9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/2

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 maj 2018 (begäran om förhandsavgörande från Vredegerecht te Antwerpen – Belgien) – Karel de Grote – Hogeschool Katholieke Hogeschool Antwerpen VZW mot Susan Romy Jozef Kuijpers

(Mål C-147/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 93/13/EEG - Oskäliga villkor i avtal som sluts mellan en näringsidkare och en konsument - Den nationella domstolens prövning ex officio av frågan om ett avtal omfattas av tillämpningsområdet för detta direktiv - Artikel 2 c - Begreppet näringsidkare - Läroanstalt för högre utbildning som finansieras huvudsakligen med allmänna medel - Avtal om en räntefri avbetalningsplan avseende inskrivningsavgiften och kostnaden för deltagande i en studieresa))

(2018/C 240/02)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Vredegerecht te Antwerpen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Karel de Grote – Hogeschool Katholieke Hogeschool Antwerpen VZW

Svarande: Susan Romy Jozef Kuijpers

Domslut

Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas på så sätt att en nationell domstol som meddelar tredskodom, och som enligt de interna processbestämmelserna är behörig att ex officio pröva huruvida det avtalsvillkor som ligger till grund för talan är förenligt med de nationella bestämmelser som hänför sig till grunderna för rättsordningen, även är skyldig att ex officio pröva huruvida det avtal som innehåller detta villkor omfattas av direktivets tillämpningsområde och, i förekommande fall, huruvida det aktuella villkoret är oskäligt.

Med förbehåll för den prövning som det ankommer på den hänskjutande domstolen att genomföra, ska artikel 2 c i direktiv 93/13 tolkas på så sätt att en fristående läroanstalt, såsom den som är aktuell i det nationella målet, vilken genom avtal har slutit en överenskommelse med en av sina studenter om att underlätta betalningen av det belopp denna student är skyldig för inskrivningsavgifter och kostnader i samband med en studieresa, i samband med detta avtal ska anses utgöra en ”näringsidkare” i den mening som avses i denna bestämmelse, med den följden att nämnda avtal omfattas av tillämpningsområdet för direktivet.

(1) EUT C 211, 13.6. 2016.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/3

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 17 maj 2018 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Supremo – Spanien) – Industrias Químicas del Vallés, SA mot Administración General del Estado, Sapec Agro, SA

(Mål C-325/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Jordbruk - Direktiv 91/414/EEG - Direktiv 2010/28/EU - Artikel 3.1 - Medlemsstaternas omprövning av godkännanden av växtskyddsmedel - Tidsfrist - Uppskov))

(2018/C 240/03)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Industrias Químicas del Vallés, SA

Motpart: Administración General del Estado, Sapec Agro, SA

Domslut

Artikel 3.1 i kommissionens direktiv 2010/28/EU av den 23 april 2010 om ändring av rådets direktiv 91/414/EEG för att införa metalaxyl som verksamt ämne ska tolkas så, att den tidsfrist som föreskrivs där – vilken löpte ut den 31 december 2010 – för att ge medlemsstaterna möjlighet att i enlighet med rådets direktiv 91/414/EEG av den 15 juli 1991 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden ändra eller återkalla befintliga godkännanden av växtskyddsmedel som innehåller metalaxyl som verksamt ämne utgör en bindande frist som inte kan förlängas av medlemsstaterna.

(1) EUT C 305, 22.8.2016.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/3

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 17 maj 2018 (begäran om förhandsavgörande från Lietuvos Aukščiausiasis Teismas – Litauen) – Šiaulių regiono atliekų tvarkymo centras, ”Ecoservice projektai” UAB, tidigare ”Specializuotas transportas” UAB

(Mål C-531/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2004/18/EG - Förfaranden vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster - Anknytning mellan anbudsgivare som har lämnat separata anbud avseende samma upphandling - Den upphandlande myndighetens och den nationella domstolens skyldigheter))

(2018/C 240/04)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos Aukščiausiasis Teismas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kassationsklagande: Šiaulių regiono atliekų tvarkymo centras, ”Ecoservice projektai” UAB, tidigare ”Specializuotas transportas” UAB

Ytterligare deltagare i rättegången:”VSA Vilnius” UAB, ”Švarinta” UAB, ”Specialus autotransportas” UAB, ”Ecoservice” UAB

Domslut

Artikel 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster ska tolkas så att

—

denna bestämmelse, i avsaknad av en uttrycklig bestämmelse eller ett särskilt angivet villkor i anbudsinfordran eller i det förfrågningsunderlag som reglerar upphandlingsvillkoren, innebär att anknutna anbudsgivare som lämnar separata anbud i ett och samma förfarande, inte är skyldiga att på eget initiativ upplysa den upphandlande myndigheten om denna anknytning, och att

—

den upphandlande myndigheten, om den förfogar över upplysningar som medför att det kan ifrågasättas huruvida vissa anbudsgivares anbud är oberoende och självständiga, är skyldig att kontrollera, i förekommande fall genom att begära kompletterande upplysningar från anbudsgivarna, om deras anbud faktiskt är oberoende och självständiga. Om det visar sig att dessa erbjudanden inte är oberoende och självständiga, utgör artikel 2 i direktiv 2004/18 hinder mot att tilldela en anbudsgivare som har lämnat ett sådant anbud kontraktet.

(1) EUT C 6, 9.1.2017.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/4

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 maj 2018 (begäran om förhandsavgörande från Nyíregyházi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság – Ungern) – Dávid Vámos mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

(Mål C-566/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 282 – 292 - Särskild ordning för små företag - System för skattebefrielse - Skyldighet att under referenskalenderåret välja att den särskilda ordningen ska tillämpas))

(2018/C 240/05)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Nyíregyházi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Dávid Vámos

Motpart: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Fellebbviteli Igazgatósága

Domslut

Unionsrätten ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som utesluter tillämpning av en särskild beskattningsordning för mervärdesskatt med skattebefrielse för små företag – som antagits i enlighet med bestämmelserna i avsnitt 2 i kapitel 1 i avdelning XII i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt – för en beskattningsbar person som uppfyller samtliga materiella villkor, men som inte har utnyttjat möjligheten att välja tillämpning av denna ordning samtidigt som vederbörande anmälde inledandet av sin ekonomiska verksamhet till skattemyndigheten.

(1) EUT C 104, 3.4.2017.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/5

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 17 maj 2018 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof – Tyskland) – Junek Europ-Vertrieb GmbH mot Lohmann & Rauscher International GmbH & Co. KG

(Mål C-642/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Immateriella rättigheter - Varumärkesrätt - Förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 13 - Konsumtion av de rättigheter som är knutna till ett varumärke - Parallellimport - Varans förpackning har försetts med varumärket - Ny märkning - Villkor som är tillämpliga på medicintekniska produkter))

(2018/C 240/06)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Svarande och kärande: Junek Europ-Vertrieb GmbH

Kärande och svarande: Lohmann & Rauscher International GmbH & Co. KG

Domslut

Artikel 13.2 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om [EU-]varumärken ska tolkas så att innehavaren av ett varumärke inte kan motsätta sig en parallellimportörs fortsatta marknadsföring av en medicinteknisk produkt i dess ursprungliga inner- och ytterförpackning när importören har anbringat ytterligare en etikett, såsom den som är i fråga i det nationella målet, vilken med hänsyn till sitt innehåll, funktion, storlek, utformning och placering inte utgör någon risk för ursprungsgarantin för den medicintekniska produkt som försetts med varumärket.

(1) EUT C 104, 3.4.2017.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/6

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 17 maj 2018 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Berlin – Tyskland) – Evonik Degussa GmbH mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-229/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Miljö - System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom Europeiska unionen - Gratis tilldelning - Direktiv 2003/87/EG - Artikel 10a - Bilaga I - Beslut 2011/278/EU - Bilaga I punkt 2 - Fastställande av produktriktmärken - Produktion av vätgas - Begränsningar av systemet med produktriktmärken med avseende på vätgas - Process för att avskilja vätgas från ett flöde av berikad gas som redan innehåller vätgas))

(2018/C 240/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Berlin

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Evonik Degussa GmbH

Motpart: Förbundsrepubliken Tyskland

Domslut

Punkt 2 i bilaga I till kommissionens beslut 2011/278/EU av den 27 april 2011 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, ska tolkas så, att en sådan process som den som är aktuell i det nationella målet, som inte innebär att vätgas produceras genom kemisk syntes, utan endast att vätgas separeras från en gasblandning som redan innehåller detta ämne, inte omfattas av systemgränserna för produktriktmärket för vätgas. Det skulle endast förhålla sig annorlunda om denna process dels hade samband med ”vätgasproduktion” i den mening som avses i bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, i dess lydelse enligt europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009, dels hade teknisk koppling till sådan produktion.

(1) EUT C 256, 7.8.2017.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/8

Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 17 april 2018 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Administrativo e Fiscal de Coimbra – Portugal) – Luís Manuel dos Santos mot Fazenda Pública

(Mål C-640/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Interna skatter och avgifter - Förbud mot diskriminerande skatter - Artikel 110 FEUF - Enhetlig trafikskatt - Skattesatsen bestäms utifrån den dag fordonet först registrerades i den beskattande medlemsstaten - Begagnade fordon som importerats från andra medlemsstater - Underlåtenhet att beakta tidpunkten för den första registreringen i en annan medlemsstat))

(2018/C 240/11)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Administrativo e Fiscal de Coimbra

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Luís Manuel dos Santos

Motpart: Fazenda Pública

Avgörande

Artikel 110 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning enligt vilken den enhetliga trafikskatt som där föreskrivs ska påföras lätta motorfordon som är avsedda för persontransport vilka är registrerade i nämnda medlemsstat utan att hänsyn tas till dagen för den första registreringen av ett fordon när registreringen skett i en annan medlemsstat, med följden att skatten på fordon som importerats från en annan medlemsstat överstiger skatten på icke importerade fordon av liknande slag.

(1) EUT C 42, 5.2.2018.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/8

Domstolens beslut (första avdelningen) av den 10 april 2018 (begäran om förhandsavgörande från Judecătoria Oradea – Rumänien) – CV mot DU

(Mål C-85/18 P) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Förfarande för brådskande mål om förhandsavgörande - Artikel 99 i domstolens rättegångsregler - Civilrättsligt och straffrättsligt samarbete - Behörighet i mål om föräldraansvar - Vårdnad om barn - Förordning (EG) nr 2201/2003 - Artiklarna 8, 10 och 13 - Begreppet barnets hemvist - Beslut som meddelats av en domstol i en annan medlemsstat angående barnets hemvist - Olovligt bortförande eller kvarhållande - Behörighet vid bortförande av barn))

(2018/C 240/12)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Judecătoria Oradea

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: CV

Svarande: DU

Avgörande

Artikel 10 i rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 och artikel 3 i rådets förordning (EG) nr 4/2009 av den 18 december 2008 om domstols behörighet, tillämplig lag, erkännande och verkställighet av domar samt samarbete i fråga om underhållsskyldighet, ska tolkas så, att i ett sådant fall som det i det nationella målet, där ett barn som hade hemvist i en medlemsstat olovligen har bortförts till en annan medlemsstat av en av sina föräldrar, är domstolarna i denna andra medlemsstat inte behöriga att pröva en talan om vårdnad eller en talan om fastställelse av underhåll beträffande barnet, i avsaknad av uppgifter om att den andra föräldern har godtagit bortförandet eller inte har ingett någon begäran om att barnet ska återlämnas.

(1) EUT C 152, 30.4.2018.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/9

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Ítélőtábla (Ungern) den 18 januari 2018 – Ottília Lovasné Tóth mot ERSTE Bank Hungary Zrt.

(Mål C-34/18)

(2018/C 240/13)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Ítélőtábla

Parter i det nationella målet

Kärande: Ottília Lovasné Tóth

Svarande: ERSTE Bank Hungary Zrt.

Tolkningsfrågor

Ska punkt 1 q i bilagan till direktiv [93/13] (1) tolkas på så sätt att den, i egenskap av unionsrättslig bestämmelse som utgör tvingande rätt, generellt förbjuder (och gör det onödigt att göra efterföljande prövningar) att en långivare ålägger en gäldenär som har ställning som konsument ett avtalsvillkor, i form av ett allmänt villkor som inte har varit föremål för individuell förhandling, vars mål eller konsekvens är att omvända bevisbördan?

Om det är nödvändigt att med stöd av punkt 1 q i bilagan till direktiv [93/13] pröva avtalsvillkorets mål eller konsekvens, kan då utövandet av konsumenternas rättigheter anses förhindras av ett avtalsvillkor

—

enligt vilket en gäldenär som har ställning som konsument har välgrundade skäl att tro att han eller hon ska fullgöra avtalet i sin helhet, vilket innefattar alla villkor i det, på det sätt och i den utsträckning som långivaren har föreskrivit, även om gäldenären är övertygad om att den prestation som långivaren kräver helt eller delvis inte är utkrävbar, eller

—	vars konsekvens är att konsumentens tillgång till en tvistlösningsmetod som bygger på rättvisa förhandlingar begränsas eller utesluts, på grund av att det är tillräckligt för långivaren att åberopa detta avtalsvillkor för att tvisten ska anses avgjord?

Om det ska avgöras huruvida de avtalsvillkor som räknas upp i bilagan till direktiv [93/13] är oskäliga mot bakgrund av kriterierna i artikel 3.1 i direktivet, ska då kravet i artikel 5 i direktivet på att villkor ska vara klart och begripligt formulerade anses vara uppfyllt i fråga om ett avtalsvillkor som har betydelse för konsumentens beslut rörande fullgörelsen av avtalet, rörande lösningen av tvister med långivaren genom förfaranden i eller utanför domstol eller rörande utövandet av rättigheter, när villkoret visserligen rent grammatiskt är tydligt formulerat, men dess rättsverkningar bara kan fastställas genom tolkning av nationella bestämmelser, med avseende på vilka det inte fanns någon enhetlig rättspraxis när avtalet ingicks och med avseende på vilka det inte heller har utvecklats någon praxis under de efterföljande åren?

Ska punkt 1 m i bilagan till direktiv [93/13] tolkas på så sätt att ett avtalsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling även kan anses oskäligt när det ger den part som har ingått avtal med konsumenten rätt att ensidigt avgöra huruvida konsumentens prestation uppfyller villkoren i avtalet och när konsumenten erkänner att han eller hon är bunden av det redan innan avtalsparterna har tillhandahållit någon prestation?

(1) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/10

Överklagande ingett den 22 februari 2018 av Tulliallan Burlington Ltd av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 6 december 2017 i mål T-120/16, Tulliallan Burlington Ltd mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

(Mål C-155/18 P)

(2018/C 240/14)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Tulliallan Burlington Ltd (TBL) (ombud: A. Norris, Barrister)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Burlington Fashion GmbH

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen, i vilken tribunalen ogillade Tulliallan Burlingtons talan om ogiltigförklaring av överklagadenämndens beslut,

—	ogiltigförklara överklagadenämndens beslut, och i andra hand, återförvisa målet till tribunalen, och

—	förplikta EUIPO att och Burlington Fashion GmbH att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden (TBL) har överklagat tribunalens dom och anfört att den är behäftad med följande fall av felaktig rättstillämpning:

Åsidosättande av artikel 8.5 i förordning 2017/1001 (1)

a)	Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den underlät att konstatera något om ”samband”.

b)	Tribunalen gjorde vidare en felaktig rättstillämpning när den slog fast att TBL inte hade lagt fram tillräcklig bevisning för att det skett skada avseende särskiljningsförmåga eller att det skett ett otillbörligt utnyttjande.

c)	Tribunalen gjorde – när den slog fast att det inte lagts fram tillräcklig bevisning – en felaktig rättstillämning genom att lägga bevisvärdepunkten för högt och genom att inte beakta relevanta bevis.

d)	Tribunalens enda slutsats var nämligen att särskiljningsförmågan hade påverkats och vidare och i andra hand att det skett ett otillbörligt utnyttjande.

e)	Tribunalen ogillade felaktigt TBL:s yrkanden att överklagandenämndens avgörande var felaktigt, då nämnden underlät att beakta de yttranden som getts in till den

Åsidosättande av artikel 8.4 i förordning 2017/1001

Tribunalen slog inte fast att överklagandenämnden skulle ha inhämtat ytterligare yttranden avseende artikel 8.4, eftersom den enda möjligheten att säkra ett rättvist förfarande skulle ha varit att överklagandenämnden hade begärt sådana yttranden eller hade avgjort ärendet enbart med stöd av artikel 8.5 och återförvisat ärendet avseende artikel 8.4 till invändningsenheten. Tribunalen skulle därför ha ogiltigförklarat överklagadenämndens avgörande.

Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att fastställa överklagandenämndens konstaterande att TBL inte skulle ha visat att villkoren för att tillämpa artikel 8.4 var uppfyllda. Tribunalen borde ha slagit fast att andra överklagadenämnden gjorde fel, därefter ha ogiltigförklarat konstaterandena avseende artikel 8.4 och härav dragit slutsatsen att artikel 8.4 hade åsidosatts.

Åsidosättande av artikel 8.1 i förordning 2017/1001

a)	Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den tillämpade domen i målet Praktiker, eftersom denna dom, mot bakgrund av tribunalens dom av den 11 oktober 2017, EUIPO/Cactus (C-501/15 P; EU:C:2017:750) inte är tillämpligt på äldre varumärken.

b)	Vidare och i andra hand gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning genom att i den överklagade domen tillämpa domen i målet Praktiker, eftersom denna dom inte är tillämplig på butiksgalleriors tjänster.

Även om TBL:s äldre varumärken omfattades av området ”detaljhandel” och således av domen i målet Praktiker, gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning genom att tolka domen i nämnda mål så, att den i förevarande fall uteslöt att det kunde föreligga någon form för likhet som innebar risk för förväxling.

Eftersom tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning beträffande tillämpningen av domen i målet Praktiker underlät tribunalen att bedöma sannolikheten för förväxling eller att återförvisa ärendet till överklagadenämnden för en sådan bedömning. Under föreliggande onständigheter skulle tribunalen ha vidtagit en av dessa två åtgärder.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1)

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/12

Överklagande ingett den 22 februari 2018 av Tulliallan Burlington Ltd av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 6 december 2017 i mål T-121/16, Tulliallan Burlington Ltd mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

(Mål C-156/18 P)

(2018/C 240/15)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Tulliallan Burlington Ltd (ombud: A. Norris, Barrister)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, Burlington Fashion GmbH

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen, i vilken tribunalen ogillade Tulliallan Burlingtons talan om ogiltigförklaring av överklagadenämndens beslut,

—	ogiltigförklara överklagadenämndens beslut, och i andra hand, återförvisa målet till tribunalen, och

—	förplikta EUIPO att och Burlington Fashion GmbH att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden (TBL) har överklagat tribunalens dom och anfört att den är behäftad med följande fall av felaktig rättstillämpning:

Åsidosättande av artikel 8.5 i förordning 2017/1001 (1)

a)	Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den underlät att konstatera något om ”samband”.

b)	Tribunalen gjorde vidare en felaktig rättstillämpning när den slog fast att TBL inte hade lagt fram tillräcklig bevisning för att det skett skada avseende särskiljningsförmåga eller att det skett ett otillbörligt utnyttjande.

c)	Tribunalen gjorde – när den slog fast att det inte lagts fram tillräcklig bevisning – en felaktig rättstillämning genom att lägga bevisvärdepunkten för högt och genom att inte beakta relevanta bevis.

d)	Tribunalens enda slutsats var nämligen att särskiljningsförmågan hade påverkats och vidare och i andra hand att det skett ett otillbörligt utnyttjande.

e)	Tribunalen ogillade felaktigt TBL:s yrkanden att överklagandenämndens avgörande var felaktigt, då nämnden underlät att beakta de yttranden som getts in till den

Åsidosättande av artikel 8.4 i förordning 2017/1001

Åsidosättande av artikel 8.1 i förordning 2017/1001

a)	Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den tillämpade domen i målet Praktiker, eftersom denna dom, mot bakgrund av tribunalens dom av den 11 oktober 2017, EUIPO/Cactus (C-501/15 P; EU:C:2017:750) inte är tillämpligt på äldre varumärken.

b)	Vidare och i andra hand gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning genom att i den överklagade domen tillämpa domen i målet Praktiker, eftersom denna dom inte är tillämplig på butiksgalleriors tjänster.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1)

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/13

Överklagande ingett den 22 februari 2018 av Tulliallan Burlington Ltd av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 6 december 2017 i mål T-122/16, Tulliallan Burlington Ltd mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

(Mål C-157/18 P)

(2018/C 240/16)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Tulliallan Burlington Ltd (ombud: A. Norris, Barrister)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, Burlington Fashion GmbH

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen, i vilken tribunalen ogillade Tulliallan Burlingtons talan om ogiltigförklaring av överklagadenämndens beslut,

—	ogiltigförklara överklagadenämndens beslut, och i andra hand, återförvisa målet till tribunalen, och

—	förplikta EUIPO att och Burlington Fashion GmbH att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden (TBL) har överklagat tribunalens dom och anfört att den är behäftad med följande fall av felaktig rättstillämpning:

Åsidosättande av artikel 8.5 i förordning 2017/1001 (1)

a)	Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den underlät att konstatera något om ”samband”.

b)	Tribunalen gjorde vidare en felaktig rättstillämpning när den slog fast att TBL inte hade lagt fram tillräcklig bevisning för att det skett skada avseende särskiljningsförmåga eller att det skett ett otillbörligt utnyttjande.

c)	Tribunalen gjorde – när den slog fast att det inte lagts fram tillräcklig bevisning – en felaktig rättstillämning genom att lägga bevisvärdepunkten för högt och genom att inte beakta relevanta bevis.

d)	Tribunalens enda slutsats var nämligen att särskiljningsförmågan hade påverkats och vidare och i andra hand att det skett ett otillbörligt utnyttjande.

e)	Tribunalen ogillade felaktigt TBL:s yrkanden att överklagandenämndens avgörande var felaktigt, då nämnden underlät att beakta de yttranden som getts in till den

Åsidosättande av artikel 8.4 i förordning 2017/1001

Åsidosättande av artikel 8.1 i förordning 2017/1001

a)	Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den tillämpade domen i målet Praktiker, eftersom denna dom, mot bakgrund av tribunalens dom av den 11 oktober 2017, EUIPO/Cactus (C-501/15 P; EU:C:2017:750) inte är tillämpligt på äldre varumärken.

b)	Vidare och i andra hand gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning genom att i den överklagade domen tillämpa domen i målet Praktiker, eftersom denna dom inte är tillämplig på butiksgalleriors tjänster.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1)

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/15

Överklagande ingett den 22 februari 2018 av Tulliallan Burlington Ltd av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 6 december 2017 i mål T-123/16, Tulliallan Burlington Ltd mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

(Mål C-158/17 P)

(2018/C 240/17)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Tulliallan Burlington Ltd (ombud: A. Norris, Barrister)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, Burlington Fashion GmbH

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen, i vilken tribunalen ogillade Tulliallan Burlingtons talan om ogiltigförklaring av överklagadenämndens beslut,

—	ogiltigförklara överklagadenämndens beslut, och i andra hand, återförvisa målet till tribunalen, och

—	förplikta EUIPO att och Burlington Fashion GmbH att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden (TBL) har överklagat tribunalens dom och anfört att den är behäftad med följande fall av felaktig rättstillämpning:

Åsidosättande av artikel 8.5 i förordning 2017/1001 (1)

a)	Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den underlät att konstatera något om ”samband”.

b)	Tribunalen gjorde vidare en felaktig rättstillämpning när den slog fast att TBL inte hade lagt fram tillräcklig bevisning för att det skett skada avseende särskiljningsförmåga eller att det skett ett otillbörligt utnyttjande.

c)	Tribunalen gjorde – när den slog fast att det inte lagts fram tillräcklig bevisning – en felaktig rättstillämning genom att lägga bevisvärdepunkten för högt och genom att inte beakta relevanta bevis.

d)	Tribunalens enda slutsats var nämligen att särskiljningsförmågan hade påverkats och vidare och i andra hand att det skett ett otillbörligt utnyttjande.

e)	Tribunalen ogillade felaktigt TBL:s yrkanden att överklagandenämndens avgörande var felaktigt, då nämnden underlät att beakta de yttranden som getts in till den

Åsidosättande av artikel 8.4 i förordning 2017/1001

Åsidosättande av artikel 8.1 i förordning 2017/1001

a)	Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den tillämpade domen i målet Praktiker, eftersom denna dom, mot bakgrund av tribunalens dom av den 11 oktober 2017, EUIPO/Cactus (C-501/15 P; EU:C:2017:750) inte är tillämpligt på äldre varumärken.

b)	Vidare och i andra hand gjorde tribunalen en felaktig rättstillämpning genom att i den överklagade domen tillämpa domen i målet Praktiker, eftersom denna dom inte är tillämplig på butiksgalleriors tjänster.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1)

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 19 mars 2018 – Pollo del Campo S.c.a., Avi Coop Società Cooperativa Agricola mot Regione Emilia-Romagna m.fl.

(Mål C-199/18)

(2018/C 240/18)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: Pollo del Campo S.c.a., Avi Coop Società Cooperativa Agricola

Svarande: Regione Emilia-Romagna, Azienda Unità Sanitaria Locale 104 di Modena, A.U.S.L. Romagna

Tolkningsfrågor

Ska artikel 27 i EG-förordningen, enligt vilken medlemsstaterna ska se till att en avgift tas ut för de verksamheter som avses i bilaga IV, avsnitt A, och i bilaga V, avsnitt A, tolkas så, att den föreskriver att alla jordbrukare ska vara betalningsskyldiga, även om de ”bedriver verksamhet avseende slakt och styckning av kött som ett komplement till djurhållning”?

Får en medlemsstat undanta vissa kategorier av företag från avgifterna för hygienkontroller trots att medlemsstaten har föreskrivit ett system för uttag av avgifter som, i sin helhet, är avsett att garantera kostnadstäckning för de offentliga kontrollerna eller ta ut lägre avgifter än vad som föreskrivs i förordning (EG) nr 8[8]2/2004 (1)?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 165, s. . 1).

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 19 mars 2018 – Società Agricola Cooperativa, Società Agricola Guidi di Roncofreddo di Guidi Giancarlo e Nicolini Fausta mot Regione Emilia-Romagna m.fl.

(Mål C-200/18)

(2018/C 240/19)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: C.A.F.A.R. – Società Agricola Cooperativa, Società Agricola Guidi di Roncofreddo di Guidi Giancarlo e Nicolini Fausta

Svarande: Regione Emilia-Romagna, Azienda Unità Sanitaria Locale 104 di Modena, A.U.S.L. Romagna

Tolkningsfrågor

(1) Europaparlamentets och Rådets förordning (EG) nr 882/2004 av den 29 april 2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (EUT L 165, s. 1).

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/17

Begäran om förhandsavgörande framställd Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD) (Portugal) den 26 mars 2018 – Idealmed III – Serviços de Saúde, S.A. mot Autoridade Tributária e Aduaneira

(Mål C-211/18)

(2018/C 240/20)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa — CAAD)

Parter i det nationella målet

Klagande: Idealmed III – Serviços de Saúde, S.A.

Motpart: Autoridade Tributária e Aduaneira

Tolkningsfrågor

Utgör artikel 132.1 b i rådets direktiv 2006/112/EG (1) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (nedan kallat mervärdesskattedirektivet) hinder för att ett sjukhus som ägs av ett privaträttsligt rörelseidkande bolag och som har ingått avtal om tillhandahållande av sjukvårdstjänster med staten och med offentligrättsliga juridiska personer anses övergå till att verka under sociala betingelser som är jämförbara med dem som gäller för offentligrättsliga organ som anges i den bestämmelsen, om

—	mer än 54,5 % av faktureringen, inbegripet de belopp som faktureras de aktuella användarna, avser statliga organ och offentliga sjukkassor, till priser som fastställs i de avtal och överenskommelser som ingåtts med dem,

—	mer än 69 % av användarna tar emot förmåner från offentliga sjukkassor eller tar emot tjänster som tillhandahålls inom ramen för de avtal som ingåtts med statliga organ,

—	mer än 71 % av de medicinska åtgärderna vidtas enligt de avtal som ingåtts med offentliga sjukkassor och med statliga organ, och

—	den verksamhet som bedrivs är av betydande allmänt intresse?

Med beaktande av att Portugal, i enlighet med artikel 377 i mervärdesskattedirektivet, har valt att fortsatt undanta de transaktioner som utförs av sjukhus och som inte omnämns i artikel 132.1 b i samma direktiv från mervärdesskatt, av att dessa beskattningsbara personer har getts möjlighet att välja i fråga om beskattning av sådana transaktioner i enlighet med artikel 391 i direktivet, under förutsättning att de upprätthåller den valda beskattningsordningen under en period av minst fem år, och av att de endast kan omfattas av ordningen för undantag från skatteplikt på nytt om de uttryckligen förklarar detta, utgör artikel 391 och/eller principen om skydd av förvärvade rättigheter, principen om berättigade förväntningar, likhetsprincipen, icke-diskrimineringsprincipen, neutralitetsprincipen och principen om en icke-snedvriden konkurrens med avseende på användarna och de beskattningsbara personer som är offentligrättsliga organ, hinder för att skatte- och tullmyndigheten ålägger tillämpning av ordningen för undantag från skatteplikt innan nämnda tidsperiod löpt ut, från den tidpunkt när myndigheten anser att den beskattningsbara personen har övergått till att tillhandahålla tjänster under sociala betingelser som är jämförbara med dem som gäller för offentligrättsliga organ?

3)	Utgör nämnda artikel 391 i direktivet och/eller de ovannämnda principerna hinder för en ny lag som kräver att ordningen för undantag från skatteplikt ska tillämpas på beskattningsbara personer som tidigare har valt att beskattas, innan tidsperioden på fem år löper ut?

Utgör nämnda artikel 391 i direktivet och de ovannämnda principerna hinder för lagstiftning enligt vilken en beskattningsbar person som har valt att beskattas, eftersom personen vid den tidpunkt när den valde detta alternativ inte tillhandahöll sjukvårdstjänster under sociala betingelser som var jämförbara med dem som gäller för offentligrättsliga organ, kan fortsätta att omfattas av denna ordning om personen övergår till att tillhandahålla sådana tjänster under sociala betingelser som är jämförbara med dem som gäller för offentligrättsliga organ?

(1) EGT 2006, L 347, s. 1

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Piemonte (Italien) den 26 mars 2018 – Prato Nevoso Termo Energy Srl mot Provincia di Cuneo, ARPA Piemonte

(Mål C-212/18)

(2018/C 240/21)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per il Piemonte

Parter i det nationella målet

Klagande: Prato Nevoso Termo Energy Srl

Motpart: Provincia di Cuneo, ARPA Piemonte

Tolkningsfrågor

Utgör artikel 6 i direktiv 2008/98/EG (1) och under alla omständigheter proportionalitetsprincipen hinder för ett nationellt regelverk såsom det som följer av artikel 293 i lagstiftningsdekret nr 152/2006 jämförd med artikel 268 eee-bis i lagstiftningsdekret nr 152/2006 enligt vilket ett flytande biobränsle som uppfyller de tekniska kraven därför och efterfrågas som bränsle för produktionsändamål ska betraktas som avfall, även inom ramen för ett tillståndsförfarande för ett biomassakraftverk, i den mån och så länge som nämnda flytande biobränsle inte är upptaget i bilaga X, del II, avsnitt 4.1, till del V i lagstiftningsdekret nr 152 av den 3 april 2006 och detta oberoende av varje bedömning av de negativa följderna för miljön som görs inom ramen för tillståndsförfarandet eller eventuella invändningar som framställs mot produktens tekniska egenskaper under detta tillståndsförfarande?

Utgör artikel 13 i direktiv 2009/28/EG (2) och under alla omständigheter principerna om proportionalitet, öppenhet och förenkling hinder för en nationell bestämmelse såsom artikel 5 i lagstiftningsdekret nr 28/2011 i den del där den, för det fall att ett företag ansöker om tillstånd att använda biomassa som bränsle i en anläggning som avger utsläpp i luften, inte inbegriper någon samordning med tillståndsförfarandet för sådan användning som bränsle som föreskrivs i bilaga X till del V i lagstiftningsdekret nr 152/2006 eller någon möjlighet till konkret bedömning av den föreslagna lösningen i ett enda tillståndsförfarande och mot bakgrund av definierade tekniska specifikationer?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 2008, s. 3).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG(Text av betydelse för EES). (EUT L 140,2009, s. 16).

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale ordinario di Roma (Italien) den 26 mars 2018 – Adriano Guaitoli m.fl. mot easyJet Airline Co. Ltd

(Mål C-213/18)

(2018/C 240/22)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale ordinario di Roma

Parter i det nationella målet

Kärande: Adriano Guaitoli, Concepción Casan Rodriguez, Alessandro Celano Tomassoni, Antonia Cirilli, Lucia Cortini, Mario Giuli, Patrizia Padroni

Svarande: easyJet Airline Co. Ltd

Giltighetsfrågor

Om en part, som har drabbats av en försenad eller inställd flygning, samtidigt begär inte bara schabloniserad, enhetlig kompensation enligt artiklarna 5, 7 och 9 i förordning nr 261/2004 (1), utan även skadestånd enligt artikel 12 i förordningen, ska då artikel 33 i Montrealkonventionen tillämpas, eller regleras ”domstols behörighet” (både internationellt och internt) i vilket fall som helst av artikel 5 i förordning nr 44/2001 (2)?

2)	Ska artikel 33 i Montrealkonventionen, i det första fallet i fråga 1, tolkas så, att den endast reglerar fördelningen av domsrätt mellan staterna eller att den reglerar även den interna lokala behörigheten inom den enskilda staten?

Är tillämpningen av artikel 33 i Montrealkonventionen, i det första fallet i fråga 2, ”exklusiv” och utgör hinder för en tillämpning av artikel 5 i förordning nr 44/2001, eller kan de två bestämmelserna tillämpas samtidigt, för att direkt fastställa både statens domsrätt och den interna lokala behörigheten för statens domstolar?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

(2) Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1).

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 26 mars 2018 – La Gazza s.c.r.l. m fl. mot Agenzia per le Erogazioni in Agricoltura (AGEA), Regione Veneto

(Mål C-217/18)

(2018/C 240/23)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: La Gazza s.c.r.l., Umberto Bernardi, Giovanni Bressan, Bruno Ceccato, Alessandro Cerbaro, Virgilio Cerbaro, Alessandro Conte, Antonio Costa, Maurizio Dalla Pria, Daniele Donà, Fausto Guidolin, Gianni Mancon, Claudio Meneghini, Antonio Pesce, Dario Poli, Rino Salvalaggio, Luciano Simioni, Tiziano Sperotto, Armando Tollio, Marco Toson, Silvano Marcon, Lorella Cusinato, Federica Marcon, Eleonora Marcon, Caterina Marcon, Azienda agricola Bacchin Fratelli, Baldisseri Giancarlo e Mario s.s., Azienda agricola Ballardin Bortolino e Giuseppe, Facchinello Egidio e Giuseppe s.s., Azienda agricola Marchioron Fratelli di Marchioron Maurizio e Giuliano, Marchioron Ruggero e Massimo s.s., Azienda agricola Milan di Milan Mauro e Maurizio s.s., Azienda agricola Pettenuzzo Luciano e Aurelio s.s., Azienda agricola Stragliotto di Stragliotto Giovanni & c. s.s., Azienda agricola Todescato Giuseppe e Maurizio s.s., Azienda agricola Toffan Piermaria e Antonio s.s.

Motpart: Agenzia per le Erogazioni in Agricoltura (AGEA), Regione Veneto

Tolkningsfrågor

Ska unionsrätten, i en situation som den som beskrivs och är aktuell i det nationella målet, tolkas så, att den omständigheten att en nationell bestämmelse är oförenlig med artikel 2.2 tredje stycket i förordning (EEG) nr 3950/92 (1) medför att producenter inte är skyldiga att betala tilläggsavgiften om villkoren i nämnda förordning är uppfyllda?

Ska unionsrätten och i synnerhet den allmänna principen om skydd för berättigade förväntningar, i en situation som den som beskrivs och är aktuell i det nationella målet, tolkas så, att skydd för berättigade förväntningar inte kan åtnjutas av personer som har fullgjort en skyldighet enligt en medlemsstats lagstiftning och dragit fördel av verkningarna av att ifrågavarande skyldighet har iakttagits, för det fall att denna skyldighet har visat sig strida mot unionsrätten?

Utgör artikel 9 i förordning (EG) nr 1392/2001 (2) av den 9 juli 2001 och det unionsrättsliga begreppet ”prioriterad kategori”, i en situation som den som beskrivs och är aktuell i det nationella målet, hinder för en bestämmelse i en medlemsstat, såsom artikel 2.3 i lagdekret nr 157/2004 antaget av Republiken Italien, där det fastställs olika metoder för återbetalning av den överskjutande tilläggsavgiften, varvid olika återbetalningstider och -metoder tillämpas på de producenter som har förlitat sig på skyldigheten att iaktta en nationell bestämmelse som har visat sig strida mot unionsrätten och de producenter som inte har iakttagit ifrågavarande bestämmelse?

(1) Rådets förordning (EEG) nr 3950/92 av den 28 december 1992 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 405, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 47, s. 159).

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 1392/2001 av den 9 juli 2001 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 3950/92 om införande av en tilläggsavgift inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (EGT L 187, s. 19).

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 26 mars 2018 – Latte Più Srl m.fl. mot Agenzia per le Erogazioni in Agricoltura (AGEA), Regione Veneto

(Mål C-218/18)

(2018/C 240/24)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: Latte Più Srl, Azienda agricola Benedetti Pietro e Angelo s.s., Azienda agricola Bertoldo Leandro e Ferruccio s.s., Sila di Bettinardi Virgilio e Adriano s.s., Bonora Delis, Capparotto Giampaolo e Lorenzino s.s., Cristofori Alessandra, Cunico Antonio, Dal Degan Santo e Giovanni, Dalle Palle Silvano e Munari Teresa, Dalle Palle Tiziano, Fontana Luca, Gonzo Dino e Stefano s.s., Guarato Giuseppe, Guerra Giuseppe, Magrin Stefano e Renato s.s., Marcolin Graziano, Marin Daniele, Gabriele e Graziano s.s., Azienda agricola Mascot di Pilotto Bortolo e figli s.s., Azienda agricola 2000 di Mastrotto Giuseppe, Matteazzi Mario, Mazzaron Roberto, Pozzan Michele e Luca, Radin Alessandro, Raffaello Carlo e fratelli s.s., Azienda agricola Rodighiero Elena di Bartolomei Roberto e Michele s.s., Sambugaro Andrea, Scuccato Gervasio, Serafini Candida, Toffanin Giovanni e Mauro s.s., Trevisan Francesco, Zanettin Gianfranco e Giampietro s.s.

Motpart: Agenzia per le Erogazioni in Agricoltura (AGEA), Regione Veneto

Tolkningsfrågor

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/22

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 26 mars 2018 – Brenta Scrl m fl. mot Agenzia per le Erogazioni in Agricoltura (AGEA), Regione Veneto

(Mål C-219/18)

(2018/C 240/25)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i det nationella målet

Klagande: Brenta Scrl, Michele Bianchin, Antonio Bortignon, Doriano Bortignon, Bruno Caron, Francesca Carraro, Antonio Didonè, Loris Donazzan, Rino Guidolin, Silvano Orsato, Valentino Rigo, Roberto Sacchetto, Emiliano Sonda, Azienda agricola Rebesco Antonio e Guerrino s.s.

Motpart: Agenzia per le Erogazioni in Agricoltura (AGEA), Regione Veneto

Tolkningsfrågor

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Audiencia Provincial de Almería (Spanien) den 29 mars 2018 – Banco Popular Español, S.A. mot María Ángeles Díaz Soria, Miguel Ángel Góngora Gómez, José Antonio Sánchez González och Dolores María del Águila Andújar

(Mål C-232/18)

(2018/C 240/26)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Audiencia Provincial de Almería

Parter i det nationella målet

Klagande: Banco Popular Español, S.A.

Motparter: María Ángeles Díaz Soria, Miguel Ángel Góngora Gómez, José Antonio Sánchez González och Dolores María del Águila Andújar

Tolkningsfrågor

Är en regel som den som fastställs i artikel 465.5 i Ley de Enjuiciamiento Civil 1/2000 (civilprocesslag 1/200), vilken begränsar appellationsdomstolens möjlighet att ex officio pröva samtliga rättsföljder av en ogiltigförklaring som har bekräftats i andra instans, när rättsföljderna i första instans har fastställts med begränsningar och konsumenten inte har överklagat, förenlig med vad som föreskrivs i artikel 6.1 i direktiv 93/13 (1)?

Är ovanstående förenligt med principerna som föreskrivs i artiklarna 6.1 och 7.1 i nämnda direktiv, om det leder till att ett fastställande av att en klausul, som den aktuella, är oskälig ger begränsade rättsverkningar för den part som reklamerat med tillämpning av rättspraxis från Tribunal Supremo vilken fastställts i dom av den 9 maj 2013 och som har förklarats vara ogiltig i EU-domstolens dom av den 21 december 2016 (2)?

Har rättskraften enligt den nationella lagstiftningen (eller enligt den prövning som domstolen skulle kunna göra av klausulen när endast den part som försvarar dess giltighet har överklagat) endast betydelse för en eventuell ogiltighetsförklaring av klausulen, eller påverkar den även de fullständiga följderna av nämnda ogiltighet när de har begränsats i domstolsavgörandet och ingen av parterna har invänt mot det?

(1) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29).

(2) Dom av den 21 december 2016, Gutiérrez Naranjo m.fl. (C-154/15, C-307/15 och C-308/15, EU:C:2016:980).

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/24

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sofiyski gradski sad (Bulgarien) den 3 april 2018 – Komisia za protivodeystvie na koruptsiata i otnemane na nezakonno pridobito imushtestvo mot BP, AB, PB, Agro In 2001 EOOD, Acount Service 2009 EOOD, Invest Management OOD, Estate OOD, Trast B OOD, Bromak OOD, Bromak Finance EAD, Viva Telekom Bulgaria EOOD, Balgarska Telekomunikationna Kompania AD, Hedge Investment Bulgaria AD, Kemira OOD, Dunarit AD, Technologichen Zentar-Institut Po Mikroelektronika AD, Evrobild 2003 EOOD, Technotel Invest AD, Ken Trade EAD, Konsult Av EOOD, Louvrier Investments Company 33 S.A, EFV International Financial Ventures Ltd, LIC Telecommunications S.A.R.L., V Telecom Investment S.C.A, V2 Investment S.A.R.L., Interv Investment S.A.R.L., Empreno Ventures Ltd.

(Mål C-234/18)

(2018/C 240/27)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Sofiyski gradski sad

Parter i det nationella målet

Kärande: Komisia za protivodeystvie na koruptsiata i otnemane na nezakonno pridobito imushtestvo

Svarande: BP, AB, PB, Agro In 2001 EOOD, Acount Service 2009 EOOD, Invest Management OOD, Estate OOD, Trast B OOD, Bromak OOD, Bromak Finance EAD, Viva Telekom Bulgaria EOOD, Balgarska Telekomunikationna Kompania AD, Hedge Investment Bulgaria AD, Kemira OOD, Dunarit AD, Technologichen Zentar-Institut Po Mikroelektronika AD, Evrobild 2003 EOOD, Technotel Invest AD, Ken Trade EAD, Konsult Av EOOD, Louvrier Investments Company 33 S.A, EFV International Financial Ventures Ltd, LIC Telecommunications S.A.R.L., V Telecom Investment S.C.A, V2 Investment S.A.R.L., Interv Investment S.A.R.L., Empreno Ventures Ltd.

Tolkningsfrågor

Ska artikel 1.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU (1) av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen enligt vilken direktivet fastställer ”minimiregler om frysning av egendom för att möjliggöra ett eventuellt senare förverkande” tolkas på så sätt att den tillåter medlemsstaterna att utfärda bestämmelser om civilrättsligt förverkande som inte stöds på en fällande brottmålsdom?

Följer det av artikel 1.1 med beaktande av artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen att det är tillräckligt att ett straffrättsligt förfarande endast har inletts mot personen vars tillgångar är föremål för förverkande, för att ett civilrättsligt förverkandeförfarande ska kunna inledas och genomföras?

Är det tillåtet att göra en extensiv tolkning av skälen till artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen, enligt vilka civilrättsligt förverkande som inte stöds på en fällande dom är tillåtet?

Ska artikel 5.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen tolkas på så sätt att det endast på grundval av en avvikelse mellan en persons tillgångar och dennes legala inkomster är möjligt att besluta om förverkande av egendom för att den erhållits direkt eller indirekt genom brott, utan att det föreligger en slutlig brottmålsdom som fastställer att personen har begått det aktuella brottet?

Ska artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen tolkas på så sätt att bestämmelsen reglerar förverkande hos tredje man som en kompletterande eller alternativ åtgärd i förhållande till direkt förverkande, eller som en kompletterande åtgärd i förhållande till utvidgat förverkande?

Ska artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/42/EU av den 3 april 2014 om frysning och förverkande av hjälpmedel vid och vinning av brott i Europeiska unionen tolkas på så sätt att den säkerställer tillämpningen av oskuldspresumtionen och förbjuder förverkande som inte sker med stöd av en fällande dom?

(1) EUT L 127, 2014, s. 39.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/25

Talan väckt den 13 april 2018 – Europeiska kommissonen mot Irland

(Mål C-261/18)

(2018/C 240/29)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissonen (ombud: M. Noll-Ehlers och J. Tomkin)

Svarande: Irland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att Irland inte har uppfyllt sina skyldigheter enligt artikel 260 FEUF, genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att följa den andra grunden i domstolens dom i mål C-215/06, (1) kommissionen mot Irland

—

förplikta Irland att betala ett schablonbelopp till kommissionen på 1 343,2 EUR multiplicerat med det antal dagar som förflyter mellan avgörandet i mål C-215/06 och antingen att Irland följer domen eller domen i förevarande mål, vilketdera som sker först, med ett lägsta schablonbelopp på 1 685 000 EUR.

—	förplikta Irland att erlägga vite till kommissionen med 12 264 EUR om dagen från dagen för domen i förevarande mål till den dag då Irland följer avgörandet i mål C-215/06, och

—	förplikta Irland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 260.1 FEUF är Irland skyldigt att vidta nödvändiga åtgärder för att följa domstolens dom i mål C-215/06. Eftersom Irland inte har vidtagit nödvändiga åtgärder för att följa den andra grunden i den domen, har kommissionen beslutat att hänskjuta ärendet till domstolen.

I ansökan har kommissionen föreslagit att domstolen ska ålägga Irland att erlägga ett schablonbelopp på 1 343,2 EUR om dagen och ett vite med 12 264 EUR om dagen. Schablonbeloppet och vitesbeloppet har beräknats med beaktande av överträdelsens allvar och varaktighet samt den avskräckande effekten på grundval av den medlemsstatens betalningsförmåga.

(1) Dom av den 3 juli 2008 i mål C-215/06, kommissionen mot Irland, EU:C:2008:380.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/26

Begäran om förhandsavgörande framställd av Markkinaoikeus (Finland) den 27 april 2018 – Oulun Sähkönmyynti Oy mot Energiavirasto

(Mål C-294/18)

(2018/C 240/30)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Markkinaoikeus

Parter i det nationella målet

Klagande: Oulun Sähkönmyynti Oy

Motpart: Energiavirasto

Tolkningsfrågor

Ska artikel 11.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU (1) av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG tolkas så att en rabatt på elnätsavgift som beviljats slutanvändare som har valt ett visst faktureringssätt innebär att slutanvändare som inte har getts rabatten inte får sina fakturor och faktureringsinformation kostnadsfritt?

Om den första tolkningsfrågan besvaras nekande och det är tillåtet av bevilja den ovan angivna rabatten, uppställer direktiv 2012/27 särskilda tilläggsvillkor som ska beaktas vid bedömningen av huruvida en rabatt är tillåten, såsom huruvida rabatten motsvarar den kostnadsbesparing som det valda faktureringssättet medför, huruvida rabatten är kopplad till antalet faktureringar och huruvida rabatten som ges viss slutanvändarkategori kan hänföras till den kostandsbesparing som det valda faktureringssättet har medfört?

Om den beviljade rabatten som nämns i den första tolkningsfrågan innebär att avgifter har tagits ut från andra slutanvändare som inte har valt det specifika faktureringssättet i strid med artikel 11.1 i direktiv 2012/27, uppställer unionsrätten särskilda krav som ska beaktas när beslut om att återbetala avgifterna fattas?

(1) EUT 2012, L 315, s. 1.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/27

Överklagande ingett den 3 maj 2018 av Jean-Marie Le Pen av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 7 mars 2018 i mål T-140/16, Le Pen mot parlamentet

(Mål C-303/18 P)

(2018/C 240/31)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Jean-Marie Le Pen (ombud: F. Wagner, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska parlamentet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som meddelades av tribunalen den 7 mars 2018 i mål T-140/16,

och därmed

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av Europaparlamentets generalsekreterare den 29 januari 2016, delgivet genom skrivelse nr D 302191 av den 5 februari 2016, antaget med stöd av artikel 68 i beslut 2009/C 159/01 av Europaparlamentets presidium av den 19 maj och 9 juli 2008 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga, i ändrad lydelse, genom vilket det fastställdes en fordran mot klaganden på 320 026,23 euro på grund av felaktigt utbetalda belopp för assistentstöd till ledamot och angavs skäl för återbetalning,

—	ogiltigförklara debetnota nr 2016-195 av den 4 februari 2016 genom vilken klaganden informerades om att det fanns en fordran mot honom till följd av generalsekreterarens beslut av den 29 januari 2016, om återkrav av felaktigt utbetalda belopp för assistentstöd till ledamot,

—	fastställa ersättning enligt gällande rätt till klaganden för den ideella skada han lidit,

—	fastställa den ersättning för rättegångskostnader som klaganden enligt gällande rätt har rätt till,

—	förplikta parlamentet att ersätta samtliga kostnader.

Grunder och huvudargument

Grund avseende tvingande rätt. Tribunalen har åsidosatt klagandens rätt till försvar – Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter

Genom att inte ålägga parlamentet att följa artiklarna 41 och 42 i stadgan om de grundläggande rättigheterna har tribunalen underlåtit att möjliggöra en lojal och kontradiktorisk diskussion. Parlamentet förfogar över den administrativa akten och Olaf:s akt och kan dra fördel av detta. Det kan finnas bevis om utförda arbeten i dessa två akter som klaganden inte har tillgång till.

Tribunalen har åsidosatt unionsrätten – Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktiga rättstillämpningar och till en felaktig kvalificering av de faktiska omständigheternas och bevisningens rättsliga karaktär – Diskriminerande karaktär och, i förlängningen fumus persecutionis – Åsidosättande av principen om berättigade förväntningar och legalitetsprincipen

Underlåtenhet att granska andra partier

Tribunalen ansåg inte att M. Schulz handling utgjorde ett diskriminerande agerande, trots att detta var riktat endast mot Front National och inte mot andra partier. Likadana förfaranden borde ha inletts mot alla franska partier, mot andra partier från andra medlemsstater och mot tiotals ledamöter.

Diskriminering genom M. Schultz personliga situation och hans användning av parlamentets personal

Tribunalen nekade att höra M. Schultz och K. Welle, trots att klaganden ingav bevisning för att parlamentets tidigare talman agerat rättsstridigt utan att det vidtagits rättsliga åtgärder mot honom. Tribunalen beaktade inte de uppgifter som lämnades, vilket utgör en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna som får rättsliga konsekvenser.

c.	Åsidosättande av berättigade förväntningar och likställdhet I motsats till vad tribunalen har funnit finns det talrika överträdelser av tillämpningsföreskrifterna som inte lett till att parlamentet begärt återbetalning.

De angripna rättsakternas interna rättsstridighet

Tribunalen har gjort en felaktig rättslig bedömning

Om tilläggsavtalet var ett sådant väsentligt bevis på utfört arbete ålåg det parlamentet att visa att klaganden underlåtit att inge det, efter påminnelser, i motsats till vad tribunalen har angett. Tribunalen har på så sätt vänt på bevisbördan och därmed gjort en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna som får rättsliga konsekvenser.

Arbetstid som ska styrkas och bevismedel

Tribunalen har förvanskat generalsekreterarens uttalande så att det krävs att all arbetstid under perioden styrks och inte att det ”styrks en överensstämmelse med genomförandebestämmelserna för arbetet”.

Tribunalen kan inte fastställa en skyldighet där parlamentet medger att någon sådan inte finns, vilket antecknats i ett protokoll vid förhandling inför tribunalen, och där någon sådan inte föreskrivs av någon av artiklarna i genomförandebestämmelserna för arbetet. Tribunalen har gjort en felaktig rättslig bedömning.

c.	Utfört arbete Klaganden inger, med stöd av artikel 127 i rättegångsreglerna, två nya dokument till domstolen.

Åsidosättande av proportionalitetsprincipen

I motsats till vad tribunalen har funnit, fanns det inte någon ovillkorlig skyldighet för parlamentet att kräva återbetalning avseende samtliga fem år om endast tre ansågs vara omtvistade. Detta åsidosättande av proportionalitetsprincipen motiverar att domen upphävs.

e.	Externa avtal Varken parlamentet, eller senare tribunalen, har lyckats visa att J.-F. Jalkh upprätthöll arbetsrättsliga förbindelser med tredje man, vilka kunde skada klaganden eller parlamentets värdighet eller medföra en intressekonflikt.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/29

Begäran om förhandsavgörande framställd av Krajský soud v Ostravě – pobočka v Olomouci (Tjeckien) den 7 maj 2018 – KORADO, a.s. mot Generální ředitelství cel

(Mål C-306/18)

(2018/C 240/32)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Krajský soud v Ostravě – pobočka v Olomouci

Parter i det nationella målet

Klagande: KORADO, a.s.

Motpart: Generální ředitelství cel

Giltighets- och tolkningsfrågor

1)	Är kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/23 (1) av den 5 januari 2015, enligt vilken de varor som beskrivs i kolumn 1 i tabellen i bilagan ska klassificeras enligt undernummer 7307 93 19 i Kombinerade nomenklaturen, giltig?

2)	Om nämnda förordning inte är giltig, kan varorna i fråga klassificeras enligt undernummer 7322 19 00 i Kombinerade nomenklaturen?

3)	Om nämnda förordning är giltig, måste varorna i fråga klassificeras enligt undernummer 7307 93 19 i Kombinerade nomenklaturen?

(1) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/23 av den 5 januari 2015 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen (EUT L 4, 2015, s. 15).

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/29

Begäran om förhandsavgörande framställd av Competition Appeal Tribunal, London (Förenade kungariket) den 7 maj 2018 – Generics (UK) Ltd, GlaxoSmithKline plc, Xellia Pharmaceuticals ApS, Alpharma, LLC, tidigare Zoetis Products LLC, Actavis UK Ltd och Merck KGaA mot Competition and Markets Authority

(Mål C-307/18)

(2018/C 240/33)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Competition Appeal Tribunal, London

Parter i det nationella målet

Klagande: Generics (UK) Ltd, GlaxoSmithKline plc, Xellia Pharmaceuticals ApS, Alpharma, LLC, tidigare Zoetis Products LLC, Actavis UK Ltd och Merck KGaA

Motpart: Competition and Markets Authority

Tolkningsfrågor

Potentiell konkurrens

Ska, vad gäller tillämpningen av artikel 101.1 FEUF, innehavaren av ett patent för ett läkemedel och ett företag som tillverkar generiska läkemedel, vilket vill komma in på marknaden med en generisk version av läkemedlet, betraktas som potentiella konkurrenter till varandra, när dessa, i god tro, tvistar om huruvida patentet är giltigt och/eller huruvida generiska läkemedel gör intrång i patentet?

Påverkas svaret på fråga 1 av följande omständigheter?

a)	Det finns ett pågående rättsligt förfarande mellan parterna som rör denna tvist, och/eller

b)	patentinnehavaren har fått till stånd ett interimistiskt föreläggande som förhindrar att företaget som tillverkar generiska läkemedel lanserar sitt generiska läkemedel på marknaden till dess att målet slutligt har avgjorts, och/eller

c)	patentinnehavaren betraktar företaget som tillverkar generiska läkemedel som en potentiell konkurrent?

Konkurrensbegränsande syfte

Om det finns pågående domstolsförfaranden angående giltigheten av ett patent för ett läkemedel och angående huruvida ett generiskt läkemedel innebär ett intrång mot nämnda patent, och det inte är möjligt att avgöra sannolikheten för vilken av parterna i dessa förfaranden som kommer att vinna målen, föreligger det, i så fall, en konkurrensbegränsning ”genom syfte”, i den mening som avses i artikel 101.1, om parterna ingår ett avtal för att reglera tvisten, varigenom

a)	företaget som tillverkar generiska läkemedel åtar sig att inte ge sig in på marknaden med sina generiska läkemedel och att inte längre bestrida patentets giltighet under avtalets löptid (som inte är längre än den återstående perioden av patentskydd), och

patentinnehavaren åtar sig att till företaget som tillverkar generiska läkemedel överföra ett belopp som är betydligt större än kostnaderna för den rättsliga tvist som man därigenom undviker (inklusive egen arbetstid och störningar i verksamheten) och som inte utgör betalning för varor och tjänster som tillhandahålls patentinnehavaren?

Påverkas svaret på fråga 3 av följande omständigheter?

a)	Den begränsning som företaget som tillverkar generiska läkemedel går med på inte går utöver räckvidden för det patent som är föremål för tvisten, och/eller

b)	det sammanlagda belopp som överförs till företaget som tillverkar generiska läkemedel kan tänkas vara mindre än den vinst som detta företag skulle ha haft om det hade lyckats vinna patenttvisten och därmed lyckats komma in på marknaden med ett oberoende generiskt läkemedel?

Påverkas svaren på frågorna 3 och 4 av om avtalet föreskriver att patentinnehavaren ska leverera avsevärda men begränsade volymer av godkända generiska läkemedel till företaget som tillverkar generiska läkemedel, och detta avtal

a)	inte ger upphov till något betydande konkurrenstryck på de priser som tillämpas av patentinnehavaren, utan istället

medför vissa fördelar för konsumenterna som inte skulle ha inträffat om patentinnehavaren hade vunnit tvisten, men som är betydligt mindre än den konkurrensmässiga fördel som skulle ha uppstått om oberoende generiska läkemedel skulle ha kommit in på marknaden, om företaget som tillverkar generiska läkemedel hade vunnit tvisten, eller är detta endast relevant för bedömningen enligt artikel 101.3?

Konkurrensbegränsande verkan

Under de förutsättningar som anges i frågorna 3–5, föreligger det en konkurrensbegränsning ”genom verkan”, i den mening som avses i artikel 101.1 eller är svaret på denna fråga avhängig huruvida domstolen skulle slå fast att i avsaknad av detta avtal skulle

a)	företaget som tillverkar generiska läkemedel sannolikt ha vunnit patenttvisten (det vill säga att chansen att domstolen skulle slå fast att patentet ska anses vara giltigt och att patentet överträtts var mindre än 50 procent), alternativt

b)	parterna sannolikt skulle ha ingått ett mindre begränsande avtal (det vill säga att chansen för en mindre restriktiv lösning var över 50 procent)?

Marknadsdefinition

Om ett patenterat läkemedel som är terapeutiskt utbytbart med ett antal andra läkemedel i en klass, och det påstådda missbruket, i den mening som avses i artikel 102, består i att patentinnehavaren beter sig på ett sätt som verkningsfullt utestänger generiska versioner av detta läkemedel från marknaden, innebär detta att dessa generiska produkter ska beaktas när man definierar den relevanta produktmarknaden, trots att de inte lagligen kan säljas på denna marknad innan patentet löpt ut, under förutsättning (vilket är osäkert) att patentet är giltigt och har överträtts av dessa generiska produkter?

Missbruk av rättigheter

8.	Under de omständigheter som anges i frågorna 3–5 ovan, och om patentinnehavaren har en dominerande ställning, innebär detta att dennes beteende när denne ingår ett sådant avtal innebär ett missbruk, i den mening som avses i artikel 102?

9.	Påverkas svaret på fråga 8 av svaret på frågan huruvida patentinnehavaren har ingått ett sådant avtal för att undvika att en rättstvist inleds snarare än för att lösa den verkliga tvisten?

10.

Påverkas svaret på frågorna 8 eller 9 av följande omständigheter?

a)	Patentinnehavaren tillämpar en strategi med innebörden att denne ingår en rad sådana avtal för att undanröja risken för ett obegränsat marknadsinträde vad avser generiska läkemedel, och

det första avtalet av ett sådant slag leder, på grund av hur det nationella systemet för ersättning från folkhälsomyndigheterna till apotek för deras inköp av läkemedel är organiserat, till att ersättningsnivån för läkemedlet i fråga minskas, vilket i sin tur leder till betydande besparingar för folkhälsomyndigheterna (om än en besparing som är betydligt mindre än vad som skulle uppstå om det oberoende generiska läkemedlet skulle komma in på marknaden på grund av att tillverkaren av detta läkemedel hade vunnit patenttvisten), och

c)	denna besparing inte spelade någon roll för parternas avsikter när de ingick något av avtalen?

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/31

Överklagande ingett den 7 maj 2018 av Bruno Gollnisch av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 7 mars 2018 i mål T-624/16, Gollnisch mot parlamentet

(Mål C-330/18 P)

(2018/C 240/34)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Bruno Gollnisch (ombud: B. Bonnefoy-Claudet, avocat)

Övrig part i målet: Europaparlamentet

Klagandens yrkanden

Yrkanden som rör den överklagade domen:

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 7 mars 2018 i mål T-624/16

—	avgöra uppkomna frågor avseende rättspraxis i enlighet med gällande rätt

—	återförvisa målet till tribunalen för ny prövning

—	tillerkänna klaganden 12 500 euro i ersättning för rättegångskostnader i samband med överklagandet

—	förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna

Yrkanden som framförs för det fall överklagandet tas upp till sakprövning:

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	pröva talan i sak, om domstolen anser sig ha tillräckligt med information

—	ogiltigförklara Europaparlamentets generalsekreterares beslut av den 1 juli 2016, delgivningen och verkställighetsåtgärderna av detta beslut enligt skrivelser från generaldirektörens för parlamentets generaldirektoratet för ekonomi av den 6 juli 2016, och debetnota nr 2016-914 av den 4 juli 2016

—	bifalla klagandens yrkanden i första instans

—	tillerkänna klaganden 20 000 euro i ersättning för den ideella skadan han lidit

—	förplikta parlamentet att ersätta samtliga rättegångskostnader

Andrahandsyrkanden:

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	vilandeförklara målet till dess att de straffrättsliga förfaranden som har inletts i Frankrike har slutförts,

—	besluta att generalsekreterarens beslut inte ska verkställas under denna tid och att de belopp som uppburits i anledning av detta beslut ska återbetalas till klaganden i sin helhet.

Grunder och huvudargument

Första grunden: Generalsekreteraren saknade behörighet och artikel 25.3 i Europaparlamentets arbetsordning har åsidosatts

Enligt den överklagade domen är generalsekreteraren behörig att fatta beslut som innebär att denne själv fastställer att det föreligger en felaktig utbetalning, trots att det av bestämmelsernas ordalydelse och tidigare rättspraxis framgår att generalsekreteraren endast har behörighet att undersöka, föreslå och genomföra.

Andra grunden: Åsidosättande av principerna ”una via electa” (principen att ett straffrättslig förfarande inte kan inledas efter det att man valt att inleda ett civilrättsligt förfarande avseende samma föremål) och ”tvistemål måste avvakta utgången av brottmål”

Tribunalen fann felaktigt att den åberopade principen hör till nationella rätt och inte ingår i europarätten och att det aktuella ärendet inte har några straffrättsliga aspekter.

Tredje grunden: Åsidosättande av rätten till försvar.

I den överklagade domen gjorde tribunalen sig skyldig till följande fel: (1) Tribunalen gav inte klaganden möjlighet att utöva sin grundläggande rätt att yttra sig, trots att han förvägrats denna rätt under hela det föregående förfarandet. (2) Tribunalen godtog rena misstankar från parlamentets administration trots att det rörde sig om ogrundade invändningar mot klaganden under nämnda förfarande, och eftersom dessa invändningar ändrades och var oprecisa var det omöjligt för klaganden att utöva sin rätt till försvar på ett ändamålsenligt sätt. (3) Tribunalen beaktade inte följderna av att administrationen inte besvarade klagandens skrivelser, i vilka han frågade om exakt vilka bevis för assistentens arbete som han förväntades inkomma med.

Fjärde grunden: Klaganden har utsatts för en diskriminerande behandling, det rättsliga förfarandet syftar till att skada hans politiska verksamhet (fumus persecutionis) och bevisbördan har omkastats på ett rättsstridigt sätt

I den överklagade domen godtogs inte bevisen för en diskriminerande behandling eller för att rättsliga förfarandet syftar till att skada klagandens politiska verksamhet (fumus persecutionis) och tribunalen fann det uteslutet att den rättspraxis som åberopats av klaganden kunde vara analogt tillämplig vid politisk diskriminering.

Femte grunden: Otillräcklig motivering och åsidosättande av artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

Tribunalen gjorde fel när den i den överklagade domen fann att de preliminära dokumenten från förfarandet avseende återbetalning av felaktigt utbetalda belopp saknade rättsverkan vad gällde förfarandets giltighet, och därmed det slutliga dokumentets giltighet. Tribunalen beaktade således inte vare sig hur grunderna ändrades eller att administrationens tystnad vad gäller klagandens frågor om förtydliganden inte har gjort det möjligt för honom att veta hur han skulle visa att det inte förelåg någon överträdelse.

6.	Sjätte grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar I den överklagade domen fann tribunalen att kravet att en ledamot ska spara bevis för sina assistenters arbete inte var vare sig retroaktivt eller betungande.

Sjunde grunden: Felaktig bedömning av bevisningen, missuppfattning av de faktiska omständigheterna och motstridiga skäl.

I den överklagade domen utarbetade tribunalen ensidigt, i efterhand, och utan rättslig grund eller konsekvens, en teori om vilken bevisning för assistentens arbete som var giltig och godtagbar, och underkände godtyckligt den bevisning som klaganden inkommit med samt kritiserade honom för att inte ha inkommit med ny bevisning under förfarandets gång.

Åttonde grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen

I den överklagade domen fann tribunalen dels att tillämpningsföreskrifterna inte gav generalsekreteraren något utrymme för skönsmässig bedömning vad gällde antagandet av ett beslut och dels att klaganden inte framfört tillräckliga argument vad gällde tillämpningsföreskrifterna och de bestämmelser som dessa bygger på.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/34

Tribunalens dom av den 29 maj 2018 – Uribe-Etxebarría Jiménez mot EUIPO – Núcleo de comunicaciones y control (SHERPA)

(Mål T-577/15) (1)

((EU-varumärken - Ogiltighetsförfarande - EU-ordmärket SHERPA - Det äldre nationella ordmärket SHERPA - Delvis ogiltigförklaring - Tvisteföremålet vid överklagadenämnden - Faktiskt användande av varumärket - Artikel 42.-2 i förordning (EG) nr 207/2009 [nu artikel 47.2 i förordning (EU) 2017/1001]) - Artikel 53.1 a i förordning nr 207/2009 [nu artikel 60.2 a i förordning 2017/1001]) - Relativt registeringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 a och b i förordning (EG) nr 207/2009 [nu artikel 8.1 a och b i förordning (EU) 2017/1001])))

(2018/C 240/35)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Xabier Uribe-Etxebarría Jiménez (Erandio, Spanien) (ombud: advokaten M. Esteve Sanz)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Núcleo de comunicaciones y control, SL (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna P. López Ronda, G. Macías Bonilla, G. Marín Raigal och E. Armero Lavie)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 17 juli 2015 (ärende R 1135/2014-2) angående ett ogiltighetsförfarande mellan Núcleo de comunicaciones y control och M. Uribe-Etxebarría Jiménez.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av andra överklagandenämnden vid Europeiska immaterialrättsmyndigheten (EUIPO) den 17 juli 2015 (ärende R 1135/2014-2) ogiltigförklaras vad beträffar de varor i klass 9 som omfattas av det angripna varumärket.

2.	Talan ogillas i övrigt.

3)	EUIPO ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta en tredjedel av de rättegångskostnader som åsamkats Xabier Uribe-Etxebarría Jiménez.

4)	Xabier Uribe-Etxebarría Jiménez ska bära tvåtredjedelar av sina rättegångskostnader.

5)	Núcleo de comunicaciones y control, SL, ska bära sina egna rättegångskostnader.

(1) EUT C 406, 7.12.2015.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/35

Tribunalens dom av den 17 maj 2018 – Josefsson mot parlamentet

(Mål T-566/16) (1)

((Personalmål - Tillfälligt anställda - Tillsvidareanställning - Uppsägning - Artikel 47 c i i anställningsvillkoren för övriga anställda - Uppenbart oriktig bedömning - Rätten att yttra sig - Principen om god förvaltningssed - Omsorgsplikt))

(2018/C 240/36)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Erik Josefsson (Malmö, Sverige) (ombud: advokaterna T. Bontinck, A. Guillerme och M. Forgeois)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: inledningsvis M. Dean och L. Deneys, därefter M. Dean och Í. Ní Riagáin Düro)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF om dels ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal för parlamentet den 19 december 2014 om uppsägning av sökandens avtal om tillfällig anställning, dels skadestånd för den ideella skada som sökanden påstår sig ha lidit.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal för Europeiska parlamentet den 19 december 2014 om uppsägning av Erik Josefssons avtal om tillfällig anställning ogiltigförklaras.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Parlamentet ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 27, 25.1.2016 (målet registrerades inledningsvis vid Europeiska unionens personaldomstol under målnumret F-138/15) och överfördes tull Europeiska unionens tribunal den 1.9.2016).

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/35

Tribunalens dom av den 17 maj 2018 – Kommissionen mot AV

(Mål T-701/16 P) (1)

((Överklagande - Personalmål - Tillfälligt anställda - Rekrytering - Läkarundersökning - Ofullständiga uppgifter har lämnats vid läkarundersökningen - Retroaktiv tillämpning av medicinskt förbehåll - Sökanden har inte beviljats invaliditetsersättning - Verkställighet av personaldomstolens dom varigenom det ursprungliga beslutet har ogiltigförklarats))

(2018/C 240/37)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis C. Berardis-Kayser, C. Ehrbar och T. Bohr, därefter C. Ehrbar och T. Bohr)

Ytterligare deltagare i rättegången: AV (ombud: advokaterna J.-N. Louis och N. de Montigny)

Saken

Överklagande av den dom som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) den 21 juli 2016, AV mot kommissionen (F-91/15, EU:F:2016:170), med yrkande om upphävande av nämnda dom.

Domslut

1)	Den dom som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) den 21 juli 2016, AV mot kommissionen (F-91/15, EU:F:2016:170), upphävs.

2)	Målet återförvisas till en annan avdelning vid tribunalen än den som avgjorde förevarnade överklagande.

3)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

(1) EUT C 14, 16.1.2017.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/36

Tribunalens dom av den 17 maj 2018 – Basil mot EUIPO – Artex (Cykelkorgar)

(Mål T-760/16) (1)

((Gemenskapsformgivning - Ogiltighetsförfarande - Registrerad gemenskapsformgivning för cykelkorgar - Ogiltighetsgrund - Fråga huruvida ansökan om ogiltigförklaring kan prövas i sak - Artiklarna 52.3 och 86.5 i förordning (EG) nr 6/2002 - Tillgängliggörande av den äldre formgivningen - Särprägel - Annat helhetsintryck - Artiklarna 6 och 25.1 b i förordning nr 6/2002))

(2018/C 240/38)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Basil BV (Silvolde, Nederländerna) (ombud: advokaterna N. Weber och J. von der Thüsen)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Hanne och D. Walicka)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Artex SpA (San Zeno di Cassola, Italien) (ombud: advokaten J. Vogtmeier)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s tredje överklagandenämnd den 7 juli 2016 (ärende R 535/2015-3) om ett ogiltighetsförfarande mellan Artex och Basil.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Klaganden ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 6, 9.1.2017.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/37

Tribunalens dom av den 29 maj 2018 – Fedtke mot EESK

(Mål T-801/16 RENV) (1)

((Personalmål - Tjänstemän - Pensionering - Pensionsberättigande ålder - Ansökan om förlängd tjänstgöring - Artikel 52 andra stycket i tjänsteföreskrifterna - Tjänstens intresse - Rent bekräftande rättsakt - Nya och väsentliga omständigheter - Upptagande till prövning))

(2018/C 240/39)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Ingrid Fedtke (Wezembeek-Oppem, Belgien) (ombud: advokaten M.-A. Lucas)

Svarande: Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) (ombud: M. Pascua Mateo, K. Gambino, X. Chamodraka, A. Carvajal och L. Camarena Januzec, assisterade av advokaten B. Wägenbaur)

Saken

Talan enligt artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av EESK:s beslut att avslå hennes begäran om att fortsätta att arbeta fram till 66 års ålder.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Ingrid Fedtke ska ersätta de rättegångskostnader som uppkommit både med anledning av målet vid tribunalen och med anledning av målet vid personaldomstolen.

(1) EUT C 320, 28.9.2015 (Målet registrerades inledningsvis vid personaldomstolen som mål F-107/15 och överfördes till tribunalen den 1.9.2016.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/37

Tribunalens dom av den 18 maj 2018 – Italytrade mot EUIPO– Tpresso (tèespresso)

(Mål T-67/17) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket tèespresso - De äldre internationella figur- och ordmärkena TPresso respektive TPRESSO - Relativt registreringshinder - Förväxlingsrisk - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 [nu 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001]))

(2018/C 240/40)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Italytrade Srl (Bari, Italien) (ombud: advokaten N. Clemente)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: L. Rampini)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Tpresso SA (Zürich, Schweiz) (ombud: advokaterna L. Biglia och R. Spagnolli)

Saken

Överklagande av det beslut som fjärde överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 29 november 2016 (ärende R 959/2016-4), angående ett invändningsförfarande mellan Tpresso och Italytrade.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Italytrade Srl ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 104, 3.4.2017.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/38

Tribunalens dom av den 18 maj 2018 – Italytrade mot EUIPO– Tpresso (teaespresso)

(Mål T-68/17) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket teaespresso - De äldre internationella figur- och ordmärkena TPresso respektive TPRESSO - Relativt registreringshinder - Förväxlingsrisk - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 [nu 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001]))

(2018/C 240/41)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Italytrade Srl (Bari, Italien) (ombud: advokaten N. Clemente)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: L. Rampini)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Tpresso SA (Zürich, Schweiz) (ombud: advokaterna L. Biglia och R. Spagnolli)

Saken

Överklagande av det beslut som fjärde överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 29 november 2016 (ärende R 1099/2016-4), angående ett invändningsförfarande mellan Tpresso och Italytrade.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Italytrade Srl ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 104, 3.4.2017.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/39

Tribunalens dom av den 29 maj 2018 – Sata mot EUIPO – Zhejiang Rongpeng Air Tools (1000)

(Mål T-299/17) (1)

((EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-ordmärket 1000 - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 52.1 a och b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 59.1 a och b i förordning (EU) 2017/1001) - Artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 (nu artikel 7.1 c i förordning 2017/1001) - Likabehandling - Principen om god förvaltning - Motiveringsskyldighet))

(2018/C 240/42)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Sata GmbH & Co. KG (Kornwestheim, Tyskland) (ombud: advokaten M.-C. Simon)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Zhejiang Rongpeng Air Tools Co. Ltd (Pengjie Town, Kina) (ombud: advokaterna S. Fröhlich och M. Hartmann)

Saken

Överklagande av det beslut som fjärde överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 6 mars 2017 (ärende R 650/2016-4) angående ett ogiltighetsförfarande mellan Zhejiang Rongpeng Air Tools och Sata.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Sata GmbH & Co. KG ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 231, 17.7.2017.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/39

Tribunalens dom av den 29 maj 2018 – Sata mot EUIPO– Zhejiang Rongpeng Air Tools (3000)

(Mål T-300/17) (1)

((EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-ordmärket 3000 - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 52.1 a och b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 59.1 a och b i förordning (EU) 2017/1001) - Artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 (nu artikel 7.1 c i förordning 2017/1001) - Likabehandling - Principen om god förvaltning - Motiveringsskyldighet))

(2018/C 240/43)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Sata GmbH & Co. KG (Kornwestheim, Tyskland) (ombud: advokaten M.-C. Simon)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Zhejiang Rongpeng Air Tools Co. Ltd (Pengjie Town, Kina) (ombud: advokaterna S. Fröhlich och M. Hartmann)

Saken

Överklagande av det beslut som fjärde överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 8 mars 2017 (ärende R 653/2016-4) angående ett ogiltighetsförfarande mellan Zhejiang Rongpeng Air Tools och Sata.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Sata GmbH & Co. KG ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 231, 17.7.2017.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/40

Tribunalens dom av den 29 maj 2018 – Sata mot EUIPO – Zhejiang Rongpeng Air Tools (2000)

(Mål T-301/17) (1)

((EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-ordmärket 2000 - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 52.1 a och b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 59.1 a och b i förordning (EU) 2017/1001) - Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 c i förordning (EU) 2017/1001) - Likabehandling - Principen om god förvaltningssed - Motiveringsskyldighet))

(2018/C 240/44)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Sata GmbH & Co. KG (Kornwestheim, Tyskland) (ombud: advokaten M.-C. Simon)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Zhejiang Rongpeng Air Tools Co. Ltd (Pengjie Town, Kina) (ombud: advokaterna S. Fröhlich och M. Hartmann)

Saken

Överklagande av det beslut som fjärde överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 8 mars 2017 (ärende R 651/2016-4) om ett ogiltighetsförfarande mellan Zhejiang Rongpeng Air Tools och Sata

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Sata GmbH & Co. KG ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 231, 17.7.2017.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/41

Tribunalens dom av den 18 maj 2018 – Mendes mot EUIPO– Actial Farmaceutica (VSL#3)

(Mål T-419/17) (1)

((EU-varumärke - Upphävandeförfarande - EU-ordmärket VSL#3 - Varumärke som blivit en allmän beteckning i handeln för en vara eller tjänst för vilken varumärket är registrerat - Varumärke som kan vilseleda allmänheten - Artikel 51.1 b och c i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 58.1 b och c i förordning (EU) 2017/1001))

(2018/C 240/45)

Rättegångsspråk: italienska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Mendes SA (Lugano, Schweiz) (ombud: advokaten G. Carpineti)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Actial Farmaceutica Srl (Rom, Italien) (ombud: advokaten S. Giudici)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 3 maj 2017 (ärende R 1306/2016-2) om ett upphävandeförfarande mellan Mendes och Actial Farmaceutica.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Mendes SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 277, 21.8.2017.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/43

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 15 maj 2018 – Elche Club de Fútbol mot kommissionen

(Mål T-901/16 R)

((Interimistiskt förfarande - Statligt stöd - Stöd som Spanien beviljat vissa professionella fotbollsklubbar - Offentlig säkerhet som ett offentligt organ ställer - Beslut genom vilket stöden förklaras vara oförenliga med den inre marknaden - Ansökan om uppskov med verkställigheten - Fumus boni juris - Situation som ställer krav på skyndsamhet - Intresseavvägning))

(2018/C 240/48)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Elche Club de Fútbol, SAD (Elche, Spanien) (ombud: advokaterna M. Segura Catalán och M. Clayton)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Stromsky, G. Luengo och P. Němečková)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden: Konungariket Spanien (ombud: A. Gavela Llopis)

Saken

Talan som väckts med stöd av artiklarna 278 och 279 FEUF och som avser uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut (EU) 2017/365 av den 4 juli 2016 om det statliga stöd SA.36387 (2013/C) (f.d. 2013/NN) (f.d. 2013/CP) som Spanien har genomfört till förmån för Valencia Club de Fútbol Sociedad Anónima Deportiva, Hércules Club de Fútbol Sociedad Anónima Deportiva och Elche Club de Fútbol Sociedad Anónima Deportiva (EUT L 55, 2017, s. 12).

Avgörande

Det beviljas uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut (EU) 2017/365 av den 4 juli 2016 om det statliga stöd SA.36387 (2013/C) (f.d. 2013/NN) (f.d. 2013/CP) som Spanien har genomfört till förmån för Valencia Club de Fútbol Sociedad Anónima Deportiva, Hércules Club de Fútbol Sociedad Anónima Deportiva och Elche Club de Fútbol Sociedad Anónima Deportiva (EUT L 55, 2017, s. 12), i den del som avser återkrav av stöd som beviljats Elche Club de Fútbol, såsom följer av åtgärd 3 i artikel 1 i det beslutet.

2)	Ansökan om uppskov med verkställigheten ogillas i övrigt.

3)	Beslutet av den 6 mars 2017, Elche Club de Fútbol/kommissionen (T-901/16 R) upphävs.

4)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/44

Tribunalens beslut av den 4 maj 2018 – Abel m.fl. mot kommissionen

(Mål T-197/17) (1)

((Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Miljö - Kommissionens antagande av en förordning om förorenande utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon - Yrkande om ersättning för den ekonomiska och ideella skada sökandena anser sig ha lidit - Frånvaro av faktisk och säker skada - Situation som kan ha en icke-ekonomisk påverkan på envar - Skada som kan repareras föreligger inte - Yrkande om föreläggande))

(2018/C 240/49)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Marc Abel (Montreuil, Frankrike), och de 1 428 andra sökande som anges i bilagan till beslutet (ombud: advokaten J. Assous)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J.-F. Brakeland, M. Huttunen och A. Becker)

Saken

Yrkande med stöd av artikel 268 FEUF om ersättning för den skada som sökandena anser sig ha lidit till följd av att kommissionen antog förordning (EU) 2016/646 av den 20 april 2016 om ändring av förordning (EG) nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6) (EUT L 109, 2016, s. 1).

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	Marc Abel och de övriga sökande som anges i bilagan ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 151, 15.5.2017.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/44

Tribunalens beslut av den 16 maj 2018 – Argus Security Projects mot kommissionen och EUBAM Libyen

(Mål T-206/17) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Offentlig upphandling av tjänster - Förhandlat förfarande under konkurrens - Tillhandahållande av säkerhetstjänster inom ramen för unionens integrerade gränsförvaltningsuppdrag i Libyen - Avslag på en anbudsgivares anbud och tilldelning av kontraktet till en annan anbudsgivare - Omständigheter som hänför sig till tiden efter att kontraktet tilldelats - Betydande ändring av de ursprungliga marknadsvillkoren - Uppenbart att talan helt saknar rättslig grund))

(2018/C 240/50)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Argus Security Projects Ltd (Limassol, Cypern) (ombud: advokaterna T. Bontinck och A. Guillerme)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Castillo de la Torre, P. Aalto och L. Baumgart), Europeiska unionens gränsförvaltningsuppdrag i Libyen (EUBAM Libyen) (ombud: advokaten E. Raoult)

Saken

Begäran med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av EUBAM Libyens beslut av den 24 januari 2017 att inte godta sökandens anbud i det förhandlade förfarandet under konkurrens för tilldelning av kontraktet för tillhandahållande av säkerhetstjänster inom ramen för unionens integrerade gränsförvaltningsuppdrag i Libyen (EUBAM Libyen) (kontrakt EUBAM-13-020) och att tilldela kontraktet till Garda World Ltd.

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	Argus Security Projects Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 195, 19.6.2017.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/45

Tribunalens beslut av den 15 maj 2018 – Sensotek mot EUIPO – Senso Tecnologie (senso tek)

(Mål T-470/17) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering av figurmärket senso tek som EU-varumärke - Äldre EU-figurmärke SENSOTEC - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) 2017/1001) - Uppenbart att överklagandet helt saknar rättslig grund))

(2018/C 240/51)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Sensotek GmbH (Reichenbach an der Fils, Tyskland) (ombud: advokat J. Klink)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Hanne)

Motpart vid överklagandenämnden: Senso Tecnologie Srl (Rom, Italien)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 16 maj 2017 (ärende R 1953/2016-2), angående ett invändningsförfarande mellan Senso Tecnologie och Sensotek.

Avgörande

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Sensotek GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 309, 18.9.2017.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/46

Tribunalens beslut av den 15 maj 2018 – Commune de Fessenheim m.fl. mot kommissionen

(Mål T-726/17) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Tillgång till handlingar - Kommissionens skrivelse till franska myndigheter om protokollet avseende ersättning till EDF-koncernen till följd av återkallelsen av tillståndet att driva kärnkraftverket Fessenheim - Tyst beslut om nekad tillgång - Tidsfrist för väckande av talan - Talan har väckts för sent - Uppenbart att talan ska avvisas))

(2018/C 240/53)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Commune de Fessenheim (Frankrike), Communauté de communes Pays Rhin-Brisach (Volgelsheim, Frankrike), Conseil départemental du Haut-Rhin (Colmar, Frankrike), Conseil régional Grand Est Alsace Champagne-Ardenne Lorraine, (Strassburg, Frankrike) (ombud: advokaten G. de Rubercy)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Buchet)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens tysta beslut av den 10 augusti 2017 att neka sökandena tillgång till kommissionens skrivelse av den 22 mars 2017 till franska myndigheter om protokollet avseende ersättning till Groupe Électricité de France (EDF-koncernen) till följd av återkallelsen av tillståndet att driva kärnkraftverket Fessenheim.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Det finns inte längre anledning att pröva Republiken Frankrikes interventionsansökan.

3)	Commune de Fessenheim, Communauté de communes Pays Rhin-Brisach, Conseil départemental du Haut-Rhin och Conseil régional Grand Est Alsace Champagne-Ardenne Lorraine ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

4)	Republiken Frankrike ska bära sina rättegångskostander avseende interventionsansökan.

(1) EUT C 13, 15.1.2018.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/47

Tribunalens beslut av den 15 maj 2018 – Seco Belgium och Vinçotte mot parlamentet

(Mål T-812/17) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Offentlig upphandling av byggentreprenader - Anbudsförfarande - Teknisk kontroll och rådgivning vid förvärv, planering och arbeten avseende parlamentets fastigheter i Bryssel - Avslag på sökandenas anbud och tilldelningen av kontraktet till en annan anbudsgivare - Återkallande av den angripna rättsakten - Talan har förlorat sitt föremål - Anledning saknas att döma i saken))

(2018/C 240/54)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Seco Belgium (Bryssel, Belgien) och Vinçotte (Vilvoorde, Belgien) (ombud: advokaterna A. Delvaux och R. Simar)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: inledningsvis P. López-Carceller och Z. Nagy, därefter Z. Nagy och B. Simon)

Saken

Begäran med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av parlamentets beslut av den 1 december 2017 att avslå sökandenas anbud i anbudsinfordran 06D 20/2017/M005, ”Teknisk kontroll och rådgivning vid förvärv, planering och arbeten avseende parlamentets fastigheter i Bryssel” och att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Europaparlamentet ska ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet dem avseende det interimistiska förfarandet.

(1) EUT C 52, 12.2.2018.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/48

Talan väckt den 22 april 2018 – European Anglers Alliance mot rådet

(Mål T-252/18)

(2018/C 240/55)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: European Anglers Alliance (Offenbach am Main, Tyskland) (ombud: advokaten L.-B. Buchman)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att European Anglers Alliance har ett berättigat intresse av att få saken prövad, och

—

ogiltigförklara artikel 9.4 och 9.5 i rådets förordning (EU) 2018/120 av den 23 januari 2018 om fastställande för år 2018 av fiskemöjligheterna för vissa fiskbestånd och grupper av fiskbestånd i unionens vatten och, för unionsfiskefartyg, i vissa andra vatten och om ändring av förordning (EU) 2017/127 (EUT L 27, 2018, s. 1), såtillvida

—	dessa bestämmelser leder till en oberättigad diskriminering mellan medborgare i Europeiska unionen med hänsyn till det syfte som eftersträvas med dessa bestämmelser och strider mot likhetsprincipen,

—	Europeiska unionens råd överskred sitt utrymme för skönsmässig bedömning, genom att inte grunda sin bedömning avseende fångsten från bestånden av havsabborre vid fritidsfiske i havet på några objektiva uppgifter, och

—	dessa bestämmelser strider mot proportionalitetsprincipen och inte överensstämmer med artikel 17 i den gemensamma fiskeripolitiken, eftersom det är uppenbart att rådet inte tagit hänsyn den ekonomiska och sociologiska betydelsen av fritidsfiske i havet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av principen om likabehandling, såtillvida de angripna bestämmelserna i förordning (EU) 2018/120 leder till en oberättigad diskriminering mellan europeiska medborgare, med hänsyn till det syfte som eftersträvas, och mellan fritidsfiskare och det industriella fisket.

2.	Andra grunden: Rådet åsidosatte sitt utrymme för skönsmässig bedömning.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/48

Talan väckt den 23 april 2018 – VY mot kommissionen

(Mål T-253/18)

(2018/C 240/56)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: VY (ombud: advokaten J.-N. Louis)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslutet om utnämning av [konfidentiellt] (1) till enhetschef för enheten [konfidentiellt] vid Europeiska unionens delegation i Japan och beslutet om avslag på sökandens ansökan, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av meddelandet om ledig tjänst.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och av artikel 1d i tjänsteföreskrifterna.

(1) Konfidentiella uppgifter har utelämnats.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/49

Talan väckt den 25 april 2018 – Makhlouf mot kommissionen och ECB

(Mål T-260/18)

(2018/C 240/57)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Rami Makhlouf (Damas, Syrien) (ombud: advokaten E. Ruchat)

Svarande: Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	bifalla talan;

—	förplikta Europeiska unionen, svarandena, att ersätta sökanden för den skada som han åsamkats med ett belopp om 6 900 000 euro jämte ränta; och

—	förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.	Första grunden: Kommissionen har åsidosatt artikel 17.1 FEU och artikel 13.3 och 13.4 i fördraget om Europeiska stabilitetsmekanismen i det att kommissionen inte säkerställt att avtalsprotokollet av den 26 april 2013 är förenligt med unionsrätten.

2.	Andra grunden: Maktmissbruk och åsidosättande från ECB:s sida av artikel 17 i stadgan om de grundläggande rättigheterna i det att ECB använts sina befogenheter i fråga om penningpolitiken för att ålägga Eurogruppen och den cypriotiska regeringen bestämmelser för omstrukturering av banker.

3.	Tredje grunden: Expropriering av sökandens tillgångar utan vederbörligt vederlag.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/50

Talan väckt den 26 april 2018 – O'Flynn m.fl. mot kommissionen

(Mål T-270/18)

(2018/C 240/58)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Michael O'Flynn (Cork, Irland), Paddy McKillen (Dublin, Irland) och David Daly (Malahide, Irland) (ombud: M. Cush, SC, D. Hardiman, Barrister, P. O’Brien och D. O'Keeffe, Solicitors)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2018) 464 final av den 25 januari 2018 (SA.43791(2017/NN)) (1) i den mån det däri i första hand, inte restes några invändningar mot det påstådda stöd som getts till eller genom National Asset Management Agency (NAMA) och i andra hand, inte ansågs att en sådan åtgärd utgör stöd, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fyra grunder.

Första grunden: Svaranden borde ha inlett ett formellt granskningsförfarande i enlighet med artikel 108.2 FEUF.

—

Sökandena gör bland annat gällande att svaranden åsidosatte sökandenas processuella rättigheter enligt artikel 108.2 FEUF genom att underlåta att inleda ett sådant förfarande. Svaranden åsidosatte även principen om god förvaltningssed genom att underlåta att uppfylla sin skyldighet att företa ett omsorgsfullt och opartiskt granskningsförfarande av det påstådda stödet.

Andra grunden: Uppenbart oriktig bedömning.

—

Sökandena hävdar att svaranden gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den antog det angripna beslutet bland annat genom att finna att sökandena inte hade gjort gällande att stödet hade missbrukats trots att ett sådant påstående uttryckligen hade gjorts i punkt 5.25 i klagomålet. Sökandena gör också gällande att svarandens bedömning av NAMA:s verksamhet var felaktig i flera hänseenden.

Tredje grunden: Svaranden har åsidosatt motiveringsskyldigheten

—

Sökandena gör i detta avseende gällande att svaranden inte motiverade eller inte motiverade det angripna beslutet tillräckligt genom att bland annat underlåta att på ett korrekt sätt förklara eller inte ge någon förklaring alls eller inte ge någon förklaring som kan kontrolleras till grunden för att den godkände NAMA:s metod för fastställande av huruvida ett utvecklingsprojekt är hållbart.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 106 FEUF

—	Sökandena gör utöver påståendet om åsidosättande av bestämmelserna i FEUF om statligt stöd även gällande att artikel 106 FEUF har åsidosatts, såsom har angetts i deras klagomål, och de har inte fått något svar från kommissionen i detta hänseende.

(1) EUT C 60, 2018, s. 4.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/51

Talan väckt den 30 april 2018 – Bernaldo de Quirós mot kommissionen

(Mål T-273/18)

(2018/C 240/59)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Belén Bernaldo de Quirós (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten M. Casado García-Hirschfeld)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ta upp talan till prövning och bifalla den,

och följaktligen

—	ogiltigförklara beslutet av den 6 juli 2017,

—	i den mån det är nödvändigt, ogiltigförklara beslutet av den 31 januari 2018 om att avslå klagomålet,

—	förplikta svaranden att ersätta sökanden för ideell skada, med ett helt symboliskt belopp på 1 euro, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av det uppdrag som kommissionens utrednings- och disciplinbyrå tilldelats avseende den administrativa utredning som inletts mot sökanden och åsidosättande av principen om opartiskhet och principen om god förvaltning.

Andra grunden: Dels åsidosättande av principen om iakttagande av rätten till försvar och åsidosättande av artikel 3 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna, dels åsidosättande av principen om parternas likställdhet i processen vid förhandlingen såvitt avser sökanden med stöd av artikel 22 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna.

3.	Tredje grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen och uppenbart oriktig bedömning.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/52

Talan väckt den 7 maj 2018 – Azarov mot rådet

(Mål T-286/18)

(2018/C 240/60)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Mykola Yanovych Azarov (Kiev, Ukraina) (ombud: advokaterna A. Egger och G. Lansky)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

med stöd av artikel 263 FEUF ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2018/333 av den 5 mars 2018 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 63, 2018, s. 48) och rådets genomförandeförordning (EU) 2018/326 av den 5 mars 2018 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 63, 2018, s. 5)i den mån de avser sökanden,

—	med stöd av artikel 64 i tribunalens rättegångsregler vidta vissa åtgärder för processledning, och

—	med stöd av artikel 87.2 i tribunalens rättegångsregler förplikta rådet att ersätta rättegångsreglerna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen Sökanden gör gällande att de restriktiva åtgärderna, som nu beslutats fem gånger, är klart oproportionerliga.

2.	Andra grunden: Uppenbart oriktig bedömning Sökanden anför att rådet saknade enligt rättspraxis tillräckligt faktiskt underlag för sitt beslut att förlänga de restriktiva åtgärderna.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/52

Talan väckt den 10 maj 2018 – Lettiska republiken mot Europeiska kommissionen

(Mål T-293/18)

(2018/C 240/61)

Rättegångsspråk: lettiska

Parter

Sökande: Lettiska republiken (ombud: I. Kucina och V. Soņeca)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut C(2018) 1418 slutligt av den 12 mars 2018 vari kommissionen fastställde sin inställning och förplikta nämnda institution att inta ett förhållningssätt som inte medför några negativa rättsverkningar för Lettland,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta Republiken Lettlands rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar Republiken Lettland att kommissionen, då den tog ställning, inte enbart åsidosatte artikel 263 FEUF – vilket fick negativa rättsverkningar för Lettland – utan även artikel 17.1 FEU jämförd med artiklarna 3.1 d FEUF, 38 FEUF och 335 FEUF. Enligt dessa bestämmelser är kommissionen skyldig att garantera att Norge på ett korrekt sätt fullföljer sina åtaganden enligt Paristraktaten (1), såvitt gäller rätten för Europeiska unionens medlemsstater att beviljas tillträde till fiskezonen i Svalbard på ett icke diskriminerande sätt.

(1) Spetsbergtraktaten ingicks mellan Norge, USA, Danmark, Frankrike, Italien, Japan, Nederländerna, Förenade konungariket, Irland, de brittiska utomeuropeiska territorierna och Sverige och undertecknades den 9 februari 1920 i Paris. Traktatet finns tillgängligt på följande adress: https://likumi.lv/ta/id/282051-par-ligumu-starp-norvegiju-amerikas-savienotajam-valstim-daniju-franciju-italiju-japanu-niderlandi-lielbritaniju-un

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/53

Överklagande ingett den 8 maj 2018 – Wirecard Technologies mot EUIPO – EUIPO – Striatum Ventures (supr)

(Mål T-297/18)

(2018/C 240/62)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Wirecard Technologies GmbH (Aschheim, Tyskland) (ombud: advokaten A. Bayer)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Striatum Ventures BV (Rosmalen, Nederländerna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket supr – EU-varumärke nr 13 163 746

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 20 februari 2018 i ärende R 2028/2017-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och motparten vid överklagandenämnden för det fall den väljer att intervenera, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 2017/1001.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/54

Talan väckt den 16 maj 2018 – Klyuyev mot rådet

(Mål T-305/18)

(2018/C 240/63)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Andriy Klyuyev (Donetsk, Ukraina) (ombud: B. Kennelly, QC, J. Pobjoy, Barrister, R Gherson och T. Garner, Solicitors)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2018/333 av den 5 mars 2018 om ändring av beslut 2014/119/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 63, 2018, s. 48), och

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2018/326 av den 5 mars 2018 om genomförande av förordning (EU) nr 208/2014 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ med hänsyn till situationen i Ukraina (EUT L 63, 2018, s. 5),

i den del som dessa åtgärder avser sökanden.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra rättsliga grunder.

1.	Första grunden: Rådet gjorde fel då det fann att rekvisitet för att ta upp sökanden i artikel 1.1 i det omtvistade beslutet och i artikel 3.1 i den omtvistade förordningen var uppfyllt.

Andra grunden: Rådet åsidosatte sökanden rättigheter enligt artikel 6, jämförd med artiklarna 2 FEU och 3 FEU, och artiklarna 47 och 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i det att rådet antog att behandlingen av sökanden i Ukraina stod i överensstämmelse med grundläggande mänskliga rättigheter.

3.	Tredje grunden: Rådet åsidosatte sökandens rätt till försvar, rätt till god förvaltning och rätt till effektivt domstolsskydd.

4.	Fjärde grunden: Rådet åsidosatte, utan motivering eller proportionalitet, sökandens rätt till egendom och anseende.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/55

Talan väckt den 16 maj 2018 – Zhejiang Jiuli Hi-Tech Metals mot kommissionen

(Mål T-307/18)

(2018/C 240/64)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Zhejiang Jiuli Hi-Tech Metals Co. Ltd (Huzhou, Kina) (ombud: advokaterna K. Adamantopoulos och P. Billiet)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens genomförandeförordning (EU) 2018/330 av den 5 mars 2018 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör av rostfritt stål med ursprung i Folkrepubliken Kina efter en översyn vid giltighetstidens utgång i enlighet med artikel 11.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036, i den del den avser sökanden, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

Första grunden: Kommissionen har antagit genomförandeförordning 2018/330 på ett sätt som åsidosätter dels artiklarna 3.2, 16.1, 19.2, 19.4, 20.2, 20.4, 21.5 och 21.7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2016/1036 av den 8 juni 2016 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska unionen, dels artiklarna 3.1, 5.3, 6.1, 6.1.2, 6.2, 6.4, 6.5.1, 6.6 och 6.9 i WTO:s antidumpningsavtal.

Andra grunden: Kommissionen har, när den antog genomförandeförordning 2018/330, gjort sig skyldig till uppenbarat felaktig bedömning av de rättsliga och faktiska omständigheterna genom att använda metoden med ett jämförbart land för att fastställa ett normalvärde för sökanden i strid med artiklarna 1.2, 1.3, 2.1, 2.7 och 11.9 i förordning 2016/1036 och artiklarna 2.2 och 6.10.1 i WTO:s antidumpningsavtal. Kommissionen har inte på något sätt kunnat motivera varför den tillämpat artikel 2.7 i förordning 2016/1036 vad gäller sökanden.

Tredje grunden: Kommissionen har, när den antog genomförandeförordning 2018/330, gjort sig skyldig till uppenbarat felaktig bedömning av de rättsliga och faktiska omständigheterna, genom att tillämpa fel PCN-kod för den berörda varan, i strid mot artiklarna 2.2, 2.5, 2.6, 6.7, 6.8 och 16.1 i förordning 2016/1036 och artiklarna 2.2.1.1, 2.2.2, 2.4 och 2.6 i WTO:s antidumpningsavtal.

Fjärde grunden: Kommissionen har, när den antog genomförandeförordning 2018/330, gjort sig skyldig till uppenbarat felaktig bedömning av de rättsliga och faktiska omständigheterna, eftersom den tillämpade metoden väsentligen har påverkat sökanden dumpningsmarginal i strid med artiklarna 1.4, 2.6, 2.10 c, 2.11, 17.1, 17.2 och 18.3 i förordning 2016/1036 och artiklarna 2.2, 2.2.2, 2.4, 2.4.2, 2.6, 3.6 och 9.2 i WTO:s antidumpningsavtal.

Femte grunden: Kommissionen har, när den antog genomförandeförordning 2018/330, gjort sig skyldig till uppenbarat felaktig bedömning av de rättsliga och faktiska omständigheterna, genom att konstatera att det föreligger såväl skada som en sannolikhet för återkommande skada utan att bedöma ett eventuellt orsakssamband, i strid med artiklarna 1.1, 1.2, 1.3, 2.12, 2.9, 3.2, 3.3, 3.6, 3.7, 3.9 och 11.1 i förordning 2016/1036 och artiklarna 1, 2.1, 2.4.2, 3.1, 3.5, 3.7 och 9.3 i WTO:s antidumpningsavtal.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/56

Överklagande ingett den 17 maj 2018 – Buck mot EUIPO – Unger Holding (BUCK)

(Mål T-311/18)

(2018/C 240/65)

Överklagandet är avfattat på engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Društvo za proizvodnju inženjering i usluge Buck d.o.o. (Belgrad, Serbien) (ombud: advokaten I. Lázaro Betancor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Unger Holding GmbH (Herne, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av figurmärket BUCK i rött och vitt – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen nr 1 218 386

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 7 mars 2018 i ärende R 1024/2017-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 47.2 förordning nr 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 2017/1001.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/56

Överklagande ingett den 14 maj 2018 – Dentsply De Trey mot EUIPO – IDS (AQUAPRINT)

(Mål T-312/18)

(2018/C 240/66)

Överklagandet är avfattat på engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Dentsply De Trey GmbH (Konstanz, Tyskland) (ombud: S. Clark, Solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: IDS SpA (Savona, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket AQUAPRINT – Registreringsansökan nr 12 272 407

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 26 februari 2018 i ärende R 1438/2017-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, förutom i den del överklagandenämnden fann att varorna är identiska/av liknande slag och att omsättningskretsen är specialiserad inom tandläkartjänster,

—	förplikta EUIPO och i förekommande fall intervenienten att i enlighet med artikel 134 i tribunalens rättegångsregler ersätta Dentsplys rättegångskostnader i förevarande förfarande, och

—	ändra beslutet även avseende beslut om rättegångskostnader och, enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler, förplikta den intervenient som tappar målet att ersätta de kostnader som uppkommit för överklagandenämnden och invändningsenheten.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 8.4 i förordning nr 2017/1001.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/57

Talan väckt den 15 may 2018 – Hashem och Assi mot SRB

(Mål T-314/18)

(2018/C 240/67)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Hashem Asad Mohammad Hashem (Amman, Jordanien), Souhair H.B. Assi (Amman) (ombud: advokaterna R. Vallina Hoset, A. Sellés Marco, C. Iglesias Megías och A. Lois Perreau de Pinninck)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att Gemensamma resolutionsnämnden (SRB) har ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar och förplikta densamma att utge ersättning till sökandena för den skada de har lidit till följd av SRB:s ageranden och försummelser, och som medfört att sökandena har förlorat hela den investering de gjort i obligationer och värdepapper i BANCO POPULAR ESPAÑOL, S.A.,

—

förplikta SRB att till sökandena utge ersättning för den förlust de har gjort (det utmätningsbara beloppet), med i första hand en återbetalning av gjorda investeringar med ett belopp på 5 571 434,73 euro i aktier i Banco Popular, eller, i andra hand i förhållande till det ovan yrkade, med ett belopp på 2 341 142,51 euro,

—	höja det utmätningsbara beloppet med kompensationsränta räknad från den 7 juni 2017 fram till dess att dom meddelas i detta mål,

—	höja det utmätningsbara beloppet med dröjsmålsränta räknad från den dag då denna dom meddelas fram till dess att full betalning av det utestående beloppet erläggs, till den kurs som fastställts av ECB för de huvudsakliga refinansieringstransaktionerna ökad med två procentenheter, och

—	förplikta SRB att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

De grunder och huvudargument som åberopas liknar de som åberopats i mål T-659/17, Vallina Fonseca/Gemensamma resolutionsnämnden.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/58

Talan väckt den 16 maj 2018 – Calvo Gutierrez m.fl. mot SRB

(Mål T-315/18)

(2018/C 240/68)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Maria Graciela Calvo Gutierrez (Alcobendas, Spanien) och 21 andra sökande (ombud: advokaterna R. Vallina Hoset, A. Sellés Marco, C. Iglesias Megías och A. Lois Perreau de Pinninck)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	förklara Gemensamma resolutionsnämnden utomobligatoriskt skadeståndsskyldig och förplikta den att ersätta den skada som sökandena har lidit till följd av dess samlade handlingar och underlåtenheter som orsakade att de gick miste om hela sin investering i förlagslån till Banco Popular Español, S.A.,

—

förplikta nämnden att betala sökanden följande belopp i ersättning för ekonomisk och ideell skada:

För ekonomisk skada, sammanlagt 7 570 098,78 euro för nedskrivningen av aktierna i Banco Popular, fördelat efter respektive sökandes aktieinnehav enligt följande:

—	María Graciela Calvo Gutiérrez: 8 836,67 euro

—	Eric Gancedo Holmer: 35 257,42 euro

—	María Graciela Calvo Gutiérrez och Eric Gancedo Holmer: 39 358,01 euro

—	Carlos Eric Gancedo Calvo: 7 374,19 euro

—	Gabriel Gancedo Calvo: 7 062,93 euro

—	Jorge Gancedo Calvo: 8 545,24 euro

—	Lucía Gancedo Calvo: 7 388,69 euro

—	Manuel Gancedo Calvo: 9 472,17 euro

—	José Gancedo Calvo: 7 389,45 euro

—	Claudia Sáez de Montagut Gancedo: 763,66 euro

—	Bosco Sáez de Montagut Gancedo: 2 879,18 euro

—	Yago Sáez de Montagut Gancedo: 379,16 euro

—	VICA58, S.L.: 265 763,84 euro

—	Diana Luisa Gancedo Holmer: 175 499,04 euro

—	Guillermo de Zavala Gancedo: 722,47 euro

—	Alfredo de Zavala Gancedo: 718,65 euro

—	Cosme de Zavala Gancedo: 1 006,27 euro

—	Bruno de Zavala Gancedo: 689,66 euro

—	María Astrid Gancedo Holmer: 442 136,41 euro

—	Marco Gancedo Holmer: 442 135,64 euro

—	LOS PRUNOS DEL SETO, S.L.: 6 898,14 euro

—	MANUEL GANCEDO, S.A.: 5 340 911,85 euro

—	EVEDAM INMUEBLES, S.L.: 620 238,46 euro

—	GANCEDO Y GONZÁLEZ, S.L.: 138 671,57 euro, och

för ideell skada, upp till 7 570 098,78 euro eller det belopp som tribunalen finner skäligt, fördelat mellan sökandena i proportion till skadeståndet för ekonomisk skada,

—	Till de belopp som ska betalas lägga dröjsmålsränta från dagen för domen tills full betalning sker, med den räntesats som fastställs av ECB för dess huvudsakliga återfinansieringstransaktioner plus två procentenheter, samt

—	förplikta nämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Grunderna och huvudargumenten liknar dem som åberopats i mål T-659/17, Vallina Fonseca/Gemensamma resolutionsnämnden (EUT C 424, 2017, s. 42).

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/59

Talan väckt den 18 maj 2018 – Fugro mot kommissionen

(Mål T-317/18)

(2018/C 240/69)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Fugro NV (Leidschendam, Nederländerna) (ombud: advokaterna T. Snoep och V. van Weperen)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	alternativt, delvis ogiltigförklara det överklagade beslutet, särskilt artikel 1.2 i beslutet, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

—

Kommissionen har vid avfattandet av beslutet inte haft ett stort utrymme för en skönmässig bedömning. Bedömningen av huruvida beslutet strider mot proportionalitetsprincipen ska inte avgränsas till en granskning av om beslutet är uppenbart olämpligt i förhållande till de mål som eftersträvas däri. Beslutet strider mot proportionalitetsprincipen på grund av följande:

—	Beslutet går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå de mål som eftersträvas.

—	Kommissionen har inte valt den minst ingripande åtgärden av de möjliga åtgärderna.

—	Nackdelarna som beslutet har inneburit är oproportionerliga i förhållande till syftet med åtgärden.

—	Även om kommissionen skulle ha haft ett stort utrymme för skönmässig bedömning, är beslutet ändå ett uppenbart olämpligt medel för att uppnå de mål som eftersträvas.

Andra grunden: Beslutet åsidosätter Fugros äganderätt enligt artikel 17 i den Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och Fugros rätt till näringsfrihet enligt artikel 16 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

—	Beslutet åsidosätter Fugros äganderätt, eftersom det förstör Fugros ekonomiska verksamhet. Ägandeförlusten är betydlig och går utöver vad som är en rimlig ekonomisk risk.

—	Beslutet påverkar Fugros frihet att bedriva näringsverksamhet.

Tredje grunden: Beslutet åsidosätter principen om att undvika konkurrenssnedvridning.

—

Beslutet hindrar Europeiska unionen från att uppfylla sitt viktiga uppdrag att etablera en inre marknad utan snedvridning, eftersom

—	beslutet resulterar i att en allmän sektor ingriper i marknaden för Offshore-GNSS-tilläggstjänster, vilket är oförenligt med principerna om en icke snedvriden av konkurrens, och

—	ingriper i marknaden för Offshore-GNSS-tilläggstjänster, där det inte finns något marknadsmisslyckande, vilket strider med artikel 3.3 FEUF och tilläggsprotokoll nr 27.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/61

Överklagande ingett den 18 maj 2018 – Serenity Pharmaceuticals mot EUIPO – Gebro Holding (NOCUVANT)

(Mål T-321/18)

(2018/C 240/70)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Serenity Pharmaceuticals LLC (Milford, Pennsylvania, Förenta staterna) (ombud: J. Day, Solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Gebro Holding GmbH (Fieberbrunn, Österrike)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket NOCUVANT – Registreringsansökan nr 13 053 434

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 8 mars 2018 i ärende R 584/2017-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	upphäva det beslut som meddelades av invändningsenheten den 27 januari 2018 i invändningsförfarande nr B 002437922, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 47.2 i förordning nr 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 2017/1001.

9.7.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 240/61

Överklagande ingett den 22 maj 2018 – Fomanu mot EUIPO – Fujifilm Imaging Germany (Återgivning av en fjäril)

(Mål T-323/19)

(2018/C 240/71)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Fomanu AG (Neustadt a.d. Waldnaab, Tyskland) (ombud: advokaten S. Reichart)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Fujifilm Imaging Germany GmbH & Co. KG (Willich, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke nr 5 481 403

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 16 mars 2018 i ärende R 2241/2016-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, i den mån det angripna EU-varumärket förklaras ogiltigt avseende följande varor och tjänster:

Klass 9: cd-skivor; digitala videoskivor; Datorprogram och programvara, speciellt programvara för utbyte, lagring, återgivning och systematisk registrering av data.

Klass 16: Trycksaker, bokbinderimaterial, papper, skrivmateriel, ingående i klass 16, med undantag för trycksaker med tryckta individuella foton (särskilt fotografiska böcker, kalendrar, filmdukar, pussel och anteckningsböcker samt fotopärmar).

Klass 38: Åtkomst till en databas för nedladdning av information via elektroniska medier (internet); datorstödd överföring av meddelanden och bilder.

Klass 40: Bokbinderi.

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 58.1 a 58.2 jämförd med artikel 18.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 19.1 jämförd med artikel 10 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 2017/1430.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 240

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	61 årgången 9 juli 2018

Innehållsförteckning		Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2018/C 240/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning	1