		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 52

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	61 årgången 12 februari 2018

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2018/C 52/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2018/C 52/02	Mål C-600/14: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 5 december 2017 – Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska unionens råd (Talan om ogiltigförklaring — Unionens yttre åtgärder — Artikel 216.1 FEUF — Artikel 218.9 FEUF — Fastställande av den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i ett organ som inrättas genom ett internationellt avtal — Revisionsutskottet inom Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (Otif) — Ändring i fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif) och dess bihang — Delad befogenhet mellan unionen och dess medlemsstater — Unionens externa befogenhet på ett område där unionen tidigare inte antagit gemensamma regler — Giltigheten av beslut 2014/699/EU — Motiveringsskyldighet — Principen om lojalt samarbete)	2
2018/C 52/03	Mål C-598/15: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 7 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från du Juzgado de Primera Instancia de Jerez de la Frontera – Spanien) – Banco Santander, SA mot Cristobalina Sánchez López (Begäran om förhandsavgörande — Direktiv 93/13/EEG — Konsumentavtal — Oskäliga villkor — Den nationella domstolens behörighet — Konsumentskyddets effektivitet — Avtal om hypotekslån — Utomrättsligt förfarande för utmätning av intecknad egendom — Förenklat domstolsförfarande för erkännande av den sakrätt som tillkommer den som tilldelats fastigheten)	3
2018/C 52/04	Mål C-61/16 P: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 14 december 2017 – European Bicycle Manufacturers Association (EBMA) mot Giant (China) Co. Ltd, Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen (Överklagande — Dumpning — Förordning (EU) nr 502/2013 — Import av cyklar med ursprung i Kina — Förordning (EG) nr 1225/2009 — Artikel 18.1 — Samarbete — Begreppet nödvändiga uppgifter — Artikel 9.5 — Begäran om individuell behandling — Risk för kringgående)	3
2018/C 52/05	Mål C-189/16: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 7 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Högsta förvaltningsdomstolen – Sverige) – Boguslawa Zaniewicz-Dybeck mot Pensionsmyndigheten (Begäran om förhandsavgörande — Social trygghet för migrerande arbetstagare — Förordning (EEG) nr 1408/71 — Artikel 46.2 — Artikel 47.1 d — Artikel 50 — Garantipension — Minimiförmån — Beräkning av pensionsrättigheter)	4
2018/C 52/06	Mål C-230/16: Domstolens dom (första avdelningen) av den 6 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Frankfurt am Main – Tyskland) – Coty Germany GmbH mot Parfümerie Akzente GmbH (Begäran om förhandsavgörande — Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Artikel 101.1 FEUF — Selektiv distribution av lyxkosmetika — Klausul som förbjuder detaljister att anlita icke auktoriserade utomstående företag i samband med försäljning på internet — Förordning (EU) nr 330/2010 — Artikel 4 leden b och c)	5
2018/C 52/07	Mål C-243/16: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 14 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Social no 30 de Barcelona – Spanien) – Antonio Miravitlles Ciurana m.fl. mot Contimark SA, Jordi Socias Gispert (Begäran om förhandsavgörande — Bolagsrätt — Direktiv 2009/101/EG — Artiklarna 2 och 6 – 8 — Direktiv 2012/30/EU — Artiklarna 19 och 36 — Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Artiklarna 20, 21 och 51 — Erhållande av betalning av fordringar som följer av ett anställningsavtal — Rätt att väcka talan vid samma domstol mot såväl bolaget som dess företagsledare, i vederbörandes egenskap av ansvarig och solidariskt betalningsansvarig för bolagets skulder)	6
2018/C 52/08	Mål C-305/16: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 14 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från First-tier Tribunal (Tax Chamber) – Förenade kungariket) – Avon Cosmetics Ltd mot The Commissioners for Her Majesty's Revenue and Customs (Begäran om förhandsavgörande — Mervärdesskatt — Sjätte direktivet 77/388/EEG — Artikel 11 A.1 a — Beskattningsunderlag — Artikel 17 — Avdragsrätt — Artikel 27 — Särskilda avvikande åtgärder — Beslut 89/534/EEG — Försäljningsstruktur som baseras på leverans av varor av icke-skattskyldiga personer — Beskattning av varans normalvärde i sista konsumtionsledet — Kostnader som dessa personer har burit omfattas)	6
2018/C 52/09	Mål C-329/16: Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 7 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Frankrike) – Syndicat national de l'industrie des technologies médicales (Snitem), Philips France mot Premier ministre, Ministre des Affaires sociales et de la Santé (Begäran om förhandsavgörande — Medicintekniska produkter — Direktiv 93/42/EEG — Tillämpningsområde — Begreppet medicinteknisk produkt — CE-märkning — Nationella bestämmelser enligt vilka programvaror för stöd vid förskrivning av läkemedel är underkastade ett certifieringsförfarande som har införts av en nationell myndighet)	7
2018/C 52/10	Mål C-403/16: Domstolens dom (första avdelningen) av den 13 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Naczelny Sąd Administracyjny – Polen) – Soufiane El Hassani mot Minister Spraw Zagranicznych (Begäran om förhandsavgörande — Område med frihet, säkerhet och rättvisa — Förordning (EG) nr 810/2009 — Artikel 32.3 — Gemenskapskodex om viseringar — Beslut om avslag på viseringsansökan — Viseringssökandens rätt att överklaga detta beslut — En medlemsstats skyldighet att säkerställa rätten till domstolsprövning)	8
2018/C 52/11	Mål C-408/16: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 6 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Bucureşti – Rumänien) – Compania Naţională de Administrare a Infrastructurii Rutiere SA, tidigare Compania Naţională de Autostrăzi şi Drumuri Naţionale din România SA mot Ministerul Fondurilor Europene – Direcţia Generală Managementul Fondurilor Externe (Begäran om förhandsavgörande — Offentlig upphandling — Direktiv 2004/18/EG — Tillämpningsområde — Förordning (EG) nr 1083/2006 — Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden — Avtal om finansiering av ett motorvägsbygge som ingicks med Europeiska investeringsbanken innan medlemsstaten anslöt sig till Europeiska unionen — Begreppet oegentlighet i den mening som avses i förordning nr 1083/2006)	9
2018/C 52/12	Mål C-487/16 P: Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 13 december 2017 – Telefónica SA mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Konkurrensbegränsande samverkan — Den portugisiska och den spanska telekommarknaden — Konkurrensklausul i ett avtal mellan två bolag — Begränsning genom syfte — Rätten till försvar — Avslag på begäran om att vittnen ska höras — Böter — Överträdelsens allvar — Förmildrande omständigheter)	10
2018/C 52/13	Mål C-567/16: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 7 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (Chancery Division) – Förenade kungariket) – Merck Sharp & Dohme Corporation mot Comptroller-General of Patents, Designs and Trade Marks (Begäran om förhandsavgörande — Industriell och kommersiell äganderätt — Patenträtt — Humanläkemedel — Förordning (EG) nr 469/2009 — Artikel 3 b — Tilläggsskydd — Villkor för erhållande — Artikel 10.3 — Huruvida ansökan om tilläggsskydd ska beviljas eller avslås — Direktiv 2001/83/EG — Artikel 28.4 — Decentraliserat förfarande)	10
2018/C 52/14	Mål C-630/16: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 14 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Helsingfors förvaltningsdomstol – Finland) – i ett förfarande som anhängiggjorts av Anstar Oy (Begäran om förhandsavgörande — Harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter — Harmoniserad standard EN 1090 1:2009+A1:2011 — Kriterier för att fastställa tillämpningsområdet för en standard som antagits av Europeiska organisationen för standardisering (CEN) på mandat av Europeiska kommissionen — Fasadankare som är avsedda att fästas i betong innan den hårdnar och användas för att förbinda skalelement eller murad fasad med byggnadsstommen)	11
2018/C 52/15	Mål C-636/16: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 7 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado Contencioso-Administrativo no 1 de Pamplona – Spanien) – Wilber López Pastuzano mot Delegación del Gobierno en Navarra (Begäran om förhandsavgörande — Varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning — Direktiv 2003/109/EG — Artikel 12 — Antagande av ett beslut om utvisning av en varaktigt bosatt tredjelandsmedborgare — Omständigheter som ska beaktas — Nationell lagstiftning — Dessa omständigheter har inte beaktats — Förenlighet)	11
2018/C 52/16	Mål C-42/17: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 5 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Corte costituzionale – Italien) – brottmål mot M.A.S., M.B. (Begäran om förhandsavgörande — Artikel 325 FEUF — Dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. (C-105/14, EU:C:2015:555) — Brottmål avseende mervärdesskattebrott — Nationella bestämmelser som föreskriver preskriptionstider som kan medföra straffrihet för brott — Hot som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen — Skyldighet att underlåta att tillämpa varje bestämmelse i nationell rätt som kan äventyra medlemsstaternas uppfyllande av sina skyldigheter enligt unionsrätten — Principen om laglighet i fråga om brott och straff)	12
2018/C 52/17	Mål C-66/17: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 14 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Rejonowy Poznań-Grunwald i Jeżyce w Poznaniu – Polen) – Grzegorz Chudaś, Irena Chudaś mot DA Deutsche Allgemeine Versicherung Aktiengesellschaft (Begäran om förhandsavgörande — Civilrättsligt samarbete — Förordning (EG) nr 805/2004 — Tillämpningsområde — Europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar — Exekutionstitlar som kan intygas vara en europeisk exekutionstitel — Beslut om rättegångskostnaderna som tagits in i en dom som inte rör en obestridd fordran — Omfattas inte)	13
2018/C 52/18	Mål C-344/17: Domstolens beslut (tionde avdelningen) av den 30 november 2017 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Torino – Italien) – IJDF Italy Srl mot Violeta Fernando Dionisio, Alex Del Rosario Fernando (Begäran om förhandsavgörande — Konsumentavtal — Direktiv 93/13/EEG — Nationell lagstiftning enligt vilken det är möjligt att stämma huvudgäldenären och borgensmannen inför samma domstol — Undantag från reglerna om behörig domstol i konsumenttvister — Artikel 99i domstolens rättegångsregler)	13
2018/C 52/19	Mål C-622/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Vilniaus apygardos administracinis teismas (Litauen) den 3 november 2017 – Baltic Media Alliance Ltd. mot Lietuvos radijo ir televizijos komisija	14
2018/C 52/20	Mål C-626/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Giudice di Pace di Roma (Italien) den 3 november 2017 – Alberto Rossi m.fl. mot Ministero della Giustizia	14
2018/C 52/21	Mål C-634/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichts Oldenburg (Tyskland) den 13 november 2017 – ReFood GmbH & Co. KG mot Landwirtschaftskammer Niedersachsen	16
2018/C 52/22	Mål C-638/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauen) den 15 november 2017 – Valstybinė mokesčių inspekcija prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos mot UAB Skonis ir kvapas	16
2018/C 52/23	Mål C-639/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Augstākā tiesa (Lettland) den 15 november 2017 – SIA KPMG Baltics, likviduojamos AS Latvijas Krājbanka administratore (konkursförvaltare för bolaget AS Latvijas Krājbanka)	17
2018/C 52/24	Mål C-643/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Supremo Tribunal Administrativo (Portugal) den 17 november 2017 – GE Power Controls Portugal – Unipessoal Lda mot Fazenda Pública	17
2018/C 52/25	Mål C-644/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 17 november 2017 – Eurobolt BV	18
2018/C 52/26	Mål C-646/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Brindisi (Italien) den 17 november 2017 – brottmål mot Gianluca Moro	19
2018/C 52/27	Mål C-647/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta förvaltningsdomstolen (Sverige) den 20 november 2017 – Skatteverket / Srf konsulterna AB	19
2018/C 52/28	Mål C-650/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundespatentgericht (Tyskland) den 21 november 2017 – QH	20
2018/C 52/29	Mål C-657/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichtshof (Österrike) den 24 november 2017 – Hussein Mohamad Hussein	20
2018/C 52/30	Mål C-659/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 24 november 2017 – Istituto nazionale della previdenza sociale (INPS) / Azienda Napoletana Mobilità SpA	21
2018/C 52/31	Mål C-667/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione Tributaria Provinciale di Cagliari (Italien) den 24 november 2017 – Francesca Cadeddu mot Agenzia delle Entrate – Direzione provinciale di Cagliari m.fl.	22
2018/C 52/32	Mål C-672/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD) (Portugal) den 28 november 2017 – Tratave –Tratamento de Águas Residuais do Ave SA mot Autoridade Tributária e Aduaneira	22
2018/C 52/33	Mål C-675/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 30 november 2017 – Ministero della Salute mot Hannes Preindl	23
2018/C 52/34	Mål C-683/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Supremo Tribunal de Justiça (Portugal) den 6 december 2017 – Cofemel – Sociedade de Vestuário SA mot G-Star Raw CV	23
	Tribunalen
2018/C 52/35	Mål T-505/15: Tribunalens dom av den 14 december 2017 – Ungern mot kommissionen (EGFJ och EJFLU — Betalningar som undantas från unionsfinansiering — Förordningarna (EG) nr 1782/2003, 1290/2005, 73/2009 et 1122/2009 — Betalningar som verkställts av Ungern — Villkor — Kontroll av efterlevnaden av gällande rättsliga krav på förvaltningsområdet — Kontroll av att det föreligger goda jordbruks- och miljöförhållanden — Engångs- och schablonkorrigeringar — Risker som detta medför för fonderna)	25
2018/C 52/36	Mål T-304/16: Tribunalens dom av den 14 december 2017 – bet365 Group mot EUIPO – Hansen (BET 365) (EU-varumärke — Ogiltighetsförfarande — EU-ordmärket BET 365 — Absolut registreringshinder — Särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning — Bevis — Varumärket används för flera ändamål — Artikel 7.3 och artikel 52.2 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.3 och artikel 59.2 i förordning (EU) 2017/1001)	26
2018/C 52/37	Mål T-609/16: Tribunalens dom av den 14 december 2017 – PB mot kommissionen (Personalmål — Tjänstemän — Rekrytering — Meddelande om uttagningsprov EPSO/AD/309/15 (AD 11) — Läkare till tjänstgöringsort Luxemburg — Nekat tillträde till proven vid utvärderingscentrum — Valet av andraspråk begränsas till ett visst antal av unionens officiella språk — Invändning om rättsstridighet — Uppenbart oriktig bedömning — Ansvar — Ideell skada)	26
2018/C 52/38	Mål T-792/16: Tribunalens dom av den 14 december 2017 – N & C Franchise mot EUIPO EUIPO – Eschenbach Optik (OJO sunglasses) (EU-varumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som EU varumärke av figurmärket OJO sunglasses — Äldre internationella ordmärket oio — Relativt registreringshinder — Risk för förväxling — Känneteckenslikhet — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) nr 2017/1001))	27
2018/C 52/39	Mål T-21/17: Tribunalens dom av den 14 december 2017 – RL mot Europeiska unionens domstol (Personalmål — Tjänstemän — Befordran — Befordringsförfarandet 2015 — Beslut att inte befordra sökanden till lönegrad AD 10, med verkan från den 1 juli 2015 — Förflyttning mellan institutioner — Pro rata temporis-systemet — Jämförelse av kvalifikationer — Artikel 45 i tjänsteföreskrifterna — Ansvar)	28
2018/C 52/40	Mål T-559/16: Tribunalens beslut av den 7 december 2017 – Durazzo mot Europeiska utrikestjänsten (Personalmål — Tjänstemän — Befordran — Befordringsförfarandet år 2014 — Rättsakt som inte går någon emot — Uppenbart att talan inte kan tas upp till sakprövning — Beslut att inte befordra sökanden — Artiklarna 43 och 45.1 i föreskrifterna — Jämförande bedömning av meriter — Beaktande av betygsrapporter inför befordran — Uteslutande verbala bedömningar — Avsaknad av metod som möjliggör en jämförelse mellan betygsrapporter inför befordran — Talan som är uppenbart välgrundad)	28
2018/C 52/41	Mål T-849/16: Tribunalens beslut av den 14 december 2017 – PGNiG Supply & Trading mot kommissionen Talan om ogiltigförklaring — Inre marknaden för naturgas — Direktiv 2009/73/EG — Kommissionsbeslut om ändring av villkoren för undantag från unionsbestämmelserna om driften av gasledningen Opal avseende bestämmelserna om tredje parts tillträde och reglerna om avgifter — Villkoret direkt berörd ej uppfyllt — Avvisning	29
2018/C 52/42	Mål T-853/16: Tribunalens beslut av den 7 december 2017 – Techniplan mot kommissionen (Passivitetstalan — Kommissionens ställningstagande — Skadeståndstalan — Åsidosättande av formkrav — Begäran om föreläggande — Uppenbart att talan ska avvisas — Uppenbart att domstolen saknar behörighet)	30
2018/C 52/43	Mål T-284/17: Tribunalens beslut av den 15 december 2017 – Le Pen mot parlamentet (Talan om ogiltigförklaring och talan om skadestånd — Institutionell rätt — Ledamot av Europaparlamentet — Privilegier och immuniteter — Beslut att häva parlamentsimmunitet — Intresset av att få saken prövad har försvunnit — Anledning saknas delvis att döma i saken — Uppenbart att talan delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat)	30
2018/C 52/44	Mål T-475/17: Tribunalens beslut av den 14 december 2017 – Rogesa mot kommissionen (Talan om ogiltigförklaring — Tillgång till handlingar — Förordning (EG) nr 1049/2001 — Förordning (EG) nr 1367/2006 — Handlingar rörande en anläggning som producerar en blandning av pellets och sintrad järnmalm — Underförstått beslut om avslag på ansökan om tillgång till handlingar — Uttryckligt beslut antaget innan talan väcktes — Yrkande om fastställelse av att det saknas anledning att döma i saken — Berättigat intresse av att få saken prövad — Uppenbart att talan skall avvisas)	31
2018/C 52/45	Mål T-768/17: Talan väckt den 22 november 2017 – Comprojecto-Projectos e Construções m.fl. mot ECB	31
2018/C 52/46	Mål T-780/17: Talan väckt den 29 november 2017 – US mot ECB	34
2018/C 52/47	Mål T-793/17: Talan väckt den 5 december 2017 – Bruel mot kommissionen och Europeiska utrikestjänsten	35
2018/C 52/48	Mål T-805/17: Talan väckt den 11 december 2017 – BASF mot Echa	36
2018/C 52/49	Mål T-806/17: Talan väckt den 11 december 2017 – BASF and REACH & colours mot Echa	37
2018/C 52/50	Mål T-811/17: Överklagande ingett den 12 december 2017 – Classic Media mot EUIPO – Pirelli Tyre (CLASSIC DRIVER)	38
2018/C 52/51	Mål T-812/17: Talan väckt den 15 december 2017 – Seco Belgium och Vinçotte mot parlamentet	39
2018/C 52/52	Mål T-813/17: Talan väckt den 14 december 2017 – Nerantzaki mot kommissionen	39
2018/C 52/53	Mål T-814/17: Talan väckt den 14 december 2017 – Lietuvos geležinkeliai mot kommissionen	40
2018/C 52/54	Mål T-821/17: Överklagande ingett den 12 december 2017 – Vitromed mot EUIPO – Vitromed Healthcare (VITROMED Germany)	41
2018/C 52/55	Mål T-825/17: Överklagande ingett den 22 december 2017 – Carbon System Verwaltungs mot EUIPO (LIGHTBOUNCE)	42
2018/C 52/56	Mål T-826/17: Överklagande ingett den 22 december 2017 – TeamBank mot EUIPO – Fio Systems (FYYO)	42
2018/C 52/57	Mål T-831/17: Överklagande ingett den 29 december 2017 – DRH Licensing & Managing mot EUIPO – Merck KGaA (Flexagil)	43
2018/C 52/58	Mål T-305/15: Tribunalens beslut av den 14 december 2017 – Airdata mot kommissionen	44
2018/C 52/59	Mål T-234/16: Tribunalens beslut av den 14 december 2017 – Meissen Keramik mot EUIPO – Staatliche Porzellan-Manufaktur Meissen (Meissen)	44
2018/C 52/60	Mål T-451/17: Tribunalens beslut av den 18 december 2017 – Verband der Deutschen Biokraftstoffindustrie mot kommissionen	44

IV Upplysningar

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

Europeiska unionens domstol

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/1

Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2018/C 052/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 42, 5.2.2018

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 437, 18.12.2017

EUT C 424, 11.12.2017

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

V Yttranden

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

Domstolen

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/2

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 5 december 2017 – Förbundsrepubliken Tyskland mot Europeiska unionens råd

(Mål C-600/14) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Unionens yttre åtgärder - Artikel 216.1 FEUF - Artikel 218.9 FEUF - Fastställande av den ståndpunkt som ska intas på unionens vägnar i ett organ som inrättas genom ett internationellt avtal - Revisionsutskottet inom Mellanstatliga organisationen för internationell järnvägstrafik (Otif) - Ändring i fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif) och dess bihang - Delad befogenhet mellan unionen och dess medlemsstater - Unionens externa befogenhet på ett område där unionen tidigare inte antagit gemensamma regler - Giltigheten av beslut 2014/699/EU - Motiveringsskyldighet - Principen om lojalt samarbete))

(2018/C 052/02)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze och J. Möller)

Parter som har intervenerat till stöd för sökanden: Republiken Frankrike (ombud: inledningsvis D. Colas, G. de Bergues och M. Hours, därefter D. Colas och M.-L. Kitamura), Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: C. Brodie, M. Holt och D. Robertson biträdda av J. Holmes, QC)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: E. Finnegan, Z. Kupčová och J.-P. Hix)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: F. Erlbacher, W. Mölls och J. Hottiaux)

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Förbundsrepubliken Tyskland ska ersätta rättegångskostnaderna.

3)	Republiken Frankrike, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 73, 2.3.2015.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/3

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 7 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från du Juzgado de Primera Instancia de Jerez de la Frontera – Spanien) – Banco Santander, SA mot Cristobalina Sánchez López

(Mål C-598/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 93/13/EEG - Konsumentavtal - Oskäliga villkor - Den nationella domstolens behörighet - Konsumentskyddets effektivitet - Avtal om hypotekslån - Utomrättsligt förfarande för utmätning av intecknad egendom - Förenklat domstolsförfarande för erkännande av den sakrätt som tillkommer den som tilldelats fastigheten))

(2018/C 052/03)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de Primera Instancia de Jerez de la Frontera

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Banco Santander, SA

Svarande: Cristobalina Sánchez López

Domslut

Artiklarna 6.1 och 7.1 i rådets direktiv 93/13/EG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal är inte tillämpliga i ett sådant förfarande som det som är aktuellt i det nationella målet – som inletts av den som tilldelats en fastighet efter det att det genomförts en utomrättslig utmätning av den egendom som en konsument låtit inteckna till förmån för en borgenär som är näringsidkare och som syftar till att skydda de sakrätter som lagligen förvärvats av den som tilldelats egendomen – eftersom detta förfarande är oberoende i förhållande till den rättsliga relation som binder borgenären, en näringsidkare, till konsumenten och eftersom utmätningen av den intecknade fastigheten genomförts, fastigheten sålts och de sakrätter som hänför sig till fastigheten överförts utan att konsumenten har använt sig av de rättsmedel som finns tillgängliga i detta sammanhang.

(1) EUT C 38, 1.2.2016.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/3

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 14 december 2017 – European Bicycle Manufacturers Association (EBMA) mot Giant (China) Co. Ltd, Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen

(Mål C-61/16 P) (1)

((Överklagande - Dumpning - Förordning (EU) nr 502/2013 - Import av cyklar med ursprung i Kina - Förordning (EG) nr 1225/2009 - Artikel 18.1 - Samarbete - Begreppet ”nödvändiga uppgifter” - Artikel 9.5 - Begäran om individuell behandling - Risk för kringgående))

(2018/C 052/04)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: European Bicycle Manufacturers Association (EBMA) (ombud: L. Ruessmann, avocat, J. Beck, Solicitor)

Övriga parter i målet: Giant (Kina) Co. Ltd (ombud: P. De Baere, avocat), Europeiska unionens råd (ombud: H. Marcos Fraile, biträdd av B. O’Connor, solicitor, och de S. Gubel, avocat,), Europeiska kommissionen (ombud: J.-F. Brakeland, M. França och A. Demeneix)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	European Bicycle Manufacturers Association (EBMA) ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Giant (China) Co. Ltd

3)	Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 106, 21.3.2016

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/4

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 7 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Högsta förvaltningsdomstolen – Sverige) – Boguslawa Zaniewicz-Dybeck mot Pensionsmyndigheten

(Mål C-189/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Social trygghet för migrerande arbetstagare - Förordning (EEG) nr 1408/71 - Artikel 46.2 - Artikel 47.1 d - Artikel 50 - Garantipension - Minimiförmån - Beräkning av pensionsrättigheter))

(2018/C 052/05)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Högsta förvaltningsdomstolen

Parter i målet vid den hänskjutande domstolen

Klagande: Boguslawa Zaniewicz-Dybeck

Motpart: Pensionsmyndigheten

Domslut

Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1606/98 av den 29 juni 1998, ska tolkas så, att när en medlemsstats behöriga institution beräknar en sådan minimiförmån som den i det nationella målet aktuella garantipensionen, ska den inte tillämpa vare sig artikel 46.2 eller artikel 47.1 d i nämnda förordning. En sådan förmån ska beräknas enligt bestämmelserna i artikel 50 i nämnda förordning, jämförda med bestämmelserna i nationell lagstiftning, dock utan tillämpning av nationella bestämmelser, såsom de som är aktuella i det nationella målet, angående pro rata-beräkningen.

Förordning nr 1408/71, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt förordning nr 118/97, i dess lydelse enligt förordning nr 1606/98, – och närmare bestämt artikel 50 i nämnda förordning – ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som föreskriver att den behöriga institutionen vid sin beräkning av en sådan minimiförmån som den i det nationella målet aktuella garantipensionen ska ta hänsyn till samtliga pensionsinkomster som den försäkrade faktiskt uppbär i en eller flera andra medlemsstater.

(1) EUT C 211, 13.6.2016.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/5

Domstolens dom (första avdelningen) av den 6 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Frankfurt am Main – Tyskland) – Coty Germany GmbH mot Parfümerie Akzente GmbH

(Mål C-230/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Artikel 101.1 FEUF - Selektiv distribution av lyxkosmetika - Klausul som förbjuder detaljister att anlita icke auktoriserade utomstående företag i samband med försäljning på internet - Förordning (EU) nr 330/2010 - Artikel 4 leden b och c))

(2018/C 052/06)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberlandesgericht Frankfurt am Main

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Coty Germany GmbH

Motpart: Parfümerie Akzente GmbH

Domslut

Artikel 101.1 FEUF ska tolkas så, att ett selektivt distributionssystem för lyxvaror vars primära syfte är att säkerställa varornas lyxframtoning är förenligt med den bestämmelsen, förutsatt att valet av återförsäljare sker enligt objektiva kriterier av kvalitativ natur som fastställs på ett enhetligt sätt gentemot alla de återförsäljare som kan komma i fråga och tillämpas utan diskriminering och att föreskrivna villkor inte går utöver vad som är nödvändigt.

Artikel 101.1 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en avtalsklausul, såsom den som är i fråga i målet, som förbjuder återförsäljare i ett selektivt distributionssystem för lyxvaror vars primära syfte är att säkerställa varornas lyxframtoning att anlita utomstående företag på ett sätt som är synligt utåt vid nätförsäljning av dessa varor, när denna klausul avser att bevara varornas lyxframtoning, förutsatt att den är fastställd på ett enhetligt sätt och tillämpas utan diskriminering samt är proportionerlig i förhållande till det eftersträvade målet, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma.

Artikel 4 i kommissionens förordning (EG) nr 330/2010 av den 20 april 2010 om tillämpningen av artikel 101.3 i fördraget på grupper av vertikala avtal och samordnade förfaranden ska tolkas så, att under sådana omständigheter som i förevarande mål utgör ett förbud för medlemmarna i ett selektivt distributionssystem för lyxvaror, som är verksamma som detaljister på marknaden, att på ett sätt som är synligt utåt anlita utomstående företag vid nätförsäljning varken en begränsning av kundkretsen i den mening som avses i artikel 4 led b i den förordningen eller en begränsning av den passiva försäljningen till slutanvändarna, i den mening som avses i artikel 4 led c i samma förordning.

(1) EUT C 260, 18.07.2016

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/6

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 14 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Social no 30 de Barcelona – Spanien) – Antonio Miravitlles Ciurana m.fl. mot Contimark SA, Jordi Socias Gispert

(Mål C-243/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Bolagsrätt - Direktiv 2009/101/EG - Artiklarna 2 och 6 – 8 - Direktiv 2012/30/EU - Artiklarna 19 och 36 - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artiklarna 20, 21 och 51 - Erhållande av betalning av fordringar som följer av ett anställningsavtal - Rätt att väcka talan vid samma domstol mot såväl bolaget som dess företagsledare, i vederbörandes egenskap av ansvarig och solidariskt betalningsansvarig för bolagets skulder))

(2018/C 052/07)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Social no 30 de Barcelona

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Antonio Miravitlles Ciurana, Alberto Marina Lorente, Jorge Benito García, Juan Gregorio Benito García

Svarande: Contimark SA, Jordi Socias Gispert

Domslut

Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/101/EG av den 16 september 2009, om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i 48 andra stycket [EG] avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga inom gemenskapen, och särskilt artiklarna 2, 6 och 8 däri, och Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/30/EU av den 25 oktober 2012, om samordning av de skyddsåtgärder som krävs i medlemsstaterna av de i artikel 54 andra stycket [FEUF] avsedda bolagen i bolagsmännens och tredje mans intressen när det gäller att bilda ett aktiebolag samt att bevara och ändra dettas kapital, i syfte att göra skyddsåtgärderna likvärdiga, och särskilt artiklarna 19 och 36 däri, ska tolkas så, att de inte tillerkänner anställda, vilka är borgenärer till ett aktiebolag på grund av uppsägning av deras anställningsavtal, en rätt att vid samma arbetsdomstol som är behörig att pröva deras talan om fastställelse av deras lönefordran väcka ansvarstalan mot detta bolags företagsledare – för att ha underlåtit att sammankalla bolagsstämman för bolaget, trots de betydande förluster som bolaget hade gjort – för att fastställa att vederbörande är en solidariskt betalningsansvarig medgäldenär till nämnda lönefordran.

(1) EUT C 279, 1.8.2016.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/6

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 14 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från First-tier Tribunal (Tax Chamber) – Förenade kungariket) – Avon Cosmetics Ltd mot The Commissioners for Her Majesty's Revenue and Customs

(Mål C-305/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Mervärdesskatt - Sjätte direktivet 77/388/EEG - Artikel 11 A.1 a - Beskattningsunderlag - Artikel 17 - Avdragsrätt - Artikel 27 - Särskilda avvikande åtgärder - Beslut 89/534/EEG - Försäljningsstruktur som baseras på leverans av varor av icke-skattskyldiga personer - Beskattning av varans normalvärde i sista konsumtionsledet - Kostnader som dessa personer har burit omfattas))

(2018/C 052/08)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

First-tier Tribunal (Tax Chamber)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Avon Cosmetics Ltd

Motpart: The Commissioners for Her Majesty's Revenue and Customs

Domslut

Artiklarna 17 och 27 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2004/7/EG av den 20 januari 2004, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en åtgärd – såsom den som är aktuell i det nationella målet och som i enlighet med artikel 27 i nämnda direktiv bemyndigats genom rådets beslut 89/534 av den 24 maj 1989 om att bemyndiga Förenade kungariket att, med avseende på vissa leveranser till icke-registrerade återförsäljare, genomföra en åtgärd som avviker från artikel 11 [A.1 a] i sjätte direktivet och som anger att ett direktförsäljningsföretags beskattningsunderlag utgörs av varornas normalpris i det sista konsumtionsledet när dessa varor säljs av icke skattskyldiga återförsäljare, även om denna avvikande åtgärd inte tar hänsyn till den ingående mervärdesskatt som dessa återförsäljare betalat vid inköp av demonstrationsvaror från företaget.

2)	Vid prövningen av den första frågan har inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av beslut 89/534.

Artikel 27 i sjätte direktivet 77/388, i dess lydelse enligt direktiv 2004/7, ska tolkas så, att en medlemsstat som ansöker om bemyndigande att anta en åtgärd som avviker artikel 11 A.1 a i samma direktiv inte är skyldig att underrätta kommissionen om att icke skattskyldiga återförsäljare betalar mervärdesskatt vid inköp från direktförsäljningsföretag av demonstrationsvaror som de använder i sin ekonomiska verksamhet, för att denna ingående mervärdesskatt, på ett eller annat sätt, ska beaktas vid genomförandet av den avvikande åtgärden.

(1) EUT C 270, 25.7.2016.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/7

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 7 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Frankrike) – Syndicat national de l'industrie des technologies médicales (Snitem), Philips France mot Premier ministre, Ministre des Affaires sociales et de la Santé

(Mål C-329/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Medicintekniska produkter - Direktiv 93/42/EEG - Tillämpningsområde - Begreppet ”medicinteknisk produkt” - CE-märkning - Nationella bestämmelser enligt vilka programvaror för stöd vid förskrivning av läkemedel är underkastade ett certifieringsförfarande som har införts av en nationell myndighet))

(2018/C 052/09)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klaganden: Syndicat national de l'industrie des technologies médicales (Snitem), Philips France

Motparter: Premier ministre, Ministre des Affaires sociales et de la Santé

Domslut

Artikel 1.1 och 1.2 a i rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/47/EG av den 5 september 2007, ska tolkas så, att en programvara som har en funktion som gör det möjligt att använda en patients uppgifter för att bland annat upptäcka kontraindikationer, läkemedelsinteraktioner och överdoseringar, med avseende på denna funktion, utgör en medicinteknisk produkt, i den mening som avses i dessa bestämmelser, och detta även om programvaran inte har en direkt verkan i eller på människokroppen.

(1) EUT C 296, 16.8.2016.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/8

Domstolens dom (första avdelningen) av den 13 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Naczelny Sąd Administracyjny – Polen) – Soufiane El Hassani mot Minister Spraw Zagranicznych

(Mål C-403/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Område med frihet, säkerhet och rättvisa - Förordning (EG) nr 810/2009 - Artikel 32.3 - Gemenskapskodex om viseringar - Beslut om avslag på viseringsansökan - Viseringssökandens rätt att överklaga detta beslut - En medlemsstats skyldighet att säkerställa rätten till domstolsprövning))

(2018/C 052/10)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Naczelny Sąd Administracyjny

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Soufiane El Hassani

Motpart: Minister Spraw Zagranicznych

Domslut

Artikel 32.3 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 810/2009 av den 13 juli 2009 om införande av en gemenskapskodex om viseringar, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 610/2013 av den 26 juni 2013, jämförd med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas på så sätt att den ålägger medlemsstaterna en skyldighet att föreskriva ett förfarande för överklagande av beslut om avslag på en viseringsansökan, varvid det ankommer på varje medlemsstat att i sin rättsordning fastställa de processuella reglerna för detta förfarande med iakttagande av likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen. I nämnda förfarande måste det, i ett visst skede av förfarandet, finnas en möjlighet att överklaga till domstol.

(1) EUT C 383, 17.10.2016.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/9

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 6 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Bucureşti – Rumänien) – Compania Naţională de Administrare a Infrastructurii Rutiere SA, tidigare Compania Naţională de Autostrăzi şi Drumuri Naţionale din România SA mot Ministerul Fondurilor Europene – Direcţia Generală Managementul Fondurilor Externe

(Mål C-408/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Offentlig upphandling - Direktiv 2004/18/EG - Tillämpningsområde - Förordning (EG) nr 1083/2006 - Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden - Avtal om finansiering av ett motorvägsbygge som ingicks med Europeiska investeringsbanken innan medlemsstaten anslöt sig till Europeiska unionen - Begreppet oegentlighet i den mening som avses i förordning nr 1083/2006))

(2018/C 052/11)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Bucureşti

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Compania Naţională de Administrare a Infrastructurii Rutiere SA, tidigare Compania Naţională de Autostrăzi şi Drumuri Naţionale din România SA

Motpart: Ministerul Fondurilor Europene – Direcţia Generală Managementul Fondurilor Externe

Domslut

Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster, särskilt artikel 15 led c, ska tolkas på så sätt att det hindrar att lagstiftningen i en medlemsstat – beträffande ett förfarande för offentlig upphandling som inletts efter det att medlemsstaten anslöt sig till unionen som syftade till att genomföra ett projekt som satts i verket på grundval av ett finansieringsavtal som ingåtts med Europeiska investeringsbanken före anslutningen – föreskriver att specifika villkor tillämpas vilka anges i riktlinjerna för upphandling för projekt finansierade av Europeiska investeringsbanken och vilka inte är förenliga med bestämmelserna i direktivet.

Artiklarna 9.5 och 60 led a i rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 ska tolkas så, att ett offentligt upphandlingsförfarande såsom det som är i fråga i målet, där restriktivare villkor än de som anges i direktiv 2004/18 har tillämpats, inte kan anses ha genomförts helt i enlighet med unionsrätten och inte kan beviljas icke återbetalningsskyldig unionsfinansiering retroaktivt.

Artikel 2 led 7 i förordning nr 1083/2006 ska tolkas så, att det utgör en oegentlighet i den mening som avses i den bestämmelsen att tillämpa villkor för anbudssökandes tillträde till upphandlingsförfarandet som är restriktivare än de som föreskrivs i direktiv 2004/18, vilket i så fall skulle motivera en finansiell korrigering enligt artikel 98 i nämnda förordning, i den mån det inte kan uteslutas att en sådan användning har påverkat den berörda fondens budget, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

(1) EUT C 383, 17.10.2016

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/10

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 13 december 2017 – Telefónica SA mot Europeiska kommissionen

(Mål C-487/16 P) (1)

((Överklagande - Konkurrensbegränsande samverkan - Den portugisiska och den spanska telekommarknaden - Konkurrensklausul i ett avtal mellan två bolag - Begränsning genom syfte - Rätten till försvar - Avslag på begäran om att vittnen ska höras - Böter - Överträdelsens allvar - Förmildrande omständigheter))

(2018/C 052/12)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Telefónica SA (ombud: J. Folguera Crespo och P. Vidal Martínez, abogados)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: C. Giolito och C. Urraca Caviedes)

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Telefónica SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 427, 21.11.2016.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/10

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 7 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (Chancery Division) – Förenade kungariket) – Merck Sharp & Dohme Corporation mot Comptroller-General of Patents, Designs and Trade Marks

(Mål C-567/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Industriell och kommersiell äganderätt - Patenträtt - Humanläkemedel - Förordning (EG) nr 469/2009 - Artikel 3 b - Tilläggsskydd - Villkor för erhållande - Artikel 10.3 - Huruvida ansökan om tilläggsskydd ska beviljas eller avslås - Direktiv 2001/83/EG - Artikel 28.4 - Decentraliserat förfarande))

(2018/C 052/13)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (Chancery Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Merck Sharp & Dohme Corporation

Svarande: Comptroller-General of Patents, Designs and Trade Marks

Domslut

Artikel 3 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel ska tolkas så, att ett meddelande om att förfarandet avslutas som har utfärdats av en referensmedlemsstat enligt artikel 28.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/83/EG av den 6 november 2001 om upprättande av gemenskapsregler för humanläkemedel, i dess ändrade lydelse, när det gäller säkerhetsövervakning av läkemedel, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/84/EU av den 15 december 2010, innan grundpatentet i den mening som avses i artikel 1 c i förordningen nr 469/2009 löper ut, inte kan jämställas med ett försäljningsgodkännande enligt den förstnämnda bestämmelsen på det sättet att ett tilläggsskydd inte kan beviljas på grundval av ett sådant meddelande.

2)	Artikel 10.3 i förordning nr 469/2009 ska tolkas så att den omständigheten att ett försäljningsgodkännande inte har beviljats av den berörda medlemsstaten vid den tidpunkt då ansökan om tilläggsskydd inges i denna medlemsstat inte utgör en oegentlighet som kan avhjälpas enligt nämnda bestämmelse.

(1) EUT C 22, 23.1.2017.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/11

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 14 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Helsingfors förvaltningsdomstol – Finland) – i ett förfarande som anhängiggjorts av Anstar Oy

(Mål C-630/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Harmoniserade villkor för saluföring av byggprodukter - Harmoniserad standard EN 1090 1:2009+A1:2011 - Kriterier för att fastställa tillämpningsområdet för en standard som antagits av Europeiska organisationen för standardisering (CEN) på mandat av Europeiska kommissionen - Fasadankare som är avsedda att fästas i betong innan den hårdnar och användas för att förbinda skalelement eller murad fasad med byggnadsstommen))

(2018/C 052/14)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Helsingfors förvaltningsdomstol

Parter i målet vid den nationella domstolen

Anstar Oy

ytterligare deltagare i rättegången: Säkerhets- och kemikalieverket (Tukes)

Domslut

Standarden EN 1090 1:2009+A1:2011 med rubriken ”Utförande av stål- och aluminiumkonstruktioner – Del 1: Bedömning av bärverksdelars överensstämmelse med ställda krav” ska tolkas på så sätt att dess tillämpningsområde omfattar sådana produkter som de som avses i det nationella målet, som är avsedda att fästas i betong innan den hårdnar, under förutsättning att de har en bärande funktion i den meningen att byggnadsverkets hållfasthet direkt minskar om de avlägsnas därifrån.

(1) EUT C 63, 27.2.2017.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/11

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 7 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado Contencioso-Administrativo no 1 de Pamplona – Spanien) – Wilber López Pastuzano mot Delegación del Gobierno en Navarra

(Mål C-636/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning - Direktiv 2003/109/EG - Artikel 12 - Antagande av ett beslut om utvisning av en varaktigt bosatt tredjelandsmedborgare - Omständigheter som ska beaktas - Nationell lagstiftning - Dessa omständigheter har inte beaktats - Förenlighet))

(2018/C 052/15)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado Contencioso-Administrativo no1 de Pamplona

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Wilber López Pastuzano

Motpart: Delegación del Gobierno en Navarra

Domslut

Artikel 12 i rådets direktiv 2003/109/EG av den 25 november 2003 om varaktigt bosatta tredjelandsmedborgares ställning ska tolkas så, att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som, såsom den tolkats av en del av medlemsstatens domstolar, inte föreskriver att villkoren för skydd mot utvisning av en varaktigt bosatt tredjelandsmedborgare ska tillämpas med avseende på samtliga administrativa beslut om utvisning, oberoende av åtgärdens art eller rättsliga form.

(1) EUT C 46, 13.2.2017

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/12

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 5 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Corte costituzionale – Italien) – brottmål mot M.A.S., M.B.

(Mål C-42/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 325 FEUF - Dom av den 8 september 2015, Taricco m.fl. (C-105/14, EU:C:2015:555) - Brottmål avseende mervärdesskattebrott - Nationella bestämmelser som föreskriver preskriptionstider som kan medföra straffrihet för brott - Hot som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen - Skyldighet att underlåta att tillämpa varje bestämmelse i nationell rätt som kan äventyra medlemsstaternas uppfyllande av sina skyldigheter enligt unionsrätten - Principen om laglighet i fråga om brott och straff))

(2018/C 052/16)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte costituzionale

Part i brottmålet vid den nationella domstolen

M.A.S., M.B.

Ytterligare deltagare i rättegången: Presidente del Consiglio dei Ministri

Domslut

Artikel 325.1 och 325.2 FEUF ska tolkas så, att den ålägger nationell domstol att, i ett brottmål avseende mervärdesskattebrott, underlåta att tillämpa nationella preskriptionsbestämmelser som är en del av materiell rätt, vilka utgör hinder för att utdöma effektiva och avskräckande påföljder i ett betydande antal fall av grovt bedrägeri som riktar sig mot Europeiska unionens ekonomiska intressen eller föreskriver kortare preskriptionstider för grovt bedrägeri som riktar sig mot dessa intressen än för bedrägerier som riktar sig mot den berörda medlemsstatens intressen, om inte en sådan underlåtenhet innebär ett åsidosättande av principen om laglighet i fråga om brott och straff, på grund av att tillämplig lag är otydlig, eller på grund av att en retroaktiv tillämpning av en lagstiftning skulle innebära strängare villkor om straffbarhet än vad som var gällande vid den tidpunkt då brottet begicks.

(1) EUT C 195, 19.6.2017.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/13

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 14 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Rejonowy Poznań-Grunwald i Jeżyce w Poznaniu – Polen) – Grzegorz Chudaś, Irena Chudaś mot DA Deutsche Allgemeine Versicherung Aktiengesellschaft

(Mål C-66/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Förordning (EG) nr 805/2004 - Tillämpningsområde - Europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar - Exekutionstitlar som kan intygas vara en europeisk exekutionstitel - Beslut om rättegångskostnaderna som tagits in i en dom som inte rör en obestridd fordran - Omfattas inte))

(2018/C 052/17)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Rejonowy Poznań-Grunwald i Jeżyce w Poznaniu

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Grzegorz Chudaś, Irena Chudaś

Motpart: DA Deutsche Allgemeine Versicherung Aktiengesellschaft

Domslut

Artikel 4 led 1 och artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 805/2004 av den 21 april 2004 om införande av en europeisk exekutionstitel för obestridda fordringar ska tolkas på så sätt att ett verkställbart beslut om rättegångskostnaderna som tagits in i en dom som inte avser en obestridd fordran inte kan intygas vara en europeisk exekutionstitel.

(1) EUT C 161, 22.5.2017

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/13

Domstolens beslut (tionde avdelningen) av den 30 november 2017 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Torino – Italien) – IJDF Italy Srl mot Violeta Fernando Dionisio, Alex Del Rosario Fernando

(Mål C-344/17) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Konsumentavtal - Direktiv 93/13/EEG - Nationell lagstiftning enligt vilken det är möjligt att stämma huvudgäldenären och borgensmannen inför samma domstol - Undantag från reglerna om behörig domstol i konsumenttvister - Artikel 99i domstolens rättegångsregler))

(2018/C 052/18)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Torino

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: IJDF Italy Srl

Svarande: Violeta Fernando Dionisio, Alex Del Rosario Fernando

Avgörande

Direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, artikel 19.1 andra stycket i FEU och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att de inte äger tillämpning i en tvist om fastställelse av domstols behörighet i mål som har samband med varandra då nämnda tvist inte omfattas av tillämpningsområdet för direktiv 93/13.

(1) EUT C 330, 2.10.2017.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Vilniaus apygardos administracinis teismas (Litauen) den 3 november 2017 – Baltic Media Alliance Ltd. mot Lietuvos radijo ir televizijos komisija

(Mål C-622/17)

(2018/C 052/19)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Vilniaus apygardos administracinis teismas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Baltic Media Alliance Ltd.

Motpart: Lietuvos radijo ir televizijos komisija

Tolkningsfrågor

Är artikel 3.1 och 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU (1) av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster endast tillämplig i fall där den mottagande medlemsstaten försöker hindra sändning och/eller vidaresändning av tv-program eller är denna artikel också tillämplig på andra åtgärder som har vidtagits av den mottagande medlemsstaten i syfte att på annat sätt begränsa den fria mottagningen av program och sändningen av dem?

Ska skäl 8 samt artikel 3.1 och 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster tolkas så, att de utgör hinder för att mottagande medlemsstater, efter att de har konstaterat att material som avses i artikel 6 i direktivet har publicerats, sänts för distribution och sänts i ett tv-program som har vidaresänts och/eller sänts via internet från en unionsmedlemsstat, utan att villkoren i artikel 3.2 i direktivet är uppfyllda, fattar beslut av det slag som anges i artikel 33.11 och 33.12.1 i den litauiska lagen om information till allmänheten, det vill säga ett beslut varigenom en skyldighet införs för programföretag för vidaresändning som driver verksamhet i den mottagande medlemsstatens territorium och andra aktörer som tillhandahåller tjänster för distribution av tv-program via internet att tillfälligt säkerställa att tv-programmet endast får vidaresändas och/eller sändas via internet i ett tv-programpaket som tillhandahålls mot en extra avgift?

(1) EUT 2010 L 95, s. 1.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Giudice di Pace di Roma (Italien) den 3 november 2017 – Alberto Rossi m.fl. mot Ministero della Giustizia

(Mål C-626/17)

(2018/C 052/20)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Giudice di Pace di Roma

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Alberto Rossi m.fl.

Svarande: Ministero della Giustizia

Tolkningsfrågor

Omfattas kärandens tjänstgöring som fredsdomare (giudice di pace) av begreppet visstidsanställd enligt artiklarna 1.3 och 7 i direktiv 2003/88, (1) klausul 2 i ramavtalet om visstidsarbete, som genomförs genom direktiv 1999/70 (2) och artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, jämförda med varandra?

Om fråga 1 besvaras jakande, kan då den ordinarie (togato) domaren betraktas som en med fredsomaren jämförbar tillsvidareanställd vid tillämpningen av klausul 4 i ramavtalet om visstidsarbete?

Om fråga 2 besvaras jakande, är då skillnaden mellan rekryteringsförfarandet för tillsvidareanställda ordinarie domare och de lagstadgade urvalsförfarandena för rekrytering av visstidsanställda fredsdomare en objektiv grund i den mening som avses i klausul 4.1 eller 4.4 i ramavtalet om visstidsarbete som kan motivera att, enligt den ”levande rätten” enligt Corte di Cassaziones dom nr 13721/2017 Consiglio di Statos yttrande nr 464/2017 av den 8 april 2017, samma anställningsvillkor som för jämförbara tillsvidareanställda ordinarie domare inte tillämpas på fredsdomare, såsom käranden, som är visstidsanställd, och motivera att man inte tillämpar bestämmelser för att förhindra missbruk genom användande av på varandra följande visstidsanställningskontrakt, enligt klausul 5 i ramavtalet och i artikel 5.4 bis i lagstiftningsdekret nr 368/2001, som införlivar de reglerna med nationell rätt, med tanke på att nationell rätt varken innehåller någon grundläggande princip eller någon grundlagsbestämmelse som kan motivera en åtskillnad i anställningsvillkor eller det absoluta förbudet att omvandla en fredsdomares anställning till en tillsvidareanställning och mot bakgrund av en tidigare bestämmelse i nationell rätt (artikel 1 i lag nr 217/1974) som föreskrev att domare med hedersuppdrag skulle ges samma anställningsvillkor och att deras anställningar successivt skulle omvandlas till tillsvidareanställningar?

I alla händelser, hindrar, i en situation som den i förevarande fall artikel 47.2 i stadgan om de grundläggande rättigheterna och begreppet oberoende och opartisk domare i unionsrätten att en fredsdomare, som har ett intresse av att en tvist avgörs till kärandens fördel och som såsom sin enda yrkesverksamhet utövar samma dömande uppgift som nämnda fredsdomare, ersätter den domare som är angiven i lag, därför att den högsta domstolsinstansen i det nationella rättssystemet – Corte di Cassazione i plenum – vägrar att säkerställa ett effektivt skydd för de rättigheter som åberopas och ålägger den domare som är angiven i lag att förklara sig obehörig om denne mottar en begäran om att den åberopade rättigheten ska erkännas, fastän rättigheten i fråga – såsom betald semester i det aktuella målet – har sin grund i unionens primär- och sekundärrätt och ”gemenskaps”-lagstiftningen har direkt effekt i förhållande till staten? Om EU-domstolen finner att artikel 47 i stadgan åsidosätts, begär den hänskjutande domstolen att EU-domstolen ska ange vilka åtgärder enligt nationell rätt som kan vidtas för att undvika att ett åsidosättande av unionens primärrätt också medför att berörda personen inte helt nekas skydd för grundläggande rättigheter som garanteras av unionsrätten i detta mål.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, 2003, s. 9).

(2) Rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, 1999, s. 43).

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichts Oldenburg (Tyskland) den 13 november 2017 – ReFood GmbH & Co. KG mot Landwirtschaftskammer Niedersachsen

(Mål C-634/17)

(2018/C 052/21)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Oldenburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: ReFood GmbH & Co. KG

Motpart: Landwirtschaftskammer Niedersachsen

Tolkningsfrågor

Ska [artikel 1.3 d i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1013/2006 av den 14 juni 2006 om transport av avfall] (1) tolkas som ett tillämpningsundantag för samtliga transporter som enligt artikel 2 i förordning (EG) nr 1069/2009 (2) omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 1069/2009?

Om den första frågan ska besvaras nekande:

Ska [artikel 1.3 d i förordning nr 1013/2006] då tolkas som ett tillämpningsundantag för sådana transporter som enligt förordning (EG) nr 1069/2009 – även jämförd med tillämpningsförordning (EU) nr 142/2011 (3) – omfattas av bestämmelser för insamling, transport, identifiering och spårbarhet?

3.	Om den andra frågan ska besvaras nekande: Ska [artikel 1.3 d i förordning nr 1013/2006] då tolkas som ett tillämpningsundantag som endast gäller för transporter som måste godkännas enligt artikel 48.1 i förordning (EG) nr 1069/2009?

(1) EUT L 190, s. 1.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1069/2009 av den 21 oktober 2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om upphävande av förordning (EG) nr 1774/2002 (förordning om animaliska biprodukter) (EUT L 300, s. 1).

(3) Kommissionens förordning (EU) nr 142/2011 av den 25 februari 2011 om genomförande av Europaparlamentets och rådet förordning (EG) nr 1069/2009 om hälsobestämmelser för animaliska biprodukter och därav framställda produkter som inte är avsedda att användas som livsmedel och om genomförande av rådets direktiv 97/78/EG vad gäller vissa prover och produkter som enligt det direktivet är undantagna från veterinärkontroller vid gränsen (EUT L 54, s. 1).

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauen) den 15 november 2017 – Valstybinė mokesčių inspekcija prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos mot UAB Skonis ir kvapas

(Mål C-638/17)

(2018/C 052/22)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Valstybinė mokesčių inspekcija prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos

Motpart: UAB Skonis ir kvapas

Tolkningsfråga

Ska artikel 4.1 i rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror (kodifiering) (1) tolkas så, att begreppet ”cigarrer eller cigariller” omfattar (eller inte omfattar) situationer där en del av det yttre täckbladet av naturtobak eller rekonstituerad tobak dessutom täcks av ett extra yttre skikt (av papper), såsom är fallet i förevarande mål? Är det relevant för svaret på denna fråga att det faktum att papper har använts som ett extra skikt på det yttre täckbladet på tobaksprodukten (där filtret är) innebär att produkten liknar en cigarett?

(1) EUT L 176, 2011, s. 24.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Augstākā tiesa (Lettland) den 15 november 2017 – SIA ”KPMG Baltics”, likviduojamos AS ”Latvijas Krājbanka” administratore (konkursförvaltare för bolaget AS ”Latvijas Krājbanka”)

(Mål C-639/17)

(2018/C 052/23)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākā tiesa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SIA ”KPMG Baltics”, AS ”Latvijas Krājbanka” maksātnespējas procesadministratore (konkursförvaltare för bolaget AS ”Latvijas Krājbanka”)

Motpart: SIA ”Ķipars AI”

Tolkningsfrågor

Innefattar uttrycket ”överföringsuppdrag” i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper (1), i dess lydelse enligt direktiv 2009/44/EG (2), en betalningsorder som en insättare har lämnat till ett kreditinstitut för överföring av medel till ett annat kreditinstitut?

Om fråga 1 besvaras jakande, ska artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/26/EG av den 19 maj 1998 om slutgiltig avveckling i system för överföring av betalningar och värdepapper, i dess lydelse enligt direktiv 2009/44/EG, i vilken det föreskrivs att ”[ö]verföringsuppdrag och nettning ska gälla enligt rättsordningen och vara bindande i förhållande till tredje man, även i händelse av insolvensförfaranden mot en deltagare, under förutsättning att överföringsuppdragen infördes i systemet före den tidpunkt då sådana insolvensförfaranden inleddes enligt definitionen i artikel 6.1. Detta ska även gälla vid insolvensförfaranden mot en deltagare (i det berörda systemet eller i ett samverkande system) eller mot systemoperatören för ett samverkande system som inte är deltagare”, tolkas så att en order som den i förevarande mål kunde anses ha ”införts i systemet” och skulle verkställas?

(1) EGT L 166, 1998, s. 45

(2) EUT L 146, 2009, s. 37

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Supremo Tribunal Administrativo (Portugal) den 17 november 2017 – GE Power Controls Portugal – Unipessoal Lda mot Fazenda Pública

(Mål C-643/17)

(2018/C 052/24)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal Administrativo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: GE Power Controls Portugal – Unipessoal Lda

Motpart: Fazenda Pública

Tolkningsfråga

… [Tolkningsfrågan ställs] för att uppnå en enhetlig tolkning och tillämpning av unionsrätten i de nationella domstolarna mot bakgrund av att det föreligg grundade tvivel, med avseende på unionsrätten, beträffande innebörden och tillämpningsområdet för artikel 313.1 i tillämpningsföreskrifterna (1): Ska de varor som är aktuella i detta mål presumeras ha gemenskapskaraktär när det inte styrkts att de har sådan status, eller ska de anses som varor som har förts in till tullområdet i enlighet med artikel 3 i tullkodexen (2) och som omfattas av det undantag som föreskrivs i den första delen av artikel 313.2 a och kan endast de varor beträffande vilka det har styrkts att de genomgått förfaranden för övergång till fri omsättning på gemenskapens tullområde anses ha gemenskapsstatus?

(1) Kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen

EGT L 253, 1993, s. 1.

(2) Rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen

EGT L 302, 1992, s. 1.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 17 november 2017 – Eurobolt BV

(Mål C-644/17)

(2018/C 052/25)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Eurobolt BV

Annan deltagare i rättegången: Staatssecretaris van Financiën

Tolkningsfrågor

Ska artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna jämförd med artikel 4.3 FEU tolkas så, att en person kan bestrida lagligheten av ett beslut från en unionsinstitution som det ankommer på nationella myndigheter att verkställa genom att åberopa att detta utgör ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, ett åsidosättande av fördragen eller någon rättsregel som gäller deras tillämpning, eller maktmissbruk?

Ska artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna jämförd med artikel 4.3 FEU tolkas så, att de unionsinstitutioner som deltagit i utformandet av ett beslut vars giltighet bestrids i ett förfarande vid den nationella domstolen är skyldiga att till denna domstol på begäran överlämna all information som de förfogar över och som de beaktade eller borde ha beaktat vid utformandet av det beslutet?

Ska artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att rätten till ett effektivt rättsmedel innebär att den nationella domstolen utan förbehåll ska pröva huruvida villkoren för tillämpning av artikel 13 i förordning (EG) nr 1225/2009 (1) är uppfyllda? Innebär artikel 47 i synnerhet att denna domstol är behörig att göra en fullständig bedömning av huruvida fastställandet av de faktiska omständigheterna har skett på ett fullständigt sätt och räcker för att motivera den åberopade rättsföljden? Innebär artikel 47 i synnerhet dessutom att denna domstol är behörig att göra en fullständig bedömning av huruvida de faktiska omständigheter som det hävdas inte beaktades vid utformningen av beslutet – men som hade kunnat påverka de rättsliga följderna av de fastställda faktiska omständigheterna – borde ha beaktats?

Ska begreppet ”relevant information” i artikel 15.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 tolkas så, att detta omfattar synpunkter på kommissionens slutsatser från en oberoende importör med etablering i Europeiska unionen som importerar sådana varor som är föremål för den undersökning som avses i den bestämmelsen, såvitt denna importör har informerats om undersökningen av kommissionen, har överlämnat begärd information till kommissionen och, efter att getts möjlighet därtill, inom tidsfristen har reagerat på kommissionens slutsatser?

Om fråga 2a ska besvaras jakande, kan denna importör i så fall göra gällande att artikel 15.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 har åsidosatts om de synpunkter som vederbörande har lämnat inte tillhandahålls den rådgivande kommitté som avses i den bestämmelsen minst tio arbetsdagar före kommitténs möte?

c.	Om fråga 2b ska besvaras jakande, får åsidosättandet av artikel 15.2 i förordning (EG) nr 1225/2009 i så fall till följd att detta beslut är olagligt och inte ska tillämpas?

(1) Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51).

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Brindisi (Italien) den 17 november 2017 – brottmål mot Gianluca Moro

(Mål C-646/17)

(2018/C 052/26)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Brindisi

Tilltalad i målet vid den nationella domstolen:

Gianluca Moro

Tolkningsfråga

Ska artiklarna 2.1, 3.1 c och 6.1–6.3 i direktiv 2012/13/EU (1) samt artikel 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att de utgör hinder för straffrättsliga processuella bestämmelser i en medlemsstat enligt vilka de rättigheter till försvar som följer av ändringar i anklagelsen både kvantitativt och kvalitativt sett säkerställs på olika sätt beroende på om ändringarna gäller sakförhållandena i anklagelsen eller ifrågavarande gärnings brottsrubricering, i så måtto att den tilltalade enbart i det första fallet medges möjlighet att ansöka om ett alternativt fördelaktigt förfarande för verkställighet av straff (det så kallade patteggiamento-förfarandet; uppgörelse om nedsättning av straff)?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/13/EU av den 22 maj 2012 om rätten till information vid straffrättsliga förfaranden (EUT L 142, s. 1).

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta förvaltningsdomstolen (Sverige) den 20 november 2017 – Skatteverket / Srf konsulterna AB

(Mål C-647/17)

(2018/C 052/27)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Högsta förvaltningsdomstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Skatteverket

Svarande: Srf konsulterna AB

Tolkningsfråga

Ska begreppet tillträde till evenemang i artikel 53 i mervärdesskattedirektivet (1) tolkas så att det omfattar en tjänst i form av en femdagarskurs i redovisning som enbart tillhandahålls beskattningsbara personer och som förutsätter att registrering och betalning sker i förväg?

(1) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT 2006, L 347, s. 1)

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundespatentgericht (Tyskland) den 21 november 2017 – QH

(Mål C-650/17)

(2018/C 052/28)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundespatentgericht

Part i målet vid den nationella domstolen

Klagande: QH

Tolkningsfrågor

1)	Skyddas en produkt enligt artikel 3 a i förordning (EG) nr 469/2009 (1) av ett gällande grundpatent endast om den hör till skyddsföremålet som definieras genom patentkraven och således ställs till en fackmans förfogande som en konkret utförandeform?

Är det i enlighet med detta, med avseende på kraven enligt artikel 3 a i förordning (EG) nr 469/2009, inte tillräckligt om den aktuella produkten visserligen uppfyller en allmän funktionell definition av en grupp av aktiva ingredienser som finns i patentkraven, men därutöver inte finns individualiserad som en konkret utförandeform av lösningen som skyddas genom grundpatentet?

Skyddas en produkt redan därför inte enligt artikel 3 a i förordning (EG) nr 469/2009 av ett gällande grundpatent, om den visserligen omfattas av den funktionella definition som finns i patentkraven, men utvecklades först efter tidpunkten då grundpatentet anmäldes genom självständig innovativ verksamhet?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel (EUT L 152, 2009, s. 1).

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichtshof (Österrike) den 24 november 2017 – Hussein Mohamad Hussein

(Mål C-657/17)

(2018/C 052/29)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Hussein Mohamad Hussein

Motpart vid Verwaltungsgericht: Bundesamt für Fremdenwesen und Asyl

Tolkningsfrågor

Leder en underlåtenhet att iaktta fristen i artikel 5.2 i förordning nr 1560/2003 (1) (nedan kallad genomförandeförordningen) för en begäran om omprövning vid ett avslag av en framställan om övertagande inom föreskriven frist enligt artikel 21.1 i förordning nr 604/2013 (nedan kallad Dublin III-förordningen) (2) från den anmodade medlemsstaten till att ansvaret övergår på den anmodande medlemsstaten, om den anmodande medlemsstaten inledningsvis har lämnat in en framställan om övertagande inom förskriven frist i den mening som avses i artikel 21.1 första stycket i Dublin III-förordningen och det på grund av (efterföljande) undersökningar står klart att den anmodade medlemsstaten är ansvarig enligt kriterierna i kapitel III i Dublin III-förordningen?

Kan den anmodade – och enligt kriterierna i kapitel III i Dublin III-förordningen ansvariga – medlemsstaten fortfarande med full verkan godta en framställan om övertagande enligt artikel 21.1 i Dublin III-förordningen om den svarsfrist som fastställts i artikel 22.7 i Dublin III-förordningen redan har löpt ut och den anmodade medlemsstaten tidigare har avslagit framställan om övertagande inom föreskriven frist?

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 1560/2003 av den 2 september 2003 om tillämpningsföreskrifter till rådets förordning (EG) nr 343/2003 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som har ansvaret för att pröva en asylansökan som en medborgare i tredje land har gett in i någon medlemsstat (EUT L 222, 2003, s. 3).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (EUT L 180, 2013, s. 31).

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Corte suprema di cassazione (Italien) den 24 november 2017 – Istituto nazionale della previdenza sociale (INPS) / Azienda Napoletana Mobilità SpA

(Mål C-659/17)

(2018/C 052/30)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Istituto nazionale della previdenza sociale (INPS)

Motpart: Azienda Napoletana Mobilità SpA

Tolkningsfråga

Ska Europeiska kommissionens beslut nr 2000/128/EG av den 11 maj 1999 (1) även tillämpas på arbetsgivare som tillhandahåller lokal kollektivtrafik – på en konkurrensskyddad marknad i beaktande av berörda företags ensamrätt på den tillhandahållna tjänsten – vilka beviljades nedsättning av sociala avgifter till följd av att de tecknade avtal om utbildning och arbete efter ikraftträdande av lag nr 407/1990, i förevarande fall med avseende på perioden mellan 1997 och maj 2001?

(1) Kommissionens beslut av den 11 maj 1999 om de stödordningar som Italien genomfört för sysselsättningsfrämjande åtgärder [delgivet med nr K(1999) 1364] (EGT L 42, 2000, s. 1)

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/22

Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione Tributaria Provinciale di Cagliari (Italien) den 24 november 2017 – Francesca Cadeddu mot Agenzia delle Entrate – Direzione provinciale di Cagliari m.fl.

(Mål C-667/17)

(2018/C 052/31)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione Tributaria Provinciale di Cagliari

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Francesca Cadeddu

Motparter: Agenzia delle Entrate – Direzione provinciale di Cagliari, Regione autonoma della Sardegna, Regione autonoma della Sardegna – Agenzia regionale per il lavoro

Tolkningsfråga

Ska artiklarna 80 och 2.4 i rådets förordning (EG) nr 1083 (1) av den 11 juli 2006 tolkas så, att de utgör hinder för en bestämmelse såsom artikel 50.1 c i presidentdekret nr 917 av den 22 december 1986, enligt vilken med inkomst av förvärvsverksamhet likställs ”c) belopp som utbetalas som stipendium eller bidrag, pris eller stöd för studie- eller yrkesutbildningsändamål, om stödmottagaren inte är bunden av något anställningsförhållande med utbetalaren”, vilka således är föremål för inkomstskatt för fysiska personer (IRPEF), även om stipendiet utbetalas med medel från europeiska strukturfonder?

(1) Rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (EUT L 210, 2006, s. 25)

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/22

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD) (Portugal) den 28 november 2017 – Tratave –Tratamento de Águas Residuais do Ave SA mot Autoridade Tributária e Aduaneira

(Mål C-672/17)

(2018/C 052/32)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Den part som begär skiljedom: Tratave – Tratamento de Águas Residuais do Ave SA

Motpart: Autoridade Tributária e Aduaneira

Tolkningsfrågor

Utgör neutralitetsprincipen och artikel 90 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 (1) hinder för en nationell bestämmelse som den som finns i artikel 78.11 i Código do Imposto sobre o Valor Acrescentado (lagen om mervärdesskatt), vilken tolkas så att den inte medger att skatten justeras vid utebliven betalning innan köparen av varan eller tjänsten, som är skyldig att erlägga skatten, har underrättats om att skatten upphävts för att korrigera det ursprungligen gjorda avdraget?

Om så är fallet, utgör neutralitetsprincipen och artikel 90 i rådets direktiv 2006/112/EG hinder för en nationell bestämmelse som den som finns i artikel 78.11 i lagen om mervärdesskatt (Código do Imposto sobre o Valor Acrescentado), vilken tolkas så att den inte medger att skatten justeras vid utebliven betalning om inte köparen av varan eller tjänsten, som är skyldig att erlägga skatten, har underrättats om att skatten upphävts inom den frist som föreskrivs för avdrag av skatten i artikel 98.2 i samma lag?

(1) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 30 november 2017 – Ministero della Salute mot Hannes Preindl

(Mål C-675/17)

(2018/C 052/33)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ministero della Salute

Motpart: Hannes Preindl

Tolkningsfrågor

Innebär artiklarna 21, 22 och 24 i direktiv [2005/36/EG] (1) att en medlemsstat, i vilken det uppställs ett krav på heltidsutbildning och ett därmed sammanhängande förbud mot att vara inskriven på två universitetsutbildningar samtidigt, är skyldig att automatiskt erkänna examensbevis som, i den medlemsstat personen kommer ifrån, däremot har erhållits samtidigt eller under perioder som delvis överlappar varandra?

För det fall frågan ska besvaras jakande, kan artiklarna 22 a och 21 i direktivet tolkas så, att myndigheten i den medlemsstat som ombeds att erkänna examensbevisen hur som helst får kontrollera villkoret att den totala utbildningstiden och utbildningens nivå och kvalitet inte underskrider motsvarande krav på kontinuerlig heltidsutbildning?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, 2005, s. 22).

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Supremo Tribunal de Justiça (Portugal) den 6 december 2017 – Cofemel – Sociedade de Vestuário SA mot G-Star Raw CV

(Mål C-683/17)

(2018/C 052/34)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal de Justiça

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Cofemel – Sociedade de Vestuário SA

Motpart: G-Star Raw CV

Tolkningsfrågor

… Utgör artikel 2 a i direktiv 2001/29/EG (1), såsom den tolkats av EU-domstolen, hinder för en nationell lagstiftning – i förevarande fall bestämmelsen i artikel 2.1 i) i upphovsrättslagen – som ger ett upphovsrättsligt skydd för brukskonst, industriell formgivning eller designalster som, utöver det funktionella syfte som de har, skapar en separat visuell effekt som är utmärkande ur en estetisk synvinkel, varvid verkens särprägel är det centrala kriteriet för att skydd ska gälla, på det upphovsrättliga området?

… Utgör artikel 2 a i direktiv 2001/29/EG, såsom den tolkats av EU-domstolen, hinder för en nationell lagstiftning – i förevarande fall bestämmelsen i artikel 2.1 i) i upphovsrättslagen – som ger ett upphovsrättsligt skydd för brukskonst, industriell formgivning eller designalster om de, på grundval av en särskilt sträng bedömning av verkens konstnärliga karaktär, och med hänsyn tagen till de förhärskande uppfattningarna i kulturella och institutionella kretsar, förtjänar att kvalificeras som ”konstnärligt skapande” eller som ”konstverk”?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EUT L 167, 2001, p. 10).

Tribunalen

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/25

Tribunalens dom av den 14 december 2017 – Ungern mot kommissionen

(Mål T-505/15) (1)

((”EGFJ och EJFLU - Betalningar som undantas från unionsfinansiering - Förordningarna (EG) nr 1782/2003, 1290/2005, 73/2009 et 1122/2009 - Betalningar som verkställts av Ungern - Villkor - Kontroll av efterlevnaden av gällande rättsliga krav på förvaltningsområdet - Kontroll av att det föreligger goda jordbruks- och miljöförhållanden - Engångs- och schablonkorrigeringar - Risker som detta medför för fonderna”))

(2018/C 052/35)

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Ungern (ombud: M. Fehér, G. Koós, Z. Bíró-Tóth och E. Tóth)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: V. Bottka och A. Sauka)

Saken

Talan, som väckts i enlighet med artikel 263 FEUF, om delvis ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/1119 av den 22 juni 2015 om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EGT L 182, 2015, s. 39), i den mån som det däri fastställs engångs- och schablonkorrigeringar med avseende på Ungern.

Domslut

Kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/1119 av den 22 juni 2015 om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) ogiltigförklaras i den mån som det däri fastställs en finansiell korrigering som grundas på åsidosättande av de krav som följer av rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 och som följer av kommissionens förordning (EG) nr 1122/2009 av den 30 november 2009 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 73/2009 vad gäller tvärvillkor, modulering och det integrerade administrations- och kontrollsystem inom de system för direktstöd till jordbrukare som införs genom den förordningen och om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1234/2007 när det gäller tvärvillkoren för stöd inom vinsektorn, med avseende på de kontroller som Ungern har genomfört av jordbruket i syfte att säkerställa att de skyldigheter som följer av artiklarna 4 och 5 i rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket uppfylls.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Ungern och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 381, 16.11.2015.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/26

Tribunalens dom av den 14 december 2017 – bet365 Group mot EUIPO – Hansen (BET 365)

(Mål T-304/16) (1)

((EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-ordmärket BET 365 - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning - Bevis - Varumärket används för flera ändamål - Artikel 7.3 och artikel 52.2 i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 7.3 och artikel 59.2 i förordning (EU) 2017/1001))

(2018/C 052/36)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: bet365 Group Ltd (Stoke-on-Trent, Förenade kungariket) (ombud: S. Malynicz, QC, R. Black och J. Bickle, solicitors)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Hanne)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd, tillika intervenient vid tribunalen: Robert Hansen (München, Tyskland) (ombud: advokat M. Pütz-Poulalion)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 21 mars 2016 (ärende R 3243/2014-5) om ett ogiltighetsförfarande mellan Robert Hansen och bet365 Group.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av femte överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 21 mars 2016 (ärende R 3243/2014-5) ogiltigförklaras, såvitt det avser de i registreringen av EU-varumärket BET 365 angivna tjänsterna i klass 41.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 296, 16.8.2016.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/26

Tribunalens dom av den 14 december 2017 – PB mot kommissionen

(Mål T-609/16) (1)

((Personalmål - Tjänstemän - Rekrytering - Meddelande om uttagningsprov EPSO/AD/309/15 (AD 11) - Läkare till tjänstgöringsort Luxemburg - Nekat tillträde till proven vid utvärderingscentrum - Valet av andraspråk begränsas till ett visst antal av unionens officiella språk - Invändning om rättsstridighet - Uppenbart oriktig bedömning - Ansvar - Ideell skada))

(2018/C 052/37)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: PB (ombud: advokaten M. Velardo)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Gattinara och L. Radu Bouyon)

Saken

Talan grundar sig på artikel 270 FEUF och syftar till dels ogiltigförklaring av det beslut som uttagningskommittén i uttagningsprovet EPSO/AD/309/15 (AD 11) – Läkare för tjänstgöringsorterna Luxemburg och Ispra (område: läkare Luxemburg) fattade den 28 september 2015 att inte ge sökanden tillträde till de uttagningsprov som anordnas av vid Europeiska rekryteringsbyråns (Epso) utvärderingscentrum, dels ersättning för den skada som sökanden påstår sig ha lidit.

Domslut

Det beslut som fattades den 28 september 2015 genom vilket uttagningskommittén i uttagningsprovet EPSO/AD/309/15 (AD 11) – Läkare för tjänstgöringsorterna Luxemburg och Ispra (område: läkare Luxemburg) inte beviljade PB tillträde till de uttagningsprov som anordnas av vid Europeiska rekryteringsbyråns (Epso) utvärderingscentrum, ogiltigförklaras.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 371, 10.10.2016 (målet registrerades ursprungligen vid Europeiska unionens personaldomstol som mål F-39/16 och överfördes sedan den 1 september 2016 till Europeiska unionens tribunal).

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/27

Tribunalens dom av den 14 december 2017 – N & C Franchise mot EUIPO EUIPO – Eschenbach Optik (OJO sunglasses)

(Mål T-792/16) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU varumärke av figurmärket OJO sunglasses - Äldre internationella ordmärket oio - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Känneteckenslikhet - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 (nu artikel 8.1 b i förordning (EU) nr 2017/1001)))

(2018/C 052/38)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: N & C Franchise Ltd (Nicosia, Cypern) (ombud: advokaterna C. Chrysanthis, P.-V. Chardalia och A. Vasilogamvrou)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Bonne)

Motpart vid EUIPO:s överklagandenämnd: Eschenbach Optik GmbH (Nürnberg, Tyskland)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 9 september 2016 (ärende R 32/2016-5) angående ett invändningsförfarande mellan Eschenbach Optik och N & C Franchise.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	N & C Franchise Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 22, 23.1.2017.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/28

Tribunalens dom av den 14 december 2017 – RL mot Europeiska unionens domstol

(Mål T-21/17) (1)

((Personalmål - Tjänstemän - Befordran - Befordringsförfarandet 2015 - Beslut att inte befordra sökanden till lönegrad AD 10, med verkan från den 1 juli 2015 - Förflyttning mellan institutioner - Pro rata temporis-systemet - Jämförelse av kvalifikationer - Artikel 45 i tjänsteföreskrifterna - Ansvar))

(2018/C 052/39)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: RL (ombud: advokaterna C. Bernard-Glanz och A. Tymen)

Svarande: Europeiska unionens domstol (ombud: J. Inghelram och V. Hanley-Emilsson)

Saken

Talan, grundad på artikel 270 FEUF, om ogiltigförklaring av Europeiska unionens domstols beslut av den 11 maj 2016 om att inte befordra sökanden den 1 juli 2015 samt om ersättning för den skada som sökanden anser sig ha lidit.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	RL ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 95, 27.3.2017.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/28

Tribunalens beslut av den 7 december 2017 – Durazzo mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål T-559/16) (1)

((Personalmål - Tjänstemän - Befordran - Befordringsförfarandet år 2014 - Rättsakt som inte går någon emot - Uppenbart att talan inte kan tas upp till sakprövning - Beslut att inte befordra sökanden - Artiklarna 43 och 45.1 i föreskrifterna - Jämförande bedömning av meriter - Beaktande av betygsrapporter inför befordran - Uteslutande verbala bedömningar - Avsaknad av metod som möjliggör en jämförelse mellan betygsrapporter inför befordran - Talan som är uppenbart välgrundad))

(2018/C 052/40)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Giacomo Durazzo (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna N. de Montigny och J.-N. Louis)

Svarande: Europeiska utrikestjänsten (ombud: inledningsvis S. Marquardt och M. Silva, därefter S. Marquardt, biträdd av advokaterna M. Troncoso Ferrer, F.-M. Hislaire och S. Moya Izquierdo)

Saken

Begäran med stöd av artikel 270 FEUF om ogiltigförklaring av tre rättsakter meddelade av utrikestjänsten, nämligen förslaget om befordring av den 11 juli 2014 i den mån det avser lönegrad AD 13, beslutet av den 29 oktober 2014 att inte befordra sökanden till lönegrad AD 13 vid befordringsförfarandet år 2014 och beslutet av den 28 maj 2015 att avvisa klagomålet mot detta beslut att inte befordra sökanden.

Avgörande

1)	Europeiska utrikestjänstens beslut av den 29 oktober 2014 att inte befordra Giacomo Durazzo till lönegrad AD13 vid befordringsförfarandet för år 2014 ogiltigförklaras.

2)	Talan avvisas i övrigt.

3)	Europeiska utrikestjänsten ska bära rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 302, 14.9.2015. (Målet registrerades ursprungligen vid Europeiska unionens personaldomstol under målnumret F-101/15 och övertogs av Europeiska unionens tribunal den 1 september 2016).

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/29

Tribunalens beslut av den 14 december 2017 – PGNiG Supply & Trading mot kommissionen

(Mål T-849/16) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Inre marknaden för naturgas - Direktiv 2009/73/EG - Kommissionsbeslut om ändring av villkoren för undantag från unionsbestämmelserna om driften av gasledningen Opal avseende bestämmelserna om tredje parts tillträde och reglerna om avgifter - Villkoret direkt berörd ej uppfyllt - Avvisning)

(2018/C 052/41)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: PGNiG Supply & Trading GmbH (München, Tyskland) (ombud: advokaten M. Jeżewski)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: O. Beynet och K. Herrmann)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2016) 6950 slutlig av den 28 oktober 2016 om ändring av gasledningen Opals villkor för undantag från bestämmelserna om tredje parts tillträde och reglerna om avgifter, vilka fastställts i direktiv 2003/55/EG.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Det finns inte längre anledning att pröva interventionsansökningarna.

3)	PGNiG Supply & Trading GmbH ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som Europeiska kommissionen har haft, inklusive dem som är hänförliga till det interimistiska förfarandet.

4)	Förbundsrepubliken Tyskland ska bära sina rättegångskostnader såvitt avser det interimistiska förfarandet.

5)	PGNiG Supply & Trading, kommissionen, Förbundsrepubliken Tyskland, Europaparlamentet, Europeiska unionens råd, Naftogaz Ukrainy SA, OPAL Gastransport GmbH & Co. KG och Gazprom Eksport LLC ska bära sina rättegångskostnader för interventionsansökningarna.

(1) EUT C 38, 6.2.2017.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/30

Tribunalens beslut av den 7 december 2017 – Techniplan mot kommissionen

(Mål T-853/16) (1)

((Passivitetstalan - Kommissionens ställningstagande - Skadeståndstalan - Åsidosättande av formkrav - Begäran om föreläggande - Uppenbart att talan ska avvisas - Uppenbart att domstolen saknar behörighet))

(2018/C 052/42)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Techniplan Srl (Rom, Italien) (ombud: advokaterna R. Giuffrida och A. Bonavita)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Aresu)

Saken

Talan, i första hand, enligt artikel 265 FEUF om fastställelse av att kommissionen rättsstridigt underlåtit att vidta åtgärder gentemot sökanden, och, i andra hand, om fastställelse av att den i artikel 266 FEUF förankrade skyldigheten att agera föreligger och om utbetalning av ett belopp som ersättning för den skada som orsakats ”för varje dags dröjsmål med verkställandet”.

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	Techniplan Srl ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 22, 23.1.2017.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/30

Tribunalens beslut av den 15 december 2017 – Le Pen mot parlamentet

(Mål T-284/17) (1)

((Talan om ogiltigförklaring och talan om skadestånd - Institutionell rätt - Ledamot av Europaparlamentet - Privilegier och immuniteter - Beslut att häva parlamentsimmunitet - Intresset av att få saken prövad har försvunnit - Anledning saknas delvis att döma i saken - Uppenbart att talan delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundat))

(2018/C 052/43)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Marion Anne Perrine Le Pen (Saint-Cloud, Frankrike) (ombud: inledningsvis advokaten M. Ceccaldi, därefter advokaten R. Bosselut)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: M. Dean och S. Alonso de León)

Saken

Yrkande enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av parlamentets beslut P8_TA(2017)0056 av den 2 mars 2017 att häva sökandens immunitet, samt yrkande enligt artikel 268 FEUF om ersättning för den skada som sökanden påstått sig ha åsamkats.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken vad gäller yrkandet om ogiltigförklaring av Europaparlamentets beslut P8_TA(2017)0056 av den 2 mars 2017 att häva parlamentsimmuniteten för Marion Anne Perrine Le Pen.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Marion Anne Perrine Le Pen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för parlamentet.

(1) EUT C 231, 17.7.2017.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/31

Tribunalens beslut av den 14 december 2017 – Rogesa mot kommissionen

(Mål T-475/17) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Förordning (EG) nr 1367/2006 - Handlingar rörande en anläggning som producerar en blandning av pellets och sintrad järnmalm - Underförstått beslut om avslag på ansökan om tillgång till handlingar - Uttryckligt beslut antaget innan talan väcktes - Yrkande om fastställelse av att det saknas anledning att döma i saken - Berättigat intresse av att få saken prövad - Uppenbart att talan skall avvisas))

(2018/C 052/44)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Rogesa Roheisengesellschaft Saar mbH (Dillingen, Tyskland) (ombud: advokaterna S. Altenschmidt och A. Sitzer)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: H. Krämer)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring, i första hand, av kommissionens underförstådda beslut av den 20 juni 2017 och, i andra hand, av beslutet av den 11 juli 2017, om att neka tillgång till handlingen Ares (2017) 1684109, av den 2 november 2009, och handlingen Ares (2017) 1685639, av den 29 november 2009.

Avgörande

1)	Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas i sak.

2)	Rogesa Roheisengesellschaft Saar mbH och Europeiska kommissionen ska bära sina respektive rättegångskostnader.

(1) EUT C 318, 25.9.2017.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/31

Talan väckt den 22 november 2017 – Comprojecto-Projectos e Construções m.fl. mot ECB

(Mål T-768/17)

(2018/C 052/45)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Comprojecto-Projetos e Construções, Lda. (Lissabon, Portugal), Paulo Eduardo Matos Gomes de Azevedo (Lissabon), Julião Maria Gomes de Azevedo (Lissabon), Isabel Maria Matos Gomes de Azevedo (Lissabon) (ombud: advokaten M.A. Ribeiro)

Svarande: Europeiska centralbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara de angripna rättsakterna, det vill säga

i)	svarandens beslut att inte vidta några åtgärder,

ii)	svarandens beslut att inte inleda ett förfarande avseende åsidosättande, och

iii)	beslut av direktören för Banco de Portugal och övriga ”tjänstemän” som tagit ställning till de klagomål och uppmaningar som framställts mellan den 26 juni 2013 och den 22 april 2015.

—

Av samma skäl yrkas att tribunalen

i)	förordnar om att sökandena ska ha möjlighet att ogiltigförklara det avgörande som fattats av de domare som dömt i målet om civilrättsligt skadestånd, som sökandena anhängiggjort mot ECB och övriga [svarande],

ii)	förordnar om att sökanden ska ha möjlighet att väcka regresstalan mot Portugisiska staten,

iii)	tar ställning till huruvida medlemsstaten/åklagarmyndigheten/Republikens allmänna åklagare hade skäl för att vägra att intervenera i tvistemålet,

iv)	tar ställning till huruvida medlemsstaten/åklagarmyndigheten/Republikens allmänna åklagare hade skäl för att inte anmäla detta fall till OLAF.

—

Vidare yrkas att tribunalen, om den anser att det finns fog för sökandens talan, förpliktar ECB, med stöd av artiklarna 268 och 340 FEUF, att till sökandena betala ett belopp på 45 828 257,80 euro jämte dröjsmålsränta enligt i lag stadgad ränta till dess att betalning skett, samt ersättning för de andra kostnader skador och skadestånd med belopp som kommer att anges efter att åtgärder vidtagits.

—

Sökandena yrkar att tribunalen under mellantiden, mot bakgrund av vad som föreskrivs i artikel 280 FEUF och av att akter antagna av ”Europeiska centralbanken som medför betalningsskyldighet för andra än stater ska vara verkställbara”, enligt artikel 299 FEUF, ålägger svaranden att begära att dessa belopp ska betalas av BCP [Banco Comercial Português].

—

Med hänsyn till att den nationella centralbanken är ”en förvaltningsmyndighet som är behörig antingen att fatta beslut rörande klagomål eller att inleda lämpliga rättsliga förfaranden” enligt artikel 11.1 b i direktiv 2005/29/EG och artiklarna 81.1 och 83 i diretiv 2007/64/EG samt artikel 96.1 b – Accessoriska sanktioner – i lagdekret 317/2009, bör svarandens ombud ålägga BCP att ”omedelbart” kreditera sökandenas konton de ovannämnda beloppen.

—

Svaranden

i)	ska begära att dess ombud, den nationella centralbanken, kräver att BCP ger in nämnda handlingar och, om kreditinstitutet inte ger in dessa, ålägger kreditinstitutet i enlighet med artikel 13.2 i lagen om Banco de Portugal att ”omedelbart” kreditera sökandenas konton de ovannämnda beloppen,

ii)

ska, mot bakgrund av att kreditinstitutet kan komma att bli skyldigt att ”omedelbart” betala ersättning till sökandena, följa vad som föreskrivs i artiklarna 41.2 a, 47.1 andra stycket och 49.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), det vill säga ECB ska, såsom sker i förhållande till Banco de Portugal och åklagarmyndigheten /nationella allmänna åklagare, med hänsyn till vad som stadgas i artikel 3 i förordning nr 2532/98 beträffande Europeiska centralbankens befogenhet att förelägga sanktioner, besluta att inleda ”ett förfarande avseende åsidosättande” och uppmana BCP att vidta åtgärder, varvid detta kreditinstitut ska vara skyldigt att fatta beslut och inte får underlåta att vidta åtgärder,

—

Trots att det inte omfattas av tribunalens behörighet enligt artikel 256.1 FEUF, ska frågan ställas till [domstolen], om den nationella centralbanken inte erkänner att den ”har underlåtit att fullgöra en förpliktelse enligt fördragen, ska banken vidta de åtgärder som behövs för att följa domstolens dom” i enlighet med artikel 271 d.

—

Trots att det inte omfattas av tribunalens behörighet ska tribunalen, om EU-domstolen anser att det finns fog för sökandenas talan, i enlighet med artikel 264 FEUF föreslå [domstolen] att den ogiltigförklarar den nationella centralbankens beslut, som följts av svaranden, och ska, med beaktande av artikel 41.1 c i Europeiska stadgan om grundläggande rättigheter, artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 11.3 c i direktiv 2005/29, meddela ett motiverat beslut,

—	Svaranden och EU-domstolen ska uppmana Portugisiska staten/åklagarmyndigheten/nationella allmänna åklagaren att vidta åtgärder för att de ska ta ställning till de handlingar som utförts av BCP.

—	Svaranden ska anmäla detta ärende till OLAF.

—	Det yrkas redan nu ersättning för rättegångskostnaderna med ett belopp som senare kommer att anges, i enlighet med artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.

1.	Åsidosättande av motiveringsskyldigheten (led c) i artikel 41.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 296 andra stycket FEUF och artikel 11.3 i direktiv 2005/29/EG (1).

Oberoende av stölden medelst ”inbrott” i ”kassavalvet”, kände BCP till, eller borde ha känt till, att det finansiella systemet användes för penningtvätt och kreditinstitutet kände således till att det förekom bedrägeri och skatteundandragande som medförde att unionsbudgeten undandrogs medel. Dessa handlingar är ”olagliga och skadar unionens ekonomiska intressen”, och det föreligger ”tvingande skäl av allmänintresse” som ”utgör ett berättigat syfte, som kan motivera ett hinder för friheten att tillhandahålla tjänster”.

Oberoende av det sätt på vilket mer än 1 000 000 euro stals från ”kassavalvet” så äventyras ”unionens ekonomiska intressen”, nämligen de inkomster som finansierar ”Europeiska unionens budget eller institutionernas, organens och byråernas budgetar eller de budgetar som dessa förvaltar och övervakar”. Det är följaktligen även fråga om handlingar som utgör ”oegentligheter” eftersom de innebär en ”överträdelse av en bestämmelse i gemenskapsrätten som är följden av en handling eller en underlåtenhet av en ekonomisk aktör och som har lett eller skulle ha kunnat leda till en negativ ekonomisk effekt för gemenskapernas allmänna budget eller budgetar som de förvaltar, antingen genom en otillbörlig utgift eller genom minskning eller bortfall av inkomster som kommer från de egna medel som uppbärs direkt för gemenskapernas räkning”.

När en kreditinstitution, en medlemsstat/nationell centralbank/Europeiska centralbanken eller medlemsstaten/åklagarmyndigheten/nationella allmänna åklagaren får kännedom om denna typ av överträdelser och förfaranden och tillåter och inte beivrar dem, uppmuntrar de till överträdelse av artiklarna 310.5, 310.6, 325.1, 325.2 och 325.3 FEUF. De accepterar därigenom att det aktuella kreditinstitutet utför handlingar som utgör en ”oegentlighet” eftersom de strider mot artikel 1.2 i förordning nr 2988/95 (2).

Genom att anta det beslut genom vilket den avslog anmodan att vidta åtgärder, har sökanden bland annat funnit ett sätt

i)	att inte anmäla ärendet till OLAF,

ii)	att inte inleda ett förfarande avseende ”åsidosättande” gentemot BCP,

iii)	att skjuta upp tvistemålsdomstolarnas avgörande, vid vilka en talan om civilrättsligt skadestånd pågår gentemot BCP och övriga [svarande] sedan den 1 februari 2010,

iv)	att förhindra att lagakraftvunnen dom meddelas gentemot dess ombud, Banco de Portugal, i förvaltningsmålet angående utomobligatoriskt skadestånd som inleddes den 27 oktober 2015 och som ännu är anhängigt vid Tribunal Administrativo e Fiscal de Sintra och i vilket inget avgörande ännu har meddelats.

6.	Åsidosättande av skyldigheten att visa opartiskhet, maktmissbruk och åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, som begåtts av svarandens ombud, Banco de Portugal.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG samt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 (direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, s. 22).

(2) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (EGT L 312, s. 1).

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/34

Talan väckt den 29 november 2017 – US mot ECB

(Mål T-780/17)

(2018/C 052/46)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: US (ombud: advokaterna L. Levi och A. Blot)

Svarande: Europeiska centralbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att förevarande talan kan tas upp till prövning och bifalla den,

och följaktligen:

—	ogiltigförklara 2016-års utvärderingsrapport (vilken omfattar perioden 1 september 2015-1 september 2016) och beslutet av den 15 december 2016 om ”Annual salary and bonus review” (ASBR) för år 2016, vilka sökanden underrättats om den 30 november 2016 respektive den 9 januari 2017,

—	ogiltigförklara ECB:s beslut av den 3 maj 2017 om avslag på sökandens ansökningar av den 15 februari 2017 respektive den 9 mars 2017 om administrativ omprövning,

—	ogiltigförklara ECB:s beslut av den 12 september 2017 som underrättats sökanden den 19 september 2017, i vilken det klagomål som sökanden lämnat in den 7 juli 2017 avslogs,

—	bevilja skadestånd för den skada som vållats, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan i fråga om ogiltigförklaring av 2016-års utvärderingsrapport åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten, i den mån sökandens utvärderingsrapport endast innehåller allmän kritik som upprepas i ett cirkelresonemang.

2.	Andra grunden: Den omtvistade rapporten innehåller uppenbart oriktiga bedömningar.

3.	Tredje grunden: Maktmissbruk på grund av de trakasserier som sökanden har utsatts för, samt åsidosättande av omsorgsplikten och principen om god förvaltningssed.

4.	Fjärde grunden: Svaranden har gjort sig skyldig till ett förfarandefel vid upprättandet av utvärderingsrapporten.

Sökanden åberopar vidare en annan grund avseende att riktlinjerna för det årliga förfarandet för översyn av löner och ersättningar är rättsstridiga, samt åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen vad gäller beslutet avseende förfarandet för år 2016.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/35

Talan väckt den 5 december 2017 – Bruel mot kommissionen och Europeiska utrikestjänsten

(Mål T-793/17)

(2018/C 052/47)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Damien Bruel (Paris, Frankrike) (ombud: advokaten H. Hansen)

Svarande: Europeiska kommissionen och Europeiska utrikestjänsten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ta upp talan till prövning och bifalla den,

och följaktligen

—	ogiltigförklara det odaterade beslut som undertecknades elektroniskt den 25 september 2017, med rubriken ”Begäran om ersättning av huvudsakkunnig nr 2 i ’Ekonomisk och kontraktsmässig projektledning’”,

—

fastställa att ersättning ska utgå för den materiella och ideella skada som förorsakats sökanden för åsidosättandet av rätten till god förvaltning genom att anta det odaterade beslut som undertecknades elektroniskt den 25 september 2017, med rubriken ”Begäran om ersättning av huvudsakkunnig nr 2 i ’Ekonomisk och kontraktsmässig projektledning’”

—	förplikta svarandena att solidariskt, tillsammans eller var och en för sig, ersätta sökanden med ett belopp på 152 250 euro för den materiella skadan och ett belopp på 25 000 euro för den ideella skadan,

och under alla omständigheter,

—	förplikta svarandena att ersätta rättegångskostnaderna, och

—	fastställa att sökanden har rätt att senare inkomma med ytterligare yrkanden och grunder.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en enda grund, som avser åsidosättande av väsentliga formföreskrifter. Denna grund delas in i tre delgrunder.

Första delgrunden: Åsidosättande av rätten att bli hörd då sökanden inte gavs möjlighet att lägga fram sina synpunkter avseende den kritik som riktades mot honom innan det omtvistade beslutet antogs.

Andra delgrunden: Åsidosättande av rätten till tillgång till handlingar då sökanden inte fick tillgång till handlingar som rörde honom, trots begäranden härom.

Tredje delgrunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten då motiveringen i det omtvistade beslutet inte gjorde det möjligt för sökanden att förstå den kritik som riktades mot honom.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/36

Talan väckt den 11 december 2017 – BASF mot Echa

(Mål T-805/17)

(2018/C 052/48)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: BASF SE (Ludwigshafen am Rhein, Tyskland) (ombud: advokaterna R. Cana, E. Mullier och H. Widemann, samt D. Abrahams, Barrister)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att talan kan tas upp till prövning och är välgrundad,

—	ogiltigförklara Europeiska kemikaliemyndighetens beslut DSH-30-3-D-0122-2017 av den 2 oktober 2017 som ger tillgång till det gemensamma inlämnandet av ämne dinatrium 4,4’-bis[(4-anilino-6-morfolino-1,3,5- triazin-2-yl)amino]stilben-2,2’-disulfonat (EC nr 240-245-2),

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, och

—	vidta de ytterligare åtgärder som en god rättsskipning kräver.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: Europeiska kemikaliemyndigheten (nedan kallad myndigheten) gjorde en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna genom att utesluta relevanta fakta som grundval för det omtvistade beslutet

—

Sökanden gör gällande att myndigheten, genom att helt borste från parternas ansträngningar som gjorts före 2017, förlitade sig på ett felaktigt fastställande av de faktiska omständigheterna i strid med principen om god förvaltningssed och behäftar därmed det omtvistade beslutet med fel i den mån att det måste ogiltigförklaras.

Andra grunden: Myndigheten gjorde en uppenbart oriktig bedömning, genom att underlåta att utvärdera alla relevanta fakta och omständigheter, genom att slå fast att klaganden ansträngde sig mer än sökanden och genom att underlåta att beakta artikel 25 i REACH-förordningen (1)

—

Sökanden gör gällande att myndigheten gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att underlåta att beakta alla de relevanta fakta och omständigheter som var av betydelse för den situation som det omtvistade beslutet är avsett att reglera, genom att slå fast att klaganden ansträngde sig mer än sökanden och genom att underlåta att beakta sökandens farhågor gällande dubbelarbete av försök på ryggradsdjur av klaganden i strid med artikel 25 i REACH-förordningen.

Tredje grunden: Myndigheten åsidosatte rättssäkerhetsprincipen genom att försätta sökanden i en oacceptabel position av rättsosäkerhet vad beträffar klagandens möjlighet att använda sökandens uppgifter och jämföra kvalitén hos klagandens uppgifter med dessa.

—

Sökanden anser att myndigheten, genom att anta det omtvistade beslutet, åsidosatte rättssäkerhetsprincipen, då det inte begränsar den tillgång som beviljats sökandens gemensamma inlämnande trots att klaganden registrerats med en fullständig opt-out-möjlighet och då myndigheten inte tog upp frågorna rörande den fullständiga opt-out-akten (kvalité och möjligt dubbelarbete av studier på ryggradsdjur). Sökanden befinner sig därför i en situation av rättsosäkerhet när det gäller hur sökanden ska skydda sina rättigheter, då tillämpningsområdet och omfattningen av rättigheterna som beviljats klaganden är oklara.

Fjärde grunden: Myndigheten åsidosatte sin motiveringsskyldighet, genom att underlåta att förklara varför det inte ansåg någon del av korrespondensen före 2017 vara relevant

—

Myndigheten antog det omtvistade beslutet genom att förlita sig enbart på en bråkdel av förhandlingarna som skedde mellan parterna och begränsade sin utvärdering till de få utbyten mellan parterna som skedde från januari 2017 och framöver. Sökanden hade lagt fram all korrespondens om ämnet mellan klaganden och sökanden, och underströk varför sådan korrespondens var relevant. Trots sökandens förklaring till korrespondensens relevans, angav inte myndigheten några skäl till varför det inte beaktade, och faktiskt helt ignorerade, kommunikationen mellan sökanden och SSS före januari 2017.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (EUT L 396, 2006, s. 1).

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/37

Talan väckt den 11 december 2017 – BASF and REACH & colours mot Echa

(Mål T-806/17)

(2018/C 052/49)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: BASF SE (Ludwigshafen am Rhein, Tyskland) och REACH & colours Kereskedelmi és Szolgáltató Kft. (REACH & colours Kft.) (Budapest, Ungern) (ombud: advokaterna R. Cana, E. Mullier och H. Widemann, samt D. Abrahams, Barrister)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa)

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att talan kan tas upp till prövning och är välgrundad,

—

ogiltigförklara Europeiska kemikaliemyndighetens beslut DSH-30-3-D-0122-2017 av den 2 oktober 2017 som ger tillgång till det gemensamma inlämnandet av ämne hexanatrium 2,2’- [vinylenebis [(3- sulfonato-4,1-fenylen)imino [6-(dietylamino)-1,3,5-triazin-4,2-diyl]imino]] bis(bensen-1,4-disulfonat) (EC nr 255-217-5),

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, och

—	vidta de ytterligare åtgärder som en god rättsskipning kräver.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fyra grunder.

—

Sökandena gör gällande att myndigheten, genom att helt bortse från parternas ansträngningar som gjorts före 2017 och genom att dra felaktiga slutsatser av de faktiska omständigheterna gällande den första sökandens identitet och datumet för inlämnandet av svaret på myndighetens begäran om information, förlitade sig på ett felaktig fastställande av de faktiska omständigheterna i strid med principen om god förvaltningssed och behäftar därmed det omtvistade beslutet med fel i den mån att det måste ogiltigförklaras.

Andra grunden: Myndigheten gjorde en uppenbart oriktig bedömning, genom att underlåta att utvärdera alla relevanta fakta och omständigheter, genom att slå fast att klaganden ansträngde sig mer än sökandena och genom att underlåta att beakta artikel 25 i REACH-förordningen (1)

—

Sökandena gör gällande att myndigheten gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att underlåta att beakta alla de relevanta fakta och omständigheter som var av betydelse för den situation som det omtvistade beslutet är avsett att reglera, genom att slå fast att klaganden ansträngde sig mer än sökandena, genom att underlåta att beakta de specifika faktiska omständigheterna i målet och genom att underlåta att beakta sökandens farhågor gällande dubbelarbete av försök på ryggradsdjur av klaganden i strid med artikel 25 i REACH-förordningen.

Tredje grunden: Myndigheten åsidosatte rättssäkerhetsprincipen genom att försätta sökandena i en oacceptabel position av rättsosäkerhet vad beträffar klagandens möjlighet att använda sökandenas uppgifter och jämföra kvalitén hos klagandens uppgifter med dessa.

—

Sökandena anser att myndigheten, genom att anta det omtvistade beslutet, åsidosatte rättssäkerhetsprincipen, då det inte begränsar den tillgång som beviljats sökandenas gemensamma inlämnande trots att klaganden registrerats genom en fullständig opt-out-möjlighet och då myndigheten inte tog upp frågorna rörande den fullständiga opt-out-akten (kvalité och möjligt dubbelarbete av studier på ryggradsdjur). Sökandena befinner sig därför i en situation av rättsosäkerhet när det gäller hur sökandena ska skydda sina rättigheter, då tillämpningsområdet och omfattningen av rättigheterna som beviljats klaganden är oklara.

Fjärde grunden: Myndigheten åsidosatte sin motiveringsskyldighet, genom att underlåta att förklara varför det inte ansåg någon del av korrespondensen före 2017 vara relevant

—

Myndigheten antog det omtvistade beslutet genom att förlita sig enbart på en bråkdel av förhandlingarna som skedde mellan parterna och begränsade sin utvärdering till de få utbyten mellan parterna som skedde från januari 2017 och framöver. Sökanden hade lagt fram all korrespondens om ämnet mellan klaganden och sökandena, och underströk varför sådan korrespondens var relevant. Trots sökandenas förklaring till korrespondensens relevans, angav inte myndigheten några skäl till varför det inte beaktade, och faktiskt helt ignorerade, kommunikationen mellan sökandena och SSS före januari 2017.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (EUT L 396, 2006, s. 1).

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/38

Överklagande ingett den 12 december 2017 – Classic Media mot EUIPO – Pirelli Tyre (CLASSIC DRIVER)

(Mål T-811/17)

(2018/C 052/50)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Classic Media (Zug, Schweiz) (ombud: Rechtsanwalt A. Masberg)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Pirelli Tyre SpA (Milano, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av ordmärket ”CLASSIC DRIVER” – Internationell registrering nr 1 108 587

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 3 oktober 2017 i ärende R 59/2017-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	avslå invändningen och förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/39

Talan väckt den 15 december 2017 – Seco Belgium och Vinçotte mot parlamentet

(Mål T-812/17)

(2018/C 052/51)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Seco Belgium (Bryssel, Belgien) och Vinçotte (Vilvoorde, Belgien) (ombud: advokaterna A. Delvaux och R. Simar)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ta upp talan till prövning,

—	ogiltigförklara Europaparlamentets beslut av okänt datum att tilldela en annan anbudssökande kontraktet 06D20/2017/M005 – Teknisk kontroll och rådgivning vid förvärv, planering och arbeten avseende parlamentets fastigheter i Bryssel (EUT 2017/S 118-236114), och

—	förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena en enda grund, avseende åsidosättande av artikel 1.1, 1.2 och 1.3 i bilagan ”Tekniska specifikationer” i förfrågningsunderlaget avseende meddelandet om upphandling 06D20/2017/M005 – Teknisk kontroll och rådgivning vid förvärv, planering och arbeten avseende parlamentets fastigheter i Bryssel (EUT 2017/S 118-236114), uppenbart oriktig bedömning, åsidosättande av unionsrättens allmänna principer, av kraven på omsorg och noggrannhet, av likhetsprincipen, av öppenhetsprincipen, av den motiveringsskyldighet som följer bland annat av artikel 113 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 2012, s. 1), av artikel 161 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (EUT L 362, 2012, s. 1), av rätten till ett effektivt rättsmedel och av vissa bestämmelser och tilldelningen av kontraktet i fråga.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/39

Talan väckt den 14 december 2017 – Nerantzaki mot kommissionen

(Mål T-813/17)

(2018/C 052/52)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Eleni Nerantzaki (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten N. Korogiannakis)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara EPSO:s urvalskommittés beslut av den 7 mars 2017 om att inte bevilja sökanden tillträde till nästa fas i det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/331/16,

—	ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut Ares(2017)s. 4916702 av den 14 september 2017 om att avslå sökandens klagomål mot beslutet att inte bevilja sökanden tillträde till det allmänna uttagningsprovet EPSO/AD/331/16, och

—	förplikta svaranden att ersätta sökandens rättsliga och andra kostnader som uppkommit i samband med denna talan.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: Svaranden gjorde en uppenbart felaktig bedömning när den prövade sökandens yrkeskvalifikationer.

Andra grunden: Meddelandet om uttagningsprov EPSO/AD/331/16 åsidosattes.

Tredje grunden: Felaktigt och motsägelsefullt resonemang med avseende på åsidosättandet av både artikel 25 och artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/40

Talan väckt den 14 december 2017 – Lietuvos geležinkeliai mot kommissionen

(Mål T-814/17)

(2018/C 052/53)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Lietuvos geležinkeliai AB (Vilnius, Litauen) (ombud: advokaterna W. Deselaers, K. Apel, och P. Kirst)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	helt eller delvis ogiltigförklara artiklarna 1, 2, 3 och 4 i kommissionens beslut K(2017) 6544 slutlig av den 2 oktober 2017 om ett förfarande enligt artikel 102 FEUF i mål AT.39813 – Baltic Rail, och/eller

—	sätta ned de böter som sökanden ålagts i artikel 2 i kommissionens beslut K(2017) 6544 slutlig av den 2 oktober 2017, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 102 FEUF och en uppenbart felaktig rättstillämpning genom att tillämpa ett felaktigt rättsligt kriterium för att utvärdera det påstådda missbruket. Enligt sökanden föreligger det ett missbruk endast om tillgång till spåret var nödvändigt eller oundgängligt för konkurrenterna att konkurrera på nedströmsmarknaden (vilket inte är fallet).

Andra grunden: Åsidosättande att artikel 102 FEUF och uppenbart felaktig rättstillämpning och bedömning. Sökanden gör gällande att även enligt det (felaktiga) rättsliga kriteriet som tillämpades av kommissionen utgjorde borttagandet av järnvägsspåret som binder samman Mažeikiai i nordvästra Litauen med den latviska gränsen (nedan kallat järnvägsspåret), som är en icke-kritisk infrastruktur, inte ett missbruk av dominerande ställning mot bakgrund av de rättsliga eller faktiska omständigheterna i förevarande fall.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 296 FEUF och artikel 2 i förordning nr 1/2003. Sökanden anser att det inte finns tillräcklig bevisning och att motivering saknas.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 23.3 i förordning nr 1/2003 och uppenbart felaktig rättstillämpning och bedömning när det gäller fastställandet av bötesbeloppets storlek.

Femte grunden: Åsidosättande av artikel 7 i förordning nr 1/2003 och uppenbart felaktig rättstillämpning och bedömning då beslutet, faktiskt, förordar ett oproportionerligt rättsmedel (dvs. återuppbyggnaden av järnvägsspåret).

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/41

Överklagande ingett den 12 december 2017 – Vitromed mot EUIPO – Vitromed Healthcare (VITROMED Germany)

(Mål T-821/17)

(2018/C 052/54)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Vitromed GmbH (Jena, Tyskland) (ombud: Rechtsanwalt M. Linß)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: Vitromed Healthcare (Jaipur, Indien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”VITROMED Germany” – Registreringsansökan nr 14 459 903

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 26 september 2017 i ärende R 2402/2016-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	ogilla invändningsförfarandet i sin helhet, och

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av 8 b i förordning nr 207/2009.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/42

Överklagande ingett den 22 december 2017 – Carbon System Verwaltungs mot EUIPO (LIGHTBOUNCE)

(Mål T-825/17)

(2018/C 052/55)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Carbon System Verwaltungs GmbH (Marktheidenfeld, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Gilch och L. Petri)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”LIGHTBOUNCE” – Registreringsansökan nr 15 152 028

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 11 oktober 2017 i ärende R 2301/2016-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund(er)

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b förordning nr 207/2009.

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/42

Överklagande ingett den 22 december 2017 – TeamBank mot EUIPO – Fio Systems (FYYO)

(Mål T-826/17)

(2018/C 052/56)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: TeamBank AG Nürnberg (Nürnberg, Tyskland) (Ombud: advokaterna D. Terheggen och H. Lindner)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Fio Systems AG (Leipzig, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”FYOO” – Registreringsansökan nr 14 589 261

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 6 november 2017 i ärende R 2337/2016-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslutet meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 6 november 2017 i ärende R 2337/2016-4, i den mån som ansökan avseende varor i klass 9 avslås, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 2017/1001.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/43

Överklagande ingett den 29 december 2017 – DRH Licensing & Managing mot EUIPO – Merck KGaA (Flexagil)

(Mål T-831/17)

(2018/C 052/57)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: DRH Licensing & Managing AG (Zürich, Schweiz) (ombud: advokaten S. Salomonowitz)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Merck KGaA (Darmstadt, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”Flexagil” – EU-varumärke nr 7 301 237

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 17 oktober 2017 i ärende R 2043/2016-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattades av överklagandenämnden den 17 oktober 2017i ärende R 2043/2016-4, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna i detta förfarande samt i överklagandeförfarandet i ärende R 2043/2016-4 mot klaganden.

Grund(er)

—	Åsidosättande av artikel 58.1 a i förordning nr 2017/1001.

—	Åsidosättande av artikel 18 i förordning nr 2017/1001.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/44

Tribunalens beslut av den 14 december 2017 – Airdata mot kommissionen

(Mål T-305/15) (1)

(2018/C 052/58)

Rättegångsspråk: engelska

Ordföranden på tredje avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

(1) EUT C 270, 17.8.2015.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/44

Tribunalens beslut av den 14 december 2017 – Meissen Keramik mot EUIPO – Staatliche Porzellan-Manufaktur Meissen (Meissen)

(Mål T-234/16) (1)

(2018/C 052/59)

Rättegångsspråk: tyska

Ordföranden på andra avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

(1) EUT C 243, 4.7.2016.

12.2.2018

Europeiska unionens officiella tidning

C 52/44

Tribunalens beslut av den 18 december 2017 – Verband der Deutschen Biokraftstoffindustrie mot kommissionen

(Mål T-451/17) (1)

(2018/C 052/60)

Rättegångsspråk: tyska

Ordföranden på femte avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

(1) EUT C 318, 25.9.2017.