9.4.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 124/1

Kommissionens tillkännagivande om teknisk vägledning om klassificering av avfall

(2018/C 124/01)

Syftet med detta tillkännagivande är att ge teknisk vägledning om vissa aspekter av direktiv 2008/98/EG om avfall (nedan kallat ramdirektivet om avfall) (1) och kommissionens beslut 2000/532/EG om en förteckning över avfall (nedan kallad avfallsförteckningen), med de ändringar som gjordes 2014 och 2017 (2).

Tillkännagivandet innehåller bland annat förtydliganden och vägledning för medlemsstaternas myndigheter, inklusive lokala myndigheter, och företag (t.ex. i tillståndsfrågor) om korrekt tolkning och tillämpning av relevant EU-lagstiftning när det gäller klassificering av avfall, det vill säga identifiering av farliga egenskaper, bedömning av om avfallet har någon farlig egenskap och, slutligen, klassificering av avfallet som farligt eller icke farligt.

Tillkännagivandet har antagits efter diskussioner och samråd med medlemsstater och intressenter (3).

Tillkännagivandet består av tre kapitel och fyra bilagor.

—	Kapitel 1 ger en övergripande bakgrund till klassificeringen av avfall och anvisningar om hur vägledningen ska läsas.

—	I kapitel 2 presenteras relevanta delar av EU-lagstiftningen i korthet. Dessutom anges deras relevans för definitionen och klassificeringen av (farligt) avfall.

—	Kapitel 3 redogör för de allmänna stegen vid klassificering av avfall, med betoning på de grundläggande begreppen och utan att gå in på detaljer.

För mer utförlig information hänvisas det till respektive bilagor, där de specifika aspekterna beskrivs utförligt:

—	Bilaga 1 innehåller information om avfallsförteckningen och valet av lämpliga poster för förteckningen.

—	Bilaga 2 beskriver de olika källorna till information om farliga ämnen och deras klassificering.

—	Bilaga 3 beskriver principerna för bedömning av de enskilda farliga egenskaperna HP 1 till HP 15.

—	Bilaga 4 innehåller en genomgång av grundläggande begrepp samt hänvisar till tillgängliga standarder och metoder för provtagning och kemisk analys av avfall.

Detta dokument klargör befintlig EU-lagstiftning och tar hänsyn till riktlinjer för avfallsklassificering från olika EU-medlemsstater.

Den tekniska vägledningen kan komma att uppdateras om erfarenheterna från genomförandet av relevant EU-lagstiftning visar att det behövs.

Den vägledning som ges i detta tillkännagivande påverkar inte eventuella tolkningar som meddelas av Europeiska unionens domstol. De uppfattningar som uttrycks i denna tekniska vägledning föregriper inte kommissionens eventuella ställningstaganden inför Europeiska unionens domstol.

FÖRKORTNINGAR

ATP	Anpassning till den tekniska utvecklingen
BDE	Bromerade difenyletrar
BREF-dokument	Referensdokument för bästa tillgängliga teknik
BTEX	Bensen, toluen, etylbensen och xylen
CEN	Europeiska standardiseringskommittén
C&L	Klassificering och märkning
CLP	Klassificering, märkning och förpackning
CLRTAP	Konventionen om långväga gränsöverskridande luftföroreningar
Echa	Europeiska kemikaliemyndigheten
EEA	Europeiska miljöbyrån
ELV	Uttjänta fordon
GHS	Globalt harmoniserat system för klassificering och märkning av kemikalier
ODS	Ozonnedbrytande ämnen
PAH	Polycykliska aromatiska kolväten
POP	Långlivad organisk förorening
SDS	Säkerhetsdatablad
FN	Förenta nationerna
WAC	Mottagningskriterier för avfall
WEEE	Avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

FÖRKORTNINGAR

INLEDNING

1.1.

Bakgrund

1.2.

Till vem riktar sig vägledningen?

1.3.

Hur ska vägledningen läsas?

RÄTTSLIG RAM

2.1.

Avfallslagstiftning

2.1.1.

Ramdirektivet om avfall (WFD)

2.1.2.

Europeiska avfallsförteckningen

2.1.3.

Förordningen om transport av avfall (WSR)

2.1.4.

Deponeringsdirektivet

2.1.5.

Direktivet om avfall från utvinningsindustrin (direktivet om utvinningsavfall)

2.1.6.

Reach-förordningen

2.1.7.

Förordningen om klassificering, märkning och förpackning (CLP-förordningen)

2.1.8.

Förordningen om långlivade organiska föroreningar (POP-förordningen)

2.1.9.

Seveso III-direktivet

FÖRFARANDEN FÖR KLASSIFICERING AV AVFALL

3.1.

Allmänt tillvägagångssätt för klassificering av avfall

3.1.1.

Steg 1: Är WFD tillämpligt?

3.1.2.

Steg 2: Vilken post i avfallsförteckningen är tillämplig?

3.2.

Tilldelning av MH- eller MNH-post

3.2.1.

Steg 3: Finns det tillräckligt med information om avfallets sammansättning för att avgöra om det uppvisar farliga egenskaper, antingen genom beräkning eller testning i enlighet med steg 4?

3.2.2.

Steg 4: Uppvisar avfallet några av de farliga egenskaperna HP 1 till HP 15?

3.2.3.

Steg 5: Är det sannolikt eller känt att avfallet innehåller någon av de långlivade organiska föroreningar som anges i bilagan till avfallsförteckningen (punkt 2 tredje strecksatsen)?

BILAGOR

BILAGA 1: Kommenterad avfallsförteckning

BILAGA 2: Datakällor och basinformation om farliga ämnen

BILAGA 3: Specifika metoder för att fastställa farliga egenskaper (HP 1 till HP 15)

BILAGA 4: Provtagning och kemisk analys av avfall

124

BILAGA 5: Källor och externa referenser

134

1. INLEDNING

1.1. Bakgrund

Klassificeringen av avfall som farligt eller icke farligt och, i synnerhet, att förstå när och under vilka omständigheter avfall är att betrakta som farligt är ett avgörande beslut i hela avfallshanteringskedjan, från generering till slutbehandling av avfallet. När avfall får en korrekt klassificering som farligt utlöses ett antal viktiga skyldigheter, bland annat när det gäller märkning och förpackning, men även i fråga om tillgänglig behandling som uppfyller tillämpliga krav.

När ramen för klassificering av avfall och förteckningen över egenskaper som gör avfall farligt sågs över 2014 och 2017 drog EU erfarenhet av tillämpningen av avfallslagstiftningen och tog hänsyn till den vetenskapliga och ekonomiska utvecklingen. Denna aktualisering av lagstiftningen, som även tar hänsyn till de grundläggande förändringar av EU:s kemikalielagstiftning som har genomförts under de senaste åren, innebär nya utmaningar för myndigheterna och industrin.

Såsom framhålls i kommissionens meddelande om åtgärder i gränssnittet mellan lagstiftningen om kemikalier, produkter och avfall (COM(2018) 32 final), har det sätt på vilket reglerna om klassificering av avfall genomförs och tillämpas stor påverkan på framtida beslut om avfallshantering, om till exempel insamlingens genomförbarhet och ekonomiska hållbarhet, återvinningsmetoder och valet mellan återvinning och bortskaffande. Sådana skillnader kan påverka användningen av returråvaror. Denna vägledning om avfallsklassificering är det första verktyget som föreslås i meddelandet för att hjälpa avfallsföretag och behöriga myndigheter till en gemensam metod för att karakterisera och klassificera avfall, och därigenom minimera skillnaderna och påverkan.

1.2. Till vem riktar sig vägledningen?

Detta dokument ger vägledning för medlemsstaternas myndigheter, inklusive lokala myndigheter, och företag (t.ex. i tillståndsfrågor) om korrekt tolkning och tillämpning av relevant EU-lagstiftning när det gäller klassificering av avfall, i synnerhet ramdirektivet om avfall (4) och avfallsförteckningen (5).

1.3. Hur ska vägledningen läsas?

Den övergripande bakgrunden och den specifika rättsliga ramen presenteras i kapitlen 1 och 2.

Kapitel 3 ger vägledning genom de grundläggande stegen i klassificeringsprocessen. Det innehåller inte specifik information om hur de nödvändiga stegen av klassificeringen genomförs utan ger en allmän översikt. För vissa steg hänvisas det till motsvarande bilaga, där mer detaljerad information finns.

2. RÄTTSLIG RAM

2.1. Avfallslagstiftning

2.1.1. Ramdirektivet om avfall (WFD)

Ramdirektivet för avfall definierar vad avfall är och hur det ska hanteras.

Farligt avfall definieras som avfall med minst en av de farliga egenskaper som förtecknas i bilaga III till ramdirektivet om avfall. Artikel 7 i ramdirektivet ligger till grund för avfallsförteckningen.

Ruta 1:

Ramdirektivet om avfall

Ramdirektivet om avfall 2008/98/EG (nedan kallat WFD) är den viktigaste rättsakten om avfall på EU-nivå. Eftersom WFD är ett direktiv införlivas det i nationell lagstiftning av medlemsländerna genom separata rättsakter.

Direktivets tillämpningsområde fastställs genom definitionen av ”avfall” i artikel 3.1 i WFD som

”ämne eller föremål som innehavaren gör sig av med eller avser eller är skyldig att göra sig av med”.

I många fall är det enkelt att avgöra om ett ämne eller ett föremål är ”avfall” i enlighet med WFD. I vissa fall är det dock svårare. Omfattande vägledning om definitionen av avfall, inklusive information om undantagen från WFD:s tillämpningsområde, och exempel från bindande rättspraxis från Europeiska unionens domstol finns i Guidance on the interpretation of key provisions of Directive 2008/98/EC (6) (nedan kallad WFD-vägledningen). Om ett ämne eller föremål uppfyller kriterierna för att vara avfall, omfattas det av avfallslagstiftningen, inklusive regler om klassificering av avfall (om det inte specifikt är undantaget från WFD:s tillämpningsområde).

WFD definierar ”farligt avfall” i artikel 3.2 som

”avfall med minst en av de farliga egenskaper som förtecknas i bilaga III”.

Det är ett viktigt beslut att avgöra om ett ämne eller ett föremål kan betraktas som ”avfall” i den mening som avses i WFD, och lika viktigt är beslutet huruvida avfallet ska klassificeras som ”icke farligt avfall” eller ”farligt avfall”.

Strikta betingelser gäller för hantering av farligt avfall, bland annat

—	skyldighet att förete bevis för att avfallet spåras i enlighet med det system som relevant medlemsstat har infört (artikel 17 i WFD),

—	ett blandningsförbud (artikel 18 i WFD, för närmare detaljer se WFD-vägledningen),

—	särskilda skyldigheter när det gäller märkning och förpackning (artikel 19 i WFD).

EU-lagstiftningen fastställer vidare att farligt avfall endast får behandlas på särskilda anläggningar som har fått specialtillstånd. Detta regleras både av artiklarna 23–25 i ramdirektivet om avfall och av annan lagstiftning, t.ex. direktiven om deponering (7) och industriutsläpp (8).

De egenskaper som gör avfall farligt, och som fastställs i bilaga III till WFD, har nyligen anpassats till den vetenskapliga utvecklingen genom kommissionens förordning (EU) nr 1357/2014 (9), tillämplig från och med den 1 juni 2015, och rådets förordning (EU) 2017/997 (10), tillämplig från och med den 5 juli 2018. EU-förordningar är direkt tillämpliga i medlemsstaterna utan införlivande i nationell lagstiftning. De farliga egenskaperna diskuteras ingående i bilaga 3 till det här dokumentet.

När det gäller avfallsklassificering är det artikel 7 i WFD som ligger till grund för avfallsförteckningen (se nedan) och dess tillämpning. Medlemsstaterna får införa ytterligare poster i nationella dokument som återspeglar avfallsförteckningen.

Artikel 7 i WFD

Artikel 7.2 och 7.3 i WFD innehåller bestämmelser för vad som gäller om en medlemsstat anser att en viss typ av avfall som är listat som icke farligt i avfallsförteckningen är farligt, och omvänt. De två styckena har följande lydelse:

”2. En medlemsstat får betrakta avfall som farligt avfall om det, trots att det inte tas upp som farligt i förteckningen över avfall, har minst en av de egenskaper som anges i bilaga III. Medlemsstaten ska utan dröjsmål anmäla sådana fall till kommissionen. Medlemsstaten ska förteckna dem i den rapport som avses i artikel 37.1 och förse kommissionen med all relevant information. På grundval av de inkomna anmälningarna ska förteckningen ses över för beslut om en justering av denna.

3. Om en medlemsstat kan styrka att en viss typ av avfall som är upptaget i förteckningen som farligt avfall inte uppvisar någon av de egenskaper som anges i bilaga III, får den betrakta detta avfall som icke farligt avfall. Medlemsstaten ska utan dröjsmål anmäla sådana fall till kommissionen och förse kommissionen med nödvändiga bestyrkanden. På grundval av de inkomna anmälningarna ska förteckningen ses över för beslut om en justering av denna.”

Artikel 7.2 och 7.3 föreskriver inte behörig myndighet eller relevant förfarande för sådana beslut. Detta är en fråga som överlämnas till varje medlemsstats interna rättsliga och administrativa organisation (däremot betraktas inte ekonomiska aktörer eller andra privata organ som ”medlemsstaterna” och har inte rätt att fatta beslut enligt artikel 7.2 och 7.3 i WFD).

Ruta 2:

Artikel 7 i WFD

2.1.2. Europeiska avfallsförteckningen

Avfallsförteckningen innehåller ytterligare bestämmelser för bedömning av farliga egenskaper och klassificering av avfall.

Den innehåller en förteckning över typer av avfall, kategoriserade i kapitel, underkapitel och poster. Posterna i avfallsförteckningen kan kategoriseras som ”absolut farligt-poster”, ”absolut icke farligt-poster” och ”speglade poster”.

Ruta 3:

Europeiska avfallsförteckningen

Den europeiska avfallsförteckningen upprättades genom kommissionens beslut 2000/532/EG (11). Avfallsförteckningen är det viktigaste dokumentet för klassificering av avfall. En konsoliderad version av avfallsförteckningen har funnits sedan 2000. Den har ändrats genom kommissionens beslut 2014/955/EU (12) i syfte att anpassa den till den vetenskapliga utvecklingen och harmonisera den med kemikalielagstiftningens utveckling. Som EU-beslut är avfallsförteckningen bindande i sin helhet, riktar sig till medlemsstaterna och behöver inte införlivas. Vissa medlemsstater har offentliggjort vägledningar som återspeglar avfallsförteckningen för att hjälpa företag och myndigheter att tillämpa denna på nationell nivå, i synnerhet i fall när medlemsstaterna utnyttjar artikel 7.2 eller 7.3, se ruta 2 ovan.

Klassificering enligt avfallsförteckningen innebär för det första att varje typ av avfall ska klassificeras med ett sexsiffrigt nummer (för närmare detaljer se bilaga 1).

Fullständig klassificering i enlighet med lagstiftningen gör det möjligt för företag och behöriga myndigheter att besvara frågan om avfallet är farligt eller icke farligt (för närmare detaljer se 2.3.1). I detta avseende skiljer avfallsförteckningen mellan tre typer av poster:

—	”Absolut farligt-poster”: Avfall som har tilldelats en absolut farligt-post kan inte tilldelas icke farligt-poster och är farligt utan vidare bedömning.

—	”Absolut icke farligt-poster”: Avfall som har tilldelats en absolut icke farligt-post kan inte tilldelas farligt-poster och är icke farligt utan vidare bedömning.

—	”Speglade poster”, där avfall från samma källa enligt avfallsförteckningen kan tilldelas en farligt-post eller en icke farligt-post beroende på det specifika fallet och avfallets sammansättning.

2.1.3. Förordningen om transport av avfall (WSR)

WSR införlivar bestämmelserna i Baselkonventionen och OECD-beslut C(2001)107/Final i EU-lagstiftningen.

Transportförfarandena beror på typen av avfall, dess destination och hanteringsförfarandet.

Ruta 4:

Förordningen om transport av avfall

Förordning (EG) nr 1013/2006 om transport av avfall (nedan kallad avfallstransportförordningen eller WSR) (13) införlivar bestämmelserna i Baselkonventionen och OECD-beslut C(2001)107/Final i EU-lagstiftningen. WSR är direkt tillämplig i medlemsstaterna och fastställer förfaranden, förhållanden och krav som måste uppfyllas vid gränsöverskridande transporter av avfall, inklusive transporter mellan medlemsstater. Enligt artiklarna 34 och 36 i WSR är det förbjudet att exportera avfall för bortskaffningsförfaranden utanför EU/Efta-området liksom att exportera farligt avfall från EU till ett land som inte omfattas av OECD-beslutet.

Det finns två kontrollförfaranden för transport av avfall:

—	De allmänna informationskraven i artikel 18 som normalt gäller transporter för återvinning av avfall som listas i bilaga III (”grönlistat” avfall) eller IIIA, och

—	förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande för övriga typer av avfallstransporter.

När det gäller identifiering av avfall för korrekt förfarande och dokumentation gäller klassificeringen enligt de förteckningar som ingår i bilagorna III–IV till WSR (ingående förteckningar över internationella avtal). Dessa förteckningar bygger på en annan klassificeringsmetod än den i avfallsförteckningen.

Klassificeringen enligt WFD och avfallsförteckningen är dock relevant även för WSR, exempelvis som kriterium för huruvida avfallet får exporteras till vissa länder utanför EU som inte omfattas av OECD-beslutet (artikel 36.1 i WSR). Klassificeringen av avfall i enlighet med de poster som listas i bilagorna III–IV (dvs. koder enligt Baselkonventionen och OECD-koder) samt posterna i avfallsförteckningen (del 2 i bilaga V till WSR) ska anges i det anmälnings- och transportdokument som används inom ramen för anmälningsförfarandet och i enlighet med anvisningarna i punkt 25 i bilaga IC. Likaså ska identifieringen av avfall göras i bilaga VII-dokumentet för transporter som omfattas av de allmänna informationskraven i artikel 18.

När det gäller transporter av avfall som omfattas av förfarandet med skriftlig förhandsanmälan och skriftligt förhandsgodkännande är det koderna i bilagorna III och IV till Baselkonventionen som ska användas för de farliga egenskaperna (H-koder) respektive hanteringsförfarandena (D- och R-koder) i anmälnings- och transportdokumenten (bilagorna IA och IB).

2.1.4. Deponeringsdirektivet

Deponeringsdirektivet innehåller regler för hantering, tillståndsvillkor, avslutning och efterbehandling av deponier. I rådets beslut 2003/33/EG anges mottagningskriterier för avfall för de olika klasser av deponier som beskrivs i deponeringsdirektivet.

Analyser inom ramen för mottagningskriterierna för avfall kan vanligen inte användas för klassificering av avfall enligt avfallsförteckningen.

Ruta 5:

Deponeringsdirektivet

Direktiv 1999/31/EG om deponering av avfall (nedan kallat deponeringsdirektivet) (14) innehåller regler för hantering, tillståndsvillkor, avslutning och efterbehandling av deponier. I rådets beslut 2003/33/EG anges mottagningskriterier för avfall för de olika klasser av deponier som beskrivs i deponeringsdirektivet.

Klassificeringen av avfall som farligt enligt avfallsförteckningen och bilaga III till WFD är viktig även vid tillämpningen av deponeringsdirektivet, eftersom farligt avfall i allmänhet ska bortskaffas vid deponier för farligt avfall och icke farligt avfall ska bortskaffas vid deponier för icke farligt avfall eller inert avfall. Stabilt, icke reaktivt farligt avfall kan deponeras på deponier för icke farligt avfall om villkoren i bilaga II till deponeringsdirektivet och mottagningskriterierna är uppfyllda. I bilaga B till rådets beslut 2003/33/EG anges tydligt vilken roll ”grundläggande karakterisering” och resulterande slutsatser om farlighet spelar för mottagningen av avfall, och metoden åskådliggörs i figur 1 i beslutet.

Klassificeringen av avfall som farligt eller icke farligt enligt principerna i WFD och enligt avfallsförteckningen får dock inte förväxlas med bedömningen av avfall för att avgöra om de mottagningskriterier för avfall är uppfyllda som anges i bilaga II till deponeringsdirektivet och fastställs i rådets beslut 2003/33/EG.

2.1.5. Direktivet om avfall från utvinningsindustrin (direktivet om utvinningsavfall)

Direktivet om utvinningsavfall anger ramen för korrekt hantering av avfall från utvinningsindustrin.

Trots att sådant avfall är undantaget från WFD:s tillämpningsområde ska dess farlighet klassificeras i enlighet med avfallsförteckningen.

Ruta 6:

Direktivet om avfall från utvinningsindustrin

Direktiv 2006/21/EG om hantering av avfall från utvinningsindustrin (nedan kallat direktivet om utvinningsavfall) (15) syftar till att säkerställa att avfall från utvinningsindustrin hanteras på ett sätt som förebygger eller i möjligaste mån begränsar skadliga effekter på miljön eller människors hälsa. Trots att avfall från utvinningsindustrin som omfattas av direktivet om utvinningsavfall uttryckligen är undantaget från tillämpningsområdet för WFD (artikel 2.2 d i WFD) är klassificeringen enligt avfallsförteckningen relevant: verksamhetsutövare är enligt direktivet om avfall från utvinningsindustrin skyldiga att utarbeta en avfallshanteringsplan där de nödvändiga åtgärderna för korrekt hantering av relevant avfall fastställs. I enlighet med avfallshanteringsplanen ska farligheten hos avfall från utvinningsindustrin klassificeras enligt kriterierna i avfallsförteckningen.

2.1.6. Reach-förordningen

Reach-förordningen fastställer registrering, utvärdering, tillstånd och begränsning för kemikalier i EU.

Avfall är inte ett ämne, en vara eller en blandning i den mening som avses i Reach-förordningen. Trots det kan information som genereras inom ramen för Reach vara relevant för klassificeringen av avfall.

Ruta 7:

Reach-förordningen

Förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (16) trädde i kraft 2007. Reach är den övergripande kemikalielagstiftningen på EU-nivå och gäller för ämnen (som sådana, i blandningar eller i varor). Syftet med Reach är att säkerställa en hög skyddsnivå för människors hälsa och miljön samt främja alternativa metoder för att bedöma hur farliga ämnen är och den fria rörligheten för ämnen på den inre marknaden, samtidigt som konkurrenskraft och innovation stärks. Reach definierar och reglerar ett antal processer med det övergripande målet att säkerställa en säker användning av kemikalier:

—	Registrering av ämnen (kräver inlämning av information om egenskaper och användning av ämnen till Europeiska kemikaliemyndigheten Echa och omfattas av vissa villkor).

—	Förbättrad kommunikation i distributionskedjan med hjälp av utökade säkerhetsdatablad.

—	Utvärdering av ämnen av offentliga myndigheter för att säkerställa att registreringsprocessen fungerar korrekt och ytterligare klargöra betänkligheter gällande vissa ämnen.

—	Begränsning av användningen av ämnen för vilka en oacceptabel risk har fastställts.

—	Tillstånd – tillämpligt för vissa ämnen som inger mycket stora betänkligheter (SVHC-ämnen) som endast kan släppas ut på marknaden och användas med ett särskilt och tidsbegränsat tillstånd som kräver att vissa villkor uppfylls.

Det är viktigt att notera att enligt artikel 2.2 i Reach-förordningen är avfall (enligt definitionen i WFD) inte att betrakta som ett ämne, en blandning eller en vara enligt Reach. Det finns inga direkta skyldigheter enligt Reach för producenter eller innehavare av avfall (även om avfallsstadiet måste beaktas i den kemikaliesäkerhetsrapport som ska lämnas in som en del av registreringsunderlaget för ämnen som tillverkas eller importeras till EU i mängder över 10 ton per år).

Information om kemikalier som tas fram och förmedlas inom ramen för Reach, bland annat faroinformation, och efterföljande användning av informationen i klassificering enligt CLP, är väsentlig (se bilaga 2) för klassificeringen av avfall.

Observera att testmetoder som ska användas vid tillämpningen av Reach-förordningen anges i förordning (EG) nr 440/2008 (nedan kallad testmetodsförordningen). Vissa testmetoder som beskrivs i denna förordning, eller anpassningar av dessa, kan användas för avfallsklassificering.

2.1.7. Förordningen om klassificering, märkning och förpackning (CLP-förordningen)

CLP-förordningen fastställer kriterier för faroklassificering av ämnen och blandningar.

Avfall betraktas inte som ett ämne, en blandning eller en vara enligt CLP. Farliga egenskaper som är tillämpliga på avfall är dock relaterade till CLP-kriterier. Vidare kan klassificering av ämnen som omfattas av CLP vara relevant även för avfallsklassificeringen.

Ruta 8:

CLP-förordningen

Förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (nedan kallad CLP-förordningen) (17) är en anpassning för EU av FN:s internationella system för klassificering av kemikalier (Globalt harmoniserat system – GHS). Mot bakgrund av detta ger förordningen detaljerade kriterier för att bedöma ämnen och fastställa deras faroklassificering.

I likhet med Reach fastställs det i artikel 1.3 i CLP-förordningen att avfall inte betraktas som ett ämne, en blandning eller en vara och att skyldigheterna enligt CLP därmed inte gäller för producenter eller innehavare av avfall.

Även om bilaga III till WFD bygger på CLP-förordningen innehåller den inte en fullständig ”ett till ett-överföring” av de kriterier som fastställs i CLP-förordningen. När det gäller klassificeringen av avfall ska det i stället noteras att vissa av HP-kriterierna i bilaga III till WFD hänvisar direkt till faroklasserna och farokategorierna i CLP-förordningen, samt till dess faroangivelser och relaterade kriterier för klassificering. Många speglade poster hänvisar specifikt till ”farliga ämnen”. Klassificeringen av ämnen görs i enlighet med CLP medan närvaron av farliga ämnen i avfall måste bedömas i enlighet med bilaga III till WFD (för närmare detaljer se 2.3.2 och bilaga 3). Vidare innehåller tabell 3.1 i del 3 i bilaga VI till CLP-förordningen en uppsättning officiellt harmoniserade klassificeringar av ämnen. Där sådan harmoniserad klassificering finns att tillgå måste den användas vid klassificeringen av avfall (för denna specifika aspekt, se avsnitt 2.1.1 i bilaga 2).

2.1.8. Förordningen om långlivade organiska föroreningar (POP-förordningen)

Syftet med POP-förordningen är att skydda miljön och människors hälsa från långlivade organiska föroreningar (POP).

Avfall som innehåller vissa långlivade organiska föroreningar som anges i bilagan till avfallsförteckningen (punkt 2 tredje strecksatsen) över relevant gränsvärde enligt POP-förordningen måste klassificeras som farligt.

Ruta 9:

POP-förordningen

Ett av syftena med förordning (EG) nr 850/2004 om långlivade organiska föroreningar (18) är att genom tillämpning av relevanta internationella avtal skydda miljön och människors hälsa från vissa angivna ämnen som sprids över nationsgränser till områden långt från utsläppsplatsen, är långlivade i miljön och kan bioackumuleras i levande organismer. Förordningens tillämpningsområde är begränsat till de ämnen som listas i bilagorna till förordningen.

Enligt artikel 7 i POP-förordningen ska avfall som består av, innehåller eller förorenats med långlivade organiska föroreningar över specifika gränsvärden (koncentrationsnivå som avses i artikel 7.4 a – det så kallade låga gränsvärdet för innehåll av långlivade organiska föroreningar) (19), bortskaffas eller återvinnas utan oskäligt dröjsmål och i enlighet med bestämmelserna i POP-förordningen, på ett sätt som garanterar att de långlivade organiska föroreningarna förstörs eller omvandlas på ett irreversibelt sätt så att återstående avfall och utsläpp inte uppvisar långlivade organiska föroreningars egenskaper. Bortskaffnings- eller återvinningsmetoder som kan leda till att de långlivade organiska föroreningarna återvinns, återanvänds, återtas eller materialåtervinns är förbjudna.

Klassificeringen av speglade poster, i dess ändrade form enligt kommissionens beslut 2014/955/EU, måste ta hänsyn till förekomsten av vissa långlivade organiska föroreningar. Avfall som innehåller vissa långlivade organiska föroreningar (enligt bilagan till avfallsförteckningen (punkt 2 tredje strecksatsen) (20)), över relevanta gränsvärden enligt POP-förordningen betraktas som farligt utan vidare övervägande (se exemplet i avsnitt 1.4.10 i bilaga 1).

Observera att:

—

Närvaro av andra långlivade organiska föroreningar som listas i bilagorna till POP-förordningen än de som särskilt nämns i bilagan till avfallsförteckningen (punkt 2 tredje strecksatsen), även i koncentrationer som överstiger gränsvärdena i bilaga IV till POP-förordningen, leder inte automatiskt till att avfall klassificeras som farligt. Klassificeringen skulle bero på faroklassificeringen av ämnet och måste bedömas genom tillämpning av de allmänna regler i bilaga III till WFD som är tillämpliga på HP 1 till HP 15.

—	Denna inverkan på klassificeringen är oberoende av alla skyldigheter som enligt POP-förordningen gäller för producenter och innehavare av avfall med långlivade organiska föroreningar.

2.1.9. Seveso III-direktivet

Syftet med Seveso III-direktivet är att förebygga allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och begränsa olyckornas följder för miljön och människors hälsa.

Direktivet är också tillämpligt på avfall. Verksamhetsutövare som hanterar farliga ämnen i avfall över vissa gränsvärden måste klassificera avfallet på grundval av dess egenskaper som blandning. Relevanta informationskällor kan bland annat vara klassificering enligt EU:s avfallslagstiftning.

Ruta 10:

Seveso III-direktivet

Direktiv 2012/18/EU om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår (nedan kallat Seveso III-direktivet) (21) har till huvudsyfte att förebygga större olyckshändelser där farliga ämnen ingår och begränsa olyckornas följder för miljön och människors hälsa. Målet är att på ett enhetligt och effektivt sätt säkerställa en hög skyddsnivå i hela unionen.

Verksamhetsutövare som hanterar farliga ämnen över vissa gränsvärden är skyldiga att vidta alla nödvändiga åtgärder för att förhindra större olyckshändelser och begränsa deras följder. Kraven innefattar att informera de delar av allmänheten som sannolikt påverkas av en olycka, tillhandahålla säkerhetsrapporter samt upprätta ett säkerhetsledningssystem och interna planer för räddningsinsatser. Bland andra medlemsstaterna måste säkerställa att det finns planer för räddningsinsatser för omgivande områden och att begränsningsåtgärder planeras.

Seveso III-direktivet gäller även avfall, men avfallsdeponier, inklusive lagring av avfall under jord, är undantagna från direktivets tillämpningsområde. Not 5 till bilaga I till Seveso III-direktivet hänvisar till CLP-förordningen (EG) nr 1272/2008 och nämner avfall specifikt:

”När det gäller farliga ämnen som inte omfattas av med förordning (EG) nr 1272/2008, inklusive avfall, men som ändå förekommer eller sannolikt förekommer vid en verksamhet och i de förhållanden som råder vid verksamheten har eller sannolikt har motsvarande egenskaper när det gäller möjligheter att orsaka allvarliga olyckshändelser, ska dessa ämnen provisoriskt hänföras till den mest analoga kategorin eller det mest analoga farliga ämnet som omfattas av detta direktivs tillämpningsområde”.

3. FÖRFARANDEN FÖR KLASSIFICERING AV AVFALL

3.1. Allmänt tillvägagångssätt för klassificering av avfall

Bedömningen och klassificeringen av avfall tillämpas på varje enskilt avfallsflöde som genereras av en producent, efter att ett representativt prov har erhållits. Om mer än en typ av avfall ingår behöver varje typ bedömas separat. Därigenom säkerställs att föremål eller satser med farligt avfall

—	inte felaktigt klassificeras som icke farligt genom att blandas (spädas) med annat avfall (se artikel 7.4 i WFD),

—	identifieras i tid för att förhindra att det blandas med annat avfall, t.ex. i en tunna, säck, hög eller dumper (se artikel 18 i WFD).

Endast blandat kommunalt hushållsavfall är undantaget från dessa krav.

Följande kapitel och flödesschema (se figur 2) ger vägledning om det allmänna tillvägagångssättet för att klassificera avfall. Flödesschemat hänvisar till

—	relevant kapitel i det här dokumentet, där klassificeringssteget förklaras i stora drag, och

—	respektive relevant bilaga till dokumentet, där detaljerad information finns.

Efter de två första stegen som beskrivs nedan bör det vara känt om

—	ämnet eller föremålet i fråga omfattas av WFD och avfallsförteckningen, och

—	antingen en ”absolut” (farligt- eller icke farligt-) post i avfallsförteckningen ska tillämpas eller om en ”speglad post” ska tillämpas – vilket innebär att en ytterligare bedömning krävs.

3.1.1. Steg 1: Är WFD tillämpligt?

Innan avfall kan klassificeras bör man kontrollera om WFD är tillämplig över huvud taget:

—

Först ska det fastställas om ämnet eller föremålet är avfall (enligt definitionen i WFD).

Det är en förutsättning för vidare bedömning av avfallets farlighet att det kan fastställas om föremålet är avfall i den mening som avses i WFD. För denna specifika bedömning ger WFD-vägledningen hjälp med tolkningen av den viktiga definitionen av ”bortskaffande” och relaterade begrepp i WFD, t.ex. ”biprodukt” och ”när avfall upphör att vara avfall”.

—

För det andra måste det kontrolleras om vissa angivna avfallsflöden är undantagna från tillämpningsområdet för WFD.

Även om ämnet eller föremålet betraktas som avfall måste det bedömas om något av de undantag från tillämpningsområdet gäller som anges i artikel 2 i WFD. Texten i artikel 2 i WFD finns i rutan nedan. Detaljerad information om utvalda undantag finns i WFD-vägledningen.

Om en bedömning leder till slutsatsen att ett undantag gäller, ska varken WFD eller avfallsförteckningen tillämpas (ett specialfall är direktivet om avfall från utvinningsindustrin, som beskrivs i kapitel 2.1.5; detta ligger utanför WFD:s tillämpningsområde, men under de förhållanden som anges i det direktivet måste avfall ändå klassificeras i enlighet med avfallsförteckningen).

Alla avfallsflöden som inte uttryckligen är undantagna från WFD ska klassificeras enligt WFD och avfallsförteckningen, och detta ska göras i enlighet med det tillvägagångssätt som beskrivs i denna tekniska vägledning. Detta innefattar fall där ytterligare lagstiftning finns för ett visst avfallsflöde (t.ex. för avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE) när det gäller WEEE-direktivet 2012/19/EU (22) eller för kasserade batterier enligt batteridirektivet 2006/66/EG (23)), i enlighet med artikel 2.4 i WFD.

Direktiv 2008/98/EG

Artikel 2 – Undantag från tillämpningsområdet

Följande ska undantas från detta direktivs tillämpningsområde:

a.	Gasformiga utsläpp till luften.

b.	Mark (in situ), inklusive icke utgrävd förorenad jord och byggnader med permanent markkontakt.

c.	Icke förorenad jord och annat naturligt förekommande material som grävts ut i samband med byggverksamhet, när det är säkerställt att materialet kommer att användas för byggnation i sitt naturliga tillstånd på den plats där grävningen utfördes.

d.	Radioaktivt avfall.

e.	Utrangerade explosiva varor.

Fekalier, om de inte omfattas av punkt 2 b, halm och annat naturligt, icke farligt material från jordbruk eller skogsbruk som används inom jordbruk, skogsbruk eller för energiproduktion från sådan biomassa genom processer eller metoder som inte skadar miljön eller utgör ett hot mot människors hälsa.

Följande ska undantas från detta direktivs tillämpningsområde i den utsträckning de omfattas av annan gemenskapslagstiftning:

a.	Avloppsvatten.

b.	Animaliska biprodukter, inbegripet bearbetade produkter som omfattas av förordning (EG) nr 1774/2002, utom sådana som är avsedda för förbränning, deponier eller användning i biogas- eller komposteringsanläggning.

c.	Kadaver från djur som dött på annat sätt än genom slakt, inbegripet djur som avlivats för att utrota epizootiska sjukdomar och som bortskaffats enligt förordning (EG) nr 1774/2002.

d.	Avfall från prospektering, brytning, behandling och lagring av mineralresurser samt drift av stenbrott som omfattas av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin.

Utan att det påverkar skyldigheter enligt annan tillämplig gemenskapslagstiftning ska sediment som flyttats i ytvatten vid underhåll av vatten och vattenvägar eller för att förhindra översvämning eller mildra effekterna av översvämning och torka eller återvinning av mark från havet undantas från tillämpningsområdet för detta direktiv, om det är bevisat att sedimenten är icke farliga.

Särskilda bestämmelser för vissa omständigheter eller för komplettering av detta direktivs bestämmelser får när det gäller hanteringen av vissa kategorier av avfall fastställas i särdirektiv.

Ruta 11:

Artikel 2 i WFD – Undantag från tillämpningsområdet

3.1.2. Steg 2: Vilken post i avfallsförteckningen är tillämplig?

Avfallsförteckningen innehåller 20 kapitel (tvåsiffriga koder) som i sin tur är uppdelade i underkapitel (fyrsiffriga koder) och poster (sexsiffriga koder).

Tilldelningen av en specifik post görs genom att förfarandet för användning av avfallsförteckningen följs. Detta förfarande skapar en rangordning för kapitlen. En kommenterad version av avfallsförteckningen och förfarandet för att använda den finns i bilaga 1.

Allt avfall som kan identifieras med en post markerad med en asterisk (*) ska betraktas som farligt. Avfall som definieras av alla övriga poster betraktas som icke farligt. För att slutföra steg 2 och identifiera den eller de poster i avfallsförteckningen som ska tillämpas

—	behöver en eller flera lämpliga poster i avfallsförteckningen bedömas för avfallet i fråga, med hänsyn till att specifika poster på medlemsstatsnivå kan ha införts i den nationella lagstiftningen på grundval av artikel 7.2 eller 7.3 i WFD.

—

Därefter behöver det bedömas vilka av följande typer av poster som ska tilldelas det berörda avfallet:

—

Absolut farligt-post (AH) (markerad med en asterisk (*))

Avfall som tilldelas AH-poster kan inte tilldelas icke farligt-poster och är farligt utan vidare bedömning.

Om en AH-post tilldelas kommer avfallet att klassificeras som farligt och ingen vidare bedömning behövs för att avgöra om det ska klassificeras som farligt. Däremot måste steg 3–5 (se kapitel 3.2) ändå gås igenom för att avgöra vilka farliga egenskaper som avfallet i fråga uppvisar, eftersom denna information kan krävas enligt bestämmelserna i artikel 19 i WFD om korrekt märkning av farligt avfall (t.ex. för att fylla i en fraktsedel för avfallsförflyttningar). Se ruta 1 i bilaga 1, avsnitt 1.1, för mer information om AH-poster som inte visar några farliga egenskaper.

—

Absolut icke farligt-post (ANH)

Avfall som har tilldelats en absolut icke farligt-post kan inte tilldelas farligt-poster och ska klassificeras som icke farligt utan vidare bedömning.

Om en ANH-post tilldelas kommer avfallet att klassificeras som icke farligt och ingen vidare bedömning behövs för att avgöra om det ska klassificeras som icke farligt. Se ruta 1 i bilaga 1, avsnitt 1.1, för mer information om ANH-poster som visar farliga egenskaper.

—

Speglad post

Speglade poster kan definieras som två eller fler relaterade poster där en är klassificerad som ”farligt” och den andra inte är det. Om avfall ska tilldelas en grupp av alternativa poster måste, till skillnad från vad som gäller för AH- eller ANH-poster, ytterligare steg tas i bedömningen för tilldelning. De alternativa posterna utgörs minst av följande poster:

—	Speglad farligt-post (MH) (markerad med en asterisk (*))

—	Speglad icke farligt-post (MNH)

Om det finns ett val mellan att tilldela en MH-post eller en MNH-post är det nödvändigt att gå vidare med steg 3–5 (se kapitel 3.2) i klassificeringsprocessen för att utifrån dessa undersökningar avgöra om en MH- eller MNH-post ska tilldelas.

Mer information om tilldelningen av ANH-, AH-, MH- och MNH-poster finns i avsnitt 1 i bilaga 1.

3.2. Tilldelning av MH- eller MNH-post

De följande kapitlen bör användas vid val av lämplig speglad post. Dessutom kan kapitlen användas för att fastställa vilka farliga egenskaper avfall har som har förknippats med en AH-post, eftersom denna information kan krävas enligt bestämmelserna i artikel 19 i WFD om korrekt märkning av farligt avfall (t.ex. för att fylla i en fraktsedel för avfallsförflyttningar).

Efter att steg 3–5 har slutförts bör det slutligen vara känt om avfallet i fråga innehåller farliga beståndsdelar och uppvisar en eller flera farliga egenskaper (HP 1 till HP 15) och/eller om det innehåller relevanta långlivade organiska föroreningar. Därmed kan det avgöras om avfallet är farligt eller icke farligt. Följande flödesschema visar de nödvändiga stegen och hänvisar till de följande kapitlen (och respektive bilagor för närmare detaljer).

3.2.1. Steg 3: Finns det tillräckligt med information om avfallets sammansättning för att avgöra om det uppvisar farliga egenskaper, antingen genom beräkning eller testning i enlighet med steg 4?

Ett viktigt steg vid klassificeringen av avfall är att få fram tillräcklig information om närvaron och innehållet av farliga ämnen i avfallet, för att kunna avgöra om det uppvisar några av de farliga egenskaperna HP 1 till HP 15. Viss information om avfallets sammansättning krävs, oberoende av vilken metod som valts för att bedöma de farliga egenskaperna (beräkning eller testning) såsom beskrivs i steg 4. Det finns flera sätt att samla relevant information om avfallets sammansättning, vilka farliga ämnen som ingår och eventuella farliga egenskaper som det uppvisar:

—

Information om den ”avfallsgenererande” tillverkningsprocessen/kemin och om insatsämnen och intermediärer, inklusive expertbedömningar (användbara källor kan till exempel vara referensdokument för bästa tillgängliga teknik, industriprocesshandböcker, processbeskrivningar och förteckningar över insatsmaterial som producenten lämnar).

—	Information från den ursprungliga tillverkaren av ämnet eller föremålet innan det blev avfall, t.ex. säkerhetsdatablad (SDS), produktmärkning eller produktblad (se bilaga 2 för detaljer).

—	Databaser om avfallsanalyser som finns tillgängliga på medlemsstatsnivå.

—	Provtagning och kemisk analys av avfallet (se bilaga 4).

När information har samlats om avfallets sammansättning blir det möjligt att avgöra om de identifierade ämnena klassificeras som farliga, dvs. om de tilldelas en faroangivelsekod (se ruta 12). För att avgöra om ämnena som ingår i avfallet klassificeras som farliga och ta reda på mer om de specifika faroklasser och farokategorier ämnena kan tillskrivas enligt CLP-förordningen, se vägledningen i bilaga 2.

Faroangivelsekoder

En bedömning behöver göras med tillämpning av CLP-kriterierna för att avgöra om ämnen som identifieras som beståndsdelar i det berörda avfallet ska betraktas som farliga. I bilaga 2 till det här dokumentet finns hänvisningar till informationsverktyg som kan vara användbara för detta ändamål.

Lägg märke till att de faroangivelser som införs genom CLP-förordningen definieras på följande sätt:

faroangivelse :

en fras som tilldelas en faroklass och farokategori som beskriver den typ av fara som är förknippad med ett farligt ämne eller en farlig blandning, och där även graden av fara i förekommande fall anges.

Ett exempel på en faroangivelsekod och tilldelad faroklass och farokategori från tabell 3.1 i del 3 i bilaga VI till CLP-förordningen är:

Faroangivelse:	Beskrivning:	Faroklass och farokategori:
H330	Dödligt vid inandning	Acute tox. 2

Den första siffran efter H representerar kategoriseringen av faran (2 – fysikaliska faror, 3 – hälsofaror, 4 – miljöfaror), den andra och tredje siffran är en löpande numrering som specificerar farokoderna. Information om faroangivelsekoder som tilldelas ämnen finns i bilaga 2.

Ruta 12:

Anmärkning om CLP-kriterier: Faroangivelsekoder

Lägg märke till att om direkt testning av farliga egenskaper övervägs (så som den vanligen genomförs för fysikaliska farliga egenskaper, se steg 4), kan det hända att kemisk analys av avfallet i fråga inte behövs. I stället kan redan de övriga informationskällor som nämns ovan visa om en målinriktad direkt testning av vissa farliga egenskaper rimligen skulle gå att göra.

Om provtagning och kemisk analys av avfallet i fråga övervägs för att fastställa den kemiska sammansättningen (t.ex. för att kunna bedöma farliga egenskaper genom beräkning, enligt beskrivningen i steg 4), se bilaga 4.

De som klassificerar avfallet förväntas vidta alla rimliga åtgärder för att avgöra dess sammansättning och farliga egenskaper innan denna punkt nås.

Om slutligen den insamlade informationen om avfallet (med hänsyn till alla alternativ som visas ovan) inte tillåter någon slutsats om eller bedömning av de farliga egenskaper avfallet uppvisar, varken genom beräkning eller testning av avfallet i enlighet med steg 4 nedan, bör verksamhetsutövaren överväga att klassificera avfallet som farligt (vid behov efter att ha rådfrågat behörig myndighet).

Det bör noteras att direkta testmetoder för vissa farliga egenskaper visserligen beskrivs i steg 4, men sådana metoder finns inte för alla farliga egenskaper. Därför kan direkt testning inte användas för fullständig klassificering av avfall av okänd sammansättning som icke farligt.

3.2.2. Steg 4: Uppvisar avfallet några av de farliga egenskaperna HP 1 till HP 15?

Såsom anges i kapitel 2.1.1 och beskrivs närmare i bilaga 3 till det här dokumentet, beskrivs i bilaga III till WFD 15 egenskaper (HP 1 till HP 15) hos avfall som gör det farligt. Tabell 1 ger en översikt över de ovannämnda farliga egenskaperna.

Tabell 1

Egenskaper hos avfall som gör det farligt (beskrivning tagen från WFD, bilaga III)

Farliga egenskaper
HP 1	Explosivt
HP 2	Oxiderande
HP 3	Brandfarligt
HP 4	Irriterande – hudirritation och ögonskador
HP 5	Specifik organtoxicitet (STOT)/Aspirationstoxicitet
HP 6	Akut toxicitet
HP 7	Cancerframkallande
HP 8	Frätande
HP 9	Smittfarligt
HP 10	Reproduktionstoxiskt
HP 11	Mutagent
HP 12	Avger en akut giftig gas
HP 13	Allergiframkallande
HP 14	Ekotoxiskt
HP 15	Avfall som på något sätt efter bortskaffande kan uppvisa en farlig egenskap som listas ovan som avfallet ursprungligen inte hade

Så snart steg 3 har slutförts bör tillräckligt med information om det berörda avfallets relevanta sammansättning finnas att tillgå. Detta innebär att tillräcklig kunskap finns om farliga ämnen som ingår i avfallet och hur dessa klassificeras (t.ex. om de tillskrivs några relevanta faroangivelsekoder enligt CLP-förordningen) för att det åtminstone ska gå att tillämpa någon av följande metoder för att avgöra om avfallet uppvisar farliga egenskaper:

—	Beräkning om gränsvärdena som bygger på faroangivelsekoderna (individuellt beroende på egenskaperna HP 4 till HP 14, se bilaga 3) uppnås eller överskrids för de ämnen som ingår i det berörda avfallet.

—	Testning av om avfallet uppvisar farliga egenskaper eller inte.

Bilaga 3 innehåller en detaljerad beskrivning och riktlinjer för bedömning av de enskilda farliga egenskaperna HP 1 till HP 15 genom beräkning eller testning.

När beräkningsmetoden används bör det noteras att innehållsvärdena för farliga ämnen i avfall måste jämföras med koncentrationsgränserna i bilaga III till WFD i enlighet med hur innehållsvärdena har tagits fram, t.ex. genom provtagning och kemisk analys av det berörda avfallet. Koncentrationsgränserna avser avfallets tillstånd när det klassificeras, dvs. avfallets råvikt. För många analysmetoder anges dock resultaten baserat på torrvikt. Därför måste analysvärden som bygger på torrvikt korrigeras för vätskeinnehållet för att fastställa koncentrationen av ämnet i det ursprungliga avfallet, så som det kommer att hanteras i fortsättningen. Den som klassificerar avfall bör vara medveten om att laboratorier ofta uttrycker resultat baserat på torrvikt och därför vara uppmärksam på vad analysresultaten baseras på. Klassificering av avfall måste göras baserat på våtvikt (antingen i den form det testas eller konverterat från torrviktsvärden). Dessutom bör det noteras att artikel 7.4 i WFD uttryckligen förbjuder utspädning och uppblandning av avfallet i syfte att minska de ursprungliga koncentrationerna av farliga ämnen.

Lägg även märke till att koncentrationsgränserna i bilaga III till WFD inte gäller rena metallegeringar i deras fasta form så länge dessa inte är kontaminerade med farliga ämnen. Mer information om klassificering av metallegeringar finns i avsnitt 1.4.6 i bilaga 1.

Mer vägledning om provtagning och kemiska analyser av avfall för att använda beräkningsmetoden finns i bilaga 4.

Direkt testning för att avgöra om en viss farlig egenskap uppvisas kan vara lämplig i vissa fall, för vissa farliga egenskaper (t.ex. de fysikaliska egenskaperna, såsom HP 1 ”Explosivt”, HP 2 ”Oxiderande” och HP 3 ”Brandfarligt”).

Enligt bilagan till avfallsförteckningen gäller följande:

”Om en farlig egenskap hos avfall har bedömts i ett test och genom att använda koncentrationerna av farliga ämnen enligt bilaga III till direktiv 2008/98/EG ska testresultaten gälla”.

Om avfallet slutligen visar en eller flera av de 15 farliga egenskaperna måste motsvarande MH-post tilldelas. Om avfallet däremot inte uppvisar några farliga egenskaper måste steg 5 utföras för att kontrollera om avfallet innehåller specifika långlivade organiska föroreningar över respektive gränsvärden. Detta är det slutliga steget innan avfallet i fråga kan tilldelas MH- eller MNH-posten.

3.2.3. Steg 5: Är det sannolikt eller känt att avfallet innehåller någon av de långlivade organiska föroreningar som anges i bilagan till avfallsförteckningen (punkt 2 tredje strecksatsen)?

Det sista steget i klassificeringen av avfall som farligt eller icke farligt är att avgöra om avfallet innehåller någon av de långlivade organiska föroreningar som anges i bilagan till avfallsförteckningen (punkt 2 tredje strecksatsen), och närmare bestämt om innehållet av vissa långlivade organiska föroreningar överstiger relevanta gränsvärden enligt POP-förordningen. En detaljerad översikt som innefattar en förteckning över de långlivade organiska föroreningar som ska övervägas och respektive koncentrationsgränser finns i avsnitt 1.4.10 i bilaga 1.

Om avfallet inte innehåller några relevanta långlivade organiska föroreningar eller innehållet av dessa är lägre än koncentrationsgränserna tilldelas MNH-posten. I annat fall tilldelas MH-posten.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3),

(2) Kommissionens beslut 2000/532/EG om en förteckning över avfall i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (EGT L 226, 6.9.2000, s. 3).

(3) Ett månadslångt samråd med intressenter ägde rum i juni 2015, se http://ec.europa.eu/environment/waste/hazardous_index.htm. En workshop för intressenter anordnades i Bryssel den 30 juni 2015.

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 312, 22.11.2008, s. 3),

(5) Kommissionens beslut 2000/532/EG om en förteckning över avfall i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (EGT L 226, 6.9.2000, s. 3).

(6) Europeiska kommissionen – Generaldirektoratet för miljö (2013): Guidance on the interpretation of key provisions of Directive 2008/98/EC on waste, se http://ec.europa.eu/environment/waste/framework/pdf/guidance_doc.pdf.

(7) Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, 16.7.1999, s. 1).

(8) Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/75/EU av den 24 november 2010 om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar) (EUT L 334, 17.12.2010, s. 17).

(9) Kommissionens förordning (EU) nr 1357/2014 av den 18 december 2014 om ersättning av bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG om avfall och om upphävande av vissa direktiv (EUT L 365, 19.12.2014, s. 89).

(10) Rådets förordning (EU) 2017/997 av den 8 juni 2017 om ändring av bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG vad gäller den farliga egenskapen HP 14 Ekotoxiskt (EUT L 150, 14.6.2017, s. 1).

(11) Kommissionens beslut 2000/532/EG om en förteckning över avfall i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (EGT L 226, 6.9.2000, s. 3).

(12) Kommissions beslut 2014/955/EU av den 18 december 2014 om ändring av beslut 2000/532/EG om en förteckning över avfall i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (EUT L 370, 30.12.2014, s. 44).

(13) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall (EUT L 190, 12.7.2006, s. 1).

(14) Rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, 16.7.1999, s. 1).

(15) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG – Förklaring av Europaparlamentet, rådet och kommissionen (EUT L 102, 11.4.2006, s. 15).

(16) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, 30.12.2006, s. 1).

(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 av den 16 december 2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar, ändring och upphävande av direktiven 67/548/EEG och 1999/45/EG samt ändring av förordning (EG) nr 1907/2006 (EUT L 353, 31.12.2008, s. 1).

(18) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 av den 29 april 2004 om långlivade organiska föroreningar och om ändring av direktiv 79/117/EEG (EUT L 158, 30.4.2004, s. 7).

(19) Det ska nämnas att vissa EU-medlemsstater tillämpar lägre gränsvärden för vissa långlivade organiska föroreningar.

(20) De långlivade organiska föroreningar som listas i avfallsförteckningen är de så kallade ”gamla långlivade organiska föroreningarna”. Därmed ska endast avfall som innehåller ”gamla långlivade organiska föroreningar” i koncentrationer som överstiger det låga gränsvärdet för innehåll av långlivade organiska föroreningar klassificeras som farligt.

(21) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/18/EU av den 4 juli 2012 om åtgärder för att förebygga och begränsa faran för allvarliga olyckshändelser där farliga ämnen ingår och om ändring och senare upphävande av rådets direktiv 96/82/EG (EUT L 197, 24.7.2012, s. 1).

(22) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE) (EUT L 197, 24.7.2012, s. 38).

(23) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/66/EG av den 6 september 2006 om batterier och ackumulatorer och förbrukade batterier och ackumulatorer och om upphävande av direktiv 91/157/EEG (EUT L 266, 26.9.2006, s. 1).

BILAGOR

till kommissionens tillkännagivande om teknisk vägledning om klassificering av avfall

INNEHÅLLSFÖRTECKNING

BILAGA 1: Kommenterad avfallsförteckning

1.1.

Avfallförteckningens struktur

1.2.

Identifiering av lämplig post

1.2.1.

Kommenterad avfallsförteckning

1.3.

Exempel på klassificering av komplexa poster

1.3.1.

Förpackningsavfall och innehåll

1.3.2.

Avfall från elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE)

1.3.3.

Uttjänta fordon

1.4.

Exempel för bedömning av specifika beståndsdelar i specifika avfallstyper.

1.4.1.

Organiska beståndsdelar och specifika kemiska föreningar

1.4.2.

Ämnen som bryter ned ozonskiktet

1.4.3.

Asbest

1.4.4.

Avfall som innehåller CaO och Ca(OH)2

1.4.5.

Avfall som innehåller stenkolstjära och bitumen

1.4.6.

Metaller och legeringar

1.4.7.

Organiska peroxider

1.4.8.

Gummiavfall

1.4.9.

Plastavfall

1.4.10.

Avfall innehållande långlivade organiska föroreningar

BILAGA 2: Datakällor och basinformation om farliga ämnen

2.1

Klassificering av ämnen som farliga enligt CLP-förordningen

2.1.1

Harmoniserad klassificering av ämnen

2.1.2

Självklassificeringar

2.1.3

Klassificerings- och märkningsregistret som undersökningsverktyg

2.2

Information om sammansättning, egenskaper och avfallshantering av ämnen/blandningar som blir avfall

2.3

Andra informationskällor

BILAGA 3: Specifika metoder för att fastställa farliga egenskaper (HP 1 till HP 15)

3.1.

Fastställa HP 1: Explosivt

3.2.

Fastställa HP 2: Oxiderande

3.3.

Fastställa HP 3: Brandfarligt

3.4.

Fastställa HP 4: Irriterande – hudirritation och ögonskador

3.5.

Fastställa HP 5: Specifik organtoxicitet/Aspirationstoxicitet

3.6.

Fastställa HP 6: Akut toxicitet

102

3.7.

Fastställa HP 7: Cancerframkallande

105

3.8.

Fastställa HP 8: Frätande

106

3.9.

Fastställa HP 9: Smittfarligt

108

3.10.

Fastställa HP 10: Reproduktionstoxiskt

111

3.11.

Fastställa HP 11: Mutagent

113

3.12.

Fastställa HP 12: Avger giftiga gaser

114

3.13.

Fastställa HP 13: Allergiframkallande

118

3.14.

Fastställa HP 14: Ekotoxiskt

119

3.15.

Fastställa HP 15: Avfall som på något sätt efter bortskaffande kan uppvisa en farlig egenskap som listas ovan som avfallet ursprungligen inte hade

122

BILAGA 4: Provtagning och kemisk analys av avfall

124

4.1.

Provtagning

124

4.1.1.

Ram för provtagning

124

4.1.2.

Provtagningsmetodik

126

4.1.3.

Provtagningsstandarder för olika avfallstyper

128

4.1.4.

Provtagningsstrategier för att hantera homogenitet/heterogenitet

128

4.1.5.

Statistisk metod för provtagning

128

4.2.

Kemisk analys av avfall

129

4.2.1.

Realistiska sämsta tänkbara scenarier

131

4.2.2.

Generiska poster

132

BILAGA 5: Källor och externa referenser

134

BILAGA 1

Kommenterad avfallsförteckning

1.1. Avfallförteckningens struktur

Avfallsförteckningen, i den version som fastställts genom beslut 2000/532/EG och ändrats genom beslut 2014/955/EU, är tillämplig från och med den 1 juni 2015.

Avfallsförteckningen innehåller 20 kapitel (tvåsiffriga koder, se Tabell 1 nedan). Dessa är i sin tur uppdelade i underkapitel (fyrsiffriga koder) och poster (sexsiffriga koder). Exempel på kapitel, underkapitel och poster visas nedan.

Kapitel	20 KOMMUNALT AVFALL (HUSHÅLLSAVFALL OCH LIKNANDE HANDELS-, INDUSTRI- OCH INSTITUTIONSAVFALL) ÄVEN SEPARAT INSAMLADE FRAKTIONER
Underkapitel	20 01 Separat insamlade fraktioner (utom 15 01)
Post:	20 01 02 Glas

Vid klassificering av avfall ska du först säkerställa att avfallet faller inom ramen för kapitelrubriken. Om så är fallet kontrollerar du att det faller inom ramen för underkapitlets rubrik. Först då kan du leta efter en lämplig kod i underkapitlet.

Avfallet i exemplet ovan är klassificerat med post 20 01 02, vilket innebär att avfallet:

—	måste härröra från hushåll eller vara hushållsliknande avfall från handel, industri eller institutioner (för att omfattas av kapitel 20),

—	måste samlas in separat (för att omfattas av underkapitel 20 01), och

—	måste bestå av glas,

—	men får inte vara en glasförpackning, eftersom förpackningsavfall är uteslutet från underkapitel 20 01 genom dess rubrik och måste tilldelas en post i kapitel 15 för förpackningsavfall.

Rangordning för avfallsförteckningens kapitel

Kapitlen (tvåsiffriga koder) kan delas in i tre olika kategorier som ska behandlas i en bestämd ordningsföljd som beskrivs i bilagan till avfallsförteckningen. När man försöker identifiera den absoluta eller speglade post som bäst motsvarar en viss avfallstyp ska denna ordningsföljd användas:

01–12 och 17–20

kapitel relaterade till avfallskälla

13–15

kapitel relaterade till avfallstyp

kapitel för avfall som inte specificeras på annat sätt i listan

Börja med att överväga kapitel 01–12 och 17–20 (med undantag av de allmänna posterna som slutar på 99) som identifierar en avfallstyp med hjälp av dess källa eller den industrisektor där avfallet uppstår. I stället för att överväga den allmänna typen av industri där avfallet uppstår är det bättre att rikta in sig på den specifika industriprocessen. Ett exempel är avfall från fordonsindustrin: Beroende på processen kan avfallet klassificeras i kapitel 12 (avfall från formning samt fysikalisk och mekanisk ytbehandling av metaller och plaster), kapitel 11 (avfall från kemisk ytbehandling och ytbeläggning av metaller och andra material; hydrometallurgiska processer, exklusive järnmetaller) eller 08 (avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av ytbeläggningar (färg, lack och porslinsemalj), lim, fogmassa och tryckfärg). Koden 99 från dessa kapitel får inte användas i detta skede.

Om det inte finns någon lämplig avfallskod i kapitel 01–12 eller 17–20 ska kapitel 13–15 kontrolleras (med undantag av de allmänna posterna som slutar på 99), enligt den angivna rangordningen. Dessa kapitel är relaterade till avfallets natur, t.ex. förpackningsavfall.

Om ingen av dessa avfallskoder kan tillämpas ska avfallet identifieras enligt kapitel 16 (med undantag av de allmänna posterna som slutar på 99), som representerar en mängd olika avfallsflöden som inte är specifikt relaterade till en viss process eller sektor, t.ex. WEEE eller uttjänta fordon.

Om avfallet inte på något rimligt sätt kan tilldelas någon av posterna i kapitel 16, måste en lämplig 99-kod (avfall som inte specificeras på annat sätt) hittas i den del av listan som motsvarar avfallskällan som identifierades i det första steget.

Att identifiera den lämpligaste posten är ett viktigt steg vid klassificeringen av avfall, och detta kräver en sund och ärlig bedömning av operatören baserat på hans eller hennes kunskaper om såväl ursprunget till avfallet och processen som genererar det som avfallets potentiella sammansättning. Bilaga 1.2. innehåller mer ingående information om hur förteckningen används, dess rangordning och en sammanfattning av denna information i ett flödesschema (se Kommenterad avfallsförteckning).

Tabell 1

Avfallsförteckningens kapitel

KOD	KAPITELBESKRIVNING	RANGORDNING
01	AVFALL FRÅN PROSPEKTERING, OVAN- OCH UNDERJORDSBRYTNING SAMT FYSIKALISK OCH KEMISK BEHANDLING AV MINERAL	A
02	AVFALL FRÅN JORDBRUK, TRÄDGÅRDSNÄRING, VATTENBRUK, SKOGSBRUK, JAKT OCH FISKE SAMT FRÅN BEARBETNING OCH BEREDNING AV LIVSMEDEL
03	AVFALL FRÅN TRÄFÖRÄDLING OCH TILLVERKNING AV PLATTOR OCH MÖBLER, PAPPERSMASSA, PAPPER OCH PAPP
04	AVFALL FRÅN LÄDER-, PÄLS- OCH TEXTILINDUSTRI
05	AVFALL FRÅN OLJERAFFINERING, NATURGASRENING OCH KOLPYROLYS
06	AVFALL FRÅN OORGANISK-KEMISKA PROCESSER
07	AVFALL FRÅN ORGANISK-KEMISKA PROCESSER
08	AVFALL FRÅN TILLVERKNING, FORMULERING, DISTRIBUTION OCH ANVÄNDNING AV YTBELÄGGNINGAR (FÄRG, LACK OCH PORSLINSEMALJ), LIM, FOGMASSA OCH TRYCKFÄRG
09	AVFALL FRÅN FOTOGRAFISK INDUSTRI
10	AVFALL FRÅN TERMISKA PROCESSER
11	AVFALL FRÅN KEMISK YTBEHANDLING OCH YTBELÄGGNING AV METALLER OCH ANDRA MATERIAL; HYDROMETALLURGISKA PROCESSER, EXKLUSIVE JÄRNMETALLER
12	AVFALL FRÅN FORMNING SAMT FYSIKALISK OCH MEKANISK YTBEHANDLING AV METALLER OCH PLASTER
13	OLJEAVFALL OCH AVFALL FRÅN FLYTANDE BRÄNSLEN (UTOM ÄTLIGA OLJOR, 05 OCH 12)	B
14	AVFALL BESTÅENDE AV ORGANISKA LÖSNINGSMEDEL, KÖLDMEDIER OCH DRIVMEDEL (UTOM 07 OCH 08)
15	FÖRPACKNINGSAVFALL; ABSORBERMEDEL, TORKDUKAR, FILTERMATERIAL OCH SKYDDSKLÄDER SOM INTE ANGES PÅ ANNAN PLATS
16	AVFALL SOM INTE ANGES PÅ ANNAN PLATS I FÖRTECKNINGEN	C
17	BYGG- OCH RIVNINGSAVFALL (ÄVEN UPPGRÄVDA MASSOR FRÅN FÖRORENADE OMRÅDEN)	A
18	AVFALL FRÅN SJUKVÅRD OCH VETERINÄRVERKSAMHET OCH/ELLER DÄRMED FÖRKNIPPAD FORSKNING (UTOM KÖKS- OCH RESTAURANGAVFALL UTAN DIREKT ANKNYTNING TILL PATIENTBEHANDLING)
19	AVFALL FRÅN AVFALLSHANTERINGSANLÄGGNINGAR, EXTERNA AVLOPPSRENINGSVERK OCH FRAMSTÄLLNING AV DRICKSVATTEN ELLER VATTEN FÖR INDUSTRIÄNDAMÅL
20	KOMMUNALT AVFALL (HUSHÅLLSAVFALL OCH LIKNANDE HANDELS-, INDUSTRI- OCH INSTITUTIONSAVFALL) ÄVEN SEPARAT INSAMLADE FRAKTIONER

Typer av poster i avfallsförteckningen

Poster som är markerade med en asterisk (*) betraktas som farligt avfall. Som nämndes i kapitel 3.1.2 kan de 842 posterna i avfallsförteckningen delas in i absoluta farligt-poster (AH), absoluta icke farligt-poster (ANH), speglade farligt-poster (MH) och speglade icke farligt-poster (MNH) (se Tabell 2). Varje typ av avfall är därför antingen farligt eller icke farligt.

Tabell 2

Antal poster i avfallsförteckningen

842 poster i avfallsförteckningen
408 farligt-poster		434 icke farligt-poster
230 AH	178 MH	188 MNH	246 ANH

— Absolut farligt-post (AH)

Avfall som tilldelas AH-poster kan inte tilldelas alternativa icke farligt-poster, utan är farligt utan vidare bedömning.

AH-posterna är markerade med mörkröd färg i den kommenterade avfallsförteckningen (se tabell 3. i avsnitt 1.2.1 i denna bilaga).

Om en AH-post tilldelas kommer avfallet att klassificeras som farligt och ingen vidare bedömning behövs för att avgöra om det ska klassificeras som farligt. Däremot måste steg 3–4 (se kapitel 3.2) ändå gås igenom för att avgöra vilka farliga egenskaper som avfallet i fråga uppvisar eftersom denna information kan krävas enligt bestämmelserna i artikel 19 i WFD om korrekt märkning av farligt avfall (t.ex. för att fylla i en fraktsedel för avfallsförflyttningar).

— Absolut icke farligt-post (ANH)

Avfall som har tilldelats en ANH-post kan inte tilldelas en alternativ farligt-post, utan ska klassificeras som icke farligt utan vidare bedömning.

ANH-posterna är markerade med svart färg i den kommenterade avfallsförteckningen (se Tabell 3 i avsnitt 1.2.1 i denna bilaga).

Om en ANH-post tilldelas kommer avfallet att klassificeras som icke farligt och ingen vidare bedömning behövs för att avgöra om det ska klassificeras som icke farligt.

— Speglad post

Speglade poster kan definieras som två eller fler relaterade poster där en klassificeras som ”farligt” och den andra som ”icke farligt”. Ibland kan en speglad post motsvara mer än en möjlig alternativ post. Till skillnad från med AH- eller ANH-poster måste ytterligare steg tas i bedömningen för tilldelning ifall avfall ska tilldelas en grupp av alternativa poster. De alternativa posterna utgörs minst av följande poster:

—	Speglad farligt-post (MH) MH-posterna är markerade med orange färg i den kommenterade avfallsförteckningen (se Tabell 3 i avsnitt 1.2.1).

—	Speglad icke farligt-post (MNH) MNH-posterna är markerade med mörkblå färg i den kommenterade avfallsförteckningen (se Tabell 3 i avsnitt 1.2.1).

Speglade poster kan delas in i följande underkategorier:

—

Valet mellan en alternativ MH- och MNH-post bestäms av en allmän hänvisning till farliga ämnen, t.ex.:

10 12 09*	Fast avfall från rökgasbehandling som innehåller farliga ämnen	MH
10 12 10	Annat fast avfall från rökgasbehandling än det som anges i 10 12 09	MNH

—

Valet mellan en alternativ MH- och MNH-post bestäms av en specifik hänvisning till farliga ämnen, t.ex.:

16 01 11*	Bromsbelägg som innehåller asbest	MH
16 01 12	Andra bromsbelägg än de som anges i 16 01 11	MNH

—

För poster med hänvisningar till flera poster kan tilldelningen av en post bero på ursprunget eller vissa egenskaper hos det aktuella avfallet samt dess eventuella innehåll av farliga ämnen, t.ex.:

17 06 01*	Isolermaterial som innehåller asbest	MH
17 06 03*	Andra isolermaterial som består av eller som innehåller farliga ämnen	MH
17 06 04	Andra isolermaterial än de som anges i 17 06 01 och 17 06 03	MNH

Ofta, men inte alltid, kan motsvarande speglade poster mellan MH och MNH identifieras genom formuleringen ”annan/annat/andra …än de som anges i …”.

Om valet står mellan att välja att tilldela en MH-post eller en MNH-post är det nödvändigt att gå vidare med steg 3–5 (se kapitel 3.2) i klassificeringsprocessen, för att fastställa förekomsten och innehållet av farliga ämnen i relevanta koncentrationer, eller för att avgöra om avfallet har direkt farliga egenskaper, för att korrekt kunna tilldela MH-posten eller MNH-posten till det berörda avfallsflödet.

Absolut icke farligt-post som har farliga egenskaper

Observera att ett avfall som har tilldelats en ANH-post klassificeras som icke farligt utan vidare bedömning av dess farliga egenskaper. Det enda undantaget från denna princip beskrivs i artikel 7.2 i WFD: Om den behöriga myndigheten i medlemsstaten anser, baserat på tillräcklig bevisning, att ett visst avfall som tillskrivits en ANH-kod i själva verket ska klassificeras som farligt, kommer avfallet i fråga att klassificeras som farligt. Detta bör meddelas kommissionen med tanke på eventuella framtida ändringar av avfallsförteckningen.

Absolut farligt-post som inte har farliga egenskaper

Om det bara går att tilldela en AH-post till avfallet i fråga är avfallet klassificerat som farligt. Det enda undantaget från denna princip är om den berörda medlemsstaten anser att det berörda avfallet är icke farligt, baserat på framläggande av tillräckliga bevis om motsatsen, i enlighet med artikel 7.3 i WFD. Detta bör meddelas kommissionen med tanke på eventuella framtida ändringar av avfallsförteckningen.

Val mellan speglade poster – bedömning av farliga egenskaper

De steg som beskrivs i kapitel 3.2 behövs bara om det berörda avfallet ska tilldelas en MH-post eller en MNH-post, eller om de farliga egenskaperna hos ett avfall som har tilldelats en AH-post behöver bedömas när t.ex. en fraktsedel ska fyllas i.

Ruta 1:

Bedömning av farliga egenskaper: ANH, AH, speglade poster

1.2. Identifiering av lämplig post

För att klassificera ett avfallsslag är det viktigt att vidta alla tänkbara åtgärder för att identifiera

—	dess källa (den specifika process eller verksamhet som gav upphov till avfallet), och

—	dess typ (eller typer, om det är en blandning).

När du har denna information måste du överväga hela avfallsförteckningen och följa anvisningarna nedan. Att välja den lämpligaste posten för avfallet från de totalt 842 tillgängliga posterna i avfallsförteckningen är en komplicerad uppgift. Hela förteckningen måste beaktas i sin helhet, och avfallet måste stämma överens med den post, det underkapitel och det kapitel som du slutligen väljer enligt beskrivningen i exemplet för post 20 01 02 i föregående kapitel.

Förteckningens utformning innebär att det går att identifiera mer än en post. Därför måste du även använda bedömningsstegen i kapitel 3.2 för att välja den lämpligaste posten.

Kapitel- och underkapitelrubrikerna begränsar omfattningen av de underliggande underkapitlen och posterna, och kan även innehålla specifika undantag. Det är viktigt att du kontrollerar dessa rubriker innan du väljer posterna.

Det finns ett flödesschema (figur 1 i bilaga 1) som kan vägleda dig genom processen. Använd schemat tillsammans med anvisningarna. Detta är en stegvis process som kan kräva flera iterationer.

Steg A1: Det första steget är att:

—	Jämföra den specifika process eller verksamhet som gav upphov till avfallet med rubrikerna i kapitel 01–12 och 17–20. Om processen eller verksamheten faller inom ramen för en eller flera kapitelrubriker, gå vidare till rubrikerna för underkapitlen.

—	Om processen eller verksamheten faller inom ramen för ett kapitel och en underkapitelrubrik, leta i detta underkapitel efter en post som tydligt stämmer med den specifika avfallstypen.

—	I detta stadium ska inte den allmänna posten XX XX 99 användas.

—	Om du inte hittar någon lämplig post (eller lämpliga poster), gå vidare till steg A2.

Specifik process eller verksamhet

Processen eller verksamheten är inte av den vanliga typen för branschen eller företaget.

Ett företag kan behöva klassificera sina verksamheter eller delprocesser i olika kapitel.

Exempelvis kan de olika processtegen i en biltillverkningsprocess innefatta avfallsslag från kapitel 12 (avfall från formning och ytbehandling av metaller), 11 (oorganiskt avfall med metaller från behandling och ytbeläggning av metaller) och 08 (avfall från användning av ytbeläggningar).

Steg A2: Det andra steget är att:

—	Jämföra den specifika avfallstypen med rubrikerna i kapitel 13–15. Om avfallstypen faller inom ramen för en eller flera kapitelrubriker, undersök rubrikerna för de underliggande underkapitlen.

—	Om avfallstypen faller inom ramen för ett kapitel och en underkapitelrubrik, leta i detta underkapitel efter en post som tydligt stämmer med den specifika avfallstypen.

—	Du kan använda den allmänna posten XX XX 99 vid behov.

—	Om du inte hittar någon lämplig post (eller lämpliga poster), gå vidare till steg A3.

Tilldelningen av en sådan allmän XX XX 99-kod måste vara en sista utväg och bör undvikas i möjligaste mån.

Steg A3: Det tredje steget är att:

—	Kontrollera om avfallet faller inom ramen för en underkapitelrubrik i kapitel 16.

—	Om avfallstypen faller inom ramen för en underkapitelrubrik, leta i detta underkapitel efter en post som tydligt stämmer med den specifika avfallstypen.

—	Om du inte hittar någon lämplig post (eller lämpliga poster), gå vidare till steg A4.

Steg A4: Det sista steget är att:

—	Gå tillbaka till steg A1 och tilldela den allmänna posten XX XX 99 från ett kapitel och underkapitel som stämmer överens med den process eller verksamhet som gav upphov till avfallet.

—	Innan du tilldelar en XX XX 99-post ska du försäkra dig om att du har tagit hänsyn till steg A1 till A3.

Efter steg A1 till A4 ska antingen en AH- eller en ANH-post, alternativt de lämpligaste speglade posterna, tilldelas avfallet i fråga. I det senare fallet måste du gå vidare med steg 3 (se kapitel 3.2) i klassificeringsproceduren för att slutligen avgöra om avfallet ska tilldelas MH- eller MNH-posten.

Flödesschemat i Kommenterad avfallsförteckning i bilaga 1 är enbart avsett som stöd för att tilldela den lämpligaste posten eller det lämpligaste paret med speglade poster till ett givet avfallsflöde. Det bör noteras att klassificeringen är en stegvis process som kan kräva flera iterationer.

Följande avsnitt är avsedda att ge ytterligare hjälp i detta sammanhang:

—	avsnitt 1.2.1 innehåller en kommenterad version av avfallsförteckningen,

—	avsnitt 1.3 innehåller specifika exempel på komplexa poster som är avsedda att illustrera klassificeringsproceduren,

—	avsnitt 1.4 innehåller exempel på klassificering av specifika beståndsdelar i vissa avfallstyper.

Klassificering av blandat avfall

Om mer än en typ av avfall ingår måste varje typ beaktas separat. Därigenom säkerställs att föremål eller satser med farligt avfall

—	inte felaktigt klassificeras som icke farligt genom att blandas (spädas) med annat avfall (se artikel 7.4 i WFD),

—	identifieras i tid för att förhindra att de blandas med annat avfall, t.ex. i en tunna, säck, hög eller dumper (se artikel 18 i WFD).

Endast blandat kommunalt hushållsavfall är undantaget från dessa krav.

Förteckningen innehåller ett litet antal poster för blandat avfall. Som en allmän regel (för att uppfylla blandningskriterierna i WFD) är dessa avsedda för blandat företagsavfall som produceras i en och samma process. De är inte avsedda för avfall (eller avfallsprodukter) som produceras separat och därefter kombineras med annat avfall (t.ex. placeras i samma behållare).

1.2.1. Kommenterad avfallsförteckning

Tabell 3innehåller samtliga poster i avfallsförteckningen med tydlig angivelse av vilka poster som är betecknade med ANH, AH, MNH respektive MH.

Observera att tolkningen av de olika typerna av poster i följande kommenterade avfallsförteckning är en av flera möjliga tolkningar i vilken man vägt samman synpunkterna från olika medlemsstater. Det finns olika tolkningar på medlemsstatsnivå som också kan kontrolleras (1).

Tabell 3

Kommenterad avfallsförteckning

KOD	KAPITELBESKRIVNING	TYP AV POST
1	AVFALL FRÅN PROSPEKTERING, OVAN- OCH UNDERJORDSBRYTNING SAMT FYSIKALISK OCH KEMISK BEHANDLING AV MINERAL
01 01	Avfall från mineralbrytning
01 01 01	Avfall från brytning av metallhaltiga mineral	ANH
01 01 02	Avfall från brytning av icke-metallhaltiga mineral	ANH
01 03	Avfall från fysikalisk och kemisk behandling av metallhaltiga mineral
01 03 04*	Syrabildande gruvavfall från bearbetning av sulfidmalm	MH B
01 03 05*	Annat gruvavfall som innehåller farliga ämnen	MH
01 03 06	Annat gruvavfall än det som anges i 01 03 04 och 01 03 05	MNH
01 03 07*	Annat avfall som innehåller farliga ämnen från fysikalisk och kemisk behandling av metallhaltiga mineral	MH
01 03 08	Annat stoft- och partikelformigt avfall än det som anges i 01 03 07	MNH
01 03 09 (2)	Annat rödslam från aluminiumoxidproduktion än det som anges i 01 03 10	MNH
01 03 10* (3)	Rödslam från aluminiumoxidproduktion innehållande andra farliga ämnen än de som anges i 01 03 07	MH A
01 03 99	Annat avfall	ANH C
01 04	Avfall från fysikalisk och kemisk behandling av icke-metallhaltiga mineral
01 04 07*	Avfall som innehåller farliga ämnen från fysikalisk och kemisk behandling av icke-metallhaltiga mineral	MH
01 04 08	Annat kasserat grus och krossat bergartsmaterial än det som anges i 01 04 07	MNH
01 04 09	Kasserad sand och lera	ANH
01 04 10	Annat stoft- och partikelformigt avfall än det som anges i 01 04 07	MNH
01 04 11	Annat avfall från tillverkning av pottaska och stensalt än det som anges i 01 04 07	MNH
01 04 12	Annat avfall från tvättning och rensning av mineral än det som anges i 01 04 07 och 01 04 11	MNH
01 04 13	Annat avfall från stenhuggning och stensågning än det som anges i 01 04 07	MNH
01 04 99	Annat avfall	ANH
01 05	Borrslam och annat borravfall
01 05 04	Slam och avfall från borrning efter sötvatten	ANH
01 05 05*	Oljehaltigt borrslam och annat borravfall	MH B
01 05 06*	Borrslam och annat borravfall som innehåller farliga ämnen	MH
01 05 07	Annat barythaltigt borrslam och borravfall än det som anges i 01 05 05 och 01 05 06	MNH
01 05 08	Annat kloridhaltigt borrslam och borravfall än det som anges i 01 05 05 och 01 05 06	MNH
01 05 99	Annat avfall	ANH
2	AVFALL FRÅN JORDBRUK, TRÄDGÅRDSNÄRING, VATTENBRUK, SKOGSBRUK, JAKT OCH FISKE SAMT FRÅN BEARBETNING OCH BEREDNING AV LIVSMEDEL
02 01	Avfall från jordbruk, trädgårdsnäring, vattenbruk, skogsbruk, jakt och fiske
02 01 01	Slam från tvättning och rengöring	ANH
02 01 02	Vävnadsdelar från djur	ANH
02 01 03	Växtdelar	ANH
02 01 04	Plastavfall (utom förpackningar)	ANH
02 01 06	Spillning och urin från djur, naturgödsel (även använd halm) samt flytande avfall som samlats upp separat och behandlats utanför produktionsstället	ANH
02 01 07	Skogsbruksavfall	ANH
02 01 08*	Avfall som innehåller farliga jordbrukskemikalier	MH
02 01 09	Annat avfall som innehåller jordbrukskemikalier än det som anges i 02 01 08	MNH
02 01 10	Metallavfall	ANH
02 01 99	Annat avfall	ANH
02 02	Avfall från bearbetning och beredning av kött, fisk och andra livsmedel av animaliskt ursprung
02 02 01	Slam från tvättning och rengöring	ANH
02 02 02	Vävnadsdelar från djur	ANH
02 02 03	Material som är olämpliga för konsumtion eller beredning	ANH
02 02 04	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället	ANH
02 02 99	Annat avfall	ANH
02 03	Avfall från bearbetning och beredning av frukt, grönsaker, spannmål, ätliga oljor, kakao, kaffe och tobak; tillverkning av konserver; tillverkning av jäst och jästextrakt, bearbetning och jäsning av melass
02 03 01	Slam från tvättning, rengöring, skalning, centrifugering och separering	ANH
02 03 02	Konserveringsmedelsavfall	ANH
02 03 03	Avfall från vätskeextraktion	ANH
02 03 04	Material som är olämpliga för konsumtion eller beredning	ANH
02 03 05	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället	ANH
02 03 99	Annat avfall	ANH
02 04	Avfall från sockertillverkning
02 04 01	Jord från rengöring och tvättning av betor	ANH
02 04 02	Kalciumkarbonat som inte uppfyller uppställda krav	ANH
02 04 03	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället	ANH
02 04 99	Annat avfall	ANH
02 05	Avfall från tillverkning av mejeriprodukter
02 05 01	Material som är olämpliga för konsumtion eller beredning	ANH
02 05 02	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället	ANH
02 05 99	Annat avfall	ANH
02 06	Avfall från bagerier och konfektyrfabriker
02 06 01	Material som är olämpliga för konsumtion eller beredning	ANH
02 06 02	Konserveringsmedelsavfall	ANH
02 06 03	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället	ANH
02 06 99	Annat avfall	ANH
02 07	Avfall från produktion av alkoholhaltiga och alkoholfria drycker (utom kaffe, te och kakao)
02 07 01	Avfall från tvättning, rengöring och mekanisk fragmentering av råvaror	ANH
02 07 02	Avfall från spritdestillation	ANH
02 07 03	Avfall från kemisk behandling	ANH
02 07 04	Material som är olämpliga för konsumtion eller beredning	ANH
02 07 05	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället	ANH
02 07 99	Annat avfall	ANH
3	AVFALL FRÅN TRÄFÖRÄDLING OCH TILLVERKNING AV PLATTOR OCH MÖBLER, PAPPERSMASSA, PAPPER OCH PAPP
03 01	Avfall från träförädling och tillverkning av plattor och möbler
03 01 01	Bark- och korkavfall	ANH
03 01 04*	Spån, spill, trä, faner och spånskivor som innehåller farliga ämnen	MH
03 01 05	Annat spån, spill, trä och faner och andra spånskivor än de som anges i 03 01 04	MNH
03 01 99	Annat avfall	ANH
03 02	Avfall från träskyddsbehandling
03 02 01*	Icke-halogenerade organiska träskyddsmedel	AH
03 02 02*	Träskyddsmedel som innehåller organiska klorföreningar	AH
03 02 03*	Träskyddsmedel som innehåller organiska metallföreningar	AH
03 02 04*	Oorganiska träskyddsmedel	AH
03 02 05*	Andra träskyddsmedel som innehåller farliga ämnen	AH B
03 02 99	Andra träskyddsmedel	ANH B
03 03	Avfall från tillverkning och förädling av pappersmassa, papper och papp
03 03 01	Bark- och träavfall	ANH
03 03 02	Grönlutslam (från återvinning av kokvätska)	ANH
03 03 05	Slam från avsvärtning av returpapper	ANH
03 03 07	Mekaniskt avskilt rejekt från tillverkning av pappersmassa från returfiber	ANH
03 03 08	Avfall från sortering av papper och papp för återvinning	ANH
03 03 09	Mesa	ANH
03 03 10	Fiberrejekt, fiber-, fyllmedels- och ytbeläggningsslam från mekanisk avskiljning	ANH
03 03 11	Annat slam från avloppsbehandling på produktionsstället än det som anges i 03 03 10	ANH
03 03 99	Annat avfall	ANH
4	AVFALL FRÅN LÄDER-, PÄLS- OCH TEXTILINDUSTRI
04 01	Avfall från läder- och pälsindustri
04 01 01	Avfall från skrapning och spaltning med kalk	ANH
04 01 02	Avfall från kalkbehandling	ANH
04 01 03*	Avfettningsavfall som innehåller lösningsmedel utan flytande fas	AH B
04 01 04	Kromhaltiga garvmedel	ANH
04 01 05	Kromfria garvmedel	ANH
04 01 06	Slam, särskilt från avloppsbehandling på produktionsstället, som innehåller krom	ANH
04 01 07	Slam, särskilt från avloppsbehandling på produktionsstället, som inte innehåller krom	ANH
04 01 08	Garvat läderavfall (avskrap, avskuret material, putspulver) som innehåller krom	ANH
04 01 09	Avfall från beredning och färdigbearbetning	ANH
04 01 99	Annat avfall	ANH B
04 02	Avfall från textilindustri
04 02 09	Sammansatt material (impregnerade textilier, elastomer, plastomer)	ANH
04 02 10	Organiskt naturmaterial (t.ex. fett, vax)	ANH
04 02 14*	Avfall från appretering som innehåller organiska lösningsmedel	MH
04 02 15	Annat avfall från appretering än det som anges i 04 02 14	MNH
04 02 16*	Färgämnen och pigment som innehåller farliga ämnen	MH
04 02 17	Andra färgämnen och pigment än de som anges i 04 02 16	MNH
04 02 19*	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället som innehåller farliga ämnen	MH
04 02 20	Annat slam från avloppsbehandling på produktionsstället än det som anges i 04 02 19	MNH
04 02 21	Oförädlade textilfibrer	ANH
04 02 22	Förädlade textilfibrer	ANH
04 02 99	Annat avfall	ANH
5	AVFALL FRÅN OLJERAFFINERING, NATURGASRENING OCH KOLPYROLYS
05 01	Avfall från raffinering av petroleum
05 01 02*	Slam från avsaltning	AH
05 01 03*	Bottenslam från tankar	AH
05 01 04*	Surt alkylslam	AH
05 01 05*	Oljespill	AH
05 01 06*	Oljeslam från underhåll av anläggning eller utrustning	AH
05 01 07*	Sur tjära	AH
05 01 08*	Andra former av tjära	AH
05 01 09*	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället som innehåller farliga ämnen	MH
05 01 10	Annat slam från avloppsbehandling på produktionsstället än det som anges i 05 01 09	MNH
05 01 11*	Avfall från rening av bränslen med baser	AH
05 01 12*	Oljehaltiga syror	AH
05 01 13	Slam från matarvatten	ANH
05 01 14	Avfall från kyltorn	ANH
05 01 15*	Förbrukad filterlera	AH
05 01 16	Svavelhaltigt avfall från avsvavling av petroleum	ANH
05 01 17	Bitumen	ANH
05 01 99	Annat avfall	ANH
05 06	Avfall från kolpyrolys
05 06 01*	Sur tjära	AH
05 06 03*	Andra former av tjära	AH
05 06 04	Avfall från kyltorn	ANH
05 06 99	Annat avfall	ANH
05 07	Avfall från rening och transport av naturgas
05 07 01*	Kvicksilverhaltigt avfall	AH B
05 07 02	Svavelhaltigt avfall	ANH
05 07 99	Annat avfall	ANH B
6	AVFALL FRÅN OORGANISK-KEMISKA PROCESSER
06 01	Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av syror
06 01 01*	Svavelsyra och svavelsyrlighet	AH
06 01 02*	Saltsyra	AH
06 01 03*	Fluorvätesyra	AH
06 01 04*	Fosforsyra och fosforsyrlighet	AH
06 01 05*	Salpetersyra och salpetersyrlighet	AH
06 01 06*	Andra syror	AH
06 01 99	Annat avfall	ANH
06 02	Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av baser
06 02 01*	Kalciumhydroxid	AH
06 02 03*	Ammoniumhydroxid	AH
06 02 04*	Natrium- och kaliumhydroxid	AH
06 02 05*	Andra baser	AH
06 02 99	Annat avfall	ANH
06 03	Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av salter, saltlösningar och metalloxider
06 03 11*	Salter i fast form och saltlösningar som innehåller cyanider	MH
06 03 13*	Salter i fast form och saltlösningar som innehåller tungmetaller	MH
06 03 14	Andra salter i fast form och andra saltlösningar än de som anges i 06 03 11 och 06 03 13	MNH
06 03 15*	Metalloxider som innehåller tungmetaller	MH
06 03 16	Andra metalloxider än de som anges i 06 03 15	MNH
06 03 99	Annat avfall	ANH
06 04	Annat metallhaltigt avfall än det som anges i 06 03
06 04 03*	Arsenikhaltigt avfall	AH B
06 04 04*	Kvicksilverhaltigt avfall	AH B
06 04 05*	Avfall som innehåller andra tungmetaller	AH B
06 04 99	Annat avfall	ANH B
06 05	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället
06 05 02*	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället som innehåller farliga ämnen	MH
06 05 03	Annat slam från avloppsbehandling på produktionsstället än det som anges i 06 05 02	MNH
06 06	Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av svavelhaltiga kemikalier, samt från kemiska processer där svavelföreningar ingår och avsvavlingsprocesser
06 06 02*	Avfall som innehåller farliga sulfider	MH
06 06 03	Annat sulfidhaltigt avfall än det som anges i 06 06 02	MNH
06 06 99	Annat avfall	ANH
06 07	Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av halogener samt från kemiska processer där halogenföreningar ingår
06 07 01*	Asbesthaltigt avfall från elektrolys	AH B
06 07 02*	Aktivt kol från klorproduktion	AH
06 07 03*	Kvicksilverhaltigt bariumsulfatslam	AH B
06 07 04*	Lösningar och syror, t.ex. svavelsyra från kontaktprocessen	AH
06 07 99	Annat avfall	ANH B
06 08	Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av kisel och kiselderivat
06 08 02*	Avfall som innehåller farliga klorsilaner	MH
06 08 99	Annat avfall	ANH
06 09	Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av fosforhaltiga kemikalier samt från kemiska processer där fosforföreningar ingår
06 09 02	Fosforslagg	ANH
06 09 03*	Kalciumbaserat reaktionsavfall som innehåller eller är förorenat med farliga ämnen	MH
06 09 04	Annat kalciumbaserat reaktionsavfall än det som anges i 06 09 03	MNH
06 09 99	Annat avfall	ANH
06 10	Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av kvävehaltiga kemikalier, samt från kemiska processer där kväveföreningar ingår och från tillverkning av gödningsmedel
06 10 02*	Avfall som innehåller farliga ämnen	MH
06 10 99	Annat avfall	ANH
06 11	Avfall från tillverkning av oorganiska pigment och täckmedel
06 11 01	Kalciumbaserat reaktionsavfall från tillverkning av titandioxid	ANH
06 11 99	Annat avfall	ANH
06 13	Annat avfall från oorganiska kemiska processer
06 13 01*	Oorganiska växtskyddsmedel, träskyddsmedel och andra biocider	AH
06 13 02*	Förbrukat aktivt kol (utom 06 07 02)	AH
06 13 03	Kimrök	ANH
06 13 04*	Avfall från asbestbearbetning	AH
06 13 05*	Sot	AH
06 13 99	Annat avfall	ANH
7	AVFALL FRÅN ORGANISK-KEMISKA PROCESSER
07 01	Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av organiska baskemikalier
07 01 01*	Tvättvatten och vattenbaserad moderlut	AH
07 01 03*	Halogenerade organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar	AH
07 01 04*	Andra organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar	AH
07 01 07*	Halogenerade destillations- och reaktionsrester	AH
07 01 08*	Andra destillations- och reaktionsrester	AH
07 01 09*	Halogenerade filterkakor och förbrukade absorbermedel	AH
07 01 10*	Andra filterkakor och förbrukade absorbermedel	AH
07 01 11*	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället som innehåller farliga ämnen	MH
07 01 12	Annat slam från avloppsbehandling på produktionsstället än det som anges i 07 01 11	MNH
07 01 99	Annat avfall	ANH
07 02	Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av plast, syntetgummi och konstfibrer
07 02 01*	Tvättvatten och vattenbaserad moderlut	AH
07 02 03*	Halogenerade organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar	AH
07 02 04*	Andra organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar	AH
07 02 07*	Halogenerade destillations- och reaktionsrester	AH
07 02 08*	Andra destillations- och reaktionsrester	AH
07 02 09*	Halogenerade filterkakor och förbrukade absorbermedel	AH
07 02 10*	Andra filterkakor och förbrukade absorbermedel	AH
07 02 11*	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället som innehåller farliga ämnen	MH
07 02 12	Annat slam från avloppsbehandling på produktionsstället än det som anges i 07 02 11	MNH
07 02 13	Plastavfall	ANH
07 02 14*	Avfall från tillsatser som innehåller farliga ämnen	MH
07 02 15	Annat avfall från tillsatser än det som anges i 07 02 14	MNH
07 02 16*	Avfall som innehåller farliga silikoner	MH
07 02 17	Avfall som innehåller andra silikoner än de som anges i 07 02 16	MNH
07 02 99	Annat avfall	ANH
07 03	Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av organiska färgämnen och pigment (utom 06 11)
07 03 01*	Tvättvatten och vattenbaserad moderlut	AH
07 03 03*	Halogenerade organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar	AH
07 03 04*	Andra organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar	AH
07 03 07*	Halogenerade destillations- och reaktionsrester	AH
07 03 08*	Andra destillations- och reaktionsrester	AH
07 03 09*	Halogenerade filterkakor och förbrukade absorbermedel	AH
07 03 10*	Andra filterkakor och förbrukade absorbermedel	AH
07 03 11*	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället som innehåller farliga ämnen	MH
07 03 12	Annat slam från avloppsbehandling på produktionsstället än det som anges i 07 03 11	MNH
07 03 99	Annat avfall	ANH
07 04	Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av organiska växtskyddsprodukter (utom 02 01 08 och 02 01 09), träskyddsprodukter (utom 03 02) och andra biocider
07 04 01*	Tvättvatten och vattenbaserad moderlut	AH
07 04 03*	Halogenerade organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar	AH
07 04 04*	Andra organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar	AH
07 04 07*	Halogenerade destillations- och reaktionsrester	AH
07 04 08*	Andra destillations- och reaktionsrester	AH
07 04 09*	Halogenerade filterkakor och förbrukade absorbermedel	AH
07 04 10*	Andra filterkakor och förbrukade absorbermedel	AH
07 04 11*	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället som innehåller farliga ämnen	MH
07 04 12	Annat slam från avloppsbehandling på produktionsstället än det som anges i 07 04 11	MNH
07 04 13*	Fast avfall som innehåller farliga ämnen	MH
07 04 99	Annat avfall	ANH
07 05	Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av farmaceutiska produkter
07 05 01*	Tvättvatten och vattenbaserad moderlut	AH
07 05 03*	Halogenerade organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar	AH
07 05 04*	Andra organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar	AH
07 05 07*	Halogenerade destillations- och reaktionsrester	AH
07 05 08*	Andra destillations- och reaktionsrester	AH
07 05 09*	Halogenerade filterkakor och förbrukade absorbermedel	AH
07 05 10*	Andra filterkakor och förbrukade absorbermedel	AH
07 05 11*	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället som innehåller farliga ämnen	MH
07 05 12	Annat slam från avloppsbehandling på produktionsstället än det som anges i 07 05 11	MNH
07 05 13*	Fast avfall som innehåller farliga ämnen	MH
07 05 14	Annat fast avfall än det som anges i 07 05 13	MNH
07 05 99	Annat avfall	ANH
07 06	Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av fetter, smörjmedel, såpa, rengöringsmedel, desinfektionsmedel och kosmetika
07 06 01*	Tvättvatten och vattenbaserad moderlut	AH
07 06 03*	Halogenerade organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar	AH
07 06 04*	Andra organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar	AH
07 06 07*	Halogenerade destillations- och reaktionsrester	AH
07 06 08*	Andra destillations- och reaktionsrester	AH
07 06 09*	Halogenerade filterkakor och förbrukade absorbermedel	AH
07 06 10*	Andra filterkakor och förbrukade absorbermedel	AH
07 06 11*	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället som innehåller farliga ämnen	MH
07 06 12	Annat slam från avloppsbehandling på produktionsstället än det som anges i 07 06 11	MNH
07 06 99	Annat avfall	ANH
07 07	Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av finkemikalier och kemiska produkter, som inte anges på annan plats
07 07 01*	Tvättvatten och vattenbaserad moderlut	AH
07 07 03*	Halogenerade organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar	AH
07 07 04*	Andra organiska lösningsmedel, tvättvätskor och moderlutar	AH
07 07 07*	Halogenerade destillations- och reaktionsrester	AH
07 07 08*	Andra destillations- och reaktionsrester	AH
07 07 09*	Halogenerade filterkakor och förbrukade absorbermedel	AH
07 07 10*	Andra filterkakor och förbrukade absorbermedel	AH
07 07 11*	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället som innehåller farliga ämnen	MH
07 07 12	Annat slam från avloppsbehandling på produktionsstället än det som anges i 07 07 11	MNH
07 07 99	Annat avfall	ANH
8	AVFALL FRÅN TILLVERKNING, FORMULERING, DISTRIBUTION OCH ANVÄNDNING AV YTBELÄGGNINGAR (FÄRG, LACK OCH PORSLINSEMALJ), LIM, FOGMASSA OCH TRYCKFÄRG
08 01	Avfall från tillverkning, formulering distribution, användning och borttagning av färg och lack
08 01 11*	Färg- och lackavfall som innehåller organiska lösningsmedel eller andra farliga ämnen	MH
08 01 12	Annat färg- och lackavfall än det som anges i 08 01 11	MNH
08 01 13*	Slam från färg eller lack som innehåller organiska lösningsmedel eller andra farliga ämnen	MH
08 01 14	Annat slam från färg eller lack än det som anges i 08 01 13	MNH
08 01 15*	Vattenhaltigt slam innehållande färg eller lack som innehåller organiska lösningsmedel eller andra farliga ämnen	MH
08 01 16	Annat vattenhaltigt slam innehållande färg eller lack än det som anges i 08 01 15	MNH
08 01 17*	Avfall från färg- och lackborttagning som innehåller organiska lösningsmedel eller andra farliga ämnen	MH
08 01 18	Annat avfall från färg- och lackborttagning än det som anges i 08 01 17	MNH
08 01 19*	Vattensuspensioner innehållande färg eller lack som innehåller organiska lösningsmedel eller andra farliga ämnen	MH
08 01 20	Andra vattensuspensioner innehållande färg eller lack än de som anges i 08 01 19	MNH
08 01 21*	Avfall från färg- och lackborttagningsmedel	AH
08 01 99	Annat avfall	ANH
08 02	Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av andra ytbeläggningsmedel (även keramiska material)
08 02 01	Pulverlackavfall	ANH
08 02 02	Vattenhaltigt slam som innehåller keramiska material	ANH
08 02 03	Vattensuspensioner som innehåller keramiska material	ANH
08 02 99	Annat avfall	ANH
08 03	Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av tryckfärg
08 03 07	Vattenhaltigt slam som innehåller tryckfärg	ANH
08 03 08	Vattenhaltigt flytande avfall som innehåller tryckfärg	ANH
08 03 12*	Tryckfärgsavfall som innehåller farliga ämnen	MH
08 03 13	Annat tryckfärgsavfall än det som anges i 08 03 12	MNH
08 03 14*	Tryckfärgsslam som innehåller farliga ämnen	MH
08 03 15	Annat tryckfärgsslam än det som anges i 08 03 14	MNH
08 03 16*	Etsbad	AH
08 03 17*	Toneravfall som innehåller farliga ämnen	MH
08 03 18	Annat toneravfall än det som anges i 08 03 17	MNH
08 03 19*	Dispergerad olja	AH
08 03 99	Annat avfall	ANH
08 04	Avfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av lim och fogmassa (även impregneringsmedel)
08 04 09*	Lim och fogmassa som innehåller organiska lösningsmedel eller andra farliga ämnen	MH
08 04 10	Annat lim och annan fogmassa än de som anges i 08 04 09	MNH
08 04 11*	Lim- och fogmasseslam som innehåller organiska lösningsmedel eller andra farliga ämnen	MH
08 04 12	Annat lim- och fogmasseslam än det som anges i 08 04 11	MNH
08 04 13*	Vattenhaltigt slam innehållande lim eller fogmassa som innehåller organiska lösningsmedel eller andra farliga ämnen	MH
08 04 14	Annat vattenhaltigt slam innehållande lim eller fogmassa än det som anges i 08 04 13	MNH
08 04 15*	Vattenhaltigt flytande avfall innehållande lim eller fogmassa som innehåller organiska lösningsmedel eller andra farliga ämnen	MH
08 04 16	Annat vattenhaltigt flytande avfall innehållande lim eller fogmassa än det som anges i 08 04 15	MNH
08 04 17*	Hartsolja	AH
08 04 99	Annat avfall	ANH
08 05	Avfall som inte anges på annan plats i kapitel 08
08 05 01*	Avfall som utgörs av isocyanater	AH
9	AVFALL FRÅN FOTOGRAFISK INDUSTRI
09 01	Avfall från fotografisk industri
09 01 01*	Vattenbaserad framkallare och aktivator	AH
09 01 02*	Vattenbaserad framkallare för offsetplåtar	AH
09 01 03*	Lösningsmedelsbaserad framkallare	AH
09 01 04*	Fixerbad	AH
09 01 05*	Blekbad och blek-fixerbad	AH
09 01 06*	Silverhaltigt avfall från behandling av fotografiskt avfall på produktionsstället	AH B
09 01 07	Fotografisk film och fotopapper som innehåller silver eller silverföreningar	ANH
09 01 08	Fotografisk film och fotopapper som inte innehåller silver eller silverföreningar	ANH
09 01 10	Engångskameror utan batterier	ANH
09 01 11*	Engångskameror med batterier inbegripna under 16 06 01, 16 06 02 eller 16 06 03	MH B
09 01 12	Engångskameror med andra batterier än de som anges i 09 01 11	MNH
09 01 13*	Annat vattenhaltigt flytande avfall från återvinning av silver än det som anges i 09 01 06	AH
09 01 99	Annat avfall	ANH
10	AVFALL FRÅN TERMISKA PROCESSER
10 01	Avfall från kraftverk och andra förbränningsanläggningar (utom 19)
10 01 01	Bottenaska, slagg och pannaska (utom pannaska som anges i 10 01 04)	ANH
10 01 02	Flygaska från kolförbränning	ANH
10 01 03	Flygaska från förbränning av torv och obehandlat trä	ANH
10 01 04*	Flygaska och pannaska från oljeförbränning	AH
10 01 05	Kalciumbaserat reaktionsavfall i fast form från rökgasavsvavling	ANH
10 01 07	Kalciumbaserat reaktionsavfall i slamform från rökgasavsvavling	ANH
10 01 09*	Svavelsyra	AH
10 01 13*	Flygaska från emulgerade kolväten som används som bränsle	AH
10 01 14*	Bottenaska, slagg och pannaska från samförbränning som innehåller farliga ämnen	MH
10 01 15	Annan bottenaska, slagg och pannaska från samförbränning än den som anges i 10 01 14	MNH
10 01 16*	Flygaska från samförbränning som innehåller farliga ämnen	MH
10 01 17	Annan flygaska från samförbränning än den som anges i 10 01 16	MNH
10 01 18*	Avfall från rökgasrening som innehåller farliga ämnen	MH
10 01 19	Annat avfall från rökgasrening än det som anges i 10 01 05, 10 01 07 och 10 01 18	MNH
10 01 20*	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället som innehåller farliga ämnen	MH
10 01 21	Annat slam från avloppsbehandling på produktionsstället än det som anges i 10 01 20	MNH
10 01 22*	Vattenhaltigt slam från rengöring av pannor som innehåller farliga ämnen	MH
10 01 23	Annat vattenhaltigt slam från rengöring av pannor än det som anges i 10 01 22	MNH
10 01 24	Sand från fluidiserade bäddar	ANH
10 01 25	Avfall från lagring och bearbetning av bränsle för koleldade kraftverk	ANH
10 01 26	Avfall från kylvattenbehandling	ANH
10 01 99	Annat avfall	ANH
10 02	Avfall från järn- och stålindustri
10 02 01	Avfall från slaggbehandling	ANH
10 02 02	Obehandlad slagg	ANH
10 02 07*	Fast avfall från rökgasbehandling som innehåller farliga ämnen	MH
10 02 08	Annat fast avfall från rökgasbehandling än det som anges i 10 02 07	MNH
10 02 10	Glödskal	ANH
10 02 11*	Avfall från kylvattenbehandling som innehåller olja	MH
10 02 12	Annat avfall från kylvattenbehandling än det som anges i 10 02 11	MNH
10 02 13*	Slam och filterkakor från rökgasbehandling som innehåller farliga ämnen	MH
10 02 14	Annat slam och andra filterkakor från rökgasbehandling än de som anges i 10 02 13	MNH
10 02 15	Annat slam och andra filterkakor	MNH A
10 02 99	Annat avfall	ANH
10 03	Avfall från aluminiumsmältverk
10 03 02	Anodrester	ANH
10 03 04*	Slagg från primär smältning	AH
10 03 05	Aluminiumoxidavfall	ANH
10 03 08*	Saltslagg från sekundär smältning	AH
10 03 09*	Svart slagg från sekundär smältning	AH
10 03 15*	Avdraget material som är brandfarligt eller som vid kontakt med vatten utvecklar brandfarliga gaser i farliga mängder	MH B
10 03 16	Annat avdraget material än det som anges i 10 03 15	MNH B
10 03 17*	Tjärhaltigt avfall från anodtillverkning	MH B
10 03 18	Annat kolhaltigt avfall från anodtillverkning än det som anges i 10 03 17	MNH B
10 03 19*	Stoft från rökgasrening som innehåller farliga ämnen	MH
10 03 20	Annat stoft från rökgasrening än det som anges i 10 03 19	MNH
10 03 21*	Annat partikelformigt material och stoft (även stoft från kulkvarnar) som innehåller farliga ämnen	MH
10 03 22	Annat partikelformigt material och stoft (även stoft från kulkvarnar) än det som anges i 10 03 21	MNH
10 03 23*	Fast avfall från rökgasbehandling som innehåller farliga ämnen	MH
10 03 24	Annat fast avfall från rökgasbehandling än det som anges i 10 03 23	MNH
10 03 25*	Slam och filterkakor från rökgasbehandling som innehåller farliga ämnen	MH
10 03 26	Annat slam och andra filterkakor från rökgasbehandling än de som anges i 10 03 25	MNH
10 03 27*	Avfall från kylvattenbehandling som innehåller olja	MH
10 03 28	Annat avfall från kylvattenbehandling än det som anges i 10 03 27	MNH
10 03 29*	Avfall från behandling av saltslagg och svart slagg som innehåller farliga ämnen	MH
10 03 30	Annat avfall från behandling av saltslagg och svart slagg än det som anges i 10 03 29	MNH
10 03 99	Annat avfall	ANH
10 04	Avfall från blysmältverk
10 04 01*	Slagg från primär och sekundär smältning	AH
10 04 02*	Slagg och avdraget material från primär och sekundär smältning	AH
10 04 03*	Kalciumarsenat	AH
10 04 04*	Stoft från rökgasrening	AH
10 04 05*	Annat partikelformigt material och stoft	AH
10 04 06*	Fast avfall från rökgasrening	AH
10 04 07*	Slam och filterkakor från rökgasbehandling	AH
10 04 09*	Avfall från kylvattenbehandling som innehåller olja	MH
10 04 10	Annat avfall från kylvattenbehandling än det som anges i 10 04 09	MNH
10 04 99	Annat avfall	ANH
10 05	Avfall från zinksmältverk
10 05 01	Slagg från primär och sekundär smältning	ANH
10 05 03*	Stoft från rökgasrening	AH
10 05 04	Annat partikelformigt material och stoft	ANH
10 05 05*	Fast avfall från rökgasbehandling	AH
10 05 06*	Slam och filterkakor från rökgasbehandling	AH
10 05 08*	Avfall från kylvattenbehandling som innehåller olja	MH
10 05 09	Annat avfall från kylvattenbehandling än det som anges i 10 05 08	MNH
10 05 10*	Slagg och avdraget material som är brandfarligt eller som vid kontakt med vatten utvecklar brandfarliga gaser i farliga mängder	MH B
10 05 11	Annan slagg och annat avdraget material än det som anges i 10 05 10	MNH B
10 05 99	Annat avfall	ANH
10 06	Avfall från kopparsmältverk
10 06 01	Slagg från primär och sekundär smältning	ANH
10 06 02	Slagg och avdraget material från primär och sekundär smältning	ANH
10 06 03*	Stoft från rökgasrening	AH
10 06 04	Annat partikelformigt material och stoft	ANH
10 06 06*	Fast avfall från rökgasrening	AH
10 06 07*	Slam och filterkakor från rökgasbehandling	AH
10 06 09*	Avfall från kylvattenbehandling som innehåller olja	MH
10 06 10	Annat avfall från kylvattenbehandling än det som anges i 10 06 09	MNH
10 06 99	Annat avfall	ANH
10 07	Avfall från silver-, guld- och platinasmältverk
10 07 01	Slagg från primär och sekundär smältning	ANH
10 07 02	Slagg och avdraget material från primär och sekundär smältning	ANH
10 07 03	Fast avfall från rökgasrening	ANH
10 07 04	Annat partikelformigt material och stoft	ANH
10 07 05	Slam och filterkakor från rökgasbehandling	ANH
10 07 07*	Avfall från kylvattenbehandling som innehåller olja	MH
10 07 08	Annat avfall från kylvattenbehandling än det som anges i 10 07 07	MNH
10 07 99	Annat avfall	ANH
10 08	Avfall från andra icke-järnsmältverk
10 08 04	Partikelformigt material och stoft	ANH
10 08 08*	Saltslagg från primär och sekundär smältning	AH
10 08 09	Annan slagg	ANH
10 08 10*	Slagg och avdraget material som är brandfarligt eller som vid kontakt med vatten utvecklar brandfarliga gaser i farliga mängder	MH B
10 08 11	Annan slagg och annat avdraget material än det som anges i 10 08 10	MNH B
10 08 12*	Tjärhaltigt avfall från anodtillverkning	MH B
10 08 13	Annat kolhaltigt avfall från anodtillverkning än det som anges i 10 08 12	MNH B
10 08 14	Anodrester	ANH
10 08 15*	Stoft från rökgasrening som innehåller farliga ämnen	MH
10 08 16	Annat stoft från rökgasrening än det som anges i 10 08 15	MNH
10 08 17*	Slam och filterkakor från rökgasbehandling som innehåller farliga ämnen	MH
10 08 18	Annat slam och andra filterkakor från rökgasbehandling än de som anges i 10 08 17	MNH
10 08 19*	Avfall från kylvattenbehandling som innehåller olja	MH
10 08 20	Annat avfall från kylvattenbehandling än det som anges i 10 08 19	MNH
10 08 99	Annat avfall	ANH
10 09	Avfall från järngjuterier
10 09 03	Ugnsslagg	ANH
10 09 05*	Oanvända gjutkärnor och gjutformar som innehåller farliga ämnen	MH
10 09 06	Andra oanvända gjutkärnor och gjutformar än de som anges i 10 09 05	MNH
10 09 07*	Använda gjutkärnor och gjutformar som innehåller farliga ämnen	MH
10 09 08	Andra använda gjutkärnor och gjutformar än de som anges i 10 09 07	MNH
10 09 09*	Stoft från rökgasrening som innehåller farliga ämnen	MH
10 09 10	Annat stoft från rökgasrening än det som anges i 10 09 09	MNH
10 09 11*	Annat partikelformigt material som innehåller farliga ämnen	MH
10 09 12	Annat partikelformigt material än det som anges i 10 09 11	MNH
10 09 13*	Bindemedelsavfall som innehåller farliga ämnen	MH
10 09 14	Annat bindemedelsavfall än det som anges i 10 09 13	MNH
10 09 15*	Avfall av sprickindikeringsmedel som innehåller farliga ämnen	MH
10 09 16	Annat avfall av sprickindikeringsmedel än det som anges i 10 09 15	MNH
10 09 99	Annat avfall	ANH
10 10	Avfall från andra metallgjuterier än järngjuterier
10 10 03	Ugnsslagg	ANH
10 10 05*	Oanvända gjutkärnor och gjutformar som innehåller farliga ämnen	MH
10 10 06	Andra oanvända gjutkärnor och gjutformar än de som anges i 10 10 05	MNH
10 10 07*	Använda gjutkärnor och gjutformar som innehåller farliga ämnen	MH
10 10 08	Andra använda gjutkärnor och gjutformar än de som anges i 10 10 07	MNH
10 10 09*	Stoft från rökgasrening som innehåller farliga ämnen	MH
10 10 10	Annat stoft från rökgasrening än det som anges i 10 10 09	MNH
10 10 11*	Annat partikelformigt material som innehåller farliga ämnen	MH
10 10 12	Annat partikelformigt material än det som anges i 10 10 11	MNH
10 10 13*	Bindemedelsavfall som innehåller farliga ämnen	MH
10 10 14	Annat bindemedelsavfall än det som anges i 10 10 13	MNH
10 10 15*	Avfall av sprickindikeringsmedel som innehåller farliga ämnen	MH
10 10 16	Annat avfall av sprickindikeringsmedel än det som anges i 10 10 15	MNH
10 10 99	Annat avfall	ANH
10 11	Avfall från tillverkning av glas och glasprodukter
10 11 03	Glasfiberavfall	ANH
10 11 05	Partikelformigt material och stoft	ANH
10 11 09*	Avfall från råvarublandningar som inte behandlats termiskt och som innehåller farliga ämnen	MH
10 11 10	Annat avfall från råvarublandningar som inte behandlats termiskt än de som anges i 10 11 09	MNH
10 11 11*	Glasavfall i form av små partiklar och glasmjöl som innehåller tungmetaller (t.ex. från katodstrålerör)	MH
10 11 12	Annat glasavfall än det som anges i 10 11 11	MNH
10 11 13*	Slam från polering och slipning av glas som innehåller farliga ämnen	MH
10 11 14	Annat slam från polering och slipning av glas än det som anges i 10 11 13	MNH
10 11 15*	Fast avfall från rökgasbehandling som innehåller farliga ämnen	MH
10 11 16	Annat fast avfall från rökgasbehandling än det som anges i 10 11 15	MNH
10 11 17*	Slam och filterkakor från rökgasbehandling som innehåller farliga ämnen	MH
10 11 18	Annat slam och andra filterkakor från rökgasbehandling än de som anges i 10 11 17	MNH
10 11 19*	Fast avfall från avloppsbehandling på produktionsstället som innehåller farliga ämnen	MH
10 11 20	Annat fast avfall från avloppsbehandling på produktionsstället än det som anges i 10 11 19	MNH
10 11 99	Annat avfall	ANH
10 12	Avfall från tillverkning av keramikvaror, tegel, klinker och byggmaterial
10 12 01	Avfall från råvarublandningar som inte behandlats termiskt	ANH
10 12 03	Partikelformigt material och stoft	ANH
10 12 05	Slam och filterkakor från rökgasbehandling	ANH
10 12 06	Kasserade formar	ANH
10 12 08	Keramikavfall, tegel, klinker och byggmaterial (efter termisk behandling)	ANH
10 12 09*	Fast avfall från rökgasbehandling som innehåller farliga ämnen	MH
10 12 10	Annat fast avfall från rökgasbehandling än det som anges i 10 12 09	MNH
10 12 11*	Avfall från glasering som innehåller tungmetaller	MH
10 12 12	Annat avfall från glasering än det som anges i 10 12 11	MNH
10 12 13	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället	ANH
10 12 99	Annat avfall	ANH
10 13	Avfall från tillverkning av cement, kalk och puts samt produkter baserade på dessa
10 13 01	Avfall från råvarublandningar som inte behandlats termiskt	ANH
10 13 04	Avfall från bränning och släckning av kalk	ANH
10 13 06	Partikelformigt material och stoft (utom 10 13 12 och 10 13 13)	MNH
10 13 07	Slam och filterkakor från rökgasbehandling	ANH
10 13 09*	Avfall från tillverkning av asbestcement som innehåller asbest	MH
10 13 10	Annat avfall från tillverkning av asbestcement än det som anges i 10 13 09	MNH
10 13 11	Andra cementbaserade kompositmaterial än de som anges i 10 13 09 och 10 13 10	MNH
10 13 12*	Fast avfall från rökgasbehandling som innehåller farliga ämnen	MH
10 13 13	Annat fast avfall från rökgasbehandling än det som anges i 10 13 12	MNH
10 13 14	Betongavfall och betongslam	ANH
10 13 99	Annat avfall	ANH
10 14	Avfall från krematorier
10 14 01*	Kvicksilverhaltigt avfall från rökgasrening	AH B
11	AVFALL FRÅN KEMISK YTBEHANDLING OCH YTBELÄGGNING AV METALLER OCH ANDRA MATERIAL; HYDROMETALLURGISKA PROCESSER, EXKLUSIVE JÄRNMETALLER
11 01	Avfall från kemisk ytbehandling och ytbeläggning av metaller och andra material (t.ex. galvanisering, förzinkning, betning, etsning, fosfatering, alkalisk avfettning och eloxidering)
11 01 05*	Betningssyror	AH
11 01 06*	Syror som inte anges på annan plats	AH
11 01 07*	Betningsbaser	AH
11 01 08*	Slam från fosfatering	AH
11 01 09*	Slam och filterkakor som innehåller farliga ämnen	MH
11 01 10	Annat slam och andra filterkakor än de som anges i 11 01 09	MNH
11 01 11*	Vattenbaserade sköljvätskor som innehåller farliga ämnen	MH
11 01 12	Andra sköljvätskor än de som anges i 11 01 11	MNH
11 01 13*	Avfettningsavfall som innehåller farliga ämnen	MH
11 01 14	Annat avfettningsavfall än det som anges i 11 01 13	MNH
11 01 15*	Eluat eller slam från membransystem eller jonbytessystem som innehåller farliga ämnen	AH B
11 01 16*	Mättade eller förbrukade jonbyteshartser	AH
11 01 98*	Annat avfall som innehåller farliga ämnen	MH A
11 01 99	Annat avfall	ANH
11 02	Avfall från hydrometallurgiska processer där järn inte ingår
11 02 02*	Slam från zinkbaserade hydrometallurgiska processer (även jarosit, götit)	AH
11 02 03	Avfall från tillverkning av anoder för hydroelektrolytiska processer	ANH
11 02 05*	Avfall från kopparbaserade hydrometallurgiska processer som innehåller farliga ämnen	MH
11 02 06	Annat avfall från kopparbaserade hydrometallurgiska processer än det som anges i 11 02 05	MNH
11 02 07*	Annat avfall som innehåller farliga ämnen	MH A
11 02 99	Annat avfall	ANH
11 03	Slam och fast avfall från härdning
11 03 01*	Cyanidhaltigt avfall	AH B
11 03 02*	Annat avfall	AH
11 05	Avfall från varmförzinkning
11 05 01	Hård zink	ANH
11 05 02	Zinkaska	ANH
11 05 03*	Fast avfall från rökgasrening	AH
11 05 04*	Förbrukat flussmedel	AH
11 05 99	Annat avfall	ANH
12	AVFALL FRÅN FORMNING SAMT FYSIKALISK OCH MEKANISK YTBEHANDLING AV METALLER OCH PLASTER
12 01	Avfall från formning samt fysikalisk och mekanisk ytbehandling av metaller och plaster
12 01 01	Fil- och svarvspån av järnmetall	ANH
12 01 02	Stoft och partiklar av järnmetall	ANH
12 01 03	Fil- och svarvspån av andra metaller än järn	ANH
12 01 04	Stoft och partiklar av andra metaller än järn	ANH
12 01 05	Fil- och svarvspån av plast	ANH
12 01 06*	Mineralbaserade halogenhaltiga bearbetningsoljor (utom emulsioner och lösningar)	AH
12 01 07*	Mineralbaserade halogenfria bearbetningsoljor (utom emulsioner och lösningar)	AH
12 01 08*	Halogenhaltiga bearbetningsemulsioner och -lösningar	AH
12 01 09*	Halogenfria bearbetningsemulsioner och -lösningar	AH
12 01 10*	Syntetiska bearbetningsoljor	AH
12 01 12*	Använda vaxer och fetter	AH
12 01 13	Svetsavfall	ANH
12 01 14*	Slam från bearbetningsprocesser som innehåller farliga ämnen	MH
12 01 15	Annat slam från bearbetningsprocesser än det som anges i 12 01 14	MNH
12 01 16*	Blästringsmaterial som innehåller farliga ämnen	MH
12 01 17	Annat blästringsmaterial än det som anges i 12 01 16	MNH
12 01 18*	Oljehaltigt metallslam (slam från slipning och polering)	AH B
12 01 19*	Biologiskt lättnedbrytbar bearbetningsolja	AH
12 01 20*	Förbrukade slipkroppar och slipmaterial som innehåller farliga ämnen	MH
12 01 21	Andra förbrukade slipkroppar och slipmaterial än de som anges i 12 01 20	MNH
12 01 99	Annat avfall	ANH B
12 03	Avfall från vatten- och ångavfettning (utom 11)
12 03 01*	Vattenbaserad tvättvätska	AH
12 03 02*	Avfall från ångavfettning	AH
13	OLJEAVFALL OCH AVFALL FRÅN FLYTANDE BRÄNSLEN (utom ätliga oljor och oljor i kapitel 05, 12 och 19)
13 01	Hydrauloljeavfall
13 01 01*	Hydrauloljor som innehåller PCB	AH B
13 01 04*	Klorerade emulsioner	AH
13 01 05*	Icke-klorerade emulsioner	AH
13 01 09*	Mineralbaserade klorerade hydrauloljor	AH
13 01 10*	Mineralbaserade icke-klorerade hydrauloljor	AH
13 01 11*	Syntetiska hydrauloljor	AH
13 01 12*	Biologiskt lättnedbrytbara hydrauloljor	AH
13 01 13*	Andra hydrauloljor	AH
13 02	Motorolje-, transmissionsolje- och smörjoljeavfall
13 02 04*	Mineralbaserade klorerade motor-, transmissions- och smörjoljor	AH
13 02 05*	Mineralbaserade icke-klorerade motor-, transmissions- och smörjoljor	AH
13 02 06*	Syntetiska motor-, transmissions- och smörjoljor	AH
13 02 07*	Biologiskt lättnedbrytbara motor-, transmissions- och smörjoljor	AH
13 02 08*	Andra motor-, transmissions- och smörjoljor	AH
13 03	Avfall av isoler- och värmeöverföringsoljor
13 03 01*	Isoler- eller värmeöverföringsoljor som innehåller PCB	AH B
13 03 06*	Andra mineralbaserade klorerade isoler- och värmeöverföringsoljor än de som anges i 13 03 01	AH
13 03 07*	Mineralbaserade icke-klorerade isoler- och värmeöverföringsoljor	AH
13 03 08*	Syntetiska isoler- och värmeöverföringsoljor	AH
13 03 09*	Biologiskt lättnedbrytbara isoler- och värmeöverföringsoljor	AH
13 03 10*	Andra isoler- och värmeöverföringsoljor	AH
13 04	Maskinrumsolja
13 04 01*	Maskinrumsolja från sjöfart på inre vattenvägar	AH
13 04 02*	Maskinrumsolja från mottagningsanläggningar för maskinrumsolja	AH
13 04 03*	Maskinrumsolja från annan sjöfart	AH
13 05	Material från oljeavskiljare
13 05 01*	Fast avfall från sandfång och oljeavskiljare	AH
13 05 02*	Slam från oljeavskiljare	AH
13 05 03*	Slam från slamavskiljare	AH
13 05 06*	Olja från oljeavskiljare	AH
13 05 07*	Oljehaltigt vatten från oljeavskiljare	AH
13 05 08*	Blandning av avfall från sandfång och oljeavskiljare	AH
13 07	Avfall av flytande bränslen och drivmedel
13 07 01*	Eldningsolja och diesel	AH
13 07 02*	Bensin	AH
13 07 03*	Andra bränslen (även blandningar)	AH
13 08	Annat oljeavfall
13 08 01*	Avsaltningsslam eller avsaltningsemulsioner	AH
13 08 02*	Andra emulsioner	AH
13 08 99*	Annat avfall	AH
14	AVFALL BESTÅENDE AV ORGANISKA LÖSNINGSMEDEL, KÖLDMEDIER OCH DRIVMEDEL (UTOM 07 OCH 08)
14 06	Avfall bestående av organiska lösningsmedel, köldmedier och drivmedel för skum eller aerosoler
14 06 01*	Klorfluorkarboner, HCFC, HFC	AH
14 06 02*	Andra halogenerade lösningsmedel och lösningsmedelsblandningar	AH
14 06 03*	Andra lösningsmedel och lösningsmedelsblandningar	AH
14 06 04*	Slam och fast avfall som innehåller halogenerade lösningsmedel	AH B
14 06 05*	Slam och fast avfall som innehåller andra lösningsmedel	AH B
15	FÖRPACKNINGSAVFALL; ABSORBERMEDEL, TORKDUKAR, FILTERMATERIAL OCH SKYDDSKLÄDER SOM INTE ANGES PÅ ANNAN PLATS
15 01	Förpackningar (även kommunalt förpackningsavfall som samlats in separat)
15 01 01	Pappers- och pappförpackningar	MNH B
15 01 02	Plastförpackningar	MNH B
15 01 03	Träförpackningar	MNH B
15 01 04	Metallförpackningar	MNH B
15 01 05	Förpackningar av kompositmaterial	MNH B
15 01 06	Blandade förpackningar	MNH B
15 01 07	Glasförpackningar	MNH B
15 01 09	Textilförpackningar	MNH B
15 01 10*	Förpackningar som innehåller rester av eller som är förorenade av farliga ämnen	MH B
15 01 11*	Metallförpackningar som innehåller en farlig, fast, porös fyllning (t.ex. asbest), även tomma tryckbehållare	MH B
15 02	Absorbermedel, filtermaterial, torkdukar och skyddskläder
15 02 02*	Absorbermedel, filtermaterial (även oljefilter som inte anges på annan plats), torkdukar och skyddskläder förorenade av farliga ämnen	MH
15 02 03	Andra absorbermedel, filtermaterial, torkdukar och skyddskläder än de som anges i 15 02 02	MNH
16	AVFALL SOM INTE ANGES PÅ ANNAN PLATS I FÖRTECKNINGEN
16 01	Uttjänta fordon från olika transportmedel (även maskiner som inte är avsedda att användas på väg) och avfall från demontering av uttjänta fordon och från underhåll av fordon (utom 13, 14, 16 06 och 16 08)
16 01 03	Uttjänta däck	ANH
16 01 04*	Uttjänta fordon	AH
16 01 06	Uttjänta fordon som varken innehåller vätskor eller andra farliga komponenter	ANH A
16 01 07*	Oljefilter	AH
16 01 08*	Komponenter som innehåller kvicksilver	MH A
16 01 09*	Komponenter som innehåller PCB	MH A
16 01 10*	Explosiva komponenter (t.ex. krockkuddar)	AH
16 01 11*	Bromsbelägg som innehåller asbest	MH
16 01 12	Andra bromsbelägg än de som anges i 16 01 11	MNH
16 01 13*	Bromsvätskor	AH
16 01 14*	Fryspunktsnedsättande vätskor som innehåller farliga ämnen	MH
16 01 15	Andra fryspunktsnedsättande vätskor än de som anges i 16 01 14	MNH
16 01 16	Gasoltankar	ANH
16 01 17	Järnmetall	ANH
16 01 18	Icke-järnmetaller	ANH
16 01 19	Plast	ANH
16 01 20	Glas	ANH
16 01 21*	Andra farliga komponenter än de som anges i 16 01 07 till 16 01 11 samt 16 01 13 och 16 01 14	AH
16 01 22	Andra komponenter	MNH
16 01 99	Annat avfall	ANH
16 02	Avfall från elektrisk och elektronisk utrustning
16 02 09*	Transformatorer och kondensatorer som innehåller PCB	MH B
16 02 10*	Annan kasserad utrustning än den som anges i 16 02 09 som innehåller eller som är förorenad av PCB	MH B
16 02 11*	Kasserad utrustning som innehåller klorfluorkarboner, HCFC, HFC	MH B
16 02 12*	Kasserad utrustning som innehåller fri asbest	MH B
16 02 13*	Kasserad utrustning som innehåller andra farliga komponenter (#) än de som anges i 16 02 09 till 16 02 12	MH B
16 02 14	Annan kasserad utrustning än den som anges i 16 02 09 till 16 02 13	MNH B
16 02 15*	Farliga komponenter som avlägsnats från kasserad utrustning	MH B
16 02 16	Andra komponenter än de som anges i 16 02 15 som avlägsnats från kasserad utrustning	MNH B
16 03	Produktionsserier som inte uppfyller uppställda krav och oanvända produkter
16 03 03*	Oorganiskt avfall som innehåller farliga ämnen	MH
16 03 04	Annat oorganiskt avfall än det som anges i 16 03 03	MNH
16 03 05*	Organiskt avfall som innehåller farliga ämnen	MH
16 03 06	Annat organiskt avfall än det som anges i 16 03 05	MNH
16 03 07* (4)	Metalliskt kvicksilver	AH
16 04	Kasserade sprängämnen
16 04 01*	Kasserad ammunition	AH
16 04 02*	Kasserade fyrverkeripjäser	AH
16 04 03*	Andra kasserade sprängämnen	AH
16 05	Gaser i tryckbehållare och kasserade kemikalier
16 05 04*	Gaser i tryckbehållare (även haloner) som innehåller farliga ämnen	MH
16 05 05	Andra gaser i tryckbehållare än de som anges i 16 05 04	MNH
16 05 06*	Laboratoriekemikalier som består av eller som innehåller farliga ämnen, även blandningar av laboratoriekemikalier	MH
16 05 07*	Kasserade oorganiska kemikalier som består av eller som innehåller farliga ämnen	MH
16 05 08*	Kasserade organiska kemikalier som består av eller som innehåller farliga ämnen	MH
16 05 09	Andra kasserade kemikalier än de som anges i 16 05 06, 16 05 07 eller 16 05 08	MNH
16 06	Batterier och ackumulatorer
16 06 01*	Blybatterier	AH
16 06 02*	Nickel-kadmiumbatterier	AH
16 06 03*	Kvicksilverhaltiga batterier	AH
16 06 04	Alkaliska batterier (utom 16 06 03)	ANH
16 06 05	Andra batterier och ackumulatorer	ANH
16 06 06*	Separat insamlad elektrolyt från batterier och ackumulatorer	AH
16 07	Avfall från rengöring av transporttankar, lagertankar och tunnor (utom 05 och 13)
16 07 08*	Oljehaltigt avfall	AH B
16 07 09*	Avfall som innehåller andra farliga ämnen	AH B
16 07 99	Annat avfall	ANH B
16 08	Förbrukade katalysatorer
16 08 01	Förbrukade katalysatorer som innehåller guld, silver, renium, rodium, palladium, iridium eller platina (utom 16 08 07)	MNH
16 08 02*	Förbrukade katalysatorer som innehåller farliga övergångsmetaller eller farliga föreningar av övergångsmetaller	MH
16 08 03	Förbrukade katalysatorer som innehåller övergångsmetaller eller föreningar av övergångsmetaller som inte anges på annan plats	MNH
16 08 04	Förbrukade katalysatorer från fluidiserad katalytisk krackning (utom 16 08 07)	MNH
16 08 05*	Förbrukade katalysatorer som innehåller fosforsyra	AH B
16 08 06*	Förbrukade vätskor använda som katalysatorer	AH
16 08 07*	Förbrukade katalysatorer förorenade av farliga ämnen	MH
16 09	Oxidationsmedel
16 09 01*	Permanganater, t.ex. kaliumpermanganat	AH
16 09 02*	Kromater, t.ex. kaliumkromat, kalium- eller natriumdikromat	AH
16 09 03*	Peroxider, t.ex. väteperoxid	AH
16 09 04*	Andra oxidationsmedel	AH
16 10	Vattenhaltigt avfall avsett att behandlas utanför produktionsstället
16 10 01*	Vattenhaltigt avfall som innehåller farliga ämnen	MH
16 10 02	Annat vattenhaltigt avfall än det som anges i 16 10 01	MNH
16 10 03*	Vattenhaltiga koncentrat som innehåller farliga ämnen	MH
16 10 04	Andra vattenhaltiga koncentrat än de som anges i 16 10 03	MNH
16 11	Förbrukad infodring och förbrukade eldfasta material
16 11 01*	Kolbaserad infodring och kolbaserade eldfasta material från metallurgiska processer som innehåller farliga ämnen	MH
16 11 02	Annan kolbaserad infodring och andra kolbaserade eldfasta material från metallurgiska processer än de som anges i 16 11 01	MNH
16 11 03*	Annan infodring och andra eldfasta material från metallurgiska processer som innehåller farliga ämnen	MH
16 11 04	Annan infodring och andra eldfasta material från metallurgiska processer än de som anges i 16 11 03	MNH
16 11 05*	Infodring och eldfasta material från icke-metallurgiska processer som innehåller farliga ämnen	MH
16 11 06	Annan infodring och andra eldfasta material från icke-metallurgiska processer än de som anges i 16 11 05	MNH
17	BYGG- OCH RIVNINGSAVFALL (ÄVEN UPPGRÄVDA MASSOR FRÅN FÖRORENADE OMRÅDEN)
17 01	Betong, tegel, klinker och keramik
17 01 01	Betong	MNH A
17 01 02	Tegel	MNH A
17 01 03	Klinker och keramik	MNH A
17 01 06*	Blandningar eller separata fraktioner av betong, tegel, klinker och keramik som innehåller farliga ämnen	MH
17 01 07	Andra blandningar av betong, tegel, klinker och keramik än de som anges i 17 01 06	MNH
17 02	Trä, glas och plast
17 02 01	Trä	MNH
17 02 02	Glas	MNH
17 02 03	Plast	MNH
17 02 04*	Glas, plast och trä som innehåller eller som är förorenade med farliga ämnen	MH
17 03	Bitumenblandningar, stenkolstjära och tjärprodukter
17 03 01*	Bitumenblandningar som innehåller stenkolstjära	MH
17 03 02	Andra bitumenblandningar än de som anges i 17 03 01	MNH
17 03 03*	Stenkolstjära och tjärprodukter	AH
17 04	Metaller (även legeringar av dessa)
17 04 01	Koppar, brons, mässing	MNH A
17 04 02	Aluminium	MNH A
17 04 03	Bly	MNH A
17 04 04	Zink	MNH A
17 04 05	Järn och stål	MNH A
17 04 06	Tenn	MNH A
17 04 07	Blandade metaller	MNH A
17 04 09*	Metallavfall som är förorenat av farliga ämnen	MH A
17 04 10*	Kablar som innehåller olja, stenkolstjära eller andra farliga ämnen	MH
17 04 11	Andra kablar än de som anges i 17 04 10	MNH
17 05	Jord (även uppgrävda massor från förorenade områden), sten och muddermassor
17 05 03*	Jord och sten som innehåller farliga ämnen	MH
17 05 04	Annan jord och sten än den som anges i 17 05 03	MNH
17 05 05*	Muddermassor som innehåller farliga ämnen	MH
17 05 06	Andra muddermassor än de som anges i 17 05 05	MNH
17 05 07*	Spårballast som innehåller farliga ämnen	MH
17 05 08	Annan spårballast än den som anges i 17 05 07	MNH
17 06	Isolermaterial och byggmaterial som innehåller asbest
17 06 01*	Isolermaterial som innehåller asbest	MH
17 06 03*	Andra isolermaterial som består av eller som innehåller farliga ämnen	MH
17 06 04	Andra isolermaterial än de som anges i 17 06 01 och 17 06 03	MNH
17 06 05*	Byggmaterial som innehåller asbest	AH B
17 08	Gipsbaserade byggmaterial
17 08 01*	Gipsbaserade byggmaterial som är förorenade med farliga ämnen	MH
17 08 02	Andra gipsbaserade byggmaterial än de som anges i 17 08 01	MNH
17 09	Annat bygg- och rivningsavfall
17 09 01*	Bygg- och rivningsavfall som innehåller kvicksilver	MH
17 09 02*	Bygg- och rivningsavfall som innehåller PCB (t.ex. fogmassor, hartsbaserade golv, isolerrutor och kondensatorer som innehåller PCB)	MH
17 09 03*	Annat bygg- och rivningsavfall (även blandat avfall) som innehåller farliga ämnen	MH
17 09 04	Annat blandat bygg- och rivningsavfall än det som anges i 17 09 01, 17 09 02 och 17 09 03	MNH
18	AVFALL FRÅN SJUKVÅRD OCH VETERINÄRVERKSAMHET OCH/ELLER DÄRMED FÖRKNIPPAD FORSKNING (UTOM KÖKS- OCH RESTAURANGAVFALL UTAN DIREKT ANKNYTNING TILL PATIENTBEHANDLING)
18 01	Avfall från förlossningsavdelningar, diagnos, behandling eller förebyggande av sjukdomar hos människor
18 01 01	Skärande och stickande avfall (utom 18 01 03)	MNH B
18 01 02	Kroppsdelar och organ (även blodpreparat) (utom 18 01 03)	MNH B
18 01 03*	Avfall där det ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande på grund av smittofara	MH B
18 01 04	Annat avfall där det inte ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande på grund av smittofara (t.ex. förband, gipsbandage, linne, engångskläder, blöjor)	MNH B
18 01 06*	Kemikalier som består av eller som innehåller farliga ämnen	MH
18 01 07	Andra kemikalier än de som anges i 18 01 06	MNH
18 01 08*	Cytotoxiska läkemedel och cytostatika	MH B
18 01 09	Andra läkemedel än de som anges i 18 01 08	MNH B
18 01 10*	Avfall som utgörs av amalgam från tandvård	AH
18 02	Avfall från forskning, diagnos, behandling eller förebyggande av djursjukdomar
18 02 01	Skärande och stickande avfall (utom 18 02 02)	MNH B
18 02 02*	Avfall där det ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande på grund av smittofara	MH B
18 02 03	Avfall där det inte ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande på grund av smittofara	MNH B
18 02 05*	Kemikalier som består av eller som innehåller farliga ämnen	MH
18 02 06	Andra kemikalier än de som anges i 18 02 05	MNH
18 02 07*	Cytotoxiska läkemedel och cytostatika	MH B
18 02 08	Andra läkemedel än de som anges i 18 02 07	MNH B
19	AVFALL FRÅN AVFALLSHANTERINGSANLÄGGNINGAR, EXTERNA AVLOPPSRENINGSVERK OCH FRAMSTÄLLNING AV DRICKSVATTEN ELLER VATTEN FÖR INDUSTRIÄNDAMÅL
19 01	Avfall från förbränning eller pyrolys av avfall
19 01 02	Järnhaltigt material som avlägsnats från bottenaskan	ANH
19 01 05*	Filterkaka från rökgasrening	AH
19 01 06*	Vattenhaltigt flytande avfall från rökgasrening och annat vattenhaltigt flytande avfall	AH
19 01 07*	Fast avfall från rökgasrening	AH
19 01 10*	Förbrukat aktivt kol från rökgasrening	AH
19 01 11*	Bottenaska och slagg som innehåller farliga ämnen	MH
19 01 12	Annan bottenaska och slagg än den som anges i 19 01 11	MNH
19 01 13*	Flygaska som innehåller farliga ämnen	MH
19 01 14	Annan flygaska än den som anges i 19 01 13	MNH
19 01 15*	Pannaska som innehåller farliga ämnen	MH
19 01 16	Annan pannaska än den som anges i 19 01 15	MNH
19 01 17*	Avfall från pyrolys som innehåller farliga ämnen	MH
19 01 18	Annat avfall från pyrolys än det som anges i 19 01 17	MNH
19 01 19	Sand från fluidiserade bäddar	ANH
19 01 99	Annat avfall	ANH
19 02	Avfall från fysikalisk eller kemisk behandling av avfall (även avlägsnande av krom eller cyanid samt neutralisering)
19 02 03	Avfall som blandats, bestående endast av icke farligt avfall	ANH
19 02 04*	Avfall som blandats, bestående av minst en sorts farligt avfall	AH
19 02 05*	Slam från fysikalisk eller kemisk behandling som innehåller farliga ämnen	MH
19 02 06	Annat slam från fysikalisk eller kemisk behandling än det som anges i 19 02 05	MNH
19 02 07*	Olja och koncentrat från avskiljning	AH
19 02 08*	Flytande brännbart avfall som innehåller farliga ämnen	MH
19 02 09*	Fast brännbart avfall som innehåller farliga ämnen	MH
19 02 10	Annat brännbart avfall än det som anges i 19 02 08 och 19 02 09	MNH
19 02 11*	Annat avfall som innehåller farliga ämnen	AH B
19 02 99	Annat avfall	ANH
19 03	Stabiliserat eller solidifierat avfall
19 03 04*	Annat delvis stabiliserat avfall, klassificerat som farligt, än det som anges i 19 03 08	MH B
19 03 05	Annat stabiliserat avfall än det som anges i 19 03 04	MNH B
19 03 06*	Avfall, klassificerat som farligt, som solidifierats	MH B
19 03 07	Annat solidifierat avfall än det som anges i 19 03 06	MNH B
19 03 08* (5)	Delvis stabiliserat kvicksilver	AH
19 04	Förglasat avfall och avfall från förglasning
19 04 01	Förglasat avfall	ANH
19 04 02*	Flygaska och annat avfall från rökgasrening	AH
19 04 03*	Icke-förglasad fast fas	AH
19 04 04	Vattenhaltigt flytande avfall från härdning av förglasat avfall	ANH
19 05	Avfall från aerob behandling av fast avfall
19 05 01	Icke-komposterad fraktion av kommunalt avfall och liknande avfall	ANH
19 05 02	Icke-komposterad fraktion av animaliskt och vegetabiliskt avfall	ANH
19 05 03	Kompost som inte uppfyller uppställda krav	ANH
19 05 99	Annat avfall	ANH
19 06	Avfall från anaerob behandling av avfall
19 06 03	Vätska från anaerob behandling av kommunalt avfall	ANH
19 06 04	Rötrest från anaerob behandling av kommunalt avfall	ANH
19 06 05	Vätska från anaerob behandling av animaliskt och vegetabiliskt avfall	ANH
19 06 06	Rötrest från anaerob behandling av animaliskt och vegetabiliskt avfall	ANH
19 06 99	Annat avfall	ANH
19 07	Lakvatten från avfallsupplag
19 07 02*	Lakvatten från avfallsupplag som innehåller farliga ämnen	MH
19 07 03	Annat lakvatten från avfallsupplag än det som anges i 19 07 02	MNH
19 08	Avfall från avloppsreningsverk som inte anges på annan plats i förteckningen
19 08 01	Rens	ANH
19 08 02	Avfall från sandfång	ANH
19 08 05	Slam från behandling av hushållsavloppsvatten	ANH
19 08 06*	Mättade eller förbrukade jonbyteshartser	AH
19 08 07*	Lösningar och slam från regenerering av jonbytare	AH
19 08 08*	Tungmetallhaltigt avfall från membransystem	MH
19 08 09	Fett- och oljeblandningar från oljeavskiljare som endast innehåller ätliga oljor och fetter	MNH B
19 08 10*	Andra fett- och oljeblandningar från oljeavskiljare än de som anges i 19 08 09	MH B
19 08 11*	Slam som innehåller farliga ämnen från biologisk behandling av industriavloppsvatten	MH
19 08 12	Annat slam från biologisk behandling av industriavloppsvatten än det som anges i 19 08 11	MNH
19 08 13*	Slam som innehåller farliga ämnen från annan behandling av industriavloppsvatten	MH
19 08 14	Annat slam från annan behandling av industriavloppsvatten än det som anges i 19 08 13	MNH
19 08 99	Annat avfall	MNH
19 09	Avfall från framställning av dricksvatten eller vatten för industriändamål
19 09 01	Fast avfall från primär filtrering eller rensning	ANH
19 09 02	Slam från klarning av dricksvatten	ANH
19 09 03	Slam från avkalkning	ANH
19 09 04	Förbrukat aktivt kol	ANH
19 09 05	Mättade eller förbrukade jonbyteshartser	ANH
19 09 06	Lösningar och slam från regenerering av jonbytare	ANH
19 09 99	Annat avfall	ANH
19 10	Avfall från fragmentering av metallhaltigt avfall
19 10 01	Järn- och stålavfall	ANH
19 10 02	Avfall av andra metaller än järn	ANH
19 10 03*	”Fluff” – lättfraktioner och stoft som innehåller farliga ämnen	MH
19 10 04	Annat ”fluff” – lättfraktioner och stoft än det som anges i 19 10 03	MNH
19 10 05*	Andra fraktioner som innehåller farliga ämnen	MH
19 10 06	Andra fraktioner än de som anges i 19 10 05	MNH
19 11	Avfall från oljeregenerering
19 11 01*	Förbrukad filterlera	AH
19 11 02*	Sur tjära	AH
19 11 03*	Vattenhaltigt flytande avfall	AH
19 11 04*	Avfall från rengöring av bränslen med baser	AH
19 11 05*	Slam från avloppsbehandling på produktionsstället som innehåller farliga ämnen	MH
19 11 06	Annat slam från avloppsbehandling på produktionsstället än det som anges i 19 11 05	MNH
19 11 07*	Avfall från rökgasrening	AH
19 11 99	Annat avfall	ANH
19 12	Annat avfall från mekanisk behandling av avfall (t.ex. sortering, krossning, komprimering, sintring)
19 12 01	Papper och papp	ANH
19 12 02	Järnmetall	ANH
19 12 03	Icke-järnmetaller	ANH
19 12 04	Plast och gummi	ANH
19 12 05	Glas	ANH
19 12 06*	Trä som innehåller farliga ämnen	MH
19 12 07	Annat trä än det som anges i 19 12 06	MNH
19 12 08	Textilvaror	ANH
19 12 09	Mineraler (t.ex. sand, sten)	ANH
19 12 10	Brännbart avfall (avfallsfraktion behandlad för förbränning – RDF)	ANH
19 12 11*	Annat avfall (även blandningar av material) från mekanisk behandling av avfall som innehåller farliga ämnen	MH
19 12 12	Annat avfall (även blandningar av material) från mekanisk behandling av avfall som innehåller farliga ämnen än det som anges i 19 12 11	MNH
19 13	Avfall från efterbehandling av jord och grundvatten
19 13 01*	Fast avfall från efterbehandling av jord som innehåller farliga ämnen	MH
19 13 02	Annat fast avfall från efterbehandling av jord än det som anges i 19 13 01	MNH
19 13 03*	Slam från efterbehandling av jord som innehåller farliga ämnen	MH
19 13 04	Annat slam från efterbehandling av jord än det som anges i 19 13 03	MNH
19 13 05*	Slam från efterbehandling av grundvatten som innehåller farliga ämnen	MH
19 13 06	Annat slam från efterbehandling av grundvatten än det som anges i 19 13 05	MNH
19 13 07*	Vattenhaltigt flytande avfall och vattenhaltiga koncentrat från efterbehandling av grundvatten som innehåller farliga ämnen	MH
19 13 08	Annat vattenhaltigt flytande avfall och andra vattenhaltiga koncentrat från efterbehandling av grundvatten än de som anges i 19 13 07	MNH
20	KOMMUNALT AVFALL (HUSHÅLLSAVFALL OCH LIKNANDE HANDELS-, INDUSTRI- OCH INSTITUTIONSAVFALL) ÄVEN SEPARAT INSAMLADE FRAKTIONER
20 01	Separat insamlade fraktioner (utom 15 01)
20 01 01	Papper och papp	ANH
20 01 02	Glas	ANH
20 01 08	Biologiskt nedbrytbart köks- och restaurangavfall	ANH
20 01 10	Kläder	ANH
20 01 11	Textilvaror	ANH
20 01 13*	Lösningsmedel	AH
20 01 14*	Syror	AH
20 01 15*	Basiskt avfall	AH
20 01 17*	Fotokemikalier	AH
20 01 19*	Bekämpningsmedel	AH
20 01 21*	Lysrör och annat kvicksilverhaltigt avfall	AH A
20 01 23*	Kasserad utrustning som innehåller klorfluorkarboner	AH A
20 01 25	Ätlig olja och ätligt fett	MNH B
20 01 26*	Annan olja och annat fett än de som anges i 20 01 25	MH B
20 01 27*	Färg, tryckfärg, lim och hartser som innehåller farliga ämnen	MH
20 01 28	Annan färg, tryckfärg, lim och hartser än de som anges i 20 01 27	MNH
20 01 29*	Rengöringsmedel som innehåller farliga ämnen	MH
20 01 30	Andra rengöringsmedel än de som anges i 20 01 29	MNH
20 01 31*	Cytotoxiska läkemedel och cytostatika	MH
20 01 32	Andra läkemedel än de som anges i 20 01 31	MNH B
20 01 33*	Batterier och ackumulatorer inbegripna under 16 06 01, 16 06 02 eller 16 06 03 samt osorterade batterier och ackumulatorer som omfattar dessa batterier	MH B
20 01 34	Andra batterier och ackumulatorer än de som anges i 20 01 33	MNH B
20 01 35*	Annan kasserad elektrisk och elektronisk utrustning än den som anges i 20 01 21 och 20 01 23 som innehåller farliga komponenter (#)	MH B
20 01 36	Annan kasserad elektrisk och elektronisk utrustning än den som anges i 20 01 21, 20 01 23 och 20 01 35	MNH B
20 01 37*	Trä som innehåller farliga ämnen	MH
20 01 38	Annat trä än det som anges i 20 01 37	MNH
20 01 39	Plaster	ANH
20 01 40	Metaller	ANH
20 01 41	Avfall från sotning av skorstenar	ANH
20 01 99	Andra fraktioner	ANH
20 02	Trädgårds- och parkavfall (även avfall från begravningsplatser)
20 02 01	Biologiskt nedbrytbart avfall	ANH
20 02 02	Jord och sten	ANH
20 02 03	Annat icke biologiskt nedbrytbart avfall	ANH
20 03	Annat kommunalt avfall
20 03 01	Blandat kommunalt avfall	ANH
20 03 02	Avfall från torghandel	ANH
20 03 03	Avfall från gaturenhållning	ANH
20 03 04	Slam från septiska tankar	ANH
20 03 06	Avfall från rengöring av avlopp	ANH
20 03 07	Skrymmande avfall	ANH
20 03 99	Annat kommunalt avfall	ANH

1.3. Exempel på klassificering av komplexa poster

Det här kapitlet innehåller ytterligare information och exempel som ger vägledning om de karakteriseringsmetoder som ska följas för några av de mer problematiska och komplexa posterna, särskilt förpackningsavfall, avfall från elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE) och uttjänta fordon.

1.3.1. Förpackningsavfall och innehåll

Separat insamlat förpackningsavfall ska tilldelas poster i underkapitel 15 01. Sådant avfall får inte klassificeras under underkapitel 20 01, eftersom rubriken i underkapitel 20 01 uttryckligen utesluter underkapitel 15 01. Underkapitel 15 01 innehåller följande MNH-poster:

15 01 01	Pappers- och pappförpackningar	MNH
15 01 02	Plastförpackningar	MNH
15 01 03	Träförpackningar	MNH
15 01 04	Metallförpackningar	MNH
15 01 05	Förpackningar av kompositmaterial	MNH
15 01 06	Blandade förpackningar	MNH
15 01 07	Glasförpackningar	MNH
15 01 09	Textilförpackningar	MNH

Följande MH-poster finns att tillgå:

15 01 10*	Förpackningar som innehåller rester av eller som är förorenade av farliga ämnen	MH
15 01 11*	Metallförpackningar som innehåller en farlig, fast, porös fyllning (t.ex. asbest), även tomma tryckbehållare	MH

Före valet av den lämpligaste posten för förpackningsavfall måste man bedöma om avfallet överhuvudtaget ska klassificeras som förpackningsavfall eller i stället klassificeras efter sitt innehåll. Figur 2 i denna bilaga innehåller ett flödesschema som ska tjäna som stöd för detta beslut. Flödesschemat är baserat på Storbritanniens vägledning för avfallsklassificering (6) (nedan kallad de brittiska riktlinjerna). Observera att det kan finnas undantag från flödesschemat i Figur 2, t.ex. för blandade förpackningar från hushåll till följd av olika medlemsstaters specifika konventioner och tillvägagångssätt. Ett exempel är Flanderns riktlinjer för avfallsklassificering (7) (nedan kallade OVAM-riktlinjerna) som anger att om blandat förpackningsavfall rengörs av ett behörigt företag kan det antas vara fritt från farliga rester och därmed klassificeras som icke farligt.

För att kunna tilldela poster i underkapitel 15 01 måste man avgöra om förpackningen/behållaren är nominellt tom (se steg P1 och P2 i Figur 2). Begreppet ”nominellt tom” bör förstås som att förpackningens produktinnehåll effektivt har avlägsnats. Detta kan uppnås genom att innehållet töms eller skrapas ur. Det faktum att minimala rester av innehållet finns kvar i förpackningsavfallet utesluter inte att förpackningsavfallet betraktas som ”nominellt tomt” och förbjuder inte att förpackningsavfallet faller inom ramen för 15 01 förpackningsavfall.

För att avgöra om förpackningen är nominellt tom är det möjligt att använda de praktiska tillvägagångssätt som tillämpas i enskilda medlemsstater. I exempelvis Österrike används termen ”fullständig tömning” för förpackningar, vilket innebär noggrann tömning (”droppfritt”, inga rester av pulver, slam eller droppar, rengjort med borste eller spatel) med undantag av oundvikliga rester utan att ytterligare åtgärder vidtas (t.ex. uppvärmning). Termen innefattar inte rengöring av behållare. En behållare är fullständigt tömd om man vid ett nytt försök att tömma den, t.ex. genom att vända den upp och ner, inte längre avger några droppar eller fasta rester.

Om förpackningen innehåller restmaterial som inte kan avlägsnas med normala metoder (t.ex. på grund av öppningens storlek eller materialets natur), ska avfallet inte klassificeras som förpackningsavfall utan som restmaterialavfall (t.ex. kan en halvtömd burk med solidifierad lack klassificeras som 08 01 11*).

Om avfallsbehållare diskas för att innehållet ska avlägsnas bör ytterligare överväganden göras för att säkerställa att miljövänliga metoder används.

En förpackning som är nominellt tom bör kontrolleras för att avgöra om det är en metallförpackning som innehåller en farlig, fast, porös fyllning (t.ex. asbest i gammalt eldfast material) eller om det är en tom tryckbehållare (steg P3 i Figur 2). En sådan metallförpackning måste tilldelas kod 15 01 11*.

Med hänsyn till P4a och P4b i Figur 2 ovan måste det noteras att en förpackning som är nominellt tom men som fortfarande kan innehålla små mängder rester kan vara antingen farlig, eftersom den (1) har farliga egenskaper på grund av kvarvarande rester, ELLER eftersom den (2) har farliga egenskaper på grund av själva förpackningsmaterialet (som förpackningen är tillverkad av), den är förorenad med farliga ämnen från tillverkningsprocessen (t.ex. impregneringsmedel, stabilisatorer, flamskyddsmedel, mjukgörare eller pigment), eller har förorenats under användningen.

Följaktligen måste man i steg P4a bedöma om avfallet har farliga egenskaper på grund av kvarvarande rester, och i steg 4b om förpackningsmaterialet i sig har farliga egenskaper. När man använder faroangivelsekoder för att beräkna om gränsvärdena (från bilaga III till WFD) överskrids bör detta baseras på avfallets vikt vid tidpunkten för klassificeringen (dvs. man ska ställa mängden ingående farliga ämnen mot totalvikten av den nominellt tomma förpackningen plus kvarvarande rester). Om farliga egenskaper kan hänföras till resten eller själva förpackningsmaterialet ska avfallet tilldelas post 15 01 10*. I annat fall ska en icke farligt-post utifrån förpackningens material tilldelas (kod 15 01 01 till 15 01 09) (8).

1.3.2. Avfall från elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE)

Avfallsförteckningen innehåller två kapitel som uttryckligen hänvisar till WEEE:

16	Avfall som inte anges på annan plats i förteckningen
20	kommunalt avfall (hushållsavfall och liknande handels-, industri- och institutionsavfall) även separat insamlade fraktioner

Enligt strukturen som anges i avsnitt 1.1 i denna bilaga har kapitel 20 i avfallsförteckningen företräde framför kapitel 16. I underkapitel 20 01 kan separat insamlad WEEE från kommunalt avfall tilldelas följande farligt-poster:

20 01 21*	Lysrör och annat kvicksilverhaltigt avfall	AH
20 01 23*	Kasserad utrustning som innehåller klorfluorkarboner	AH
20 01 35*	Annan kasserad elektrisk och elektronisk utrustning än den som anges i 20 01 21 och 20 01 23 som innehåller farliga komponenter	MH

MNH-posterna är följande:

20 01 36

Annan kasserad elektrisk och elektronisk utrustning än den som anges i 20 01 21, 20 01 23 och 20 01 35

MNH

Om WEEE härrör från en kommersiell/industriell källa men inte kan ses som ”liknande handels-, industri- och institutionsavfall” kan det inte tilldelas en post i kapitel 20. I stället finns följande MH-poster att tillgå i kapitel 16:

16 02 09*	Transformatorer och kondensatorer som innehåller PCB	MH
16 02 10*	Annan kasserad utrustning än den som anges i 16 02 09* som innehåller eller som är förorenad av PCB	MH
16 02 11*	Kasserad utrustning som innehåller klorfluorkarboner, HCFC, HFC	MH
16 02 12*	Kasserad utrustning som innehåller fri asbest	MH
16 02 13*	Kasserad utrustning som innehåller andra farliga komponenter än de som anges i 16 02 09* till 16 02 12*	MH
16 02 15*	Farliga komponenter som avlägsnats från kasserad utrustning	MH

MNH-posterna är följande:

16 02 14	Annan kasserad utrustning än den som anges i 16 02 09 till 16 02 13	MNH
16 02 16	Andra komponenter än de som anges i 16 02 15 som avlägsnats från kasserad utrustning	MNH

Om det finns mer specifika poster i avfallsförteckningen för karakterisering av vissa fraktioner av WEEE bör dessa poster användas för klassificeringen, t.ex. kan batterier och ackumulatorer som härrör från WEEE tilldelas poster i underkapitel 16 06 (batterier och ackumulatorer). Dessutom måste andra poster utöver dem i avfallsförteckningens kapitel 16 och 20 användas för fraktioner som genereras under behandlingen av WEEE (Figur 3) (9).

Observera att gränsvärdena som baseras på faroangivelsekoder avser avfallets tillstånd vid tidpunkten för klassificeringen (dvs. i det tillstånd som det normalt överförs och sedan hanteras). När det gäller WEEE kan detta innebära att om hela apparater ska klassificeras ska apparatens vikt utgöra utgångspunkt för de tillämpade koncentrationsgränserna för farliga ämnen. Om separata fraktioner måste klassificeras (t.ex. efter selektiv behandling) ska vikten av de separata fraktionerna utgöra utgångspunkt för de tillämpade koncentrationsgränserna.

Märkning och registrering av WEEE och batterier

Observera att kraven på märkning och registrering som följer av WFD inte gäller separata fraktioner av farligt avfall som produceras av hushållen förrän de tas emot för insamling, bortskaffande eller återvinning av en anläggning eller ett företag som har erhållit tillstånd eller har registrerats i enlighet med WFD. Eftersom uppsamlingspunkter som upprättats enligt WEEE-direktivet eller batteridirektivet inte omfattas av registrerings- eller tillståndskraven enligt villkoren i de båda direktiven, gäller nämnda skyldigheter inte dessa uppsamlingspunkter, utan bara då WEEE eller batterier tas emot för insamling, bortskaffande eller återvinning vid en avfallsbehandlingsanläggning.

Ruta 2:

Krav på märkning och registrering av WEEE och batterier

1.3.3. Uttjänta fordon

Uttjänta fordon täcks i avfallsförteckningen av kapitel 16 och i synnerhet underkapitel 16 01. För hela fordon är två poster relevanta:

16 01 04*	Uttjänta fordon	AH
16 01 06	Uttjänta fordon som varken innehåller vätskor eller andra farliga komponenter	ANH

Behandlingsprocesserna i en anläggning för uttjänta fordon beskrivs i Tabell 5:

Faroangivelsekoder, faroklasser och kategorikoder för bens[a]pyren enligt tabell 3 i del 3 i bilaga VI till CLP-förordningen. Beroende på behandlingsstegen kan olika poster i avfallsförteckningen (inte från underkapitel 16 01) komma i fråga för fraktioner som ursprungligen härrör från uttjänta fordon.

1.4. Exempel för bedömning av specifika beståndsdelar i specifika avfallstyper.

Detta kapitel innehåller ytterligare information och exempel för bedömning av specifika beståndsdelar i specifika avfallstyper. I kapitlet undersöks vissa avfallstyper eller föroreningar och de uppkomna svårigheterna med klassificeringen förklaras. Huvudposterna i avfallsförteckningen som används för klassificeringen presenteras. Observera att de beskrivna relevanta posterna inte är exklusiva.

Texten kan också hänvisa till riktlinjedokument på medlemsstatsnivå där flera exempel tas upp. I exempelvis de brittiska riktlinjerna och OVAM-riktlinjerna (10) finns ytterligare exempel på oljeavfall och förorenad jord.

1.4.1. Organiska beståndsdelar och specifika kemiska föreningar

Följande exempel ger en allmän vägledning för klassificering av avfall som innehåller organiska ingredienser och specifika kemiska föreningar, t.ex. PAH (polycykliska aromatiska kolväten), BTEX (bensen, toluen, etylbensen och xylen) eller andra kolväten.

Allmänna uppgifter

Polycykliska aromatiska kolväten (PAH) är ämnen (några exempel är acenaften, antracen, fluoren och pyren) som ofta förekommer i grupper om två eller fler (11).

BTEX (akronym för bensen, toluen, etylbensen och xylen) är en grupp besläktade flyktiga organiska föreningar (12). I vissa definitioner i litteraturen används termen BTX, där etylbensen inte ingår.

Kolväten är föreningar av väte och kol i olika kombinationer som finns i petroleumprodukter och naturgas. Vissa kolväten är starkt luftförorenande, några är cancerframkallande och andra bidrar till fotokemisk smog. (13)

Huvudsakligt ursprung

PAH bildas när produkter som kol, olja, gas och avfall brinner utan att förbränningsprocessen är fullständig. Några exempel är avgaser från fordon och gaser från kolproduktionsanläggningar eller andra anläggningar som bränner kol, petroleum, olja eller trä. De flesta PAH används inom forskning. Vissa PAH används dock för att tillverka färgämnen, plast och bekämpningsmedel. Några används i läkemedel (14).

BTEX består av naturligt förekommande kemikalier som främst finns i petroleumprodukter som bensin eller nafta. BTEX kan komma ut i miljön från läckande underjordiska lagringstankar, överfyllning av lagringstankar, bränsleutsläpp från bilolyckor och deponier.

Bensen finns i bensin och i produkter som syntetiskt gummi, plast, nylon, insekticider, färger, färgämnen, hartslim, möbelvax, detergenter och kosmetika. Andra källor är bilavgaser, industriutsläpp och cigarettrök. Toluen förekommer naturligt som en komponent i många petroleumprodukter. Toluen används som lösningsmedel för färger, beläggningar, naturgummi, oljor och hartser. Xylen används i bensin och som lösningsmedel i tryck-, gummi- och läderindustrier. (15)

Avfall som innehåller kolväten uppstår i industrianläggningar och förbränningsanläggningar, motorfordon och annan bensindriven utrustning, t.ex. flygplan eller byggnadsutrustning. (16)

Aspekter som ska beaktas vid avfallsklassificering

Tabell 4 innehåller faroangivelsekoder, faroklasser och kategorikoder för bensen, toluen, etylbensen och xylener.

Tabell 4

Faroangivelsekoder, faroklasser och kategorikoder för BTEX enligt tabell 3 i del 3 i bilaga VI till CLP-förordningen

Internationell kemikalieidentifiering	CAS-nr	Faroangivelsekod(er)	Faroklass och kategorikod(er)
Bensen	71-43-2	H225 H350 H340 H372 ** H304 H319 H315	Flam. Liq. 2 Carc. 1A Muta. 1B STOT RE 1 Asp. Tox. 1 Eye Irrit. 2 Skin Irrit. 2
Toluen	108-88-3	H225 H361d * H304 H373 H315 H336	Flam. Liq. 2 Repr. 2 Asp. Tox. 1 STOT RE 2 * Skin Irrit. 2 STOT SE 3
Etylbensen	100-41-4	H225 H304 H332 H373 (hörselorgan)	Flam. Liq. 2 Asp. Tox. 1 Acute Tox. 4 * STOT RE 2
o-xylen p-xylen m-xylen Xylen	95-47-6 106-42-3 108-38-3 1330-20-7	H226 H332 H312 H315	Flam. Liq. 3 Acute Tox. 4 * Acute Tox. 4 * Skin Irrit. 2
Enligt CLP, tabell 3: En asterisk () anger en lägsta klassificering. Klassificeringen kan förfinas ytterligare baserat på ny information. Två asterisker () anger att informationen om exponeringsväg inte är otvetydig. Tre asterisker (**) anger att för att inte förlora information från de harmoniserade klassificeringarna för fertilitet och utvecklingseffekter enligt direktiv 67/548/EEG har klassificeringarna bara översatts för de effekter som klassificeras enligt det direktivet.

I praktisk avfallsanalys används ofta samlingsbegrepp för organiska föreningar som PAH, BTEX och kolväten (det sistnämnda benämns ibland ”mineraloljor” eller totala petroleumkolväten (TPH)). Enligt CLP-förordningen erkänns inte dessa som grupposter för tilldelning vid klassificering.

I avfallsförteckningen anges att ”i tillämpliga fall kan följande anmärkningar i bilaga VI till förordning (EG) nr 1272/2008 beaktas när de farliga egenskaperna för avfallet ska fastställas: 1.1.3.1 Anmärkningar angående identifiering, klassificering och märkning av ämnen: anmärkning B, D, F, J, L, M, P, Q, R och U.” De anmärkningar som är relevanta i detta sammanhang är M och L som innebär att bens[a]pyren kan användas som en markörförening som representerar PAH för karcinogenicitet beträffande vissa poster för stenkolstjära. Faroangivelsekoder, faroklass och kategorikoder för bens[a]pyren anges i Tabell 5. Mer information om användning av PAH och bens[a]pyren för exemplet stenkolstjära finns i avsnitt 1.4.5 nedan.

Tabell 5

Faroangivelsekoder, faroklasser och kategorikoder för bens[a]pyren enligt tabell 3 i del 3 i bilaga VI till CLP-förordningen

Internationell kemikalieidentifiering

CAS-nr

Faroangivelsekod(er)

Faroklass och kategorikod(er)

Bens[a]pyren

Bens[def]krysen

50-32-8

H350

H340

H360FD

H317

H400

H410

Carc. 1B

Muta. 1B

Repr. 1B

Skin Sens. 1

Aquatic Acute 1

Aquatic Chronic 1

1.4.2. Ämnen som bryter ned ozonskiktet

Detta avsnitt innehåller en allmän vägledning för klassificering av avfall som innehåller ozonnedbrytande ämnen.

Allmänna uppgifter

Ozonnedbrytande ämnen innehåller vanligen klor, fluor, brom, kol och väte i varierande proportioner och betecknas ofta med den allmänna termen halogenerade kolväten. Klorfluorkarboner (CFC), koltetraklorid och metylkloroform är viktiga ozonnedbrytande gaser som produceras av människan. En annan viktig grupp av halokarboner som framställs av människan är halonerna, som innehåller kol, brom, fluor och (i vissa fall) klor. De flesta kända ämnen med betydande ozonnedbrytande potential omfattas av Montrealprotokollet som syftar till att fasa ut de ozonnedbrytande ämnena. Motsvarande EU-lagstiftning är förordning (EG) nr 1005/2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (17) (se stycket nedan).

Dessa ämnen har stor potential att skada ozonskiktet av två skäl. Det första är att de inte bryts ner i den lägre atmosfären – de kan stanna kvar i atmosfären under långa perioder. Det andra är att de innehåller klor och/eller brom och därmed bidrar till de naturliga reaktioner som förstör ozon. (18)

Huvudsakligt ursprung

Ozonnedbrytande ämnen användes och används fortfarande i många tillämpningar, däribland kylning, luftkonditionering, skumblåsning, rengöring av elektronikkomponenter, tillverkning av lösningsmedel och som komponenter i brandsläckare.

De främsta källorna till avfall som innehåller ozonnedbrytande ämnen som i praktiken orsakar problem vid klassificeringen är skum från uttjänta kylskåp samt byggnads- och rivningsavfall (t.ex. avfall som innehåller PCB).

Relevanta poster i avfallsförteckningen

Nedan följer en lista över poster som är relevanta för avfall som innehåller ozonnedbrytande ämnen (listan är inte fullständig):

14 06 01*	Klorfluorkarboner, HCFC, HFC	AH
14 06 02*	Andra halogenerade lösningsmedel och lösningsmedelsblandningar	AH
16 02 11*	Kasserad utrustning som innehåller klorfluorkarboner, HCFC, HFC	MH
16 02 14	Annan kasserad utrustning än den som anges i 16 02 09 till 16 02 13	MNH
16 05 04*	Gaser i tryckbehållare (även haloner) som innehåller farliga ämnen	MH
16 05 05	Andra gaser i tryckbehållare än de som anges i 16 05 04	MNH
17 06 03*	Andra isolermaterial som består av eller som innehåller farliga ämnen	MH
17 06 04	Andra isolermaterial än de som anges i 17 06 01 och 17 06 03	MNH
20 01 23*	Kasserad utrustning som innehåller klorfluorkarboner, HCFC, HFC	AH

Andra poster kan vara relevanta, t.ex. 15 01 10* (förpackningar som innehåller rester av eller som är förorenade av farliga ämnen), om förpackningen innehåller rester av ozonnedbrytande ämnen, t.ex. använda sprayburkar.

Aspekter som ska beaktas vid avfallsklassificering

Bilaga I (kontrollerade ämnen) och II (nya ämnen) till förordning (EG) nr 1005/2009 innehåller en förteckning över ämnen som ska klassificeras som ozonnedbrytande ämnen samt deras respektive ozonnedbrytande potential.

De nämnda relevanta posterna 14 06 01* och 14 06 02* är AH-poster. Till följd av detta klassificeras avfall som har tilldelats dessa poster som farliga utan vidare bedömning (även om de inte har farliga egenskaper). De farliga egenskaperna måste ändå bedömas t.ex. då en fraktsedel ska fyllas i.

För skumisoleringsmaterial som använts i byggnader och som kan innehålla ozonnedbrytande ämnen står valet mellan MH-posten (17 06 03*) och MNH-posten (17 06 04). För detta val mellan en MH- och en MNH-post är den relevanta farliga egenskapen HP 14 ”Ekotoxiskt” (se avsnitt 3.14). Eftersom den harmoniserade klassificeringsmetod för HP 14 som nu föreligger på EU-nivå (se avsnitt 3.14) träder i kraft den 5 juli 2018 måste man före detta datum beakta medlemsstaternas tillvägagångssätt för bedömning av avfall som innehåller ozonnedbrytande ämnen.

Som en preliminär åtgärd tillämpar vissa medlemsstater koncentrationsgränsen 0,1 %, vilket härrör från tidigare EU-kemikalielagstiftning (DSD (19) respektive DPD (20)). I det senare direktivet fastställs att den generiska koncentrationsgränsen för ämnen (i en beredning) som klassificeras som skadliga för ozonskiktet (N, R59), vilket leder till att blandningen klassificeras som ozonskadligt, är 0,1 %. För valet mellan en MH- och en MNH-post innebär detta att avfall som innehåller 0,1 % eller mer av ozonnedbrytande ämnen måste klassificeras som farligt enligt HP 14. Därmed är koncentrationsgränsen 0,1 % relaterad till ett enskilt ozonnedbrytande ämne och inte till summan av sådana ämnen.

1.4.3. Asbest

Följande exempel ger en allmän vägledning för klassificering av avfall som innehåller asbest.

Allmänna uppgifter

Asbest är en mineralogisk beteckning som beskriver vissa fibrösa silikater som tillhör den mineralogiska gruppen av serpentin- och amfibolmineralerna och som kristalliseras i den så kallade asbestiforma formen. Mineralerna som omfattas av denna definition är amosit, krocidolit, antofyllit, krysotil, aktinolit i fiberform och tremolit. (21)

Huvudsakligt ursprung

Användning av asbest, inklusive krysotil, är i praktiken helt förbjuden i EU sedan 2005 (se begränsning 6 i bilaga XVII till Reach-förordningen). Asbest är dock fortfarande ett bekymmer eftersom det finns många registrerade användningar av asbest och det fortfarande förekommer bl.a. i isolering, som en beståndsdel i cement, i industribyggnader, anläggningar, bostäder, fartyg, värme- och kylsystem samt arbetsutrustning.

Relevanta poster i avfallsförteckningen

Nedan följer en lista över poster som är relevanta för avfall som innehåller asbest (listan är inte fullständig):

06 07 01*	Asbesthaltigt avfall från elektrolys	MH
06 13 04*	Avfall från asbestbearbetning (22)	AH
10 13 09*	Avfall från tillverkning av asbestcement som innehåller asbest (22)	MH
10 13 10	Annat avfall från tillverkning av asbestcement än det som anges i 10 13 09 (22)	MNH
15 01 11*	Metallförpackningar som innehåller en farlig, fast, porös fyllning (t.ex. asbest), även tomma tryckbehållare	MH
16 01 11*	Bromsbelägg som innehåller asbest	MH
16 02 12*	Kasserad utrustning som innehåller fri asbest	MH
17 06 01*	Isolermaterial som innehåller asbest	MH
17 06 05*	Byggmaterial som innehåller asbest	AH

Observera att det finns ytterligare tillämpliga poster i avfallsförteckningen som inte uttryckligen nämner asbest, t.ex. för förorenade jordar som innehåller asbestfibrer och rivningsavfall som innehåller asbestcement (17 05 03* och 17 05 04).

Aspekter som ska beaktas vid avfallsklassificering

För valet mellan en MH- och en MNH-post är den relevanta farliga egenskapen HP 7 ”Cancerframkallande”. Asbest klassificeras enligt CLP-förordningen med faroklass ”Carc. 1A” och kategorikod ”STOT RE 1” vilket motsvarar faroangivelsekoderna H350 och H372. Enligt bilaga III till WFD (se avsnitt 3.7 i bilaga 3) är koncentrationsgränsen för H350 lika med 0,1 %.

Därför måste avfall som innehåller minst 0,1 % asbest klassificeras som farligt enligt HP 7. Observera att identifieringen av asbestavfall vanligen görs på grundval av kunskap om materialet och bedömning av expert. Det kan dock finnas metoder för bestämning på medlemsstatsnivå. Den officiella metoden för bestämning av asbest i exempelvis Italien är DM 06/09/1994 GU nr 288 10/12/1994 med metoderna DRX, SEM eller FT-IR, där DRX anses vara lämpligast för skrymmande material och avfall.

Material som innehåller asbest, t.ex. isolerskivor, klassificeras enligt lämplig kod för det asbestavfallet. Medlemsstaterna kan ha ytterligare riktlinjer om detta som kräver att asbesten bedöms/klassificeras separat från det avfall som det blandas med.

1.4.4. Avfall som innehåller CaO och Ca(OH)2

Följande exempel ger en allmän vägledning för klassificering av avfall som innehåller kalciumoxid CaO och kalciumhydroxid Ca(OH)2.

Allmänna uppgifter

CaO (kallas även kalk eller osläckt kalk) kan ha formen av luktlösa kristaller, vita eller gråvita klumpar eller granulärt pulver. Det kommersiella materialet kan ha en gulaktig eller brunaktig nyans på grund av dess järninnehåll.

Ca(OH)2 (kallas även släckt kalk) är ett mjukt, vitt pulver eller granulat och inte brännbart.

Huvudsakligt ursprung

Kalciumoxid och kalciumhydroxid används i liknande branscher och tillämpningar.

—	Använd som råmaterial vid framställning av klorerad kalk, blekmedel och kalciumsalter. Används även som bindemedel för tillverkning av flera produkter som cement och andra byggnads- och beläggningsmaterial.

—	Används för vattenbehandling och för behandling av avloppsvatten från olika industrier.

—	Används som skrubbnings- och neutraliseringsmedel i kemisk och petrokemisk industri.

—	Stora volymer kalciumoxid och kalciumhydroxid genereras i förbränningsprocesser och återfinns i askan.

—	De förekommer i olika verksamheter inom följande branscher: framställning av järn och stål (samt andra metaller), ammoniaksyntes, raffinering av metallhaltig malm, tillverkning av finkemikalier (t.ex. läkemedel och smörjmedel), massa- och pappersindustrin, lädertillverkning m.m.

Relevanta poster i avfallsförteckningen

Det finns många möjliga poster för avfall som innehåller CaO/Ca(OH)2. Nedan följer en lista över relevanta poster (listan är inte fullständig). De relevanta posterna för avfall som innehåller CaO/Ca(OH)2 finns främst i följande underkapitel:

10 01	Avfall från kraftverk och andra förbränningsanläggningar (utom 19)
10 02	Avfall från järn- och stålindustri
10 13	Avfall från tillverkning av cement, kalk och puts samt produkter baserade på dessa

Se avsnitt 1.2.1 i bilaga 1 för att se vilka poster i de ovannämnda underkapitlen som är ANH-, AH-, MNH- respektive MH-poster.

När CaO/Ca(OH)2 används för rökgasrening vid förbränning av avfall kan följande post vara tillämpbar för de fasta resterna (även med hänsyn till eventuell förekomst av farliga ämnen i rökgasen):

19 01 07*

Fast avfall från rökgasbehandling

Ytterligare poster kan vara tillämpbara för avfall som innehåller CaO/Ca(OH)2. Exempelvis måste post 06 02 01* Kalciumhydroxid tilldelas avfall som innehåller Ca(OH)2 från tillverkning, formulering, distribution och användning av baskemikalier.

Aspekter som ska beaktas vid avfallsklassificering

Vid valet av lämplig post för avfall som innehåller CaO/Ca(OH)2 är det viktigt att notera att absoluta icke farligt-poster kommer att vara icke farliga. Detta innebär att det inte behövs någon ytterligare bedömning av farliga egenskaper för att avgöra om det är farligt-posten eller icke farligt-posten som ska tilldelas. Exempelvis kan slagg från järn- och stålindustri tilldelas följande poster:

10 02 01	Avfall från slaggbehandling	ANH
10 02 02	Obehandlad slagg	ANH

Även om CaO-innehållet i slagg från järn- och stålindustri skulle ligga över koncentrationsgränsen enligt bilaga III till WFD bör avfallet klassificeras som icke farligt, såvida inte en medlemsstat tillämpar artikel 7 i WFD (se ruta 2 i kapitel 2).

I många egenklassificeringar och säkerhetsdatablad som tas fram inom ramen för CLP-förordningen tilldelas kalciumoxid (CaO) och kalciumhydroxid (Ca(OH)2) faroangivelsekoderna H315, H318 och H335. Det finns dock andra egenklassificeringar med andra faroangivelsekoder (se bilaga 2 om vilka datakällor som ska konsulteras för att kontrollera olika egenklassificeringar av CaO och Ca(OH)2). Observera att information som hämtats uteslutande från egenklassificeringar kanske inte är tillräcklig för avfallsklassificering.

För valet mellan en MH- och en MNH-post är de relevanta farliga egenskaperna HP 4 ”Irriterande – hudirritation och ögonskador” och HP 5 ”Specifik organtoxicitet/Aspirationstoxicitet”. Motsvarande koncentrationsgränser fastställs i bilaga III till WFD (se bilaga 3.4 och 3.5) och anges även i Tabell 6. Observera att Tabell 6 är baserad på faroangivelsekoder som tilldelats kalciumoxid och kalciumhydroxid genom egenklassificeringar. Om det går, med hjälp av ytterligare information från t.ex. avfallsprocessen, att validera att dessa faroangivelsekoder är tillämpbara är konsekvensen:

—	Om summan av koncentrationerna av alla ämnen som klassificeras som H318 (t.ex. CaO och Ca(OH)2) är lika med eller större än 10 %:

ska avfallet klassificeras som farligt enligt HP 4.

Dessutom:

—	Om summan av koncentrationerna av alla ämnen som klassificeras som H335 (t.ex. CaO och Ca(OH)2) är lika med eller större än 20 %:

ska avfallet klassificeras som farligt enligt HP 5.

Den första strecksatsen i bilagan till avfallsförteckningen säger att om en testning av avfallet med metoder (ryggradslösa djur) från förordningen om testmetoder visar att det aktuella avfallet inte uppvisar dessa farliga egenskaper, ska resultaten från testet gälla.

Mer information finns i bilaga 3.4 och 3.5.

Tabell 6

Faroangivelsekoder och koncentrationsgränser för CaO och Ca(OH)2

Faroklass och kategorikod(er)

Faroangivelsekoder från egenklassificering

Koncentrationsgräns (summan av ämnena)

CaO

Eye Dam. 1

STOT SE 3

H318

H335

≥ 10 %

≥ 20 %

Ca(OH)2

Eye Dam. 1

STOT SE 3

H318

H335

≥ 10 %

≥ 20 %

1.4.5. Avfall som innehåller stenkolstjära och bitumen

Följande exempel ger en allmän vägledning för klassificering av avfall som innehåller stenkolstjära.

Allmänna uppgifter

Stenkolstjära är ett visköst material som består av komplexa föreningar med hög molekylvikt och som bildas vid t.ex. destruktiv destillation av trä eller kol. (23)

Bitumen är en generisk term som används för naturliga obrännbara ämnen av varierande färg, hårdhet och flyktighet som huvudsakligen består av en blandning av kolväten som är väsentligen fria från oxygenater (24). Bitumen framställs genom destillation av råolja under petroleumraffinering:

”Petroleumbitumen har olika namn runt om i världen. Termen ”bitumen” används ofta i Europa och är synonym med termen ”asphalt” eller ”asphalt binder” som används i Nordamerika. Utanför Nordamerika används termen ”asphalt” för blandningar av bitumen och mineralmaterial. […] […]

Det är stor skillnad mellan bitumen och kolbaserade produkter som stenkolstjära eller tjärbeck. Dessa tillverkas av genom pyrolys vid hög temperatur (> 800 °C) av bituminöst kol och skiljer sig från bitumen främst i fråga om sammansättning, fysikaliska egenskaper och potentiella hälsorisker.” (25)

Huvudsakligt ursprung

Den största andelen stenkolstjära destilleras för att producera raffinerade produkter som kreosot, tjärbeck, rånaftalen och antracenoljor. En del rå stenkolstjära används som bränsle för masugnar i stålindustrin på grund av dess höga tillgänglighet och värmevärde. Vid produktion och bearbetning av aluminiumoxid och aluminium används stenkolstjära i flera olika processteg, särskilt vid tillverkning av anoder. Det finns flera tillämpningar i den omfattande byggnadssektorn och i de olika kolrelaterade industrierna.

Den globala produktionen av bitumen är cirka 87 miljoner ton per år, och det finns mer än 250 kända användningsområden för bitumen. Bitumen används främst i byggsektorn, särskilt vid gatubeläggning och takläggning. (26)

Relevanta poster i avfallsförteckningen

Nedan följer en lista över poster som är relevanta för avfall som innehåller stenkolstjära (listan är inte fullständig):

17 03 01*	Bitumenblandningar som innehåller stenkolstjära	MH
17 03 02	Andra bitumenblandningar än de som anges i 17 03 01	MNH
17 03 03*	Stenkolstjära och tjärprodukter	AH

Aspekter som ska beaktas vid avfallsklassificering (27)

Vilka faror som är förknippade med avfall som innehåller stenkolstjära beror på avfallets halt av PAH, som är kända för att ha cancerframkallande effekter (hög för stenkolstjära, ganska låg för bitumen). Se därför också avsnitt 1.4.1.

Det finns indikatortester för att avgöra om avfall med stenkolstjära innehåller en betydande koncentration av PAH-komponenter. Testerna påvisar närvaro av PAH men ger inte något mått på mängden. Exempel finns i OVAM-riktlinjerna:

—	användning av PAH-markör i kombination med UV-lampa

—	vit sprayfärg

—	tillsättning av en droppe metylenklorid.

Om något av dessa tester ger ett positivt resultat kan man anta att materialet innehåller tjära och därför är farligt, såvida inte den som ansvarar för avfallsflödet kan visa att PAH-koncentrationen ligger under tröskelvärdena som anges i bilaga III till WFD, vilket gör att avfallet kan klassificeras som icke farligt. Klassificeringen som farligt eller icke-farligt får dock inte uteslutande baseras på förekomsten av PAH, utan bör innefatta alla ämnen som förekommer i avfallsflödet.

Stenkolstjära och dess destillat (t.ex. tjärolja) kan ha cancerframkallande egenskaper. Om koncentrationen av dessa är lika med eller över 0,1 % har avfallet den farliga egenskapen HP 7 Cancerframkallande (se avsnitt 3.7).

Bestämning av innehållet av stenkolstjära utförs vanligen inte vid provning av avfall. Observera att tabell 3 i del 3 i bilaga VI till CLP-förordningen använder bens[a]pyren som markörförening för cancerframkallande egenskaper för vissa stenkolstjäraposter om koncentrationen av bens[a]pyren är lika med eller över 50 ppm (mg/kg).

Vid provtagning av asfaltbetong måste man säkerställa att skikt med olika koncentrationer av bens[a]pyren bedöms korrekt och representativt. (28)

1.4.6. Metaller och legeringar

Följande exempel ger en allmän vägledning för klassificering av avfall som innehåller metaller och legeringar.

Huvudsakligt ursprung

Metallavfall uppstår i olika sektorer som WEEE, uttjänta fordon, byggnadskonstruktion och rivning samt flera andra industriella områden.

Relevanta poster i avfallsförteckningen

Även om posterna 17 04 01–17 04 09* specifikt avser separata metaller, bör enbart byggnads- och rivningsavfall tilldelas dessa poster. Så länge respektive avfallsslag inte är förorenat med några farliga ämnen (yttre förorening, t.ex. färg) som inte är förknippade med själva metallen eller legeringen, kan MNH-posterna 17 04 01–17 04 07 tilldelas baserat på avfallets metallsammansättning. I annat fall kan den speglade farligt-posten 17 04 09* användas.

Om avfallet i fråga inte härrör från byggnadskonstruktion och rivning ska andra kapitel i avfallsförteckningen användas. För t.ex. metallavfall från ytbehandling gäller underkapitel 12 01 (avfall från formning samt fysikalisk och mekanisk ytbehandling av metaller och plaster).

I alla händelser ska den lämpligaste posten i avfallsförteckningen tilldelas enligt den rangordning som beskrivs i avsnitt 1.2.

Det innebär att metallavfall från avfallshanteringsanläggningar inte kan tilldelas poster i kapitel 17 i avfallsförteckningen. I stället kan bl.a. följande poster användas:

19 10	Avfall från fragmentering av metallhaltigt avfall
19 10 01	Järn- och stålavfall	ANH
19 10 02	Avfall av andra metaller än järn	ANH
19 10 05*	Andra fraktioner som innehåller farliga ämnen	MH
19 12	Annat avfall från mekanisk behandling av avfall (t.ex. sortering, krossning, komprimering, sintring)
19 12 02	Järnmetall	ANH
19 12 03	Icke-järnmetaller	ANH
19 12 11*	Annat avfall (även blandningar av material) från mekanisk behandling av avfall som innehåller farliga ämnen	MH

Dessutom finns det specifika icke farligt-poster för metaller i kapitel 15 i avfallsförteckningen (förpackningsavfall) och kapitel 20 (kommunalt avfall).

Aspekter som ska beaktas vid avfallsklassificering

I avfallsförteckningen är rena metallegeringar specifikt befriade från klassificeringen som farliga:

”Koncentrationsgränserna i bilaga III till direktiv 2008/98/EG gäller inte rena metallegeringar i massiv form (inte kontaminerade med farliga ämnen). De legeringar som anses vara farligt avfall är specifikt angivna i avfallsförteckningen och markerade med en asterisk (*)”

Dessutom bör särskild försiktighet vidtas för att undvika felklassificering av metallskrot som avfall. I rådets förordning (EU) nr 333/2011 fastställs kriterier som avgör när vissa typer av metallskrot (järn, stål och aluminiumskrot) upphör att vara avfall. Liknande lagstiftning finns för kopparskrot (kommissionens förordning (EU) nr 715/2013). Operatörer kan frivilligt besluta om de vill utnyttja denna slutförvaringsstatus för metallskrot som uppfyller respektive kriterier. Om de relevanta kriterierna uppfylls får metaller/legeringar inte betraktas som avfall enligt definitionen i WFD, och klassificeringen enligt denna tekniska vägledning är inte tillämpbar.

För massiva metaller är det osannolikt att farligt-poster kommer att användas, såvida det inte finns tydliga indikationer på att metallfraktionerna har förorenats med icke-metalliska farliga ämnen under behandlingsprocessen på ett sådant sätt att avfallet har fått farliga egenskaper.

Enbart legeringar i massiv form som specifikt är angivna som farliga eller som har förorenats med icke-metalliska farliga ämnen bör behandlas som farliga. Enligt de brittiska riktlinjerna är den enda ”legering” som specifikt anges i avfallsförteckningen och har tilldelats en AH-post den följande:

18 01 10*

Avfall som utgörs av amalgam från tandvård

Observera att de flödesscheman för bedömning av farliga egenskaper som återfinns i bilaga 3 inte specifikt påminner om att de koncentrationsgränser som definieras i bilaga III till WFD inte gäller rena metallegeringar i massiv form.

1.4.7. Organiska peroxider

Följande exempel ger en allmän vägledning för klassificering av avfall som innehåller organiska peroxider.

Allmänna uppgifter

CLP-förordningen definierar organiska peroxider i bilaga I, avsnitt 2.15:

”Med organiska peroxider avses organiska fasta eller flytande ämnen som innehåller den bivalenta -O-O-strukturen och som kan betraktas som derivat av väteperoxid, där den ena eller båda väteatomerna har ersatts av organiska radikaler. Till organiska peroxider hör organiska peroxidblandningar (beredningar) som innehåller minst en organisk peroxid. Organiska peroxider är termiskt instabila ämnen eller blandningar som kan undergå exotermt och självaccelererande sönderfall. De kan dessutom ha en eller flera av följande egenskaper:

—	De kan sönderfalla explosionsartat.

—	De kan brinna snabbt.

—	De kan vara känsliga för stötar eller friktion.

—	De kan reagera med andra ämnen på ett farligt sätt.”

Huvudsakligt ursprung

Plast- och gummiindustrin är viktiga användare av organiska peroxider. Organiska peroxider och blandningar som innehåller organiska peroxider används som bl.a. acceleratorer, aktivatorer, katalysatorer, tvärbindningsmedel, härdningsmedel, härdare, initiatorer och promotorer. De kan även användas som blekmedel (t.ex. mjölblekning), som aktiva farmaceutiska ingredienser och som flamskyddsmedel.

Relevanta poster i avfallsförteckningen

Det finns många möjliga poster för avfall som innehåller organiska peroxider. Nedan följer en lista över relevanta poster (listan är inte fullständig).

16 09 03*	Peroxider, t.ex. väteperoxid	AH
16 09 04*	Andra oxidationsmedel	AH

Alla ovannämnda poster är absoluta farligt-poster. Det innebär att om en av posterna tilldelas avfall som innehåller organiska peroxider så behövs ingen bedömning av farliga egenskaper för att avgöra om avfallet ska klassificeras som farligt. De farliga egenskaperna måste dock ändå bedömas när t.ex. en fraktsedel ska fyllas i.

Aspekter som ska beaktas vid avfallsklassificering

Vid valet mellan MH- och MNH-posten i samband med organiska peroxider är de farliga egenskaperna HP 1 och HP 3 de mest relevanta.

Vid bestämning av HP 1 Explosivt (avsnitt 3.1 i bilaga 3) måste hänsyn tas till gränsvärdena för beaktande för organiska peroxider. Ett avfallsslag som innehåller organiska peroxider och som klassificerats med faroangivelsekoden H240 eller H241 måste bedömas med avseende på HP 1, såvida inte följande påståenden stämmer:

—	Inga andra farliga ämnen som tilldelats faroangivelsekoderna i Tabell 8 (se avsnitt 3.1 i bilaga 3) förekommer.

—

Ett av följande två kriterier är uppfyllt:

—	avfallet innehåller > 1 % men ≤ 7 % väteperoxid, och mängden aktivt syre (Oi) hos den eller de organiska peroxiderna är ≤ 0,5 %

—	avfallet innehåller ≤ 1 % väteperoxid och mängden aktivt syre (Oi) hos den eller de organiska peroxiderna är ≤ 1 %.

Mängden aktivt syre Oi (%) för en viss organisk peroxid måste beräknas i enlighet med avsnitt 2.15 i bilaga I till CLP-förordningen:

Oi (%) = Σ (16 × (ni × ci / mi))

där:

ni: antal peroxidgrupper per molekyl organisk peroxid ”i”

ci: koncentration (viktprocent) av organisk peroxid ”i” i avfallet

mi: molmassan av organisk peroxid ”i”.

”Σ” betyder att om avfallet innehåller mer än en organisk peroxid ska mängden aktivt syre för alla ingående peroxider summeras. Detta gäller alla organiska peroxider och inte bara dem som är klassificerade som H240 eller H241.

De brittiska riktlinjerna innehåller följande exempelberäkning för metyletylperoxid: Ett avfallsslag innehåller 2,9 % metyletylperoxid (C2H5-O-O-CH3) och 3 % väteperoxid. Koncentrationen av väteperoxid är > 1 % men ≤ 7 % (se kriterierna ovan). Metyletylperoxid har molmassan 76 g (dvs. mi = 76) och en funktionell peroxidgrupp (ni = 1). Dessa värden i formeln ”Oi (%) = Σ (16 × (ni × ci / mi))” för en koncentration (”ci”) av 2,9 % i avfallet ger att metyletylperoxid har en mängd aktivt syre (Oi) som är 0,61 % (16 × 1 × 2,9 / 76). Detta överstiger tröskelvärdet 0,5 % för aktivt syre för kriterium (i), vilket innebär att HP 1 måste tilldelas.

Organiska peroxider måste specifikt övervägas vid bestämning av egenskapen HP 3 Brandfarligt. Ett avfall som innehåller självreaktiva ämnen eller organiska peroxider som klassificerats som H240 eller H241 kan ha den farliga egenskapen HP 3 Brandfarligt som en följd av bedömningen HP 1 Explosivt, vilket klassificerar avfallet som helhet som H242. Mer information finns i avsnitt 3.3.

Ytterligare vägledning om organiska peroxider enligt CLP-förordningen finns direkt i CLP-förordningen eller i dess tekniska vägledning (nedan kallad Echas CLP-vägledning) (29).

1.4.8. Gummiavfall

Följande exempel ger en allmän vägledning för klassificering av avfall som innehåller gummi.

Allmänna uppgifter

Gummiavfall är främst uttjänta produkter i form av däck och allmänna gummiprodukter.

Huvudsakligt ursprung

Under 2013 uppgick den årliga produktionen av däck och allmänna gummiprodukter till ca 4,67 miljoner ton respektive ca 2,57 miljoner ton. Gummiavfall uppstår till betydande del från däck och allmänna gummiartiklar. Mängden uttjänta däck år 2012 var 2 765 kt. Det finns ingen specifik information tillgänglig för allmänna gummiprodukter (30).

Relevanta poster i avfallsförteckningen

Nedan följer en lista över poster som är relevanta för avfall som innehåller gummi och däck (samt även annat organiskt avfall) (listan är inte fullständig):

16 01 03	Uttjänta däck	ANH
16 03 05*	Organiskt avfall som innehåller farliga ämnen	MH
16 03 06	Annat organiskt avfall än det som anges i 16 03 05	MNH
19 12 04	Plast och gummi	ANH

Aspekter som ska beaktas vid avfallsklassificering

Merparten av gummiavfallet tilldelas ANH-poster. Avfallskod 16 03 06 är en MNH-post till MH-posten 16 03 05* (organiskt avfall som innehåller farliga ämnen) enligt kapitel 16 (avfall som inte anges på annan plats i förteckningen) underkapitel 16 03 (produktionsserier som inte uppfyller uppställda krav och oanvända produkter). Denna farligt-post kan användas för oanvända gummiprodukter med oljor eller lösningsmedel eller för serier av gummiprodukter som inte uppfyller uppställda krav och som har förorenats av t.ex. oljor eller lösningsmedel. Som en sista utväg kan gummiavfall från tillverkning, formulering, distribution och användning av plast, syntetgummi och konstfibrer tilldelas avfallskod 07 02 99.

1.4.9. Plastavfall

Följande exempel ger en allmän vägledning för klassificering av avfall som innehåller plast.

Allmänna uppgifter

Plast är ett organiskt fast material som i huvudsak består av en blandning av en eller flera polymerer med hög molekylvikt och andra ämnen som kan vara t.ex. tillsatser, stabilisatorer eller fyllmedel. En polymer är en kedja med många repeterande molekylära monomerer. Monomererna i plast är antingen naturliga eller syntetiska organiska föreningar. Termen harts används ibland som synonym för en kommersiell polymer. (31)

Huvudsakligt ursprung

EU är en av världens viktigaste aktörer inom plasttillverkning som under 2012 producerade ca 57 miljoner ton plast. EU:s omvandlingsbehov under 2012 var omkring 46 miljoner ton, och mängden plastavfall från konsumtion var ca 25 miljoner ton (32).

Plastavfall uppstår från uttjänta plastprodukter från industrier och hushåll. Plastavfall från konsumtion består till största delen av plastförpackningar. Några andra relevanta sektorer är byggnad och konstruktion, WEEE och jordbruk. (33)

Relevanta poster i avfallsförteckningen

Nedan följer en lista över poster som är relevanta för avfall som innehåller plast (listan är inte fullständig):

Plastförpackningar

15 01 02	Plastförpackningar	MNH
15 01 05	Förpackningar av kompositmaterial	MNH
15 01 06	Blandade förpackningar	MNH
15 01 10*	Förpackningar som innehåller rester av eller som är förorenade av farliga ämnen	MH

Bygg- och rivningsavfall av plast

17 02 03	Plast	MNH
17 02 04*	Glas, plast och trä som innehåller eller som är förorenade med farliga ämnen	MH

Poster som innehåller eller kan innehålla plast, men som inte uttryckligen hänvisar till plast, t.ex.:

17 04 10*	Kablar som innehåller olja, stenkolstjära eller andra farliga ämnen	MH
17 04 11	Andra kablar än de som anges i 17 04 10	MNH
17 06 03*	Andra isolermaterial som består av eller som innehåller farliga ämnen	MH
17 06 04	Andra isolermaterial än de som anges i 17 06 01 och 17 06 03	MNH
17 09 03*	Annat bygg- och rivningsavfall (även blandat avfall) som innehåller farliga ämnen	MH
17 09 04	Annat blandat bygg- och rivningsavfall än det som anges i 17 09 01, 17 09 02 och 17 09 03	MNH

Plastavfall från fordonstillämpningar

16 01 19	Plast	ANH
19 10 03*	”Fluff” – lättfraktioner och stoft som innehåller farliga ämnen	MH
19 10 04	Annat ”fluff” – lättfraktioner och stoft än det som anges i 19 10 03	MNH

WEEE av plast

19 12 04

Plast och gummi

ANH

Poster som innehåller eller kan innehålla plast, men som inte uttryckligen hänvisar till plast, t.ex.:

16 02 15*	Farliga komponenter som avlägsnats från kasserad utrustning
16 02 16	Andra komponenter än de som anges i 16 02 15 som avlägsnats från kasserad utrustning
19 10 03*	”Fluff” – lättfraktioner och stoft som innehåller farliga ämnen	MH
19 10 04	Annat ”fluff” – lättfraktioner och stoft än det som anges i 19 10 03	MNH
19 10 05*	Andra fraktioner som innehåller farliga ämnen	MH
19 10 06	Andra fraktioner än de som anges i 19 10 05	MNH
19 12 11*	Annat avfall (även blandningar av material) från mekanisk behandling av avfall som innehåller farliga ämnen	MH
19 12 04	Plast och gummi	MNH
19 12 12	Annat avfall (även blandningar av material) från mekanisk behandling av avfall som innehåller farliga ämnen än det som anges i 19 12 11	MNH

Jordbruk

02 01 04

Plastavfall (utom förpackningar)

ANH

Förutom de sektorer som nämnts ovan finns ytterligare poster för plast i de olika kapitlen i avfallsförteckningen. Några exempel är:

07 02 13	Plastavfall	ANH
07 02 16*	Avfall som innehåller farliga silikoner	MH
07 02 17	Avfall som innehåller andra silikoner än de som anges i 07 02 16	MNH
12 01 05	Fil- och svarvspån av plast	ANH
12 01 16*	Blästringsmaterial som innehåller farliga ämnen	MH
12 01 17	Annat blästringsmaterial än det som anges i 12 01 16	MNH
20 01 39	Plaster	ANH

Aspekter som ska beaktas vid avfallsklassificering

Plastmaterial innehåller vanligen inte enbart plastpolymerer utan även mängd olika tillsatser i plastmatrisen. Dessa är avsedda att förbättra prestandan och slutproduktens egenskaper i fråga om användning, applicering eller bearbetning. Tillsatser är en annan grupp av särskilda kemikalier som antingen införlivas i plastmatrisen före eller under bearbetningen eller appliceras på slutproduktens yta efter bearbetningen. (34)

Ett specifikt plastavfall som kan tilldelas en speglad post kan vara farligt, antingen på grund av de ingående tillsatserna, eller på grund av att avfallet är förorenat med farliga ämnen som oljor eller lösningsmedel.

Några exempel på vanliga tillsatser i plastavfall är stabilisatorer, pigment (t.ex. kadmium-, krom-, bly- eller tennföreningar, BPA och nonylfenolföreningar) flamskyddsmedel (SCCP, MCCP, PBDE, HBCD m.fl.), mjukgörare (ftalater, SCCP, MCCP m.fl.) och ett flertal andra tillsatser som kan ingå. (35)

Observera att avfallskod 15 01 10* kan vara farligt eftersom antingen 1) förpackningen är farlig om den innehåller (vanligen icke-plastiska) rester av farliga ämnen ELLER 2) själva plastmaterialet (som förpackningen är tillverkad av) innehåller farliga ämnen (se även exempel på förpackningsavfall i avsnitt 1.3.1 ovan).

1.4.10. Avfall innehållande långlivade organiska föroreningar

Följande exempel ger en allmän vägledning för klassificering av avfall som innehåller långlivade organiska föroreningar.

Allmänna uppgifter

Långlivade organiska föroreningar (även kallade POP) är organisk-kemiska ämnen. De har en särskild kombination av fysikaliska och kemiska egenskaper som gör att de, när de släpps ut i miljön, fortsätter att finnas kvar under lång tid. De sprider sig i miljön och ackumuleras i fettvävnaden hos levande organismer, inklusive människa, och är giftiga för både människor och vilda djur.

Huvudsakligt ursprung

Långlivade organiska föroreningar är en grupp av olika ämnen eller ämnesgrupper med olika ursprung. Många långlivade organiska föroreningar är eller var avsiktligt producerade bekämpningsmedel eller industriella kemikalier som har använts för många teknik- eller jordbruksapplikationer. Andra långlivade organiska föroreningar produceras oavsiktligt som en biprodukt, t.ex. under tillverknings- eller förbränningsprocesser.

Aspekter som ska beaktas vid avfallsklassificering

Stockholmskonventionen om långlivade organiska föroreningar (”konventionen”) och protokollet till FN:s konvention om långväga gränsöverskridande luftföroreningar (FN:s luftvårdskonvention, CLRTAP) är internationella instrument vars listor över ämnen uppdateras kontinuerligt. Så snart nya ämnen/ämnesgrupper klassificeras i konventionen som långlivade organiska föroreningar inkluderas de i förordningen om långlivade organiska föroreningar (”POP-förordningen”).

I POP-förordningen fastställs särskilda avfallsspecifika bestämmelser för långlivade organiska föroreningar. Enligt artikel 7 ska avfall som består av, innehåller eller förorenats med långlivade organiska föroreningar över specifika gränsvärden (koncentrationsnivå som avses i artikel 7.4 a – det så kallade låga gränsvärdet för innehåll av långlivade organiska föroreningar), bortskaffas eller återvinnas utan dröjsmål och i enlighet med bestämmelserna i POP-förordningen, på ett sådant sätt att innehållet av långlivade organiska föroreningar förstörs eller omvandlas på ett irreversibelt sätt så att återstående avfall och utsläpp inte uppvisar samma egenskaper som de långlivade organiska föroreningarna. Bortskaffnings- eller återvinningsmetoder som kan leda till att de långlivade organiska föroreningarna återvinns, återanvänds, återtas eller materialåtervinns är förbjudna.

Enligt avfallsförteckningen gäller följande i fråga om speglade poster:

”Avfall som innehåller polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/PCDF), DDT (1,1,1-triklor-2,2-bis(4-klorfenyl)etan), kloran, hexaklorcyklohexaner (inklusive lindan), dieldrin, endrin, heptaklor, hexaklorbensen, klordekon, aldrin, pentaklorbensen, mirex, toxafenhexabrombifenyl och/eller PCB som överstiger de koncentrationsgränser som anges i bilaga IV till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 850/2004 ska klassificeras som farligt”.

Därför ska avfall som innehåller de långlivade organiska föroreningar som nämns i avfallsförteckningen (punkt 2 tredje strecksatsen) i koncentrationer som överstiger gränsvärdena enligt POP-förordningen (se Tabell 7) klassificeras som farligt. För avfall som innehåller andra långlivade organiska föroreningar ska farlighetsgraden bedömas med hjälp av koncentrationsgränserna i bilaga III till WFD.

Tabell 7

Gränsvärden som fastställts i POP-förordningen för de långlivade organiska föroreningar som listas i avfallsförteckningen

Ämne:	CAS-nr	EG-nr	Koncentrationsgräns i artikel 7.4 a
Polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner (PCDD/PCDF)			15 μg/kg (36)
DDT (1,1,1-triklor-2,2-bis(4-klorfenyl)etan)	50-29-3	200-024-3	50 mg/kg
Klordan	57-74-9	200-349-0	50 mg/kg
Hexaklorcyklohexaner, inklusive lindan	58-89-9	210-168-9	50 mg/kg
	319-84-6	200-401-2
	319-85-7	206-270-8
	608-73-1	206-271-3
Dieldrin	60-57-1	200-484-5	50 mg/kg
Endrin	72-20-8	200-775-7	50 mg/kg
Heptaklor	76-44-8	200-962-3	50 mg/kg
Hexaklorbensen	118-74-1	200-273-9	50 mg/kg
Klordekon	143-50-0	205-601-3	50 mg/kg
Aldrin	309-00-2	206-215-8	50 mg/kg
Pentaklorbensen	608-93-5	210-172-5	50 mg/kg
Polyklorerade bifenyler (PCB)	1336-36-3 m.fl.	215-648-1	50 mg/kg (37)
Mirex	2385-85-5	219-196-6	50 mg/kg
Toxafen	8001-35-2	232-283-3	50 mg/kg
Hexabrombifenyl	36355-01-8	252-994-2	50 mg/kg

Avfall som innehåller långlivade organiska föroreningar i koncentrationer som överskrider det låga gränsvärdet för dessa, och som därmed omfattas av förpliktelserna i artikel 7 i POP-förordningen, är inte nödvändigtvis farligt avfall. Exempelvis ska avfall som innehåller pentaBDE (den främsta historiska användningen är flexibla polyuretanskummaterial för bilinredning) i koncentrationen 5 % behandlas enligt artikel 7 i POP-förordningen (koncentrationsgränsen för summan av POP-BDE är 0,1 %), men är inte farligt avfall (gränsvärdet för pentaBDE är 10 %). Observera att alla skyldigheter för producenter eller innehavare av avfall som omfattas av POP-förordningen måste uppfyllas, oavsett om klassificeringen enligt avfallsförteckningen leder till att avfallet betraktas som farligt eller inte.

Observera också att för avfall som klassificeras som farligt enbart på grund av dess innehåll av långlivade organiska föroreningar kan det vara svårt att fylla i fraktsedlar, eftersom de farliga egenskaperna HP 1–HP 15 vanligen måste registreras och rapporteras.

(1) Se exempelvis posterna markerade med A, B och C i tabellen. För poster markerade med ”A” skiljer sig tolkningen i BMUB:s vägledande dokument från tolkningen ovan, se http://www.bmub.bund.de/fileadmin/bmu-import/files/abfallwirtschaft/downloads/application/pdf/avv_erlaeuterungen.pdf. För poster markerade med ”B” skiljer sig tolkningen i Storbritanniens vägledande dokument från tolkningen ovan, se https://www.gov.uk/government/publications/waste-classification-technical-guidance. ”C”: ”XX XX 99”-posterna betraktas i några medlemsstater som speglade icke farligt-poster (MNH), se Classification réglementaire des déchets – Guide d'application pour la caractérisation en dangerosité: http://www.ineris.fr/centredoc/rapport-drc-15-149793-06416a-guidehp-vf2-1456135314.pdf

(2) Post införd genom beslut 2014/955/EU.

(3) Post införd genom beslut 2014/955/EU.

(4) Post införd genom beslut 2014/955/EU.

(5) Post införd genom kommissionens beslut 2014/955/EU.

(#)	Farliga komponenter från elektrisk och elektronisk utrustning kan omfatta sådana ackumulatorer och batterier som anges i 16 06 och som är märkta som farliga; kvicksilverbrytare, glass från katodstrålerör och annat aktiverat glass m.m.

(6) DRAFT Waste Classification – Guidance on the classification and assessment of waste (1:a uppl. 2015) Technical Guidance WM3, Natural Resources Wales, Scottish Environment Protection Agency (SEPA), Northern Ireland Environment Agency (NIEA), Environment Agency, finns på: https://www.gov.uk/government/publications/waste-classification-technical-guidance.

(7) Openbare Vlaamse Afvalstoffen Maatschappij (OVAM) (2015): Europese afvalstoffenlijst EURAL Handleiding, Mechelen, Belgien.

(8) Baserat på: Natural Resources Wales, Scottish Environment Protection Agency (SEPA), Northern Ireland Environment Agency (NIEA), Environment Agency (2015): DRAFT Waste Classification – Guidance on the classification and assessment of waste (1:a uppl. 2015) Technical Guidance WM3, finns på: https://www.gov.uk/government/publications/waste-classification-technical-guidance, benämns de brittiska riktlinjerna i dokumentet

(9) Mer information om behandlingssteg och de resulterande fraktionerna finns från miljö- och transportministeriet i Baden-Württemberg (2003): handboken How to apply the European Waste List 2001/118/EC, Stuttgart, Tyskland, finns på: http://abag-itm.de/fileadmin/Dateien/ABAG/Informationsschriften/Band_B/Band_B_englisch.pdf.

(10) Openbare Vlaamse Afvalstoffen Maatschappij (OVAM) (2015): Europese afvalstoffenlijst EURAL Handleiding, Mechelen, Belgien, kallas ”OVAM-riktlinjerna” i dokumentet.

(11) Information från Förenta staternas miljöskyddsmyndighet (2008): Polycyclic Aromatic Hydrocarbons (PAHs), finns på: http://www.epa.gov/osw/hazard/wastemin/minimize/factshts/pahs.pdf.

(12) Europeiska miljöbyrån (EEA) – Miljöterminologi och söktjänst (ETSA) (2015), finns på: http://glossary.eea.europa.eu/, hämtad den 4.7.2015.

(13) Idem 12.

(14) Idem 11.

(15) Agency for Toxic Substances and Disease Registry (ATSDR), U.S. Department of Health and Human Services (2014): BTEX – Benzene, Toluene, Ethylbenzene and Xylenes, finns på: http://www.odh.ohio.gov/~/media/ODH/ASSETS/Files/eh/HAS/btex.ashx

(16) Idem 12.

(17) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1005/2009 av den 16 september 2009 om ämnen som bryter ned ozonskiktet (EUT L 286, 31.10.2009, s. 1).

(18) Europeiska miljöbyrån (2014): Ozone-depleting substances 2013 – Aggregated data reported by companies on the import, export, production, destruction and feedstock and process agent use of ozone-depleting substances in the European Union, finns på: http://www.eea.europa.eu/publications/ozone-depleting-substances-2013.

(19) Rådets direktiv 67/548/EEG av den 27 juni 1967 om tillnärmning av lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga ämnen (EGT 196, 16.8.1967, s. 1).

(20) Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/45/EG av den 31 maj 1999 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om klassificering, förpackning och märkning av farliga preparat (EGT L 200, 30.7.1999, s. 1).

(21) OVAM-riktlinjerna.

(22) Dessa verksamheter är förbjudna i Europa. Därför har posten inte längre någon större betydelse för klassificeringen av avfall.

(23) Europeiska miljöbyrån (EEA) – Miljöterminologi och söktjänst (ETSA) (2015), finns på: http://glossary.eea.europa.eu/, hämtad den 4.7.2015.

(24) Idem 21.

(25) Asphalt Institute och Eurobitume (2015): The Bitumen Industry – A Global Perspective, finns på: http://eurobitume.eu/pdf/The_bitumen_industry/The_bitumen_Industry.html.

(26) Idem 25.

(27) Informationen i detta avsnitt har bland annat hämtats från David O'Farrell, Cumbria County Council (2011): Dealing with tar bound arisings, finns på: http://www.soci.org/~/media/Files/Conference%20Downloads/2011/Recycling%20and%20Re%20using%20Asphalt%20Mar%2011/David_OFarrell_Presentation.ashx.

(28) Baserat på de brittiska riktlinjerna.

(29) Specifika testmetoder nämns i CLP-förordningen (testserierna A–H, vilka beskrivs i del II i FN:s rekommendationer om transport av farligt gods, testhandboken). Mer information finns i Guidance on the application of the CLP Criteria, vars senaste version (juli 2017) finns på https://echa.europa.eu/documents/10162/23036412/clp_en.pdf/58b5dc6d-ac2a-4910-9702-e9e1f5051cc5

(30) Information från den europeiska däck- och gummiindustrin (2014).

(31) Europeiska kommissionen, Gemensamma forskningscentret (2014): End of waste criteria for waste plastics for conversion. Technical proposal. Final draft report, GD JRC, IPTS, Sevilla, Spanien.

(32) Plastic Europe (2013): Plastics the facts 2013. An analysis of European latest plastics production, demand and waste data.

(33) Idem.

(34) Jan J. C. Bart (2005): Additives in Polymers: Industrial Analysis and Applications, Wiley.

(35) Mer information finns i Europeiska kommissionens Study to assess possibility of granting a derogation given to specific types of plastic and rubber waste in the EU waste list från BIPRO, 2015.

(36) Gränsvärdet för PCDD och PCDF beräknas enligt de toxiska ekvivalensfaktorerna (TEF) som anges i förordning (EG) nr 850/2004

(37) Där detta är tillämpbart ska beräkningsmetoden i de europeiska standarderna EN 12766-1 och EN 12766-2 användas.

BILAGA 2

Datakällor och basinformation om farliga ämnen

När det har analyserats vilka ämnen som ingår i det berörda avfallet behöver det avgöras om de identifierade ämnena är farliga ämnen och hur deras kemiska klassificering fastställs. Bilaga 2 ger vägledning i båda fallen: undersökningen av om de identifierade ämnena är farliga ämnen och deras klassificering. Vidare beskrivs datakällor som ger relevant information för detta ändamål. De viktigaste datakällorna anges i Figur 6. Hänvisning görs till respektive kapitel i det här dokumentet (grå ruta) och den officiella källan (blå ruta). Närmare beskrivningar av datakällorna, inklusive information om deras rangordning, ges i respektive stycke nedan.

2.1 Klassificering av ämnen som farliga enligt CLP-förordningen

I många fall är det avgörande kriteriet för tilldelning av MH- eller MNH-poster närvaro av ”farliga ämnen”, i enlighet med HP-kriterierna och relaterade tröskelnivåer i bilaga III till WFD (se bilaga 3 till det här dokumentet för detaljer). CLP-förordningen anger kriterierna för att bedöma vilka fysikaliska faror och faror för människors hälsa och för miljön som ämnen medför. Ett farligt ämne är ett ämne som tilldelas en faroangivelsekod när det klassificeras utifrån CLP-förordningen. Information om vilka faroangivelsekoder som tilldelas vilka ämnen kan härledas från harmoniserade klassificeringar och om sådana inte finns tillgängliga även från självklassificeringar (används på verksamhetsutövarens ansvar och är föremål för granskning från behöriga myndigheter, eftersom självklassificeringar inte är harmoniserade), såsom beskrivs i följande avsnitt.

2.1.1 Harmoniserad klassificering av ämnen

Vissa ämnen klassificeras ”officiellt” genom att formellt beslut på EU-nivå. Dessa klassificeringar benämns ”harmoniserade klassificeringar” och listas i tabell 3, del 3, bilaga VI till CLP-förordningen.

En harmoniserad klassificering ger information om ett ämnes kemiska klassificering och märkning:

Faroangivelsekod	Den kod som gäller för faroklassen och farokategorin. Ett cancerframkallande ämne skulle till exempel kunna ha ”H350” eller ”H351”.
Faroklass	Farans natur. Ett cancerframkallande ämne är till exempel ”Carc.”
Farokategori	En underkategori av faroklass som beskriver hur allvarlig faran är. Ett cancerframkallande ämne skulle kunna vara ”1A”, ”1B” eller ”2”.

De faroklasser och kategorier som presenteras i tabell 3, del 3, bilaga VI till CLP-förordningen har rättsligt företräde framför alla andra källor till information om dessa faroklasser och kategorier, och de måste användas för klassificering. Lägg märke till att en harmoniserad klassificering kan vara ofullständig där den endast täcker de listade faroklasserna och kategorierna. För information om terminologi, se Echas vägledning om CLP.

Tabell 3 i del 3 i bilaga VI till CLP-förordningen uppdateras regelbundet genom anpassningar till den tekniska utvecklingen. Den innehåller två typer av harmoniserade klassificeringar:

—	Harmoniserade klassificeringar för specifika ämnen (t.ex. ”blykromat”), och

—	Harmoniserade gruppklassificeringar (t.ex. ”blyföreningar”).

Harmoniserade klassificeringar finns i det klassificerings- och märkningsregister som förvaltas av Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) (se avsnitt 2.1.3). Om det finns en harmoniserad klassificering för ett visst ämne bör denna klassificering ha företräde framför harmoniserade gruppklassificeringar.

2.1.2 Självklassificeringar

Tillverkare, importörer och nedströmsanvändare av ämnen är enligt CLP-förordningen skyldiga att genomföra självklassificering (detta krävs såväl enligt CLP som inom ramen för registrering av ämnen enligt Reach) genom tillämpning av klassificeringskriterierna i CLP-förordningen.

Samma ämne kan ha flera klassificeringar på grund av

—	ämnets sammansättning, form eller fysikaliska tillstånd när det släpps ut på marknaden,

—	att en tillverkare eller producent inte kan ta fram tillräckligt med information för att bedöma ämnets faroklass eller kategori (vilket de rapporterar som ”uppgifter saknas”, ”osäker” eller ”säker men räcker inte för klassificering”),

—	tillverkaren, importören eller nedströmsanvändaren har tillgång till, eller har genererat, andra eller ytterligare uppgifter.

Självklassificeringar kan användas för att identifiera de faroklasser och kategorier som redan har identifierats av andra anmälare som har gått utöver den harmoniserade klassificeringen och bör fungera som allmän informationsbas. Det rekommenderas särskilt att kontrollera de självklassificeringar som visar högst antal anmälare. Insatser pågår för att få anmälare att enas om självklassificeringar. Om ingen harmoniserad klassificering finns tillgänglig och endast självklassificeringar finns för ämnena i fråga bör avfallsinnehavaren göra sitt bästa för att tilldela en klassificering, baserat på självklassificeringar som har publicerats i klassificerings- och märkningsregistret och ta särskild hänsyn till den klassificering som överförs via säkerhetsdatabladet för det relevanta ämnet eller blandningen till den verksamhetsutövare som genererar avfallet.

2.1.3 Klassificerings- och märkningsregistret som undersökningsverktyg

Det klassificerings- och märkningsregister (1) som förvaltas av Echa kan användas för att söka efter klassificeringen av ämnen eller grupper av ämnen som är relevant för avfallsklassificeringen (och, i tillämpliga fall, för verifiering av den informationen). Det är lätt att söka i detta register efter harmoniserade klassificeringar av ämnen eller grupper av ämnen eftersom det innehåller information från tabell 3, del 3, bilaga VI till CLP-förordningen. Det innehåller även självklassificeringar som lämnats i samband med registrering av ämnen enligt Reach och anmälning av oregistrerade ämnen (importörer av låga volymer är till exempel inte skyldiga att registrera). Om ingen harmoniserad klassificering och mer än en självklassificering rapporteras i klassificerings- och märkningsregistret kan Echas databas med registrerade ämnen (2) ge stöd för information som erhållits från klassificerings- och märkningsregistret.

Vidare är klassificerings- och märkningsregistret översatt till alla EU-språk.

Det ska dock noteras att klassificerings- och märkningsregistret är föremål för regelbundna ändringar av innehållet och att innehållet bör användas med försiktighet (exempelvis pågår ett kontinuerligt arbete med att sammanföra klassificeringarna per ämne i klassificerings- och märkningsregistret).

Nedan finns ett exempel med en harmoniserad post för ”blykromat” (CAS-nr 7758-97-6) såsom den anges i klassificerings- och märkningsregistret.

Såsom anges i Figur 6 klassificeras ”blykromat” som:

—	Carc. 1B	H350
—	Repr. 1A	H360Df
—	STOT RE 2	H373**
—	Aquatic Acute 1	H400
—	Aquatic Chronic 1	H410

För att avgöra om avfallet i fråga uppvisar farliga egenskaper (se kapitel 3.2.2 och bilaga 3) på grund av sitt innehåll av det farliga ämnet ”blykromat” behöver informationen om faroklassen, farokategorin och faroangivelsekoderna för ”blykromat” beaktas.

2.2 Information om sammansättning, egenskaper och avfallshantering av ämnen/blandningar som blir avfall

För ämnen och blandningar som klassificeras som farliga enligt CLP, liksom för icke-klassificerade blandningar som innehåller farliga ämnen över vissa tröskelvärden, måste leverantören tillhandahålla ett säkerhetsdatablad. Säkerhetsdatabladet måste uppfylla vissa krav och ha ett format som definieras i artikel 31 i Reach-förordningen, och det måste innehålla information om

—	klassificering av ämnet eller blandningen i enlighet med avdelning II i CLP-förordningen (avsnitt 2 i säkerhetsdatabladet); denna kan vara en harmoniserad klassificering eller en självklassificering (se avsnitt 2.1),

—	sammansättningen/beståndsdelarna (avsnitt 3 i säkerhetsdatabladet),

—	”avfallshantering” (avsnitt 13 i säkerhetsdatabladet),

—	exponeringsscenarier (i bilagan).

Med denna information tillgänglig kan säkerhetsdatabladet fungera som ett användbart informationsverktyg för vidare bedömningssteg som enligt avfallsförteckningen måste genomföras i samband med klassificeringen när en viss produkt har blivit avfall.

Lägg märke till att om produkten som blir avfall är en blandning av två eller fler ämnen (t.ex. en burk lack) är klassificeringsinformationen för blandningen en värdefull allmän informationskälla, men klassificeringarna för de enskilda ingående ämnena måste användas i stället för den övergripande kemiska klassificeringen av blandningen. I säkerhetsdatablad för blandningar innehåller avsnitt 3 klassificeringarna enligt CLP för de enskilda farliga beståndsdelarna i blandningen. Denna information kan valideras eller kompletteras genom en sökning i klassificerings- och märkningsregistret (se avsnitt 2.1.3).

Lägg märke till att för ämnen och blandningar för vilka säkerhetsdatablad inte krävs samt för varor kan det finnas informationsblad som har sammanställts frivilligt och som inte följer formatet för ett säkerhetsdatablad men kan ge information om sammansättning och rekommenderade metoder för bortskaffande.

Ytterligare kontroller rekommenderas där antingen

—	den information som ges kan vara föråldrad (en produkt bortskaffas lång tid efter att den senaste levererades),

—	det finns skäl att tro att informationen är ofullständig, otillräcklig eller felaktig, eller

—	information om den avfallsgenererande processen tyder på att ytterligare ämnen (t.ex. föroreningar) som inte täcks av säkerhetsdatabladet kan finnas i blandningen.

2.3 Andra informationskällor

Utöver de informationskällor som tas upp i föregående kapitel, kan det finnas annan användbar litteratur om närvaron och innehållet av ämnen som kan finnas i avfall. Vilka källor som kan konsulteras måste avgöras från fall till fall. Allmänna exempel på möjliga källor är

—	dokument om bästa tillgängliga teknik (BREF),

—	industriprocesshandböcker,

—	så kallade Sector notebooks från Förenta staternas miljöskyddsmyndighet (EPA),

—	process- och ämnesinformation från avfallsproducenten (processbeskrivningar),

—	databaser om typiska sammansättningar för olika avfall. (3)

(1) http://echa.europa.eu/regulations/clp/cl-inventory.

(2) http://echa.europa.eu/de/information-on-chemicals/registered-substances.

(3) Det ska noteras att databaser som innehåller specifika uppgifter om sammansättning, fysikalisk-kemiska egenskaper och klassificeringar av avfallsflöden finns offentligt tillgängliga i vissa medlemsstater, exempelvis i Tyskland.

BILAGA 3

Specifika metoder för att fastställa farliga egenskaper (HP 1 till HP 15)

3.1. Fastställa HP 1: Explosivt

Definition och närmare beskrivning i bilaga III till WFD

I bilaga III till WFD definieras HP 1 ”Explosivt” som

”avfall som genom kemisk reaktion kan alstra gaser med sådan temperatur och sådant tryck samt med en sådan hastighet att de kan skada omgivningen. Pyrotekniskt avfall, explosivt organiskt peroxidavfall och explosivt självreaktivt avfall ingår”.

Det bör understrykas att WFD:s tillämpningsområde när det gäller HP 1 utesluter ”utrangerade explosiva varor” (se avsnitt 3.1.1). Därmed rekommenderas det att börja med att kontrollera om det relevanta berörda avfallet omfattas av reglerna i WFD och avfallsförteckningen.

Vidare förklaras det i WFD att:

”När ett avfall innehåller ett eller flera ämnen som klassificeras enligt någon av koderna för faroklass och kategori respektive koderna för faroangivelse som anges i tabell 1 [se Tabell 8 i det här dokumentet] ska avfallet bedömas avseende HP 1, där detta är lämpligt och proportionellt, i enlighet med testmetoder. Om förekomsten av ett ämne, en blandning eller en vara indikerar att avfallet är explosivt ska det klassificeras som farligt enligt HP 1.”

Avfall som innehåller ämnen som är klassificerade med faroklass, kategori och faroangivelsekoder i Tabell 8 kan testas för att kontrollera om det uppvisar den farliga egenskapen eller inte. Alternativt kan avfall som innehåller dessa ämnen helt enkelt antas vara farligt enligt HP 1.

Tabell 8

Faroklass, kategorikod(er) och faroangivelsekod(er) för beståndsdelar i avfall för klassificering av avfallet som farligt enligt HP 1 Explosivt

Faroklass och kategorikod(er)	Faroangivelsekod(er)	Beskrivning
Unst. Expl.	H200	Instabilt explosivt
Expl. 1,1	H201	Explosivt. Fara för massexplosion.
Expl. 1,2	H202	Explosivt. Allvarlig fara för splitter och kaststycken.
Expl. 1,3	H203	Explosivt. Fara för brand, tryckvåg eller splitter och kaststycken.
Expl. 1,4	H204	Fara för brand eller splitter och kaststycken.
Self-react. A	H240	Explosivt vid uppvärmning
Org. Perox. A	H240	Explosivt vid uppvärmning
Self-react. B	H241	Brandfarligt eller explosivt vid uppvärmning
Org. Perox. B	H241	Brandfarligt eller explosivt vid uppvärmning

När det är känt att avfallet från en produkt som har blivit avfall är explosivt ska det betraktas som HP 1.

Vissa ämnen kan vara explosiva under vissa förhållanden, t.ex. de som tilldelas faroangivelsekoderna H205 Fara för massexplosion vid brand eller EUH001 Explosivt i torrt tillstånd. Dessa ämnen gör inte avfall farligt enligt HP 1, men deras närvaro i avfall kan göra att det uppvisar den farliga egenskapen HP 15. Se avsnitt 1.2.1 för närmare detaljer.

Avfall som innehåller ett ämne som klassificeras som H240 eller H241 bör övervägas som HP 3 Brandfarligt om det inte är farligt enligt HP 1.

Figur 9 visar bedömningsprocessen för HP 1. (1)

Testmetoder

I del A i bilagan till testmetodsförordningen beskrivs följande testmetod som kan övervägas för bedömning av HP 1 ”Explosivt”:

—	A.14. Explosiva egenskaper

Avfall som innehåller ämnen som listas i Tabell 8 bör testas med avseende på explosiva egenskaper i enlighet med Echas CLP-vägledning.

Echas CLP-vägledning innehåller separata avsnitt om testning av blandningar som innehåller

—	organiska peroxider

—	självreaktiva ämnen och blandningar

—	explosiva ämnen, blandningar och föremål

Enligt CLP-förordningen klassificeras självreaktiva ämnen och blandningar i en av sju kategorier, ”typerna A till G”, se Echas CLP-vägledning. Avfall som innehåller en organisk peroxid eller ett självreagerande ämne och genom testning klassificeras som typ A (H240) eller typ B (H241) uppvisar HP 1. Om detta inte är fallet uppvisar avfall som klassificeras som typ C, D, E eller F (H242) HP 3.

Avfall som innehåller ett annat ämne som listas i Tabell 8, och som genom testning klassificeras som Instabilt explosivt (H200), Division 1.1(H201), 1.2(H202), 1.3(H203) eller 1.4(H204) uppvisar HP 1.

Ett detaljerat exempel för bedömning av organiska peroxider enligt HP 1 finns i avsnitt 1.4.7 i bilaga 1.

3.2. Fastställa HP 2: Oxiderande

Definition och närmare beskrivning i bilaga III till WFD

I bilaga III till WFD definieras HP 2 ”Oxiderande” som

”avfall som, vanligtvis genom att avge syre, kan förorsaka eller bidra till förbränning av andra material.”

Vidare förklaras det i WFD att:

”När ett avfall innehåller ett eller flera ämnen som klassificeras enligt någon av koderna för faroklass och kategori respektive koderna för faroangivelse som anges i tabell 2 [se Tabell 9 i det här dokumentet] ska avfallet bedömas avseende HP 2, där detta är lämpligt och proportionellt, i enlighet med testmetoder. Om förekomsten av ett ämne, en blandning eller en vara indikerar att avfallet är oxiderande ska det klassificeras som farligt enligt HP 2.”

Avfall som innehåller ämnen som är klassificerade med faroklass, kategori och faroangivelsekoder i Tabell 9 kan testas för att kontrollera om det uppvisar den farliga egenskapen eller inte. Alternativt kan avfall som innehåller dessa ämnen helt enkelt antas vara farligt enligt HP 2.

Tabell 9

Faroklass, kategorikod(er) och faroangivelsekod(er) för beståndsdelar i avfall för klassificering av avfallet som farligt enligt HP 2 Oxiderande

Faroklass och kategorikod(er)	Faroangivelsekod(er)	Beskrivning
Ox. Gas 1	H270	Kan orsaka eller intensifiera brand. Oxiderande.
Ox. Liq. 1	H271	Kan orsaka brand eller explosion. Starkt oxiderande.
Ox. Sol. 1	H271	Kan orsaka brand eller explosion. Starkt oxiderande.
Ox. Liq. 2 Ox. Liq. 3	H272	Kan intensifiera brand. Oxiderande.
Ox. Sol. 2 Ox. Sol. 3	H272	Kan intensifiera brand. Oxiderande.

där:

—	avfallet endast innehåller ett av dessa ämnen

—	ämnet är tilldelat en specifik koncentrationsgräns i tabell 3, del 3, bilaga VI till CLP. Det bör noteras att det inte finns några allmänna koncentrationsgränser som gäller för denna faroklass

—	ämnet ingår i avfallet under den gränsen.

det kan antas att avfallet inte är farligt enligt HP 2.

Ett exempel är ”salpetersyra”, som listas som H272, Ox. Liq. 3, med en specifik koncentrationsgräns på ≥ 65 %. Om ”salpetersyra” ingår i avfall över 65 % måste avfallet klassificeras som HP 2 (förutom HP 8). Det enda andra ämne som har en specifik koncentrationsgräns för oxiderande egenskaper är väteperoxid, som upp till den tionde anpassningen av CLP till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen (2) har en gräns på 50 %.

Beräkningsmetod för oxiderande gaser

Om avfall innehåller ett ämne som tilldelats H270 går det att beräkna om avfallet uppvisar HP 2 eller inte. Beräkningsmetoden finns i ISO 10156 (i dess ändrade form) och bör tillämpas i enlighet med Echas CLP-vägledning.

Tabell 12: Faroklass, kategorikod(er) och faroangivelsekod(er) för beståndsdelar och motsvarande koncentrationsgränser för klassificering av avfallet som farligt enligt HP 4 visar bedömningsprocessen för HP 2 (3).

Testmetoder

I del A i bilagan till testmetodsförordningen beskrivs följande testmetoder som kan övervägas för bedömning av HP 2 ”Oxiderande”:

—	A.17. Oxiderande egenskaper (fasta ämnen)

—	A.21. Oxiderande egenskaper (vätskor)

Avfall som innehåller ämnen som listas i Tabell 9 bör testas med avseende på oxiderande egenskaper i enlighet med Echas CLP-vägledning. Echas CLP-vägledning innehåller separata avsnitt om testning av blandningar som innehåller

—	oxiderande gaser

—	oxiderande vätskor

—	oxiderande fasta ämnen.

Avfall som innehåller ett oxiderande ämne och som genom testning klassificeras som H270, H271 eller H272, uppvisar HP 2.

3.3. Fastställa HP 3: Brandfarligt

Definition och närmare beskrivning i bilaga III till WFD

I bilaga III till WFD definieras HP 3 ”Brandfarligt” i sex strecksatser som

— ”brandfarligt flytande avfall :

flytande avfall med flampunkt under 60 °C eller avfall i form av gasolja, diesel och lätta eldningsoljor med flampunkt > 55 °C och ≤ 75 °C,

— brandfarligt avfall i form av pyrofora vätskor och fasta ämnen :

fast eller flytande avfall som även i små mängder antänds inom fem minuter vid kontakt med luft,

— brandfarligt fast avfall :

fast avfall som är lättbrännbart eller som kan förorsaka eller bidra till brand genom friktion,

— brandfarligt gasformigt avfall :

gasformigt avfall som är brandfarligt i luft vid 20 °C och vid standardtryck på 101,3 kPa,

— vattenreaktivt avfall :

avfall som vid kontakt med vatten avger brandfarliga gaser i farliga kvantiteter,

— annat brandfarligt avfall :

brandfarliga aerosoler, brandfarligt självupphettande avfall, brandfarliga organiska peroxider och brandfarligt självreaktivt avfall.”

Vidare förklaras det i WFD att:

”När ett avfall innehåller ett eller flera ämnen som klassificeras enligt någon av koderna för faroklass och kategori respektive koderna för faroangivelse som anges i tabell 3 [se Tabell 10 i det här dokumentet] ska avfallet bedömas, där detta är lämpligt och proportionellt, i enlighet med testmetoder. Om förekomsten av ett ämne indikerar att avfallet är brandfarligt ska det klassificeras som farligt enligt HP 3.”

Avfall som innehåller ämnen som är klassificerade med faroklass, kategori och faroangivelsekoder i Tabell 10 kan testas för att kontrollera om det uppvisar den farliga egenskapen eller inte. Alternativt kan avfall som innehåller dessa ämnen i mer än spårmängder helt enkelt antas vara farligt enligt HP 3.

Tabell 10

Faroklass, kategorikod(er) och faroangivelsekod(er) för beståndsdelar i avfall för klassificering av avfallet som farligt enligt HP 3 Brandfarligt

Faroklass och kategorikod(er)	Faroangivelsekod(er)	Beskrivning
Flam. Gas 1	H220	Extremt brandfarlig gas.
Flam. Gas 2	H221	Brandfarlig gas.
Aerosol 1	H222	Extremt brandfarlig aerosol.
Aerosol 2	H223	Brandfarlig aerosol.
Flam. Liq. 1	H224	Extremt brandfarlig vätska och ånga.
Flam. Liq.2	H225	Mycket brandfarlig vätska och ånga.
Flam. Liq. 3	H226	Brandfarlig vätska och ånga.
Flam. Sol. 1 Flam. Sol. 2	H228	Brandfarligt fast ämne.
Self-react. CD Self-react. EF Org. Perox. CD Org. Perox. EF	H242	Brandfarligt vid uppvärmning.
Pyr. Liq. 1 Pyr. Sol. 1	H250	Spontanantänder vid kontakt med luft.
Self-heat.1	H251	Självupphettande. Kan börja brinna.
Self-heat. 2	H252	Självupphettande i stora mängder. Kan börja brinna.
Water-react. 1	H260	Vid kontakt med vatten utvecklas brandfarliga gaser som kan självantända.
Water-react. 2 Water-react. 3	H261	Vid kontakt med vatten utvecklas brandfarliga gaser.

Om avfall innehåller ämnen som tilldelats H220 eller H221 går det att beräkna om avfallet uppvisar HP 3 (fjärde strecksatsen). Beräkningsmetoden finns i ISO 10156 och bör tillämpas i enlighet med Echas CLP-vägledning.

Om avfall innehåller ett ämne som tilldelats H260 eller H261, dvs. ett ämne som kan utveckla över 1 liter mycket brandfarlig gas per kilogram ämne per timme vid kontakt med vatten, går det att beräkna den lägsta koncentration av ämnet i avfallet som skulle göra avfallet farligt enligt HP 3 (femte strecksatsen). Under denna koncentration anses avfallet inte farligt enligt HP 3 (femte strecksatsen). Vid eller över koncentrationen betraktas avfallet som HP 3 eller testas. Exempel på ämnen och beräkning ges i de brittiska riktlinjerna och redovisas i följande avsnitt.

Ett kort exempel för bedömning av organiska peroxider enligt HP 3 baserat på bedömning av HP 1 finns i avsnitt 1.4.7. Figur 9 visar bedömningsprocessen för HP 3 (4).

Beräkningsmetod för HP 3 (femte strecksatsen)

När ett ämne kan utveckla över 1 liter mycket brandfarlig gas per kilogram ämne per timme vid kontakt med vatten tilldelas det som redan nämnts H260 eller H261.

Om avfall innehåller ett ämne som tilldelats H260 eller H261 går det att beräkna den koncentrationsgräns för ämnet i avfallet som skulle göra avfallet farligt enligt HP 3 (femte strecksatsen). Beräkningsmetoden bygger på att mängden reaktivt ämne som behövs för att skapa en liter av den brandfarliga gasen beräknas stökiometriskt och genom användning av volymen av en mol gas vid standardtryck och standardtemperatur. Koncentrationsgränsen för en liter tas från testmetod A.12. Brandfarlighet (kontakt med vatten) enligt beskrivningen i del A i bilagan till testmetodsförordningen.

Under denna koncentration anses avfallet inte farligt enligt HP 3 (femte strecksatsen). Vid eller över koncentrationen betraktas avfallet som HP 3 eller testas. Ett exempel på hur beräkningen görs tas från de brittiska riktlinjerna och redovisas nedan i Fastställa HP 6: Akut toxicitet (5).

Beräkningsmetod för HP 3 (femte strecksatsen)

Skriv en balanserad formel för reaktionen som ger upphov till gasen. Formeln ska ha följande allmänna form:

→

där R är H260/H261-ämnet, W är vatten, P är en reaktionsprodukt och G är gasen som utvecklas. r, w, p och g är stökiometriska kvoter som balanserar formeln.

Tillskriv molekylvikter och stökiometriska kvoter till ämnena i formeln.

Dividera (r × molvikt för R) med (g × 22,4). Detta ger massan R som utvecklar 1 liter gas. 1 mol gas upptar volymen 22,4 liter vid standardtemperatur och standardtryck.

Dividera denna mängd (i gram) med 1 000 (för att omvandla till kilogram) och multiplicera den med 100 för att få viktprocenten och därmed koncentrationsgränsen för HP 3 (femte strecksatsen) för ämne R.

Exempelberäkning: Ett avfall innehåller aluminiumkarbid. Aluminiumkarbid är ett H260-ämne som reagerar med vatten och utvecklar metangas.

Al4C3	+	6H2O	→	2Al2O3	+	3CH4
Aluminiumkarbid		vatten		aluminiumoxid		metan
144 g		18 g		102 g		16 g
1 mol		6 mol		2 mol		3 mol

r = 1 mol av Al4C3, R = 144 g; g = 3 mol CH4.

Koncentrationsgräns för aluminiumkarbid i avfall = [144 / (3 × 22,4)] / 1 000 × 100, vilket är 0,21 % (ungefär 0,2 %).

Ruta 3:

Beräkningsmetod för HP 3 (femte strecksatsen)

Tröskelvärden härledda från beräkningen för vissa H260- och H261-ämnen ges i Tabell 11.

Tabell 11

Exempel på ämnen som kan leda till att avfall uppvisar HP 3 Brandfarligt (femte strecksatsen) och deras tröskelkoncentrationer (6)

Ämnets namn	Faroangivelsekoder förknippade med HP 3 (femte strecksatsen)	Formel	Koncentrationsgräns för att avfall ska vara H3-A (femte strecksatsen) (%) (7)
Litium	H260	2Li + 2H2O → 2LiOH + H2	0,1
Natrium	H260	2Na + 2H2O → 2NaOH + H2	0,2
Magnesiumpulver (pyrofort)	H261	Mg + 2H2O → Mg(OH)2 + H2	0,1
Aluminiumpulver (pyrofort) Aluminiumpulver (stabiliserat)	H261	2Al + 6H2O → 2Al(OH)3 + 3H2	0,1
Kalium	H260	2K + 2H2O → 2KOH + H2	0,4
Kalcium	H261	Ca + 2H2O → Ca(OH)2 + H2	0,2
Zinkpulver/zinkdamm (pyrofort)	H260	Zn + 2H2O → Zn(OH)2 + H2	0,3
Zirkoniumpulver (pyrofort)	H260	Zr + 4H2O → Zr(OH)4 + 2H2	0,2
Aluminiumkarbid	H260	Al4C3 + 6H2O → 2Al2O3 + 3CH4	0,2
Litiumaluminiumhydrid	H260	LiAlH4+ H2O → LiAl(OH)2 + 4H2	0,1
Natriumhydrid	H260	NaH + H2O → NaOH + H2	0,1
Kalciumhydrid	H260	CaH2 + 2H2O → Ca(OH)2 + 2H2	0,1
Kalciumkarbid	H260	CaC2 + H2O → Ca(OH)2 + C2H2	0,3
Kalciumfosfid	H260	Ca3P2 + 6H2O → 2PH3 + 3Ca(OH)2	0,4
Aluminiumfosfid	H260	AlP + 3H2O → PH3 + Al(OH)3	0,3
Magnesiumfosfid	H260	Mg3P2 + 6H2O → 2PH3 + 3Mg(OH)2	0,3
Trizinkdifosfid	H260	Zn3P2 + 6H2O → 2PH3 + 3Zn(OH)2	0,6
Dietyl-(etyldimetyl-silanolato)-aluminium	H260	(C2H5)2Si(CH3)2C2H5Al + 2H2O → 2C2H6 + Al(OH)2Si(CH3)2C2H5	0,4

Testmetoder

I del A i bilagan till testmetodsförordningen beskrivs följande testmetoder som kan övervägas för bedömning av HP 3 ”Brandfarligt”:

—	A.10. Brandfarlighet (fasta ämnen)

—	A.11. Brandfarlighet (gaser)

—	A.12. Brandfarlighet (kontakt med vatten)

Avfall som innehåller ämnen som listas i Tabell 10 bör testas med avseende på brandfarlighetsegenskaper i enlighet med Echas CLP-vägledning. Echas CLP-vägledning innehåller separata avsnitt om testning av blandningar som innehåller

—	brandfarliga gaser

—

aerosoler

—	brandfarliga vätskor

—	brandfarliga fasta ämnen

—	självreaktiva ämnen och blandningar

—	pyrofora vätskor

—	pyrofora fasta ämnen

—	självupphettande ämnen och blandningar

—	vattenreaktiva ämnen

—	organiska peroxider (2.15).

3.4. Fastställa HP 4: Irriterande – hudirritation och ögonskador

Definition och närmare beskrivning i bilaga III till WFD

I bilaga III till WFD definieras HP 4 ”Irriterande” som

”avfall som vid kontakt kan orsaka hudirritation eller ögonskada.”

HP 4 är kopplat till HP 8 ”Frätande”, eftersom båda HP-egenskaperna avser potentialen att skada på vävnad med olika svårighetsgrad. Närmare detaljer om HP 8 finns i avsnitt 3.8.

Observera att:

—	Farligt avfall som innehåller irriterande ämnen kan uppvisa irriterande egenskaper (beroende på koncentrationen).

—	Farligt avfall som innehåller frätande ämnen kan uppvisa antingen frätande eller irriterande egenskaper beroende på koncentrationen.

Mekanisk irritation som orsakas av vissa ämnen omfattas inte av definitionen av HP 4.

Vidare förklaras det i WFD att:

När ett avfall innehåller ett eller flera ämnen i koncentrationer över gränsvärdet för beaktande, som är klassificerade med en av följande koder för faroklass och kategori respektive koder för faroangivelse och en eller flera av följande koncentrationsgränser överskrids eller tangeras, ska avfallet klassificeras som farligt enligt HP 4.

Gränsvärdet för beaktande i en bedömning avseende Skin corr. 1A (H314), Skin irrit. 2 (H315), Eye dam. 1 (H318) och Eye irrit. 2 (H319) är 1 %.

Om summan av koncentrationerna av alla ämnen klassificerade som Skin corr. 1A (H314) överstiger eller är lika med 1 % ska avfallet klassificeras som farligt enligt HP 4.

Om summan av koncentrationerna av alla ämnen klassificerade som H318 överstiger eller är lika med 10 % ska avfallet klassificeras som farligt enligt HP 4.

Om summan av koncentrationerna av alla ämnen klassificerade som H315 och H319 överstiger eller är lika med 20 % ska avfallet klassificeras som farligt enligt HP 4.

Observera att avfall som innehåller ämnen klassificerade som H314 (Skin Corr. 1A, 1B eller 1C) i mängder större än eller lika med 5 % kommer att klassificeras som farligt enligt HP 8. HP 4 kommer inte att vara tillämplig om avfallet klassificeras som HP 8.

Tabell 12

Faroklass, kategorikod(er) och faroangivelsekod(er) för beståndsdelar och motsvarande koncentrationsgränser för klassificering av avfallet som farligt enligt HP 4

Faroklass och kategorikod(er)	Faroangivelsekod(er)	Beskrivning	Koncentrationsgräns (summan av ämnena)
Skin Corr. 1A	H314	Orsakar allvarliga frätskador på hud och ögon	≥1 % och <5 %
Eye Dam. 1	H318	Orsakar allvarliga ögonskador	≥ 10 %
Skin Irrit. 2 och Eye Irrit. 2	H315 och H319	Irriterar huden och Orsakar allvarlig ögonirritation	≥ 20 % (8)

Ett exempel för bedömning med avseende på HP 4 av avfall som innehåller CaO och Ca(OH)2 finns i bilaga 1.4.4.

För avfall som innehåller ett ämne som är H314 Skin Corr. 1A, 1B eller 1C vid en koncentration ≥ 5 %, se även HP 8 Frätande (bilaga 3.8) eftersom detta avfall bör klassificeras som farligt enligt HP 8 och inte enligt HP 4.

Ovannämnda koncentrationsgränser tillämpas på avfallets kända beståndsdelar. Det kan vara svårt att identifiera alla specifika ämnen som finns i vissa avfallsslag. När avfallet inte är ”Irriterande” som en följd av de kända ämnena, och vissa ämnen fortfarande är okända, bör avfallets pH-värde användas för bedömningen (se figur 10).

Avfall med pH ≤ 2 eller ≥ 11,5 bör generellt betraktas som HP 8 Frätande om inte både

—	ett syra- eller alkalireservtest visar att klassificeringen ”Frätande” inte är motiverad, och

—	ytterligare in vitro-testning, eller befintlig erfarenhet samt djurdata från enstaka eller upprepad exponering, har bekräftat att varken klassificeringen som ”Irriterande” eller klassificeringen som ”Frätande” är tillämplig.

Syra-/alkalireservtestet mäter avfallets buffertkapacitet. (9)

Gränsvärden för beaktande

Följande gränsvärden för beaktande ska användas vid bedömningen:

—	För H314, H315, H318 och H319 är gränsvärdet 1 %.

Ett enskilt ämne vars koncentration understiger detta gränsvärde räknas inte med i de totala koncentrationer som anges i Tabell 12 och Figur 10.

Figur 10 visar bedömningsprocessen för HP 4. (10)

Testmetoder

En HP 4-bedömning av avfall ska göras på grundval av

—	identifiering av de enskilda ämnena i avfallet,

—	deras klassificering,

—	hänvisning till koncentrationsgränserna i bilaga III till WFD.

Om testning övervägs för att fastställa denna faroegenskap bör avfall som innehåller ämnen som listas i Tabell 12 testas med avseende på irriterande egenskaper i enlighet med Echas CLP-vägledning. En blandning som tilldelas H315, H318 eller H319 genom denna bedömning betraktas som HP 4.

Om testning övervägs rekommenderas en kombination av syra-/alkalireservtest och in vitro-testning. Ett exempel på hur syra-/alkalireservtest och in vitro-test integreras i en generell testning finns i de brittiska riktlinjerna.

Såsom anges ovan mäter syra-/alkalireservtestet avfallets buffertkapacitet.

I del B i bilagan till testmetodsförordningen beskrivs följande testmetod som kan övervägas för bedömning av HP 4 ”Irriterande”:

—	B.46 In vitro hudirritation: Testmetod baserad på rekonstruerad human epidermis

Testmetoder som anges i testmetodsförordningen och som bygger på djurtester är inte lämpliga (11).

Fler in vitro-metoder kan finnas tillgängliga från andra källor, t.ex. Europeiska unionens referenslaboratorium för alternativ till djurförsök. (12)

Om en farlig egenskap hos avfall har bedömts i ett test och genom att använda koncentrationerna av farliga ämnen enligt bilaga III till WFD ska testresultaten gälla.

3.5. Fastställa HP 5: Specifik organtoxicitet/Aspirationstoxicitet

Definition och närmare beskrivning i bilaga III till WFD

I bilaga III till WFD definieras HP 5 ”Specifik toxicitet för målorgan (STOT)/Aspirationstoxicitet” som

”avfall som kan orsaka specifik organtoxicitet vid enstaka eller upprepad exponering, eller som orsakar akut toxiska effekter vid inandning.”

Vidare förklaras det i WFD att:

”När ett avfall innehåller ett eller flera ämnen som klassificerats med en eller flera av de koder för faroklass och kategori respektive koder för faroangivelse som anges i tabell 4 [se Tabell 13 i det här dokumentet], och en eller flera av koncentrationsgränserna i tabell 4 [se Tabell 13 i det här dokumentet] överskrids eller tangeras, ska avfallet klassificeras som farligt enligt HP 5. När ämnen klassificerade som STOT förekommer i avfall måste ett enskilt ämne förekomma på eller över koncentrationsgränsen för att avfallet ska klassificeras som farligt enligt HP 5.

När ett avfall innehåller ett eller flera ämnen som klassificeras som Asp. Tox. 1 och summan av dessa ämnen överskrider eller tangerar koncentrationsgränsen, ska avfallet klassificeras som farligt enligt HP 5 endast om den totala kinematiska viskositeten (vid 40 °C) inte överstiger 20,5 mm2/s. (13)

Tabell 13

Faroklass, kategorikod(er) och faroangivelsekod(er) för beståndsdelar och motsvarande koncentrationsgränser för klassificering av avfallet som farligt enligt HP 5

Faroklass och kategorikod(er)	Faroangivelsekod(er)	Beskrivning	Koncentrationsgräns
STOT SE 1	H370	Orsakar organskador	≥ 1 % (Indiv.)
STOT SE 2	H371	Kan orsaka organskador	≥ 10 % (Indiv.)
STOT SE 3	H335	Kan orsaka irritation i luftvägarna	≥ 20 % (Indiv.)
STOT RE 1	H372	Orsakar organskador genom lång eller upprepad exponering	≥ 1 % (Indiv.)
STOT RE 2	H373	Kan orsaka organskador genom lång eller upprepad exponering	≥ 10 % (Indiv.)
Asp. Tox. 1	H304	Kan vara dödligt vid förtäring om det kommer ner i luftvägarna	≥ 10 %(total)

Ett exempel för bedömning med avseende på HP 5 av avfall som innehåller CaO och Ca(OH)2 finns i avsnitt 1.4.4 i bilaga 1.

Fastställa HP 8: Frätande visar bedömningsprocessen för HP 5. (14)

Testmetoder

En HP 5-bedömning av avfall ska göras på grundval av

—	identifiering av de enskilda ämnena i avfallet,

—	deras klassificering,

—	hänvisning till koncentrationsgränser.

Om testning övervägs för att fastställa denna faroegenskap ska avfall som innehåller ämnen som listas i Tabell 13 bedömas med avseende på specifik organtoxicitet och aspirationstoxicitet i enlighet med Echas CLP-vägledning.

Testmetoder som anges i testmetodsförordningen och som bygger på djurtester är inte lämpliga. (15) Fler in vitro-metoder kan finnas tillgängliga från andra källor, t.ex. Europeiska unionens referenslaboratorium för alternativ till djurförsök. (16)

Om en farlig egenskap hos avfall har bedömts i ett test och genom att använda koncentrationerna av farliga ämnen enligt bilaga III till WFD ska testresultaten gälla.

3.6. Fastställa HP 6: Akut toxicitet

Definition och närmare beskrivning i bilaga III till WFD

I bilaga III till WFD definieras HP 6 ”Akut toxicitet” som

”avfall som kan orsaka akuta toxiska effekter vid förtäring eller hudkontakt, eller vid exponering genom inandning.”

Vidare förklaras det i WFD att:

”Om summan av koncentrationerna av alla ämnen som ingår i ett avfall, klassificerade med en kod för akut toxisk faroklass och kategori respektive kod för faroangivelse som anges i tabell 5 [se Tabell 14 i det här dokumentet] överstiger eller är lika med det tröskelvärde som anges i tabellen ska avfallet klassificeras som farligt avfall enligt HP 6. När mer än ett ämne klassificerat som akut toxiskt förekommer i ett avfall, krävs summan av koncentrationerna endast för ämnen i samma farokategori.”

Gränsvärden för beaktande

Följande gränsvärden för beaktande ska användas vid bedömningen:

—	för H300, H310, H330, H301, H311 och H331: 0,1 %

—	för H302, H312, H332: 1 %

Enskilda ämnen som ingår i en koncentration under gränsvärdet för att tilldelas en faroangivelsekod räknas inte med i summan av koncentrationer för den faroklassen och kategorikoden.

Tabell 14

Faroklass, kategorikod(er) och faroangivelsekod(er) för beståndsdelar och motsvarande koncentrationsgränser för klassificering av avfallet som farligt enligt HP 6

Faroklass och kategorikod(er)	Faroangivelsekod(er)	Beskrivning	Koncentrationsgräns (summa av ämnen)
Acute Tox.1 (Oral)	H300	Dödligt vid förtäring	≥ 0,1 %
Acute Tox. 2 (Oral)	H300	Dödligt vid förtäring	≥ 0,25 %
Acute Tox. 3 (Oral)	H301	Giftigt vid förtäring	≥ 5 %
Acute Tox.4 (Oral)	H302	Skadligt vid förtäring	≥ 25 %
Acute Tox.1 (Dermal)	H310	Dödligt vid hudkontakt.	≥ 0,25 %
Acute Tox.2 (Dermal)	H310	Dödligt vid hudkontakt.	≥ 2,5 %
Acute Tox.3 (Dermal)	H311	Giftigt vid hudkontakt.	≥ 15 %
Acute Tox. 4 (Dermal)	H312	Skadligt vid hudkontakt.	≥ 55 %
Acute Tox.1 (Inhal.)	H330	Dödligt vid inandning	≥ 0,1 %
Acute Tox.2 (Inhal.)	H330	Dödligt vid inandning	≥ 0,5 %
Acute Tox. 3 (Inhal.)	H331	Giftigt vid inandning	≥ 3,5 %
Acute Tox. 4 (Inhal.)	H332	Skadligt vid inandning	≥ 22,5 %

Fastställa HP 10: Reproduktionstoxiskt visar bedömningsprocessen för HP 6. (17)

Testmetoder

En HP 6-bedömning av avfall ska göras på grundval av

—	identifiering av de enskilda ämnena i avfallet,

—	deras klassificering,

—	hänvisning till koncentrationsgränser.

Om testning övervägs för att fastställa denna faroegenskap bör avfall som innehåller ämnen som listas i Tabell 14 bedömas med avseende på akuta toxiska egenskaper i enlighet med Echas CLP-vägledning.

Testmetoder som anges i testmetodsförordningen och som bygger på djurtester är inte lämpliga (18). Fler in vitro-metoder kan finnas tillgängliga från andra källor, t.ex. Europeiska unionens referenslaboratorium för alternativ till djurförsök. (19)

Om en farlig egenskap hos avfall har bedömts i ett test och genom att använda koncentrationerna av farliga ämnen enligt bilaga III till WFD ska testresultaten gälla.

3.7. Fastställa HP 7: Cancerframkallande

Definition och närmare beskrivning i bilaga III till WFD

I bilaga III till WFD definieras HP 7 ”Cancerframkallande” som

”avfall som orsakar cancer eller ökar dess incidens.”

Vidare förklaras det i WFD att:

”När ett avfall innehåller ett ämne som är klassificerat med en av följande koder för faroklass och kategori respektive koder för faroangivelse, och som överskrider eller tangerar en av de koncentrationsgränser som anges i tabell 6 [se Tabell 15 i det här dokumentet], ska avfallet klassificeras som farligt enligt HP 7. När mer än ett ämne klassificerat som cancerframkallande förekommer i ett avfall måste ett enskilt ämne förekomma på eller över koncentrationsgränsen för att avfallet ska klassificeras som farligt enligt HP 7.”

Tabell 15

Faroklass, kategorikod(er) och faroangivelsekod(er) för beståndsdelar och motsvarande koncentrationsgränser för klassificering av avfallet som farligt enligt HP 7

Faroklass och kategorikod(er)	Faroangivelsekod(er)	Beskrivning	Koncentrationsgräns (enskilt ämne)
Carc. 1A	H350	Kan orsaka cancer	≥ 0,1 %
Carc. 1B	H350	Kan orsaka cancer	≥ 0,1 %
Carc. 2	H351	Misstänks kunna orsaka cancer	≥ 1,0 %

Ett exempel för bedömning av asbest enligt HP 7 finns i avsnitt 1.4.3 i bilaga 1.

Figur 13 visar bedömningsprocessen för HP 7. (20)

Testmetoder

En HP 7-bedömning av avfall ska göras på grundval av

—	identifiering av de enskilda ämnena i avfallet,

—	deras klassificering,

—	hänvisning till koncentrationsgränser.

Om testning övervägs för att fastställa denna faroegenskap bör avfall som innehåller ämnen som listas i Tabell 15 bedömas med avseende på cancerframkallande egenskaper i enlighet med Echas CLP-vägledning.

Lägg märke till att testning för att fastställa cancerframkallande egenskaper varken anges för avfall eller för blandningar i CLP-förordningen. Mutagenitetstester (se avsnitt 3.11) anses i många fall vara en lämplig indikator på potentiella cancerframkallande egenskaper.

3.8. Fastställa HP 8: Frätande

Definition och närmare beskrivning i bilaga III till WFD

I bilaga III till WFD definieras HP 8 ”Frätande” som

”avfall som vid kontakt kan orsaka frätskador på hud.”

HP 8 och HP 4 är kopplade till varandra, eftersom båda HP-egenskaperna avser potentialen att skada vävnad med olika svårighetsgrad. Se 3.4 för närmare detaljer.

Vidare förklaras det i WFD att:

”När ett avfall innehåller ett eller flera ämnen klassificerade som Skin corr.1A, 1B eller 1C (H314), och summan av deras koncentrationer överstiger eller är lika med 5 %, ska avfallet klassificeras som farligt enligt HP 8.”

Tabell 16

Faroklass, kategorikod(er) och faroangivelsekod(er) för beståndsdelar och motsvarande koncentrationsgränser för klassificering av avfallet som farligt enligt HP 8

Faroklass och kategorikod(er)

Faroangivelsekod(er)

Beskrivning

Koncentrationsgräns

(summa av ämnen)

Skin corr. 1A, 1B eller 1C

H314

Orsakar allvarliga frätskador på hud och ögon

≥ 5 %

För fall när avfall innehåller

—	ett ämne som ska klassificeras som H314 Skin Corr.1A

—	vid en koncentration ≥ 1 % och ≤ 5 %

se även HP 4 Irriterande (kapitel 3.4 i det här dokumentet).

Gränsvärden för beaktande

Följande gränsvärden för beaktande ska användas vid bedömningen:

—	För H314: 1 %

Ett enskilt ämne som ingår i en koncentration under detta gränsvärde räknas inte med i de totala koncentrationerna för H314.

Det finns inga direkta testmetoder för HP 12.

Om ett test krävs bör testmetoden för avgivning av brandfarlig gas enligt Echas CLP-vägledning användas. Om avfallet innehåller EUH031- eller EUH032-ämnen kan 1 M saltsyra användas i stället för vatten i testet. visar bedömningsprocessen för HP 8 (21).

Testmetoder

En HP 8-bedömning av avfall ska göras på grundval av

—	identifiering av de enskilda ämnena i avfallet,

—	deras klassificering,

—	hänvisning till koncentrationsgränserna i bilaga III till WFD.

Om testning övervägs för att fastställa denna faroegenskap bör avfall som innehåller ämnen som listas i Tabell 16 bedömas med avseende på frätande och irriterande egenskaper i enlighet med Echas CLP-vägledning. En blandning som tilldelas H314 genom denna bedömning betraktas som farlig enligt HP 8.

I del B i bilagan till testmetodsförordningen beskrivs följande in vitro-testmetoder som kan övervägas för bedömning av HP 8 ”Frätande”:

—	B.40. In vitro-test av hudkorrosivitet: Bestämning av transkutant elektriskt motstånd (TER)

—	B.40B. In vitro-test av hudkorrosivitet: Test med modell av human hud

Testmetoder som anges i testmetodsförordningen och som bygger på djurtester är inte lämpliga (22).

Om en farlig egenskap hos avfall har bedömts i ett test och genom att använda koncentrationerna av farliga ämnen enligt bilaga III till WFD ska testresultaten gälla.

3.9. Fastställa HP 9: Smittfarligt

Definition och närmare beskrivning i bilaga III till WFD

I bilaga III till WFD definieras HP 9 ”Smittfarligt” som

”avfall som innehåller levande mikroorganismer eller deras toxiner och som enligt vetenskap eller grundad misstanke förorsakar sjukdom hos människor eller andra levande organismer”.

Vidare förklaras det i WFD att:

”Klassificering enligt HP 9 ska bedömas enligt reglerna i referensdokument eller lagstiftning i medlemsstaterna.”

Anmärkningar om bedömningsprocessen för HP 9

Toxiner från mikroorganismer måste bedömas analogt med hur tilldelade faroangivelsekoder och tillhörande farliga egenskaper används för att bedöma kemiska ämnen. Det finns inga faroangivelsekoder för smittfarliga mikroorganismer eftersom de inte betraktas som farliga ämnen enligt CLP-förordningen.

Bedömningen av HP 9 förutsätter en hänvisning till kategorier av specifika riskgrupper av organismer i förhållande till deras potential att orsaka och sprida infektion och deras potentiella kliniska behandling (23).

Världshälsoorganisationen (24) har utarbetat ett allmänt vedertaget system för kategorisering av organismer utifrån fyra riskgrupper:

—	Riskgrupp 4 (hög individuell risk, hög allmän risk),

—	Riskgrupp 3 (hög individuell risk, låg allmän risk),

—	Riskgrupp 2 (måttlig individuell risk, låg allmän risk),

—	Riskgrupp 1 (låg individuell risk och allmän risk).

FN har använt detta tillvägagångssätt (25) för att upprätta en vägledande förteckning över smittfarliga ämnen (se Tabell 17).

Tabell 17

Vägledande exempel på smittfarliga ämnen som ingår i kategori A (26)

UN-nummer och officiell transportbenämning	Mikroorganism
Vägledande exempel på smittfarliga ämnen som ingår i kategori A oberoende av form, om inget annat anges
UN 2814 Smittfarliga ämnen som påverkar människor	Bacillus anthracis (endast kulturer) Brucella abortus (endast kulturer) Brucella melitensis (endast kulturer) Brucella suis (endast kulturer) Burkholderia mallei - Pseudomonas mallei – rots (endast kulturer) Burkholderia pseudomallei – Pseudomonas pseudomallei (endast kulturer) Chlamydia psittaci - fågelassocierad stam (endast kulturer) Clostridium botulinum (endast kulturer) Coccidioides immitis (endast kulturer) Coxiella burnetii (endast kulturer) CCHF-virus (krim-kongo hemorragisk feber-virus) Denguevirus (endast kulturer) Östligt hästencefalitvirus (endast kulturer) Escherichia coli, verotoxigen (endast kulturer) Ebolavirus Flexalvirus Francisella tularensis (endast kulturer) Guanaritovirus Hantaanvirus Hantavirus som orsakar hemorragisk feber (blödarfeber) med renalt (njur-) syndrom Hendravirus Hepatit B-virus (endast kulturer) Herpes B-virus (endast kulturer) Hiv (endast kulturer) Högpatogent fågelinfluensavirus (endast kulturer) Japanskt encefalitvirus (endast kulturer) Juninvirus Virus som orsakar kyasanur forest disease Lassavirus Machupovirus Marburgvirus Apkoppsvirus Mycobacterium tuberculosis (endast kulturer) Nipahvirus Omsk hemorragisk feber-virus Poliovirus (endast kulturer) Rabiesvirus (endast kulturer) Rickettsia prowazekii (endast kulturer) Rickettsia rickettsii (endast kulturer) Rift valley-febervirus (endast kulturer) Fästingburet encefalitvirus av RSSE-typ (endast kulturer) Sabiavirus Shigella dysenteriae typ 1 (endast kulturer) Fästingburet encefalitvirus (endast kulturer) Variolavirus Venezuelanskt hästencefalitvirus (endast kulturer) West nile-virus (endast kulturer) Gula febern-virus (endast kulturer) Yersinia pestis (endast kulturer)
UN 2900 Smittfarliga ämnen som endast påverkar djur	Afrikansk svinpest-virus (endast kulturer) Fågelburet paramyxovirus typ 1 – velogent newcastlesjukevirus (endast kulturer) Klassisk svinpest (endast kulturer) Mul- och klövsjuke-virus (endast kulturer) Dermatitis nodularis-virus (lumpy skin disease) (endast kulturer) Mycoplasma mycoides – smittsam bovin pleuropneumoni (endast kulturer) Peste des petits ruminants-virus (endast kulturer) Rinderpestvirus (endast kulturer) Fårkoppsvirus (endast kulturer) Getkoppsvirus (endast kulturer) Swine vesicular disease-virus (endast kulturer) Vesikulär stomatit-virus (endast kulturer)

Smittfarliga ämnen (inklusive avfall kontaminerat med sådana ämnen, såsom medicinskt eller kliniskt avfall) i kategori A (samt kulturer av smittfarliga ämnen i kategori B) måste klassificeras enligt transportförordningen som

—	UN 2814 ”smittfarliga ämnen som påverkar människor”, eller

—	UN 2900 ”smittfarliga ämnen som endast påverkar djur”.

Med tanke på den klassificering som tillämpas i ovannämnda FN-dokument, utan testning, kan en motiverad bedömning göras av huruvida avfallet i fråga behöver klassificeras som farligt avfall enligt HP 9.

De brittiska riktlinjerna nämner i detta sammanhang två allmänna aspekter för bedömningen av HP 9:

—

Om det behöver avgöras huruvida ett avfall under bedömning ska tilldelas en MH- eller MNH-post ska det tilldelas MH-posten med avseende på HP 9 om det innehåller ett toxin som produceras av en mikroorganism i en koncentration som innebär att avfallet uppvisar den farliga egenskapen HP 5 (Specifik organtoxicitet/Aspirationstoxicitet, se avsnitt 3.5) eller HP 6 (Akut toxicitet, se avsnitt 3.6). Avfallstyper som kan vara smittfarliga på grund av mikrobiella toxiner är bland annat muddrings- och avskumningsmaterial från vattenförekomster där algblomning har inträffat.

—	Det behöver klargöras om relevant medicinskt avfall kan vara förknippat med smitta och måste klassificeras som smittfarligt.

När det gäller den senare aspekten är relevanta poster i avfallsförteckningen (MH- och MNH-poster) som är kopplade till HP 9:

18 01	Avfall från förlossningsavdelningar, diagnos, behandling eller förebyggande av sjukdomar hos människor
18 01 03*	Avfall där det ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande på grund av smittofara	MH
18 01 04	Annat avfall där det inte ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande på grund av smittofara (t.ex. förband, gipsbandage, linne, engångskläder, blöjor)	MNH
18 02	Avfall från forskning, diagnos, behandling eller förebyggande av djursjukdomar
18 02 02*	Avfall där det ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande på grund av smittofara	MH
18 02 03	Avfall där det inte ställs särskilda krav på insamling och bortskaffande på grund av smittofara	MNH

För att skilja mellan de speglade posterna 18 01 03*/18 01 04 respektive 18 02 02*/18 02 03 används i de brittiska riktlinjerna termen ”särskilt krav” (”special requirement”) som avgörande kriterium. Följande information är tagen direkt från de brittiska riktlinjerna, som anger att särskilda krav gäller när

—	det är känt eller misstänks att den smittförande personen eller djuret (patienten) har en sjukdom/infektion orsakad av en mikroorganism eller dess toxin och avfallet sannolikt innehåller viabelt infektiöst agens eller toxin, eller

—	avfallet är, eller är kontaminerat med, en kultur eller anrikning av en mikroorganism eller dess toxin som kan orsaka sjukdom hos människan eller andra levande djur, eller

—	avfallet kan orsaka infektion hos en person eller ett djur som kommer i kontakt med det.

Enligt de brittiska riktlinjerna bör särskilda krav fastställas genom klinisk bedömning av varje avfall och patient, enligt följande:

—	Den kliniska bedömningen bör utföras av sjukvårdspersonal som är bekant med den typ av avfall som genereras, det medicinska tillståndet i fråga och, om möjligt, patientens sjukdomshistorik.

—

Det är osannolikt att det alltid är rimligt eller möjligt att identifiera specifika patogener eller toxiner i avfallet när en patient först uppvisar symtom eftersom slutgiltig laboratoriebestämning kräver tid. Förfarandet för att avgöra om ett avfall ska betraktas som farligt enligt HP 9 måste därför, om så är fallet, utgå ifrån att det sjukdomsframkallande agenset inte har bekräftats och bör bygga på en klinisk bedömning av huruvida en oidentifierad infektion av någon typ misstänks eller är känd.

—	Alla patogener och mikrobiella toxiner bör beaktas vid bedömningen. HP 9 beaktar inte sjukdomens svårighetsgrad.

Allt avfall som klassificeras som farligt enligt HP 9 bör hållas avskilt från annat avfall för att förhindra kontaminering.

Testmetoder

Det finns inga testmetoder angivna i testmetodsförordningen.

3.10. Fastställa HP 10: Reproduktionstoxiskt

Definition och närmare beskrivning i bilaga III till WFD

I bilaga III till WFD definieras HP 10 ”Reproduktionstoxiskt” som

”Avfall som orsakar negativa effekter på sexuell funktion och fertilitet hos vuxna män och kvinnor samt utvecklingstoxicitet hos avkomman.”

Vidare förklaras det i WFD att:

”När ett avfall innehåller ett ämne som är klassificerat med en av följande koder för faroklass och kategori respektive koder för faroangivelse, och som överskrider eller tangerar en av de koncentrationsgränser som anges i tabell 7 [se Tabell 18 i det här dokumentet], ska avfallet klassificeras som farligt enligt HP 10. När mer än ett ämne klassificerat som cancerframkallande förekommer i ett avfall måste ett enskilt ämne förekomma på eller över koncentrationsgränsen för att avfallet ska klassificeras som farligt enligt HP 10.”

Tabell 18

Faroklass, kategorikod(er) och faroangivelsekod(er) för beståndsdelar och motsvarande koncentrationsgränser för klassificering av avfallet som farligt enligt HP 10

Faroklass och kategorikod(er)	Faroangivelsekod(er)	Beskrivning	Koncentrationsgräns (enskilt ämne)
Repr. 1A	H360	Kan skada fertiliteten eller det ofödda barnet	≥ 0,3 %
Repr. 1B	H360	Kan skada fertiliteten eller det ofödda barnet	≥ 0,3 %
Repr. 2	H361	Misstänks kunna skada fertiliteten eller det ofödda barnet	≥ 3,0 %

visar bedömningsprocessen för HP 10. (27)

Testmetoder

En HP 10-bedömning av avfall ska göras på grundval av

—	identifiering av de enskilda ämnena i avfallet,

—	deras klassificering,

—	hänvisning till koncentrationsgränser.

Om testning övervägs för att fastställa denna faroegenskap bör avfall som innehåller ämnen som listas i Tabell 18 bedömas med avseende på reproduktionstoxiska egenskaper i enlighet med Echas CLP-vägledning.

Observera att möjligheterna att testa för reproduktionstoxiska egenskaper in vitro är mycket begränsade. Testmetoder som anges i testmetodsförordningen bygger huvudsakligen på djurtester och är därför inte lämpliga. (28) Fler in vitro-metoder kan finnas tillgängliga från andra källor, t.ex. Europeiska unionens referenslaboratorium för alternativ till djurförsök. (29)

3.11. Fastställa HP 11: Mutagent

Definition och närmare beskrivning i bilaga III till WFD

I bilaga III till WFD definieras HP 11 ”Mutagent” som

”Avfall som kan orsaka en mutation, dvs. en bestående förändring, till mängd eller struktur, av en cells genetiska material.”

Vidare förklaras det i WFD att:

”När ett avfall innehåller ett ämne som är klassificerat med en av följande koder för faroklass och kategori respektive koder för faroangivelse, och som överskrider eller tangerar en av de koncentrationsgränser som anges i tabell 8 [se Tabell 19 i det här dokumentet], ska avfallet klassificeras som farligt enligt HP 11. När mer än ett ämne klassificerat som mutagent förekommer i ett avfall måste ett enskilt ämne förekomma på eller över koncentrationsgränsen för att avfallet ska klassificeras som farligt enligt HP 11.”

Tabell 19

Faroklass, kategorikod(er) och faroangivelsekod(er) för beståndsdelar och motsvarande koncentrationsgränser för klassificering av avfallet som farligt enligt HP 11

Faroklass och kategorikod(er)	Faroangivelsekod(er)	Beskrivning	Koncentrationsgräns (enskilt ämne)
Muta. 1A	H340	Kan orsaka genetiska defekter	≥ 0,1 %
Muta. 1B	H340	Kan orsaka genetiska defekter	≥ 0,1 %
Muta. 2	H341	Misstänks kunna orsaka genetiska defekter	≥ 1,0 %

Flödesschema

Tabell 24: visar bedömningsprocessen för HP 11 (30).

Testmetoder

En HP 11-bedömning av avfall ska göras på grundval av

—	identifiering av de enskilda ämnena i avfallet,

—	deras klassificering,

—	hänvisning till koncentrationsgränser.

Om testning övervägs för att fastställa denna faroegenskap bör avfall som innehåller ämnen som listas i Tabell 19 bedömas med avseende på mutagena egenskaper i enlighet med Echas CLP-vägledning.

I del B i bilagan till testmetodsförordningen beskrivs följande in vitro-testmetoder som kan övervägas för bedömning av HP 11 ”Mutagent”:

—	B.10. Mutagenicitet – in vitro-test av kromosomavvikelser hos däggdjur

—	B.13/14 Mutagenicitet – test av återmutation hos bakterier (31)

—	B.15. Mutagenicitetstest och screening för cancerogenicitet – Saccharomyces cerevisiae

—	B.17. Mutagenicitet – in vitro-test av genmutationer i däggdjursceller

Testmetoder som anges i testmetodsförordningen och som bygger på djurtester är inte lämpliga (32).

3.12. Fastställa HP 12: Avger giftiga gaser

Definition och närmare beskrivning i bilaga III till WFD

I bilaga III till WFD definieras HP 12 ”Avger en akut giftig gas” som

”avfall som avger akut giftiga gaser (Acute Tox. 1, 2 eller 3) vid kontakt med vatten eller syra.”

Vidare förklaras det i WFD att:

”När ett avfall innehåller ett ämne som tilldelats någon av de kompletterande faroinformationerna EUH029, EUH031 och EUH032, ska det klassificeras som farligt enligt HP 12 i enlighet med testmetoder eller riktlinjer.”

Avfall som innehåller ämnen som tilldelats EUH029, EUH031 och EUH032 kan testas för att kontrollera om det uppvisar den farliga egenskapen eller inte. Alternativt kan avfall som innehåller dessa ämnen helt enkelt antas vara farligt enligt HP 12.

Tabell 20

Faroangivelser och kompletterande faroinformationer för beståndsdelar för klassificering av avfall som farligt enligt HP 12

Faroangivelse(er)/kompletterande faroinformation(er)
Utvecklar giftig gas vid kontakt med vatten	EUH029
Utvecklar giftig gas vid kontakt med syra	EUH031
Utvecklar mycket giftig gas vid kontakt med syra	EUH032

Ram för provtagning visar bedömningsprocessen för HP 12. (33)

Beräkningsmetod

Ett detaljerat exempel på en möjlig beräkningsmetod för HP 12 har tagits från de brittiska riktlinjerna och redovisas nedan.

Ett ämne som tilldelats EUH029, EUH031 eller EUH032 om det kan avge en akut giftig gas (34) vid tillsats av vatten eller syra.

Om avfall innehåller ett ämne som tilldelats EUH029, EUH031 eller EUH032 går det att beräkna den koncentrationsgräns för ämnet i avfallet som skulle göra avfallet farligt enligt HP 12. Ett exempel på hur beräkningen utförs finns i ruta 4 nedan (35).

Beräkningsmetod HP 12

Skriv en balanserad formel för reaktionen som ger upphov till gasen. Formeln ska ha följande allmänna form:

där R är EUH029-, EUH031- eller EUH032-ämnet, W är vatten eller en syra, P är en reaktionsprodukt och G är gasen som utvecklas. r, w, p och g är stökiometriska kvoter som balanserar formeln.

Tillskriv molekylvikter och stökiometriska kvoter till ämnena i formeln.

Dividera (r × molvikt för R) med (g × 22,4). Detta ger massan R som utvecklar 1 liter gas. 1 mol gas upptar volymen 22,4 liter vid standardtemperatur och standardtryck.

Dividera denna mängd (i gram) med 1 000 (för att omvandla till kilogram) och multiplicera den med 100 för att få viktprocenten och därmed koncentrationsgränsen för HP 12 för ämne R.

Exempelberäkning: Ett avfall innehåller aluminiumnitrid (AIN). Aluminiumnitrid är ett EUH029-ämne som reagerar med vatten och utvecklar ammoniak.

AlN	+	3H2O	=	Al(OH)3	+	NH3
aluminiumnitrid		vatten		aluminiumhydroxid		ammoniak

r = 1 mol av AlN, R = 41 g; g = 1 mol NH3.

Koncentrationsgränsen för aluminiumnitrid i avfall är ((1 × 41) / (1 × 22,4) / 1 000) × 100, vilket är 0,18 % (ca 0,2 %).

Ruta 4:

Beräkningsmetod för HP 12

Tröskelvärden härledda från beräkningarna för vissa EUH029-, EUH031- och EUH032-ämnen anges i Tabell 21 nedan.

Tabell 21

Exempel på ämnen som kan leda till att avfall uppvisar HP 12 och deras tröskelkoncentrationer (36)

Ämnets namn	Faroangivelsekoder	Formel	Koncentrationsgränser för att avfall ska vara HP 12 (%) (37)
Fosforpentasulfid	EUH029	P2S5 + 8H2O → 5H2S + 2H3PO4	0,1
3,5-diklor-2,4-difluor-benzoylfluorid (DCDFBF)	EUH029	DCDFBF + H2O → HF + Prod.	1,0
Metamnatrium	EUH031	CH3NHCS2Na + H+ → CH3NH2 + CS2 + Na+	0,5
Bariumsulfid	EUH031	BaS + 2H+ → H2S + Ba2+	0,8
Bariumpolysulfider	EUH031	BaSn + 2H+ → H2S + Ba2+ + Sn-1	0,8
Kalciumsulfid	EUH031	CaS + 2H+ → H2S + Ca2+	0,3
Kalciumpolysulfider	EUH031	CaSn + 2H+ → H2S + Ca2+ + Sn-1	0,3
Kaliumsulid	EUH031	K2S + 2H+ → H2S + 2K+	0,5
Ammoniumpolysulfider	EUH031	(NH4)2Sn + 2H+ → H2S + 2NH4 + + Sn-1	0,3
Natriumsulfid	EUH031	Na2S + 2H+ → H2S + 2Na+	0,4
Natriumpolysulfider	EUH031	Na2Sn + 2H+ → H2S + 2Na+ + Sn-1	0,4
Natriumditionit	EUH031	Na2O6S2 + 2H+ → 2Na+ + SO2 + H2SO4	0,9
Natriumhypoklorit, lösning Cl aktiv (38)	EUH031	2NaOCl + 2H+ → Cl2 + 2Na+ + H2O	2,9
Kalciumhypoklorit, lösning Cl aktiv (38)	EUH031	Ca(OCl)2 + 2H+ → Cl2 + Ca2+ + H2O	0,6
Diklorisocyanursyra	EUH031	C3HCl2N3O3 + 2H+ → C3H3N3O3 + Cl2	0,9
Diklorisocyanursyra, natriumsalt av	EUH031	C3Cl2N3O3Na + 3H+ → C3H3N3O3 + Cl2 + Na+	1,0
Natriumdiklorisocyanurat, dehydrat	EUH031	C3Cl2N3O3Na · 2H2O + 3H+ → C3H3N3O3 + Cl2 + Na+ + 2H2O	1,1
Triklorisocyanursyra	EUH031	2C3Cl3N3O3 + 6H+ → 2C3H3N3O3 + 3Cl2	0,7
Vätecyanid, salter av (med undantag av komplexa cyanider såsom ferrocyanider, ferricyanider och kvicksilveroxicyanid)	EUH032	NaCN + H+ → HCN + Na+	0,2
Natriumfluorid	EUH032	NaF + H+ → HF + Na+	0,2
Natriumazid	EUH032	NaN3 + H+ + H2O → NO2 + NH3 + Na+	0,3
Trizinkdifosfid	EUH032	Zn3P2 + 6H+ → 2PH3 + 3Zn2+	0,6
Kalciumcyanid	EUH032	Ca(CN)2 + 2H+ → 2HCN + Ca2+	0,2
Kadmiumcyanid	EUH032	Cd(CN)2 + 2H+ → 2HCN + Cd2+	0,4
Aluminiumfosfid	EUH029	AlP + 3H+ → PH3 + Al3+	0,3
Aluminiumfosfid	EUH032	AlP + 3H2O → PH3 + Al(OH)3	0,3
Kalciumfosfid	EUH029	Ca3P2 + 6H2O → 2PH3 + 3Ca(OH)2	0,4
Magnesiumfosfid	EUH029 EUH032	Mg3P2 + 6H2O → 2PH3 + 3Mg(OH)2	0,3
Trizinkdifosfid	EUH029 EUH032	Zn3P2 + 6H2O → 2PH3 + 3Zn(OH)2	0,6

Testmetoder

Det finns inga direkta testmetoder för HP 12 (39).

3.13. Fastställa HP 13: Allergiframkallande

Definition och närmare beskrivning i bilaga III till WFD

I bilaga III till WFD definieras HP 13 ”Allergiframkallande” som

”avfall som innehåller ett eller flera ämnen som är kända för att orsaka sensibilisering av hud eller andningsorgan.”

Vidare förklaras det i WFD att:

”När ett avfall innehåller ett ämne klassificerat som allergiframkallande och tilldelas en av faroangivelsekoderna H317 eller H334 och ett enskilt ämne tangerar eller överskrider koncentrationsgränsen på 10 % ska avfallet klassificeras som farligt enligt HP 13”

Tabell 22

Faroklass, kategorikod(er) och faroangivelsekod(er) för beståndsdelar och motsvarande koncentrationsgränser för klassificering av avfallet som farligt enligt HP 13 Allergiframkallande

Faroklass och kategorikod(er)

Faroangivelsekod(er)

Beskrivning

Koncentrationsgräns

(enskilt ämne)

Skin Sens. 1, 1A och 1B

H317

Kan orsaka allergisk hudreaktion

≥ 10 %

Resp. Sens. 1, 1A och 1B

H334

Kan orsaka allergi- eller astmasymtom eller andningssvårigheter vid inandning

≥ 10 %

Flödesschema

Tabell 25 visar bedömningsprocessen för HP 13. (40)

Testmetoder

En HP 13-bedömning av avfall ska göras på grundval av

—	identifiering av de enskilda ämnena i avfallet,

—	deras klassificering,

—	hänvisning till koncentrationsgränser.

Om testning övervägs för att fastställa denna faroegenskap bör avfall som innehåller ämnen som listas i Tabell 22 bedömas med avseende på allergiframkallande egenskaper i enlighet med Echas CLP-vägledning.

Testmetoder som anges i del B i bilagan till testmetodsförordningen bygger huvudsakligen på djurtester och är därför inte lämpliga. (41) Fler in vitro-metoder kan finnas tillgängliga från andra källor, t.ex. Europeiska unionens referenslaboratorium för alternativ till djurförsök. (42)

3.14. Fastställa HP 14: Ekotoxiskt

Definition och närmare beskrivning i bilaga III till WFD

Bilaga III till ramdirektivet om avfall ändrades med avseende på den farliga egenskapen HP 14 ”Ekotoxiskt” genom rådets förordning (EU) 2017/997 (43). De ändringar som infördes genom den förordningen är tillämpliga från och med den 5 juli 2018. Därför bör bedömningen av HP 14 göras på följande sätt:

Under perioden 1 juni 2015 till 5 juli 2018:

I bilaga III till WFD definieras HP 14 ”Ekotoxiskt” som

”avfall som omedelbart eller på sikt utgör eller kan utgöra en risk för en eller flera miljösektorer.”

HP 14 beskriver den ekotoxikologiska potentialen som en inneboende egenskap hos avfall genom att ange om avfallet utgör eller kan utgöra omedelbara eller fördröjda risker för en eller flera miljösektorer.

Eftersom en specifik bedömningsmetodik avseende HP 14 ”Ekotoxiskt” endast har specificerats i rådets förordning (EU) 2017/997 bör myndigheter och verksamhetsutövare under perioden före tillämpningsdatumet för den förordningen, dvs. den 5 juli 2018, använda sig av gällande nationella regler i sina medlemsstater för att fastställa HP 14 ”Ekotoxiskt”.

Från och med den 5 juli 2018 – Definition och närmare beskrivning av bilaga III till WFD, ändrad genom rådets förordning (EU) 2017/997

I bilaga III till WFD definieras HP 14 ”Ekotoxiskt” som

”avfall som omedelbart eller på sikt utgör eller kan utgöra en risk för en eller flera miljösektorer.”

Vidare förklaras det i WFD att:

”Avfall som uppfyller något av följande villkor ska klassificeras som farligt enligt HP 14:

—

Avfall som innehåller ett ämne klassificerat som ozonnedbrytande och tilldelats faroangivelsekod H420 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 (*), under förutsättning att koncentrationen av ett sådant ämne tangerar eller överskrider koncentrationsgränsen på 0,1 %. [c(H420) ≥ 0,1 %]

—

Avfall som innehåller ett eller flera ämnen som klassificeras som aquatic acute och som tilldelats faroangivelsekod H400 i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008, under förutsättning att summan av koncentrationerna av dessa ämnen tangerar eller överskrider koncentrationsgränsen 25 %. Ett gränsvärde för beaktande på 0,1 % ska tillämpas på sådana ämnen. [Σ c (H400) ≥ 25 %]

—

Avfall som innehåller ett eller flera ämnen som klassificeras som aquatic chronic 1, 2 eller 3 och som tilldelats en eller flera av faroangivelsekoderna H410, H411 eller H412 i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008, under förutsättning att summan av koncentrationerna av alla ämnen som klassificeras som aquatic chronic 1 (H410) multiplicerad med 100, plus summan av koncentrationerna av alla ämnen som klassificeras som aquatic chronic 2 (H411) multiplicerad med 10, plus summan av koncentrationerna av alla ämnen som klassificeras som aquatic chronic 3 (H412) sammanlagt tangerar eller överskrider koncentrationsgränsen 25 %. Ett gränsvärde för beaktande på 0,1 % tillämpas på ämnen klassificerade som H410, och ett gränsvärde för beaktande på 1 % tillämpas på ämnen klassificerade som H411 eller H412. [100 × Σc (H410) + 10 × Σc (H411) + Σc (H412) ≥ 25 %]

—

Avfall som innehåller ett eller flera ämnen som klassificeras som aquatic chronic 1, 2, 3 eller 4 och som tilldelats en eller flera av faroangivelsekoderna H410, H411, H412 eller H413 i enlighet med förordning (EG) nr 1272/2008, under förutsättning att summan av koncentrationerna av alla ämnen som klassificeras som aquatic chronic tangerar eller överskrider koncentrationsgränsen 25 %. Ett gränsvärde för beaktande på 0,1 % tillämpas på ämnen klassificerade som H410, och ett gränsvärde för beaktande på 1 % tillämpas på ämnen klassificerade som H411, H412 eller H413. [Σ c H410 + Σ c H411 + Σ c H412 + Σ c H413 ≥ 25 %]

där Σ = summan och c = koncentrationerna av ämnena i fråga.”

Avfall som uppfyller något av villkor i de fyra strecksatserna ska klassificeras som farligt enligt HP 14.

Observera att de fyra strecksatserna – även den tredje och den fjärde – ska tillämpas samtidigt. De ska inte uppfattas som ”alternativ” att välja mellan. Med andra ord: om koncentrationsgränserna som anges i någon av de fyra strecksatserna/formlerna överskrids klassificeras avfallet som ekotoxiskt. Därmed ska avfall som innehåller ämnen som klassificeras som H410, H411 och H412 (oavsett om de dessutom innehåller ämnen klassificerade som H413) alltid klassificeras enligt den tredje strecksatsen.

I skäl 8 i rådets förordning (EU) 2017/997 upprepas texten i bilagan till avfallsförteckningen, som anger att om en farlig egenskap hos avfall har bedömts i ett test och genom att använda koncentrationerna av farliga ämnen enligt bilaga III till WFD ska testresultaten gälla. I dagsläget kan kommissionen inte ge specifika rekommendationer när det gäller tillvägagångssätt för ekotoxikologisk karakterisering av avfall med användning av biotester.

Rådets förordning (EU) 2017/997 hänvisar också i skäl 8 till artikel 12 b i förordning (EG) nr 1272/2008, som gäller biotillgänglighet och metoder för dess tillämpning som potentiellt skulle kunna användas för avfall, i tillämpliga fall.

Till dess att ytterligare EU-vägledning finns att tillgå ansvarar medlemsstaterna för att besluta från fall till fall om godtagbarhet och tolkning av resultat från ekotoxikologisk karakterisering av avfall med användning av biotester, i tillämpliga fall med överväganden av biotillgänglighet och bioåtkomlighet.

Gränsvärden för beaktande

Följande gränsvärden för beaktande ska användas vid bedömningen:

—	för H420, H400, H410: 0,1 %

—	för H411, H412, H413: 1 %

Enskilda ämnen som ingår i en koncentration under gränsvärdet för att tilldelas en faroangivelsekod räknas inte med i summan av koncentrationer för den faroklassen och kategorikoden.

Tabell 23

Faroklass, kategorikod(er) och faroangivelsekod(er) för beståndsdelar och motsvarande koncentrationsgränser som är tillämpliga för ämnen klassificerade enligt varje faroangivelsekod (44) för klassificering av avfall som farligt enligt HP 14 Ekotoxiskt

Faroklass och kategorikod(er)	Faroangivelsekod(er)	Beskrivning	Koncentrationsgräns (Enskilt ämne eller summan av ämnen)
Ozone 1	H420	Skadar folkhälsan och miljön genom att förstöra ozonet i övre delen av atmosfären	≥ 0,1 %
Aquatic Acute 1	H400	Mycket giftigt för vattenlevande organismer	≥ 25 %
Aquatic Chronic 1	H410	Mycket giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter	≥ 0,25 %
Aquatic Chronic 2	H411	Giftigt för vattenlevande organismer med långtidseffekter	≥ 2,5 %
Aquatic Chronic 3	H412	Farligt för vattenmiljön med långtidseffekter	≥ 25 %
Aquatic Chronic 4	H413	Kan vara farligt för vattenmiljön med långtidseffekter	≥ 25 %

Figur 19 visar bedömningsprocessen för HP 14.

Testmetoder som anges i testmetodsförordningen och bygger försök på ryggradsdjur är inte lämpliga. (45)

3.15. Fastställa HP 15: Avfall som på något sätt efter bortskaffande kan uppvisa en farlig egenskap som listas ovan som avfallet ursprungligen inte hade

Definition och närmare beskrivning i bilaga III till WFD

I bilaga III till WFD definieras HP 15 som

”avfall som kan ha en farlig egenskap som förtecknas ovan men som inte direkt uppvisas av det ursprungliga avfallet.”

Vidare förklaras det i WFD att:

”När ett avfall innehåller ett eller flera ämnen som tilldelats någon av de faroangivelser eller kompletterande faroinformationer som anges i tabell 9 [se Tabell 24 i det här dokumentet] ska avfallet klassificeras som farligt enligt HP 15, såvida inte avfallet är i sådan form att det inte under några omständigheter uppvisar explosiva eller potentiellt explosiva egenskaper.

Dessutom får medlemsstaterna klassificera avfall som farligt enligt HP 15 på grundval av andra kriterier, t.ex. en bedömning av lakvatten.”

Avfall som innehåller ämnen som har tilldelats en faroangivelse eller kompletterande faroinformationer i Tabell 24, kan testas för att kontrollera om det uppvisar den farliga egenskapen eller inte. Alternativt kan avfall som innehåller dessa ämnen helt enkelt antas vara farligt enligt HP 15.

Medlemsstaterna får klassificera avfall som farligt enligt HP 15 på grundval av andra kriterier, t.ex. en bedömning av lakvatten.

Tabell 24

Faroangivelser och kompletterande faroinformationer för beståndsdelar för klassificering av avfall som farligt enligt HP 15

Faroangivelse(er)/kompletterande faroinformation(er)
Fara för massexplosion vid brand	H205
Explosivt i torrt tillstånd	EUH001
Kan bilda explosiva peroxider	EUH019
Explosionsrisk vid uppvärmning i sluten behållare	EUH044

Figur 20 visar bedömningsprocessen för HP 15. (46)

Testmetoder

Avfall som innehåller ämnen listade i tabell 24 bör bedömas eller testas för i enlighet med Echas CLP-vägledning, i första hand vägledningen om klassificering av blandningar för EUH001, EUH044 och H205.

Ett avfall som skulle märkas med en faroangivelse eller kompletterande faroinformation efter en bedömning för EUH001, EUH019, EUH044 eller H205 har den farliga egenskapen HP 15.

(1) Justerat utifrån de brittiska riktlinjerna.

(2) Kommissionens förordning (EU) 2017/776 av den 4 maj 2017 om ändring, för anpassning till den tekniska och vetenskapliga utvecklingen, av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1272/2008 om klassificering, märkning och förpackning av ämnen och blandningar (EUT L 116, 5.5.2017, s. 1).

(3) Justerat utifrån de brittiska riktlinjerna.

(4) Justerat utifrån de brittiska riktlinjerna.

(5) Baserat på de brittiska riktlinjerna.

(6) Detta är inte en fullständig förteckning över sådana ämnen. Dessa exempel är utdrag ur de brittiska riktlinjerna.

(7) Avrundat till en decimal.

(8) Observera att OVAM-riktlinjerna anger att om avfall innehåller H315- och/eller H319-ämnen och summan överstiger gränsvärdet ska avfallet klassificeras som HP 4.

(9) Mer information om syra-/alkalireservtest finns i Test No. 122: Determination of pH, Acidity and Alkalinity i OECD:s riktlinjer för testning av kemikalier, se http://www.oecd-ilibrary.org/environment/test-no-122-determination-of-ph-acidity-and-alkalinity_9789264203686-en eller i Young, J.R.; How, M.J.; Walker, A.P.; Worth, W.M.H. (1988): Classification as corrosive or irritant to skin of preparations containing acidic or alkaline substances, without testing on animals; England.

(10) Justerat utifrån de brittiska riktlinjerna.

(11) Se bilagan till avfallsförteckningen (punkt 2 andra strecksatsen): En farlig egenskap kan bedömas med hjälp av koncentrationen av ämnen i avfallet som anges i bilaga III till direktiv 2008/98/EG eller, om inget annat anges i förordning (EG) nr 1272/2008, genom ett test i enlighet med förordning (EG) nr 440/2008 eller andra internationellt erkända testmetoder och riktlinjer, med beaktande av artikel 7 förordning (EG) nr 1272/2008 när det gäller försök på djur och människor.

(12) https://eurl-ecvam.jrc.ec.europa.eu/.

(14) Justerat utifrån de brittiska riktlinjerna.

(15) Se bilagan till avfallsförteckningen (punkt 2 andra strecksatsen): En farlig egenskap kan bedömas med hjälp av koncentrationen av ämnen i avfallet som anges i bilaga III till direktiv 2008/98/EG eller, om inget annat anges i förordning (EG) nr 1272/2008, genom ett test i enlighet med förordning (EG) nr 440/2008 eller andra internationellt erkända testmetoder och riktlinjer, med beaktande av artikel 7 förordning (EG) nr 1272/2008 när det gäller försök på djur och människor.

(16) https://eurl-ecvam.jrc.ec.europa.eu/

(17) Justerat utifrån de brittiska riktlinjerna.

(18) Se bilagan till avfallsförteckningen (punkt 2 andra strecksatsen): En farlig egenskap kan bedömas med hjälp av koncentrationen av ämnen i avfallet som anges i bilaga III till direktiv 2008/98/EG eller, om inget annat anges i förordning (EG) nr 1272/2008, genom ett test i enlighet med förordning (EG) nr 440/2008 eller andra internationellt erkända testmetoder och riktlinjer, med beaktande av artikel 7 förordning (EG) nr 1272/2008 när det gäller försök på djur och människor.

(19) https://eurl-ecvam.jrc.ec.europa.eu/.

(20) Justerat från de brittiska riktlinjerna

(21) Justerat utifrån de brittiska riktlinjerna.

(22) Se bilagan till avfallsförteckningen (punkt 2 andra strecksatsen): En farlig egenskap kan bedömas med hjälp av koncentrationen av ämnen i avfallet som anges i bilaga III till direktiv 2008/98/EG eller, om inget annat anges i förordning (EG) nr 1272/2008, genom ett test i enlighet med förordning (EG) nr 440/2008 eller andra internationellt erkända testmetoder och riktlinjer, med beaktande av artikel 7 förordning (EG) nr 1272/2008 när det gäller försök på djur och människor.

(23) FN:s miljöprogram (UNEP) (2004): Draft guidance paper on hazard characteristics H6.2 (infectious substances), finns på: http://archive.basel.int/meetings/cop/cop7/docs/11a1r1e.pdf.

(24) Mer information finns i Världshälsoorganisationen (2004): Laboratory Biosafety Manual, tredje upplagan, som finns på: http://www.who.int/csr/resources/publications/biosafety/WHO_CDS_CSR_LYO_2004_11/en/

(25) Förenta nationerna (2015): Transport of Dangerous Goods – Model Regulations, vol. I, 19:e rev. uppl., finns på: http://www.unece.org/trans/danger/publi/unrec/rev19/19files_e.html

(26) Exemplen är tagna från tabell 2.6.3.2.2.1 i Transport of dangerous goods Model Regulations Volume I, 19th revision

(27) Justerat utifrån de brittiska riktlinjerna.

(28) Se bilagan till avfallsförteckningen (punkt 2 andra strecksatsen): En farlig egenskap kan bedömas med hjälp av koncentrationen av ämnen i avfallet som anges i bilaga III till direktiv 2008/98/EG eller, om inget annat anges i förordning (EG) nr 1272/2008, genom ett test i enlighet med förordning (EG) nr 440/2008 eller andra internationellt erkända testmetoder och riktlinjer, med beaktande av artikel 7 förordning (EG) nr 1272/2008 när det gäller försök på djur och människor.

(29) https://eurl-ecvam.jrc.ec.europa.eu/.

(30) Justerat utifrån de brittiska riktlinjerna.

(31) Vägledning om beredning av prover för mutagenicitetstestning av avfall finns i Guidelines for Preparing Environmental and Waste Samples for Mutagenicity (Ames) testing. USEPA report EPA 600/4-85/058. USEPA (1985).

(32) Bilagan till avfallsförteckningen (punkt 2 andra strecksatsen): En farlig egenskap kan bedömas med hjälp av koncentrationen av ämnen i avfallet som anges i bilaga III till direktiv 2008/98/EG eller, om inget annat anges i förordning (EG) nr 1272/2008, genom ett test i enlighet med förordning (EG) nr 440/2008 eller andra internationellt erkända testmetoder och riktlinjer, med beaktande av artikel 7 förordning (EG) nr 1272/2008 när det gäller försök på djur och människor.

(33) Justerat utifrån de brittiska riktlinjerna.

(34) De gaser som sannolikt avges är bland annat vätesulfid, vätefluorid, koldisulfid, svaveldioxid, klorgas, kvävedioxid, ammoniak och vätecyanid.

(35) Justerat utifrån de brittiska riktlinjerna.

(36) Detta är inte en fullständig förteckning över ämnen med dessa egenskaper. Detta är taget från de brittiska riktlinjerna.

(37) Avrundat till en decimal.

(38) Baserat på 29,3 g natriumhypoklorit per 100 ml (max löslighet)

(39) Observera att Ineris har arbetat på en testmetod för HP 12, se Hennebert P, Samaali I, Molina P (2014). Waste hazard property HP 12 (emission of toxic gas in contact with water or an acid): proposition of method and first results. Proceedings of 4th International Conference on Industrial and Hazardous Waste Management, Chania (Grekland) 2–5 september 2014, 10 s. Version uppdaterad med besluten från 2014: Hennebert P., Rebischung F. (2015). Observera också att kapitel 9 i USEPA:s Test Methods for Evaluating Solid Waste: Physical/Chemical Methods (SW-846, EPA-publikation) anger en metod för att fastställa ”reaktivitet” som innefattar avgivning av giftiga gaser vilka frisätts under laboratorieförhållanden.

(40) Justerat utifrån de brittiska riktlinjerna.

(41) Se bilagan till avfallsförteckningen (punkt 2 andra strecksatsen): En farlig egenskap kan bedömas med hjälp av koncentrationen av ämnen i avfallet som anges i bilaga III till direktiv 2008/98/EG eller, om inget annat anges i förordning (EG) nr 1272/2008, genom ett test i enlighet med förordning (EG) nr 440/2008 eller andra internationellt erkända testmetoder och riktlinjer, med beaktande av artikel 7 förordning (EG) nr 1272/2008 när det gäller försök på djur och människor.

(42) https://eurl-ecvam.jrc.ec.europa.eu/.

(43) Rådets förordning (EU) 2017/997 av den 8 juni 2017 om ändring av bilaga III till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG vad gäller den farliga egenskapen HP 14 Ekotoxiskt (EUT L 150, 14.6.2017, s. 1).

(44) Det bör noteras att dessa gränser ska tolkas mot bakgrund av den tredje formeln i bilagan till rådets förordning (EU) 2017/997. Om flera ämnen som är klassificerade i flera faroklasser ingår i samma avfall kan deras närvaro i enskilda (eller summerade) koncentrationer per faroklasskod, under angivna gränser, ändå leda till att avfallet klassificeras som HP 14, beroende på resultatet av tillämpning av formel 3.

(45) Se bilagan till avfallsförteckningen (punkt 2 andra strecksatsen): En farlig egenskap kan bedömas med hjälp av koncentrationen av ämnen i avfallet som anges i bilaga echa.europa.eu/regulations/clp/cl-inventoryII till direktiv 2008/98/EG eller, om inget annat anges i förordning (EG) nr 1272/2008, genom ett test i enlighet med förordning (EG) nr 440/2008 eller andra internationellt erkända testmetoder och riktlinjer, med beaktande av artikel 7 förordning (EG) nr 1272/2008 när det gäller försök på djur och människor.

(46) Justerat utifrån de brittiska riktlinjerna.

BILAGA 4

Provtagning och kemisk analys av avfall

Det finns ofta tillräckligt med information om avfallet i fråga utan att provtagning, kemiska analyser och testning behövs (se bilaga 2 för andra informationskällor än provtagning och kemisk analys av avfall). Denna bilaga innehåller en kortfattad översikt över provtagning av avfall enligt europeiska standarder, med angivande av grundbegreppen, för den händelse provtagning och/eller kemiska analyser krävs. Närmare information finns i de standarder som redovisas. Bilagan innehåller dessutom ett avsnitt med mer information och referenser till specifika frågor om kemiska analyser och avfall.

4.1. Provtagning

Dålig provtagning är en av de faktorer som undergräver tillförlitlig klassificering av avfall. Därför rekommenderas det starkt att provtagning med syfte att klassificera avfall genomförs enligt tillgängliga CEN-standarder, som listas nedan.

4.1.1. Ram för provtagning

Genom sin tekniska kommitté TC 202 har Europeiska standardiseringskommittén (CEN), utarbetat flera standarder, tekniska rapporter/specifikationer och lägesöversikter för karakterisering av avfall. Tillgängliga dokument måste övervägas samlat. Följande förteckning innehåller relevanta standarddokument om karakterisering av avfall och provtagning av avfallsmaterial:

—	EN 14899 Riktlinjer för upprättande och tillämpning av en provtagningsplan.

—	CEN/TR 15310-1:2006 Vägledning om urval och tillämpning av kriterier för provtagning under olika förhållanden.

—	CEN/TR 15310-2:2006 Vägledning om provtagningstekniker.

—	CEN/TR 15310-3:2006 Vägledning om förfaranden för subsampling i fält.

—	CEN/TR 15310-4:2006 Vägledning om förfaranden för paketering, förvaring, konservering, transport och leverans av prover.

—	CEN/TR 15310-5:2006 Vägledning om utarbetande av provtagningsplanen.

För att erhålla noggranna och representativa resultat behöver ett testningsprogram upprättas innan det första provet tas. Det är ett sätt att säkert få med alla nödvändiga faktorer så att det går att dra representativa slutsatser om hela avfallet baserat på provet eller proverna. EN 14899 beskriver detta testningsprogram i detalj. Där definieras också sju steg vilka återges i Figur 21.

Alternativa provtagningsmetoder kan användas om de tar höjd för relevanta faktorer som beskrivs i standarderna som förtecknas ovan och ger ett lika tillförlitligt resultat.

4.1.2. Provtagningsmetodik

Eftersom Figur 21 omfattar hela testningsprogrammet enligt EN 14899:2005 generellt bör fokus sättas på provtagningsmetodiken, som utgörs av de tre huvudelement som anges i Figur 22:

1.	Utarbeta provtagningsplanen

2.	Ta ett fältprov i enlighet med provtagningsplanen

3.	Transporter laboratorieprovet till laboratoriet

Varje huvudelement delas upp i ytterligare underelement som bör följas för att få standardiserade provtagningsresultat.

I synnerhet utarbetandet av provtagningsplanen kräver flera steg. En informativ mall för en provtagningsplan finns i bilaga A till EN 14899:2005. Figur 22 visar alla underelement enligt EN 14899:2005 och hänvisningar till motsvarande tekniska rapport, som innehåller mer detaljerad information. Lägg märke till att Figur 22 (huvudelement, inklusive utarbetande av en provtagningsplan) ska ses som ett mer detaljerat segment av det övergripande testprogrammet i Figur 21.

Lägg även märke till att EN 15002:2015 ger mer vägledning om hur testportioner bereds från laboratorieprovet (se steg 4 i Figur 21), vilket blir nästa steg efter att provtagningsmetodiken har utarbetats och tillämpats, vilket redovisas i detalj i Figur 22).

4.1.3. Provtagningsstandarder för olika avfallstyper

Avfall kan ha många olika sammansättningar och konsistenser. För att provtagningsmetoderna ska ge tillförlitliga resultat måste de anpassas efter det avfall som ska provtas. CEN/TR 15310-2:2006 innehåller detaljerad information om provtagningsmetoder och -tekniker för olika avfallstyper med samtidig hänsyn till olika förhållanden. Det hänvisas till följande material:

—	Rörliga eller flytande vätskor

—	Slam eller pastaliknande ämnen

—	Pulver eller granulat och små kristaller

—	Grova eller klumpiga fasta ämnen.

För de flesta av dessa material hänvisar CEN/TR 15310-2:2006 till följande metoder för hur avfallet kan förvaras eller på annat sätt vara tillgängligt för provtagning:

—	dunkar, säckar, tunnor, block, fat eller små behållare eller behållare med flexibla väggar

—	vertikala enhetliga eller oregelbundna eller horisontella cylindriska tankar

—	flytande vätskor i en ledning

—	laguner eller gropar

—	trattar, högar, beredskapslager och silor, ström i fritt fall och band- eller skruvtransportörer

—	massiva eller stora bitar.

Som komplement beskriver CEN/TR 15310-3:2006 relevanta aspekter vid förberedelse av provtagning och underprovtagning i fält med beaktande av olika konsistens hos avfallet i fråga.

Observera att ytterligare teknisk vägledning om provtagningsmetoder för avfall kan finnas på medlemsstatsnivå.

4.1.4. Provtagningsstrategier för att hantera homogenitet/heterogenitet

Ett grundvillkor för tillförlitliga resultat av provtagning är att proverna är representativa för avfallets sammansättning. Avfall har ofta en komplex sammansättning eftersom å ena sidan föroreningar kan vara icke-homogent fördelade i avfallet och å andra sidan vissa avfall dessutom har en heterogen struktur. (1)

Enligt EN 14899:2005 är heterogenicitet den grad i vilken en beståndsdel är oenhetligt fördelad i provpopulationen. Homogenitet kan i stället ses som den grad i vilken en beståndsdel är enhetligt fördelad i provpopulationen.

Det kan finnas specifika tekniska riktlinjer i medlemsstaterna med mer information om provtagningsstrategier som tar hänsyn till avfalls heterogenicitet. (2)

Om avfallets heterogenicitet minimeras så långt det är möjligt, ger CEN/TR 15310-1:2006 och delvis även CEN/TR 15310-2:2006 en holistisk översikt över provtagningsstrategier för att hantera heterogena och homogena typer av avfall. Det är viktigt att redan provtagningsplanen är anpassad efter hur heterogent det avfall är som ska provtas.

4.1.5. Statistisk metod för provtagning

Den övergripande statistiska metoden för provtagning, inklusive grundläggande statistik tillämpad på specialfallet provtagning av avfall finns i CEN/TR 15310-1:2006. Ett utdrag ur den tekniska rapporten återges nedan:

—

Definition av populationen som ska provtas

—	Total population

—	Subpopulation

—

Variabilitet

—	Spatial variabilitet

—	Temporal variabilitet

—	Slumpmässig variabilitet

—

Olika provtagningsstrategier

—	Probabilistisk provtagning

—	Bedömande provtagning

—

Provtagningsmönster

—	Enkel slumpmässig provtagning

—	Stratifierad slumpmässig provtagning

—	Systematisk provtagning

—	Bedömande provtagning

—	Provstorlek

—	Provtagningsfrekvens

—

Tillförlitlighet hos provtagningsresultat

—	Konfidensgränser

4.2. Kemisk analys av avfall

Såsom redan angetts i kapitel 3.2.1 (”steg 3”) räcker i vissa fall inte den information som kan fås från t.ex. ett säkerhetsdatablad för en produkt som blir avfall, GHS-märkningar, kunskap om den ”avfallsgenererande” processen och andra databaser för en bedömning av de farliga egenskaperna hos avfallet i fråga. Eftersom tillräcklig kunskap om avfallets sammansättning är en förutsättning för att använda den beräkningsstrategi som beskrivs i kapitel 3.2.2 (”steg 4”) kan det krävas en kemisk analys av avfallet i fråga.

Som allmän basinformation innehåller Tabell 25 en icke uttömmande förteckning över CEN-metoder och -standarder för karakterisering av avfall. (3)

Tabell 25

Icke uttömmande förteckning över CEN-metoder och -standarder för karakterisering av avfall

Referens	Titel
Lakningstester
SIS-CEN/TS 16660:2015	Karaktärisering av avfall. Bestämning av lakegenskaper. Reducerande egenskaper och reducerande kapacitet
SS-EN 15863:2015	Karaktärisering av avfall. Test av grundläggande lakegenskaper. Dynamisk laktest för monoliter med periodiskt utbyte av lakvätska vid bestämda testförhållanden
SS-EN 14997:2015	Karaktärisering av avfall. Bestämning av lakegenskaper. pHs inverkan på utlakning vid kontinuerlig pH-justering
SS-EN 14429:2015	Karaktärisering av avfall. Bestämning av lakegenskaper. pH-inverkan på lakning vid initial tillsättning av syra/bas
SS-EN 14429:2015	Karaktärisering av avfall. Bestämning av lakegenskaper. pH-inverkan på lakning vid initial tillsättning av syra/bas
SS-EN 14997:2015	Karaktärisering av avfall. Bestämning av lakegenskaper. pHs inverkan på utlakning vid kontinuerlig pH-justering
CEN/TS 15364:2006	Karaktärisering av avfall. Bestämning av lakegenskaper. Test av syra- och basneutraliserande förmåga
CEN/TS 14405:2004	Karaktärisering av avfall. Bestämning av lakegenskaper. Uppströms perkolationstest (under bestämda förhållanden)
EN 12457-1:2002	Karaktärisering av avfall. Utlakning. Överensstämmelsetest avseende utlakning för granulärt avfallsmaterial och slam. Batchtest i ett enda steg med ett förhållande vätska/fast fas på 2 l/kg för material med högt innehåll av fasta ämnen och med en partikelstorlek under 4 mm (med eller utan storleksreduktion)
EN 12457-2:2002	Karaktärisering av avfall. Utlakning. Överensstämmelsetest avseende utlakning för granulärt avfallsmaterial och slam. Batchtest i ett enda steg med ett förhållande vätska/fast fas på 10 l/kg för material med en partikelstorlek under 4 mm (med eller utan storleksreduktion)
EN 12457-3:2002	Karaktärisering av avfall. Utlakning. Överensstämmelsetest avseende utlakning för granulärt avfallsmaterial och slam. Batchtest i två steg med ett förhållande vätska/fast fas på 2 l/kg och 8 l/kg för material med högt innehåll av fasta ämnen och med en partikelstorlek under 4 mm (med eller utan storleksreduktion)
EN 12457-4:2002	Karaktärisering av avfall. Utlakning. Överensstämmelsetest avseende utlakning för granulärt avfallsmaterial och slam. Batchtest i ett enda steg med ett förhållande vätska/fast fas på 10 l/kg för material med en partikelstorlek under 10 mm (med eller utan storleksreduktion)
Analyser av föreningar
SS-EN 16377:2013	Karaktärisering av avfall. Bestämning av bromerade flamskyddsmedel (BFR) i fast avfall
SS-EN 16192:2011	Karaktärisering av avfall. Analys av lakvatten
SS-EN 15216:2007	Karaktärisering av avfall. Bestämning av totalmängden upplösta ämnen (TDS) i vatten och lakvatten
Totalt organiskt kol (TOC)
SS-EN 13137:2001	Karaktärisering av avfall. Bestämning av totala mängden organiskt kol i avfall, slam och sediment
Uppslutning
SS-EN 13656:2002	Karaktärisering av avfall. Uppslutning i mikrovågsugn med fluorvätesyra (HF), salpetersyra (HNO3) och saltsyra (HCl) för elementaranalys (totaluppslutning av fast avfall för elementaranalys)
SS-EN 13657:2002	Karaktärisering av avfall. Uppslutning för bestämning av element lösliga i kungsvatten
Kolväten C10 till C40
SS-EN 14039:2004	Karaktärisering av avfall. Bestämning av kolväteinnehåll i intervallet C10 – C40 med gaskromatografi
Torrsubstans
EN 14346:2006	Karaktärisering av avfall. Beräkning av torrsubstanshalt genom bestämning av torr återstod eller vattenhalt
Oorganiska föreningar
SS-EN 14582:2007	Karaktärisering av avfall. Halogen- och svavelinnehåll. Förbränning med syre i slutna system och metoder för bestämning
EN 15192:2006	Karakterisering av avfall och jord. Bestämning av krom(VI) i fasta material genom alkalisk uppslutning och jonkromatografi med spektrofotometrisk detektion
Organiska föreningar
SS-EN 15308:2008	Karaktärisering av avfall. Bestämning av utvalda polyklorerade bifenyler (PCB) i fast avfall med kapillär gaskromatografi med ECD-detektor eller masspektrometrisk detektion
SS-EN 15527:2008	Karaktärisering av avfall. Bestämning av polycykliska aromatiska kolväten (PAH) i avfall med hjälp av gaskromatografi och masspektrometri (GC/MS)
Grundämnessammansättning
SS-EN 16424:2014	Karaktärisering av avfall. Screeningmetoder för sammansättning av grundämnen från bärbara röntgenfluorescensinstrument
EN 15309:2007	Karaktärisering av avfall och jord. Bestämning av sammansättning av grundelement med röntgenfluorescens

Information härledd från kemiska analyser av avfall som kan användas för klassificering av avfall bör vara sammansättningsdata. Resultat från lakningstester – som ofta erhålls från laboratorieresultat vid testning av om mottagningskriterierna i deponeringsdirektivet uppfylls – är inte generellt användbara för faroklassificering av avfall. Det enda undantaget från den principen kan vara bedömning av HP 15. Detta innebär bland annat, att om ett avfall t.ex. inte uppfyller mottagningskriteriet att vara inert enligt deponeringsdirektivet är det inte automatiskt farligt eller icke farligt. Resultaten av tester avseende mottagningskriterier bör inte användas som enda informationskälla för klassificering av farligt avfall. En analys avseende mottagningskriterier krävs ofta endast om 1) den valda behandlingen är bortskaffande genom deponering och 2) den klass av deponi som tidigare definierats genom klassificering som farligt eller icke farligt kräver ett numeriskt test av mottagningskriterier. Ämnen som finns i lakvattnet kan dock ge vissa ledtrådar till beståndsdelarna hos källavfallet.

Observera att kemiska analyser, i synnerhet av oorganiska ämnen, ofta inte ger information om de specifika kemiska föreningarna i ett avfall utan endast tillåter identifiering av katjoner och anjoner. Med konventionella analystekniker går det vanligen varken att identifiera den molekylära sammansättningen eller andra egenskaper, såsom mineralogisk form. Nedan följer några möjliga metoder att komma förbi detta hinder. Det kan dessutom finnas fler tillvägagångssätt och konventioner på medlemsstatsnivå som bör kontrolleras,

4.2.1. Realistiska sämsta tänkbara scenarier

I det sannolika fallet att avfallsinnehavaren har viss kännedom om grundämnena men inte om ämnena i avfallet är ett förslag att använda ”bestämning av sämsta tänkbara scenario”-ämnen för varje identifierat grundämne. Dessa sämsta tänkbara scenario-ämnen bör fastställas för varje farlig egenskap och bör därefter användas för att bedöma farliga egenskaper (se kapitel 3.2.2).

Sämsta scenario-ämnen bör fastställas med hänsyn till vilka ämnen som rimligen kan föreligga i avfallet (t.ex. baserat på de ämnen som används i den process som genererar avfallet och relaterad kemi). (4)

4.2.2. Generiska poster

Ingen ytterligare specificering behövs för grundämnen med en ”generisk post” i förteckningen över harmoniserade klassificeringar i tabell 3 i del 3 i bilaga VI till CLP-förordningen. Hänsyn kan dock tas till anmärkningarna om klassificering och märkning av blandningar i kapitel 1.1.3.2 i bilaga VI till CLP-förordningen när farliga egenskaper hos avfall fastställs baserat på ”generiska poster”. Dessa poster redovisas i Tabell 26.

Tabell 26

Generiska poster för grundämnen (11) i CLP-förordningen

Grundämne	Index-nr	Internationell kemikalieidentifiering	Faroklass och kategorikod(er)	Faroangivelse-kod(er)
As	033-002-00-5	Arsenikföreningar, med undantag av de som specificeras på annan plats i den här bilagan	Acute Tox. 3 * Acute Tox. 3 * Aquatic Acute 1 Aquatic Chronic 1	H331 H301 H400 H410
Ba	056-002-00-7	Bariumsalter, med undantag av bariumsulfat, salter av 1-azo-2-hydroxinaftalenylarylsulfonsyra, och av salter som specificeras på annan plats i den här bilagan	Acute Tox. 4 * Acute Tox. 4 *	H332 H302
Be	004-002-00-2	berylliumföreningar, med undantag av aluminiumberylliumsilikater, och de som specificeras på annan plats i den här bilagan	Carc. 1B Acute Tox. 2 * Acute Tox. 3 * STOT RE 1 Eye Irrit. 2 STOT SE 3 Skin Irrit. 2 Skin Sens. 1 Aquatic Chronic 2	H350i H330 H301 H372 ** H319 H335 H315 H317 H411
Cd	048-001-00-5	kadmiumföreningar, med undantag av kadmiumsulfoselenid (xCdS · yCdSe), reaktionsmassa av kadmiumsulfid med zinksulfid (xCdS · yZnS), reaktionsmassa av kadmiumsulfid med kvicksilversulfid (xCdS · yHgS) och de som specificeras på annan plats i den här bilagan	Acute Tox. 4 * Acute Tox. 4 * Acute Tox. 4 * Aquatic Acute 1 Aquatic Chronic 1	H332 H312 H302 H400 H410
Cr(VI)	024-017-00-8	krom(VI)föreningar, med undantag av bariumkromat och föreningar som specificeras på annan plats i den här bilagan	Carc. 1B Skin Sens. 1 Aquatic Acute 1 Aquatic Chronic 1	H350i H317 H400 H410
Hg	080-002-00-6	oorganiska kvicksilverföreningar, med undantag av kvicksilversulfid och de som specificeras på annan plats i den här bilagan	Acute Tox. 2 * Acute Tox. 1 Acute Tox. 2 * STOT RE 2 * Aquatic Acute 1 Aquatic Chronic 1	H330 H310 H300 H373 ** H400 H410
Pb	082-001-00-6	blyföreningar, med undantag av de som specificeras på annan plats i den här bilagan	Repr. 1A Acute Tox. 4 * Acute Tox. 4 * STOT RE 2 * Aquatic Acute 1 Aquatic Chronic 1	H360Df H332 H302 H373 ** H400 H410
Sb	051-003-00-9	antimonföreningar, med undantag av tetroxid (Sb2O4), pentoxid (Sb2O5), trisulfid (Sb2S3), pentasulfid (Sb2S5) och de som specificeras på annan plats i den här bilagan	Acute Tox. 4 * Acute Tox. 4 * Aquatic Chronic 2	H332 H302 H411
Se	034-002-00-8	selenföreningar, med undantag av kadmiumsulfoselenid och de som specificeras på annan plats i den här bilagan	Acute Tox. 3 * Acute Tox. 3 * STOT RE 2 Aquatic Acute 1 Aquatic Chronic 1	H331 H301 H373** H400 H410
Tl	081-002-00-9	talliumföreningar, med undantag av de som specificeras på annan plats i den här bilagan	Acute Tox. 2 * Acute Tox. 2 * STOT RE 2 * Aquatic Chronic 2	H330 H300 H373 ** H411
U	092-002-00-3	uranföreningar, med undantag av de som specificeras på annan plats i den här bilagan	Acute Tox. 2 * Acute Tox. 2 * STOT RE 2 Aquatic Chronic 2	H330 H300 H373** H411

(1) Bund/Länder-Arbeitsgemeinschaft Abfall (2012): LAGA-Methodensammlung Abfalluntersuchung, Dresden, Tyskland

(2) Bund/Länder-Arbeitsgemeinschaft Abfall (2004): LAGA PN 98 – Richtlinie für das Vorgehen bei physikalischen, chemischen und biologischen Untersuchungen im Zusammenhang mit der Verwertung/Beseitigung von Abfällen, Dresden, Tyskland, innehåller till exempel kompletterande riktlinjer som tillämpas i Tyskland för bedömning av avfall med avseende på heterogenicitet. I första hand i vätskor, pumpbart avfall och stoftavfall samt avfall där homogeniciteten kan fastställas med visuell inspektion betraktas som homogena. Allt övrigt avfall betraktas som heterogent.

(3) Lägg märke till att det finns rekommendationer och exempel på medlemsstatsnivå som kan ge ytterligare vägledning om hur beståndsdelar i flytande och fast avfall bestäms. Exempelvis föreslås en metod för fullständig bestämning av grundämnen och föreningar i flytande och fast avfall i Characterization of waste – Determination of elements and substances in waste, som beskrivs i experimentstandarden AFNOR XP X30-489. Detta är ett arbetsmaterial som har överlämnats för röstning på europeisk nivå, CEN/TC 292/WG 5 N 735 Determination of content of elements and substances in waste - experimental AFNOR Standard XP X30-489 (CEN/TC 292 N 1430), för standardisering. Mer information om detta dokument finns i Hennebert, P.; Papin, A.; Padox, J.-M.; Hasebrouck, B. (2013): The evaluation of an analytical protocol for the determination of substances in waste for hazard classification, Paris, Frankrike, som finns på: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0956053X13001554. Utöver CEN-metoder och -standarder ger Förenta staternas miljöskyddsmyndighet (2014): Test Methods for Evaluating Solid Waste (SW-846), som finns på: http://www3.epa.gov/epawaste/hazard/testmethods/sw846/online/index.htm, information om provtagning och analys av fast avfall som tillämpas i Förenta staterna.

(4) Termen ”rimlig” (”reasonable”) förklaras på följande sätt i de brittiska riktlinjerna: rimlig innebär att ämnen som exempelvis på grund av sina fysikaliska och kemiska egenskaper inte kan föreligga i avfallet, kan uteslutas. En liknande förklaring används i BMUB:s vägledande dokument. Ineris vägledning innehåller en samling ”realistiska sämsta scenarie”-ämnen efter grundämne för varje farlig egenskap, vilket kan fungera som allmän informationsbas.

BILAGA 5

Källor och externa referenser

Bundesministerium für Umwelt, Naturschutz und Reaktorsicherheit (BMU) (2005): Hinweise zur Anwendung der Abfallverzeichnis-Verordnung vom 10. Dezember 2001, BGB1. I S. 3379, finns på: http://www.bmub.bund.de/fileadmin/bmu-import/files/abfallwirtschaft/downloads/application/pdf/avv_erlaeuterungen.pdf, hämtad den 9.4.2015

Miljö- och transportministeriet i Baden-Württemberg (2003): handboken How to apply the European Waste List 2001/118/EC, Stuttgart, Tyskland, finns på: http://abag-itm.de/fileadmin/Dateien/ABAG/Informationsschriften/Band_B/Band_B_englisch.pdf, hämtad den 2.4.2015

David O'Farrell, Cumbria County Council (2011): Dealing with tar bound arisings, finns på: http://www.soci.org/~/media/Files/Conference%20Downloads/2011/Recycling%20and%20Re%20using%20Asphalt%20Mar%2011/David_OFarrell_Presentation.ashx, hämtad den 26.3.2015

Europeiska kommissionen – Generaldirektoratet för miljö (2013): Guidance on the interpretation of key provisions of Directive 2008/97/EC on waste, finns på http://ec.europa.eu/environment/waste/framework/pdf/guidance_doc.pdf, hämtad den 1.4.2015

Europeiska kommissionen, Gemensamma forskningscentret (2013): Directive 2012/18/EU of the European Parliament and of the Council on the control of major-accident hazards involving dangerous substances – Guidance on technical implementation issues, finns på: http://www.unece.org/fileadmin/DAM/env/documents/2013/TEIA/QA_2011_review_2013.pdf, hämtad den 14.4.2015

Europeiska kommissionen, Gemensamma forskningscentret (2014): End of waste criteria for waste plastics for conversion. Technical proposal. Final draft report, GD JRC, IPTS, Sevilla, Spanien.

Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) (2017): Guidance on the application of the CLP Criteria – Guidance on the application of the CLP Criteria, senaste versionen (juli 2017) finns på https://echa.europa.eu/documents/10162/23036412/clp_en.pdf/58b5dc6d-ac2a-4910-9702-e9e1f5051cc5

Europeiska miljöbyrån (2014) Ozone-depleting substances 2013 – Aggregated data reported by companies on the import, export, production, destruction and feedstock and process agent use of ozone-depleting substances in the European Union, finns på: http://www.eea.europa.eu/publications/ozone-depleting-substances-2013, hämtad den 13.4.2015

Europeiska miljöbyrån (EEA) – Miljöterminologi och söktjänst (ETSA) (2015), finns på: http://glossary.eea.europa.eu/, hämtad den 4.7.2015.

Hennebert, P.; Papin, A.; Padox, J.-M.; Hasebrouck, B. (2013): The evaluation of an analytical protocol for the determination of substances in waste for hazard classification, Paris, Frankrike, som finns på: http://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0956053X13001554, hämtad den 31.7.2015

Ineris (2015): Waste Hazardous Assessment – Proposition of methods (version 2)

Openbare Vlaamse Afvalstoffen Maatschappij (OVAM) (2015): Europese afvalstoffenlijst EURAL Handleiding, Mechelen, Belgien

Natural Resources Wales, Scottish Environment Protection Agency (SEPA), Northern Ireland Environment Agency (NIEA), Environment Agency (2015): DRAFT Waste Classification – Guidance on the classification and assessment of waste (1:a uppl. 2015) Technical Guidance WM3, finns på: https://www.gov.uk/government/publications/waste-classification-technical-guidance, hämtad den 14.7.2015

Förenta staternas miljöskyddsmyndighet (2014): Test Methods for Evaluating Solid Waste (SW-846), finns på: http://www3.epa.gov/epawaste/hazard/testmethods/sw846/online/index.htm, hämtad den 10.7.2015

Young, J.R.; How, M.J.; Walker, A.P.; Worth, W.M.H. (1988): Classification as corrosive or irritant to skin of preparations containing acidic or alkaline substances, without testing on animals, England

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 124

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	61 årgången 9 april 2018

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska kommissionen
2018/C 124/01	Kommissionens tillkännagivande om teknisk vägledning om klassificering av avfall	1