Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Finansieringen av den europeiska pelaren för sociala rättigheter

(yttrande på eget initiativ)

(2018/C 262/01)

Föredragande:

Anne DEMELENNE

Beslut av EESK:s plenarförsamling	15.2.2018
Rättslig grund	Artikel 29.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig facksektion	Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av facksektionen	26.3.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.4.2018
Plenarsession nr	534
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	155/3/4

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter (”den sociala pelaren”) och behovet att genomföra den bör, tillsammans med genomförandet av Agenda 2030 för hållbar utveckling, utgöra en av riktlinjerna i förhandlingarna om EU:s nästa fleråriga budgetram efter 2020.

1.2

Förverkligandet av den sociala pelaren kommer att kräva förbättringar i medlemsstaterna. Den sociala resultattavlan, som tagits fram vid sidan av pelaren, visar på brister och stora skillnader mellan EU-länderna. För att komma till rätta med dessa brister behövs det engagemang på alla nivåer, däribland från medlemsstaterna, arbetsmarknadens parter och det civila samhällets aktörer. Det kommer också att krävas en stabil budgetbas, investeringar och löpande utgifter. Man måste överväga hur detta ska finansieras.

1.3

Utgiftsbehoven är särskilt stora i länder med lägre inkomster och i länder som drabbats av minskade inkomster under de senaste åren. Samtliga omfattas av vissa begränsningar vad gäller EU:s regler om budgetar och skuldnivåer. Det går att skapa utrymme för ytterligare utgifter inom medlemsstaterna och med hjälp av olika program på EU-nivå.

1.4

Investeringar från den privata sektorn kan bidra på vissa områden – t.ex. för att öka den digitala tillgången – när lämpliga regleringsvillkor skapas. Den privata sektorns investeringar kommer dock inte att vara tillräckliga och kan inte garantera att de socialt svagaste inte lämnas utanför, vilket ses som en viktig fråga inom den sociala pelaren. Större offentliga investeringar inom medlemsstaterna kan främjas med hjälp av en gyllene regel för offentliga investeringar som har ett socialt syfte, vilket skulle ge mer flexibilitet i budgetbestämmelserna (1) för att uppnå målen i den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

1.5

Större offentliga investeringar kan också stödjas genom användning av befintliga EU-instrument, särskilt de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna), som tydligare kan inriktas på mål inom den sociala pelaren. Offentliga investeringar kan också få stöd från Europeiska investeringsbanken, med hjälp av Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), som har gjort det möjligt för banken att upprätthålla sina kreditnivåer under de senaste åren. Detta stöd bör uttryckligen omfatta mål som är kopplade till den sociala pelaren, vilket ligger i linje med dess mandat.

1.6

Lämpliga skattepolitiska åtgärder, inklusive en effektiv bekämpning av skattebedrägerier, skatteflykt och aggressiv skatteplanering, bör göra det möjligt för medlemsstaterna och EU att mobilisera ytterligare medel för att bidra till finansieringen av den sociala pelaren. För att säkerställa en effektiv användning av ytterligare finansiering måste man genomföra åtgärdsprogram och färdplaner för genomförandet av den sociala pelaren som en integrerad del av den europeiska planeringsterminen, särskilt vid utarbetandet av nationella reformprogram och konvergensprogram. I detta sammanhang bör EU också undersöka nya vägar för att öka sina egna medel.

1.7

Genomförandet av den sociala pelaren kräver ett aktivt egenansvar, ansvarstagande och delaktighet från relevanta intressenter på alla olika nivåer: EU-institutionerna, medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter liksom arbetsmarknadens parter och andra intressenter från det civila samhället.

2.   Bakgrund

2.1

Den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som proklamerades och undertecknades av rådet, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen den 17 november 2017, ska vara ett steg mot att stärka sociala rättigheter och inverka positivt på människors liv på kort och medellång sikt. Att uppnå resultat inom den sociala pelaren är ett gemensamt åtagande och ansvar för EU, medlemsstaterna och arbetsmarknadsparterna.

2.2

Pelaren speglar ett uttalat erkännande från ledarna för 27 medlemsstater av behovet av att ta itu med ekonomisk och social otrygghet som en prioriterad fråga (2). Anledningarna till att den sociala pelaren är en brådskande fråga på dagordningen är bland annat de dåliga ekonomiska och sociala resultaten i många länder sedan 2008, nya möjligheter och nya utmaningar i samband med globaliseringen, klimatförändringen, storskalig migration, digitaliseringen och en åldrande befolkning, ökade skillnader i ekonomiska och sociala nivåer inom EU i den finansiella och ekonomiska krisens spår samt den politiska utvecklingen i många länder som utgör ett hot mot den framtida enigheten och sammanhållningen i Europa. Europeiska kommissionens tillträdande ordförande menade i oktober 2014 inför Europaparlamentet att det var lika viktigt att höja EU till ett ”socialt AAA-betyg” som att ha ett ekonomiskt och finansiellt AAA-kreditbetyg (3). Att uppnå ett sådant mål kräver naturligtvis att alla nivåer inom EU tar sitt ansvar. Arbetet mot detta mål förväntas förbättra sammanhållningen, den politiska och sociala stabiliteten och de ekonomiska resultaten, utan att glömma vikten av automatiska stabilisatorer vid ekonomiska chocker.

2.3

Som EESK redan konstaterat (4) är den sociala pelaren en politisk avsiktsförklaring genom att det fortfarande saknas en tydlig färdplan för genomförandet. I detta avseende är pelaren ofullständig, och det saknas ett erkännande av nya rättigheter och skyldigheter. Inom ramen för en stark ekonomi och rättvis beskattning måste tillräckliga ekonomiska resurser göras tillgängliga på medlemsstatsnivå med stöd från Europeiska unionen. Det kommer att vara en avgörande faktor för genomförandet av den sociala pelaren.

2.4

Europeiska kommissionen ska lägga fram sina förslag för nästa fleråriga budgetram i maj 2018. Det är avgörande att den sociala pelaren, liksom FN:s mål för hållbar utveckling, utgör en av riktlinjerna för EU-institutionerna och medlemsstaterna i arbetet med att ta fram nästa långsiktiga EU-budget för tiden efter 2020.

2.5

Ett korrekt genomförande av den sociala pelaren kommer att vara beroende av lämpliga politiska reformer i medlemsstaterna, till exempel utformning av lämpliga mekanismer för att skapa arbetstillfällen av god kvalitet, höja kompetensnivån och säkerställa en effektiv användning av offentliga medel. EESK förespråkar i enlighet med sina tidigare yttranden strukturreformer som syftar till social och ekonomisk utveckling: fler och bättre arbetstillfällen, hållbar tillväxt, administrativ och institutionell kvalitet och miljömässig hållbarhet (5). Sådana reformer bör vara landspecifika, förenliga med de nationella reformprogrammen för att förbättra välfärden och ha demokratiskt stöd, och man bör undvika att tillämpa samma strategi för alla medlemsstater (6).

2.6

Ett korrekt genomförande av den sociala pelaren kommer också att kräva en förstärkning av de tillgängliga finansiella resurserna (7). I nuläget uppgår EU:s utgifter på det sociala området i genomsnitt bara till 0,3 % av de totala offentliga sociala utgifterna i EU, där den största delen kommer från medlemsstaternas budgetar (8). Storbritanniens utträde ur EU kommer att få stora konsekvenser för EU:s budget. EESK betonar att tillräckliga resurser måste göras tillgängliga för genomförandet av socialpolitiken. Kommittén stöder Europaparlamentets krav på att det nuvarande taket på 1 % för EU:s utgifter bör höjas till 1,3 % av BNI (9) och anser att en ökning av EU:s egna medel, till exempel genom en höjning av mervärdesskattesatsen, skulle vara särskilt orättvist ur ett socialt perspektiv. EESK betonar också behovet av att avsätta mer resurser till stöd för sammanhållningspolitiken och stöd för arbetstagare och medborgare i allmänhet. Särskild uppmärksamhet kommer att ägnas åt arbetstagarnas förvärvande av färdigheter som en källa till ekonomisk förstärkning. Samtidigt instämmer EESK i att ökade anslag inte bör begränsas enbart till säkerhet, försvar och kontroll av de yttre gränserna. Europeiska socialfonden är en viktig drivkraft för ökad konvergens, och EESK framhåller på nytt att den inte bör minskas om framtida utmaningar ska kunna mötas med tanke på EU:s nästa fleråriga budgetram (10).

2.7

Den sociala resultattavlan som åtföljer kommissionens presentation av den sociala pelaren (11) är tänkt som ett verktyg för att övervaka framstegen i riktning mot målet om ett rättvisare Europa med en starkare social dimension. Den har kritiserats för valet av vissa indikatorer, för de tidsperioder som används för jämförelser och i vissa fall för tillhörande tolkningar (12). EESK har tidigare framhållit att den bör förbättras (13).

2.8

I vissa fall har uppenbart olämpliga indikatorer använts. Detta gäller framsteg med att minska skillnaderna i lön och sysselsättning mellan män och kvinnor. Båda har drabbats av minskad arbetstid, men minskningen är större för män än kvinnor, så en mindre skillnad (den indikator som används i resultattavlan) återspeglar inga tydliga förbättringar. Dessutom varierar tidsperioderna för att bedöma framstegen, som ibland är endast ett år och ibland sträcker sig över en längre period och går tillbaka till tiden före den kris som bröt ut 2008. Det längre tidsperspektivet är lämpligare för att visa vilka de långsiktiga trenderna är. Indikatorerna måste också tolkas på ett flexibelt sätt och anpassas över tiden, med hjälp av sakkunskap och data från källor som Eurofound. Översynen och uppdateringen av indikatorer bör genomföras efter en öppen diskussion, med deltagande av arbetsmarknadens parter och andra aktörer i det civila samhället.

2.9

Trots reservationerna ger resultattavlan en uppfattning om omfattningen av den uppgift som väntar om de fastställda målen ska kunna uppnås. Den visar att det finns brister i alla medlemsstater och stora nivåskillnader mellan medlemsstaterna som kan leda till ökade sociala klyftor. Det står klart att alla medlemsstater inte lyckas uppnå en godtagbar nivå när det gäller inkomster, levnadsstandard, social trygghet, välfärd, utbildningsresultat och digital tillgång.

2.10

Uppgifter om sysselsättnings- och arbetslöshetsnivåer visar hur stora skillnaderna är. Sysselsättningsgraden i Grekland var 56 % medan den uppgick till 81 % i Sverige. Arbetslösheten i Grekland var 23 % jämfört med 4 % i Tyskland, vilket är den lägsta nivån i EU. Dessa uppgifter från resultattavlan tyder på stora skillnader i sociala förhållanden i hela EU med mycket högre nivåer av outnyttjad potential i vissa länder än i andra.

2.11

Många andra indikatorer pekar i samma riktning. Andelen unga mellan 18 och 24 år med högst grundskoleutbildning uppgår exempelvis till 20 % av befolkningen i Spanien, men mindre än 3 % i Kroatien. Den sistnämnda siffran ger också en missvisande bild av den allmänna situationen för ungdomar: indikatorn för ungdomsarbetslöshet visar att Kroatien tillhör de sämsta i EU. Den andel av befolkningen som löper risk att drabbas av fattigdom uppgår till 40 % i Bulgarien, jämfört med EU:s genomsnitt på 23 %.

2.12

Andelen ungdomar i åldrarna 15–24 år som varken arbetar eller studerar (”NEET” (14)) varierar från 20 % i Italien till 5 % i Nederländerna. Aktiveringsstöd (bl.a. utbildning, sysselsättningsincitament och liknande åtgärder) utnyttjas av 54 % av dem som vill arbeta i Danmark, men mindre än 3 % av dem som vill arbeta i Bulgarien.

2.13

Andelen barn i åldersgruppen 0–3 i barnomsorg på heltid varierar från 1,1 % i Slovakien till över 77 % i Danmark. Hälso- och sjukvårdsbehov som inte tillgodoses, vanligtvis på grund av ekonomiska begränsningar, rapporteras ligga på över 12 % i Estland och Grekland men är minimala i Österrike.

2.14

I EU som helhet har 44 % otillräckliga digitala färdigheter, där andelen varierar från 74 % i Bulgarien till 14 % i Luxemburg.

2.15

Genom att förverkliga den sociala pelaren skulle de sociala förhållandena och arbetsmarknadsvillkoren förbättras för många medborgare, och det skulle därmed även öka EU:s ekonomiska potential. Det innebär en uppåtriktad konvergens för de länder som för närvarande släpar efter. Vissa indikatorer visar förbättringar under de allra senaste åren, men inte alla, och även där kvarstår stora skillnader.

2.16

Att förverkliga den sociala pelaren kommer att bli en enorm utmaning som kräver engagemang från medlemsstaterna och stöd från EU. Det kommer också att kräva full medverkan av arbetsmarknadens parter och att man uppmuntrar och främjar deras gemensamma åtgärder, särskilt ingående av kollektivavtal som täcker fler områden, i synnerhet när det gäller anställningstrygghet, kvalitet i arbetet, lönevillkor och hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. Det civila samhällets organisationer kan också med sin erfarenhet och sina kunskaper om problem bidra på ett avgörande sätt. Privata företag kan också ge ett viktigt bidrag genom offentlig-privata partnerskap samt investeringar i utvecklingen av färdigheter och kvalifikationer inom företagen.

3.   Politikområden

3.1

Insatser för att främja genomförandet kan omfatta nya lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder, bland annat att man ser till att strategier som redan beslutats faktiskt genomförs i medlemsstaterna och att man utnyttjar den europeiska planeringsterminen och de landsspecifika rekommendationer som utfärdas inom ramen för denna process (15). Deltagande av arbetsmarknadens parter på alla nivåer är en förutsättning för ett framgångsrikt genomförande av dessa initiativ.

3.2

Landsspecifika rekommendationer för 2015 och/eller 2016 omfattade områden som tas upp i den sociala pelaren, framför allt när det gäller pensioner, offentliga tjänster, social omsorg, hälso- och sjukvård, barnomsorg, bostäder, kompetensutveckling, aktiv arbetsmarknadspolitik och utbildning.

3.3

För att sådana rekommendationer ska bli meningsfulla måste de dock baseras på antagandet att den nödvändiga finansieringen kommer att vara tillgänglig. EU kan spela en positiv roll i detta avseende genom sina olika program och genom flexibilitet i bestämmelserna om medlemsstaternas budgetar och skuldnivåer.

3.4

Frågor om investeringar och finansiering uppstår på olika sätt inom alla områden som omfattas av den sociala pelaren. Den sociala resultattavlan bidrar också till att visa behovet av investeringar på specifika områden i alla medlemsstater, i synnerhet medlemsstater med lägre inkomster. Finansiering av den sociala pelaren hänger därför samman med frågor som rör makroekonomisk politik, politiken för en ekonomisk styrning som är inriktad på att skapa social konvergens och inte sociala skillnader, diskussioner om förvaltningen av euroområdet samt strategier för att främja investeringar, däribland sociala investeringar.

3.5

EESK har redan framhållit de många positiva effekterna av välplanerade, effektiva, ändamålsenliga och framtidsinriktade sociala investeringar som, vilket påpekas i kommissionens paket om sociala investeringar, inte bör ses som en kostnad utan som en investering i Europas tillväxt- och sysselsättningspotential. EESK har beklagat att man inte har gjort mer för att faktiskt genomföra dessa mål. Sociala investeringar ger med tiden ekonomiska och sociala vinster i form av ökad sysselsättning, högre arbetsinkomster, förbättrad hälsa, minskad arbetslöshet, bättre utbildning, minskad fattigdom och social utestängning osv. Dessutom förbättrar de människors välstånd och välbefinnande, och samtidigt stärks ekonomin genom att man säkerställer en mer kvalificerad arbetskraft samt ökad produktivitet och sysselsättning. Sådana investeringar, särskilt om de främjar hållbar tillväxt, skulle också bidra till att stärka människors färdigheter och kvalifikationer, öka deras möjligheter i samhället och på arbetsmarknaden samt stimulera ekonomin, och på så sätt hjälpa EU att komma starkare ur krisen. Dessutom skulle de säkerställa mer effektiva och ändamålsenliga offentliga utgifter och leda till besparingar i de offentliga budgetarna i de medellånga till långsiktiga (16) finanserna. EESK har också framhållit de långsiktiga kostnaderna för uteblivna åtgärder och investeringar på det sociala området. EESK har i detta sammanhang också betonat vikten av investeringar i robusta sociala trygghetssystem med tanke på att de också fungerar som en automatisk stabilisator (17).

3.6

De frågor som tas upp i den sociala pelaren som man inte kan ta itu med utan mer omfattande investeringar eller löpande utgifter omfattar följande: rätten till inkluderande utbildning, yrkesutbildning och livslångt lärande av god kvalitet, stöd till arbetssökande, ökad jämställdhet och minskade löneskillnader mellan könen, förebyggande av fattigdom bland förvärvsarbetande, tillgång till omsorgstjänster, överkomlig förskoleverksamhet, ett fullgott socialt skydd, tillräckliga arbetslöshetsförmåner, pensioner som garanterar en tillräcklig inkomst, ett värdigt liv för äldre, överkomlig förebyggande vård och medicinsk behandling av god kvalitet, överkomliga tjänster av god kvalitet inom långvarig vård, subventionerade bostäder eller bostadsbidrag av god kvalitet samt tillgång till vatten, sanitära anläggningar, energi, transport, finansiella tjänster och digital kommunikation.

3.7

De viktigaste EU-fonderna för ekonomisk och social tillväxt är de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna), sysselsättningsinitiativet för unga, programmen för konkurrenskraft och Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi). Investeringar kan också komma från medlemsstaternas egna budgetar och från privata källor.

3.8

ESI-fonderna är den mest betydande källan med komplexa förfaranden för att övervaka och utvärdera investeringar, som i ett tidigare EESK-yttrande konstaterats vara ett sätt att uppnå större investeringar i den reala ekonomin. De har lett till ökade offentliga investeringar i länder med lägre inkomstnivåer, men inte tillräckligt mycket för att kompensera för minskade investeringar från andra källor eller för att säkerställa en snabb konvergens när det gäller ekonomiska och sociala nivåer. Det är viktigt att se till att dessa fonder stärks och ökas för att stödja insatserna för att genomföra den sociala pelaren. EESK upprepar sitt stöd för en översyn av bestämmelserna för ESI-fonderna och bättre utvärdering när det gäller deras effektivitet och ändamålsenlighet (18).

3.9

Det är möjligt att säkerställa att investeringar ligger i linje med målen i den sociala pelaren, både när det gäller den verksamhet som genomförs och villkor för att säkerställa rättvisa anställningsförfaranden och stöd till grupper som annars skulle marginaliseras.

3.10

Efsi tillhandahåller en garanti till Europeiska investeringsbanken som gör det möjligt att upprätthålla kreditnivåer som annars skulle ha sänkts. Fonden kan, liksom EIB-projekt i allmänhet, stödja projekt som ligger i linje med den sociala pelaren. I vissa fall gör den det (stöd till vissa sociala företag och viss hälso- och sjukvård samt social omsorg). Tonvikten har legat på mer typiskt kommersiella projekt, där den sociala nyttan är en indirekt effekt snarare än ett mål.

3.11

EESK har efterlyst en förstärkning av den sociala dimensionen av Efsi genom att använda den för t.ex. utbildning, vidareutbildning och yrkesutbildning för färdigheter och livslångt lärande, utveckling av de kreativa och kulturella industrierna, innovation inom hälso- och sjukvård och medicin samt sociala tjänster, subventionerade bostäder, barnomsorg samt infrastruktur för turism och miljöskydd. Investeringsplanen för Europa bör tydligt stödja åtagandena från COP21 (19).

3.12

Det läggs också liten vikt vid bedömningen och övervakningen av projekt som rör anställningsvillkor, integration av missgynnade grupper och investeringar i fysisk infrastruktur för sociala tjänster.

3.13

Det fanns ursprungligen ett åtagande om att undvika geografiska hänsyn i fördelningen av Efsi-medel, och ett antal länder med lägre inkomstnivåer får mycket lite, trots att de bevisligen har stora behov. Genom lämpliga ändringar av bestämmelserna kan man säkerställa att de mindre utvecklade länderna prioriteras i den andra åtgärdsfasen.

3.14

Finansiering av genomförandet av den sociala pelaren kommer också att vara starkt beroende av tillgängliga resurser på medlemsstatsnivå. Det kommer att kräva finansiering från statsbudgetarna för investeringar samt för driftskostnader för verksamheter under kommande år. Detta kan begränsas av EU:s budget- och skuldregler (20). Liksom EESK redan flera gånger har framhållit (21) bör man överväga sätt att öka den tillåtna flexibiliteten, exempelvis genom en ”gyllene regel” som skulle tillåta offentliga investeringar med ett socialt syfte för att uppnå målen i den sociala pelaren, särskilt genom att öka inkomstnivåer, skapa en starkare social sammanhållning och förhindra utestängning av missgynnade grupper som annars inte kan delta fullt ut i samhället, samtidigt som man genererar en hållbar ekonomisk tillväxt.

3.15

Företag och företagens sociala ansvar är också en avgörande faktor för finansieringen av sociala mål. Enbart privata investeringar räcker inte för att uppnå den sociala pelarens mål, men det bör finnas utrymme för privata investeringar utöver det offentliga ansvaret att bidra på många av områdena (t.ex. sysselsättning, förbättring av digitala färdigheter och social omsorg), särskilt genom lämpliga regelverk och ett visst finansiellt stöd från offentliga källor, till exempel de europeiska struktur- och investeringsfonderna och/eller EIB.

3.16

Behovet av ekonomiska resurser för att genomföra den sociala pelaren bör erkännas och tas med i beräkningen. Lämpliga institutionella ramar finns redan. Kravspecifikationer för de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) och Efsi bör klargöras med en uttrycklig hänvisning till den sociala pelaren, och man bör skapa utrymme för kostnader i samband med insatser för att främja dess mål i EU:s budget och medlemsstaternas budgetar.

3.17

Slutligen anser kommittén i samband med bekämpning av skattebedrägerier, skatteparadis och aggressiv skatteplanering och för att minska illojal skattekonkurrens mellan medlemsstaterna (22) att åtgärder avseende rättvis beskattning som genomförs av Europeiska kommissionen (som rör multinationella företag och individer) bör stärkas (23), liksom åtgärder för att bekämpa förskingring av och bedrägerier som rör EU-medel. När det gäller sökandet efter nya källor till skatteintäkter för att finansiera den sociala pelaren skulle det, med full respekt för subsidiaritetsprincipen, vara lämpligt att främja former av beskattning som tar hänsyn till var och ens bidragskapacitet, samtidigt som man respekterar incitamenten för hållbar ekonomisk tillväxt.

3.18

När det gäller finansieringen av EU:s budget instämmer EESK med analysen i rapporten om EU:s framtida finansiering från högnivågruppen för egna medel, där man efterlyser en EU-budget som främst består av autonoma, transparenta och rättvisa egna medel (24). EESK anser vidare att budgeten måste ökas.

---

(1)  Lärdomar som dragits för att undvika åtstramningspolitikens svåra följder i EU, punkt 1.6, ännu ej offentliggjort; Den ekonomiska politiken i euroområdet 2018, punkterna 1.8 och 3.6, ännu ej offentliggjort; EUT C 327, 12.11.2013, s. 11; Årlig tillväxtöversikt 2018, punkt 1.4, ännu ej offentliggjort; EUT C 226, 16.7.2014, s. 21.

(2)  European Pillar of Social Rights, broschyr, s. 6, (ISBN 978-92-79-74092-3).

(3)  http://europa.eu/rapid/press-release_SPEECH-14-1525_sv.htm

(4)  EUT C 81, 2.3.2018, s. 145.

(5)  Exempelvis att förbättra företagsklimatet, finansieringen av företag och FoU-utgifter; öka företagens, sektorernas och ekonomiernas produktivitet; främja skapandet av högkvalitativa arbetstillfällen med högre löner och samtidigt minska andelen tillfälliga och instabila arbetstillfällen med låga löner; stärka de kollektiva förhandlingarna och självständigheten för de arbetsmarknadsparter som deltar i dem samt den sociala dialogen på lokal, regional, nationell och europeisk nivå; reformera offentliga förvaltningar för att göra dem både effektivare med tanke på ekonomisk och social utveckling och mer öppna för allmänheten; främja kvaliteten på utbildningssystemen för arbetstagare för att uppnå lika möjligheter och resultat för alla sociala grupper.

(6)  Stöd till strukturreformer i medlemsstaterna, punkt 3.9, ännu ej offentliggjort.

(7)  EUT C 81, 2.3.2018, s. 145.

(8)  Diskussionsunderlag om EU:s sociala dimension, s. 24.

(9)  Punkt 14 i Europaparlamentets resolution av den 14 mars 2018 om nästa fleråriga budgetram: förberedelse av parlamentets ståndpunkt om den fleråriga budgetramen efter 2020 (2017/2052(INI)), medföredragande: Jan Olbrycht och Isabelle Thomas.

(10)  EUT C 81, 2.3.2018, s. 145, EUT C 81, 2.3.2018, s. 131.

(11)  https://composite-indicators.jrc.ec.europa.eu/social-scoreboard/#

(12)  Galgoczi, B. et al, ”The Social Scoreboard Revisited”, ETUI, 2017.

(13)  EUT C 81, 2.3.2018, s. 145.

(14)  ”Not in education, employment or training”.

(15)  EUT C 81, 2.3.2018, s. 145.

(16)  EUT C 125, 21.4.2017, s. 10.

(17)  EUT C 226, 16.7.2014, s. 21.

(18)  EUT C 303, 19.8.2016, s. 94.

(19)  EUT C 75, 10.3.2017, s. 57.

(20)  EUT C 177, 18.5.2016, s. 35.

(21)  Lärdomar som dragits för att undvika åtstramningspolitikens svåra följder i EU, punkt 1.6, ännu ej offentliggjort; Den ekonomiska politiken i euroområdet 2018, punkterna 1.8 och 3.6, ännu ej offentliggjort; EUT C 327, 12.11.2013, s. 11; Årlig tillväxtöversikt 2018, punkt 1.4, ännu ej offentliggjort; EUT C 226, 16.7.2014, s. 21.

(22)  EUT C 81, 2.3.2018, s. 131.

(23)  Årlig tillväxtöversikt 2018, punkt 3.3.4, ännu ej offentliggjort.

(24)  EUT C 81, 2.3.2018, s. 131.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om LeaderSHIP 2020-strategin som en vision för industrin för sjöfartsteknik: i riktning mot en innovativ, hållbar och konkurrenskraftig sjöfartsindustri 2020

(yttrande på eget initiativ)

(2018/C 262/02)

Föredragande:	Marian KRZAKLEWSKI
Medföredragande:	Patrizio PESCI

Beslut av EESK:s plenarförsamling	1.6.2017
Rättslig grund	Artikel 29.2 i arbetsordningen
	Yttrande på eget initiativ
Ansvarig facksektion	Rådgivande utskottet för industriell omvandling (CCMI)
Antagande av CCMI	4.4.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.4.2018
Plenarsession nr	534
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	197/1/2

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK rekommenderar att alla kommissionens avdelningar ökar ansträngningarna för att ta ansvaret för slutförandet av LeaderSHIP 2020-strategin och för utarbetandet och genomförandet av den nya strategin för sektorn – LeaderSHIP 2030, i samarbete med berörda parter.

1.2

LeaderSHIP 2020 antogs 2013, och slutsatserna och rekommendationerna var därför starkt färgade av den ekonomiska krisen 2008. Under de senaste åren har dock många förändringar ägt rum varvid det har uppstått allvarliga problem men också nya möjligheter för sjöfartsindustrin i Europa. EESK uppmanar därför kommissionen att ge sjöfartsindustrin ett starkare stöd i hanteringen av dessa utmaningar och möjligheter.

1.3

När LeaderSHIP 2020-strategin tillkännagavs enades kommissionen och berörda parter om 19 rekommendationer, vars genomförande skulle leda till att strategin sattes i verket. Under hearingen fyllde berörda parter inom sektorn i en enkät som syftade till att bedöma i vilken utsträckning rekommendationerna hade genomförts. Resultaten av enkäten behandlas i avsnitt 3.

1.3.1

Kommittén konstaterar att framstegen i genomförandet av alla rekommendationer fyra år efter tillkännagivandet av strategin är ojämnt och att den genomsnittliga genomförandegraden är 25 %. Rekommendationerna för pelaren för FoU och innovation har genomförts relativt väl. Framstegen i genomförandet av rekommendationerna inom pelaren ”sysselsättning och kompetens” är något sämre, men ges en positiv bedömning, med undantag för frågan om icke-formellt lärande. Sämre är det ställt med genomförandet av åtgärderna för ”förbättrat marknadstillträde och rättvisa konkurrensvillkor”, där genomförandegraden bedöms vara endast 20 %. Sämst är genomförandet av pelaren ”tillgång till finansiering” med ett genomsnitt på 15 %, med undantag för åtgärder för att främja EIB:s finansiering. EESK uppmanar kommissionen och de berörda aktörerna att intensifiera genomförandet av strategin och att överföra centrala rekommendationer till den nya strategi för sektorn (LeaderSHIP 2030) som har föreslagits av de berörda parterna.

1.4

Vid hearingen framhölls det att den europeiska sektorn för sjöfartsteknik är en viktig strategisk sektor för Europa och att den är relativt välmående trots alla svårigheter som den fått utstå, i synnerhet efter den ekonomiska krisen. De asiatiska skeppsvarven går däremot på knäna, bland annat som ett resultat av den intensiva politiken för statligt stöd. Som en följd av de aktuella problemen kommer de asiatiska konkurrenterna, i huvudsak Kina, att öka trycket på Europa. EESK rekommenderar därför att kommissionen antar ett ramverk som kan skapa genuint lika villkor för den europeiska sektorn för sjöfartsteknik globalt sett.

1.5

Kinas regering och banker ger fullt finansiellt stöd till sina statligt ägda företag för genomförandet av den strategi som nyligen tillkännagavs för att ta över Europas ledarroll när det gäller konstruktion av lyxfartyg, såsom kryssningsfartyg, och högteknologisk sjöfartsutrustning. Mot denna bakgrund rekommenderar EESK att kommissionen antar en kraftfull industri- och tillverkningspolitik, baserad på ömsesidighet, som gör att den europeiska industrin för sjöfartsteknik kan stå emot konkurrensen.

1.6

Sjöfartsindustrin är för närvarande utsatt för regleringsmässig och samhällelig press. När det gäller regleringar är denna sektor pressad att förbättra sin effektivitet med avseende på miljö och säkerhet. På den samhälleliga sidan är digitalisering, automation, it-säkerhet eller sakernas internet former av potentiellt omvälvande teknik som på ett grundläggande sätt skulle kunna förändra sjöfartssektorns framtid. Samtidigt medför dessa utmaningar intressanta möjligheter för den europeiska sektorn för sjöfartsteknik. EESK rekommenderar därför att kommissionen stimulerar den europeiska sektorn för sjöfartsteknik att investera i FoU och innovation – t.ex. genom ett offentlig-privat partnerskap – för att bemöta sektorns behov. FoU och innovation krävs för att den europeiska sektorn för sjöfartsteknik ska bibehålla sin konkurrensposition gentemot de globala konkurrenterna.

1.7

Det blir allt viktigare för den europeiska sektorn för sjöfartsteknik att utnyttja havens ekonomiska potential på ett hållbart sätt. Havsbaserad vindkraft, havsenergi eller vattenbruk är bara några exempel på detta. För att fullt ut utnyttja denna potential och öppna upp för nya möjligheter (t.ex. energilagring till havs) rekommenderar EESK att kommissionen stöder den europeiska sektorn för sjöfartsteknik genom ett offentlig-privat partnerskap för havet.

1.8

I motsats till de asiatiska konkurrenterna är finansiering ett stort problem för europeiska skeppsvarv och europeiska tillverkare av sjöfartsutrustning. De europeiska finansieringsverktyg som finns i dag är antingen för okända eller över huvud taget inte lämpliga för en så kapitalintensiv sektor. EESK uppmanar därför kommissionen att inrätta ett finansieringsinstrument som skulle öka investeringarna i en så kapitalriskintensiv sektor som den europeiska industrin för sjöfartsteknik.

1.9

Vi anser att flottan som en delsektor har en mycket viktig roll för att bibehålla den ”kritiska massan” inom den europeiska varvsindustrin som helhet och att den dessutom är en drivkraft för forskning och innovation i sektorn för sjöfartsteknik och även utanför denna. EESK uppmanar därför kommissionen att göra den marina försvarsindustrin till en av pelarna inom LeaderSHIP-strategin i fortsättningen.

1.10

För att förbli konkurrenskraftig och innovativ måste den europeiska sektorn för sjöfartsteknik införa ny teknik och ha personal med rätt kompetens och utbildning. EESK råder kommissionen att ge starkt stöd till arbetsmarknadspartnerna från varvssektorn att fortsätta sitt arbete vid det europeiska kompetensrådet för sektorn för sjöfartsteknik. EESK vill uppmärksamma kommissionen på behovet av att främja industrins initiativ och sakkunskap för att få bukt med kompetensglapp i sektorn.

1.11

EESK har noterat resultaten i rapporten New trends in the shipbuilding and marine supply industries (1) och uppmanar kommissionen att samarbeta med SEA Europe och IndustriALL och andra berörda parter för genomförandet av de rekommendationer som lades fram i denna.

2.   Bakgrund

Läget i dag för den europeiska industrin för sjöfartsteknik

2.1

Den europeiska industrin för sjöfartsteknik omfattar alla företag som arbetar med utformning, konstruktion, underhåll och reparation av fartyg och andra sjöfartskonstruktioner, inbegripet hela leveranskedjan för system, utrustning och tjänster, som får stöd genom forsknings- och utbildningsinstitutioner. Europeiska företag är ledande inom innovation och tillverkar runt hälften av all världens marina utrustning varje år.

2.2

Europeiska varv är framgångsrika inom konstruktion, reparation, underhåll och ombyggnad av väldigt komplexa och tekniskt avancerade civila och militära fartygstyper, såsom kryssningsfartyg, färjor, offshorefartyg och -anläggningar, fregatter, u-båtar m.m. De tillverkar och levererar även teknik med anknytning till utvecklingen av blå tillväxt (offshoreenergi, vattenbruk, gruvdrift på havsbotten m.m.). De har en årsomsättning på ungefär 31 miljarder euro, sysselsätter direkt fler än 200 000 människor, och det finns i dag runt 300 varv i Europa (2).

2.3

Tillverkare och leverantörer av marin utrustning från EU är världsledande på marknaden. Tillsammans utgör de runt 22 000 stora, små och medelstora företag som tillhandahåller olika sorters material, system, teknik och utrustning eller erbjuder tekniska tjänster och rådgivning. De har en årsomsättning på runt 60 miljarder euro, och de sysselsätter direkt fler än 350 000 personer. Deras andel av den globala marknaden är runt 50 %.

2.4

Den europeiska sektorn för sjöfartsteknik investerar 9 % av sin vinst från försäljningen i forskning, utveckling och innovation, och är således den europeiska sektor som investerar procentuellt mest i FoU och innovation.

2.5

Den globala varvsindustrin står inför en av de svåraste kriserna på många år. År 2016 var det tuffaste året hittills, men troligen kommer det att bli ännu värre under de kommande två–tre åren. Minskad efterfrågan på varutransporter i Asien har lett till att orderböckerna krympt rejält. Endast Europa har lyckats upprätthålla ett ökande antal beställningar sedan 2012, utan finansiellt stöd eller subventioner. Men samtidigt drabbas de europeiska tillverkarna av sjöfartsutrustning av de negativa konsekvenserna av de asiatiska orderböckernas kraftiga minskning.

2.6

År 2016 var de europeiska varvens nybeställningar värda mer än de enheter som redan hade levererats. Värdet på de europeiska avtalen om nya fartyg uppgick till 14,7 miljarder US-dollar, vilket motsvarade 55 % av värdet på nybeställningarna globalt sett.

2.7

De östasiatiska ländernas konkurrenskraft bygger i stor utsträckning på nationell protektionistisk politik, inbegripet subventioner, annat finansiellt stöd, krav på lokalproducerat innehåll m.m. Till skillnad från Europa beställer dessutom dessa länder genomgående sin nyproduktion från sina egna varv. Europeiska redare har däremot flyttat sina beställningar för konstruktion av både lastfartyg och försörjningsfartyg inom offshoresektorn från Europa till varv i Asien. I samband med detta har den europeiska orderboken ändrats under de senaste tio åren i riktning mot konstruktion av högteknologiska fartygstyper med högre mervärde. Intressant nog ägde denna utveckling rum under samma period som den europeiska varvsindustrin gynnades av finansiella eller skattemässiga stödsystem.

Bakgrunden till LeaderSHIP 2020-strategin

2.8

LeaderSHIP 2020-strategin (3) bygger vidare på initiativet LeaderSHIP 2015, som sjösattes 2003 i syfte att säkerställa ett samordnat svar på de utmaningar som den europeiska varvsindustrin stod inför. Tyngdpunkten låg framför allt på kunskapsbaserad verksamhet och behovet av en ökad avkastning på varvsinvesteringar, med fokus på forskning, utveckling och innovation.

2.9

År 2008 slog den globala ekonomiska krisen till mot den europeiska varvssektorn. Effekterna av krisen är fortfarande märkbara inom sektorn. Det krävdes därför kraftfulla åtgärder, i form av den nya LeaderSHIP 2020-strategin (nedan kallad LS 2020-strategin).

2.10

Dokumentet från 2013, som angav hur LS 2020-strategin skulle se ut, togs fram av en bred grupp av berörda parter under ledning av företrädare för industrin, kommissionen, parlamentet och arbetsmarknadens parter (SEA Europe och IndustriALL).

2.11

I strategin fastställs denna industris kännetecken: att den är innovativ, miljövänlig, specialiserad inom högteknologiska marknader, energieffektiv och kan utvidgas till nya marknader.

2.12

I rapporten där LS 2020-strategin läggs fram fastslås följande fyra pelare: — Sysselsättning och kompetens — Förbättrat marknadstillträde och rättvisa marknadsvillkor — Tillgång till finansiering — Forskning, utveckling och innovation (FoU och innovation).

3.   Bedömning av läget när det gäller genomförandet av rekommendationerna i LeaderSHIP 2020-strategin

3.1

Bedömningen av genomförandet av rekommendationerna i LeaderSHIP 2020-strategin gjordes på grundval av en enkät som fylldes i av deltagarna i den offentliga hearingen. Resultatet av enkäten anges nedan.

3.2

Framstegen när det gäller åtgärder inom pelaren ”sysselsättning och kompetens” i LeaderSHIP 2020 måste bedömas som måttliga. Störst förefaller framstegen vara med genomförandet av rekommendationerna om ”inrättande av en undergrupp för sjöfartsteknik i Esco-systemet” och ”främjande av sektorn för sjöfartsteknik”, med ett värde på 30 %. Planerna på en studie av icke-formellt lärande ansågs vara dåliga och fick bedömningen 0. Övriga rekommendationer i denna grupp fick bedömningar på 15–20 %.

3.3

Genomförandet av rekommendationerna inom den andra pelaren om ”förbättrat marknadstillträde och rättvis konkurrens” bedömdes vara ganska dåligt. Tre åtgärder är på gång: OECD:s arbetsgrupp för varvsindustrin, närmare samarbete mellan industrin och kommissionen i frågor rörande skydd av immateriella rättigheter och efterlevnad av IMO:s bestämmelser, samt användning av olika handelspolitiska instrument och åtgärder till stöd för ingående av frihandelsavtal. Cirka 20 % av dessa åtgärder bedöms ha genomförts. Genomförandet av övriga åtgärder i denna grupp är försumbart.

3.4

När det gäller pelaren ”tillgång till finansiering” noterade deltagarna framsteg endast i fråga om att ”undersöka och främja finansieringsmöjligheter och utökad utlåning från EIB”, där genomförandegraden bedömdes vara 20–30 %. Genomförandegraden för rekommendationen att ”undersöka möjligheten till ett blått offentlig-privat partnerskap” bedömdes vara 15 %, medan rekommendationen om utvärdering av ”möjligheterna till långsiktig finansiering från kommissionen” nästan inte alls har genomförts (5 %).

3.5

Genomförandet av rekommendationerna om FoU och innovation föranleder viss optimism. Tre av rekommendationerna har genomförts till hälften, eller rentav mer. Följande gäller för bedömningen av denna grupp av rekommendationer: — Undersöka genomförbarheten för projekt inom offentlig-privata partnerskap på området FoU och innovation för sektorn för sjöfartsteknik – 50 %. — Kommissionens införlivande av bestämmelser om FoU och innovation i EU-föreskrifter med hänsyn till att rambestämmelserna om statligt stöd till varvsindustrin har upphört att gälla – 60 %. — Analysera möjligheten att anslå medel ur strukturfonderna för diversifiering av sektorn för sjöfartsteknik, särskilt mot bakgrund av de regionala strategierna för smart specialisering – 45 %. — Utarbetande inom industrin för sjöfartsteknik av ett övergripande offentlig-privat partnerskap på EU-nivå för att inrikta den marina forskningen på bland annat nollutsläpp och energieffektiva fartyg – 30 %.

4.   Allmänna och särskilda synpunkter på genomförandet av prioriteringarna i LeaderSHIP 2020-strategin

Sysselsättning och kompetens

4.1

Det finns ett stort behov av att komma till rätta med bristen på kompetens, att fortbilda arbetstagarna samt erbjuda lämplig utbildning och omskolning i syfte att upprätthålla en kritisk massa av sakkunskap och know-how i den europeiska industrin för sjöfartsteknik. Det är därför viktigt att stödja och fortsätta det arbete som arbetsmarknadens parter inlett med projektet Kompetensrådet (4). Lika viktigt är det att arbetsmarknadens parter involveras och rådfrågas av EU:s institutioner under den politiska beslutsprocessen och om EU-initiativ som påverkar sektorn, samt att de yrkesorganisationer som företräder arbetsgivare och anställda fortsätter att delta i dialogen, särskilt inom ramen för dialogen mellan arbetsmarknadens parter.

4.2

Arbetstagarna måste ha lämplig utbildning för att kunna ta itu med de utmaningar som följer av den fjärde industriella revolutionen och framtida teknikförändringar (t.ex. digitaliseringen). De framtida arbetstagarna i industrin för sjöfartsteknik måste besitta en kompetens som gör att de kan hantera de möjligheter och utmaningar som följer av den blå ekonomin.

4.3

Det kommer att krävas hårdare arbete för att öka intresset för sektorn. Olika yrkesbanor för arbetstagarna inom denna sektor måste fastställas och sammanföras, och studenternas rörlighet (dvs. Erasmus för sektorn för sjöfartsteknik) måste öka. Kommissionen bör även fortsättningsvis ge sitt fulla stöd till SEA Europes och IndustriALLs verksamhet på europeisk nivå inom ramen för kommittén för den branschvisa dialogen.

Förbättrat marknadstillträde och rättvisa konkurrensvillkor

4.4

Europas industri brottas fortfarande med orättvis konkurrens från tredjeländer, både inom varvsindustrin och – i allt högre grad – inom sektorn för marin utrustning. Krisen i Asien, som beror på överkapacitet i produktionen huvudsakligen på grund av enorma statliga subventioner, gör att de offentliga myndigheterna i dessa länder vill stödja de lokala skeppsvarven såväl som de lokala tillverkarna av marin utrustning. Detta innebär ökad export och ett ökat konkurrenstryck för de europeiska skeppsvarven och tillverkarna av marin utrustning.

4.5

Asiatiska skeppsvarv riktar nu sin uppmärksamhet mot den framgångsrika europeiska marknaden för mer avancerade fartygstyper, såsom kryssningsfartyg och passagerarfartyg. Dessutom kungjorde Kina, i sina nyligen offentliggjorda officiella dokument Made in China 2025 och China Manufacturing 2025, att man ämnar bli världsledande inom tillverkning av lyxfartyg, inbegripet kryssningsfartyg, och högteknologisk marin utrustning, vilket betyder att landet kommer att konkurrera direkt med framgångsrika europeiska marknader. Denna strategi får fullt stöd av regeringen i form av statligt stöd. Den utgör också ett hot mot den europeiska industrin för sjöfartsteknik.

4.6

Marknaden i Förenta staterna är även fortsättningsvis sluten på grund av Jones-lagen. Om denna lag skulle mildras och marknaden i Förenta staterna öppnades upp skulle intressanta möjligheter uppstå för den europeiska varvsindustrin. EU bör verka för detta, trots att det nuvarande politiska klimatet i Förenta staterna snarare lutar åt det protektionistiska hållet.

4.7

Precis som i Kina, Förenta staterna, Japan och Sydkorea bör beslutsfattare på både EU- och medlemsstatsnivå inse att den europeiska varvsindustrin och tillverkningen av marin utrustning är strategiska sektorer i den europeiska ekonomin som kräver extra uppmärksamhet och en särskild strategi, när det gäller såväl kommersiella som militära ändamål.

4.8

Kommissionen bör sträva efter att inom ramen för OECD (inbegripet Kina) sluta ett övergripande avtal som fastställer reglerna för subventioner liksom – möjligtvis – prissättningsdisciplin, och stödja arbetet med att uppnå detta.

4.9

Det är viktigt med ömsesidighet mellan Europa och tredjeländer, vilket därför bör vara en vägledande princip i bilaterala och multilaterala handelsförhandlingar såväl som när det gäller frågor som rör marknadstillträde. Detta är grundstenen när det gäller att göra Europas industri, inbegripet sektorn för sjöfartsteknik, mer konkurrenskraftig i förhållande till dess globala konkurrenter. Om europeiska företag möter protektionistiska åtgärder i ett tredjeland bör EU därför vidta liknande åtgärder gentemot företag från dessa länder som vill bedriva handel med Europa. Endast så kan vi få till stånd en mer rättvis konkurrens för de europeiska skeppsvarven och den europeiska industrin för sjöfartsutrustning.

Tillgång till finansiering

4.10

Kommissionen gör ofta gällande att Efsi – ett finansieringsverktyg i Junckerplanen – är ett finansieringsinstrument för industrin, men det är inte helt känt hur omfattande och användbart det är (det är främst inriktat på små och medelstora företag). Man måste bli bättre på att förklara och sprida information om detta verktyg och hur det gynnar industrin för sjöfartsteknik.

4.11

Varvsindustrin kräver mycket kapital, men på sistone har det blivit svårare för europeiska varv att få tillgång till finansiering. Samtidigt har utländska skeppsvarv åtnjutit stora ekonomiska incitament, bland annat i form av statligt stöd. Kommissionen bör därför överväga att inrätta ett särskilt system för att göra det lättare för den kapitalintensiva europeiska varvsindustrin att få tillgång till finansiering.

4.12

Man bör använda sig av ekonomiska incitament (t.ex. genom europeiska finansieringsprogram såsom Fonden för ett sammanlänkat Europa eller incitament för redare att investera i miljövänliga fartyg eller miljövänlig utrustning eller teknik) som ger avkastning på investeringar i Europa.

4.13

Man bör undersöka möjligheten att anta särskilda sektorspecifika bestämmelser med incitament som kan bidra till att öka den globala konkurrenskraften hos den europeiska sektorn för sjöfartsteknik och samtidigt förhindra situationer som orsakar spänningar EU:s medlemsstater sinsemellan. I detta hänseende kan exempel på bästa praxis från andra sektorer, i synnerhet sjöfartssektorn, i viss utsträckning tjäna som en inspirationskälla.

4.14

EU bör, tillsammans med Norge, överväga att inrätta ett särskilt program för att främja miljövänlig och energieffektiv närsjöfart med hjälp av den europeiska varvsindustrin och den marina utrustningssektorn. EESK föreslår att dess förberedande yttrande om ”Strategier för diversifiering av sjöfarts- och havsturism”, som togs fram för det maltesiska ordförandeskapet, används (5).

4.15

Likaså bör man överväga att inrätta ett finansieringsprogram som gör det möjligt för europeiska anläggningar för fartygsåtervinning att skrota större fartygstyper.

4.16

Finanseringsinstrument som stöder offentliga upphandlingar för flottan är en mycket viktig drivkraft för den högteknologiska sektorn för sjöfartsteknik i EU och bidrar i hög grad till att bibehålla en ”kritisk massa” i produktionen inom hela EU:s varvsindustri, samtidigt som de stimulerar forskning och innovation inom hela sektorn och närliggande sektorer. I detta sammanhang uppskattar EESK den positiva rollen hos den europeiska handlingsplan på försvarsområdet som kommissionen nyligen har tagit fram.

Forskning, utveckling och innovation

4.17

Kommissionen bör upprätta ett avtalsmässigt offentlig-privat partnerskap för sjöfartsindustrin, som gör det möjligt för sektorn att investera ytterligare för att bemöta regleringsmässiga och samhälleliga utmaningar och för att utnyttja den ekonomiska potentialen i verksamhet med anknytning till blå tillväxt. Ett särskilt (europeiskt) program för stöd till innovation bör främja europeiska innovationer.

4.18

Europa bör ge finansiellt stöd till europeisk forsknings- och utvecklingsverksamhet. På samma sätt bör europeiska innovationer få lämpligt skydd i form av immateriella rättigheter. Europeiska patentverket bör effektivt övervaka europeiska patent, även inom den europeiska sektorn för sjöfartsteknik, och besluta om påföljder i händelse av intrång.

4.19

Det framtida (nionde) ramprogrammet bör erbjuda tillräckligt (finansiellt) stöd till sjöfartsindustrin för att den ska kunna hantera stora kommande (internationella eller europeiska) regleringsmässiga eller samhälleliga utmaningar, t.ex. en miljövänligare sjöfart (6), digitalisering, omvälvande teknik samt uppkopplad eller automatiserad sjöfart.

4.20

EESK anser att det framtida nionde ramprogrammet även bör innehålla ett avsnitt om finansiellt stöd till den europeiska industrin för att den fullt ut ska kunna utnyttja den ekonomiska potentialen hos den blå ekonomin i Europa.

---

(1)  ”Nya tendenser inom varvsindustrin och industrin för marin utrustning”.

(2)  SEA Europe – The Voice of Maritime Civil & Naval Industries in Europe, 2017 års nyhetsbrev.

(3)  http://ec.europa.eu/growth/sectors/maritime/shipbuilding/ec-support_sv.

(4)  Ett sektorsspecifikt råd för kompetensfrågor.

(5)  EESK:s yttrande (EUT C 209, 30.6.2017, s. 1).

(6)  När det gäller miljövänligare sjöfart föredrar sjöfartsindustrin och industrin för sjöfartsteknik – som en internationell industri som konkurrerar på global nivå – internationella lösningar, genom Internationella sjöfartsorganisationen i London.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Ekonomisk och social sammanhållning och västra Balkans europeiska integration – utmaningar och prioriteringar

(förberedande yttrande)

(2018/C 262/03)

Föredragande:	Andrej ZORKO)
Medföredragande:	Dimitris DIMITRIADIS

Remiss	Bulgariska ordförandeskapet, 5.9.2017
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt Artikel 30 i EESK:s arbetsordning
Ansvarig facksektion	REX
Antagande av facksektionen	28.3.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.4.2018
Plenarsession nr	534
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	189/2/1

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar att EU-integrationen av länderna på västra Balkan och deras ekonomiska och sociala sammanhållning är prioriterade frågor för det bulgariska ordförandeskapet.

1.2

Kommittén är övertygad om att utvidgningen av Europeiska unionen, och särskilt spridningen av dess demokratiska värderingar och rättsliga standarder till länderna på västra Balkan, ligger i såväl ländernas som EU:s intresse. Utvidgningspolitiken är en viktig del av EU:s globala strategi och också grundvalen för Europas stabilitet och välstånd. EESK föreslår därför att integreringen av länderna på västra Balkan bör bli en av EU:s främsta prioriteringar inför framtiden, under förutsättning att länderna fortsätter på den inslagna vägen mot att uppfylla de nödvändiga villkoren för EU-anslutning (1).

1.3

EESK välkomnar toppmötet mellan stats- och regeringscheferna för EU och västra Balkan, som kommer att hållas den 17 maj i Sofia. I samarbete med våra partner kommer EESK att organisera konferensen för det civila samhället på västra Balkan (den 15 maj i Sofia), före toppmötet. Kommittén är fast besluten att inför varje sådant toppmöte organisera ett gemensamt evenemang med företrädare för det civila samhällets organisationer (2) från västra Balkan och EU. EESK uppmanar EU:s institutioner och medlemsstater att regelbundet bjuda in statscheferna för länderna på västra Balkan till EU:s toppmöten, för att visa att man betraktar regionen som en del av det framtida EU.

1.4

EESK hoppas att toppmötet i Sofia kommer att bekräfta den förnyade kraften i EU:s åtagande för regionen och uppmuntra kommande ordförandeskap att fortsätta prioritera integreringen av länderna på västra Balkan högt. EU:s utvidgning till länderna på västra Balkan bör gå hand i hand med en förstärkning av EU:s politiska projekt och dess institutioner.

1.5

EESK uppmanar statscheferna att vid EU-toppmötet i Sofia tydligt framföra sitt åtagande för ett mer konsekvent och direkt stöd till det civila samhällets organisationer på alla nivåer. Man bör även främja ett mer direkt offentligt stöd till oberoende medier.

1.6

EESK uppmanar statscheferna att vid EU-toppmötet i Sofia inta en proaktiv roll i bilaterala tvister genom att främja riktat samarbete med både OSSE och Europarådet och genom att stödja det civila samhällets insatser för att lösa sådana bilaterala tvister.

1.7

EESK är också övertygad om att den faktiska utvidgningen av Europeiska unionen och främjandet av dess värderingar i länderna på västra Balkan garanterar säkerhet och stabilitet, stärker den sociala och ekonomiska utvecklingen och välståndet, befäster demokratin och rättsstatsprincipen, underlättar den fria rörligheten för människor och varor, stimulerar investeringar och främjar rörligheten.

1.8

EESK anser att respekt för rättsstatsprincipen och minoriteters rättigheter är av avgörande betydelse för ländernas demokratiska, ekonomiska och sociala utveckling.

1.9

Kommittén anser också att utbildning och fria och oberoende medier spelar en mycket viktig roll för att man ska kunna överbrygga gamla tvister och förstärka demokratiska värderingar.

1.10

EESK noterar att EU-anslutningsprocessen förblir en mycket viktig drivkraft för reformer i länderna på västra Balkan. Kommittén påpekar att de ekonomiska och sociala effekterna av de reformer som genomförts inte har uppmärksammats, med tanke på de stora skillnaderna i människors ekonomiska och sociala trygghetsnivå mellan EU:s medlemsstater och kandidatländerna. Vi rekommenderar därför att social, ekonomisk och territoriell sammanhållning bör bedömas när man tittar på om kriterierna för EU-medlemskap uppfylls.

1.11

Kommittén anser att infrastruktur-, transport- och energifrågor måste prioriteras högt i förhandlingarna med länderna på västra Balkan. EESK menar också att inrättandet av ett digitalt samhälle och utvecklingen av digitala färdigheter i alla länderna på västra Balkan bör gynna både den offentliga och den privata sektorn. EU kan och bör bidra till att förbättra infrastrukturen och utbyggnaden av bredbandsnäten i dessa länder, som i vissa fall är långt under EU-genomsnittet.

1.12

EESK föreslår att EU-institutionerna bör överväga om en fungerade social och civil dialog på nationell nivå bör ingå i kriterierna för EU-medlemskap.

1.13

EU bör utarbeta en särskild färdplan för förhandlingarna med länderna på västra Balkan, med en exakt tidsplan och konkreta åtaganden för varje land på västra Balkan. Det skulle också vara nödvändigt att utarbeta en kommunikationsstrategi för EU-medlemsstaterna, där man betonar fördelarna med EU:s utvidgningspolitik för länderna på västra Balkan, i synnerhet vad gäller att trygga fred, stabilitet, välstånd och ekonomisk och social utveckling.

1.14

EESK uppmanar kommissionen att ta med respekt för minoriteter och jämställdhet bland de främsta prioriteringarna i EU:s anslutningsförhandlingar med länderna på västra Balkan.

1.15

Kommittén välkomnar kommissionens nya strategi för västra Balkan ”Trovärdiga utsikter till EU-medlemskap och ett ökat EU-engagemang för västra Balkan” (3), som offentliggjordes den 6 februari 2018, och dess sex flaggskeppsinitiativ som omfattar allt från att stärka rättsstatsprincipen och säkerhets- och migrationssamarbetet till gemensamma utredningsgrupper, europeisk gräns- och kustbevakning, en utvidgning av energiunionen till västra Balkan, sänkta roamingavgifter och utbyggnad av bredband i regionen.

1.16

Vi vill gärna samarbeta med det civila samhället på västra Balkan för att bidra till att konkreta åtgärder vidtas på områden som rättsstatsprincipen, säkerhet och migration, socioekonomisk utveckling, konnektivitet, den digitala agendan, försoning och goda grannförbindelser, såsom anges i handlingsplanen till stöd för västra Balkans omvandling 2018–2020.

1.17

Kommittén är övertygad om att kommissionen skulle kunna ta fram särskilda program som skulle göra det möjligt för länderna på västra Balkan att snabbare uppnå social konvergens. De ojämna och långsamma framstegen med att ta itu med dessa frågor är helt klart en viktig bidragande orsak till deras långsamma integrering med EU i allmänhet. Det finns ett akut behov av nya impulser för europeisering.

1.18

Arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället, både på EU-nivå och på nationell nivå, måste på ett meningsfullt sätt involveras i hela processen för att integrera länderna på västra Balkan i EU. Det är viktigt att stärka civilsamhällesorganisationernas kapacitet med hjälp av tekniskt och ekonomiskt stöd genom att man underlättar deras tillgång till EU:s finansieringskällor (kommissionen, Europeiska investeringsbanken, EBRD osv.), och genom att de i god tid och på ett utförligt sätt informeras om hur anslutningsförhandlingarna fortlöper.

1.19

EESK uppmanar arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället i länderna på västra Balkan till ett nära samarbete under EU-integrationsprocessen, både på nationell och på regional nivå.

2.   Det politiska läget

2.1

Västra Balkan är alltjämt en politiskt instabil region, men också en tillväxtregion med stor potential.

2.2

EESK rekommenderar att kommissionen, rådet och Europaparlamentet intensifierar sina kommunikationsinsatser för att klargöra utvidgningspolitikens fördelar och utmaningar för EU-medborgarna, och det civila samhällets organisationer bör vara en nära partner och förmedlare av budskap i denna process (4).

2.3

Det är ytterst viktigt att integrationen av västra Balkan förblir en prioriterad fråga för EU i framtiden – inte bara under det bulgariska ordförandeskapet – och att EU aktivt bidrar till stabilitet och fred på västra Balkan och erbjuder länderna utsikter att ansluta sig till de euroatlantiska organisationerna. Sådana medlemskap kan dessutom bidra till stabiliteten i regionen genom att garantera säkerhet och välstånd, och erbjuda länderna utsikter att förenas i ett gränslöst Europa.

2.4

EESK välkomnar det aviserade EU-toppmötet i Sofia, där ledare från EU och länderna på västra Balkan kommer att delta, men anser att toppmötet också bör ge företrädare för det civila samhällets organisationer på EU-nivå en mer aktiv roll.

2.5

EESK välkomnar den nyligen aviserade ”Berlinprocessen Plus”-agendan (5) som tillhandahåller särskilda medel för utveckling av företag, yrkesutbildning, infrastruktur, teknik och projekt, inklusive transportförbindelser mellan de minst sammanlänkade länderna i regionen. Denna ”Marshallplan” förväntas påskynda en tullunion och en gemensam marknad på Balkan. Detta regionala samarbete får dock inte leda till att utvidgningsprocessen försenas, och inte heller betraktas som en ersättning för denna.

2.6

EESK noterar att det i länderna på västra Balkan finns en önskan om och beredvillighet för reformer som skulle innebära integrering med Europeiska unionen, men påpekar att reformernas framgång beror på i vilken utsträckning statliga institutioner faktiskt kan genomföra och tillämpa dem liksom på hur stort inflytande civilsamhällesorganisationerna och befolkningen i allmänhet kan utöva i processen. En särskild färdplan för förhandlingarna om EU-anslutning, med en exakt tidsplan och konkreta åtaganden för varje land på västra Balkan, skulle kunna sporra länderna att snabbare genomföra de nödvändiga reformerna.

2.7

EESK betonar att kommittén har utvecklat mycket goda förbindelser med det civila samhällets organisationer på västra Balkan och att vi är väl insatta i ländernas situation. Vi är övertygade om att de gemensamma rådgivande kommittéerna bör sträva efter att fylla ”tomma nischer” som inte täcks av andra organ i förhandlingsprocessen och fokusera på ett antal utvalda områden. I detta sammanhang efterlyser EESK ett bättre informationsutbyte mellan de gemensamma rådgivande kommittéerna och kommissionen, rådet och Europaparlamentet. EESK efterlyser en förstärkning av de gemensamma rådgivande kommittéernas roll (6).

2.8

Korruption, effekterna av organiserad brottslighet, den allmänna svagheten hos de statliga institutionerna och rättsstatsprincipen, bilaterala tvister och diskriminering av minoritetsgrupper är alltjämt stora och ihållande problem för både deltagande och integration.

2.9

Köpenhamnskriterierna är de regler som avgör huruvida ett land uppfyller kraven för att ansluta sig till Europeiska unionen (7). Enligt kriterierna måste en stat ha institutioner som garanterar ett demokratiskt styre och rättsstatsprincipen, respektera mänskliga rättigheter, ha en fungerande marknadsekonomi, samt godkänna EU:s skyldigheter och uppdrag.

2.10

Alla länderna på västra Balkan kan inte ansluta sig till EU samtidigt. EESK välkomnar att Serbien och Montenegro för närvarande är föregångsländer i integrationsprocessen. Vi uttrycker också en förhoppning om att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Albanien kommer att inleda förhandlingar med EU så snart som möjligt. Kommittén välkomnar att Bosnien och Hercegovina svarat på kommissionens frågeformulär, och att kommissionen för närvarande håller på att undersöka möjligheten att bevilja landet status som kandidatland till EU.

2.11

Länderna på västra Balkan känner fortfarande av såren från krig och konflikter, etniskt hat, återföreningssträvanden och frusna konflikter som kan blossa upp igen. Det är viktigt att starkt uppmuntra en lösning av de mest akuta bilaterala frågorna före anslutningen till EU. Att insistera på att alla återstående frågor måste lösas skulle dock kunna försena denna process.

2.12

EESK anser också att det civila samhället kan spela en viktig roll genom att sammanföra de yngre generationerna från olika länder och få igång en dialog med allmänheten i en rad frågor som är centrala för regionen. Ekonomisk utveckling, förbättrad levnadsstandard och sysselsättning och social trygghet bidrar till fredlig regional samexistens.

2.13

Länderna på västra Balkan skulle kunna inrätta nationella råd för europeisk integration som regelbundet skulle samla politiska myndigheter på hög nivå och centrala organisationer i det civila samhället i syfte att göra EU-integrationsprocessen mer öppen och kommunicera om den i större utsträckning (8).

2.14

EESK har redan fastställt det civila samhällets roll i anslutningsprocessen och mycket tydligt förklarat att det civila samhällets delaktighet i anslutningsprocessen består i 1) direkt deltagande i de faktiska förhandlingarna (dvs. genomgångar, utarbetande av nationella ståndpunkter och övervakning av framsteg), 2) social och civil dialog om utformningen av politiken och harmonisering av lagstiftningen med EU:s regelverk, 3) deltagande i programplaneringen för föranslutningsstödet och 4) oberoende övervakning av framstegen och reformprocessens samhällseffekter. För att det civila samhället ska klara av dessa roller krävs tillräckligt finansiellt stöd via den nationella regeringen och EU:s föranslutningsstöd (9).

2.15

EESK noterar att EU:s intresse för att snabbt och effektivt integrera länderna på västra Balkan i EU har minskat på grund av andra politiska prioriteringar och avsaknaden av en europeisk utvidgningsstrategi, men också på grund av skiftande politiska ståndpunkter hos medlemsstaterna. De senaste åren har EU-skepticismen tilltagit i länderna på västra Balkan på grund av brustna förhoppningar. Detta har försvagat anslutningskriteriernas effekt och bromsat reformtakten. Detta är särskilt märkbart när det gäller säkerställandet av rättsstatsprincipen, mediefriheten och det förebyggande arbetet mot korruption.

2.16

Länderna på västra Balkan är på väg att reformeras, men i mycket olika takt. Mycket mer bör göras för att bekämpa hejdlös korruption, organiserad brottslighet och penningtvätt. Dessutom är rättsväsendets oberoende grundläggande i en sund demokrati.

2.17

EESK menar att kampen mot terrorism i länderna på västra Balkan måste stärkas och stöder helhjärtat initiativet för terrorismbekämpning på västra Balkan (WBCTi) (10).

2.18

EESK anser att samarbetet mellan länderna på västra Balkan med EU och dess relevanta organ (t.ex. Europol) bör utökas ytterligare i syfte att påskynda utvidgningsprocessen. Denna åtgärd är särskilt brådskande på områden som säkerhet och migration.

3.   Ekonomisk stabilitet och ekonomiskt välstånd

3.1

Ekonomierna på västra Balkan fortsätter att växa och regionens reala BNP-tillväxt förväntades stiga med 2,6 % 2017. Den förväntas stiga till 3,0 % 2018, tack vare den privata konsumtionen och privata investeringar samt av en gradvis kreditåterhämtning, penningöverföringar och stora infrastrukturprojekt. Jämfört med 1995 har levnadsstandarden ökat avsevärt i alla de sex länderna på västra Balkan. Trots detta hör de sex länderna fortfarande till de fattigaste i Europa. Dessutom har kraften i den ekonomiska konvergensen hos länderna på västra Balkan avtagit sedan krisen och släpar efter konvergensen hos EU:s nya medlemsstater i centrala, östra och sydöstra Europa.

3.2

Ekonomisk konvergens på västra Balkan är en oerhört lång process. Det är därför absolut nödvändigt att skapa en miljö som möjliggör/påskyndar utländska investeringar, och att anta lämpliga ekonomiska reformer, öka konkurrenskraften och skapa arbetstillfällen av hög kvalitet.

3.3

EESK välkomnar de framsteg som gjorts i riktning mot ekonomisk integration på västra Balkan, i och med att regionens ledare lovat att stärka banden och tillsammans arbeta för en anslutning till Europeiska unionen. Vi efterlyser ett ökat deltagande av arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället i utarbetandet av ekonomiska reformprogram samt gemensamma slutsatser med specifika rekommendationer till varje land i regionen (11).

3.4

EESK är övertygad om att kandidatländerna behöver starkare reformincitament. I synnerhet måste ett närmare regionalt samarbete uppmuntras i syfte att underlätta uppfyllandet av kriterierna för EU-medlemskap.

3.5

Kommittén anser att det är mycket viktigt att utnyttja de nya inflödena av utländska direktinvesteringar till tillverkningssektorn genom att stödja lokala leveranskedjor samt öka färdigheterna och höja den tekniska kapaciteten hos små och medelstora företag.

3.6

Energi och transport bör bli en faktor för utveckling och sammanlänkning i regionen. På så sätt skulle medborgarna i länderna på västra Balkan få en klar uppfattning om de ekonomiska, sociala och miljömässiga fördelarna med att ansluta sig till EU. Till exempel är energieffektivitet och energibesparingar faktorer som genererar verksamhet för företagen och som skapar inte bara gröna utan också traditionella arbetstillfällen.

3.7

EESK stöder det fördrag om transportgemenskap som undertecknades av EU och länderna på västra Balkan den 12 juli 2017, och uppmanar parterna att vidareutveckla det. I detta sammanhang bör kommissionen, Europeiska investeringsbanken och länderna på västra Balkan koncentrera sina investeringar på att sammanlänka EU:s TEN-T-stomnät och infrastrukturen på västra Balkan. Därför behövs det nu ett gemensamt program, med fastställande av tillgängliga medel och en gemensam tidsplan.

3.8

Förbättringar av infrastrukturen kommer att minska transport- och energikostnaderna och underlätta storskaliga investeringar i området. Arbetet med att främja den digitala moderniseringen i länderna på västra Balkan kommer att bidra till företagens utveckling, ökad produktivitet och förbättrad livskvalitet.

3.9

EESK anser vidare att investeringar i strategier som kompletterar den traditionella ekonomiska politiken (den cirkulära ekonomin, den sociala ekonomin, integrering av målen för hållbar utveckling) kan säkerställa övergripande tillväxt och sysselsättning.

3.10

Kommittén konstaterar att statens roll fortfarande är överdimensionerad i alla länderna på västra Balkan, medan den privata sektorn är mindre än i de sju små övergångsekonomierna i Europa (12).

3.11

Vi menar att staten måste bli en mer effektiv och tillförlitlig tillhandahållare av offentliga tjänster och garantera en gynnsam miljö för privata företag.

3.12

EESK menar att små och medelstora företag, som utgör majoriteten av företagen, skulle kunna bli till motorer för den ekonomiska tillväxten i alla de sex länderna på västra Balkan. För att åstadkomma detta krävs minskad byråkrati, en mer öppen offentlig förvaltning, bekämpning av korruption och ett fullständigt oberoende rättsväsende.

3.13

EESK stöder slutsatserna från det 6:e forumet för det civila samhället på västra Balkan och uttrycker djup oro över det krympande utrymmet för det civila samhället i allt fler länder i regionen. Kommittén konstaterar att EU och dess medlemsstater har åtagit sig att främja utrymmet för det civila samhället och att öka sitt stöd till kapacitetsuppbyggnad i civilsamhällesorganisationerna för att stärka deras röst i utvecklingsprocessen och främja politisk, social och ekonomisk dialog.

3.14

Vi framhåller att organisationerna i det civila samhället på ett meningsfullt sätt måste involveras i de ekonomiska, sociala, offentliga och rättsliga reformprocesserna i alla länderna på västra Balkan. Det är viktigt att stärka deras kapacitet med hjälp av tekniskt och finansiellt stöd genom att man underlättar deras tillgång till EU:s finansieringskällor och i god tid informerar dem om anslutningsprocessen.

4.   Social stabilitet – arbetslöshet – utvandring

4.1

Sedan den ekonomiska krisen har inkomsterna och särskilt den sociala konvergensen mellan fattigare och rikare länder i EU saktat av och i vissa fall gått bakåt. Detta undergräver EU:s egna ambitioner och äventyrar dess dragningskraft på framtida medlemmar. Fattigdom, hög arbetslöshet, en informell ekonomi, låga löner, korruption, oegentligheter, utvandring av utbildad arbetskraft, diskriminering av minoriteter och kompetensflykt är problem som finns i alla länderna på västra Balkan.

4.2

Även om länderna på västra Balkan uppvisar en konvergens som närmar sig EU-28 nivån, sker det i ganska långsam takt och man släpar efter i förhållande till regionerna i EU. Uppgifter visar att full konvergens med EU:s levnadsstandarder kan ta ända upp till 40 år.

4.3

Det har inte etablerats någon lönekonvergens inom länderna på västra Balkan. I vissa länder har löneklyftan gentemot EU till och med vidgats, vilket påverkar den ekonomiska och sociala tryggheten för medborgarna i länderna på västra Balkan. De flesta av länderna har inte sett någon ökning av reallönerna sedan krisen. Även om alla stater på västra Balkan har lagstadgade minimilöner täcker dessa i många fall inte existensminimum för familjer.

4.4

EESK noterar också att arbetskraftsmigration från alla de sex länderna på västra Balkan fortfarande är en central fråga till följd av den höga arbetslösheten. Uppskattningsvis en fjärdedel av befolkningen i alla de sex länderna på västra Balkan har flyttat utomlands. Även om penningförsändelser från emigranter är en viktig inkomstkälla och bidrar till den inhemska ekonomin på kort sikt, har massutvandring och befolkningsminskning allvarliga konsekvenser på lång sikt för dessa länders ekonomiska utvecklingspotential (13).

4.5

Med undantag för Montenegro har lågutbildade ungdomar och kvinnor i västra Balkan-regionen drabbats hårdast av den minskade sysselsättningen. Här bör också noteras att mer än 70 % av de arbetslösa i de sex länderna på västra Balkan under 2015 var utan arbete i mer än ett år i genomsnitt (14).

4.6

Kommittén är övertygad om att EU och länderna på västra Balkan bör ägna mer uppmärksamhet åt livskvalitet och social trygghet för medborgarna i dessa länder. EESK anser att man bör överväga möjligheten att tillämpa principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter vid bedömningen av huruvida villkoren för medlemskap i EU har uppfyllts. Kommissionen skulle även kunna ta fram särskilda program för att göra det möjligt för länderna på västra Balkan att uppnå snabbare social konvergens.

4.7

EESK anser också att det finns ett behov av att ytterligare förbättra konkurrenskraften och främja strukturreformer i alla de sex länderna på västra Balkan i syfte att stärka arbetsmarknaden och bromsa utflyttningen. Meningsfulla samråd bör hållas med det civila samhällets organisationer i samband med utvecklingen av strukturreformer (15).

4.8

EESK betonar att utvecklingen på arbetsmarknaderna i regionen visar på höga arbetslöshetsnivåer bland kvinnor och uppmanar med kraft regeringarna att tillhandahålla stöd för att se till att en högre sysselsättningsgrad bland kvinnor uppnås. EESK uppmanar även kommissionen att ta med jämställdhetsfrågor bland de främsta prioriteringarna i EU:s anslutningsförhandlingar med länderna på västra Balkan.

4.9

Kommittén är övertygad om att respekten för minoriteters rättigheter och deras kultur är grundläggande för utvecklingen av ett demokratiskt civilt samhälle i alla länderna på västra Balkan.

4.10

EESK anser att utbildningen, inklusive lika tillgång till utbildningssystemen, spelar en central roll i alla länderna på västra Balkan för att främja europeiska värderingar, bygga upp toleransen mot minoriteter, bekämpa fördomar och stärka den sociala sammanhållningen.

4.11

EESK anser också att en agenda för social sammanhållning måste få bukt med kompetensunderskottet och kompetensglappet genom att förbättra utbildningssystemens effektivitet och ändamålsenlighet. Ökat ekonomiskt stöd till yrkesutbildningsprogram skulle bidra till att åtgärda kompetensglappet på arbetsmarknaden och minska den höga arbetslösheten.

4.12

EESK ser positivt på initiativen från statliga utbildnings- och kulturinstitutioner, den akademiska världen och det civila samhällets organisationer om försoning, goda grannförbindelser och en kritisk inställning till historien.

---

(1)  De grundläggande principerna i EU:s strategi för västra Balkan fastställdes av kommissionen i dess meddelande av den 6 februari 2018 om ”Trovärdiga utsikter till EU-medlemskap och ett ökat EU-engagemang för västra Balkan”, COM(2018) 65 final.

(2)  I enlighet med EESK:s etablerade terminologi innefattar begreppen ”det civila samhället” och ”det civila samhällets organisationer” i detta yttrande arbetsmarknadens parter (dvs. arbetsgivare och fackföreningar) och alla övriga icke-statliga aktörer.

(3)  COM(2018) 65 final, 6.2.2018.

(4)  EUT C 133, 14.4.2016, s. 31.

(5)  http://shtetiweb.org/berlin-process/

(6)  EUT C 133, 14.4.2016, s. 31.

(7)  https://ec.europa.eu/neighbourhood-enlargement/policy/glossary/terms/accession-criteria_en

(8)  EUT C 133, 14.4.2016, s. 31.

(9)  EUT C 133, 14.4.2016, s. 31.

(10)  http://wbcti.wb-iisg.com/, https://ec.europa.eu/neighbourhood-enlargement/sites/near/files/ipa_ii_2016_039-858.13_mc_pcve.pdf

(11)  Slutförklaring från det 6:e forumet för det civila samhället på västra Balkan.

(12)  Världsbanksgruppen, The Western Balkans: Revving up the Engines of Growth and Prosperity, 2017.

(13)  ”Arbetslösheten på västra Balkan är betydligt högre än genomsnittet för EU-28, men vissa förbättringar har skett de senaste åren. Framför allt Bosnien och Hercegovina, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Montenegro lider av en ihållande hög arbetslöshet, men även i Serbien, som rankas bäst i regionen efter förbättringar på senare tid, ligger arbetslösheten för närvarande på 13,5 %, en alldeles för hög siffra i jämförelse med EU:s medlemsstater. Trots den svindlande höga arbetslöshetsheten skapades omkring 230 000 arbetstillfällen i regionen under de 12 månaderna fram till och med juni 2017 (en ökning med 3,8 %), varav över hälften i den privata sektorn. Som ett resultat av detta har sysselsättningen (i termer av antalet arbetstillfällen men inte arbetade timmar) återgått till nivåerna före 2008 i alla länderna på västra Balkan utom Bosnien och Hercegovina.” Världsbanken, Western Balkans Regular Economic Report, nr 12, hösten 2017.

(14)  Världsbanksgruppen, Western Balkans Labor Market Trends 2017.

(15)  Såsom beskrivs i EESK:s yttrande om EU:s utvidgningsstrategi (EUT C 133, 14.4.2016, s. 31) och i slutförklaringen från EESK:s 6:e forum för det civila samhället på västra Balkan, som hölls i Sarajevo den 10 och 11 juli 2017.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Genomförandet av agendan för bättre lagstiftning: Bättre lösningar för bättre resultat

[COM(2017) 651 final]

(yttrande på eget initiativ)

(2018/C 262/04)

Föredragande:

Bernd DITTMANN

Beslut av EESK:s plenarförsamling	15.2.2018
Rättslig grund	Artikel 29.2 i arbetsordningen
Ansvarig facksektion	Inre marknaden, produktion och konsumtion
Antagande av facksektionen	9.3.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.4.2018
Plenarsession nr	534
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	185/0/0

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) anser att agendan för bättre lagstiftning bör bli ett permanent program för att införa EU-lagstiftning av hög kvalitet utan att centrala politiska mål undergrävs eller att det skapas ett avregleringstryck. Den bör fortsättas, vidareutvecklas och förbättras av den nya kommissionen efter 2019.

1.2

EESK uppmanar kommissionen att tillhandahålla en detaljerad färdplan för den kommande utvärderingen av programmet för bättre lagstiftning och att förtydliga vilken form av deltagande som planeras för EESK och de berörda parterna.

2.   Kommissionens meddelande om bättre lagstiftning

2.1

Kommissionen offentliggjorde den 24 oktober 2017 meddelandet Genomförandet av agendan för bättre lagstiftning: Bättre lösningar för bättre resultat (1) (nedan kallat meddelandet).

2.2

I detta meddelande redogör kommissionen för framstegen i genomförandet av agendan för bättre lagstiftning (nedan kallat agendan) sedan dess antagande i maj 2015.

2.3

Kommissionen kommer under 2018 att utvärdera systemet för bättre lagstiftning i dess helhet. Detta yttrande utgör ett svar på meddelandet samt ett bidrag till arbetet inför den kommande utvärderingen.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén välkomnar kommissionens fortsatta engagemang för bättre lagstiftning och dess pågående insatser för att genomföra de mål som fastställdes i agendan i maj 2015 enligt vad som beskrivs i meddelandet. Bättre lagstiftning är en process som ständigt förbättras och kräver engagemang och deltagande från alla berörda aktörer.

3.2

Bättre lagstiftning bör bidra till att skapa politiska beslutsprocesser som bygger på redovisningsskyldighet, deltagande och öppenhet och som leder till enkla, tydliga, enhetliga, ändamålsenliga och genomförbara regler. Detta är en viktig förutsättning för att säkerställa allmänhetens förtroende för EU och dess institutioner. Agendan bör bidra till att skapa ett effektivt och konsekvent regelverk som möjliggör innovation och hållbar tillväxt och som stöder fullbordandet av en välfungerande inre marknad.

3.3

Bättre lagstiftning bör inte leda till en alltför omfattande byråkratisering av EU:s politiska beslutsfattande. Politiska beslut får inte ersättas av tekniska förfaranden.

3.4

I ett tidigare yttrande (2) betonade EESK att bättre lagstiftning ”inte ska handla om ’mer’ eller ’mindre’ reglering i EU eller om att avreglera eller nedprioritera vissa politikområden och därmed äventyra de värden som EU står för: socialt skydd, miljöskydd och grundläggande rättigheter (3). Bättre lagstiftning är i första hand ett verktyg för att säkerställa att de politiska målen faktiskt uppnås på en evidensbaserad grund i ljuset av ovan nämnda värden, utan att miljö- eller konsumenträttigheter eller sociala normer inskränks eller befogenheter förskjuts i den institutionella strukturen genom att nya organ inrättas. Bättre lagstiftning kan och får inte ersätta politiska beslut”.

3.5

EESK noterar de framsteg som hittills har gjorts i genomförandet av agendan. Kommittén välkomnar särskilt den mer systematiska användningen av konsekvensbedömningar och efterhandsutvärderingar, de mer systematiska samråden med berörda parter, de reviderade riktlinjerna och verktygslådan för bättre lagstiftning, Refit-programmet och Refit-plattformen samt utnämningen av nämnden för lagstiftningskontroll.

3.6

EESK deltar aktivt i arbetet med bättre lagstiftning, bland annat genom att medverka i Refit-plattformen och utarbeta efterhandsutvärderingar. Kommittén hänvisar till sina många yttranden i detta sammanhang (4). Varken agendan eller meddelandet hänvisar dock till EESK. Kommittén ingår heller inte i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning. Detta visar att kommissionen och lagstiftarna fortfarande inte i tillräcklig grad beaktar kommitténs roll och funktion i enlighet med fördragen eller den kunskap och expertis som dess ledamöter och det civilsamhälle den representerar besitter.

3.7

Deltagande i programmet för bättre lagstiftning och dess respektive instrument och förfaranden kräver finansiella och mänskliga resurser som inte alla civilsamhällsorganisationer har tillgång till (t.ex. datainsamling, deltagande i offentliga samråd osv.). Detsamma gäller för små företag. EESK uppmanar kommissionen att se till att programmet för bättre lagstiftning förblir öppet och tillgängligt för alla organisationer och intressen, oberoende av deras storlek och finansiella och mänskliga resurser.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

EESK är det europeiska organiserade civilsamhällets röst och agerar som mellanhand mellan EU-lagstiftarna och det organiserade civila samhället och arbetsmarknadens parter. Kommittén har samlat på sig stor erfarenhet och sakkunskap avseende alla frågor som rör bättre lagstiftning. Vi vill därför i detta sammanhang påminna kommissionen om några av våra särskilda rekommendationer avseende aspekter som omfattas av meddelandet samt avseende andra aspekter som vi anser måste understrykas.

4.2

EESK anser att meddelandet ger en god allmän överblick över framstegen i genomförandet av agendan på de olika områdena för bättre lagstiftning. Det är dock alltför vagt i fråga om exakt vilka åtgärder kommissionen avser att vidta för att vidareutveckla programmet om bättre lagstiftning. Vidare innehåller meddelandet ingen hänvisning till den kommande utvärderingen av programmet för bättre lagstiftning 2018, eller till huvuddragen i denna utvärdering, dess centrala åtgärdsområden eller vilken form av deltagande som planeras för EESK och de berörda parterna.

4.3   Proportionalitet och subsidiaritet

4.3.1

EESK välkomnar kommissionens fokus på huvudprioriteringar och ”att vara stor i stora frågor”. Kommittén upprepar att EU endast bör agera om subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna respekteras och om gemensamma åtgärder tillför mervärde för alla.

4.3.2

”EESK är för ett tydliggörande av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som ibland används som argument av motståndare till lagstiftningsinitiativ utan att deras bakomliggande resonemang är tillräckligt väl underbyggt”, såsom anges i kommitténs yttrande (5).

4.3.3

EESK noterar utnämningen av en arbetsgrupp om subsidiaritet och proportionalitet (6). Kommittén uppmanar arbetsgruppen att ta vederbörlig hänsyn till kommitténs yttranden och rekommendationer i denna fråga.

4.3.4

EESK efterlyser en förbättrad övervakning av subsidiariteten och proportionaliteten och ett ökat engagemang från medlemsstaterna och deras parlament i efterhandsutvärderingarna.

4.3.5

EESK uppmanar kommissionen att bättre främja verktyg nr 5 i verktygslådan för bättre lagstiftning (”rättslig grund, subsidiaritet och proportionalitet”) vid alla sina avdelningar (horisontellt och vertikalt) för att öka efterlevnaden av detta verktyg vid utarbetandet av konsekvensbedömningar.

4.4   Konsekvensbedömningar

4.4.1

EESK hänvisar till de förslag som den lagt fram i sitt yttrande (7) om hur man kan förbättra det europeiska ekosystemet för konsekvensbedömningar.

4.4.2

Konsekvensbedömningar bör vara standardförfarandet för alla nya lagstiftningsförslag, även för delegerade akter och genomförandeakter. I de fall förslag läggs fram utan en konsekvensbedömning måste kommissionen i detalj redogöra för orsakerna till detta och tillhandahålla alla uppgifter och det underlag som ledde fram till och/eller stöder dess förslag.

4.4.3

Riktlinjerna för bättre lagstiftning hänvisar uttryckligen till det faktum att konsekvensbedömningar kan och måste göras i samband med såväl lagstiftningsinitiativ som delegerade akter och genomförandeakter. Vi uppmuntrar därför kommissionen att närmare och med större öppenhet gentemot berörda parter och EESK analysera behovet av att genomföra en konsekvensbedömning av dessa akter. Det faktum att man har genomfört en konsekvensbedömning av den lagtext från vilken de delegerade akterna och genomförandeakterna härrör är inte tillräckligt för att motivera ett beslut om att inte göra en konsekvensbedömning av dessa akter. Varje enskild akt måste utvärderas utifrån dess egna meriter, i synnerhet eftersom delegerade akter och genomförandeakter kan få avgörande konsekvenser för berörda parter och civilsamhället i stort.

4.4.4

Riktlinjerna och verktygslådan för bättre lagstiftning (8) utgör den centrala vägledningen för kommissionens avdelningar vid genomförandet av konsekvensbedömningar. EESK påpekar dock att riktlinjerna och verktygslådan i första hand tagits fram med särskild avsikt att användas av EU:s avdelningar, och deras specifikationer ger inte de berörda parterna möjlighet att förstå hur de på ett korrekt sätt ska använda de verktyg som krävs för att genomföra konsekvensbedömningar. EESK uppmanar därför kommissionen att göra dessa verktyg tillgängliga för den bredare allmänheten med en funktionsduglig version.

4.4.5

EESK noterar dock en bristande efterlevnad av dessa riktlinjer vilket leder till bristfälliga konsekvensbedömningar. Detta bekräftas och underbyggs i nämnden för lagstiftningskontrolls årsrapport för 2016 (9). EESK uppmuntrar därför kommissionen att mer kraftfullt främja principerna om bättre lagstiftning i alla sina avdelningar, t.ex. genom obligatoriska, regelbundna utbildningsprogram för personalen.

4.4.6

Nämnden för lagstiftningskontrolls årsrapport för 2016 visar att kommissionens avdelningar endast delvis genomför nämndens rekommendationer efter att ha mottagit ett första negativt yttrande. Kommittén föreslår därför att nämnden för lagstiftningskontroll i de fall där den utfärdar ett dubbelt negativt yttrande ska ha rätt till ett suspensivt veto som tvingar kommissionens avdelningar att revidera sin konsekvensbedömning tills de nödvändiga kvalitetskraven uppfylls. Nämnden för lagstiftningskontroll bör inte ha någon vetorätt i fråga om politiska beslut.

4.4.7

EESK stöder principen om att ”tänk[a] småskaligt först” och uppmuntrar kommissionen att stärka inriktningen på små och medelstora företag, inbegripet mikroföretag och mycket små företag, i sina konsekvensbedömningar.

4.5   Öppenhet, legitimitet och redovisningsskyldighet

4.5.1

När det gäller öppenhetsregistret välkomnar EESK kommissionens förslag från 2016 om ett rättsligt bindande interinstitutionellt avtal om ett obligatoriskt öppenhetsregister som förutom kommissionen och parlamentet även skulle omfatta rådet.

4.5.2

EESK välkomnar det faktum att det offentliga samrådet för viktiga initiativ nu kommer att vara tillgängligt på alla offentliga språk, medan övriga åtminstone kommer att finnas på franska, tyska och engelska. EESK påminner kommissionen om behovet av att tillhandahålla översättningar av konsekvensbedömningarnas sammanfattningar på alla officiella språk (10).

4.5.3

När det gäller att involvera berörda parter hänvisar EESK till sitt yttrande (11) och till Refit-plattformens yttrande (12), som företrädare från EESK vid Refit-plattformen bidrog till att utarbeta. EESK välkomnar kommissionens ansträngningar för att förbättra sina mekanismer för samråd med berörda parter, men anser att det krävs ytterligare insatser för att öka deltagandet, öppenheten och redovisningsskyldigheten samt ändamålsenligheten och konsekvensen i denna typ av samråd. EESK uppmuntrar därför kommissionen att överväga och fullt ut genomföra de förslag som anges i de två yttranden som nämns ovan.

4.5.4

Med tanke på EESK:s representativa funktion är kommittén väl lämpad att hjälpa till att kartlägga de berörda parter som påverkas mest av en viss föreslagen politisk åtgärd och bidra till att samla in erfarenheter i förhållande till befintlig lagstiftning. Kommissionen bör rådfråga EESK närmare vid utarbetandet av samrådsstrategier och vid kartläggningen av relevanta målgrupper, både på förhand och i efterhand.

4.6   Förenkla lagstiftningen och undanröja onödiga kostnader

4.6.1

EESK anger i sitt yttrande (13) att ”EU:s lagstiftning är en viktig integrationsfaktor som inte utgör någon börda eller kostnad som bör minskas. Väl anpassad borgar den däremot för skydd, utveckling och rättssäkerhet för alla europeiska aktörer och medborgare”.

4.6.2

Samtidigt anger kommittén i sitt yttrande (14) att man ”måste undvika onödiga regleringskostnader. Regleringskostnaderna bör stå i proportion till deras nytta.”

4.6.3

EESK ställer sig fullständigt bakom ”utvärdera först”-principen. I enlighet med vad EESK anger i sitt yttrande (15)”kan [kommittén] spela en viktig roll som förmedlare mellan lagstiftarna och dem som använder EU-lagstiftningen. EESK anpassar kontinuerligt sina arbetsmetoder för att bidra till bedömningen av kvaliteten på tillämpningen av EU-rätten. Således beslutade kommittén nyligen att ta aktiv del i utvärderingen av lagstiftningscykeln genom att utföra egna efterhandsutvärderingar av unionens regelverk”.

4.6.4

Såsom anges i dess yttrande (16)”förespråkar [kommittén] en kvalitativ metod som likställs med den kvantitativa analysen och som tar hänsyn till forskning om de förväntade fördelarna med lagstiftningen”. Förutom regleringskostnader bör även regleringsmässiga vinster, bland annat nettovinster, i förekommande fall kvantifieras och beaktas mer systematiskt i kommissionens konsekvensbedömningar.

4.6.5

EESK anser att vissa kostnader är oundvikliga om man vill uppnå de politiska målen. Kostnaderna bör endast minskas i de fall där det är bevisat att de inte är nödvändiga för att uppnå det politiska målet. EESK delar kommissionens åsikt att onödiga kostnader bör minskas genom en evidensbaserad bedömning från fall till fall och inte genom sifferexercis, så att de avsedda målen med lagstiftningen respekteras fullt ut.

4.6.6

När det gäller Refit hänvisar EESK till sina yttranden på detta område (17). EESK deltar i Refit genom sitt medlemskap i Refit-plattformen, vilket består i att tre medlemmar ur EESK:s tre grupper deltar i plattformens sammanträden enligt ett roterande schema. Medlemmarna bedriver ett tätt samarbete för att identifiera politiska prioriteringar för EESK och utarbeta gemensamma ståndpunkter inför plattformens sammanträden, med utgångspunkt i överenskomna ståndpunkter i tidigare yttranden.

4.6.7

EESK upprepar att Refit-plattformen är inriktad på efterhandsarbete. Plattformen har i uppdrag att granska förslag som läggs fram via webbplatsen Lighten the Load och utarbeta förslag om hur man kan förenkla den befintliga EU-lagstiftningen. Plattformen bör inte användas för att lägga fram förslag om ny lagstiftning.

4.6.8

EESK noterar att de små och medelstora företagens särskilda intressen inte är uttryckligen företrädda inom Refit-plattformen. Kommittén uppmanar därför kommissionen att bjuda in en lämplig företrädare att delta i Refit-plattformens intressentgrupp.

4.7   Bedömning av alternativa metoder för förenkling och minskade kostnader

4.7.1

När det gäller att fastställa mål för minskning av regelbördan på området för bättre lagstiftning är EESK av den åsikten att mål för minskning av regelbördan bör fastställas i efterhand inom ramen för Refit-programmet och på grundval av en omfattande utvärdering som innefattar dialog med det civila samhället och berörda parter.

4.7.2

Med tanke på att det kan vara svårt att erhålla de uppgifter som krävs för att ta fram vetenskapligt pålitliga grundläggande beräkningar i syfte att fastställa förhandsmål för minskning av regelbördan är kommittén inte positivt inställd till att fastställa sådana mål, varken för enskilda sektorer eller för ekonomin som helhet. Detsamma gäller för politiskt fastställda kvantitativa mål såsom en-in-en-ut-principen.

4.8   Genomförande och tillämpning av unionslagstiftning

4.8.1

När det gäller genomförande och tillämpning av unionslagstiftning hänvisar EESK till sina många yttranden i ämnet (18).

4.8.2

EU-lagstiftningens tillämplighet måste beaktas i ett tidigt skede av det politiska beslutsfattandet som en del av konsekvensbedömningen. EESK uppmanar kommissionens avdelningar att strikt följa riktlinjerna för konsekvensbedömningar enligt kapitel IV i verktygslådan för bättre lagstiftning (”Genomföra, införliva och utarbeta förslag”). Särskild uppmärksamhet bör ägnas åt särdragen i de olika nationella politiska och rättsliga systemen och åt skillnaderna i fråga om de resurser och den kapacitet som medlemsstaterna har tillgång till för att införliva och tillämpa EU-lagstiftningen.

4.8.3

Regelbördan skapas främst på nationell nivå när medlemsstaternas myndigheter införlivar och tillämpar EU-lagstiftningen (överreglering). EESK anger följande i sitt yttrande (19): ”[Att] gemenskapslagstiftningen tillämpas och genomförs på ett bristfälligt sätt beror till största delen på att direktiven införlivats ofullständigt i nationell lagstiftning”. EESK rekommenderar därför användning av förordningar i stället för direktiv i syfte att undvika inkonsekventa regelverk i hela EU (20). Den befintliga skyddsnivån för medborgare, konsumenter, arbetstagare och miljön får dock inte sänkas i någon medlemsstat.

4.8.4

EESK anser att ett korrekt genomförande av EU-lagstiftningen är en gemensam och samordnad insats av huvudaktörerna, dvs. kommissionen, Europaparlamentet, rådet och medlemsstaterna, som i så stor utsträckning som möjligt involverar såväl den lokala och regionala nivån som civilsamhället och de berörda parterna. EESK anser att kommissionen är den ledande aktören i fråga om samordningen av denna insats och, såsom anges i kommitténs yttrande (21), ”när det gäller att öka förtroendet mellan tillsynsmyndigheter genom att stödja ett nätverk mellan myndigheter, företa systematiska bedömningar av deras prestationer och fastställa och sprida exempel på bra arbetsmetoder”.

4.8.5

Kommissionen föreslår i sitt meddelande ett flertal åtgärder för att förbättra genomförandet av EU-lagstiftningen. Bland dessa ingår att inrätta en mer systematisk övervakning och utvärdering av befintlig lagstiftning inom ramen för det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, tillhandahålla genomförandeplaner för medlemsstaterna och utarbeta landsrapporter som kartlägger nationella styrkor och svagheter när det gäller genomförandet. EESK välkomnar kommissionens särskilda fokus på denna fråga och de föreslagna åtgärderna, men beklagar att inget av detta verkar sörja för ett deltagande från EESK.

4.8.6

Kommittén anger följande i sitt yttrande (22): ”När det gäller införlivandet av vissa direktiv vill kommittén ge ett särskilt bidrag till Europaparlamentets initiativbetänkande om den årliga rapporten om genomförandet av EU:s lagstiftning i medlemsstaterna med inriktning på de tillägg som medlemsstaterna inför i samband med införlivandet”.

4.8.7

Slutligen välkomnar EESK det strategiska tillvägagångssätt som kommissionen föreskriver för att hantera överträdelser i meddelandet ”EU-rätten: Bättre resultat genom bättre tillämpning” (23). Kommittén uppmanar kommissionen att mer skyndsamt och grundligt följa upp de fall där medlemsstaterna införlivar EU-lagstiftningen på ett felaktigt sätt eller inte införlivar den alls.

4.9   Samarbete med andra institutioner

4.9.1

EESK företräder de organisationer som är slutanvändare av EU-lagstiftningen och bör som sådan betraktas av rådet, Europaparlamentet och kommissionen som en partner och en resurs när det gäller att bedöma lagstiftningsförslagens genomförbarhet utifrån ett konkret och empiriskt perspektiv.

4.9.2

Mot bakgrund av den aktiva roll som EESK har inom ramen för bättre lagstiftning enligt vad som anges ovan uppmanar vi kraftfullt kommissionen, Europaparlamentet och rådet att formellt inkludera kommittén i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning.

---

(1)  COM(2017) 651 final.

(2)  EUT C 13, 15.1.2016, s. 192.

(3)  COM(2015) 215 final.

(4)  Se bl.a.: Den tillfälliga arbetsgruppen om Övervakningen av genomförandet av EU: s lagstiftning; EUT C 487, 28.12.2016, s. 51; EUT C 303, 19.8.2016, s. 45; EUT C 13, 15.1.2016, s. 192; EUT C 345, 13.10.2017, s. 67; EUT C 13, 15.1.2016, s. 145; EUT C 434, 15.12.2017, s. 11; EUT C 291, 4.9.2015, s. 29; EUT C 230, 14.7.2015, s. 66; EUT C 43, 15.2.2012, s. 14; EUT C 248, 25.8.2011, s. 87; EUT C 18, 19.1.2011, s. 95; EUT C 128, 18.5.2010, s. 103; EUT C 277, 17.11.2009, s. 6; EUT C 100, 30.4.2009, s. 28; EUT C 204, 9.8.2008, s. 9.

(5)  EUT C 487, 28.12.2016, s. 51.

(6)  C(2017) 7810.

(7)  EUT C 434, 15.12.2017, s. 11.

(8)  SWD (2017) 350 och https://ec.europa.eu/info/better-regulation-toolbox_sv.

(9)  Nämnden för lagstiftningskontrolls årsrapport för 2016, https://ec.europa.eu/info/sites/info/files/2016-rsb-report_en.pdf, särskilt s. 13 och s. 15.

(10)  EUT C 434, 15.12.2017, s. 11 (punkt 4.3.1).

(11)  EUT C 383, 17.11.2015, s. 57.

(12)  REFIT Platform Opinion on submissions XXII.4.a by the DIHK and XXII.4.b by a citizen on Stakeholder consultation mechanisms [Refit-plattformens yttrande om fråga XXII.4.a, från den tyska handelskammaren, och fråga XXII.4.b, från en medborgare, om mekanismer för samråd med berörda aktörer]. Datum för antagande: 7 juni 2017.

(13)  EUT C 303, 19.8.2016, s. 45.

(14)  EUT C 487, 28.12.2016, s. 51.

(15)  Putting EU law into practice landscape review [Den tillfälliga arbetsgruppen, ECA:s översiktliga analys av att omsätta lagstiftning i praktiken]. Tillfällig arbetsgrupp om ”Övervakningen av genomförandet av EU:s lagstiftning”EUT C 81, 2.3.2018, s. 81

(16)  EUT C 434, 15.12.2017, s. 11.

(17)  EUT C 230, 14.7.2015, s. 66, EUT C 303, 19.8.2016, s. 45.

(18)  Den tillfälliga arbetsgruppen EUT C 303, 19.8.2016, s. 45; EUT C 291, 4.9.2015, s. 29; EUT C 18, 19.1.2011, s. 95; EUT C 175, 28.7.2009, s. 26; EUT C 204, 9.8.2008, s. 9; EUT C 325, 30.12.2006, s. 3; EUT C 24, 31.1.2006, s. 52; EUT C 24, 31.1.2006, s. 39.

(19)  Den tillfälliga arbetsgruppen: EUT C 13, 15.1.2016, s. 192.

(20)  EUT C 18, 19.1.2011, s. 95.

(21)  EUT C 24, 31.1.2006, s. 52.

(22)  EUT C 303, 19.8.2016, s. 45.

(23)  C(2016) 8600 (EUT C 18, 19.1.2017, s. 10).

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet och Europeiska centralbanken – Ytterligare steg mot fullbordandet av Ekonomiska och monetära unionen: en färdplan

[COM(2017) 821 final]

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet och Europeiska centralbanken – Nya budgetinstrument för ett stabilt euroområde inom unionens ram

[COM(2017) 822 final]

Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, Europeiska rådet, rådet och Europeiska centralbanken om en europeisk ekonomi- och finansminister

[COM(2017) 823 final]

Förslag till rådets direktiv om fastställande av bestämmelser för att stärka det finanspolitiska ansvarstagandet och den medelfristiga budgetpolitiska inriktningen i medlemsstaterna

[COM(2017) 824 final – 2017/0335 (CNS)]

Förslag till rådets förordning om inrättande av Europeiska valutafonden

[COM(2017) 827 final – 2017/0333 (APP)]

(2018/C 262/05)

Föredragande:	Mihai IVAŞCU
Medföredragande:	Stefano PALMIERI

Remiss	Europeiska kommissionen, 12.2.2018 och 28.2.2018
Rättslig grund	Artikel 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av facksektionen	26.3.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.4.2018
Plenarsession nr	534
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	152/3/2

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar den föreslagna färdplanen för fullbordandet av Ekonomiska och monetära unionen (EMU), men dess stöd är inte fullständigt eller entusiastiskt, eftersom ett antal sociala, politiska och ekonomiska frågor som lyfts fram i våra tidigare yttranden inte har beaktats. Fullbordandet av EMU kräver framför allt ett starkt politiskt engagemang, effektiv styrning och ett bättre utnyttjande av tillgängliga medel för att verkligen hantera både riskminskning och riskdelning mellan medlemsstaterna. EESK betonar därför att principerna om ansvar och solidaritet på EU-nivå bör gå hand i hand.

1.2

Kommittén är mycket besviken över att de två institutionella rådgivande kommittéerna – EESK och ReK – utelämnas från meddelandet och att Europaparlamentets roll fortfarande är ganska begränsad. Det finns heller inget omnämnande av ett ökat deltagande av arbetsmarknadens parter och det organiserade civila samhället i utvärderingen av den europeiska planeringsterminen.

1.3

EESK har upprepade gånger påpekat att det tydligt saknas en strategisk vision för framtiden och förmåga att reagera på ett adekvat sätt på andra ekonomiska och finansiella kriser. EMU-paketet bör utvärderas och genomföras med hänsyn tagen till att EU-medborgarna behöver mer och ett bättre Europa.

1.4

Den sociala unionen, som EESK förespråkat, saknas på listan över unioner som ingår i EMU, och inget åtagande att integrera den europeiska pelaren om sociala rättigheter kan hittas.

1.5

EESK måste därför på nytt varna om att ju längre den nuvarande besparingspolitiken fortsätter utan en verksam investeringsplan, desto mer äventyras Europas välstånd.

1.6

”Att laga taket medan solen skiner” är avgörande och måste göras snabbt efter en uppdaterad bedömning av orsakerna till varför ”taket är trasigt” och vem som har ansvaret för detta. EESK framhåller behovet av att utveckla nya finansiella instrument för att förebygga kriser och motverka konjunkturförstärkande åtgärder.

1.7

Fullbordandet av bankunionen och kapitalmarknadsunionen bör förbli högsta prioritet på dagordningen. Det nuvarande förslaget innehåller absolut ingenting om det europeiska insättningsgarantisystemet, även om EESK redan har avgett ett yttrande om detta (1). Dessutom måste åtgärder vidtas för att omedelbart och på ett effektivt sätt ta itu med problemet med nödlidande lån.

1.8   Europeiska valutafonden

1.8.1

Europeiska valutafondens nya uppgift – att tillhandahålla en gemensam säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden – är mycket viktig och stöds fullt ut. EESK framhåller dock att man måste se till att denna åtgärd inte fungerar som en gyllene fallskärm som uppmuntrar bankerna att ta onödiga och farliga risker.

1.8.2

Det är ytterst viktigt att Europeiska valutafonden spelar en mer aktiv roll i EU-sammanhanget, på samma sätt som Internationella valutafonden på internationellt plan: den bör stödja den ekonomiska utvecklingen och absorbera chocker, inte bara förhindra bankkriser.

1.9   Fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen (SSS-fördraget)

1.9.1

Fördraget om stabilitet, samordning och styrning bör integreras i EU:s lagstiftning, tillsammans med omvandlingen av ESM till EMF, utan möjligheter för medlemsstaterna att ”plocka russinen ur kakan”.

1.9.2

Samtidigt som kommittén noterar den flexibla tolkning som gjorts av stabilitets- och tillväxtpakten anser vi att detta inte räcker och rekommenderar att man inleder diskussioner på EU-nivå om undantagande av mervärdesskapande strategiska offentliga investeringar från stabilitets- och tillväxtpaktens tillämpningsområde. Detta bör inte ses som en kostnad utan som en källa till framtida intäkter som resulterar i en smidig konjunkturcykel och säkerställer såväl skapandet av högkvalitativa arbetstillfällen och minskad ojämlikhet, i linje med uppmaningarna i tidigare EESK-yttranden (2) och med FN:s mål för hållbar utveckling (3).

1.9.3

Offentliga investeringar – inklusive sociala investeringar – skulle faktiskt öka efterfrågan på kort sikt och samtidigt utvidga tillväxtpotentialen på längre sikt, och på så sätt också hantera frågan om den offentliga skuldens hållbarhet.

1.10   Nya budgetinstrument

1.10.1

EESK stöder till fullo förslaget om att införa en särskild konvergensmekanism för medlemsstater som är på väg att ansluta sig till euron. Det tekniska stödet måste vara inriktat på att uppnå verklig konvergens.

1.10.2

För att minska de befintliga skillnaderna mellan EU:s ekonomier är den makroekonomiska stabiliseringsfunktionen särskilt viktig eftersom medlemsstaterna har allt mindre möjlighet att agera självständigt på grund av begränsningarna med koppling till EMU.

1.11   En europeisk ekonomi- och finansminister

1.11.1

EESK stöder inrättandet av en ekonomi- och finansminister för EMU som ett första steg för att öka samstämmigheten mellan de politiska strategierna, som för närvarande är fragmenterade. En sådan person bör företräda euroområdet i internationella organ, med full insyn förvalta den särskilda budget som föreslås för euroområdet och fastställa den önskade samlade finanspolitiska inriktningen för euroområdet och hur den ska uppnås.

1.11.2

Kommissionens förslag medför dock en risk för överdriven konsolidering av den verkställande makten i händerna på en person. EESK efterlyser därför ytterligare diskussioner om och ett stärkande av den föreslagna ministerns demokratiska ansvarsskyldighet.

2.   Inledning och allmänna kommentarer

2.1

Efter år av krishantering, där man föredrog den mellanstatliga metoden för att överbrygga de institutionella bristerna i den ofullbordade Ekonomiska och monetära unionen, välkomnar EESK denna förnyade strategi som innebär att man använder gemenskapsmetoden, den enda metod som kan säkerställa den demokratiska legitimiteten i beslutsprocessen på EU-nivå och fördjupa integrationen i EU. Inom denna ram kräver fullbordandet av EMU ett starkt politiskt engagemang, effektiv styrning och bättre användning av tillgängliga ekonomiska resurser.

2.2

EESK uppskattar att den föreslagna färdplanen är ambitiös i fråga om omfattning och tid och går i rätt riktning, såsom kommittén påpekat i sina tidigare yttranden (4). Kommitténs stöd är dock inte fullständigt och entusiastiskt, eftersom ett antal sociala, politiska och ekonomiska frågor – som också lyfts fram i tidigare yttranden – inte har beaktats i detta paket.

2.3

För det första är Europaparlamentets roll fortfarande alltför begränsad och EU:s två rådgivande kommittéer – EESK och ReK – har utelämnats. Det finns inget omnämnande av en förbättrad social och civil dialog om den europeiska planeringsterminen genom aktivare engagemang av arbetsmarknadens parter och det civila samhället. EESK har i ett tidigare yttrande föreslagit att ”[m]ed hänsyn till demokratiskt ansvarsutkrävande och egenansvar bör processen med den europeiska planeringsterminen inbegripa Europaparlamentet, nationella parlament, arbetsmarknadens parter och civilsamhället. Den sociala dimensionen bör ingå på lika villkor med den ekonomiska” (5).

2.4

Ett snabbt och effektivt fullbordande av bankunionen är av största betydelse för att säkra ett konkurrenskraftigt europeiskt företagsklimat och skapa en verklig gemensam europeisk valuta.

2.5

Dessutom saknas den sociala unionen, som EESK förespråkar, från listan över unioner som ingår i EMU. Det finns heller inget åtagande att integrera den europeiska pelaren för sociala rättigheter, som tillkännagavs i november 2017 i Göteborg (6), i euroområdets styrning. Sociala rättigheter bör ha lika stor betydelse som ekonomiska friheter, för att se till att begreppet ”social marknadsekonomi”, som ingår i fördraget, efterlevs.

2.6

Dessutom verkar kommissionen vara motvillig eller rädd för att använda termen ”politisk union” och ersätter den i stället med svagare och mindre explicita termer såsom ”demokratisk ansvarsskyldighet” och ”stärkt styrning”. Detta är inte motiverat om det tydligt förklaras att en ”politisk union” inte nödvändigtvis betyder en enda politisk enhet, utan snarare en rad små steg som erkänner behovet av gemensam politisk styrning på EU-nivå inom vissa områden. Detta begrepp har klart och tydligt förklarats av EESK i tidigare yttranden (7).

2.7

Paketet om Ekonomiska och monetära unionen bör utvärderas och genomföras med hänsyn tagen till att EU-medborgarna behöver mer och ett bättre Europa. EESK har upprepade gånger påpekat att det saknas en strategisk vision för framtiden och förmåga att reagera på ett adekvat sätt på den ekonomiska och finansiella krisen. Den grundläggande principen i EU:s ekonomiska styrning bör vara att uppnå ett större mervärde på EU-nivå än genom att medlemsstaterna agerar var för sig (8).

2.8

Trots den pågående återhämtningen är effekterna av den ekonomiska krisen fortfarande märkbara i vårt dagliga liv och i medlemsstaternas aktuella politik. EESK har varnat om att ju längre den nuvarande besparingspolitiken – som framför allt är inriktad på att minska utgifterna – fortsätter utan en verksam investeringsplan för att generera inkomst genom tillväxt och trygga social sammanhållning och solidaritet, desto tydligare blir det att den allt större sociala ojämlikheten äventyrar Europas ekonomiska integration och välstånd (9).

2.9

Dessutom är kapitalmarknaderna långt ifrån integrerade och klarar ännu inte av att absorbera symmetriska och asymmetriska chocker, såsom var fallet med Förenta staterna. Med tanke på utvecklingen av förhandlingarna om brexit och det kommande utträdet ur den europeiska inre marknaden av en av de största kapitalmarknaderna i världen, kan ytterligare fragmentering förväntas. Åtgärder måste vidtas för att motverka detta.

3.   Inrättande av Europeiska valutafonden (EMF)

3.1

EESK välkomnar omvandlingen av den europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) till Europeiska valutafonden, och anser att den institutionella förankring som föreslås ytterligare kommer att öka förtroendet för EU:s förmåga att reagera på framtida finansiella och ekonomiska kriser.

3.2

EESK framhåller behovet av att utveckla nya finansiella instrument för att förebygga kriser och främja anticykliska åtgärder. Metaforen ”att laga taket medan solen skiner” kan tillämpas här på samma sätt som på hela paketet. Eftersom EMF kommer att efterträda ESM med dess nuvarande finansiella och institutionella strukturer är det mycket viktigt att man utvecklar dess förmåga och kapacitet, under direkt övervakning av kommissionen, rådet och Europaparlamentet, och i nära samarbete med Europeiska centralbanken.

3.3

Ett mycket viktigt nytt inslag i kommissionens förslag är EMF:s möjlighet att skapa en gemensam säkerhetsmekanism för den gemensamma resolutionsfonden, enligt medlemsstaternas överenskommelse från 2013. EESK erkänner att säkerhetsmekanismen kommer att ge ökad trovärdighet till banksektorn, men framhåller att man måste se till att den föreslagna åtgärden inte kommer att fungera som en gyllene fallskärm som uppmuntrar bankerna att ta onödiga och farliga risker.

3.4

EU behöver inte stärka den finansiella kontrollen över medlemsstaterna utan snarare göra befintliga finansiella instrument mer effektiva och hållbara. Den nya Europeiska valutafonden bör spela en mer aktiv roll i EU-sammanhanget, på samma sätt som Internationella valutafonden på internationellt plan. Den bör stödja den ekonomiska utvecklingen i hela EU och absorbera symmetriska och asymmetriska chocker, inte bara förhindra bankkriser.

3.5

EMF bör inte minst ha möjlighet att snabbt ingripa och bemöta eventuella asymmetriska chocker som inte kan hanteras på medlemsstatsnivå och som potentiellt kan spridas till andra EU-länder, vilket skulle äventyra euroområdets integritet och den inre marknaden. Medlemsstater vars valuta inte är euron men som är en del av bankunionen bör också kunna dra nytta av EMF, med förbehåll för deras teckning av och bidrag till grundkapitalet.

3.6

Stigande nivåer av nödlidande lån tynger fortsatt på bankernas balansräkningar och utgör en stor börda för den fortsatta finansieringen av EU:s ekonomi. De minskar kredittillgången, snedvrider fördelningen av krediter, försämrar förtroendet för marknaden och bromsar den ekonomiska tillväxten. Åtgärder för att minska nivåerna av nödlidande lån behövs omgående och bör förbli en högprioriterad fråga på EU-institutionernas dagordning.

3.7

Behovet av att stärka den nya Europeiska valutafondens trovärdighet bör åtföljas av åtgärder för att förebygga kriser och skydda skattebetalarna mot ansvar för skulder tillhörande insolventa banker.

3.8

EMF bör agera i samarbete med Europeiska centralbanken (ECB), eftersom EMF skulle kunna bidra till att avvärja spekulationsattacker mot medlemsstaterna, medan ECB endast kan aktivera finansiella resurser för att avvärja angrepp på stora ekonomiska system. I detta avseende beklagar EESK att kommissionen inte i paketet har föreslagit att inleda en debatt om en förbättring av ECB:s stadgar för att införa tillväxt och full sysselsättning som ett andra mål för penningpolitiken, utöver prisstabilitet.

3.9

EESK stöder den rådgivande roll som Europaparlamentet fått i förfarandet för utnämning av en verkställande direktör för EMF och den årliga rapporteringsskyldigheten gentemot Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

3.10

Det nuvarande förslaget innehåller absolut ingenting om ett europeiskt insättningsgarantisystem – kommissionen lade i själva verket fram ett förslag i denna fråga i november 2015, men lagstiftarna har inte kunnat enas om det hittills, även om EESK redan har yttrat sig om frågan (10).

4.   Införlivning av fördraget om stabilitet, samordning och styrning i EU:s rättsliga ram

4.1

Kommittén är övertygad om att både SSS-fördraget och ESM inrättades när krisen var som värst som mellanstatliga lösningar som i huvudsak införlivar principerna om ansvar och solidaritet på EU-nivå. Kommittén anser att dessa principer går hand i hand, och vi kan inte gå framåt med den ena utan den andra. De måste därför införlivas tillsammans och åtnjuta samma ställning i unionsrätten, utan att medlemsstaterna kan ”plocka russinen ur kakan”. Ansvar och solidaritet bör hanteras tillsammans som ett paket.

4.2

Det föreslagna direktivet att integrera SSS-fördraget i EU:s lagstiftning tar hänsyn till en flexibel tolkning av stabilitets- och tillväxtpaktens regler från kommissionens sida, men EESK har redan hävdat att denna flexibilitet inte är tillräcklig och att diskussioner bör inledas på EU-nivå om en fullvärdig bestämmelse som utesluter mervärdesskapande offentliga investeringar från stabilitets- och tillväxtpaktens tillämpningsområde, den så kallade ”den gyllene regeln”.

4.3

EESK anser därför att förslaget om att SSS-fördraget, och framför allt finanspakten, ska integreras i EU:s rättsliga ram utan ytterligare flexibilitet är problematiskt, särskilt när det gäller offentliga investeringar eller social hänsyn. Vid behov bör denna typ av investeringar inriktas på att förbättra produktiviteten och konkurrenskraften genom finansiering av projekt som avser forskning och utveckling, fysisk och social infrastruktur, digitaliseringen av ekonomin och kontinuerlig kompetensutveckling för att hantera tekniska förändringar och den globala öppenheten.

4.4

Balanserade budgetar som inte tillåter skuldfinansierade offentliga investeringar kommer att inverka negativt på den ekonomiska utvecklingen (genom skattehöjningar och nedskärningar i de offentliga utgifterna). Offentliga investeringar – som ligger på den lägsta nivån i EU under de senaste 20 åren – bör inte betraktas som en kostnad och därför som en del av de offentliga underskotten, utan snarare som en källa till framtida inkomster, för att möjliggöra en smidig konjunkturcykel och säkerställa tillväxt och skapande av arbetstillfällen.

4.5

EESK ställer sig bakom rapporten från den högnivågrupp som leddes av Romano Prodi och Christian Sautter om att öka investeringarna i den sociala infrastrukturen i Europa för att påskynda skapandet av nya arbetstillfällen och förbättra människors välbefinnande, hälsa, bostäder och färdigheter (11).

4.6

Om en överenskommelse nås om att framtidsinriktade produktiva offentliga investeringar kommer att få en mer gynnsam behandling har integreringen av SSS-fördraget tillsammans med EMF i EU:s rättsliga ram potential att stärka våra finanspolitiska åtgärder och främja en mer effektiv, legitim och demokratisk styrning av EMU.

5.   Nya budgetinstrument för ett stabilt euroområde

5.1

Den makroekonomiska stabiliseringsfunktionen är särskilt viktig eftersom avsaknaden av den var en av orsakerna till den strategiska krisen i EU. Medlemsstaterna har mindre kapacitet att agera självständigt och påverka arbetsmarknaden och välfärdssystemen, men det har ännu inte införts några sociala skyddsnät på europeisk nivå som gör det möjligt för alla medborgare att dra nytta av tillväxten och den globala konkurrensen (12).

5.2

EESK stöder till fullo förslaget om att införa en särskild konvergensmekanism för medlemsstater som är på väg att ansluta sig till euron. Detta skulle stärka euroområdets roll internationellt och öka användningen av euron som valuta. Tekniskt stöd måste inriktas på att uppnå verklig konvergens, i syfte att motverka och mildra eventuella risker för den allmänna välfärden för medborgarna och ekonomin i euroområdets kandidatländer.

5.3

En sund finanspolitik och investeringsinriktade utgifter måste vara vägen framåt, med tanke på att höga kvoter av offentlig skuld förhållande till BNP ofta är resultatet av en ekonomisk kris och recession. EESK efterlyser därför en smidig mekanism som snabbt kan aktiveras i händelse av en konjunkturnedgång och anser att den föreslagna nivån på 1 % av BNP är tillfredsställande.

5.4

EESK stöder inrättandet av en budget för euroområdet som en del av EU:s budget. Detta skulle innebära att man inte behöver skapa nya institutioner som skulle kunna driva in en politisk kil mellan euroområdet och länder utanför euroområdet. Genomgripande reformer av EU-budgeten behövs under alla omständigheter.

5.5

En självständig och betydande budget för euroområdet, med egna särskilda skatteintäkter, skulle erbjuda en tillfällig men betydande överföring av resurser i händelse av regionala chocker, motverka allvarliga recessioner i hela området och säkra nödvändig finansiell stabilitet, med en makroekonomisk stabiliseringsfunktion för investeringsskydd och mot arbetslöshet och osäkra anställningsförhållanden, vilket EESK redan har konstaterat (13).

6.   En europeisk ekonomi- och finansminister

6.1

EESK har upprepade gånger framhållit (14) behovet av en ekonomi- och finansminister för EMU som ett första steg för att öka samstämmigheten mellan de politiska strategierna, som för närvarande är fragmenterade på grund av antalet olika inblandade institutioner. Denna person bör företräda EMU i internationella organ. Han eller hon bör förvalta sin egen särskilda budget och låta sig vägledas av principerna om enkelhet, öppenhet, rättvisa och demokratisk ansvarsskyldighet. Ministern bör även ha i uppgift att fastställa den önskade samlade finanspolitiska inriktningen för euroområdet och hur den ska uppnås.

6.2

De funktioner och egenskaper som beskrivs i kommissionens meddelande är mer i linje med en finansminister för euroområdet än en för hela EU. Befattningen i kommissionens förslag är dock inte en reell och egentlig finansminister, och den missvisande beteckningen skulle kunna skapa felaktiga förväntningar och förvirring.

6.3

EESK anser att sammanslagningen av en befattning med ansvar för euroområdets representation på EU-nivå med uppgiften som ordförande för Eurogruppen, ordförande i den nya Europeiska valutafondens styrelse och kommissionens vice ordförande skulle vara en överdriven konsolidering av den verkställande makten i händerna på en person. Dessutom anser EESK att det är odemokratiskt att föreslå att Eurogruppens ordförande automatiskt skulle få två mandat för att samordna dennes mandat inom Eurogruppen med kommissionens mandat.

6.4

EESK befarar att den föreslagna strukturen i sin nuvarande form skulle röra ihop kommissionens roll med rådets och undergräva den ömtåliga balansen mellan gemenskapens intressen och nationella intressen som EU bygger på. EESK efterlyser därför ytterligare diskussioner om och ett stärkande av den föreslagna ministerns demokratiska ansvarsskyldighet.

6.5

Det är också oklart i meddelandet om fler ministerbefattningar kommer att skapas eller om detta bara är ett enskilt fall. Denna befattning kommer endast att vara meningsfull när EU har sin egen budget och egna intäkter från beskattning, tillsammans med instrument och politik för att förvalta budgeten, och därmed kan främja ekonomisk tillväxt och social jämlikhet.

---

(1)  Ett europeiskt insättningsgarantisystem (EUT C 177, 18.5.2016, s. 21).

(2)  Den ekonomiska politiken för euroområdet (2016) (EUT C 177, 18.5.2016, s. 41), Den ekonomiska politiken i euroområdet (2017) (EUT C 173, 31.5.2017, s. 33) och Den ekonomiska politiken för euroområdet 2017 (tilläggsyttrande) (EUT C 81 2.3.2018, s. 216).

(3)  Målen för hållbar utveckling.

(4)  Instrument för konvergens och konkurrenskraft/större reformer av den ekonomiska politiken (EUT C 271, 19.9.2013, s. 45), Fullbordande av EMU – nästa lagstiftningsperiod i EU (EUT C 451, 16.12.2014, s. 10) och Fullbordande av EMU: den politiska pelaren (EUT C 332, 8.10.2015, s. 8).

(5)  Ett fördjupat EMU senast 2025 (EUT C 81, 2.3.2018, s. 124), punkt 1.5.

(6)  Den europeiska pelaren för sociala rättigheter.

(7)  Fullbordande av EMU: den politiska pelaren (EUT C 332, 8.10.2015 s. 8) och Ett fördjupat EMU senast 2025 (EUT C 81, 2.3.2018, s. 124).

(8)  EU:s finanser fram till 2025 (EUT C 81, 2.3.2018, s. 131), punkterna 1.2 och 1.3.

(9)  Ett demokratiskt och socialt EMU genom gemenskapsmetoden (EUT C 13, 15.1.2016, s. 33), punkt 1.2.

(10)  Ett europeiskt insättningsgarantisystem (EUT C 177, 18.5.2016, s. 21).

(11)  L. Fransen, G. del Bufalo och E. Reviglio, Boosting Investment in Social Infrastructure in Europe. Report of the High-Level Task Force on Investing in Social Infrastructure in Europe, European Economy Discussion Paper, No 74, januari 2018.

(12)  Framtiden för EU:s finanser (EUT C 81, 2.3.2018, s. 131), punkt 3.3.1.

(13)  Framtiden för EU:s finanser (EUT C 81, 2.3.2018, s. 131), punkt 3.3.

(14)  Tillväxt och statsskuld i EU: två innovativa förslag (EUT C 143, 22.5.2012, s. 10), punkt 3.2, Fullbordande av EMU – den politiska pelaren (EUT C 332, 8.10.2015, s. 8), punkterna 4.3.1 och 4.3.4, Den ekonomiska politiken för euroområdet (2016) (EUT C 177, 18.5.2016, s. 41), punkt 3.5, Den ekonomiska politiken i euroområdet (2017) (EUT C 173, 31.5.2017, s. 33), punkt 1.13, och Ett fördjupat EMU senast 2025 (EUT C 81, 2.3.2018, s. 124), punkt 1.11.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag och om ändring av förordningarna (EU) nr 575/2013, (EU) nr 600/2014 och (EU) nr 1093/2010

[COM(2017) 790 final – 2017/0359 (COD)]

Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om tillsyn av värdepappersföretag och om ändring av direktiven 2013/36/EU och 2014/65/EU

[COM(2017) 791 final – 2017/0358 (COD)]

(2018/C 262/06)

Föredragande:

Jarosław MULEWICZ

Remiss	Europaparlamentet: COM(2017) 790 final: 18.1.2018 och COM(2017) 791 final: 18.1.2018 Europeiska unionens råd: COM(2017) 790 final: 14.2.2018 och COM(2017) 791 final: 14.2.2018
Rättslig grund	Artiklarna 114 och 304 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Facksektionen för Ekonomiska och monetära unionen, ekonomisk och social sammanhållning
Antagande av facksektionen	26.3.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.4.2018
Plenarsession nr	534
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	193/2/3

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK välkomnar kommissionens förslag och hoppas att de kommer att bidra på ett ändamålsenligt sätt till att uppnå de mål kommissionen fastställt.

1.1.1

EU behöver starkare kapitalmarknader för att främja investeringar, frigöra befintliga och säkerställa nya finansieringskällor för företag, erbjuda hushållen bättre finansieringsmöjligheter och stärka Ekonomiska och monetära unionen. Kommissionen har förbundit sig att ta fram alla byggstenar som krävs för att fullborda kapitalmarknadsunionen senast 2019.

1.1.2

Kommissionens andra mål har samband med brexit och behovet av att locka värdepappersföretag till EU. Storbritanniens beslut att lämna EU har skapat ett behov av att uppdatera EU:s regelverk i syfte att locka finansbolag till EU. Storbritannien är, som ett viktigt centrum för kapitalmarknader och investeringsverksamhet, det land som har det största antalet – ungefär hälften – av alla värdepappersföretag inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES), följt av Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Spanien. De flesta värdepappersföretag inom EES är små eller medelstora företag. Enligt Europeiska bankmyndighetens (EBA) beräkningar kontrollerar ungefär åtta värdepappersföretag, som främst är koncentrerade till Storbritannien, omkring 80 % av alla tillgångar hos värdepappersföretag inom EES.

1.1.3

Det tredje målet är att skapa en särskild rättslig ram för värdepappersföretag. Den nuvarande tillsynsramen är inriktad på kreditinstitut och de risker som är förenade med dem. Värdepappersföretag tar inte emot insättningar och beviljar inte lån, vilket innebär att de är betydligt mindre exponerade för kreditrisk och risken att insättarna tar ut sina medel med kort varsel. Deras tjänster är inriktade på finansiella instrument som till skillnad från inlåning inte har ett nominellt värde utan ett värde som fluktuerar beroende på marknadsutvecklingen. De konkurrerar dock med kreditinstitut när det gäller att tillhandahålla investeringstjänster, som kreditinstitut kan erbjuda sina kunder inom ramen för sina bankoktrojer. Ovanstående innebär att kreditinstitut och värdepappersföretag är olika typer av institutioner. Systemviktiga värdepappersföretag omfattas dock också av kraven i CRR/CRD IV-paketet (1), eftersom de behandlas som finansinstitut. Genom att dessa företag ska räknas som kreditinstitut bör de därför fortsätta att omfattas av förordning (EU) nr 575/2013 och direktiv 2013/36/EU och stå under tillsyn av de behöriga myndigheter, bland annat ECB, som ansvarar för kreditinstitut inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen.

1.1.4

Det fjärde målet för kommissionen är att skapa ett enda, integrerat EU-regelverk för värdepappersföretag. På grund av de olika profilerna på värdepappersföretagens verksamhet är de föremål för flera undantag från de lagstadgade kraven i olika länder. Detta innebär att regelverket blir komplicerat för många företag, särskilt för dem som är verksamma i flera länder. Detta medför ytterligare risker. Medlemsstaternas tillämpning av den nuvarande rättsliga ramen ger upphov till en fragmenterad regelmiljö för värdepappersföretag. Därmed finns det utrymme för skadligt regelarbitrage som kan hota den inre marknadens integritet och funktion. De tillsynskrav för värdepappersföretag som kommissionen föreslagit gäller de flesta små och medelstora värdepappersföretag i alla EU-medlemsstater.

1.2

EESK noterar att verksamheten hos värdepappersföretag med säte i Storbritannien skulle överföras till medlemsstater som ingår i bankunionen eller euroområdet, särskilt till sådana finanscentrum i euroområdet som Tyskland, Frankrike, Luxemburg, Nederländerna och Irland, även om detta skulle vara en oavsiktlig effekt. De EU-medlemsstater som inte är medlemmar i euroområdet skulle inte komma i fråga.

1.3

EESK välkomnar att värdepappersföretag som är små och medelstora företag beräknas tillhöra dem som gynnas mest av direktivet och förordningen. En mer proportionell och lämplig tillsynsram för dessa företag bör bidra till bättre förutsättningar att bedriva verksamhet och göra det lättare för nya företag att ta sig in på marknaden. Detta gäller särskilt kapitalkrav och administrativa bördor. EESK konstaterar att lagstiftning kan uppmuntra innovativa företag som vill expandera genom digitala metoder. Till dessa förslag hör bl.a. underlättad tillgång till finansiering för små och medelstora företag som inte är banker eller värdepappersföretag. En lämpligare tillsynsram bör bidra till att frigöra kapital från improduktiva regleringsförfaranden och göra det möjligt för små värdepappersföretag att tillhandahålla bättre tjänster till sina kunder, inklusive små och medelstora företag. Detta bör bidra till att stödja värdepappersföretagen i deras roll som förmedlare som uppmuntrar sparare att investera inom EU, och därmed säkerställa att de europeiska företagen får tillgång till andra finansieringskällor än banker.

1.4

I förslagen till direktiv och förordning om tillsynskrav för värdepappersföretag fastställs nödvändiga standarder och krav i fråga om startkapital och befintligt kapital, tillsynsbefogenheter, offentliggörande och ersättning. Detta gör det möjligt att begränsa den inneboende risken i värdepappersföretagens finansiella transaktioner. Frågan om i vilken utsträckning den risk som värdepappersföretag utsätter sig för överförs till kunderna i egenskap av enskilda investerare och företag är fortsatt aktuell. Om företagens verksamhet kommer att vara begränsad till förmedling för kunders räkning, och tjänster i form av investeringsrådgivning eller portföljförvaltning, kommer riskerna med de finansiella instrumenten främst att drabba kunderna.

1.5

Frågan kvarstår huruvida ett ensidigt införande från EU:s sida av en särskild rättslig ram för värdepappersföretag i unionen, utan hänsyn till marknader såsom Förenta staterna, Japan, Kina och Indien, i en situation som präglas av globalisering och elektroniska marknader, inte kommer att leda till att investerare avstår från att investera i Europa. Den komplexa rättsliga ramen Mifid II och behovet av att registrera finansiella produkter har lett till att 20–50 % av produkterna inte längre tillhandahålls. När det gäller en särskild rättslig ram för värdepappersföretag bör de nya rättsakterna därför övervakas och ändras på ett flexibelt sätt, om de finansiella marknaderna reagerar negativt. EESK delar oron över den stora risk som de finansiella transaktionerna, som står för 54 % av den globala bruttonationalprodukten, medför. De innebär dock samtidigt ett utmärkt tillfälle för utvecklingsfinansiering. Om den rättsliga ramen inte ändras på ett flexibelt sätt kommer, trots de goda avsikterna, värdepappersföretag från Storbritannien att flytta till Förenta staterna i stället för till EU.

2.   Bakgrund

2.1

Inom EU finns det många typer av värdepappersföretag som tillhandahåller olika tjänster och har olika kunder. Av EBA:s uppgifter framgår att 6 051 värdepappersföretag var verksamma i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet (EES) i slutet av 2015. De flesta värdepappersföretag är små och medelstora företag. Enligt EBA:s beräkningar kontrollerar ungefär åtta värdepappersföretag omkring 80 % av alla tillgångar hos värdepappersföretag inom EES. Dessa företag har sitt säte i Storbritannien. Enligt uppgifter från EBA har cirka 40 % av värdepappersföretagen inom EES endast rätt att tillhandahålla investeringsrådgivning. 80 % av värdepappersföretagen i EES inskränker sin verksamhet till investeringsrådgivning, mottagande och vidarebefordran av order, portföljförvaltning och utförande av order. Omkring 20 % har rätt att handla för egen räkning och bedriva garantiverksamhet för finansiella instrument. Dessa tjänster är för närvarande föremål för de striktaste tillsynskraven.

2.2

Storbritannien är, som ett viktigt centrum för kapitalmarknads- och investeringsaktiviteter, det land som har det största antalet – ungefär hälften – av alla värdepappersföretag inom EES, följt av Tyskland, Frankrike, Nederländerna och Spanien. De flesta värdepappersföretag inom EES är små eller medelstora. För närvarande är de värdepappersföretag som anges som systemviktiga företag ofta dotterföretag till bankkoncerner eller mäklare/handlare med ursprung i Förenta staterna, Schweiz och Japan.

2.3

EBA har hittills delat in värdepappersföretagen i elva kategorier, främst utifrån de investeringstjänster som de har rätt att tillhandhålla på grundval av direktivet om marknader för finansiella instrument (2) och på grundval av kriteriet om hållande av penningmedel eller värdepapper för kunders räkning. Värdepappersföretag som tillhandahåller ett brett utbud av tjänster omfattas av samma krav som kreditinstitut när det gäller krav på kapital för att täcka kreditrisk, marknadsrisk och operativ risk, och eventuellt också när det gäller regler om likviditet, ersättningar och företagsstyrning, medan företag med begränsade befogenheter (som vanligtvis betraktas som mindre riskfyllda, t.ex. företag för investeringsrådgivning, mottagande och vidarebefordran av order) är undantagna från de flesta av dessa krav. EBA lägger fram en ny kategorisering av värdepappersföretag, och föreslår tre huvudkategorier i stället för de nuvarande elva. Enligt de preliminära rekommendationerna ska systemviktiga värdepappersföretag tillhöra klass 1 och fortsatt omfattas av kraven i CRR/CRD IV-paketet. Till klass 2 hör företag som handlar för egen räkning och är utsatta för marknads- och motpartsrisk, förvarar och förvaltar kunders tillgångar, håller kundernas penningmedel eller överskrider fastställda storlekströsklar (som förvaltar kapital inom både diskretionär portföljförvaltning och icke-diskretionära (rådgivande) transaktioner till ett värde av mer än 1,2 miljarder euro, dagligen hanterar kundorder till ett värde av minst 100 miljoner euro för kontanttransaktioner eller 1 miljard euro för derivat, och som har en balansomslutning på mer än 100 miljoner euro och totala bruttointäkter från investeringsverksamhet på mer än 30 miljoner euro). Dessa företag är skyldiga att beräkna sina kapitalkrav på grundval av nya riskfaktorer (K-faktorer). Till klass 3 hör företag som inte bedriver sådan verksamhet som nämns ovan och inte överskrider dessa tröskelvärden. Företag i klass 3 har ingen skyldighet att uppfylla det kapitalkrav som fastställs på grundval av K-faktorerna.

2.4

EU:s regelverk för värdepappersföretag består av två delar, för det första direktivet om marknader för finansiella instrument (Mifid), och från januari 2018 – Mifid II / Mifir (3), som fastställer villkor för auktorisation och krav beträffande organisation och bedrivande av verksamhet. För det andra omfattas dessa företag, på samma sätt som kreditinstitut, av tillsynskraven i kapitalkravsförordningen och kapitalkravsdirektivet (CRR/CRD IV). Detta följer av att de kan konkurrera med kreditinstitut när det gäller att tillhandahålla investeringstjänster, som kreditinstitut kan erbjuda sina kunder inom ramen för sina bankoktrojer. Kreditinstituten i sin tur omfattas av de centrala kraven i Mifid. Genom dessa anpassas villkoren för värdepappersföretags och kreditinstituts tillhandahållande av investeringstjänster såväl när det gäller investerarskydd och bedrivande av verksamhet på grundval av Mifid-bestämmelserna, som i fråga om de centrala tillsynskraven i CRR/CRD IV.

2.5

I enlighet med CRR har översynen av tillsynsramen för värdepappersföretag genomförts i samråd med EBA, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och behöriga nationella myndigheter. Sedan kommissionen i december 2014 framfört en begäran om utlåtande offentliggjorde EBA i december 2015 en rapport om den befintliga tillsynsramen för värdepappersföretag, där man uppmanar till en förändring av den nuvarande metoden. Efter kommissionens andra begäran om utlåtande i juni 2016 offentliggjorde EBA i november 2016 ett diskussionsunderlag om hur en ny tillsynsordning för huvuddelen av värdepappersföretagen skulle kunna utformas. Synpunkter kunde lämnas under tre månader. Efter att ha tagit hänsyn till den återkoppling och de kompletterande upplysningar som inhämtats från värdepappersföretag och behöriga nationella myndigheter offentliggjorde EBA i september 2017 sina slutliga rekommendationer, och uppmanade berörda parter att framföra sina synpunkter. Den exakta kalibreringen av rekommendationerna om nya kapitalkrav gjordes också utifrån en insamling av detaljerade uppgifter om värdepappersföretag som genomfördes för EBA:s räkning av behöriga nationella myndigheter i två etapper under 2016 och 2017.

2.6

EBA:s rapport är allmänt tillgänglig och utgör en omfattande analys av nuläget, med uppgifter om antal och typer av värdepappersföretag i medlemsstaterna. I rapporten fastställs också en ny ordning för huvuddelen av värdepappersföretagen som innebär att de helt undantas från CRR/CRD IV-regelverket, vars bestämmelser bara ska gälla systemviktiga värdepappersföretag i enlighet med den reviderade metod för hur sådana ska identifieras som fastställs i förslaget. Förslaget är även förenligt med Mifid och Mifid II/Mifir. Genom att fastställa tillsynskrav som är anpassade till värdepappersföretags verksamhet och risker blir det tydligare när och varför dessa krav ska tillämpas. Därmed kommer man till rätta med vissa fall av godtycklig tillämpning av tillsynskrav inom ramen för det nuvarande regelverket som beror på att de har fastställts med tanke på de investeringstjänster som räknas upp i Mifid, och inte med tanke på värdepappersföretagens typ av verksamhet.

2.7

Resultatet av EBA:s översikt (4) diskuterades med medlemsstaterna i kommittén för finansiella tjänster i mars och oktober 2017 och i expertgruppen för bankverksamhet, betaltjänster och försäkring i juni och september 2017. De synpunkter som lämnats på den inledande konsekvensbedömning som kommissionen offentliggjorde i mars 2017 beaktades också. Kommissionen tog slutligen även hänsyn till synpunkter som inkommit tidigare i samband med den breda inbjudan att lämna synpunkter på frågan om EU:s allmänna regelverk för finansiella tjänster är effektivt, enhetligt och samstämmigt. Med tanke på de ingående offentliga samråd och den omfattande uppgiftsinsamling som gjorts av EBA ansåg kommissionen det inte vara nödvändigt att genomföra ett eget offentligt samråd. I stället har kommissionen genomfört ett riktat samråd med berörda parter. Samrådet omfattade — en rundabordskonferens med branschintressenter (värdepappersföretag, investerare, advokatbyråer, konsulter) den 27 januari 2017 om EBA:s förslag till en framtida ordning, — en workshop om den nuvarande ordningens kostnader den 30 maj 2017, och — en workshop om utkastet till EBA:s slutgiltiga rekommendationer den 17 juli 2017.

2.8

EBA bedömer att de nya rättsakterna skulle höja kapitalkraven sammantaget för alla icke-systemviktiga EU-värdepappersföretag med 10 % jämfört med dagens krav, och samtidigt sänka dem med 16 % jämfört med de totala krav till följd av tilläggen i pelare 1. Hur dessa effekter skulle fördela sig mellan olika värdepappersföretag skulle bero på deras storlek, vilka investeringstjänster de erbjuder och på hur de nya kapitalkraven kommer att tillämpas på dem. När det gäller tillgängliga egna medel konstaterar EBA att bara ett fåtal företag inte skulle ha tillräckligt kapital för att uppfylla de nya kraven – det handlar bara om ett litet antal investeringsrådgivare, handelsföretag och företag som erbjuder flera tjänster. För företag i denna grupp där höjningen skulle innebära att dagens krav mer än fördubblades kan ett tak sättas under ett antal år.

2.9

Enligt fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har EU-institutionerna rätt att fastställa lämpliga bestämmelser för att upprätta den inre marknaden och få den att fungera (artikel 114 i EUF-fördraget). Direktiv har antagits för att underlätta för personer att starta och utöva förvärvsverksamhet som egenföretagare i EU (artikel 53 i EUF-fördraget). Detta omfattar lagstiftning om tillsyn över tillhandahållare av finansiella tjänster, i detta fall värdepappersföretag. Bestämmelserna i föreslaget till direktiv ska ersätta bestämmelserna i CRD IV, som också grundar sig på artikel 53 i EUF-fördraget, när det gäller värdepappersföretag. Bestämmelserna i den föreslagna förordningen ska ersätta bestämmelserna i förordning (EU) nr 575/2013, som också grundar sig på artikel 114 i EUF-fördraget, när det gäller värdepappersföretag.

2.10

De nya rättsakterna får inga konsekvenser för EU:s budget.

3.   Anmärkningar och kommentarer

3.1

EESK välkomnar att det i förslaget fastställs krav beträffande utnämning av tillsynsorgan, värdepappersföretags startkapital och befintliga kapital, likviditet, koncentrationsrisk, tillsynsbefogenheter, verktyg för behöriga myndigheters tillsyn av värdepappersföretag, rapportering och offentliggörande, tillsyn och utvärdering, bolagsstyrning och ersättning. Det berörda direktivet innehåller mot bakgrund av ovanstående bestämmelser om övervakning och kontroll av värdepappersföretag och minskar alla risker i samband med den ekonomiska verksamhet som bedrivs av dessa företag. Direktivet är tillämpligt på alla värdepappersföretag som omfattas av Mifid II från och med januari 2018.

3.2

EESK vill fästa uppmärksamheten på att medlemsstaterna, enligt kraven i förslagen, är skyldiga att utse ett organ som utövar tillsynsbefogenheter enligt direktivet. Medlemsstaterna får tilldela en befintlig myndighet dessa befogenheter enligt fjärde kapitalkravsdirektivet eller utse en ny myndighet som ska utöva dem. Behöriga myndigheter bör ha befogenhet att granska och utvärdera värdepappersföretags situation ur tillsynssynpunkt och, om nödvändigt, begära att ändringar görs inom områden såsom intern förvaltning och kontroll, processer och förfaranden för riskhantering, och bör vid behov ha den befogenhet som krävs för att fastställa ytterligare krav, i synnerhet kapital- och likviditetskrav.

3.3

EESK anser att det är av avgörande betydelse att de behöriga myndigheterna samarbetar nära med de offentliga myndigheter eller organ i den berörda medlemsstaten som är ansvariga för övervakningen av kredit- och finansinstitut. Medlemsstaterna ska se till att de behöriga myndigheterna, i egenskap av parter i det europeiska systemet för finansiell tillsyn (ESFS), samarbetar med varandra och med andra parter i ESFS genom att se till att lämplig och tillförlitlig information tillhandahålls. De bör särskilt säkerställa ett utbyte av information om förvaltnings- och ägarstrukturer, efterlevnad av kapitalkraven, värdepapperföretagets koncentrationsrisk och likviditet, administrativa förfaranden och redovisningsförfaranden och mekanismer för intern kontroll inom värdepappersföretaget, samt alla andra relevanta faktorer som kan påverka den risk som värdepappersföretaget ger upphov till. Därför anser EESK att den europeiska marknaden för investeringar kommer att bli öppnare.

3.4

De behöriga myndigheterna får lämna konfidentiell information till EBA, Esma, Europeiska systemrisknämnden (ESRB), medlemsstaternas centralbanker, Europeiska centralbankssystemet (ECBS) och ECB i deras egenskap av monetära myndigheter och, där så är lämpligt, till offentliga myndigheter med ansvar för att övervaka betalnings- och avvecklingssystem, om denna information krävs för att de ska kunna fullgöra sina uppgifter. Därför anser EESK att ett europeiskt system för information om värdepappersföretag i teorin skulle omöjliggöra olagliga finansiella transaktioner.

3.5

Kravet beträffande startkapital, särskilt för värdepappersföretag som är små och medelstora företag och som inte håller penningmedel eller värdepapper för kunders räkning, höjs en aning från 50 000 till 75 000 euro. Kraven beträffande startkapital för systemviktiga värdepappersföretag fastställs i CRR/CRD IV. Kommittén noterar återigen att ett förslag till direktiv om tillsyn av värdepappersföretag erbjuder möjligheter för små och medelstora företag, särskilt små och medelstora företag som expanderar genom digitala metoder.

3.6

Uppgifterna från mer än 1 200 företag visar att 80 % av företagen uppfyller de föreslagna likviditetskraven. Cirka 70 % av företagen har mer än tre gånger större tillgängliga likvida tillgångar. EESK anser därför att det stora flertalet av befintliga värdepappersföretag inte kommer att försvinna till följd av de nya rättsakterna.

3.7

Värdepappersföretagens ersättningspolicy måste vara insynsvänlig och kopplad till den risk som man utsätter sig för och den gjorda vinsten. Ersättningssystemen måste kontrolleras och godkännas av tillsynsmyndigheterna. Medlemsstaterna skulle ålägga värdepappersföretagen en skyldighet att offentliggöra sin ersättningspolicy och skulle se till att dessa företag förser de behöriga myndigheterna med information om antalet fysiska personer som får en ersättning som uppgår till minst 1 miljon euro under det aktuella räkenskapsåret. I sådana fall måste myndigheterna också ges information om tjänsteåligganden, typ av verksamhet, ersättningens huvudsakliga beståndsdelar, bonusar, långsiktiga förmåner och pensionsavsättningar. Informationen skulle förmedlas till EBA och offentliggöras. EESK anser att detta är en lämplig åtgärd för att koppla ersättningen till värdepappersföretagens ekonomiska resultat.

3.8

EESK noterar med tillfredsställelse att filialer till utländska värdepappersföretag är föremål för kontroll och omfattas av krav att lämna årlig information om namn, verksamhetens typ och alla dotterbolags och filialers placering, omsättning, antal anställda i heltidsekvivalenter, resultat före skatt, skatt på resultatet och mottagna offentliga subventioner.

3.9

EESK stöder också det faktum att de behöriga myndigheterna, enligt artikel 33 i förslaget till direktiv, är skyldiga att vidta lämpliga åtgärder, om den översyn och utvärdering som avses i punkt 1 e i denna artikel visar att det ekonomiska värdet av ett värdepappersföretags eget kapital har minskat med mer än 15 % av dess kapital. Generellt borde detta stärka värdepappersföretagets eget kapital.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

EESK anser att vissa specialiserade företag som handlar med råvaruderivat, sedan alla derivatmarknader infördes i Mifid-direktivets tillämpningsområde 2007, helt undantagits från Mifid-regelverket och tillsynskraven. Verksamheten inom många sådana företag på området för finansiella instrument är vanligen inriktad på att skydda sina moderbolag mot risker i samband med fysisk produktion, överföring, lagring eller inköp av råvaror. Beroende på sektorn (t.ex. energi och jordbruk) kan omfattningen av deras risksäkringsverksamhet vara betydande, med stora konsekvenser när det gäller kapitalkraven enligt den befintliga ramen. Dessa företag kommer hädanefter att bedriva sin verksamhet på grundval av det föreslagna direktivet om tillsyn av värdepappersföretag.

4.2

EESK ser det som en viktiga nyhet att det i förslagen till direktiv och förordning införs nya riskindikatorer (K-faktorer) och möjligheter att gradvis införa och begränsa högre krav. K-faktorerna tar hänsyn till kundrisker och, för företag som handlar för egen räkning och utför kundorder i eget namn, marknadsrisker samt företagsrisker.

4.3

EESK vill framhålla att kommittén i sina yttranden ”Reform av banksektorn – Ändringar i kapitalbaskraven och regelverket för resolution” (ECO/424) (5) och ”Mifid & Mifir/Datum” (INT/790) (6), samt i sina tidigare yttranden om CRR/CRD IV-paketet, alltid har stött tillsynskrav för EU:s kapitalmarknader.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 27.6.2013, s. 1). Tillsammans med direktiv 2013/36/EU (fjärde kapitalkravsdirektivet CRD IV) (EUT L 176, 27.6.2013, s. 338) utgör förordningen den nuvarande ramen för tillsyn av värdepappersföretag.

(2)  Marknader i direktivet om marknader för finansiella instrument: Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/39/EG av den 21 april 2004 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 85/611/EEG och 93/6/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/12/EG samt upphävande av rådets direktiv 93/22/EEG (EUT L 145,30.4.2004, s. 1).

(3)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av rådets direktiv 2002/92/EG och 2011/61/EU (EUT L 173, 12.6.2014, s. 349) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 600/2014 av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 12.6.2014, s. 84).

(4)  EBA:s rapport om värdepappersföretag, svar på kommissionens begäran om råd i december 2014 (EBA/Op/2015/20). I enlighet med relevanta artiklar i CRR genomfördes översynen i samråd med EBA, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) och de behöriga nationella myndigheter som är representerade i dessa europeiska tillsynsmyndigheter.

(5)  EUT C 209, 30.6.2017, s. 36.

(6)  EUT C 303, 19.8.2016, s. 91.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till rådets rekommendation om en europeisk ram för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet

[COM(2017) 563 final – 2017/0244 (NLE)]

(2018/C 262/07)

Föredragande:	Imse SPRAGG NILSSON
Medföredragande:	Vladimíra DRBALOVÁ

Remiss	Europeiska kommissionen, 17.11.2017
Rättslig grund	Artikel 29 första stycket i EUF-fördraget
Beslut av EESK:s plenarförsamling	17.10.2017
Ansvarig facksektion	Facksektionen för sysselsättning, sociala frågor och medborgarna
Antagande av facksektionen	27.3.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.4.2018
Plenarsession nr	534
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	194/0/4

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK sätter värde på att rekommendationen är aktuell, eftersom stora reformer av lärlingsutbildningarna äger rum i de flesta medlemsstater, och berömmer kommissionens strävan att skapa en europeisk gemensam förståelse av vad som utgör ändamålsenliga lärlingsutbildningar av hög kvalitet.

1.2

EESK instämmer i att det rättsliga instrument som kommissionen har valt främjar samordningen av en gemensam insats för att förbättra lärlingsutbildningarnas kvalitet och ändamålsenlighet. Samtidigt kvarstår handlingsutrymme på nationell nivå.

1.3

EESK konstaterar att kommissionens definition och kriterier i förslaget till rådets rekommendation respekterar de nationella systemens mångfald när det gäller lärlingsutbildningar.

1.4

EESK välkomnar att medlemsstaterna i förslaget till rekommendation uppmanas att verka för arbetsmarknadsparternas aktiva deltagande i utformningen, styrningen och genomförandet av lärlingssystemen i linje med de nationella systemen för arbetsmarknadsrelationer och utbildningspraxis.

1.5

Kommittén anser att utformningen, styrningen och genomförandet av lärlingssystemen även bör innefatta ett aktivt deltagande av dem som hittills inte har betraktats som naturliga intressenter på området, men som är lika relevanta för processen, såsom ungdoms- och föräldraorganisationer, studentföreningar och lärlingarna själva.

1.6

EESK erkänner den positiva funktion lärlingsutbildningarna kan ha för att öka kompetens och anställbarhet, särskilt för ungdomar, men betonar att arbetslöshet är en komplex företeelse och att det krävs ett helhetsgrepp för att ta itu med dess bakomliggande orsaker, utöver frågan om kompetensglapp.

1.7

EESK anser att det i förslaget till rekommendation bör läggas större tonvikt vid de sätt på vilka lärlingarna kan främja ett större egenansvar för utformningen och styrningen av sina lärlingsutbildningsvägar. Om lärlingarna fick möjlighet att påverka sina egna utbildningserfarenheter skulle dessa bli mer produktiva, vilket även gynnar tillhandahållarna av lärlingsplatser.

1.8

Kommittén efterlyser tydliga kopplingar och ändamålsenlig samordning och synergier med de initiativ som redan har inletts av nätverket Eqavet (1) och beträffande Eures (2).

1.9

EESK efterlyser initiativ för att undersöka möjligheterna till gränsöverskridande rörlighet för lärlingar i EU. Dessa initiativ bör ta hänsyn till de framsteg som gjorts i medlemsstaterna, särskilt i fråga om de utmaningar som finns när det gäller att skapa de nödvändiga förutsättningarna för att stödja lärlingars rörlighet.

1.10

EESK välkomnar avsikten att övervaka genomförandet av rekommendationen med stöd av rådgivande kommittén för yrkesutbildning samt genom den europeiska planeringsterminen, och föreslår att indikatorer tas fram för att bedöma effekten på nationell nivå. Kommittén är redo att bedöma rekommendationens genomförande i medlemsstaterna ur det organiserade civila samhällets synvinkel.

2.   Bakgrund till förslaget till rådets rekommendation

2.1

Förslaget om en europeisk ram för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet är en uppföljning av den nya kompetensagendan för Europa från 2016 (3) och bidrar till genomförandet av EU:s prioritering av sysselsättning, tillväxt och investeringar. Förslaget kompletterar principerna i den europeiska pelaren för sociala rättigheter och främjar dess genomförande på nationell nivå. Ändamålsenliga lärlingsutbildningar av hög kvalitet är också avgörande för att ungdomsgarantin ska kunna genomföras framgångsrikt, och förslaget är ett svar på den allt mer trängande uppmaningen om att sörja för bättre praktik inom ramen för ungdomsgarantin.

2.2

Inom ramen för EU:s program för dialog mellan arbetsmarknadens parter med integrerade projekt 2014–2016 genomförde arbetsmarknadens parter i EU separata projekt om lärlingsutbildningar: EFS inriktade sig på lärlingsutbildningarnas kvalitet och BusinessEurope, UEAPME och CEEP inriktade sig på kostnadseffektivitet. Deras arbete utmynnade i det gemensamma uttalandet ”Towards a Shared Vision of Apprenticeships (4) ”, i vilket det betonas att både kvalitet och kostnadseffektivitet är viktigt i lärlingsutbildningarna.

2.3

I juli 2013 inrättades Europeiska alliansen för lärlingsutbildning. Det är en unik plattform för myndigheter och berörda parter (företag, arbetsmarknadens parter, handelskamrar, yrkesutbildningsanordnare, regioner, ungdomsrepresentanter och tankesmedjor) som har som mål att höja kvaliteten och öka utbudet på lärlingsutbildningar i Europa och göra dem mer attraktiva (5).

2.4

Det föreslagna instrumentet, en rådsrekommendation, respekterar både subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen. Som rättsligt instrument markerar det medlemsstaternas åtagande för åtgärderna i rekommendationen och tillhandahåller en solid politisk grund för samarbete på europeisk nivå på området. Eftersom lärlingsutbildningar vanligtvis bygger på ett anställningsavtal eller andra avtalsförhållanden, betraktas lärlingar som både personer som genomgår lärande på arbetsplatsen och arbetstagare. Den rättsliga grunden för detta initiativ är därför artiklarna 153, 166 och 292 i EUF-fördraget.

2.5

Det övergripande målet med rekommendationen är att ”bidra till lärlingarnas anställbarhet och personliga utveckling och till utvecklingen av högutbildad och kvalificerad arbetskraft som motsvarar arbetsmarknadens behov” (6). Det specifika målet är att ”tillhandahålla en enhetlig ram för lärlingsutbildningar som grundas på en gemensam förståelse av vad som definierar kvalitet och ändamålsenlighet, med beaktande av hur många olika yrkesutbildningssystem det finns i medlemsstaterna”.

2.6

I rekommendationen avses följande med lärlingsutbildningar: ”Formella yrkesutbildningssystem som kombinerar ett omfattande lärande på arbetsplatsen på företag och andra arbetsplatser med lärande på utbildningsinstitutioner och som leder till nationellt erkända kvalifikationer. De kännetecknas av ett avtalsförhållande mellan lärlingen, arbetsgivaren och/eller yrkesutbildningsinstitutionen, och lärlingen får lön eller ersättning för sitt arbete.”

2.7

För att se till att lärlingssystemen tar hänsyn till arbetsmarknadens behov och gynnar både studerande och arbetsgivare fastställs och rekommenderas i förslaget kriterier för ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet inom två kompletterande områden. Inom det första området, lärande- och arbetsvillkor, är de specifika kriterierna följande: skriftligt avtal, läranderesultat, pedagogiskt stöd, arbetsplatsen, lön och/eller ersättning, socialt skydd och villkor avseende hälsa och säkerhet. Inom det andra området, ramvillkor, är de specifika kriterierna följande: regelverk, medverkan av arbetsmarknadens parter, stöd till företag, flexibla utbildningsvägar och rörlighet, yrkesvägledning och informationsåtgärder, öppenhet och insyn, kvalitetssäkring och uppföljning av personer med yrkesutbildning.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

EESK välkomnar och stöder förslaget till rekommendation, som är en uppföljning till och kompletterar nyligen genomförda initiativ på alla nivåer inriktade på att återinföra ändamålsenliga lärlingsutbildningar av god kvalitet i EU.

3.2

I Romförklaringen från 2017 åtog sig EU:s stats- och regeringschefer att arbeta för en ”union där ungdomar får den bästa utbildningen och kan studera och få arbete över hela kontinenten”. En väsentlig del av detta åtagande var att förse ungdomar med kompetens som kan underlätta deras tillträde till arbetsmarknaden. Ett ändamålsenligt sätt att göra detta är genom lärlingsutbildningar.

3.3

Det står klart att lärlingsutbildningar inte kan undanröja arbetslösheten. Lärlingsutbildningar kan vara användbara för att fortbilda/omskola arbetslösa i alla åldrar för att återintegrera dem på arbetsmarknaden. Lärlingsutbildningar bör också erbjudas personer med invandrarbakgrund som en ändamålsenlig strategi för att främja social inkludering och en integrerad arbetskraft. Samtidigt bör man undvika att lärlingsutbildningarna inriktas på lågkvalificerade arbeten och dåliga utbildningar – det skulle kunna skada lärlingsutbildningarnas anseende.

3.4

Som en form av lärande på arbetsplatsen ger lärlingsutbildningar tillfälle att förvärva formella kvalifikationer samt yrkesspecifika färdigheter och kompetenser som motsvarar behoven på arbetsmarknaden, vilket ökar lärlingarnas anställbarhet och sysselsättningsmöjligheter (7). Utbildningserfarenheten bör resultera i motståndskraftiga färdigheter och kompetenser som kan användas även utanför den specifika lärlingsplatsen. Det är ett sätt att främja den personliga utvecklingen och göra det lättare att förvärva teknisk, digital, mjuk och social kompetens på ett integrerat sätt.

3.5

De kan vara ett särskilt effektivt sätt att underlätta övergången från utbildning till arbete (8). Övergångsperioden är allt längre för många ungdomar, och det måste satsas mer på att förkorta den. Därför bör utbildningsmöjligheter som lärlingsutbildningar göras ännu mer relevanta genom kvalitetsstandarder och ändamålsenliga system.

3.6

Även om lärlingar oftast är ungdomar som genomgår utbildning vill kommittén betona att lärlingssystem bör utformas så att de tilltalar vuxna. Genom lärlingsutbildningar för vuxna kan dessa skaffa sig kvalifikationer som ökar anställbarheten och skapar nya möjligheter till karriärutveckling.

3.7

Arbetsgivare måste brottas med en ökande brist på arbetstagare med kompetens som motsvarar deras behov och som krävs för att de ska kunna förbli konkurrenskraftiga. Lärlingsutbildningarna kan ge lärlingarna kompetens som ökar deras anställbarhet och som samtidigt efterfrågas på arbetsmarknaden. Om lärlingar och arbetsgivare behöver samma kompetens kan lärlingssystemen vara attraktiva för båda parter. Genom lärlingsutbildningar kan arbetsgivare dessutom utbilda och investera i människor och på lång sikt behålla kvalificerade och motiverade anställda (9).

3.8

Kommittén är medveten om att företag analyserar hur de kan delta i lärlingssystem på ett sätt som gör dem mer attraktiva och fördelaktiga för företagen. EESK understryker dessutom att lärlingsutbildningarnas ändamålsenlighet är ett mångfasetterat begrepp, inte bara en kostnads-nyttoanalys. Å ena sidan handlar det om att inse att lärlingsutbildningsanordnarna investerar i att skapa en utbildning och förväntar sig avkastning på investeringen över tid i form av bättre anpassad kompetens, vilket stimulerar och främjar tillgången på lärlingsplatser (10). Å andra sidan handlar det om att faktiskt överföra människor till arbetsmarknaden på ett högkvalitativt sätt.

4.   Utforma och genomföra lärlingssystem – ett partnerskap

4.1

I många länder måste de befintliga lärlingssystemen och deras attraktionskraft förbättras. Utmaningar är bl.a. en negativ bild av lärlingsutbildningar bland allmänheten, lärandevärde, bristande intresse från arbetsgivarnas sida och begränsat eller inget partnerskap med det organiserade civila samhället vid utformningen, genomförandet och utvärderingen av systemen.

4.2

Lärlingsutbildningarna är först och främst en utbildningsmöjlighet och bör därför bygga på ett studerandeinriktat tillvägagångssätt och utformas med utgångspunkt i de studerandes bästa samt deras förmågor och möjligheter, samtidigt som man tar hänsyn till behoven på arbetsmarknaden. Detta skulle innebära att man ser till att lärlingarna förverkligar sin fulla potential och uppnår sina utbildningsmål, vilket även skulle gynna arbetsgivarna.

4.3

Lärlingarnas åsikter bör beaktas vid beslut som direkt kan påverka dem och deras rättigheter, före, under och efter praktikperioden. De bör kunna påverka utbildningsmålen för praktiken och ha möjlighet att ge återkoppling om lärlingsutbildningens kvalitet och ändamålsenlighet. Bristen på representationsstrukturer begränsar lärlingarnas möjligheter att framföra sina synpunkter.

4.4

Lärlingsutbildningarna kan hjälpa både ungdomar och äldre att förvärva fullständig kompetens och förmåga i ett arbete eller en yrkesverksamhet och att öka sin anställbarhet. I många fall utnyttjas dock inte denna potential eftersom lärlingsutbildningarnas kvalitet är bristfällig, deras lärandevärde inte prioriteras och lärlingarnas rättigheter inte respekteras i tillräcklig grad.

4.5

Dessutom anser EESK att en dynamisk arbetsmarknad behöver kompetenser i högre grad än färdigheter. Därför bör läranderesultaten vara inriktade på motståndskraftiga kompetenser snarare än på kortsiktiga färdigheter.

4.6

Lärlingsutbildningarna bör ha en stark arbetsplatsdimension: minst hälften av utbildningstiden bör ägnas åt att praktiskt lära sig yrket, och när så är möjligt bör detta kombineras med internationell erfarenhet.

4.7

Utbildare, mentorer eller handledare på praktikplatser bör vara vederbörligen certifierade och ges nödvändiga färdigheter, både pedagogiska och yrkesspecifika, för att utbilda lärlingar. De bör dessutom ges tillgång till löpande fortbildning i enlighet med principen om livslångt lärande.

4.8

Synergier mellan lärlingsutbildningarnas kvalitet, ändamålsenlighet och attraktionskraft kan endast säkerställas genom ett nära samarbete mellan samtliga berörda intressenter – utbildningsanordnare, arbetsmarknadens parter och andra organisationer i det civila samhället och lärlingar på nationell, regional och lokal nivå.

4.9

Strukturer bör upprättas på alla myndighetsnivåer, med deltagande av samtliga berörda socioekonomiska intressenter (t.ex. lärlingsutbildningsanordnare, arbetsgivarorganisationer, fackföreningar, handelskamrar, ungdomsorganisationer, studentföreningar och lärlingar), med tydliga processer och uppgifter för att påverka och ta del i beslut som rör utformningen, genomförandet och övervakningen av lärlingssystemen.

5.   Främja lärlingsutbildningar

5.1

För att inte lärlingsutbildningarna ska uppfattas som en mindre attraktiv eller mindre prestigefylld utbildningsväg, särskilt för ungdomar, är det nödvändigt att framhålla lärlingsutbildningarna som ett värdefullt alternativ och en utbildningsmöjlighet av likvärdig kvalitet och inte som ett aktivt arbetsmarknadsinstrument.

5.2

Främjandet av lärlingsutbildningarna bör kombineras med åtgärder för att ta itu med könsstereotyper som bygger på traditionella sociala roller, vilka fortfarande påverkar såväl lärlingsplatsernas tillsättning och popularitet som reklamen för dem på ett negativt sätt.

5.3

Alla berörda parter, från politiska beslutsfattare till arbetsmarknadsparter, organisationer i det civila samhället och utbildningsanstalter, kan på ett avgörande sätt bidra till att öka lärlingsutbildningarnas popularitet, och det är viktigt att de samarbetar. Främjandet av en bättre bild av lärlingsutbildningarna måste gå hand i hand med, och är beroende av, att systemens kvalitet och ändamålsenlighet förbättras.

5.4

De offentliga myndigheterna bör investera mer resurser i att genomföra åtgärder för att främja lärlingsutbildningar på lokal nivå för potentiella lärlingar och uppmuntra arbetsgivarna att erbjuda lärlingsutbildningar.

5.5

EESK anser att det går att använda ESF för att hjälpa till att inrätta eller vidareutveckla ändamålsenliga lärlingsutbildningar av hög kvalitet i medlemsstater som behöver större finansiellt och tekniskt stöd för att uppnå målen inom ramen.

5.6

Det är väsentligt att ge arbetsgivarna, särskilt små och medelstora företag och mikroföretag, det finansiella och icke-finansiella stöd de behöver för att upprätta högkvalitativa och ändamålsenliga lärlingsutbildningar och lärlingssystem.

5.7

Arbetet med att skapa en ny bild av lärlingsutbildningarna bör bygga på ett rättvist, inkluderande, icke-diskriminerande och innovativt tillvägagångssätt. De mest missgynnade personerna i samhället bör ha tillgång till den bästa hjälpen och vägledningen till utbildning och lärande på arbetsplatsen av hög kvalitet i enlighet med sina intressen och ambitioner. Åtgärder bör vidtas på alla nivåer för att ta itu med diskriminering på grund av migrantstatus, socioekonomisk bakgrund, etnicitet, religion, ålder, kön eller annan status, vilket hindrar lika tillgång till lärlingsutbildningsmöjligheter.

6.   Lärande- och arbetsvillkor

6.1

EESK anser att lärlingsutbildningarna bör bygga på ett skriftligt och rättsligt bindande dokument, t.ex. ett inlärningsavtal eller skriftligt avtal, mellan arbetsgivaren, lärlingen och utbildningsanstalten. Detta dokument bör innehålla en tydlig beskrivning av alla parters rättigheter och skyldigheter samt en beskrivning av utbildningsmålen, uppgifterna och annan relevant information om lärlingsplatsen (inbegripet men inte begränsat till varaktighet, arbetstid, lön osv.).

6.2

Kommittén är starkt övertygad om att lärlingar har rätt till en anständig lön och/eller ersättning, som förhandlas fram genom kollektivavtal eller i linje med nationella eller branschspecifika krav. Tillräcklig lön eller ersättning kan göra det möjligt för fler, särskilt personer från familjer med låg inkomst, att inleda lärlingsutbildningar, och kan bidra till att man undviker att lärlingsutbildningar missbrukas som obetalt och överdrivet flexibelt arbete.

6.3

EESK upprepar vikten av att se till att lärlingarna får tillräcklig och snabb information om eventuella arbetsmiljörisker under lärlingsutbildningen, och att lärlingarna till fullo omfattas av arbetsmiljöföreskrifterna.

7.   Övervaka och utvärdera lärlingssystemen

7.1

Alla lärlingsutbildningsanordnare bör förbinda sig att uppfylla vissa kvalitetskrav. Lärlingarna bör alltid få handledning av en behörig handledare före, under och efter lärlingsutbildningen för att se till att utbildningsmålen uppnås, lärlingens rättigheter respekteras och kvaliteten säkerställs.

7.2

Ett övervakningssystem bör införas för att observera lärlingarnas framsteg i förhållande till utbildningsmålen samt utbildningens kvalitet och ändamålsenlighet. Resultaten av en sådan utvärdering bör delges lärlingarna och lärlingsutbildningsanordnaren, så att de vid behov kan utvecklas. När så är möjligt skulle detta övervakningssystem kunna användas som en metod för att mäta hur många av lärlingsutbildningarna som senare leder till sysselsättning.

8.   Erkänna kvalifikationer

8.1

Lärlingsutbildningssystemen bör utmynna i officiella kvalifikationer som erkänns på nationell, europeisk och internationell nivå i enlighet med den europeiska referensramen för kvalifikationer. Erkända kvalifikationer ökar lärlingarnas anställbarhet och rörlighet i landet och inom EU. De bör erbjuda genomtränglighet och göra det möjligt för lärlingarna att inleda en högre utbildning efter lärlingsutbildningen.

---

(1)  Eqavet – den europeiska referensramen för kvalitetssäkring av yrkesutbildning.

(2)  Eures – den europeiska portalen för rörlighet i arbetslivet.

(3)  COM(2016) 381 final

(4)  De europeiska arbetsmarknadsparternas gemensamma uttalande ’Towards a Shared Vision of Apprenticeships’, 30 maj 2016.

(5)  Europeiska alliansen för lärlingsutbildning

(6)  COM(2017) 563 final

(7)  EESK:s yttrande ”Förbättring av resultaten i de nationella systemen för varvad utbildning” (EUT C 13, 15.1.2016, s. 57).

(8)  Uppgifterna visar att 60–70 % av lärlingarna får jobb direkt efter lärlingsutbildningen, och i vissa fall ökar detta till 90 %. (Kommissionens sida om lärlingsutbildningar).

(9)  Cedefop, 2015, kortfattad not – ”Making apprenticeships work for small and medium enterprises”.

(10)  Yttrandet ”A shared vision for quality and effective apprenticeships and work-based learning” från rådgivande kommittén för yrkesutbildning, 2 december 2016.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1073/2009 om gemensamma regler för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss

[COM(2017) 647 final – 2017/0288 (COD)]

(2018/C 262/08)

Föredragande:

Raymond HENCKS

Remiss	Europaparlamentet, 29.11.2017 Rådet, 22.11.2017
Rättslig grund	Artikel 91.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Beslut av kommitténs presidium	17.10.2017
Ansvarig facksektion	Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av facksektionen	5.4.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.4.2018
Plenarsession nr	534
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	200/0/4

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK stöder kommissionens mål att förbättra rörligheten för medborgare som reser långa sträckor med buss, främja användningen av hållbara transportsätt och göra det möjligt att erbjuda tjänster som ligger mer i linje med befolkningens behov, särskilt för de människor som har lägst inkomster.

1.2

Den föreslagna utvidgningen av tillämpningsområdet för de gemensamma reglerna för tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss till att omfatta all yrkesmässig linjetrafik, inklusive nationell linjetrafik, som utförs av ett utlandsetablerat transportföretag, anses dock vara problematisk i vissa medlemsstater.

1.3

Om de nya reglerna om marknadstillträde för internationell och nationell linjetrafik med buss på en sträcka som är kortare än 100 eller 120 kilometer fågelvägen tillämpas på stads- och förortstrafik kan det enligt dessa länder bli mycket svårt att uppfylla uppdraget och den allmännyttiga skyldigheten när det gäller tjänster av allmänt ekonomiskt intresse.

1.4

Förslaget till förordning tar inte hänsyn till de stora skillnader som finns mellan medlemsstaterna när det gäller hur de valt att organisera sina busstransporttjänster och sin prissättning, särskilt för stads- och förortstrafik som ofta erbjuds gratis eller till sänkt pris för alla eller vissa kategorier av resenärer utifrån sociala och miljömässiga behov och krav för vilka specifika och skilda bestämmelser krävs. Det finns dock även medlemsstater med ett mer avreglerat tillträde till kollektivtrafikmarknaderna.

1.5

Den föreslagna bestämmelsen om att det för internationella och nationella transporttjänster (inklusive stads- och förortstrafik) på en sträcka som är kortare än 100 kilometer fågelvägen endast ska vara möjligt att neka marknadstillträde om den föreslagna tjänsten skulle äventyra den ekonomiska jämvikten för ett avtal om allmän trafik kan i vissa fall vara svår att förena med behovet av en tjänst av allmänt intresse som är ekonomiskt överkomlig och av god kvalitet för alla. Marknaden kan bara i enlighet med lagstiftningen om rättvis konkurrens erbjuda ett pris som fastställs utifrån kostnaderna. Vissa medlemsstater har dock en helt eller delvis avreglerad marknad, med tämligen goda resultat. I dessa fall skulle förslaget riskera att bli ett steg tillbaka.

1.6

EESK ifrågasätter om förslaget till förordning är förenligt med artikel 5.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) om subsidiaritetsprincipen genom att protokoll nr 26 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ger nationella, regionala och lokala myndigheter stort utrymme för fri bedömning när det gäller tillhandahållande, genomförande och organisering av tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, i syfte att säkerställa en hög kvalitets- och säkerhetsnivå, ett överkomligt pris, likabehandling samt främjande av allmän tillgång och användarnas rättigheter. Eftersom nationell linjetrafik på sträckor som är minst 100 km redan har avreglerats i vissa medlemsstater kan strävan efter fritt marknadstillträde för busstjänster inte ifrågasättas som sådant.

1.7

Om medlemsstaterna i enlighet med en sådan tillämpning av subsidiaritetsprincipen ska ha den omfattande bestämmanderätt som fördraget ger dem när det gäller att organisera sina tjänster av allmänt intresse utifrån befolkningens behov kommer detta naturligtvis att innebära att även medlemsstater med avreglerade bussmarknader kan fortsätta att ha sådana och att kommissionens mål om en inre marknad för sådana tjänster inte kommer att uppnås

1.8

EESK framhåller slutligen att etableringen av nya busslinjer skulle kunna inverka negativt på offentliga tjänster inom mer hållbara transportsätt. EESK anser det därför vara rimligt att myndigheterna kan säkerställa att tjänsterna tillhandahålls med effektiva koldioxidsnåla fordon som inte ökar utsläppen, framför allt med järnvägstjänster. EESK uppmanar därför kommissionen att koppla marknadsliberaliseringen av vägtransporterna till en tydligare tillämpning av principen om att förorenaren betalar inom alla transportsätt.

2.   Inledning

2.1

Enligt artikel 4.2 g i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt har EU delad befogenhet med medlemsstaterna på transportområdet och ska bland annat, enligt artikel 91 i EUF-fördraget, fastställa a) gemensamma regler för internationella transporter till eller från en medlemsstats territorium eller genom en eller flera medlemsstaters territorier, b) de villkor under vilka utomlands hemmahörande transportföretag får utföra transporter i en medlemsstat. 2. Vid beslut om [sådana] åtgärder […] ska sådana fall beaktas där tillämpningen av åtgärderna skulle kunna få allvarliga återverkningar på levnadsstandarden och sysselsättningen i vissa regioner samt på utnyttjandet av transportmedel.

2.2

Genom en ändring av förordning (EG) nr 1073/2009 om tillträde till den internationella marknaden för persontransporter med buss har kommissionen, enligt vad man uppger, för avsikt att förbättra rörligheten för medborgare som reser långa sträckor, främja användningen av hållbara transportsätt och göra det möjligt att erbjuda tjänster som ligger mer i linje med befolkningens behov, särskilt för de människor som har lägst inkomster.

2.3

Vissa europeiska språk gör ingen åtskillnad mellan olika typer av bussar [ö.a.: jämför engelskans ”coach” och ”bus”]. Avståndet är ofta ett av huvudkriterierna vid reglering av långfärdsbusstrafik. Avståndet måste exempelvis överstiga 50 engelska mil i Storbritannien och 100 km i Frankrike och Sverige.

2.4

I vissa medlemsstater är marknaden för långfärdsbussar redan åtminstone delvis avreglerad. Avregleringen av den tyska marknaden skedde exempelvis utifrån två villkor: Förbindelserna måste vara längre än 50 km och får inte konkurrera med järnvägen. I Frankrike tillåter den s.k. Macron-lagen alla operatörer att bedriva linjetrafik på sträckor på över 100 kilometer.

3.   De nuvarande EU-reglerna

3.1

Förordning (EG) nr 1073/2009 av den 21 oktober 2009 tillämpas på transport av över 9 personer med buss inom ramen för reguljär internationell persontransport samt, under vissa förutsättningar och på tillfällig basis, tillstånd för utlandsetablerade transportföretag att utföra nationella persontransporter på väg i en medlemsstat.

3.2

Transporter från medlemsstater till tredjeländer regleras till stor del genom bilaterala avtal mellan medlemsstaterna och dessa tredjeländer. EU:s regler tillämpas emellertid i en medlemsstat som är transitland.

3.3

De gemensamma reglerna gäller inte stads- och förortstrafik med buss. Cabotagetrafik som bedrivs av ett transportföretag som inte är hemmahörande i värdmedlemsstaten är tillåten, med undantag för sådana transporttjänster som tillgodoser behoven i en stadskärna eller en storstadsregion och behovet av transporter däremellan och de omgivande områdena. Cabotagetrafik får inte ske annat än i samband med internationell trafik.

3.4

Bestämmelserna om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster är däremot tillämpliga på busstransportföretag som utför cabotagetrafik.

3.5

Medlemsstaterna ska varje år underrätta Europeiska kommissionen om antalet transportföretag som innehade ett gemenskapstillstånd den 31 december det föregående året och antalet bestyrkta kopior, vilket motsvarade antalet fordon i trafik denna dag. Den 31 december 2016 fanns det i EU 34 390 tillstånd för persontransporter på väg och 300 155 bussar, varav omkring 46 000 huvudsakligen användes för långdistanstransporter av passagerare.

4.   Kommissionens förslag till nya åtgärder

4.1

Tillämpningsområdet utvidgas betydligt till att omfatta alla (internationella och nationella) transporter i form av linjetrafik med buss inom hela unionen, inom ramen för linjetrafik som utförs av ett utlandsetablerat transportföretag.

4.2

Den nuvarande förordningen som definierar cabotagetrafik som ”yrkesmässiga, tillfälliga inrikes persontransporter på väg i en värdmedlemsstat” ändras genom att hänvisningen till ”tillfälliga” stryks. På så sätt blir cabotagetrafiken en del av linjetrafiken.

4.3

Reguljär cabotagetrafik blir nu tillåten under förutsättning att transportföretaget innehar ett gemenskapstillstånd. Tillfällig cabotagetrafik är bara tillåten om den omfattas av ett avtal mellan arrangören och transportföretaget och om det handlar om tillfällig trafik.

4.4

När det gäller linjetrafik gör man i den nya förordningen åtskillnad mellan internationella och nationella persontransporter på sträckor som är kortare än 100 kilometer fågelvägen och samma transporter på sträckor som är minst 100 kilometer fågelvägen.

4.5

För internationell linjetrafik för persontransporter och viss inrikes linjetrafik på sträckor som är minst 100 kilometer fågelvägen är marknadstillträdet helt avreglerat.

4.6

För internationell och nationell linjetrafik (inklusive stads- och förortstrafik) på en sträcka som är kortare än 100 kilometer fågelvägen är det möjligt att neka marknadstillträde om den föreslagna tjänsten skulle äventyra den ekonomiska jämvikten för ett avtal om allmän trafik. Sträckan på under 100 kilometer får utökas till 120 kilometer om den linjetrafik som ska införas kommer att betjäna en avreseort och en bestämmelseort som redan trafikeras genom mer än ett avtal om allmän trafik.

4.7

Expresslinjer, dvs. persontransporter vid regelbundna tider längs bestämda färdvägar utan mellanliggande hållplatser betraktas nu som ”linjetrafik”, på samma sätt som transporter där passagerarna tas upp och släpps av vid i förväg bestämda hållplatser.

4.8

För persontransporter inom busstrafiksektorn inrättas ett oberoende regleringsorgan som ska ansvara för följande uppgifter: — Genomföra ekonomiska analyser av huruvida föreslagen ny trafik skulle äventyra den ekonomiska jämvikten för ett avtal om allmän trafik. Regleringsorganets slutsatser ska vara bindande för de tillståndsgivande myndigheterna när det gäller rätten till tillträde till den internationella och nationella marknaden. De beslut som fattas av regleringsorganet kan bli föremål för rättslig prövning. — Samla in och tillhandahålla information om tillgången till terminaler. — Besluta om överklaganden av beslut som fattats av terminaloperatörer.

4.9

Tekniska anpassningar av gemenskapstillstånd, godkännanden av marknadstillträde och andra certifikat ska göras genom delegerade akter från kommissionen.

4.10

Transportföretagen ska ha rätt till tillgång till parkeringsplatser för bussar (terminaler) på rättvisa, öppna och icke-diskriminerande villkor.

5.   Allmänna kommentarer

5.1

En utvidgning av tillämpningsområdet för den förordning som yttrandet avser till all yrkesmässig linjetrafik som utförs av ett utlandsetablerat transportföretag innebär att sådana företag kan bedriva nationell linjetrafik på samma villkor som inhemska transportföretag och att kontinuerlig och varaktig cabotageverksamhet betraktas som linjetrafik. Förordningen i fråga är därmed tillämplig på all internationell och nationell linjetrafik med buss.

5.2

Marknaden för internationella och nationella transporttjänster på en sträcka som är minst 100 kilometer fågelvägen är alltså helt avreglerad, och det är inte längre möjligt att neka tillträde till marknaden med hänvisning till eventuella avtal om allmän trafik.

5.3

Tillträde till marknaden för internationell och nationell linjetrafik med buss på en sträcka som är kortare än 100 eller 120 kilometer fågelvägen får nekas om trafiken skulle äventyra den ekonomiska jämvikten för ett avtal om allmän trafik och om det oberoende regleringsorganet som ska genomföra en ekonomisk analys samtycker till detta.

5.4

Till skillnad från den nuvarande förordningen innehåller kommissionens nya förslag inte längre något uttryckligt undantag för stads- och förortstrafik med buss, som därför kommer att omfattas av de nya reglerna.

5.5

Dessutom får de myndigheter som beslutar om marknadstillträde inte avslå en ansökan enbart på grund av att transportföretaget erbjuder lägre priser än andra transportföretag. Det har dock konstaterats att privata transportföretag, som inte omfattas av skyldigheter att tillhandahålla allmännyttiga tjänster, erbjuder priser (t.ex. 1 euro för en långdistansresa) som uppenbart utgör dumpning. Den allmänna formuleringen av den aktuella bestämmelsen, utan några restriktioner, riskerar att tolkas som carte blanche för illojal konkurrens.

5.6

Förslaget till förordning tar inte hänsyn till de stora skillnader som finns mellan medlemsstaterna när det gäller hur de valt att organisera sina busstransporttjänster och sin prissättning, särskilt för stads- och förortstrafik som ofta erbjuds gratis eller till sänkt pris för alla eller vissa kategorier av resenärer utifrån sociala och miljömässiga behov och krav för vilka specifika och skilda bestämmelser krävs. Det finns dock även medlemsstater med ett mer avreglerat tillträde till kollektivtrafikmarknaderna.

5.7

EESK ifrågasätter om förslaget till förordning är förenligt med artikel 5.3 i EU-fördraget om subsidiaritetsprincipen och anser inte att argumenten i motiveringsformuläret (som ska tillhandahållas enligt artikel 5 i protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna) är helt övertygande. Eftersom nationell linjetrafik på sträckor som är minst 100 km redan har avreglerats i vissa medlemsstater kan strävan efter fritt marknadstillträde för busstjänster inte ifrågasättas som sådant.

5.8

Persontransporter är dock också en tjänst av allmänt ekonomiskt intresse, i enlighet med fördraget, och omfattas därför av artikel 106.2 i EUF-fördraget, där följande fastställs: ”Företag som anförtrotts att tillhandahålla tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eller som har karaktären av fiskala monopol ska vara underkastade reglerna i fördragen, särskilt konkurrensreglerna, i den mån tillämpningen av dessa regler inte rättsligt eller i praktiken hindrar att de särskilda uppgifter som tilldelats dem fullgörs.”.

5.9

Denna artikel hänvisar till att ett effektivt genomförande av tjänsterna ska prioriteras, vilket inte är beroende av ett tillvägagångssätt som baseras på ekonomisk jämvikt.

5.10

De gemensamma värden som gäller för tjänster av allmänt ekonomiskt intresse och som anges i protokoll 26 om tjänster av allmänt intresse (med hänvisning till artikel 14 i EUF-fördraget) omfattar bland annat nationella, regionala och lokala myndigheters avgörande roll och stora handlingsutrymme när det gäller att tillhandahålla, beställa och organisera tjänster av allmänt ekonomiskt intresse, en hög kvalitets- och säkerhetsnivå, ett överkomligt pris, likabehandling samt främjande av allmän tillgång och användarnas rättigheter.

5.11

Ekonomisk jämvikt är därmed inte ett av de värden som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse nödvändigtvis måste uppfylla. I vissa fall kan det också vara svårt att förena ekonomisk jämvikt med en tjänst som måste vara ekonomiskt överkomlig för alla. Marknaden kan bara erbjuda ett pris som fastställs utifrån kostnaderna, vilket inte kan garantera att alla människor har tillgång till tjänster till ett överkomligt pris. Man bör dock också notera att vissa medlemsstater har en helt eller delvis avreglerad marknad, med tämligen goda resultat. I dessa fall skulle förslaget riskera att bli ett steg tillbaka.

5.12

Det regleringsorgan som inrättas genom denna förordning kommer endast att kunna bedöma om villkoren i artikel 106.2 i EUF-fördraget och i protokoll 26 är uppfyllda eller inte, en befogenhet (konstaterande av ett uppenbart fel) som hittills endast kommissionen haft, med förbehåll för överklagande till Europeiska unionens domstol.

5.13

I motsats till kommissionens nya förslag är bestämmelserna i den nuvarande förordning (EG) nr 1073/2009, särskilt artikel 8.4 d (som kommissionen föreslår ska utgå), förenliga med fördraget genom att det fastställs att ”en medlemsstat, på grundval av en detaljerad analys, konstaterar att trafiken i fråga allvarligt skulle påverka lönsamheten hos jämförbar trafik på de direkt berörda sträckorna, vilka omfattas av ett eller flera kontrakt om allmännyttiga tjänster i enlighet med gemenskapslagstiftningen”.

5.14

EESK anser därför att man inte bör ändra den ovannämnda bestämmelsen i artikel 8, utan att medlemsstaterna i enlighet med subsidiaritetsprincipen bör tillåtas den omfattande bestämmanderätt som fördraget ger dem när det gäller att organisera sina tjänster av allmänt intresse utifrån befolkningens behov, med förbehåll för uppenbara felaktigheter som konstaterats av kommissionen.

5.15

EESK betonar att etableringen av nya busslinjer skulle kunna inverka negativt på offentliga tjänster inom mer hållbara transportsätt, särskilt järnvägstrafiken. Det får alltså inte bli tal om att på samma sträcka lägga ner en järnvägsförbindelse av enbart ekonomiska skäl.

5.16

EESK påminner i detta sammanhang om att syftet med bestämmelserna om ett gemensamt europeiskt järnvägsområde är att skapa ett europeiskt järnvägsområde som på ett hållbart sätt kan konkurrera med andra transportslag.

5.17

Man kan emellertid konstatera att konkurrensen mellan järnvägs- och vägtransporter fortfarande är mycket orättvis på grund av att de avgifter som järnvägsoperatörerna ska betala samt driftskostnaderna är cirka tre gånger högre än kostnaderna för busstransportföretag. Hittills har dock kommissionens avsikt att vidta ”åtgärder för att internalisera de externa kostnaderna för transporter på ett samordnat och balanserat sätt för alla transportslag, så att avgifterna återspeglar de externa kostnader som samhället i stort måste bära” inte följts upp på något märkbart sätt.

5.18

EESK uppmanar därför kommissionen att koppla marknadsliberaliseringen av vägtransporterna till en tydligare tillämpning av principen om att förorenaren betalar inom alla transportsätt.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 92/106/EEG om gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna

[COM(2017) 648 final/2 – 2017/0290 (COD)]

(2018/C 262/09)

Föredragande:

Stefan BACK

Remiss	Europaparlamentet, 29.11.2017 Europeiska rådet, 4.12.2017
Rättslig grund	Artikel 91.1 i EUF-fördraget
Ansvarig facksektion	Facksektionen för transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av facksektionen	5.4.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.4.2018
Plenarsession nr	534
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	159/1/3

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

EESK stöder initiativet att uppdatera direktiv 92/106/EEG (direktivet) för att göra konceptet kombinerad transport mer effektivt och attraktivt och göra transporterna mer hållbara i enlighet med målen i vitboken om transporter från 2011 och åtagandena inom ramen för Parisavtalet.

1.2

Kommittén ställer sig positiv till att direktivets tillämpningsområde utvidgas till inhemska transporter för att ytterligare minska vägtransporterna.

1.3

EESK ser också positivt på ansträngningarna för att förenkla direktivet i syfte att göra konceptet mer attraktivt och öka rättssäkerheten.

1.4

EESK betraktar förenklingen av begränsningen av vägtransportetapper som särskilt ändamålsenlig, inklusive den möjlighet till flexibilitet som medlemsstaterna ges och som möjliggör anpassning till lokala förhållanden. EESK påpekar dock att gränsen på 20 % av avståndet mellan den första lastningsplatsen och den sista lossningsplatsen kan leda till vägtransportsträckor som klart överskrider den gräns på 300 km bortom vilken vitboken om transporter från 2011 förespråkar en successiv övergång från vägtransporter till andra transportslag.

1.5

För att underlätta tillgången till information om genomförandet av direktivet i medlemsstaterna och underlätta planeringen av kombinerade transporter, föreslår EESK en skyldighet för medlemsstaterna att offentliggöra all relevant information om genomförandet av direktivet på en särskild webbplats.

1.6

Kommittén välkomnar förtydligandet och förenklingen genom den uttömmande uppräkningen av den dokumentation som ska finnas tillgänglig för kontroll av efterlevnaden och genom bestämmelserna om att dessa dokument får tillhandahållas i elektroniskt format. I tillämpliga fall föreslår EESK att nationella beslut om att tillåta en längre vägetapp också ska ingå i de dokument som ska läggas fram.

1.7

EESK välkomnar den föreslagna skyldigheten för medlemsstaterna när det gäller investeringar i omlastningsterminaler och i synnerhet skyldigheten att samordna investeringarna med angränsande medlemsstater. EESK ifrågasätter dock om målet om ett största avstånd på 150 km mellan varje plats i unionen och närmaste terminal är realistiskt med tanke på situationen i områden med låg befolkningstäthet och glesa nät av järnvägar och hamnar, och föreslår därför att ett tydligt flexibilitetsalternativ ska ges.

1.8

EESK anser att stöd till kombinerade transporter, för att öka säkerheten och påskynda effekterna av incitament till sådana transporter, bör anses vara förenliga med den inre marknaden och undantas från anmälningsskyldigheten i enlighet med reglerna för statligt stöd, förutsatt att stödet är mindre än ett på förhand fastställt tak.

1.9

EESK ifrågasätter nyttan av den föreslagna bestämmelsen i artikel 1.2 andra stycket, som syftar till att undanta vissa transportetapper på inre vattenvägar och till sjöss från att betraktas som kombinerade transporter. EESK anser att detta förslag är oklart och kan leda till olika tolkningar, och ställer sig även frågande till nyttan eftersom inget liknande urvalskriterium, som tydligt baseras på tanken att utesluta alternativ som inte behöver uppmuntras, har ansetts vara nödvändigt när det gäller järnvägstransporter.

1.10

Kommittén har också svårt att förstå varför det så kallade cabotage-undantaget i artikel 4 i direktivet inte ändras. När det gäller transportpolitiken vill EESK här först hänvisa till de förslag som för närvarande är under behandling om tillträde till marknaden för internationella vägtransporter av varor i fråga om cabotage och den rådande debatten om marknadstillträde och konkurrens, inklusive sociala aspekter. Kommittén hänvisar även till den allmänna principen att tillhandahållandet av tjänster i ett annat land än det land där tjänsteleverantören är etablerad bör utföras på tillfällig basis. Enligt EESK finns det ingenting som hindrar en bestämmelse om att vägtransportetapper inom ramen för kombinerad transport är separata transporter, förutom om hela transporten utförs med en enda lastbil eller fordonskombination inklusive dragfordon, och att förordning (EG) nr 1072/2009 är tillämplig på alla transporter. Artikel 4 i direktivet bör ändras i enlighet med detta.

1.11

EESK anser att det är förvånande att bestämmelsen i artikel 2 i direktivet, som ålägger medlemsstaterna att befria de kombinerade transporter som avses i artikel 1 från alla kvoteringar och tillståndskrav före den 1 juli 1993, inte ingår i förslaget till ändring av direktivet. I sin nuvarande lydelse och med tanke på direktivets utvidgade tillämpningsområde skulle denna artikel kunna tolkas som att den har en bredare verkan än sannolikt avsett, i synnerhet när det gäller marknadstillträde. EESK föreslår därför att denna artikel ska omformuleras eller strykas.

1.12

EESK noterar att man i förslaget till ändring av direktivet inte anger om direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare är tillämpligt på kombinerade transporter. EESK antar att detta direktiv kommer att vara tillämpligt även på kombinerade transporter, och att detta gäller även med hänsyn till den lex specialis om utstationering inom vägtransportsektorn som kommissionen föreslagit (COM(2017) 278).

1.13

EESK vill också understryka digitaliseringens betydande potential för att underlätta och främja kombinerade transporter. Några exempel på möjliga vägar framåt nämns ovan. Potentialen för utveckling på detta område är betydande för transportsektorn som helhet, även när det gäller kombinerade transporter.

1.14

EESK rekommenderar att kommissionen också ska undersöka möjligheten till en lösning beträffande transportkostnader som liknar rådets förordning (EG) nr 1405/2006 med avseende på Cypern och Malta.

2.   Bakgrund

2.1

Den 8 november 2017 lade Europeiska kommissionen fram den andra delen av paketet om rörlighet, efter det inledande meddelandet ”Resultat för utsläppssnål rörlighet” (COM(2017) 675).

2.2

Den andra delen av paketet omfattar följande förslag: — Ett förslag till nya koldioxidstandarder för personbilar och lätta lastbilar efter 2020, med ett förslag till översyn av förordning (EG) nr 715/2007 med skärpta utsläppsnormer. — Ett förslag till översyn av direktivet om rena fordon (2009/33/EG) i syfte att stärka bestämmelserna för att främja offentlig upphandling av sådana fordon. — Ett förslag till ändring av direktiv 92/106/EEG om kombinerad transport för att ytterligare främja sådan transport i syfte att uppmuntra transportsätt som minskar vägtransporterna. — Ett förslag till ändring av förordning (EG) nr 1073/2009 om tillträde till den internationella marknaden för busstransporter för att öppna denna marknad ytterligare och på så sätt främja billigare kollektivtrafik med buss för att minska biltrafiken. — Paketet innehåller också en handlingsplan för infrastruktur för alternativa bränslen för att främja investeringar i uppförandet av sådan infrastruktur och därmed underlätta gränsöverskridande rörlighet inom EU som använder sådana bränslen.

2.3

Paketet innehåller en kombination av åtgärder på utbuds- och efterfrågesidan som ska styra EU mot utsläppssnål rörlighet och stärka konkurrenskraften i det europeiska ekosystemet för bilindustrin och rörlighet. Syftet är att ge större politisk och rättslig säkerhet och skapa lika villkor.

2.4

Det förslag som detta yttrande behandlar ändrar direktiv 92/106/EEG om gemensamma regler för vissa former av kombinerad transport av gods mellan medlemsstaterna (direktivet) (COM(2017) 648) (förslaget). Det innehåller följande viktiga inslag: — Kombinerade transporter behöver inte längre vara av gränsöverskridande karaktär. Kommissionen uppskattar att det finns stor potential för inhemska kombinerade transporter i medlemsstaterna. — Kravet på minimiavstånd för icke-vägtransporter avlägsnas. Däremot införs en ny bestämmelse som föreskriver att transport till sjöss eller på inre vattenvägar inte kan beaktas om det inte finns något alternativ. — Varje lastenhet som uppfyller de kriterier som anges i ISO 6346 eller ENI 13044 eller ett vägfordon som transporteras via järnväg, på inre vattenvägar eller till sjöss kan användas inom kombinerade transporter. — Den nuvarande regeln om begränsning av vägtransporter ändras för att föreskriva att den inledande eller avslutande vägtransportetappen inom EU får vara maximalt 150 km eller 20 % av avståndet fågelvägen mellan den första lastningsplatsen och den sista lossningsplatsen. Denna begränsning gäller inte tomma lastbärare eller transport till eller från upphämtnings- eller leveransplatsen. — Medlemsstaterna får tillåta längre sträckor än vad som anges i föregående punkt för att göra det möjligt att nå närmaste terminal med lämplig utrustning och kapacitet. — För att vägtransporter ska godtas som en del av en kombinerad transport måste operatören visa att transporten utgör en del av en kombinerad transport. Förslaget anger vilken information som ska tillhandahållas om transporten i sin helhet och med avseende på de olika delarna av den. Inga andra uppgifter får begäras. Uppgifterna kan tillhandahållas genom olika transportdokument, även i elektroniskt format. Det måste vara möjligt att ta fram uppgifterna vid en vägkontroll. — Vederbörligen motiverade avvikelser från den planerade färdvägen ska godtas. — Medlemsstaterna är skyldiga att vidta de åtgärder som krävs för att stödja nödvändiga investeringar i omlastningsterminaler, i samarbete med angränsande medlemsstater. — Varje medlemsstat ska utse en eller flera myndigheter som ska ansvara för genomförandet av direktivet och fungera som kontaktpunkt för frågor om genomförandet. — Förslaget omfattar även en skyldighet för medlemsstaterna att uppfylla en rapporteringsskyldighet med avseende på utvecklingen av kombinerad transport. — Det nuvarande undantaget från reglerna om cabotage fortsätter att gälla för vägtransporter (vägetapper), en del av en gränsöverskridande transport mellan medlemsstater, som sker helt och hållet inom en medlemsstats territorium. Kommissionen motiverar detta undantag med att samråd har visat att denna bestämmelse bidrar till att göra de kombinerade transportlösningarna mer attraktiva. Kommissionen hänvisar även till domstolens dom i mål C-2/84 (kommissionen mot Italien), där det bekräftas att kombinerade transporter bör betraktas som en enda sammanhängande internationell transport. — I motiveringen till förslaget påpekar kommissionen också att bestämmelserna om utstationering av arbetstagare kommer att gälla för nationell kombinerad transport liksom för cabotage. Inget tydligt uttalande görs dock om reglerna om utstationering av arbetstagare och internationell kombinerad transport.

3.   Allmänna kommentarer

3.1

EESK stöder initiativet att uppdatera direktivet om kombinerad transport som ett sätt att göra konceptet kombinerad transport mer effektivt och attraktivt. Detta kommer att göra transporterna hållbarare, minska vägtransporterna och utsläppen av växthusgaser och bidra till att uppnå de mål som fastställs i vitboken om transporter från 2011 och uppfylla EU:s och dess medlemsstaters åtaganden inom ramen för Parisavtalet.

3.2

Kommittén ställer sig positiv till att bredda direktivets tillämpningsområde så att det omfattar inhemsk transport med ännu outnyttjad potential att utveckla kombinerad transport och därigenom minska vägtransporterna.

3.3

Kommittén är även positiv till en förenkling av regelverket för kombinerad transport, som syftar till att göra konceptet tillgängligare och förbättra rättssäkerheten, som båda bör göra detta koncept mer attraktivt.

3.4

I detta sammanhang är de tydligare kriterierna om begränsning av vägtransportetapper särskilt nyttiga: kriterierna är enkla och tydliga och förefaller inte lämna något utrymme för olika tolkningar. EESK konstaterar dock att gränsen på 20 % av avståndet fågelvägen mellan den första lastningsplatsen och den sista lossningsplatsen kan leda till vägtransportsträckor som överskrider den gräns på 300 km bortom vilken vitboken om transporter från 2011 förespråkar en successiv övergång från vägtransporter till andra transportslag, särskilt i regioner med glesa nät eller långa avstånd mellan terminalerna. EESK anser emellertid att det övergripande intresset att göra konceptet kombinerad transport intressant för användarna och mervärdet av en tydlig och enkel definition ska prioriteras, och stöder därför den föreslagna lösningen.

3.5

EESK välkomnar också den flexibilitet som beviljas medlemsstaterna att förlänga vägtransportetapperna vid behov för att göra det möjligt att nå den geografiskt närmaste transportterminal som har de operativa omlastningsmöjligheter som är nödvändiga för lastning eller lossning i fråga om omlastningsutrustning, terminalkapacitet och lämpliga godstransporttjänster på järnväg.

3.5.1

EESK noterar att det tycks vara upp till medlemsstaterna att besluta om detta tillstånd bör beviljas genom en allmänt tillämplig bestämmelse eller från fall till fall. EESK understryker vikten av öppenhet, och anser därför att nationella bestämmelser på detta område samt, där så är tillämpligt, beslut i specifika fall bör göras tillgängliga på en särskild webbplats i enlighet med den nya artikel 9a.2, som det hänvisas till i artikel 1.7 i förslaget.

3.6

För att underlätta planeringen av kombinerade transporter och göra konceptet mer attraktivt föreslår EESK att all relevant information om genomförandet av direktivet i varje medlemsstat ska göras tillgänglig på en särskild webbplats i varje medlemsstat och att en bestämmelse om detta ska införas i artikel 9a.2 i förslaget.

3.7

Kommittén ställer sig positiv till förtydligandet i artikel 3 i förslaget när det gäller de dokument som ska tillhandahållas för kontrollerna av efterlevnad, förbudet mot att kräva ytterligare dokumentation och möjligheten att tillhandahålla de begärda dokumenten i elektroniskt format. Denna bestämmelse underlättar verksamheten och förbättrar rättssäkerheten. Icke desto mindre ställer sig EESK frågan om inte också en kopia av det beslut som fattats bör finnas tillgängligt i de fall då en längre vägetapp har godkänts av en medlemsstat i enlighet med artikel 1.3 och där detta godkännande har getts i form av ett särskilt beslut.

3.8

EESK noterar med tillfredsställelse tonvikten på investeringar i omlastningsterminaler och skyldigheten att samordna sådana investeringar med angränsande medlemsstater och med kommissionen för att säkerställa en balanserad och tillräcklig geografisk spridning, särskilt när det gäller TEN-T-nätet, och att prioritera säkerställandet av att ingen plats i EU är mer än 150 km från en sådan terminal. EESK betvivlar dock att detta mål är realistiskt i områden med låg befolkningstäthet och ett glest nät av järnvägar och hamnar.

3.9

Stöd till kombinerade transporter måste anmälas till kommissionen och godkännas i enlighet med bestämmelserna om statligt stöd innan de betalas ut. På grund av de långdragna förfarandena erhåller stödmottagaren oftast stödet tre år efter den tidpunkt då den nationella myndigheten fattade beslut om stöd, och ibland, när systemen måste ändras, riskerar stödmottagaren att förlora hela stödet. För att minska osäkerheten och påskynda processen anser EESK att stöd som understiger en viss gräns, till exempel 35 % av de totala kostnaderna, automatiskt bör betraktas som förenliga med fördraget och vara undantagna från anmälningsskyldigheten.

3.10

EESK vill också fästa uppmärksamheten på de möjligheter att vidareutveckla kombinerade transporter som digitaliseringen erbjuder. Förslaget tar ett steg genom att tillåta användning av elektroniska dokument och inrättandet av särskilda webbplatser i alla medlemsstater.

4.   Särskilda kommentarer

4.1

EESK noterar att artikel 1.2 i förslaget från begreppet kombinerad transport utesluter transporter på inre vattenvägar eller sjötransporter för vilka det inte finns något likvärdigt vägtransportalternativ eller vilka är oundvikliga i en kommersiellt livskraftig transport. Denna bestämmelse verkar ha samband med avskaffandet av kravet på ett minimiavstånd för transporter på inre vattenvägar och sjötransporter, och bygger på påståendet i skäl 9 i ingressen: ”Det skulle därför vara lämpligt att ta bort detta minimiavstånd och samtidigt behålla uteslutandet av vissa transporter, t.ex. sådana som inbegriper sjötransporter över hav eller korta färjeöverfarter.” EESK hyser tvivel angående både innehållet i och formuleringen av denna bestämmelse.

4.1.1

Det förefaller som om en av effekterna av kravet på 100 km för sjötransporter och transporter på inre vattenvägar, i direktivets nuvarande lydelse, är att utesluta korta färjetransporter och sjötransporter över hav, som ska särskiljas från närsjöfart. Detta framgår av det faktum att kravet på 100 km gäller för transporter inom EU. Förslaget i artikel 2.2 är tydligt avsett att ha samma effekt.

4.1.2

Det förefaller emellertid som om den föreslagna bestämmelsen sannolikt kommer att skapa osäkerhet när det gäller när den ska tillämpas, eventuellt i sådan grad att det kan skapa rättsliga hinder för genomförandet av projekt för kombinerade transporter. Kriteriet ”inget likvärdigt transportalternativ” innebär följaktligen att frågan om huruvida likvärdighet bör bedömas enligt tidsåtgång, avstånd i kilometer eller kostnader lämnas öppen. Även kriteriet ”oundvikliga i en kommersiellt livskraftig transport” lämnar stort utrymme för tolkning.

4.1.3

EESK ställer sig därför frågande till nyttan av den föreslagna bestämmelsen, i synnerhet eftersom inget liknande urvalskriterium, som tydligt baseras på tanken att utesluta alternativ som inte behöver uppmuntras, har ansetts vara nödvändigt när det gäller järnvägstransporter.

4.2

Kommittén har också svårt att förstå varför det så kallade cabotage-undantaget i artikel 4 i direktivet inte ändras. När det gäller transportpolitiken vill EESK här först hänvisa till de förslag som är under behandling om tillträde till marknaden för internationella vägtransporter av varor i fråga om cabotage och den rådande inriktningen på marknadstillträde och konkurrens, inklusive sociala aspekter. Kommittén har även i åtanke den allmänna principen att tillhandahållandet av tjänster i ett annat land än det land där tjänsteleverantören är etablerad bör utföras på tillfällig basis.

4.2.1

EESK noterar de två argument som kommissionen har åberopat till stöd för den lösning som valts. Ett av dem är att de svar som företagen gav under samråden visar att den nuvarande lösningen anses bidra till att göra kombinerad transport attraktiv. Det andra är att en kombinerad transport, enligt den definition som anges i direktivet i dess nuvarande lydelse, ska ses som en enda internationell transport. Till stöd för detta argument åberopar kommissionen domstolens rättspraxis, särskilt domen i mål C-2/84 (kommissionen mot Italien).

4.2.2

EESK anser att det argument som grundar sig på domstolens rättspraxis endast är baserat på att domstolen var bunden av lagstiftarens val att definiera kombinerad transport på ett sätt som gör att den kan betraktas som en enda transport eller resa. Det är således endast fråga om huruvida lagstiftaren beslutar att betrakta den kombinerade transporten i sin helhet eller som ett antal olika transporter som görs inom ramen för ett transportkoncept. I vilket fall som helst påpekar EESK att när direktivet antogs fann lagstiftaren det nödvändigt att tillhandahålla fritt marknadstillträde för transportörer när det gäller ”en inledande och en avslutande vägtransport, oavsett om detta innebär en gränspassage”, när denna utförs som ”en integrerad del av [en kombinerad transport]”.

4.2.3

Enligt EESK finns det ingenting som hindrar en bestämmelse om att vägtransportetapper inom ramen för kombinerad transport är separata transporter och att förordning (EG) nr 1072/2009 är tillämplig på alla vägtransporter. Artikel 4 i direktivet bör ändras i enlighet med detta.

4.3

I detta sammanhang är det också förvånande att konstatera att bestämmelsen i artikel 2 i direktivet, som ålägger medlemsstaterna att befria de kombinerade transporter som avses i artikel 1 från alla kvoteringar och tillståndskrav före den 1 juli 1993, inte ingår i förslaget, särskilt med tanke på att direktivets tillämpningsområde ska utvidgas till att omfatta nationella kombinerade transporter.

4.3.1

Om direktivets tillämpningsområde utvidgas till att omfatta nationella kombinerade transporter, kommer denna bestämmelse att gälla även för sådana transporter. Bestämmelsen är tämligen brett formulerad och skulle kunna tolkas som att kombinerade transporter undantas från reglerna om tillträde till yrket i förordning (EG) nr 1071/2009 och från alla begränsningar av marknadstillträde vad gäller kombinerad transport.

4.3.2

EESK utgår från att sådana effekter inte är avsiktliga och föreslår därför att denna artikel antingen stryks eller omformuleras för att klargöra att befrielsen från kvoteringar och tillståndskrav gäller utan att det påverkar reglerna om tillträde till yrket eller marknadstillträde, med avseende på varje berört transportslag.

4.4

Dessutom konstaterar EESK att förslaget inte nämner om direktivet om utstationering av arbetstagare är tillämpligt på kombinerade transporter, med undantag av en hänvisning i motiveringen till tillämpligheten av förslaget till lex specialis om utstationering av arbetstagare inom vägtransportsektorn. Detta skulle innebära att reglerna om utstationering av arbetstagare enligt direktiv 96/71/EG skulle tillämpas på vägtransporter inom ramen för nationella kombinerade transporter.

4.4.1

EESK antar att reglerna om utstationering av arbetstagare även gäller utstationering inom ramen för kombinerad transport som uppfyller de kriterier som anges i artikel 1 i direktiv 96/71/EG och i förslaget till lex specialis, när och om det godkänns.

4.5

EESK noterar farhågorna beträffande kostnaderna för långa sjöförbindelser på avlägset belägna öar såsom Cypern och Malta, och relevansen i detta hänseende av det stödsystem som infördes genom rådets förordning (EG) nr 1405/2006 för att kompensera för transportkostnaderna när det gäller jordbruk på vissa mindre Egeiska öar, såsom framförts av kommittén. EESK föreslår att kommissionen också ska undersöka möjligheten till en liknande lösning för Cypern och Malta.

Yttrande från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om Förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktiv 2009/33/EG om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon

[COM(2017) 653 final – 2017/0291 (COD)]

(2018/C 262/10)

Föredragande:

Ulrich SAMM

Remiss	Europaparlamentet, 30.11.2017 Europeiska unionens råd, 4.12.2017
Rättslig grund	Artikel 192 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt
Ansvarig facksektion	Transporter, energi, infrastruktur och informationssamhället
Antagande av facksektionen	5.4.2018
Antagande vid plenarsessionen	19.4.2018
Plenarsession nr	534
Resultat av omröstningen (för/emot/nedlagda röster)	206/0/2

1.   Slutsatser och rekommendationer

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) stöder resonemanget bakom direktivet om rena fordon som en del av paketet om ren rörlighet, även om det endast kommer att få liten inverkan jämfört med de generella insatser som behövs för att uppnå EU:s klimatmål och särskilt utfasningen av fossila bränslen ur transportsektorn, eftersom detta direktiv är begränsat till enbart offentlig upphandling. Direktivet syftar till att främja vissa fordonskategorier (med nollutsläpp i avgaserna) som har den renaste teknik som finns tillgänglig (inte bara ren teknik) genom att begära minimimål för offentlig upphandling av sådana fordon.

1.2

Kommittén är kritisk till bristen på tydlighet i direktivet, i synnerhet den spridda informationen med olika definitioner, och de komplicerade räknemetoderna för rena fordon som sträcker sig över två olika tidsperioder under vilka de fastställda utsläppströsklarna med stor sannolikhet kommer att ändras igen. Denna komplexitet kommer att skapa stor osäkerhet bland de berörda parterna.

1.3

Mot bakgrund av osäkerheten om utsläppströsklarna betvivlar EESK att övergångsperioden fram till 2025 verkligen kommer att hjälpa till att överbrygga den tekniska klyftan till dess att tekniken för nollutsläpp i avgaser blir allmänt tillgänglig, och anser att detta snarare kommer att bli en källa till irritation för beslutsfattare inom offentlig upphandling. Till följd av detta kan upphandlingar antingen försenas avsevärt, eller rentav påskyndas, men då på grundval av gammal teknik, som sedan skulle blockera eventuella framtida investeringar i ny teknik för nollutsläpp.

1.4

Osäkerheten är störst när det gäller tunga fordon. För dessa finns det inga utsläppsnormer som kan användas under övergångsperioden och tekniken för nollutsläpp i avgaser är inte lika utvecklad för denna kategori som för lätta fordon. Under den första fasen i övergångsperioden godkänns naturgas med tillägg av biometan, men med en reducerad vägningsfaktor. För den senare fasen har det däremot inte fastställts några trösklar eller definitioner alls, och ingen information tillhandahålls om hur man ska ta fram de nya utsläppströsklarna. EESK drar mot bakgrund av dessa fakta slutsatsen att direktivet kommer för tidigt när det gäller tunga fordon och rekommenderar att man avskiljer denna del från det aktuella förslaget och hanterar den i ett senare skede.

1.5

EESK välkomnar generellt den teknikneutrala ansatsen som möjliggör ett öppet förhållningssätt till de nya framsteg som vi kan förvänta oss med tanke på de kraftfulla insatser inom forskning och utveckling som just nu pågår och som stöds av EU. Kommittén vill dock påpeka att direktivet inte följer denna ansats fullt ut. Förutom batteridrivna elbilar finns det även andra framdrivningstekniker med stor potential för ren rörlighet. EESK beklagar att dessa tekniker, såsom 100 % fossilfria bränslen eller eventuella framtida syntetiska bränslen framställda ur avfall eller koldioxid, som produceras genom överskott av el, inte i tillräcklig grad lyfts fram i direktivet.

1.6

Med tanke på den pågående utvecklingen inom modern transportteknik rekommenderar EESK därför en mer flexibel ansats under de kommande åren i stället för fasta utsläppströsklar och upphandlingsmål. En halvtidsöversyn av minimimålen förefaller exempelvis vara det minsta man kan göra för att möjliggöra en anpassning av värdena i ett senare skede.

1.7

En stor andel av den offentliga upphandlingen är kopplad till lokala transportorgan som kontrolleras av städer och kommuner som har ett mycket begränsat ekonomiskt handlingsutrymme. EESK invänder kraftigt mot proportionaliteten i denna ansats eftersom man inte alls tar hänsyn till den ökade ekonomiska bördan för de berörda offentliga organen och inte jämför förslaget med andra industripolitiska alternativ. Det är således inte uppenbart att en ökad börda inom offentlig upphandling, främst för städer och kommuner, är det mest ändamålsenliga sättet att driva på verksamheten och marknadsutvecklingen inom sektorn.

1.8

EESK understryker att alla ytterligare kostnader kan leda till en betydande börda för medborgarna genom högre biljettpriser, högre lokala skatter eller till och med ett minskat kollektivtrafikutbud. De kraftfulla insatser för ren luft som städer och kommuner redan har gjort, till exempel genom att öka användningen av kollektivtrafiken, bör erkännas och inte hindras genom nya upphandlingsregler som kräver minimimål för hela medlemsstater men som är svåra att uppnå och kontrollera på kommunal nivå, där det finns en mängd olika små och stora organ för kollektivtrafik.

1.9

Eftersom underentreprenad också faller inom ramen för kommissionens förslag är kommittén bekymrad över de konsekvenser som förslaget kan få för små och medelstora företag. Många små, lokala bussbolag bidrar faktiskt till utbudet av transporttjänster i större stadsområden som underleverantörer till de lokala kollektivtrafikoperatörerna, och dessa företag har inte alltid tillgång till de fordon som efterfrågas i direktivet och därmed kanske inte längre uppfyller de krav som ställs på en underleverantör.

1.10

EESK drar slutsatsen att det främsta hindret för moderniseringen av kollektivtrafiken och den offentliga upphandlingen av rena fordon är bristen på finansiellt stöd och uppmanar kommissionen att ompröva det aktuella förslaget med fokus på finansiering, i synnerhet genom att beakta befintliga instrument. Det specifika finansiella stödet måste ta hänsyn till skillnaderna mellan länder, städer och regioner när det gäller ekonomisk styrka och andel av befolkningen som bor i stadsområden, med det övergripande målet att harmonisera upphandlingen av rena fordon i alla medlemsstater.

1.11

EESK noterar att man, förutom att öka antalet miljövänliga fordon inom kollektivtrafiken, måste få fler medborgare att använda dessa transportmedel genom att göra dem mycket mer attraktiva (anslutningar, komfort) snarare än att fokusera på låga biljettpriser.

2.   Inledning

2.1

EU har förbundit sig till ett koldioxidsnålt energisystem enligt beskrivningen i paketet om ren energi, som syftar till att påskynda, omvandla och konsolidera EU-ekonomins övergång till ren energi i enlighet med EU:s åtaganden inom ramen för Parisavtalet, och samtidigt bibehålla de viktiga målen för ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen.

2.2

EU har redan åstadkommit mycket. Utsläppen av växthusgaser inom EU minskade med 23 % mellan 1990 och 2016, samtidigt som ekonomin växte med 53 % under samma period. Dessa framgångar har uppnåtts inom flera sektorer, men inte inom transportsektorn, en sektor som bidrar till omkring 24 % av Europas utsläpp av växthusgaser (2015) och som till och med har ökat sina utsläpp i takt med den ekonomiska återhämtningen i Europa. Det brådskande behovet av att begränsa luftföroreningarna i städerna gör det dessutom ännu mer angeläget att få tillgång till rena transporter.

2.3

EESK ställde sig därför bakom den europeiska strategin för utsläppssnål rörlighet (1) (2), inbegripet dess mål och metoder, som ligger i linje med 2011 års vitbok om EU:s transportpolitik (3). Paketet om ren energi för alla i EU från november 2016 och strategin ”Europa på väg” (2017) innehöll dessutom åtgärder för att påskynda införandet av rena fordon, och välkomnades av EESK (4) (5).

2.4

Det nyligen antagna paketet om ren rörlighet (6) omfattar nu särskilda lagstiftningsinitiativ såsom direktivet om rena fordon (som tas upp i detta yttrande), nya koldioxidnormer för fordon, en handlingsplan för införande av en infrastruktur för alternativa bränslen i hela Europa, översynen av direktivet om kombinerad transport, förordningen om persontransporter med buss och ett initiativ om batterier som en viktig strategi för EU:s integrerade industripolitik.

2.5

Bland de många instrumenten för att uppnå en koldioxidsnål transportsektor kan offentlig upphandling av rena fordon spela en viktig roll som en stimulans på efterfrågesidan. Offentlig upphandling kan utgöra en drivkraft för marknadsutvecklingen, som t.ex. i marknadssegmentet för stadsbussar. Offentlig upphandling av rena fordon kan även påverka privata inköp av rena fordon.

3.   Brister i det nuvarande (gamla) direktivet

3.1

För att främja offentlig upphandling av rena fordon införde kommissionen 2009 direktiv 2009/33/EG om främjande av rena och energieffektiva vägtransportfordon, vilket välkomnades av EESK (7) (8).

3.2

Offentliga organ i Europa har dock köpt in relativt små mängder utsläppssnåla och utsläppsfria fordon och andra fordon som drivs med alternativa bränslen inom ramen för direktivet om rena fordon. Under perioden 2009–2015 var exempelvis i genomsnitt endast omkring 1,7 % av alla nya bussar batteridrivna eller bränslecellsdrivna elbilar, laddhybrider eller naturgasdrivna fordon.

3.3

Vissa medlemsstater eller enskilda regioner eller städer har redan infört ambitiösa ramar för offentlig upphandling som anger minimikrav för upphandling av rena fordon, dvs. utsläppssnåla och utsläppsfria fordon eller andra fordon som drivs med alternativa bränslen. Detta räcker emellertid inte för att skapa tillräckliga incitament och marknadsstimulans i hela EU.

3.4

En efterhandsutvärdering som gjordes 2015 visade att direktivet hade allvarliga brister. Direktivet har haft liten inverkan på spridningen av rena fordon på marknaden i EU som helhet, eftersom det hittills inte har stimulerat den offentliga upphandlingen av rena fordon. De viktigaste av de brister som har konstaterats är följande: — Direktivet innehåller ingen entydig definition av rena fordon. — Direktivet omfattar inga metoder förutom direkta inköp som görs av offentliga organ. Det omfattar inte hyra, leasing eller hyrköp av fordon och inte heller kontrakt avseende andra transporttjänster än kollektivtrafik. — Den monetariseringsmetod som beskrivs i direktivet har sällan använts av offentliga organ eftersom den är alltför komplex.

3.5

Som en del av konsekvensbedömningen rådfrågades berörda parter 2016 och 2017 om olika alternativ som föreslås för att förbättra direktivet. Som ett resultat av detta har en rad ändringsförslag lagts fram för att tillhandahålla en definition av rena fordon, samt minimimål för upphandling av lätta och tunga fordon. Det finns ännu inte några sådana harmoniserade kriterier som tillämpas på EU-nivå.

4.   Förslag till ändring av direktivet

4.1

Översynen säkerställer att det nya direktivet innehåller en definition av rena fordon och nu omfattar all relevant upphandlingspraxis med förenklade och effektivare förfaranden. De viktiga nya inslagen är följande: — En definition av rena fordon på grundval av en strategi för nollutsläpp i avgaser för lätta fordon och alternativa bränslen för tunga fordon. — En övergångsperiod fram till 2025 under vilken utsläppssnåla fordon också betraktas som rena fordon, dock med en vägningsfaktor på endast 0,5. — En bestämmelse om att anta en delegerad akt inom ramen för direktivet för att i framtiden införa samma tillvägagångssätt för tunga fordon som för lätta fordon, när lagstiftningen om normer för utsläpp från dessa fordon väl har antagits på EU-nivå. — Utvidgning till andra former av offentlig upphandling än inköp, nämligen leasing av fordon, avtal om allmän trafik avseende kollektivtrafik på väg, icke-reguljära persontransporter och hyra av bussar med förare. — En definition av minimimålen för upphandling på medlemsstatsnivå, uppdelade på medlemsstat och fordonskategori. — Avskaffande av metoden för monetarisering av externa effekter. — Införande av ett rapporteringssystem för medlemsstaterna om genomförandet av direktivet vart tredje år, först med en delrapport 2023 och sedan med en fullständig rapport 2026 om genomförandet av målet för 2025.

5.   Särskilda kommentarer

5.1

EESK stöder resonemanget bakom direktivet om rena fordon, även om det endast kommer att få liten inverkan jämfört med de generella insatser som behövs för att uppnå EU:s klimatmål, eftersom detta direktiv enbart riktar in sig på offentlig upphandling och inte privata eller kommersiella inköp av fordon. Direktivet skulle emellertid kunna spela en viktig roll eftersom offentliga investeringar kan fungera som förebild och bidra till att utveckla infrastrukturen, som också skulle kunna användas av den privata sektorn och på så sätt driva på privata investeringar. Offentliga investeringar i rena fordon har också en omedelbar inverkan på tillgången till ren luft för medborgarna, i synnerhet i stadskärnorna (t.ex. i närheten av bussterminaler).

5.2

Kommittén är kritisk till bristen på tydlighet i direktivet (9), i synnerhet den spridda informationen med olika definitioner, och de komplicerade räknemetoderna för rena fordon som sträcker sig över två olika tidsperioder (fram till 2025 och 2025–2030) under vilka de fastställda utsläppströsklarna med stor sannolikhet kommer att ändras igen. Denna komplexitet kommer att skapa stor osäkerhet bland de berörda parterna.

5.3

Den enda enkla bestämmelsen i direktivet är definitionen och beräkningen av fordon med nollutsläpp i avgaserna. Detta gäller främst fordon som är 100 % eldrivna, men det skapas även utrymme för ett undantag från principen genom godkännande av gasdrivna tunga fordon som ”rena” förutsatt att gasen till 100 % utgörs av biometan. Alla övriga bestämmelser är mer komplexa, exempelvis redovisningen av vissa fordon som enbart ett halvt fordon och variationen av bränsletyper beroende på fordonskategori och utsläppsnormer, vilka kan komma att ändras inom en snar framtid.

5.4

Under en övergångsperiod (fram till 2025) kommer lätta fordon med utsläpp i avgaserna som understiger ett visst tröskelvärde också att betraktas som rena fordon, dock med en vägningsfaktor på endast 0,5. Trösklarna för koldioxidutsläpp är på 40 g/km för lätta lastbilar och 25 g/km för lätta lastbilar för persontransport, en gräns som för närvarande endast kan uppnås av laddhybrider. Dessa trösklar kommer att ändras så snart det nya globalt harmoniserade provningsförfarandet för lätta fordon (WLTP) har genomförts, vilket kommer att ske långt före 2025. Övergångsperioden delas således in i två delar. Konsekvenserna av en sådan ändring är omöjliga att förutspå för de berörda parterna på grundval av den information som tillhandahålls i direktivet. Mot bakgrund av denna osäkerhet betvivlar EESK att övergångsperioden fram till 2025 verkligen kommer att hjälpa till att överbrygga den tekniska klyftan till dess att tekniken för nollutsläpp i avgaser blir allmänt tillgänglig, och anser att detta snarare kommer att bli en källa till irritation för beslutsfattare inom offentlig upphandling. Till följd av detta kan upphandlingar antingen försenas avsevärt, eller rentav påskyndas, men då på grundval av gammal teknik, som sedan skulle blockera eventuella framtida investeringar i ny teknik för nollutsläpp.

5.5

Osäkerheten är ännu större när det gäller tunga fordon. För dessa finns det inga utsläppsnormer som kan användas under övergångsperioden och tekniken för nollutsläpp i avgaser är inte lika utvecklad för denna kategori som för lätta fordon. Under den första fasen i övergångsperioden godkänns naturgas med tillägg av biometan, men med en reducerad vägningsfaktor. För den senare fasen har det däremot inte fastställts några trösklar eller definitioner alls. Kommissionen vill genomföra dessa trösklar med hjälp av en delegerad akt när de väl har fastställts, men det tillhandahålls ingen information om vilka kriterier man kommer att använda för att ta fram de nya trösklarna. Mot bakgrund av dessa fakta drar EESK slutsatsen att direktivet kommer för tidigt när det gäller tunga fordon och rekommenderar att man avskiljer denna del från det aktuella förslaget och hanterar den i ett senare skede.

5.6

EESK välkomnar generellt den teknikneutrala ansatsen som möjliggör ett öppet förhållningssätt till de nya framsteg som vi kan förvänta oss med tanke på de kraftfulla insatser inom forskning och utveckling som just nu pågår och som stöds av EU. Kommittén vill dock påpeka att direktivet inte följer denna ansats fullt ut, eftersom till exempel flytande fossilfria bränslen utesluts.

5.7

Främjandet av batteridrivna elbilar uppmuntras för närvarande starkt i många länder över hela världen, och även av ett ökande antal biltillverkare. Expansionen på marknaden för elbilar beror dock på flera faktorer som bilindustrin bara kan påverka i begränsad utsträckning, till exempel batterikostnader, batteriåtervinning, laddningsinfrastruktur, bränslekostnader och offentlig upphandling, vilket lyfts fram i direktivet.

5.8

Förutom batteridrivna elbilar finns det även andra framdrivningstekniker med stor potential för ren rörlighet. EESK beklagar att detta inte lyfts fram tillräckligt i direktivet. Exempel på detta är 100 % fossilfria bränslen (såsom biodieseln HVO100, som i stor omfattning används i Sverige och andra länder) eller eventuella framtida syntetiska bränslen framställda ur avfall eller koldioxid, som produceras med överskottsel, som i och med den pågående utbyggnaden av de fluktuerande förnybara energikällorna finns tillgänglig i allt större mängd.

5.9

Med tanke på den pågående utvecklingen inom modern transportteknik rekommenderar EESK därför en mer flexibel ansats under de kommande åren i stället för fasta utsläppströsklar och upphandlingsmål. En halvtidsöversyn av minimimålen förefaller exempelvis vara det minsta man kan göra för att möjliggöra en anpassning av värdena i ett senare skede.

6.   Klimatskydd eller industripolitik

6.1

Det är uppenbart att direktivet – trots dess titel – inte i första hand är inriktat på rena fordon, klimatskydd och ren luft utan snarare fokuserar på offentlig upphandling och industripolitik, med syftet att främja vissa fordonskategorier som har den renaste teknik som finns tillgänglig (inte bara ren teknik). Detta framgår vid en närmare titt på olika typer av rena fordon och alternativa bränslen enligt definitionerna i det aktuella direktivet. Vissa typer av bränslen kan bidra till att förbättra luftkvaliteten i städerna, utan att nödvändigtvis vara bra för klimatet. Ett exempel på detta är när elektricitet eller väte till elbilar framställs med hjälp av kolkraftverk. Omvänt kan utsläppssnåla fordon med naturgas från biometan, trots att de är klimatvänliga, bidra till lokala luftföroreningar. Inom tidsramen för direktivet, dvs. fram till 2030, kommer helt och hållet fossilfria biobränslen att spela en central roll för att uppnå EU:s klimatmål, även om detta inte erkänns i direktivet. Dessutom speglar metoden med nollutsläpp i avgaser inte alls koldioxidutsläppen från ett fordon under hela dess livstid.

6.2

Direktivets huvudsakliga fokus ligger på industripolitik med inriktning på offentlig upphandling av rena fordon som en stimulans på efterfrågesidan och drivkraft för marknadsutvecklingen, som t.ex. i marknadssegmentet för stadsbussar. Kommissionen antar att offentlig upphandling av rena fordon även kan påverka privata inköp av rena lätta fordon, eftersom konsumenterna kommer att påverkas av ett ökat förtroende bland medborgarna för att tekniken är fullt utvecklad och tillförlitlig och, framför allt, av en förbättrad offentlig laddnings- och tankningsinfrastruktur (smart laddning) som är tillgänglig för privata användare, i synnerhet för personer som inte har ett eget garage.

6.3

Kommittén är dock mycket bekymrad över proportionaliteten i denna ansats. Förslaget gör anspråk på att följa proportionalitetsprincipen. Men den ökade ekonomiska bördan för de offentliga organen tas det över huvud taget inte hänsyn till och förslaget jämförs inte heller med andra industripolitiska alternativ. Det är således inte uppenbart att en ökad börda inom offentlig upphandling, främst för städer och kommuner, är det mest ändamålsenliga sättet att driva på verksamheten och marknadsutvecklingen inom sektorn. Lokala offentliga transportorganisationer samt representanter från städer och kommuner har gett uttryck för stark oro. De viktigaste av de frågor som tagits upp av de berörda parterna är följande: — Det behövs betydande ytterligare ekonomiska resurser för investeringar, och detta går långt utöver deras kapacitet. — Många städer har redan gjort mycket för rena transporter, men dessa insatser erkänns inte i direktivet. — Moderna Euro 6-dieselbussar nämns inte, trots att de fastställdes som ny standard 2011 (10) och kan leda till kostnadseffektiva minskningar av utsläppen från kollektivtrafiken. — Laddhybrider godkänns inte efter 2025. — Infrastrukturen för elektrisk laddning av bussar och lastbilar är helt skild från den för laddning av lätta fordon som personbilar, och därför är synergieffekten relativt begränsad. — Undantag måste göras för utryckningsfordon (brandkår, polis och ambulans). — I några kommuner handlar de offentlig upphandlingarna om ett relativt lågt antal fordon (färre än 10) och med ett så lågt antal kan man inte förvänta sig att minimimålen ska uppnås. — Den föreslagna rapporteringen kan bara genomföras med hjälp av godtagbara förvaltningsinsatser när en kategori för rena fordon införs i det officiella fordonsregistret.

6.4

En stor andel av den offentliga upphandlingen är kopplad till lokala transportorgan som kontrolleras av städer och kommuner som har ett mycket begränsat ekonomiskt handlingsutrymme. Alla ytterligare investeringar i den mest avancerade teknik som finns att tillgå till högre kostnad (och risk) kan leda till en betydande börda för medborgarna genom högre biljettpriser, högre lokala skatter och till och med ett minskat kollektivtrafikutbud. De kraftfulla insatser för ren luft som städer och kommuner redan har gjort, till exempel genom att öka användningen av kollektivtrafiken, bör erkännas och inte hindras genom nya upphandlingsregler som kräver minimimål för hela medlemsstater men som är svåra att uppnå och kontrollera på kommunal nivå, där det finns en mängd olika små och stora organ för kollektivtrafik.

6.5

Eftersom underentreprenad också faller inom ramen för kommissionens förslag är kommittén bekymrad över de konsekvenser som förslaget kan få för små och medelstora företag. Många små, lokala bussbolag bidrar faktiskt till utbudet av transporttjänster i större stadsområden som underleverantörer till de lokala kollektivtrafikoperatörerna, och dessa företag har inte alltid tillgång till de fordon som efterfrågas i direktivet och därmed kanske inte längre uppfyller de krav som ställs på en underleverantör.

6.6

EESK drar slutsatsen att det främsta hindret för moderniseringen av kollektivtrafiken och den offentliga upphandlingen av rena fordon är bristen på finansiellt stöd och uppmanar kommissionen att ompröva det aktuella förslaget med fokus på finansiering, i synnerhet genom att beakta befintliga instrument, såsom struktur- och investeringsfonderna (Efsi och ESI-fonderna) och Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE) och, inte minst, att fastställa rätt prioriteringar inför nästa fleråriga budgetram. Detta specifika finansiella stöd måste ta hänsyn till skillnaderna mellan länder, städer och regioner när det gäller ekonomisk styrka och andel av befolkningen som bor i stadsområden, med det övergripande målet att harmonisera upphandlingen av rena fordon i alla medlemsstater. EESK noterar också att man, förutom att öka antalet miljövänliga fordon inom kollektivtrafiken, måste få fler medborgare att använda dessa transportmedel genom att göra dem mer attraktiva (anslutningar, komfort), snarare än att fokusera på låga biljettpriser.

---

(1)  COM(2016) 501 final.

(2)  EUT C 173, 31.5.2017, s. 55.

(3)  COM(2011) 144 final.

(4)  EUT C 246, 28.7.2017, s. 64.

(5)  EUT C 81, 2.3.2018, s. 195.

(6)  COM(2017) 675 final

(7)  EUT C 51, 17.2.2011, s. 37.

(8)  EUT C 424, 26.11.2014, s. 58.

(9)  COM(2017) 653 final, bilaga 1.

(10)  Kommissionens förordning (EU) nr 582/2011.