EU-typgodkännandet ska nämnda godkännandemyndighet dra tillbaka typgodkännandet .

Ändring 230

Förslag till förordning

Artikel 54 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. Vid helfordonstypgodkännande där fordonets bristande överensstämmelse beror på ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet, ska den begäran som avses i punkt 2 också riktas till den godkännandemyndighet som beviljade EU-typgodkännande av systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten.	utgår

Ändring 231

Förslag till förordning

Artikel 54 – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändring

4. Vid etappvis typgodkännande där det färdigbyggda fordonets bristande överensstämmelse beror på ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet som ingår i det icke färdigbyggda fordonet eller på det icke färdigbyggda fordonet självt, ska den begäran som avses i punkt 2 också riktas till den godkännandemyndighet som beviljade EU-typgodkännande av systemet, komponenten, den separata tekniska enheten eller det icke färdigbyggda fordonet.

utgår

Ändring 232

Förslag till förordning

Artikel 54 – punkt 5

Kommissionens förslag

Ändring

5. När den godkännandemyndighet som beviljade EU-typgodkännandet tar emot en sådan begäran som avses i punkterna 1–4 ska den bedöma fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten i fråga med avseende på alla krav i denna förordning. Godkännandemyndigheten ska också kontrollera de uppgifter på grundval av vilka godkännandet beviljades. De berörda ekonomiska aktörerna ska samarbeta fullt ut med godkännandemyndigheten.

utgår

Ändring 233

Förslag till förordning

Artikel 54 – punkt 6

Kommissionens förslag

Ändring

6. När bristande överensstämmelse konstateras av den godkännandemyndighet som beviljade EU-typgodkännande av ett fordon, ett system, en komponent eller en separat teknisk enhet ska den godkännandemyndigheten utan dröjsmål ålägga den berörda ekonomiska aktören att vidta alla lämpliga korrigerande åtgärder för att få fordonet, systemet, komponenten eller den separata tekniska enheten att överensstämma, och vid behov ska den godkännandemyndighet som beviljade EU-typgodkännandet så snart som möjligt och senast inom en månad från dagen för begäran vidta de åtgärder som avses i artikel 53.1.

utgår

Ändring 234

Förslag till förordning

Artikel 54 – punkt 7

Kommissionens förslag	Ändring
7. Nationella myndigheter som vidtar begränsande åtgärder i enlighet med artikel 53.1 ska omedelbart underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna.	utgår

Ändring 235

Förslag till förordning

Artikel 54 – punkt 8 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

Om en annan medlemsstat , inom en månad efter anmälan av begränsande åtgärder som vidtagits av en godkännandemyndighet eller marknadstillsynsmyndighet i enlighet med artikel 53.1 , invänder mot en anmäld begränsande åtgärd eller om kommissionen konstaterar att bristande överensstämmelse föreligger i enlighet med artikel 9.5, ska kommissionen utan dröjsmål samråda med medlemsstaterna och den eller de berörda ekonomiska aktörerna , särskilt med den godkännandemyndighet som beviljade typgodkännandet, och bedöma den nationella åtgärden . På grundval av denna bedömning får kommissionen besluta att vidta nödvändiga begränsande åtgärder enligt artikel 53.1 genom genomförandeakter. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 87.2.

Om den godkännandemyndighet som beviljade EU-typgodkännandet , inom en månad efter anmälan av en godkännandemyndighets beslut att inte erkänna typgodkännandet , framför invändningar ska kommissionen utan dröjsmål samråda med medlemsstaterna, särskilt med den godkännandemyndighet som beviljade typgodkännandet och den berörda ekonomiska aktören .

Ändring 236

Förslag till förordning

Artikel 54 – punkt 8a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	8a. På grundval av denna bedömning ska kommissionen anta genomförandeakter med ett beslut om huruvida det beslut att inte erkänna EU-typgodkännandet som antagits enligt punkt 1 är berättigat. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 87.2.

Ändring 237

Förslag till förordning

Artikel 54 – punkt 8b (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

8b. Om kommission, efter att ha utfört sina kontroller i enlighet med artikel 9, finner att ett beviljat typgodkännande inte överensstämmer med denna förordning, ska den utan dröjsmål samråda med medlemsstaterna, särskilt den godkännandemyndighet som beviljade typgodkännandet och den berörda ekonomiska aktören. Efter dessa samråd ska kommissionen anta genomförandeakter med ett beslut om huruvida det beviljade typgodkännandet överensstämmer med denna förordning. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 87.2.

Ändring 238

Förslag till förordning

Artikel 54 – punkt 9

Kommissionens förslag

Ändring

9. En begränsande åtgärd ska anses vara berättigad, om ingen medlemsstat eller kommissionen inom en månad efter anmälan av den begränsande åtgärden i enlighet med artikel 53 1 invänder mot en begränsande åtgärd som har vidtagits av en medlemsstat. De andra medlemsstaterna ska se till att liknande begränsande åtgärder vidtas med avseende på det fordon, det system, den komponent eller den separata tekniska enhet som berörs.

9. För produkter som omfattas av ett icke-överensstämmande typgodkännande och som redan tillhandahålls på marknaden ska artiklarna 49–53 tillämpas .

Ändring 239

Förslag till förordning

Artikel 55

Kommissionens förslag	Ändring
[…]	utgår

Ändring 240

Förslag till förordning

Artikel 56

Kommissionens förslag	Ändring
[…]	utgår

Ändring 241

Förslag till förordning

Artikel 57

Kommissionens förslag	Ändring
Artikel 57	utgår
Allmänna bestämmelser om återkallelse av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter
1. En tillverkare som beviljats ett helfordonstypgodkännande och åläggs att återkalla fordonen i enlighet med artiklarna 12.1, 15.1, 17.2, 49.1, 49.6, 51.4, 52.1 och 53.1 i den här förordningen eller artikel 20 i förordning (EG) nr 765/2008 ska omedelbart underrätta den godkännandemyndighet som beviljade helfordonstypgodkännandet om detta.
2. En tillverkare av system, komponenter eller separata tekniska enheter som beviljats ett EU-typgodkännande och åläggs att återkalla systemen, komponenterna eller de separata tekniska enheterna i enlighet med artiklarna 12.1, 15.1, 17.2, 49.1, 49.6, 51.4, 52.1 och 53.1 i den här förordningen eller artikel 20 i förordning (EG) nr 765/2008 ska omedelbart underrätta den godkännandemyndighet som beviljade EU-typgodkännandet.
3. Tillverkaren ska föreslå den godkännandemyndighet som beviljade typgodkännandet lämpliga korrigerande åtgärder för att få fordonen, systemen, komponenterna eller de separata tekniska enheterna att överensstämma och i förekommande fall för att undanröja den allvarliga risk som avses i artikel 20 i förordning (EG) nr 765/2008.
Godkännandemyndigheten ska göra en utvärdering för att kontrollera om de föreslagna åtgärderna är tillräckliga och kan genomföras tillräckligt snabbt, och ska utan dröjsmål underrätta de andra medlemsstaternas godkännandemyndigheter och kommissionen om de åtgärder den har godkänt.

Ändring 242

Förslag till förordning

Artikel 58

Kommissionens förslag	Ändring
[…]	utgår

Ändring 243

Förslag till förordning

Artikel 59

Kommissionens förslag	Ändring
Artikel 59	utgår
De ekonomiska aktörernas rätt att höras, delgivning av beslut och möjlighet till prövning
1. Utom om omedelbara åtgärder krävs på grund av allvarliga risker för människors hälsa eller säkerhet eller miljön, ska den berörda ekonomiska aktören ges tillfälle att lämna inlagor till den nationella myndigheten inom en rimlig tid innan en åtgärd enligt artiklarna 49–58 antas av medlemsstaternas nationella myndigheter.
Om åtgärden vidtas utan att den ekonomiska aktören hörs, ska den ekonomiska aktören ges möjlighet att lämna inlagor så snart som möjligt, och den nationella myndigheten ska se över åtgärden omedelbart därefter.
2. I alla åtgärder som antas av de nationella myndigheterna ska grunderna för åtgärden anges.
Om åtgärden riktas till en viss ekonomisk aktör ska den utan dröjsmål delges den berörda ekonomiska aktören, som samtidigt ska underrättas om möjlighet till prövning enligt den berörda medlemsstatens lag och de tidsfrister som gäller för sådan prövning.
Om åtgärden har generell räckvidd ska den offentliggöras på lämpligt sätt i det nationella kungörelseorganet eller motsvarande.
3. Alla åtgärder vidtagna av de nationella myndigheterna ska omedelbart upphävas eller ändras så snart som den ekonomiska aktören visar att verkningsfulla korrigerande åtgärder har vidtagits.

Ändring 244

Förslag till förordning

Artikel 60 – punkt 3 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

I den delegerade akten ska dag för obligatorisk tillämpning av Uneceföreskrifterna eller ändringarna av dessa anges, och den ska i förekommande fall innehålla övergångsbestämmelser.

I den delegerade akten ska dag för obligatorisk tillämpning av Uneceföreskrifterna eller ändringarna av dessa anges, och den ska i förekommande fall innehålla övergångsbestämmelser , och i synnerhet, inför ett typgodkännande, innehålla information om första registrering och ibruktagande för fordon och tillhandahållande på marknaden för system, komponenter och separata tekniska enheter, i förekommande fall .

Ändring 245

Förslag till förordning

Artikel 63 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Tillverkaren får inte tillhandahålla teknisk information om egenskaperna hos en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet enligt denna förordning, eller i de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt denna förordning, som avviker från de uppgifter som typgodkänts av godkännandemyndigheten.	1. Tillverkaren får inte tillhandahålla teknisk information om egenskaperna hos en typ av fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet enligt denna förordning, enligt de delegerade akter eller genomförandeakter som antagits enligt denna förordning , eller enligt de rättsakter som förtecknas i bilaga IV , som avviker från de uppgifter som typgodkänts av godkännandemyndigheten.

Ändring 246

Förslag till förordning

Artikel 65 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

Tillverkarna ska ge oberoende aktörer obegränsad och standardiserad tillgång till OBD-information, diagnosutrustning och annan utrustning samt verktyg, inbegripet relevant programvara, och information om reparation och underhåll av fordon.

Tillverkarna ska ge oberoende aktörer obegränsad, standardiserad och icke-diskriminerande tillgång till OBD-information, diagnosutrustning och annan utrustning samt verktyg, inbegripet fullständiga referenser till, och tillgängliga nedladdningar av, tillämplig programvara, och information om reparation och underhåll av fordon. Informationen ska presenteras på ett lättillgängligt och maskinläsbart sätt och i elektroniskt behandlingsbara dataset. Oberoende aktörer ska ha tillgång till fjärrstyrda diagnostjänster som används av tillverkarna och auktoriserade återförsäljare och verkstäder.

Ändring 247

Förslag till förordning

Artikel 65 – punkt 2 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

OBD-information och information om reparation och underhåll av fordon ska tillhandahållas på tillverkarnas webbplatser i ett standardiserat format, eller om detta inte är möjligt på grund av informationens art i något annat lämpligt format. Denna tillgång ska särskilt ges på ett sätt som är icke-diskriminerande jämfört med de former eller den tillgång som gäller för auktoriserade återförsäljare och verkstäder.

OBD-information och information om reparation och underhåll av fordon ska tillhandahållas på tillverkarnas webbplatser i ett standardiserat format, eller om detta inte är möjligt på grund av informationens art i något annat lämpligt format. När det gäller andra oberoende aktörer än verkstäder ska informationen även presenteras i ett maskinläsbart format som kan behandlas elektroniskt med allmänt tillgängliga it-verktyg och programvaror, vilket gör det möjligt för oberoende aktörer att utföra sina uppgifter inom ramen för affärsverksamheten i leveranskedjan på eftermarknaden.

Ändring 248

Förslag till förordning

Artikel 65 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	3a. I syfte att erhålla information om OBD, diagnostik och reparations- och underhållsinformation om fordonet ska fordonets direkta dataflöde hållas tillgängligt via ett sådant standarduttag som anges i punkt 6.5.1.4 i tillägg 1 till bilaga XI till Uneceföreskrifter nr 83 och bilaga 9B till Uneceföreskrifter nr 49.

Ändring 249

Förslag till förordning

Artikel 65 – punkt 10

Kommissionens förslag

Ändring

10. Kommissionen ska ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 88 om ändring och komplettering av bilaga XVIII för att ta hänsyn till teknikens och regelverkets utveckling eller förebygga missbruk genom att uppdatera kraven om tillgång till OBD-information och information om reparation och underhåll av fordon samt genom att anta och införliva sådana standarder som avses i punkterna 2 och 3.

10. Kommissionen ges befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 88 med avseende på att ändra och komplettera bilaga XVIII för att ta hänsyn till teknikens och regelverkets utveckling eller förebygga missbruk genom att uppdatera kraven om tillgång till OBD-information och information om reparation och underhåll av fordon samt genom att anta och införliva sådana standarder som avses i punkterna 2 och 3. Kommissionen ges även befogenhet att anta delegerade akter i enlighet med artikel 88 med avseende på att ändra denna förordning genom att skapa bilaga XVIIIA för att ta itu med teknikens utveckling inom digitalt datautbyte genom användning av trådlösa icke-lokala nätverk, varigenom fortsatt direkt tillgång till data och resurser i fordon för oberoende aktörer samt även konkurrensneutralitet säkerställs genom den tekniska utformningen.

Ändring 250

Förslag till förordning

Artikel 66 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Sluttillverkaren ska vara ansvarig för att förse oberoende aktörer med information om det kompletta fordonet .	2. Vid etappvis typgodkännande ska sluttillverkaren vara ansvarig för att ge tillgång till OBD och information om reparation och underhåll av fordonet för sin eller sina tillverkningsetapper samt en länk till den eller de tidigare etapperna .

Ändring 251

Förslag till förordning

Artikel 67 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. Tillverkaren får ta ut rimliga och proportionella avgifter för tillgång till information om reparation och underhåll av fordon, utom de register som avses i artikel 65.8 . Avgiften får inte avskräcka från tillgång till informationen genom att inte stå i proportion till den utsträckning den oberoende aktören använder sig av den.	1. Tillverkaren får ta ut rimliga och proportionella avgifter för tillgång till information om reparation och underhåll av fordon, utom de register som avses i artikel 65.9 . Avgiften får inte avskräcka från tillgång till informationen genom att inte stå i proportion till den utsträckning i vilken den oberoende aktören använder sig av den.

Ändring 252

Förslag till förordning

Artikel 69 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3. Om en oberoende aktör eller en branschorganisation för oberoende aktörer inger ett klagomål till godkännandemyndigheten om att tillverkaren inte efterlever artiklarna 65–70, ska godkännandemyndigheten genomföra en revision av tillverkarens efterlevnad. Godkännandemyndigheten ska begära att den godkännandemyndighet som beviljade helfordonstypgodkännandet undersöker klagomålet och därefter av fordonstillverkaren begär bevis för att dess system överensstämmer med förordningen. Resultaten av denna undersökning ska, inom tre månader efter begäran, överlämnas till den nationella godkännandemyndigheten och den oberoende aktören eller branschorganisationen i fråga.

Ändring 253

Förslag till förordning

Artikel 71 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Den typgodkännandemyndighet som medlemsstaten utser i enlighet med artikel 7.3, nedan kallad typgodkännandemyndigheten , ska ansvara för bedömning, utseende, anmälan och övervakning av tekniska tjänster, i förekommande fall inbegripet de tekniska tjänsternas underentreprenörer eller dotterbolag.

1. Den typgodkännandemyndighet som medlemsstaten utser i enlighet med artikel 7.3 , eller ackrediteringsorganet i enlighet med förordning (EG) nr 765/2008 (tillsammans nedan kallade det utseende organet) , ska ansvara för bedömning, utseende, anmälan och övervakning av tekniska tjänster i respektive medlemsstat , i förekommande fall inbegripet de tekniska tjänsternas underentreprenörer eller dotterbolag.

Ändring 254

Förslag till förordning

Artikel 71 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Typgodkännandemyndigheten ska inrättas, organiseras och drivas så att den garanterar sin objektivitet och opartiskhet och undviker alla intressekonflikter med de tekniska tjänsterna.	2. Det utseende organet ska inrättas, organiseras och drivas så att det garanterar sin objektivitet och opartiskhet och undviker alla intressekonflikter med de tekniska tjänsterna.

Ändring 255

Förslag till förordning

Artikel 71 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. Typgodkännandemyndigheten ska vara organiserad så att anmälan av en teknisk tjänst handläggs av annan personal än den som bedömde den tekniska tjänsten.	3. Det utseende organet ska vara organiserat så att anmälan av en teknisk tjänst handläggs av annan personal än den som bedömde den tekniska tjänsten.

Ändring 256

Förslag till förordning

Artikel 71 – punkt 4

Kommissionens förslag	Ändring
4. Typgodkännandemyndigheten får inte utföra någon verksamhet som de tekniska tjänsterna utför och får inte tillhandahålla konsulttjänster på kommersiell eller konkurrensutsatt basis.	4. Det utseende organet får inte utföra någon verksamhet som de tekniska tjänsterna utför och får inte tillhandahålla konsulttjänster på kommersiell eller konkurrensutsatt basis.

Ändring 257

Förslag till förordning

Artikel 71 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändring
5. Typgodkännandemyndigheten ska hålla den information den inhämtar konfidentiell.	5. Det utseende organet ska hålla den information det inhämtar konfidentiell.

Ändring 258

Förslag till förordning

Artikel 71 – punkt 6

Kommissionens förslag	Ändring
6. Typgodkännandemyndigheten ska ha tillgång till tillräckligt med kompentent personal för att kunna genomföra sin verksamhet enligt denna förordning korrekt .	6. Det utseende organet ska ha tillgång till tillräckligt med kompentent personal för att korrekt kunna genomföra den verksamhet som fastställs i denna förordning.

Ändring 259

Förslag till förordning

Artikel 71 – punkt 8

Kommissionens förslag	Ändring
8. Typgodkännandemyndigheten ska genomgå kollegial utvärdering av två typgodkännandemyndigheter i andra medlemsstater en gång vartannat år.	utgår
Medlemsstaterna ska upprätta en årlig plan för den kollegiala utvärderingen med en lämplig omsättning på utvärderande och utvärderade typgodkännandemyndigheter, och lämna in den till kommissionen.
Den kollegiala utvärderingen ska omfatta ett besök på plats hos en teknisk tjänst som myndigheten ansvarar för. Kommissionen får delta i utvärderingen och får besluta om sitt deltagande på grundval av en riskanalys.

Ändring 260

Förslag till förordning

Artikel 71 – punkt 9

Kommissionens förslag	Ändring
9. Den kollegiala utvärderingens resultat ska överlämnas till alla medlemsstater och till kommissionen, och en sammanfattning av resultaten ska offentliggöras. Detta ska diskuteras i det forum som inrättas i artikel 10 på grundval av kommissionens bedömning av resultatet och utmynna i rekommendationer.	utgår

Ändring 261

Förslag till förordning

Artikel 71 – punkt 10

Kommissionens förslag	Ändring
10. Medlemsstaterna ska lämna information till kommissionen och de andra medlemsstaterna om hur de har beaktat rekommendationerna i den kollegiala utvärderingen.	utgår

Ändring 262

Förslag till förordning

Artikel 72 – punkt 1 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

b)	Kategori B: Övervakning av de provningar som avses i denna förordning och i de akter som förtecknas i bilaga IV och som utförs på tillverkarens anläggningar eller på en tredje parts anläggningar.

Kategori B: Övervakning av de provningar – inklusive förberedelser av provningar – som avses i denna förordning och i de akter som förtecknas i bilaga IV och som utförs på tillverkarens anläggningar eller på en tredje parts anläggningar ; förberedelse och övervakning av provningar ska utföras av en tillsynsman från den tekniska tjänsten .

Ändring 263

Förslag till förordning

Artikel 72 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. En teknisk tjänst ska inrättas enligt en medlemsstats nationella rätt och vara juridisk person, med undantag för en tillverkares interna ackrediterade tekniska tjänst enligt artikel 76.	3. En teknisk tjänst ska inrättas enligt en medlemsstats nationella rätt och vara juridisk person, med undantag för en teknisk tjänst som hör till en typgodkännandemyndighet och för en tillverkares interna ackrediterade tekniska tjänst enligt artikel 76.

Ändring 264

Förslag till förordning

Artikel 73 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändring
5. Personalen vid en teknisk tjänst ska iaktta tystnadsplikt beträffande all information som de erhåller vid utförandet av sina uppgifter enligt denna förordning, utom gentemot godkännandemyndigheten eller när det krävs enligt unionsrätten eller nationell rätt.	5. Personalen vid en teknisk tjänst ska iaktta tystnadsplikt beträffande all information som de erhåller vid utförandet av sina uppgifter enligt denna förordning, utom gentemot den utseende myndigheten eller när det krävs enligt unionsrätten eller nationell rätt.

Ändring 265

Förslag till förordning

Artikel 74 – punkt 1 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändring
1. En teknisk tjänst ska kunna genomföra all den verksamhet för vilken den ansöker om att bli utsedd i enlighet med artikel 72.1. Den ska visa för typgodkännandemyndigheten att den har samtliga följande egenskaper:	1. En teknisk tjänst ska kunna genomföra all den verksamhet för vilken den ansöker om att bli utsedd i enlighet med artikel 72.1. Den ska visa för den utseende myndigheten eller, vid ackreditering, för det nationella ackrediteringsorganet att den har samtliga följande egenskaper:

Ändring 266

Förslag till förordning

Artikel 75 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. En teknisk tjänst får med sin utseende typgodkännandemyndighets medgivande lägga ut vissa av de verksamhetskategorier för vilka den utsetts i enlighet med artikel 72.1 på entreprenad eller låta verksamheten utföras av ett dotterbolag.	1. En teknisk tjänst får med sin utseende myndighets eller, vid ackreditering, det nationella ackrediteringsorganets medgivande lägga ut vissa av de verksamhetskategorier för vilka den utsetts i enlighet med artikel 72.1 på entreprenad eller låta verksamheten utföras av ett dotterbolag.

Ändring 267

Förslag till förordning

Artikel 75 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Om en teknisk tjänst lägger ut specifika uppgifter med anknytning till de verksamhetskategorier som de utsetts för på entreprenad eller anlitar ett dotterbolag, ska den se till att underentreprenören eller dotterbolaget uppfyller kraven i artiklarna 73 och 74 och informera typgodkännandemyndigheten om detta.	2. Om en teknisk tjänst lägger ut specifika uppgifter med anknytning till de verksamhetskategorier som de utsetts för på entreprenad eller anlitar ett dotterbolag, ska den se till att underentreprenören eller dotterbolaget uppfyller kraven i artiklarna 73 och 74 och informera den utseende myndigheten eller, vid ackreditering, det nationella ackrediteringsorganet om detta.

Ändring 268

Förslag till förordning

Artikel 75 – punkt 4

Kommissionens förslag	Ändring
4. De tekniska tjänsterna ska se till att typgodkännandemyndigheten har tillgång till de relevanta handlingarna rörande bedömningen av underentreprenörens eller dotterbolagets kvalifikationer och de uppgifter som de har utfört.	4. De tekniska tjänsterna ska se till att den utseende myndigheten eller, vid ackreditering, det nationella ackrediteringsorganet har tillgång till de relevanta handlingarna rörande bedömningen av underentreprenörens eller dotterbolagets kvalifikationer och de uppgifter som de har utfört.

Ändring 269

Förslag till förordning

Artikel 75 – punkt 4a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	4a. De tekniska tjänsternas underentreprenörer ska anmälas till typgodkännandemyndigheten, och deras namn ska offentliggöras av kommissionen.

Ändring 270

Förslag till förordning

Artikel 76 – punkt 2 – led ca (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

ca)	Den genomgår revision i enlighet med artikel 80, med undantag för att ”den gemensamma revisorskommittén” i hela texten ska ersätta ”typgodkännandemyndigheten” och utföra uppgifterna i enlighet med detta; revisionen ska visa att det råder överensstämmelse med leden a, b och c.

Ändring 271

Förslag till förordning

Artikel 76 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. En intern teknisk tjänst behöver inte anmälas till kommissionen enligt artikel 78 , men information om dess ackreditering ska lämnas av den tillverkare som den är en del av, eller av det nationella ackrediteringsorganet, till typgodkännandemyndigheten på denna myndighets begäran .	3. En intern teknisk tjänst ska anmälas till kommissionen i enlighet med artikel 78.

Ändring 272

Förslag till förordning

Artikel 77 – punkt - 1 (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	-1. Den ansökande tekniska tjänsten ska lämna in en formell ansökan till typgodkännandemyndigheten i den medlemsstat där den ansöker om att utses i enlighet med del 4 i tillägg 2 till bilaga V. Den verksamhet för vilken den tekniska tjänsten ansöker om att utses ska anges i ansökan i enlighet med artikel 72.1.

Ändring 273

Förslag till förordning

Artikel 77 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

Innan en teknisk tjänst utses ska typgodkännandemyndigheten bedöma den enligt en checklista för bedömning som omfattar minst de krav som förtecknas i tillägg 2 till bilaga V. Bedömningen ska omfatta en bedömning på plats av den sökande tekniska tjänstens lokaler och i förekommande fall en bedömning av alla dotterbolag och underentreprenörer i och utanför unionen.

Innan typgodkännandemyndigheten utser en teknisk tjänst ska typgodkännandemyndigheten eller det ackrediteringsorgan som avses i artikel 71.1 bedöma den enligt en harmoniserad checklista för bedömning som omfattar minst de krav som förtecknas i tillägg 2 till bilaga V. Bedömningen ska omfatta en bedömning på plats av den sökande tekniska tjänstens lokaler och i förekommande fall en bedömning av alla dotterbolag och underentreprenörer i och utanför unionen.

Ändring 274

Förslag till förordning

Artikel 77 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Företrädare för minst två andra medlemsstaters typgodkännandemyndigheter ska i samråd med typgodkännandemyndigheten i den medlemsstat där den sökande tekniska tjänsten är etablerad, och tillsammans med en företrädare för byrån eller kommissionen bilda en gemensam bedömningsgrupp och delta i bedömningen av den sökande tekniska tjänsten, även i bedömningen på plats. Den utseende typgodkännandemyndigheten i den medlemsstat där den sökande tekniska tjänsten är etablerad ska ge dessa företrädare tillgång i god tid till de handlingar som krävs för att bedöma den sökande tekniska tjänsten.

1b. I fall där bedömningen utförs av typgodkännandemyndigheten ska en företrädare för kommissionen delta i en gemensam bedömningsgrupp med den utseende myndigheten som ska utföra bedömningen av den sökande tekniska tjänsten, även bedömningen på plats. För fullgörandet av denna uppgift ska kommissionen anlita oberoende tredjepartsrevisorer kontrakterade genom en öppen anbudsinfordran. Revisorerna ska fullgöra sina åligganden oberoende och opartiskt. Revisorerna ska iaktta konfidentialitet för att skydda affärshemligheter i enlighet med tillämplig lagstiftning. Medlemsstaterna ska bidra med all nödvändig hjälp och tillhandahålla all den dokumentation och allt det stöd som revisorerna efterfrågar, för att göra det möjligt för dem att fullgöra sina uppgifter. Medlemsstaterna ska säkerställa att revisorerna får tillträde till alla lokaler eller delar av lokaler och tillgång till uppgifter, inbegripet databehandlingssystem och programvara, som är av betydelse för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter.

(I början av artikel 77 ändras ordningen på punkterna, inbegripet numreringen.)

Ändring 275

Förslag till förordning

Artikel 77 – punkt 1a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	1a. I fall där bedömningen utförs av ett ackrediteringsorgan ska den sökande tekniska tjänsten tillhandahålla typgodkännandemyndigheten ett giltigt ackrediteringsintyg och motsvarande bedömningsrapport som bevisar att kraven i tillägg 2 till bilaga V är uppfyllda för den verksamhet för vilken den sökande tekniska tjänsten ansöker om att utses.

(I början av artikel 77 ändras ordningen på punkterna, inbegripet numreringen.)

Ändring 276

Förslag till förordning

Artikel 77 – punkt 1c (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	1c. Om den tekniska tjänsten har ansökt om att utses av flera typgodkännandemyndigheter i enlighet med artikel 78.3, ska bara en bedömning utföras, under förutsättning att räckvidden för utseendet av den tekniska tjänsten omfattas av den bedömningen.

(I början av artikel 77 ändras ordningen på punkterna, inbegripet numreringen.)

Ändring 277

Förslag till förordning

Artikel 77 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändring
5. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna namn på företrädare för den typgodkännandemyndighet som ska anlitas vid varje gemensam bedömning.	5. Medlemsstaterna ska till kommissionen överlämna namn på företrädare för den utseende myndighet som ska anlitas vid varje gemensam bedömning.

Ändring 278

Förslag till förordning

Artikel 77 – punkt 7 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Typgodkännandemyndigheten ska överlämna bedömningsrapporten till kommissionen och de andra medlemsstaternas utseende myndigheter, med dokumentunderlag för den tekniska tjänstens kompetens och arrangemang för att se till att den tekniska tjänsten övervakas regelbundet och kommer att fortsätta att uppfylla kraven i denna förordning.	Den utseende myndigheten ska överlämna bedömningsrapporten till kommissionen och de andra medlemsstaternas utseende myndigheter, med dokumentunderlag för den tekniska tjänstens kompetens och arrangemang för att se till att den tekniska tjänsten övervakas regelbundet och säkerställa att den fortsatt uppfyller kraven i denna förordning.

Ändring 279

Förslag till förordning

Artikel 77 – punkt 7 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Den anmälande typgodkännandemyndigheten ska också styrka att det finns kompetent personal tillgänglig för övervakning av den tekniska tjänsten i enlighet med artikel 71.6.	Den utseende myndighet som överlämnar bedömningsrapporten ska också styrka att det finns kompetent personal tillgänglig för övervakning av den tekniska tjänsten i enlighet med artikel 71.6.

Ändring 280

Förslag till förordning

Artikel 77 – punkt 8

Kommissionens förslag	Ändring
8. De andra medlemsstaternas typgodkännandemyndigheter och kommissionen får se över bedömningsrapporten och dokumentunderlaget, ställa frågor, lämna synpunkter och begära ytterligare dokumentunderlag inom en månad efter det att bedömningsrapporten och dokumentunderlaget överlämnas.	8. De andra medlemsstaternas utseende myndigheter och kommissionen får se över bedömningsrapporten och dokumentunderlaget, ställa frågor, lämna synpunkter och begära ytterligare dokumentunderlag inom en månad efter det att bedömningsrapporten och dokumentunderlaget överlämnas.

Ändring 281

Förslag till förordning

Artikel 77 – punkt 9

Kommissionens förslag	Ändring
9. Typgodkännandemyndigheten i den medlemsstat där den sökande tekniska tjänsten är etablerad ska svara på frågorna, synpunkterna och begäran om ytterligare dokumentunderlag inom fyra veckor efter mottagandet av dem.	9. Den utseende myndigheten i den medlemsstat där den sökande tekniska tjänsten är etablerad ska svara på frågorna, synpunkterna och begäran om ytterligare dokumentunderlag inom fyra veckor efter mottagandet av dem.

Ändring 282

Förslag till förordning

Artikel 77 – punkt 10

Kommissionens förslag

Ändring

10. De andra medlemsstaternas typgodkännandemyndigheter eller kommissionen får enskilt eller gemensamt rikta rekommendationer till typgodkännandemyndigheten i den medlemsstat där den sökande tekniska tjänsten är etablerad inom fyra veckor efter mottagandet av det svar som avses i punkt 9. Den typgodkännandemyndigheten ska beakta rekommendationerna när den fattar beslut om utseende av den tekniska tjänsten. Om den typgodkännandemyndigheten beslutar att inte följa de andra medlemsstaternas eller kommissionens rekommendationer, ska den motivera det inom två veckor efter att ha fattat beslutet.

10. De andra medlemsstaternas utseende myndigheter eller kommissionen får enskilt eller gemensamt rikta rekommendationer till den utseende myndigheten i den medlemsstat där den sökande tekniska tjänsten är etablerad inom fyra veckor efter mottagandet av det svar som avses i punkt 9. Den utseende myndigheten ska beakta rekommendationerna när den fattar beslut om utseende av den tekniska tjänsten. Om den utseende myndigheten beslutar att inte följa de andra medlemsstaternas eller kommissionens rekommendationer, ska den motivera det inom två veckor efter att ha fattat beslutet.

Ändring 283

Förslag till förordning

Artikel 78 – punkt 2 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

Inom 28 dagar efter anmälan får en medlemsstat eller kommissionen lämna skriftliga invändningar, med argument om den tekniska tjänsten eller övervakningen av denna av typgodkännandemyndigheten . När en medlemsstat eller kommissionen gör invändningar ska anmälans verkan tillfälligt upphävas. I sådana fall ska kommissionen samråda med de berörda parterna och genom en genomförandeakt besluta huruvida den tillfälliga upphävningen av anmälan kan hävas. Den genomförandeakten ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 87.2.

Inom en månad efter anmälan får en medlemsstat eller kommissionen lämna skriftliga invändningar, med argument om den tekniska tjänsten eller övervakningen av denna av den utseende myndigheten . När en medlemsstat eller kommissionen gör invändningar ska anmälans verkan tillfälligt upphävas. I sådana fall ska kommissionen samråda med de berörda parterna och anta genomförandeakter för att besluta huruvida den tillfälliga upphävningen av anmälan kan hävas. Dessa genomförandeakter ska antas i enlighet med det granskningsförfarande som avses i artikel 87.2.

Ändring 284

Förslag till förordning

Artikel 78 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. Samma tekniska tjänst får utses av flera typgodkännandemyndigheter och anmälas till kommissionen av dessa typgodkännandemyndigheters medlemsstater, oberoende av vilken eller vilka verksamhetskategorier som den tekniska tjänsten ska bedriva i enlighet med artikel 72.1.	3. Samma tekniska tjänst får utses av flera utseende myndigheter och anmälas till kommissionen av dessa utseende myndigheters medlemsstater, oberoende av vilken eller vilka verksamhetskategorier som den tekniska tjänsten ska bedriva i enlighet med artikel 72.1.

Ändring 285

Förslag till förordning

Artikel 78 – punkt 4

Kommissionens förslag	Ändring
4. Om det enligt en rättsakt som förtecknas i bilaga IV krävs att en typgodkännandemyndighet utser en särskild organisation eller ett behörigt organ för att bedriva en verksamhet som inte ingår i de verksamhetskategorier som avses i artikel 72.1, ska medlemsstaten göra en sådan anmälan som avses i punkt 1.	4. Om det enligt en rättsakt som förtecknas i bilaga IV krävs att en utseende myndighet utser en särskild organisation eller ett behörigt organ för att bedriva en verksamhet som inte ingår i de verksamhetskategorier som avses i artikel 72.1, ska medlemsstaten göra en sådan anmälan som avses i punkt 1.

Ändring 286

Förslag till förordning

Artikel 79 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Om typgodkännandemyndigheten har konstaterat eller har informerats om att en teknisk tjänst som den utsett inte längre uppfyller de krav som anges i denna förordning, ska den myndigheten begränsa eller återkalla utseendet tillfälligt eller slutgiltigt, beroende på hur allvarlig underlåtenheten att uppfylla kraven är.	Om den utseende myndigheten har konstaterat eller har informerats om att en teknisk tjänst som den utsett inte längre uppfyller de krav som anges i denna förordning, ska den myndigheten begränsa eller återkalla utseendet tillfälligt eller slutgiltigt, beroende på hur allvarlig underlåtenheten att uppfylla kraven är.

Ändring 287

Förslag till förordning

Artikel 79 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Typgodkännandemyndigheten ska omedelbart underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om en anmälan tillfälligt återkallas, begränsas eller slutgiltigt återkallas.	Den utseende myndigheten ska omedelbart underrätta kommissionen och de andra medlemsstaterna om en anmälan tillfälligt återkallas, begränsas eller slutgiltigt återkallas.

Ändring 288

Förslag till förordning

Artikel 79 – punkt 3 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Typgodkännandemyndigheten ska underrätta de andra typgodkännandemyndigheterna och kommissionen när den tekniska tjänstens bristande överensstämmelse påverkar typgodkännandeintyg som utfärdats på grundval av inspektioner och provningsrapporten från den tekniska tjänst som ändringen av anmälan avser.	Den utseende myndigheten ska underrätta de andra utseende myndigheterna och kommissionen när den tekniska tjänstens bristande överensstämmelse påverkar typgodkännandeintyg som utfärdats på grundval av inspektions- och provningsrapporter från den tekniska tjänst som ändringen av anmälan avser.

Ändring 289

Förslag till förordning

Artikel 79 – punkt 3 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

Inom två månader efter anmälan av ändringen av anmälan ska typgodkännandemyndigheten lämna en rapport om sina resultat i fråga om bristande överensstämmelse till kommissionen och de andra typgodkännandemyndigheterna . Om så krävs för att garantera säkerheten hos fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som redan släppts ut på marknaden ska den utseende typgodkännandemyndigheten uppdra åt de berörda godkännandemyndigheterna att inom rimlig tid tillfälligt eller slutgiltigt återkalla eventuella otillbörligt utfärdade intyg.

Inom två månader efter anmälan av ändringen av anmälan ska den utseende myndigheten lämna en rapport om sina resultat i fråga om bristande överensstämmelse till kommissionen och de andra utseende myndigheterna . Om så krävs för att garantera säkerheten hos fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som redan släppts ut på marknaden ska den utseende myndigheten uppdra åt de berörda godkännandemyndigheterna att inom rimlig tid tillfälligt eller slutgiltigt återkalla eventuella otillbörligt utfärdade intyg.

Ändring 290

Förslag till förordning

Artikel 79 – punkt 4 – inledningen

Kommissionens förslag	Ändring
4. Andra intyg som utfärdats på grundval av inspektioner och provningsrapporter från den tekniska tjänst vars anmälan har tillfälligt återkallats, begränsats eller slutgiltigt återkallats, ska förbli giltiga i följande fall:	4. Typgodkännandeintyg som utfärdats på grundval av inspektions- och provningsrapporter från den tekniska tjänst vars anmälan har tillfälligt återkallats, begränsats eller slutgiltigt återkallats, ska förbli giltiga i följande fall:

Ändring 291

Förslag till förordning

Artikel 79 – punkt 4 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

Vid tillfälligt återkallande av anmälan under förutsättning att den typgodkännandemyndighet som utfärdade typgodkännandeintyget inom tre månader efter det tillfälliga återkallandet för de andra medlemsstaternas typgodkännandemyndigheter och kommissionen skriftligen bekräftar att den tar över den tekniska tjänstens funktioner under återkallandetiden.

Vid tillfälligt återkallande av utseende under förutsättning att den typgodkännandemyndighet som utfärdade typgodkännandeintyget inom tre månader efter det tillfälliga återkallandet för de andra medlemsstaternas typgodkännandemyndigheter och kommissionen skriftligen bekräftar att den tar över den tekniska tjänstens funktioner under återkallandetiden.

Ändring 292

Förslag till förordning

Artikel 79 – punkt 4 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

Vid begränsning eller slutligt återkallande av anmälan i tre månader efter begränsningen eller återkallandet. Den typgodkännandemyndighet som utfärdade intygen får förlänga intygens giltighetstid i ytterligare tremånadersperioder, men sammanlagt högst tolv månader, förutsatt att den under denna tid tar över funktionerna för den tekniska tjänst vars anmälan begränsats eller återkallats.

Vid begränsning eller slutligt återkallande av utseende i tre månader efter begränsningen eller återkallandet. Den typgodkännandemyndighet som utfärdade intygen får förlänga intygens giltighetstid i ytterligare tremånadersperioder, men sammanlagt högst tolv månader, förutsatt att den under denna tid tar över funktionerna för den tekniska tjänst vars anmälan begränsats eller återkallats.

Ändring 293

Förslag till förordning

Artikel 79 – punkt 6

Kommissionens förslag	Ändring
6. Ett utseende till teknisk tjänst får bara förlängas sedan typgodkännandemyndigheten kontrollerat att den tekniska tjänsten fortsätter att uppfylla kraven i denna förordning. Bedömningen ska utföras i enlighet med förfarandet i artikel 77.	6. Ett utseende till teknisk tjänst får bara förlängas sedan den utseende myndigheten kontrollerat att den tekniska tjänsten fortsätter att uppfylla kraven i denna förordning. Bedömningen ska utföras i enlighet med förfarandet i artikel 77.

Ändring 294

Förslag till förordning

Artikel 80 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Typgodkännandemyndigheten ska löpande övervaka de tekniska tjänsterna för att garantera att kraven i artiklarna 72–76, 84 och 85 samt tillägg 2 till bilaga V följs.	Den utseende myndigheten eller, vid ackreditering, det nationella ackrediteringsorganet ska löpande övervaka de tekniska tjänsterna för att säkerställa att kraven i artiklarna 72–76, 84 och 85 samt tillägg 2 till bilaga V följs.

Ändring 295

Förslag till förordning

Artikel 80 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
De tekniska tjänsterna ska på begäran överlämna all relevant information och alla relevanta dokument som krävs för att typgodkännandemyndigheten ska kunna kontrollera att de kraven följs.	De tekniska tjänsterna ska på begäran överlämna all relevant information och alla relevanta dokument som krävs för att den utseende myndigheten eller, vid ackreditering, det nationella ackrediteringsorganet ska kunna kontrollera att de kraven följs.

Ändring 296

Förslag till förordning

Artikel 80 – punkt 1 – stycke 3

Kommissionens förslag

Ändring

De tekniska tjänsterna ska utan dröjsmål underrätta typgodkännandemyndigheten om alla förändringar, särskilt i fråga om deras personal, anläggningar, dotterbolag och underentreprenörer, som kan påverka överensstämmelsen med kraven i artiklarna 72–76, 84 och 85 samt tillägg 2 till bilaga V, eller deras förmåga att göra överensstämmelsebedömningar av de fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som de utsetts för.

De tekniska tjänsterna ska utan dröjsmål underrätta den utseende myndigheten eller, vid ackreditering, det nationella ackrediteringsorganet om alla förändringar, särskilt i fråga om deras personal, anläggningar, dotterbolag och underentreprenörer, som kan påverka överensstämmelsen med kraven i artiklarna 72–76, 84 och 85 samt tillägg 2 till bilaga V, eller deras förmåga att göra överensstämmelsebedömningar av de fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter som de utsetts för.

Ändring 297

Förslag till förordning

Artikel 80 – punkt 3 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Typgodkännandemyndigheten i den medlemsstat där den tekniska tjänsten är etablerad ska se till att den tekniska tjänsten fullgör den skyldighet som föreskrivs i punkt 2, utom om det finns skälig grund att inte göra det.	Den utseende myndigheten i den medlemsstat där den tekniska tjänsten är etablerad ska se till att den tekniska tjänsten fullgör den skyldighet som föreskrivs i punkt 2, utom om det finns skälig grund att inte göra det.

(Numreringen i kommissionens förslag är inkorrekt: det finns två ”punkt 3”.)

Ändring 298

Förslag till förordning

Artikel 80 – punkt 3 – stycke 4

Kommissionens förslag	Ändring
Den tekniska tjänsten eller typgodkännandemyndigheten får begära att all information som lämnas till en annan medlemsstats myndigheter eller till kommissionen ska behandlas med sekretess.	Den tekniska tjänsten eller den utseende myndigheten får begära att all information som lämnas till en annan medlemsstats myndigheter eller till kommissionen ska behandlas med sekretess.

(Numreringen i kommissionens förslag är inkorrekt: det finns två ”punkt 3”.)

Ändring 299

Förslag till förordning

Artikel 80 – punkt 3 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

Minst var trettionde månad ska typgodkännandemyndigheten bedöma huruvida samtliga tekniska tjänster under dess ansvar fortfarande uppfyller kraven i artiklarna 72–76, 84 och 85 samt tillägg 2 till bilaga V. Denna bedömning ska inbegripa ett besök på plats hos varje teknisk tjänst under dess ansvar.

Minst vart tredje år ska den utseende myndigheten bedöma huruvida samtliga tekniska tjänster under dess ansvar fortfarande uppfyller kraven i artiklarna 72–76, 84 och 85 samt tillägg 2 till bilaga V och överlämna en bedömning till den ansvariga medlemsstaten . Denna bedömning ska utföras av en gemensam bedömningsgrupp som utsetts i enlighet med det förfarande som beskrivs i artikel 77.1–77.4 och inbegripa ett besök på plats hos varje teknisk tjänst under dess ansvar.

(Numreringen i kommissionens förslag är inkorrekt: det finns två ”punkt 3”.)

Ändring 300

Förslag till förordning

Artikel 80 – punkt 3 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Inom två månader efter färdigställandet av bedömningen av den tekniska tjänsten ska medlemsstaterna rapportera till kommissionen och de andra medlemsstaterna om denna övervakning . Rapporterna ska innehålla en sammanfattning av bedömningen, som ska offentliggöras .	Bedömningens resultat ska överlämnas till samtliga medlemsstater och till kommissionen, och en sammanfattning av resultaten ska offentliggöras . De ska diskuteras i det forum som inrättats enligt artikel 10 .

(Numreringen i kommissionens förslag är inkorrekt: det finns två ”punkt 3”.)

Ändring 301

Förslag till förordning

Artikel 81 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag	Ändring
Kommissionen ska undersöka alla fall där den gjorts uppmärksam på farhågor om en teknisk tjänsts kompetens eller en teknisk tjänsts fortvariga uppfyllelse av de krav och ansvar som gäller för den enligt denna förordning. Kommissionen får också inleda en sådan undersökning på eget initiativ.	Kommissionen ska tillsammans med den berörda medlemsstatens typgodkännandemyndighet undersöka alla fall där den gjorts uppmärksam på farhågor om en teknisk tjänsts kompetens eller en teknisk tjänsts fortvariga uppfyllelse av de krav och ansvar som gäller för den enligt denna förordning. Kommissionen får också inleda en sådan undersökning på eget initiativ.

Ändring 302

Förslag till förordning

Artikel 81 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Kommissionen ska samråda med typgodkännandemyndigheten i den medlemsstat där den tekniska tjänsten är etablerad som ett led i sådana undersökningar som avses i punkt 1. Den medlemsstatens typgodkännandemyndighet ska på begära förse kommissionen med all relevant information om den berörda tekniska tjänstens resultat och uppfyllelse av kraven på oberoende och kompetens.	2. Kommissionen ska samarbeta med typgodkännandemyndigheten i den medlemsstat där den tekniska tjänsten är etablerad som ett led i sådana undersökningar som avses i punkt 1. Den medlemsstatens typgodkännandemyndighet ska på begäran förse kommissionen med all relevant information om den berörda tekniska tjänstens resultat och uppfyllelse av kraven på oberoende och kompetens.

Ändring 303

Förslag till förordning

Artikel 82 – punkt 4

Kommissionens förslag	Ändring
4. Informationsutbytet ska samordnas av det forum som nämns i artikel 10.	4. Informationsutbytet ska samordnas av det forum som inrättats enligt artikel 10.

Ändring 304

Förslag till förordning

Artikel 83 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Om utseendet av en teknisk tjänst bygger på ackreditering i den mening som avses i förordning (EG) nr 765/2008 ska medlemsstaterna se till att ett nationellt ackrediteringsorgan som har ackrediterat en viss teknisk tjänst hålls underrättad av typgodkännandemyndigheten om tillbudsrapporter och annan information som rör frågor under den tekniska tjänstens kontroll, om informationen är relevant för bedömningen av den tekniska tjänstens resultat.

1. Om utseendet av en teknisk tjänst också bygger på ackreditering i den mening som avses i förordning (EG) nr 765/2008 ska medlemsstaterna se till att ett nationellt ackrediteringsorgan som har ackrediterat en viss teknisk tjänst hålls underrättad av typgodkännandemyndigheten om tillbudsrapporter och annan information som rör frågor under den tekniska tjänstens kontroll, om informationen är relevant för bedömningen av den tekniska tjänstens resultat.

Ändring 305

Förslag till förordning

Artikel 84 – punkt 2 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

a)	De ska låta sin godkännandemyndighet bevittna den tekniska tjänstens verksamhet under bedömningen av överensstämmelse .

a)	De ska låta sin godkännandemyndighet eller den gemensamma bedömningsgrupp som beskrivs i artikel 77.1 bevittna den tekniska tjänstens verksamhet under typgodkännandeprovningen .

Ändring 306

Förslag till förordning

Artikel 88 – punkt 2

Kommissionens förslag	Ändring
2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.2, 5.2, 10.3, 22.3, 24.3, 25.5, 26.2, 28.5, 29.6, 34.2, 55.2, 55.3, 56.2, 60.3, 65.10, 76.4 och 90.2 ska ges till kommissionen på obegränsad tid från och med den dag då denna förordning träder i kraft.	2. Den befogenhet att anta delegerade akter som avses i artiklarna 4.2, 5.2, 6.7a, 10.3, 22.3, 24.3, 25.5, 26.2, 28.5, 29.6, 33.1a, 34.2, 60.3, 65.10, 76.4 och 90.2 ska ges till kommissionen på obegränsad tid från och med den dag då denna förordning träder i kraft.

Ändring 307

Förslag till förordning

Artikel 88 – punkt 3

Kommissionens förslag

Ändring

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.2, 5.2, 10.3, 22.3, 24.3, 25.5, 26.2, 28.5, 29.6, 34.2, 55.2, 55.3, 56.2, 60.3, 65.10, 76.4 och 90.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

3. Den delegering av befogenhet som avses i artiklarna 4.2, 5.2, 6.7a, 10.3, 22.3, 24.3, 25.5, 26.2, 28.5, 29.6, 33.1a, 34.2, 60.3, 65.10, 76.4 och 90.2 får när som helst återkallas av Europaparlamentet eller rådet. Ett beslut om återkallelse innebär att delegeringen av den befogenhet som anges i beslutet upphör att gälla. Beslutet får verkan dagen efter det att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning, eller vid ett senare i beslutet angivet datum. Det påverkar inte giltigheten av delegerade akter som redan har trätt i kraft.

Ändring 308

Förslag till förordning

Artikel 88 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	3a. Innan kommissionen antar en delegerad akt, ska den samråda med experter som utsetts av varje medlemsstat i enlighet med principerna i det interinstitutionella avtalet av den 13 april 2016 om bättre lagstiftning.

Ändring 309

Förslag till förordning

Artikel 88 – punkt 5

Kommissionens förslag

Ändring

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.2, 5.2, 10.3, 22.3, 24.3, 25.5, 26.2, 28.5, 29.6, 34.2, 55.2, 55.3, 56.2, 60.3, 65.10, 76.4 och 90.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

5. En delegerad akt som antas enligt artiklarna 4.2, 5.2, 6.7a, 10.3, 22.3, 24.3, 25.5, 26.2, 28.5, 29.6, 33.1a, 34.2, 60.3, 65.10, 76.4 och 90.2 ska träda i kraft endast om varken Europaparlamentet eller rådet har gjort invändningar mot den delegerade akten inom en period av två månader från den dag då akten delgavs Europaparlamentet och rådet, eller om både Europaparlamentet och rådet, före utgången av den perioden, har underrättat kommissionen om att de inte kommer att invända. Denna period ska förlängas med två månader på Europaparlamentets eller rådets initiativ.

Ändring 353

Förslag till förordning

Artikel 89 – rubriken

Kommissionens förslag	Ändring
Sanktioner	Sanktioner och ansvar

Ändring 310

Förslag till förordning

Artikel 89 – punkt 1

Kommissionens förslag

Ändring

1. Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för ekonomiska aktörers och tekniska tjänsters åsidosättande av skyldigheter enligt denna förordning , särskilt artiklarna 11–19, 72–76, 84 och 85, och vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande.

1. Medlemsstaterna ska fastställa regler om sanktioner för ekonomiska aktörers och tekniska tjänsters åsidosättande av skyldigheter enligt artiklarna i denna förordning och vidta alla nödvändiga åtgärder för att säkerställa att de tillämpas. Sanktionerna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Sanktionerna ska särskilt stå i proportion till antalet icke-överensstämmande fordon som registreras på marknaden i den berörda medlemsstaten eller antalet icke-överensstämmande system, komponenter eller separata tekniska enheter som tillhandahålls på marknaden i den berörda medlemsstaten.

Ändring 311

Förslag till förordning

Artikel 89 – punkt 2 – led a

Kommissionens förslag

Ändring

a)	Lämnande av falsk uppgift under godkännandeförfarandet eller förfaranden som leder till återkallelse .

a)	Lämnande av falsk uppgift under godkännandeförfarandet eller förfaranden som leder till korrigerande eller begränsande åtgärder som åläggs i enlighet med kapitel XI .

Ändring 312

Förslag till förordning

Artikel 89 – punkt 2 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

b)	Förfalskning av provningsresultat för typgodkännande.

b)	Förfalskning av provningsresultat för typgodkännande eller marknadstillsyn, inbegripet beviljande av godkännande på grundval av oriktiga uppgifter .

Ändring 313

Förslag till förordning

Artikel 89 – punkt 2 – led ca (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

ca)	De tekniska tjänsternas otillräckliga förmåga att uppfylla de krav som ligger till grund för att de utsågs.

Ändring 354

Förslag till förordning

Artikel 89 – punkt 2 – led cb (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

cb)

Bristande överensstämmelse med typgodkännandekraven enligt denna förordning eller någon av de rättsakter som förtecknas i bilaga IV hos fordon, komponenter, system eller separata tekniska enheter, eller beviljande av typgodkännande på grundval av oriktiga uppgifter, ifall detta fastställts genom överensstämmelseprovningar, överensstämmelseinspektioner eller andra metoder.

Ändring 314

Förslag till förordning

Artikel 89 – punkt 3 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

b)	Tillhandahållande av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter på marknaden som omfattas av kraven på godkännande, utan något sådant godkännande eller med förfalskade handlingar eller märkningar i denna avsikt.

b)	Tillhandahållande av fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter på marknaden som omfattas av kraven på godkännande, utan något sådant godkännande eller med förfalskade handlingar , intyg om överensstämmelse, obligatoriska skyltar eller godkännandemärken i denna avsikt.

Ändring 315

Förslag till förordning

Artikel 89 – punkt 5

Kommissionens förslag	Ändring
5. Medlemsstaterna ska varje år rapportera till kommissionen om de sanktioner de tillämpat .	5. Medlemsstaterna ska till den nätbaserade databas som inrättats genom artikel 25 översända en underrättelse om de sanktioner som tillämpats . Dessa underrättelser ska överändas inom en månad efter det att sanktionen i fråga tillämpades.

Ändring 355

Förslag till förordning

Artikel 89 – punkt 5a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	5a. Om det fastställs att fordon, komponenter, system eller separata tekniska enheter inte överensstämmer med typgodkännandekraven enligt denna förordning eller någon av de rättsakter som förtecknas i bilaga IV bör de ekonomiska aktörerna ansvara för skada som de berörda fordonen orsakar ägarna på grund av bristande överensstämmelse eller till följd av återkallelse.

Ändring 316

Förslag till förordning

Artikel 90 – punkt 1 – stycke 1

Kommissionens förslag

Ändring

Om kommissionens överensstämmelsekontroller enligt artikel 9.1 och 9.4 eller artikel 54.1 visar att fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter inte överensstämmer med kraven i denna förordning får kommissionen påföra den berörda ekonomiska aktören en straffavgift för överträdelse av denna förordning. Straffavgifterna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Straffavgifterna ska särskilt stå i proportion till antalet icke-överensstämmande fordon som registreras på unionsmarknaden eller antalet icke-överensstämmande system, komponenter eller separata tekniska enheter som tillhandahålls på unionsmarknaden.

Om kommissionens överensstämmelsekontroller enligt artikel 9.1 och 9.4 eller artikel 54.1 eller marknadstillsynsmyndigheternas överensstämmelsekontroller enligt artikel 8.1 visar att fordon, system, komponenter eller separata tekniska enheter inte överensstämmer med kraven i denna förordning får kommissionen påföra den berörda ekonomiska aktören en straffavgift för överträdelse av denna förordning. Straffavgifterna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Straffavgifterna ska särskilt stå i proportion till antalet icke-överensstämmande fordon som registreras på unionsmarknaden eller antalet icke-överensstämmande system, komponenter eller separata tekniska enheter som tillhandahålls på unionsmarknaden.

Ändring 317

Förslag till förordning

Artikel 90 – punkt 1 – stycke 2

Kommissionens förslag	Ändring
Straffavgifter som kommissionen påför får inte läggas till de sanktioner som medlemsstaterna tillämpas i enlighet med artikel 89 för samma överträdelse och får inte överstiga 30 000 euro per icke-överensstämmande fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet.	Straffavgifter som kommissionen påför får inte läggas till de sanktioner som medlemsstaterna tillämpar i enlighet med artikel 89 för samma överträdelse.
	Straffavgifter som kommissionen påför får inte överstiga 30 000 EUR per icke-överensstämmande fordon, system, komponent eller separat teknisk enhet.

Ändring 318

Förslag till förordning

Artikel 91 – punkt 1 – led 3a (nytt)

Förordning (EG) nr 715/2007

Artikel 5 – punkt 2 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	(3a) I artikel 5 ska följande stycken läggas till efter punkt 2 c:
	”Tillverkare som ansöker om EU-typgodkännande för ett fordon som använder en grundstrategi för avgasrening, en hjälpstrategi för avgasrening eller en manipulationsanordning enligt definitionerna i denna förordning eller förordning (EU) 2016/646, ska till typgodkännandemyndigheten lämna all information, inklusive tekniska motiveringar, som typgodkännandemyndigheten rimligen kan begära som stöd för att fastställa huruvida en grundstrategi för avgasrening eller en hjälpstrategi för avgasrening utgör en manipulationsanordning och huruvida ett undantag från förbudet mot användning av manipulationsanordningar enligt denna artikel är tillämpligt.
	Typgodkännandemyndigheten ska inte bevilja EU-typgodkännande förrän den har slutfört sin bedömning och har fastställt att fordonstypen inte är utrustad med en förbjuden manipulationsanordning i enlighet med denna artikel och förordning (EG) nr 692/2008.”

Ändring 345

Förslag till förordning

Artikel 91 – punkt 1 – led 6

Förordning (EG) nr 715/2007

Artikel 11a – punkt 1 – led ba (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

ba)	bränsleförbrukning och CO2-värden som fastställs vid verkliga körförhållanden görs tillgängliga för allmänheten.

Ändring 346

Förslag till förordning

Artikel 91 – punkt 1 – led 6a (nytt)

Förordning (EG) nr 715/2007

Artikel 14a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	6a. Följande artikel ska införas som artikel 14a:
	”Artikel 14a
	Översyn
	Kommissionen ska se över de utsläppsgränsvärden som fastställs i bilaga I för att förbättra luftkvaliteten i unionen och uppnå EU:s gränser för luftkvalitet samt WHO:s rekommenderade nivåer, och ska på lämpligt sätt lägga fram förslag om nya teknikneutrala Euro 7-utsläppsgränsvärden som senast 2025 ska vara tillämpliga på alla M1- och N1-fordon som släpps ut på unionsmarknaden.”

Ändring 319

Förslag till förordning

Bilaga XII – punkt 1 – kolumn 2

Kommissionens förslag	Ändring
Enheter	Enheter
1 000	1 500
0	0
1 000	1 500
0	1 500
0	0
0	0

Ändring 320

Förslag till förordning

Bilaga XII – punkt 2 – kolumn 2

Kommissionens förslag	Ändring
Enheter	Enheter
100	250
250	250
500 t.o.m. den 31 oktober 2016	500 t.o.m. den 31 oktober 2016
250 fr.o.m. den 1 november 2016	250 fr.o.m. den 1 november 2016
250	250
500	500
250	250

Ändring 321

Förslag till förordning

Bilaga XIII – Del I – tabellen

Kommissionens förslag

Punkt nr	Beskrivning	Prestandakrav	Provnings-förfarande	Märkningskrav	Förpacknings-krav
1	[…]
2
3

Ändring

Punkt nr	Beskrivning	Prestandakrav	Provnings-förfarande	Märkningskrav	Förpacknings-krav
1	Avgaskatalysatorer och deras substrat	NOx-utsläpp	Euronormer	Fordonstyp och fordons-version
2	Turboladdare	Koldioxid- och NOx-utsläpp	Euronormer	Fordonstyp och fordons-version
3	Andra system för kompression av bränsle/luftblandning än turboladdare	Koldioxid- och NOx-utsläpp	Euronormer	Fordonstyp och fordons-version
4	Dieselpartikelfilter	PM	Euronormer	Fordonstyp och fordons-version

Ändring 322

Förslag till förordning

Bilaga XVIII – punkt 2 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

2.	Tillgång till OBD och reparation och underhåll av fordonet

2.	Tillgång till OBD och information om reparation och underhåll av fordonet

Ändring 323

Förslag till förordning

Bilaga XVIII – punkt 2 – punkt 2.8

Kommissionens förslag

Ändring

2.8.

Beträffande fordonskategorier som ingår i tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 595/2009 ska, vid tillämpningen av punkt 2.6.2 i de fall där tillverkarna använder diagnos- och provverktyg i enlighet med standarderna ISO 22900, Modular Vehicle Communication Interface (MVCI), och ISO 22901, Open Diagnostic Data Exchange (ODX), i sina franchisenät, ODX-filer göras tillgängliga för oberoende aktörer via tillverkarens webbplats.

2.8.

Vid tillämpningen av punkt 2.6.2 i de fall där tillverkarna använder diagnos- och provverktyg i enlighet med standarderna ISO 22900, Modular Vehicle Communication Interface (MVCI), och ISO 22901, Open Diagnostic Data Exchange (ODX), i sina franchisenät, ska ODX-filer göras tillgängliga för oberoende aktörer via tillverkarens webbplats.

Ändring 324

Förslag till förordning

Bilaga XVIII – punkt 2 – punkt 2.8a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

2.8a

I syfte att erhålla information om OBD, diagnostik och reparations- och underhållsinformation om fordonet ska fordonets direkta dataflöde hållas tillängligt via den seriella anslutning till standarduttaget som anges i punkt 6.5.1.4 i tillägg 1 till bilaga XI till Uneceföreskrifter nr 83 och avsnitt 4.7.3 i bilaga 9B till Uneceföreskrifter nr 49.

Ändring 325

Förslag till förordning

Bilaga XVIII – punkt 6 – punkt 6.1 – stycke 3

Kommissionens förslag

Ändring

Information om alla delar av fordonet, enligt identifiering genom fordonsidentifieringsnumret (VIN) och eventuella ytterligare kriterier, t.ex. hjulbas, motorstyrka, utförande eller tillbehör, och som monterats av tillverkaren och som kan ersättas av reservdelar som tillverkaren tillhandahåller sina auktoriserade återförsäljare och verkstäder eller tredje part genom en hänvisning till originaldelarnas nummer, ska finnas tillgänglig i en databas som ska vara lättåtkomlig för oberoende aktörer.

Information om alla delar av fordonet, enligt identifiering genom fordonsidentifieringsnumret (VIN) och eventuella ytterligare kriterier, t.ex. hjulbas, motorstyrka, utförande eller tillbehör, och som monterats av tillverkaren och som kan ersättas av reservdelar som tillverkaren tillhandahåller sina auktoriserade återförsäljare och verkstäder eller tredje part genom en hänvisning till originaldelarnas nummer, ska finnas tillgänglig , i ett maskinläsbart format och dataset som kan behandlas elektroniskt, i en databas som ska vara åtkomlig för oberoende aktörer.

Ändring 326

Förslag till förordning

Bilaga XVIII – punkt 6 – punkt 6.3

Kommissionens förslag

Ändring

6.3.

Forumet för tillgång till fordonsinformation, som nämns i artikel 70, ska fastställa parametrarna för uppfyllande av dessa krav i enlighet med teknikens ståndpunkt. De oberoende aktörerna ska godkännas och få auktorisation för detta syfte på grundval av handlingar som visar att de bedriver seriös verksamhet och inte har fällts för brott.

6.3.

Ändring 327

Förslag till förordning

Bilaga XVIII – punkt 6 – punkt 6.4

Kommissionens förslag

Ändring

6.4.

För fordon som omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 595/2009 ska styrenheter programmeras om i enlighet med antingen ISO 22900-2 eller SAE J2534 eller TMC RP1210B med hjälp av icke immaterialrättsligt skyddad maskinvara. Även ethernet, seriekabel eller LAN-gränssnitt och alternativa medier som cd, dvd eller halvledarminne för infotainmentsystem (t.ex. navigationssystem eller telefoner) får användas, dock på villkor att det inte krävs någon immaterialrättsligt skyddad program- eller maskinvara för kommunikation (t.ex. drivrutiner eller insticksprogram). För att validera kompatibiliteten mellan en tillverkarspecifik applikation och gränssnittet för fordonskommunikation (vehicle communication interfaces – VCI), som överensstämmer med ISO 22900-2, SAE J2534 eller TMC RP1210B , ska tillverkaren erbjuda antingen validering av gränssnitt som utvecklats oberoende, eller uppgifter och utlåning av särskild hårdvara som krävs för att en tillverkare av gränssnittet själv ska kunna göra en sådan validering. Villkoren i artikel 67.1 ska gälla för avgifter för sådan validering eller uppgifter och maskinvara.

6.4.	Omprogrammering av styrenheter ska ske i enlighet med antingen ISO 22900-2, SAE J2534 eller TMC RP1210 med hjälp av icke immaterialrättsligt skyddad maskinvara.

Om omprogrammering eller diagnostik sker enligt ISO 13400 DoIP ska detta överensstämma med kraven i de standarder som avses i första stycket.

Om fordonstillverkare använder extra, immaterialrättsligt skyddade kommunikationsprotokoll ska dessa protokollspecifikationer göras tillgängliga för oberoende aktörer.

För att validera kompatibiliteten mellan en tillverkarspecifik applikation och gränssnittet för fordonskommunikation (vehicle communication interfaces – VCI), som överensstämmer med ISO 22900-2, SAE J2534 eller TMC RP1210 , ska tillverkaren inom sex månader efter beviljandet av typgodkännandet erbjuda validering av gränssnitt som utvecklats oberoende och provningsförhållandena , inklusive uppgifter om kommunikationsprotokollens specifikationer och utlåning av särskild hårdvara som krävs för att en tillverkare av gränssnittet själv ska kunna göra en sådan validering. Villkoren i artikel 67.1 ska gälla för avgifter för sådan validering eller uppgifter och maskinvara.

Motsvarande överensstämmelse ska säkerställas antingen genom att bemyndiga CEN att utveckla lämpliga standarder för överensstämmelse eller genom att använda befintliga standarder, såsom SAE J2534-3.

Villkoren i artikel 67.1 ska gälla för avgifter för sådan validering eller uppgifter och maskinvara.

Ändring 328

Förslag till förordning

Bilaga XVIII – punkt 6 – punkt 6.8a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

6.8a

Om OBD-informationen och informationen om reparation och underhåll av fordon på en tillverkares webbplats inte innehåller särskild relevant information som möjliggör korrekt konstruktion och tillverkning av eftermonterade system för alternativa bränslen, ska varje berörd tillverkare av eftermonterade system för alternativa bränslen kunna få tillgång till information enligt avsnitten 1, 3, och 4 i det informationsdokument som anges i bilaga I genom att direkt vända sig till tillverkaren med en sådan begäran. Kontaktuppgifter för det syftet ska anges tydligt på tillverkarens webbplats, och informationen ska lämnas inom 30 dagar. Sådan information ska lämnas endast för eftermonterade system för alternativa bränslen som omfattas av Uneceföreskrifter nr 115 eller för eftermonterade komponenter för alternativa bränslen som ingår i system som omfattas av Uneceföreskrifter nr 115, och ska lämnas endast som svar på en begäran där det tydligt anges exakta specifikationer för den fordonsmodell som informationen krävs för och där det specifikt anges att informationen krävs för utveckling av eftermonterade system eller komponenter för alternativa bränslen som omfattas av Uneceföreskrifter nr 115.

Ändring 329

Förslag till förordning

Bilaga XVIII – punkt 7a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

7a.

Fordonstillverkare ska via en webbtjänst eller i ett nedladdningsbart format tillhandahålla ett elektroniskt dataset som består av alla fordonsidentifieringsnummer (eller en begärd undergrupp) och motsvarande individuella specifikationer och konfigurationsegenskaper som ursprungligen ingick i fordonet.

Ändring 330

Förslag till förordning

Bilaga XVIII – punkt 7b (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

7b.	Bestämmelser om säkerhet för elektroniska system

7b.1

Varje fordon med en styrenhet för utsläppsbegränsning ska innehålla anordningar som förhindrar ändringar som inte är tillåtna av tillverkaren. Tillverkaren ska tillåta ändringar om dessa krävs för diagnos, underhåll, kontroll, ombyggnad eller reparation av fordonet. Alla omprogrammerbara datorkoder eller driftsparametrar ska vara motståndskraftiga mot manipulation och ge ett minst lika gott skydd som bestämmelserna i ISO 15031-7 av den 15 mars 2001 (SAE J2186 från oktober 1996). Alla löstagbara minneschip för kalibrering ska sitta i socklar, vara inneslutna i ett förslutet hölje eller skyddas av elektroniska algoritmer, och de ska inte kunna ändras utan användning av specialverktyg och tillämpning av särskilda förfaranden. Skydd av denna karaktär ska vara tillåtna endast för egenskaper som är direkt knutna till utsläppskalibrering eller förebyggande av fordonsstöld.

7b.2	Datorkodade motordriftsparametrar ska inte kunna ändras utan användning av specialverktyg och tillämpning av särskilda förfaranden (t.ex. datorkomponenter som är fastlödda eller sitter i socklar, eller förslutna (eller fastlödda) datorkapslar).

7b.3	För mekaniska bränsleinsprutningspumpar som monterats i en kompressionständningsmotor ska tillverkarna vidta lämpliga åtgärder för att skydda inställningen för maximal bränsletillförsel från manipulering då fordonet är i drift.

7b.4

Tillverkarna får hos typgodkännandemyndigheten ansöka om undantag från något av kraven i avsnitt 8 för fordon som sannolikt inte kommer att behöva skydd. De kriterier som typgodkännandemyndigheten ska bedöma när den överväger ett undantag ska bland annat omfatta aktuell tillgång till prestandahöjande chip, fordonets högprestandakapacitet och den sannolika försäljningsvolymen för fordonet.

7b.5

Tillverkare som använder datorkodsystem som kan programmeras (t.ex. Electrical Erasable Programmable Read-Only Memory, EEPROM) ska försvåra otillåten omprogrammering. Tillverkarna ska inkludera förstärkta strategier för skydd mot manipulation samt skrivskyddsanordningar som kräver elektronisk tillgång till en dator belägen på annan plats som underhålls av tillverkaren, till vilken oberoende aktörer också ska ha tillgång med hjälp av det skydd som avsnitt 6.2 och punkt 6.4 erbjuder. Metoder som ger ett adekvat skydd mot manipulation ska godkännas av godkännandemyndigheten.

Ändring 331

Förslag till förordning

Bilaga XVIII – tillägg 2 – punkt 3.1.1

Kommissionens förslag

Ändring

3.1.1.

All ytterligare information om protokoll som krävs för att möjliggöra fullständig diagnos utöver standarderna i punkt 4.7.3 i bilaga 9B till Uneceföreskrifter nr 49, inklusive all ytterligare information om maskinvaru- eller programvaruprotokoll, identifiering av parametrar, överföringsfunktioner, krav på funktionsuppehållande eller felvillkor.

3.1.1.

All ytterligare information om protokoll som krävs för att möjliggöra fullständig diagnos utöver standarderna i punkt 4.7.3 i bilaga 9B till Uneceföreskrifter nr 49 och i punkt 6.5.1.4 i bilaga 11 till Uneceföreskrifter nr 83 , inklusive all ytterligare information om maskinvaru- eller programvaruprotokoll, identifiering av parametrar, överföringsfunktioner, krav på funktionsuppehållande eller felvillkor.

Ändring 332

Förslag till förordning

Bilaga XVIII – tillägg 2 – punkt 3.1.2

Kommissionens förslag

Ändring

3.1.2.

Upplysningar om erhållande och tolkning av alla felkoder som inte överensstämmer med standarderna i punkt 4.7.3 i bilaga 9B till Uneceföreskrifter nr 49.

3.1.2.

Upplysningar om erhållande och tolkning av alla felkoder som inte överensstämmer med standarderna i punkt 4.7.3 i bilaga 9B till Uneceföreskrifter nr 49 och i punkt 6.5.1.4 i bilaga 11 till Uneceföreskrifter nr 83 .

(1) Ärendet återförvisades för interinstitutionella förhandlingar till det ansvariga utskottet, i enlighet med artikel 59.4 fjärde stycket i arbetsordningen (A8-0048/2017).

(1a) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/45/EU av den 3 april 2014 om periodisk provning av motorfordons och tillhörande släpvagnars trafiksäkerhet och om upphävande av direktiv 2009/40/EG (EUT L 127, 29.4.2014, s. 51).

(1a) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 29.6.2007, s. 1).

(1a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1024/2012/EU av den 25 oktober 2012 om administrativt samarbete genom informationssystemet för den inre marknaden och om upphävande av kommissionens beslut 2008/49/EG (IMI-förordningen) (EUT L 316, 14.11.2012, s. 1).

(12) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 765/2008 av den 9 juli 2008 om krav för ackreditering och marknadskontroll i samband med saluföring av produkter och upphävande av förordning (EEG) nr 339/93 (EUT L 218, 13.8.2008, s. 30).

(1a) Rådets direktiv 85/374/EEG av den 25 juli 1985 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om skadeståndsansvar för produkter med säkerhetsbrister (EGT L 210, 7.8.1985, s. 29; svensk specialutgåva: område 15, volym 6, s. 239).

(1b) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (EGT L 171, 7.7.1999, s. 12).

(1 quater) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/114/EG av den 12 december 2006 om vilseledande och jämförande reklam (EUT L 376, 27.12.2006, s. 21).

(1a) Rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon (EGT L 138, 1.6.1999, s. 57).

(1a) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/679 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av direktiv 95/46/EG (allmän dataskyddsförordning) (EUT L 119, 4.5.2016, s. 1).

(26) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 26.10.2012, s. 1).

(28) Rådets direktiv 1999/37/EG av den 29 april 1999 om registreringsbevis för fordon (EGT L 138, 1.6.1999, s. 57).

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/280

P8_TA(2017)0101

Beslut om att inte invända mot en delegerad akt: faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter

Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 8 mars 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter) genom fastställande av tekniska tillsynsstandarder för faktabladens utformning, innehåll, översyn och revidering samt av villkor för uppfyllande av kravet att tillhandahålla sådana faktablad (C(2017)01473 – 2017/2602(DEA))

(2018/C 298/23)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens delegerade förordning (C(2017)01473) (nedan kallad den reviderade delegerade förordningen),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 september 2016 om kommissionens delegerade förordning av den 30 juni 2016 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter) genom fastställande av tekniska tillsynsstandarder för faktabladens utformning, innehåll, översyn och revidering samt av villkor för uppfyllande av kravet att tillhandahålla sådana faktablad (C(2016)03999 – 2016/2816(DEA)) (1),

—	med beaktande av kommissionens skrivelse av den 22 mars 2017, i vilken parlamentet uppmanas att tillkännage att det inte avser att invända mot den reviderade delegerade förordningen,

—	med beaktande av skrivelsen av den 28 mars 2017 från utskottet för ekonomi och valutafrågor till utskottsordförandekonferensens ordförande,

—	med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 av den 26 november 2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter) (2), särskilt artiklarna 8.5, 10.2, 13.5 och 31,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2016/2340 av den 14 december 2016 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter) vad gäller förordningens tillämpningsdag (3),

—

med beaktande av artikel 13 och artikel 10.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1093/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska bankmyndigheten, EBA), om ändring av beslut 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/78/EG (4), Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1094/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, Eiopa), om ändring av beslut 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/79/EG (5), samt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1095/2010 av den 24 november 2010 om inrättande av en europeisk tillsynsmyndighet (Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Esma), om ändring av beslut 716/2009/EG och om upphävande av kommissionens beslut 2009/77/EG (6),

—

med beaktande av skrivelsen från ordförandena för de europeiska tillsynsmyndigheterna av den 22 december 2016 till följd av kommissionens begäran genom en skrivelse av den 10 november 2016 om sin avsikt att ändra förslaget till tekniska tillsynsstandarder och som gemensamt inlämnades av EBA, Esma och Eiopa enligt artiklarna 8.5, 10.2 och 13.5 i förordning (EU) nr 1286/2014,

—	med beaktande av rekommendationen till beslut från utskottet för ekonomi och valutafrågor,

—	med beaktande av artikel 105.6 i arbetsordningen,

—	med beaktande av att ingen invändning har gjorts inom den tidsfrist som anges i artikel 105.6 tredje och fjärde strecksatserna i arbetsordningen, som löpte ut den 4 april 2017, och av följande skäl:

I sin resolution av den 14 september 2016 invände parlamentet mot kommissionens delegerade förordning av den 30 juni 2016 om komplettering av förordning (EU) nr 1286/2014 och uppmanade kommissionen att lägga fram en reviderad delegerad förordning som tar upp de betänkligheter som framförts om den oklara hanteringen av Priip-produkter som erbjuder flera alternativ, om det bristande utrymmet som ägnats det faktum att icke-professionella investerare också kan förlora pengar i ogynnsamma scenarier avseende vissa produkter och om avsaknaden av en detaljerad vägledning för användningen av ”varningsmeddelandet”.

I sin resolution av den 14 september 2016 påminde parlamentet om att ordföranden för utskottet för ekonomi och valutafrågor och parlamentets förhandlingsgrupp hade skickat en skrivelse till kommissionen den 30 juni 2016 där man uppmanar kommissionen att bedöma huruvida genomförandet av förordning (EU) nr 1286/2014 bör skjutas upp.

Bestämmelserna i den reviderade delegerade förordningen överensstämmer med de mål som parlamentet uttryckte i sin resolution av den 14 september 2016 och under den efterföljande informella dialog som utgjorde en del av det förberedande arbetet inför antagandet av den reviderade delegerade förordningen.

Den reviderade delegerade förordningen klargör att utvecklare av Priip-produkter som erbjuder flera alternativ och som inkluderar underliggande investeringsalternativ som utgörs av företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (Ucits) eller icke Ucits-fonder enligt artikel 32 i förordning (EU) nr 1286/2014 inte skulle behöva tillhandahålla all information som begärs för Priip-produkter utan tillåtas använda basfaktadokument för Ucits i stället, som ett lämpligt sätt att ge icke-professionella investerare mer detaljerad information innan avtal ingås.

De underliggande beräkningarna för de tre resultatscenarierna som tidigare tagits med är fortfarande baserade på historiska uppgifter, och ett ytterligare fjärde scenario har förts in i den reviderade delegerade förordningen. Detta ”stresscenario” är avsett att fastställa betydande ogynnsamma effekter för de produkter som inte omfattas av det befintliga ”ogynnsamma scenariot”.

F.	Användningen av varningsmeddelandet klargjordes genom att i dess tillämpningsområde sådana Priip-produkter som anses som ”komplexa produkter” enligt direktiv 2014/65/EU om marknader för finansiella instrument och direktiv (EU) 2016/97 om försäkringsdistribution.

G.	Det föreslagna avsnittet ”Vad innebär produkten?” i faktabladet har ändrats och avsnittet ”Vilka är riskerna och vad kan jag få för avkastning?” innehåller en redogörelse för de administrativa kostnaderna i förhållande till de biometriska komponenterna i försäkringsbaserade investeringsprodukter.

H.	I förordning (EU) 2016/2340 senarelades tillämpningsdatumet för förordning (EU) nr 1286/2014 med 12 månader till den 1 januari 2018.

Europaparlamentet tillkännager att det inte invänder mot den reviderade delegerade förordningen.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och kommissionen.

(1) Antagna texter, P8_TA(2016)0347.

(2) EUT L 352, 9.12.2014, s. 1.

(3) EUT L 354, 23.12.2016, s. 35.

(4) EUT L 331, 15.12.2010, s. 12.

(5) EUT L 331, 15.12.2010, s. 48.

(6) EUT L 331, 15.12.2010, s. 84.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/282

P8_TA(2017)0103

Vissa aspekter av bolagsrätt ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa aspekter av bolagsrätt (kodifiering) (COM(2015)0616 – C8-0388/2015 – 2015/0283(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – kodifiering)

(2018/C 298/24)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0616),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och artikel 50.1 och 50.2 g i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0388/2015),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 27 april 2016 (1),

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 – Påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter (2),

—	med beaktande av artiklarna 103 och 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0088/2017), och av följande skäl:

A.	Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 264, 20.7.2016, s. 82.

(2) EUT C 102, 4.4.1996, s. 2.

P8_TC1-COD(2015)0283

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/… om vissa aspekter av bolagsrätt (kodifiering)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, direktiv (EU) 2017/1132.)

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/283

P8_TA(2017)0104

Ratifikation av och anslutning till 2010 års protokoll om farliga och skadliga ämnen, med undantag för aspekter som rör civilrättsligt samarbete ***

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om förslaget till rådets beslut om medlemsstaternas ratifikation av och anslutning till, i Europeiska unionens intresse, 2010 års protokoll till internationella konventionen om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen, med undantag för de aspekter som rör civilrättsligt samarbete (13806/2015 – C8-0410/2015 – 2015/0135(NLE))

(Godkännande)

(2018/C 298/25)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av utkastet till rådets beslut (13806/2015),

—	med beaktande av 1996 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen (nedan kallad 1996 års HNS-konvention),

—	med beaktande av 2010 års protokoll till 1996 års HNS-konvention,

—	med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 100.2 och artikel 218.6 a led v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0410/2015),

—

med beaktande av rådets beslut 2002/971/EG av den 18 november 2002 om bemyndigande för medlemsstaterna att i gemenskapens intresse ratificera eller ansluta sig till 1996 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen (HNS-konventionen) (1),

—	med beaktande av domstolens yttrande av den 14 oktober 2014 (2),

—	med beaktande av sin interimsresolution av den 8 juni 2016 om utkastet till rådets beslut (3),

—	med beaktande av kommissionens uppföljning av den 4 oktober 2016 av interimsresolutionen,

—	med beaktande av det yttrande i form av en skrivelse om den lämpliga rättsliga grunden för det ovannämnda utkastet till rådets beslut som antogs av utskottet för rättsliga frågor den 19 februari 2016 (4) och bifogades interimsbetänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0191/2016),

—	med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 och artikel 108.7 i arbetsordningen,

—	med beaktande av rekommendationen från utskottet för rättsliga frågor (A8-0076/2017).

Europaparlamentet godkänner att medlemsstaterna, i Europeiska unionens intresse, ratificerar och ansluter sig till 2010 års protokoll till internationella konventionen om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen, med undantag för de aspekter som rör civilrättsligt samarbete.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.

(1) EGT L 337, 13.12.2002, s. 55.

(2) Domstolens yttrande av den 14 oktober 2014, 1/13, ECLI:EU:C:2014:2303.

(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0259.

(4) PE576.992.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/284

P8_TA(2017)0105

Ratifikation av och anslutning till 2010 års protokoll till internationella konventionen om farliga och skadliga ämnen med avseende på aspekter som rör civilrättsligt samarbete ***

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om utkastet till rådets beslut om medlemsstaternas ratifikation av och anslutning till, i Europeiska unionens intresse, 2010 års protokoll till internationella konventionen om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen, med avseende på de aspekter som rör civilrättsligt samarbete (14112/2015 – C8-0409/2015 – 2015/0136(NLE))

(Godkännande)

(2018/C 298/26)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av utkastet till rådets beslut (14112/2015),

—	med beaktande av 1996 års internationella konvention om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen (1996 års HNS-konvention),

—	med beaktande av 2010 års protokoll till 1996 års HNS-konvention,

—	med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 81 och artikel 218.6 andra stycket a v i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0409/2015),

—	med beaktande av protokoll nr 22 om Danmarks ställning, som är fogat till fördragen,

—

—	med beaktande av domstolens yttrande av den 14 oktober 2014 (2),

—	med beaktande av sin interimsresolution av den 8 juni 2016 om utkastet till rådets beslut (3),

—	med beaktande av kommissionens uppföljning av den 4 oktober 2016 av interimsresolutionen,

—	med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 och artikel 108.7 i arbetsordningen,

—	med beaktande av rekommendationen från utskottet för rättsliga frågor (A8-0078/2017).

Europaparlamentet godkänner att medlemsstaterna, i Europeiska unionens intresse, ratificerar och ansluter sig till 2010 års protokoll till internationella konventionen om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen, med avseende på de aspekter som rör civilrättsligt samarbete.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.

(1) EGT L 337, 13.12.2002, s. 55.

(2) Domstolens yttrande av den 14 oktober 2014, 1/13, ECLI:EU:C:2014:2303.

(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0260.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/285

P8_TA(2017)0106

Tillämpningen av bestämmelserna i Schengenregelverket i fråga om Schengens informationssystem i Republiken Kroatien *

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om förslaget till rådets beslut om tillämpningen av bestämmelserna i Schengenregelverket i fråga om Schengens informationssystem i Republiken Kroatien (COM(2017)0017 – C8-0026/2017 – 2017/0011(NLE))

(Samråd)

(2018/C 298/27)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2017)0017),

—	med beaktande av artikel 4.2 i anslutningsakten av den 9 december 2011 (1), i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0026/2017),

—	med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0073/2017).

Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 112, 24.2.2012, s. 21.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/286

P8_TA(2017)0107

Medicintekniska produkter ***II

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG (10728/4/2016 – C8-0104/2017 – 2012/0266(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

(2018/C 298/28)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (10728/4/2016 – C8-0104/2017),

—	med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 14 februari 2013 (1),

—	med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen (2) av ärendet, en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2012)0542),

—	med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 67a i arbetsordningen,

—	med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0068/2017),

Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Europaparlamentet uppdrar åt sin generalsekreterare att, när det har kontrollerats att alla förfaranden vederbörligen avslutats, underteckna akten och i samförstånd med rådets generalsekreterare se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 133, 9.5.2013, s. 52.

(2) Antagna texter från sammanträdet den 2 april 2014, P7_TA(2014)0266.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/287

P8_TA(2017)0108

Medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik ***II

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik och om upphävande av direktiv 98/79/EG och kommissionens beslut 2010/227/EU (10729/4/2016 – C8-0105/2017 – 2012/0267(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: andra behandlingen)

(2018/C 298/29)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (10729/4/2016 – C8-0105/2017),

—	med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 14 februari 2013 (1),

—	med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen (2) av ärendet, en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2012)0541),

—	med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 67a i arbetsordningen,

—	med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0069/2017),

Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalanden, som bifogas denna resolution.

Europaparlamentet konstaterar att rättsakten är antagen i enlighet med rådets ståndpunkt.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna akten i enlighet med artikel 297.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 133, 9.5.2013, s. 52.

(2) Antagna texter från sammanträdet den 2 april 2014, P7_TA(2014)0267.

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

Uttalande från kommissionen om bestämmelserna om information och rådgivning i samband med genetisk testning i artikel 4 i förordningen om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik

Senast fem år efter den dag då förordningen börjar tillämpas och i samband med den översyn av hur artikel 4 fungerar som avses i artikel 111 i förordningen ska kommissionen rapportera om medlemsstaternas erfarenheter av genomförandet av de skyldigheter på området för information och rådgivning i samband med genetiska tester som avses i artikel 4. Kommissionen kommer särskilt att rapportera om de skillnader i praxis som finns mot bakgrund av det dubbla syftet med förordningen, nämligen att säkerställa en hög nivå i fråga om patientskydd och en väl fungerande inre marknad.

Uttalande från kommissionen om genetisk testning för livsstils- och välbefinnandeändamål

I fråga om genetiska tester avsedda för välbefinnande- och livsstilsändamål betonar kommissionen att produkter utan medicinskt syfte, även sådana som är avsedda att användas för att direkt eller indirekt bibehålla eller förbättra personers hälsosamma beteenden, livskvalitet och välbefinnande, inte omfattas av artikel 2 (Definitioner) i förordningen om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik. Kommissionen har ändå för avsikt att, på grundval av den marknadskontroll som medlemsstaterna genomför, övervaka särskilda säkerhetsfrågor som kan kopplas till användningen av dessa produkter.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/289

P8_TA(2017)0109

Penningmarknadsfonder ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om penningmarknadsfonder (COM(2013)0615 – C7-0263/2013 – 2013/0306(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2018/C 298/30)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2013)0615),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0263/2013),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 21 maj 2014 (1),

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 december 2013 (2),

—	med beaktande av den provisoriska överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 7 december 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0041/2015).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (3).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 255, 6.8.2014, s. 3.

(2) ЕUT C 170, 5.6.2014, s. 50.

(3) Denna ståndpunkt ersätter de ändringar som antogs den 29 april 2015 (Antagna texter, P8_TA(2015)0170).

P8_TC1-COD(2013)0306

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om penningmarknadsfonder

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/1131.)

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/290

P8_TA(2017)0110

Prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds allmänheten eller tas upp till handel ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel (COM(2015)0583 – C8-0375/2015 – 2015/0268(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2018/C 298/31)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0583),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0375/2015),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska centralbankens yttrande av den 17 mars 2016 (1),

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 mars 2016 (2),

—	efter att ha hört Regionkommittén,

—

med beaktande av den provisoriska överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 20 december 2016 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0238/2016).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen (3).

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 195, 2.6.2016, s. 1.

(2) EUT C 177, 18.5.2016, s. 9.

(3) Denna ståndpunkt ersätter de ändringar som antogs den 15 september 2016 (Antagna texter, P8_TA(2016)0353).

P8_TC1-COD(2015)0268

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/1129.)

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/291

P8_TA(2017)0111

Den fleråriga budgetramen för 2014–2020 ***

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om utkastet till rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (14942/2016 – C8-0103/2017 – 2016/0283(APP))

(Särskilt lagstiftningsförfarande – godkännande)

(2018/C 298/32)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution,

—	med beaktande av kommissionens förslag till rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (COM(2016)0604),

—	med beaktande av utkastet till rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (14942/2016) och rådets rättelse till detta (14942/2016 COR2),

—	med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 312 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen (C8-0103/2017),

—	med beaktande av rådets principöverenskommelse av den 7 mars 2017 om revidering av den fleråriga budgetramen (2014–2020) (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om förberedelse av revideringen av den fleråriga budgetramen 2014–2020 efter valet: Parlamentets synpunkter inför kommissionens förslag (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2016 om halvtidsrevidering av den fleråriga budgetramen 2014–2020 (3),

—	med beaktande av sin resolution som inte avser lagstiftning av den 5 april 2017 om utkastet till förordning (4),

—	med beaktande av artiklarna 86, 99.1 och 99.4 i arbetsordningen,

—	med beaktande av rekommendationen från budgetutskottet (A8-0110/2017).

Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 enligt bilagan till denna resolution.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) 7030/2017 och 7031/2017 COR1.

(2) Antagna texter, P8_TA(2016)0309.

(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0412.

(4) Antagna texter, P8_TA(2017)0112.

BILAGA

Rådets förordning (EU, Euratom) 2017/… om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, rådets förordning (EU, Euratom) 2017/1123.)

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/293

P8_TA(2017)0113

Utnyttjande av marginalen för oförutsedda utgifter

Europaparlamentets resolution av den 5 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av beslut (EU) 2015/435 om utnyttjande av marginalen för oförutsedda utgifter (COM(2016)0607 – C8-0387/2016 – 2016/2233(BUD))

(2018/C 298/33)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0607 – C8-0387/2016),

—	med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (1), särskilt artiklarna 6 och 13,

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (2), särskilt punkt 14,

—	med beaktande av principöverenskommelsen i rådet av den 7 mars 2017 om revideringen av den fleråriga budgetramen 2014–2020 (3),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2015/435 av den 17 december 2014 om utnyttjande av marginalen för oförutsedda utgifter (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 17 december 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av marginalen för oförutsedda utgifter under 2014 (5),

—	med beaktande av sina resolutioner av den 6 juli 2016 om förberedelse av revideringen av den fleråriga budgetramen 2014–2020 efter valet: parlamentets synpunkter inför kommissionens förslag (6) och av den 26 oktober 2016 om halvtidsrevideringen av den fleråriga budgetramen 2014–2020 (7),

—	med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0104/2017), och av följande skäl:

Under 2014 utnyttjade Europaparlamentet och rådet marginalen för oförutsedda utgifter för ett belopp på 3 168 233 715 EUR i betalningsbemyndiganden. Ett belopp på 350 miljoner EUR ingick i utnyttjandet av marginalen för oförutsedda utgifter i väntan på en överenskommelse om behandlingen av betalningar för särskilda instrument.

B.	Det beslutades att avräkna ett belopp på 2 818 233 715 EUR under perioden 2018–2020, och att uppmana kommissionen att i tid lägga fram ett förslag om det återstående beloppet på 350 miljoner EUR.

C.	Enligt den medelfristiga betalningsprognos som lades fram i samband med halvtidsöversynen/halvtidsrevideringen av den fleråriga budgetramen kan man förvänta sig ett visst tryck på de årliga taken för åren 2018–2020.

D.	Budgetförslaget för 2017 innehåller en marginal under betalningstaket på 9,8 miljarder EUR, vilket möjliggör avräkning av hela det belopp som utnyttjades 2014.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag som har lagts fram som en del av paketet om halvtidsöversynen/halvtidsrevideringen av den fleråriga budgetramen.

Europaparlamentet anser att avräkningen av ett totalt belopp på 2 818 233 715 EUR, som utnyttjades 2014, mot marginalen under betalningstaket för år 2017 kommer att skapa mer flexibilitet under den andra delen av den fleråriga budgetramen och bidra till att förebygga nya betalningskriser.

Europaparlamentet betonar att beslutet att utesluta det återstående beloppet på 350 miljoner EUR från avräkningen bekräftar parlamentets ståndpunkt sedan länge att betalningsbemyndiganden för särskilda instrument måste räknas utanför och över betalningstaket för den fleråriga budgetramen.

Europaparlamentet välkomnar principöverenskommelsen i rådet om det bifogade beslutet, vilket är i linje med parlamentets tolkning.

Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.

(2) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

(3) 7030/2017 och 7031/2017 COR1.

(4) EUT L 72, 17.3.2015, s. 4.

(5) EUT C 294, 12.8.2016, s. 65.

(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0309.

(7) Antagna texter, P8_TA(2016)0412.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om ändring av beslut (EU) 2015/435 om utnyttjande av marginalen för oförutsedda utgifter

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2017/1331.)

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/296

P8_TA(2017)0114

Beräkning av inkomster och utgifter för budgetåret 2018 – Avsnitt I – Europaparlamentet

Europaparlamentets resolution av den 5 april 2017 om beräkning av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2018 (2017/2022(BUD))

(2018/C 298/34)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (1), särskilt artikel 36,

—	med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (2),

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (3),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1023/2013 av den 22 oktober 2013 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen (4),

—	med beaktande av sin resolution av den 14 april 2016 om beräkning av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2017 (5),

—	med beaktande av sin resolution av den 26 oktober 2016 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2017 (6),

—	med beaktande av sin resolution av den 1 december 2016 om det gemensamma förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2017 som förlikningskommittén har antagit inom ramen för budgetförfarandet (7),

—	med beaktande av generalsekreterarens rapport till presidiet inför upprättandet av det preliminära förslaget till parlamentets budgetberäkning för budgetåret 2018,

—	med beaktande av det preliminära förslag till budgetberäkning som presidiet upprättade den 3 april 2017 i enlighet med artiklarna 25.7 och 96.1 i arbetsordningen,

—	med beaktande av förslaget till budgetberäkning som budgetutskottet upprättat i enlighet med artikel 96.2 i arbetsordningen,

—	med beaktande av artiklarna 96 och 97 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0156/2017), och av följande skäl:

A.	Detta förfarande är det tredje fullständiga budgetförfarande som genomförs under den nya valperioden och det femte året av den fleråriga budgetramen för 2014–2020.

Budgeten för 2018, såsom den föreslås i generalsekreterarens rapport, utarbetas mot bakgrund av en ökning av taket för rubrik V jämfört med 2017, vilket ger mer utrymme för tillväxt och investeringar samt att fortsätta att genomföra politik som syftar till att uppnå besparingar och att förbättra effektiviteten.

Generalsekreteraren har föreslagit sju prioriterade mål för 2018 års budget, nämligen lansering av kommunikationskampanjen inför valet 2019, konsolidering av de säkerhetsåtgärder som vidtagits, fortsättning av de fleråriga fastighetsprojekten, investering i digitaliseringen och datorisering av förfaranden, fortsättning av genomförandet av de åtgärder som behövs för att kunna införa iriskan som ett fullständigt officiellt språk, analysering av de möjliga konsekvenserna av brexit och främjande av en miljövänlig strategi på transportområdet.

D.	Generalsekreteraren har föreslagit en budget på 1 971 883 373 EUR för parlamentets preliminära budgetberäkning för 2018, vilket innebär en ökning med 3,26 % jämfört med 2017 års budget och 19,06 % av rubrik V i den fleråriga budgetramen för 2014–2020.

E.	Generalsekreteraren har föreslagit 47,6 miljoner EUR i kompletterande särskilda investeringar för att stärka säkerhetsprojekt, tillhandahålla leasingavgifter till byggprojektet Adenauer och inleda en kommunikationskampanj inför valet 2019.

F.	Nästan 68 % av budgeten består av indexreglerade utgifter som huvudsakligen avser ledamöternas och personalens löner och arvoden samt byggnader, som justeras i enlighet med tjänsteföreskrifterna, sektorsspecifik indexering eller inflationsnivån.

I parlamentets rapport ”Women in the European Parliament”, som gavs ut den 8 mars 2017 med anledning av Internationella kvinnodagen, påvisas en obalans mellan könen för ledande befattningar i parlamentet: 83,3 % av parlamentets befattningar på nivån biträdande generalsekreterare och generaldirektör innehas av män och 16,7 % av kvinnor, medan 70,2 % av dess befattningar på nivån direktör innehas av män och 29,8 % av kvinnor samt 65,9 % av dess befattningar på nivån enhetschef innehas av män och 34,1 % av kvinnor.

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna fastställer att unionen är skyldig att respektera den språkliga mångfalden och förbjuder diskriminering på grund av språk, vilket innebär att unionsmedborgare har rätt att i sina kontakter med unionens institutioner använda vilket som helst av unionens 24 officiella språk och att få svar på samma språk.

I.	I sin resolution av den 29 april 2015 om beräkning av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2016 (8) betonade parlamentet att 2016 års budget bör ha en realistisk grund och att den bör vara förenlig med principerna om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning.

J.	Europaparlamentets trovärdighet som en del av budgetmyndigheten beror i stor utsträckning på dess kapacitet att kontrollera sina egna utgifter.

K.	Europaparlamentets trovärdighet beror i stor utsträckning på dess kapacitet att utveckla demokratin på unionsnivå.

Allmänna ramar

Europaparlamentet understryker att den andel som motsvarar parlamentets budget för 2018 bör ligga under 20 % av rubrik V. Parlamentet noterar att nivån på budgetberäkningen för 2018 motsvarar 18,88 %, vilket är lägre än vad som uppnåddes 2017 (19,26 %) och den lägsta andelen av rubrik V under de senaste 15 åren.

I enlighet med punkt 15 i sina resolutioner av den 14 april 2016 om beräkning av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2017 och punkt 98 i sin ovannämnda resolution av den 26 oktober 2016 om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2017, där det begärs att metoden att fastställa parlamentets budget på basis av faktiska behov i stället för på basis av ett system med koefficienter tillämpas för första gången under budgetförfarandet för budgetåret 2018, begär Europaparlamentet att dessa krav tillgodoses.

Europaparlamentet konstaterar att det belopp som avsätts för extraordinära investeringar och utgifter för 2018 uppgår till 47,6 miljoner EUR, samma nivå som 2017. Parlamentet anser att kommunikationskampanjen för 2019 bör betraktas som extraordinära utgifter.

Europaparlamentet noterar att begäran om 75 % av anslagen för kommunikationskampanjen inför valet 2019 har tagits med i det preliminära förslaget till budgetberäkning för 2018, eftersom de flesta kontrakten kommer att undertecknas under 2018.

Europaparlamentet betonar att den största andelen av parlamentets budget bestäms av lagstadgade eller kontraktsenliga skyldigheter och omfattas av en årlig indexering.

Europaparlamentet stöder överenskommelsen av den 28 mars 2017 med presidiet om nivån för budgetberäkningen för 2018. Parlamentet minskar utgiftsnivån med 18,4 miljoner EUR jämfört med presidiets ursprungliga ståndpunkt. Parlamentet fastställer den övergripande nivån för budgetberäkningen för 2018 till 1 953 483 373 EUR, vilket motsvarar en total ökning med 2,3 % jämfört med 2017 års budget.

Europaparlamentet understryker att parlamentets viktigaste uppgifter är att stifta lagar, företräda medborgarna och kontrollera det arbete som utförs av övriga institutioner.

Europaparlamentet framhåller sin roll för att skapa en europeisk politisk medvetenhet och främja unionens värderingar.

Europaparlamentet betonar att det behövs besparingar jämfört med generalsekreterarens förslag och rekommenderar kraftfullt alla insatser för att åstadkomma en effektivare och mer transparent användning av offentliga medel.

Transparens och tillgänglighet

10.

Europaparlamentet välkomnar svaret på begäran från budgetutskottet i parlamentets resolution av den 14 april 2016 om beräkning av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2018 (9), som upprepades i parlamentets resolution om rådets ståndpunkt om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2017 (10), om en budgetplanering på medellång och lång sikt, med en tydlig åtskillnad mellan investeringar och driftsutgifter i samband med parlamentets verksamhet och dess stadgeenliga skyldigheter (bland annat när det gäller hyror och förvärv).

11.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en arbetsgrupp för förfarandena för upprättandet av beräkningen av parlamentets inkomster och utgifter. Parlamentet noterar att parlamentet har begärt att man ska överväga ytterligare en revidering av bestämmelserna om interna budgetförfaranden (11). Parlamentet understryker att presidiets och budgetutskottets ledamöter behöver få all relevant information om budgetberäkningsförfarandet i god tid och på ett begripligt sätt samt med de detaljer som är nödvändiga för att presidiet och budgetutskottet ska kunna fatta beslut baserade på en heltäckande bild av parlamentet budget och dess behov.

12.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till generalsekreteraren att lägga fram ett förslag om att presentera budgeten för allmänheten på lämplig detaljnivå och på ett begripligt och användarvänligt sätt på parlamentets webbplats, så att alla medborgare kan skapa sig en bättre förståelse av parlamentets verksamhet och prioriteringar samt motsvarande utgiftsmönster.

13.

Europaparlamentet anser att besöksgrupper utgör ett av de viktigaste instrumenten för att öka medborgarnas medvetenhet om parlamentets verksamhet. Parlamentet välkomnar de reviderade reglerna för besöksgrupper och anser att risken för förskingring av medel har minskat på grund av införandet av de nya och striktare reglerna. Mot bakgrund av detta uppmanar parlamentet presidiet att tillsammans med dess arbetsgrupp för informations- och kommunikationspolitik se över anslagen för ledamöternas besöksgrupper, med beaktande av inflationstakten under de senaste åren som följaktligen har ökat kostnaderna för sådana besök. Även om dessa belopp inte är avsedda att täcka alla kostnader som genereras genom besöksgrupper, utan snarare ska ses som ett bidrag, anser parlamentet att det inte går att bortse från att den andel av kostnaderna som täcks kommer att minska om bidraget inte anpassas till inflationen. Parlamentet uppmanar presidiet att beakta att denna skillnad på ett oproportionerligt sätt påverkar besöksgrupper som är svagare socioekonomiskt sett och som har mycket begränsade ekonomiska medel.

Säkerhet och it-säkerhet

14.

Europaparlamentet noterar de pågående insatserna för arbetet med att stärka parlamentets säkerhet med avseende på byggnader, utrustning och personal, it-säkerhet och kommunikationssäkerhet. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren och presidiet att genomföra den övergripande säkerhetsstrategin för att fortsätta tillhandahålla strukturella, verksamhetsmässiga och kulturella förbättringar av parlamentets säkerhet. Parlamentet upprepar behovet av att förbättra utförandet av de it-tjänster som tillhandahålls parlamentet genom att investera i utbildning av personalen, men även genom bättre urval av uppdragstagare baserat på en bättre utvärdering av deras tjänster och it-kapacitet.

15.

Europaparlamentet anser att händelserna nyligen visar att risken för it-angrepp har ökat dramatiskt, och att tekniken bakom sådana angrepp ofta är mer avancerad än de it-säkerhetsåtgärder som ska bekämpa dem. Parlamentet anser att it-verktyg har blivit viktiga redskap för att ledamöter och personal ska kunna utföra sitt arbete, men att dessa verktyg är sårbara för sådana attacker. Parlamentet välkomnar därför införandet av it-säkerhet i parlamentets övergripande strategiska förvaltningsram, och anser att detta kommer att göra det möjligt för institutionen att bättre skydda sina tillgångar och sin information.

16.

Europaparlamentet beklagar att trots installationen av systemet SECure EMail system (Secem) saknar parlamentet möjlighet att ta emot säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och briefingar som inte är sekretessbelagda från andra institutioner. Parlamentet beklagar djupt att parlamentet inte är i stånd att på egen hand utveckla ett eget system för säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter, och noterar att förhandlingar pågår med andra institutioner i denna fråga. Parlamentet förväntar sig att dessa förhandlingar kommer att bidra till fastställa hur parlamentet på bästa sätt ska kunna ta emot säkerhetsskyddsklassificerade uppgifter och briefingar som inte är sekretessbelagda. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att före parlamentets behandling av budgeten under hösten 2017, lägga fram mer information om den senaste utvecklingen i dessa förhandlingar för budgetutskottet.

17.

Europaparlamentet välkomnar insatserna för att ytterligare digitalisera och datorisera förfaranden. Parlamentet stöder i detta avseende införandet av fler möjligheter för användning av säkra digitala signaturer vid administrativa förfaranden i syfte att minska papperskonsumtionen och spara tid.

18.

Europaparlamentet välkomnar att ett samförståndsavtal har undertecknats mellan den belgiska regeringen och Europaparlamentet, rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och andra Brysselbaserade institutioner om kontroller för säkerhetsgodkännande för alla anställda hos externa leverantörer som vill få tillträde till unionsinstitutionerna. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att undersöka om det skulle vara lämpligt att utöka tillämpningen av detta samförståndsavtal till att omfatta tjänstemän, parlamentsassistenter och praktikanter för att möjliggöra att den nödvändiga säkerhetsverifieringen görs innan de rekryteras.

Fastighetspolitiken

19.

Europaparlamentet påminner om att den senaste fastighetsstrategin på medellång sikt antogs av presidiet 2010. Parlamentet ifrågasätter varför presidiet har underlåtit att lägga fram en långsiktig strategi för parlamentets fastigheter under denna valperiod, trots parlamentets tidigare resolutioner. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren och vice talmännen att så snart som möjligt, och före parlamentets behandling av budgeten under hösten 2017, lägga fram den nya fastighetsstrategin på medellång sikt för budgetutskottet.

20.

Europaparlamentet upprepar sin begäran om en transparent beslutsprocess för fastighetspolitiken, baserad på tidig information, med full hänsyn till artikel 203 i budgetförordningen. Parlamentet begär i detta sammanhang mer information om utbyggnaden av Wayenberg-daghemmet.

21.

Europaparlamentet vill ha mer information om projektet att renovera Paul Henri Spaak-byggnaden (PHS), särskilt eventuella yttranden från oberoende externa uppdragstagare om de möjliga alternativen för PHS-byggnaden, som har haft en kort livslängd på 25 år. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att så snart som möjligt lägga fram resultaten från en sådan undersökning för budgetutskottet. Parlamentet understryker att den befintliga byggnaden inte uppfyller de statiska kraven för en offentlig byggnad för parlamentarisk verksamhet, vilken ska ha högre säkerhet och kunna stå emot externa stötar utan att kollapsa. Parlamentet kritiserar att PHS-byggnaden inte ens uppfyller minimistandarderna för moderna statiska krav och noterar att flera åtgärder redan har vidtagits för att garantera dess stabilitet. Parlamentet uppmanar därför med eftertryck presidiet och parlamentets administration att arbeta på framtida lösningar för PHS-byggnaden som innebär att liv och sunda arbetsvillkor säkras för de personer som finns i byggnaden. Parlamentet noterar den anslagsnivå som föreslagits av generalsekreteraren under 2018 för utredningar, förberedande projekt och arbete, samt för stöd till projektledningsgruppen. Parlamentet uttrycker oro över det eventuella missförståndet om beloppen för studier och flyttar. Parlamentet uppmanar med eftertryck presidiet och generalsekreteraren att så snart som möjligt, dock senast i juli 2017, informera budgetutskottet om alla efterföljande steg och tillhandahålla en tydlig fördelning av kostnaderna. Parlamentet påminner om att det i vart fall föreligger ett behov av att införa modern energieffektiv arkitektur. Parlamentet efterlyser en bedömning av hur renoveringen kommer att påverka enheten för besök och seminarier samt tillgängligheten till plenisalen och de övriga rummen och kontoren.

22.

Europaparlamentet anser att 2018 blir ett avgörande år för Konrad Adenauer-byggnaden (KAD), eftersom det är det år då arbetet med den östra delen kommer att avslutas och arbetet med den västra delen kommer att inledas. Parlamentet noterar med oro att det varit nödvändigt att revidera den budget som anslagits för att täcka hanteringen av detta storskaliga projekt i syfte att förstärka de grupper som övervakar hur arbetet fortskrider. Parlamentet noterar den nuvarande praxisen att använda anslag som inte utnyttjats vid årets slut (uppsamlingsöverföring) till pågående fastighetsprojekt. Parlamentet anser att även om detta kan vara en praktisk lösning för att minska räntebetalningarna, föreligger det ett spänningsförhållande till transparensen i samband med fastighetsprojekt i parlamentets budget och att detta även kan skapa incitament för överbudgetering inom vissa områden.

23.

Europaparlamentet uppmanar ansvariga vice talmän och generalsekreteraren att presentera en framstegsrapport och uppskattningar av kostnaderna för slutförandet av arbetena på KAD-byggnaden för budgetskottet.

Emas

24.

Europaparlamentet påminner om att det åtagit sig att senast 2020 minska sina koldioxidutsläpp per heltidsekvivalent med 30 % jämfört med 2006.

25.

Europaparlamentet anser därför att det är av yttersta vikt att parlamentet fastställer nya, mer utmanande, kvantitativa mål för sin verksamhet som bör mätas regelbundet av de ansvariga avdelningarna.

26.

Europaparlamentet påminner om parlamentets åtagande i samband med direktiv 2012/27/EU om energieffektivitet, ”utan att det påverkar gällande budget- och upphandlingsbestämmelser, kommer att åta sig att tillämpa samma krav på de byggnader som de äger och utnyttjar som de som inom ramen för artiklarna 5 och 6 […] gäller för byggnader som tillhör statliga myndigheter i medlemsstaterna”, eftersom byggnaderna är så synliga och den ledande roll parlamentet bör spela när det gäller byggnadernas energiprestanda. Parlamentet understryker att det brådskar att uppfylla denna förklaring, inte minst för parlamentets egen trovärdighet i samband med den pågående översynen av direktiven om byggnaders energiprestanda och energieffektivitet.

27.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av en arbetsgrupp för rörlighet som bör arbeta på ett inkluderande sätt och ha ett tydligt mandat. Parlamentet understryker att parlamentet måste följa alla regionala tillämpliga lagar på arbetsorterna, även inom detta område. Parlamentet förordar ett främjande av användningen av den direkta tågförbindelse som inrättats mellan parlamentet i Bryssel och flygplatsen. Parlamentet uppmanar mot bakgrund av ovanstående de ansvariga avdelningarna att omvärdera sammansättningen och storleken på sina egna fordonsparker. Parlamentet uppmanar presidiet att så snart som möjligt inrätta ett incitamentsystem för att främja användningen av cyklar för pendling mellan bostaden och arbetsplatsen. Parlamentet noterar att ett sådant system redan har inrättats vid andra institutioner, framför allt vid Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

Kommunikationskampanj för 2019 års val till Europaparlamentet

28.

Europaparlamentet välkomnar kommunikationskampanjen som en värdefull insats för att förklara syftet med unionen och parlamentet för medborgarna. Parlamentet understryker att denna kampanj bland annat bör ha som målsättning att förklara Europeiska unionens roll, parlamentets befogenheter, dess funktioner, inbegripet valet av kommissionens ordförande, samt dess inverkan på medborgarnas liv.

29.

Europaparlamentet noterar att förberedelserna för kommunikationskampanjen inför det kommande valet till Europaparlamentet 2019 kommer att inledas redan i år, Parlamentet välkomnar att kommunikationskampanjen inför valet kommer att pågå i två år jämfört med den period på tre år som föregick valet till Europaparlamentet 2014.

30.

Europaparlamentet noterar att det totala beloppet för kommunikationskampanjen inför valet 2019 uppskattas till 25 miljoner EUR i utgifter för 2018 och 8,33 miljoner EUR i utgifter för 2019, och att ett högre belopp kommer att behövas för de finansiella åtagandena under 2018. Parlamentet framhåller vikten av dessa kommunikationskampanjer, särskilt med tanke på det nuvarande läget i unionen.

31.

Europaparlamentet anser att generaldirektoratet för kommunikation (GD COMM) bör agera på grundval av rekommendationerna från utvärderingen av valkampanjen inför valet till Europaparlamentet 2014 (12), och prioritera insamlingen av uppgifter för kampanjprojekt, per enhet, på grundval av i förväg fastställda nyckelindikatorer för att mäta deras effekt, varvid noggrann hänsyn bör tas till de bakomliggande orsakerna till det extremt låga deltagandet i 2014 års val.

Ledamotsrelaterade frågor

32.

Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförts av parlamentets sekretariat, de politiska gruppernas sekretariat och ledamöternas kontor i syfte att stärka ledamöterna i utövandet av deras mandat. Parlamentet uppmuntrar till en fortsatt utveckling av dessa tjänster som stärker ledamöternas förmåga att kontrollera det arbete som utförs av kommissionen och rådet och att företräda medborgarna.

33.

Europaparlamentet är medvetet om den rådgivning och forskning som erbjuds ledamöterna och utskotten genom Europaparlamentets utredningstjänst (EPRS) och utredningsavdelningarna. Parlamentet påminner om att när EPRS inrättades 2013 beslutades det att en utvärdering skulle göras efter halva tiden för att bedöma hur effektivt samarbetet fungerade mellan EPRS och utredningsavdelningarna. Parlamentet påminner om att en begäran att genomföra en sådan utvärdering och att lägga fram resultaten till budgetutskottet antogs i omröstningen i plenum den 14 april 2016 (13). Parlamentet uppmanar återigen generalsekreteraren att genomföra en sådan utvärdering och att före parlamentets behandling av budgeten under hösten 2017 lägga fram den för budgetutskottet. Parlamentet påminner om att en sådan utvärdering bör innehålla förslag till hur man kan säkerställa att det stöd som tillhandahålls av Europaparlamentets utredningstjänst är bättre kopplat till utvecklingen inom de olika tematiska utskotten och inte överlappar med deras verksamhet eller uppmuntrar till konkurrens mellan olika enheter. Parlamentet förväntar sig att utvärderingen kommer att inbegripa utförlig information om extern expertkunskap, externa studier och externt stöd för parlamentets utredningsverksamhet, inbegripet antal studier och kostnaderna för dem samt expertis som tillhandahållits av parlamentets interna avdelningar och externa leverantörer. Parlamentet noterar de fyra särskilda projekt som håller på att utvecklas på medellång sikt i Europaparlamentets bibliotek, nämligen det digitala biblioteket, förbättrade forskningsresurser, källor till komparativ rätt och ett öppet bibliotek. Parlamentet anser att dessa projekt är ett sätt att förbättra stödet till både ledamöter och anställda, samt att det underlättar tillgången för det externa forskarsamhället och medborgarna. Parlamentet noterar vikten av dessa projekt och behovet av att integrera dem i det lagstiftningsarbete som utförs av ledamöter och personal.

34.

Europaparlamentet påminner om det beslut som fattades av parlamentet under budgetförfarandet för 2017 om att skapa en tjänst för tolkning till internationellt teckenspråk av samtliga debatter i kammaren, och uppmanar administrationen att genomföra detta beslut utan ytterligare dröjsmål.

35.

Europaparlamentet konstaterar att den nyligen reviderade arbetsordningen (14) har begränsat antalet muntliga röstförklaringar som varje ledamot får avge per sammanträdesperiod till högst tre, men är fortsatt oroat över de ytterligare kostnader för tolkning samt för översättningen av utskriften av förklaringarna som dessa genererar. Parlamentet uppmanar med eftertryck generalsekreteraren att tillhandahålla en detaljerad redovisning av kostnaderna i samband med muntliga röstförklaringar. Parlamentet påpekar de alternativ som finns, t.ex. skriftliga röstförklaringar samt en rad offentliga kommunikationsfaciliteter i parlamentets lokaler som ledamöterna kan använda sig av för att redogöra för hur de har röstat. Parlamentet begär, som en tillfällig åtgärd, att de muntliga röstförklaringarna placeras i slutet på föredragningslistan för varje sammanträdesdag, efter anförandena på en minut och andra punkter på dagordningen.

36.

Europaparlamentet påminner om ledamöternas skyldighet att informera administrationen om varje ändring i sina intresseförklaringar.

37.

Europaparlamentet håller inte med om behovet av att byta ut möblerna i ledamöternas och deras assistenters kontor i Bryssel. Parlamentet anser att huvuddelen av dessa möbler är i gott skick och att det därför inte finns någon anledning att byta ut dem. Parlamentet anser att möbler endast bör bytas ut när det finns ett motiverat skäl till detta.

38.

Inför den nionde valperioden uppmanar Europaparlamentet generalsekreteraren att för presidiet lägga fram en mer detaljerad förteckning över utgifter som kan berättiga till ersättning för allmänna utgifter och påminner om principen om mandatets oberoende. Parlamentet understryker att det är möjligt för ledamöterna, om de så önskar, att offentliggöra sina utgifter inom ramen för ersättning för allmänna utgifter på sina personliga webbplatser. Parlamentet upprepar sin uppmaning om bättre transparens när det gäller ledamöternas ersättning för allmänna utgifter, med utgångspunkt i exempel på bästa praxis från de nationella delegationerna i Europaparlamentet och medlemsstaterna. Parlamentet anser att ledamöterna också bör kunna tillhandahålla länkar på parlamentets webbplats till platser där de för närvarande offentliggör sina utgifter. Parlamentet upprepar att ökad transparens när det gäller ersättningen för allmänna utgifter inte bör kräva någon ytterligare personal i parlamentets administration.

39.

Europaparlamentet betonar att den nuvarande budgetposten för assistentstöd till ledamöterna är tillräcklig och inte bör ökas utöver indexeringen av lönerna.

40.

Europaparlamentet påminner om begäran, som antogs vid plenarsammanträdet, i dess ovannämnda resolution av den 14 april 2016 om parlamentets budgetberäkning för 2017, att bestämmelserna för ersättning av kostnader för resor mellan parlamentets tre arbetsorter för ackrediterade ledamotsassistenter bör ses över i syfte att anpassa dem till de bestämmelser som gäller för övrig personal, och beklagar att ingen åtgärd hittills har vidtagits i detta avseende. Parlamentet uppmanar presidiet att omedelbart ta itu med denna fråga. Parlamentet understryker samtidigt att de nuvarande taken för ersättning av kostnader för tjänsteresor för ackrediterade ledamotsassistenter (120/140/160 EUR) inte har justerats sedan 2011 och att skillnaden mellan ackrediterade ledamotsassistenter och annan personal har ökat ytterligare med upp till minst 40 % till följd av införandet av nya tak som godkänts av rådet den 9 september 2016 och hittills endast tillämpas för tjänstemän från och med den 10 september 2016. Parlamentet uppmanar därför presidiet att vidta nödvändiga åtgärder för att rätta till denna ojämlikhet.

41.

Europaparlamentet understryker att en ökning av budgetposten för assistentstöd till ledamöterna inte är lösningen på denna skillnad i utgifter för tjänsteresor.

42.

Europaparlamentet efterlyser en transparent och tillbörlig användning av ersättningen av ledamöternas reseutgifter och rekommenderar att incitament skapas för resor i ekonomiklass, både med avseende på flyg- och järnvägstransporter.

43.

Europaparlamentet uppmanar talmanskonferensen och presidiet att ompröva möjligheten för ackrediterade ledamotsassistenter att, på vissa villkor, följa med ledamöter på parlamentets officiella delegationsresor och uppdrag, såsom redan har begärts av flera ledamöter. Parlamentet anser att ledamöterna bör bestämma huruvida deras assistenter ska följa med dem på officiella delegationsresor, och att de ska utnyttja sitt anslag för ersättningen för assistentstöd till ledamöterna.

Personalrelaterade frågor

44.

Europaparlamentet framhåller, i enlighet med punkt 27 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 om en gradvis personalminskning med 5 % som gäller för alla institutioner, byråer och organ mellan 2013 och 2017, att på grund av särskilda behov som uppstod i parlamentet under 2014 och 2016, nåddes en överenskommelse med rådet om förslaget till Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2016 (15), i vilken man enades om att parlamentets årliga personalminskningsåtgärder skulle fortsätta till och med 2019.

45.

Europaparlamentet noterar att samtidigt som de politiska grupperna har undantagits från dessa årliga personalminskningsåtgärder sedan 2014 (16) har förlikningsöverenskommelsen om 2017 års budget lett till att tjänster strukits i tjänsteförteckningen för parlamentets generalsekretariat på grund av rådets underlåtenhet att iaktta denna informella överenskommelse.

46.

Europaparlamentet påminner om att den totala personalstyrkan i de politiska grupperna är undantagen från målet att minska personalen med 5 % i överensstämmelse med de beslut som fattades med avseende på budgetåren 2014, 2015, 2016 och 2017.

47.

Europaparlamentet anser att förlusten av 136 tjänster från parlamentets sekretariat 2016 kan göra det svårt för parlamentets administration att tillhandahålla tjänster. Parlamentet uppmanar generalsekreteraren att lämna mer information om de personalminskningsåtgärder som gjordes förra året, och att utvärdera konsekvenserna av budgetbesluten för institutionens verksamhet.

48.

Europaparlamentet välkomnar, mot bakgrund av personalminskningsåtgärderna, förslaget om att omvandla 50 fasta AST-tjänster till 50 fasta AD-tjänster, något som har en obefintlig inverkan på budgeten. Parlamentet noterar också förslaget att omvandla tre tillfälliga AST-tjänster till tre tillfälliga AD-tjänster i talmannens kansli.

49.

Europaparlamentet uppmanar presidiet att säkerställa att ackrediterade ledamotsassistenters socialförsäkrings- och pensionsrättigheter respekteras och att finansiella medel avsätts, särskilt för de ackrediterade ledamotsassistenter som har varit anställda av ledamöter utan avbrott under de två senaste valperioderna. Parlamentet uppmanar i detta avseende administrationen att lägga fram ett förslag som beaktar beslutet att hålla ett tidigt val 2014, såväl som den tid som läggs på rekryteringsförfarandet vid beräkning av den tioåriga tjänsteperiod som fastställs i tjänsteföreskrifterna.

50.

Europaparlamentet uppmanar presidiet att föreslå ett uppsägningsförfarande genom ömsesidig överenskommelse mellan ledamöter och ackrediterade parlamentsassistenter.

51.

Europaparlamentet anser att under en period då de finansiella och mänskliga resurser som är tillgängliga för unionens institutioner troligen kommer att bli alltmer begränsade, är det viktigt att institutionerna själva kan rekrytera och behålla den mest kompetenta personalen för att möta de kommande komplexa utmaningarna på ett sätt som stämmer överens med principerna om resultatbaserad budgetering.

52.

Europaparlamentet anser att tolkning och översättning är nödvändiga för parlamentets funktion och erkänner den kvalitet och det mervärde som tolkarnas tjänster tillför. Parlamentet upprepar parlamentets ståndpunkt i ovannämnda resolution av den 14 april 2016, nämligen att generalsekreteraren ska lägga fram nya förslag till rationalisering, såsom ökad användning av översättning och tolkning på begäran, i synnerhet för Europaparlamentets tvärpolitiska grupper, samt undersöka möjliga effektivitetsvinster från användning av den senaste språktekniken som ett hjälpverktyg för tolkar, och bedöma effekterna av den reviderade ramen för fast anställda tolkar för att förbättra resurseffektiviteten och produktiviteten.

53.

Parlamentet välkomnar de fortsatta åtgärder som vidtagits av parlamentet för att införa iriska som officiellt språk fullt ut senast den 1 januari 2021. Parlamentet noterar i detta sammanhang att inga ytterligare tjänster kommer att krävas under 2018. Parlamentet uppmanar dock generalsekreteraren att fortsätta rådfråga de irländska ledamöterna med avseende på en eventuell resurseffektivitet, utan att undergräva ledamöternas garanterade rättigheter.

54.

Europaparlamentet uppmanar bestämt generalsekreteraren att vidareutveckla befintliga samarbetsavtal mellan parlamentet, Regionkommittén och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, i syfte att identifiera andra områden där de administrativa funktionerna skulle kunna delas. Parlamentet uppmanar dessutom generalsekreteraren att göra en undersökning av eventuella synergieffekter inom de administrativa funktionerna och tjänsterna som också skulle kunna uppnås mellan parlamentet, kommissionen och rådet.

Europeiska politiska partier och politiska stiftelser

55.

Europaparlamentet påminner om att europeiska politiska partier och stiftelser bidrar till att skapa en europeisk politisk medvetenhet och öka medborgarnas förståelse för sambandet mellan de politiska processerna på nationell och europeisk nivå.

56.

Europaparlamentet anser att den senaste tidens kontroverser kring finansieringen av vissa europeiska politiska partier och vissa politiska stiftelser har visat på brister i de nuvarande förvaltnings- och kontrollsystemen.

57.

Europaparlamentet anser att ikraftträdandet av förordningarna (EU, Euratom) nr 1141/2014 (17) och (EU, Euratom) nr 1142/2014 (18) kommer att ge ytterligare kontrollmekanismer, såsom kravet på att registrera sig hos myndigheten för europeiska politiska partier och politiska stiftelser. Parlamentet anser dock att det finns ytterligare utrymme för förbättringar av dessa åtgärder. Parlamentet noterar att partier och stiftelser kommer att börja ansöka om finansiering enligt de nya bestämmelserna under budgetåret 2018.

58.

Europaparlamentet betonar att ett antal problem har identifierats i det nuvarande systemet med medfinansiering, där bidrag från parlamentets budget för både partier och stiftelser inte får överstiga 85 % av de bidragsberättigade utgifterna, medan återstående 15 % ska täckas av egna medel. Parlamentet noterar till exempel att otillräckliga medlemsavgifter och donationer ofta kompenseras av bidrag in natura.

Övriga frågor

59.

Europaparlamentet noterar den pågående dialogen mellan Europaparlamentet och de nationella parlamenten. Parlamentet vill se att denna dialog stärks för att utveckla en bättre förståelse för det ekonomiska bidraget från Europaparlamentet och unionen i medlemsstaterna.

60.

Europaparlamentet noterar begäran om externa utredningar och yttranden i syfte att stödja det arbete som utförs av utskotten och andra politiska organ för att analysera de möjliga konsekvenserna av brexit, inbegripet de budgetmässiga konsekvenserna för parlamentet. Parlamentet ifrågasätter behovet av att begära externa utredningar och yttranden i stället för att ta hjälp av den rikliga tillgången på utredningstjänster som finns inom parlamentet. Parlamentet betonar att innan förhandlingarna om Förenade kungarikets utträde ur unionen är avslutade är Förenade kungariket fortfarande en fullvärdig medlem av unionen och att alla rättigheter och skyldigheter som följer av medlemskapet fortsätter att gälla. Parlamentet understryker därför att Förenade kungarikets beslut att lämna unionen sannolikt inte kommer att ha någon inverkan på parlamentets budget för 2018.

61.

Europaparlamentet påminner om sin resolution av den 20 november 2013 om lokalisering av säten för Europeiska unionens institutioner (19), i vilken man uppskattade kostnaderna för att parlamentets verksamhet bedrivs på olika geografiska platser till mellan 156 miljoner EUR och 204 miljoner EUR, vilket motsvarar cirka 10 % av parlamentets budget. Parlamentet påminner om att miljöpåverkan av denna uppdelning uppskattas till mellan 11 000 och 19 000 ton koldioxidutsläpp. Parlamentet betonar allmänhetens negativa uppfattning på grund av denna geografiska spridning, och upprepar därför sin ståndpunkt vad gäller behovet av en färdplan för ett enda säte.

62.

Europaparlamentet påminner om sin ovannämnda resolution av den 14 april 2016 om beräkning av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2017. Parlamentet uppmanar till genomförandet av ett samarbete med tv-stationer, sociala medier och ytterligare partner i syfte att skapa ett europeiskt mediecentrum för utbildning av unga journalister.

63.

Europaparlamentet uppmanar generalsekreteraren och presidiet att skapa en anda av resultatbaserad budgetering inom hela parlamentets administration, i linje med metoden för en smidig förvaltning i syfte att förbättra effektiviteten och kvaliteten när det gäller institutionens interna arbete.

o o

64.

Europaparlamentet antar budgetberäkningen för budgetåret 2018.

65.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och budgetberäkningen till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.

(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.

(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

(4) EUT L 287, 29.10.2013, s. 15.

(5) Antagna texter, P8_TA(2016)0132.

(6) Antagna texter, P8_TA(2016)0411.

(7) Antagna texter, P8_TA(2016)0475.

(8) Antagna texter, P8_TA(2015)0172.

(9) Antagna texter, P8_TA(2016)0132.

(10) Antagna texter, P8_TA(2016)0411.

(11) Antagna texter, P8_TA(2016)0484.

(12) Deloitte, undersökning från december 2015.

(13) Se punkt 22 i parlamentets resolution av den 14 april 2016 (P8_TA(2016)0132).

(14) Antagna texter den 13 december 2016, P8_TA(2016)0484 – artikel 183.1.

(15) Antagna texter, P8_TA(2015)0407.

(16) Antagna texter, P7_TA(2013)0437. Antagna texter, P8_TA(2014)0036. Antagna texter, P8_TA(2015)0376. Antagna texter, P8_TA(2016)0411.

(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1141/2014 av den 22 oktober 2014 om stadgar för och finansiering av europeiska politiska partier och europeiska politiska stiftelser (EUT L 317, 4.11.2014, s. 1).

(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1142/2014 av den 22 oktober 2014 om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiering av europeiska politiska partier (EUT L 317, 4.11.2014, s. 28).

(19) Antagna texter, P7_TA(2013)0498.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/306

P8_TA(2017)0115

Förslag till ändringsbudget nr 1/2017 års allmänna budget som åtföljer förslaget om utnyttjande av EU:s solidaritetsfond för stöd till Förenade kungariket, Cypern och Portugal

Europaparlamentets resolution av den 5 april 2017 om rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 1/2017 års allmänna budget som åtföljer förslaget om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Förenade kungariket, Cypern och Portugal (07003/2017 – C8-0130/2017 – 2017/2018(BUD))

(2018/C 298/35)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 106a i fördraget om upprättandet av Europeiska atomenergigemenskapen,

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (1), särskilt artikel 41,

—	med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2017, slutgiltigt antagen den 1 december 2016 (2),

—	med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (3),

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (4),

—	med beaktande av rådets beslut 2014/335/EU, Euratom av den 26 maj 2014 om systemet för Europeiska gemenskapernas egna medel (5),

—	med beaktande av det förslag till ändringsbudget nr 1/2017 som kommissionen antog den 26 januari 2017 (COM(2017)0046),

—	med beaktande av den ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 1/2017 som rådet antog den 3 april 2017 och översände till Europaparlamentet den 3 april 2017 (07003/2017 – C8-0130/2017),

—	med beaktande av artiklarna 88 och 91 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0155/2017), och av följande skäl:

Förslaget till ändringsbudget nr 1/2017 avser utnyttjandet av Europeiska unionens solidaritetsfond till ett belopp av 71 524 810 EUR med avseende på översvämningar i Förenade kungariket mellan december 2015 till januari 2016, torka och bränder i Cypern mellan oktober 2015 och juni 2016 och bränder på den portugisiska ön Madeira i augusti 2016.

B.	Syftet med förslaget till ändringsbudget nr 1/2017 är att formellt föra in denna budgetjustering i unionens budget för 2017.

C.	Kommissionen föreslår därför en ändring av unionens budget för 2017 och en ökning av beloppet under budgetartikel 13 06 01 ”Stöd till medlemsstater i samband med en större naturkatastrof som får allvarliga konsekvenser på levnadsvillkoren, naturmiljön och ekonomin”.

D.	Europeiska unionens solidaritetsfond definieras enligt förordningen om den fleråriga budgetramen som ett särskilt instrument och därför bör motsvarande åtagandebemyndiganden och betalningsbemyndiganden budgeteras utanför den fleråriga budgetramens tak.

Europaparlamentet betonar det akuta behovet av att frigöra finansiellt stöd via solidaritetsfonden till de länder som drabbats av dessa naturkatastrofer.

Europaparlamentet noterar förslaget till ändringsbudget nr 1/2017, som lagts fram av kommissionen.

Europaparlamentet godkänner rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 1/2017.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att förklara ändringsbudget nr 1/2017 slutgiltigt antagen och se till att den offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och revisionsrätten samt till de nationella parlamenten.

(1) EUT L 298, 26.10.2012, s. 1.

(2) EUT L 51, 28.2.2017.

(3) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.

(4) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

(5) EUT L 168, 7.6.2014, s. 105.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/308

P8_TA(2017)0116

Utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter: EGF/2017/000 TA2017 – tekniskt stöd på kommissionens initiativ

Europaparlamentets resolution av den 5 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter(EGF/2017/000 TA2017 – tekniskt stöd på kommissionens initiativ) (COM(2017)0101 – C8-0097/2017 – 2017/2033(BUD))

(2018/C 298/36)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0101 – C8-0097/2017),

—	med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1309/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (2014–2020) och om upphävande av förordning (EG) nr 1927/2006 (1) (nedan kallad förordningen om fonden),

—	med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (2), särskilt artikel 12,

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (3), särskilt punkt 13,

—	med beaktande av sin resolution av den 13 april 2016 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF/2016/000 TA 2016 – tekniskt stöd på kommissionens initiativ) (4),

—	med beaktande av det trepartsförfarande som föreskrivs i punkt 13 i det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013,

—	med beaktande av skrivelsen från utskottet för sysselsättning och sociala frågor,

—	med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling,

—	med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0157/2017), och av följande skäl:

Unionen har inrättat lagstiftnings- och budgetinstrument för att kunna ge kompletterande stöd till arbetstagare som drabbas av konsekvenserna av genomgripande strukturförändringar inom världshandeln eller av den globala finansiella och ekonomiska krisen, och för att underlätta deras återinträde på arbetsmarknaden.

Unionens ekonomiska stöd till arbetstagare som har blivit uppsagda bör vara dynamiskt och ges så snabbt och effektivt som möjligt, i enlighet med Europaparlamentets, rådets och kommissionens gemensamma uttalande, som antogs vid förlikningsmötet den 17 juli 2008, och med vederbörlig hänsyn till det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 när det gäller antagandet av beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (nedan kallad fonden).

Antagandet av förordningen om fonden återspeglar överenskommelsen mellan parlamentet och rådet om att återinföra kriteriet för utnyttjande i krislägen, öka unionens ekonomiska bidrag till 60 % av den totala uppskattade kostnaden för de föreslagna åtgärderna, effektivisera handläggningen av ansökningar om medel ur fonden inom kommissionen, parlamentet och rådet genom att förkorta tiden för bedömning och godkännande, öka antalet stödberättigade åtgärder och förmånstagare genom att inbegripa egenföretagare och ungdomar, samt finansiera incitament att starta egna företag.

Det högsta årliga belopp som är tillgängligt via fonden är 150 miljoner EUR (i 2011 års priser). På kommissionens initiativ får enligt artikel 11.1 i förordningen om fonden högst 0,5 % av detta belopp (dvs. 844 620 EUR 2017) användas för tekniskt stöd för att finansiera förberedande åtgärder, övervakning, insamling av uppgifter, upprättande av en kunskapsbas, administrativt och tekniskt stöd, informations- och kommunikationsinsatser samt den revision, kontroll och utvärdering som krävs för att genomföra förordningen om fonden.

E.	Europaparlamentet har vid upprepade tillfällen understrukit fondens betydelse som ett unionsinstrument för stöd till arbetstagare som blivit arbetslösa med avseende på ett förbättrat mervärde, ökad effektivitet och anställbarhet för stödmottagarna.

F.	Det föreslagna beloppet på 310 000 EUR motsvarar ca 0,18 % av det högsta årliga belopp som är tillgängligt via fonden för 2017, vilket är 70 000 EUR mindre än 2016.

Europaparlamentet stöder de åtgärder som kommissionen föreslagit och som ska finansieras som tekniskt stöd i enlighet med artikel 11.1 och 11.4 samt artikel 12.2, 12.3 och 12.4 i förordningen om fonden.

Europaparlamentet välkomnar minskningen av 2017 års ansökan om tekniskt stöd från fonden jämfört med 2016. Parlamentet anser att det är viktigt att bedöma sådana ansökningar som en procentandel av de årliga belopp som har använts för fonden under tidigare år och inte bara mot de maxgränser som kan användas under det året.

Europaparlamentet inser hur viktigt det är med övervakning och datainsamling. Parlamentet påminner om vikten av solida statistiska serier som sammanställts på lämpligt sätt för att vara tillgängliga och lättbegripliga. Parlamentet välkomnar den kommande publiceringen av tvåårsrapporterna 2017 och efterlyser en allmän och bred spridning av rapporterna i hela unionen.

Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är med en särskild webbplats för fonden, som ska vara tillgänglig för alla unionsmedborgare. Parlamentet betonar vikten av flerspråkighet vid bred kommunikation med allmänheten. Parlamentet vill se en mer användarvänlig webbmiljö och uppmuntrar kommissionen att göra innehållet i sina publikationer och audiovisuella aktiviteter ännu mer värdefullt, i enlighet med artikel 11.4 i förordningen om fonden.

Europaparlamentet välkomnar det fortsatta arbetet med standardiserade förfaranden för ansökningar till fonden och för förvaltningen av den med hjälp av funktionerna i systemet för elektroniskt datautbyte (SFC 2014), som möjliggör en förenkling och snabbare behandling av ansökningarna samt bättre rapportering. Parlamentet noterar att kommissionen har underlättat fondens finansiella transaktioner genom att skapa ett gränssnitt mellan SFC och kommissionens redovisningssystem ABAC. Parlamentet noterar att det endast behövs vissa fininställningar och justeringar vid eventuella ändringar, vilket i själva verket begränsar fondens bidrag till den typen av utgifter.

Europaparlamentet noterar att förfarandet att integrera fonden i SFC2014 har pågått i flera år och att kostnaderna för detta, som belastar fondens budget, har varit relativt höga. Parlamentet välkomnar minskningen av kostnaderna i förhållande till föregående år, vilket återspeglar det faktum att projektet nu har nått fram till det skede då det endast behövs finjusteringar.

Europaparlamentet påminner om vikten av nätverkssamarbete och informationsutbyte om fonden, i syfte att sprida bästa praxis. Parlamentet stöder därför finansieringen av två möten i fondens expertgrupp med kontaktpersoner och två nätverksseminarier om fondens genomförande. Parlamentet förväntar sig att detta informationsutbyte även ska bidra till en bättre och mer detaljerad rapportering om hur framgångsrika åtgärderna är i medlemsstaterna, särskilt när det gäller stödmottagarnas återanställningsgrad.

Europaparlamentet noterar att kommissionen har för avsikt att investera 70 000 EUR av den tillgängliga budgeten för tekniskt stöd i två möten som ska hållas av fondens expertgrupp med kontaktpersoner. Parlamentet noterar också kommissionens avsikt att investera 120 000 EUR för att främja nätverkssamarbete genom seminarier mellan medlemsstaterna, fondens genomförandeorgan och arbetsmarknadens parter. Parlamentet välkomnar kommissionens beredvillighet att bjuda in ledamöter i fondens arbetsgrupp till det nätverksseminarium om fonden som nyligen ägde rum i Mons. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att bjuda in parlamentet till sådana möten och seminarier i enlighet med relevanta bestämmelser i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen (5).

Europaparlamentet understryker att man ytterligare måste förstärka förbindelserna mellan alla som är involverade i ansökningar till fonden, särskilt arbetsmarknadens parter och intressenter på regional och lokal nivå, för att skapa största möjliga synergieffekter. Parlamentet betonar att samverkan mellan den nationella kontaktpersonen och regionala eller lokala genomförandepartner i ett ärende bör förstärkas, och att kommunikations- och stödsystem samt informationsflöden (interna uppdelningar, uppgifter och ansvar) bör klargöras samt att alla berörda parter bör vara överens om detta.

10.

Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

11.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

12.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 347, 20.12.2013, s. 855.

(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.

(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

(4) Antagna texter, P8_TA(2016)0112.

(5) EUT L 304, 20.11.2010, s. 47.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (EGF/2017/000 TA 2017 – tekniskt stöd på kommissionens initiativ)

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2017/742.)

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/312

P8_TA(2017)0117

Utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Förenade kungariket, Cypern och Portugal

Europaparlamentets resolution av den 5 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om att ta Europeiska unionens solidaritetsfond i anspråk för att ge stöd till Förenade kungariket, Cypern och Portugal (COM(2017)0045 – C8-0022/2017 – 2017/2017(BUD))

(2018/C 298/37)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2017)0045 – C8-0022/2017),

—	med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (1),

—	med beaktande av rådets förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 av den 2 december 2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (2), särskilt artikel 10,

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 2 december 2013 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin, samarbete i budgetfrågor och sund ekonomisk förvaltning (3), särskilt punkt 11,

—	med beaktande av skrivelsen från utskottet för regional utveckling,

—	med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A8-0154/2017).

Europaparlamentet välkomnar beslutet som ett tecken på unionens solidaritet med unionens medborgare och regioner som har drabbats av naturkatastrofer.

Europaparlamentet godkänner det bifogade beslutet.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att tillsammans med rådets ordförande underteckna beslutet och se till att det offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med bilaga till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 311, 14.11.2002, s. 3.

(2) EUT L 347, 20.12.2013, s. 884.

(3) EUT C 373, 20.12.2013, s. 1.

BILAGA

EUROPAPARLAMENTETS OCH RÅDETS BESLUT

om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Förenade kungariket, Cypern och Portugal

(Texten till denna bilaga återges inte här eftersom den motsvaras av den slutliga rättsakten, beslut (EU) 2017/741.)

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/314

P8_TA(2017)0118

Automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter i Lettland *

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om utkastet till rådets genomförandebeslut om automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter i Lettland, och om ersättande av beslut 2014/911/EU (13521/2016 – C8-0523/2016 – 2016/0818(CNS))

(Samråd)

(2018/C 298/38)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av rådets utkast (13521/2016),

—	med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C8-0523/2016),

—	med beaktande av rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (1), särskilt artikel 33,

—	med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0089/2017).

Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 210, 6.8.2008, s. 1.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/315

P8_TA(2017)0119

Automatiskt utbyte av DNA-uppgifter i Slovakien, Portugal, Lettland, Litauen, Tjeckien, Estland, Ungern, Cypern, Polen, Sverige, Malta och Belgien *

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om utkastet till rådets genomförandebeslut om automatiskt utbyte av DNA-uppgifter i Slovakien, Portugal, Lettland, Litauen, Tjeckien, Estland, Ungern, Cypern, Polen, Sverige, Malta och Belgien och om ersättande av beslut 2010/689/EU, 2011/472/EU, 2011/715/EU, 2011/887/EU, 2012/58/EU, 2012/299/EU, 2012/445/EU, 2012/673/EU, 2013/3/EU, 2013/148/EU, 2013/152/EU och 2014/410/EU (13525/2016 – C8-0522/2016 – 2016/0819(CNS))

(Samråd)

(2018/C 298/39)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av rådets utkast (13525/2016),

—	med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C8-0522/2016),

—	med beaktande av rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (1), särskilt artikel 33,

—	med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0091/2017).

Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 210, 6.8.2008, s. 1.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/316

P8_TA(2017)0120

Automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter i Slovakien, Bulgarien, Frankrike, Tjeckien, Litauen, Nederländerna, Ungern, Cypern, Estland, Malta, Rumänien och Finland *

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om rådets utkast till genomförandebeslut om automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter med Slovakien, Bulgarien, Frankrike, Tjeckien, Litauen, Nederländerna, Ungern, Cypern, Estland, Malta, Rumänien och Finland, och om ersättande av beslut 2010/682/EU, 2010/758/EU, 2011/355/EU, 2011/434/EU, 2011/888/EU, 2012/46/EU, 2012/446/EU, 2012/672/EU, 2012/710/EU, 2013/153/EU, 2013/229/EU och 2013/792/EU (13526/2016 – C8-0520/2016 – 2016/0820(CNS))

(Samråd)

(2018/C 298/40)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av rådets utkast (13526/2016),

—	med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C8-0520/2016),

—	med beaktande av rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (1), särskilt artikel 33,

—	med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

—	med betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0092/2017).

Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

Rådet uppmanas att höra Europaparlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 210, 6.8.2008, s. 1.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/317

P8_TA(2017)0121

Automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister i Finland, Slovenien, Rumänien, Polen, Sverige, Litauen, Bulgarien, Slovakien och Ungern *

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om utkastet till rådets genomförandebeslut om automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister i Finland, Slovenien, Rumänien, Polen, Sverige, Litauen, Bulgarien, Slovakien och Ungern, och om ersättande av beslut 2010/559/EU, 2011/387/EU, 2011/547/EU, 2012/236/EU, 2012/664/EU, 2012/713/EU, 2013/230/EU, 2013/692/EU och 2014/264/EU (13529/2016 – C8-0518/2016 – 2016/0821(CNS))

(Samråd)

(2018/C 298/41)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av rådets utkast (13529/2016),

—	med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C8-0518/2016),

—	med beaktande av rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (1), särskilt artikel 33,

—	med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0095/2017).

Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 210, 6.8.2008, s. 1.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/318

P8_TA(2017)0122

Automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister i Malta, Cypern och Estland *

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om utkastet till rådets genomförandebeslut om automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister i Malta, Cypern och Estland, och om ersättande av beslut 2014/731/EU, 2014/743/EU och 2014/744/EU (13499/2016 – C8-0519/2016 – 2016/0822(CNS))

(Samråd)

(2018/C 298/42)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av rådets utkast (13499/2016),

—	med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C8-0519/2016),

—	med beaktande av rådets beslut 2008/615/RIF av den 23 juni 2008 om ett fördjupat gränsöverskridande samarbete, särskilt för bekämpning av terrorism och gränsöverskridande brottslighet (1), särskilt artikel 33,

—	med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0090/2017).

Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen.

(1) EUT L 210, 6.8.2008, s. 1.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/319

P8_TA(2017)0128

Grossistledet på roamingmarknader ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 531/2012 vad gäller bestämmelser om grossistledet på roamingmarknader (COM(2016)0399 – C8-0219/2016 – 2016/0185(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2018/C 298/43)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0399),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0219/2016),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 19 oktober 2016 (1),

—	efter att ha hört Regionkommittén,

—

med beaktande av den provisoriska överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f(4) i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 8 februari 2017 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A8-0372/2016).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 34, 2.2.2017, s. 162.

P8_TC1-COD(2016)0185

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/920.)

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/320

P8_TA(2017)0129

Tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering respektive är undantagna från detta krav: Ukraina ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (Ukraina) (COM(2016)0236 – C8-0150/2016) – 2016/0125(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2018/C 298/44)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0236),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 77.2 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0150/2016),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av den provisoriska överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f(4) i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 2 mars 2017 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för rättsliga frågor (A8-0274/2016).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

P8_TC1-COD(2016)0125

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (Ukraina)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/850.)

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/321

P8_TA(2017)0133

EU-varumärken ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om EU-varumärken (kodifiering) (COM(2016)0702 – C8-0439/2016 – 2016/0345(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande – kodifiering)

(2018/C 298/45)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0702),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 118 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0439/2016),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 – Påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter (1),

—	med beaktande av artiklarna 103 och 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0054/2017), och av följande skäl:

A.	Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EGT C 102, 4.4.1996, s. 2.

P8_TC1-COD(2016)0345

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om EU-varumärken (kodifiering)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/1001.)

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/322

P8_TA(2017)0134

Minamatakonventionen om kvicksilver ***

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 april 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av Minamatakonventionen om kvicksilver (05925/2017 – C8-0102/2017 – 2016/0021(NLE))

(Godkännande)

(2018/C 298/46)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av utkastet till rådets beslut (05925/2017),

—	med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 192.1 samt artikel 218.6 andra stycket a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C8-0102/2017),

—	med beaktande av artikel 99.1 och 99.4 samt artikel 108.7 i arbetsordningen,

—	med beaktande av rekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0067/2017).

Europaparlamentet godkänner ingåendet av Minamatakonventionen om kvicksilver.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen, regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna samt Förenta nationerna.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/323

P8_TA(2017)0135

Hybrida missmatchningar med tredjeländer *

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 april 2017 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv (EU) 2016/1164 vad gäller hybrida missmatchningar med tredjeländer (COM(2016)0687 – C8-0464/2016 – 2016/0339(CNS))

(Särskilt lagstiftningsförfarande – samråd)

(2018/C 298/47)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till rådet (COM(2016)0687),

—	med beaktande av artikel 115 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken Europaparlamentet har hörts av rådet (C8–0464/2016),

—

med beaktande av de motiverade yttrandena från den nederländska första kammaren, den nederländska andra kammaren och Sveriges riksdag, som lagts fram i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, enligt vilka utkastet till lagstiftningsakt inte är förenligt med subsidiaritetsprincipen,

—	med beaktande av övriga inlagor från den tjeckiska senaten, det tyska förbundsrådet, det spanska parlamentet och det portugisiska parlamentet om utkastet till lagstiftningsakt,

—	med beaktande av sin resolution av den 25 november 2015 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (1),

—	med beaktande av sin resolution av den 16 december 2015 med rekommendationer till kommissionen om ökad transparens, samordning och samstämdhet för bolagsbeskattningen i unionen (2),

—	med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2016 om skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt (3),

—	med beaktande av kommissionens beslut av den 30 augusti 2016 om det statliga stöd (State aid SA.38373 (2014/C) (f.d. 2014/NN) (f.d. 2014/CP)) som Irland har genomfört till förmån för Apple och av kommissionens öppna utredningar av Luxemburgs påstådda stöd till McDonald's och Amazon,

—	med beaktande av arbetet i parlamentets undersökningskommitté för att undersöka påstådda överträdelser och missförhållanden vid tillämpningen av unionsrätten i fråga om penningtvätt, skatteflykt och skatteundandragande,

—	med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0134/2017), och av följande skäl:

Europaparlamentet godkänner kommissionens förslag såsom ändrat av parlamentet.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ändra sitt förslag i överensstämmelse härmed, i enlighet med artikel 293.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra kommissionens förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

Ändring 1

Förslag till direktiv

Skäl 4

Kommissionens förslag

Ändring

(4)	Direktiv (EU) 2016/1164 ger en ram för att hantera hybrida missmatchningar.

(4)	Direktiv (EU) 2016/1164 innehåller en första ram för att hantera hybrida missmatchningar , som inte på ett heltäckande och systematiskt sätt undanröjer alla hybrida missmatchningar och vars tillämpningsområde är begränsat till unionen .

Ändring 2

Förslag till direktiv

Skäl 4a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(4a)

Till grund för BEPS-initiativet ligger också G20-ledarnas förklaring vid mötet i Sankt Petersburg den 5–6 september 2013, i vilken de uttryckte sin önskan att säkerställa att vinsterna beskattas där de ekonomiska verksamheter har utförts som genererat vinsten och där värdet har skapats. I praktiken skulle detta ha krävt ett införande av den globala metoden (unitary taxation) baserad en bestämd formel för fördelning av skatter till olika stater. Detta mål har inte uppnåtts.

Ändring 3

Förslag till direktiv

Skäl 5

Kommissionens förslag

Ändring

(5)

Det är nödvändigt att fastställa regler som neutraliserar hybrida missmatchningar på ett övergripande sätt. Med hänsyn till att direktiv EU 2016/1164 endast omfattar hybrida missmatchningar som uppstår i samverkan mellan medlemsstaternas bolagsskattesystem, utfärdade Ekofinrådet den 20 juni 2016 ett uttalande där man begärde att kommissionen senast i oktober 2016 skulle lägga fram ett förslag om hybrida missmatchningar som berör tredjeländer i syfte att införa regler som är förenliga med och inte är mindre effektiva än de som rekommenderas av OECD/BEPS rapport om åtgärd 2, med målet att nå en överenskommelse före slutet av 2016.

(5)

Det är av stor vikt att fastställa regler som neutraliserar hybrida missmatchningar och missmatchningar avseende filialstrukturer på ett övergripande sätt. Med hänsyn till att direktiv EU 2016/1164 endast omfattar hybrida missmatchningar som uppstår i samverkan mellan medlemsstaternas bolagsskattesystem, utfärdade Ekofinrådet den 20 juni 2016 ett uttalande där man begärde att kommissionen senast i oktober 2016 skulle lägga fram ett förslag om hybrida missmatchningar som berör tredjeländer i syfte att införa regler som är förenliga med och inte är mindre effektiva än de som rekommenderas av OECD/BEPS rapport om åtgärd 2, med målet att nå en överenskommelse före slutet av 2016.

Ändring 4

Förslag till direktiv

Skäl 5a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(5a)	Effekterna av hybrida missmatchningar bör också beaktas i förhållande till utvecklingsländerna, och unionen och dess medlemsstater bör sträva efter att stödja utvecklingsländernas insatser för att hantera dessa effekter.

Ändring 5

Förslag till direktiv

Skäl 6

Kommissionens förslag

Ändring

(6)

Med hänsyn till att [bland annat anges i skäl 13 i direktiv (EU) 2016/1164 att] det är avgörande att ytterligare insatser görs när det gäller andra hybrida missmatchningar, exempelvis sådana som berör fasta driftställen, däribland obeaktade fasta driftställen, är det viktigt att missmatchningar med avseende på hybrida fasta driftställen också tas upp i direktiv (EU) 2016/1164. Vid hanteringen av dessa missmatchningar är det nödvändigt att beakta de rekommenderade reglerna i OECD:s diskussionsunderlag av den 22 augusti 2016 om BEPS-åtgärd 2 – missmatchningar med avseende på filialstrukturer .

Ändring 6

Förslag till direktiv

Skäl 7

Kommissionens förslag

Ändring

(7)

I syfte att tillhandahålla en heltäckande ram som är förenlig med OECD:s BEPS-rapport hybrida missmatchningar är det viktigt att direktiv (EU) 2016/1164 också innehåller regler om hybridöverföringar, importerade missmatchningar och missmatchningar med avseende dubbel hemvist , i syfte att förhindra att skattskyldiga utnyttjar kvarvarande kryphål.

(7)

I syfte att tillhandahålla en ram som är förenlig med och inte mindre effektiv än OECD:s BEPS-rapport om hybrida missmatchningar är det viktigt att direktiv (EU) 2016/1164 också innehåller regler om hybridöverföringar och importerade missmatchningar och behandlar alla former av dubbla avdrag , i syfte att förhindra att skattskyldiga utnyttjar kvarvarande kryphål. Dessa regler bör standardiseras och samordnas i största möjliga utsträckning mellan medlemsstaterna. Medlemsstaterna bör överväga att införa sanktioner mot skattebetalare som utnyttjar hybrida missmatchningar.

Ändring 7

Förslag till direktiv

Skäl 7a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(7a)

Regler måste fastställas för att förhindra att jurisdiktioner använder olika skatteredovisningsperioder, vilket ger upphov till missmatchningar i fråga om skatteresultat. Medlemsstaterna bör säkerställa att de skattskyldiga deklarerar betalningar i alla berörda jurisdiktioner inom en rimlig tidsperiod. De nationella myndigheterna bör dessutom undersöka alla orsaker till hybrida missmatchningar och bör täppa till eventuella kryphål och förhindra aggressiv skatteplanering, snarare än enbart sträva efter att erhålla skatteintäkter.

Ändring 8

Förslag till direktiv

Skäl 8

Kommissionens förslag

Ändring

(8)

Mot bakgrund av att direktiv (EU) 2016/1164 innehåller regler om hybrida missmatchningar mellan medlemsstater, bör regler om hybrida missmatchningar med tredjeländer inkluderas i det direktivet. Följaktligen bör dessa regler gälla för alla skattebetalare som är föremål för bolagsbeskattning i en medlemsstat, inbegripet fasta driftställen för enheter med hemvist i tredjeländer. Det är nödvändigt att täcka alla hybrida missmatchningar där minst en av de berörda parterna är ett bolagsskattepliktig i en medlemsstat.

(8)

Mot bakgrund av att direktiv (EU) 2016/1164 innehåller regler om hybrida missmatchningar mellan medlemsstater, bör regler om hybrida missmatchningar med tredjeländer inkluderas i det direktivet. Följaktligen bör dessa regler gälla för alla skattebetalare som är föremål för bolagsbeskattning i en medlemsstat, inbegripet fasta driftställen för enheter med hemvist i tredjeländer. Det är nödvändigt att täcka alla hybrida missmatchningar eller relaterade arrangemang där minst en av de berörda parterna är ett bolagsskattepliktig i en medlemsstat.

Ändring 9

Förslag till direktiv

Skäl 9

Kommissionens förslag

Ändring

(9)	Regler om hybrida missmatchningar vara inriktade på missmatchningssituationer som är ett resultat av motstridiga skatteregler i två ( eller flera) jurisdiktioner . Dessa regler bör dock inte påverka de allmänna dragen i en jurisdiktions skattesystem.

(9)

Det är av avgörande betydelse att regler om hybrida missmatchningar automatiskt tillämpas på gränsöverskridande betalningar där avdrag har gjorts av betalaren, utan att motiv till skatteundandragande behöver bevisas, och är inriktade på missmatchningssituationer som är ett resultat av dubbla avdrag, motstridigheter vad gäller den rättsliga klassificeringen av finansiella instrument, betalningar och subjekt eller konflikter vad gäller fördelningen av betalningar . Eftersom hybrida missmatchningar kan leda till dubbla avdrag eller till avdrag utan inkludering, är det nödvändigt att fastställa regler enligt vilka den berörda medlemsstaten antingen nekar avdrag för en betalning, kostnader eller förluster eller kräver att den skattskyldige inkluderar betalningen i sin beskattningsbara inkomst.

Ändring 10

Förslag till direktiv

Skäl 9a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(9a)

Missmatchningar med avseende på fasta driftställen uppkommer när skillnader i reglerna i det fasta driftställets och hemvistets jurisdiktioner för fördelning av inkomster och utgifter mellan olika delar av samma subjekt ger upphov till en missmatchning av skatteutfall, vilket inbegriper de fall där en missmatchning uppstår på grund av att ett fast driftställe inte beaktas till följd av tillämpningen av lagstiftningen i filialens jurisdiktion. Dessa missmatchningar kan leda till icke-beskattning utan inkludering, ett dubbelt avdrag eller ett avdrag utan inkludering, och de bör därför undanröjas. I fall där fasta driftställen är obeaktade bör den medlemsstat i vilken den skattskyldige har hemvist kräva att den skattskyldige i sin beskattningsbara inkomst inkluderar den inkomst som annars skulle hänföras till det fasta driftstället.

Ändring 11

Förslag till direktiv

Skäl 10

Kommissionens förslag

Ändring

(10)

För att säkerställa proportionalitet är det nödvändigt att ta upp endast sådana fall där det föreligger en betydande risk för skatteflykt genom användning av hybrida missmatchningar. Det är därför lämpligt att inbegripa hybrida missmatchningar mellan den skattskyldige och dennes närstående företag och hybrida missmatchningar som är ett resultat av ett strukturerat arrangemang som involverar en skattskyldig.

utgår

Ändring 12

Förslag till direktiv

Skäl 11

Kommissionens förslag

Ändring

(11)

För att få en tillräckligt bred definition av ”närstående företag” vid tillämpningen av reglerna om hybrida missmatchningar, bör definitionen också omfatta en enhet som ingår i samma konsoliderade koncern av redovisningsskäl, ett företag i vilket den skattskyldige har ett betydande inflytande på förvaltningen och, omvänt, ett företag som har ett betydande inflytande på förvaltningen av den skattskyldige.

utgår

Ändring 13

Förslag till direktiv

Skäl 12

Kommissionens förslag

Ändring

(12)

Missmatchningar som särskilt rör enheters hybridkaraktär bör tas upp endast om ett av de närstående företagen – som ett minimum – har faktisk kontroll över övriga närstående företag. I sådana fall bör det följaktligen krävas att ett närstående företag innehas av, eller innehar, den skattskyldige eller ett annat närstående företag genom ett deltagande i form av rösträtt, kapitalinnehav eller en rätt till erhållna vinster motsvarande 50 procent eller mer.

utgår

Ändring 14

Förslag till direktiv

Skäl 15

Kommissionens förslag

Ändring

(15)

Eftersom missmatchningar med avseende på hybridsubjekt där tredjeländer är involverade kan leda till dubbla avdrag eller till avdrag utan inkludering, är det nödvändigt att fastställa regler enligt vilka den berörda medlemsstaten antingen nekar avdrag för en betalning, kostnader eller förluster eller kräver att skattebetalaren inkluderar betalningen i sin beskattningsbara inkomst, beroende på situationen.

(15)

Eftersom missmatchningar med avseende på hybridsubjekt där tredjeländer är involverade i många fall leder till dubbla avdrag eller till avdrag utan inkludering, är det nödvändigt att fastställa regler enligt vilka den berörda medlemsstaten antingen nekar avdrag för en betalning, kostnader eller förluster eller kräver att skattebetalaren inkluderar betalningen i sin beskattningsbara inkomst, beroende på situationen.

Ändring 15

Förslag till direktiv

Skäl 17

Kommissionens förslag

Ändring

(17)

Hybridöverföringar kan ge upphov till en skillnad i skattemässig behandling om, som ett resultat av en överföring av ett finansiellt instrument enligt ett strukturerat arrangemang , den underliggande avkastningen på instrumentet behandlas som om den har erhållits samtidigt av fler än en av parterna i arrangemanget. Den underliggande avkastningen är den inkomst som kan relateras till och härledas från de överförda instrumenten. Denna skillnad i skattemässig behandling kan leda till avdrag utan inkludering eller till ett skattetillgodohavande i två olika jurisdiktioner för samma källskatt. Sådana missmatchningar bör därför undanröjas. Vid avdrag utan inkludering bör samma regler gälla som för neutralisering av ett finansiellt hybridinstrument eller en missmatchning med avseende på hybridsubjekt som leder till ett avdrag utan inkludering. I händelse av ett dubbelt skatteavdrag bör den berörda medlemsstaten begränsa skattelättnaden i förhållande till den skattepliktiga nettoinkomsten för den underliggande avkastningen.

(17)

Hybridöverföringar kan ge upphov till en skillnad i skattemässig behandling om, som ett resultat av en överföring av ett finansiellt instrument, den underliggande avkastningen på instrumentet behandlas som om den har erhållits samtidigt av fler än en av parterna i arrangemanget. Den underliggande avkastningen är den inkomst som kan relateras till och härledas från de överförda instrumenten. Denna skillnad i skattemässig behandling kan leda till avdrag utan inkludering eller till ett skattetillgodohavande i två olika jurisdiktioner för samma källskatt. Sådana missmatchningar bör därför undanröjas. Vid avdrag utan inkludering bör samma regler gälla som för neutralisering av ett finansiellt hybridinstrument eller en missmatchning med avseende på hybridsubjekt som leder till ett avdrag utan inkludering. I händelse av ett dubbelt skatteavdrag bör den berörda medlemsstaten begränsa skattelättnaden i förhållande till den skattepliktiga nettoinkomsten för den underliggande avkastningen.

Ändring 16

Förslag till direktiv

Skäl 19

Kommissionens förslag

Ändring

(19)

Vid importerade missmatchningar överflyttas effekten av en hybrid missmatchning mellan parter i tredjeländer till en medlemsstats jurisdiktion genom användning av ett icke-hybridinstrument, vilket gör reglerna som ska motverka hybrida missmatchningar minde effektiva. En avdragsgill betalning i en medlemsstat kan användas för att finansiera utgifter inom ramen för ett strukturerat arrangemang som involverar en hybrid missmatchning mellan tredjeländer. För att motverka sådan bristande överensstämmelse vid import, är det nödvändigt att införa bestämmelser om att inte tillåta avdrag för en betalning om den motsvarande inkomsten från den betalningen direkt eller indirekt kvittas mot ett avdrag som uppkommer på grund av en hybrid missmatchning som ger upphov till dubbla avdrag eller ett avdrag utan inkludering mellan tredjeländer.

(19)

Vid importerade missmatchningar överflyttas effekten av en hybrid missmatchning mellan parter i tredjeländer till en medlemsstats jurisdiktion genom användning av ett icke-hybridinstrument, vilket gör reglerna som ska motverka hybrida missmatchningar minde effektiva. En avdragsgill betalning i en medlemsstat kan användas för att finansiera utgifter inom ramen för ett strukturerat arrangemang som involverar en hybrid missmatchning mellan tredjeländer. För att motverka sådan bristande överensstämmelse vid import, är det nödvändigt att införa bestämmelser om att inte tillåta avdrag för en betalning om den motsvarande inkomsten från den betalningen direkt eller indirekt kvittas mot ett avdrag som uppkommer på grund av en hybrid missmatchning eller ett relaterat arrangemang som ger upphov till dubbla avdrag eller ett avdrag utan inkludering mellan tredjeländer.

Ändring 17

Förslag till direktiv

Skäl 21

Kommissionens förslag

Ändring

(21)

Syftet med detta direktiv är att förbättra motståndskraften hos den inre marknaden som helhet mot hybrida missmatchningar. Eftersom de nationella bolagsskattesystemen är olika och oberoende åtgärder från medlemsstaternas sida endast skulle reproducera den nuvarande fragmenteringen av den inre marknaden på området för direkt beskattning, kan detta inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna var för sig. Det skulle därför göra det möjligt för ineffektiviteter och felaktigheter att kvarstå vid samverkan av olika nationella åtgärder. Detta skulle således leda till en brist på samordning. På grund av den gränsöverskridande karaktären hos hybrida missmatchningar och behovet av att anta lösningar som fungerar på den inre marknaden som helhet, kan målet uppnås bättre på unionsnivå. Unionen får därför anta åtgärder i enlighet med den subsidiaritetsprincip som föreskrivs i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen. I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. Genom att fastställa den nödvändiga skyddsnivån för den inre marknaden syftar detta direktiv endast till att uppnå den kritiska samordning inom unionen som krävs för att uppnå dess mål.

(21)

Syftet med detta direktiv är att förbättra motståndskraften hos den inre marknaden som helhet mot hybrida missmatchningar. Eftersom de nationella bolagsskattesystemen är olika och oberoende åtgärder från medlemsstaternas sida endast skulle reproducera den nuvarande fragmenteringen av den inre marknaden på området för direkt beskattning, kan detta inte i tillräcklig utsträckning uppnås av medlemsstaterna var för sig. Det skulle därför göra det möjligt för ineffektiviteter och felaktigheter att kvarstå vid samverkan av olika nationella åtgärder. Detta skulle således leda till en brist på samordning. På grund av den gränsöverskridande karaktären hos hybrida missmatchningar och behovet av att anta lösningar som fungerar på den inre marknaden som helhet, kan målet uppnås bättre på unionsnivå. Unionen får därför anta åtgärder i enlighet med den subsidiaritetsprincip som föreskrivs i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen , bland annat genom att övergå från en separat behandling av subjekten till en global metod när det gäller beskattningen av multinationella företag . I enlighet med proportionalitetsprincipen i samma artikel går detta direktiv inte utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål. Genom att fastställa den nödvändiga skyddsnivån för den inre marknaden syftar detta direktiv endast till att uppnå den kritiska samordning inom unionen som krävs för att uppnå dess mål.

Ändring 18

Förslag till direktiv

Skäl 21a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(21a)

För att säkerställa ett tydligt och effektivt genomförande, är det viktigt att betona överensstämmelsen med rekommendationerna i OECD:s publikation om neutralisering av effekterna av hybrida missmatchningar, åtgärd 2 – 2015 (slutrapport).

Ändring 19

Förslag till direktiv

Skäl 23

Kommissionens förslag

Ändring

(23)	Kommissionen ska utvärdera genomförandet av detta direktiv fyra år efter dess ikraftträdande och rapportera om detta till rådet. Medlemsstaterna bör till kommissionen överlämna all information som behövs för denna utvärdering.

(23)	Kommissionen bör utvärdera genomförandet av detta direktiv vart tredje år efter dess ikraftträdande och rapportera om detta till Europaparlamentet och rådet. Medlemsstaterna bör till kommissionen överlämna all information som behövs för denna utvärdering.

Ändring 20

Förslag till direktiv

Skäl 23a (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(23a)

Medlemsstaterna bör vara skyldiga att dela all relevant konfidentiell information och bästa praxis i syfte att bekämpa missmatchningar och säkerställa att direktiv (EU) 2016/1164 genomförs på ett enhetligt sätt.

Ändring 21

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led - 1 (nytt)

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 1 – stycke 1a (nytt)

Kommissionens förslag	Ändring
	(-1) I artikel 1 ska följande stycke läggas till:
	”Artikel - 9a ska även gälla för alla subjekt som behandlas som skattemässigt transparenta av en medlemsstat.”

Ändring 22

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 1 – led a

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 2 – punkt 4 – stycke 3

Kommissionens förslag

Ändring

I punkt 4 ska tredje stycket ersättas med följande:

”Vid tillämpningen av artikel 9 ska med närstående företag även förstås ett subjekt som, för affärsredovisningsändamål, ingår i samma konsoliderade grupp som den skattskyldige, ett företag i vilket den skattskyldige har ett betydande inflytande på förvaltningen eller ett företag som har ett betydande inflytande på förvaltningen av den skattskyldige. Om missmatchningen innefattar ett hybridsubjekt ska definitionen av närstående företag ändras så att kravet på 25 procent ersätts med ett krav på 50 procent”.

utgår

Ändring 23

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 1 – led aa (nytt)

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 2 – punkt 4 – stycke 3

Kommissionens förslag

Ändring

aa)	I punkt 4 ska tredje stycket utgå.

Ändring 24

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 1 – led b

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 2 – punkt 9 – stycke 1 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

”9.

hybrida missmatchningar: en situation som råder mellan en skattskyldig och ett närstående företag eller ett strukturerat arrangemang mellan parter i olika skattejurisdiktioner där något av följande resultat kan hänföras till skillnader i den rättsliga klassificeringen av ett finansiellt instrument eller ett subjekt , eller i behandlingen av en kommersiell etablering som ett fast driftsställe :

”9.

hybrida missmatchningar: en situation som råder mellan en skattskyldig och ett annat subjekt där något av följande resultat kan hänföras till skillnader i den rättsliga klassificeringen av ett finansiellt instrument eller en betalning i enlighet med detta eller som ett resultat av skillnader i godkännandet av betalningar till, eller betalningar, kostnader eller förluster hos, ett hybridsubjekt eller fast driftställe eller som ett resultat av skillnader i godkännandet av en betalning som anses gjord mellan två parter hos samma skattskyldige , eller i godkännandet av en kommersiell etablering som ett fast driftställe :

Ändring 25

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 1 – led b

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 2 – punkt 9 – stycke 1 – led b

Kommissionens förslag

Ändring

(b)	ett avdrag från skattebasen i den jurisdiktion där betalningen har sin källa utan att samma betalning tas med på motsvarande sätt för skatteändamål i den andra jurisdiktionen (avdrag utan inkludering).

(b)	ett avdrag från skattebasen i någon jurisdiktion där betalningen anses göras (betalarens jurisdiktion) utan att samma betalning tas med på motsvarande sätt för skatteändamål i någon annan jurisdiktion där betalningen anses tas emot (betalningsmottagarens jurisdiktion) (avdrag utan inkludering).

Ändring 26

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 1 – led b

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 2 – punkt 9 – stycke 1 – led c

Kommissionens förslag

Ändring

(c)	Vid skillnader i behandlingen av en kommersiell etablering som ett fast driftställe, icke-beskattning av inkomster som har sin källa i en jurisdiktion utan motsvarande inkludering för beskattningsändamål i den andra jurisdiktionen (icke-beskattning utan inkludering).

(c)	Vid skillnader i godkännandet av en kommersiell etablering som ett fast driftställe, icke-beskattning av inkomster som har sin källa i en jurisdiktion utan motsvarande inkludering för beskattningsändamål i den andra jurisdiktionen (icke-beskattning utan inkludering).

Ändring 27

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 1 – led b

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 2 – punkt 9 – stycke 1 – led ca (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(ca)	en betalning till ett hybridsubjekt eller fast driftställe som leder till ett avdrag utan inkludering när missmatchningen kan hänföras till skillnader i godkännandet av betalningar till fasta driftställen eller hybridssubjekt,

Ändring 28

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 1 – led b

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 2 – punkt 9 – stycke 1 – led cb (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

(cb)	en betalning som ger upphov till ett avdrag utan inkludering som ett resultat av en betalning till ett obeaktat fast driftställe,

Ändring 29

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 1 – led b

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 2 – punkt 9 – stycke 2

Kommissionens förslag

Ändring

En hybrid missmatchning uppstår endast i den utsträckning som samma betalning som har avdragits, kostnader som har uppstått eller förluster som har lidits i två jurisdiktioner överstiger den inkomst som har inkluderats i båda jurisdiktionerna och som kan hänföras till en och samma källa .

En hybrid missmatchning som är resultatet av skillnader i godkännandet av betalningar, kostnader eller förluster hos ett hybridsubjekt eller fast driftställe eller är resultatet av skillnader i godkännandet av en betalning som anses gjord mellan två parter hos samma skattskyldige uppstår endast i den utsträckning som det resulterade avdraget i källjurisdiktionen kan kvittas mot en post som inte i ingår i de båda jurisdiktioner där en missmatchning har uppstått. Om den betalning som leder till denna hybrida missmatchning även leder till en hybrid missmatchning som kan hänföras till skillnader i den rättsliga klassificeringen av ett finansiellt instrument eller av en betalning i enlighet med detta instrument, eller är ett resultat av skillnader i godkännandet av betalningar till ett hybridsubjekt eller till ett fast driftställe, uppstår den hybrida missmatchningen endast i den mån betalningen leder till ett avdrag utan inkludering.

Ändring 30

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 1 – led b

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 2 – punkt 9 – stycke 3 – inledningen

Kommissionens förslag

Ändring

En hybrid missmatchning inbegriper även överföring av ett finansiellt instrument inom ramen för ett strukturerat arrangemang som involverar en skattskyldig, om den underliggande avkastningen på det överförda finansiella instrumentet i beskattningshänseende behandlas som om den genererats samtidigt av fler än en av parterna i arrangemanget, och dessa parter av skatteskäl har hemvist i olika jurisdiktioner, vilket har lett till följande resultat:

En hybrid missmatchning inbegriper även överföring av ett finansiellt instrument som involverar en skattskyldig, om den underliggande avkastningen på det överförda finansiella instrumentet i beskattningshänseende behandlas som om den genererats samtidigt av fler än en av parterna i arrangemanget, och dessa parter av skatteskäl har hemvist i olika jurisdiktioner, vilket har lett till följande resultat:

Ändring 31

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 1 – led ba (nytt)

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 2 – punkt 9a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

ba)

Följande punkt ska läggas till:

”9a.	hybridsubjekt: ett subjekt eller arrangemang som anses vara en person för skatteändamål enligt lagstiftningen i en jurisdiktion och vars inkomster eller utgifter behandlas som en eller flera andra personers inkomster eller kostnader enligt lagstiftningen i en annan jurisdiktion.”

Ändring 32

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 1 – led bb (nytt)

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 2 – punkt 9b (nytt)

Kommissionens förslag

Ändring

bb)

Följande punkt ska läggas till:

”9b.	obeaktat fast driftställe: varje arrangemang som enligt lagstiftningen i huvudkontorets jurisdiktion behandlas som om det utgör ett fast driftställe och som enligt lagstiftningen i den jurisdiktion där det fasta driftstället är etablerat inte behandlas som om det utgör ett fast driftställe.”

Ändring 33

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 1 – led c

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 2 – punkt 11

Kommissionens förslag

Ändring

11.

strukturerade arrangemang: arrangemang som involverar en hybrid missmatchning, där missmatchningen har beaktats i villkoren för arrangemanget eller ett arrangemang som har utformats för att leda fram till en hybrid missmatchning, såvida inte skattebetalaren eller ett närstående företag inte rimligen kunde ha förväntats känna till den hybrida missmatchningen och inte tog del av värdet på den skattefördel som den hybrida missmatchningen gett upphov till.

utgår

Ändring 34

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 1 – led ca (nytt)

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 2 – punkt 11a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

ca)

Följande punkt ska läggas till:

”11a.

betalarens jurisdiktion: den jurisdiktion där ett hybridsubjekt eller fast driftställe etableras eller där betalningen anses som utförd.”

Ändring 35

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 3

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 9 – punkt 1

Kommissionens förslag	Ändring
1. I den mån en hybrid missmatchning mellan medlemsstater leder till dubbla avdrag för samma betalning, kostnader eller förluster, ska avdraget endast göras i den medlemsstat där betalningen har sin källa eller kostnaderna eller förlusterna uppkommer.	1. I den mån en hybrid missmatchning leder till dubbla avdrag för samma betalning, kostnader eller förluster, ska avdraget nekas i den medlemsstat som utgör investerarens jurisdiktion.
I den mån en hybrid missmatchning som involverar ett tredjeland leder till dubbla avdrag för samma betalning, kostnader eller förluster, ska den berörda medlemsstaten neka avdrag för betalningen, kostnaderna eller förlusterna, om inte tredjelandet redan har gjort detta .	Om avdraget ogillas i investerarens jurisdiktion ska avdraget ogillas i betalarens jurisdiktion. I den mån ett tredjeland är involverat ska det åligga den skattskyldige att bevisa att avdraget har nekats av det tredjelandet.

Ändring 36

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 3

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 9 – punkt 2

Kommissionens förslag

Ändring

2. I den mån en hybrid missmatchning mellan medlemsstater leder till ett avdrag utan inkludering ska betalarens medlemsstat vägra avdrag för denna betalning .

2. I den mån en hybrid missmatchning leder till ett avdrag utan inkludering ska avdraget ogillas i den medlemsstat som utgör betalarens jurisdiktion. Om avdraget inte nekas i betalarens jurisdiktion ska den berörda medlemsstaten kräva att den skattskyldige inkluderar det belopp av betalningen som annars skulle ge upphov till en missmatchning tas med i inkomsterna i betalningsmottagarens jurisdiktion .

I den mån en hybrid missmatchning som involverar ett tredjeland leder till ett avdrag utan inkludering ska följande gälla:

i)	Om betalningen har sin källa i en medlemsstat, ska denna medlemsstat neka avdraget.

ii)	Om betalningen har sin källa i ett tredjeland, ska den berörda medlemsstaten ålägga den skattskyldige att inkludera betalningen i beskattningsunderlaget, såvida inte tredjelandet redan har nekat avdraget eller krävt att betalningen inkluderas.

Ändring 37

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 3

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 9 – punkt 3

Kommissionens förslag	Ändring
3. I den mån en hybrid missmatchning mellan medlemsstater som involverar ett fast driftställe leder till icke-beskattning utan inkludering, ska den medlemsstat i vilken den skattskyldige har skatterättslig hemvist ålägga den skattskyldige att inkludera den inkomst som genererats av det fasta driftstället i beskattningsunderlaget.	3. I den mån en hybrid missmatchning involverar inkomster från ett obeaktat fast driftställe som inte är föremål för skatt i den medlemsstat i vilken den skattskyldige har skatterättslig hemvist ska denna medlemsstat ålägga den skattskyldige att i sin beskattningsbara inkomst inkludera den inkomst som annars skulle ha genererats av det fasta driftstället i beskattningsunderlaget.
I den mån en hybrid missmatchning involverar ett fast driftställe som är beläget i ett tredjeland leder till icke-beskattning utan inkludering, ska den berörda medlemsstaten ålägga den skattskyldige att inkludera den inkomst som genererats av det obeaktade fasta driftstället i tredjelandet i beskattningsunderlaget.

Ändring 38

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 3

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 9 – punkt 3a (ny)

Kommissionens förslag	Ändring
	3a. Medlemsstaterna ska neka avdrag för alla skattskyldigas betalningar om sådana betalningar direkt eller indirekt finansierar avdragsgilla utgifter som leder till en hybrid missmatchning genom en transaktion eller en serie transaktioner.

Ändring 39

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 3

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 9 – punkt 4

Kommissionens förslag

Ändring

4. I den mån en betalning som en skattskyldig gör till ett närstående företag i ett tredjeland kvittas direkt eller indirekt mot en betalning eller kostnader eller förluster som, på grund en hybrid missmatchning, ger avdragsrätt i två olika jurisdiktioner utanför unionen, ska den skattskyldiges medlemsstat neka rätt att från skatteunderlaget dra av en betalning som den skattskyldige har gjort till ett närstående företag i ett tredjeland, såvida inte avdrag för den skattskyldiga personen betalade in skatten till ett företag i intressegemenskap i ett tredjeland från beskattningsunderlaget, såvida inte ett av de berörda tredjeländerna redan har nekat avdragsrätt för betalningen, utgifterna eller förlusterna som skulle vara avdragsgilla i två olika jurisdiktioner.

4. I den mån en betalning som en skattskyldig gör till ett subjekt i ett tredjeland kvittas direkt eller indirekt mot en betalning eller kostnader eller förluster som, på grund en hybrid missmatchning, ger avdragsrätt i två olika jurisdiktioner utanför unionen, ska den skattskyldiges medlemsstat neka rätt att från skatteunderlaget dra av en betalning som den skattskyldige har gjort i ett tredjeland, såvida inte avdrag för den skattskyldiga personen betalade in skatten till ett företag i intressegemenskap i ett tredjeland från beskattningsunderlaget, såvida inte ett av de berörda tredjeländerna redan har nekat avdragsrätt för betalningen, utgifterna eller förlusterna som skulle vara avdragsgilla i två olika jurisdiktioner.

Ändring 40

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 3

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 9 – punkt 5

Kommissionens förslag

Ändring

5. I den mån den motsvarande inkluderingen av en avdragsgill betalning som en skattskyldig gör till ett närstående företag i ett tredjeland kvittas direkt eller indirekt mot en betalning som betalningsmottagaren, på grund en hybrid missmatchning, inte inkluderar i sitt skatteunderlag, ska den skattskyldiges medlemsstat neka rätt att från skatteunderlaget dra av en betalning som den skattskyldige har gjort till ett närstående företag i ett tredjeland, såvida inte avdrag för den skattskyldiga personen betalade in skatten till ett företag i intressegemenskap i ett tredjeland från beskattningsunderlaget, såvida inte ett av de berörda tredjeländerna redan har nekat avdragsrätt för den icke-inkluderade betalningen.

5. I den mån den motsvarande inkluderingen av en avdragsgill betalning som en skattskyldig gör i ett tredjeland kvittas direkt eller indirekt mot en betalning som betalningsmottagaren, på grund en hybrid missmatchning, inte inkluderar i sitt skatteunderlag, ska den skattskyldiges medlemsstat neka rätt att från skatteunderlaget dra av en betalning som den skattskyldige har gjort i ett tredjeland, såvida inte avdrag för den skattskyldiga personen betalade in skatten till ett företag i intressegemenskap i ett tredjeland från beskattningsunderlaget, såvida inte ett av de berörda tredjeländerna redan har nekat avdragsrätt för den icke-inkluderade betalningen.

Ändring 41

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 3a (nytt)

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel - 9a (ny)

Kommissionens förslag

Ändring

3a)	Följande artikel ska införas:

”Artikel - 9a

Omvända hybrida missmatchningar

Om ett eller flera närstående utomlands hemmahörande subjekt har en del av vinsten i ett hybridsubjekt som är registrerat eller etablerat i en medlemsstat, ligger i en jurisdiktion eller jurisdiktioner som anser att hybridsubjektet är skattskyldigt, ska hybridsubjektet anses vara hemmahörande i denna medlemsstat och dess inkomster ska beskattats i den mån dessa inkomster inte beskattas enligt annan lag i den medlemsstaten eller annan jurisdiktion.”

Ändring 42

Förslag till direktiv

Artikel 1 – led 4

Direktiv (EU) 2016/1164

Artikel 9a

Kommissionens förslag

Ändring

I den mån en betalning eller kostnader eller förluster för en skattskyldig som har skatterättslig hemvist både i en medlemsstat och i ett tredjeland, i enlighet med lagstiftningen i medlemsstaten och tredjelandet i fråga, ger rätt till avdrag från skatteunderlaget i båda jurisdiktionerna, och denna betalning eller dessa kostnader eller förluster får kvittas i den skattskyldiges medlemsstat mot beskattningsbar inkomst som inte är inkluderad i tredjelandet, ska den skattskyldiges medlemsstat vägra avdrag för betalningen, kostnaderna eller förlusterna, om inte tredjelandet redan har gjort detta.

(1) Antagna texter, P8_TA(2015)0408.

(2) Antagna texter, P8_TA(2015)0457.

(3) Antagna texter, P8_TA(2016)0310.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/343

P8_TA(2017)0136

Avtal om operativt och strategiskt samarbete mellan Danmark och Europol *

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 april 2017 om utkastet till rådets genomförandebeslut om godkännande av Europeiska polisbyråns (Europol) ingående av avtalet om operativt och strategiskt samarbete mellan Konungariket Danmark och Europol (07281/2017 – C8-0120/2017 – 2017/0803(CNS))

(Samråd)

(2018/C 298/48)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av rådets utkast (07281/2017),

—	med beaktande av artikel 39.1 i fördraget om Europeiska unionen, i dess ändrade lydelse enligt Amsterdamfördraget, och artikel 9 i protokoll nr 36 om övergångsbestämmelser, i enlighet med vilka rådet har hört parlamentet (C8-0120/2017),

—	med beaktande av rådets beslut 2009/371/RIF av den 6 april 2009 om inrättande av Europeiska polisbyrån (Europol) (1), särskilt artikel 23.2,

—	med beaktande av rådets beslut 2009/935/RIF av den 30 november 2009 om fastställande av förteckningen över de tredjestater och organisationer med vilka Europol ska ingå överenskommelser (2), ändrat genom rådets genomförandebeslut (EU) 2017/290 (3),

—	med beaktande av rådets beslut 2009/934/RIF av den 30 november 2009 om antagande av tillämpningsföreskrifter för Europols förbindelser med partner, inbegripet för utbyte av personuppgifter och sekretessbelagd information (4), särskilt artiklarna 5 och 6,

—

med beaktande av förklaringen av den 15 december 2016 från Europeiska rådets ordförande, kommissionens ordförande och Danmarks statsminister, i vilken de operativa behoven betonades men där det även underströks att det planerade arrangemanget mellan Europol och Danmark är av undantags- och övergångskaraktär,

—

med beaktande av ovan nämnda förklaring, i vilken det betonades att det föreslagna arrangemanget har som villkor att Danmark fortsätter att vara medlem i EU och i Schengenområdet, att Danmark uppfyller sin skyldighet att i dansk lagstiftning senast den 1 maj 2017 fullt ut ha genomfört direktiv (EU) 2016/680 (5) om uppgiftsskydd i polisiära sammanhang, och att Danmark godtar tillämpningen av Europeiska unionens domstols behörighet och Europeiska datatillsynsmannens behörighet,

—	med beaktande av protokoll nr 22 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av resultatet av den danska folkomröstningen den 3 december 2015 om protokoll nr 22 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av sin lagstiftningsresolution av den 14 februari 2017 om utkastet till rådets genomförandebeslut om ändring av beslut 2009/935/RIF med avseende på förteckningen över de tredjestater och organisationer med vilka Europol ska ingå överenskommelser (6), särskilt den begäran i punkt 4 i resolutionen om att det framtida arrangemanget mellan Europol och Danmark ska upphöra att gälla efter fem år, för att säkerställa dess övergångskaraktär inför ett mer permanent arrangemang,

—	med beaktande av artikel 78c i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A8-0164/2017).

Europaparlamentet godkänner rådets utkast.

Rådet uppmanas att underrätta Europaparlamentet om rådet har för avsikt att avvika från den text som parlamentet har godkänt.

Rådet uppmanas att höra parlamentet på nytt om rådet har för avsikt att väsentligt ändra den text som parlamentet har godkänt.

Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att – som en del av den utvärdering som ska genomföras i enlighet med artikel 25 i avtalet om operativt och strategiskt samarbete mellan Konungariket Danmark och Europol – säkerställa att parlamentet regelbundet informeras och hörs, särskilt genom den gemensamma parlamentariska kontrollgrupp avseende Europol som ska inrättas i enlighet med artikel 51.1 i förordning (EU) 2016/794 (7).

Europaparlamentet uppmanar alla berörda parter att uttömma alla primär- och sekundärrättsliga möjligheter för att på nytt erbjuda Danmark fullvärdigt medlemskap i Europol.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och Europol.

(1) EUT L 121, 15.5.2009, s. 37.

(2) EUT L 325, 11.12.2009, s. 12.

(3) EUT L 42, 18.2.2017, s. 17.

(4) EUT L 325, 11.12.2009, s. 6.

(5) Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/680 av den 27 april 2016 om skydd för fysiska personer med avseende på behöriga myndigheters behandling av personuppgifter för att förebygga, förhindra, utreda, avslöja eller lagföra brott eller verkställa straffrättsliga påföljder, och det fria flödet av sådana uppgifter och om upphävande av rådets rambeslut 2008/977/RIF (EUT L 119, 4.5.2016, s. 89).

(6) Antagna texter, P8_TA(2017)0023.

(7) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/794 av den 11 maj 2016 om Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) och om ersättande och upphävande av rådets beslut 2009/371/RIF, 2009/934/RIF, 2009/935/RIF, 2009/936/RIF och 2009/968/RIF (EUT L 135, 24.5.2016, s. 53).

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/345

P8_TA(2017)0137

Nominering av en ledamot av revisionsrätten

Europaparlamentets beslut av den 27 april 2017 om nomineringen av Ildikó Gáll-Pelcz till ledamot av revisionsrätten (C8–0110/2017 – 2017/0802(NLE))

(Samråd)

(2018/C 298/49)

Europaparlamentet fattar detta beslut

—	med beaktande av artikel 286.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilken rådet har hört parlamentet (C8–0110/2017),

—	med beaktande av artikel 121 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A8-0166/2017), och av följande skäl:

A.	Europaparlamentets budgetkontrollutskott granskade sedan den nominerade kandidatens kvalifikationer, särskilt i förhållande till de villkor som anges i artikel 286.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

B.	Vid sitt sammanträde den 12 april 2017 höll budgetkontrollutskottet en utfrågning med rådets kandidat till ämbetet som ledamot av revisionsrätten.

Europaparlamentet tillstyrker rådets förslag till utnämning av Ildikó Gáll-Pelcz till ledamot av revisionsrätten.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till rådet och, för kännedom, till revisionsrätten samt till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas revisionsorgan.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/346

P8_TA(2017)0139

Stödprogrammet för strukturreformer för perioden 2017-2020 ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av stödprogrammet för strukturreformer för perioden 2017–2020 och om ändring av förordningarna (EU) nr 1303/2013 och (EU) nr 1305/2013 (COM(2015)0701 – C8-0373/2015 – 2015/0263(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2018/C 298/50)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2015)0701),

—	med beaktande av artiklarna 294.2, 175 och 197.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0373/2015),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 16 mars 2016 (1),

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 7 april 2016 (2),

—

med beaktande av den provisoriska överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 februari 2017 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor, budgetutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, fiskeriutskottet och utskottet för kultur och utbildning (A8-0374/2016), och av följande skäl:

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 177, 18.5.2016, s. 47.

(2) EUT C 240, 1.7.2016, s. 49.

P8_TC1-COD(2015)0263

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om inrättande av stödprogrammet för strukturreformer för perioden 2017–2020 och om ändring av förordningarna (EU) nr 1303/2013 och (EU) nr 1305/2013

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/825.)

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/347

P8_TA(2017)0140

Europaåret för kulturarv ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ett Europaår för kulturarv (COM(2016)0543 – C8-0352/2016 – 2016/0259(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2018/C 298/51)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0543),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0352/2016),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 12 oktober 2016 (1),

—

med beaktande av den provisoriska överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 februari 2017 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från budgetutskottet (A8-0340/2016), och av följande skäl:

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet godkänner Europaparlamentets och rådets gemensamma uttalande som bifogas denna resolution.

Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande, som bifogas denna resolution.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 88, 21.3.2017, s. 7.

P8_TC1-COD(2016)0259

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/… om ett Europaår för kulturarv (2018)

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, beslut(EU) 2017/864.)

BILAGA TILL LAGSTIFTNINGSRESOLUTIONEN

GEMENSAMT UTTALANDE AV EUROPAPARLAMENTET OCH RÅDET

I enlighet med artikel 9 i detta beslut är finansieringsramen för genomförandet av Europaåret för kulturarv (2018) fastställd till 8 miljoner EUR. För att täcka förberedelserna inför Europaåret för kulturarv, kommer 1 miljon EUR att finansieras av befintliga budgetanslag i 2017 års budget. Vad avser 2018 års budget kommer 7 miljoner EUR att reserveras för Europaåret för kulturarv och kommer att synliggöras i en budgetpost. Av den summan kommer 3 miljoner EUR att tas från medel som för närvarande är avsedda för programmet Kreativa Europa, och 4 miljoner EUR kommer att omprioriteras från andra befintliga resurser, utan att befintliga marginaler används, och utan att det påverkar budgetmyndighetens befogenheter.

UTTALANDE AV KOMMISSIONEN

Kommissionen noterar överenskommelsen mellan medlagstiftarna om att införa en finansieringsram på 8 miljoner EUR i artikel 9 i Europaparlamentets och rådets beslut om ett Europaår för kulturarv (2018). Kommissionen erinrar om att det är budgetmyndighetens befogenhet att godkänna anslagsbelopp i den årliga budgeten, i enlighet med artikel 314 i EUF-fördraget.

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/349

P8_TA(2017)0141

Unionsprogram till stöd för särskild verksamhet inom finansiell rapportering och revision ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 258/2014 om inrättande av ett unionsprogram till stöd för särskild verksamhet inom finansiell rapportering och revision för perioden 2014-20 (COM(2016)0202 – C8-0145/2016 – 2016/0110(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2018/C 298/52)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0202),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0145/2016),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 25 maj 2016 (1),

—

med beaktande av den provisoriska överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 mars 2017 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A8-0291/2016).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 303, 19.8.2016, s. 147.

P8_TC1-COD(2016)0110

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om ändring av förordning (EU) nr 258/2014 om inrättande av ett unionsprogram till stöd för särskild verksamhet inom finansiell rapportering och revision för perioden 2014–2020

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/827.)

23.8.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 298/350

P8_TA(2017)0142

Unionsprogram för att stärka delaktigheten för konsumenter i politiken på området finansiella tjänster ***I

Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett unionsprogram till stöd för särskild verksamhet för att stärka delaktigheten för konsumenter och andra slutanvändare av finansiella tjänster i utformningen av unionens politik på området finansiella tjänster för perioden 2017-2020 (COM(2016)0388 – C8-0220/2016 – 2016/0182(COD))

(Ordinarie lagstiftningsförfarande: första behandlingen)

(2018/C 298/53)

Europaparlamentet utfärdar denna resolution

—	med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2016)0388),

—	med beaktande av artiklarna 294.2 och 169.2 b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0220/2016),

—	med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrandeav den 19 oktober 2016 (1),

—

med beaktande av den provisoriska överenskommelse som godkänts av det ansvariga utskottet enligt artikel 69f.4 i arbetsordningen och det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 15 mars 2017 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	med beaktande av artikel 59 i arbetsordningen,

—	med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0008/2017).

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på nytt lägga fram ärendet för parlamentet om den ersätter, väsentligt ändrar eller har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

(1) EUT C 34, 2.2.2017, s. 117.

P8_TC1-COD(2016)0182

Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om inrättande av ett unionsprogram till stöd för särskilda verksamheter för att stärka delaktigheten för konsumenter och andra slutanvändare av finansiella tjänster i utformningen av unionens politik på området för finansiella tjänster för perioden 2017-2020

(Eftersom det nåddes en överenskommelse mellan parlamentet och rådet, motsvarar parlamentets ståndpunkt den slutliga rättsakten, förordning (EU) 2017/826.)

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 298

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	61 årgången 23 augusti 2018

Innehållsförteckning		Sida

	EUROPAPARLAMENTET SESSIONEN 2017–2018 Sammanträdena den 3–6 april 2017 Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 17, 18.1.2018 . ANTAGNA TEXTER Sammanträdena den 26 och 27 april 2017 Protokollen för denna session har publicerats i EUT C 28, 25.1.2018 . De texter som antogs den 27 april 2017 beträffande ansvarsfrihet för budgetåret 2015 har offentliggjorts i EUT L 252, 29.9.2017 . ANTAGNA TEXTER	1

	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	RESOLUTIONER
	Europaparlamentet
	Tisdagen den 4 april 2017
2018/C 298/01	Europaparlamentets resolution av den 4 april 2017 om palmolja och avverkning av regnskogar (2016/2222(INI))	2
2018/C 298/02	Europaparlamentets resolution av den 4 april 2017 om kvinnor och deras roller i landsbygdsområden (2016/2204(INI))	14
	Onsdagen den 5 april 2017
2018/C 298/03	Europaparlamentets resolution av den 5 april 2017 om förhandlingarna med Förenade kungariket efter landets anmälan om sin avsikt att utträda ur Europeiska unionen (2017/2593(RSP))	24
2018/C 298/04	Europaparlamentets resolution som inte avser lagstiftning av den 5 april 2017 om utkastet till rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (14942/2016 – C8-0103/2017 – 2016/0283(APP) – 2017/2051(INI))	30
2018/C 298/05	Europaparlamentets resolution av den 5 april 2017 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen Bt11 × 59122 × MIR604 × 1507 × GA21, och genetiskt modifierad majs som kombinerar två, tre eller fyra av transformationshändelserna Bt11, 59122, MIR604, 1507 och GA21, i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (D049280 – 2017/2624(RSP))	34
2018/C 298/06	Europaparlamentets resolution av den 5 april 2017 om hantering av flykting- och migrantrörelserna: den roll som EU:s yttre åtgärder spelar (2015/2342(ΙΝΙ))	39
	Torsdagen den 6 april 2017
2018/C 298/07	Europaparlamentets resolution av den 6 april 2017 Ryssland, gripandet av Aleksej Navalnyj och andra oppositionella (2017/2646(RSP))	56
2018/C 298/08	Europaparlamentets resolution av den 6 april 2017 om situationen i Vitryssland (2017/2647(RSP))	60
2018/C 298/09	Europaparlamentets resolution av den 6 april 2017 om Bangladesh, inbegripet barnäktenskap (2017/2648(RSP))	65
2018/C 298/10	Europaparlamentets resolution av den 6 april 2017 om den europeiska solidaritetskåren (2017/2629(RSP))	68
2018/C 298/11	Europaparlamentets resolution av den 6 april 2017 om huruvida ett adekvat skydd säkerställs genom skölden för skydd av privatlivet i EU och USA (2016/3018(RSP))	73
	Torsdagen den 27 april 2017
2018/C 298/12	Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017 om årsrapporten om kontrollen av EIB:s finansiella verksamhet för 2015 (2016/2098(INI))	80
2018/C 298/13	Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017 om förvaltningen av fiskeflottor i de yttersta randområdena (2016/2016(INI))	92
2018/C 298/14	Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017 om EU:s flaggskeppsinitiativ för klädsektorn (2016/2140(INI))	100
2018/C 298/15	Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017 om nuläget för koncentrationen av jordbruksmark i EU: hur kan man förenkla tillgången till mark för jordbrukare? (2016/2141(INI))	112
2018/C 298/16	Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017 om årsrapporten om Europeiska investeringsbankens finansiella verksamhet (2016/2099(INI))	121
2018/C 298/17	Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017 om genomförandet av gruvavfallsdirektivet (2006/21/EG) (2015/2117(INI))	132
2018/C 298/18	Europaparlamentets resolution av den 27 april 2017 om situationen i Venezuela (2017/2651(RSP))	137
	REKOMMENDATIONER
	Europaparlamentet
	Tisdagen den 4 april 2017
2018/C 298/19	Europaparlamentets rekommendation av den 4 april 2017 till rådet och kommissionen som uppföljning av undersökningen om utsläppsmätningar i bilindustrin (2016/2908(RSP))	140

	II Meddelanden
	MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europaparlamentet
	Torsdagen den 27 april 2017
2018/C 298/20	Europaparlamentets beslut av den 27 april 2017 om begäran om upphävande av António Marinho e Pintos immunitet (2016/2294(IMM))	151

	III Förberedande akter
	EUROPAPARLAMENTET
	Tisdagen den 4 april 2017
2018/C 298/21	P8_TA(2017)0096 Fiskefartygs egenskaper ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 4 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om definition av fiskefartygs egenskaper (omarbetning) (COM(2016)0273 – C8-0187/2016 – 2016/0145(COD)) P8_TC1-COD(2016)0145 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 4 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017… om definition av fiskefartygs egenskaper (omarbetning)	154
2018/C 298/22	Europaparlamentets ändringar antagna den 4 april 2017 av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om godkännande av och marknadstillsyn över motorfordon och släpfordon till dessa fordon samt av system, komponenter och separata tekniska enheter som är avsedda för sådana fordon (COM(2016)0031 – C8-0015/2016 – 2016/0014(COD))	156
	Onsdagen den 5 april 2017
2018/C 298/23	Europaparlamentets beslut om att inte invända mot kommissionens delegerade förordning av den 8 mars 2017 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1286/2014 om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare (Priip-produkter) genom fastställande av tekniska tillsynsstandarder för faktabladens utformning, innehåll, översyn och revidering samt av villkor för uppfyllande av kravet att tillhandahålla sådana faktablad (C(2017)01473 – 2017/2602(DEA))	280
2018/C 298/24	P8_TA(2017)0103 Vissa aspekter av bolagsrätt ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om vissa aspekter av bolagsrätt (kodifiering) (COM(2015)0616 – C8-0388/2015 – 2015/0283(COD)) P8_TC1-COD(2015)0283 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2017/… om vissa aspekter av bolagsrätt (kodifiering)	282
2018/C 298/25	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om förslaget till rådets beslut om medlemsstaternas ratifikation av och anslutning till, i Europeiska unionens intresse, 2010 års protokoll till internationella konventionen om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen, med undantag för de aspekter som rör civilrättsligt samarbete (13806/2015 – C8-0410/2015 – 2015/0135(NLE))	283
2018/C 298/26	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om utkastet till rådets beslut om medlemsstaternas ratifikation av och anslutning till, i Europeiska unionens intresse, 2010 års protokoll till internationella konventionen om ansvar och ersättning för skada i samband med sjötransport av farliga och skadliga ämnen, med avseende på de aspekter som rör civilrättsligt samarbete (14112/2015 – C8-0409/2015 – 2015/0136(NLE))	284
2018/C 298/27	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om förslaget till rådets beslut om tillämpningen av bestämmelserna i Schengenregelverket i fråga om Schengens informationssystem i Republiken Kroatien (COM(2017)0017 – C8-0026/2017 – 2017/0011(NLE))	285
2018/C 298/28	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om medicintekniska produkter, om ändring av direktiv 2001/83/EG, förordning (EG) nr 178/2002 och förordning (EG) nr 1223/2009 och om upphävande av rådets direktiv 90/385/EEG och 93/42/EEG (10728/4/2016 – C8-0104/2017 – 2012/0266(COD))	286
2018/C 298/29	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om rådets ståndpunkt vid första behandlingen inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning om medicintekniska produkter för in vitro-diagnostik och om upphävande av direktiv 98/79/EG och kommissionens beslut 2010/227/EU (10729/4/2016 – C8-0105/2017 – 2012/0267(COD))	287
2018/C 298/30	P8_TA(2017)0109 Penningmarknadsfonder ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om penningmarknadsfonder (COM(2013)0615 – C7-0263/2013 – 2013/0306(COD)) P8_TC1-COD(2013)0306 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om penningmarknadsfonder	289
2018/C 298/31	P8_TA(2017)0110 Prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds allmänheten eller tas upp till handel ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om de prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel (COM(2015)0583 – C8-0375/2015 – 2015/0268(COD)) P8_TC1-COD(2015)0268 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 5 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om prospekt som ska offentliggöras när värdepapper erbjuds till allmänheten eller tas upp till handel på en reglerad marknad, och om upphävande av direktiv 2003/71/EG	290
2018/C 298/32	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om utkastet till rådets förordning om ändring av förordning (EU, Euratom) nr 1311/2013 om den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (14942/2016 – C8-0103/2017 – 2016/0283(APP))	291
2018/C 298/33	Europaparlamentets resolution av den 5 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av beslut (EU) 2015/435 om utnyttjande av marginalen för oförutsedda utgifter (COM(2016)0607 – C8-0387/2016 – 2016/2233(BUD))	293
2018/C 298/34	Europaparlamentets resolution av den 5 april 2017 om beräkning av Europaparlamentets inkomster och utgifter för budgetåret 2018 (2017/2022(BUD))	296
2018/C 298/35	Europaparlamentets resolution av den 5 april 2017 om rådets ståndpunkt om förslaget till ändringsbudget nr 1/2017 års allmänna budget som åtföljer förslaget om utnyttjande av Europeiska unionens solidaritetsfond för att ge stöd till Förenade kungariket, Cypern och Portugal (07003/2017 – C8-0130/2017 – 2017/2018(BUD))	306
2018/C 298/36	Europaparlamentets resolution av den 5 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om utnyttjande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter(EGF/2017/000 TA2017 – tekniskt stöd på kommissionens initiativ) (COM(2017)0101 – C8-0097/2017 – 2017/2033(BUD))	308
2018/C 298/37	Europaparlamentets resolution av den 5 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om att ta Europeiska unionens solidaritetsfond i anspråk för att ge stöd till Förenade kungariket, Cypern och Portugal (COM(2017)0045 – C8-0022/2017 – 2017/2017(BUD))	312
2018/C 298/38	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om utkastet till rådets genomförandebeslut om automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter i Lettland, och om ersättande av beslut 2014/911/EU (13521/2016 – C8-0523/2016 – 2016/0818(CNS))	314
2018/C 298/39	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om utkastet till rådets genomförandebeslut om automatiskt utbyte av DNA-uppgifter i Slovakien, Portugal, Lettland, Litauen, Tjeckien, Estland, Ungern, Cypern, Polen, Sverige, Malta och Belgien och om ersättande av beslut 2010/689/EU, 2011/472/EU, 2011/715/EU, 2011/887/EU, 2012/58/EU, 2012/299/EU, 2012/445/EU, 2012/673/EU, 2013/3/EU, 2013/148/EU, 2013/152/EU och 2014/410/EU (13525/2016 – C8-0522/2016 – 2016/0819(CNS))	315
2018/C 298/40	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om rådets utkast till genomförandebeslut om automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter med Slovakien, Bulgarien, Frankrike, Tjeckien, Litauen, Nederländerna, Ungern, Cypern, Estland, Malta, Rumänien och Finland, och om ersättande av beslut 2010/682/EU, 2010/758/EU, 2011/355/EU, 2011/434/EU, 2011/888/EU, 2012/46/EU, 2012/446/EU, 2012/672/EU, 2012/710/EU, 2013/153/EU, 2013/229/EU och 2013/792/EU (13526/2016 – C8-0520/2016 – 2016/0820(CNS))	316
2018/C 298/41	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om utkastet till rådets genomförandebeslut om automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister i Finland, Slovenien, Rumänien, Polen, Sverige, Litauen, Bulgarien, Slovakien och Ungern, och om ersättande av beslut 2010/559/EU, 2011/387/EU, 2011/547/EU, 2012/236/EU, 2012/664/EU, 2012/713/EU, 2013/230/EU, 2013/692/EU och 2014/264/EU (13529/2016 – C8-0518/2016 – 2016/0821(CNS))	317
2018/C 298/42	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 5 april 2017 om utkastet till rådets genomförandebeslut om automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister i Malta, Cypern och Estland, och om ersättande av beslut 2014/731/EU, 2014/743/EU och 2014/744/EU (13499/2016 – C8-0519/2016 – 2016/0822(CNS))	318
	Torsdagen den 6 april 2017
2018/C 298/43	P8_TA(2017)0128 Grossistledet på roamingmarknader ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 531/2012 vad gäller bestämmelser om grossistledet på roamingmarknader (COM(2016)0399 – C8-0219/2016 – 2016/0185(COD)) P8_TC1-COD(2016)0185 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om ändring av förordning (EU) nr 531/2012 vad gäller bestämmelser om grossistledet på roamingmarknader	319
2018/C 298/44	P8_TA(2017)0129 Tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering respektive är undantagna från detta krav: Ukraina ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 6 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredjeländer vars medborgare är undantagna från detta krav (Ukraina) (COM(2016)0236 – C8-0150/2016) – 2016/0125(COD)) P8_TC1-COD(2016)0125 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 6 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om ändring av förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredje länder vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (Ukraina)	320
	Torsdagen den 27 april 2017
2018/C 298/45	P8_TA(2017)0133 EU-varumärken ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om EU-varumärken (kodifiering) (COM(2016)0702 – C8-0439/2016 – 2016/0345(COD)) P8_TC1-COD(2016)0345 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om EU-varumärken (kodifiering)	321
2018/C 298/46	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 april 2017 om utkastet till rådets beslut om ingående på unionens vägnar av Minamatakonventionen om kvicksilver (05925/2017 – C8-0102/2017 – 2016/0021(NLE))	322
2018/C 298/47	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 april 2017 om förslaget till rådets direktiv om ändring av direktiv (EU) 2016/1164 vad gäller hybrida missmatchningar med tredjeländer (COM(2016)0687 – C8-0464/2016 – 2016/0339(CNS))	323
2018/C 298/48	Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 april 2017 om utkastet till rådets genomförandebeslut om godkännande av Europeiska polisbyråns (Europol) ingående av avtalet om operativt och strategiskt samarbete mellan Konungariket Danmark och Europol (07281/2017 – C8-0120/2017 – 2017/0803(CNS))	343
2018/C 298/49	Europaparlamentets beslut av den 27 april 2017 om nomineringen av Ildikó Gáll-Pelcz till ledamot av revisionsrätten (C8–0110/2017 – 2017/0802(NLE))	345
2018/C 298/50	P8_TA(2017)0139 Stödprogrammet för strukturreformer för perioden 2017-2020 ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av stödprogrammet för strukturreformer för perioden 2017–2020 och om ändring av förordningarna (EU) nr 1303/2013 och (EU) nr 1305/2013 (COM(2015)0701 – C8-0373/2015 – 2015/0263(COD)) P8_TC1-COD(2015)0263 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om inrättande av stödprogrammet för strukturreformer för perioden 2017–2020 och om ändring av förordningarna (EU) nr 1303/2013 och (EU) nr 1305/2013	346
2018/C 298/51	P8_TA(2017)0140 Europaåret för kulturarv ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om ett Europaår för kulturarv (COM(2016)0543 – C8-0352/2016 – 2016/0259(COD)) P8_TC1-COD(2016)0259 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets beslut (EU) 2017/… om ett Europaår för kulturarv (2018)	347
2018/C 298/52	P8_TA(2017)0141 Unionsprogram till stöd för särskild verksamhet inom finansiell rapportering och revision ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 258/2014 om inrättande av ett unionsprogram till stöd för särskild verksamhet inom finansiell rapportering och revision för perioden 2014-20 (COM(2016)0202 – C8-0145/2016 – 2016/0110(COD)) P8_TC1-COD(2016)0110 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om ändring av förordning (EU) nr 258/2014 om inrättande av ett unionsprogram till stöd för särskild verksamhet inom finansiell rapportering och revision för perioden 2014–2020	349
2018/C 298/53	P8_TA(2017)0142 Unionsprogram för att stärka delaktigheten för konsumenter i politiken på området finansiella tjänster ***I Europaparlamentets lagstiftningsresolution av den 27 april 2017 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett unionsprogram till stöd för särskild verksamhet för att stärka delaktigheten för konsumenter och andra slutanvändare av finansiella tjänster i utformningen av unionens politik på området finansiella tjänster för perioden 2017-2020 (COM(2016)0388 – C8-0220/2016 – 2016/0182(COD)) P8_TC1-COD(2016)0182 Europaparlamentets ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 27 april 2017 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/… om inrättande av ett unionsprogram till stöd för särskilda verksamheter för att stärka delaktigheten för konsumenter och andra slutanvändare av finansiella tjänster i utformningen av unionens politik på området för finansiella tjänster för perioden 2017-2020	350