17.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 349/1

17.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 349/2

—

med beaktande av Världshandelsorganisationens (WTO) avtal om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips),

—

med beaktande av kommissionens grönbok Tillvarata Europas traditionella kunnande på bästa sätt: en möjlig utvidgning av Europeiska unionens skydd av geografiska ursprungsbeteckningar till andra produkter än jordbruksprodukter (COM(2014)0469),

—

med beaktande av förordning (EU) nr 1151/2012 (1) avseende jordbruksprodukter och livsmedel (”kvalitetsförordningen”),

—

med beaktande av förordning (EU) nr 1308/2013 (2) avseende vinprodukter (”förordningen om en samlad marknadsordning”),

—

med beaktande av förordning (EG) nr 110/2008 (3) avseende spritdrycker,

—

med beaktande av förordning (EU) nr 251/2014 (4) avseende aromatiserade vinprodukter,

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 12 februari 2015,

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 februari 2015,

—

med beaktande av Europeiska unionens domstols rättspraxis i fråga om geografiska beteckningar,

—

med beaktande av akten i Genève till Lissabonöverenskommelsen om skydd för ursprungsbeteckningar av den 31 oktober 1958, ändrad i Stockholm den 14 juli 1967 och 28 september 1979, som avser intellektuell äganderätt och garanterar skyddet för produkter som marknadsförs internationellt och är vida kända för särdragen hos deras särskilda geografiska ursprungsområde,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för internationell handel och utskottet för kultur och utbildning (A8-0259/2015), och av följande skäl:

A.

Jordbruksprodukter som har ett visst geografiskt ursprung och särskilda egenskaper eller som tillverkas enligt traditionella metoder kan få rätt till ett enhetligt skydd av geografiska beteckningar på EU-nivå.

B.

Geografiska beteckningar utgör för WHO beteckningar som gör det möjligt att identifiera en produkt som har sitt ursprung i ett område i ett medlemsland, eller en region eller plats inom detta område, i de fall då en produkts kvalitet, anseende eller andra särskilda egenskaper huvudsakligen kan tillskrivas dess geografiska ursprung.

C.

De traditionella europeiska kvalitetsprodukterna, baserade på lokalt kunnande och lokal teknik, utgör en del av det kulturella arvet inom unionen och en väsentlig del av det ekonomiska och sociala livet i många av Europas regioner som bör bevaras, eftersom de, särskilt på landsbygden, skapar verksamhet som har direkt anknytning till lokala förhållanden, och bidrar till att öka ett områdes attraktionskraft som helhet, bevara den lokala identiteten och främjar området och dess särdrag, vilket får positiva effekter även för turism, kultur, sysselsättning och handel.

D.

Sådana produkter skulle kunna hjälpa till att utveckla nya strategier för att stödja företagande på lokal och regional nivå, främja underhåll av infrastruktur och utveckling av nya möjligheter till kvalificerad sysselsättning med anknytning till lokalområdet, med särskild hänsyn till landsbygdsområden, ekonomiskt nödställda områden och de mest perifera regionerna, där sysselsättningen ofta är helt beroende av dessa typiska lokaltillverkade produkter, genom att ge en ny impuls åt yrkesutbildning och hantverksutbildning som är av central betydelse för utveckling av lokalförhållanden och produktionsområden, samtidigt som varje regions unika och mångfacetterade arv bevaras och främjas.

E.

Icke-jordbruksprodukter utgör en del av vår identitet och är viktiga inslag i medlemsstaternas kulturarv. En av huvudutmaningarna för denna sektor är den gradvisa utrotningen av traditionella färdigheter och hantverk, och en utvidgning av skyddet av geografiska beteckningar till icke-jordbruksprodukter skulle kunna fungera som ett incitament för att bevara detta kulturarv och traditionella kunnande samt för att garantera en rättvis ersättning till producenter samt dessa produkters originalitet och bredast möjliga tillgänglighet.

F.

En geografisk betecknings anseende är en kollektiv, immateriell tillgång, som om den inte skyddas kan användas obegränsat, vilket leder till värdeminskning och till och med förlust av själva produkten.

G.

Geografiska beteckningar kan ha en stor ekonomisk potential, och ett fullgott skydd kan ge stora fördelar, särskilt för små och medelstora företag och för regionerna i EU.

H.

Regionerna i Europa har en stor rikedom av icke-jordbruksprodukter som grundar sig på traditionellt kunnande och hantverk på mycket hög nivå, som bidrog till att skapa deras goda rykte och utgör en oskiljaktig del av den regionala och lokala kulturen.

I.

Offentliga myndigheter bör skydda – och på begäran av den privata sektorn stärka – och främja traditionella europeiska kvalitetsprodukter och deras geografiska beteckningar.

J.

En produkts kvalitet och anseende kan liksom andra egenskaper avgöras av dess ursprung. En produkts anseende som bygger på dess ursprung kan ta allvarlig skada genom vissa otillbörliga metoder för beteckning.

K.

De traditionella europeiska produkterna kan missbrukas, eftersom de håller hög kvalitet och är eftertraktade, och detta är till nackdel för både konsumenter och producenter.

L.

Ett lämpligt skydd på europeisk nivå av geografiska beteckningar för icke-jordbruksprodukter, som säkerställer övervakning, kontroll och bedrägeribekämpning, skulle kunna göra det möjligt att bekämpa förfalskningar, undvika illojal konkurrens och förebygga vilseledning av konsumenterna.

M.

Konsumenterna visar ett ständigt ökande intresse inte bara för livsmedelssäkerhet utan även för livsmedelsprodukters ursprung, äkthet och produktionsmetoder.

N.

Konsumenterna bör kunna göra välgrundade val när de köper varor, genom att kunna identifiera produkternas ursprung och kvalitet.

O.

De befintliga nationella lagstiftningar som skyddar icke-jordbruksprodukter ger olika skyddsnivåer i medlemsstaterna, vilket inte överensstämmer med målen för den inre marknaden. Detta utgör en svårighet för ett effektivt skydd av dessa produkter på EU:s territorium och i de medlemsstater där de inte omfattas av nationell lagstiftning, och det visar på behovet av ett enda system för skydd av geografiska beteckningar i hela EU.

P.

En harmoniserad EU-lagstiftning på detta område kan bara vara till fördel för unionen i internationella handelsförhandlingar.

Q.

Avsaknaden av ett enhetligt EU-system för skydd av geografiska beteckningar för icke-jordbruksprodukter medför en otillräcklig och mycket splittrad EU-ram till följd av att några medlemsstater inte ger något specifikt skydd och av att andra har olika definitioner, förfaranden och skyddsnivåer inom ramen för sektoriella eller övergripande nationella och lokala bestämmelser. Detta får snedvridande konsekvenser som hindrar såväl harmonisk utveckling av den inre marknaden som enhetligt skydd och effektiv konkurrens på jämlika villkor, vilket hindrar konsumenterna från att få korrekt, rättvisande och jämförbar information som gör det möjligt för dem att fatta mer välinformerade beslut, och vilket även är ett hinder för konsumentskyddet.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens initiativ att hålla ett offentligt samråd om en möjlig utvidgning av Europeiska unionens skydd av geografiska beteckningar till att omfatta även icke-jordbruksprodukter, liksom resultatet av detta samråd, som avslutades i oktober 2014. Resultatet förordar tydligt ett EU-skyddssystem på grundval av geografiska beteckningar för icke-jordbruksprodukter.

2.

Europaparlamentet anser att ett skyddsinstrument bör inrättas på EU-nivå som en del av en bredare strategi för att främja högkvalitativa EU-produkter, utgående från ett starkare åtagande från EU-institutionernas sida att betrakta tillverkningsföretagen och hantverkssektorn som drivkrafter för tillväxt och fullbordande av den inre marknaden. Därigenom skulle man öka den lokala industri- och hantverksproduktionens prestige, stödja den lokala ekonomiska utvecklingen och sysselsättningen i de berörda områdena, utveckla turismen och stärka konsumenternas förtroende.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast lägga fram ett lagstiftningsförslag med målet att inrätta ett enda EU-system för skydd av geografiska beteckningar för icke-jordbruksprodukter, till följd av resultaten av det samråd med berörda parter som redan genomförts och av ytterligare analyser, samtidigt som man ser till att det nya systemets effekter för producenter, deras konkurrenter samt konsumenter och medlemsstater fullt ut beaktas.

4.

Europaparlamentet understryker att det är nödvändigt att stödja införandet av ett sådant instrument genom informations- och kommunikationskampanjer som syftar till att göra denna nya typ av geografiska beteckningar känd bland producenter och konsumenter.

5.

Europaparlamentet är fast övertygat om att en utvidgning av skyddet av geografiska beteckningar till icke-jordbruksprodukter kan ha många olika positiva följder för medborgarna, konsumenterna, producenterna och hela den ekonomiska och sociala strukturen i EU.

6.

Europaparlamentet anser att detta system särskilt skulle kunna skydda konsumenterna på ett effektivare sätt, öka deras förtroende för märkta produkter och hjälpa dem att göra mer välinformerade val med avseende på de produkter de köper, genom att öka insynen och undanröja den förvirring som kan orsakas av missledande namn eller beskrivningar, särskilt om man effektivt lyckas göra alla medvetna om systemets existens. Det skulle också kunna bidra till förbättrad spårbarhet samt ge mer information om produkternas kvalitet och ursprung och om produktionsmetoder och förutsättningar, inte minst med tanke på det ökade intresset för dessa frågor bland konsumenterna.

7.

Europaparlamentet påminner om att det vore starkt rekommenderat att EU antar lagstiftning om geografiska beteckningar för icke-jordbruksprodukter, för att fullt ut utnyttja de positiva ekonomiska effekterna av att skydda sådana produkters särprägel och kvalitet, ge konsumenterna tillförlitlig information om platsen och metoden för produktionen och bevara det kunnande och de arbetstillfällen som är kopplade till produkterna.

8.

Europaparlamentet anser att sådan lagstiftning kan främja innovation i traditionella produktionsprocesser och skapande av nya företag för traditionella produkter samt också bidra till varaktiga arbetstillfällen i mindre gynnade områden, särskilt genom att ge småföretag och mikroföretag, som är källa till nära åttio procent av de typiska lokalproducerade produkter som skulle kunna skyddas genom systemet för geografisk beteckning, både en möjlighet att öka försäljningen genom mer effektiv saluföring och incitament till närmare samarbete, med tanke på systemets kollektiva karaktär.

9.

Europaparlamentet påpekar att det skulle kunna hjälpa att effektivt motarbeta förfalskningar, missbruk av varumärkesnamn med geografisk beteckning och andra illojala metoder som är vilseledande för de slutliga konsumenterna och skadliga framför allt för mikroföretag och små och medelstora företag som producerar lejonparten av de produkter som skulle kunna omfattas av skyddet men för närvarande inte har rättsliga eller ekonomiska medel att försvara sina intressen, vilket även inverkar negativt på deras export.

10.

Europaparlamentet anser att ett sådant skydd främjar och underlättar tillträde till den inre marknaden och marknader utanför EU för lokal europeisk hantverksproduktion, som är resultatet av traditionell kunskap och kompetens som bidrar till att bevara värdefullt kunnande som karakteriserar hela samhällsgrupper och lokalsamhällen och också utgör en viktig del av EU:s historiska, kulturella, ekonomiska och sociala arv.

11.

Europaparlamentet anser att ett enhetligt skydd av geografiska beteckningar för icke-jordbruksprodukter skulle stimulera den tekniska och ekonomiska utvecklingen på regional och lokal nivå genom att öka antalet anställda inom tillverkning av traditionella produkter.

12.

Europaparlamentet understryker att ett enhetligt skydd av geografiska beteckningar skulle bidra inte bara till främjande av traditionella produkter, utan även till erkännande av kvaliteten på de råvaror som använts i dessa produkter och behovet av expertis i alla skeden av produktionsprocessen.

13.

Europaparlamentet påpekar att geografiska beteckningar ger konsumenterna en garanti för produktkvaliteten och är ett erkännande av kunnandet samt ett sätt att skydda producenterna.

14.

Europaparlamentet betonar att erkännande av skyddet av geografiska beteckningar för icke-jordbruksprodukter och traditionellt kunnande av hög kvalitet tjänar både ett defensivt och ett offensivt syfte inom den gemensamma handelspolitiken, och det kan utgöra ett effektivt verktyg för att stödja mikroföretag och små och medelstora företag i att motarbeta imitationer och förfalskningar och garantera en socialt, ekonomiskt och miljömässigt mer hållbar strategi för ekonomisk utveckling inom och utanför EU, liksom rättvis konkurrens och konsumentskydd. Detta skulle göra det möjligt att på ett mer effektivt sätt identifiera produkters äkthet och kvalitet. Ett erkännande av ett enhetligt skydd av geografiska beteckningar för icke-jordbruksprodukter skulle också bidra till att bygga upp ett socialt kapital i produktionsområdena.

15.

Europaparlamentet anser att ett enhetligt EU-system skulle kunna bidra till att göra de kulturarvsrelaterade yrkena mer attraktiva.

16.

Europaparlamentet betonar att man genom att bevara traditionellt kunnande och traditionell produktion kan hjälpa till att stoppa avfolkningen och nedrustningen av landsbygden och ungdomars flykt från dessa områden.

17.

Europaparlamentet lyfter fram vikten av de kulturella, utbildningsmässiga, sociala och hållbara komponenterna av de icke-jordbruksprodukter som kommer att inkluderas i denna process, och understryker behovet av att bevara, föra vidare och utveckla det traditionella kunnande och de traditionella färdigheter som förknippas med dem samt av att främja ett närmare samarbete med de kreativa industrierna, inte minst för att lyfta fram kvaliteten på de material som använts och på slutprodukterna. Alla producenter från ett visst område som tillverkar produkten på det föreskrivna sättet ska få använda namnet eller logotypen.

18.

Europaparlamentet betonar att skyddet för geografiska beteckningar för icke-jordbruksprodukter kommer att bidra till att bevara det kulturella och konstnärliga arv som Europas lokala och regionala traditioner utgör.

19.

Europaparlamentet erkänner den avgörande roll som små och medelstora företag spelar då de investerar i högkvalitativt traditionellt kunnande och erbjuder lokal sysselsättning och lärlingsutbildning för kvalificerat yrkesfolk som spelar en stor roll i överföringen av traditionella produktionsmetoder. Parlamentet inser vikten av att investera i utbildning på detta område och uppmuntrar medlemsstaterna att optimalt utnyttja tillgängliga EU-medel och EU-program för att stödja yrkesutbildning för specialister som arbetar med produktion och främjande av miljövänliga lokala och regionala hantverks- och industriprodukter.

20.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utbyta god praxis när det gäller att skapa och stödja initiativ som syftar till att stimulera den traditionella hantverkssektorn, vilket i sin tur kan öka medvetenheten om lokalt kulturarv och stimulera landsbygdsutvecklingen.

21.

Europaparlamentet understryker att en välkänd geografisk beteckning skulle kunna hjälpa till att bättre främja de europeiska kulturvägarna.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja samarbete mellan regioner och mellan länder och utbyte av bästa praxis mellan kluster med verksamhet som omfattar icke-jordbruksprodukter och anknytande sektorer.

23.

Europaparlamentet betonar betydelsen av geografiska beteckningar i ett bredare immaterialrättsligt perspektiv, som ett sätt att skydda värdet av det lokala, inklusive infrastruktur och sysselsättning, förbättra den regionala utvecklingen och öka spårbarhet, öppenhet och konsumentinformation.

24.

Europarlamentet påpekar att industri- och hantverksprodukter med anknytning till sitt ursprung eller rötter i sina lokala områden utgör en väsentlig del av det ekonomiska och sociala livet i många av Europas regioner, eftersom de särskilt på landsbygden generar verksamhet som inte kan utlokaliseras och har direkt anknytning till lokala förhållanden. Parlamentet betonar att ett system på EU-nivå som skyddar industri- eller hantverksprodukter med anknytning till sitt ursprung eller rötter i sina lokala områden skulle göra det möjligt att bevara våra industri- och hantverksprodukters ursprunglighet och förebygga en standardisering av produkterna.

25.

Europaparlamentet anser att öppna förteckningar över alla jordbruksprodukter och icke-jordbruksprodukter som skyddas av geografiska beteckningar bör införlivas i EU:s framtida handelsavtal med tredjeländer.

26.

Europaparlamentet anser att det också skulle uppstå positiva effekter för de handelsförbindelser som EU upprätthåller eller förhandlar om med tredjeländer, så att EU kan få likvärdigt skydd för sådana europeiska produkter även inom ramen för förhandlingar om internationell handel.

27.

Europaparlamentet anser att en utvidgning av skyddet av EU:s geografiska beteckningar till att även omfatta icke-jordbruksprodukter skulle göra det möjligt att stimulera europeisk export och vinna marknadsandelar, samtidigt som det möjliggör ett internationellt erkännande av dessa produkter och en utveckling av deras anseende som kvalitetsprodukter och deras renommé genom handel och handelsförhandlingar.

28.

Europaparlamentet anser att skyddet av geografiska beteckningar för icke-jordbruksprodukter på EU-nivå skulle stärka unionens ställning i Världshandelsorganisationen när unionen begär en höjning av standardnivån för skydd, och att det på ett positivt sätt skulle kunna förnya diskussionerna om inrättandet av ett multilateralt register över geografiska beteckningar inom utvecklingsagendan från Doha, samtidigt som man iakttar i fullständig överensstämmelse med Trips-avtalet.

29.

Europaparlamentet konstaterar att skyddet av geografiska beteckningar för icke-jordbruksprodukter måste åtföljas av en förstärkt strategi för skydd och säkerställande av immateriella rättigheter i tredjeländer, med målet att trappa upp åtgärderna för att bekämpa förfalskade eller imiterade produkter.

30.

Europaparlamentet anser att ett enhetligt skydd av geografiska beteckningar för icke-jordbruksprodukter i EU skulle kunna vara en fördel när handelsavtal med tredjeländer förhandlas fram och betonar att några av våra viktigaste partner, som Indien och Kina, redan har infört system för skydd av geografiska beteckningar för icke-jordbruksprodukter.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera en sammanhållen och väl förberedd strategi för alla geografiska beteckningar, som ser till att dessa respekteras och erkänns, i sitt kommande meddelande om EU:s strategi för handel och investeringar.

32.

Europaparlamentet anser att man genom att utvidga tillämpningsområdet för systemet för skydd av geografiska beteckningar så att det omfattar även icke-jordbruksprodukter kan bidra till att göra EU:s ställning på detta område ännu starkare och mer sammanhållen, både i bilaterala handelsförhandlingar och i multilaterala forum, med det yttersta målet att tillhandahålla en hög skyddsnivå för alla högkvalitativa europeiska produkter utanför EU. Parlamentet menar särskilt att både jordbruksprodukter och icke-jordbruksprodukter som omfattas av skyddet för geografiska beteckningar bör tas upp i samband med förhandlingar om EU:s framtida handelsavtal. Ett omfattande europeiskt system för geografiska beteckningar skulle främja ökad försäljning och göra det lättare att genomföra gemensamma marknadsföringskampanjer utanför EU.

33.

Europaparlamentet betonar betydelsen av geografiska beteckningar som ett viktigt verktyg för att öka spårbarheten, öppenheten och informationen till konsumenterna och öka EU-regionernas och EU-samhällenas delaktighet i en socialt och miljömässigt mer hållbar hållning till ekonomisk utveckling, samt utveckla den centrala roll dessa beteckningar spelar i EU:s handelspolitik.

34.

Europaparlamentet är övertygat om att systemet måste grundas på bästa praxis och öppna och icke-diskriminerande principer. Det kan utgöra ett effektivt verktyg för att bemöta imitation och förfalskade produkter och säkra en socialt, ekonomiskt och miljömässigt mer hållbar hållning till den ekonomiska utvecklingen i och utanför EU, och också stärka konsumentskyddet.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa de lärdomar som dragits av erfarenheterna inom jordbruks- och livsmedelssektorerna, med syftet att inrätta ett system som baseras på beprövade metoder och icke-diskriminerande principer, och som är insynsvänligt, effektivt, smidigt och fritt från onödiga administrativa bördor och avskräckande kostnader för producenter som frivilligt beslutar att registrera en produkt i ett system för geografiska beteckningar. Parlamentet anser dessutom att det i ett sådant system bör finnas garantier för strikta kontroller och största möjliga öppenhet samt lämpliga metoder för att hantera bedrägerier. I detta avseende uppmanas kommissionen att tillämpa en icke sektorsinriktad strategi på alla skyddssystem.

36.

På samma sätt som tidigare har skett för jordbruksbaserade livsmedelsprodukter bör det nya systemet utgöra en intuitivt förnimbar garanti för konsumenter som önskar kvalitetsprodukter när det gäller äkthet och ursprung, med en stark koppling till det berörda geografiska området och utgående från tillförlitlig och tydlig information. Effektiviteten i ett sådant enhetligt EU-system för skydd av geografiska beteckningar kommer att vara beroende av huruvida all nödvändig information når ut till producenter och konsumenter. Europaparlamentet betonar att systemet måste vara insynsvänligt och garantera tillgängligt skydd, eftersom detta är av central betydelse för konsumenternas och producenternas förtroende.

37.

Europaparlamentet anser att det inom EU:s nya lagstiftningsram för upphandling skulle kunna vara ändamålsenligt för de upphandlande myndigheterna att använda ett system för produktkvalitet och ursprungscertifiering i samband med tekniska specifikationer, certifiering och tilldelningskriterier, särskilt på lokal och regional nivå.

38.

Europaparlamentet efterlyser att sådana produkter ska stå i centrum för den regionala utvecklingen, forsknings- och innovationsprojekt och för Horisont 2020 och sammanhållningsstöd.

39.

Europaparlamentet anser att ett sammanhållet, enkelt och öppet EU-system för skydd av geografiska beteckningar för icke-jordbruksprodukter utan byråkratiska och finansiella bördor, som låter särskilt små och medelstora företag få tillträde till systemet, skulle göra det möjligt för EU att uppnå ett liknande skydd för sådana EU-produkter i tredjeländer, inom ramen för internationella handelsförhandlingar, och skulle skapa en avsevärd fördel när det gäller att förhandla fram frihandelsavtal bilateralt med unionens handelspartner och multilateralt inom Världshandelsorganisationen.

40.

Europaparlamentet anser att inrättandet av ett enhetligt skydd på EU-nivå för geografiska beteckningar för icke-jordbruksprodukter, vilket inbegriper gemensamma definitioner, registreringsförfaranden och kostnader, tillämpningsområde för skyddet och medel för verkställighet, samt inrättandet av en tillförlitlig myndighet med ansvar för beslut om tilldelning av statusen som geografisk beteckning för icke-jordbruksprodukter, som erkänns på EU-nivå, utan att man sänker de skyddsnormer som redan finns i femton medlemsstater, skulle vara det bästa sättet att öka effektiviteten både inom EU och i förhandlingarna med tredjeländer.

41.

Europaparlamentet bekräftar att kopplingen till området är absolut nödvändig för att man ska kunna identifiera kunnandet och bestämma en produkts kvalitet, äkthet och särdrag.

42.

Europaparlamentet förordar en bred definition som skulle göra det möjligt att känna igen kopplingen mellan produkten och det geografiska område som omfattas av den geografiska beteckningen. Parlamentet menar vidare att ett skyddssystem på EU-nivå bör ha ett utökat tillämpningsområde som gör det möjligt ta med icke-geografiska namn som entydigt associeras med en viss plats.

43.

I detta avseende stöder Europaparlamentet att man i skyddssystemet tar med icke-skriftliga tecken och symboler som entydigt hänger samman med en region.

44.

Europaparlamentet understryker att märkningar, igenkänningstecken, varumärken och logotyper för de geografiska beteckningarna för icke-jordbuksprodukter bör vara enkla och lättigenkännliga, återspegla varornas regionala respektive lokala identitet och vara skrivna åtminstone på det språk som används där produkten har sitt ursprung och på importlandets språk.

45.

Vidare bör vissa beteckningar inte omfattas av skyddet av geografiska beteckningar, t.ex. generiska termer eller homonymer. Dessutom anser Europaparlamentet att undantagen i artikel 6.1, 6.3 och 6.4 i förordning (EU) nr 1151/2012 om geografiska ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter skulle kunna tjäna som exempel.

46.

Europaparlamentet förordar ett obligatoriskt registreringsförfarande i syfte att erbjuda ökad säkerhet, särskilt när det gäller att hävda rättigheterna vid tvister. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå den effektivaste, enklaste, mest användbara och tillgängliga mekanismen för registrering av produkter, och att se till att systemet omfattar ekonomiskt överkomliga, tydliga och transparenta förfaranden för registrering, ändring och annullering, som ger aktörerna rättsgarantier. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en noggrann bedömning i syfte att minimera det finansiella och administrativa arbetet för aktörerna.

47.

Europaparlamentet betonar att detta system måste åtföljas av inrättande av ett gemensamt standardiserat och offentligt EU-register över icke-jordbruksprodukter som omfattas av skyddet av geografisk beteckning, i syfte att främja hantverksprodukter och informera och skydda såväl konsumenter som producenter, samtidigt som man undviker alla onödiga administrativa bördor.

48.

Vidare betonar Europaparlamentet att ett sådant system bör karakteriseras av ett övergripande synsätt, så att dess ekonomiska och sociala inverkan maximeras, och det bör även bidra till att avsevärt stärka sambandet mellan produkterna och deras ursprungsområde, och förbättra öppenheten, för att öka produkternas trovärdighet, garantera deras ursprung samt bidra till att förbättra deras spårbarhet. När status som skyddad geografisk beteckning har uppnåtts måste det genomföras regelbundna kontroller för att se till att kriterierna för att uppnå denna status fortsatt uppfylls.

49.

Europaparlamentet anser att registrering bör ske i två steg: först bör kontroller på plats göras av nationella eller regionala myndigheter för att se till att särskilda särdrag inte manipuleras, och därefter bör det finnas ett enda europeiskt registreringssystem för att säkra efterlevnaden av gemensamma kriterier i hela EU.

50.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen ska undersöka möjligheten att i detta sammanhang även överföra registreringen av geografiska beteckningar på jordbruksområdet till kontoret för harmonisering i den inre marknaden (varumärken och mönster) (KHIM). Europaparlamentet föreslår att detta system på unionsnivå bör skötas av KHIM.

51.

Europaparlamentet understryker att detta system bör begränsa kostnaden och byråkratin för företagen, men samtidigt erbjuda tillräckliga garantier för konsumenterna och hjälpa dem att göra mer välinformerade val vid köp av produkter.

52.

Europaparlamentet anser att det sådant system bör överlåta åt de berörda företagen att ta initiativ till att skapa geografiska beteckningar, särskilt när det gäller att fastställa vilka specifikationer dessa geografiska beteckningar måste uppfylla.

53.

Europaparlamentet stöder ett smidigt tillvägagångssätt i fråga om kriterierna i produktspecifikationerna, så att man kan se till att utveckling av produktionsprocesser och framtida innovationer inte endast förebyggs utan snarare uppmuntras, förutsatt att slutproduktens kvalitet och äkthet inte påverkas.

54.

Europaparlamentet anser att åtminstone följande kriterier bör ingå bland specifikationerna: använda råvaror, beskrivning av produktionsprocessen, styrkt koppling till området, uppgift om företagens sociala ansvar.

55.

Europaparlamentet föreslår att producenterna och deras sammanslutningar och branschorganisationerna ska bli de viktigaste aktörerna med tillstånd att begära registrering av en geografisk urspungsbeteckning för en icke-jordbruksprodukt.

56.

Europaparlamentet understryker att man skulle kunna kräva en avgift från producenterna för att en geografisk beteckning ska utfärdas, under förutsättning att det rör sig om en engångsavgift, att den är rättvis i förhållande till kostnaderna och att den tillämpas enhetligt inom hela unionen.

57.

Europaparlamentet menar att det också är viktigt att avsätta tillräckliga medel för att effektivt genomföra det skydd som ett sådant instrument skulle erbjuda, oavsett vilka distributionskanaler som används vid bedrägeri. Parlamentet betonar behovet av att garantera en likvärdig skyddsnivå för geografiska beteckningar på den digitala marknaden.

58.

Europaparlamentet betonar vikten av kvalitetskontroller, i ljuset av de stora skillnaderna mellan jordbruksprodukter och icke-jordbruksprodukter (exempelvis antalet producenter).

59.

Europaparlamentet förespråkar också att ett system för inspektion, överträdelser och påföljder inrättas för att kontrollera geografiska beteckningar på produkter som saluförs i Europa.

60.

Europaparlamentet anser att förbudet mot otillbörlig användning av geografiska beteckningar inte bör begränsas till risken för vilseledande av konsumenterna eller illojal konkurrens, även i fall där produktens verkliga ursprung tydligt anges, så att bästa möjliga skydd för geografiska beteckningar för icke-jordbruksprodukter kan säkras. Parlamentet föreslår därför att det kompletterande skydd som anges i artikel 23 i Trips-avtalet, ett skydd som ursprungligen var förbehållet viner och spritdrycker, utökas till att omfatta även geografiska beteckningar för icke-jordbruksprodukter.

61.

Europaparlamentet föreslår att man inför ett förfarande för invändning mot registrering av en geografisk beteckning, vilket ska stå öppet för alla berörda parter.

62.

Europaparlamentet anser att detta skulle göra det lättare att fastställa effektiva tillsynsförfaranden och därigenom ge konsumenter och producenter möjlighet att skydda sig mot förfalskningar, imitationer och andra otillbörliga metoder.

63.

Europaparlamentet anser att framtida geografiska beteckningar måste få samexistera med rättigheter som redan är knutna till produkten, och att hänsyn bör tas till aktuell bästa praxis på nationell och lokal nivå i EU.

64.

Europaparlamentet understryker att kopplingen mellan varumärken och geografiska beteckningar måste fastställas tydligt för att undvika konflikter.

65.

Europaparlamentet föreslår att de regler som styr förhållandet mellan varumärken och geografiska beteckningar ska gälla även för skyddet av geografiska beteckningar för icke-jordbruksprodukter.

66.

Europaparlamentet föreslår att de medlemsstater som redan erbjuder ett skydd beviljas lämplig tid för att säkra efterlevnaden, samtidigt som man tillåter övergångsarrangemang, vilket möjliggör samexistens mellan de båda systemen före en övergång till en EU-mekanism.

67.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

17.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 349/11

—

med beaktande av FN:s millenniedeklaration av den 8 september 2000,

—

med beaktande av den rapport som FN:s öppna arbetsgrupp för hållbara utvecklingsmål antog i juli 2014,

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015 (1),

—

med beaktande av den rapport som den mellanstatliga expertkommittén för finansiering av hållbar utveckling antog den 8 augusti 2014,

—

med beaktande av ministerförklaringen från Politiska högnivåforumet för hållbar utveckling i juli 2014,

—

med beaktande av FN:s rapport om millennieutvecklingsmålen 2014,

—

med beaktande av slutdokumentet från högnivåmötet om det globala partnerskapet för effektivt utvecklingssamarbete som hölls i Mexico City i april 2014,

—

med beaktande av rapporten från FN:s utvecklingsprogram (UNDP), the Global Task force (2) och UN-Habitat av den 31 oktober 2014Dialogue on localizing the post-2015 development Agenda,

—

med beaktande av rapporten från FN:s utvecklingsprogram från 2014 Delivering the Post-2015 development agenda: opportunities at the national and local levels,

—

med beaktande av UNDP:s rapport om mänsklig utveckling från 2014 Sustaining Human Progress: Reducing Vulnerabilities and Building Resilience,

—

med beaktande av FN:s generalsekreterares sammanfattningsrapport om agendan efter 2015,

—

med beaktande av FN:s jämställdhetsdiagram för 2012, som mäter hur jämställdhetsaspekterna i de åtta millennieutvecklingsmålen har förbättrats,

—

med beaktande av resultatet av FN:s konferens om miljö och utveckling 1992 och av rapporten från den uppföljande konferensen om hållbar utveckling, som hölls i Rio de Janeiro (Brasilien) den 20–22 juni 2012,

—

med beaktande av den rapport om utvecklingsagendan för perioden efter 2015 som FN:s högnivåpanel lade fram i maj 2013,

—

med beaktande av den rapport om FN:s utvecklingsagenda för perioden efter 2015, Realising the future we want for all, som FN:s systemarbetsgrupp lade fram för FN:s generalsekreterare i juni 2012,

—

med beaktande av handlingsplanen från Istanbul för de minst utvecklade länderna för perioden 2011–2020,

—

med beaktande av den förklaring och handlingsplan som antogs vid högnivåmötet om utvecklingsbiståndets effektivitet i Busan (Sydkorea) i december 2011,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och den rättsliga ramen för mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av Parisförklaringen om biståndseffektivitet och Accrahandlingsplanen,

—

med beaktande av förklaringen om rätt till utveckling från 1986,

—

med beaktande av det europeiska samförståndet om utveckling (3) och EU:s uppförandekod om komplementaritet och arbetsfördelning inom utvecklingspolitiken (4),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 maj 2013Ökad egenmakt för partnerländernas lokala myndigheter i syfte att förbättra samhällsstyrningen och resultaten på utvecklingsområdet (COM(2013)0280),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2013 om lokala myndigheter och det civila samhället: Europas engagemang till stöd för en hållbar utveckling (5) och rådets slutsatser av den 22 juli 2013 om lokala myndigheters roll i utvecklingspolitiken,

—

med beaktande av artikel 7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), som bekräftar att EU ”ska säkerställa samstämmigheten mellan all sin politik och verksamhet, med beaktande av samtliga sina mål”,

—

med beaktande av artikel 208 i EUF-fördraget, i vilken det anges att unionen ”ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet vid genomförande av politik som kan påverka utvecklingsländerna”,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 februari 2015Ett globalt partnerskap för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling efter 2015 (COM(2015)0044),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juni 2014Ett anständigt liv för alla: från vision till kollektiva åtgärder (COM(2014)0335),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 maj 2014En starkare roll för den privata sektorn i insatserna för att uppnå hållbar tillväxt för alla i utvecklingsländerna (COM(2014)0263),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 30 april 2014A right-based approach, encompassing all human rights for EU development Cooperation (SWD(2014)0152), som innehåller en uppsättning verktyg,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 februari 2013Ett anständigt liv för alla: Att avskaffa fattigdom och ge världen en hållbar framtid (COM(2013)0092),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 september 2012En grund för demokrati och hållbar utveckling: EU:s samarbete med det civila samhället på området yttre förbindelser (COM(2012)0492),

—

med beaktande av kommissionens offentliga samråd om utarbetandet av en EU-ståndpunkt avseende en utvecklingsram för tiden efter 2015, som hölls den 15 juni–15 september 2012,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 oktober 2008Lokala myndigheter: utvecklingsaktörer (SEC(2008)2570),

—

med beaktande av den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och kommissionen om Europeiska unionens utvecklingspolitik Europeiskt samförstånd  (6),

—

med beaktande av den europeiska stadgan om utvecklingssamarbete till stöd för lokala myndigheter, som lanserades vid Europeiska utvecklingsdagarna den 16 november 2008,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 april 2005Konsekvens i utvecklingspolitiken (COM(2005)0134) och slutsatserna från rådets (utrikes frågor) 3166:e möte den 14 maj 2012Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring,

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 24 februari 2015Ett anständigt liv för alla: från vision till kollektiva åtgärder,

—

med beaktande av Regionkommittés yttrande av den 9 oktober 2013Ökad egenmakt för partnerländernas lokala myndigheter i syfte att förbättra samhällsstyrningen och resultaten på utvecklingsområdet,

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 9 juni 2010Vårpaketet: EU:s åtgärdsplan för att uppnå millennieutvecklingsmålen,

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 22 april 2009Lokala myndigheter: Utvecklingsaktörer,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020 (7),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 2 april 2014 om förslaget till Europaparlamentets och rådets beslut om Europaåret för utvecklingssamarbete (2015) (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 juni 2013 om millennieutvecklingsmålen – att definiera en utvecklingsram för tiden efter 2015 (9),

—

med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 19 maj 2014 om en rättighetsbaserad strategi för utvecklingssamarbete som omfattar alla mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 12 december 2013 om finansieringen av fattigdomsutrotning och hållbar utveckling efter 2015,

—

med beaktande av AVS–EU:s gemensamma uttalande av den 20 juni 2014 om utvecklingsagendan efter 2015,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A8-0232/2015), och av följande skäl:

A.

Lokala myndigheter kommer att vara avgörande för uppnåendet av målen för tiden efter 2015, eftersom de är nödvändiga statliga och institutionella aktörer när det gäller lokal styrning, framväxten av gräsrotsdemokrati och hållbar territoriell utveckling som bygger på lokalsamhällets deltagande och demokratiska röst.

B.

De lokala myndigheterna är av avgörande betydelse för utformningen, organisationen och uppnåendet av utvecklingsmålen.

C.

Lokala myndigheter är en viktig länk mellan samhället och de nationella och globala målen i en agenda för tiden efter 2015.

D.

Lokala myndigheter är viktiga för skyddet av sårbara befolkningsgrupper i bräckliga stater som upplever kriser och i medelinkomstländer.

E.

Med den nya globala ramen för hållbar utveckling kan ett brett deltagande av organisationer från det civila samhället, lokala myndigheter och nationella parlament säkras. Det är absolut nödvändigt att engagera lokala myndigheter och organisationer från det civila samhället för att säkerställa korrekt, öppen och ansvarsfull samhällsstyrning.

F.

EU har varit djupt engagerat i att stödja de lokala myndigheterna i utvecklingsländerna, både i syfte att bidra till att minska fattigdomen och uppnå millennieutvecklingsmålen, och för att införa demokratisk styrning på lokal nivå.

G.

Företrädare för regionala och lokala myndigheter har varit delaktiga i mötena i FN:s generalförsamlings öppna arbetsgrupp om hållbara utvecklingsmål, och the Global Taskforce har tillsammans med UNDP och UN-Habitat lett FN-samråden om att lokalisera agendan för tiden efter 2015.

H.

FN:s generalssekreterares sammanfattningsrapport om utvecklingsagendan för tiden efter 2015 upprepar att den nya utvecklingsagendan måste vara omdanande, universell, människoorienterad och bygga på principerna om de mänskliga rättigheterna och rättsstaten. Generalsekreteraren begär att innovativa partnerskap, inbegripet lokala myndigheter, blir den viktigaste aktören för genomförandet av denna agenda på den nivå som är närmast medborgarna.

I.

De viktigaste målen och utmaningarna för den globala utvecklingsagendan för tiden efter 2015 kommer att vara beroende av åtgärder på lokal nivå och starka partnerskap.

J.

Världens befolkning förväntas öka från cirka 7 miljarder till 9,3 miljarder fram till 2050, och den största befolkningsökningen förväntas äga rum i utvecklingsländer, och särskilt i städerna. Alltför stor urbanisering underminerar hållbarheten i utvecklingen i alla dess dimensioner.

K.

Två och en halv miljarder nya stadsinvånare kommer behöva tillgång till utbildning, hälso- och sjukvård, arbete, mat, sanitetsinrättningar, transporter, bostad och el. Detta ställer de lokala och regionala myndigheterna och kommunerna inför stora utmaningar, eftersom de är ansvariga för att tillhandahålla dessa tjänster.

L.

I Riodeklarationen framhålls att urbefolkningar och deras samhällen har en viktig roll i miljöledningen och den miljömässiga utvecklingen. Regeringarna bör ge erkännande och verkligt stöd åt deras identitet, kultur och intressen och låta dem delta effektivt i arbetet för att uppnå hållbar utveckling.

M.

Fattigdomsminskningen är ojämn, och ojämlikheterna mellan och inom länder, som har ökat i såväl utvecklade länder som utvecklingsländer, innebär en stor utvecklingsutmaning.

N.

Våldsamma konflikter och humanitära kriser fortsätter störa utvecklingsarbetet. Sårbara grupper som kvinnor, barn och äldre drabbas hårdare av militära konflikter och kriser, och de lokala myndigheterna är viktiga aktörer för att förebygga och hantera konflikter.

O.

Ytterligare insatser behövs om man ska kunna halvera andelen människor som lider av svält, eftersom 162 miljoner små barn är utsatta för undernäring. Dold svält kan definieras som brist på mikronäringsämnen, vilket kan orsaka irreversibla effekter på hälsan och få socioekonomiska konsekvenser kopplade till att människors produktivitet minskar.

P.

Klimatförändringar och miljöförstöring utgör ett hot mot fattigdomsminskningen och innebär en stor utmaning för de lokala myndigheterna eftersom de i första hand påverkar lokalsamhällen.

Q.

Det behöver skapas fler nya och anständiga arbetstillfällen för att kunna möta den demografiska tillväxten på global nivå. Den privata sektorn genererar många arbetstillfällen, såväl i utvecklade länder som i utvecklingsländer, och kan således vara en viktig aktör i kampen mot fattigdom.

R.

Bistånd fortsätter att spela en särskild roll i fattigdomsminskningen och när det gäller att förändra förhållandena i utvecklingsländer. Det måste riktas bättre för att kunna tillfredsställa de mest utsatta befolkningsgruppernas behov. Enbart bistånd är inte tillräckligt, och det måste därför användas till innovativ utvecklingsfinansiering.

S.

Mobiliseringen av internationell, offentlig och privat finansiering kommer att vara avgörande för att gynna hållbar lokal utveckling.

T.

EU och dess medlemsstater är de största givarna av utvecklingsbistånd, men även viktiga för den politiska utformningen och när det gäller decentraliserat samarbete, och bör därför fortsätta att vara den drivande kraften under nästa fas i förhandlingarna inom ramen för FN, särskilt när det gäller genomförandet av målen för hållbar utveckling.

U.

Artikel 208 i EUF-fördraget fastställer att utrotning av fattigdom är det främsta målet för EU:s utvecklingspolitik och föreskriver en konsekvent politik för utveckling.

1.

Europaparlamentet påminner om att Busanpartnerskapet är ett växande forum för nya utvecklingsaktörer, till exempel lokala och regionala aktörer.

2.

Europaparlamentet betonar att de nya riktlinjer som anges i kommissionens meddelande om lokala myndigheter och ett erkännande av deras roll som statliga aktörer innebär ett stort kliv framåt för EU:s nya utvecklingsagenda.

3.

Europaparlamentet framhåller att dessa nya riktlinjer måste omsättas till ett effektivt genomförande av det europeiska samarbetet, både när det gäller elfte Europeiska utvecklingsfonden och finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete.

4.

Europaparlamentet understryker att strategisk planering på nationell och lokal nivå är absolut nödvändigt för främjandet och integreringen av utvecklingens tre dimensioner: den sociala, den ekonomiska och den miljömässiga dimensionen.

5.

Europaparlamentet välkomnar det stöd som getts till att stärka de lokala myndigheternas kapacitet genom den tematiska budgetposten för lokala myndigheter, särskilt stödet till att stärka de lokala myndigheternas samordningsstrukturer på nationell, regional och EU-övergripande nivå, samt inrättandet av ett partnerskap på EU-nivå.

6.

Europaparlamentet erkänner de lokala myndigheternas viktiga roll i utvecklingsländer. Parlamentet välkomnar inrättandet av partnerskapsavtal mellan lokala myndigheter i EU-staterna och lokala myndigheter i utvecklingsländer när det gäller till exempel utbildning och mänsklig kapacitet för att skapa större fördelar såsom bättre miljöplanering.

7.

Europaparlamentet anser att dessa samordningsstrukturer är av avgörande betydelse när det gäller tillhandahållandet av tekniskt stöd och metodstöd för utvecklingen av lokal kapacitet genom att de underlättar utbytet av kunskap till stöd för decentraliseringsprocessens och tillhandahållandet av grundläggande tjänster. Parlamentet anser dessutom att de är ett passande forum för politisk dialog och för att göra de lokala myndigheternas röst hörd på alla förvaltningsnivåer.

8.

Europaparlamentet uppmanar EU att främja decentraliserat samarbete som ett sätt att genomföra utvecklingsramen för tiden efter 2015. Parlamentet uppmanar i detta syfte kommissionen att prioritera finansiering till decentralisering inom sina finansieringsinstrument för bistånd till tredjeländer, först och främst finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete och Europeiska utvecklingsfonden, samt att öka sina ansträngningar för att inkludera lokala myndigheter som fullvärdiga aktörer i genomförandet av elfte Europeiska utvecklingsfonden i partnerländer, regioner och för sektors- och budgetstöd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att hitta en lämplig funktion för de lokala myndigheterna i sina utvecklingsprogram och att samordna sin verksamhet med kommissionens och andra medlemsstaters verksamhet.

9.

Europaparlamentet framhåller behovet av att säkerställa en rättvisare överföring av medel från nationell nivå till underregioner, städer och kommuner.

10.

Europaparlamentet framhåller behovet av att uppmuntra nationella regeringar att överföra delar av sina nationella budgetresurser till regionala och lokala förvaltningsnivåer, som en del i den pågående decentraliseringsprocessen. Parlamentet anser att man bör ge större stöd till att stärka lokala myndigheters finansiella och budgetmässiga kapacitet, även genom deras sammanslutningar.

11.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att tilldela en del av det europeiska bugetstödet till lokala myndigheter.

12.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av att som en del av det europeiska samarbetet upprätta en verklig politisk dialog mellan de lokala myndigheterna, som skulle göra det möjligt att utvärdera framsteg, svårigheter och möjligheter att effektivisera stödet på lokal nivå.

13.

Europaparlamentet efterlyser en institutionalisering av denna dialog med utnyttjande av befintliga samordningsstrukturer inom de olika samarbetsramarna.

14.

Europaparlamentet betonar att millennieutvecklingsmålen har visat hur viktiga de lokala myndigheterna är för fattigdomsbekämpningen och för tillhandahållandet av samhällstjänster såsom vatten och sanitetsinrättningar, grundläggande hälso- och sjukvård och utbildning.

15.

Europaparlamentet välkomnar spridningen av initiativ till decentraliserat utvecklingssamarbete och användningen av samarbetsmekanismer mellan städerna.

16.

Europaparlamentet framhåller behovet att anslå ytterligare medel till en förstärkning av decentraliserade myndigheters kapacitet, så att de kan tillhandahålla högkvalitativa offentliga tjänster, garantera lika möjligheter och bygga upp social sammanhållning.

17.

Europaparlamentet beklagar att millennieutvecklingsmålen inte fäste tillräckligt stor vikt vid den lokala dimensionens betydelse för utvecklingssamarbetet. Parlamentet beklagar att utvecklingsprogram inte tar tillräcklig hänsyn till den kulturella dimensionen, som är avgörande för att förstå den lokala kontexten. Parlamentet begär att den kulturella dimensionen ägnas större uppmärksamhet i lokala, nationella och internationella strategier för fattigdomsminskning.

18.

Europaparlamentet beklagar att de nuvarande millennieutvecklingsmålen brister i klarhet när det gäller att anpassa de globala målen till nationella och lokala särdrag.

19.

Europaparlamentet anser att processen för tiden efter 2015 bör innehålla en tydlig vision om ett genomförande av resultaten från Rio+20 som erkänner de lokala myndigheternas betydelse.

20.

Europaparlamentet framhåller vikten av att fastställa tillförlitliga målsättningar och indikatorer för målen för hållbar utveckling, som överensstämmer med de lokala gruppernas situation, behov och problem. Parlamentet uppmanar EU att stärka lokala myndigheters roll och ta deras expertis i beaktande i andra mål för hållbar utveckling.

21.

Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta fästa särskild vikt vid de lokala myndigheterna i planerings- och genomförandestadiet i utvecklingsarbetet och i flödet av ekonomiskt bistånd. Parlamentet betonar att detta kräver ett verkligt deltagande tidigt i utvecklingsfasen, och att man därför måste acceptera och förstärka decentraliserat offentligt bistånd. Parlamentet understryker behovet av att säkerställa ett större deltagande från dem i utarbetandet av strategier för utvecklingssamarbetet.

22.

Europaparlamentet uppmanar EU att säkerställa att lokala myndigheter är bättre representerade i internationella förhandlingar om antagandet av utvecklingsagendan efter 2015 vid den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering och den internationella klimatkonferensen COP21.

23.

Europaparlamentet uppmanar EU att fortsätta arbeta för ett eget mål för städer och bosättningar.

24.

Europaparlamentet uppmanar EU att bidra till att stärka partnerskap mellan flera aktörer och förlägga genomförandet av agendan för tiden efter 2015 till lokal nivå.

25.

Europaparlamentet efterlyser en tydlig beskrivning och fördelning av ansvaret bland aktörerna.

26.

Europaparlamentet påminner om att den offentliga sektorn kommer att vara en central faktor för genomförandet av den nya globla utvecklingsagendan och understryker att mobilisering av offentliga intäkter och en förstärkning av skattesystemet baserat på folkets skatteförmåga och en rättvis utdelning för ett öppet utnyttjande av naturtillgångar kommer att vara avgörande för dess effektivitet.

27.

Europaparlamentet understryker på nytt behovet av att stödja uppkomsten av en medelklass genom att främja privat entreprenörskap, framförallt i fråga om ungdomar och kvinnor.

28.

Europaparlamentet betonar vikten av att stärka lokala företag, mikroföretag och små och medelstora företag i skapandet av arbetstillfällen och att främja hållbar ekonomisk tillväxt för alla, särskilt via en kombination av offentliga och privata strategier.

29.

Europaparlamentet påminner om behovet att införa effektiva mekanismer för ansvarsskyldighet och obligatoriska sociala och miljömässiga krav.

30.

Europaparlamentet anser att den betydelse och inverkan som organisationer i det civila samhället har måste förändras i den globala utvecklingsagendan för tiden efter 2015. Parlamentet anser att medlemsstaterna bör ha ett nära samarbete med det civila samhällets organisationer genom att inrätta mekanismer för en regelbunden dialog, som bör vara tillräckligt effektiv för att kunna få positiv återkoppling från det civila samhället.

31.

Europaparlamentet understryker att regeringar måste vara ansvariga både inför inhemska intressenter och det internationella samfundet.

32.

Europaparlamentet betonar vikten av öppenhet och främjandet av dialoger mellan olika parter för att i större utsträckning kunna engagera lokala grupper, urbefolkningar, migranter och minoriteter.

33.

Europaparlamentet anser att det behövs kraftåtgärder för att förbättra de lokala myndigheternas förmåga att tillhandahålla offentliga tjänster.

34.

Europaparlamentet framhåller vikten av att främja god samhällsstyrning på lokal nivå genom att främja principerna om redovisningsskyldighet, öppenhet, deltagande, lyhördhet och rättsstaten.

35.

Europaparlamentet uppmuntrar inrättandet av lokala plattformar för samråd som en del av budgetplaneringen.

36.

Europaparlamentet framhåller det akuta behovet av att se över de offentliga datainsamlingstjänsterna.

37.

Europaparlamentet betonar att urbefolkningarna på ett genuint sätt bör engageras i förberedelsen av lokala och regionala utvecklings- och investeringsplaner.

38.

Europaparlamentet uppmanar de nationella regeringarna och lokala myndigheterna att a) stärka den lokala lagstiftningen för att etablera erkännandet av traditionella besittningsrättsliga förhållanden, b) samarbeta med traditionella myndigheter när det gäller förvaltningen av naturtillgångar, c) lyfta de jämställdhetsfrågor och generationsöverskridande frågor som finns bland urbefolkningar, d) bevara inhemska kunskaper, d) förbättra urbefolkningarnas möjligheter att delta i utvecklingsplaneringen.

39.

Europaparlamentet framhåller att de nationella regeringarna och de lokala myndigheterna bör skapa en miljö som möjliggör tekniköverföring.

40.

Europaparlamentet anser att ett sådant samarbete även bör inbegripa långsiktiga investeringar.

41.

Europaparlamentet berömmer afrikanska städers mobilisering och engagemang i förberedelserna av Habitat III-konferensen om bostäder och hållbar stadsutveckling. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja dessa mobiliseringsprocesser och stödja en hållbar urbaniseringsprocess i sin partnerskapsplan.

42.

Europaparlamentet välkomnar den öppna arbetsgruppens beslut att inkludera hållbar stadsutveckling som ett eget mål.

43.

Europaparlamentet understryker vikten av att anta en territoriell strategi för att ta itu med frågor som rör avfall och fattigdomen i städerna, minskade ojämlikheter, ökad egenmakt bland medborgarna, en inkluderande och deltagarorienterad demokrati, innovativ utformning av infrastrukturen, tillhandahållande av tjänster, markförvaltning, städernas inverkan på klimatförändringarna och ekosystemen, minskade risker för naturkatastrofer och energiförbrukningen.

44.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att stödja utvecklingsländerna och de minst utvecklade länderna, bland annat genom ekonomiskt och tekniskt stöd.

45.

Europaparlamentet betonar att det internationella samarbetet för att bekämpa illegala finansiella flöden bör intensifieras för att säkerställa lika villkor när det gäller beskattning av inhemska och internationella företag.

46.

Europaparlamentet betonar att decentralisering av befogenheter är ett effektivt verktyg i kampen mot korruption, inbegripet korruption som har sitt ursprung i multinationella företag, och bidrar till en modernisering av den offentliga förvaltningen och tillfredsställer folkets behov genom ekonomiska och sociala reformer.

47.

Europaparlamentet betonar att man behöver utforska kreativa och rättvisa finansieringsmekanismer.

48.

Europaparlamentet framhåller den oerhörda betydelse som mobiliseringen av nationella resurser på lokal nivå har för att agendan för tiden efter 2015 ska bli framgångsrik, då detta är centralt för genomförandet av både nationella och lokala utvecklingsstrategier. Parlamentet betonar i detta sammanhang det brådskande behovet av att samordna de lokala myndigheternas kapacitet i partnerländerna när det gäller kommunalbeskattning och budgetplanering. Parlamentet välkomnar det gradvisa införandet av lokala finansobservatorier, som förtjänar större stöd från Europeiska unionen.

49.

Europaparlamentet anser att det är effektivare att agera på lokal nivå för att förbättra samhällens levnadsförhållanden, särskilt i landsbygdsområden, och att en viktig utmaning för lokala och nationella myndigheter är att främja en gradvis återintegrering av den informella sektorn, utan att detta avskräcker från nyskapande satsningar.

50.

Europaparlamentet uppmanar Världsbanken och de internationella finansinstituten att se över sin miljö- och socialpolitik.

51.

Europaparlamentet påminner om att de lokala myndigheterna befinner sig i första linjen när det gäller att hantera ett växande antal kriser, och att de för det mesta saknar både förmågan och medlen för att bemöta dem på ett effektivt sätt.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra mobiliseringen av innovativa finansieringskällor till decentraliserat samarbete, inbegripet instrument som kombinerar lån och bidrag, vilka ännu inte är anpassade till de lokala myndigheternas behov.

53.

Europaparlamentet uppmanar därför Europeiska unionen att öka de decentraliserade budgetmedlen som är en förutsättning för lokal utveckling.

54.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

17.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 349/20

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Centralafrikanska republiken,

—

med beaktande av sin resolution av den 11 februari 2015 om arbetet i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen (1),

—

med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens resolutioner om situationen i Centralafrikanska republiken av den 19 juni 2013, den 19 mars 2014 och den 17 juni 2015,

—

med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om situationen i Centralafrikanska republiken, särskilt uttalandet av den 13 oktober 2014,

—

med beaktande av uttalandet från Europeiska utrikestjänstens talesperson om våldet i Centralafrikanska republiken av den 28 september 2015,

—

med beaktande av rådets slutsatser om Centralafrikanska republiken av den 9 februari 2015 och den 20 juli 2015,

—

med beaktande av uttalandena från Marie-Therese Keita Bocoum, FN:s oberoende expert om människorättssituationen i Centralafrikanska republiken, av den 1 oktober 2015,

—

med beaktande av FN:s generalsekreterare Ban Ki-Moons och säkerhetsrådets uppmaning av den 28 september 2015 om ett omedelbart upphörande av det plötsliga våldsutbrottet i Centralafrikanska republiken,

—

med beaktande av FN:s resolution 2217 (2015) om förnyelse av Minuscas mandat med befintlig militär närvaro fram till den 30 april 2016, vilken antogs av säkerhetsrådet vid dess 7434:e möte den 28 april 2015,

—

med beaktande av FN:s resolution 2196 (2015) om förnyelse av sanktionerna mot Centralafrikanska republiken till den 29 januari 2016 och av mandatet för den expertpanel som bistår den sanktionskommitté för Centralafrikanska republiken som inrättats genom resolution 2127 till den 29 februari 2016,

—

med beaktande av FN:s utvärderingsrapport av den 15 maj 2015 om insatser för verkställighet och korrigerande åtgärder för sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp som begåtts av FN-personal och annan personal i fredsbevarande uppdrag,

—

med beaktande av FN:s generalsekreterares rapport av den 11 september 2015 om rekommendationerna från den oberoende högnivåpanelen för fredsuppdrag,

—

med beaktande av slutrapporten av den 19 december 2014 från den internationella undersökningskommissionen om Centralafrikanska republiken,

—

med beaktande av den internationella konferensen om Centralafrikanska republiken, ”From humanitarian aid to resilience” (från humanitärt bistånd till motståndskraft), som ägde rum i Bryssel den 26 maj 2015,

—

med beaktande av avtalet om avväpning, demobilisering, återvändande och återanpassning (DDRR) som undertecknades den 10 maj 2015 av ett stort antal väpnade grupper under Banguiforumet,

—

med beaktande av det reviderade Cotonouavtalet,

—

med beaktande av Librevilleavtalet (Gabon) av den 11 januari 2013 om en lösning på den politisk-militära krisen i Centralafrikanska republiken som undertecknades under överinseende av stats- och regeringscheferna i Centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap (Eccas), som anger villkoren för att avsluta krisen i Centralafrikanska republiken,

—

med beaktande av de extra toppmötena med stats- och regeringschefer från Centralafrikanska staternas ekonomiska gemenskap (Eccas) i N’Djamena (Tchad) den 21 december 2012, den 3 april 2013 och den 18 april 2013 och deras beslut att inrätta ett nationellt övergångsråd (CNT) med lagstiftande och konstituerande befogenheter och anta en färdplan för övergångsprocessen i Centralafrikanska republiken,

—

med beaktande av mötet med den internationella kontaktgruppen den 3 maj 2013 i Brazzaville (Republiken Kongo) som godkände färdplanen för övergången och som inrättade en särskild fond för att hjälpa Centralafrikanska republiken,

—

med beaktande av avtalet om upphörande av fientligheter, som undertecknades i juli 2014,

—

med beaktande av slutsatserna från det sjunde mötet i den internationella kontaktgruppen för Centralafrikanska republiken, som ägde rum i Brazzaville den 16 mars 2015,

—

med beaktande av kommunikéerna från Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråd av den 17 september 2014 och den 26 mars 2015,

—

med beaktande av Centralafrikanska republikens konstitution som antogs av övergångsrådet i slutet av augusti 2015,

—

med beaktande av Internationella brottmålsdomstolens Romstadga från 1998, som Centralafrikanska republiken ratificerade 2001,

—

med beaktande av det fakultativa protokollet till konventionen om barnets rättigheter vid indragning av barn i väpnade konflikter, som undertecknats av Centralafrikanska republiken,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Nya strider bröt ut i slutet av september 2015 då 42 människor dog och 37 000 människor såg sig tvingade att lämna sina hem.

B.

Över 500 fångar rymde i slutet av september 2015 från Ngaragbafängelset i Bangui och från Bouar, däribland flera välkända förövare av människorättsbrott och övergrepp. Detta utgör ett allvarligt hot mot civila och mot skyddet av offer och vittnen. Rymningen från fängelset är en motgång för upprätthållandet av lag och ordning, och för bekämpningen av straffrihet i Centralafrikanska republiken.

C.

Hjälporganisationernas förhållanden har försämrats i Bangui enligt FN:s kontor för samordning av humanitära frågor. Många hjälporganisationers kontor och bostäder har plundrats och deras medarbetares rörelsefrihet har begränsats, särskilt vad gäller vårdpersonal på sjukhus.

D.

Det humanitära biståndet försvåras på grund av striderna och de många vägspärrarna, vilket hindrar myndigheterna från att nå ut till tusentals internflyktingar och bedöma behoven. Farhågorna vad gäller säkert tillträde till Banguis bostadsområden har upprepats av Läkare utan gränser, som hävdar att sårade människor i många fall har anlänt till fots och att organisationens ambulanser inte har kunnat köra runt eftersom huvudstaden har blivit för farlig.

E.

FN har beslutat att förlänga Minuscas mandat till den 30 april 2016 med en styrka på högst 10 750 personer i militär tjänst, inbegripet 480 militära observatörer och stamanställda officerare, och 2 080 poliser, inbegripet 400 vanliga poliser och 40 kriminalvårdare.

F.

Även om säkerhetsläget den senaste tiden har förbättrats förekommer det enligt FN:s fredsbevarande uppdrag i landet (Minusca) fortfarande spänningar i Bangui, med angrepp mot civila, våld mellan olika grupper och angrepp mot hjälppersonal.

G.

Internationella brottmålsdomstolens chefsåklagare Fatou Bensouda har uppmanat parterna i striderna att omedelbart upphöra med våldet, och har sagt att alla krigsförbrytelser kommer att straffas. Den 24 september 2014 inleddes den andra undersökningen om konflikten i Centralafrikanska republiken.

H.

Den senaste tidens strider hotar att riva upp ett embryo till fredsprocess och kan återföra landet till de mörka dagarna 2013 och 2014 då tusentals människor dödades och tiotusentals flydde sina hem. Brottsligheten fortsätter att utgöra ett stort hot. Kvinnornas situation i Centralafrikanska republiken är mycket allvarlig, och våldtäkt används ofta som ett krigsvapen av alla inblandade parter.

I.

Statskuppen 2013 och fördrivandet från makten av Michel Djotodia och Nicolas Tiangaye, statschef respektive premiärminister under övergångsperioden, åtföljdes av mycket omfattande och grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna med en tydlig risk för folkmord, inbegripet summariska avrättningar, tortyr, plundring, våldtäkter och sexuella övergrepp i stor skala, bortförande av kvinnor och barn samt tvångsrekrytering av barnsoldater.

J.

Den 4 oktober 2015 var det tänkt att centralafrikanerna i en folkomröstning skulle besluta om antagandet av en ny konstitution och parallellt välja sina representanter under de president- och parlamentsval som ursprungligen var planerade att hållas den 18 oktober 2015 (första omgången) och den 22 november 2015 (andra omgången). Övergångsmyndigheterna har under ett par veckor arbetat för att senarelägga valen, men den nationella valbyrån (NSA) har ännu inte meddelat en ny tidsplan, röstlistorna har inte fastställts och röstkorten har inte delats ut.

K.

Landet står inför den värsta humanitära krisen sedan självständigheten 1960. Den påverkar hela befolkningen på 4,6 miljoner människor, av vilka hälften är barn. 2,7 miljoner människor är i akut behov av stöd, inbegripet livsmedelsbistånd, skydd och tillgång till hälso- och sjukvård, dricksvatten, sanitet och bostäder. Uppskattningsvis över 100 000 barn har utsatts för sexuella övergrepp och rekryterats till väpnade grupper i landet, och enligt beräkningar har krisen berövat en miljon barn på möjligheten att gå i skolan.

L.

Den 5 maj 2015 ingick väpnade grupper i Centralafrikanska republiken ett avtal om att frisläppa 6 000–10 000 barnsoldater.

M.

Det fredsbevarande uppdraget har fläckats av påståenden om att FN-soldater och fransk fredsbevarande personal ska ha gjort sig skyldiga till sexuella övergrepp mot barn och flickor.

N.

De två väpnade grupperna Seleka och anti-balaka utnyttjar handeln med timmer och diamanter genom att kontrollera platser och ”beskatta” eller kräva ”skyddspengar” från gruvarbetare och handlare. Handlare i Centralafrikanska republiken har köpt diamanter till ett värde av flera miljoner dollar utan att ordentligt undersöka om de därmed finansierar väpnade grupper.

O.

Respekt för mänskliga rättigheter är en grundläggande värdering för Europeiska unionen och utgör en central faktor i Cotonouavtalet, särskilt artikel 8.

P.

Rättvisa och åtal av allvarliga människorättsbrott är några av de viktiga uppgifter som krävs för att få slut på övergreppen och återuppbygga Centralafrikanska republiken.

Q.

Straffriheten fortsätter att utgöra en symbol för våldet, trots att övergångsrådet har antagit och interimspresidenten har undertecknat en lag som föreskriver att det ska inrättas en särskild brottmålsdomstol, sammansatt av både nationella och internationella domare och åklagare, som ska undersöka och åtala allvarliga människorättsbrott som begåtts i Centralafrikanska republiken sedan 2003.

R.

I september 2014 inledde EU de tre första utvecklingsprojekten från EU:s förvaltningsfond med flera givare för Centralafrikanska republiken avseende hälsa, sysselsättning, återuppbyggnad av förstörd infrastruktur i Bangui samt kvinnors egenmakt och kvinnors integrering i ekonomin.

S.

I mars 2015 inledde Europeiska rådet EU:s militära rådgivande uppdrag i Centralafrikanska republiken (Eumam RCA) som ska hjälpa de centralafrikanska myndigheterna att förbereda en reform av säkerhetssektorn med avseende på de väpnade styrkorna.

T.

Sedan maj 2015 har EU ökat sitt stöd till Centralafrikanska republiken med totalt 72 miljoner euro, inbegripet resurser för humanitärt bistånd (10 miljoner euro nya medel), budgetstöd (ytterligare 40 miljoner euro) och nya bidrag till EU:s förvaltningsfond för Centralafrikanska republiken (ytterligare 22 miljoner euro).

U.

Den 15 juli 2014 inledde EU sin första förvaltningsfond med flera givare någonsin till stöd för Centralafrikanska republiken, i avsikt att möjliggöra en övergång från krisinsatser till långsiktigt utvecklingsstöd.

1.

Europaparlamentet är djupt oroat över situationen i Centralafrikanska republiken, som skulle kunna föra landet till randen av inbördeskrig om den senaste tidens våld inte stävjas. Parlamentet beklagar djupt förlusterna av människoliv och uttrycker sin medkänsla med offrens anhöriga och med hela den centralafrikanska befolkningen.

2.

Europaparlamentet fördömer i kraftfulla ordalag angreppen mot humanitära organisationer och bostäder under den senaste våldsvågen. Parlamentet begär att hjälparbetare ska kunna röra sig fritt för att nå ut till civila hjälpbehövande, särskilt internflyktingarna. Parlamentet påminner om att nästan en halv miljon internflyktingar är i akut behov av mat, hälso- och sjukvård, vatten, sanitet och hygien, bostäder och grundläggande hushållsartiklar.

3.

Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Centralafrikanska republiken att inrikta sig på att bekämpa straffrihet och att återinföra rättsstatsprincipen, bl.a. genom att ställa dem som utövat våld inför rätta. Parlamentet välkomnar inrättandet av den särskilda brottmålsdomstolen som ska undersöka och åtala allvarliga människorättsbrott som begåtts i landet sedan 2003, och påpekar att domstolen utan dröjsmål måste kunna inleda sin verksamhet. Parlamentet betonar att det behövs internationellt finansiellt och tekniskt stöd för dess verksamhet. Parlamentet förespråkar att en internationell givarkonferens ska sammankallas så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Centralafrikanska republiken att använda sig av ett effektivt och transparent rekryteringsförfarande för att bemanna domstolen.

4.

Europaparlamentet lovordar Eccas för dess viktiga roll för utformningen av övergångsförfarandet och dess fasta ställningstagande vid samråden i Addis Abeba den 31 januari 2015 avseende eventuella parallella initiativ som skulle kunna äventyra det internationella samfundets nuvarande insatser för att återställa fred, säkerhet och stabilitet i Centralafrikanska republiken.

5.

Europaparlamentet välkomnar de insatser som övergångsregeringen hittills har gjort, men uppmanar övergångsmyndigheterna i Centralafrikanska republiken och det internationella samfundet att ta upp krisens bakomliggande orsaker, t.ex. utbredd fattigdom, ekonomiska skillnader och ojämlikheter, ökande arbetslöshet samt det faktum att rikedomarna från landets naturresurser inte fördelas via den offentliga budgeten. Parlamentet efterlyser ett övergripande angreppssätt som är inriktat på säkerhet, humanitärt bistånd, stabilisering och ekonomisk återhämtning.

6.

Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att stödja den politiska processen i Centralafrikanska republiken under denna kritiska period och att öka de gemensamma insatserna för att främja den politiska dialogen, bygga upp förtroende och säkerställa fredlig samlevnad mellan religiösa grupper i landet. Parlamentet uppmanar med eftertryck Centralafrikanska republikens regering att prioritera en återuppbyggnad av utbildningssystemet, i syfte att underlätta varaktig samlevnad i fred.

7.

Europaparlamentet beklagar djupt att milisgrupperna fortsätter att stärkas, trots att FN har infört ett vapenembargo. Parlamentet uppmanar alla parter att hålla sig till det nedrustningsavtal som undertecknades den 10 maj 2015. Parlamentet betonar att avväpning av väpnade grupper måste vara en absolut prioritering, särskilt inför president- och parlamentsvalen som ska hållas i Centralafrikanska republiken i slutet av året.

8.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck Afrikanska unionen och EU att använda sig av alla lämpliga medel och verktyg för att hjälpa övergångsregeringen att förhindra att en redan instabil stat imploderar samt förhindra en upptrappning av våldet mellan olika etniska grupper och de konkurrerande milisgruppernas fortsatta styrkeposition, och att verka för en övergång till en fungerande och demokratisk stat som är öppen för alla, särskilt genom instrumentet för stabilitet och fred, den fredsbevarande resursen för Afrika och den afrikanska beredskapsstyrkan.

9.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av Banguiforumet för försoning och fred, och uppmanar med kraft samtliga politiska, militära och religiösa ledare liksom lokala grupper och det civila samhället att delta förbehållslöst. Parlamentet insisterar på att demokratiska val måste hållas.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och andra internationella aktörer att göra sitt bästa för att stödja organisationen av valen i enlighet med vad som föreskrivs i färdplanen, särskilt genom att bidra till det av FN:s utvecklingsprogram förvaltade valstödsprogrammet, så att valen kan hållas före årets slut, vilket är en viktig del av färdplanen för övergången.

11.

Europaparlamentet upprepar sitt stöd för Centralafrikanska republikens suveränitet, enhet och territoriella okränkbarhet. Parlamentet påminner om betydelsen av folks rätt till självbestämmande utan inblandning utifrån.

12.

Europaparlamentet bekräftar sitt stöd för FN, Minuscas fredsbevarande styrka och den franska militärkontingenten Sangaris inför de val som är planerade att hållas i slutet av året. Parlamentet fördömer kraftfullt alla försök att hindra pågående insatser för stabilitet.

13.

Europaparlamentet påminner om att övergångsperioden löper ut den 30 december 2015. Parlamentet uppmanar med kraft de nationella myndigheterna, med stöd av Minusca och Sangaris-styrkorna, att återskapa lugn i landet, särskilt i Bangui, för att på bästa möjliga sätt hålla tidsplanen för valen.

14.

Europaparlamentet välkomnar EU:s militära rådgivande uppdrag (Eumam RCA) och inledandet av projekt för att återupprätta polisens och gendarmeriets kapacitet att bedriva närpolisverksamhet och kontrollera upplopp, återinföra den gemensamma operativa kommandocentralen, stärka rättsväsendet och renovera fängelserna.

15.

Europaparlamentet fördömer i kraftiga ordalag allt våld mot barn och kvinnor, och uppmanar med kraft alla milisgrupper och icke-statliga väpnade grupper att lägga ner vapnen, upphöra med alla former av våld och omedelbart frige alla barn som finns i deras led. Parlamentet uppmanar alla berörda parter att engagera sig för att skydda barnets rättigheter och förhindra ytterligare brott och övergrepp mot barn. Parlamentet förespråkar med eftertryck att flickor och kvinnor som våldtagits som en del av en väpnad konflikt ska erbjudas alla former av sexuella och reproduktiva hälsotjänster.

16.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck diamanthandlarna i Centralafrikanska republiken att ge prov på tillbörlig aktsamhet och internationella diamantföretag att ta upp de fall där Kimberlyprocessen misslyckats i leveranskedjan för diamanter från Centralafrikanska republiken. Parlamentet uppmanar den centralafrikanska regeringen och utländska företag att hjälpa till att förbättra styrningen inom utvinningsindustrin genom att följa utvinningsindustrins initiativ för ökad öppenhet.

17.

Europaparlamentet uppmanar internationella diamantföretag att noggrant undersöka varifrån diamanterna kommer för att undvika att underblåsa konflikten genom att köpa diamanter från Centralafrikanska republiken som har utvunnits och sålts på olaglig väg. Parlamentet uppmanar europeiska företag som handlar med timmerföretag i Centralafrikanska republiken att följa EU:s timmerförordning, och uppmanar EU att med bestämdhet se till att importörer av timmer från Centralafrikanska republiken följer EU:s timmerförordning.

18.

Europaparlamentet uppmanar myndigheterna i Centralafrikanska republiken att utveckla en nationell strategi för att motverka nätverk som ägnar sig åt olaglig utvinning av och handel med naturresurser.

19.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de länder vars soldater gjort sig skyldiga till sexuella övergrepp under fredsbevarande uppdrag i Centralafrikanska republiken att utkräva ansvar och ställa de skyldiga inför rätta, eftersom straffrihet inte kan accepteras. Parlamentet betonar att de fredsbevarande strukturerna utan dröjsmål måste reformeras genom att man inrättar en fungerande och transparent mekanism för tillsyn och ansvarsskyldighet. Parlamentet är övertygat om att sådana allvarliga brott också skulle kunna minskas och förebyggas genom utbildning.

20.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Centralafrikanska republiken, dess grannländer och andra medlemsstater i den internationella konferensen om området kring de afrikanska stora sjöarna (ICGLR) att samarbeta på regional nivå för att utreda och bekämpa regionala kriminella nätverk och väpnade grupper som ägnar sig åt olaglig utvinning av och handel med naturresurser, inklusive guld och diamanter, samt tjuvskytte och smuggling av vilda djur.

21.

Europaparlamentet uppmanar EU att göra allt som står i dess makt för att tillhandahålla ett effektivare och mer samordnat stöd till folket i Centralafrikanska republiken. Parlamentet välkomnar samtidigt ökningen av EU:s och medlemsstaternas humanitära engagemang för Centralafrikanska republiken mot bakgrund av de föränderliga behoven. Parlamentet betonar att livsräddande stöd bör ges till dem som behöver i Centralafrikanska republiken, liksom till flyktingar i grannländerna.

22.

Europaparlamentet beklagar djupt att milisgrupper har förstört offentliga arkiv och register. Parlamentet uppmanar med kraft EU att stödja Centralafrikanska republikens återställande av folkbokföringsregistret samt att förhindra alla oriktigheter i samband med valet.

23.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och andra givare att öka sina bidrag till EU:s fond för Centralafrikanska republiken, Bêkouförvaltningsfonden, som har som syfte att främja stabilisering och återuppbyggnad av Centralafrikanska republiken, med hänsyn tagen till behovet av en bättre koppling mellan återuppbyggnads- och utvecklingsprogrammen och de humanitära insatserna.

24.

Europaparlamentet uppmanar EU, Afrikanska unionen och det internationella samfundet att stödja flyktingarna från Centralafrikanska republiken i grannländerna.

25.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till övergångsmyndigheterna i Centralafrikanska republiken, rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik Federica Mogherini, FN:s säkerhetsråd, FN:s generalsekreterare, Afrikanska unionens institutioner, Eccas, den parlamentariska AVS–EU-församlingen och EU:s medlemsstater.

17.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 349/26

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Thailand, särskilt resolutionerna av den 20 maj 2010 (1), 6 februari 2014 (2) och 21 maj 2015 (3),

—

med beaktande av uttalandet av den 2 april 2015 från talesmannen för vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, om utvecklingen i Thailand,

—

med beaktande av uttalandena från EU:s delegation till Thailand, i överensstämmelse med EU:s beskickningschefer i Thailand, den 14 november 2014, 30 juni 2015 och 24 september 2015,

—

med beaktande av slutsatserna från Europeiska unionens råd av den 23 juni 2014 om Thailand,

—

med beaktande av svaret av den 15 maj 2013 från den dåvarande vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Catherine Ashton, på kommissionens vägnar, om situationen för Andy Hall,

—

med beaktande av pressmeddelandet av den 1 april 2015 från FN:s särskilda rapportör för främjandet och skyddet av rätten till yttrandefrihet,

—

med beaktande av den allmänna periodiska översynen av Thailand inför FN:s råd för de mänskliga rättigheterna samt dess rekommendationer av den 5 oktober 2011,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—

med beaktande av FN:s förklaring om försvarare av de mänskliga rättigheterna från 1998,

—

med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966, som Thailand har anslutit sig till,

—

med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning från 1984,

—

med beaktande av förklaringen om de mänskliga rättigheterna från Sydostasiatiska nationers förbund,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Den 20 maj 2014 störtade statens militär Thailands regering och införde undantagstillstånd över hela landet, och tvingade därmed fram en upplösning av expeditionsministären Centrum för administrationen av fred och ordning.

B.

De militära styrkorna har sedan bildat Nationella rådet för fred och ordning, vars ledare, general Prayuth Chan-ocha, kommer att utnyttja alla befogenheter och sin obegränsade makt för att utfärda order och genomföra en konstitutionell reform.

C.

De centrala konstitutionella organ som upprättats av Nationella rådet för fred och ordning kontrolleras av militär personal och varje ledamot i Nationella rådet för fred och ordning garanteras full immunitet från alla former av oegentligheter och ansvar inom sina uppdrag i enlighet med avsnitt 44 och 47 i interimskonstitutionen.

D.

Den 29 augusti 2015 slutförde konstitutionsutskottet utkastet till en ny konstitution, vilket avslogs av det nationella reformrådet den 6 september 2015. Ett nytt konstitutionsutskott måste nu lägga fram ett nytt konstitutionsutkast inom 180 dagar, och detta senaste avslag kan komma att förlänga militärstyret i landet.

E.

Ledande webbsidor som behandlar den politiska och människorättsliga situationen i Thailand har anklagats av Nationella rådet för fred och ordning i enlighet med avsnitt 44 i interimskonstitutionen för att ha hotat den nationella säkerheten, och sträng censur av TV-kanaler och lokalradiostationer knutna till alla inhemska politiska grupperingar tillämpas.

F.

Den nyligen antagna lagen om offentliga sammankomster, som trädde i kraft den 14 augusti 2015, begränsar mötesfriheten kraftigt och inför hårda straff på upp till tio års fängelse för överträdelser såsom vållande av störningar av allmännyttiga tjänster.

G.

Armépersonal har utnämnts till ”tjänstemän för upprätthållande av fred och allmän ordning” för att godtyckligt kunna genomföra frihetsberövanden, undersökningar och husrannsakningar utan domstolsbeslut.

H.

Deltagare i fredliga demonstrationer har upprepade gånger anklagats för uppvigling och lagbrott, och 14 aktivister från nydemokratiska rörelsen (NDM) har frihetsberövats.

I.

Dödsstraffet tillämpas fortfarande i Thailand, och ny lagstiftning har utvidgat de omständigheter under vilka det kan utdömas.

J.

Antalet fängslanden enligt majestätsbrottslagen har ökat kraftigt sedan statskuppen.

K.

Nationella människorättskommissionen har nekats tillträde till torterade och misshandlade personer som hålls permanent frihetsberövade utan rättegång under militärdomstolarnas bemyndigande.

L.

Säkerheten för lokalsamhälles- och markrättsaktivister har försämrats sedan statskuppen.

M.

Thailand har varken undertecknat flyktingkonventionen från 1951 eller det tillhörande protokollet från 1967, och har inte någon formell nationell asyllagstiftning. De thailändska myndigheterna fortsätter att sända tillbaka flyktingar och asylsökande till länder där dessa troligtvis kommer att utsättas för förföljelse.

N.

Enligt internationella fördrag som landet har undertecknat åligger det Thailand att utreda och på lämpligt sätt lagföra tortyr, dödsfall under frihetsberövande och andra påstådda grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

O.

Förtalsmålet mot försvararen av arbetstagarnas rättigheter, Andy Hall, en EU-medborgare, har avskrivits, men han riskerar fortfarande åtal för databrott, förtal och två civilrättsliga förtalsmål, vilka kan leda till ett sjuårigt fängelsestraff och böter på många miljoner dollar, efter att ha bidragit till en Finnwatch-rapport om påstådda upprepade fall av arbetsplatsmisshandel av en thailändsk ananasgrossist, trots att brott mot arbetstagares rättigheter begångna av företaget hade bekräftats av det thailändska arbetsmarknadsministeriet och av en företagsanställd under tidigare domstolsförhandlingar. Hans fall ska prövas i domstol den 19 oktober 2015.

P.

Fastän Thailand har ratificerat Internationella arbetsorganisationens konvention nr 29 åtnjuter migrerande arbetstagare dåligt skydd. Handel med arbetstagare är ett stort problem. Situationen i fiskerisektorn är särskilt oroande.

Q.

EU har lagt de första förhandlingsvändorna om ett bilateralt frihandelsavtal med Thailand, inledda 2013, på is, och vägrar att underteckna avtalet om partnerskap och samarbete, som färdigställdes i november 2013, tills en demokratisk regering är på plats. EU är Thailands tredje största handelspartner.

1.

Europaparlamentet välkomnar EU:s starka engagemang för det thailändska folket, med vilket EU har starka och långvariga politiska, ekonomiska och kulturella band. Parlamentet framhåller att EU, såsom vän och partner till Thailand, upprepade gånger har begärt att den demokratiska processen ska återupptas.

2.

Europaparlamentet är emellertid mycket oroat över den allt sämre människorättssituationen i Thailand efter den olagliga statskuppen i maj 2014.

3.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de thailändska myndigheterna att häva de repressiva inskränkningarna i rätten till frihet och i det fredliga utövandet av andra mänskliga rättigheter, särskilt i samband med fredligt deltagande i politisk verksamhet.

4.

Europaparlamentet uppmanar de thailändska myndigheterna att ogiltigförklara fällande domar och lägga ner åtal och frige enskilda och medieoperatörer som har dömts eller åtalats för att fredligt ha utövat sina rättigheter till yttrande- eller mötesfrihet. Regeringen uppmanas att omedelbart upphäva avsnitt 44 i interimskonstitutionen och därmed sammanhängande bestämmelser som de thailändska myndigheterna använder för att kränka de grundläggande friheterna och begå människorättsbrott utan att riskera något straff.

5.

Europaparlamentet uppmanar de thailändska myndigheterna att bidra till att förhindra säkerhetshot som påverkar befolkningen i stort och att bättre bemöta de farhågor som uttrycks av lokalsamhälles- och markrättsaktivister.

6.

Europaparlamentet uppmanar de thailändska myndigheterna att så snart som möjligt inleda den politiska maktöverföringen från militära till civila myndigheter. Parlamentet har tagit del av den tydliga planen på fria och rättvisa val och begär att tidsplaneringen ska respekteras.

7.

Europaparlamentet ser gärna att all domstolsbehörighet att döma civila överförs från militärdomstolar till civila domstolar. Vidare vill parlamentet att de godtyckliga frihetsberövandena enligt krigslagarna ska upphöra och att man ska begränsa snarare än utöka arméns befogenheter att kvarhålla civila.

8.

Europaparlamentet uppmuntrar myndigheterna att se över majestätsbrottslagen, så att den inte straffbelägger ett fredligt utövande av politiska uttrycksformer, och att upphöra med den omfattande användningen av denna lag i frågor där den inte är tillämplig.

9.

Europaparlamentet begär att rätten till säkerhet, även för människorättsförsvarare, ska respekteras och skyddas och att man ska se till att alla kränkningar av människorättsförsvarares rättigheter utreds på ett snabbt, effektivt och oberoende sätt.

10.

Europaparlamentet noterar att den thailändska regeringen har tillsatt en ny konstitutionskommitté som ska utarbeta en ny konstitution så snart som möjligt. Parlamentet efterlyser en konstitution som bygger på demokratiska principer såsom jämlikhet, frihet, rättvis representation, öppenhet, ansvarighet, mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen och allmän tillgång till resurser.

11.

Europaparlamentet uppmanar den thailändska regeringen att följa sina egna konstitutionella och internationella förpliktelser när det gäller rättsväsendets oberoende, rätten till yttrandefrihet, föreningsfrihet och mötesfrihet samt politisk mångfald, särskilt med tanke på landets allt strängare lagar mot förtal.

12.

Europaparlamentet noterar de åtgärder som den thailändska regeringen har vidtagit för att följa minimistandarderna för avskaffande av människohandel och för att få slut på dagens utbredda slaveri inom leveranskedjan för landets fiskeindustri. Parlamentet uppmuntrar regeringen att snarast genomföra dessa åtgärder och att öka sina insatser.

13.

Europaparlamentet uppmanar Thailand att underteckna och ratificera flyktingkonventionen från 1951 eller det tillhörande protokollet från 1967.

14.

Europaparlamentet uppmanar med kraft Thailand att ta konkreta steg på vägen mot att avskaffa dödsstraffet.

15.

Europaparlamentet välkomnar eftertryckligen godkännandet av Thailands jämställdhetslag, som tyder på att landets hbt-personer (homosexuella, bisexuella och transpersoner) i framtiden kommer att bli mer inkluderade i lagen.

16.

Europaparlamentet välkomnar beslutet att lägga ner förtalsmålet mot Andy Hall och gläder sig över att han släppts på fri fot. Parlamentet begär att man även ska avskriva de databrotts- och förtalsmål som väckts mot honom vid den södra brottmålsdomstolen i Bangkok, eftersom hans handlande – såsom människorättsförsvarare – syftade till att avslöja människohandel och förbättra den rättsliga situationen för migrerande arbetstagare i Thailand, vilket gör det berättigat för honom att göra efterforskningar och föra fram sina åsikter utan risk för repressalier. När det gäller de civilrättsliga förtalsmålen är parlamentet oroat över att rättegången mot honom kanske inte är helt opartisk, eftersom det har förekommit rapporter om att det finns band mellan det företag som är ansvarigt för stämningsordern och högt uppsatta thailändska politiker. EU:s delegation uppmanas att fortsätta att på nära håll följa hans rättsliga ställning och att närvara vid hans rättegång.

17.

Europaparlamentet gläder sig över att provinsdomstolen i Phuket den 1 september 2015 frikände journalisterna Chutima ”Oi” Sidasathian och Alan Morison.

18.

Europaparlamentet uppmanar med kraft världssamfundet och framför allt EU att göra allt för att bekämpa människohandel, slaveri och tvångsmigration genom att förespråka internationellt samarbete kring övervakning och förebyggande av människorättskränkningar på det arbetsrättsliga området.

19.

Europaparlamentet uppmuntrar EU och den thailändska regeringen att delta i en konstruktiv dialog i frågor som rör skydd av de mänskliga rättigheterna och demokratiseringsprocesser i Thailand och i regionen. Parlamentet står fast vid sitt stöd för demokratiseringsprocessen i Thailand.

20.

Europaparlamentet stöder kommissionen och Europeiska utrikestjänsten i insatserna för att upprätthålla de ekonomiska och politiska påtryckningarna för att se till att Thailand återgår till ett demokratiskt styre. Parlamentet påminner den thailändska regeringen om att den inte bör vänta sig några framsteg när det gäller frihandelsavtalet och partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan Thailand och EU så länge militärjuntan sitter kvar vid makten.

21.

Europaparlamentet välkomnar Thailands nya roll som landsamordnare för förbindelserna mellan Asean och EU under perioden 2015–2018. Parlamentet pekar på de ömsesidiga fördelar som Asean och EU kan vinna genom sitt samarbete.

22.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och EU-delegationen samt medlemsstaternas delegationer att använda alla tillgängliga instrument för att se till att de mänskliga rättigheterna och rättsstatsprincipen efterlevs i Thailand, särskilt genom att fortsätta att följa utredningarna om och domstolsförhandlingarna med oppositionsledarna.

23.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, Thailands regering och parlament, medlemsstaternas parlament och regeringar, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och regeringarna i Sydostasiatiska nationers förbund (Asean).

17.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 349/30

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Nigeria, särskilt resolutionerna av den 17 juli 2014 (1) och 30 april 2015 (2),

—

med beaktande av de tidigare uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, inbegripet uttalandena av den 8 och 19 januari, 31 mars, 14 och 15 april samt den 3 juli 2015,

—

med beaktande uttalandet av den 28 juli 2015 från ordföranden för FN:s säkerhetsråd,

—

med beaktande av president Muhammadu Buharis tal till FN:s generalförsamling den 28 september 2015 och FN:s toppmöte mot terrorism,

—

med beaktande av Cotonouavtalet,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet, som antogs den 31 oktober 2000,

—

med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter och Afrikanska enhetsorganisationens (OAU) stadga om barnets rättigheter och välfärd (1990),

—

med beaktande av 2003 års lag om barns rättigheter, som undertecknats av Nigerias federala regering,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—

med beaktande av Afrikanska unionens konvention om förebyggande och bekämpning av terrorism, som ratificerades av Nigeria den 16 maj 2003, och av dess tilläggsprotokoll, som ratificerades av Nigeria den 22 december 2008,

—

med beaktande av EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer,

—

med beaktande av rapporten av den 29 september 2015 från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om kränkningar och övergrepp som begås av Boko Haram och effekterna på de mänskliga rättigheterna i de drabbade länderna samt av uttalandena från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om möjligheten att anklaga medlemmar av Boko Haram för krigsförbrytelser,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Nigeria, Afrikas folkrikaste och största ekonomi, är etniskt splittrat och präglas av regionala och religiösa klyftor och en nord-sydlig skiljelinje med allvarliga ekonomiska och sociala ojämlikheter. Landet har sedan 2009 blivit ett slagfält för den islamiska terroristgruppen Boko Haram, som svurit trohet till Daish. Terroristgruppen har blivit ett allt större hot mot stabiliteten i Nigeria och den västafrikanska regionen. De nigerianska säkerhetsstyrkorna har ofta använt övervåld och gjort sig skyldiga till övergrepp i samband med militära operationer för att bekämpa upproret.

B.

Minst 1 600 civila har dödats av Boko Haram under de senaste fyra månaderna, vilket ökar dödssiffran till minst 3 500 civila bara under 2015.

C.

Sedan Boko Harams uppror startade har gruppens målinriktade dåd mot skolpojkar och skolflickor i området berövat barn tillgång till utbildning. 10,5 miljoner barn i grundskoleåldern går inte i skolan i Nigeria, vilket är det högsta antalet i världen enligt Unescos siffror. Liksom al-Shabaab i Somalia, AQIM, Mujao och Ansar Dine i norra Mali samt talibanerna i Afghanistan och Pakistan riktar Boko Haram in sig på barn och kvinnor som får utbildning.

D.

Trots framstötar från nigerianska och regionala väpnade styrkor hotar de ökande attackerna och självmordsbombningarna, som sprider sig över gränsen in i grannländerna, stabiliteten och försörjningen för miljontals människor i hela regionen. Barnen är i allvarlig fara på grund av den försämrade humanitära situationen, med en allt otryggare livsmedelsförsörjning i kombination med bristande tillgång till utbildning, säkert dricksvatten och hälso- och sjukvård.

E.

FN uppskattar att våldet i delstaterna Borno, Yobe och Adamawa nyligen lett till att antalet internflyktingar ökat dramatiskt till 2,1 miljoner personer, varav 58 procent är barn, enligt IOM. Över 3 miljoner människor har drabbats av upproret som helhet, och 5,5 miljoner är i behov av humanitärt bistånd i Tchadsjöns bäcken.

F.

Nigeria har lyckats genomföra huvudsakligen fredliga president- och guvernörsval trots att Boko Haram hotat att störa valen. Nigeria och dess grannländer inrättade en multinationell gemensam insatsstyrka den 11 juni 2015 i Abuja för att följa de beslut som fattades i Niamey i januari 2015 beträffande kampen mot Boko Haram.

G.

Boko Haram har bortfört mer än 2 000 kvinnor och flickor i Nigeria sedan 2009, medräknat kidnappningen av 276 skolflickor från Chibok i nordöstra delen av landet den 14 april 2014, ett dåd som skakade hela världen och gav upphov till en internationell kampanj (”Bring back our Girls”) för att rädda dem. Nästan ett och ett halvt år senare har mer än 200 av de flickor som togs till fånga i denna incident fortfarande inte återfunnits.

H.

Många fler barn har sedan dess försvunnit, eller bortförts eller rekryterats som soldater och hushållsarbetare, och flickorna utsätts för våldtäkter och tvångsäktenskap eller tvingas konvertera till islam. Sedan april 2015 har cirka 300 andra flickor som räddats av nigerianska säkerhetsstyrkor från terroristfästen och omkring 60 andra som lyckats fly från sina fångvaktare från andra platser beskrivit sina liv i fångenskap för Human Rights Watch som en tillvaro av dagligt våld och terror, med fysiska och psykiska övergrepp. Enligt FN:s särskilda representant för barn och väpnad konflikt var den väpnade konflikten i nordöstra Nigeria under det förflutna året en av världens dödligaste för barn, med mord, ökande rekrytering och utnyttjande av barn, otaliga bortföranden och sexuellt våld mot flickor. Unicef uppger att mer än 23 000 barn har skilts från sina föräldrar och tvingats fly sina hem på grund av våldet, för att rädda sina liv inom Nigeria eller korsa gränsen till Kamerun, Tchad och Niger.

I.

De flesta av de barn som lever i flyktingläger har förlorat ena eller båda föräldrarna (döda eller saknade) samt syskon och andra anhöriga. Trots att ett antal internationella och nationella humanitära organisationer är verksamma i lägren är tillgången till grundläggande rättigheter för många av dessa barn – inklusive mat, bostäder (överfulla och ohälsosamma), sjukvård och utbildning – fortfarande urusel.

J.

Det finns minst 208 000 barn utan tillgång till utbildning, 83 000 barn saknar tillgång till säkert vatten i regionen (Nigeria, Kamerun, Tchad och Niger) och 23 000 barn i nordöstra Nigeria har skilts från sina familjer.

K.

Antalet attacker av Boko Haram har ökat i Nigeria, liksom i angränsande Kamerun, Tchad och Niger. Boko Haram fortsätter att föra bort barn och kvinnor för att låta dem bära sprängladdningar och utnyttjar dem därmed, utan deras vetskap, som självmordsbombare. Vissa av de som hade sökt tillflykt på Tchads sida av Tchadsjön har återigen blivit måltavlor för samma terrorister på Tchads territorium.

L.

I juni 2015 gav EU 21 miljoner euro i humanitärt bistånd för att hjälpa fördrivna människor i Nigeria och grannländerna som drabbats av terroristorganisationernas våld.

M.

Unicef ökar nu tillsammans med regeringar och partner i Nigeria, Kamerun, Tchad och Niger sina insatser för att hjälpa tusentals barn och deras familjer i regionen genom att ge tillgång till säkert vatten, utbildning, terapi och psykologiskt stöd samt vaccinering och behandling av grav akut undernäring. Unicef har bara mottagit 32 procent av de 50,3 miljoner som krävs i år för dess humanitära insatser i hela regionen runt Tchadsjön.

N.

Vissa av de bortförda kvinnorna och flickorna som har rymt eller som har räddats eller fritagits återvänder hem gravida och i akut behov av reproduktiv hälsa och mödravård, medan andra saknar tillgång till grundläggande hälsoscreening efter våldtäkter, posttraumatisk vård, socialt stöd samt terapi efter våldtäkter, enligt Human Rights Watch. Kommissionen har meddelat att kvinnorna, om graviditeten leder till outhärdligt lidande, måste få tillgång till hela utbudet av tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa utifrån sitt medicinska tillstånd, och bekräftar därmed att internationell humanitär rätt under alla omständigheter ska ha företräde.

1.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt Boko Harams brott, inklusive terroristräderna och självmordsbombningarna i Tchad, Kamerun och Niger. Parlamentet står bakom offren och uttrycker sitt deltagande med alla familjer som har förlorat anhöriga. Parlamentet fördömer det pågående oupphörliga våldet i Nigerias delstater Borno, Yobe och Adamawa och andra städer i landet.

2.

Europaparlamentet beklagar djupt de dåd som har lett till massfördrivningar av oskyldiga barn, och efterlyser omedelbara samordnade internationella åtgärder för att bistå arbetet i FN-organ och icke-statliga organisationer i syfte att förhindra att fördrivna barn och ungdomar utsätts för sexuellt slaveri och andra former av sexuellt våld och kidnappningar och tvingas in i en väpnad konflikt mot civila mål, regeringsmål och militära mål i Nigeria av terroristsekten Boko Haram. Parlamentet betonar att det är oerhört viktigt att vederbörligen skydda barns rättigheter i Nigeria, ett land där över 40 procent av den totala befolkningen är mellan 0 och 14 år.

3.

Europaparlamentet anser att icke-rättsliga åtgärder bör övervägas som ett alternativ till åtal och fängelsestraff när det gäller barn som tidigare varit knutna till Boko Haram eller andra väpnade grupper.

4.

Europaparlamentet välkomnar det senaste beskedet från kommissionen om ytterligare medel för att stärka brådskande humanitärt bistånd till regionen. Parlamentet uttrycker dock allvarlig oro över finansieringsklyftan mellan åtaganden och faktiska utbetalningar till Unicefs insatser i regionen när det gäller det internationella samfundet i stort. Parlamentet uppmanar givarländerna att infria sina åtaganden utan dröjsmål för att tillgodose det kroniska behovet av tillgång till grundläggande tjänster som dricksvatten, grundläggande sjukvård och utbildning.

5.

Europaparlamentet uppmanar Nigerias president och hans nyligen utsedda federala regering att vidta kraftfulla åtgärder för att skydda civilbefolkningen, lägga särskild vikt vid skyddet av kvinnor och flickor, prioritera kvinnors och barns rättigheter i kampen mot extremism, hjälpa offren och lagföra missdådare samt säkerställa kvinnornas deltagande i beslutsfattandet på alla nivåer.

6.

Europaparlamentet uppmanar Nigerias regering att, såsom utlovats av president Buhari, inleda en skyndsam, oberoende och grundlig utredning av brott enligt folkrätten och andra allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, begångna av alla parter i konflikten.

7.

Europaparlamentet välkomnar förändringen i det militära ledarskapet och kräver att alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna och brott som begåtts av både terrorister och nigerianska säkerhetsstyrkor utreds, så att man kommer till rätta med den bristande ansvarsskyldighet som observerades under den förre presidenten. Parlamentet välkomnar president Buharis löfte att utreda uppgifter om att nigerianska militära styrkor gjort sig skyldiga till allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, krigsförbrytelser och handlingar som kan utgöra brott mot mänskligheten.

8.

Europaparlamentet uppmanar presidenten i Förbundsrepubliken att ta itu med de utmaningar som följer av alla kampanjlöften och de senaste uttalandena, av vilka de viktigaste är att betvinga terroristhotet, göra respekten för de mänskliga rättigheterna och humanitär rätt till en grundpelare för militära operationer, hämta hem flickorna från Chibok och alla andra bortförda kvinnor och barn vid liv och oskadda, ta itu med det ständigt växande problemet med undernäring samt bekämpa korruption och straffrihet i syfte att avskräcka från framtida övergrepp och verka för rättvisa för alla brottsoffer.

9.

Europaparlamentet uppmanar de nigerianska myndigheterna och det internationella samfundet att samarbeta nära och att öka ansträngningarna för att vända den ständiga trenden mot ytterligare fördrivning av människor. Parlamentet välkomnar den beslutsamhet som de 13 deltagande länderna uttryckte på det regionala toppmötet i Niamey den 20–21 januari 2015, särskilt Tchads engagemang för att tillsammans med Kamerun och Niger ta upp kampen mot terroristhoten från Boko Haram. Parlamentet uppmanar den multinationella gemensamma insatsstyrkan att samvetsgrant iaktta internationell människorättslagstiftning och humanitär rätt i sina insatser mot Boko Haram. Parlamentet upprepar att enbart en militär strategi inte kommer att räcka till för att bekämpa Boko Harams uppror.

10.

Europaparlamentet påminner om att Boko Haram uppstod till följd av missnöje med vanstyre, utbredd korruption och stora orättvisor i det nigerianska samhället. Parlamentet uppmanar de nigerianska myndigheterna att undanröja korruption, misskötsel och ineffektivitet inom de offentliga institutionerna och armén samt främja rättvis beskattning. Parlamentet efterlyser åtgärder för att beröva Boko Haram dess olagliga inkomstkällor genom samarbete med grannländerna, särskilt med avseende på smuggling och olaglig handel.

11.

Europaparlamentet uppmanar kraftfullt det internationella samfundet att hjälpa Nigeria och de grannländer som hyser flyktingar (Kamerun, Tchad och Niger) att tillhandahålla allt nödvändigt medicinskt och psykologiskt stöd till de behövande. Parlamentet vädjar till myndigheterna i regionen att underlätta tillgången till hela utbudet av tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa för våldtagna kvinnor och flickor, i enlighet med den gemensamma artikel 3 i Genèvekonventionerna. Parlamentet betonar behovet att införa en universell standard för behandling av offer för krigsvåldtäkter och säkerställa att internationell humanitär rätt ges företräde i samband med väpnade konflikter. Parlamentet uttrycker sin odelade medkänsla med de kvinnor och barn som har överlevt Boko Harams blinda terrorism. Parlamentet efterlyser särskilda utbildningsprogram för kvinnor och barn som fallit offer för krig och för samhället som helhet, för att hjälpa dem att övervinna den terror de upplevt, ge lämplig och uttömmande information, bekämpa stigmatisering och social utestängning samt hjälpa dem att bli uppskattade medlemmar av samhället.

12.

Europaparlamentet uppmanar kraftfullt kommissionen att prioritera stöd till fördrivna barn och ungdomar i Nigeria, Kamerun, Tchad och Niger, med särskilt fokus på skydd mot alla former av grymhet och könsrelaterat våld och på tillgång till utbildning, sjukvård och säkert dricksvatten, inom ramen för förvaltningsfonden för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer.

13.

Europaparlamentet uppmanar Nigerias regering att vidta åtgärder för att underlätta återvändandet för fördrivna personer, särskilt barn, garantera deras säkerhet och ge stöd till icke-statliga organisationer i deras ansträngningar för att förbättra förhållandena i lägren för människor som fördrivits till följd av konflikten, bland annat genom bättre hygien och renhållning för att förhindra eventuell spridning av sjukdomar.

14.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Förbundsrepubliken Nigerias regering och parlament samt representanterna för Ecowas och Afrikanska unionen.

17.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 349/34

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner av den 12 februari 2015 om fallet Raif Badawi, Saudiarabien (1) och av den 11 mars 2014 om Saudiarabien, dess förbindelser med EU och dess roll i Mellanöstern och Nordafrika (2),

—

med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraffet, vilka antogs i juni 1998 och uppdaterades i april 2013,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner, särskilt resolutionen av den 18 december 2014 om ett moratorium för dödsstraffet (A/RES/69/186),

—

med beaktande av uttalandet av den 22 september 2015 av FN:s människorättsexperter om fallet Ali Mohammed al-Nimr,

—

med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

—

med beaktande av artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, där det föreskrivs att var och en har rätt till yttrandefrihet, och av artikel 4, som förbjuder tortyr,

—

med beaktande av EU:s riktlinjer om försvarare av de mänskliga rättigheterna, vilka antogs i juni 2004 och sågs över 2008,

—

med beaktande av FN:s konvention om barnets rättigheter, som Saudiarabien är part i,

—

med beaktande av artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och artikel 19 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

—

med beaktande av Arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, som Saudiarabien är part i, särskilt artikel 32.1 som garanterar rätten till information samt åsiktsfrihet och yttrandefrihet, och artikel 8 som förbjuder fysisk eller psykisk tortyr och grym, förnedrande, förödmjukande eller omänsklig behandling,

—

med beaktande av det nyligen inträffade fallet där döden genom halshuggning blev domen för en annan ung förbrytare, Dawoud al-Marhoon, som vid 17 års ålder påstås ha torterats och tvingats att underteckna en bekännelse, som av tjänstemän användes för att döma honom, efter det att han gripits i samband med protester i Saudiarabiens östra provins i maj 2012,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Tjugoettårige Ali Mohammed al-Nimr, som är brorson till en framträdande oliktänkare, ådömdes i maj 2015 av Saudiarabiens högsta domstol dödsstraff, som enligt utsago ska verkställas genom halshuggning och därefter följas av korsfästelse. Bland åtalspunkterna mot honom märks omstörtande verksamhet, upplopp, protester, rån och medlemskap i en terroristgrupp. Vid den tidpunkt då Ali al-Nimr greps då han demonstrerade för demokrati och lika rättigheter i Saudiarabien hade han ännu inte fyllt 18 år, vilket innebar att han fortfarande var underårig. Han dömdes till döden med anledning av protester i Saudiarabiens östra provins, där befolkningen huvudsakligen består av shiamuslimer. Det hävdas från trovärdigt håll att Ali al-Nimr blev torterad och tvingades underteckna sin bekännelse. Han har inte fått några som helst garantier, vare sig för en säker rättegång eller för korrekt rättsprocess i enlighet med internationell rätt.

B.

Att någon döms till döden för ett brott han begått när han ännu var ett barn, och efter påståenden om tortyr, det är oförenligt med Saudiarabiens internationella förpliktelser.

C.

Förbudet mot tortyr och grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller straff finns med i alla internationella och regionala instrument för de mänskliga rättigheterna och utgör en regel i internationell sedvanerätt, som alltså är bindande för alla stater, antingen de undertecknat de relevanta internationella överenskommelserna eller inte.

D.

Ökningen av antalet dödsdomar står i nära samband med utslagen från Saudiarabiens särskilda brottmålsdomstol i rättegångar mot terroristrelaterade brott. Enligt internationella människorättsorganisationer utfördes minst 175 avrättningar i Saudiarabien mellan augusti 2014 och juni 2015.

E.

Detta fall är ett av många fall där hårda domar har avkunnats mot saudiska aktivister som trakasseras och förföljs för att de uttryckt sina åsikter. Flera av dem har dömts enligt förfaranden som inte lever upp till internationella normer för rättvisa rättegångar, vilket bekräftades av FN:s f.d. högkommissarie för mänskliga rättigheter i juli 2014.

F.

I artikel 19 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna står det att envar har rätt till åsiktsfrihet och yttrandefrihet, och denna rättighet gäller både på internet och utanför det. Denna rätt innefattar frihet för envar att utan ingripanden hysa åsikter och frihet att söka, mottaga och sprida upplysningar och tankar genom varje slags uttrycksmedel och utan hänsyn till gränser.

G.

Saudiarabiens FN-ambassadör i Genève, H.E. Faisal bin Hassan Trad, har utnämnts till ordförande för en panel av oberoende experter vid FN:s råd för mänskliga rättigheter.

H.

Om det inleddes en dialog om mänskliga rättigheter mellan Konungariket Saudiarabien och EU skulle detta kunna bli ett konstruktivt steg för att förbättra den ömsesidiga förståelsen och främja reformer i landet, bland annat en reform av rättsväsendet.

I.

Saudiarabien är en inflytelserik och viktig politisk och ekonomisk aktör i regionen Mellanöstern och Nordafrika.

1.

Europaparlamentet fördömer skarpt dödsdomen mot Ali Mohammed al-Nimr. Parlamentet fördömer än en gång tillämpningen av dödsstraffet och ger sitt starka stöd till att det införs ett moratorium som ett steg på väg mot dess avskaffande.

2.

Europaparlamentet uppmanar Saudiarabiens myndigheter, och framför allt Hans Majestät Saudiarabiens konung Salman bin Abdulaziz Al Saud, att stoppa avrättningen av Ali Mohammed al-Nimr och benåda honom eller omvandla hans straff. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att använda alla sina diplomatiska redskap och göra allt för att omedelbart stoppa avrättningen.

3.

Europaparlamentet erinrar Konungariket Saudiarabien om att landet är part i konventionen om barnets rättigheter, som strängt förbjuder att brott som begåtts av någon som inte fyllt 18 år straffas med döden.

4.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de saudiska myndigheterna att avskaffa den särskilda brottmålsdomstolen, som inrättades 2008 för att döma i terroristmål, men alltmer används för att lagföra fredliga oliktänkare i till synes politiskt motiverade fall och i förfaranden som strider mot den grundläggande rätten till en rättvis rättegång.

5.

Europaparlamentet uppmanar Saudiarabiens regering att se till att det omedelbart görs en opartisk utredning av den påstådda tortyren, och att tillförsäkra Ali Mohammed al-Nimr all den läkarvård han kan tänkas behöva, tillsammans med möjligheter att regelbundet kontakta sin familj och sina advokater.

6.

Europaparlamentet erinrar Saudiarabien om dess åtaganden i egenskap av att vara medlem av FN:s råd för mänskliga rättigheter. Parlamentet konstaterar att Saudiarabien nyligen utnämnts till ordförande för en panel av oberoende experter vid FN:s råd för mänskliga rättigheter och uppmanar med kraft och eftertryck Saudiarabiens myndigheter att se till att landet respekterar mänskliga rättigheter och grundläggande friheter på ett sätt som står i konsekvens med en sådan internationell roll.

7.

Europaparlamentet efterlyser en förstärkt mekanism för dialog mellan EU och Saudiarabien om frågor i anslutning till mänskliga rättigheter, och ett utbyte av sakkunniga på rättsväsen och juridiska frågor för att stärka skyddet av den enskildes rättigheter i Konungariket Saudiarabien, i linje med den process för reform av rättsväsendet som landet genomfört. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Konungariket Saudiarabien att fortsätta med de nödvändiga reformerna till förmån för mänskliga rättigheter, särskilt de som handlar om begränsning av dödsstraffet.

8.

Europaparlamentet uppmanar Saudiarabien att underteckna och ratificera den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som trädde i kraft 1976 och där det står att ”varje människa har en inneboende rätt till livet”.

9.

Europaparlamentet uttrycker sin allvarliga oro över den ökning av antalet dödsdomar som rapporteras i Konungariket Saudiarabien och över att landets domstolar i så alarmerande hög grad avkunnat dödsdomar under 2015.

10.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt medlemsstaternas regeringar och parlament, Hans Majestät konung Salman bin Abdulaziz Al Saud, Konungariket Saudiarabiens regering, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter och FN:s råd för mänskliga rättigheter.

17.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 349/37

—

med beaktande av framställning nr 626/2011 och 15 andra om hypotekslagstiftning i Spanien (179/2012, 644/2012, 783/2012, 1669/2012, 0996/2013, 1345/2013, 1249/2013, 1436/2013, 1705/2013, 1736/2013, 2120/2013, 2159/2013, 2440/2013, 2563/2013 och 2610/2013),

—

med beaktande av framställning nr 513/2012 och 21 andra om riskfyllda finansiella instrument i Spanien (548/2012, 676/2012, 677/2012, 785/2012, 788/2012, 949/2012, 1044/2012, 1247/2012, 1343/2012, 1498/2012, 1662/2012, 1761/2012, 1851/2012, 1864/2012, 169/2013, 171/2013, 2206/2013, 2215/2013, 2228/2013, 2243/2013 och 2274/2013),

—

med beaktande av förhandlingarna i utskottet för framställningar med de berörda framställarna, varav den senaste den 16 april 2015,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/17/EU av den 4 februari 2014 om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet och om ändring av direktiven 2008/48/EG och 2013/36/EU och förordning (EU) nr 1093/2010 (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/65/EU av den 15 maj 2014 om marknader för finansiella instrument och om ändring av direktiv 2002/92/EG och av direktiv 2011/61/EU (2),

—

med beaktande av rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (3),

—

med beaktande av kommissionens uttalande – i den gemensamma debatten den 19 maj 2015 om insolvensförfaranden – om en översyn och utökning av kommissionens rekommendation av den 12 mars 2014 om en ny strategi för att hantera konkurs och insolvens, vad gäller familjer med bristande betalningsförmåga och en andra chans för enskilda och hushåll,

—

med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2013 om subventionerat boende i Europeiska unionen (4),

—

med beaktande av frågan till kommissionen om hypotekslagstiftningen och riskfyllda finansiella instrument i Spanien, baserad på mottagna framställningar (O-000088/2015 – B8-0755/2015),

—

med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för framställningar,

—

med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Åtskilliga framställningar som mottagits har kastat ljus över tusentals tragiska personliga fall där människor helt eller delvis har förlorat sina livsbesparingar, och dessa framställningar framhäver de hinder som konsumenterna möter när de försöker få korrekt och väsentlig information om finansiella instrument.

B.

I Spanien fortsätter det civila samhällets organisationer att kämpa mot de hundratusentals vräkningarna, oskäliga villkor i bolåneavtal och bristande skydd för låntagare. Enligt en av dessa organisationer, ”Plataforma de Afectados por la Hipoteca, PAH” (plattform för bolånedrabbade) har 19 261 vräkningar ägt rum i Spanien under första kvartalet 2015 (6 % mer än under det första kvartalet 2014). PAH uppskattar att fler än 397 654 vräkningar ägt rum i Spanien sedan 2008. Mer än 100 000 hushåll har förlorat sina hem.

C.

Krisens verkningar har förvärrat situationen för vräkta familjer som fortfarande betalar av på sina bolån och de ökande räntorna på dessa lån. Den spanska regeringen införde möjligheten till datio in solutum som en undantagsåtgärd genom lag 6/2012. Enligt officiella uppgifter från andra kvartalet 2014 beviljades datio in solutum för endast 1 467 fall av 11 407, vilket utgör 12,86 % av alla ansökningar.

D.

Ett antal otillbörliga klausuler och metoder på den spanska bolånemarknaden har identifierats av nationella och europeiska domstolar (se EU-domstolens domar C-243/08 Pannon GSM, C-618/10, Banco Español de Crédito; och C-415/11, Catalunyacaixa), och skulle ha kunnat förhindras av direktiven 93/13/EEC, 2004/39/EC och 2005/29/EC om dessa direktiv hade införlivats och tillämpats fullt ut i Spanien.

E.

Direktiv 2014/17/EU om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet (direktivet om bostadslåneavtal) kommer att tillämpas på bostadslån efter den 21 mars 2016 och kommer att tvinga kreditgivarna att informera konsumenterna om låneavtalets huvudsakliga egenskaper.

F.

Till följd av beslutet i målet Aziz (mål C-415/11) antog de spanska myndigheterna genom ett påskyndat förfarande lag 1/2013 av den 14 maj 2013 om åtgärder för att stärka skyddet för gäldenärer, skuldsanering och subventionerade bostäder (Ley 1/2013 de medidas para reforzar la proteccion a los deudores hipotecarios, restructuracion de la deuda y alquiler social).

G.

Till följd av beslutet i mål C-169/14 ändrade de spanska myndigheterna det nationella besvärssystemet för bolån genom en slutbestämmelse i lag 9/2015 av den 25 maj 2015 om brådskande åtgärder i konkursärenden (Ley 9/2015 de medidas urgentes en material concursal) för att harmonisera den med direktiv 93/13/EEG.

H.

Det spanska parlamentet har antagit en kod för god praxis för en hållbar skuldsanering för bostadslån avseende stadigvarande bostad, som till största delen ignorerats av de finansiella aktörerna på grund av sin frivilliga status och som fått mycket begränsade resultat när det gäller att undvika vräkningar eller ge upphov till datio in solutum, eftersom kraven för att komma ifråga för detta direkt utesluter 80 % av de drabbade.

I.

Konsumenterna informerades i många fall inte tillräckligt av bankerna om riskerna med de föreslagna investeringarna, och i sådana fall gjorde bankerna inte heller några lämplighetstester för att avgöra huruvida kunderna hade tillräckliga kunskaper för att förstå vilka finansiella risker de tog. Många av de drabbade medborgarna är äldre personer som investerat sina livsbesparingar i något som sades vara riskfria investeringar.

J.

Under de senaste åren beräknas 700 000 spanska medborgare ha fallit offer för finansiella bedrägerier, eftersom deras banker i ond tro sålde riskfyllda finansiella instrument till dem, utan att korrekt informera dem om riskernas omfattning och de verkliga konsekvenserna av att inte kunna få tillgång till sina besparingar.

K.

Den skiljedomsmekanism som de spanska myndigheterna inrättat har avvisats av många av offren för finansiella bedrägerier.

L.

Direktiv 2004/39/EG om marknader för finansiella instrument (MiFID) reglerar värdepappersföretags och kreditinstituts tillhandahållande av investeringstjänster när det gäller finansiella instrument, inbegripet preferensaktier (”preferentes”). I artikel 19 i MiFiD fastställs skyldigheter för företagen vid tillhandahållande av investeringstjänster till kunder.

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka genomförandet av avgörandet i mål C-415/11 (Aziz), och direktiv 93/13/EEG när det gäller hypotekslagstiftningen, i syfte att garantera full efterlevnad från de nationella myndigheternas sida.

2.

Europaparlamentet uppmanar finansaktörerna i hela unionen att upphöra med att agera oskäligt gentemot kunder när det gäller bolån, avancerade finansiella produkter och kreditkort, inbegripet uttag av överdrivna ränteavgifter och godtyckligt avbrott i tjänsterna.

3.

Europaparlamentet uppmanar finansaktörer i hela unionen att undvika att tillgripa vräkning av familjer som bor i sin enda bostad och att i stället börja med skuldsanering.

4.

Europaparlamentet uppmanar den spanska regeringen att använda sig av de verktyg som står till dess förfogande för att hitta en helhetslösning för att radikalt minska det oacceptabelt höga antalet vräkningar.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att nära följa införlivandet i EU:s alla medlemsstater av direktiv 2014/17/EU om konsumentkreditavtal som avser bostadsfastighet (direktivet om bostadslåneavtal).

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dela med sig av bästa praxis om vissa medlemsstaters tillämpning av datio in solutum och att utvärdera dess effekter för konsumenter och näringsliv.

7.

Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen på det tvivel som en av EU-domstolens generaladvokater uttryckt i fråga om lagligheten hos de åtgärder som den spanska regeringen antagit för att ta itu med de överträdelser som EU-domstolen påtalade den 14 mars 2013 och för att förhindra oskälig praxis i bolånesektorn.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant övervaka det faktiska genomförandet av nya åtgärder som antas av den spanska regeringen i syfte att lösa befintliga problem och förhindra oskälig bank- och mäklarpraxis.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inleda informationskampanjer om finansiella produkter och öka finanskunskaperna genom utbildning för att se till att de europeiska medborgarna blir mer välinformerade om de risker de ingår när de tecknar sig för finansiella produkter.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dela med sig av bästa praxis som ökar skyddet för medborgare i finansiella svårigheter. Parlamentet anser att grundläggande finansiell utbildning bör ses som en kompletterande tillgång för att undvika följderna av överskuldsättning.

11.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska bankmyndigheten (EBA) och Europeiska centralbanken (ECB) att skapa en kampanj för bästa praxis för att uppmuntra banker och deras personal att ge tydlig, begriplig och korrekt information. Parlamentet betonar att konsumenter behöver fatta välgrundade beslut med full förståelse för de risker de möjligen tar på sig, och att mäklare och banker inte får vilseleda konsumenterna.

12.

Europaparlamentet uppmanar EBA och ECB, i syfte att behålla styrkan i EU:s finanssektor, att vidta ytterligare åtgärder för att ålägga banker att separera potentiellt riskfylld handelsverksamhet från insättningsverksamhet när en sådan verksamhet kan äventyra den finansiella stabiliteten.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och ECB att utvärdera den spanska skiljedomsmekanismen för medborgare som fallit offer för finansiella bedrägerier.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka att Spanien korrekt införlivar och tillämpar EU-lagstiftningen när det gäller finansiella instrument, inbegripet preferensaktier.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa upp inkomna klagomål och genomföra de undersökningar som behövs.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om familjeinsolvens.

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till den spanska regeringen, rådet, kommissionen och Europeiska centralbanken.

17.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 349/41

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om avskaffande av dödsstraffet, särskilt den som antogs den 7 oktober 2010 (1),

—

med beaktande av den gemensamma förklaringen den 10 oktober 2014 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, och Europarådets generalsekreterare, Thorbjørn Jagland, på Europadagen och världsdagen mot dödsstraffet,

—

med beaktande av protokollen 6 och 13 till den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

—

med beaktande av artikel 2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av EU:s riktlinjer om dödsstraffet,

—

med beaktande av EU:s ordning för kontroll av export av produkter som kan användas för dödsstraff, som håller på att uppdateras,

—

med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och det andra fakultativa protokollet till den,

—

med beaktande av FN:s konvention från 1984 mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

—

med beaktande av studien om hur narkotikaproblemet i världen påverkar åtnjutandet av mänskliga rättigheter, vilken offentliggjordes i september 2015 av FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av resolutionerna från FN:s generalförsamling, särskilt resolutionen av den 18 december 2014 om ett moratorium för dödsstraffet (A/RES/69/186),

—

med beaktande av slutdeklarationen som antogs vid den femte världskongressen mot dödsstraff, som hölls i Madrid den 12–15 juni 2013,

—

med beaktande av Världsdagen och Europadagen mot dödsstraffet som uppmärksammas den 10 oktober varje år,

—

med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Avskaffande av dödsstraffet i hela världen är ett av huvudmålen för EU:s människorättspolitik.

B.

Fokuset för världsdagen mot dödsstraffet den 10 oktober 2015 ligger på att öka medvetenheten när det gäller tillämpningen av dödsstraffet för narkotikarelaterade brott.

C.

Enligt FN:s högkommissariat för mänskliga rättigheter finns det fler än 160 FN-medlemsstater, med varierande rättssystem, traditioner, kulturer och religiösa miljöer, som antingen har avskaffat dödsstraffet eller inte tillämpar det.

D.

De senaste siffrorna avslöjar att, såvitt veterligt, minst 2 466 personer i 55 länder dömdes till döden under 2014, vilket är en ökning med nästan 23 procent jämfört med 2013. Minst 607 avrättningar utfördes runtom i världen 2014. I dessa siffror ingår inte det antal människor som tros ha avrättats i Kina, där man fortsatte att avrätta fler människor än i världens alla andra länder sammantaget, och samtidigt dömde tusentals fler till döden. Under 2015 har man i alarmerande takt fortsatt att utfärda dödsdomar och genomföra avrättningar. Det ökade antalet dödsdomar beror till stor del på domstolsbeslut i massrättegångar i samband med terroristrelaterade brott i länder som Egypten och Nigeria. I Tchad och Tunisien överväger man att eventuellt återinföra dödsstraffet. Dödsdomar avkunnas och verkställs fortfarande i vissa delstater i Förenta staterna.

E.

Det rapporteras att människor har dömts till döden genom stening i Pakistan, Nigeria, Afghanistan, Iran, Irak, Sudan, Somalia och Saudiarabien, och under de senaste åren har hundratals kvinnor stenats till döds för äktenskapsbrott. Avrättning genom stening anses som en form av tortyr.

F.

Åtta stater har i sin lagstiftning dödsstraff mot homosexualitet (Mauretanien, Sudan, Iran, Saudiarabien, Jemen, Pakistan, Afghanistan och Qatar), och olika provinser i Nigeria och Somalia verkställer officiellt dödsstraff för sexuella handlingar mellan personer av samma kön.

G.

Dödsstraffet används ofta mot de sämst ställda, mot psykiskt sjuka och mot personer från nationella eller kulturella minoriteter.

H.

33 länder tillämpar dödsstraffet för narkotikarelaterade brott, vilket leder till uppskattningsvis 1 000 avrättningar varje år. Det är känt att under 2015 har avrättningar för sådana brott utförts i Kina, Iran, Indonesien och Saudiarabien. År 2015 avkunnades fortfarande dödsdomar för narkotikarelaterade brott i Kina, Indonesien, Iran, Kuwait, Malaysia, Saudiarabien, Sri Lanka, Förenade Arabemiraten och Vietnam. Dessa brott kan omfatta olika anklagelser som rör narkotikahandel eller innehav av narkotika.

I.

Under de senaste tolv månaderna har tillämpningen av dödsstraff för narkotikabrott ökat globalt. Ett antal stater har avrättat människor för narkotikabrott i avsevärt högre takt, andra är på väg att återinföra dödsstraffet för narkotikabrott medan ytterligare några har avbrutit långvariga moratorier på dödsstraff.

J.

Iran rapporteras ha avrättat 394 narkotikabrottslingar under första halvåret 2015, jämfört med 367 under hela 2014. Hälften av alla de avrättningar som verkställdes i Saudiarabien i år har rört narkotikarelaterade brott, jämfört med 4 procent av alla avrättningar 2010. Minst 112 narkotikabrottslingar sitter i dödscell i Pakistan i väntan på avrättning.

K.

Ett antal medborgare i EU:s medlemsstater har antingen avrättats eller väntar på avrättning i tredjeländer på grund av narkotikarelaterade brott.

L.

Artikel 6.2 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter fastställer att dödsstraffet endast får tillämpas för de ”allvarligaste brotten”. FN:s kommitté för de mänskliga rättigheterna och FN:s särskilda rapportörer om utomrättsliga, summariska eller godtyckliga avrättningar och om tortyr har förklarat att dödsstraffet inte bör utdömas för narkotikarelaterade brott. Obligatoriskt dödsstraff och tillämpningen av detta för narkotikabrott bryter mot internationell rätt och internationella normer.

M.

Internationella narkotikakontrollstyrelsen har uppmuntrat stater som utdömer dödsstraff att avskaffa det för narkotikarelaterade brott.

N.

Kommissionen och medlemsstaterna har gett minst 60 miljoner euro till FN:s drog- och brottsbekämpningsbyrås (UNODC) program för bekämpning av narkotika, som är inriktade på narkotikabekämpning i länder som aktivt tillämpar dödsstraffet för narkotikabrott. I aktuella rapporter från icke-statliga organisationer har det yppats farhågor om att EU-finansierade program för bekämpning av narkotika i de länder som fortfarande tillämpar dödsstraff kan uppmuntra till dödsstraff och avrättningar, och dessa rapporter måste bedömas.

O.

Inom ramen EU:s instrument som bidrar till stabilitet och fred (IcSP) och dess föregångare, stabilitetsinstrumentet (IfS), har kommissionen tagit initiativ till två storskaliga regionala åtgärder för bekämpning av narkotika – kokain- och heroinvägsprogrammen – vilka även innefattar länder som tillämpar dödsstraffet för narkotikabrott. Enligt artikel 10 IcSP-förordningen är kommissionen ålagd att utveckla operativ vägledning för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt i samband med åtgärder mot organiserad brottslighet.

1.

Europaparlamentet fördömer än en gång tillämpningen av dödsstraffet och ger sitt starka stöd till att det införs ett moratorium som ett steg på väg mot dess avskaffande. Parlamentet betonar än en gång att avskaffandet av dödsstraffet bidrar till att stärka den mänskliga värdigheten och att EU:s slutgiltiga mål är att det generellt ska avskaffas.

2.

Europaparlamentet fördömer alla avrättningar, oavsett var de äger rum. Parlamentet är fortsatt allvarligt oroat över att underåriga och personer med psykiska funktionshinder döms till döden, och kräver att man omedelbart och definitivt upphör med sådana brott mot internationella människorättsnormer. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över de massrättegångar som nyligen lett till ett mycket stort antal dödsdomar.

3.

Europaparlamentet uttrycker stor oro över bruket av stening, som fortfarande rapporteras i ett flertal länder och uppmanar med kraft regeringarna i de länder det berör att omedelbart lagstifta om förbud mot stening.

4.

Europaparlamentet uppmanar med kraft Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att fortsätta kampen mot användningen av dödsstraffet, att ge ett stort stöd till moratoriet på vägen mot avskaffande, att fortsätta att verka för ett avskaffande i hela världen samt att kraftfullt uppmana länder som fortfarande tillämpar dödsstraffet att följa internationella miniminormer, att begränsa dödsstraffets omfattning och användning samt att offentliggöra tydliga och precisa uppgifter om antalet dödsdomar och avrättningar. Parlamentet uppmanar med kraft utrikestjänsten att förbli vaksam när det gäller händelseutvecklingen i alla länder, särskilt i Vitryssland, som är det enda europeiska land som fortfarande har dödsstraff, och att använda alla tillgängliga medel för att utöva inflytande.

5.

Europaparlamentet välkomnar avskaffandet av dödsstraffet i vissa amerikanska delstater och uppmuntrar EU att fortsätta dialogen med Förenta staterna i syfte att avskaffa det helt och hållet, för att EU och Förenta staterna tillsammans ska kunna åtgärda frågan om dödsstraffet.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när det gäller bistånd och politiskt stöd, särskilt uppmärksamma länder som gör framsteg med dödsstraffets avskaffande eller stöder ett allmänt moratorium för dödsstraff. Parlamentet uppmuntrar till bilaterala och multilaterala initiativ mellan medlemsstaterna, EU, FN, tredjeländer och andra regionala organisationer i frågor som är relaterade till dödsstraffet.

7.

Europaparlamentet påminner om att dödsstraffet inte är förenligt med sådana värden som respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, på vilka EU är grundat, och att om en medlemsstat återinför dödsstraffet skulle detta därför strida mot fördragen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

8.

Europaparlamentet är särskilt oroat över att dödsstraffet i ett antal länder används alltmer som ett led i kampen mot terrorism, liksom över att dödsstraffet kanske kommer att återinföras i andra länder.

9.

Europaparlamentet fördömer framför allt användning av dödsstraff för att undertrycka oppositionen, eller som straff för någons religiösa tro, homosexualitet eller äktenskapsbrott, eller med hänvisning till andra faktorer som borde anses som triviala eller inte alls betraktas som brott. Parlamentet uppmanar därför de stater som kriminaliserar homosexualitet att inte tillämpa dödsstraff för homosexualitet.

10.

Europaparlamentet är fortfarande fast övertygat om att dödsdomarna inte motverkar narkotikasmuggling eller hindrar individer från att bli offer för narkotikamissbruk. Parlamentet uppmanar de länder som har kvar dödsstraffet att införa alternativ till dödsstraffet vid narkotikabrott, vilka i synnerhet är inriktade på narkotikaförebyggande åtgärder och program för skademinskning.

11.

Europaparlamentet upprepar sin rekommendation till kommissionen och medlemsstaterna att avskaffandet av dödsstraffet för narkotikarelaterade brott bör göras till ett villkor för ekonomiskt bistånd, tekniskt bistånd, kapacitetsuppbyggnad och annat stöd för bekämpning av narkotikabrottslighet.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ånyo bekräfta den kategoriska principen om att bistånd och stöd från Europa inte får underlätta genomförande av brottsbekämpningsinsatser, bland dem också UNODC:s program mot narkotika, som leder till dödsdomar mot och avrättningar av dem som gripits.

13.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att förstärka kontrollerna av export av produkter som kan användas för dödsstraffet.

14.

Europaparlamentet är djupt oroat över bristen på insyn i det stöd och bistånd som kommissionen och medlemsstaterna ger till insatser mot narkotikarelaterad brottslighet i länder som aktivt tillämpar dödsstraffet för narkotikabrott. Parlamentet begär att kommissionen ska offentliggöra en årlig redovisning av sitt stöd till program mot narkotika i länder som har kvar dödsstraffet för narkotikabrott, och ange vilka garantier för mänskliga rättigheter som tillämpats för att inte stödet ska möjliggöra dödsstraff.

15.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att snarast tillämpa den operativa vägledning som anges i artikel 10 i IcSP-förordningen och att tillämpa den rigoröst på kokain- och heroinvägsprogrammen.

16.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att rätta sig efter rekommendationen i EU:s handlingsplan för narkotika 2013–2016, om att ett ”verktyg för vägledning och konsekvensbedömning på området mänskliga rättigheter” bör utvecklas och genomföras för att säkerställa att mänskliga rättigheter ”integreras på ett effektivt sätt i EU:s yttre insatser på narkotikaområdet”.

17.

Europaparlamentet uppmanar med kraft utrikestjänsten, kommissionen och rådet att utforma riktlinjer för en omfattande och effektiv europeisk strategi i fråga om dödsstraff med hänsyn till att det finns dussintals europeiska medborgare som har dömts till döden i tredjeländer. Denna strategi bör omfatta kraftfulla och förstärkta mekanismer när det gäller identifikationssystem, tillhandahållande av rättshjälp och diplomatisk representation.

18.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att se till att FN:s generalförsamlings särskilda session i april 2016 om narkotikaproblemet i världen tar upp användningen av dödsstraffet för narkotikarelaterade brott och fördömer tillämpningen av det.

19.

Europaparlamentet stöder alla FN-organ, mellanstatliga regionala organ och icke-statliga organisationer i deras fortsatta ansträngningar att uppmuntra stater att avskaffa dödsstraffet. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta finansiera projekt inom detta område via det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter.

20.

Europaparlamentet välkomnar den senaste tidens ratificeringar av det andra fakultativa protokollet om avskaffande av dödsstraffet till den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter syftande till dödsstraffets avskaffande, vilket innebär att antalet stater som är parter i protokollet nu uppgår till 81. Parlamentet uppmanar alla stater som inte är parter i protokollet att omedelbart ratificera det.

21.

Europaparlamentet uppmanar de av Europarådets stater som ännu inte ratificerat protokollen 6 och 13 till konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna att göra det, för att dödsstraffet effektivt ska avskaffas i hela det område som omfattas av Europarådet.

22.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, FN:s generalsekreterare, FN:s generalförsamlings ordförande och regeringarna i FN:s medlemsstater.

17.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 349/45

—

med beaktande av principerna i unionens miljöpolitik enligt artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt principerna att förebyggande åtgärder bör vidtas och att förorenaren ska betala,

—

med beaktande av konventionen om skydd av Medelhavets marina miljö och kustregion (Barcelonakonventionen) och dess protokoll,

—

med beaktande av rådets direktiv 91/689/EEG av den 12 december 1991 om farligt avfall (1),

—

med beaktande av kommissionens beslut 2000/532/EG av den 3 maj 2000 om ersättning av beslut 94/3/EG om en förteckning över avfall i enlighet med artikel 1 a i rådets direktiv 75/442/EEG om avfall, och rådets beslut 94/904/EG om upprättande av en förteckning över farligt avfall i enlighet med artikel 1.4 i rådets direktiv 91/689/EEG om farligt avfall (2) (europeisk avfallsförteckning),

—

med beaktande av kommissionens beslut 2014/955/EU av den 18 december 2014 om ändring av beslut 2000/532/EG om en förteckning över avfall enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG (3),

—

med beaktande av det motiverade yttrande som kommissionen skickade till Ungern i juni 2015 med en begäran om att landet skulle uppdatera sina miljönormer vid en annan avfallsdamm för rödslam (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG (5) (direktivet om avfall från utvinningsindustrin),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2001/331/EG av den 4 april 2001 om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 november 2008 om översynen av rekommendation 2001/331/EG om införande av minimikriterier för miljötillsyn i medlemsstaterna (7),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1386/2013/EU av den 20 november 2013 om ett allmänt miljöhandlingsprogram för unionen till 2020 – Att leva gott inom planetens gränser (8) (det sjunde miljöhandlingsprogrammet),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/35/EG av den 21 april 2004 om miljöansvar för att förebygga och avhjälpa miljöskador (9) (direktivet om miljöansvar),

—

med beaktande av kommissionens beslut 2009/335/EG av den 20 april 2009 om tekniska riktlinjer för upprättande av den finansiella säkerheten i enlighet med Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG om hantering av avfall från utvinningsindustrin (10),

—

med beaktande av kommissionens genomförbarhetsstudie om en EU-omfattande mekanism för riskdelning vid industrikatastrofer (11),

—

med beaktande av rapporten Implementation challenges and obstacles of the Environmental Liability Directive, (Problem med genomförandet av och hinder för direktivet om miljöansvar), slutrapport utarbetad för kommissionen – GD Miljö, 2013,

—

med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om lärdomar som dragits av rödslamskatastrofen, fem år efter olyckan i Ungern (O-000096/2015 – B8-0757/2015 och O-000097/2015 – B8-0758/2015),

—

med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Den 4 oktober 2010 brast en avfallsfördämning i Ungern, varvid ungefär en miljon kubikmeter starkt alkaliskt rödslam släpptes ut. Flera byar översköljdes, tio personer dog, nästan 150 skadades och stora landarealer förorenades, däribland fyra Natura 2000-områden.

B.

Rödslammet i den berörda avfallsdammen var farligt avfall enligt rådets direktiv 91/689/EEG.

C.

I kommissionens beslut 2014/955/EU anges uttryckligen att rödslam bör klassificeras som farligt avfall, om inte motsatsen bevisas. Detta beslut gäller sedan den 1 juni 2015.

D.

Det finns en risk att rödslam tidigare felaktigt har klassificerats som icke-farligt avfall i andra medlemsstater också, och därför med orätt har fått tillstånd.

E.

Rödslam är utvinningsavfall enligt direktivet om avfall från utvinningsindustrin, som fastställer säkerhetskrav för hanteringen av utvinningsavfall, bl.a. utifrån bästa tillgängliga teknik.

F.

Det råder också allvarliga problem med miljöförstöring på grund av annan gruvdrift (t.ex. användning av cyanid i guldgruvor) eller olämplig hantering av farligt avfall i flera medlemsstater.

G.

Rekommendation 2001/331/EG syftar till att stärka efterlevnad och bidra till ett mer enhetligt genomförande och upprätthållande av EU:s miljölagstiftning.

H.

I Europaparlamentets resolution av den 20 november 2008 beskrivs genomförandet av miljölagstiftningen i medlemsstaterna som ofullständigt och utan överensstämmelse, och kommissionen uppmanades att lägga fram lagstiftningsförslag om miljöinspektioner före utgången av 2009.

I.

I det sjunde miljöhandlingsprogrammet förklaras att EU kommer att utöka kraven vad gäller inspektioner och övervakning till att omfatta miljölagstiftningen i dess helhet, och vidareutveckla stödkapaciteten för miljöinspektioner på EU-nivå.

J.

Direktivet om miljöansvar syftar till att upprätta en ram för miljöansvar som bygger på principen om att förorenaren betalar och föreskriver att medlemsstaterna ska främja utvecklingen av instrument och marknader för ekonomisk säkerhet genom lämpliga ekonomiska och finansiella operatörer. Enligt artikel 18.2 skulle kommissionen lägga fram en rapport för Europaparlamentet och rådet före den 30 april 2014, vilket ännu inte har skett.

K.

Rapporten från 2013 som utarbetades för kommissionen om genomförandet av direktivet om miljöansvar kom fram till att införlivandet av direktivet om miljöansvar i medlemsstaternas nationella lagstiftning inte har lett till lika villkor utan till ett lapptäcke av ansvarssystem för att förhindra och åtgärda miljöförstöring i hela EU.

L.

Kommissionen uttalade sig 2010 som reaktion på rödslamkatastrofen att den skulle överväga att införa ett harmoniserat system för obligatorisk ekonomisk säkerhet till och med före översynen av direktivet om miljöansvar 2014.

1.

Europaparlamentet konstaterar att rödslamskatastrofen 2010 var den värsta industrikatastrofen i Ungerns historia och hedrar minnet av offren på femårsdagen av den tragiska händelsen.

2.

Europaparlamentet värdesätter de nationella myndigheternas snabba och effektiva ingripande vid krisen samt de stora insatser som gjordes av civilsamhället under denna katastrof som saknar motstycke.

3.

Europaparlamentet påminner om att Ungern utlöste unionens civilskyddsmekanism och tog emot ett europeiskt expertteam som hade i uppgift att utarbeta rekommendationer, bl.a. om optimala lösningar för att undanröja och begränsa skador.

4.

Europaparlamentet konstaterar att rödslamskatastrofen kan kopplas till den bristande efterlevnaden av EU-lagstiftningen, bristfälligheterna i inspektionerna, luckorna i den relevanta EU-lagstiftningen och driftsoperatörens val.

5.

Europaparlamentet är bekymrat över att nästan inga lärdomar verkar ha dragits under de senaste fem åren, eftersom bristande genomförande av relevant EU-lagstiftning och internationella konventioner samt bristfälliga inspektioner fortsätter och nästan inga av luckorna i relevant EU-lagstiftning har åtgärdats.

6.

Europaparlamentet anser att särskilt direktivet om avfall från utvinningsindustrin och den europeiska avfallsförteckningen behöver åtgärdas.

7.

Europaparlamentet är bekymrat över att liknande industriområden finns i flera medlemsstater och uppmanar medlemsstaterna att se till att lämpliga inspektioner genomförs.

8.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater som har rödslamsdammar att se över om rödslam korrekt har klassificerats som farligt, och snarast möjligt se över eventuella tillstånd som bygger på felaktiga klassificeringar. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna vidtar åtgärder och rapporterar till kommissionen, och uppmanar kommissionen att senast i slutet av 2016 offentliggöra en rapport om de åtgärder som medlemsstaterna vidtagit.

9.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att starkare betona katastrofförebyggande, med tanke på att likande miljöincidenter också inträffat i andra medlemsstater.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka sina ansträngningar för att all relevant EU-lagstiftning ska genomföras fullt ut och tillämpas korrekt, liksom alla relevanta internationella konventioner, vad gäller inte bara aluminiumproduktion och miljövänlig hantering av rödslam, utan också miljövänlig hantering av farligt avfall i allmänhet.

11.

Europaparlamentet betonar att bästa tillgängliga teknik vid hanteringen av utvinningsavfall måste tillämpas strikt, och kräver en fullständig övergång till användning av torr deponeringsteknik senast 2016, samtidigt som det bör säkerställas att detta inte leder till luft- eller vattenföroreningar.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga mer tonvikt vid forskning och utveckling avseende förebyggande åtgärder och behandling av farligt avfall.

13.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att ta fram riktlinjer för genomförande av stresstester på befintliga gruvor med stora avfallsdammar.

14.

Europaparlamentet anser att effektivt förebyggande av föroreningar kräver stringenta regler för miljöinspektioner och lämpliga åtgärder för att säkerställa tillämpningen.

15.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka sina nationella miljöinspektionsorgan så att de ska kunna genomföra transparenta, regelbundna och systemiska kontroller av industriområden, bl.a. genom att säkerställa oberoende, lämpliga resurser och tydlig ansvarsfördelning, och genom utökat samarbete och samordnade åtgärder.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra övervakning på basis av befintliga bindande och icke-bindande instrument och samtidigt undvika onödiga administrativa bördor.

17.

Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om miljöinspektioner som inte lägger ytterligare en finansiell börda på industrin.

18.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att utöka de bindande kriterierna för medlemsstaternas inspektioner så att de omfattar en större del av EU:s miljölagstiftning, och att utveckla stödkapaciteten för miljöinspektioner på EU-nivå.

19.

Europaparlamentet är bekymrat över att betydande skillnader mellan ansvarssystemen i EU kan undergräva gemensamma standarder och utsätta vissa medlemsstater och regioner för större risk för miljökatastrofer och de ekonomiska konsekvenser som dessa medför.

20.

Europaparlamentet anser att det är beklagligt att kommissionen ännu inte lämnat in sin rapport i enlighet med direktivet om miljöansvar. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra det före slutet av 2015.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under den pågående översynen av direktivet om miljöansvar se till att förslaget om översyn innebär ett fullt genomförande av principen om att förorenaren betalar.

22.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att undersöka hur kommissionens beslut 2009/335/EG har genomförts av medlemsstaterna och huruvida taken för de fastställda instrumenten för ekonomisk säkerhet är tillräckliga. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att föreslå harmoniserad obligatorisk ekonomisk säkerhet.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa öppenhet vad gäller de ekonomiska aspekterna av ersättning vid miljökatastrofer, inbegripet ekonomisk ersättning till offer.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag om möjlighet till rättslig prövning i överensstämmelse med bestämmelserna i det sjunde miljöhandlingsprogrammet. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra det före utgången av 2016.

25.

Europaparlamentet betonar vikten av att involvera lokala myndigheter, medborgare och civilsamhället i beslutsprocessen i fråga om deponering av farligt avfall och i planeringen av riskhanteringsåtgärder.

26.

Europaparlamentet uppmanar de ansvariga myndigheterna att regelbundet informera allmänheten om hur det ligger till med föroreningar och möjliga effekter på djur- och växtliv, samt på lokalbefolkningens hälsa.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidareutveckla en EU-omfattande mekanism för riskdelning vid industrikatastrofer, med fullt iakttagande av principen att förorenaren betalar, så att eventuella kostnader som inte omfattas av en hög nivå av obligatoriska ekonomiska säkerheter kan täckas.

28.

Europaparlamentet anser att en sådan särskild EU-omfattande mekanism för riskdelning vid industrikatastrofer också bör användas för att åtgärda tidigare miljöförstöring som fortfarande utgör en samhällsfara och där det med nuvarande lagstiftning inte går att utse någon ansvarig som skulle kunna täcka kostnaderna för åtgärderna.

29.

Europaparlamentet framhåller vikten av samarbete och solidaritet på EU-nivå i händelse av miljö- och industrikatastrofer.

30.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

17.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 349/50

—

med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 i fördraget om Europeiska unionen, i vilka jämställdhet fastställs som en av de viktigaste principer som EU bygger på,

—

med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), i vilken principen om en konsekvent utvecklingspolitik slås fast, vilket kräver att målen med utvecklingssamarbetet beaktas i politik som sannolikt kommer att påverka utvecklingsländerna,

—

med beaktande av den fjärde världskvinnokonferensen, som hölls i Peking i september 1995, samt den deklaration och handlingsplan som antogs i Peking och de påföljande slutdokumenten från FN:s särskilda sessioner Peking + 5, + 10, + 15 och + 20 om ytterligare åtgärder och initiativ för att genomföra Pekingdeklarationen och handlingsplanen, vilka antogs den 9 juni 2000, den 11 mars 2005, den 2 mars 2010 respektive den 9 mars 2015,

—

med beaktande av genomförandet av handlingsprogrammet från den internationella konferens om befolkning och utveckling som hölls i Kairo 1994, där världssamfundet erkände och bekräftade att sexuell och reproduktiv hälsa och reproduktiva rättigheter är av grundläggande vikt för en hållbar utveckling,

—

med beaktande av EU:s strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

—

med beaktande av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet (2010–2015), genomföranderapporten från 2013 (SWD(2013)0509) och rådets slutsatser av den 19 maj 2014 om den samt genomföranderapporten från 2014 (SWD(2015)0011),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 26 maj 2015 om jämställdhet i utvecklingssamarbetet och om ett nytt globalt partnerskap för fattigdomsutrotning och en hållbar utveckling,

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015 (1),

—

med beaktande av utvärderingen av EU:s stöd till jämställdhet och kvinnors egenmakt i partnerländer (2),

—

med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) av den 18 december 1979,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner nr 1325 (2000) och 1820 (2008) om kvinnor, fred och säkerhet,

—

med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om förnyelsen av EU:s handlingsplan för jämställdhet och kvinnors egenmakt i utvecklingssamarbetet (O-000109/2015 – B8-0762/2015 och O-000110/2015 – B8-0763/2015),

—

med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för utveckling,

—

med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Europeiska unionen engagerar sig för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män och säkerställa jämställdhetsintegrering i alla sina åtgärder. Jämställdhet och kvinnors egenmakt är en förutsättning för uppnåendet av målen för hållbar utveckling efter 2015 och utgör även en mänsklig rättighet i sig, vilken bör eftersträvas oavsett dess positiva effekter på utvecklingen och tillväxten. Könsrelaterat våld utgör en allvarlig kränkning av de mänskliga rättigheterna och får aldrig rättfärdigas med hänvisning till religion, kultur eller traditioner.

B.

I tjugoårsöversynen av genomförandet av Pekingdeklarationen och handlingsplanen konstaterades det att framstegen i riktning mot jämställdhet och kvinnors egenmakt har varit långsamma och ojämna och att inget av världens länder har överbryggat klyftan mellan könen helt. I översynen konstaterades det att denna brist på framsteg har förvärrats av den bestående och kroniska underinvesteringen i jämställdhet och kvinnors egenmakt.

C.

Två millennieutvecklingsmål som uttryckligen avser kvinnors rättigheter, nämligen målet att öka jämställdheten mellan kvinnor och män och öka kvinnors egenmakt (mål nr 3) och målet att förbättra mödrahälsan (mål nr 5), har i stort sett inte uppnåtts alls. Varje dag dör uppskattningsvis 800 kvinnor världen över på grund av graviditets- eller förlossningskomplikationer, och cirka 222 miljoner kvinnor i utvecklingsländerna saknar tillgång till säkra och moderna metoder för familjeplanering, samtidigt som utvecklingsbiståndet till familjeplanering utgör en allt mindre andel av det totala biståndet på hälsoområdet.

D.

Majoriteten av världens fattiga består av kvinnor och hushåll där kvinnor har ansvaret. Marginaliserade kvinnors sårbarhet ökar. Det finns 62 miljoner unga flickor i världen som inte går i skolan.

E.

Var tredje kvinna i världen utsätts sannolikt för fysiskt och sexuellt våld någon gång i livet. Varje år tvingas 14 miljoner flickor att gifta sig. EU engagerar sig för allas rätt till full kontroll och fritt bestämmande över sin sexualitet och sin sexuella och reproduktiva hälsa, utan diskriminering, tvång eller våld.

F.

Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) har rapporterat (3) att investeringarna är mycket otillräckliga för att uppnå jämställdhet, trots att det målriktade stödet för detta ändamål tredubblades av dess medlemmar och uppgick till 28 miljarder US-dollar år 2012. Finansieringen på jämställdhetsområdet koncentreras ofta till sociala sektorer och lämnar ekonomiska och produktiva sektorer underinvesterade, samtidigt som OECD:s analys visar på att investeringar i jämställdhet ger bland de högsta utdelningarna av alla investeringar i utveckling.

G.

Fortfarande är 2,5 miljarder människor, de flesta kvinnor och unga, utestängda från den formella finanssektorn.

1.

Europaparlamentet anser att slutsatserna från utvärderingen av den första handlingsplanen för jämställdhet (GAP1) tydligt visar att EU-insatser som rör jämställdhet och kvinnors egenmakt behöver förändras betydligt och att vi behöver ett förnyat politiskt engagemang från Europeiska utrikestjänstens och kommissionens sida för att förbättra resultaten. Parlamentet betonar vikten av att genomföra utvärderingens främsta rekommendationer i efterföljaren till den innevarande GAP, och att man bör börja med en fullödig ledningsinsats.

2.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att inleda en omdanande förändring i och med den nya GAP, och anser därför att GAP2 bör utformas som ett meddelande från kommissionen. Europaparlamentet beklagar att GAP2 har tagits fram som ett gemensamt arbetsdokument och inte som ett meddelande. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att påbörja genomförandet av den nya planen så snart som möjligt så att konkreta resultat kan uppnås, som en del av ett bredare EU-åtagande för jämställdhet och kvinnors egenmakt i målen för hållbar utveckling, samt att Europaparlamentet involveras i samråd i denna process.

3.

Europaparlamentet anser att GAP2 bör sätta alla aspekter av EU:s utrikespolitik i fokus – utvecklingssamarbete, humanitärt bistånd, handel, mänskliga rättigheter och utrikes frågor, migration och asyl – i linje med principen om konsekvent politik för utveckling, och tillämpas på samma sätt i såväl utvecklingsländerna som i grannskaps- och kandidatländerna.

4.

Europaparlamentet anser att jämställdhet och kvinnors egenmakt bör utgöra kärnverksamheten för de EU-institutioner som har tydligt förvaltningsansvar inom både den centrala administrationen och EU:s delegationer. Delegationschefer, enhetschefer och högre chefer måste hållas ansvariga för rapporteringen, övervakningen och utvärderingen av politikområden som rör jämställdhet och kvinnors egenmakt, och ett jämställdhetsperspektiv måste integreras i arbetsbeskrivningar och vidareutbildning för all personal.

5.

Europaparlamentet anser att vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik bör säkerställa att alla kommissionsledamöter som ansvarar för yttre åtgärder visar nödvändigt ledarskap för att garantera att GAP2 genomförs framgångsrikt. Parlamentet välkomnar rådets slutsatser från maj 2015, i vilka medlemsstaternas åtagande för den omdanande agendan om kvinnors och flickors rättigheter betonas. Parlamentet betonar att kommissionens/Europeiska utrikestjänstens och medlemsstaternas åtgärder måste komplettera varandra.

6.

Europaparlamentet beklagar att jämställdhetsfrågor inte tas upp i 2014 års årsrapport från kommissionens generaldirektorat för utveckling och samarbete, och begär att frågor som rör jämställdhet och kvinnors egenmakt i framtiden införlivas i årsrapporterna från kommissionens alla generaldirektorat som arbetar med yttre åtgärder och från Europeiska utrikestjänsten. Parlamentet uppmanar alla EU-delegationer att inlämna en årlig rapport om GAP och att lägga fram en sammanfattning av resultaten för arbetet med jämställdhet och kvinnors egenmakt i sina årliga rapporter, halvtidsöversyner och utvärderingar på nationell nivå. Dessa resultat bör ingå som en del i en resultatorienterad övervakning.

7.

Europaparlamentet konstaterar att 2017 års halvtidsöversyn av programdokumenten för instrumentet för utvecklingssamarbete är ett bra tillfälle att bedöma effekterna av program för kvinnor och flickor som finansierats av detta instrument, tydligt identifiera hur stor andel av de program som finansieras av detta instrument som kommer kvinnor och flickor tillgodo och att göra nödvändiga omfördelningar om så behövs.

8.

Europaparlamentet påminner om principen om en konsekvent politik för utveckling och betonar vikten av samstämdhet mellan EU:s interna och externa politik och behovet av politisk samstämdhet mellan den nya GAP och nästa handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati. Jämställdhetsaspekter måste vara en systematisk och integrerad del av alla dialoger om mänskliga rättigheter som förs mellan EU och tredjeländer. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att inleda dialoger om jämställdhetsfrågor som kompletterar de dialoger om mänskliga rättigheter som förs med tredjeländer.

9.

Europaparlamentet upprepar att en fullständig samordning mellan centrala myndigheter, delegationer och medlemsstaternas ambassader är oerhört viktig för att GAP2 ska genomföras med framgång, med användning av landsprofiler för jämställdhet och andra verktyg. Parlamentet understryker i detta avseende att översynen av Europeiska utvecklingsfondens landsprogram utgör ett tillfälle att säkerställa att genomförandet av GAP2 pågår fullt ut och att vid behov göra anpassningar.

10.

Europaparlamentet efterlyser mer effektiva genomförandestrategier och insisterar på att man använder sig av jämställdhetsrelaterade kvantitativa och kvalitativa indikatorer samt systematisk och rättidig insamling av könsuppdelade uppgifter som tar hänsyn till förmånstagare och deltagare inom alla verksamheter som ett led i övervaknings- och utvärderingsprocessen. Uppgifterna bör göras tillgängliga för allmänheten så att ekonomisk ansvarighet samt insyn och öppenhet kan garanteras. Parlamentet anser att rapporteringen bör anpassas till och integreras i fastställda övervaknings- och utvärderingssystem, såsom den resultatram som används av kommissionens generaldirektorat för utveckling och samarbete. Parlamentet betonar behovet av att investera i nationell statistik och uppmanar medlemsstaterna att inrätta övervakningssystem som tar hänsyn till jämställdhetsperspektivet.

11.

Europaparlamentet uppmanar EU:s delegationer och medlemsstaternas ambassader att prioritera och investera i jämställdhetsanalyser av god kvalitet som ska ligga till grund för landsstrategier och programplanering på landsnivå. Parlamentet anser att EU bör se över nationella vägledande planer med utgångspunkt i den nya GAP.

12.

Europaparlamentet erkänner att flickor och kvinnor är särskilt missgynnade och utsatta för risker, och att det behövs ett särskilt fokus på att säkerställa flickors rätt till utbildning och ett liv fritt från våld, att avskaffa diskriminerande lagstiftning och sedvänjor samt att ge flickor och unga kvinnor möjlighet att delta i samhällslivet världen över.

13.

Europaparlamentet betonar behovet av tydliga mål och indikatorer, som mäts och delas upp efter kön, ålder och andra faktorer, och en bättre spårning av budgetanslag. Parlamentet understryker att mål och övervakningsmetoder bör anpassas till den globala utvecklingsramen för perioden efter 2015 och andra relevanta internationella ramverk.

14.

Europaparlamentet betonar att EU måste avsätta och säkerställa tillräckliga finansiella och mänskliga resurser för att uppfylla sina åtaganden i fråga om jämställdhet och kvinnors egenmakt. Parlamentet betonar vikten av att integrera jämställdhetsperspektivet inom offentliga finanser genom ett budgetarbete som tar hänsyn till jämställdhetsperspektivet och tar upp frågor som rör ojämlikhet.

15.

Europaparlamentet anser att GAP måste ta itu dels med de hinder som gör att EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor inte kan genomföras fullt ut, dels med avskaffandet av alla former av våld. Parlamentet efterlyser en övergripande EU-strategi mot våld mot kvinnor, vilken inbegriper ökade insatser och resurser för att förebygga och undanröja diskriminering av kvinnor och bekämpa och lagföra alla former av våld, inbegripet människohandel, kvinnlig könsstympning, tvångssterilisering, tvångsgraviditet, könsbaserade mord, våld i hemmet och våldtäkt inom äktenskapet, barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap samt könsrelaterat våld i konfliktsituationer och efter konflikter. Parlamentet förespråkar att det ska utvecklas specifika EU-åtgärder för att stärka rättigheterna för olika grupper av kvinnor, med särskild uppmärksamhet på unga människor, migranter, kvinnor med hiv samt homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer) och personer med funktionsnedsättning.

16.

Europaparlamentet understryker att flickor måste få bättre tillgång till utbildning på alla nivåer, och att könsspecifika hinder för lärande måste avskaffas.

17.

Europaparlamentet betonar att användningen av våldtäkt som ett vapen i krig och som en förtryckarmetod måste upphöra, och att EU måste utöva påtryckningar mot tredjeländers regeringar och alla aktörer som är involverade i regioner där könsbaserat våld förekommer, i syfte att avskaffa bruket, ställa förövarna inför rätta och arbeta med överlevande, drabbade kvinnor och grupper för att hjälpa dem i läke- och återhämtningsprocessen.

18.

Europaparlamentet understryker kvinnliga migranters, flyktingars och asylsökandes sårbarhet och deras behov av särskilt skydd. Parlamentet efterlyser särskilda åtgärder för att stärka och till fullo garantera kvinnliga asylsökandes rättigheter. Parlamentet efterlyser djärva åtgärder på EU-nivå för att motverka den pågående migrations- och flyktingkrisen, inbegripet ett helhetsgrepp på migration och asyl som beaktar jämställdhetsperspektivet och följer samma mall i alla medlemsstater.

19.

Europaparlamentet erkänner hälsa som en mänsklig rättighet, och betonar vikten av allmän tillgång till hälso- och sjukvård och sjukförsäkring, inbegripet sexuell och reproduktiv hälsa och rättigheter, i enlighet med handlingsplanen från den internationella konferensen om befolkning och utveckling och Pekingplattformen. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang ytterligare insatser för att öka kvinnors tillgång till hälsa och utbildning i hälsofrågor, familjeplanering, vård under graviditeten och sexuell och reproduktiv hälsa, främst genom att ta itu med målet att förbättra mödrahälsan, inbegripet minskad spädbarns- och barnadödlighet (millennieutvecklings mål nr 5), som i stort sett inte uppnåtts alls. Parlamentet påpekar att tillgång bidrar till uppnåendet av alla hälsorelaterade utvecklingsmål, och välkomnar i detta sammanhang i synnerhet rådets slutsatser från maj 2015.

20.

Europaparlamentet betonar behovet av att skapa en miljö som innebär möjligheter, främst genom att undanröja sociala och rättsliga hinder för kvinnors tillgång till produktiva tillgångar, inbegripet mark och andra naturresurser och ekonomiska resurser, och att främja deltagande i det ekonomiska livet, normer för anständigt arbete, jämställdhetsanpassat socialt skydd och lika lön för likvärdigt arbete.

21.

Europaparlamentet anser att företagen spelar en viktig roll i arbetet med att öka jämställdheten mellan kvinnor och män genom insatser som bidrar till kvinnors ekonomiska egenmakt och kvinnors ekonomiska rättigheter, t.ex. att kvinnor garanteras anständiga arbeten, lika lön, tillgång till finansiering och bankverksamhet och möjlighet att delta i ledningsarbete och beslutsfattande, samt att de skyddas mot diskriminering och övergrepp på arbetsplatserna och genom företagens sociala ansvar som tar hänsyn till jämställdhetsperspektivet. Parlamentet begär i detta sammanhang att större stöd ges till lokala små och medelstora företag, särskilt till kvinnliga företagare, så att tillväxten inom den privata sektorn kan komma dem till del. Parlamentet betonar den positiva roll som mikrofinansiering, socialt företagande och alternativa företagsmodeller, t.ex. ömsesidiga bolag och kooperativ, fortsätter att spela för kvinnors ekonomiska egenmakt och integration.

22.

Europaparlamentet konstaterar behovet av att förhindra diskriminering avkvinnor på grund av äktenskap eller mödraskap och av att säkerställa deras faktiska rätt att arbeta.

23.

Europaparlamentet konstaterar att kvinnors egenmakt och livsmedelstryggheten förstärker varandra inbördes. Parlamentet betonar behovet av att ge egenmakt åt kvinnor på landsbygden för att komma till rätta med diskriminering i frågor som rör tillgången till mark, vatten, utbildning, yrkesutbildning, marknader och finansiella tjänster. Parlamentet efterfrågar betydligt större offentliga investeringar inom jordbruk och landsbygdsutveckling där småbrukare, jordbrukskooperativ och jordbrukarnätverk sätts i fokus.

24.

Europaparlamentet betonar att kvinnor måste involveras och vara delaktiga inom framväxande ekonomiska områden som är viktiga för hållbar utveckling, inbegripet den gröna ekonomin och kretsloppsekonomin, förnybar energi och IKT.

25.

Europaparlamentet upprepar den viktiga roll som formell och informell utbildning spelar för att ge kvinnor och flickor egenmakt i sociala, ekonomiska, kulturella och politiska frågor. Parlamentet betonar behovet av en EU-strategi för utbildning om utveckling för att införliva ett kraftfullt jämställdhetsperspektiv, särskilt vad gäller utbildning i hållbarhet, försoning efter konflikter, livslångt lärande och yrkesutbildning, vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, samt konstens roll i utbyten mellan kulturer.

26.

Europaparlamentet betonar vikten av kvinnors ökade deltagande i utformningen och genomförandet av ramen för perioden efter 2015. Parlamentet efterfrågar ökat ekonomiskt stöd till kvinnorättsorganisationer, politiska åtgärder och kapacitetsbyggande åtgärder för att engagera gräsrotsorganisationer, främst kvinnoorganisationer, i det civila samhället och göra dem mer delaktiga i fortlöpande samråd med intressenter på lokal, regional, nationell och internationell nivå.

27.

Europaparlamentet noterar att GAP måste ta upp frågan om hbti-personers situation i tredjeländer och inbegripa främjande och skydd av hbti-personers rättigheter.

28.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att stärka kvinnors juridiska rättigheter och deras tillgång till rättslig prövning genom en lagstiftningsreform som tar hänsyn till jämställdhetsperspektivet. Parlamentet anser att riktad finansiering för jämställdhet inom rättshjälpen bidrar till att stärka rättsstatsprincipen.

29.

Europaparlamentet uppmanar EU att öka kvinnors deltagande i fredsbevarande och fredsbyggande processer samt i EU:s militära och civila krishanteringsuppdrag. Parlamentet upprepar i detta sammanhang sin uppmaning till EU att arbeta för FN:s säkerhetsråds resolutioner nr 1325 (2000) och 1820 (2008) om kvinnor, fred och säkerhet, och begär att jämställdhetsperspektiv och kvinnors rättigheter integreras i alla initiativ för fred och säkerhet.

30.

Europaparlamentet uppmanar EU att främja kvinnors och flickors grundläggande mänskliga rättigheter, i enlighet med vad som fastställs i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna. Parlamentet framhåller i detta sammanhang att man måste skydda alla kvinnors och flickors rätt till liv och värdighet genom att aktivt bekämpa sådan skadlig praxis som könsbaserade mord.

31.

Europaparlamentet betonar vikten av åtgärder som förstärker kvinnligt ledarskap och kvinnors och kvinnorättsorganisationers delaktighet i det offentliga och privata rummet. Parlamentet efterlyser större insatser för att öka kvinnors och kvinnorättsorganisationers deltagande i det politiska livet, främst genom att sådana insatser integreras i alla demokratistödsprogram, inbegripet i parlamentets övergripande demokratistöd.

32.

Europaparlamentet betonar att män och pojkar måste involveras, och att det är nödvändigt att främja deras aktiva engagemang och ansvar för att bekämpa diskriminerande sociala normer och könsstereotyper samt våld mot kvinnor och flickor.

33.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, medlemsstaternas regeringar och parlament samt FN:s enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt (UN Women).

17.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 349/56