16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/2

Överklagande ingett den 31 maj 2017 av Windrush Aka LLP av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 22 mars 2017 i mål T-336/15, Windrush Aka LLP mot EUIPO

(Mål C-325/17 P)

(2017/C 347/02)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Windrush Aka LLP (ombud: S. Britton, Solicitor, S. Malynicz QC, S. Tregear, Solicitor)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO), Jerry Dammers

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som tribunalen meddelade den 22 mars 2017 i mål T-366/15,

—	förplikta EUIPO och Jerry Dammers (innehavaren av EU-varumärket) att bära sina egna rättegångskostnader och ersätta klagandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

1.	Tribunalen missuppfattade bevisningen och gjorde en felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna. Dess avgörande innehåller materiella oriktigheter avseende de handlingar som ingivits till den.

Tribunalen åsidosatte artikel 113 i tribunalens rättegångsregler av den 4 mars 2015 (EUT L 105, 2015, s. 1) när den avslog att hålla en förhandling mot bakgrund av att innehavaren av EU-varumärket frånföll väsentliga delar av förebringad bevisning om användningen av det omtvistade EU-varumärket efter förhandlingen.

3.	Tribunalen gjorde fel när den fann att klaganden åberopade en ny grund för första gången under förhandlingen.

Tribunalen underlät att värdera rättsverkningarna av en överföring av namnrättigheter, det vill säga att överföringen inte längre ger överföraren (innehavaren av EU-varumärket) rätt att samtycka till eller neka användning av namnet (det vill säga det omtvistade EU-varumärket), med den följden att det inte längre föreligger något samtycke enligt unionsrätten efter överföringen.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/3

Överklagande ingett den 7 juni 2017 av Alcohol Countermeasure Systems (International) Inc. av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 29 mars 2017 i mål T-638/15, Alcohol Countermeasure Systems (International) mot (EUIPO)

(Mål C-340/17)

(2017/C 347/03)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Alcohol Countermeasure Systems (International) Inc. (ombud: E. Baud och P. Marchiset, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	för det första, utan EUIPO:s skriftliga samtycke till att uppskjuta verkställigheten av domen, skjuta upp tillämpningen av nämnda dom,

—	upphäva domen på de grunder som anges i denna ansökan …,

—	ogiltigförklara det beslut som meddelats av EUIPO:s första överklagandenämnd den 11 augusti 2015 i ärende R 1323/2014 -1,

—	eller upphäva domen och besluta att förfarandet ska vilandeförklaras till dess att Brexitprocessen har avslutats eller åtminstone till den 31 maj 2019, vilket motsvarar den frist som fastställs i artikel 50 i fördraget, och

—	förplikta Lion Laboratories och Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet att bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för ACS såväl i mål T-638/15 vid tribunalen som i överklagandet.

Grunder och huvudargument

Den första grunden avser missuppfattning av de förklaringar som ACS hade avgett i ansökan, eftersom det i punkt 86 i domen slås fast att 64 apparater hade sålts ”under de relevanta perioderna”, medan denna sifferuppgift (som det inte tvistas om) endast avsåg den första perioden (från den 5 oktober 2004 till den 4 oktober 2009).

Den andra grunden består i missuppfattning av en skrivelse daterad den 21 mars 2013 som Lion Laboratories advokat sänt till EUIPO samt åsidosättande av förordning nr 207/2009 (1), däribland artikel 57.2, och förordning nr 2868/95 (2) (artiklarna 22.2 och 40.5). Skrivelsen innehöll ingen uppgift om det äldre varumärkets registreringsnummer (varumärke nr 2040518 i Förenade kungariket), utan två hänvisningar till varumärke nr 2371210 i Förenade kungariket, vilket innebar att Lion Laboratories i) inte hade uppfyllt sin skyldighet att lägga fram bevis som styrkte bruk av varumärke nr 2040518 i Förenade kungariket eller av det motstående varumärket, och/eller ii) hade bytt ut det varumärke som förfarandet grundades på.

Den tredje grunden avser hur tribunalen i) åsidosatte begreppet ”verkligt bruk”, i förordning nr 207/2009, såsom det tolkats i målet Ansul (C-40/01, den 11 mars 2003) och ii) tillämpade fel metoder. Tribunalen underlät att begränsa sin prövning till endast den första perioden och att beakta de planerade försäljningar som överenskommits i ett exklusivt licensavtal. Dessutom, och mot bakgrund av det kvantitativt sett obetydliga och tidsbegränsade bruket under den första perioden, hade verkligt bruk inte styrkts med hänvisning till flera faktorer som inte bedömts av tribunalen (såsom i) parternas planerade försäljningar i licensavtalet, ii) de särskilda förhållandena på marknaden (som omfattade 30 miljoner kunder), iii) varornas art (som bland annat utgjordes av alkotestapparater) och iv) förekomsten av varumärke nr 2371210 som registrerats i Förenade kungariket år 2004). Tribunalen beaktade vissa handlingar i oproportionerlig omfattning, även sådana som avsåg tjänster, trots att det äldre varumärket endast hade åberopats till stöd för invändningen med avseende på varor i klass 9.

Den fjärde grunden består i en analys av det sätt på vilket tribunalen även åsidosatte begreppet ”verkligt bruk” genom att tillämpa en felaktig norm vid fastställandet av huruvida det äldre varumärket användes som varumärke. Det är dessutom så, att domstolens mål Céline (C-17/06, 11 september 2007) inte är tillämpligt när i) andra varumärken har anbringats på varorna, ii) sådana varor har haft andra namn och iii) varumärket av vissa kunder har uppfattats som ett vanligt namn. Dessa omständigheter hindrar dessutom att kunden associerar det äldre varumärket och det kännetecken som används som ett vanligt namn eller som ett handelsnamn.

Den femte grunden hänför sig till ordre public: En rättighet i Förenade kungariket ska inte kunna medföra ogiltigförklaring av ett EU-varumärke mot bakgrund av Brexitprocessen och Förenade kungarikets anmälan enligt artikel 50 i fördraget om Europeiska unionen. Ett tillåtande av en sådan ogiltigförklaring skulle ge upphov till ökade utgifter och skapa onödiga och oproportionerliga hinder för ett enhetligt varumärkesskydd, eftersom Förenade kungariket om två år eller mindre inte längre kommer att vara part i EU:s enhetliga varumärkessystem. Tribunalen åsidosatte därför den territorialitetsprincip som stadfästs i 1883 års Pariskonvention och artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

(1) Förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, 2009, s. 1).

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke (EGT L 303, 1995, s. 1).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/4

Överklagande ingett den 20 juni 2017 av Agria Polska sp. z o.o., Agria Chemicals Poland sp. z o.o., Star Agro Analyse und Handels GmbH, Agria Beteiligungsgesellschaft mbH av den dom som tribunalen meddelade den 16 maj 2017 i mål T-480/15, Agria Polska m.fl. mot kommissionen

(Mål C-373/17 P)

(2017/C 347/04)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Klagande: Agria Polska sp. z o.o., Agria Chemicals Poland sp. z o.o., Star Agro Analyse und Handels GmbH, Agria Beteiligungsgesellschaft mbH (ombud: P. Graczyk och W. Rocławski)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva i dess helhet den dom som tribunalen meddelade den 16 maj 2017 i mål T-480/15,

—	slutgiltigt avgöra målet, det vill säga ogiltigförklara kommissionens beslut, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den första grunden avser åsidosättande av artikel 101 FEUF och artikel 102 FEUF, jämförda med artikel 17.1 andra meningen FEU och artikel 7.2 i kommissionens förordning (EG) nr 773/2004 och artikel 7.1 och 7.2 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 genom att tribunalen underlåtit att beakta de uppenbara misstag som begåtts av kommissionen vid bedömningen av om det var sannolikt att artikel 101 eller artikel 102 FEUF åsidosatts, av om det fanns ett unionsintresse av att inleda en undersökning och av omfattningen av nödvändig bevisning.

Inom ramen för den första grunden gör klagandena i huvudsak gällande att tribunalen gjort bland annat följande åsidosättanden: (i) motiveringen till att klagandenas konkurrenter agerat samtidigt (underrättelser till de nationella myndigheterna) grundade sig enbart och uteslutande på förklaringar som lämnats av dessa, (ii) tribunalen underlät att beakta att merparten av de förvaltningsbeslut och sanktioner som vidtagits gentemot klagandena på grund av konkurrenternas klagomål, har upphävts, (iii) tribunalen underlät att beakta att klagomålen delvis ställts till fel myndigheter och den slog endast fast att det utifrån risken för renomméskada eller negativa konsekvenser på det ursprungliga tillståndet för de sålda varorna kunde vara legitimt att underrätta de behöriga myndigheterna, (iv) tribunalen slog fast att det var rätt att kommissionen inte utgick från ett tillräckligt unionsintresse för att inleda en undersökning, trots att de i klagandenas klagomål påtalade aktiviteterna berörde territoriet i flera medlemsstater och flera multinationella företags verksamhet på flera marknader; det antogs felaktigt att det faktum att klagandena gett in klagomål till de nationella konkurrensmyndigheterna utgjorde grund för att dessa har exklusiv behörighet, (v) tribunalen underlät att beakta att omfånget av erforderliga bevis och nödvändigheten att avsätta avsevärd kapacitet talade för att kommissionen var behörig, (vi) tribunalen utgick från att villkoren för så kallat ”förfarandemissbruk” inte var uppfyllda i målet.

Som andra grund görs det gällande ett åsidosättande av principen om unionsrättens ändamålsenliga verkan (effet utile) och en felaktig tolkning av denna princip vad avser tillämpningen i praktiken av artiklarna 101 och 102 FEUF jämförda med artikel 105 FEUF och artikel 17.1 FEU, då tribunalen (i) underlät att beakta kommissionens roll i det unionsrättsliga konkurrensskyddet och utgick från att kommissionen inte var skyldig att kontrollera att nationella myndigheter förfogar över lämpliga medel för att kunna utföra sina uppgifter enligt förordning nr 1/2003, (ii) underlät att beakta klagandenas argument att det vid nationella domstolar saknas effektiva rättsmedel för privaträttsligt genomförande (private enforcement) av konkurrensreglerna, då det i polsk rätt inte föreskrivs något motsvarande förfarande och preskriptionsfristen enligt polsk rätt redan hade löpt ut, (iii) fastställde att klagandena inte visat att de polska konkurrensmyndigheterna (ordföranden för myndigheten för konkurens- och konsumentskydd) inte haft för avsikt att på ett effektivt sätt undersöka och beivra överträdelser, trots att det var ostridigt att presidenten för myndigheten för konkurrens- och myndighetsskydd vägrat att inleda ett förfarande då den vid den tidpunkten föreskrivna ettåriga preskriptionsfristen löpt ut.

Den tredje grunden rör ett åsidosättande av principen om ett effektivt rättsskydd (artikel 13 i konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna), rätten till ett effektivt rättsmedel inför domstol (artikel 47 första stycket i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna) och rätten till god förvaltning (artikel 41.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna) genom att tribunalen (i) fastställde kommissionens beslut att avslå klagandenas klagomål utan att kontrollera om några överträdelser ägt rum, trots att de nationella konkurrensmyndigheterna dessförinnan på grund av formella krav beslutat att inte inleda en undersökning och trots att det inte fanns några faktiska möjligheter att på privaträttslig väg vinna framgång med skadeståndsanspråk, (ii) felaktigt slog fast att det inte var fråga om något åsidosättande av principen om ett effektivt rättsskydd på den grunden att klagandena hade kunnat angripa kommissionens beslut att avslå klagomålet, (iii) underlät att beakta att rätten till ett effektivt rättsskydd, till ett effektivt rättsmedel och till god förvaltning även innefattar rätten till att ett ärende eller mål ska avgöras inom skälig handläggningstid, vilket inte skett i förevarande fall, eftersom kommissionen meddelade sitt beslut att inte inleda ett förfarande först 4,5 år efter det att klagandena gett in sitt klagomål.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/5

Talan väckt den 30 juni 2017 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Nederländerna

(Mål C-395/17)

(2017/C 347/05)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J.-F. Brakeland och A. Caeiros)

Svarande: Konungariket Nederländerna

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Konungariket Nederländerna har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 5 (senare artikel 10) i fördraget om upprättande av Europeiska gemenskapen (nu artikel 4.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt) genom att inte ha lämnat kompensation för den förlust av egna medel som skulle ha fastställts enligt artikel 2, 6, 10, 11 och 17 i förordning nr 1552/1989 (1) (nu artikel 2, 6, 10, 11 och 17 i förordning nr 1150/2000 (2)) och som ställts till förfogande av unionens budget, eftersom det inte utfärdades ett varucertifikat EUR 1, varvid Konungariket Nederländerna åsidosatte rådets beslut 91/482/EEG (3) och artikel 12.6 i bilaga II till detta beslut avseende import av mjölkprodukter och ris från Curacao åren 1997– 2000 samt artikel 35.1 i rådets beslut 2001/822 (4) och artikel 15.4 i detta beslut och bilaga III till beslutet avseende import av grovvalsade och finvalsade gryn från Aruba åren 2002– 2003, och

—	förplikta Konungariket Nederländerna att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Tullmyndigheterna i Curacao och Aruba, som är två utomeuropeiska länder inom Konungariket Nederländerna, utfärdade felaktigt ursprungscertifikat EUR. 1 för mjölkpulver, ris samt grovvalsade och finvalsade gryn. Det är ostridigt att villkoren i relevanta beslut om utomeuropeiska länders och territoriers associering med Europeiska ekonomiska gemenskapen för att åtnjuta förmånsbehandling inte var uppfyllda. Felaktigheterna avseende certifikaten medförde ett bortfall av unionens egna medel på 18 192 641,95 euro på grund av administrativa fel i Curacao och på 298 080 euro på grund av administrativa fel i Aruba.

Kommissionen anser att Nederländerna, i egenskap av medlemsstat, enligt EU-rätten bär ansvaret för detta bortfall av egna medel, som orsakats av dessa två riksdelar, och att Nederländerna enligt sin skyldighet till lojalt samarbete ska ställa motsvarande belopp (jämte ränta) för icke-fastställd och icke-uttagen tull och andra skatter och avgifter till förfogande för unionens budget.

(1) Rådets förordning (EEG, Euratom) nr 1552/89 av den 29 maj 1989 om genomförande av beslut 88/376/EEG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 155, 1989, s. 1; svensk specialutgåva, område 1, volym 4, s. 41)

(2) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1150/2000 av den 22 maj 2000 om genomförande av beslut 94/728/EG, Euratom om systemet för gemenskapernas egna medel (EGT L 130, 2000, s. 1).

(3) Rådets beslut 91/482/EEG av den 25 juli 1991 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 263, 1991, s. 1; svensk specialutgåva, område, volym, s.)

(4) Rådets beslut 2001/822/EG av den 27 november 2001 om associering av de utomeuropeiska länderna och territorierna med Europeiska gemenskapen (ULT-beslutet) (EUT L 134, 2001, s. 1)

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/6

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Österrike) den 3 juli 2017 – Martin Leitner mot Landespolizeidirektion Tirol

(Mål C-396/17)

(2017/C 347/06)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Martin Leitner

Motpart: Landespolizeidirektion Tirol

Tolkningsfrågor

1.1.

Ska unionsrätten, särskilt artiklarna 1, 2 och 6 i direktiv 2000/78/EG (1), jämförda med artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, i vilken det för att undanröja en diskriminering av redan anställda tjänstemän föreskrivs en övergångsbestämmelse, enligt vilken omplaceringen från det tidigare tvåårssystemet till ett nytt tvåårssystem (som är slutet och icke-diskriminerande för nyanställda) sker på grundval av ett ”övergångsbelopp”, som visserligen beräknas i pengar, men som ändå motsvarar en bestämd placering i löneklass, som konkret kan fastställas, och därmed innebär att åldersdiskrimineringen av redan anställda tjänstemän oförminskat fortgår?

1.2.

Ska unionsrätten, särskilt artikel 17 i direktiv 2000/78/EG och artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, som förhindrar redan anställda tjänstemän från att – i enlighet med den tolkning av artiklarna 9 och 16 i direktiv 2000/78 som gjordes i Europeiska unionens domstols dom av den 11 november 2014, Schmitzer, C-530/13 – med åberopande av artikel 2 i direktiv 2000/78 få sin löneklass fastställd före övergången till det nya systemet, eftersom de relevanta bestämmelserna med retroaktiv verkan från den ursprungliga lagstiftningens ikraftträdande förklarats inte längre vara tillämpliga och det särskilt utesluts att anställningsperioder före 18 års ålder kan beaktas?

1.3.

Om fråga 1.2 besvaras jakande:

Innebär unionsrättens företräde, som fastställts i domen av den 22 november 2005, Mangold, C-144/04, och andra domar, att de bestämmelser som gällde för tjänstemän som redan var anställda vid tiden för övergången, vilka upphävdes med retroaktiv verkan, ska fortsätta att gälla, så att dessa tjänstemän med retroaktiv verkan utan diskriminering kan inplaceras i det gamla systemet och därmed utan diskriminering överföras till det nya systemet?

1.4.

Ska unionsrätten, särskilt artiklarna 1, 3 och 6 i direktiv 2000/78/EG jämförda med artiklarna 21 och 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, som endast genom en förklaring undanröjer en tidigare åldersdiskriminering (vad gäller beaktande av anställningsperioder som fullgjorts före 18 års ålder), i vilken det fastställs att de anställningsperioder som omfattades av diskrimineringen och faktiskt fullgjordes, med retroaktiv verkan inte längre ska betraktas som en diskriminering, trots att diskrimineringen rent faktiskt fortfarande har samma verkan?

(1) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16, och rättelse EGT L 2, 2001, s. 42).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/7

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Nürnberg (Tyskland) den 10 juli 2017 – Andreas Fabri och Elisabeth Mathes mot Sun Express Deutschland GmbH

(Mål C-418/17)

(2017/C 347/07)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Nürnberg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Andreas Fabri, Elisabeth Mathes

Svarande: Sun Express Deutschland GmbH

Tolkningsfrågor

1)	Omfattas en ombokning till en annan flygning av artikel 4.3 i förordningen (1)? För det fall den första frågan besvaras jakande:

2)	Ska denna bestämmelse även tillämpas på en ombokning som inte har föranletts av lufttrafikföretaget utan endast av researrangören?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, s. 1).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/8

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bayerischer Verwaltungsgerichtshof (Tyskland) den 14 juli 2017 – Günter Hartmann Tabakvertrieb GmbH & Co. KG mot Stadt Kempten

(Mål C-425/17)

(2017/C 347/08)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bayerischer Verwaltungsgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Günter Hartmann Tabakvertrieb GmbH & Co. KG

Motpart: Stadt Kempten

Ytterligare deltagare i rättegången: Landesanwaltschaft Bayern

Tolkningsfrågor

1)	Ska artikel 2.8 i direktiv 2014/40/EU (1) tolkas på så sätt att med ”produkter som är avsedda att tuggas” endast avses klassiska tuggtobaksprodukter?

2)	Ska artikel 2.8 i direktiv 2014/40/EU tolkas på så sätt att ”produkter som är avsedda att tuggas” motsvarar ”tuggtobak” i den mening som avses i artikel 2.6 i direktivet?

3)	Ska man när det gäller frågan huruvida en tobaksprodukt i den mening som avses i artikel 2.8 i direktiv 2014/40/EU är ”avsedd att tuggas” göra en objektiv bedömning av produkten och inte utgå från tillverkarens uppgifter eller hur konsumenterna faktiskt använder den?

4)	Ska artikel 2.8 i direktiv 2014/40/EU tolkas på så sätt att det för att tobaksprodukten ska vara avsedd att tuggas krävs att den objektivt sett har lämplig konsistens och fasthet för att tuggas och att tuggandet av tobaksprodukten leder till att ingredienserna i produkten utlöses?

Ska artikel 2.8 i direktiv 2014/40/EU tolkas på så sätt att det som ytterligare ett villkor för att en tobaksprodukt ska vara avsedd ”att tuggas” krävs, och också är tillräckligt, att mer av ingredienserna i tobaksprodukten utlöses genom att ett upprepat lätt tryck med tänderna eller tungan utövas på produkten, än om man bara har den i munnen?

6)	Eller är det för att en produkt ska vara ”avsedd att tuggas” nödvändigt att inga ingredienser utlöses genom att den bara hålls i munnen eller sugs på?

7)	Kan en tobaksprodukts lämplighet ”att tuggas” i den mening som avses i artikel 2.8 i direktiv 2014/40/EU också avgöras av den form i vilken den tillhandahålls fristående från den behandlade tobaken, som till exempel en cellulosapåse?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (EUT L 127, 2014, s. 1.).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/9

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 17 juli 2017 – Walbusch Walter Busch GmbH & Co. KG mot Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs Frankfurt am Main eV

(Mål C-430/17)

(2017/C 347/09)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den hänskjutande domstolen

Klagande: Walbusch Walter Busch GmbH & Co. KG

Motpart: Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs Frankfurt am Main eV

Tolkningsfrågor

Är det vid tillämpningen av artikel 8.4 i direktiv 2011/83/EU (1) för frågan huruvida ett medel för distanskommunikation (här ett reklamblad med beställningstalong) endast medger ett begränsat utrymme eller en begränsad tid för att visa information avgörande

a)	huruvida medlet för distanskommunikation (abstrakt) till sin natur endast medger ett begränsat utrymme eller en begränsad tid, eller

b)	huruvida det (konkret) i den utformning som näringsidkaren har valt endast medger ett begränsat utrymme eller en begränsad tid?

Är det förenligt med artikel 8.4 och artikel 6.1 h i direktiv 2011/83/EU att begränsa informationen om ångerrätt till att endast ange att en sådan rätt föreligger i fall då det finns ett begränsat utrymme eller en begränsad tid för att visa informationen i den mening som avses i artikel 8.4 i direktiv 2011/83/EU?

Är det enligt artikel 8.4 och artikel 6.1 h i direktiv 2011/83/EU alltid nödvändigt att bifoga standardblanketten för utövande av ångerrätten enligt bilaga I B till direktiv 2011/83/EU till medlet för distanskommunikation innan ett distansavtal ingås, även i fall då det finns ett begränsat utrymme eller en begränsad tid för att visa information?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG (EUT L 304, 2011, s. 64).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/9

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) den 20 juli 2017 – Bundesrepublik Deutschland mot Taus Magamadov

(Mål C-438/17)

(2017/C 347/10)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesverwaltungsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Motpart i första och andra instans, klagande: Bundesrepublik Deutschland

Klagande i första och andra instans, motpart: Taus Magamadov

Tolkningsfrågor

Utgör övergångsbestämmelsen i artikel 52.1 i direktiv 2013/32/EU (1) hinder mot tillämpningen av en nationell bestämmelse som har antagits för att införliva det i jämförelse med den tidigare bestämmelsen utvidgade bemyndigandet i artikel 33.2 a i direktiv 2013/32/EU, enligt vilken en ansökan om internationellt skydd inte kan tas upp till prövning när en sökande har beviljats subsidiärt skydd i en annan medlemsstat, såvitt den nationella bestämmelsen i avsaknad av en övergångsbestämmelse även är tillämplig på ansökningar som lämnats in före den 20 juli 2015? Gäller detta även om asylansökan enligt artikel 49 i förordning (EU) nr 604/2013 alltjämt fullständigt omfattas av tillämpningsområdet för förordning (EG) nr 343/2003?

Medger övergångsbestämmelsen i artikel 52.1 i direktiv 2013/32/EU i synnerhet att medlemsstaterna införlivar det utvidgade bemyndigandet i artikel 33.2 a i direktiv 2013/32/EU retroaktivt, med följd att även asylansökningar som lämnats in före ikraftträdandet av direktiv 2013/32/EU och före det nationella införlivandet av det utvidgade bemyndigandet, men som ännu inte har avgjorts slutgiltigt, ska avvisas?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/32/EU av den 26 juni 2013 om gemensamma förfaranden för att bevilja och återkalla internationellt skydd (EUT L 180, s. 60).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/10

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Hamburg (Tyskland) den 20 juli 2017 – British American Tobacco (Germany) GmbH mot Freie und Hansestadt Hamburg

(Mål C-439/17)

(2017/C 347/11)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: British American Tobacco (Germany) GmbH

Motpart: Freie und Hansestadt Hamburg

Tolkningsfrågor

Ska artikel 7.7 första meningen i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/40/EU av den 3 april 2014 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror och relaterade produkter och om upphävande av direktiv 2001/37/EG (1) (nedan kallat direktivet) tolkas så, att förbudet mot utsläppande på marknaden av tobaksvaror som innehåller smaktillsatser i någon av beståndsdelarna inte omfattar sådana tobaksvaror som på grund av smaktillsatserna i beståndsdelarna har en karakteristisk smak i den mening som anges i definitionen i artikel 2 punkt 25 i direktivet?

Om fråga 1 ska besvaras nekande:

Ska artikel 7.14 i direktivet tolkas så, att övergångsbestämmelsen endast omfattar förbudet mot utsläppande på marknaden av tobaksvaror med en karakteristisk smak enligt artikel 7.1 första meningen i direktivet eller också förbudet mot utsläppande på marknaden av tobaksvaror som i någon av beståndsdelarna innehåller smaktillsatser enligt artikel 7.7 första meningen i direktivet?

Om fråga 1 ska besvaras jakande eller om fråga 2 ska besvaras på så sätt att artikel 7.14 i direktivet också omfattar förbudet mot utsläppande på marknaden av tobaksvaror som i någon av beståndsdelarna innehåller smaktillsatser enligt artikel 7.7 första meningen i direktivet:

Hur ska formuleringarna ”tobaksvaror med en viss karakteristisk smak” och ”viss produktkategori” i artikel 7.14 förstås?

(1) EUT L 127, s. 1.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/11

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal de commerce de Liège (Belgien) den 27 juli 2017 – Zako SPRL mot Sanidel SA

(Mål C-452/17)

(2017/C 347/13)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal de commerce de Liège

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Zako SPRL

Svarande: Sanidel SA

Tolkningsfrågor

1)	Ska artikel 1.2 i rådets direktiv 86/653/EEG av den 18 december 1986 om samordning av medlemsstaternas lagar rörande självständiga handelsagenter (1) tolkas så, att det krävs att handelsagenten söker och besöker kunder eller leverantörer utanför huvudmannens företagslokaler?

Ska artikel 1.2 i ovannämnda direktiv 86/653/EEG tolkas så, att det krävs att handelsagenten inte får utföra några andra arbetsuppgifter än dem som är knutna till förhandling vid försäljning eller inköp av varor åt huvudmannen och förhandling och slutförande av affärsuppgörelser i huvudmannens namn och för dennes räkning?

Om fråga 2 ska besvaras nekande, ska artikel 1.2 i ovannämnda direktiv 86/653/EEG tolkas så, att det krävs att handelsagenten får utföra andra arbetsuppgifter än dem som är knutna till förhandling vid försäljning eller inköp av varor åt huvudmannen och förhandling och slutförande av affärsuppgörelser i huvudmannens namn och för dennes räkning endast om de är underordnade de huvudsakliga arbetsuppgifterna?

(1) EGT L 382, 1986, s. 17.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 31 juli 2017 – Heiko Jonny Maniero mot Studienstiftung des deutschen Volkes eV

(Mål C-457/17)

(2017/C 347/14)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Heiko Jonny Maniero

Motpart: Studienstiftung des deutschen Volkes eV

Tolkningsfrågor

1.	Omfattas en registrerad förenings tillhandahållande av stipendier som ska främja forskning eller studier utomlands av begreppet ”utbildning” i den mening som avses i artikel 3.1 g i direktiv 2000/43/EG (1)?

Om den första frågan ska besvaras jakande:

Utgör villkoret att sökanden ska ha avlagt grundexamen i juridik (Erstes Juristisches Staatsexamen) i Tyskland för att komma i fråga för de stipendier som nämns i den första tolkningsfrågan indirekt diskriminering i den mening som avses i artikel 2.2 b i direktiv 2000/43/EG, om en sökande som är EU-medborgare visserligen har avlagt en jämförbar examen i ett land som inte hör till Europeiska unionen och valet av denna studieort inte har samband med sökandens etniska ursprung, men hade kunnat avlägga grundexamen i juridik efter studier av juridik i Tyskland precis som en infödd, eftersom han är bosatt i Tyskland och talar tyska flytande?

Gör det någon skillnad att stipendieprogrammet syftar till att, utan att utöva diskriminering, ge personer som har avlagt juridikstudier i Tyskland kunskap om utländska rättssystem, utlandserfarenhet och språkkunskaper genom att främja forskning och studier utomlands?

(1) Rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, EGT L 180, s. 22.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 31 juli 2017 – SGI mot Ministre de l'Action et des Comptes Publics

(Mål C-459/17)

(2017/C 347/15)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SGI

Motpart: Ministre de l'Action et des Comptes Publics

Tolkningsfråga

Ska bestämmelserna i artikel 17 i sjätte mervärdesskattedirektivet av den 17 maj 1977, (1) vars innehåll i allt väsentligt har överförts till artikel 168 i direktivet av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, (2) tolkas på så sätt att det för att vägra en beskattningsbar person rätt att, från den mervärdesskatt som han är skyldig att betala med anledning av hans egna transaktioner, dra av den skatt som anges på fakturor som motsvarar varor eller tjänster som skattemyndigheten slår fast faktiskt inte har levererats till honom, i samtliga fall ska utredas om den beskattningsbara personen visste eller borde ha vetat att transaktionen ingick i ett undandragande av mervärdesskatt och om detta undandragande begicks på fakturautställarens, mottagarens eller tredje mans initiativ?

(1) Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1).

(2) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 31 juli 2017 – Valériane SNC mot Ministre de l'Action et des Comptes Publics

(Mål C-460/17)

(2017/C 347/16)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Valériane SNC

Motpart: Ministre de l'Action et des Comptes Publics

Tolkningsfrågor

Ska bestämmelserna i artikel 17 i sjätte mervärdesskattedirektivet av den 17 maj 1977 (1), vars innehåll i allt väsentligt har överförts till artikel 168 i direktivet av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (2), tolkas på så sätt att det för att vägra en beskattningsbar person rätt att, från den mervärdesskatt som han är skyldig att betala med anledning av hans egna transaktioner, dra av den skatt som anges på fakturor som motsvarar varor eller tjänster som skattemyndigheten slår fast faktiskt inte har levererats till honom, i samtliga fall ska utredas om den beskattningsbara personen visste eller borde ha vetat att transaktionen ingick i ett undandragande av mervärdesskatt och om detta undandragande begicks på fakturautställarens, mottagarens eller tredje mans initiativ?

(2) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Hamburg (Tyskland) den 1 augusti 2017 – Tänzer & Trasper GmbH mot Altenweddinger Geflügelhof Kommanditgesellschaft

(Mål C-462/17)

(2017/C 347/17)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Tänzer & Trasper GmbH

Motpart: Altenweddinger Geflügelhof Kommanditgesellschaft

Tolkningsfrågor

Är de ingredienser som räknas upp i punkt 41 i bilaga II till förordning (EG) nr 110/2008 (1) sådana ingredienser som en spritdryck minst måste innehålla för att få ha försäljningsbeteckningen ”ägglikör” (minimikrav) eller utgör uppräkningen en uttömmande uppräkning av de tillåtna ingredienserna i en produkt med försäljningsbeteckningen ”ägglikör”?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 110/2008 av den 15 januari 2008 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, spritdrycker, samt om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1576/89 (EUT L 39, 2008. s. 16)

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Trento (Italien) den 3 augusti 2017 – Chiara Motter mot Provincia autonoma di Trento

(Mål C-466/17)

(2017/C 347/18)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Trento

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande Chiara Motter

Svarande: Provincia autonoma di Trento

Tolkningsfrågor

Utgör, med avseende på tillämpningen av icke-diskrimineringsprincipen i klausul 4 i ramavtalet, kravet på att ha klarat den initiala objektiva kontrollen av yrkeskvalifikationerna genom ett offentligt uttagningsprov ett kriterium som kan jämföras med ett utbildningsvillkor, som den nationella domstolen ska beakta i syfte att fastställa huruvida situationen för tillsvidareanställda och visstidsanställda arbetstagare är jämförbar samt för att avgöra huruvida det föreligger en objektiv grund som motiverar att tillsvidareanställda och visstidsanställda arbetstagare behandlas olika?

Utgör principen om icke-diskriminering i klausul 4 i ramavtalet hinder för en nationell bestämmelse, såsom artikel 485.l i decreto legislativo n. 297 av den 16 april 1994, vari det föreskrivs att, vid fastställandet av anställningstiden vid den tidpunkt då en arbetstagare blir fast anställd, ska de fyra första åren som visstidsanställd beaktas fullt ut, medan år utöver dessa reduceras med en tredjedel för rättsliga ändamål och med två tredjedelar för ekonomiska ändamål, om det i samband med visstidsanställning inte gjordes en sådan initial objektiv kontroll av yrkeskvalifikationerna genom ett offentligt uttagningsprov med positiv utgång?

Utgör principen om icke-diskriminering i klausul 4 i ramavtalet hinder för en nationell bestämmelse, såsom artikel 485.l i decreto legislativo n. 297 av den 16 april 1994, vari det föreskrivs att, vid fastställandet av anställningstiden vid den tidpunkt då en arbetstagare blir fast anställd, ska de fyra första åren som visstidsanställd beaktas fullt ut, medan år utöver dessa reduceras med en tredjedel för rättsliga ändamål och med två tredjedelar för ekonomiska ändamål, med hänsyn till syftet att förhindra att det uppstår omvänd diskriminering till nackdel för fast anställda lärare som anställts efter att ha klarat ett offentligt uttagningsprov?

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Giudice di pace di L’Aquila (Italien) den 7 augusti – Gabriele Di Girolamo mot Ministero della Giustizia

(Mål C-472/17)

(2017/C 347/19)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Giudice di pace di L’Aquila

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Gabriele Di Girolamo

Svarande: Ministero della Giustizia

Tolkningsfrågor

Omfattas den sökande fredsdomarens tjänsteutövning av begreppet ”visstidsanställd” i den mening som avses i artikel 1.3 och artikel 7 i direktiv 2003/88 (1), jämförda med klausul 2 i ramavtalet om visstidsarbete, som införts genom direktiv 1999/70 (2) och med artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna?

2)	Om fråga 1 ska besvaras jakande, kan, vid tillämpningen av klausul 4 i ramavtalet om visstidsarbete, som införts genom direktiv 1999/70, en [ordinarie] ledamot eller ”yrkesdomare” betraktas som en, med en visstidsanställd fredsdomare, jämförbar tillsvidareanställd?

Om svaret på fråga 2 är jakande, ska skillnaden mellan de förfaranden som används vid rekryteringen av ordinarie ledamöter och de lagstadgade urvalsförfaranden som används vid rekryteringen av fredsdomare anses utgöra en objektiv grund i den mening som avses i klausul 4.1 och/eller 4.4 i ramavtalet om visstidsarbete, som införts genom direktiv 1999/70/EG, som – enligt gällande praxis i dom nr 13721/2017 från Corte di Cassazione a Sezioni unite och yttrande nr 464/2017 av den 8 april 2017 från Consiglio di Stato – motiverar att fredsdomare, såsom i den visstidsanställda sökandens fall, inte omfattas av samma anställningsvillkor som jämförbara tillsvidareanställda ordinarie ledamöter, och som även motiverar underlåtenheten att tillämpa preventiva och straffrättsliga åtgärder mot missbruk av användandet av visstidsanställningskontrakt i den mening som avses i klausul 5 i nämnda ramavtal, som införts genom direktiv 1999/70/EG, och i den mening som avses i den nationella bestämmelsen om genomförande av nämnda klausul i artikel 5.4 i lagstiftningsdekret nr 368/2001, med beaktande av att det saknas en grundläggande rättsprincip i den nationella rättsordningen eller konstitutionell bestämmelse som kan rättfärdiga antingen särbehandlingen i fråga om anställningsvillkoren eller det absoluta förbudet mot att omvandla fredsdomarens anställning till en tillsvidareanställning, och även med hänvisning till den tidigare nationella bestämmelsen (artikel 1 i lag nr 217/1974) som redan föreskrev att anställningsvillkoren skulle utjämnas och fredsdomarnas visstidsanställningar gradvis stabiliseras?

Strider, under alla omständigheter, i en sådan situation som avses i det nationella målet den verksamhet som en fredsdomare utövar mot artikel 47.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och det EU-rättsliga begreppet om en oberoende och opartisk domstol, när fredsdomaren har intresse av en viss utgång i målet till förmån för sökanden som på heltid fullgör exakt samma domstolsfunktioner, och kan träda i stället för en behörig domstol, på grund av den högsta nationella rättsinstansens – Corte di cassazione, Sezioni unite – vägran att säkerställa ett effektivt rättsligt skydd av de rättigheter som görs gällande, eftersom behörig domstol, på begäran, kan bli skyldig att avsäga sig sin behörighet att pröva dessa rättigheter, oberoende av att rättigheterna ifråga – såsom i det nationella målet avseende betald semester – följer av unionens primär- och sekundärrätt i en situation där unionsrätten är direkt vertikalt tillämplig gentemot staten, och, för det fall EU-domstolen finner att artikel 47 i stadgan har åsidosatts, vilka är de nationella åtgärder som kan vidtas i syfte att förhindra att detta brott mot unionens primärrätt leder till att de grundläggande rättigheter som unionsrätten garanterar fullständigt förnekas enligt nationell rätt på området?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, s. 9).

(2) Rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP (EGT L 175, s. 43).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Riigikohus (Estland) den 8 augusti 2017 – AS Viking Motors, OÜ TKM Beauty Eesti, AS TKM King, Kaubamaja AS, Selver AS mot Tallinna linn, Maksu- ja Tolliamet

(Mål C-475/17)

(2017/C 347/20)

Rättegångsspråk: estniska

Hänskjutande domstol

Riigikohus

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: AS Viking Motors, OÜ TKM Beauty Eesti, AS TKM King, Kaubamaja AS, Selver AS

Motparter: Tallinna linn, Maksu- ja Tolliamet

Tolkningsfråga

Ska artikel 401 i rådets direktiv 2006/112/EG (1) tolkas så, att nämnda bestämmelse utgör hinder mot en nationell skatt som är generellt tillämplig och fastställs proportionellt i förhållande till priset, vilken enligt de tillämpliga bestämmelserna emellertid endast ska tas ut i ledet för försäljning av en vara eller en tjänst till en konsument, vilket innebär att skatten i slutänden bärs av konsumenten, och vilken äventyrar det gemensamma mervärdesskattesystemets funktion och snedvrider konkurrensen?

(1) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 4 augusti 2017 – Pelham GmbH, Moses Pelham, Martin Haas mot Ralf Hütter, Florian Schneider-Esleben

(Mål C-476/17)

(2017/C 347/21)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Pelham GmbH, Moses Pelham, Martin Haas

Motpart: Ralf Hütter, Florian Schneider-Esleben

Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor

1)	Föreligger det ett intrång i fonogramframställarens ensamrätt till mångfaldigande av dennes fonogram enligt artikel 2 c i direktiv 2001/29/EG (1) när små tonsekvenser hämtas från dennes fonogram och överförs till ett annat fonogram?

2)	Utgör ett fonogram som innehåller små tonsekvenser som överförts från ett annat fonogram ett exemplar av det andra fonogrammet i den mening som avses i artikel 9.1 b i direktiv 2006/115/EG (2)?

Kan medlemsstaterna anta en bestämmelse – såsom 24 § stycke 1 UrhG – i vilken klargörs att skyddsområdet för fonogramframställarnas ensamrätt till mångfaldigande (artikel 2 c i direktiv 2001/29/EG) och spridning (artikel 9.1 b i direktiv 2006/115/EG) av deras fonogram inskränks på ett sådant sätt att ett självständigt verk som har skapats genom en fri användning av deras fonogram får användas utan deras samtycke?

4)	Används ett verk eller annat alster i den mening som avses i artikel 5.3 d i direktiv 2001/29/EG i citatsyfte om det inte framgår att det är fråga om en användning av ett främmande verk eller annat främmande alster?

Föreligger det ett utrymme för skönsmässig bedömning vid införlivandet av de unionsrättsliga bestämmelserna om fonogramframställarnas rätt till mångfaldigande och spridning (artikel 2 c i direktiv 2001/29/EG och artikel 9.1 b i direktiv 2006/115/EG) och om undantag eller inskränkningar av dessa rättigheter (artikel 5.2 och 5.3 i direktiv 2001/29/EG och artikel 10.2 första meningen i direktiv 2006/115/EG) i nationell lagstiftning?

På vilket sätt ska de grundläggande rättigheterna i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna beaktas vid fastställandet av omfattningen av skyddet för fonogramframställarnas rätt till mångfaldigande (artikel 2 c i direktiv 2001/29/EG) och spridning (artikel 9.1 b i direktiv 2006/115/EG) av deras fonogram och räckvidden av undantag eller inskränkningar av dessa rättigheter (artikel 5.2 och 5.3 i direktiv 2001/29/EG och artikel 10.2 första meningen i direktiv 2006/115/EG)?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, 2001, s. 10).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/115/EG av den 12 december 2006 om uthyrnings- och utlåningsrättigheter avseende upphovsrättsligt skyddade verk och om upphovsrätten närstående rättigheter (EUT L 376, 2006, s. 28).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Cluj (Rumänien) den 9 augusti 2017 – IQ mot JP

(Mål C-478/17)

(2017/C 347/22)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Cluj

Part(er) i målet vid den nationella domstolen

Klagande: IQ

Motpart: JP

Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor

Avser uttrycket ”de domstolar i en medlemsstat som är behöriga att pröva målet i sak” i artikel 15 såväl domstolar som har att pröva målet i första instans som appellationsdomstolar? Det som måste klarläggas är huruvida målet med stöd av artikel 15 i Bryssel II-förordningen (1) kan överföras till en domstol som är bättre lämpad att pröva det om den behöriga domstolen, som har anmodats att överföra målet till en domstol som är bättre lämpad, är en appellationsdomstol, medan den andra domstolen är en förstainstansdomstol.

2)	Om den första frågan ska besvaras jakande, hur ska den behöriga domstol som överför målet till den domstol som är bättre lämpad hantera den dom som meddelats i första instans?

(1) Rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (EUT L 338, 2003, s. 1).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal (Irland) den 9 augusti 2017 – Neculai Tarola mot Minister for Social Protection

(Mål C-483/17)

(2017/C 347/23)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Neculai Tarola

Motpart: Minister for Social Protection

Tolkningsfråga

Om en medborgare i en annan EU-medlemsstat, efter att ha åtnjutit de första tolv månadernas rätt till fri rörlighet, kommer till värdstaten och arbetar (på annat sätt än inom ramen för ett tidsbegränsat avtal) i två veckor, för vilka vederbörande uppbär ersättning, och sedan blir ofrivilligt arbetslös, har då denna medborgare kvar sin ställning som arbetstagare i minst ytterligare sex månader vid tillämpningen av artikel 7.3 c och 7.1 a i direktiv 2004/38/EG, (1) vilket skulle ge denna person rätt till socialt bistånd eller, i förekommande fall, sociala trygghetsförmåner på samma grunder som om vederbörande vore medborgare i värdstaten och bosatt där?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, 2004, s. 77).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Supreme Court of the United Kingdom (Förenade kungariket) den 14 augusti 2017 – Hoteles Pinero Canarias SL mot Godfrey Keefe (vars talan förs av Nik Eyton på grund av bristande processbehörighet)

(Mål C-491/17)

(2017/C 347/24)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Supreme Court of the United Kingdom

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Hoteles Pinero Canarias SL

Motpart: Godfrey Keefe (vars talan förs av Nik Eyton på grund av bristande processbehörighet)

Tolkningsfrågor

1)	Krävs, för att artikel 11.3 (1) ska vara tillämplig, att den skadelidande personens anspråk gentemot försäkringstagaren/den försäkrade avser en försäkringstvist i den meningen att den väcker en fråga rörande försäkringsvillkorens giltighet eller verkan?

2)	Krävs, för att artikel 11.3 ska vara tillämplig, att det föreligger en risk för motstridiga domar om inte talan får väckas i samma mål?

3)	Har domstolen ett utrymme för skönsmässig bedömning när den fattar beslut om huruvida en talan som omfattas av artikel 11.3 ska få väckas i samma mål?

(1) Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, s. 1).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Düsseldorf (Tyskland) den 17 augusti 2017 – Deutsche Post AG mot Hauptzollamt Köln

(Mål C-496/17)

(2017/C 347/25)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Düsseldorf

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Deutsche Post AG

Motpart: Hauptzollamt Köln

Tolkningsfråga

Ska artikel 24.1 andra stycket i kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 (1) av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen tolkas så, att tullmyndigheten får kräva att sökanden meddelar dels de skatteidentifieringsnummer som den centrala tyska skattemyndigheten (Bundeszentralamt für Steuern), med avseende på uppbörd av inkomstskatt, tilldelat sökandens styrelseledamöter samt de hos sökanden verksamma verkställande direktörer, avdelningschefer, redovisningschefer, chefer för tullavdelningen, personer ansvariga för tullfrågor och personer som hanterar tullfrågor, dels vilka skattekontor som är behöriga att fastställa dessa personers inkomstskatt?

(1) EUT L 343, 2015, s. 558.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour administrative d’appel de Versailles (Frankrike) den 10 juli 2017 – Oeuvre d’assistance aux bêtes d’abattoirs (OABA)mot Ministre de l'agriculture et de l’alimentation, Premier ministre, Bionoor, Ecocert France, Institut national de l’origine et de la qualité (INAO)

(Mål C-497/17)

(2017/C 347/26)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour administrative d’appel de Versailles

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Oeuvre d’assistance aux bêtes d’abattoirs (OABA)

Motpart: Ministre de l’agriculture et de l'alimentation, Premier ministre, Bionoor, Ecocert France, Institut national de l’origine et de la qualité (INAO)

Tolkningsfråga

Ska de tillämpliga unionsrättsliga bestämmelser som särskilt följer av

—	artikel 13 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—	rådets förordning (EG) nr 834/2007 (1) av den 28 juni 2007 vars tillämpningsföreskrifter fastställs i kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 september 2008 (2), och

—	rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 (3)

tolkas så, att de tillåter eller förbjuder att det europeiska kontrollmärket ekologiskt jordbruk utfärdas för produkter som kommer från djur som slaktats rituellt utan föregående bedövning i enlighet med de villkor som uppställs i förordning (EG) nr 1099/2009?

(1) Rådets förordning (EG) nr 834/2007 av den 28 juni 2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter och om upphävande av förordning (EEG) nr 2092/91 (EUT L 189, s. 1).

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 september 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll (EUT L 250, s. 1).

(3) Rådets förordning (EG) nr 1099/2009 av den 24 september 2009 om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning (EUT L 303, s. 1).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Vestre Landsret (Danmark) den 18 augusti 2017 – C&D Foods Acquisition ApS mot Skatteministeriet

(Mål C-502/17)

(2017/C 347/27)

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Vestre Landsret

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: C&D Foods Acquisition ApS

Svarande: Skatteministeriet

Tolkningsfrågor

Ska artikel 168 i direktiv 2006/112 tolkas så, att ett holdingbolag under sådana omständigheter som i det nationella målet har rätt till fullt avdrag för mervärdesskatt av ingående tjänster i samband med due diligence-undersökningar för en planerad men inte genomförd försäljning av aktier i ett dotterbolag till vilket holdingbolaget tillhandahåller mervärdesskattepliktiga administrations- och it-tjänster?

Har det någon betydelse för svaret på fråga 1 att priset för de mervärdesskattepliktiga administrations- och it-tjänsterna som holdingbolaget tillhandahåller inom ramen för sin ekonomiska verksamhet har fastställts till ett belopp som motsvarar holdingbolagets löneutgifter med tillägg av en ”mark-up” på 10 procent?

3)	Kan det oberoende av svaren på fråga 1 och fråga 2 föreligga avdragsrätt för de rådgivningskostnader som avses i det nationella målet i egenskap av allmänna kostnader och om så är fallet under vilka villkor?

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/21

Talan väckt den 21 augusti 2017 – Europeiska kommissionen mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

(Mål C-503/17)

(2017/C 347/28)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Tomat, J. Tomkin)

Svarande: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	fastställa att Förenade kungariket åsidosatte sina skyldigheter enligt direktiv 95/60/EG (1) genom att tillåta att märkt bränsle används för att tanka privata nöjesfartyg, och

—	förplikta Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att det är helt oförenligt med direktiv 95/60/EG (direktivet om märkning för beskattningsändamål) att tillåta försäljning av märkt bränsle för drift av privata nöjesfartyg. Skyldigheten att märka bränsle som är föremål för reducerad punktskatt syftar särskilt till att säkerställa att detta bränsle klart kan skiljas från bränsle som beskattas normalt. Den nationella åtgärden innebär emellertid att när märkt bränsle påträffas i tanken på ett privat nöjesfartyg som har tankats i Förenade kungariket är det inte möjligt att med ledning av märkningen avgöra om bränslet som använts utgjort föremål för reducerad eller normal punktskatt.

(1) Rådets direktiv 95/60/EG av den 27 november 1995 om märkning för beskattningsändamål av dieselbrännolja och fotogen (EGT L 291, s. 46).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/22

Talan väckt den 21 augusti 2017 – Europeiska kommissionen mot Irland

(Mål C-504/17)

(2017/C 347/29)

Rättegångsspråk: Engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Tomat och J. Tomkin)

Svarande: Irland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 4 och 7 i rådets direktiv 2003/96/EG (1) av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet, genom att underlåta att säkerställa tillämpningen av de minimiskattenivåer för motorbränsle som föreskrivs i dessa bestämmelser,

—

fastställa att Irland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv 95/60/EG (2) av den 27 november 1995 om märkning för beskattningsändamål av dieselbrännolja och fotogen, genom att tillåta användning av märkt bränsle för att driva fritidsfartyg, även när sådant bränsle inte var föremål för något undantag från eller nedsättning av punktskatt, och

—	förplikta Irland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att det system som Irland har inrättat för att påföra och ta ut punktskatt på bränsle för drift av fritidsfartyg är oförenligt med denna medlemsstats skyldigheter enligt rådets direktiv 2003/96/EG (energiskattedirektivet) och direktiv 95/60/EG (skattemärkningsdirektivet).

Vad gäller betalning av punktskatt är det uppenbart att endast en liten del av fritidsfartygsägarna deklarerar för att betala full skattesats. Kommissionen anser vidare att det är helt oförenligt med skattemärkningsdirektivet att tillåta försäljning av märkt bränsle för användningsområden där full skattesats vid punktbeskattning gäller. Skyldigheten att märka bränsle som har varit föremål för en lägre skattesats vid punktbeskattning är avsedd att säkerställa att detta bränsle lätt ska kunna urskiljas från sådant bränsle för vilket full skattesats erlagts. Effekten av den nationella åtgärden är emellertid att det inte är möjligt att avgöra utifrån märkningen huruvida bränslet var föremål för full eller nedräknad skattesats när märkt bränsle som har tankats i Irland påträffas i ett fritidsfartygs bränsletank.

(1) EUT 2003, L 283, s. 51.

(2) EGT 1995, L 291, s. 46.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/22

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 21 augusti 2017 – Google Inc. mot Commission nationale de l'informatique et des libertés (CNIL)

(Mål C-507/17)

(2017/C 347/30)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d'État

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Google Inc.

Motpart: Commission nationale de l'informatique et des libertés (CNIL)

Övriga parter: Wikimedia Foundation Inc., Fondation pour la liberté de la presse, Microsoft Corp., Reporters Committee for Freedom of the Press m.fl., Article 19 m.fl., Internet Freedom Foundation m.fl., Défenseur des droits

Tolkningsfrågor

Ska den ”rätt till borttagande” som Europeiska unionens domstol slog fast i dom av den 13 maj 2014 (1) på grundval av bestämmelserna i artiklarna 12 b och 14 a i direktivet av den 24 oktober 1995 (2) tolkas så, att en sökmotorleverantör som efterkommer en begäran om borttagande måste genomföra detta borttagande i samtliga domännamnsvarianter av sin sökmotor, så att de omtvistade länkarna inte längre visas oavsett varifrån en sökning på namnet på den person som har framställt begäran görs, inte ens om den görs från en plats utanför det geografiska tillämpningsområdet för direktivet av den 24 oktober 1995?

För den händelse att denna första fråga ska besvaras nekande: ska den ”rätt till borttagande” som Europeiska unionens domstol slog fast i den ovannämnda domen tolkas så, att en sökmotorleverantör som efterkommer en begäran om borttagande måste avlägsna de omtvistade länkarna endast från de resultat som till följd av en sökning på namnet på den person som har framställt begäran visas i sökmotorvarianten med det domännamn som motsvarar den stat där begäran anses ha framställts, eller ska nämnda rätt tolkas så, att sökmotorleverantören mer allmänt måste göra detta för samtliga sökmotorvarianter med domännamn motsvarande Europeiska unionens medlemsstaters toppdomäner?

Ska vidare den ”rätt till borttagande” som Europeiska unionens domstol slog fast i den ovannämnda domen tolkas så, att en sökmotorleverantör som efterkommer en begäran om borttagande, utöver att fullgöra den i punkt 2 angivna skyldigheten, även måste avlägsna, med hjälp av tekniken ”geoblockering”, de omtvistade länkarna från de resultat som visas till följd av en sökning på namnet på den person vars ”rätt till borttagande” är i fråga som utförs från en IP-adress vilken anses vara belägen i den stat där den berörda personen är bosatt, eller ska nämnda rätt till och med tolkas så, att sökmotorleverantören mer allmänt måste göra detta för en sökning som utförs från en IP-adress vilken anses vara belägen i någon av de medlemsstater som omfattas av direktivet av den 24 oktober 1995, i båda fallen oberoende av vilken domännamnsvariant av sökmotorn som den internetanvändare som utför sökningen använder?

(1) Dom av den 13 maj 2014, Google Spain och Google, C-131/12, EU:C:2014:317.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, 1995, s. 31).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour d'appel de Liège (Belgien) den 23 augusti 2017 – Ministère public mot Marin-Simion Sut

(Mål C-514/17)

(2017/C 347/31)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour d'appel de Liège

Parter i målet vid den nationella domstolen

Åklagare: Ministère public

Tilltalad: Marin-Simion Sut

Tolkningsfråga

Kan artikel 4.6 i rambeslut 2002/584 (1) tolkas så, att denna bestämmelse inte kan tillämpas på en gärning för vilken en frihetsberövande påföljd har utdömts av en domstol i en utfärdande stat, om det för samma gärning i den verkställande staten endast kan utdömas böter, vilket enligt den verkställande statens nationella rätt innebär att den frihetsberövande påföljden inte kan verkställas i den verkställande medlemsstaten, och detta till förfång för den dömda personens återanpassning till samhället och för dennes familjeband, sociala band, ekonomiska band eller andra band?

(1) Rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna – Uttalanden från vissa medlemsstater vid antagandet av rambeslutet (EGT L 190, s. 1).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/24

Talan väckt den 4 september – Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-526/17)

(2017/C 347/32)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Gattinara, P. Ondrůšek och A. Tokár)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 58 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, 2004, s. 114) genom att förlänga giltighetstiden för kontraktet avseende offentliga arbeten på motorvägen A 12 Civitavecchio–Livorno till den 31 december 2046 utan att publicera något meddelande om upphandling, och

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att förlängningen till den 31 december 2046 av kontraktet avseende offentliga arbeten på motorvägen A 12 Civitavecchio–Livorno är en ändring av ett väsentligt villkor i det kontraktet. Eftersom det är en väsentlig ändring, är det att likställa med ett nytt kontrakt om offentliga arbeten och borde därför ha föregåtts av publicering av ett meddelande om upphandling. Eftersom någon sådan publicering inte har skett, har Republiken Italien åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 2 och 58 i direktiv 2004/18/EG.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/25

Tribunalens beslut av den 19 juli 2017 – Yanukovych mot rådet

(Mål T-347/14 INTP) (1)

((Förfarande - Tolkning av särskilt uppsatt beslut))

(2017/C 347/33)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Olga Stanislavivna Yanukovych, i engenskap av arvinge till Viktor Viktorovych Yanukovych (Kiev, Ukraina) (ombud: T. Beazley, QC)

Svarande: Europeiska unioners råd (ombud: J.-P. Hix och P. Mahnič Bruni)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis S. Bartelt och D. Gauci, därefter E. Paasivirta och J. Norris-Usher)

Saken

intervenient,

Ansökan om tolkning av det särskilt uppsatta beslutet av den 12 juli 2016, Yanukovych/rådet (T-347/14, EU:T:2016:433)

Avgörande

Punkt 3 i slutet i det särskilt uppsatta beslutet av den 12 juli 2016, Yanukovych/rådet (T-347/14), ska tolkas på så sätt att den, såvitt avser det yrkande om ogiltigförklaring som framställts i ansökan, avser såväl de rättegångskostnader som uppkommit för Viktor Viktorovych Yanukovych som de rättegångskostnader som uppkommit för Olga Stanislavivna Yanukovych, i egenskap av arvtagare till Viktor Viktorovych Yanukovych.

2)	Olga Stanislavivna Yanukovych, i egenskap av arvtagare till Viktor Viktorovych Yanukovych, å ena sidan, och Europeiska unionens råd, å andra sidan, ska bära sina rättegångskostnader i förfarandet för tolkning.

3)	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

4)	Detta särskilt uppsatta beslut ska i original fogas till det tolkade beslutet i original, på vilket det ska göras en anteckning om förevarande beslut.

(1) EUT C 253, 4.8.2014.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/25

Talan väckt den 4 juli 2017 – Arca Capital Bohemia mot kommissionen

(Mål T-440/17)

(2017/C 347/34)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Arca Capital Bohemia a.s. (Prag, Tjeckien) (ombud: advokaten M. Nedelka)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut COMP/D3/PB/2017/026659 av den 15 mars 2017 att neka tillgång till handlingar enligt förordning (EG) nr 1049/2001 med avseende på ärende COMP/SA.17006 – C 27/04 (ex CZ 49/03) – Agrobanka Praha a.s. och GE Capital Bank a.s.,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut nr C(2017) 3130 final av den 4 maj 2017 som fastställde kommissionens beslut nr COMP/D3/PB/2017/026659 av den 15 mars 2017, och

—	förplikta kommissionen att bära sina egna rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: Undantagen i artikel 4.2 första och tredje strecksatsen i förordning (EG) nr 1049/2001 tillämpades felaktigt.

—

Enligt sökanden tolkade kommissionen relevant rättspraxis felaktigt. Nämnda rättspraxis är enligt sökanden inte tillämplig i fall där det administrativa ärendet har avslutats. I fall som rör statligt stöd finns det dessutom ett stort allmänintresse av att erhålla så mycket information som möjligt för att kontrollera statliga organ och andra överväganden ska också gälla för argument som grundar sig på kommersiella intressen än för argument som avser koncentrations- eller kartellärenden.

Andra grunden: Det finns ett övervägande allmänintresse av att handlingarna lämnas ut.

—	Sökandens argument i detta avseende rör skälen för privatiseringen av banken i fråga och den tjeckiska banksektorns stabilitet.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/26

Talan väckt den 4 juli 2017 – Arca Capital Bohemia mot kommissionen

(Mål T-441/15)

(2017/C 347/35)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Arca Capital Bohemia a.s. (Prag, Tjeckien) (ombud: advokaten M. Nedelka)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut COMP/F3/NB/tt*D-2017/025322 av den 13 mars 2017 att delvis neka tillgång till handlingar enligt förordning (EG) nr 1049/2001 med avseende på ärende COMP/SA. 25076 (2011/NN) – Privatisering av hyresbostäder – Karbon Invest,

—	ogiltigförklara kommissionens beslut C(2017) 3129 final av den 4 maj 2017 som fastställde kommissionens beslut COMP/F3/NB/tt*D-2017/025322 av den 13 mars 2017, och

—	förplikta kommissionen att bära sina egna rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: Undantagen i artikel 4.2 andra och tredje strecksatsen i förordning (EG) nr 1049/2001 tillämpades felaktigt.

—

Andra grunden: Det finns ett övervägande allmänintresse av att handlingarna lämnas ut.

—	Sökandens argument i detta avseende ger vid handen att privatiseringen i fråga har haft mycket negativa sociala konsekvenserna och hänvisar till allmänna misstankar om att de statliga organen har agerat felaktigt.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/27

Talan väckt den 18 juli 2017 – Bowles mot ECB

(Mål T-447/17)

(2017/C 347/36)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Carlos Bowles (Frankfurt-Am-Main, Tyskland) (ombud: advokaten L. Levi)

Svarande: Europeiska centralbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att förevarande talan kan tas upp till prövning och att den är välgrundad, och

—

följaktligen

—

ogiltigförklara beslutet av den 31 januari 2017 (vilket delgetts personalen den 1 februari 2017) att tillsätta [X] på tjänsten som rådgivare till ordföranden och koordinator för direktionsrådet, ogiltigförklara beslutet att inte tillsätta sökanden på den tjänsten respektive beslutet att inte tillåta sökanden att söka den tjänsten,

—	ogiltigförklara beslutet av den 16 maj 2017, vilket mottagits den 23 maj 2017, om avslag på det särskilda överklagandet,

—	förplikta Europeiska centralbanken att ersätta den ekonomiska skada som sökanden orsakats till följd av förlust av möjligheten att tillsättas på tjänsten som rådgivare till ordföranden och koordinator för direktionsrådet,

—	förplikta Europeiska centralbanken att ersätta den ideella skada som sökanden orsakats och som i enlighet med rätt och billighet (ex aequo et bono) uppskattas till 1 symbolisk euro,

—	förplikta Europeiska centralbanken att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: Åsidosättande av principerna om offentlighet, öppenhet, likabehandling och icke-diskriminering och artiklarna 20.2 i ECB:s arbetsordning, 8 a i anställningsvillkoren, och 1a.1.1 i personalföreskrifterna samt artiklarna 2 och 3 FEU och artiklarna 20 och 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Sökanden anser härvidlag att han, till skillnad från X, inte har haft möjlighet att söka tjänsten som rådgivare till ordföranden och koordinator för direktionsrådet.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 1a.7 i personalföreskrifterna i det att den bestämmelsen endast kan utgöra rättslig grund för ett beslut att tillsätta en sökande på en tjänst som rådgivare till en direktionsmedlem och inte för ett beslut att tillsätta en sökande på tjänsten som rådgivare till ordföranden och koordinator för direktionsrådet, vilken innebär ytterligare ansvar på en högre nivå än tjänsten som rådgivare.

3.	Tredje grunden: Underlåtenhet att genomföra ett samråd med personalkommittén angående inrättandet av en ny tjänst och angående ändringen av nivån på tjänsten som koordinator, i strid med artiklarna 48 och 49 i anställningsvillkoren och samförståndsavtalet.

4.	Fjärde grunden: Åsidosättande av principen om god förvaltning på grund av att det saknas en befattningsbeskrivning för tjänsten som rådgivare till ordföranden och koordinator för direktionsrådet.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/28

Talan väckt den 20 juli 2017 – TL mot Europeiska datatillsynsmannen

(Mål T-452/17)

(2017/C 347/37)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: TL (ombud: advokaterna T. Léonard och M. Cock)

Svarande: Europeiska datatillsynsmannen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att Europeiska datatillsynsmannens beslut av den 16 maj 2017 om avslag på ansökan om avidentifiering av domen [konfidentiellt] (1) och av de webbsidor som innehåller personuppgifter, eftersom det underkänner klagomålet med motiveringen att detta utgör en begäran om omprövning och inte bemöter klagandens argument, strider mot

—

artikel 46.a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 2001, s. 1) och artiklarna 33 och 34.1 i Europeiska datatillsynsmannens beslut av den 17 december 2012 om antagande av dess arbetsordning (EUT L 273, 2013, s. 41), som antagits för att genomföra artikel 46 a, genom vilken Europeiska datatillsynsmannen ges i uppgift att utreda klagomål och informera berörda personer om resultatet,

—	artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, vilken föreskriver en allmän motiveringsskyldighet för unionens institutioner och organ,

—	fastställa att beslutet, eftersom det däri konstateras att Europeiska datatillsynsmannen saknar behörighet att pröva sökandens klagomål, strider mot artikel 46 c i förordning (EG) nr 45/2001, mot bakgrund av artikel 8.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

och således:

—	fastställa att det angripna beslutet är ogiltigt, och

—	förplikta Europeiska datatillsynsmannen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: Europeiska datatillsynsmannens underlåtelse att svara på sökandens klagomål. Eftersom Europeiska datatillsynsmannen genom det angripna beslutet underkänner klagomålet med motiveringen att detta utgör en begäran om omprövning och inte bemöter de argument som sökanden anfört till stöd för sin ansökan om avidentifiering strider detta beslut mot artikel 46.a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001, genom vilken Europeiska datatillsynsmannen ges i uppgift att utreda klagomål och informera berörda personer om resultatet, och mot artiklarna 33 och 34.1 i Europeiska datatillsynsmannens beslut av den 17 december 2012 om antagande av dess arbetsordning, som antagits för att genomföra artikel 46 a, enligt vilken Europeiska datatillsynsmannen ska hantera klagomål och informera den klagande om resultatet av ett klagomål och vilka åtgärder som vidtagits. Enligt sökanden har Europeiska datatillsynsmannen inte hanterat klagomålet, eftersom den felaktigt har kvalificerat det som en begäran om omprövning. Dessutom strider det angripna beslutet mot artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.	Andra grunden: Det föreligger ett åsidosättande av artikel 46 c i förordning (EG) nr 45/2001, jämförd med artikel 8.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, eftersom Europeiska datatillsynsmannen felaktigt ansåg sig sakna behörighet att pröva sökandens klagomål.

(1) Konfidentiella uppgifter har dolts.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/29

Talan väckt den 20 juli 2017 – TV mot rådet

(Mål T-453/17)

(2017/C 347/38)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: TV (ombud: advokaterna L. Levi och A. Blot)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att talan är grundad och kan tas upp till sakprövning,

och följaktligen,

—	ogiltigförklara beslutet av den 19 augusti 2016 om avskedande av sökanden efter slutet på dennes provanställningsperiod, det vill säga den 1 september 2016,

—	ogiltigförklara det beslut som tillsättningsmyndigheten antog den 11 april 2017 om avslag på sökandena klagomål av den 4 november 2016,

—	bevilja sökanden 20 000 euro i skadestånd och

—	förplikta svaranden att bära rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

—	Första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

—	Andra grunden: Det angripna beslutet saknar rättslig grund i den mån bedömningskommittéens slutsats därigenom bekräftades. Denna kommittée har nämligen enbart ersatt sin egen bedömning med betygsättarens.

—	Tredje grunden: Grunderna för provanställningsrapporten är behäftade med uppenbart felaktiga rättsliga och materiella bedömningar.

—	Fjärde grunden: Provanställningsperioden har inte genomförts under normala förhållanden.

—	Femte grunden: Åsidosättande av omsorgsplikten och principen om god förvaltningssed.

Sökanden anser för övrigt att de rättsstridigheter som redogjorts för i samband med grunderna för ogiltigförklaring innehåller lika många felaktigheter som ligger svaranden till last. Sökanden hävdar följaktligen att skadestånd ska beviljas för den ideella skada som anses ha uppkommit på grund av de angripna besluten.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/30

Talan väckt den 21 juli 2017 – Shindler m.fl. mot rådet

(Mål T-458/17)

(2017/C 347/39)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Harry Shindler (Porto d’Ascoli, Italien) och 12 andra sökanden (ombud: advokaten J. Fouchet)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara beslutet (EU, Euratom), XT 21016/17, samt bilagan XT 21016/17, ADD 1 REV 2 till detta beslut, vilka antogs den 22 maj 2017, av Europeiska unionens råd, om att tillåta öppnandet av förhandlingarna med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland för uppnå en överenskommelse gällande villkoren för denna medlemsstats utträde ur Europeiska unionen och

—

följaktligen,

—	förplikta Europeiska Unionens råd att bära samtliga rättegångskostnader, inklusive kostnader för att anlita en advokat för upp till 5 000 euro, samt

—	med förbehåll, särskilt för SCP CORNILLE-POUYANNE, Avocats au Barreau de Bordeaux, för att inge relevanta yttranden under den muntliga förhandling vars tidpunkt fastställs av Europeiska unionens tribunal.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder.

Första grunden: Beslut (EU, Euratom), XT 21016/17, samt bilagan XT 21016/17, ADD 1 REV 2 till detta beslut, vilka antogs den 22 maj 2017, av Europeiska unionens råd, om att tillåta öppnandet av förhandlingarna med Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland för uppnå en överenskommelse gällande villkoren för denna medlemsstats utträde ur Europeiska unionen (nedan kallat det angripna beslutet) är formellt rättsstridiga. Denna grund har två delar:

—

Första delen: Åsidosättande av Euratomfördraget i den mån det angripna beslutet och bilagan till detta föreskriver Förenade kungarikets automatiska utträde ur Europeiska atomenergigemenskapen parallellt med utträdet ur Europeiska unionen utan att ett särskilt utträdesförfarande eller särskilda förhandlingar ska gälla för detta.

—

Andra delen: Kompetensfördelningen mellan Europeiska unionen och medlemsstaterna snedvrids genom att det angripna beslutet och bilagan till detta innebär att Europeiska unionen tilldelas en anmärkningsvärd horisontell behörighet för att genomföra förhandlingarna avseende Förenade kungarikets utträde och utesluter möjligheten att dessa förhandlingar kan vara unilaterala, på så sätt att ingen ratifikation av övriga medlemsstater planeras.

Andra grunden, avseende det angripna beslutets materiella rättsstridighet, har tre delar:

—

Första delen: Åsidosättande av likhetsprincipen i den mån svaranden genom att anta det angripna beslutet och bilagan till detta har godtagit ett utträdesförfarande utan att expatrierade EU-medborgare får möjlighet att uttrycka sin åsikt gällande förlusten av deras EU-medborgarskap. Rätten att höras och att uttrycka sin åsikt genom att rösta vid ett val med europeisk räckvidd har således åsidosatts. Genom det angripna beslutet godkänns följaktligen förekomsten av andraklassens medborgare som berövats rätten att rösta på grund av att de utövat sin rätt till fri rörlighet och får till följd att principen om likabehandling av medborgarna åsidosätts. Sökandena anser att europeiska medborgare härigenom diskrimineras på grund av deras hemvist.

—

Andra delen: Åsidosättande av artikel 203 FEUF i den mån det angripna beslutet innebär brittiska utomeuropeiska länders och territoriers utträde utan att medborgarna i dessa länder har kunnat rösta om utträdet ur den associering som fastställs i EU-fördraget, utan att adressera det särskilda förfarande som gäller dem enligt artikel 203 FEUF, på så sätt att etableringsrätten enligt artikel 199 FEUF har åsidosatts genom det angripna beslutet.

—

Tredje delen: Åsidosättande av principerna om rättssäkerhet och berättigade förväntningar i den mån sökandena anser att inledandet av förhandlingar med osäker utgång om utträde kommer att få väsentlig betydelse för reglerna gällande de rättigheter som de åtnjuter till följd av deras europeiska medborgarskap, då de har skapat ett privat- och familjeliv i en annan medlemsstat på grund av att de har utövat sin rätt till fri rörlighet. Det angripna beslutet och bilagan till detta innebär således ett åsidosättande av kraven på förutsägbarhet vad gäller de rättsregler varigenom principerna om rättssäkerhet och berättigade förväntningar fastställs, och strider således även mot rätten till ett privat- och familjeliv.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/31

Talan väckt den 25 juli 2017 – TN mot ENISA

(Mål T-461/17)

(2017/C 347/40)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: TN (ombud: advokaterna L. Levi och A. Blot)

Svarande: Europeiska unionens byrå för nät- och informationssäkerhet (ENISA)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara ENISA:s beslut av den 25 november 2016 om att återkalla sitt anställningserbjudande, enligt vilket sökanden skulle utses till chef för enheten för företagstjänster och relationer med intressenter,

—	ogiltigförklara ENISA:s beslut av den 20 april 2017 om att avslå sökandens klagomål,

—	tillerkänna sökanden skadestånd för den ekonomiska och ideella skada denne lidit, och

—	förplikta ENISA att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: Svaranden åsidosatte sina avtalsrättsliga skyldigheter gentemot sökanden.

—	Sökanden gör gällande att erbjudandet inte kunde återkallas eftersom ett avtal redan hade ingåtts. Sökanden ifrågasätter svarandens argument för motsatsen.

2.	Andra grunden: Felaktig behandling av sökandens personuppgifter och åsidosättande av artikel 12 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen, av skyldigheten att vara aktsam och av rätten till god förvaltning.

Tredje grunden: Åsidosättande av rätten att yttra sig.

—	Sökanden gavs inte tillfälle att yttra sig innan beslutet att återkalla anställningserbjudandet togs.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/32

Talan väckt den 25 juli 2017 – TO mot EEA

(Mål T-462/17)

(2017/C 347/41)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: TO (ombud: advokaten N. Lhoëst)

Svarande: Europeiska miljöbyrån

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska miljöbyråns (EEA) beslut av den 22 september 2016 om att avsluta sökandens anställning som kontraktsanställd,

—	ogiltigförklara EEA:s beslut av den 20 april 2017 om att avslå det klagomål som sökanden inlämnat den 21 december 2016,

—	förplikta EEA att till sökanden utge ersättning på grundval av en förlust av fyra årslöner, med avdrag för arbetslöshetsersättning som sökanden kommer att erhålla under den perioden,

—	förplikta EEA att till sökanden betala 3 500 euro som ersättning för de kostnader som har samband med den förtida uppsägningen av hyresavtalet i Köpenhamn, med förbehåll för höjning,

—	ogiltigförklara sökandens lönebesked för september 2016, bland annat när det gäller avsaknaden av lön för den 22 september 2016,

—	förplikta EEA att till sökanden utge ersättning uppgående till 50 000 euro för den ideella skada sökanden åsamkats genom uppsägningsbeslutet av den 22 september 2016,

—	förplikta EEA att till sökanden utge ersättning uppgående till 5 000 euro för den ideella skada sökanden åsamkats genom EEA:s åsidosättande av artikel 26 i tjänsteföreskrifterna för tjänstemännen i Europeiska unionen,

—	förplikta EEA att till sökanden utge ersättning uppgående till 10 000 euro för den ideella skada sökanden åsamkats av den psykologiska press som EEA utövat gentemot sökanden under den tid sökanden inte kunde arbeta,

—	i sista hand, förplikta EEA att till sökanden betala en månadslön avseende uppsägningstid och en ersättning uppgående till en tredjedel av sökandens grundlön per provanställningsmånad som fullgjorts i enlighet med bestämmelserna i artikel 84 i anställningsvillkoren, och

—	förplikta EEA att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden åtta grunder.

1.	Första grunden: Artikel 48 b i anställningsvillkoren är inte tillämplig.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av artiklarna 48 b och 16.2 i anställningsvillkoren.

3.	Tredje grunden: Rättsstridighet på grund av diskriminering vad gäller artikel 48 b i anställningsvillkoren.

4.	Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 26 i tjänsteföreskrifterna och rätten till försvar.

Femte grunden: Åsidosättande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 2001, s. 1) och artikel 8 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

6.	Sjätte grunden: Åsidosättande av artikel 84 i anställningsvillkoren, artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och omsorgsplikten.

7.	Sjunde grunden: Uppenbart felaktig bedömning.

8.	Åttonde grunden: Maktmissbruk.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/33

Talan väckt den 26 juli 2017 – Barata mot parlamentet

(Mål T-467/17)

(2017/C 347/42)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Carlos Manuel Henriques Barata (Lissabon, Portugal) (ombud: advokaterna G. Pandey, D. Rovetta and V. Villante)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara och upphäva följande beslut och handlingar, och i förekommande fall förklara att meddelande om uttagningsprov EP/CAST/S/16/2016 (1) är ogiltigt och inte ska tillämpas på sökanden enligt artikel 277 FEUF:

—	Beslut från direktören för personalutveckling av den 26 oktober 2016 att inte föra upp sökanden på förslaget till förteckning över sökande till en tjänst som kontraktsanställd i tjänstegrupp I som chaufför inom ramen för kontraktsförfarandet CAST 2016/2017.

—

Beslut från DG INLO vid parlamentet, som meddelats genom försändelse av den 28 november 2016 och som bekräftar det ovannämnda beslutet att inte föra upp sökanden på förslaget till förteckning över sökande till en tjänst som kontraktsanställd i funktionsgrupp I som chaufför inom ramen för kontraktsförfarandet CAST 2016/2017,

—	Beslut från Europaparlamentets generalsekretariat av den 25 april 2017, undertecknat av Klaus Welle och delgett sökanden genom rekommenderad försändelse, om avslag på sökandens klagomål av den 9 januari 2017 enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna, och

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder vilka avser åsidosättande av artikel 25 i tjänsteföreskrifterna och av artikel 296 FEUF, genom att det gjorts en uppenbart felaktig bedömning av sökandens teoretiska färdigheter liksom en uppenbart felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna, med hänsyn till att parlamentet beaktat ett falskt frågeformulär/intyg som – vilket det påstås – ska ha motsvarat den handling som sökanden lämnat in under provet. Det uppenbara felet uppstod som en följd av parlamentets bristande kontroll av huruvida omsorgsplikten uppfyllts av den underleverantör vilken anlitats för att bedöma ansökningarna i urvalsförfarandet CAST 2016. Detta har i sig inverkat negativt på skyldigheten att lämna en tillräcklig motivering avseende sökanden.

Sökanden åberopar också åsidosättande av principen om ett effektivt domstolsskydd genom att han nekats rätten till försvar och rätten att bli hörd, det vill säga ett åsidosättande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och yrkar att meddelandet om uttagningsprov EP/CAST/S/16/2016 ska ogiltigförklaras och inte tillämpas.

Sökanden gör sedan gällande att parlamentet agerat utan behörighet (ultra vires) genom att delegera uttagningsförfarandet till Ecole de Maîtrise Automobile (nedan kallad underleverantören), vilket inte är bundet till vare sig tjänsteföreskrifterna eller de interna uppföranderiktlinjerna för Europeiska unionens institutioner. Enligt sökanden utgör detta ett åsidosättande av meddelandet om uttagningsprov och av artikel 30 i tjänsteföreskrifterna jämförd med bilaga III till tjänsteföreskrifterna vilket förstärker det ovannämnda åsidosättandet av skyldigheten till god förvaltning.

Sökanden gör vidare gällande ett åsidosättande av artikel 1 i tjänsteföreskrifterna, av ickediskrimineringsprincipen och proportionalitetsprincipen vad gäller parlamentets och/eller underleverantörens genomförande av uttagningsprovet och vad gäller begränsningen av valet av andra språk för de sökande som inbjudits till intresseanmälan.

Sökanden gör slutligen gällande åsidosättande av principen om lika möjligheter, av artikel 296 andra stycket FEUF och av artikel 325 i tjänsteföreskrifterna genom att parlamentet och underleverantören inte har motiverat sina beslut vilket bekräftat parlamentets bristande kontroll över underleverantören. Sökanden gör gällande att detta utgör ett åsidosättande av meddelandet om uttagningsprov EP/CAST/S/16/2016, av principen om god förvaltningssed, av hans berättigade förväntningar och av likhetsprincipen.

(1) Inbjudan till intresseanmälan kontraktsanställda – Tjänstegrupp I – Chaufförer (M/K) EP/CAST/S/16/2016 (2016/C 131 A/01)

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/34

Talan väckt den 31 juli 2017 – Haswani mot rådet

(Mål T-477/17)

(2017/C 347/43)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: George Haswani (Yabroud, Syrien) (ombud: advokaten G. Karouni)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2016/850 av den 27 maj 2016 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2016/840 av den 27 maj 2016 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien,

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2017/917 av den 29 maj 2017 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2017/907 av den 29 maj 2017 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien,

—	ogiltigförklara rådets genomförandebeslut (Gusp) 2017/1245 av den 10 juli 2017 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2017/1241 av den 10 juli 2017 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien,

—

och följaktligen

—	förordna att George Haswanis namn tas bort från bilagorna till ovannämnda rättsakter,

—	förplikta rådet att betala 100 000 euro som ersättning för den ideella skada som sökanden påstår sig ha åsamkats,

—	förplikta rådet att bära sina egna rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader, och sökanden förbehåller sig rätten att senare under rättegången specificera detta belopp.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 andra stycket FEUF. Sökanden gör gällande att Europeiska unionens råd endast angett vaga och allmänna överväganden utan att specifikt och konkret nämna varför det inom ramen för sin skönsmässiga bedömning anser att sökanden ska omfattas av restriktiva åtgärder. Rådet har således inte angett någon konkret och objektiv omständighet gentemot sökanden som skulle kunna motivera de aktuella åtgärderna.

Andra grunden: Oproportionerlig kränkning av grundläggande rättigheter. Sökanden anser att de omtvistade åtgärderna ska ogiltigförklaras eftersom de är oproportionerliga i förhållande till det eftersträvade ändamålet, och de utgör därmed en oproportionerlig inskränkning i näringsfriheten och rätten till egendom i artiklarna 16 och 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Den oproportionerliga karaktären består i att åtgärderna avser varje betydande ekonomisk verksamhet, utan angivande av något annat kriterium.

Tredje grunden: Rådet gjorde en uppenbart felaktig bedömning och underlät att anföra bevis för åtgärderna. De successiva förklaringar som rådet lämnat för de restriktiva åtgärderna består av omständigheter som uppenbarligen inte vinner stöd i de faktiska omständigheterna, och de saknar varje trovärdig grund.

Fjärde grunden: Den fjärde grunden avser skadeståndsyrkandet, och det görs därvid gällande att i och med att vissa allvarliga och ostyrkta omständigheter läggs sökanden till last, så utsätts både sökanden och hans familj för fara, vilket visar storleken på den skada som sökanden åsamkats och som utgör grunden för skadeståndsyrkandet.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/35

Talan väckt den 2 augusti 2017 – PO mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål T-479/17)

(2017/C 347/44)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: PO (ombud: advokaterna N. de Montigny och J.-N. Louis)

Svarande: Europeiska utrikestjänsten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

förklara att

—

det lönebesked av den 10 november 2016 som tillställdes sökanden av personalavdelningen vid Europeiska utrikestjänsten, samt – såvitt erforderligt – det e-postmeddelande av den 24 oktober 2016 i vilket personalavdelningen angav att han inte har någon rätt till ersättning för skolavgifter för sina två barn utöver det tak som anges i artikel 15 i bilaga X till tjänsteföreskrifterna då han genomgår vidareutbildning, och

—	såvitt erforderligt, det uttryckliga avslaget på hans klagomål den 16 maj 2017,

—	är ogiltiga, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: Invändning om rättsstridighet då lönebeskedet av den 10 november 2016 (nedan kallat det individuella angripna beslutet), samt den skrivelse av den 15 april 2016 och den skrivelse av den 22 september 2016 som beslutet grundas på, jämte riktlinjerna åsidosätter tjänsteföreskrifterna för Europeiska unionens tjänstemän (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) och bilaga X därtill.

2.	Andra grunden: Invändning om rättsstridighet då dessa skrivelser som det individuella angripna beslutet grundas på åsidosätter riktlinjerna.

Tredje grunden: Det individuella angripna beslutet är rättsstridigt av följande skäl:

—	åsidosättande av principerna om förutsebarhet, berättigade förväntningar och rättssäkerhet samt åsidosättande av principen om god förvaltning och principen om förvärvade rättigheter,

—	åsidosättande av rätten till familjeliv och rätten till utbildning,

—	åsidosättande av likabehandlingsprincipen och icke-diskrimineringsprincipen,

—	avsaknad av intresseavvägning samt åsidosättande av principen att den vidtagna åtgärden ska vara proportionerlig.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/36

Talan väckt den 7 augusti 2017 – SFP Asset Management m.fl. mot SRB

(Mål T-502/17)

(2017/C 347/45)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: SFP Asset Management, S.A. (Genève, Schweiz), Twenty First Trade Inc. (Panama City, Panama), Merlos Infor, S.L. (Badalona, Spanien) (ombud: advokaten J. Gálvez Pascual)

Svarande: Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut (SRB/EES/2017/08) som Gemensamma resolutionsnämnden fattade vid sitt verkställande möte den 7 juni 2017, om antagande av en resolutionsordning för finansinstitutet Banco Popular Español SA., och

—	ogiltigförklara kommissionens beslut (EU) 2017/1246 av den 7 juni 2017, om godkännande av resolutionsordningen för Banco Popular Español.

Grunder och huvudargument

Grunderna och huvudargumenten liknar de som åberopats i mål T-478/17, Mutualidad de la Abogacía och Hermandad Nacional de Arquitectos Superiores y Químicos/Gemensamma resolutionsnämnden, T-481/17, Fundación Tatiana Pérez de Guzmán el Bueno och SFL/Gemensamma resolutionsnämnden, T-482/17, Comercial Vascongada Recalde/Gemensamma resolutionsnämnden, T-483/17, García Suárez m.fl./Gemensamma resolutionsnämnden, T-484/17, Fidesban m.fl./Gemensamma resolutionsnämnden, T-497/17, Sáchez del Valle och Calatrava Real State 2015/kommissionen och Gemensamma resolutionsnämnden, och T-498/17, Pablo Álvarez de Linera Granda/kommissionen och Gemensamma resolutionsnämnden.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/36

Talan väckt den 4 augusti 2017 – Ruiz Sacristán och Arias Mosquera mot kommissionen och SRB

(Mål T-507/17)

(2017/C 347/46)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Jaime Ruiz Sacristán (Cuauhtémoc, Mexiko), José María Arias Mosquera (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna B. Gutiérrez de la Roza Pérez, P. Rubio Escobar, R. Ruiz de la Torre Esporrín och B. Fernández García)

Svarande: Europeiska kommissionen och Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut (SRB/EES/2017/08) som Gemensamma resolutionsnämnden fattade vid sitt verkställande möte den 7 juni 2017, om antagande av en resolutionsordning för institutet Banco Popular Español SA., och

—	ogiltigförklara kommissionens beslut (EU) 2017/1246 av den 7 juni 2017, om godkännande av resolutionsordningen för Banco Popular Español SA.

Grunder och huvudargument

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/37

Talan väckt den 4 augusti 2017 – Estévez Puerto m.fl. mot kommissionen och SRB

(Mål T-504/17)

(2017/C 347/47)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: José Ramón Estévez Puerto (Jeréz de la Frontera, Spanien) och 14 andra sökande (ombud: advokaterna B. Gutiérrez de la Roza Pérez, P. Rubio Escobar, R. Ruíz de la Torre Esporrín och B. Fernández García)

Svarande: Europeiska kommissionen och Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut (SRB/EES/2017/08) som Gemensamma resolutionsnämnden fattade vid sitt verkställande möte den 7 juni 2017, om antagande av en resolutionsordning för institutet Banco Popular Español SA., och

—	ogiltigförklara kommissionens beslut (EU) 2017/1246 av den 7 juni 2017, om godkännande av resolutionsordningen för Banco Popular Español.

Grunder och huvudargument

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/37

Talan väckt den 4 augusti 2017 – Inverni m.fl. mot kommissionen och SRB

(Mål T-505/17)

(2017/C 347/48)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Inverni, SL (Madrid, Spanien), Inverindesa, SL (Madrid) och Isaac Ignacio Fernández Fernández (Oviedo, Spanien) (ombud: advokaterna B. Gutiérrez de la Roza Pérez, P. Rubio Escobar, R. Ruiz de la Torre Esporrín och B. Fernández García)

Svarande: Europeiska kommissionen och Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut (SRB/EES/2017/08) som Gemensamma resolutionsnämnden fattade vid sitt verkställande möte den 7 juni 2017, om antagande av en resolutionsordning för institutet Banco Popular Español SA., och

—	ogiltigförklara kommissionens beslut (EU) 2017/1246 av den 7 juni 2017, om godkännande av resolutionsordningen för Banco Popular Español.

Grunder och huvudargument

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/38

Talan väckt den 8 augusti 2017 – Makhlouf mot rådet

(Mål T-506/17)

(2017/C 347/49)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Rami Makhlouf (Damaskus, Syrien) (ombud: advokaten E. Ruchat)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	bifalla talan,

—	följaktligen ogiltigförklara beslut (Gusp) 2017/917 av den 29 maj 2017 och påföljande genomförandeakter, såvitt dessa gäller sökanden, och

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

Första grunden: De angripna rättsakterna åsidosätter sökandens rätt till försvar, bland annat rätten till ett effektivt domstolsskydd som föreskrivs i artiklarna 6 och 13 i Europeiska konventionen om de grundläggande rättigheterna (Europakonventionen), artikel 215 FEUF och i artiklarna 41 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

2.	Andra grunden: Svaranden har åsidosatt motiveringsskyldigheten, i det att motiveringen inte uppfyller de krav som åligger EU-institutionerna enligt artikel 6 i Europakonventionen, artikel 296 FEUF och artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

3.	Tredje grunden: Rådet har gjort en uppenbart felaktig bedömning vad avser sökandens inblandning i finansieringen av den syriska regimen.

Fjärde grunden: De angripna rättsakterna inskränker på ett omotiverat och oproportionerligt sätt sökandens grundläggande rättigheter, särskilt dennes rätt till egendom som föreskrivs i artikel 1 i första tilläggsprotokollet till Europakonventionen och i artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, rätten till skydd för anseendet, däribland artklarna 8 och 10.2 i Europakonventionen, oskuldspresumtionen i artikel 6 i Europakonventionen och i artikel 48 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och rätten att fritt röra sig i artikel 2.2 i fjärde tilläggsprotokollet till Europakonventionen.

5.	Femte grunden: Åsidosättande av riktlinjerna avseende genomförande och bedömning av restriktiva åtgärder (sanktioner) inom ramen för EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik (rådets dokument 15114/05 av den 2 december 2005).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/39

Talan väckt den 4 augusti 2017 – Fundación Pedro Barrié de la Maza, Conde de Fenosa mot kommissionen och SRB

(Mål T-507/17)

(2017/C 347/50)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Fundación Pedro Barrié de la Maza, Conde de Fenosa (La Coruña, Spanien) (ombud: advokaterna B. Gutiérrez de la Roza Pérez, P. Rubio Escobar, R. Ruiz de la Torre Esporrín och B. Fernández García)

Svarande: Europeiska kommissionen och Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut (SRB/EES/2017/08) som Gemensamma resolutionsnämnden fattade vid sitt verkställande möte den 7 juni 2017, om antagande av en resolutionsordning för institutet Banco Popular Español SA., och

—	ogiltigförklara kommissionens beslut (EU) 2017/1246 av den 7 juni 2017, om godkännande av resolutionsordningen för Banco Popular Español.

Grunder och huvudargument

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/39

Talan väckt den 4 august 2017 – Financiere Tesalia m.fl. mot kommissionen och SRB

(Mål T-508/17)

(2017/C 347/51)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Financiere Tesalia, SA (Luxemburg, Luxemburg), Cartera Zurbano, SA (Madrid, Spanien), Finexperta, SA (Madrid), Eurosigma, SA (Madrid) (ombud: advokaterna B. Gutiérrez de la Roza Pérez, P. Rubio Escobar, R. Ruiz de la Torre Esporrín och B. Fernández García)

Svarande: Europeiska kommissionen och Gemensamma reslutionsnämnden

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut (SRB/EES/2017/08) som Gemensamma resolutionsnämnden fattade vid sitt verkställande möte den 7 juni 2017, om antagande av en resolutionsordning för institutet Banco Popular Español SA., och

—	ogiltigförklara kommissionens beslut (EU) 2017/1246 av den 7 juni 2017, om godkännande av resolutionsordningen för Banco Popular Español.

Grunder och huvudargument

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/40

Talan väckt den 7 augusti 2017 – Cartera de Inversiones Melca m.fl. mot kommissionen och SRB

(Mål T-509/17)

(2017/C 347/52)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Cartera de Inversiones Melca, SL (Avilés, Spanien), Servicios Inmobiliarios Avilés, SL (Avilés), Hotel Avilés, SA (Avilés), Arside Construcciones Mecánicas, SA (Carreño, Spanien) (ombud: advokaterna B. Gutiérrez de la Roza Pérez, P. Rubio Escobar, R. Ruiz de la Torre Esporrín och B. Fernández García)

Svarande: Europeiska kommissionen och Gemensamma resolutionsnämnden

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut (SRB/EES/2017/08) som Gemensamma resolutionsnämnden fattade vid sitt verkställande möte den 7 juni 2017, om antagande av en resolutionsordning för institutet Banco Popular Español SA., och

—	ogiltigförklara kommissionens beslut (EU) 2017/1246 av den 7 juni 2017, om godkännande av resolutionsordningen för Banco Popular Español.

Grunder och huvudargument

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/40

Talan väckt den 11 augusti 2017 – De Loecker mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål T-537/17)

(2017/C 347/53)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Stéphane De Loecker (Bryssel, Belgien (ombud: advokaterna J.-N. Louis och N. de Montigny)

Svarande: Europeiska utrikestjänsten

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslutet av den 10 oktober 2016 varigenom Europeiska utrikestjänsten avslog sökandens begäran om bistånd med stöd av artikel 12a och artikel 24 i tjänsteföreskrifter för tjänstemän i Europeiska unionen,

—	förplikta Europeiska utrikestjänsten att ersätta den ideella skada som sökanden orsakats med ett belopp på 250 000 euro,

—	förplikta Europeiska utrikestjänsten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 266 FEUF på grund av att svaranden, genom att anta beslutet av den 10 oktober 2016 om avslag på sökandens begäran om bistånd (nedan kallat det angripna beslutet), åsidosatte domskälen i personaldomstolens dom av den 16 december 2015, De Loecker/Europeiska utrikestjänsten (F-34/15, EU:F:2015:153). Sökanden anser även att svaranden har underlåtit att beakta det förfarande som inrättats av kommissionens utrednings- och disciplinbyrå till följd av domen av den 14 februari 2017 Kerstens/kommissionen (T-270/16 P, ej publicerad, EU:T:2017:74).

2.	Andra grunden: Åsidosättande av rätten till försvar och särskilt av rätten att yttra sig och rätten att få tillgång till handlingarna i ett ärende som följer av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/41

Överklagande ingett den 16 augusti 2017 – VF International mot EUIPO – Virmani (ANOKHI)

(Mål T-548/17)

(2017/C 347/54)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: VF International Sagl (Stabio, Schweiz) (ombud: advokaten T. van Innis)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Ken Virmani (München, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”ANOKHI” Registreringsansökan nr 13 025 382

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 26 maj 2017 i ärende R 2307/2015-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artiklarna 8.1 b och 8.5 i förordning nr 207/2009.

—	Åsidosättande av artikel 85 i förordning nr 207/2009 och artikel 94 i förordning nr 2668/95.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/42

Talan väckt den 14 augusti 2017 – Duym mot rådet

(Mål T-549/17)

(2017/C 347/55)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Frederik Duym (Ostende, Belgien) (ombud: advokaten M. Velardo)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det beslut som låg till grund för skrivelsen av den 7 oktober 2016, genom vilket han slutligt uteslöts från det förfarande som pågick för att tillsätta en enhetschef vid DGA 3B Unit NL, och det därpå följande beslutet att utnämna [X] som chef för den nederländskspråkiga översättningsenheten (nedan kallat det angripna beslutet),

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.	Första grunden avser bristfällig motivering. Rådet vägrade att ge sökanden en skriftlig motivering, med sifferuppgifter, avseende hans misslyckande i förfarandet för att tillsätta en chef för den nederländskspråkiga översättningsenheten.

Andra grunden avser ett åsidosättande av principen om god förvaltningssed och en uppenbart oriktig bedömning. Juryn utförde inte någon jämförande utvärdering av sökandena på grundval av siffermässiga poäng och dessutom finns det ingen annan handling i akten, såsom en sammanfattande kommentar, som visar att juryn var enhällig när det gäller utnämnandet av [X] i stället för sökanden.

Tredje grunden avser ett åsidosättande av det interna meddelandet om ledig tjänst. Utvärderingen av sökanden avsåg även chefen för översättningsenhetens politiska roll trots att denna aspekt inte alls nämndes i meddelandet om ledig tjänst och trots att det inte heller framgår av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen (nedan kallade tjänsteföreskrifterna) att chefen för översättningsenheten har en politisk roll.

Fjärde grunden avser en underlåtenhet att tillvarata tjänstens intresse och en uppenbart oriktig bedömning. Kunskaperna i nederländska provades inte trots att enheten var en nederländskspråkig enhet. Sökanden framställer med avseende på detta en invändning om rättsstridighet enligt artikel 277 FEUF mot det interna meddelandet om ledig tjänst mot bakgrund av artikel 7 i tjänsteföreskrifterna. Eftersom det i detta meddelande inte krävdes att det nederlänska språket behärskas till fullo strider det mot artikel 7 i tjänsteföreskrifterna. Sökanden begär därför att detta meddelande ska anses vara rättsstridigt incidenter tantum i förevarande förfarande. Sökanden gör slutligen gällande att medan de övriga översättningstjänsterna inom institutionerna har en enhetschef som fullt ut behärskar översättningsspråket, gäller detta inte det nederländska språket. Det nederlänska språket kommer därmed att behandlas annorlunda än de övriga språken, vilket strider mot artikel 1 i förordning nr 1/1958, enligt vilken alla språk ska ha samma dignitet.

Femte grunden avser ett åsidosättande av principen om likabehandling och särskilt ett åsidosättande av artikel 1d i tjänsteföreskrifterna, i form av en diskriminering på grund av kön och språk, samt ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen. Sökanden anser att begränsningen till engelska av de språk som hade kunnat användas vid intervjun utgör ett uppenbart åsidosättande av artikel 1d i tjänsteföreskrifterna, eftersom [X] hade engelska som andra språk, medan engelska endast var sökandens tredje språk. Dessutom var hans erfarenhet som arbetsledare klart större än [X:s] erfarenhet, vilket innebär att det inte går att utesluta att det skett en diskriminering på grund av kön, eftersom det av andra uppgifter i akten framgår att rådet, i det interna urvalsförfarandet, har en benägenhet att välja kvinnor för att kompensera utnämnandet av män i det externa förfarandet. Sökanden anser slutligen att det gjorts ett oförnuftigt val, i och med att ett språk getts en fördel och en privilegierad ställning, vilket strider mot proportionalitetsprincipen.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/43

Överklagande ingett den 17 augusti 2017 – Staropilsen mot EUIPO – Pivovary Staropramen (STAROPILSEN, STAROPLZEN)

(Mål T-556/17)

(2017/C 347/56)

Överklagandet är avfattat på: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Staropilsen s. r. o. (Pilsen, Tjeckien) (ombud: advokaten A. Kodrasová)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet Office (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Pivovary Staropramen s. r. o. (Prag, Tjeckien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”STAROPILSEN, STAROPLZEN” – EU-varumärke nr 9 034 893

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 20 juni 2017 i ärende R 236/2017-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artiklarna 53.1 a och 8.1 a i förordning nr 207/2009.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/43

Talan väckt den 9 augusti 2017 – Abdulkarim mot rådet

(Mål T-559/17)

(2017/C 347/57)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Mouhamad Wael Abdulkarim (Dubai, Förenade Arabemiraten) (ombud: advokaterna: J.-P. Buyle och L. Cloquet)

Svarande: Europeiska unioners råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2017/917 av den 29 maj 2017 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien, i den del detta avser sökanden,

—	ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2017/907 av den 29 maj 2017 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, i den del denna avser sökanden, och

—	förplikta rådet att bära och ersätta samtliga utgifter och rättegångskostnader i denna instans, inklusive sökandens kostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

Första grunden: Svaranden har gjort en uppenbart felaktig bedömning när den ansåg att sökanden har stöttat regimen i Syrien. Mot de argument som har angetts i de angripna rättsakterna har följande anförts:

—	Mouhamad Wael Abdulkarim kan inte anses vara ”en betydelsefull affärsman”.

—	Mouhamad Wael Abdulkarim har ingen anknytning till regimen, utövar ingen påverkan på den och utgör ingen verklig risk för förbigående av de restriktiva åtgärderna som antagits med hänsyn till situationen i Syrien.

—	Mouhamad Wael Abdulkarims tidigare delaktighet i Alkarim For Trade and Industry L.L.C. eller andra företag som är verksamma inom sektorn för råolja, industriolja, smörjmedel och fett i Mellanöstern innebär inte att han ska kvalificeras som ”en betydelsefull affärsman”.

—	Mouhamad Wael Abdulkarim bor inte i Syrien och utövar således inte heller någon verksamhet där.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av den allmänna proportionalitetsprincipen i den mån de åtgärder som antas genom de angripna rättsakterna får sådana effekter att de i sig borde anses som oproportionerliga.

3.	Tredje grunden: Oproportionerligt åsidosättande av rätten till egendom och att utöva en yrkesverksamhet, i den mån de angripna åtgärderna innebär att sökanden förhindras från att i fred förfoga över sina tillgångar och sin ekonomiska frihet.

4.	Fjärde grunden: Maktmissbruk i den mån de angripna rättsakterna har antagits för att uppnå andra ändamål än de angivna, nämligen att utesluta sökanden från marknaden för att underlätta andra aktörers inträde på denna marknad och således är behäftade med maktmissbruk.

5.	Femte grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten enligt artikel 296.2 FEUF, i den mån motiveringen av de angripna rättsakterna egentligen är helt formell och inte förefaller vara genomtänkt av svaranden.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/44

Överklagande ingett den 15 augusti 2017 – L-Shop-Team mot EUIPO (bags2GO)

(Mål T-561/17)

(2017/C 347/58)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: L-Shop-Team GmbH (Dortmund, Tyskland) (ombud: advokaten A. Sautter)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”bags2GO” – Registreringsansökan nr 15 356 901

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 14 juni 2017 i ärende R 1650/2016-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/45

Överklagande ingett den 18 augusti 2017 – CheapFlights International mot EUIPO – Momondo Group (Cheapflights)

(Mål T-565/17)

(2017/C 347/59)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: CheapFlights International Ltd (Speenoge, Irland) (ombud: advokaterna A. von Mühlendahl och H. Hartwig)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Momondo Group Ltd (London, Storbritannien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementen ”Cheapflights” – Registreringsansökan nr 3 485 349

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av stora överklagandenämnden vid EUIPO den 1 juni 2017 i ärende R 1893/2011-G

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO och Momondo Group Limited, om denna intervenerar i detta förfarande, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 64.6 i förordning nr 207/2009.

—	Åsidosättande av artikel 75 i förordning nr 207/2009.

—	Åsidosättande av artikel 8.3 i kommissionens förordning nr 216/96.

—	Det angripna beslutet saknar argument varigenom giltigheten av klagandens varumärken ifrågasätts eller direkt vederläggs. Det angripna beslutet skadar klagandens intressen i egenskap av innehavare av giltigt registrerade varumärken som inte ens omfattas av motpartens jurisdiktion.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/46

Överklagande ingett den 21 augusti 2017 – Disney Enterprises mot EUIPO – Di Molfetta (DiSNEY FROZEN)

(Mål T-567/17)

(2017/C 347/60)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Disney Enterprises, Inc. (Burbank, Kalifornien, USA) (ombud: advokaten M. Graf)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Fabio Di Molfetta (Bisceglie, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementen ”DiSNEY FROZEN” – Registreringsansökan nr 11 830 965

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 12 maj 2017 i ärende R 2342/2016-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/46

Talan väckt den 25 augusti 2017 – thyssenkrupp Electrical Steel och thyssenkrupp Electrical Steel Ugo mot kommissionen

(Mål T-577/17)

(2017/C 347/61)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: thyssenkrupp Electrical Steel GmbH (Gelsenkirchen, Tyskland) och thyssenkrupp Electrical Steel Ugo (Isbergues, Frankrike) (ombud: advokaten M. Günes)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens slutsats, i dokument Ares (2017)3010674 av den 15 juni 2017, att unionsproducenternas väsentliga intressen inte påverkas negativt av ett godkännande för aktiv förädling av vissa produkter av kornorienterat magnetstål, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna enligt artikel 134.1 i tribunalens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

Första grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten

—	Kommissionen kom till slutsatsen att de ekonomiska villkoren var uppfyllda avseende godkännandet för aktiv förädling av varorna utan att ange några skäl för den slutsatsen.

Andra grunden: Uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna.

—	Kommissionens slutsats att godkännandet för aktiv förädling av varorna inte skulle påverka unionsproducenternas väsentliga intressen negativt grundar sig på en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 211.4 b i tullkodexen (1) och grundförordningen (2)

—

När kommissionen fann att de ekonomiska villkoren var uppfyllda avseende godkännandet för aktiv förädling av varorna, underlät den därmed att begränsa sin bedömning till de omständigheter som anges i artikel 211.4 b i tullkodexen och grundade sin bedömning på omständigheter som bara kan pröva enligt det förfarande som föreskrivs i grundförordningen.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 259.4 i genomförandeförordningen för tullkodexen och de horisontella bestämmelserna om arbetssättet för kommissionens expertgrupper

—	I den mån kommissionen delegerade slutsatsen rörande de ekonomiska villkoren till expertgruppen för tull, åsidosatte den artikel 259.4 i genomförandeförordningen för tullkodexen (3) och kommissionens horisontella bestämmelser om arbetssättet för kommissionens expertgrupper.

Femte grunden: Åsidosättande av rätten till försvar

—

Kommissionen har åsidosatt sökandenas rätt till försvar genom att inte lämna ut viss betydelsefull information som anges i ansökan om godkännande för aktiv förädling av varorna, alternativt icke-konfidentiella sammanfattningar av informationen som är tillräckligt detaljerade för att den konfidentiella informationen ska gå att förstå i sak.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 269, 2013, s. 1).

(2) Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EUT L 343, 2009, s. 51).

(3) Kommissionens genomförandeförordning (EU) 2015/2447 av den 24 november 2015 om närmare regler för genomförande av vissa bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (EUT L 343, 2015, s. 558).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/47

Talan väckt den 28 augusti 2017 – Wall Street Systems UK mot ECB

(Mål T-579/17)

(2017/C 347/62)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Wall Street Systems UK Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: advokaten A. Csaki)

Svarande: Europeiska centralbanken (ECB)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara ECB:s beslut, i form av ett beslut efter överklagande av den 17 augusti 2017, att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet, samt alla framtida beslut i samma ärende,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder.

Sökanden bestrider svarandens beslut, i form av ett beslut efter överklagande av den 17 augusti 2017, att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet och yrkar därför att det beslut och alla framtida beslut i samma ärende ska ogiltigförklaras (särskilt beslut om tilldelning av kontraktet). Nämnda beslut fattades i strid med Europeiska centralbankens beslut (EU) 2016/245 (1) och tillämlig unionsrätt, och särskilt principerna om öppenhet, icke-diskriminering och kostnadseffektivitet.

(1) Europeiska centralbankens beslut (EU) 2016/245 av den 9 februari 2016 om regler för upphandling (EUT L 45, 2016, s. 15).

16.10.2017

Europeiska unionens officiella tidning

C 347/48

Överklagande ingett den 28 augusti 2017 – Unigroup mot EUIPO – Pronova Laboratories (nailicin)

(Mål T-587/17)

(2017/C 347/63)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Unigroup ApS (Lyngby, Danmark) (ombud: advokaten M. Rijsdijk)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Pronova Laboratories BV (Amsterdam, Nederländerna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”nailicin” – Registreringsansökan nr 14 096 499

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 9 juni 2017 i ärende R 2359/2016-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	förklara registrering nr 894 557 i Beneluxländerna för ogrundad och återförvisa ärendet till invändningsenheten vid EUIPO:s överklagandenämnd, och

—	förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av regel 19 i kommissionens förordning nr 2868/95 om genomförande av förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 347

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	60 årgången 16 oktober 2017

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2017/C 347/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2017/C 347/02	Mål C-325/17 P: Överklagande ingett den 31 maj 2017 av Windrush Aka LLP av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 22 mars 2017 i mål T-336/15, Windrush Aka LLP mot EUIPO	2
2017/C 347/03	Mål C-340/17: Överklagande ingett den 7 juni 2017 av Alcohol Countermeasure Systems (International) Inc. av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 29 mars 2017 i mål T-638/15, Alcohol Countermeasure Systems (International) mot (EUIPO)	3
2017/C 347/04	Mål C-373/17 P: Överklagande ingett den 20 juni 2017 av Agria Polska sp. z o.o., Agria Chemicals Poland sp. z o.o., Star Agro Analyse und Handels GmbH, Agria Beteiligungsgesellschaft mbH av den dom som tribunalen meddelade den 16 maj 2017 i mål T-480/15, Agria Polska m.fl. mot kommissionen	4
2017/C 347/05	Mål C-395/17: Talan väckt den 30 juni 2017 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Nederländerna	5
2017/C 347/06	Mål C-396/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Österrike) den 3 juli 2017 – Martin Leitner mot Landespolizeidirektion Tirol	6
2017/C 347/07	Mål C-418/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Nürnberg (Tyskland) den 10 juli 2017 – Andreas Fabri och Elisabeth Mathes mot Sun Express Deutschland GmbH	7
2017/C 347/08	Mål C-425/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bayerischer Verwaltungsgerichtshof (Tyskland) den 14 juli 2017 – Günter Hartmann Tabakvertrieb GmbH & Co. KG mot Stadt Kempten	8
2017/C 347/09	Mål C-430/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 17 juli 2017 – Walbusch Walter Busch GmbH & Co. KG mot Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs Frankfurt am Main eV	9
2017/C 347/10	Mål C-438/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesverwaltungsgericht (Tyskland) den 20 juli 2017 – Bundesrepublik Deutschland mot Taus Magamadov	9
2017/C 347/11	Mål C-439/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Hamburg (Tyskland) den 20 juli 2017 – British American Tobacco (Germany) GmbH mot Freie und Hansestadt Hamburg	10
2017/C 347/12	Mål C-445/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione Tributaria Regionale del Lazio (Italien) den 24 juli 2017 – Agenzia delle Dogane e dei Monopoli mot Pilato SpA	11
2017/C 347/13	Mål C-452/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal de commerce de Liège (Belgien) den 27 juli 2017 – Zako SPRL mot Sanidel SA	11
2017/C 347/14	Mål C-457/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 31 juli 2017 – Heiko Jonny Maniero mot Studienstiftung des deutschen Volkes eV	12
2017/C 347/15	Mål C-459/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 31 juli 2017 – SGI mot Ministre de l'Action et des Comptes Publics	12
2017/C 347/16	Mål C-460/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 31 juli 2017 – Valériane SNC mot Ministre de l'Action et des Comptes Publics	13
2017/C 347/17	Mål C-462/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Hamburg (Tyskland) den 1 augusti 2017 – Tänzer & Trasper GmbH mot Altenweddinger Geflügelhof Kommanditgesellschaft	14
2017/C 347/18	Mål C-466/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Trento (Italien) den 3 augusti 2017 – Chiara Motter mot Provincia autonoma di Trento	14
2017/C 347/19	Mål C-472/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Giudice di pace di L’Aquila (Italien) den 7 augusti – Gabriele Di Girolamo mot Ministero della Giustizia	15
2017/C 347/20	Mål C-475/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Riigikohus (Estland) den 8 augusti 2017 – AS Viking Motors, OÜ TKM Beauty Eesti, AS TKM King, Kaubamaja AS, Selver AS mot Tallinna linn, Maksu- ja Tolliamet	16
2017/C 347/21	Mål C-476/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 4 augusti 2017 – Pelham GmbH, Moses Pelham, Martin Haas mot Ralf Hütter, Florian Schneider-Esleben	16
2017/C 347/22	Mål C-478/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Cluj (Rumänien) den 9 augusti 2017 – IQ mot JP	17
2017/C 347/23	Mål C-483/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal (Irland) den 9 augusti 2017 – Neculai Tarola mot Minister for Social Protection	18
2017/C 347/24	Mål C-491/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Supreme Court of the United Kingdom (Förenade kungariket) den 14 augusti 2017 – Hoteles Pinero Canarias SL mot Godfrey Keefe (vars talan förs av Nik Eyton på grund av bristande processbehörighet)	18
2017/C 347/25	Mål C-496/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Düsseldorf (Tyskland) den 17 augusti 2017 – Deutsche Post AG mot Hauptzollamt Köln	19
2017/C 347/26	Mål C-497/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour administrative d’appel de Versailles (Frankrike) den 10 juli 2017 – Oeuvre d’assistance aux bêtes d’abattoirs (OABA)mot Ministre de l'agriculture et de l’alimentation, Premier ministre, Bionoor, Ecocert France, Institut national de l’origine et de la qualité (INAO)	20
2017/C 347/27	Mål C-502/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Vestre Landsret (Danmark) den 18 augusti 2017 – C&D Foods Acquisition ApS mot Skatteministeriet	20
2017/C 347/28	Mål C-503/17: Talan väckt den 21 augusti 2017 – Europeiska kommissionen mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland	21
2017/C 347/29	Mål C-504/17: Talan väckt den 21 augusti 2017 – Europeiska kommissionen mot Irland	22
2017/C 347/30	Mål C-507/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Frankrike) den 21 augusti 2017 – Google Inc. mot Commission nationale de l'informatique et des libertés (CNIL)	22
2017/C 347/31	Mål C-514/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour d'appel de Liège (Belgien) den 23 augusti 2017 – Ministère public mot Marin-Simion Sut	23
2017/C 347/32	Mål C-526/17: Talan väckt den 4 september – Europeiska kommissionen mot Republiken Italien	24
	Tribunalen
2017/C 347/33	Mål T-347/14 INTP: Tribunalens beslut av den 19 juli 2017 – Yanukovych mot rådet (Förfarande — Tolkning av särskilt uppsatt beslut)	25
2017/C 347/34	Mål T-440/17: Talan väckt den 4 juli 2017 – Arca Capital Bohemia mot kommissionen	25
2017/C 347/35	Mål T-441/15: Talan väckt den 4 juli 2017 – Arca Capital Bohemia mot kommissionen	26
2017/C 347/36	Mål T-447/17: Talan väckt den 18 juli 2017 – Bowles mot ECB	27
2017/C 347/37	Mål T-452/17: Talan väckt den 20 juli 2017 – TL mot Europeiska datatillsynsmannen	28
2017/C 347/38	Mål T-453/17: Talan väckt den 20 juli 2017 – TV mot rådet	29
2017/C 347/39	Mål T-458/17: Talan väckt den 21 juli 2017 – Shindler m.fl. mot rådet	30
2017/C 347/40	Mål T-461/17: Talan väckt den 25 juli 2017 – TN mot ENISA	31
2017/C 347/41	Mål T-462/17: Talan väckt den 25 juli 2017 – TO mot EEA	32
2017/C 347/42	Mål T-467/17: Talan väckt den 26 juli 2017 – Barata mot parlamentet	33
2017/C 347/43	Mål T-477/17: Talan väckt den 31 juli 2017 – Haswani mot rådet	34
2017/C 347/44	Mål T-479/17: Talan väckt den 2 augusti 2017 – PO mot Europeiska utrikestjänsten	35
2017/C 347/45	Mål T-502/17: Talan väckt den 7 augusti 2017 – SFP Asset Management m.fl. mot SRB	36
2017/C 347/46	Mål T-507/17: Talan väckt den 4 augusti 2017 – Ruiz Sacristán och Arias Mosquera mot kommissionen och SRB	36
2017/C 347/47	Mål T-504/17: Talan väckt den 4 augusti 2017 – Estévez Puerto m.fl. mot kommissionen och SRB	37
2017/C 347/48	Mål T-505/17: Talan väckt den 4 augusti 2017 – Inverni m.fl. mot kommissionen och SRB	37
2017/C 347/49	Mål T-506/17: Talan väckt den 8 augusti 2017 – Makhlouf mot rådet	38
2017/C 347/50	Mål T-507/17: Talan väckt den 4 augusti 2017 – Fundación Pedro Barrié de la Maza, Conde de Fenosa mot kommissionen och SRB	39
2017/C 347/51	Mål T-508/17: Talan väckt den 4 august 2017 – Financiere Tesalia m.fl. mot kommissionen och SRB	39
2017/C 347/52	Mål T-509/17: Talan väckt den 7 augusti 2017 – Cartera de Inversiones Melca m.fl. mot kommissionen och SRB	40
2017/C 347/53	Mål T-537/17: Talan väckt den 11 augusti 2017 – De Loecker mot Europeiska utrikestjänsten	40
2017/C 347/54	Mål T-548/17: Överklagande ingett den 16 augusti 2017 – VF International mot EUIPO – Virmani (ANOKHI)	41
2017/C 347/55	Mål T-549/17: Talan väckt den 14 augusti 2017 – Duym mot rådet	42
2017/C 347/56	Mål T-556/17: Överklagande ingett den 17 augusti 2017 – Staropilsen mot EUIPO – Pivovary Staropramen (STAROPILSEN, STAROPLZEN)	43
2017/C 347/57	Mål T-559/17: Talan väckt den 9 augusti 2017 – Abdulkarim mot rådet	43
2017/C 347/58	Mål T-561/17: Överklagande ingett den 15 augusti 2017 – L-Shop-Team mot EUIPO (bags2GO)	44
2017/C 347/59	Mål T-565/17: Överklagande ingett den 18 augusti 2017 – CheapFlights International mot EUIPO – Momondo Group (Cheapflights)	45
2017/C 347/60	Mål T-567/17: Överklagande ingett den 21 augusti 2017 – Disney Enterprises mot EUIPO – Di Molfetta (DiSNEY FROZEN)	46
2017/C 347/61	Mål T-577/17: Talan väckt den 25 augusti 2017 – thyssenkrupp Electrical Steel och thyssenkrupp Electrical Steel Ugo mot kommissionen	46
2017/C 347/62	Mål T-579/17: Talan väckt den 28 augusti 2017 – Wall Street Systems UK mot ECB	47
2017/C 347/63	Mål T-587/17: Överklagande ingett den 28 augusti 2017 – Unigroup mot EUIPO – Pronova Laboratories (nailicin)	48