31.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 35/1

31.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 35/2

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 2 oktober 2015Halvtidsöversyn av strategin för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2015)0478),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 20 maj 2015Tillståndet för naturen i Europeiska unionen – Rapport om tillstånd och trender för naturtyper och arter som omfattas av fågel- och habitatdirektiven under perioden 2007–2012 i enlighet med kraven i artikel 17 i habitatdirektivet och artikel 12 i fågeldirektivet (COM(2015)0219),

—

med beaktande av rapporten Report on the open public consultation of the ”fitness check” on the Birds and Habitats Directives  (1),

—

med beaktande av Eurobarometerundersökningen som offentliggjordes i oktober 2015 om EU-medborgares inställning till biologisk mångfald (”Särskild Eurobarometerrapport 436”),

—

med beaktande av Europeiska miljöbyråns rapport Europas miljö – tillstånd och utblick 2015 (SOER 2015),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 7 februari 2014 om EU:s strategi mot olaglig handel med vilda djur och växter (COM(2014)0064),

—

med beaktande av slutrapporten från Horisont 2020-expertgruppen ”Nature-Based Solutions and Re-Naturing Cities” Towards an EU Research and Innovation Policy Agenda for Nature-Based Solutions and Re-Naturing Cities, som offentliggjordes 2015,

—

med beaktande av finansieringsmekanismen för naturkapital, som ingår i Lifes finansiella instrument till stöd för miljö- och klimatåtgärder,

—

med beaktande av kommissionens samråd om det framtida EU-initiativet under mottot ”inga nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster”,

—

med beaktande av resultaten från den tolfte partskonferensen (COP 12) för FN:s konvention om biologisk mångfald, särskilt halvtidsöversynen av framstegen i genomförandet av den strategiska handlingsplanen för biologisk mångfald 2011–2020, inbegripet den fjärde upplagan av Global Diversity Outlook, i syfte att uppnå Aichi-målen för biologisk mångfald, och åtgärder för att förbättra genomförandet,

—

med beaktande av beslut X/34 om biologisk mångfald från COP 10, där det betonas att biologisk mångfald är viktig för en tryggad livsmedelsförsörjning och näring, framför allt mot bakgrund av klimatförändringarna och de begränsade naturtillgångarna, något som erkänns i Romförklaringen från världstoppmötet 2009 om tryggad livsmedelsförsörjning,

—

med beaktande av slutsatserna från rådets (miljö) möte den 12 juni 2014, framför allt EU:s och dess medlemsstaters åtagande om utökade resurser för att uppfylla åtagandena från Hyderabad, i form av att de sammanlagda ekonomiska resurserna med anknytning till biologisk mångfald ska fördubblas senast 2015,

—

med beaktande av rapporten från sekretariatet för konventionen om biologisk mångfald (CBD) och WHO Connecting Global Priorities: Biodiversity and Human Health – A State of Knowledge Review, som offentliggjordes 2015,

—

med beaktande av förslaget till resolution som lades fram vid FN:s generalförsamlings 69:e möte för antagande av utvecklingsagendan efter 2015 Transforming our world: the 2030 Agenda for Sustainable Development,

—

med beaktande av rapporterna om de ekonomiska aspekterna av ekosystem och biologisk mångfald (The Economics of Ecosystems and Biodiversity, TEEB), ett internationellt initiativ som syftar till att synliggöra naturvärdena,

—

med beaktande av konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter av vilda djur och växter (Cites) och konventionen om skydd av flyttande vilda djur,

—

med beaktande av Internationella naturvårdsunionens rödlista över utrotningshotade djurarter,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1143/2014 av den 22 oktober 2014 om förebyggande och hantering av introduktion och spridning av invasiva främmande arter (2),

—

med beaktande av Internationella sjöfartsorganisationens internationella konvention om kontroll och hantering av fartygs barlastvatten och sediment,

—

med beaktande av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 och särskilt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken (3) och Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (Ejflu) (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1380/2013 av den 11 december 2013 om den gemensamma fiskeripolitiken, om ändring av rådets förordningar (EG) nr 1954/2003 och (EG) nr 1224/2009 och om upphävande av rådets förordningar (EG) nr 2371/2002 och (EG) nr 639/2004 och rådets beslut 2004/585/EG (5),

—

med beaktande av den fleråriga budgetramen 2014–2020,

—

med beaktande av sin resolution av den 20 april 2012 om vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om grön infrastruktur – att stärka Europas naturkapital (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 28 april 2015 om en ny EU-skogsstrategi för skogarna och den skogsbaserade sektorn (8),

—

med beaktande av Europaparlamentets utredningstjänsts studie från april 2015 Safeguarding biological diversity – EU policy and international agreements,

—

med beaktande av Forest Europes rapport State of Europe's Forests 2015  (9),

—

med beaktande av studien från parlamentets utredningsavdelning för medborgerliga rättigheter och konstitutionella frågor från 2009 om nationell lagstiftning och praxis med avseende på genomförandet av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter), särskilt artikel 6,

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande om bidrag till kontrollen av fågeldirektivets och livsmiljödirektivets ändamålsenlighet som antogs vid det 115:e plenarsammanträdet den 3–4 december 2015,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandet från utskottet för utveckling (A8-0003/2016), och av följande skäl:

A.

Biologisk mångfald omfattar jordens helt unika variation av ekosystem, livsmiljöer, arter och gener, som människan är starkt beroende av.

B.

Den biologiska mångfalden har ett enormt egenvärde som måste skyddas för framtida generationers skull. Den biologiska mångfalden är också till gagn för människors hälsa och bidrar med ett enormt socialt och ekonomiskt värde. De socioekonomiska alternativkostnaderna av att de överordnade målen om biologisk mångfald inte uppnås uppskattas till 50 miljarder euro per år.

C.

Jordbruket spelar en viktig roll för att målen för biologisk mångfald ska nås. Kraven på en effektiv livsmedelsproduktion för den kraftigt växande världsbefolkningen liksom de energipolitiska målen om ökad användning av biomassa som energikälla ställer höga krav på ett effektivt jordbruk.

D.

Jordbruks- och skogsbrukssektorn bidrar till att bevara den biologiska mångfalden genom att tillämpa gällande lagstiftning.

E.

Mångfalden av växtarter och växtsorter som traditionellt har odlats av små och medelstora företag och familjejordbruk är enormt viktiga, dels för att tillgodose landsbygdens olika behov och bruk, dels för att öka grödornas motståndskraft mot oväder, skadedjur och sjukdomar.

F.

Hållbar och ansvarsfull odling och boskapsskötsel bidrar väsentligt till bevarandet av biologisk mångfald.

G.

Den biologiska mångfalden står under hårt tryck världen över, vilket medför irreversibla förändringar som är ödesdigra för naturen, samhället och ekonomin.

H.

Enligt Aichi-mål 11 ska minst 17 procent av land- och inre vattenområden skyddas med hjälp av effektivt förvaltade system för skyddade områden. Andelen europeiska ekoregioner, där 17 procent av territoriet befinner sig inom skyddade områden, är mycket begränsat, om man inte räknar med de områden som endast skyddas av Natura 2000.

I.

Återställandet av ekosystem kan ha en positiv inverkan på både begränsningen av och anpassningen till klimatförändringarna.

J.

Åtminstone åtta av tio EU-medborgare anser att effekten av förlorad biologisk mångfald är allvarlig och 552 470 medborgare deltog i det offentliga samrådet om kontrollen av naturvårdsdirektivens ändamålsenlighet. Detta är det mest omfattande gensvar som ett samråd ordnat av kommissionen hittills fått. Enligt Eurobarometerundersökningen vill medborgarna få veta mer om förlusten av biologisk mångfald, och att de flesta människor inte känner till Natura 2000.

K.

Väldigt många engagerade medborgare, har, på eget initiativ eller tillsammans i lokala eller regionala aktionsgrupper, tagit lokala eller regionala initiativ för att främja biologisk mångfald och därmed på relativt kort tid åstadkommit positiva resultat.

L.

65 procent av unionsmedborgarna bor inom 5 km från ett Natura 2000-område och 98 procent inom 20 km, något som ger vid handen att dessa områden kan bidra till ökad medvetenhet om biologisk mångfald och tillhandahålla ekosystemtjänster som bidrar till välbefinnande för en stor del av EU:s invånare.

M.

Strategierna för biologisk mångfald måste fullt ut överensstämma med subsidiaritetsprincipen, så att regionala skillnader i landskap och livsmiljöer iakttas till fullo.

N.

Den biologiska mångfalden är betydande i de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna, som utgör unika reservat för endemiska växt- och djurarter. Fågeldirektivet och livsmiljödirektivet tillämpas emellertid inte i vissa av dessa regioner.

1.

Europaparlamentet välkomnar halvtidsöversynen av strategin för biologisk mångfald och rapporterna The State of Nature och SOER 2015. Parlamentet betonar den strategiska vikten av dessa rapporter för uppnåendet av EU:s mål för biologisk mångfald.

2.

Europaparlamentet är allvarligt oroat över den fortgående förlusten av biologisk mångfald och konstaterar att 2020-målen inte kommer att uppnås utan ytterligare betydande och kontinuerliga insatser. Samtidigt finns det vetenskapliga belägg för att det skulle vara bra mycket värre ställt med EU:s natur utan den positiva inverkan som EU:s fågel- och livsmiljödirektiv har haft, och att riktade och vederbörligt finansierade insatser verkligen ger positiva resultat. Det finns dock fortfarande stort utrymme för förbättringar.

3.

Europaparlamentet framhåller att förstörelsen av livsmiljöer är den viktigaste faktorn bakom förlusten av biologisk mångfald och att den särskilt bör prioriteras när man ska ta itu med förlusten av biologisk mångfald, dvs. genom att minska försämring och fragmentering.

4.

Europaparlamentet betonar att förlusten av biologisk mångfald inte bara rör arter och livsmiljöer, utan även den genetiska mångfalden. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en strategi för bevarande av den genetiska mångfalden.

5.

Europaparlamentet betonar den avgörande roll som bilologisk mångfald spelar för målen för hållbar utveckling, särskilt mål 14 om att bevara och på ett hållbart sätt utnyttja hav och marina resurser för hållbar utveckling, och mål 15 om att skydda, återställa och främja hållbart utnyttjande av landbaserade ekosystem, förvalta skogar på ett hållbart sätt, bekämpa ökenspridning, hejda och vända markförsämringen samt hejda förlusten av biologisk mångfald. Parlamentet påminner om att EU har en otrolig biologisk mångfald, särskilt tack vare sina yttersta randområden, men också tack vare de utomeuropeiska länder och territorier som är associerade med EU. Parlamentet uppmanar därför EU att stå fast vid sitt åtagande att ytterligare stärka konventionen om biologisk mångfald och se till att den genomförs effektivt.

6.

Europaparlamentet konstaterar att fragmentering, försämring och förstörelse av livsmiljöer till följd av ändrad markanvändning, klimatförändringar, ohållbara konsumtionsmönster och utnyttjandet av haven är några av de viktigaste faktorerna och drivkrafterna bakom förlusten av biologisk mångfald i och utanför EU. Parlamentet betonar därför behovet av att identifiera och fastställa indikatorer som otvetydigt och vetenskapligt bedömer läget för den biologiska mångfalden i ett visst område eller region, och att stödja ett rationellt och hållbart utnyttjande av resurser både inom EU och globalt, även i utvecklingsländerna, och uppmanar särskilt EU att bättre förankra sina internationella åtaganden i fråga om biologisk mångfald i sina strategier för klimatförändring och i Europa 2020-strategin. Parlamentet betonar att genom en mer resurseffektiv ekonomi och minskad överkonsumtion skulle EU kunna minska sitt beroende av naturresurser, särskilt från länder utanför Europa. Parlamentet påminner också om att ekosystembaserade tillvägagångssätt vid begränsning av och anpassning till klimatförändringar kunde ge kostnadseffektiva alternativ till tekniska lösningar samtidigt som framsteg inom många tillämpade vetenskaper beror på den långsiktiga tillgängligheten till och mångfalden av naturtillgångar.

7.

Europaparlamentet betonar att en ökad politisk vilja på högsta nivå är avgörande för att bevara den biologiska mångfalden och hejda förlusten av biologisk mångfald. Genomförandet av befintlig lagstiftning, upprätthållandet och ytterligare integrering av skyddet av biologisk mångfald i andra politikområden är mycket viktigt. Parlamentet uppmanar särskilt regionala och lokala myndigheter i medlemsstaterna att verka för upplysning och ökad medvetenhet om biologisk mångfald.

8.

Europaparlamentet beklagar att nära en fjärdedel av de vilda arterna i Europa är utrotningshotade och att många av ekosystemen är skadade, vilket innebär allvarliga samhälleliga och ekonomiska förluster för EU.

9.

Europaparlamentet betonar att natur och ekonomisk utveckling inte utesluter varandra. Parlamentet är övertygat om att naturen måste få större plats i samhället, ekonomin och företag, för att hållbar ekonomisk tillväxt ska skapas och för att proaktiva åtgärder ska vidtas för att skydda och återställa naturen och vårda den väl. Att minska utnyttjandet av resurser bör vara centralt i sammanvägningen av miljömål och ekonomiska mål.

10.

Europaparlamentet understryker att förlusten av biologisk mångfald får förödande ekonomiska kostnader för samhället, vilka hittills inte har beaktats tillräckligt i den ekonomiska politiken och övrig politik. Det är mycket viktigt att erkänna att investeringar i biologisk mångfald skapar möjligheter som också är värdefulla och nödvändiga ur socioekonomisk synvinkel. Ett av sex arbetstillfällen i EU är till viss grad beroende av naturen och biologisk mångfald. Biologisk mångfald har stor potential att skapa nya färdigheter, arbetstillfällen och affärsmöjligheter. Parlamentet välkomnar metoder för mätning av den biologiska mångfaldens ekonomiska värde. Dessa metoder kan bidra till att öka medvetenheten, förbättra användningen av de tillgängliga resurserna och leda till mer välgrundade beslut.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förstärka den biologiska mångfaldens och ekosystemens roll i ekonomiska sammanhang, av omsorg om en övergång till en grön ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera åtgärderna för att göra den europeiska planeringsterminen mer miljöanpassad. Parlamentet understryker att alla i samhället har ansvar för den biologiska mångfalden och att arbetet med den inte kan bekostas endast med allmänna medel.

12.

Europaparlamentet anser att den biologiska mångfaldens ekonomiska värde bör återspeglas i de indikatorer som styr beslutsfattandet, utan att det leder till en kommersialisering av biologisk mångfald, och som sträcker sig längre än BNP. Parlamentet är övertygat om att detta kommer att bidra till uppnåendet av målen för hållbar utveckling. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en systematisk integrering av värdet av biologisk mångfald i de nationella redovisningssystemen som en del av övervakningen av målen för hållbar utveckling.

13.

Europaparlamentet betonar att EU och medlemsstaterna inte har uppfyllt målen i strategin för biologisk mångfald för 2010. Eftersom det inte gjorts framsteg med att uppnå 2020-målen för biologisk mångfald uppmanar parlamentet kommissionen att vartannat år ge parlamentet rapporter där rådet och kommissionen redogör för situationen samt för orsakerna till att målen inte uppnåtts och för sin strategi för framtida efterlevnad.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snarast ge större prioritet åt uppnåendet av 2020-målen. Parlamentet efterlyser en flerpartsstrategi och betonar att de nationella, regionala och lokala aktörerna och fullständig medverkan från deras sida i denna process spelar en avgörande roll. Finansiering och en större medvetenhet och förståelse bland allmänheten och ett större stöd för skydd av den biologiska mångfalden är också mycket viktigt. En bra informationspolitik och medverkan från alla aktörers sida på ett tidigt stadium, inbegripet socioekonomiska aktörer, är därför av central betydelse för att uppnå målen.

15.

Europaparlamentet uppmanar EU att minska sitt avtryck på den biologiska mångfalden globalt, i enlighet med principen om en konsekvent politik för utveckling, och få in det inom ekosystemens ekologiska gränser genom att göra framsteg i uppnåendet av de överordnade målen för biologisk mångfald samt fullgöra åtagandena om skyddet av biologisk mångfald. Parlamentet uppmanar också EU att hjälpa utvecklingsländerna i deras ansträngningar att bevara den biologiska mångfalden och garantera ett hållbart utnyttjande.

16.

Europaparlamentet beklagar hur trögt det gått för medlemsstaterna att genomföra unionens miljölagstiftning, och betonar att det behövs mer information om hur det ligger till med genomförandet i de olika medlemsstaterna.

17.

Europaparlamentet betonar att det är en absolut förutsättning att naturvårdsdirektiven fullständigt genomförs, efterlevs och finansieras tillfredsställande, om strategin som helhet ska bli framgångsrik och de överordnade målen i fråga om biologisk mångfald ska uppnås. Parlamentet uppmanar med tanke på hur kort tiden är alla berörda parter att göra sitt yttersta för att uppnå detta och skapa ett brett stöd.

18.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU:s ledare att lyssna till den halva miljon medborgare som gått ut med ett upprop om ett bättre genomförande och upprätthållande av våra kraftfulla naturskyddslagar.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra de riktlinjer som ska främja fullständigt genomförande och verkställande av direktiven, i överensstämmelse med befintlig rättspraxis. Parlamentet uppmanar kommissionen att i högre grad prioritera dialogen med medlemsstaterna och samtliga relevanta aktörer, även socioekonomiska aktörer, för att uppmuntra utbyte av bästa praxis.

20.

Europaparlamentet bekräftar att en av de huvudsakliga fördelarna med naturvårdsdirektiven är att de bidrar till likvärdiga verksamhetsförutsättningar i hela EU genom att tillhandahålla en grundläggande standard för miljöskyddet som alla medlemsstater måste rätta sig efter, i enlighet med kraven på gemensamma standarder och principen om ömsesidigt erkännande inom den inre marknaden.

21.

Europaparlamentet noterar att 2012 fanns förvaltningsplaner för endast 58 procent av Natura 2000-områdena, och oroas över den olika graden av genomförande. Parlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att slutföra arbetet med att utse Natura 2000-områden på land och till havs och att utarbeta förvaltningsplaner i samråd med samtliga aktörer.

22.

Europaparlamentet betonar att förvaltningen av Natura 2000-områden i hela EU kostar minst 5,8 miljarder euro, men att områdena ger en miljömässig och samhällsekonomisk vinst till ett värde av 200–300 miljarder euro om året. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att förvaltningen av Natura 2000-områdena sköts på ett transparent sätt.

23.

Europaparlamentet erkänner att skyddade marina områden, av det slag som inrättats med stöd av Natura 2000-nätverket, kommer att bli ytterst viktiga för att god miljöstatus ska uppnås, i enlighet med ramdirektivet om en marin strategi, liksom uppnåendet senast 2020 av det världsomfattande målet om att 10 procent av kustområdena och de marina områdena ska skyddas, vilket föreskrivs i Aichi-mål 11 om biologisk mångfald. Detta mål är tyvärr långt ifrån uppnått.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka uppgiftsinsamlingen om och övervakningen av livsmiljöer och arter, särskilt där det finns stora luckor, för att det ska gå att utvärdera vilka framsteg som görs med uppnåendet av dessa mål.

25.

Europaparlamentet uttrycker oro över att man fortfarande inte i detalj vet hur naturvården faktiskt bekostas och finansieras i de olika medlemsstaterna. Parlamentet anser att detta utgör en avsevärd kunskapslucka, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utan dröjsmål ta reda på vilka nationella budgetposter det handlar om och sammanställa en förteckning över dem.

26.

Europaparlamentet upprepar att EU bör medfinansiera förvaltningen av Natura 2000-områden, och att medfinansieringen bör komplettera såväl anslagen för landsbygdsutveckling, strukturfondsmedlen och medlen ur fiskerifonden som de anslag som ställs till förfogande av medlemsstaterna.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att noggrant upprätthålla naturvårdsdirektiven. Parlamentet betonar att efterlevnaden av EU:s lagstiftning måste förbättras genom t.ex. användningen av proportionerliga, effektiva och avskräckande påföljder.

28.

Europaparlamentet kräver i detta sammanhang ytterligare insatser för att få slut på att fåglar lagstridigt dödas, fångas och görs till föremål för handel och för att lösa lokala konflikter, som uppstår som en följd härav. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram nya verktyg för uppdagande av olaglig verksamhet inom Natura 2000-områden.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att senast 2017 lägga fram ett konkret förslag om utveckling av ett transeuropeiskt nät för grön infrastruktur (TEN-G), och att i samarbete med medlemsstaterna ta fram en strategi för europeiska viltkorridorer för målarter.

30.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte gjort det att omedelbart utveckla och förverkliga ramar för prioritering av återställande av ekosystem.

31.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att prioritera målet att 15 % av de förstörda ekosystemen ska återställas till 2020 och att använda anslagen i den fleråriga budgetramen som är tillgängliga för detta ändamål. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram riktlinjer för hur anslagen ska användas för att återställa förstörda ekosystem och överlag för att skydda den biologiska mångfalden.

32.

Europaparlamentet framhåller den stora betydelse jord- och skogsbruk har för att detta mål ska kunna nås och att det är nödvändigt med lösningar som är hållbara för jord- och skogsbruket.

33.

Europaparlamentet inser att luftföroreningarna är till skada för den biologiska mångfalden och ekosystemtjänsterna, och att kritiska belastningar med kvävenärsalter och försurning används som indikator för hur stort tryck de naturliga ekosystemen och artmångfalden är utsatta för.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att investera i den biologiska mångfalden och stödja företagens innovationskapacitet, särskilt i fråga om miljöteknik.

35.

Europaparlamentet konstaterar att det är av yttersta vikt att naturvård integreras i övriga politikområden, och betonar den viktiga roll som jord- och skogsbruket spelar i samband härmed.

36.

Europaparlamentet betonar att bevarandet av biologisk mångfald är avgörande för produktionen av livsmedel och foder och således ligger i jordbrukarnas egenintresse. Parlamentet framhåller vikten av en flerpartsstrategi som också aktivt involverar och uppmuntrar jord- och skogsbrukare att gemensamt ta itu med dessa utmaningar.

37.

Europaparlamentet påminner om att den gemensamma jordbrukspolitiken redan har instrument för att återställa, bevara och öka den biologiska mångfalden, såsom områden med ekologiskt fokus. Parlamentet påpekar att arbetet med att återställa, bevara och förbättra ekosystem som är relaterade till jord- och skogsbruket, också i Natura 2000-områden, framhålls som en av sex nyckelprioriteringarna för landsbygdsutveckling i EU.

38.

Europaparlamentet beklagar att det ännu inte skett någon mätbar förbättring av situationen för den biologiska mångfalden i jordbruket, men erkänner att det ännu är för tidigt att mäta hur effektiv den reformerade gemensamma jordbrukspolitiken är i praktiken. Parlamentet välkomnar den utvärdering som kommissionen planerar av genomförandegraden av den gemensamma jordbrukspolitiken och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att övervaka och bedöma och vid behov förbättra miljöanpassningsåtgärdernas effektivitet – inklusive bedömning av medlemsstaternas flexibilitet – och relevanta åtgärder för landsbygdsutveckling inom den gemensamma jordbrukspolitiken. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta resultaten i halvtidsöversynen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

39.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på ett bättre sätt använda den gemensamma jordbrukspolitikens och sammanhållningspolitikens redan befintliga instrument till att hjälpa jord- och skogsbrukare att uppnå målen om biologisk mångfald. Parlamentet framhåller att man måste arbeta för ett hållbart utnyttjande av växtgenetiska resurser och traditionella jordbrukssorter samt för hållbara lösningar för jord- och skogsbruk.

40.

Europaparlamentet betonar att områden med ekologiskt fokus i princip bör vara områden som skyddar jordbruksekologiska processer såsom pollinering och markvård och är bra för dem. Parlamentet uppmanar kommissionen att offentliggöra uppgifter om hur många medlemsstater som tillåter att bekämpningsmedel och konstgödsel används i dessa områden med ekologiskt fokus, efter det att förordning (EU) nr 1307/2013 trätt i kraft.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att av insynsskäl offentliggöra vilka motiveringar medlemsstaterna anfört till stöd för sina val av miljöanpassningsåtgärder.

42.

Europaparlamentet står fast vid att kommissionen och medlemsstaterna ska se till att ekonomiska resurser från den gemensamma jordbrukspolitiken omdirigeras så att de inte längre används för att understödja miljöskadlig verksamhet, utan i stället går till att finansiera hållbart jordbruk och till att bevara den biologiska mångfalden.

43.

Europaparlamentet betonar behovet av att skydda den biologiska mångfalden i utvecklingsländernas jordbruk för att uppnå en tryggad livsmedelsförsörjning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att investera i agroekologi i utvecklingsländerna, i överensstämmelse med rekommendationerna från FN:s särskilda rapportör för rätten till mat.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för en hållbar förvaltning av världens skogar genom att trygga ekologiska processer, skogarnas biologiska mångfald och produktivitet, samt genom att respektera urbefolkningarnas rätt att säkra hållbara skogsresurser. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att förbjuda förstöring av naturlig skog, skydda hotade arter, samt förbjuda giftiga bekämpningsmedel och plantering av genetiskt modifierade träd.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin strategi för biologisk mångfald ta större hänsyn till de tropiska skogarna med beaktande av koncentrationen av ekosystem, livsmiljöer och sårbara arter som är särskilt hotade, deras mycket viktiga roll för den ekologiska balansen och klimatet samt deras sociala och kulturella funktion för urbefolkningarna.

46.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fram och genomföra skogsbruksplaner för att livsmiljöerna i skogar och skogslevande arter ska få bättre bevarandestatus och tillgången till information förbättras. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fram kriterier och normer för insamlingen av information om skogarnas biologiska mångfald för att informationen ska bli konsekvent och jämförbar.

47.

Europaparlamentet uppmärksammar att den biologiska mångfalden potentiellt hotas av den ökade efterfrågan på biobränsle och det ökande trycket på utvecklingsländerna att producera biobränsle, genom omställning och förstörelse av livsmiljöer och ekosystem såsom våtmarker och skog.

48.

Europaparlamentet kräver att sociala och miljömässiga hållbarhetskriterier för produktion av biomassa ska vara ett konsekvent inslag inom den ram som fastställs i direktivet om förnybar energi. Parlamentet anser att det är absolut nödvändigt att utveckla hållbarhetsnormer för samtliga sektorer där biomassa kan användas, tillsammans med kriterier för hållbart skogsbruk för att se till att bioenergi inte bidrar till klimatförändringar eller ger upphov till ännu mer markrofferi och osäker livsmedelsförsörjning.

49.

Europaparlamentet konstaterar med oro att 90 % av den palmolja som konsumeras i världen produceras i Indonesien och Malaysia på bekostnad av torvmossar, som bränns ned för att ge plats åt plantering av akaciaträd och oljepalmer. Parlamentet framhåller att enligt en studie som gjorts av Världsbanken ligger Indonesien på tredje plats bland de länder i världen som släpper ut mest växthusgaser, just på grund av skogsbränder.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snabbt och korrekt genomföra den reformerade gemensamma fiskeripolitiken och tillämpa en ekosystembaserad fiskeriförvaltning för att uppnå målet om maximalt hållbart uttag, bl.a. genom att främja hållbara och innovativa fångstmetoder. Parlamentet betonar vikten av att minska föroreningarna för att skydda bl.a. den biologiska mångfalden i och bestånden haven och stödja ekonomisk tillväxt via den blå ekonomin.

51.

Europaparlamentet betonar att marina ekosystem och naturtillgångar i havet har en grundläggande betydelse för kustländernas hållbara utveckling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra tidigare åtaganden och att arbeta tillsammans med de styrande myndigheterna på global, regional och nationell nivå för att ambitionerna om och verksamheten för att uppnå ett balanserat fiske som är hållbart ur både ekonomisk och miljömässig synvinkel ska bli avsevärt mera långtgående.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU går i bräschen för att, inom ramen för FN:s havsrättskonvention, utverka en överenskommelse om att den biologiska mångfald som finns i haven utanför staternas territorialvatten ska bevaras, jämte användas på ett hållbart sätt.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna och tredjeländer för att förbättra genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1005/2008 om olagligt, orapporterat och oreglerat fiske.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra miljön i de europeiska vattnen genom projekt som syftar till att minska kemisk, fysisk och mikrobiologisk förorening, optimera hållbarheten i sjöfartsverksamheten och skydda den biologiska mångfalden som är hotad. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att 12,7 miljoner ton plast (fem procent av den totala produktionen) hamnar till slut varje år i haven via avloppssystem, vattendrag och kustnära deponier, vilket förorenar miljön och skadar den biologiska mångfalden i hela världen.

55.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utan dröjsmål och i överensstämmelse med artikel 4 i förordning (EU) nr 1143/2014 upprätta en korrekt och heltäckande förteckning över invasiva främmande arter som är oroväckande för EU, under förutsättning att en sådan förteckning inte begränsas till ett fastställt antal arter och omfattar fullständiga och konsekventa genomförandeaktioner – med stöd av lämpliga resurser – i syfte att uppnå målen. Parlamentet betonar vikten av att förteckningen uppdateras regelbundet och att det görs ytterligare riskbedömningar för arter så att lagstiftningen om invasiva främmande arter kan fylla sin funktion som ett effektivt redskap.

56.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att ratificera IMO:s konvention om hantering av fartygs barlastvatten, för att inte invasiva främmande arter ska sprida sig från transporter till havs eller på inre vattenvägar, och att bidra till att detta mål genomförs och uppnås.

57.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att regelbundet övervaka, och till kommissionen och övriga medlemsstater rapportera upptäckten av, nya främmande arter på territoriet och uppmanar till större restriktion vid import och privat ägande av utrotningshotade arter, som till exempel primater, reptiler och amfibier.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fram till 2020 gradvis avskaffa alla subventioner som är skadliga för miljön och att tillförsäkra att utvärderingarna av miljöskadliga subventioner slutförs senast 2016, samt att rapporteringskrav tas med inom relevanta områden av EU:s sektorspolitik. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut stödja och främja övergången till ett kretsloppssamhälle.

59.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de återstående medlemsstaterna att före COP-MOP2 i december 2016 ratificera Nagoyaprotokollet om tillträde till genetiska resurser och en rättvis fördelning av vinsterna från nyttjandet av dessa resurser.

60.

Europaparlamentet påminner om att EU på global nivå bidrar väsentligt till att motverka förlusten av biologisk mångfald, och att EU tillsammans med sina medlemsstater är den största bidragsgivaren till bevarandet av biologisk mångfald och den största givaren av offentligt utvecklingsbistånd för biologisk mångfald.

61.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens flaggskeppsprojekt B4 Life för perioden 2014–2020, men menar att EU måste bidra mer till att motverka förlusten av biologisk mångfald, och uppmanar EU och dess medlemsstater att uppfylla sina åtaganden från Hyderabad om att senast 2015 öka de sammanlagda finansieringsflödena till biologisk mångfald i utvecklingsländerna med det dubbla, och att upprätthålla denna nivå åtminstone fram till 2020.

62.

Europaparlamentet betonar att naturvårdsbrotten utgör ett direkt och överhängande hot mot den globala biologiska mångfalden. Det är en allvarlig lucka i EU:s strategi för biologisk mångfald att olaglig handel med vilda djur och växter inte ingår i den, och inte heller åtgärder med anknytning till EU:s medverkan i Cites-konventionen. Parlamentet understryker det trängande behovet av samordnade åtgärder mot olaglig handel med vilda djur och växter. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ambitiös handlingsplan för bekämpning av illegal handel med vilda djur och växter och därav framställda produkter, och menar att liknande åtgärder måste vidtas för att motverka avskogning och skogsförstörelse.

63.

Europaparlamentet betonar att naturvårdsdirektiven är milstolpar för naturvårdspolitiken, inte bara inom EU utan också internationellt. Tack vare naturvårdsdirektivens kortfattade, sammanhängande och konsekventa form kan de anses vara smart lagstiftning ”före sin tid”.

64.

Europaparlamentet framhåller att Natura 2000 fortfarande är ett relativt ungt nätverk vars fulla potential långtifrån har uppnåtts. Parlamentet anser att naturvårdsdirektiven fortfarande är relevanta och att bästa praxis för genomförande visar deras effektivitet. Parlamentet understryker att naturvårdsdirektiven erbjuder åtskilligt med flexibilitet, bl. a. i form av möjligheten till anpassningar, utgående från teknikens och vetenskapens framsteg, och konstaterar att smart genomförande och internationellt samarbete är väsentliga förutsättningar för att målen i fråga om biologisk mångfald ska uppnås.

65.

Europaparlamentet motsätter sig en eventuell översyn av naturvårdsdirektiven eftersom detta skulle äventyra genomförandet av strategin för biologisk mångfald och medföra en utdragen period med oklart rättsläge, med risk för att såväl det lagstadgade skyddet som finansieringen skulle försvagas, vilket skulle vara dåligt för naturen, människor och för företag. Parlamentet framhåller här att man vid den pågående Refit-kontrollen av naturvårdsdirektiven bör fokusera på att förbättra genomförandet.

66.

Europaparlamentet är övertygat om att eventuella svårigheter med uppnåendet av målen för naturvårdsdirektiven och EU:s strategi för biologisk mångfald inte ligger i lagstiftningen utan i första hand i det ofullständiga, divergerande och otillräckliga genomförandet, upprätthållandet och integreringen av den inom andra politikområden.

67.

Europaparlamentet betonar att naturvårdsdirektiven medger stor flexibilitet när det gäller genomförandet av dem, med hänsyn till ekonomiska, sociala, kulturella och regionala behov, vilket fastställs i livsmiljödirektivet. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att förtydliga riktlinjerna för tolkning och genomförande för att undvika och lösa tvistefrågor.

68.

Europaparlamentet kräver att de stora rovdjurens roll ska granskas ingående och att anpassningsåtgärder eventuellt införs så att den biologiska mångfalden, kulturlandskapet och den betesdrift som praktiseras sedan århundraden i bergsområden bevaras.

69.

Europaparlamentet erkänner att EU-lagstiftningen gynnar naturen och bevarandet av ekosystem, livsmiljöer och arter i skyddade områden. Det är dock beklagligt att de franska yttersta randområdena, som utgör unika reservat för arter och ekosystem och står för en stor del av världens och Europas biologiska mångfald, inte omfattas av lagstiftningen och övrig lagstiftning som är anpassad till deras särdrag. Det bör dock understrykas att samtliga projekt som finansierats av Life+-programmet i dessa regioner och det europeiska Best-initiativet har lyckats stärka bevarandet av den biologiska mångfalden och anpassningen till klimatförändringarna i de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna.

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en varaktig finansieringsmekanism för skydd av den biologiska mångfalden i de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna, efter den förberedande åtgärden BEST.

71.

Europaparlamentet betraktar förlust av biologisk mångfald utanför skyddade naturområden som en lucka i strategin. Parlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att samla information om dessa livsmiljöer och arter och utarbeta en lämplig ram för att förhindra fragmentering av livmiljöer och nettoförluster av biologisk mångfald och ekosystemtjänster, genom samarbete med lokala myndigheter och det civila samhället.

72.

Europaparlamentet anser att en sådan ram måste innefatta en uppsättning kompletterande åtgärder mot de grundläggande orsakerna till förlust av biologisk mångfald, samt leda till att den biologiska mångfalden bättre integreras i sektorspolitik, såsom jordbruks-, skogsbruks-, fiskeri-, energi- och transportpolitiken.

73.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att genom initiativ vad gäller fysisk planering säkra en genomtänkt arealanvändning och tillfredsställande skydd av Natura 2000-nätverket, bevara öppna landskap, bl.a. genom val av boskapsskötsel på jordbruksmark hellre än nedläggning, vilket ökar riskerna för naturkatastrofer såsom laviner och jordskred, och inrätta ett sammanhängande nätverk för blågrön infrastruktur mellan landsbygdsområden och stadsområden, och att samtidigt skapa ett nödvändigt klart rättsläge för ekonomisk verksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en översyn av bästa praxis i detta hänseende.

74.

Europaparlamentet anser att för att tillgängliga resurser ska användas effektivare och mer riktat är det mycket viktigt att kommissionen utarbetar specifika kriterier för finansieringsmekanismen för naturkapital, så att projekten på ett relevant och vetenskapligt sätt garanterat kan inverka positivt på den biologiska mångfalden. Life-projekten bör kopplas till finansiering från andra programdelar, såsom strukturfonderna, för att lyckade projekt ska kunna utvidgas och upprepas inom hela EU och för att det ska uppstå en större multiplikatoreffekt.

75.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrannare undersöka möjligheten till finansiering av den biologiska mångfalden från flera källor och uppmanar till en bättre uppdelning mellan olika finansieringsverktyg.

76.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra den ifrågavarande sektorspolitiken mera enhetlig, så att mål i fråga om biologisk mångfald tas med i den och det samtidigt säkerställs att nästa fleråriga budgetplan innefattar garantier för att det inte kommer att inträffa någon nettoförlust av biologisk mångfald och ekosystemtjänster överlag.

77.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsätta en högnivågrupp för naturkapitalet, för att dessa mål ska uppnås genom att de får en mera framträdande plats inom politiken och prioriteras högre där.

78.

Europaparlamentet beklagar att EU:s miljölagstiftning inte är föremål för någon enhetlig och effektiv miljötillsyn och övervakning, så att miljöbrott inom olika sektorer, även inom naturskyddsområden, ska kunna uppdagas och förhindras. Parlamentet välkomnar förberedelsearbetet med en EU-ram för miljötillsyn och uppmanar kommissionen att utan ytterligare dröjsmål lägga fram ett lagförslag.

79.

Europaparlamentet betonar vikten av innovation, forskning och utveckling för att uppnå målen i naturvårdsdirektiven, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att särskilt fokusera på den biologiska mångfalden och hur bevarandet av den kan gagna människors hälsa och ekonomiskt välstånd, och att samordna datainsamling. Parlamentet understryker att det fortfarande finns stora kunskapsluckor när det gäller de marina ekosystemens och fiskeresursernas status. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det samlas in uppgifter om hur fisket och vattenbruket påverkar miljön i stort, och att dessa uppgifter görs offentligt tillgängliga.

80.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utan dröjsmål lansera ett europeiskt initiativ om pollengivare, och att särskilt uppmärksamma resistens hos växter som påverkar bin och andra pollengivare, som bygger på åtgärder som redan vidtagits i medlemsstaterna, och att lägga fram förslag i anslutning till ramdirektivet om markskydd, om ett direktiv om tillgång till rättslig prövning och om EU:s reviderade rättsliga ram om miljötillsyn utan vidare dröjsmål.

81.

Europaparlamentet framhåller med oro att allt fler vetenskapliga rön talar för att neonikotinoidbaserade bekämpningsmedel kan ha en negativ inverkan på väsentliga tjänster såsom pollinering och naturlig skadedjursbekämpning. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att behålla sitt förbud mot neonikotinoider.

82.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut tillämpa försiktighetsprincipen vid godkännande av att levande modifierade organismer används och utsätts i miljön, för att förhindra eventuell negativ påverkan på den biologiska mångfalden.

83.

Europaparlamentet påminner om vikten av Life-programmet för miljön och särskilt avdelningen ”Natur och biologisk mångfald” för att skydda och främja den biologiska mångfalden i EU.

84.

Europaparlamentet är starkt övertygat om att miljö och innovation kompletterar varandra, och uppmärksammar särskilt naturbaserade lösningar som ger både ekonomiskt och miljömässigt smarta lösningar på utmaningar såsom klimatförändringar, brist på råvaror, föroreningar och antimikrobiell resistens. Parlamentet uppmanar berörda parter att göra allt de kan för att behandla dessa frågor inom ramen för Horisont 2020. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bli mera effektiva när det gäller att lämna lagstiftningsutrymme för förbättring av smarta lösningar som leder till positiva resultat för den biologiska mångfalden.

85.

Europaparlamentet betonar att frågor som rör biologisk mångfald, klimatförändringar och brist på råvaror är oskiljaktiga. Parlamentet erinrar om att det kommer att bli nödvändigt att begränsa temperaturökningen till långt under 2o C jämfört med förindustriella nivåer. Parlamentet påminner samtidigt om att flera ekosystem utgör en buffert mot naturkatastrofer, och därmed bidrar till strategierna för anpassning till och begränsning av klimatförändringarna.

86.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta hänsyn till detta genom att se till att EU:s strategi för biologisk mångfald för 2020 blir fullständigt integrerad i EU:s ståndpunkt i diskussioner om ett nytt internationellt klimatavtal, framför allt i och med att det framgått av det EU-finansierade projektet Robin att skyddet av biologisk mångfald är en del av lösningen på frågan om klimatförändringarna samt begränsning av och anpassning till dem, i all synnerhet som de tropiska skogarna erbjuder möjligheter att begränsa de sammanlagda växthusgasutsläppen med 25 %.

87.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i de internationella avtal som den ingår inkludera frågor som rör miljön och klimatförändringar och att genomföra miljöanalyser som är inriktade på möjligheter att skydda och förbättra den biologiska mångfalden. Parlamentet betonar betydelsen av att systematiskt identifiera och utvärdera potentiella konsekvenser för den biologiska mångfalden. Parlamentet uppmanar kommissionen att följa upp slutsatserna från studien Identification and mitigation of the negative impacts of EU demand for certain commodities on biodiversity in third countries genom att föreslå olika sätt som bidrar till att undvika eller minimera förlusten av global biologisk mångfald orsakad av vissa produktions- och konsumtionsmönster i EU.

88.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att, i enlighet med försiktighetsprincipen och principen om att förebyggande åtgärder bör vidtas, och med hänsyn till de risker och de negativa konsekvenser för klimat, miljö och biologisk mångfald, som hydraulisk spräckning för utvinning av okonventionellt kolväte innebär, samt med beaktande av de luckor som konstaterats i EU:s regelverk för skiffergasverksamheter, att inte godkänna någon ny hydraulisk spräckningsverksamhet i EU.

89.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att Guadeloupe-färdplanen som antogs i oktober 2014 genomförs och att tillhandahålla de verktyg som behövs för att skydda den biologiska mångfalden i de yttersta randområdena och de utomeuropeiska länderna och territorierna.

90.

Europaparlamentet betonar att EU:s strategi för biologisk mångfald fyller en global funktion och uppmanar kommissionen att integrera bestämmelser om biologisk mångfald i de pågående handelsförhandlingarna och integrera mål för biologisk mångfald i EU:s handelspolitik.

91.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

31.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 35/14

—

med beaktande av framställningar från EU-medborgare med läshandikapp, särskilt framställning nr 0924/2011, ingiven av Dan Pescod, brittisk medborgare, för ”European Blind Union (EBU)/Royal National Institute of Blind People (RNIB)”, om blinda personers tillgång till böcker och andra trycksaker,

—

med beaktande av Marrakechfördraget om att underlätta tillgången till publicerade verk för personer som är blinda, synsvaga eller har annat läshandikapp (nedan kallat Marrakechfördraget),

—

med beaktande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

—

med beaktande av artikel 216.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

År 2010 fanns det i Europa enligt Världshälsoorganisationens (WHO) uppskattning 2 550 000 blinda personer och 23 800 000 personer med nedsatt syn, vilket sammanlagt innebär 26 350 000 synskadade personer.

B.

Endast 5 % av alla böcker som publiceras i de utvecklade länderna och mindre än 1 % i utvecklingsländerna produceras i format som är tillgängliga för synskadade.

C.

EU och dess medlemsstater är parter i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

D.

EU och dess medlemsstater undertecknade Marrakechfördraget i april 2014 och har således gjort ett politiskt åtagande att ratificera detta fördrag.

E.

I slutsatserna om den första rapporten från EU om genomförandet av ovannämnda konvention uppmanade FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning Europeiska unionen att vidta lämpliga åtgärder för att snarast möjligt ratificera och genomföra Marrakechfördraget.

F.

Kommissionen har lagt fram ett förslag till rådets beslut om ingående, på Europeiska unionens vägnar, av Marrakechfördraget (COM(2014)0638).

1.

Europaparlamentet påminner om att artiklarna 24 och 30 i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning understryker rätten för personer med funktionsnedsättning till utbildning, utan diskriminering och på lika villkor, samtidigt som det ska säkerställas att lagar till skydd för immateriella rättigheter inte utgör ett oskäligt eller diskriminerande hinder för tillgång till kulturella produkter för personer med funktionsnedsättning.

2.

Europaparlamentet noterar med stor upprördhet att sju EU-medlemsstater har bildat ett minoritetsblock som hindrar processen för ratificeringen av fördraget. Parlamentet uppmanar rådet och medlemsstaterna att påskynda ratificeringsprocessen, utan att ratificering villkoras av en översyn av EU:s rättsliga ram eller ett beslut av Europeiska unionens domstol.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, medlemsstaterna, kommissionen och FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

31.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 35/15

—

med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan FG72 (MST-FGØ72-2 i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (1), särskilt artiklarna 7.3 och 19.3,

—

med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (2),

—

med beaktande av att den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning(EG) nr 1829/2003, den 18 november 2015 röstade för att inte avge något yttrande,

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) av den 16 juli 2015 (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 december 2015 om kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2279 av den 4 december 2015 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × T25 (MON-ØØ6Ø3-6 × ACS-ZMØØ3-2) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (4),

—

med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

—

med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Bayer CropScience AG lämnade den 24 juni 2011 in en ansökan till den behöriga belgiska myndigheten, i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003, om att få släppa ut livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av sojabönan FG72 på marknaden.

B.

Den genetiskt modifierade sojabönan MST-FGØ72-2, såsom den beskrivs i ansökan, uttrycker 2mEPSPS-protein som ger tolerans för herbicider baserade på glyfosat samt HPPD W336-protein som ger tolerans för herbicider baserade på isoxaflutol. Den 20 mars 2015 meddelade WHO:s särskilda cancerorgan, International Agency for Research on Cancer (IARC), att de klassar glyfosat som troligtvis cancerframkallande för människor (5).

C.

Ständiga kommittén röstade om utkastet till kommissionens genomförandebeslut den 18 november 2015, och inget yttrande avgavs.

D.

I motiveringen till sitt förslag av den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 beklagade kommissionen att tillståndsbesluten, sedan förordning (EG) nr 1829/2003 trädde i kraft, hade fattats av kommissionen, i enlighet med tillämplig lagstiftning, utan stöd av yttranden i medlemsstaternas kommittéer. Vid beslut om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder hade det blivit norm att åter hänvisa ärendet till kommissionen för slutligt beslut, något som egentligen tillhör undantagen i förfarandet.

E.

Lagstiftningsförslaget av den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 förkastades av parlamentet den 28 oktober 2015 (6), med motiveringen att GMO-handel är gränsöverskridande – även om själva odlingen naturligtvis sker på en medlemsstats territorium – vilket innebär att kommissionens förslag om nationella förbud mot försäljning och användning skulle bli omöjliga att genomdriva utan att återinföra importkontroller vid gränserna. Parlamentet förkastade lagstiftningsförslaget till ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 och uppmanade kommissionen att dra tillbaka förslaget och ersätta det med ett nytt.

1.

Europaparlamentet anser att kommissionens genomförandebeslut strider mot EU-rätten eftersom det inte är förenligt med syftet med förordning (EG) nr 1829/2003 och förordning (EG) nr 396/2005 (7), nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i förordning (EG) nr 178/2002 (8), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett nytt lagstiftningsförslag på grundval av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003, och att då ta hänsyn till de synpunkter som ofta uttryckts av medlemsstaterna och som inte enbart rör frågor om genetiskt modifierade organismer och deras säkerhet för hälsan eller miljön.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

31.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 35/17

—

med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87708 × MON 89788 (MON-877Ø8-9 × MON-89788-1) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (1), särskilt artiklarna 7.3 och 19.3,

—

med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (2),

—

med beaktande av att den ständiga kommittén för livsmedelskedjan och djurhälsa, som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003, den 18 november 2015 röstade för att inte avge något yttrande,

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) av den 18 juni 2015 (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 december 2015 om kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2279 av den 4 december 2015 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × T25 (MON-ØØ6Ø3-6 × ACS-ZMØØ3-2) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (4),

—

med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

—

med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Monsanto Europe SA lämnade den 23 mars 2012 in en ansökan till den behöriga nederländska myndigheten, i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003, om att få släppa ut livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av sojabönan MON 87708 × MON 89788 på marknaden.

B.

Den genetiskt modifierade sojabönan MON-877Ø8-9 × MON-89788-1, såsom den beskrivs i ansökan, uttrycker DMO-proteiner som ger tolerans mot herbicider baserade på dicamba och CP4 EPSPS-protein som ger tolerans mot glyfosatbaserade herbicider. Den 20 mars 2015 meddelade WHO:s särskilda cancerorgan, International Agency for Research on Cancer, att man klassar glyfosat som troligtvis cancerframkallande för människor (5).

C.

Omröstningen den 18 november 2015 om utkastet till kommissionens genomförandebeslut i den ständiga kommittén innebar att inget yttrande avgavs.

D.

I motiveringen till sitt förslag av den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 beklagade kommissionen att tillståndsbesluten, sedan förordning (EG) nr 1829/2003 trädde i kraft, hade fattats av kommissionen, i enlighet med tillämplig lagstiftning, utan stöd av yttranden i medlemsstaternas kommittéer. Vid beslut om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder hade det blivit norm att åter hänvisa ärendet till kommissionen för slutligt beslut, något som egentligen skulle ske endast undantagsvis i förfarandet.

E.

Lagstiftningsförslaget av den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 förkastades av parlamentet den 28 oktober 2015 (6), eftersom GMO-handel är gränsöverskridande – även om själva odlingen naturligtvis sker på en medlemsstats territorium – vilket innebär att kommissionens förslag om nationella förbud mot försäljning och användning skulle kunna bli omöjliga att genomdriva utan att återinföra importkontroller vid gränserna. Parlamentet förkastade lagstiftningsförslaget till ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 och uppmanade kommissionen att dra tillbaka förslaget och ersätta det med ett nytt.

1.

Europaparlamentet anser att kommissionens genomförandebeslut strider mot EU-rätten eftersom det inte är förenligt med syftet med Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1829/2003 och (EG) nr 396/2005 (7), nämligen att, i enlighet med de allmänna principerna i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (8), skapa en grund för att säkerställa dels ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande dels miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och samtidigt sörja för att den inre marknaden fungerar effektivt.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett nytt lagstiftningsförslag på grundval av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003, och att då ta hänsyn till de synpunkter som ofta uttryckts av medlemsstaterna och som inte enbart rör frågor om hur säkra genetiskt modifierade organismer är för hälsan eller miljön.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

31.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 35/19

—

med beaktande av utkastet till kommissionens genomförandebeslut om godkännande av utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade sojabönan MON 87705 x MON 89788 (MON-877Ø5-6 × MON-89788-1) i enlighet med Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (1), särskilt artiklarna 7.3 och 19.3,

—

med beaktande av artiklarna 11 och 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (2),

—

med beaktande av att den ständiga kommitté för livsmedelskedjan och djurhälsa som avses i artikel 35 i förordning (EG) nr 1829/2003 den 18 november 2015 röstade för att inte avge något yttrande,

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) av den 16 juli 2015 (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 december 2015 om kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2279 av den 4 december 2015 om godkännande för utsläppande på marknaden av produkter som innehåller, består av eller har framställts av den genetiskt modifierade majsen NK603 × T25 (MON-ØØ6Ø3-6 × ACS-ZMØØ3-2) enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 (4),

—

med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

—

med beaktande av artikel 106.2 och 106.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Monsanto Europe SA lämnade den 11 augusti 2011 in en ansökan till den behöriga nederländska myndigheten, i enlighet med artiklarna 5 och 17 i förordning (EG) nr 1829/2003, om att få släppa ut livsmedel, livsmedelsingredienser och foder som innehåller, består av eller har framställts av MON 87705 × MON 89788-sojabönor på marknaden.

B.

Den genetiskt modifierade MON-877Ø5-6 × MON-89788-1-sojabönan, som den beskrivs i ansökan, har ett minskat uttryck av enzymerna FAD2 (fatty acid Δ12-desaturase) och FATB (palmitoyl acyl carrier protein thioesterase), vilket resulterar i en ökad oljesyreprofil och minskad linolsyreprofil, och uttrycker ett CP4 EPSPS-protein som ger tolerans för glyfosatherbicider. Den 20 mars 2015 meddelade WHO:s särskilda cancerorgan, International Agency for Research on Cancer, att de klassar glyfosat som troligtvis cancerframkallande för människor (5).

C.

Ständiga kommittén röstade om utkastet till kommissionens genomförandebeslut den 18 november 2015, och inget yttrande avgavs.

D.

I motiveringen till sitt lagstiftningsförslag av den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 beklagade kommissionen att tillståndsbesluten, sedan förordning (EG) nr 1829/2003 trädde i kraft, hade fattats av kommissionen, i enlighet med tillämplig lagstiftning, utan stöd av yttrandena från medlemsstaternas kommittéer. Vid beslut om godkännande av genetiskt modifierade livsmedel och foder hade det blivit en norm att åter hänvisa ärendet till kommissionen för det slutliga beslutet, något som egentligen tillhör undantagen i förfarandet.

E.

Lagstiftningsförslaget av den 22 april 2015 om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 förkastades av parlamentet den 28 oktober 2015 (6), med motiveringen att GMO-handel är gränsöverskridande – även om själva odlingen naturligtvis sker på en medlemsstats territorium – vilket innebär att kommissionens förslag om nationella förbud mot försäljning och användning skulle bli omöjliga att genomdriva utan att återinföra importkontroller vid gränserna. Parlamentet förkastade förslaget till ändring av förordning (EG) nr 1829/2003 och uppmanade kommissionen att dra tillbaka förslaget och ersätta det med ett nytt.

1.

Europaparlamentet anser att utkastet till kommissionens genomförandebeslut strider mot unionens lagstiftning eftersom det inte är förenligt med syftet i förordning (EG) nr 1829/2003 och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 396/2005 (7), nämligen att, i enlighet med de allmänna principer som fastställs i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 (8), skapa en grund för att säkerställa ett gott skydd för människors liv och hälsa, djurs hälsa och välbefinnande samt miljö- och konsumentintressena med avseende på genetiskt modifierade livsmedel och foder, och att samtidigt se till att den inre marknaden fungerar effektivt.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra tillbaka sitt utkast till genomförandebeslut.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett nytt lagstiftningsförslag på grundval av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, om ändring av förordning (EG) nr 1829/2003, och att därvid ta hänsyn till de synpunkter som ofta uttryckts av medlemsstaterna och som inte enbart rör frågor om GMO och deras säkerhet för hälsan eller miljön.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

31.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 35/21

—

med beaktande av det allmänna tjänstehandelsavtalet (Gats) (1), som trädde i kraft i januari 1995 som ett resultat av WTO-förhandlingarna i Uruguayrundan,

—

med beaktande av rapporten av den 21 april 2011 från ordföranden för WTO:s tjänstehandelsråd, ambassadör Fernando de Mateo, till dess handelsförhandlingskommitté om den extra sessionen för förhandlingar om handel med tjänster (2),

—

med beaktande av uttalandet från RGF-gruppen (Really Good Friends of Services) av den 5 juli 2012 (3),

—

med beaktande av EU:s direktiv för förhandlingarna om ett tjänstehandelsavtal (TiSA) som antogs av rådet den 8 mars 2013 och offentliggjordes av rådet den 10 mars 2015 samtidigt som säkerhetsskyddsklassificeringen togs bort (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om inledandet av förhandlingar om ett plurilateralt avtal om tjänster (5),

—

med beaktande av ordförande Junckers politiska riktlinjer av den 15 juli 2014 som riktar sig till den nya kommissionen En ny start för EU: Mitt program för sysselsättning, tillväxt, rättvisa och demokratisk förändring,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 14 oktober 2015Handel för alla: Mot en mer ansvarsfull handels- och investeringspolitik (COM(2015)0497),

—

med beaktande av den slutliga rapporten av den 17 juli 2014 från Ecorys till kommissionen Trade Sustainable Impact Assessment in support of negotiations on a plurilateral Trade in Services Agreement (TiSA)  (6),

—

med beaktande av de förhandlingsdokument som lagts fram av samtliga TiSA-parter, särskilt de som offentliggjordes av kommissionen den 22 juli 2014 samtidigt som säkerhetsskyddsklassificeringen togs bort, däribland EU:s första avtalsförslag (7),

—

med beaktande av kommissionsledamot Cecilia Malmströms uttalande av den 5 februari 2015 om patientrörlighet i TiSA (8),

—

med beaktande av EU:s och USA:s gemensamma uttalande av den 20 mars 2015 om offentliga tjänster (9) i samband med förhandlingarna om TiSA och TTIP,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar,

—

med beaktande av artikel 39 i EU-fördraget, artikel 8 (skydd av personuppgifter) i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 12 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

—

med beaktande av artiklarna 2 och 3 i EU-fördraget och artikel 8 i EUF-fördraget, där jämställdhet mellan kvinnor och män framhålls som en av EU:s grundvärderingar,

—

med beaktande av artiklarna 14 och 106 i samt protokoll 26 till EUF-fördraget om tjänster av allmänt intresse,

—

med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2003 om WTO:s allmänna tjänstehandelsavtal (Gats), inklusive kulturell mångfald (10),

—

med beaktande av artikel 21 i EU-fördraget,

—

med beaktande av artiklarna 207 och 218 i EUF-fördraget,

—

med beaktande av principen om en konsekvent politik för utveckling såsom den anges i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande Den lokala och regionala aspekten på tjänstehandelsavtalet (TiSA) (CDR 2700/2015),

—

med beaktande av artiklarna 108.4 och 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för regional utveckling, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0009/2016), och av följande skäl:

A.

TiSA-förhandlingarna bör leda till ett effektivt internationellt regelverk, inte ett försvagat regelverk på nationell nivå.

B.

Visserligen är TiSA i sin aktuella form och med sina nuvarande förhandlingsparter redan ett plurilateralt avtal, men ambitionen bör vara att ett ingått avtal slutligen ska kunna uppnå den kritiska massa som möjliggör att det blir ett multilateralt avtal inom ramen för WTO.

C.

Ett handelsavtal måste ge de europeiska konsumenterna fler rättigheter och lägre priser och ge arbetstagarna fler arbetstillfällen och större skydd. Det måste även bidra till främjande av hållbar utveckling och företagens sociala ansvar globalt och leda till likvärdiga förutsättningar för Europas företag. Handelspolitiken bör bidra till och vara fullt förenlig med ILO:s agenda för anständigt arbete och FN:s Agenda 2030 för hållbar utveckling.

D.

Ett handelsavtal måste öppna upp utländska marknader för våra företag och fungera som ett skyddsnät för våra medborgare på hemmaplan. TiSA bör öka tillträdet till utländska marknader, främja bästa praxis och forma globaliseringen med målsättningen att se till att den avspeglar EU:s värderingar, principer och intressen och bidrar till utvecklingen av EU:s företag i en tid präglad av globala värdekedjor. Konsumenträttigheter samt sociala standarder och miljöstandarder utgör inte handelshinder, utan är icke förhandlingsbara byggstenar i Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla. EU:s handelspolitik måste upprätthålla målen om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning, i enlighet med artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Tillhandahållandet av tjänster i EU baseras på principerna om allmän tillgång, kvalitet, säkerhet, ekonomisk överkomlighet och lika behandling, vilka alltid ska garanteras i alla städer och regioner. EU bör främja jämställdhet mellan kvinnor och män på internationell nivå.

E.

I samband med globaliseringen, tjänstefieringen och digitaliseringen av såväl de europeiska ekonomierna som den internationella handeln krävs det brådskande politiska åtgärder för att förbättra det internationella regelverket. EU har ett centralt intresse av att stärka reglerna för global handel i syfte att reglera de globala leveranskedjorna. Det multilaterala handelssystemet är fortsatt den effektivaste ramen för att uppnå en öppen och rättvis handel över hela världen.

F.

TiSA är en möjlighet för EU att befästa sin ställning som världens största exportör av tjänster; EU svarade 2013 för 25 % av den globala tjänsteexporten och uppvisade ett handelsöverskott på 170 miljarder euro. Värdet på EU:s tjänsteexport har fördubblats under de senaste tio åren och uppgick 2014 till 728 miljarder euro. Tjänstesektorn sysselsätter nästan 70 % av EU:s arbetskraft och står för 40 % av värdet på de varor som exporteras från Europa. 90 % av de nya arbetstillfällen som kommer att skapas i EU mellan 2013 och 2025 kommer att vara baserade på tjänstesektorerna. Detta avtal har potential att främja skapandet av arbetstillfällen inom EU.

G.

Tjänstehandeln är en motor för sysselsättning och tillväxt i EU, och detta kan stärkas genom TiSA-avtalet.

H.

Många viktiga marknader, inte minst i nya tillväxtekonomier, är fortfarande stängda för europeiska företag. Det finns fortfarande onödiga hinder för tjänstehandeln som gör att de europeiska företagen har svårt att fullt ut skörda frukterna av sin konkurrenskraft. Omvandlat till tullekvivalenter utgör dessa hinder 15 % för Kanada, 16 % för Japan, 25 % för Sydkorea, 44 % för Turkiet och 68 % för Kina. EU är med en tullekvivalent för tjänster på endast 6 % betydligt öppnare än de flesta av sina handelspartner. EU bör utnyttja sin ställning som den viktigaste importören och exportören av tjänster för att säkerställa lika villkor genom ömsesidigt marknadstillträde och sund konkurrens.

I.

Andra handelshinder än tullar svarar i genomsnitt för mer än 50 % av kostnaden för gränsöverskridande tjänster. De drabbar i oproportionerligt hög grad små och medelstora företag, som utgör en tredjedel av EU:s tjänsteexportörer och som ofta saknar de mänskliga och ekonomiska resurser som krävs för att övervinna hindren. Om onödiga hinder togs bort skulle små och medelstora företag lättare kunna nå ut på den internationella marknaden, förutsatt att dessa hinder kan avlägsnas utan att man äventyrar uppnåendet av de offentligpolitiska mål som ligger till grund för dem. Åtgärder som behövs för att uppnå legitima offentligpolitiska mål bör bibehållas.

J.

Globaliseringen av värdekedjorna ökar importinnehållet i såväl inhemsk produktion som exportvaror. Varuhandeln och tjänstehandeln är sammankopplade, och det behövs globala regler för att reglera dessa leveranskedjor. I samband med globala värdekedjor blir det ännu viktigare med bindande grundläggande internationella standarder för att man ska kunna undvika ytterligare kapplöpning mot botten och social och miljömässig dumpning.

K.

Medborgarnas förtroende för EU:s handelspolitik måste stärkas genom att man inte enbart säkerställer goda resultat i form av sysselsättning och välstånd för medborgare och företag, utan även genom att man garanterar största möjliga öppenhet, engagemang och ansvarsskyldighet, genom en fortlöpande dialog med arbetsmarknadens parter, civilsamhället, lokala och regionala myndigheter och andra relevanta intressenter, och tydliga riktlinjer för förhandlingarna.

L.

De flesta åtaganden i EU:s program gäller medlemsstaternas nationella lagstiftning. Genomförandet av åtaganden påverkar särskilt regionala och lokala förvaltningar.

M.

Dataskydd är inte en ekonomisk börda utan en källa till ekonomisk tillväxt. Förtroendet för den digitala världen måste återställas. Dataflödena är helt nödvändiga för handeln med tjänster men får aldrig försvaga EU:s regelverk om dataskydd eller rätten till privatliv.

N.

I sin resolution av den 4 juli 2013 om inledandet av förhandlingar om ett plurilateralt avtal om tjänster insisterade parlamentet på att kommissionen skulle hålla ”fast vid sin avsikt att genomföra en bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling”.

O.

TiSA kommer att medföra rörlighet för fysiska personer mellan de länder som är avtalsparter, och i detta avseende måste alla EU-medborgare behandlas lika när det gäller tillträde till parternas respektive territorier.

P.

Parlamentet har genom godkännandeförfarandet sista ordet när det gäller handelsavtal, och dess ledamöter kommer först att besluta om att godkänna eller förkasta TiSA när förhandlingarna har slutförts. Ratificeringen i vissa medlemsstater kan kräva ratificering av regionala parlament och/eller parlamentariska kammare som representerar den regionala nivån.

Q.

Parlamentet förbehåller sig rätten att uttrycka sina åsikter efter att ha tagit del av alla framtida förslagstexter och utkast till TiSA-avtalet.

1.

Europaparlamentet riktar, med avseende på de pågående förhandlingarna om avtalet om handel med tjänster, följande rekommendationer till kommissionen:

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att till fullo beakta denna resolution och att lämna ett svar inom sex månader från dess antagande.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med Europaparlamentets rekommendationer till kommissionen och, för kännedom, till rådet, medlemsstaternas regeringar och parlament samt till alla TiSA-parternas regeringar och parlament.

31.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 35/35

—

med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av Pekingdeklarationen och den handlingsplattform som antogs vid den fjärde internationella kvinnokonferensen den 15 september 1995, samt de slutdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking + 5 (2000), Peking + 10 (2005), Peking + 15 (2010) och Peking + 20 (2015),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 februari 1996Att införliva jämställdheten mellan kvinnor och män i gemenskapens hela politik och i samtliga insatser (COM(1996)0067), där kommissionen åtog sig att främja jämställdhet i all sin verksamhet och på alla politiska nivåer genom att effektivt införa principen om jämställdhetsintegrering,

—

med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020) som antogs av Europeiska unionens råd i mars 2011,

—

med beaktande av kommissionens forskningsrapport av den 21 september 2010Evaluation of the strengths and weaknesses of the strategy for equality between women and men 2010-2015,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2010Ett förstärkt engagemang för jämställdhet: Kvinnostadga (COM(2010)0078),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010Strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 juni 2015 om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015 (1),

—

med beaktande av den analys av det offentliga samrådet om jämställdhet i EU som offentliggjordes i oktober 2015,

—

med beaktande av den nya färdplanen New start to address the challenges of work-life balance faced by working families, ett paket med lagstiftningsförslag och förslag utan lagstiftningskaraktär som kommissionen offentliggjorde i augusti 2015,

—

med beaktande av resultatet av det möte som Europeiska kommissionens rådgivande kommitté för lika möjligheter för kvinnor och män höll den 26 november 2015,

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 3 december 2015Strategiskt engagemang för jämställdhet 2016–2019 (SWD(2015)0278),

—

med beaktande av slutsatserna från det möte som rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) höll den 7 december 2015, särskilt punkt 35,

—

med beaktande av förklaringen om jämställdhet från EU:s ordförandeskapstrio Nederländerna, Slovakien och Malta den 7 december 2015,

—

med beaktande av frågan till kommissionen om den nya strategin för kvinnors rättigheter och jämställdhet i Europa efter 2015 (O-000006/2016 – B8-0103/2016),

—

med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Jämställdheten är ett av EU:s grundläggande värden – fastslaget i fördragen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna – och EU har åtagit sig att integrera det i all sin verksamhet. Jämställdheten är som strategiskt mål avgörande för att uppnå de övergripande Europa 2020-målen om tillväxt, sysselsättning och social delaktighet.

B.

Rätten till likabehandling är en grundläggande rättighet enligt EU-fördragen och en viktig, i det europeiska samhället djupt rotad rättighet som är oumbärlig för dess vidareutveckling och som ska gälla på samma sätt i lagstiftningen och i rättspraxis som i det verkliga livet.

C.

Historiskt sett har EU tagit ett antal viktiga steg för att stärka kvinnors rättigheter och öka jämställdheten, men under det senaste årtiondet har takten dämpats när det gäller politiska åtgärder och reformer för jämställdhet på EU-nivå. Kommissionens tidigare strategi för jämställdhet 2010–2015 var inte tillräckligt omfattande för att kunna främja jämställdhet på europeisk och internationell nivå, och de mål som kommissionen planerade har inte uppfyllts på ett effektivt sätt. En ny strategi för perioden efter 2015 måste ge ny kraft åt jämställdhetsarbetet och leda till konkreta åtgärder för att stärka kvinnors rättigheter och främja jämställdhet.

D.

Bedömningen av strategin för 2010–2015, och av de berörda parternas ståndpunkter, som förs fram i kommissionens forskningsrapport Evaluation of the strengths and weaknesses of the strategy for equality between women and men 2010-2015, understryker behovet av att stärka den strategiska inriktningen som antogs 2010.

E.

I sin resolution av den 9 juni 2015 efterlyste Europaparlamentet klart och tydligt en ny separat strategi för jämställdhet och kvinnors rättigheter för perioden efter 2015. Resultaten från det offentliga samrådet visade att 90 % av de svarande ställde sig bakom en ny strategi.

F.

Rådets (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) slutsatser av den 7 december 2015 (punkt 35) uppmanar kommissionen att i form av ett meddelande anta en ny strategi för jämställdhet efter 2015. I sin förklaring av den 7 december 2015 åtog sig EU:s ordförandeskapstrio att för rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) lägga fram utkast till rådets slutsatser om EU:s jämställdhetsstrategi efter 2015.

1.

Europaparlamentet påminner om att kommissionen är bunden av artikel 2 i EU-fördraget och av stadgan om de grundläggande rättigheterna att vidta åtgärder till förmån för jämställdhet.

2.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen tidigare klart har ställt sig bakom ett tydligt, öppet, berättigat och offentligt meddelande om en jämställdhetsstrategi med stöd från alla EU-institutioner på högsta politiska nivå.

3.

Europaparlamentet finner det beklagligt att det i kommissionens arbetsprogram 2016, som offentliggjordes i november 2015, inte nämns något om EU:s strategi för jämställdhet efter 2015. Parlamentet beklagar att kommissionen den 3 december 2015 endast offentliggjorde ett arbetsdokument Strategic engagement for gender equality 2016-2019, och därigenom inte bara presenterade ett nedbantat internt dokument, utan också begränsade den tid under vilket det ska gälla.

4.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens offentliggörande av färdplanen New start to address the challenges of work-life balance faced by working families, ett paket med lagstiftningsförslag och förslag utan lagstiftningskaraktär, i augusti 2015.

5.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fullt ansvar för att förbättra genomförandet av principerna om lika behandling och lika möjligheter för män och kvinnor på nationell nivå.

6.

Europaparlamentet beklagar att rådet (sysselsättning och socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) vid sitt möte den 7 december 2015 inte kunde enas om en officiell ståndpunkt angående flera frågor som kan gynna jämställdhet, bland annat direktivet om kvinnor i styrelser, som parlamentet länge har sett fram emot.

7.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens strategi i nämnda arbetsdokument om strategiskt engagemang för jämställdhet, men beklagar bristen på konkreta riktmärken och en särskild budget, vilket gör att framstegen mot uppfyllandet av målen och indikatorerna både blir omätbara och ouppnåeliga.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ompröva sitt beslut och att anta ett meddelande om en ny strategi för jämställdhet och kvinnors rättigheter 2016–2020, som tar itu med jämställdhetsfrågor och som ligger i linje med den internationella dagordningen, nämligen slutdokumentet från Peking + 20 från 2015 och den nya ramen för Gender Equality and Women’s Empowerment: Transforming the Lives of Girls and Women through EU External Relations (2016-2020).

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med parlamentet och rådet, och efterlyser ett EU-toppmöte om jämställdhet och kvinnors rättigheter med målet att kartlägga de framsteg som gjorts och för att göra förnyade åtaganden inom ramen för det kommande rådsmötet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) i mars 2016.

10.

Europaparlamentet påminner om att genomförandet av unionsrätten och EU:s politiska verktyg måste vara förenligt med subsidiaritetsprincipen och mervärdesprincipen, att enhetliga regler inte alltid behövs för att den inre marknaden ska fungera på ett konkurrenskraftigt sätt i praktiken och att kommissionen måste beakta den administrativa börda som dess lagstiftningsförslag förorsakar och de skilda kulturerna och rutinerna i olika medlemsstater.

11.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

31.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 35/38

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om det östliga partnerskapet, Ukraina och Ryssland,

—

med beaktande av rapporterna från människorättsbedömningsuppdraget på Krim, utarbetade av OSSE:s kontor för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter och OSSE:s högkommissarie för nationella minoriteter,

—

med beaktande av Europeiska rådets beslut (av den 21 mars, 27 juni och 16 juli 2014) om införande av sanktioner mot Ryssland till följd av den olagliga annekteringen av Krim,

—

med beaktande av rapporten från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om människorättssituationen i Ukraina den 16 augusti–15 november 2015,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 68/262 av den 27 mars 2014 om Ukrainas territoriella integritet,

—

med beaktande av rapporten från Freedom House om friheten i världen 2016, i vilken det olagligt annekterade Krim bedöms som ”ofritt” med avseende på politiska och medborgerliga friheter,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Ryssland har olagligen annekterat Krim och Sevastopol och därigenom brutit mot folkrätten, däribland FN-stadgan, Helsingforsslutakten, 1994 års samförståndsavtal från Budapest och 1997 års fördrag om vänskap, samarbete och partnerskap mellan Ryssland och Ukraina.

B.

Under Rysslands olagliga annektering av Krim i mars 2014 visade ukrainarna, inklusive Krimtatarerna, och den ukrainska armén prov på stort mod och lojalitet med Ukraina och motsatte sig fredligt den krigshandling som annekteringen innebar. Flera internationella organisationer och människorättsgrupper fördömer att skyddet av de mänskliga rättigheterna har blivit kraftigt kringskuret sedan Rysslands ockupation och olagliga annektering av halvön i början av 2014.

C.

Tatarbefolkningen, där en majoritet var emot det ryska maktövertagandet och bojkottade den så kallade folkomröstningen den 16 mars 2014, har utsatts för riktade övergrepp, särskilt genom att Rysslands vaga och alltför vida ”antiextremistlagstiftning” har tillämpats för att skrämma eller tysta kritiker. Bland övergreppen märks bortföranden, påtvingade försvinnanden, våld, tortyr och utomrättsligt dödande som de facto-myndigheterna underlåtit att utreda och lagföra.

D.

Krimtatariska ledare, som Mustafa Cemilev, ledamot av Ukrainas Verchovna Rada, och Refat Çubarov, talman i Mejlis, förbjöds inresa till Krim. De har nu fått tillåtelse att resa in, men under hot om gripande. En rysk domstol har nu utfärdat en arresteringsorder mot Mustafa Cemilev, som tidigare har tillbringat 15 år i sovjetiska fängelser för sina försök att göra det möjligt för sitt folk att återvända till fäderneslandet på Krim.

E.

Alla religiösa samfund, däribland kristna kyrkor som är oberoende av Moskva, har sett sin verksamhet påföras restriktioner. Svårigheterna beror på den kraftigt begränsade föreningsfriheten, exproprieringar, utebliven förlängning av handlingars giltighet och regelbundna genomsökningar av de lokaler som återstår för dessa religiösa organisationer.

F.

Personer som avvisat ryskt medborgarskap efter annekteringen utsätts för diskriminering och stora svårigheter i alla delar av det politiska, sociala och ekonomiska livet.

G.

Ryssland har begränsat tillträdet till Krim för OSSE, FN och Europarådet, för att inte tala om icke-statliga människorättsorganisationer och oberoende journalister. Svårigheterna att komma in gör övervakningen av och rapporteringen om de mänskliga rättigheterna på Krim mycket svår.

H.

Hela den Krimtatariska befolkningen, en ursprungsbefolkning på Krim, tvångsdeporterades 1944 till andra delar av dåvarande Sovjetunionen utan rätt att återvända före 1989. Den 12 november 2015 antog Ukrainas Verchovna Rada en resolution där deportationen av Krimtatarerna 1944 erkänns som folkmord och den 18 maj utropas till minnesdag.

1.

Europaparlamentet upprepar sitt starka engagemang för Ukrainas suveränitet och territoriella integritet inom landets internationellt erkända gränser och för dess fria och suveräna val att slå in på den europeiska vägen. Parlamentet erinrar om sitt skarpa fördömande av Rysslands olagliga annektering av Krimhalvön och om EU:s och dess medlemsstaters samt världssamfundets åtagande att till fullo följa linjen att inte erkänna den olagliga annekteringen av Krim. Parlamentet poängterar vidare att återupprättad ukrainsk kontroll över halvön är en av förutsättningarna för ett återupptagande av samarbetsförbindelserna med Ryssland, inklusive ett hävande av tillhörande sanktioner.

2.

Europaparlamentet fördömer starkt de exempellösa människorättskränkningar som drabbar invånare på Krim, i all synnerhet Krimtatarer, som inte underkastar sig det styre som påtvingats dem av de så kallade lokalmyndigheterna, och detta sker särskilt under förevändning att man bekämpar extremism eller terrorism.

3.

Europaparlamentet fördömer de kraftiga inskränkningarna av yttrandefriheten, föreningsfriheten och friheten att delta i fredliga sammankomster, bland annat i samband med traditionella minneshögtider såsom årsdagen av deportationen av Krimtatarerna under Stalins totalitära Sovjetregim och kulturella sammankomster för Krimtatarerna. Parlamentet betonar att tatarerna, i egenskap av ursprungsbefolkning på Krim, har en folkrättsenlig rätt att behålla och stärka sina egna politiska, rättsliga, ekonomiska, sociala och kulturella institutioner. Parlamentet kräver att Mejlis respekteras som den Krimtatariska befolkningsgruppens rättmätiga folkrepresentation och att trakasserier och systematisk förföljelse av dess ledamöter undviks. Parlamentet uttrycker oro över åsidosättandet av deras egendomsrättigheter och friheter, över hoten mot och fängslandena av dem och över den bristande respekten för deras medborgerliga, politiska och kulturella rättigheter. Lika oroväckande är de restriktiva omregistreringskraven för medieföretag och för organisationer i det civila samhället.

4.

Europaparlamentet uppmanar med kraft Ryssland och de lokala de facto-myndigheterna att på ett effektivt, opartiskt och öppet sätt utreda alla fall av försvinnanden, tortyr och människorättskränkningar begångna av polis och paramilitära styrkor som är aktiva på Krimhalvön sedan februari 2014.

5.

Europaparlamentet erinrar om att Ryssland som ockupationsmakt har ett ansvar att garantera säkerheten för hela befolkningen och respekten för de mänskliga, kulturella och religiösa rättigheterna för den tatariska ursprungsbefolkningen och alla andra minoriteter på Krim och att upprätthålla rättsordningen på Krim.

6.

Europaparlamentet erinrar om att institutioner och oberoende experter från OSSE, FN och Europarådet helt eller delvis nekats tillträde till Krimhalvön och därigenom hindrats från att övervaka människorättssituationen trots sina mandat att bedriva sådan verksamhet på Krim.

7.

Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Ryssland och de facto-myndigheterna på Krim, som är bundna av internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning, att bevilja obehindrat tillträde till Krim för internationella institutioner och oberoende experter från OSSE, FN och Europarådet och för alla icke-statliga människorättsorganisationer eller nyhetsmedier som önskar besöka Krim och analysera och rapportera om situationen där. Parlamentet uppmanar rådet och utrikestjänsten att utöva påtryckningar på Ryssland i detta avseende. Parlamentet välkomnar beslutet av Europarådets generalsekreterare att skicka sin särskilda representant för mänskliga rättigheter till Krim, eftersom detta var det första besöket efter den ryska annekteringen och förväntas möjliggöra en färsk bedömning av situationen på plats. Parlamentet ser fram emot den särskilda representantens slutsatser. Europaparlamentet understryker att internationell närvaro på plats bör samordnas med Ukraina.

8.

Europaparlamentet välkomnar det ukrainska initiativet att inrätta en internationell förhandlingsmekanism för återupprättandet av ukrainsk överhöghet över Krim i ”Genève plus”-formatet, som bör inbegripa direkt involvering av EU. Parlamentet uppmanar Ryssland att inleda förhandlingar med Ukraina och andra parter om en avslutning av ockupationen av Krim, häva handels- och energiembargona och upphäva undantagstillståndet på Krim.

9.

Europaparlamentet beklagar hindren för de tatariska ledarna att återvända till Krim och åtalet mot dem, liksom även de tilltagande och oacceptabla påtryckningarna mot andra ledamöter av Mejlis. Parlamentet beklagar även den orättmätiga stängningen av medieföretaget ATR, som når ut till stora delar av den Krimtatariska befolkningsgruppen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utöka det finansiella bistånd som krävs för att detta och andra medieföretag som befinner sig i exil i Ukraina ska kunna fungera. Parlamentet anser att nedläggningen av Krimtatariska skolor och kurser och restriktionerna i användningen av språket utgör en allvarlig begränsning av rättigheterna för medlemmarna i denna befolkningsgrupp, liksom det faktum att det ukrainska språket har tagits bort från det offentliga rummet.

10.

Europaparlamentet manar till ett bevarande av Krims multikulturella miljö och till full respekt för ukrainska, tatariska och andra minoritetsspråk och egna kulturer.

11.

Europaparlamentet beklagar de facto-administrationens åtgärder för att hindra Mejlis, Krimtatarernas högsta verkställande och representativa organ, från att fungera genom att stänga dess högkvarter och beslagta en del av dess egendom och genom annan skrämseltaktik.

12.

Europaparlamentet fördömer de regelbundna tillslagen mot oberoende medier, journalister och civilsamhällesaktivister på Krim. Parlamentet beklagar Rysslands påtvingade utfärdande av pass för ukrainska medborgare på Krim. Parlamentet fördömer även att de facto-myndigheterna påtvingat invånarna på Krim ryskt medborgarskap.

13.

Europaparlamentet upprepar sitt stöd för EU:s beslut att förbjuda importer från Krim om de inte åtföljs av ett ursprungscertifikat från de ukrainska myndigheterna, samt för de restriktiva åtgärderna avseende export av vissa varor och viss teknik, investeringar, handel och tjänster på Krim. Parlamentet uppmanar rådet att fortsätta med dessa sanktioner till dess att Krims fullständiga återintegrering i Ukrainas rättsordning är fullbordad.

14.

Europaparlamentet uppmanar Ryssland att utreda alla fall av tortyr av olagligt gripna fångar på Krim, frige fångar som Oleh Sentsov och Oleksandr Koltjenko, samt Ahtem Tjiigoz, vice talman i Mejlis, Mustafa Degermendzji och Ali Asanov, som greps på Krim för sin fredliga protest mot ockupationen, och att garantera dem ett säkert återvändande till Ukraina. Parlamentet uppmanar med kraft Ryssland att upphöra med politiskt motiverade åtal mot politiska dissidenter och medborgaraktivister. Parlamentet fördömer det efterföljande överförandet av dem till Ryssland och det påtvingade utfärdandet av ryskt medborgarskap.

15.

Europaparlamentet fördömer militariseringen av Krimhalvön med dess betydande negativa återverkningar på det ekonomiska och sociala livet samt Rysslands hot att placera ut kärnvapen på Krim, vilket utgör ett betydande hot mot den regionala, europeiska och globala säkerheten. Parlamentet upprepar sin vädjan att alla ryska styrkor ska dras tillbaka från Krim och östra Ukraina.

16.

Europaparlamentet betonar att ekonomiskt samarbete, liksom tillhandahållandet av varor och tjänster mellan Ukraina och den tillfälligt ockuperade Krimhalvön, bör ske inom ramen för Ukrainas regelverk och respekteras av alla parter, så att man undviker negativa konsekvenser för befolkningen på Krim. Om detta inte respekteras uppmanar parlamentet myndigheterna att utreda och sätta stopp för sådana överträdelser.

17.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över situationen för hbti-personer på Krim, som har försämrats avsevärt sedan den ryska annekteringen, och över de repressiva åtgärderna och hoten från de facto-myndigheterna och de paramilitära grupperna.

18.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden/den höga representanten, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Ukrainas president, regering och parlament, Europarådet, OSSE, Rysslands president, regering och parlament samt Krimtatarernas Mejlis.

31.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 35/42

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Bahrain, särskilt resolutionen av den 9 juli 2015 om Bahrain, framför allt fallet med Nabeel Rajab (1),

—

med beaktande av Bahrains oberoende undersökningskommission, som inrättades med stöd av en kunglig förordning för att undersöka och rapportera om vad som hände i Bahrain i februari 2011 och vad det fick för konsekvenser, och som offentliggjorde sin rapport i november 2011,

—

med beaktande av att ordföranden för den nationella institutionen för mänskliga rättigheter, dr Abdulaziz Abul, framlagt den andra årsrapporten för 2016 för inrikesministern, generallöjtnant Shaikh Rashid bin Abdullah al-Khalifa den 27 januari 2016,

—

med beaktande av det gemensamma uttalande om Bahrain som 33 stater avgav vid det 30:e mötet i FN:s människorättsråd den 14 september 2015,

—

med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 16 juli 2015 om Bahrain från FN:s särskilde rapportör om situationen för människorättsförsvarare, FN:s särskilde rapportör om främjande och skydd av rätten till åsikts- och yttrandefrihet och FN:s särskilde rapportör för rätten till frihet att delta i fredliga sammankomster och föreningsfrihet,

—

med beaktande av rapporten från november 2011 från Bahrains oberoende undersökningskommission,

—

med beaktande av vädjan om att den hungerstrejkande samvetsfången dr Abduljalil al-Singace omedelbart ska försättas på fri fot,

—

med beaktande av det beslut som Arabförbundets ministerråd fattade vid sitt möte i Kairo den 1 september 2013 om att inrätta en arabisk människorättsdomstol i Bahrains huvudstad Manama,

—

med beaktande av samarbetsavtalet från 1988 mellan Europeiska unionen och Gulfstaternas samarbetsråd (GCC),

—

med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraff, efter översynen av dem den 12 april 2013,

—

med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning samt Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, tre internationella instrument som Bahrain är part i,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 68/178 och av FN:s människorättsråds resolution 25/7 om skydd för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter i kampen mot terrorismen,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Bahrain är en viktig partner till Europeiska unionen i Persiska viken, bland annat när det gäller politiska och ekonomiska förbindelser, energi och säkerhet. Vi har ett ömsesidigt intresse av att ytterligare fördjupa vårt partnerskap för att bättre kunna bemöta framtidens utmaningar.

B.

Alltsedan folkresningarna började 2011 har Bahrains myndigheter intensifierat sina undertryckande åtgärder mot fredliga demonstranter som anklagas för terrorism, och även dödsstraffet har tillgripits. Under 2015 avkunnade Bahrains domstolar sju nya dödsdomar.

C.

Den 18 februari 2014 greps Mohammed Ramadan, som är en 32-årig säkerhetsvakt på flygplatsen, av Bahrains myndigheter. Det påstods att han, tillsammans med den tidigare gripne Husain Ali Moosa, deltagit i ett bombattentat i al-Dair den 14 februari 2014 varvid en säkerhetstjänsteman dödats och flera andra skadats.

D.

Mohammed Ramadan sägs ha gripits utan att någon arresteringsorder utfärdats mot honom. Bägge männen säger sig ha blivit våldsamt misshandlade och torterade tills det gick med på att bekänna, men inför allmänna åklagaren tog de sedermera tillbaka sina bekännelser. I rättegångarna mot Mohammed Ramadan och Husain Ali Moosa utgjordes huvudbeviset av bekännelser som frampressats under tortyr.

E.

Den 29 december 2014 dömde en brottmålsdomstol i Bahrain Ramadan och Moosa till döden. De dömdes tillsammans med tio andra anklagade av vilka nio fick sex års fängelse och den återstående dömdes till livstids fängelse. Dödsstraffet motiverades med Bahrains lag mot terrorism.

F.

Dödsdomarna mot Ramadan och Moosa fastställdes den 16 november 2015 av kassationsdomstolen, som är Bahrains högsta instans för överklagande, trots att männen tagit tillbaka sina bekännelser och upprepat att de frampressats under tortyr. Bahrains domstolar gick inte med på att ta upp deras påståenden till behandling, eller ens att inleda en utredning.

G.

Mohammed Ramadan är bara en av de tio som i Bahrain väntar på att avrättas, och han är den första som dömts till döden sedan 2011. Ramadan är en av de första som uttömt alla rättsmedel för överklagande och löper risk att omedelbart avrättas. Såvitt veterligt har det aldrig gjorts någon undersökning av den påstådda tortyren i fallet Ramadan.

H.

Den 14 augusti 2014 uttryckte fem människorättsexperter från FN inför Bahrains regering sin oro över påståendena om att nio medborgare i Bahrain godtyckligt gripits, frihetsberövats och torterats, bland dem Ramadan, och över att de sedermera fällts inför domstol efter rättegångar som inte uppfyllde internationella normer för en rättvis rättegång och korrekt rättsförfarande.

I.

Flera icke-statliga människorättsorganisationer har dokumenterat att det förekommit orättvisa rättegångar, tortyr och dödsstraff i Bahrain, vilket bryter mot olika internationella konventioner, såsom den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, till vilken Bahrain anslöt sig 2006.

J.

Bahrains oberoende undersökningskommission, som inrättades den 29 juni 2011 i Kungariket Bahrain med stöd av kunglig förordning nr 28 för att undersöka och rapportera om vad som hände i Bahrain i februari 2011, lade fram en rad rekommendationer om mänskliga rättigheter och politiska reformer.

K.

Bland de 26 rekommendationerna från den ovannämnda kommissionen märks en rekommendation om att alla dödsdomar som avkunnats i anledning av händelserna i februari och mars 2011 skulle omvandlas till andra straff. Detta var den ena av de två rekommendationerna som fullständigt genomfördes, något som innebar ett positivt steg i riktning mot dödsstraffets avskaffande.

L.

Dessa rekommendationer har föranlett Bahrains regering att sedan 2012 inrätta tre organ, nämligen ombudsmannaämbetet vid inrikesministeriet, en särskild utredningsenhet vid riksåklagarämbetet, och kommissionen för rättigheter för interner och frihetsberövade, med ett gemensamt uppdrag att få slut på tortyren i samband med förhör och frihetsberövanden.

M.

Många av de bahrainska myndigheternas åtgärder den senaste tiden fortsätter att kränka och begränsa en del av befolkningens rättigheter och friheter, särskilt människors rätt att fredligt demonstrera, yttra sig fritt och åtnjuta frihet på nätet. Människorättsaktivister utpekas, trakasseras och grips systematiskt.

N.

Enligt uppgifter finns det fortfarande ett avsevärt antal samvetsfångar i Bahrain.

O.

Enligt uppgifter fortsätter också Bahrains säkerhetsstyrkor att tortera frihetsberövade personer.

1.

Europaparlamentet uttrycker sin oro och besvikelse över att Bahrain återgått till dödsstraffet. Parlamentet vill att moratoriet för dödsstraffet ska införas på nytt, som ett först steg på väg mot dess avskaffande, och uppmanar Bahrains regering och framför allt Hans Majestät Shejk Hamad bin Isa al-Khalifa att bevilja Mohammed Ramadan kunglig nåd eller omvandla hans straff.

2.

Europaparlamentet fördömer skarpt att säkerhetsstyrkorna fortsätter att utsätta internet för tortyr och annan grym eller förnedrande behandling, och är synnerligen oroat över fångarnas kroppsliga och själsliga integritet.

3.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över att Bahrain använder lagarna mot terrorism för att bestraffa politiska åsikter och övertygelser och hindra medborgarna att bedriva politisk verksamhet.

4.

Europaparlamentet betonar att det måste tillses att människorättsförsvarare skyddas och tillåts utföra sitt arbete utan hinder, hot eller trakasserier.

5.

Europaparlamentet konstaterar att Bahrains regering fortlöpande arbetar med att reformera landets strafflag och rättsliga förfaranden, och uppmuntrar till att detta ska fortsätta. Parlamentet uppmanar med kraft Bahrains regering att hålla sig till internationella normer för en rättvis rättegång och korrekt rättsförfarande och att följa de internationella miniminormer som fastställs i artiklarna 9 och 14 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

6.

Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att snabbt och opartiskt undersöka alla påståenden om tortyr, att lagföra dem som misstänkts för att stå bakom tortyren och att ogiltigförklara alla fällande domar som tillkommit på basen av bekännelser som frampressats under tortyr.

7.

Europaparlamentet påminner Bahrains myndigheter om att artikel 15 i konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning föreskriver att inget uttalande som tillkommit som ett resultat av tortyr får användas som bevis i några som helst rättsliga förfaranden. Parlamentet uppmanar till omedelbar ratificering av det fakultativa protokollet till konventionen mot tortyr, samt av det andra fakultativa protokollet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, vilket syftar till dödsstraffets avskaffande.

8.

Europaparlamentet uppmanar Bahrains regering att omedelbart gå ut med en öppen inbjudan för att FN:s särskilde rapportör om tortyr ska kunna besöka landet, med obegränsade möjligheter att besöka alla frihetsberövade och alla anstalter de befinner sig i.

9.

Europaparlamentet noterar rekommendationerna från ombudsmannen, kommissionen för rättigheter för interner och frihetsberövade och den nationella institutionen för mänskliga rättigheter, särskilt när det gäller frihetsberövades rättigheter och deras villkor i fängelserna, också i fråga om den påstådda misshandeln och tortyren. Parlamentet uppmanar emellertid Bahrains regering att se till att ombudsmannaämbetet och kommissionen för rättigheter för interner och frihetsberövade kan vara oberoende och att garantera oberoende också för den särskilda utredningsenheten vid riksåklagarämbetet.

10.

Europaparlamentet betonar vikten av det stöd som Bahrain fått, särskilt när det gäller landets rättsväsen, för att landet ska följa internationella normer för mänskliga rättigheter. Parlamentet talar varmt för att det ska inrättas en arbetsgrupp för mänskliga rättigheter mellan EU och Bahrain.

11.

Europaparlamentet uppmanar Bahrains myndigheter att upphäva det godtyckliga reseförbud som Nabeel Rajab belagts med och att lägga ned alla aktuella åtal mot honom som motiverats av skäl som har med yttrandefriheten att göra.

12.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Konungariket Bahrains regering och parlament och medlemmarna av Gulfstaternas samarbetsråd.

31.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 35/46

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om situationen i Kina, särskilt resolutionen av den 16 december 2015 om förbindelserna mellan EU och Kina (1) och av den 13 mars 2014 om EU:s prioriteringar inför det 25:e mötet i FN:s råd för mänskliga rättigheter (2),

—

med beaktande av uttalandet av den 7 januari 2016 från Europeiska utrikestjänstens talesperson om försvinnandet av personer knutna till förlaget Mighty Current i Hongkong,

—

med beaktande av utrikestjänstens uttalande av den 29 januari 2016 om EU:s farhågor för situationen för de mänskliga rättigheterna i Kina,

—

med beaktande av kommissionens årsrapport för 2014 om den särskilda administrativa regionen Hongkong, som offentliggjordes i april 2015,

—

med beaktande av etableringen av diplomatiska förbindelser mellan EU och Kina den 6 maj 1975,

—

med beaktande av det strategiska partnerskapet mellan EU och Kina, som lanserades 2003,

—

med beaktande av den strategiska agendan för förbindelserna mellan EU och Kina fram till 2020, som godkändes den 21 november 2013,

—

med beaktande av förhandlingarna om ett nytt partnerskaps- och samarbetsavtal, som har ställts in,

—

med beaktande av den kinesiska nationella folkkongressens ständiga kommittés antagande den 1 juli 2015 av den nya lagen för nationell säkerhet och offentliggörandet den 5 maj 2015 av det andra förslaget till en ny lag för hantering av utländska icke-statliga organisationer,

—

med beaktande av människorättsdialogen mellan EU och Kina, som inleddes 1995, och den trettiofjärde rundan, som hölls i Peking den 30 november–1 december 2015,

—

med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—

med beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté för mänskliga rättigheter om den tredje periodiska rapporten om Hongkong, Kina, som antogs av kommittén vid dess 107:e sammanträde (11–28 mars 2013),

—

med beaktande av de avslutande iakttagelserna från FN:s kommitté mot tortyr om den femte periodiska rapporten om Kina, som antogs vid dess 1 391:a och 1 392:a sammanträden den 2 och 3 december 2015,

—

med beaktande av grundlagen för den särskilda administrativa regionen Hongkong i Folkrepubliken Kina (nedan kallad ”grundlagen”), särskilt artiklarna om personliga friheter och tryckfriheten, och av Hongkongs rättighetsförklaring,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Under de senaste fyra månaderna har fem bokförläggare försvunnit under mystiska omständigheter (Lui Bo, Gui Minhai, Zhang Zhiping, Lin Rongji och Lee Po). Fyra av dem är bosatta i Hongkong och en utomlands, och de är knutna till förlaget Mighty Current och dess bokhandel, som sålt litterära verk med kritik mot Peking. Två av dem är EU-medborgare: Gui Minhai, svensk medborgare, och Lee Po, brittisk medborgare. I januari 2016 bekräftades att de båda EU-medborgarna befann sig i Fastlandskina, och det finns misstankar om att de andra tre också är där. Lee Po återförenades tillfälligt med sin hustru den 23 januari 2016 på hemlig ort i Fastlandskina. Den fortsatta bristen på information om deras välbefinnande och uppehållsort är ytterst oroande.

B.

Det har förekommit trovärdiga påståenden i medier, och farhågor har uttryckts av lagstiftare, människorättsorganisationer och många civila, om att de fem bokförläggarna förts bort av myndigheter från Fastlandskina. Lee Po bortfördes från Hongkong och Gui Minhai försvann från sitt hem i Thailand.

C.

Den 10 januari 2016 samlades tusentals demonstranter på gatorna i Hongkong för att kräva att stadens regering agerade för att utreda de fem bokförläggarnas försvinnande. Dessa försvinnanden kommer efter en rad våldsamma angrepp under 2013 och 2014 mot journalister från Hongkong som är kritiska mot Peking.

D.

Hongkong upprätthåller och värnar yttrandefriheten och publiceringsfriheten. Publicering av allt slags material med kritik mot det kinesiska ledarskapet är lagligt i Hongkong, trots att det är förbjudet i Fastlandskina. Principen ”ett land, två system” garanterar Hongkongs självstyre i förhållande till Peking med avseende på sådana friheter som stadgas i artikel 27 i grundlagen.

E.

Det har avslöjats offentligt att 14 förläggare och 21 publikationer i Hongkong pekas ut som måltavlor i ett av kommunistpartiets interna dokument i april 2015, som innehåller en strategi för att ”utrota” förbjudna böcker vid källan i Hongkong och Macao. Rädslan för repressalier har lett till att vissa bokhandlare i Hongkong tar bort böcker med kritik mot Kina från hyllorna.

F.

Den fastlandskinesiska regeringen begränsar strikt och kriminaliserar yttrandefrihet, särskilt genom censur. Den stora kinesiska brandväggen mot internet (”Great Firewall”) gör att regeringen kan censurera all politiskt oacceptabel information. Kina har stränga inskränkningar av yttrandefriheten, och böcker med kritik mot Kina, som är populära hos läsare i Fastlandskina, anses vara ett hot mot den sociala stabiliteten.

G.

Den 17 januari 2016 gjorde Gui Minhai ett uttalande i medierna i Fastlandskina, där han hävdade att han åkt dit frivilligt, och i vad som föreföll vara en framtvingad bekännelse erkände han sig skyldig till en tidigare rattonykterhet.

H.

Både de svenska och de brittiska myndigheterna har begärt att de kinesiska myndigheterna fullt ut ska skydda rättigheterna för deras två medborgare, liksom för de andra ”försvunna” personerna.

I.

FN:s kommitté mot tortyr har meddelat sin allvarliga oro över de konsekventa rapporterna från olika källor om det fortsatta bruket med olagligt frihetberövande i icke erkända och inofficiella interneringsanläggningar, de så kallade svarta fängelserna. Kommittén har också uttryckt allvarlig oro över de konsekventa rapporterna om att bruket av tortyr och misshandel fortfarande är djupt rotat i det straffrättsliga systemet, som i alltför stor grad förlitar sig på bekännelser som grund för domar.

J.

Kina har, officiellt och formellt, erkänt att de mänskliga rättigheterna är universella och har under de tre senaste årtiondena anslutit sig till de internationella ramarna för mänskliga rättigheter genom att underteckna ett stort antal olika människorättsfördrag. Landet har därmed blivit en del av det internationella rättsliga och institutionella systemet för mänskliga rättigheter.

K.

I artikel 27 i grundlagen, Hongkongs de facto-konstitution, garanteras yttrande-, tryck- och publikationsfriheten samt förenings-, mötes- och demonstrationsfriheten. Grundlagen, som förhandlades fram mellan Kina och Storbritannien, garanterar dessa rättigheter för en period på 50 år fram till 2047.

L.

Vid det sjuttonde toppmötet mellan EU och Kina den 29 juni 2015 togs de bilaterala förbindelserna till en ny nivå, och i sin strategiska ram för mänskliga rättigheter och demokrati utfäster EU sig att göra mänskliga rättigheter till en central del av sina förbindelser med tredjeländer, inbegripet sina strategiska partner.

M.

EU och Kina har genomfört dialoger om de mänskliga rättigheterna sedan 1995, och båda parter anser att mänskliga rättigheter är en viktig del av de bilaterala förbindelserna.

N.

Enligt den 21:a årsapporten (juli 2014) från journalistförbundet i Hongkong var 2014 det mörkaste året för pressfriheten i Hongkong på flera årtionden. Vissa journalister har angripits fysiskt eller avskedats, medan andra som uttryckt kritiska åsikter förflyttats till mindre känsliga områden.

1.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över bristen på information om de fem saknade bokförläggarnas uppehållsort och välbefinnande. Parlamentet begär ett omedelbart offentliggörande av detaljerade uppgifter om var Lee Po och Gui Minhai befinner sig och hur de mår, och begär att de omedelbart ska friges på ett säkert sätt och få rätt att meddela sig. Parlamentet begär ett omedelbart frisläppande av alla andra personer som godtyckligen gripits för att ha utövat sin rätt till yttrande- och publikationsfrihet i Hongkong, däribland de tre andra bokförläggarna.

2.

Europaparlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att utan dröjsmål rapportera alla uppgifter om de saknade bokförläggarna och att inleda en omedelbar, inkluderande och öppen dialog och kommunikation i frågan mellan myndigheterna på fastlandet och de i Hongkong. Parlamentet ser det som en positiv utveckling att Lee Po fått meddela sig och att han återförenats med sin hustru.

3.

Europaparlamentet uppmanar de berörda myndigheterna i Kina, Hongkong och Thailand att utreda och klargöra omständigheterna kring försvinnandena i enlighet med rättsstatsprincipen och att, så långt som möjligt, hjälpa till med att föra förläggarna hem i säkerhet.

4.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över påståendena om att fastlandskinesiska brottsbekämpande organ är verksamma i Hongkong. Parlamentet påminner om att det vore en överträdelse av grundlagen om brottsbekämpande organ från fastlandet är verksamma i Hongkong. Parlamentet anser att det skulle vara oförenligt med principen ”ett land, två system”. Parlamentet uppmanar Kina att respektera garantierna i grundlagen för Hongkongs självstyre.

5.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt godtyckliga gripanden, överlämnanden, framtvingade bekännelser, hemliga interneringar, häktningar i isoleringscell och kränkningar av publikations- och yttrandefriheten. Parlamentet påminner om att redaktörers, journalisters och bloggares oberoende måste tryggas. Parlamentet kräver att brotten mot de mänskliga rättigheterna och de politiska trakasserierna upphör omedelbart.

6.

Europaparlamentet fördömer begränsningarna och kriminaliseringen av yttrandefriheten, och beklagar djupt skärpningen av restriktionerna för yttrandefriheten. Parlamentet uppmanar den kinesiska regeringen att upphöra med att undertrycka det fria flödet av information, inbegripet genom att begränsa användningen av internet.

7.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över det förestående antagandet av förslaget till lag om hantering av utländska icke-statliga organisationer, eftersom denna lag i sin nuvarande utformning drastiskt skulle hämma verksamheten i det civila samhället i Kina och allvarligt skulle inskränka förenings- och yttrandefriheten i landet, bland annat genom att utländska icke-statliga organisationer som inte har registrerats hos det kinesiska ministeriet för allmän säkerhet och provinsavdelningar för allmän säkerhet förbjuds att finansiera kinesiska enskilda personer eller organisationer och genom att kinesiska grupper förbjuds att genomföra ”aktiviteter” för, eller med godkännande av, icke-registrerade utländska icke-statliga organisationer, även sådana som är baserade i Hongkong och Macao. Parlamentet uppmanar de kinesiska myndigheterna att på ett genomgripande sätt se över denna lag så att den stämmer överens med internationella människorättsnormer, inklusive Folkrepubliken Kinas internationella åtaganden.

8.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över det nya förslaget till lag om it-säkerhet, som skulle förstärka och institutionalisera praxis att censurera och övervaka cyberrymden, liksom över den antagna lagen om nationell säkerhet och förslaget till lag om terrorismbekämpning. Parlamentet påpekar att reforminriktade kinesiska jurister och medborgarrättsaktivister fruktar att dessa lagar kommer att inskränka yttrandefriheten ytterligare och att självcensuren kommer att tillta.

9.

Europaparlamentet är övertygat om att de starka pågående förbindelserna mellan EU och Kina måste resultera i en lämplig plattform för en mogen, meningsfull och öppen människorättsdialog som bygger på ömsesidig respekt.

10.

Europaparlamentet understryker EU:s åtagande att stärka demokratin, inklusive rättsstaten, rättsväsendets oberoende, grundläggande fri- och rättigheter, öppenhet och insyn samt informationsfrihet och yttrandefrihet i Hongkong.

11.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Folkrepubliken Kinas regering och parlament samt den särskilda administrativa regionen Hongkongs chefsminister och församling.

31.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 35/50

—

med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19–20 juni 2003 om utsikterna till EU-medlemskap för länderna på västra Balkan,

—

med beaktande av rådets beslut 2008/213/EG av den 18 februari 2008 om principerna, prioriteringarna och villkoren i det europeiska partnerskapet med Serbien och om upphävande av beslut 2006/56/EG (1),

—

med beaktande av kommissionens yttrande av den 12 oktober 2011 över Serbiens ansökan om medlemskap i Europeiska unionen (SEC(2011)1208),

—

med beaktande av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Serbien, å andra sidan, vilket trädde i kraft den 1 september 2013,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1244 (1999), Internationella domstolens rådgivande yttrande av den 22 juli 2010 över huruvida Kosovos ensidiga självständighetsförklaring är förenlig med folkrätten, och FN:s generalförsamlings resolution A/RES/64/298 av den 9 september 2010, där man bekräftar innehållet i yttrandet och välkomnar EU:s beredvillighet att underlätta dialogen mellan Serbien och Kosovo,

—

med beaktande av förklaringen och rekommendationerna från det fjärde sammanträdet med den parlamentariska stabiliserings- och associeringskommittén för EU–Serbien den 7–8 oktober 2015,

—

med beaktande av resultatet från den högnivåkonferens om östra Medelhavsrutten och västra Balkanrutten som hölls i Luxemburg den 8 oktober 2015,

—

med beaktande av rådets (rättsliga och inrikes frågor) slutsatser av den 9 november 2015 om åtgärder för att hantera flykting- och migrationskrisen och av utrikesrådets slutsatser av den 12 oktober 2015 om migration,

—

med beaktande av den 17-punktsplan som ledarna för EU:s medlemsstater och de stater utanför EU som berörs av inflödet av flyktingar och migranter antog vid sitt sammanträde om västra Balkanrutten den 25 oktober 2015,

—

med beaktande av kommissionens framstegsrapport om Serbien för 2015 av den 10 november 2015 (SWD(2015)0211),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2015 om 2014 års framstegsrapport om Serbien (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 april 2015 om romernas internationella dag antiziganism i Europa och EU:s erkännande av minnesdagen för folkmordet på romer under andra världskriget (3),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 15 december 2015 om utvidgningen och stabiliserings- och associeringsprocessen,

—

med beaktande av det arbete som David McAllister uträttat som utrikesutskottets ständige föredragande för Serbien,

—

med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Europeiska rådet beslutade vid sitt möte den 28 juni 2013 att inleda anslutningsförhandlingar med Serbien. Den första regeringskonferensen hölls den 21 januari 2014, genomgången av regelverket var klar i mars 2015 och i september 2015 hade Serbien satt samman hela sitt förhandlingsteam.

B.

I rapporten om Serbien för 2015 redogör kommissionen för Serbiens framsteg i riktning mot europeisk integration, och gör en bedömning av landets insatser för att uppfylla Köpenhamnskriterierna och de villkor som ligger till grund för stabiliserings- och associeringsprocessen. Kommissionen har börjat tillämpa en ny strategi för sina rapporter, vilket ger en mycket tydligare vägledning för de berörda länderna när det gäller vad de bör fokusera på.

C.

Serbien, liksom varje land som vill bli medlem i EU, måste bedömas utifrån sina egna förtjänster i fråga om att uppfylla, genomföra och efterleva samma uppsättning kriterier, och tidsplanen för anslutningen avgörs av ländernas vilja till nödvändiga reformer och kvaliteten på dessa reformer.

D.

Serbien har tagit viktiga steg mot en normalisering av förbindelserna med Kosovo, vilket den 19 april 2013 resulterade i en första överenskommelse om principerna för en normalisering av förbindelserna. Fyra viktiga överenskommelser nåddes den 25 augusti 2015. Framstegen i Serbiens anslutningsförhandlingar måste hålla jämna steg med normaliseringen av förbindelserna med Kosovo, i enlighet med förhandlingsramen. Det är emellertid nödvändigt med fler insatser för att en gång för alla göra dessa förbindelser mer avspända. Det är av yttersta vikt att samtliga avtal genomförs fullt ut av båda parter.

E.

I juli 2015 blev Serbien det 33:e landet som deltar i EU:s civilskyddsmekanism.

F.

EU har framhållit behovet av att stärka den ekonomiska styrningen, rättsstatsprincipen och den offentliga förvaltningens kapacitet i alla länder på västra Balkan.

G.

EU har satt rättsstatsprincipen i centrum för sin utvidgningspolitik.

H.

I januari 2015 tog Serbien över ordförandeskapet i Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE).

1.

Europaparlamentet välkomnar inledandet av förhandlingarna och öppnandet av kapitel 32 (finansiell kontroll) och 35 (övriga frågor – punkt I: normalisering av förbindelserna mellan Serbien och Kosovo) vid regeringskonferensen i Bryssel den 14 december 2015. Parlamentet välkomnar Serbiens fortsatta åtagande att bli en del av den europeiska integrationsprocessen. Serbien uppmanas att aktivt försöka förankra detta strategiska beslut hos sin befolkning. Parlamentet noterar med tillfredsställelse att Serbien har påbörjat en ambitiös reformagenda, och uppmanar Serbien att med beslutsamhet och utan omsvep ta itu med systemreformerna och de socioekonomiska reformerna. Parlamentet uppmanar med kraft Serbien att särskilt uppmärksamma landets ungdomar vid genomförandet av reformer.

2.

Europaparlamentet välkomnar Serbiens förberedelser för att verkligen sätta igång med anslutningsförhandlingarna med fullbordande av genomgången av regelverket och förberedande och inlämnande av övergripande handlingsplaner för kapitel 23 (rättsväsen och grundläggande rättigheter) och kapitel 24 (rättvisa, frihet och säkerhet). Parlamentet hoppas att dessa kapitel kan öppnas i början av 2016. Parlamentet betonar att grundliga förhandlingar om kapitel 23 och 24 är absolut nödvändiga för att ta itu med de reformer som måste genomföras och tillämpas på områden som rättsväsen och grundläggande rättigheter samt rättvisa, frihet och säkerhet. Parlamentet påminner om att framsteg på dessa områden måste göras parallellt med övergripande framsteg i förhandlingarna. Parlamentet betonar att förhandlingarna om kapitel 35 är av yttersta vikt för att Serbien ska göra framsteg mot europeisk integration. Parlamentet anser i detta sammanhang att en fullständig normalisering av förbindelserna mellan Serbien och Kosovo är ett viktigt villkor för Serbiens anslutning till EU.

3.

Europaparlamentet betonar att ett noggrant genomförande av lagstiftningen och politiken förblir en grundläggande indikator när det gäller att bedöma framgångarna i integrationsprocessen. Parlamentet uppmuntrar Serbiens politiska ledare att fortsätta med de reformer som behövs för anpassningen till EU:s standarder. Serbien uppmanas att förbättra planering, samordning och övervakning av tillämpningen av ny lagstiftning och politik.

4.

Europaparlamentet välkomnar Serbiens framsteg när det gäller att stärka näringslivsklimatet, minska budgetunderskottet och förbättra arbetsmarknaden, även i fråga om arbetsrätt och sysselsättningspolitik. De serbiska myndigheterna uppmanas att ytterligare förbättra investeringsklimatet i Serbien och minska de ekonomiska och sociala skillnaderna mellan landets regioner, garantera skydd av utländska investeringar och lösa långvariga investeringstvister. Parlamentet erkänner framstegen med omstruktureringen av offentliga bolag men betonar vikten av ytterligare relevanta framsteg och insyn i privatiseringsprocessen. Parlamentet betonar att Serbien måste anpassa sin lagstiftning om kontroll av statliga stöd till unionens gemensamma regelverk.

5.

Europaparlamentet välkomnar framstegen med ekonomiska reformer som har förbättrat läget för Serbiens budget och uppmanar kommissionen att fortsatt stödja regeringen i dess planer på att genomföra ytterligare reformer, särskilt när det gäller att ta itu med skatteobalanser och reformer av stora ekonomiska sektorer.

6.

Europaparlamentet lovordar Serbiens konstruktiva synsätt när det gäller hanteringen av migrationskrisen, men påpekar att konstruktiva förbindelser med grannländerna bör främjas. Parlamentet konstaterar att Serbien är en värdefull och hjälpsam partner till EU på Balkan och att EU därför måste bidra med resurser och adekvat ekonomiskt stöd. Parlamentet gläder sig över att Serbien tillsammans med EU och internationellt stöd har gjort stora ansträngningar för att se till att tredjelandsmedborgare får skydd och humanitär hjälp. Serbien uppmanas att snabbt öka sin mottagningskapacitet. Övergripande reformer behövs för att rationalisera hela asylsystemet och anpassa det till EU:s regelverk och internationella standarder. Serbien har vidtagit ytterligare åtgärder för att hantera ogrundade asylansökningar som serbiska medborgare ingett i EU-medlemsstater och länder som deltar i Schengensamarbetet. Serbien uppmanas att medverka till att antalet ogrundade asylsansökningar minskar ytterligare. Parlamentet poängterar att kapaciteten och resurserna när det gäller att möjliggöra återintegrering av dem som återvänder till sitt land fortfarande är begränsade.

7.

Europaparlamentet uppmanar Serbien att intensifiera sina ansträngningar och att alltmer anpassa sin utrikes- och säkerhetspolitik, inklusive sin Rysslandsrelaterade politik, till EU:s. Parlamentet betraktar i detta sammanhang anordnandet av gemensamma militärövningar för Serbien och Ryssland som beklagligt. Parlamentet välkomnar Serbiens aktiva deltagande i internationella fredsbevarande insatser.

8.

Europaparlamentet betonar rättsstatsprincipens centrala betydelse. Parlamentet understryker den oerhörda betydelsen av ett oberoende rättsväsen. Parlamentet noterar att vissa framsteg gjorts när det gäller rättsväsendet, främst genom att man antagit regler för bedömning av domare och åklagare, men att den politiska inblandningen fortfarande är hög. Parlamentet noterar att de professionella rättsliga organen kräver att få tillräckliga resurser. Myndigheterna uppmanas att genomföra den nationella strategin för reform av rättsväsendet enligt vad som fastställs i handlingsplanen för kapitel 23 och att säkerställa rättsväsendets oberoende och se till att domarna och åklagarna kan utföra sitt arbete utan politiskt inflytande. Regeringen uppmanas att anta en ny lag om rättshjälp och att införa lagändringar för att förbättra kvaliteten och konsekvensen i juridisk praxis och utbildning. Parlamentet är oroat över den ihållande eftersläpningen av rättsfall, trots högsta kassationsdomstolens program för att minska detta problem, och uppmanar eftertryckligen Serbien att vidta ytterligare åtgärder för att öka förtroendet för rättsväsendet.

9.

Europaparlamentet påminner den serbiska regeringen om att genomföra lagen om återupprättelse fullt ut och på ett icke-diskriminerande sätt. Parlamentet föreslår att den serbiska regeringen ytterligare ska ändra lagen om gottgörelse för att avlägsna alla procedurmässiga och juridiska hinder för ersättning in natura.

10.

Europaparlamentet noterar att korruption och organiserad brottslighet är vanligt förekommande i regionen och också utgör hinder för Serbiens demokratiska, sociala och ekonomiska utveckling. Parlamentet noterar att vissa framsteg gjorts i kampen mot korruption genom fortsatt tillämpning av lagstiftning och antagande av lagen om skydd av visselblåsare men att korruption trots detta ännu utgör ett oroväckande inslag i Serbien. Parlamentet betonar behovet av att bygga upp ett register över tidigare utredningar och åtalsbeslut i fråga om korruption, inklusive högnivåkorruption, och behovet av att samordna och övervaka den fullständiga tillämpningen av strategin mot korruption i enlighet med handlingsplanen för kapitel 23 inom alla nyckelinstitutioner. Myndigheterna uppmanas att se till att byrån för bekämpning av korruption och rådet för bekämpning av korruption har möjlighet att utföra sina uppdrag på ett fullständigt och effektivt sätt och att statliga myndigheter följer upp deras rekommendationer. En regional strategi och utökat samarbete mellan alla länder i regionen är av största vikt för en effektivare hantering av dessa frågor. Parlamentet uppmanar de akademiska institutionerna att tillsammans med statliga myndigheter och offentliga tjänstemän anta bestämmelser på området för att undersöka fall av plagiering och förhindra framtida fall.

11.

Europaparlamentet uppmanar Serbiens myndigheter att ändra och börja tillämpa straffrättslagstiftningens avsnitt om ekonomiska brott och korruptionsbrott så att man får ett trovärdigt och förutsägbart straffrättsligt ramverk. Parlamentet upprepar på nytt sin djupa oro över bestämmelserna i och tillämpningen av artikel 234 i straffrättslagstiftningen avseende missbruk av ledande ställning. Parlamentet upprepar sin uppmaning om en oberoende och grundlig översyn av de omklassificerade ärendena gällande missbruk av ledande ställning, så att långdragna orättvisa åtalsärenden kan läggas ner omedelbart.

12.

Europaparlamentet noterar att fler ansträngningar måste göras i kampen mot den organiserade brottsligheten, och att ett register över slutliga domar måste byggas upp i enlighet med handlingsplanen för kapitel 24. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erbjuda expertstöd för att upprätta ett institutionellt ramverk och sakkunskap för att effektivt bekämpa organiserad brottslighet. Parlamentet efterfrågar i detta sammanhang ett direkt samarbete mellan Serbiens och Kosovos brottsbekämpande myndigheter och samordningskontoren i Belgrad och Pristina.

13.

Europaparlamentet noterar ansträngningarna för att förbättra samrådsprocessen i parlamentet och för att ytterligare öka parlamentets inblandning i förhandlingsprocessen om EU-anslutning. Parlamentet är fortfarande oroat över att man i alltför stor omfattning använder sig av brådskande förfaranden vid antagande av lagstiftning, inklusive lagstiftning relaterad till EU-anslutningsprocessen, eftersom dessa förfaranden inta alltid möjliggör tillräckliga samråd med berörda parter och den breda allmänheten. Det serbiska parlamentets tillsyn av den verkställande makten bör förstärkas ytterligare. Det är viktigt med ett aktivt och konstruktivt deltagande av oppositionen i beslutsfattandet och de demokratiska institutionerna. Parlamentet understryker att finansieringen av politiska partier måste vara insynsvänlig och förenlig med de strängaste internationella normerna.

14.

Europaparlamentet betonar vikten av civilsamhällets organisationers arbete i ett demokratiskt samhälle. Samarbetet mellan regeringen och organisationer från det civila samhället har förbättrats. Serbiens myndigheter uppmanas att vidta ytterligare åtgärder för att säkerställa en insynsvänlig dialog mellan civilsamhället och de statliga institutionerna och att öka möjligheterna för det civila samhällets företrädare och de nationella minoriteternas att bli delaktiga i beslutsfattandet. Parlamentet uppmanar myndigheterna att garantera tillräckligt ekonomiskt stöd för att civilsamhällets organisationer ska kunna fungera effektivt. Parlamentet efterlyser en snabb och tydlig kommunikation med medborgare, organisationer och allmänhet om hur anslutningsförhandlingarna fortskrider, så att ett brett deltagande i processen underlättas.

15.

Europaparlamentet uppmanar återigen Serbiens regering att fullt ut genomföra rekommendationerna från OSSE:s och ODIHR:s valobservatörsuppdrag, särskilt de som gäller att se till att kampanjfinansiering och valförfaranden är öppna för insyn. Myndigheterna uppmanas att grundligt undersöka de fall som uppkommit under kommunalval och andra kampanjevenemang där det har förekommit våld och anklagelser om hot och oegentligheter.

16.

Europaparlamentet understryker vikten av oberoende tillsynsorgan, inklusive Europeiska ombudsmannen, när det gäller att garantera tillsyn och utkräva ansvar av den verkställande makten. Myndigheterna uppmanas att ge ombudsmannens arbete sitt fulla politiska och administrativa stöd och att avhålla sig från att utsätta denne för obefogad kritik.

17.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av en övergripande handlingsplan för reform av den offentliga förvaltningen, en lag om inspektion och tillsyn, en nationell utbildningsstrategi för lokalt styre och lagen om ett maximalt antal offentliganställda, och vill se en omedelbar tillämpning av dessa lagar. Parlamentet betonar behovet av att avpolitisera och professionalisera den offentliga förvaltningen och att göra förfaranden för rekrytering och uppsägningar mer insynsvänliga, för att garantera den offentliga förvaltningens professionalism, neutralitet och kontinuitet.

18.

Europaparlamentet välkomnar att Serbien har lämpliga rättsliga och institutionella ramar för skydd av grundläggande mänskliga fri- och rättigheter. Parlamentet noterar dock att det fortfarande finns brister i tillämpningen, särskilt när det gäller att förhindra diskriminering av utsatta grupper, till exempel personer med funktionsnedsättning, personer med hiv/aids och hbti-personer. Parlamentet välkomnar den lyckade Prideparaden den 20 september 2015 men understryker att diskriminering av och våld mot hbti-personer fortfarande är ett problem. Regeringen uppmanas här att följa Europarådets ministerkommittés rekommendation CM/Rec(2010)5 till medlemsstaterna. Parlamentet ser med oro på det stora antal attacker mot personer inom utsatta grupper som ännu inte har utretts till fullo. Parlamentet är dessutom oroat över det fortgående problemet med våld i hemmet. Myndigheterna uppmanas att aktivt verka för respekt för allas mänskliga rättigheter.

19.

Europaparlamentet är bekymrat över att inga framsteg gjorts för att förbättra situationen i fråga om yttrandefrihet och mediefrihet. Parlamentet noterar med oro de fortgående politiska påtryckningarna, som undergräver mediernas oberoende och leder till ökad självcensur av medierna. Parlamentet oroas över att journalister möter politiska påtryckningar, trakasserier, våld och hot när de utövar sitt yrke, och uppmanar myndigheterna att utreda alla de fall av angrepp mot journalister och medier som har föranlett starka protester från International Association of Journalists. Parlamentet upprepar att den nya medielagstiftningen måste genomföras till fullo. Parlamentet betonar behovet av total insyn i mediernas ägandeförhållanden och finansiering samt icke-diskriminering i samband med statliga reklamkampanjer.

20.

Europaparlamentet är djupt bekymrat över att det upprepade gånger skett läckor till medierna om pågående brottsundersökningar, vilket strider mot oskuldspresumtionen. De serbiska myndigheterna uppmanas att noggrant undersöka ett antal kända fall där bevis på påstådda lagöverträdelser har offentliggjorts i medierna.

21.

Europaparlamentet understryker vikten av nationella minoritetsråds roll i främjandet av de nationella minoriteternas rättigheter. De nationella minoritetsråden är demokratiska till sin natur, och parlamentet efterlyser en lämplig och verifierbar finansiering av dem. Parlamentet välkomnar Serbiens åtagande att utarbeta ett utkast till en särskild handlingsplan för nationella minoriteter, vilket ytterligare kommer att förbättra genomförandet och utvecklingen av åtgärderna och den rättsliga ramen för nationella minoriteter. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Serbien att se till att nivån avseende redan förvärvade rättigheter och befogenheter inte sjunker i samband med deras rättsliga anpassningsprocess i enlighet med beslutet i Serbiens författningsdomstol, och efterlyser ett antagande av lagen om nationella minoritetsråd så snart som möjligt för att förtydliga deras rättsliga ställning och behörighet. Parlamentet är djupt oroat över att utsändningen av program på minoritetsspråk avbryts som en följd av den aviserade medieprivatiseringen. Parlamentet uppmanar Serbien att intensifiera sina ansträngningar för att säkerställa ett effektivt och konsekvent genomförande av lagstiftningen om skydd av minoriteter och icke-diskriminering av nationella minoriteter runtom i Serbien, även med avseende på utbildning, särskilt finansiering och översättning i rätt tid av läroböcker på minoriteters modersmål, användning av minoritetsspråk, representation i offentlig förvaltning och i företrädande organ på lokal, regional och nationell nivå, och tillgång till medier samt religionsutövande på minoritetsspråk. Den serbiska regeringen uppmanas att genomföra alla internationella fördrag och bilaterala avtal om mänskliga rättigheter.

22.

Europaparlamentet konstaterar att Vojvodinas kulturella mångfald också bidrar till Serbiens identitet. Parlamentet betonar att Vojvodinas självständighet inte bör försvagas och att lagen om Vojvodinas resurser bör antas utan ytterligare dröjsmål, såsom föreskrivs i konstitutionen.

23.

Europaparlamentet uppmanar de serbiska myndigheterna att vidta konkreta åtgärder för att förbättra romernas situation, särskilt avseende tillhandahållande av personhandlingar, utbildning, bostäder, hälso- och sjukvård samt anställning. De serbiska myndigheterna uppmanas också att garantera lika representation för romer inom offentliga institutioner och det offentliga livet och att ägna särskild uppmärksamhet åt att inkludera romska kvinnor. Politiken för integrering av romerna behöver stärkas ytterligare, och med tanke på det våld som riktats mot dem som arbetar inom icke-statliga organisationer som företräder minoriteten är det angeläget att vidta effektiva åtgärder för att få slut på diskrimineringen. Parlamentet ser därför fram emot åtgärderna i den kommande strategin och handlingsplanen för romers integrering. Parlamentet välkomnar ”Pristinaförklaringen” med dess uppmaning till regeringar och internationella och mellanstatliga organisationer samt det civila samhällets organisationer att grundligt tillämpa principerna om icke-diskriminering och jämlikhet när de arbetar med och vidtar åtgärder för främjande av och respekt för romers rättigheter.

24.

Europaparlamentet uppskattar den serbiska regeringens konstruktiva syn på förbindelserna med grannländerna, eftersom detta har möjliggjort påtagliga framsteg såväl inom det regionala samarbetet som i arbetet med att närma sig EU, och uppmanar med kraft Serbien att fortsätta utveckla de goda förbindelserna med sina grannländer. Serbien uppmanas att främja goda grannförbindelser och fredlig lösning av konflikter, vilket inbegriper att främja ett tolerant klimat och att fördöma alla former av hatpropaganda och krigsretorik och avstå från symbolhandlingar såsom att officiellt hälsa dömda krigsförbrytare välkomna hem. Kvarstående tvister och frågor, särskilt frågor om gränsdragning, arv, återlämnande av kulturföremål och insyn i jugoslaviska arkiv, bör lösas i enlighet med internationell rätt och etablerade principer, inbegripet genom genomförande av juridiskt bindande avtal, bland annat avtalet om successionsfrågor, och bilaterala tvister bör tas upp i ett tidigt skede av anslutningsprocessen i enlighet med internationell rätt. Parlamentet lyfter fram Serbiens konstruktiva roll i samband med Berlinprocessen och sexpartsinitiativet för västra Balkan och tillhörande agenda. Parlamentet välkomnar andra framtidsinriktade initiativ för västra Balkan, särskilt Brdoprocessen, som utgör en viktig ram för samarbete både på det politiska och tekniska området. Konkret samarbete på områden som rör gemensamma intressen kan bidra till stabilisering på västra Balkan. Parlamentet välkomnar därför det första gemensamma ministermötet mellan Serbien och Bosnien och Hercegovina, vilket ägde rum den 4 november 2015 i Sarajevo. Serbien uppmanas vidare att främja stabilisering och stärka institutioner i Bosnien och Hercegovina med hjälp av sina befintliga kontakter och goda grannförbindelser med landet. Parlamentet upprepar sin uppmaning till de serbiska myndigheterna att vidta ytterligare åtgärder för gränsöverskridande samarbete med de angränsande EU-medlemsstaterna, inbegripet de gränsöverskridande och transnationella samarbetsprogrammen för 2014–2020 och EU:s strategi för Donauområdet. Parlamentet välkomnar tanken på att inleda förhandlingar om att underteckna ett fördrag om goda grannförbindelser med de angränsande länderna och hoppas att detta kommer att leda till en positivare utveckling i det regionala sammanhanget. Parlamentet välkomnar mötet om samarbete inom energi- och transportinfrastruktur mellan Bulgariens, Rumäniens och Serbiens premiärministrar.

25.

Europaparlamentet uppmuntrar Serbien att fortsätta att samarbeta med Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty) i en anda av försoning och god grannsämja. Parlamentet understryker vikten av en övergripande nationell strategi för inhemsk behandling av krigsförbrytelser. Myndigheterna uppmanas med kraft att fortsätta arbeta med frågorna om försvunna personer och att upprätta ett skadeståndsprogram för offren och deras anhöriga, vilket är en viktig förutsättning för försoning. Det är viktigt att garantera offrens anhöriga rätten att få veta vad som hänt deras saknade familjemedlemmar. Parlamentet påpekar att en lag om civila offer bör antas utan onödiga dröjsmål, med tanke på att den befintliga lagstiftningen inte erkänner ett antal grupper som fallit offer för krigsförbrytelser. Fortfarande uppstår kontroverser, särskilt i samband med att samtidshistoriska händelser tolkas på olika sätt. Parlamentet uttrycker åter sitt stöd för initiativet Rekom (den regionala kommissionen för fastställande av fakta om krigsförbrytelser) och andra allvarliga brott mot de mänskliga rättigheterna i f.d. Jugoslavien.

26.

Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av ett utkast till en nationell krigsförbrytelsestrategi, som innehåller planer för hur man ska väcka åtal för brott som begicks på 1990-talet i f.d. Jugoslavien. Parlamentet betonar vikten av att stärka och avpolitisera serbiska institutioner som hanterar krigsförbrytelser. Serbien uppmanas att inrätta ett effektivt system för skydd av vittnen och offer och att ge offren och deras anhöriga rätt till skadestånd. Landet uppmanas också att förbättra det regionala samarbetet i ärenden som rör krigsförbrytelser. Dessutom uppmanas Serbien att se över sin lagstiftning om behörighet i ärenden som rör krigsförbrytelser i en anda av försoning och god grannsämja, tillsammans med kommissionen och sina grannländer.

27.

Europaparlamentet välkomnar Serbiens fortsatta engagemang i normaliseringsprocessen med Kosovo, och fullbordandet av centrala avtal den 25 augusti 2015, bland annat om inrättande av förbundet för kommuner i Kosovo med serbisk majoritet, om energiområdet, om telekommunikationer och om bron i Mitrovicë/Mitrovica. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Serbien att skyndsamt genomföra sin del av dessa avtal och att samarbeta konstruktivt med Kosovo om utformningen och genomförandet av framtida avtal. Parlamentet noterar att framsteg gjorts på områden såsom polisväsende och civilskydd, fordonsförsäkringar, tullar, sambandssystem och fastighetsregister. Parlamentet upprepar att dialogens framsteg bör mätas genom det praktiska genomförandet. Serbien och Kosovo uppmanas att avstå från negativ retorik och att fortsätta att trovärdigt och punktligt fullt ut genomföra alla de överenskommelser som redan ingåtts, och att med beslutsamhet fortsätta normaliseringsprocessen. Parlamentet uppmanar båda regeringarna och EU-institutionerna att fortgående anstränga sig för att sprida information om och förklara bestämmelserna i de avtal som man slutit, i syfte att föra etniskt albanska respektive serbiska samhällen i Kosovo närmare varandra. Parlamentet ser med glädje på näringslivets ansträngningar för att under ledning av handelskammare bidra till normaliseringen av förbindelserna genom att delta i en dialog mellan Serbiens och Kosovos handelskammare om att avlägsna hinder för handel mellan de båda parterna och underlätta kontakt och samarbete mellan företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja upprätthållande och utveckling av denna verksamhet i framtiden. Parlamentet uppmuntrar Serbien och Kosovo att finna nya områden som kan diskuteras i dialogen för att förbättra befolkningarnas liv och normalisera förbindelserna. Europeiska utrikestjänsten uppmanas att göra en utvärdering av hur väl de båda sidorna uppfyller sina åtaganden. Parlamentet uppmanar med kraft Serbien att agera i en anda av god grannsämja och hoppas att frågan om Kosovos misslyckade ansökan om medlemskap i Unesco inte kommer att hämma dialogen och den fortsatta integrationen av Kosovo i regionala och internationella organisationer. Vidare hoppas parlamentet att samarbetet och ansträngningarna för att skydda kulturarv kommer att fortsätta. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Belgrad och Pristina att upprätthålla goda grannförbindelser. Parlamentet gläder sig över att samtalen mellan Serbiens premiärminister Vučić och Kosovos premiärminister Mustafa återupptogs den 27 januari 2016. Under dessa samtal diskuterades bland annat frågorna om ömsesidigt erkännande av akademiska examensbevis och yrkesutbildningsbevis och om förbättrade väg- och järnvägsförbindelser. Parlamentet understryker att framsteg på plats kommer att gynna hela regionen.

28.

Europaparlamentet stöder, i samband med Berlinprocessen, inrättandet av forumet för det civila samhället på västra Balkan, vilket gör det möjligt för det civila samhällets företrädare från regionen att utbyta tankar, uttrycka sina farhågor och lägga fram konkreta rekommendationer till beslutsfattarna. Parlamentet begär att denna process ska fortsätta vid nästa toppmöte, som ska hållas i Paris 2016, och att det ska anordnas förberedande workshoppar för det civila samhällets organisationer i regionen.

29.

Europaparlamentet betonar att Serbien, i egenskap av avtalspart i energigemenskapen, bör förbli aktivt i energigemenskapens institutioner och fortsätta genomföra det gemensamma regelverket för att bygga upp hållbara och säkra energisystem. Myndigheterna uppmanas att inleda genomförandet av de syften som fastställs i utvecklingsstrategin för energisektorn, eftersom det inte har gjorts några betydande investeringar i sektorn för förnybar energi. Parlamentet uppmanar Serbien att skapa konkurrens på gasmarknaden och vidta åtgärder för att förbättra anpassningen till unionens gemensamma regelverk när det gäller förnybar energi och energieffektivitet, och uppmanar Serbien att satsa mer på grön energi. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja den serbiska regeringen i dess ansträngningar att minska landets beroende av energiimport och att diversifiera Serbiens gasförsörjning. Parlamentet noterar att det nyligen antagna IPA II-paketet från 2015 särskilt omfattar ett program om 155 miljoner euro för att bidra till att finansiera större regionala infrastrukturprojekt inom energi- och transportsektorn på västra Balkan. Serbien uppmuntras att anpassa sig till de genomsnittliga åtagandena i EU om klimatförändringar och det avtal som antogs vid FN:s klimatkonferens i Paris 2015 (COP 21).

30.

Med tanke på den betydelse som europeiska grupperingar för territoriellt samarbete (EGTS) har för en fortsatt utveckling av det gränsöverskridande samarbetet mellan EU:s medlemsstater och deras grannar uppmanar Europaparlamentet den serbiska regeringen att tillhandahålla den nödvändiga rättsliga bakgrunden för att medge ett serbiskt deltagande i EGTS.

31.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över den bristande tillämpningen av avfallslagstiftningen och uppmanar de serbiska myndigheterna att intensifiera sina ansträngningar för att lägga ner och sanera olagliga dumpningsplatser och att utveckla en trovärdig politik för avfallsminskning som är förenlig med ramdirektivet om avfall.

32.

Europaparlamentet välkomnar planerna på att bygga om, uppgradera och modernisera delar av järnvägsnätet och uppmanar de serbiska myndigheterna att fortsätta att ytterligare förbättra kollektivtrafiken i samarbete med grannländerna.

33.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Serbiens regering och parlament.

31.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 35/58

—

med beaktande av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möte i Thessaloniki den 19 och 20 juni 2003 om utsikterna till EU-medlemskap för länderna på västra Balkan,

—

med beaktande av rådets beslut av den 22 oktober 2012 om bemyndigande för kommissionen att inleda förhandlingar om ett ramavtal med Kosovo om landets deltagande i EU-program,

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 28 juni 2013 med beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar om ett stabiliserings- och associeringsavtal mellan EU och Kosovo,

—

med beaktande av det första avtalet om principerna för normalisering av förbindelserna, som undertecknades den 19 april 2013 av premiärminister Hashim Thaçi och premiärminister Ivica Dačić, och av den handlingsplan för genomförandet som antogs den 22 maj 2013,

—

med beaktande av rådets beslut 2014/349/Gusp av den 12 juni 2014 om ändring av den gemensamma åtgärden 2008/124/Gusp om Europeiska unionens rättsstatsuppdrag i Kosovo, Eulex Kosovo,

—

med beaktande av undertecknandet av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och Kosovo den 27 oktober 2015 och dess ratificering i Kosovos parlament den 2 november 2015,

—

med beaktande av FN:s generalsekreterares rapporter om pågående verksamhet inom FN:s interimistiska uppdrag i Kosovo (Unmik) och utvecklingen i detta sammanhang, inklusive den senaste rapporten, som offentliggjordes den 3 november 2015,

—

med beaktande av förlängningen av mandatet för EU:s särskilda representant för Kosovo, Samuel Žbogar, till den 28 februari 2017,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 november 2015 om EU:s utvidgningsstrategi (COM(2015)0611),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 15 december 2015 om utvidgningen och stabiliserings- och associeringsprocessen,

—

med beaktande av slutsatserna från rådets (allmänna frågor) sammanträden den 7 december 2009, 14 december 2010 och 5 december 2011, där det betonas och bekräftas att även Kosovo, utan att det påverkar medlemsstaternas ståndpunkt i fråga om dess status, bör komma i fråga för en eventuell viseringsliberalisering när alla villkor är uppfyllda,

—

med beaktande av att en viseringsdialog inleddes i januari 2012, att färdplanen för viseringsliberalisering lades fram i juni 2012, att kommissionen den 24 juli 2014 offentliggjorde sin andra rapport om Kosovos framsteg när det gäller uppfyllandet av kraven i färdplanen för viseringsliberalisering (COM(2014)0488), och att kommissionen genomförde ett expertuppdrag i juli 2015,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1244 (1999), Internationella domstolens rådgivande yttrande av den 22 juli 2010 om överensstämmelsen med folkrätten av Kosovos ensidiga självständighetsförklaring och FN:s generalförsamlings resolution 64/298 av den 9 september 2010, där man bekräftade innehållet i Internationella domstolens yttrande och välkomnade EU:s beredskap att underlätta en dialog mellan Serbien och Kosovo,

—

med beaktande av de gemensamma uttalandena från de interparlamentariska mötena mellan Europaparlamentet och Kosovo den 28–29 maj 2008, 6–7 april 2009, 22–23 juni 2010, 20 maj 2011, 14–15 mars 2012, 30–31 oktober 2013 och 29–30 april 2015,

—

med beaktande av kommissionens framstegsrapport om Kosovo för 2015 av den 10 november 2015 (SWD(2015)0215),

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner,

—

med beaktande av det arbete som Ulrike Lunacek uträttat som utrikesutskottets ständiga föredragande för Kosovo,

—

med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Av FN:s 193 medlemsstater är det 110 som erkänner Kosovos självständighet, varav 23 av EU:s 28 medlemsstater.

B.

Stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och Kosovo undertecknades den 27 oktober 2015 och ratificerades av Kosovos parlament den 2 november 2015. Europaparlamentet gav sitt godkännande den 21 januari 2016.

C.

Varje (potentiellt) kandidatland bedöms efter sina egna meriter, och tidsplanen för anslutningen avgörs av hur snabbt och väl de nödvändiga reformerna genomförs.

D.

EU har vid upprepade tillfällen gett uttryck för sin beredvillighet att bistå den ekonomiska och politiska utvecklingen i Kosovo genom ett tydligt europeiskt perspektiv, i överensstämmelse med regionens europeiska perspektiv.

E.

EU har satt rättsstatsprincipen i centrum för sin utvidgningspolitik.

F.

EU har framhållit behovet av att stärka den ekonomiska styrningen, rättsstatsprincipen och den offentliga förvaltningens kapacitet i alla länder på västra Balkan.

G.

Det nuvarande Eulex-mandatet löper ut den 14 juni 2016. Den strategiska översynen av Eulex Kosovo pågår.

1.

Europaparlamentet välkomnar undertecknandet av stabiliserings- och associeringsavtalet mellan EU och Kosovo den 27 oktober 2015 såsom ett första avtalsförhållande samt avtalets snabba ratificering i Kosovos parlament den 2 november 2015. Parlamentet betonar att stabiliserings- och associeringsavtalet banar väg för Kosovos integrering i EU och att det kommer att ge ett kraftfullt incitament till genomförandet och institutionaliseringen av reformer samt göra det möjligt att införa samarbete med EU på många olika områden, i syfte att främja den politiska dialogen och närmare handelsintegration samt stärka förbindelserna med grannländerna och bidra till att trygga den regionala stabiliteten. Parlamentet uppmanar Kosovos regering att koncentrera sig på att genomföra de nödvändiga övergripande reformerna för att fullgöra sina skyldigheter enligt stabiliserings- och associeringsavtalet.

2.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen antagit ett paket till stöd för reformer och regionalt samarbete på västra Balkan – ett paket som ger uttryck för EU:s åtagande att stödja den politiska och ekonomiska reformprocessen i länderna på deras väg mot EU-anslutning.

3.

Europaparlamentet understryker att stabiliserings- och associeringsavtalet syftar till att främja europeiska normer på områden som konkurrens, upphandling, immateriella rättigheter och konsumentskydd och till att inrätta ett frihandelsområde som ett konkret steg på väg mot ekonomisk integration av Kosovo i EU.

4.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts 2015 med att sluta avtal inom ramen för normaliseringen av förbindelserna mellan Kosovo och Serbien. Hit hör framför allt avtalen om inrättandet av förbundet för kommuner i Kosovo med serbisk majoritet, om energiområdet, om bron i Mitrovicë/Mitrovica och om telekommunikationer av den 25 augusti 2015 samt avtalen om fordonsförsäkring från juni 2015 liksom de om rättväsendet från februari 2015. Parlamentet stöder vice ordförandens/den höga representantens kontinuerliga medlingsförsök i syfte att normalisera förbindelserna mellan Serbien och Kosovo, vilket ännu måste uppfyllas fullt ut. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att göra en ingående, övergripande bedömning av läget för genomförandet av alla de avtal som hittills har undertecknats när det gäller antagandet av lagar på ort och ställe, och att regelbundet rapportera om detta till Europaparlamentet och parlamenten i såväl Kosovo som Serbien. Vice ordföranden/den höga representanten uppmanas med eftertryck att fastställa brister och kräva att parterna uppfyller sina åtaganden. Serbien och Kosovo uppmanas att avstå från negativ retorik och att fortsätta att trovärdigt och punktligt fullt ut genomföra alla redan ingångna överenskommelser samt att med beslutsamhet fortsätta normaliseringsprocessen. Parlamentet betonar att en fortgående och konstruktiv dialog mellan Pristina och Belgrad samt ett fullständigt genomförande av de ingångna överenskommelserna är avgörande för normaliseringen av förbindelserna dem emellan. Parlamentet gläder sig över att samtalen mellan Serbiens premiärminister Vučić och Kosovos premiärminister Mustafa återupptogs den 27 januari 2016. Under dessa samtal diskuterades bland annat frågorna om ömsesidigt erkännande av akademiska examensbevis och yrkesutbildningsbevis och om förbättrade väg- och järnvägsförbindelser. Parlamentet understryker att framsteg på plats kommer att gynna hela regionen.

5.

Europaparlamentet oroar sig över det stora antalet personer som saknas sedan krigstiden och över hur få framsteg som gjorts i detta hänseende. Parlamentet efterlyser ett fullständigt mellanstatligt samarbete om detta, med tanke på att ett fullständigt samarbete för att fastställa sanningen om de personer som saknas är utslagsgivande för ömsesidig försoning.

6.

Europaparlamentet noterar författningsdomstolens beslut om genomförandet av förbundet för serbiska kommuner. Parlamentet vill att de överenskommelser som ingåtts ska genomföras fullständigt och med engagemang. Parlamentet efterlyser respekt för rättsstatsprincipen och beklagar att oppositionskrafterna inte utnyttjade denna paus för att återuppta den parlamentariska dialogen, och uppmuntrar samtliga politiska krafter att agera konstruktivt i sitt lands samt dess demokratiska institutioners och medborgares intresse. Parlamentet anser att fullständig respekt för de demokratiska reglerna, den politiska dialogen och parlamentets möjligheter att obehindrat utföra sitt arbete, är en väsentlig förutsättning för genomförandet av Kosovos reformagenda i alla dess delar. Parlamentet fördömer skarpt alla försök att med våld hindra parlamentets arbete, vill att man förhindrar ytterligare våldsamma protester i landets parlament, och betonar att de ledamöter som valts in i Kosovos parlament bör sammanträda till diskussion med fullständig respekt för institutionen. Parlamentet understryker att regeringen bör respektera parlamentets resolutioner och beslut samt, såsom det lagstiftande organet kräver, avlägga rapport innan den fattar beslut om att underteckna överenskommelser med andra stater. I detta avseende välkomnas det väl förberedda förslaget av den 20 november 2015 från två ledamöter av Kosovos parlament, av vilka den ena företrädde regeringskoalitionen och den andra oppositionen. Parlamentet uppmanar alla politiska aktörer att återuppta en politisk dialog för att man ska kunna bryta dödläget och finna en genomförbar lösning som återställer den normala funktionsförmågan för Kosovos parlament. Parlamentet uppmanar alla ledare i Kosovo att med yttersta vikt gripa sig an den här situationen och agera ansvarsfullt, eftersom Kosovos parlament är valt av och finns till för Kosovos folk. Parlamentet är starkt oroat över de upprepade våldshandlingarna och uppmanar de brottsbekämpande myndigheterna att fullgöra sina uppgifter i fullständig överensstämmelse med rättsliga förfaranden. Parlamentet noterar med oro den händelseutveckling som ledde till att vissa parlamentsledamöter greps, och efterlyser en utredning av eventuella fall av maktmissbruk i samband med gripanden som gjorts. Parlamentet uppmanar med kraft Kosovos parlament att klarlägga bestämmelserna om upphävande av dess ledamöters immunitet. Parlamentet noterar ombudsmannens begäran om att riksåklagarämbetet i Pristina ska inleda en undersökning om polisingripandet den 28 november 2015.

7.

Europaparlamentet betonar att Kosovos parlament måste bli effektivare och följa sin egen arbetsordning under alla omständigheter samt att regeringen bör respektera denna arbetsordning. Parlamentet betonar att kontrollfunktionen bör stärkas för Kosovos parlament och uppmanar det att utan dröjsmål särskilt anta lagstiftning som föreskriver att EU-integrationskommittén ska ha en stärkt roll i Kosovos integrationsprocess och att oppositionen ska involveras helt och fullt i denna process. Parlamentet uppmuntrar Kosovos parlament att regelbundet samråda med Venedigkommissionen och göra den delaktig under lagstiftningsarbetet. Parlamentet understryker att det snabbt måste utses kompetent personal till tillsyns- och övervakningsorganen för att statsförvaltningen ska fungera ordentligt, på grundval av meritbaserade, öppna och opolitiska urvalsförfaranden.

8.

Europaparlamentet konstaterar att fem medlemsstater inte formellt har erkänt Kosovo, och anser att ytterligare erkännanden skulle bidra till att stärka stabiliteten i regionen, till att ytterligare underlätta normaliseringen av förbindelserna mellan Serbien och Kosovo och till att öka trovärdigheten för EU:s utrikespolitik. I detta avseende ser parlamentet positivt på beslutet från de fem medlemsstater som inte erkänt Kosovo att underlätta antagandet av stabiliserings- och associeringsavtalet i rådet. Samtliga medlemsstater uppmanas att göra sitt yttersta för att underlätta ekonomiska och direkta mänskliga kontakter samt sociala förbindelser mellan sin egen och Kosovos befolkning, i avtalets och de formella avtalsförhållandenas anda. Parlamentet välkomnar att Kosovo lagt fram sitt första ekonomiska reformprogram, som är avsett att bli det första steget på vägen mot en fördjupad ekonomisk dialog med EU.

9.

Europaparlamentet ser positivt på det arbete som myndigheterna i Kosovo har utfört för att vända trenden med irreguljär invandring, som nådde sin höjdpunkt i början av 2015. Parlamentet betonar att åtgärderna på kort sikt för att befolkningen inte ska lämna landet bör åtföljas av socioekonomisk utveckling och jobbskapande som uppmuntrar medborgarna att stanna kvar i Kosovo och bygga upp en framtid i sitt eget land. Parlamentet är övertygat om att viseringsliberaliseringen också skulle bidra till att stävja den irreguljära invandringen samt möjliggöra direkta mänskliga kontakter, så att medborgarna skulle kunna resa utomlands som turister och besöka familj och vänner utan att behöva tampas med långdragna och kostsamma viseringsförfaranden samt en känsla isolering. Parlamentet upprepar att det kan bli farligt om Kosovo alltför länge är det enda ”inlåsta” och ”isolerade” landet i regionen. Parlamentet uppmanar eftertryckligen Pristina att effektivt bekämpa de kriminella nätverk som sysslar med människosmuggling, och anser att det skulle kunna bidra till att motverka irreguljär invandring om Kosovo uppfördes såsom ett säkert ursprungsland på EU:s gemensamma förteckning över säkra ursprungsländer.

10.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjorts med genomförandet av handlingsplanen för viseringsliberalisering och uppmanar myndigheterna att snabbt och fullständigt genomföra alla erforderliga kriterier. Parlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sitt arbete för att Kosovo ska få viseringsfrihet. Parlamentet är berett att stödja systemet med viseringsfrihet för Kosovo, och uppmanar rådet att skyndsamt göra detsamma så snart som kommissionen inom rimlig tid har fastställt att alla tekniska kriterier uppfyllts. Samtidigt påpekar parlamentet att människohandlare och människosmugglare även fortsättningsvis måste spåras upp och lagföras, såsom ett avskräckningsmedel mot deras olagliga verksamhet. Parlamentet uppmanar med kraft alla EU-institutioner, framför allt kommissionen, att påskynda arbetet med viseringsliberalisering för Kosovo, och Kosovos myndigheter uppmanas att fullgöra sina åtaganden och förverkliga de återstående riktmärkena för att Kosovo ska kunna få viseringsfrihet under 2016 och för att Kosovos folk på så sätt ska kunna föras närmare EU.

11.

Europaparlamentet stöder fortsatta diskussioner om ett ramavtal för att Kosovo ska kunna delta i EU:s program.

12.

Europarparlamentet välkomnar antagandet av paketet med människorättslagstiftning som stärker den institutionella ramen för att kontrollera skyddet av och respekten för de mänskliga rättigheterna. Parlamentet betonar att genomförandet av denna lagstiftning är av yttersta betydelse. Parlamentet ser särskilt positivt på att man har inrättat en ombudsmannatjänst och tillsatt denna, framför allt för att detta är ett förtroendeskapande inslag i samhällsbygget i Kosovo. Det är dock beklagligt att ombudsmannens arbete hindras av att det saknas lämpliga lokaler. Parlamentet uppmanar myndigheterna att omgående finna nya lokaler för ombudsmannen, med respekt för Parisprinciperna, och att se till att alla befintliga oberoende institutioner och regleringsorgan fungerar fullt ut.

13.

Europaparlamentet är oroat över att myndigheternas politiska vilja att verkligen engagera sig med det civila samhället fortfarande är mycket svag. Parlamentet uppmanar myndigheterna att med ärligt uppsåt genomföra den rättsliga ramen för samarbete med det civila samhället, framför allt genom att förse den gemensamma rådgivande gruppen med alla resurser den behöver. EU:s kontor uppmanas att uppmuntra och vid behov underlätta detta samråd.

14.

Europaparlamentet välkomnar dessutom antagandet av lagen om skydd mot diskriminering i maj 2015, liksom det mandat som ombudsmannen fått att agera som ett jämställdhetsorgan. Parlamentet är och förblir oroat över det låga antalet förfaranden mot och utredningar av fall av hatpropaganda, särskilt mot hbti-personer och minoritetsgrupper, och uppmuntrar rådgivnings- och samordningsgruppen för hbti-personers rättigheter att aktivt följa upp dessa fall och farhågor.

15.

Europaparlamentet välkomnar också antagandet av jämställdhetslagen och uppmanar myndigheterna i Kosovo att prioritera jämställdhetsintegrering samt se till att styrande organ och myndigheter föregår med gott exempel. Parlamentet är oroat över de strukturella utmaningar som hämmar genomförandet av denna lag och finner kvinnornas underrepresentation i beslutsfattande befattningar fortsatt oroande. Det är oroväckande att inga framsteg har gjorts för att bekämpa våld i hemmet och könsbaserat våld. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att offentligt uppmuntra kvinnor som bryter tystnaden och anmäler våld i hemmet samt att inrätta skyddsmekanismer och skyddade boenden för dessa kvinnor. Parlamentet är oroat över att så få kvinnor äger fastigheter och uppmanar myndigheterna att aktivt se till att kvinnors äganderätt tryggas, bland annat genom att alla medägare av fastigheter registreras av tjänstemän i fastighetsregister och andra register samt genom en informationskampanj.

16.

Europaparlamentet är oroat över de synnerligen begränsade framsteg som gjorts på yttrandefrihetens och mediefrihetens område under det gångna året. Parlamentet finner det oroande att journalister utsätts för våld och hotelser i sin yrkesutövning, och understryker att skyddet av journalister behöver stärkas genom systematiska reaktioner, offentligt fördömande, snabba utredningar och aktuell lagföring när journalister utsätts för angrepp. Parlamentet betonar att det behövs ytterligare framsteg också för mediernas oberoende. Parlamentet uppmanar myndigheterna att, efter ett grundligt och omfattande offentligt samråd, snabbt täppa till de systematiska luckorna i lagstiftningen för att garantera mediefrihet, särskilt med avseende på öppenhet om medieägandet, och för att garantera att public service-radio/tv får en hållbar ställning. Parlamentet uppmanar med kraft myndigheterna att effektivt genomföra lagstiftningen om ärekräkning, hatpropaganda och förtal.

17.

Europaparlamentet påminner om att Kosovo och Serbien måste finna varaktiga lösningar på flyktingfrågan, i linje med vad FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har kommit fram till om detta samt 2014 års rapport från FN:s särskilda rapportör om internflyktingars mänskliga rättigheter.

18.

Europaparlamentet konstaterar att det behövs ytterligare insatser för att skydda rättigheterna för alla etniska minoriteter i Kosovo, däribland romerna, ashkalierna, balkanegyptierna och goranerna, genom att den relevanta lagstiftningen genomförs fullt ut, varvid man bör minnas bästa praxis från regionen och från EU:s medlemsstater. Parlamentet uppmanar de nationella och lokala myndigheterna att satsa mer på genomförandet av antagna lagar, så att de kan bidra till den fortsatta utvecklingen av ett multietniskt samhälle, framför allt när det gäller utbildning och sysselsättning för minoriteter, med målet att förhindra direkt och indirekt diskriminering. Parlamentet välkomnar Pristinadeklarationen, där regeringar, internationella och mellanstatliga organisationer samt organisationer i det civila samhället uppmanas att noga tillämpa principerna om icke-diskriminering och jämlikhet i sitt arbete för främjandet av och respekten för romers rättigheter samt kampen mot antiziganism på västra Balkan.

19.

Europaparlamentet upprepar sin oro över bristen på betydande framsteg när det gäller att bekämpa korruption på hög nivå och organiserad brottslighet samt att visa på resultat från lagföring och domar. Parlamentet betonar att organiserad brottslighet fortfarande är ett mycket aktuellt problem. Parlamentet konstaterar att Kosovos regering klart och tydligt måste visa att landet systematiskt bekämpar korruption på alla nivåer. Parlamentet uppmanar myndigheterna att omedelbart börja följa en omfattande och strategisk metod för att bekämpa den utbredda korruptionen, som fortfarande är ett stort hinder på vägen mot Kosovos demokratiska, sociala och ekonomiska utveckling. Parlamentet uppmanar Kosovos byrå för korruptionsbekämpning att inleda fler utredningar, och uppmanar åklagarmyndigheterna att följa upp fall som byrån fört till deras kännedom. Parlamentet betonar att insyn i förfarandena är en viktig aspekt för att bekämpa korruption och garantera skydd av de grundläggande rättigheterna. Vidare understryker parlamentet den politiska elitens roll och ansvar i samband med korruptionsbekämpningen.

20.

Europaparlamentet välkomnar de ökade insatserna och kraftfulla åtagandena i kampen mot terrorismen och uppmuntrar att strategin mot terrorism genomförs. Parlamentet uppmanar eftertryckligen myndigheterna att ta itu med de grundläggande orsakerna till radikalisering, särskilt den höga ungdomsarbetslösheten och våldsbejakande extremism. Parlamentet välkomnar Kosovos deltagande i koalitionen för terrorismbekämpning, liksom de åtgärder myndigheterna vidtar för att förhindra att ungdomar radikaliseras. Parlamentet uppmanar myndigheterna att noga övervaka och förhindra mobiliseringen av potentiella islamiska utländska stridande och terrorister. Parlamentet ser positivt på att man i Kosovos författning har skrivit in principen om att Kosovo är en konfessionslös stat som är neutral i frågor som hänför sig till religion.

21.

Europaparlamentet påpekar att omkring 300 invånare i Kosovo enligt uppgifter från landets inrikesminister har anslutit sig till jihadisterna i Syrien och Irak och att många av dem redan återvänt till Kosovo. Parlamentet välkomnar att regeringen vidtagit åtgärder om fängelsestraff för de invånare som deltagit i terroristverksamhet.

22.

Europaparlamentet noterar att vissa framsteg gjorts med avseende på rättsväsendet genom att ett antal relevanta rättsakter har antagits. Parlamentet betonar att dessa rättsakter genast måste börja tillämpas konkret och effektivt. Parlamentet är fortfarande starkt oroat över den långsamma rättsskipningen, eftersläpningen i handläggningen av mål, rättsväsendets brist på resurser, den ringa ansvarsskyldigheten för tjänstemän inom rättsväsendet samt möjligheten att utöva politiskt inflytande över rättsväsendets strukturer – dvs. frågor som ännu inte hanteras på adekvat sätt i lagstiftningen. Parlamentet understryker vikten av ett fullständigt fungerande rättsväsen, med vedertagna regler för hur lång tid det ska ta att handlägga rättsfall. Parlamentet välkomnar de åtgärder som vidtagits för att integrera rättsväsendet i norr genom att tillsätta vissa tjänster med kosovoserbiska domare och åklagare. Parlamentet uppmanar de politiska myndigheterna att tydligt och helhjärtat stödja principen om oberoende domare och åklagare, eftersom dessa personer fortfarande utsätts för försök att påverka pågående utredningar och rättegångar. Parlamentet uppmanar myndigheterna att ändra landets författning för att säkerställa att majoriteten av ledamöterna av Kosovos domarråd väljs av sina kolleger, i enlighet med Venedigkommissionens rekommendationer.

23.

Europaparlamentet uppmanar Kosovo att följa linjerna för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik.

24.

Europaparlamentet noterar antagandet av konstitutionella ändringar för att inrätta specialiserade avdelningar och en specialiserad åklagarmyndighet. Parlamentet välkomnar att förhandlingarna om värdstatsavtalet mellan Kosovo och Nederländerna slutförts, och förväntar sig att de specialiserade avdelningarna ska bli fullt funktionsdugliga så snart som möjligt och att den specialiserade åklagarmyndigheten har tillräckligt med personal för att utföra sina uppgifter. Parlamentet uppmanar de specialiserade avdelningarna och den specialiserade åklagarmyndigheten att ta modell av erfarenheterna och bästa praxis från Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien (Icty), i enlighet med relevanta konstitutionella bestämmelser för inrättandet av dem. Myndigheterna i Kosovo uppmanas att samarbeta fullt ut med den nya domstolen. EU och dess medlemsstater uppmanas att tillhandahålla tillräckliga resurser för att avdelningarna ska kunna fungera.

25.

Europaparlamentet anser att översynen av Eulex och dess eventuella utfasning måste gå hand i hand med att mandatet för EU:s särskilda representant stärks och breddas, för att säkerställa att representanten har kapacitet för övervakning, mentorskap och rådgivning, främjande av Kosovos EU-integration, bekämpning av organiserad brottslighet och korruption samt lagföring av krigsbrott. Parlamentet vill under tiden att Eulex-uppdraget ska visa prov på ökad effektivitet, full insyn och fullständigt ansvar under sitt mandat. Parlamentet noterar rådets slutsatser från december 2015 om mandatet för Eulex och uppmanar Kosovo att bidra till att Eulex fullständigt och obehindrat kan genomföra sitt förnyade mandat. Under översynen av mandatet måste de slutsatser beaktas och de rekommendationer genomföras som anges i professor Jean-Paul Jacqués rapport till följd av anklagelserna om korruption inom Eulex. Parlamentet uppmanar med kraft Eulex att nå fram till en överenskommelse med Unmik om att handlingarna i pågående fall ska överlämnas till Kosovos relevanta myndigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förordna välutbildade och kvalificerade experter för arbete under den tid som det behövs och se till att de efter avslutat uppdrag kan återgå till sina respektive nationella myndigheter.

26.

Europaparlamentet beklagar djupt att Kosovos ansökan om medlemskap i Unesco har avslagits, bland annat på grund av Serbiens aktiva motstånd, vilket går stick i stäv mot åtagandet att utveckla goda grannförbindelser, men också på grund av bristen på enhällighet bland medlemsstaterna. Parlamentet välkomnar antagandet av lagen om skydd för det historiska arvet i Prizren och vill att lagen ska genomföras fullt ut, samtidigt som det framhåller de hot som stadens arv står under på grund av den omfattande illegala bebyggelsen. Parlamentet ser positivt på renoveringen av flera serbiska platser som tillhör det religiösa arvet och kulturarvet och som beklagligt nog förstördes 2004, t.ex. den ortodoxa katedralen, och efterlyser fortsatt renovering av det serbiska religiösa arvet och kulturarvet. I detta sammanhang uppmanar parlamentet berörda parter, däribland myndigheterna i Kosovo, den serbiska regeringen, den serbiska befolkningsgruppen i Kosovo och Serbiens ortodoxa kyrka, att ta fram ett system för hur man ska främja, skydda och bevara Kosovos kulturarv och religiösa arv, som bör behandlas som ett gemensamt europeiskt arv. Parlamentet välkomnar att det i Kosovos författning står inskrivet att Kosovo åtar sig att bevara och skydda sitt kulturarv och religiösa arv, och efterlyser ytterligare insatser för att skydda alla religiösa minoriteters rättigheter, däribland rättigheterna för kristna kosovaner. Parlamentet understryker att Kosovo bör prioritera att delta i internationella och regionala organisationer och mekanismer, och påminner i detta sammanhang om vikten av att följa avtalet om regionalt samarbete. Parlamentet anser att det regionala samarbetskontoret för ungdom på västra Balkan, som inrättades inom ramen för Berlinprocessen och som många aktivt arbetat för, kommer att bli till nytta, särskilt för förbindelserna mellan ungdomar i Serbien och Kosovo.

27.

I samband med Berlinprocessen stöder Europaparlamentet inrättandet av forumet för det civila samhället på västra Balkan, som ger företrädare för det civila samhället i denna region en möjlighet att utbyta tankar, framföra sina frågor och utarbeta konkreta rekommendationer till beslutsfattarna. Parlamentet vill att processen ska fortsätta vid nästa toppmöte, som hålls i Paris 2016, och att förberedande seminarier ska anordnas för civilsamhälleliga organisationer i regionen.

28.

Europaparlamentet välkomnar att Kosovos parlament bjudits in att, på stadigvarande basis, på samtliga nivåer och på likvärdiga villkor, delta i de verksamheter som bedrivs och de möten som anordnas av Sydösteuropeiska samarbetsprocessens parlamentariska församling, såsom det beslutades i maj 2015, och anser att detta är ett viktigt bidrag till den parlamentariska dialogen på regional nivå. Parlamentet beklagar att Kosovos parlament inte godtagits som fullvärdig medlem i andra initiativ för parlamentariskt samarbete på regional nivå, såsom konferensen för parlamentariska utskott för europeisk integration inom stabiliserings- och associeringsprocessen (Cosap), och nätverket för parlamentariska utskott för ekonomi, finanser och europeisk integration inom parlamenten i länderna på västra Balkan. Parlamentet uppmanar alla parlament i regionen att ställa sig mer välkomnande gentemot förfrågningar från Kosovos parlament om medlemskap i regionala initiativ, för att på det sättet bidra till utvidgat regionalt samarbete.

29.

Europaparlamentet uppmanar på nytt Kosovo att fullborda den rättsliga ramen för offentliga tjänster och genomföra den strategiska ramen för den offentliga administrationen samt handlingsplanen fullt ut. Parlamentet uppmanar myndigheterna att sätta stopp för politiseringen av den offentliga förvaltningen, främja meritbaserad professionalism inom alla offentliga institutioner, säkerställa sund ekonomisk förvaltning av dessa institutioner och garantera insyn i den kontroll över budgetgenomförandet som Kosovos parlament utövar.

30.

Europaparlamentet betonar vikten av utökad projektfinansiering till sådana icke-statliga organisationer i Kosovo som arbetar för principerna om god samhällsstyrning, ökad insyn och redovisningsskyldighet, förstärkta institutionella mekanismer inom rättsväsendet, ytterligare konsolidering av den institutionella och sociala demokratin, samt utökade insatser för att skydda och främja rättigheterna för marginaliserade grupper och etniska minoriteter.

31.

Europaparlamentet upprepar sin oro över den höga arbetslösheten, särskilt bland kvinnor och ungdomar, och den generella diskrimineringen av kvinnor i samhället och på arbetsmarknaden. Parlamentet betonar att Kosovos unga måste få framtidsutsikter. Parlamentet uppmanar Kosovo att rikta sig in på att åtgärda kompetensunderskottet på arbetsmarknaden och avskaffa alla administrativa hinder som skulle kunna medföra etnisk diskriminering och att överlag förbättra företagsklimatet i landet, särskilt för små och medelstora företag. Kommissionen uppmanas att tillhandahålla ytterligare stöd till unga företagare som en del av finansieringen via föranslutningsinstrumentet, med särskilt fokus på yrkesutbildning och seminarier samt på utbyte av sakkunskap, inklusive åtgärder för att främja förbindelser med företagare från EU-medlemsstaterna, särskilt efter det att stabiliserings- och associeringsavtalet har trätt i kraft, varvid man samtidigt måste göra sitt yttersta för att förhindra kunskapsflykt.

32.

Europaparlamentet påminner om att strukturreformer kvarstår som en väsentlig förutsättning för ökad tillväxtpotential och produktion samt för att Kosovos ekonomi ska bli mera flexibel och konkurrenskraftig. Parlamentet instämmer med kommissionens slutsats om att Kosovo bör förstärka den skattemässiga ramen på medellång sikt, öka insynen i de offentliga finanserna, lägga om budgetutgifterna i riktning mot tillväxtskapande åtgärder och kanalisera utländska direktinvesteringar och penningöverföringar till produktiva sektorer. Parlamentet uppmanar Kosovo att påskynda omstruktureringen av offentliga företag, förbättra förfarandena i samband med konkurs och insolvens samt göra landet mindre beroende av tullintäkter genom att bredda den inhemska skattebasen och modernisera uppbörden.

33.

Europaparlamentet understryker att arbetsmarknadsreformer i förening med reformer av utbildningsväsendet är avgörande med tanke på den höga arbetslösheten och det låga arbetsmarknadsdeltagandet. Parlamentet understryker att man måste göra mer för att få utbildningsväsendet att bättre svara mot arbetsmarknadens behov, framför allt genom att ändra läroplanerna för utbildningen före universitets- och högskolestadiet. Parlamentet betonar dessutom betydelsen av att yrkesutbildningssystemet breddas och kompletteras med en aktiv arbetsmarknadspolitik.

34.

Europaparlamentet konstaterar att Kosovo ännu inte kommit särskilt långt med att bli en fungerande ekonomi. Parlamentet välkomnar att vissa framsteg gjorts inom området näringsliv och små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar eftertryckligen att man måste fortsätta att minska bördorna för de små och medelstora företagen och påminner om att konsekvenserna för dessa företag regelbundet måste bedömas samt att det dessutom behövs stöd till start-up-företag och innovativa företag med högt mervärde. Allt detta är nödvändigt för att företagandet ska sporras, vilket kommer att vara till nytta för både samhället och ekonomin. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla ytterligare stöd till unga företagare inom ramen för finansieringen via föranslutningsinstrumentet, inklusive åtgärder för att främja förbindelser med företagare från EU-medlemsstaterna och medverkan från Kosovos företagarorganisationers sida i den europeiska sammanslutningen för unga entreprenörer (European Confederation of Young Entrepreneurs), särskilt efter det att stabiliserings- och associeringsavtalet har trätt i kraft. Parlamentet uppmanar med kraft Kosovos institutioner att ge sociala och hållbara företag möjligheter att finansiera investeringar som ett sätt att bemöta utmaningarna med sociala problem och trygga en hållbar tillväxt.

35.

Europaparlamentet upprepar vikten av att Kosovo så snart som möjligt tilldelas en egen internationell telefonkod, vilket kommer att bidra till att öka landets internationella synlighet. Parlamentet uppmanar Internationella teleunionen (ITU) att gå vidare med detta avtal.

36.

Europaparlamentet framhåller vikten av att inbjudningar görs med lyhördhet inför alla folkgruppers uppfattningar, som i fallet med general Diković, och uppmanar KFOR att samarbeta med Kosovos myndigheter för att undvika utspel som kan kränka offrens minne och skada dialogen mellan Pristina och Belgrad. Parlamentet påminner om att sambandskontoren i både Kosovo och Serbien måste underrättas på vederbörligt sätt 48 timmar före sådana besök.

37.

Europaparlamentet välkomnar att vägtransport- och rörlighetsinfrastrukturen har förbättrats, framför allt för motorvägarnas del, samt att man inom ramen för föranslutningsinstrumentet nyligen antagit det andra paketet 2015, där det ingår stora projekt för järnvägsinfrastruktur i Kosovo. Parlamentet beklagar dock de höga byggkostnaderna och hoppas att det nyligen undertecknade låneavtalet mellan Kosovo och Europeiska investeringsbanken om moderniseringen av Kosovos del av linje 10 inom det europeiska järnvägsnätet kan främja en översiktsplan för att förbättra kollektivtrafiken och uppgradera järnvägsinfrastrukturen. I detta avseende välkomnar parlamentet att premiärministrarna Isa Mustafa och Aleksandar Vučić den 27 januari 2016 enades om att inleda diskussioner om direkta flyg- och järnvägsförbindelser mellan Kosovo och Serbien. Med tanke på att kommissionen har gjort agendan för konnektivitet till en av sina främsta prioriteter och till nyckelfaktorn för regionens ekonomiska utveckling, uppmanas Kosovos myndigheter att säkerställa ett fullständigt och snabbt genomförande av de tekniska standarder och mjuka åtgärder på transportområdet som man enades om vid toppmötet om västra Balkan i Wien 2015.

38.

Europaparlamentet är oroat över den ovissa energisituation som f.n. råder i Kosovo och inverkar negativt på det dagliga livet. Parlamentet poängterar att elförlusterna och de relaterade kommersiella skadorna i dagsläget är mycket stora eftersom näten är uttjänta och efterlyser omfattande reformer för bättre energieffektivitet och försörjningstrygghet genom investeringar i återuppbyggnad av det befintliga elnätet, eftersom ett välfungerande elnät är en förutsättning för att inhemska och utländska bolag ska vilja etablera sig i Kosovo. Energitillsynsmyndigheten uppmanas till ökad flexibilitet när den beviljar licenser och tillstånd till nya företag som investerar i sektorn för förnybar energi. Parlamentet noterar det avtal som ingåtts med det amerikanska bolaget Contour Global om att det ska anläggas ett kraftverk, New Kosovo, med en produktionskapacitet på 500 MW, och efterlyser en insynsvänlig process, åtföljd av en bedömning av projektets samhälleliga och miljömässiga konsekvenser, i full överensstämmelse med EU:s normer.

39.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten samt till Kosovos regering och parlament.

31.1.2018   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 35/66

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Libyen, särskilt resolutionerna av den 15 september 2011 (1), 22 november 2012 (2), 18 september 2014 (3) och 15 januari 2015 (4),

—

med beaktande av rådets beslut 2013/233/Gusp av den 22 maj 2013 om Europeiska unionens integrerade gränsförvaltningsuppdrag i Libyen (EU BAM Libyen),

—

med beaktande av beslutet att inleda insatsen Eunavfor MED Sophia den 18 maj 2015 med målet att identifiera, ta över och eliminera fartyg och tillgångar som används eller misstänks användas av människosmugglare,

—

med beaktande av den senaste tidens uttalanden om Libyen från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, i synnerhet de av den 30 april, 26 och 27 maj, 30 juni, 12 juli, 17 augusti, 13 och 22 september, 9 oktober, 19 och 26 november och 14 och 17 december 2015 samt den 7, 11 och 18 januari 2016,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 18 januari 2016 om Libyen,

—

med beaktande av den libyska politiska överenskommelse som undertecknades den 17 december 2015 i Skhirat, Marocko,

—

med beaktande av den gemensamma kommunikén av den 13 december 2015, efter ministermötet om Libyen i Rom, som godkändes av Algeriet, Egypten, Frankrike, Förenade Arabemiraten, Förenade kungariket, Förenta staterna, Italien, Jordanien, Kina, Marocko, Qatar, Ryssland, Saudiarabien, Spanien, Tunisien, Turkiet, Tyskland, Europeiska unionen, Förenta nationerna, Arabförbundet och Afrikanska unionen,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2259 (2015) om situationen i Libyen, som antogs enhälligt den 23 december 2015,

—

med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2015 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken (5),

—

med beaktande av den nationella konferens som libyska klaner höll i Tripoli i juli 2011, där man krävde en lag om allmän amnesti för att få ett slut på inbördeskriget,

—

med beaktande av mötet mellan politiska ledare och aktivister i Alger den 11 mars 2015

—

med beaktande av uttalandet om stöd till den nationella samlingsregeringen i Libyen från regeringarna i Algeriet, Frankrike, Förenade Arabemiraten, Förenade kungariket, Förenta staterna, Italien, Marocko, Spanien, Tunisien och Tyskland,

—

med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Under Gaddafis diktatur hade Libyen den största vapenarsenalen på södra Medelhavskusten, och har efter diktarons fall blivit en stor källa för illegal handel med och smuggling av vapen och ett leverantörsområde för alla terrorister och extremister i Sahel (Mali, Niger, Nigeria) och oppositionsrörelserna i Sudan, Tchad och Syrien.

B.

I februari 2011 gick libyer ut på gatorna som en del av den arabiska våren, vilket följdes av nio månader av inbördeskrig. Nato stödde rebellerna som utsattes för ett urskillningslöst statligt förtryck, stödet blev en avgörande faktor i fördrivandet av Gaddafiregimen.

C.

Det libyska samhället har alltid varit, både före, men särskilt efter militärkuppen, organiserat på grundval av ett klansystem. Klanallianser mellan olika etniska identiteter (den arabiska majoriteten och minoriteterna amazigher, toubou-folket och tuareger) fortsätter att spela en betydande roll i kaoset i dagens Libyen.

D.

Många i de milisgrupper som kämpade mot Gaddafi infiltrerades av islamister, som så småningom tog över, och en del av dem spelade en nyckelroll i konflikten. Enligt FN:s säkerhetsråds relevanta resolutioner klassificeras Daish, Ansar al-Sharia och al-Qaida, som alla har närvaro i Libyen, som terroristorganisationer.