11.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 340/1

1.

Den 22 juni 2017 lade Europeiska centralbanken (ECB) fram en rekommendation till Europaparlamentets och rådets beslut om ändring av artikel 22 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (ECB/2017/18) (1). Den 12 juli 2017 samrådde rådet med kommissionen om denna rekommendation.

2.

Kommissionens behörighet att avge ett yttrande grundar sig på artikel 129.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och artikel 40.1 i ECBS- och ECB-stadgan.

3.

Kommissionen välkomnar starkt ECB:s initiativ att rekommendera lagstiftarna att ändra artikel 22 i ECBS- och ECB-stadgan för att göra det möjligt för ECB att reglera ”clearingsystem för finansiella instrument” för penningpolitiska ändamål, eftersom detta kompletterar kommissionens lagstiftningsförslag av den 13 juni 2017 om ändring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (2) genom att anpassa den rättsliga ramen för ECB. Detta skulle göra det möjligt för ECB att fullt ut fullgöra de uppgifter som utgivande centralbanker tilldelas genom kommissionens ovannämnda förslag i fråga om clearingsystem för finansiella instrument denominerade i euro.

4.

Kommissionen delar ECB:s uppfattning om centrala motparters stora betydelse för unionen och att central clearing blir alltmer gränsöverskridande och systemviktig. Sedan förordning (EU) nr 648/2012 antogs, och till följd av både marknads- och regleringsrelaterade faktorer, har centrala motparters aktivitet i unionen och globalt vuxit snabbt i fråga om omfattning och utbredning. Central clearing bidrar till att minska systemrisken genom en robust motpartsriskhantering, ökad transparens och effektivare användning av säkerheter. Obligatorisk central clearing för standardiserade OTC-derivat utlovades av G20-ledarna redan 2009 och har införts i både Europeiska unionen och globalt. Andelen OTC-derivat som clearas centralt har sedan dess vuxit och denna tillväxt lär fortsätta de närmaste åren i och med införandet av ytterligare clearingkrav för andra typer av instrument och ökningen av frivillig clearing av motparter som ännu inte omfattas av något clearingkrav. Kommissionens lagstiftningsförslag av den 4 maj 2017 om riktade ändringar av förordning (EU) nr 648/2012 för att göra den mer ändamålsenlig och proportionell kommer att skapa ytterligare incitament för centrala motparter att erbjuda central clearing av derivat och göra det lättare för små finansiella och icke-finansiella motparter att få tillgång till clearing. Marknaderna för clearing är dessutom väl integrerade inom unionen men starkt koncentrerade till vissa tillgångsklasser och starkt sammankopplade. Den växande andelen central clearing ökar emellertid oundvikligen riskkoncentrationen hos centrala motparter. Kommissionen instämmer i att detta måste hanteras på rätt sätt och har redan föreslagit regleringsåtgärder i detta syfte.

5.

Kommissionen instämmer därför med ECB om att centrala motparters ökade systemvikt kan ge upphov till risker som kan påverka clearingsystem och att detta kan ha en negativ inverkan på väl fungerande betalningssystem och genomförandet av den gemensamma penningpolitiken, samt ytterst påverka huvudmålet att upprätthålla prisstabilitet.

6.

Kommissionen delar även ECB:s uppfattning att Förenade kungariket Storbritannien och Nordirlands utträde ur Europeiska unionen, som meddelades den 29 mars 2017, ställer unionen inför ännu en stor utmaning eftersom kraven i förordning (EU) nr 648/2012 inte längre kommer att vara tillämpliga på centrala motparter etablerade där och mängden finansiella instrument denominerade i medlemsstaters valutor som clearas i tredjeländer kommer att öka markant.

7.

Det erinras om att ECBS huvudmål enligt artikel 127.1 i EUF-fördraget är att upprätthålla prisstabilitet. I artikel 127.2 i EUF-fördraget fastställs att några av ECBS grundläggande uppgifter är att utforma och genomföra penningpolitiken och att främja ett väl fungerande betalningssystem. Dessa grundläggande uppgifter återges även i artikel 3.1 i ECBS- och ECB-stadgan. De ska främja ECBS huvudmål att upprätthålla prisstabilitet och fullgörandet av dem måste därför bidra till att detta mål uppnås.

8.

Enligt artikel 22 i ECBS- och ECB-stadgan, som har rubriken ”Clearing- och betalningssystem” får ECB och nationella centralbanker ställa anordningar till förfogande och ECB får utfärda förordningar för att säkerställa effektiva och sunda clearing- och betalningssystem inom unionen och i förbindelser med tredje land. Artikel 22 finns i kapitel IV i ECBS- och ECB-stadgan, som handlar om ”ECBS monetära uppgifter och transaktioner”, tillsammans med andra bestämmelser som gör det möjligt för ECB att fullgöra ECBS grundläggande uppgifter.

9.

Kommissionen ser ECB:s rekommendation om ändring av artikel 22 av ECBS- och ECB-stadgan i ljuset av tribunalens dom av den 4 mars 2015 i mål T-496/11, Förenade kungariket mot ECB (3). Tribunalen konstaterade att befogenheten att utfärda förordningar enligt artikel 22 i ECBS- och ECB-stadgan utgör ett av de medel som står till buds för ECB för att uppfylla den uppgift som anförtrotts Eurosystemet enligt artikel 127.2 i EUF-fördraget att främja ett väl fungerande betalningssystem. Denna uppgift tjänar i sig till att uppfylla det huvudmål som anges i artikel 127.1 i EUF-fördraget. I samma dom konstaterade tribunalen även att uttrycket ”clearing- och betalningssystem” i artikel 22 i ECBS- och ECB-stadgan ska tolkas mot bakgrund av uppgiften att främja ”väl fungerande betalningssystem”, varför ECB:s befogenhet enligt artikel 22 i stadgan att utfärda förordningar ”för att säkerställa effektiva och sunda clearing- och betalningssystem” inte ska uppfattas som att det innebär att ECB ges en sådan befogenhet i förhållande till samtliga clearingssystem, inbegripet system som hanterar värdepapperstransaktioner, utan snarare ska anses vara begränsad till enbart clearingsystem för betalningar.

10.

ECB vill med sin rekommendation få till stånd en ändring av tillämpningsområdet för artikel 22 i ECBS- och ECB-stadgan, så att den inkluderar clearingsystem för finansiella instrument som står under dess tillsyn. Den ändring som rekommendationen avser skulle alltså innebära att ECB:s tillsynsbefogenheter ökar och göra det möjligt för ECB att anta förordningar om clearingsystem för finansiella instrument. Det bör emellertid påpekas att ECB, enligt artikel 34.1 i ECBS- och ECB-stadgan, bara kan utfärda förordningar i den utsträckning som behövs för att genomföra de uppgifter som anges i artikel 22 i ECBS- och ECB-stadgan.

11.

Med sitt lagstiftningsförslag av den 13 juni 2017 om en ändring av förordning (EU) nr 648/2012 vill kommissionen stärka de utgivande centralbankernas ansvar när det gäller centrala motparter som genom auktorisation eller erkännande får bedriva verksamhet i unionen. Förslaget att stärka utgivande centralbankers ansvar läggs fram på grund av de potentiella risker som bristande funktion hos en central motpart kan leda till för väl fungerande betalningssystem och genomförandet av den gemensamma penningpolitiken, som båda omfattas av ECBS grundläggande uppgifter, vilket i sista hand kan påverka huvudmålet att upprätthålla prisstabilitet. Den utökade roll som centralbankerna i ECBS skulle få genom kommissionens lagstiftningsförslag är därför förenligt med ECBS huvudmål och ECB:s fullgörande av ECBS grundläggande uppgifter.

12.

Eftersom det inte finns någon uttrycklig hänvisning till clearingsystem för finansiella instrument eller centrala motparter i fördraget eller i ECBS- och ECB-stadgan är det av rättssäkerhetsskäl av största vikt att ECB har en tydlig befogenhet enligt artikel 22 i ECBS- och ECB-stadgan att anta de åtgärder avseende clearingsystem för finansiella instrument som krävs för att ECBS ska uppnå sina mål och kunna fullgöra sina grundläggande uppgifter. En sådan befogenhet behövs särskilt för att ECB fullt ut ska kunna fullgöra den funktion som förutses för utgivande centralbanker i kommissionens lagstiftningsförslag av den 13 juni 2017 om ändring av förordning (EU) nr 648/2012.

13.

Kommissionen noterar att ECB anser att myndigheten bör få befogenhet att anta förordningar (skäl 7 i rekommendation ECB/2017/18). Kommissionen erinrar i detta sammanhang om att dess lagstiftningsförslag om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 kräver att utgivande centralbanker deltar i fattandet av (bindande) beslut i flera frågor under processen för att auktorisera centrala motparter i unionen och erkänna centrala motparter i tredjeland samt i den löpande tillsynen av centrala motparter. Kommissionens lagstiftningsförslag av den 13 juni 2017 utgår även från att utgivande centralbanker ska kunna införa ytterligare krav för centrala motparter i unionen och systemviktiga centrala motparter i tredjeland (centrala motparter i kategori 2) i samband med fullgörandet av deras penningpolitiska uppgifter (se särskilt artikel 21a.2 för centrala motparter i unionen och artikel 25.2b b, artikel 25 b 1–2 för centrala motparter i tredjeländer. Det sistnämnda kan tolkas som att det går utöver utgivande centralbankers rena övervakning av infrastrukturer för system för clearing av värdepapper och i rättslig mening kan utgöra delaktighet i regleringen av deras verksamhet. Inom den ram som fastställs i dess lagstiftningsförslag anser kommissionen därför att det är lämpligt att ECB ges befogenhet att fatta beslut och utfärda förordningar när det gäller clearingsystem för finansiella instrument i den utsträckning som behövs.

14.

ECB:s nya befogenheter enligt artikel 22 i ECBS- och ECB-stadgan skulle när det gäller centrala motparter samverka med andra EU-institutioners, byråers och organs befogenheter enligt bestämmelserna om den inre marknadens upprättande och funktion i del III i EUF-fördraget, däribland akter som antagits av kommissionen eller rådet enligt de befogenheter som tilldelats dem. Kommissionen anser att det är av yttersta vikt att tydligt fastställa och avgränsa de olika EU-institutionernas befogenheter på regleringsområdet för att undvika parallella eller motstridiga regler för centrala motparter.

15.

Europaparlamentets och rådets rättsakter som antas på grundval av bestämmelser rörande den inre marknadens funktion som föreskrivs i del III i EUF-fördraget, inbegripet akter som antas av kommissionen eller av rådet enligt de befogenheter som tilldelats dem bör fastställa det allmänna regelverket för clearingsystem för finansiella instrument och särskilt för auktorisation, erkännande och tillsyn av centrala motparter i unionsrätten. Även om ECB enligt artikel 130 i EUF-fördraget, och i den utsträckning det är nödvändigt för att uppnå ECBS huvudmål, ska vara oberoende i sitt deltagande i beslutsfattandet om centrala motparter i unionen och centrala motparter i tredjeland, samt i sitt utövande av regleringsbefogenheter för att införa krav för centrala motparter som har anknytning till dess grundläggande uppgifter, bör de nya uppgifterna fullgöras på ett sätt som överensstämmer med det ovannämnda allmänna regelverk för den inre marknaden som Europaparlamentet och rådet, eller kommissionen, har fastställt i kraft av sådana befogenheter och i förekommande fall respektera de institutionella ansvarsområden och förfaranden som föreskrivs i detta regelverk.

16.

Mot bakgrund av detta anser kommissionen att den ändring av artikel 22 i ECBS- och ECB-stadgan som ECB:s rekommendation gäller skulle behöva förtydligas och omformuleras för att understryka att ECB:s reglerings- och beslutsbefogenheter syftar till att uppnå ECBS mål och fullgörandet av dess grundläggande uppgifter. Ändringen bör vidare understryka att dessa befogenheter bör utövas på ett sätt som överensstämmer med alla akter som antas av Europaparlamentet och rådet på grundval av bestämmelser rörande den inre marknadens upprättande och funktion som fastställs i del III i EUF-fördraget och med delegerade akter som antagits av kommissionen samt genomförandeakter som antagits av rådet eller kommissionen i enlighet med de befogenheter som tilldelats dem.

11.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 340/5

11.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 340/6

—

Rätt till information.

—

Tillgång till förfaranden.

—

Tillgång till hjälp- och problemlösningstjänster.

—

de ansträngningar som gjorts för att säkerställa att privatpersoner behåller kontrollen över sina personuppgifter, bland annat genom att kräva ”en uttrycklig begäran från användaren” innan någon överföring av bevis mellan behöriga myndigheter kan ske (artikel 12.4) och genom att erbjuda möjligheten för användaren att ”förhandsgranska” de bevis som ska utbytas (artikel 12.2 e),

—

de ansträngningar som gjorts för att definiera det materiella tillämpningsområdet för ”engångsprincipen” (artikel 12.1), och

—

det uttryckliga kravet på att använda anonyma och/eller aggregerade data för insamling av relevant användarfeedback och statistik (artiklarna 21–23),

—

den föreslagna ändringen av IMI-förordningen, som bekräftar och uppdaterar de bestämmelser om en samordnad tillsynsmekanism som planeras för IMI i syfte att säkerställa en enhetlig och konsekvent strategi (artikel 36.6 b),

—

de mer allmänna bestämmelser – exempelvis skälen 43 och 44 och artikel 29 – för att värna om enskildas grundläggande rättigheter, bland annat rätten till skydd av personuppgifter.

—

den rättsliga grunden för behandlingen,

—

ändamålsbegränsning, och

—

de registrerades rättigheter.

—

de ansträngningar som gjorts för att säkerställa att man som privatperson behåller kontrollen över sina personuppgifter. Enligt förslaget ska detta bland annat åstadkommas genom att kräva ”en uttrycklig förfrågan från användaren” innan någon överföring av bevis kan ske mellan behöriga myndigheter (artikel 12.4), och genom att erbjuda möjligheten för användaren att ”förhandsgranska” bevisen som ska utbytas (artikel 12.2 e),

—

de ansträngningar som gjorts för att definiera det materiella tillämpningsområdet för ”engångsprincipen” (artikel 12.1),

—

den föreslagna ändringen av IMI-förordningen, som bekräftar och uppdaterar de bestämmelser om en samordnad tillsynsmekanism som planeras för IMI i syfte att säkerställa en enhetlig och konsekvent strategi (artikel 36.6 b).

—

Han välkomnar också inkluderandet av EU:s organ i definitionen av ”IMI-aktörer” i förslaget, vilket kan möjliggöra för Europeiska dataskyddsstyrelsen att dra nytta av de tekniska möjligheter som informationssystemet för den inre marknaden erbjuder för informationsutbyte.

—

förslaget i sig inte utgör en rättslig grund för utbyte av bevis och att alla utbyten av bevis i enlighet med artikel 12.1 måste ha en lämplig rättslig grund från annat håll, till exempel genom de fyra direktiv som anges i artikel 12.1, alternativt genom gällande EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning,

—

den rättsliga grunden för användning av det tekniska systemet för utbyte av bevis som anges i artikel 12 är att fullgöra ett allmännyttigt uppdrag i enlighet med artikel 6.1 e i den allmänna dataskyddsförordningen, och

—

användarna har rätt att invända mot behandlingen av deras personuppgifter i det tekniska systemet i enlighet med artikel 21.1 i den allmänna dataskyddsförordningen.

—

förslaget inte utgör en rättslig grund för att använda det tekniska systemet för utbyte av information i andra syften än de som preciseras i de fyra angivna direktiven eller de som på annat sätt föreskrivs i tillämplig EU-lagstiftning eller nationell lagstiftning,

—

förslaget inte på något sätt syftar till att begränsa principen om ändamålsbegränsning enligt artiklarna 6.4 och 23.1 i den allmänna dataskyddsförordningen.

—

vad det är som gör begäran ”uttrycklig” och hur specifik begäran måste vara,

—

huruvida begäran kan lämnas in genom det tekniska system som avses i artikel 12.1,

—

vilka konsekvenserna blir om användaren väljer att inte göra en ”uttrycklig begäran”, och

—

huruvida en sådan begäran kan återkallas. (För specifika rekommendationer, se avsnitt 3.3.)

—

förslaget klargör vilka alternativen är för användare som vill utnyttja möjligheten att ”förhandsgranska” de data som ska utbytas,

—

det klargörs i artikel 12.2 e att användaren ges möjlighet att förhandsgranska informationen i god tid innan bevisen görs tillgängliga för mottagaren – och att användaren kan återkalla sin begäran om utbyte av bevis (se även våra rekommendationer om ”uttrycklig begäran”),

—

det ovanstående görs genom att exempelvis lägga till följande i slutet av meningen i artikel 12.2 e: ”innan det görs tillgängligt för den begärande myndigheten, och när som helst kan återkalla begäran”.

—

Hänvisningen till artikel 2.2 b i artikel 3.4 bör ersättas av en hänvisning till artikel 12.1, eller så bör en annan lagstiftningslösning utarbetas som får en liknande effekt.

—

Datatillsynsmannen betonar också att han välkomnar de ansträngningar som gjorts i förslaget för att begränsa informationsutbytet till de onlineförfaranden som anges i bilaga II och de fyra direktiv som där preciseras.

—

Därför rekommenderar han att tillämpningsområdet för förslaget förblir klart definierat och även fortsättningsvis inkluderar bilaga II och hänvisningarna till de fyra direktiven.

—

Den allmänna dataskyddsförordningen bör läggas till i bilagan till IMI-förordningen så att informationssystemet för den inre marknaden potentiellt kan användas för dataskyddsändamål.

—

Tillsynsmyndigheter för dataskydd bör läggas till i listan över hjälp- och problemlösningstjänster i bilaga III.

11.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 340/10

11.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 340/12

a)

Den teknik som föreslås användas för utförandet av arbetet (bedömningsvikt 40 %).

b)

Den sökandes tekniska och ekonomiska kapacitet (bedömningsvikt 50 %).

c)

Erbjuden ersättning för fastställande av nyttjanderätt för gruvdrift (bedömningsvikt 10 %).

1.

När det gäller prospektering efter naturgasfyndigheter:

2.

När det gäller undersökning av naturgasfyndigheter:

3.

När det gäller prospektering efter och undersökning av naturgasfyndigheter:

Ministerstwo Środowiska

Departament Geologii i Koncesji Geologicznych

ul. Wawelska 52/54

00-922 Warszawa

POLEN

—

Miljöministeriets webbplats: www.mos.gov.pl

—

11.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 340/14

11.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 340/15

11.10.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 340/16

1.

Europeiska kommissionen mottog den 3 oktober 2017 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1).

Denna anmälan berör följande företag:

GETEC och Briva förvärvar, på det sätt som avses i artikel 3.1 b och 3.4 i koncentrationsförordningen, gemensam kontroll över JV.

Koncentrationen genomförs genom förvärv av aktier och genom ledningskontrakt eller på något annat sätt i ett nyskapat företag som utgör ett gemensamt företag (joint venture).

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

—   GETEC: tillhandahållande av energiupphandlingstjänster i Tyskland.

—   Briva: projektutveckling, konstruktion, försäljning och uthyrning av bostadsfastigheter, kommersiella fastigheter och industrifastigheter, huvudsakligen till strategiska investerare i Tyskland och Nederländerna.

JV kommer att vara verksamt inom etablering, utveckling, drift och underhåll av energigenererings- och energidistributionssystem och tillhandahålla energiupphandlingstjänster avseende byggnader som anpassats till kundens individuella behov, och liknande åtgärder för att öka energieffektiviteten och utveckla nya affärsmodeller.

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda transaktionen kan omfattas av koncentrationsförordningen, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare.

Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Följande referens bör alltid anges:

M.8627 – GETEC/Briva/JV

Synpunkterna kan sändas till kommissionen per e-post, per fax eller per post. Använd följande kontaktuppgifter: