ISSN 1977-1061
Europeiska unionens
officiella tidning
C 83
Svensk utgåva
Meddelanden och upplysningar
61 årgången
5 mars 2018
|
ISSN 1977-1061 |
||
|
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83 |
|
|
|
||
|
Svensk utgåva |
Meddelanden och upplysningar |
61 årgången |
|
Informationsnummer |
Innehållsförteckning |
Sida |
|
|
IV Upplysningar |
|
|
|
UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN |
|
|
|
Europeiska unionens domstol |
|
|
2018/C 83/01 |
Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning |
|
|
V Yttranden |
|
|
|
DOMSTOLSFÖRFARANDEN |
|
|
|
Domstolen |
|
|
2018/C 83/02 |
||
|
2018/C 83/03 |
||
|
2018/C 83/04 |
||
|
2018/C 83/05 |
||
|
2018/C 83/06 |
||
|
2018/C 83/07 |
||
|
2018/C 83/08 |
||
|
2018/C 83/09 |
||
|
2018/C 83/10 |
||
|
2018/C 83/11 |
||
|
2018/C 83/12 |
||
|
2018/C 83/13 |
||
|
2018/C 83/14 |
||
|
2018/C 83/15 |
||
|
2018/C 83/16 |
||
|
2018/C 83/17 |
||
|
2018/C 83/18 |
||
|
2018/C 83/19 |
||
|
2018/C 83/20 |
||
|
2018/C 83/21 |
||
|
2018/C 83/22 |
Mål C-729/17: Talan väckt den 22 december 2017 – Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland |
|
|
2018/C 83/23 |
||
|
2018/C 83/24 |
Mål C-27/18: Talan väckt den 16 januari 2018 – Europeiska kommissionen mot Republiken Bulgarien |
|
|
2018/C 83/25 |
||
|
2018/C 83/26 |
||
|
2018/C 83/27 |
||
|
2018/C 83/28 |
||
|
2018/C 83/29 |
||
|
|
Tribunalen |
|
|
2018/C 83/30 |
||
|
2018/C 83/31 |
||
|
2018/C 83/32 |
||
|
2018/C 83/33 |
||
|
2018/C 83/34 |
Mål T-16/18: Talan väckt den 17 januari 2018 – Activos e Inversiones Monterroso mot SRB |
|
|
2018/C 83/35 |
|
SV |
|
IV Upplysningar
UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
Europeiska unionens domstol
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/1 |
Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning
(2018/C 083/01)
Senaste offentliggörandet
Senaste listan över offentliggöranden
Dessa texter är tillgängliga på
EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu
V Yttranden
DOMSTOLSFÖRFARANDEN
Domstolen
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/2 |
Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 18 januari 2018 (begäran om förhandsavgörande från Østre Landsret – Danmark) – Wind 1014 GmbH, Kurt Daell mot Skatteministeriet
(Mål C-249/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 56 FEUF - Frihet att tillhandahålla tjänster - Inskränkningar - Motorfordon som en person bosatt i en medlemsstat har leasat hos ett leasingbolag i en annan medlemsstat - Registreringsavgift som beräknas proportionellt i förhållande till den tid under vilken fordonet ska användas - Krav på tillstånd från den nationella skattemyndigheten för att fordonet ska få tas i bruk - Motivering - Förebyggande av kringgående av skattereglerna eller av bedrägeri eller missbruk vid deras tillämpning - Skydd för statens beskattningsrätt - Proportionalitet))
(2018/C 083/02)
Rättegångsspråk: danska
Hänskjutande domstol
Østre Landsret
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Wind 1014 GmbH, Kurt Daell
Motpart: Skatteministeriet
Domslut
Artikel 56 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för en sådan lagstiftning och administrativ praxis i en medlemsstat som dem som är aktuella i det nationella målet, enligt vilka
|
— |
ibruktagande av ett fordon, som en person bosatt i denna medlemsstat leasat hos ett leasingbolag i en annan medlemsstat för tillfällig användning i förstnämnda medlemsstat, mot betalning av en registreringsavgift som beräknas proportionellt i förhållande till den tid under vilken fordonet ska användas, förutsätter ett förhandsgodkännande från skattemyndigheterna i förstnämnda medlemsstat, utan vilket nämnda fordon i princip inte kan tas i bruk i medlemsstaten, och |
|
— |
möjligheten att ta ett sådant fordon i bruk omedelbart i förstnämnda medlemsstat medan ansökan om godkännande att betala en registreringsavgift för nämnda fordon som beräknas proportionellt i förhållande till den tid under vilken fordonet ska användas i förstnämnda medlemsstat behandlas, förutsätter att hela registreringsavgiften betalas på förhand, varvid överskjutande skatt återbetalas jämte ränta om och när sökanden har fått godkännande från nämnda skattemyndigheter att betala proportionell registreringsavgift. |
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/3 |
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 18 januari 2018 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Social no 1 de Cuenca – Spanien) – Carlos Enrique Ruiz Conejero mot Ferroser Servicios Auxiliares SA, Ministerio Fiscal
(Mål C-270/16) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 2000/78/EG - Likabehandling i arbetslivet - Artikel 2.2 b i - Förbud mot diskriminering på grund av funktionshinder - Nationell lagstiftning som på vissa villkor tillåter att en arbetstagare sägs upp på grund av återkommande frånvaro, även om frånvaron är giltig - Frånvaro på grund av sjukdom som har samband med arbetstagarens funktionshinder - Särbehandling på grund av funktionshinder - Indirekt diskriminering - Motivering - Bekämpning av arbetsfrånvaro - Lämplighet - Proportionalitet))
(2018/C 083/03)
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstol
Juzgado de lo Social no 1 de Cuenca
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Carlos Enrique Ruiz Conejero
Motpart: Ferroser Servicios Auxiliares SA, Ministerio Fiscal
Domslut
Artikel 2.2 b i) i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för att tillämpa en nationell bestämmelse, enligt vilken en arbetsgivare kan säga upp en arbetstagare på grund av återkommande frånvaro från arbetet, även när denna frånvaro är giltig, i det fall då frånvaron beror på sjukdomar som är en följd av arbetstagarens funktionshinder, förutom om denna lagstiftning, med det berättigade målet att bekämpa arbetsfrånvaro, inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/3 |
Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 januari 2018 – Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland
(Mål C-363/16) (1)
((Fördragsbrott - Statligt stöd - Stöd som förklarats vara olagligt och oförenligt med den inre marknaden - Skyldighet till återkrav - Artikel 108.2 andra stycket FEUF - Förordning nr (EG) 659/1999 - Artikel 14.3 - Stödmottagande bolag i konkurs - Insolvensförfaranden - Fordringar som tagits upp i förteckningen över borgenärer - Verksamheten har upphört - Avbrott i konkursförfarandet i syfte att undersöka möjligheterna att återuppta verksamheten - Informationsskyldighet - Underlåtelse att genomföra))
(2018/C 083/04)
Rättegångsspråk: grekiska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Bouchagiar och B. Stromsky)
Svarande: Republiken Grekland (ombud: K. Boskovits och V. Karra)
Domslut
|
1) |
Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2–4 i kommissionens beslut av den 22 februari 2012 angående statligt stöd SA.26534 (C 27/2010 ex NN 6/2009), som Grekland beviljat United Textiles SA, och enligt FEU, genom att inte inom de föreskrivna fristerna ha vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att verkställa detta beslut och genom att inte ha lämnat Europeiska kommissionen tillräcklig information om de åtgärder som har vidtagits i enlighet med nämnda beslut. |
|
2) |
Republiken Grekland ska ersätta rättegångskostnaderna. |
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/4 |
Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 18 januari 2018 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden – Nederländerna) – Stadion Amsterdam CV mot Staatssecretaris van Financiën
(Mål C-463/16) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Mervärdesskatt - Direktiv 77/388/EEG - Artikel 12.3 a tredje stycket - Reducerad mervärdesskattesats - Bilaga H, kategori 7 - En och samma tjänst sammansatt av två olika delar - Selektiv tillämpning av en reducerad mervärdesskattesats på en av dessa delar - Guidad rundtur ”World of Ajax” - Besök på museet AFC Ajax))
(2018/C 083/05)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Hoge Raad der Nederlanden
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Stadion Amsterdam CV
Motpart: Staatssecretaris van Financiën
Domslut
Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2001/4/EG av den 19 januari 2001, ska tolkas på så sätt att en och samma tjänst, såsom den i det nationella målet, som består av två särskiljbara delar, en som är huvudsaklig och en som är underordnad, vilka skulle omfattas av olika mervärdesskattesatser om de tillhandahållits separat, endast ska beskattas enligt den mervärdesskattesats som är tillämplig på denna tjänst och som bestäms av dess huvudsakliga del, även om det är möjligt att fastställa priset för var och en av delarna i det totala pris som betalas av konsumenten för att kunna åtnjuta denna tjänst.
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/5 |
Domstolens dom (första avdelningen) av den 17 januari 2018 (begäran om förhandsavgörande från Nejvyšší správní soud – Republiken Tjeckien) – CORPORATE COMPANIES s.r.o.. mot Ministerstvo financí ČR
(Mål C-676/16) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt eller finansiering av terrorism - Direktiv 2005/60/EG - Tillämpningsområde - Artikel 2.1 led 3 c och artikel 3 led 7 a - Ett företags bolagsändamål som består i försäljning av kommersiella bolag som är inskrivna i handelsregistret och som bildats endast för att säljas - Försäljning som genomförs genom överlåtelse av företagets andel i bolaget))
(2018/C 083/06)
Rättegångsspråk: tjeckiska
Hänskjutande domstol
Nejvyšší správní soud
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: CORPORATE COMPANIES s.r.o..
Motpart: Ministerstvo financí ČR
Domslut
Artikel 2.1 led 3 c i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, jämförd med artikel 3 led 7 a i samma direktiv, ska tolkas så, att en person som den som är i fråga i det nationella målet – vars näringsverksamhet består i försäljning av bolag som den själv har bildat, utan någon föregående begäran från de potentiella kunderna, för att säljas till dessa kunder genom en överföring av andelar i kapitalet i det bolag som säljs – omfattas av dessa bestämmelser.
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/5 |
Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 18 januari 2018 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Frankrike) – Frédéric Jahin mot Ministre de l'Économie et des Finances, Ministre des Affaires sociales et de la Santé
(Mål C-45/17) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Fri rörlighet för kapital - Artiklarna 63 och 65 FEUF - Förordning (EG) nr 883/2004 - Artikel 11 - Avgifter som utgår på kapitalinkomster och som bidrar till finansieringen av den sociala tryggheten i en medlemsstat - Undantag för medborgare i Europeiska unionen som är anslutna till ett system för social trygghet i en annan medlemsstat - Fysiska personer som är anslutna till ett system för social trygghet i ett tredjeland - Särbehandling - Restriktion - Skäl))
(2018/C 083/07)
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Conseil d'État
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Frédéric Jahin
Motpart: Ministre de l'Économie et des Finances, Ministre des Affaires sociales et de la Santé
Domslut
Artiklarna 63 och 65 FEUF ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat, såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken en medborgare i denna medlemsstat som är bosatt i ett annat tredjeland än en stat i EES eller Schweiziska edsförbundet och som är ansluten till ett system för social trygghet i detta land, i nämnda medlemsstat påförs avgifter på kapitalinkomster i form av en avgift till socialförsäkringen som införts av nämnda stat, medan en unionsmedborgare som är ansluten till ett system för social trygghet i en annan medlemsstat är undantagen från denna avgift på grund av principen att en enda medlemsstats lagstiftning ska tillämpas i fråga om social trygghet, i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 11 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen.
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/6 |
Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 18 januari 2018 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Berlin – Tyskland) – INEOS Köln GmbH mot Förbundsrepubliken Tyskland
(Mål C-58/17) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Miljö - System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom Europeiska unionen - Direktiv 2003/87/EG - Artikel 10a - Övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter - Tidsperioden 2013 – 2020 - Beslut 2011/278/EU - Artikel 3 h - Begreppet ”delanläggning med processutsläpp” - Utsläpp som härrör från förbränning av ofullständigt oxiderat kol - Restprodukter i flytande form - Omfattas inte))
(2018/C 083/08)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Verwaltungsgericht Berlin
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: INEOS Köln GmbH
Motpart: Förbundsrepubliken Tyskland
Domslut
Artikel 3 h i kommissionens beslut 2011/278/EU av den 27 april 2011 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG ska tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning, såsom den som är i fråga i det nationella målet, enligt vilken begreppet ”delanläggning med processutsläpp” i den mening som avses i den bestämmelsen inte omfattar utsläpp av växthusgaser som härrör från förbränning av ofullständigt oxiderat kol i flytande form.
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/7 |
Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 januari 2018 (begäran om förhandsavgörande från Korkein hallinto-oikeus – Finland) – E
(Mål C-240/17) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Tredjelandsmedborgare som olagligt vistas i en medlemsstat - Risk för allmän ordning och nationell säkerhet - Direktiv 2008/115/EG - Artikel 6.2 - Beslut om återvändande - Förbud mot inresa i medlemsstaterna - Registrering på spärrlistan för Schengenområdet - Person som har ett giltigt uppehållstillstånd utfärdat av en annan medlemsstat - Konvention om tillämpning av Schengenavtalet - Artikel 25.2 - Förfarande för samråd mellan den registrerande medlemsstaten och den medlemsstat som utfärdat uppehållstillståndet - Frist - Den anmodade avtalsslutande staten underlåter att ta ställning - Följder för verkställigheten av besluten om återvändande och inreseförbud))
(2018/C 083/09)
Rättegångsspråk: finska
Hänskjutande domstol
Korkein hallinto-oikeus
Parter i målet vid den nationella domstolen
E
Domslut
|
1) |
Artikel 25.2 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet av den 14 juni 1985 mellan regeringarna i Beneluxstaterna, Förbundsrepubliken Tyskland och Franska republiken om gradvis avskaffande av kontroller vid de gemensamma gränserna, som undertecknades i Schengen den 19 juni 1990 och trädde i kraft den 26 mars 1995, ska tolkas så, att även om en avtalsslutande stat, som avser att meddela ett beslut om återvändande och inrese- och vistelseförbud avseende en tredjelandsmedborgare som har ett giltigt uppehållstillstånd som utfärdats av en annan avtalsslutande stat, får inleda det samrådsförfarande som föreskrivs i den bestämmelsen redan innan den meddelar nämnda beslut, ska detta förfarande i vart fall inledas när ett sådant beslut har meddelats. |
|
2) |
Artikel 25.2 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet ska tolkas så, att den inte utgör hinder för verkställighet av ett beslut om återvändande och inreseförbud, som meddelats av en avtalsslutande stat avseende en tredjelandsmedborgare som har ett giltigt uppehållstillstånd som utfärdats av en annan avtalsslutande stat, trots att det i denna bestämmelse föreskrivna samrådsförfarandet pågår, om nämnda tredjelandsmedborgare av den registrerande avtalsslutande staten anses utgöra en risk för allmän ordning eller nationell säkerhet, vilket dock inte påverkar vederbörandes rätt att göra gällande sina rättigheter enligt detta uppehållstillstånd genom att senare bege sig till den andra avtalsslutande staten. När rimlig tid har förflutit sedan samrådsförfarandet inleddes utan att den anmodade avtalsslutande staten lämnat något svar, ankommer det emellertid på den registrerande avtalsslutande staten att återkalla registreringen på spärrlistan för Schengenområdet och att, i förekommande fall, registrera personen i fråga på sin nationella spärrlista. |
|
3) |
Artikel 25.2 i konventionen om tillämpning av Schengenavtalet ska således tolkas så, att en tredjelandsmedborgare, som har ett giltigt uppehållstillstånd utfärdat av en avtalsslutande stat och beträffande vilken en annan avtalsslutande stat har meddelat ett beslut om återvändande och inreseförbud, i nationell domstol får åberopa de rättsverkningar som följer av det samrådsförfarande som ska genomföras av den registrerande avtalsslutande staten och de krav som följer av detta. |
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/8 |
Domstolens beslut (åttonde avdelningen avdelningen) av den 11 januari 2018 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio – Italien) – Amber Capital Italia Sgr SpA (C-654/16), Amber Capital Uk Llp (C-654/16), Bluebell Partners Limited (C-657/16), Elliot International LP (C-658/16), The Liverpool Limited Partnership (C-658/16), Elliot Associates LP (C-658/16) mot Commissione Nazionale per le Società e la Borsa (Consob)
(Förenade målen C-654/16, C-657/16 och C-658/16) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Bolagsrätt - Direktiv 2004/25/EG - Uppköpserbjudanden - Artikel 5.4 andra stycket - Möjlighet att ändra priset i erbjudandet under vissa bestämda omständigheter och i enlighet med tydligt fastställda kriterier - Nationell lagstiftning som föreskriver att priset i erbjudandet ska bestämmas till det konstaterade priset i fall av otillåten samverkan mellan budgivaren eller personer som handlar i samförstånd med budgivaren och en eller flera säljare - Begreppet tydligt fastställt kriterium))
(2018/C 083/10)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Tribunale Amministrativo Regionale per il Lazio
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Amber Capital Italia Sgr SpA (C-654/16), Amber Capital Uk Llp (C-654/16), Bluebell Partners Limited (C-657/16), Elliot International LP (C-658/16), The Liverpool Limited Partnership (C-658/16), Elliot Associates LP (C-658/16)
Motpart: Commissione Nazionale per le Società e la Borsa (Consob)
Ytterligare deltagare i rättegången: Hitachi Railltaly Investments Sri, Hitachi Railltaly SpA, Ansaldo Sts SpA (C-654/16), Finmeccanica SpA
Avgörande
Artikel 5.4 andra stycket i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en sådan nationell lagstiftning som den som är aktuell i det nationella målet, vilken gör det möjligt för den nationella tillsynsmyndigheten att höja priset i ett uppköpserbjudande i fall av otillåten samverkan mellan budgivaren eller personer som handlar i samförstånd med budgivaren och en eller flera säljare och som inskränker sig till att föreskriva att priset får höjas till att motsvara det pris som myndigheten konstaterat, såvitt detta pris kan utläsas av nämnda lagstiftning på ett tillräckligt klart, precist och förutsägbart sätt med anlitande av de tolkningsmetoder som är erkända i nationell rätt.
(1) EUT C 121 av den 18.4.2017.
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/8 |
Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 18 januari 2018 – Monster Energy Company mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)
(Mål C-678/16) (1)
((Överklagande - Rättegångsregler - Artikel 181 - EU-varumärke - Invändningsförfarande - Figurmärke innehållande ordelementen HotoGo self-heating can technology - Sammansatt varumärke - Registreringsansökan - Invändning - Avslag - Uppenbart att överklagandet ska avvisas))
(2018/C 083/11)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Monster Energy Company (ombud: P. Brownlow, solicitor)
Övrig deltagare i rättegången: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (ombud: A. Folliard-Monguiral)
Avgörande
|
1) |
Överklagandet avvisas. |
|
2) |
Monster Energy Company ska ersätta rättegångskostnaderna. |
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/9 |
Domstolens beslut (åttonde avdelningen) av den 14 december 2017 – Verus Eood mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Maquet GmbH
(Mål C-101/17) (1)
((Överklagande - Artikel 181 i domstolens rättegångsregler - EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-ordmärket LUCEO - Ogiltighetsförklaring))
(2018/C 083/12)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Verus Eood (ombud: C. Pfitzer, Rechtsanwalt)
Svarande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) (ombud: A. Schifko) och Maquet GmbH (ombud: N. Hebeis, Rechtsanwalt)
Avgörande
|
1) |
Överklagandet ogillas. |
|
2) |
Verus EOOD ska ersätta rättegångskostnaderna. |
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/9 |
Överklagande ingett den 17 augusti 2017 av Miguel Torres, SA av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 31 maj 2017 i mål T-637/15, Alma-The Soul of Italian Wine mot EUIPO
(Mål C-499/17 P)
(2018/C 083/13)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Miguel Torres, SA (ombud: A. von Mühlendahl, Rechtsanwalt, J. Güell Serra, abogado)
Övriga parter i målet: Alma-The Soul of Italian Wine LLLP, Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet
Domstolen (sjunde avdelningen) har genom beslut av den 14 december 2017 avvisat överklagandet.
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/10 |
Överklagande ingett den 11 september 2017 av Josel, SL av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 28 juni 2017 i mål T-333/15, Josel mot EUIPO – Nationale-Nederlanden Nederland
(Mål C-536/17 P)
(2018/C 083/14)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Josel, SL (ombud: J. Güell Serra, abogado)
Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, Nationale-Nederlanden Nederland BV
Domstolen (nionde avdelningen) meddelade genom beslut av den 17 januari 2018 att överklagandet ska avvisas.
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/10 |
Överklagande ingett den 21 september 2017 av Cafés Pont SL av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 20 juli 2017 i mål T-309/16, Cafes Pont mot EUIPO – Giordano Vini
(Mål C-559/17 P)
(2018/C 083/15)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Cafés Pont SL (ombud: E. Manresa Medina, abogado)
Övriga parter i målet: Europeiska immaterialrättsmyndigheten, Giordano Vini SpA
Genom domstolens (tionde avdelningen) beslut av den 11 januari 2018 avvisas överklagandet.
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/10 |
Överklagande ingett den 28 november 2017 av Viridis Pharmaceutical Ltd. av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 15 september 2017 i mål T-276/16, Viridis Pharmaceutical Ltd. mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet
(Mål C-668/17 P)
(2018/C 083/16)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Viridis Pharmaceutical Ltd. (ombud: C. Spintig, Rechtsanwalt, S. Pietzcker, Rechtsanwalt, M. Prasse, Rechtsanwältin)
Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Hecht-Pharma GmbH
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
|
— |
upphäva den överklagade domen från tribunalen (andra avdelningen), |
|
— |
återförvisa målet till tribunalen, och |
|
— |
förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna; i andra hand låta frågan om rättegångskostnader anstå. |
Grunder och huvudargument
Klaganden gör genom sitt överklagande gällande att tribunalen har åsidosatt varumärkesförordningen (1) flera gånger i den överklagade domen.
För det första gör klaganden gällande ett åsidosättande av artikel 58.1 a första meningen första alternativet i varumärkesförordningen. Klaganden menar att tribunalen gjorde fel när den fann att ett unionsvarumärke som är registrerat för ett läkemedel kan bli föremål för rättsbevarande användning endast när det erforderliga tillståndet för utsläppande på marknaden har meddelats. Tribunalen har även åsidosatt denna bestämmelse genom att klassificera användningen av ett EU-varumärke inom ramen för en klinisk studie i enlighet med artikel 8.3 i i direktiv 2001/83/EG (2) som användning som med nödvändighet är intern och således inte utgör verkligt bruk.
Klaganden gör vidare gällande ett åsidosättande av artikel 58.1 a första meningen, andra alternativet i varumärkesförordningen. Klaganden menar att tribunalen gjorde fel när den fann att en klinisk studie som har utförts i syfte att förbereda en begäran om tillstånd att släppa ut produkten på marknaden inte kan åberopas för att motivera varför ett varumärke inte har använts när den kliniska studien har beställts långt efter registreringen av varumärket och/eller när inte så omfattande finansiella medel har använts, vilket var nödvändigt för att så snabbt som möjligt avsluta den kliniska studien.
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2017/1001 av den 14 juni 2017 om EU-varumärken (EUT L 154, 2017, s. 1).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel (EGT L 311, 2001, s. 67).
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/11 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Helsingfors tingsrätt (Finland) den 12 december 2017 – Metirato Oy i konkurs mot Finländska staten/Skatteförvaltningen, Estniska staten/Maksu- ja Tolliamet
(Mål C-695/17)
(2018/C 083/17)
Rättegångsspråk: finska
Hänskjutande domstol
Helsingfors tingsrätt
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Metirato Oy i konkurs
Motpart: Finländska staten/Skatteförvaltningen, Estniska staten/Maksu- ja Tolliamet
Tolkningsfrågor
|
1. |
Ska artikel 13.1 i direktiv 2010/24/EU, (1) såvitt bestämmelsen föreskriver att fordringar som ska drivas in med stöd av en begäran om indrivning ska behandlas som om de var den anmodade medlemsstatens fordringar, tolkas på så sätt
|
|
2. |
Ska direktivet tolkas på så sätt att en annan stats fordringar på grundval av en begäran om indrivning drivs in på samma sätt men att de indrivna tillgångarna förblir separerade och inte blandas med den anmodade statens tillgångar, eller ska direktivet tolkas på så sätt att den andra statens fordringar drivs in tillsammans med de egna fordringarna på ett sådant sätt att de blandas med den anmodade medlemsstatens tillgångar? Med andra ord: Syftar direktivet endast till att förbjuda att en annan stats fordringar missgynnas? |
|
3. |
Kan en tvist som avser återvinning i konkurs likställas med tvister som rör verkställighetsåtgärder i den mening som avses i artikel 14.2 i direktivet, och är det härav möjligt att dra slutsatsen att den anmodade medlemsstaten enligt direktivet är svarande även i denna tvist? |
(1) Rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (EUT 2010, L 84, s. 1).
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/12 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien) den 15 december 2017 – D. H. mot Ministerstvo vnitra
(Mål C-704/17)
(2018/C 083/18)
Rättegångsspråk: tjeckiska
Hänskjutande domstol
Nejvyšší správní soud
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: D. H.
Motpart: Ministerstvo vnitra
Tolkningsfråga
Utgör tolkningen av artikel 9 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/33/EU (1) (EUT L 180, 2013, s. 96), jämförd med artiklarna 6 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, hinder för en nationell lagstiftning som inte tillåter att Nejvyšší správní soud (Högsta förvaltningsdomstolen) prövar ett domstolsavgörande avseende förvar av en utlänning efter det att utlänningen har frigetts från förvar?
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/12 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Svea hovrätt (Sverige) den 15 december 2017 – Patent-och registreringsverket / Mats Hansson
(Mål C-705/17)
(2018/C 083/19)
Rättegångsspråk: svenska
Hänskjutande domstol
Svea hovrätt
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: Patent-och registreringsverket
Svarande: Mats Hansson
Tolkningsfrågor
|
1) |
Ska artikel 4.1 b i varumärkesdirektivet (1) tolkas så att den helhetsbedömning av samtliga relevanta faktorer som ska göras vid en förväxlingsbedömning får påverkas av att en beståndsdel av varumärket uttryckligen har undantagits skydd vid registreringen, dvs. av att en så kallad disclaimer antecknats vid registeringen? |
|
2) |
Om svaret på fråga I är ja; får disclaimern i sådant fall påverka helhetsbedömningen på så sätt att den behöriga myndigheten beaktar beståndsdelen i fråga men ger den en mer begränsad betydelse på så sätt att den inte anses ha särskiljningsförmåga, även om beståndsdelen de facto skulle vara särskiljande och framträdande i det äldre varumärket? |
|
3) |
Om svaret på fråga I är ja och svaret på fråga II är nej; får disclaimern ändå påverka helhetsbedömningen på något annat sätt? |
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/95/EG av den 22 oktober 2008 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EUT 2008, L 299, s. 25)
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/13 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Østre Landsret (Danmark) den 22 december 2017 – A
(Mål C-716/17)
(2018/C 083/20)
Rättegångsspråk: danska
Hänskjutande domstol
Østre Landsret
Part i målet vid den nationella domstolen
A
Tolkningsfrågor
|
1) |
Utgör artikel 45 FEUF, sådan den tolkats av EU-domstolen i dom av den 8 november 2012 i mål C-461/11, (1) hinder för att en sådan bestämmelse om domstols behörighet som den danska, som har till syfte att säkerställa, att den domstol som handlägger skuldsaneringen har kännedom om och vid sin bedömning kan beakta de konkreta socioekonomiska förhållanden som gäldenären och hans eller hennes familj lever under och får antas leva under i framtiden, och att bedömningen kan ske enligt på förhand fastställda kriterier som anger vad som kan anses utgöra en godtagbar återhållsam levnadsstandard under tiden skuldsaneringen pågår? |
Om fråga 1 besvaras så, att begränsningen inte kan anses vara motiverad, anmodas EU-domstolen att klargöra:
|
2) |
huruvida artikel 45 FEUF ska tolkas så, att den även i en situation som den i det aktuella målet har direkt effekt i förhållandet mellan enskilda, på så sätt att privata borgenärer ska tåla att skulder som en gäldenär som har flyttat till utlandet har till dem sätts ned eller faller bort. |
(1) Domstolens dom av den 8 november 2012, ECLI:EU:C:2012:704.
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/14 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta domstolen (Finland) den 22 december 2017 – Vanda stad mot Skanska Industrial Solutions Oy, NCC Industry Oy, Asfaltmix Oy
(Mål C-724/17)
(2018/C 083/21)
Rättegångsspråk: finska
Hänskjutande domstol
Högsta domstolen (Finland)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Vanda stad
Motpart: Skanska Industrial Solutions Oy, NCC Industry Oy, Asfaltmix Oy
Tolkningsfrågor
|
1) |
Ska frågan vem som är ersättningsskyldig för en skada som orsakas av ett beteende som strider mot artikel 101 FEUF, avgöras genom direkt tillämpning av denna artikel eller på grundval av nationella bestämmelser? |
|
2) |
Om det direkt på grundval av artikel 101 FEUF ska fastställas vem som är ersättningsskyldig: Är de som omfattas av begreppet ”företag” i nämnda bestämmelse ersättningsskyldiga? Är samma principer tillämpliga vid fastställandet av vem som är skadeståndsskyldig som de principer EU-domstolen har tillämpat i mål avseende böter för att där fastställa vem som är ansvarig och enligt vilka ansvar särskilt kan grundas på en tillhörighet till samma ekonomiska enhet eller på en ekonomisk kontinuitet? |
|
3) |
Om det på grundval av medlemsstatens nationella bestämmelser ska fastställas vem som är ersättningsskyldig: Strider en nationell bestämmelse, enligt vilken ett bolag, som efter att ha förvärvat samtliga aktier i ett bolag som deltagit i en kartell som strider mot artikel 101 FEUF har upplöst det aktuella bolaget och övertagit dess affärsverksamhet, inte är ersättningsskyldigt för den skada som har orsakats genom det upplösta bolagets konkurrensbegränsande beteende, mot den unionsrättsliga effektivitetsprincipen, fastän det i praktiken är omöjligt eller orimligt svårt att erhålla ersättning från det upplösta bolaget? Utgör effektivitetsprincipen hinder för att en medlemsstats nationella rätt tolkas på så sätt att det som villkor för ett skadeståndsansvar krävs att en sådan företagsomvandling som beskrivits är lagstridig eller konstlad och har genomförts i syfte att kringgå den konkurrensrättsliga skadeståndsskyldigheten eller har vidtagits på annat otillbörligt sätt eller åtminstone att bolaget vid genomförande av företagsomvandlingen kände eller borde ha känt till överträdelsen av konkurrensrätten? |
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/14 |
Talan väckt den 22 december 2017 – Europeiska kommissionen mot Republiken Grekland
(Mål C-729/17)
(2018/C 083/22)
Rättegångsspråk: grekiska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud:E. Tserepa-Lacombe, H. Støvlbæk
Svarande: Republiken Grekland
Sökandens yrkanden
Sökanden yrkar att domstolen ska
|
— |
fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 49 FEUF och artikel 15.2 b och c samt 15.3 i direktiv 2006/123/EG (1), genom att införa begränsningar vad gäller den juridiska form som medlingsorgan ska ha för bolag utan vinstintresse vilka ska bildas av minst ett advokatsamfund och minst en handelskammare i Grekland i enlighet med lag nr 3898/2010 och presidentdekret 123/2011, |
|
— |
fastställa att Republiken Grekland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 49 FEUF och artiklarna 13, 14 och 50.1 i bilaga VII till Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG (2) genom att för erkännande av akademiska kvalifikationer uppställa krav på att ytterligare villkor ska vara uppfyllda med avseende på innehållet i intygen, uppställa krav på kompensationsåtgärder utan en föregående bedömning av grundläggande skillnader och bibehålla diskriminerande bestämmelser i lag som innebär att den som ansöker om godkännande som professionell medlare och som innehar en handling som styrker riktigheten av yrkeskvalifikationen som erhållits utanför Grekland eller från ett godkänt utbildningsorgan utanför Grekland och efter att utbildning genomgåtts i Grekland måste ha erfarenhet av att ha deltagit i minst tre medlingsförfaranden, och |
|
— |
förplikta Republiken Grekland att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
|
1. |
Åsidosättande av etableringsrätten som följer av artikel 49 FEUF och av artikel 15.2 b och c i direktiv 2006/123/EG om tjänster på den inre marknaden. I artikel 5.1 i lag 3898/2010 och det därmed sammanhängande presidentdekretet nr 123/2011 föreskrivs att bolag som tillhandahåller medlarutbildningar måste ha en viss juridisk form, det vill säga bolag utan vinstintresse som bildats av minst ett advokatsamfund och en av handelskamrarna i Grekland, och att deras verksamhet ska vara föremål för godkännande från den myndighet som anges i artikel 7 i den lagen. Dessa begränsningar gäller såväl de organ som avser att etablera sig i Grekland för första gången som de organ som avser att etablera ett dotterbolag i det landet. Ingen annan fysisk eller juridisk person än advokatsamfund eller handelskammare har rätt att inrätta ett utbildningsorgan för utbildning av medlare som mot bakgrund av den utbildningen ges möjlighet att delta i provet för att erhålla en certifiering av yrkeskvalifikationen som medlare i Grekland, om den personen inte har ingått ett avtal med ett advokatsamfund och en handelskammare i det landet. Därutöver har de organ vars juridiska form inte är ett organ utan vinstintresse i princip inte någon möjlighet att erbjuda dem som önskar utbilda sig till medlare, och därvid ta ut en inskrivningsavgift, utbildning som ger deltagarna rätt att därefter göra provet för att erhålla en certifiering som medlare i Grekland. Slutligen utesluts utbildningsorgan från en annan medlemsstat som skulle vilja tillhandahålla den ifrågavarande tjänsten mot att de studenter som är inskrivna på kurser inom medlarutbildningen betalar en inskrivningsavgift i princip från möjligheten att träda in på den grekiska marknaden och från möjligheten att inrätta ett dotterbolag i Grekland, när den juridiska formen inte är ett organ utan vinstintresse och dotterbolaget inte endast är ett organ utan vinstintresse. Kommissionen anser att detta innebär att det föreligger en inskränkning av etableringsrätten enligt 49 FEUF och artikel 15.2 b och c i direktiv 2006/123/EG på den inre marknaden. Nämnda inskränkning omfattas inte av undantaget i artikel 51.1 FEUF då tillhandahållande av utbildning av medlare inte är fråga om verksamhet som hos medlemsstaten är förenad med utövandet av offentlig makt, och framför allt inte rör rättskipning. Inskränkningen i fråga är inte heller motiverad av skäl som rör säkerställande av kvaliteten hos tjänsterna, som inte på något sätt direkt hör samman med regler kring utbildningsorganens juridiska form och kapitalinnehav. |
|
2. |
Åsidosättande av direktiv 2005/36/EG och artikel 49 FEUF om etableringsrätten. Kommissionen menar att de villkor som anges i punkt 2 A i den enda artikeln i ministerdekret nr 109088/12.12.2011, enligt vilka medlarens utbildningsbevis ska innehålla uppgifter om utbildningsmetoder, antal deltagare, antalet utbildare och deras kvalifikationer, examensförfarande och förfarande för bedömning av deltagarna samt på vilket sätt objektiviteten garanteras under dessa förfaranden, går utöver vad som kan krävas för att bedöma kunskapsnivå och yrkeskvalifikationer som innehavaren av utbildningsbeviset får antas ha. Villkoren i fråga gör det inte möjligt att göra en korrekt bedömning av om den berörda personens utbildning avser ämnen som i sak skiljer sig från dem som omfattas av den utbildning som krävs i Grekland. Av dessa skäl står den bestämmelse som anges ovan i strid med artiklarna 13, 14, 50 och bilaga VII till direktiv 2005/36/EG. Därutöver följer av punkt 5 A i ministerdekretet att utländska medlare med fullständiga yrkeskvalifikationer måste visa att de därutöver har erfarenhet från minst tre medlingsförfaranden innan deras yrkeskvalifikationer kan godkännas i Grekland, samtidigt som det kravet inte uppställs såvitt avser medlare som har erhållit sina yrkeskvalifikationer i Grekland. Den ovannämnda bestämmelsen strider således mot artikel 13 i direktiv 2005/36/EG, i vilken det anges att när det i en mottagande medlemsstat krävs bestämda yrkeskvalifikationer för tillträdet till eller utövandet av ett reglerat yrke, ska den behöriga myndigheten i den medlemsstaten ge sökande tillträde till yrket och rätt att utöva det på samma villkor som gäller för landets egna medborgare, om de innehar det kompetensbevis eller bevis på formella kvalifikationer som krävs av en annan medlemsstat för tillträdet till eller utövandet av yrket inom dess territorium, samt innebär ett åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen i artikel 49 FEUF. |
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/123/EG av den 12 december 2006 om tjänster på den inre marknaden (EUT L 376, 27.12.2006, s. 36).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (text av betydelse för EES) (EGT L 255 30.9.2005, s. 22).
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/16 |
Överklagande ingett den 5 januari 2018 av MS av det beslut som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 31 maj 2017 i mål T-17/16, MS mot kommissionen
(Mål C-19/18 P)
(2018/C 083/23)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: MS (ombud: L. Levi, avocate)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
|
— |
upphäva tribunalens beslut av den 31 maj 2017 i mål T-17/16 |
|
— |
följaktligen återförvisa målet till tribunalen för prövning i sak av talan i första instans eller, om domstolen finner att målet är färdigt för avgörande, bifalla klagandens yrkanden i första instans, och således |
|
— |
erkänna kommissionens utomobligatoriska ansvar med stöd av artiklarna 268 och 340 andra stycket FEUF |
|
— |
förordna om överlämnande av de handlingar som klassificerats som konfidentiella av kommissionen och som utgör det nödvändiga stödet för beslutet om uteslutning |
|
— |
förplikta kommissionen att ersätta den ideella skada som är en följd av kommissionens rättsstridiga handlande och som i enlighet med rätt och billighet (ex aequo et bono) uppskattas till 20 000 euro |
|
— |
ålägga kommissionen att publicera ett brev i vilket den presenterar sina ursäkter till klaganden samt återuppta klaganden i Team Europe, och |
|
— |
förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader i båda instanserna. |
Grunder och huvudargument
Det överklagade beslutet innehåller en felaktig rättstillämpning vad gäller den rättsliga kvalificeringen av grunden för ersättningsyrkandet i första instans samt ett åsidosättande av tribunalens motiveringsskyldighet.
Det överklagade beslutet innehåller även en felaktig rättstillämpning vad gäller den rättsliga kvalificeringen av avtalet om samförstånd samt ett åsidosättande av tribunalens motiveringsskyldighet. Tribunalen har missuppfattat handlingarna i målet.
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/17 |
Talan väckt den 16 januari 2018 – Europeiska kommissionen mot Republiken Bulgarien
(Mål C-27/18)
(2018/C 083/24)
Rättegångsspråk: bulgariska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Samnadda, Y. Marinova, G. von Rintelen)
Svarande: Republiken Bulgarien
Sökandens yrkanden
Kommissionen yrkar att domstolen ska
|
— |
slå fast att Republiken Bulgarien har underlåtit att fullgöra sina förpliktelser enligt artikel 43.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/26/EU (1) av den 26 februari 2014 om kollektiv förvaltning av upphovsrätt och närstående rättigheter och gränsöverskridande licensiering av rättigheter till musikaliska verk för användning på nätet på den inre marknaden (EUT L 84 av den 20.3.2014, s. 72), genom att den inte har antagit nödvändiga lagar och andra författningar för att uppfylla skyldigheterna i detta direktiv före den 10 april 2016, eller i vart fall att den inte har underrättat kommissionen om sådana åtgärder, |
|
— |
med stöd av artikel 260.3 FEUF döma ut vite till Republiken Bulgarien med ett belopp om 19 121,60 euro per dag med hänsyn till Republiken Bulgariens åsidosättande av skyldigheten att underrätta kommissionen om åtgärder för införlivande av direktiv 2014/26/EU, från den dag domen i målet meddelas, och |
|
— |
förplikta Republiken Bulgarien att ersätta rättegångskostnaderna för detta förfarande. |
Grunder och huvudargument
|
1. |
Enligt artikel 43.1 i direktiv 2014/26/EU är medlemsstaterna skyldiga att införa nödvändiga lagar och andra författningar för att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet före den 10 april 2016, och omgående underrätta kommissionen om dessa författningars lydelse. Eftersom kommissionen inte har underrättats om de åtgärder som Republiken Bulgarien har vidtagit för att införliva direktivet, har den beslutat att väcka talan vid domstolen. |
|
2. |
I sin ansökan gör kommissionen gällande att Republiken Bulgarien ska åläggas ett vite på 19 121,60 euro per dag. Storleken på vitet har beräknats med hänsyn till svårighetsgraden och varaktigheten av åsidosättandet liksom den avskräckande verkan med hänsyn till medlemsstatens betalningsförmåga. |
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/18 |
Beslut meddelat av domstolens ordförande den 8 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från n – Portugal) – David Fernando Leal da Fonseca mot Varzim Sol – Turismo, Jogo e Animação, SA
(Mål C-415/16) (1)
(2018/C 083/25)
Rättegångsspråk: portugisiska
Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/18 |
Beslut meddelat av domstolens ordförande den 14 november 2017 (begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Hamburg – Tyskland) – Andreas Niemeyer mot Brussels Airlines SA/NV
(Mål C-269/17) (1)
(2018/C 083/26)
Rättegångsspråk: tyska
Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/18 |
Beslut meddelat av domstolens ordförande den 15 november 2017 (begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Hannover – Tyskland) – Heinz-Gerhard Albrecht mot TUIfly GmbH
(Mål C-277/17) (1)
(2018/C 083/27)
Rättegångsspråk: tyska
Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/18 |
Beslut meddelat av ordföranden på domstolen den 8 december 2017 – Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike
(Mål C-420/17) (1)
(2018/C 083/28)
Rättegångsspråk: franska
Ordföranden på domstolen har beslutat att avskriva målet.
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/19 |
Beslut meddelat av domstolens ordförande den 14 november 2017 (begäran om förhandsavgörande från Amtsgericht Hannover – Tyskland) – Ursula Kaufmann, Viktor Schay mot TUIfly GmbH
(Mål C-534/17) (1)
(2018/C 083/29)
Rättegångsspråk: tyska
Domstolens ordförande har beslutat att avskriva målet.
Tribunalen
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/20 |
Tribunalens dom av den 23 januari 2018 – FV mot rådet
(Mål T-639/16 P) (1)
((Överklagande - Personalmål - Tjänstemän - Betygsrapport - Karriärutvecklingsrapport - Utvärderingsomgången 2013 - Talan ogillades i första instans - Sammansättningen av den domstol som dömt i första instans - Förfarande för utnämning av en domare i personaldomstolen - Domstol som inrättats med stöd av lag - Principen om laga domstol))
(2018/C 083/30)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: FV (ombud: advokat advokaten L. Levi)
Övrig part i målet: Europeiska unionens råd (ombud: J.-B. Laignelot och M. Bauer)
Saken
Överklagande av den dom som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) den 28 juni 2016, FV mot rådet (F-40/15, EU:F:2016:137) med yrkande att denna dom ska upphävas.
Domslut
|
1) |
Den dom som meddeladess av Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) den 28 juni 2016 i mål F-40/15, FV mot rådet upphävs. |
|
2) |
Målet återförvisas till en avdelning vid tribunalen som ska vara en annan avdelning än den som dömt i det överklagade målet. |
|
3) |
Beslut om rättegångskostnader anstår. |
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/20 |
Tribunalens dom av den 23 januari 2018 – Wenger mot EUIPO – Swissgear (SWISSGEAR)
(Mål T-869/16) (1)
((EU-varumärken - Ogiltighetsförfarande - EU-ordmärket SWISSBEAR - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 b och 7.1 c I förordning nr 207/2009 [nu artikel 7.1 b och 7.1§ c I förordning (EU) nr 2017/1001] - Artikel 52.2 a och 76 I förordning nr 207/2009 [nu artikel 59.1 a och 95 I förordning 2017/1001]))
(2018/C 083/31)
Rättegångsspråk: engelska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Wenger SA (Delémont, Schweiz) (ombud: advokaterna K. Ikas och A. Sulovsky)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas)
Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Swissgear Sàrl (Baar, Schweiz) (ombud: advokaten J. Hacke)
Saken
Överklagande av ett beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid EUIP den 20 september 2016 (ärende R 2098/2015-5) angående ett ogiltighetsförfarande mellan Swissgear och Wenger.
Domslut
|
1) |
Överklagandet ogillas. |
|
2) |
Wenger SA ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som åsamkats EUIPO och Swissgewar Sárl. |
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/21 |
Tribunalens dom av den 23 januari 2018 – avanti mot EUIPO (avanti)
(Mål T-250/17) (1)
((EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket avanti - Absoluta registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.1 b i förordning (EU) 2017/1001)))
(2018/C 083/32)
Rättegångsspråk: tyska
Rättegångsdeltagare
Klagande: avanti GmbH (Hamburg, Tyskland) (ombud: advokaten M. Bahmann)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Schifko)
Saken
Överklagande av det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 14 februari 2017 (ärende R 801/2016-5) angående en ansökan om registrering som EU-varumärke av figurkännetecknet avanti.
Domslut
|
1) |
Överklagandet ogillas. |
|
2) |
avanti GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna. |
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/22 |
Talan väckt den 17 januari 2018 – OCU mot ECB
(Mål T-15/18)
(2018/C 083/33)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Sökande: Organización de Consumidores y Usuarios (OCU) (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna E. Martínez Martínez och C. López-Mélida de Ramón)
Svarande: Europeiska centralbanken
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
|
— |
ogiltigförklara det angripna beslutet, |
|
— |
förelägga ECB att lämna ut de begärda handlingarna i deras fullständiga eller konfidentiella lydelser, och |
|
— |
förplikta Europeiska centralbanken att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Syftet med detta förfarande är att utverka att det under nummer LS/MD/17/428 registrerade beslutet av den 17 november 2017 om avslag på sökandens ”bekräftande ansökan om tillgång till ECB:s handlingar” av den 14 september 2017 ska ogiltigförklaras och att de begärda handlingarna, som rör upplösningen av bolaget Banco Popular Español S.A, i stället, omedelbart ska lämnas ut.
Till stöd för sin talan åberopar sökanden en enda grund, baserad på den grundläggande rättighet som stadfästs i artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, nämligen rätten till god förvaltning, såsom den kommer till uttryck genom tillgång till handlingar för det legitima utövandet av rätten till försvar.
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/22 |
Talan väckt den 17 januari 2018 – Activos e Inversiones Monterroso mot SRB
(Mål T-16/18)
(2018/C 083/34)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Sökande: Activos e Inversiones Monterroso, S.L. (Pantoja, Spanien) (ombud: advokaten S. Rodríguez Bajón)
Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
|
— |
ogiltigförklara SRB:s beslut av den 8 november 2017, och |
|
— |
bevilja sökanden tillgång till ärendeakten på de villkor som anges i ansökan. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.
|
1. |
SRB har i sitt beslut av den 8 november 2017 uppenbarligen förväxlat den allmänna rätten avseende tillgång till handlingar, som alla unionsmedborgare kan göra gällande, och den mer konkreta rätten avseende tillgång till ärendeakten, som endast kan göras gällande av de berörda personerna i det förfarande som avses med denna akt. Rätten avseende tillgång till ärendeakten är en rättighet som klart skiljer sig från rätten avseende tillgång till handlingar. Medan den första är en av de rättigheter som ingår i ”rätten till god förvaltning”, som stadfästs i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, är den andra en självständig rättighet med en mycket mer allmän karaktär och som anknyter till principen om offentlig insyn. |
|
2. |
Denna skillnad mellan de båda rättigheterna medför att rättigheterna vänder sig till olika rättssubjekt och har olika betydelse på så sätt att rätten avseende tillgång till ärendeakten endast kan göras gällande av de berörda personerna i det aktuella förfarandet, medan rätten avseende tillgång till handlingar tillerkänns alla unionsmedborgare i förhållande till de handlingar som unionsinstitutionerna förfogar över. |
|
3. |
Skillnaden i betydelse mellan dessa rättigheter innebär nödvändigtvis att alla de undantag som gäller för var och en av dem också är olika. Medan ett av undantagen från rätten avseende tillgång till handlingar således är att denna rättighet inte påverkar de berörda företagens ”affärsintressen”, begränsas rätten avseende tillgång till ärendeakten, för sin del, av att dess utövande inte påverkar de ”affärshemligheter” som de bolag som deltar i förfarandet har. Detta har motiverat skillnaden mellan begreppet ”affärsintresse”, som säkerligen är mer extensivt, och begreppet ”affärshemlighet”, som är mycket mer restriktivt eftersom det avser all kännedom som en konkret personkrets har om ett bestämt företag och som, om den lämnades ut, kan skada företaget. Förekomsten av affärshemligheter ska härvidlag vägas mot övriga relevanta intressen, såsom rätten till försvar. |
|
4. |
Konfidentialiteten, såsom utgörande ett av de andra undantagen från rätten avseende tillgång till ärendeakten, ska för sin del också vara motiverad och den omfattas av flera begränsningar som ska beaktas så, att det inte automatiskt kan hänvisas till konfidentialitet för att neka tillgång till akten. Det innebär att en sådan tillämpning ska vara motiverad, vilket här inte är fallet. |
|
5. |
Det som är avgörande för beslutet i detta fall är tillämpningen av artikel 41.2 b i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Vid tillämpningen av förordning nr 806/2014 är det följaktligen artikel 90.4, och inte artikel 90.1, som SRB ska följa. |
|
5.3.2018 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 83/23 |
Tribunalens beslut av den 16 januari 2018 – fritz-kulturgüter mot EUIPO – Sumol + Compal Marcas (fritz-wasser)
(Mål T-862/16) (1)
(2018/C 083/35)
Rättegångsspråk: tyska
Ordföranden på åttonde avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.