15.9.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 306/1

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) tar del av kommissionens ”vitbok om EU:s framtid: Tankar och scenarier för EU-27 fram till 2025” som ett viktigt bidrag till de pågående debatterna om unionens framtida utveckling, som måste leda till konkreta resultat inför Europaparlamentsvalet i juni 2019 och därefter.

2.

Kommittén välkomnar Romförklaringen, där undertecknarna uppger att de ”kommer att arbeta tillsammans på den nivå där det gör verklig skillnad – om det så är på unionsnivå, nationellt, regionalt eller lokalt – och då i en anda av förtroende och lojalt samarbete, både bland medlemsstaterna och mellan dem och EU:s institutioner, och i överensstämmelse med subsidiaritetsprincipen”.

3.

ReK förespråkar ovillkorlig respekt för de grundläggande värdena – människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekten för de mänskliga rättigheterna – samt respekt för EU:s mål, bl.a. strävan efter att skapa en allt fastare sammanslutning mellan de europeiska folken, såsom fastställs i fördragen och EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna.

4.

ReK framhåller att den centrala roll som decentraliserade lokala och regionala organ ska ha i enlighet med Lissabonfördraget fortfarande inte har genomförts fullt ut i en verklig strategi för subsidiaritet och deltagande i EU:s lagstiftningsprocess. Därför är de regionala organen fortfarande nästan alltid mottagare av EU-politiken i stället för att spela en meningsfull roll vid utarbetandet av den, framför allt när det gäller lagstiftning.

5.

EU:s politik och institutioner inrättades inte som mål i sig, utan måste tjäna medborgarna för att EU:s övergripande mål och värden ska kunna uppnås. Kommittén betonar att dessa institutioner och denna politik bygger på de kompromisser som är nödvändiga för att uppnå balans mellan olika intressen och åsikter samt avspeglar resultatet av demokratiska processer. När man eftersträvar största möjliga samsyn hoppas kommittén därför att man inte ger företräde åt minimalistiska kompromisser, utan att man söker politiska lösningar som bygger på ömsesidig solidaritet, som är den grundläggande principen i ett enat Europa, bland annat för att övervinna den rådande skepticismen och på så sätt återuppbygga medborgarnas förtroende för det europeiska projektet.

6.

I egenskap av EU:s politiska ledamotsförsamling för lokala och regionala företrädare anser kommittén att det är viktigt att besluten fattas så nära medborgarna som möjligt och med delad suveränitet på EU-nivå som ett sätt att öka alla EU-medborgares förmåga att utforma sin framtid.

7.

Det är mycket viktigt med ekonomisk, social och territoriell sammanhållning inom EU, och en effektiv och balanserad ekonomisk och social utveckling är en förutsättning för att minska skillnaderna mellan regionerna i EU. I detta avseende är sammanhållningspolitiken den politik som mest direkt ger de lokala och regionala myndigheterna möjlighet att delta i den europeiska integrationsprocessen och bygga upp solidaritet samt visar på EU-medlemskapets fördelar på lokal och regional nivå. Sammanhållningspolitiken är en oumbärlig EU-politik som skapar ett särskilt europeiskt mervärde. Därför avvisar vi bestämt alla scenarier för EU:s framtid som begränsar sammanhållningspolitiken eller helt avskaffar den, och uttrycker vår bestörtning över att en sådan hypotes ens övervägs i ett officiellt dokument från kommissionen.

8.

ReK förstår att scenarierna i vitboken är en väckarklocka. Man framhåller riskerna och möjligheterna för EU och varnar för att ingen del av EU:s regelverk kan tas för given. Kommittén betonar att debatten om takten eller intensiteten i EU:s integration inte får avleda uppmärksamheten från det faktum att den verkliga utmaningen är att undvika ett Europa med flera riktningar. Fokus måste ligga på den enighet och den respekt för mångfald och lokala särdrag som krävs för att trygga en hållbar framtid för alla EU-medborgare.

9.

En av EU:s unika aspekter är dess struktur med flernivåstyre, och kommittén beklagar att denna aspekt inte tas upp i vitboken. Vi beklagar också att de territoriella konsekvenserna av de olika scenarier som presenteras inte anges i vitboken. Kommunerna och regionerna åtnjuter på det hela taget större förtroende från medborgarnas sida. Därför anser ReK att medborgarna och deras förhoppningar, förväntningar och farhågor måste stå i centrum för alla politiska åtgärder, och betonar att alla diskussioner om EU:s framtid och reformer som dessa debatter ger upphov till måste vara nedifrån och upp-riktade och omfatta alla styresnivåer. ReK påminner dock om att gemenskapsmetoden och gemenskapsandan måste ges företräde framför det ”mellanstatliga” arbetet i alla skeden av beslutsfattandet i EU.

10.

Kommittén instämmer i de prioriterade områden som fastställs i vitboken och Romförklaringen, och är av den bestämda uppfattningen att kommissionen, som EU-fördragens överstatliga väktare och den institution som anförtrotts uppdraget att främja unionens allmänna intressen, bör lägga fram detaljerade förslag i dessa frågor. ReK är redo att lägga fram sitt politiska svar och sina förslag ur ett lokalt och regionalt perspektiv.

11.

För att möjliggöra en starkare europeisk representativ demokrati och deltagandedemokrati efterlyser vi en översyn och förenkling av det europeiska medborgarinitiativet. Vi betonar behovet av att införa en rättslig skyldighet för Europeiska kommissionen att inte bara undersöka möjligheterna till utan även inleda en debatt följd av en omröstning i rådet och Europaparlamentet om ett framgångsrikt europeiskt medborgarinitiativ med en miljon underskrifter, och föreslår att man utforskar andra sätt att underlätta deltagandet i EU:s beslutsfattande (1).

12.

ReK framhåller ett antal faktorer som är avgörande för att fastställa ett trovärdigt och ambitiöst scenario för EU:s framtid ur regionernas och kommunernas synvinkel:

12.1

Ett aktivt EU-medborgarskap som uppmuntrar till utbyte och samarbete med och mellan medborgarna i syfte att främja en europeisk identitet och en känsla av delaktighet i det europeiska projektet.

12.2

Tillämpning av principerna om partnerskap, flernivåstyre och subsidiaritet inom alla politikområden samt uppmuntran av samarbete mellan alla delar av samhället för att uppnå ett mer demokratiskt, effektivt och reformerat EU.

12.3

En förstärkning av EU:s och Ekonomiska och monetära unionens sociala dimension: Kommittén förväntar sig att ett lagstiftningsförslag om en europeisk pelare för sociala rättigheter skulle göra det möjligt att hantera arbetstagarnas rättigheter och arbetskraftens rörlighet på en arbetsmarknad i förändring samtidigt som subsidiaritetsprincipen respekteras. Detta förslag bör till sin karaktär inte begränsas till ett icke-bindande instrument som endast utgör ett komplement till den befintliga lagstiftningen, utan bör innehålla åtgärder som är lika kraftfulla som de som rör Ekonomiska och monetära unionen. Medborgarna bör på så sätt få en bild av ett mer socialt EU som klarar av att lösa deras problem.

12.4

Ett fullt ut ansvarsskyldigt och överskådligt EU, där medborgarna tydligt kan se vem som är politiskt ansvarig och ansvarsskyldig för de beslut som fattas i EU och där alla styresnivåer tar sin del av ansvaret för att fatta beslut och genomföra dem.

12.5

En heltäckande, adekvat finansierad, långsiktig och trovärdig strategi för att uppnå och stärka grunderna för ekonomisk och social sammanhållning i EU samt konvergens mellan olika regioner i EU samt säkerställa uppåtgående social konvergens med människors säkerhet som hörnsten, genom att integrera FN:s mål för hållbar utveckling i de egna programmen på kort och medellång sikt och vidta åtgärder i linje med riktlinjerna i Agenda 2030.

12.6

En större medverkan av regionerna i EU:s beslutsfattande – i såväl förfarandet för utarbetande av lagstiftningen och det politiska beslutsfattandet som genomförandet och spridningen – är en nödvändig förutsättning för en positiv och verklig europeisk integration och för att vinna ett ökat förtroende från de europeiska medborgarna. Därför bör man i planeringen av en ny europeisk politisk och institutionell ram också överväga möjligheten att inrätta en lagstiftande församling som företräder regionerna och de autonoma områdena.

12.7

Ett socialt EU som främjar jämställdhet mellan kvinnor och män samt lika rättigheter och möjligheter för alla och bekämpar arbetslöshet, diskriminering, socialt utanförskap och fattigdom; ett EU där ungdomar får bästa möjliga utbildning och kan studera och hitta arbete i hela Europa; ett EU som bevarar vårt kulturarv och främjar kulturell mångfald.

12.8

Ett innovativt, digitalt och företagarvänligt Europa där kommunerna och regionerna fungerar som katalysatorer för och möjliggörare av nya arbetstillfällen och hållbar tillväxt, särskilt för unga människor.

12.9

En EU-budget som grundar sig på verkliga egna medel och som motsvarar EU:s ambitioner samt stärker de offentliga och privata investeringarnas roll i syfte att främja tillväxten och antalet arbetstillfällen för EU-medborgarna.

12.10

En djupare, rättvisare och mer inkluderande europeisk monetär union med de politiska instrument som krävs för att förebygga asymmetriska chocker och främja social, ekonomisk och territoriell sammanhållning, inbegripet en finanspolitisk kapacitet som kompletterar EU-budgeten.

12.11

Ett fullt integrerat område med frihet, säkerhet och rättvisa som bygger på grundläggande rättigheter, fullständigt fri rörlighet, gemensamt skydd av de yttre gränserna och en gemensam, människorättsbaserad migrations- och asylpolitik och på delade åtaganden, särskilt mot bakgrund av den rådande migrationssituationen.

12.12

Säkerställande av fullständig öppenhet och insyn samt demokratisk kontroll på alla styresnivåer vid utformningen av rättvisa och balanserade internationella handelsavtal.

12.13

En gemensam utrikes-, grannskaps- och försvarspolitik för global stabilitet och ett åtagande om att sprida EU:s värden; öppenhet för utvidgning när villkoren är uppfyllda, samtidigt som EU:s integrationsförmåga respekteras.

12.14

Ett EU som befinner sig nära medborgarna och som kan förmedla de resultat som uppnåtts och de utmaningar vi står inför på ett tydligt och begripligt sätt.

13.

ReK åtar sig att inleda en nedifrån och upp-riktad process med invånarna och de valda företrädarna i EU:s regioner, kommuner, städer och byar samt övriga berörda aktörer i syfte att kartlägga deras behov och förväntningar beträffande EU under de kommande månaderna. Resultatet av denna process kommer tillsammans med konkreta rekommendationer att införlivas i ReK:s yttrande om ”Reflektioner om Europa: de regionala och lokala myndigheternas röst för att återuppbygga förtroendet för EU”.

14.

Kommittén uppmanar Europaparlamentet att upprepa förfarandet med toppkandidater inför valet till Europaparlamentet 2019 och erbjuder sig att hjälpa till att öka medvetenheten om processen och dess betydelse genom sitt nätverk av lokala och regionala politiker.

15.

Kommittén är fast besluten att bidra till en öppen och demokratisk process av institutionella och politiska reformer, med EU-medborgarna i centrum och med hänsyn tagen till de europeiska, nationella, regionala och lokala styresnivåerna i så god tid att resultaten kan läggas fram för EU-medborgarna vid valet till Europaparlamentet 2019.

16.

ReK understryker att de lokala och regionala myndigheterna, som är den nivå som befinner sig närmast medborgarna och den främsta nivån som tillhandahåller offentliga tjänster, behöver en mer framträdande roll i EU:s beslutsprocess om EU ska kunna fortsätta att verka på områden där de lokala och regionala myndigheterna har befogenheter. Vi anser därför att lagstiftning som påverkar lokala och regionala myndigheter bör godkännas av ReK.

17.

ReK erinrar om att vissa av de förändringar som medborgarna kan betrakta som prioriteringar kan kräva en översyn av fördragen. Vi insisterar i så fall på att den konventmetod som fastställs i artikel 48.3 ska användas, och att ReK får en fullvärdig plats i konventet.

15.9.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 306/5

—

med beaktande av yttrandet om ”Halvtidsöversyn av den fleråriga budgetramen”,

—

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 15 mars 2017 om de allmänna riktlinjerna för utarbetandet av budgeten för 2018, avsnitt III – kommissionen (2016/2323(BUD).

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar att man i den årliga EU-budget som antagits för 2017 har införlivat ReK:s rekommendationer om ökade investeringar i forskning, innovation och infrastruktur, tillräckliga åtagande- och betalningsbemyndiganden för ungdomssysselsättningsinitiativet samt mer medel till de gränsöverskridande transportförbindelser som saknas (1). Kommittén påpekar vidare att det fortfarande finns många områden där ReK:s uppmaningar inte beaktats, främst på grund av EU-budgetens begränsade storlek, men där det skulle behövas ytterligare insatser.

2.

EU:s budget för 2018 måste ge EU de medel som behövs för att ta itu med överhängande gemensamma europeiska utmaningar, framför allt i fråga om migration, säkerhet, klimatförändringar och den ekonomiska och sociala återhämtningen och i samband med detta skapa ett konkret europeiskt mervärde för EU-medborgarna.

3.

Kommittén upprepar att EU-budgeten fortfarande saknar en viss flexibilitet för att kunna reagera på flera oförutsedda händelser samtidigt och att den föreslagna halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen syftar till att åtgärda detta.

4.

ReK beklagar att det tagit så lång tid för rådet att anta sin ståndpunkt beträffande kommissionens förslag till halvtidsöversyn, och att budgetmyndigheten därför inte kunde utnyttja alla de åtgärder som kommissionen föreslagit i budgetförfarandet för 2017. Vi välkomnar dock den överenskommelse som Europaparlamentet och rådet slutligen nådde den 5 april 2017 och som leder till ett tillägg på 6 009 miljoner euro (15 % omfördelningar, 85 % icke tilldelade medel), inklusive 3,9 miljarder euro för migrationsrelaterade åtgärder inom EU (2,55 miljarder euro) och för att ta itu med de bakomliggande externa orsakerna till migration (1,39 miljarder euro) samt 2,1 miljarder euro för sysselsättning och tillväxt, varav 1,2 miljarder euro för ungdomssysselsättningsinitiativet.

5.

Kommittén välkomnar de ökade medlen för att hantera migrations- och flyktingkrisen under 2017. ReK efterlyser en ytterligare ökning av medlen för att tillhandahålla ett systematiskt och hållbart sätt att hantera migrationen och gränskontrollerna, t.ex. Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif), Fonden för inre säkerhet (ISF), Europeiska socialfonden (ESF) och Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf). Kommittén upprepar sin uppmaning om att underlätta en mer direkt tillgång för de lokala och regionala myndigheterna till de medel som finns tillgängliga för att hantera migration och integration. Vi föreslår också att man ska tillhandahålla tillräckliga medel för att genomföra frivilliga återvändanden och för att hjälpa ursprungsländerna att återintegrera återtagna medborgare. Det är även viktigt med riktlinjer för möjliga synerger mellan de befintliga fonderna för detta ändamål.

6.

Kommittén noterar med oro att man i EU:s årliga budget för 2017 på ett exempellöst kraftigt sätt minskade betalningsbemyndigandena för de sammanhållningspolitiska programmen och att bara ändringsbudget nr 4 för 2016 förhindrade en ännu kraftigare minskning. Alla berörda aktörer måste göra allt de kan för att påskynda genomförandet, och det är mycket viktigt att sörja för tillräckliga betalningsbemyndiganden under 2018 för att förhindra att nya betalningseftersläpningar uppstår. I detta avseende välkomnar ReK den betalningsprognos fram till 2020 som kommissionen lade fram inom ramen för förslaget till halvtidsöversyn av den fleråriga budgetramen. Kommittén kommer att sträva efter att kartlägga hittillsvarande bästa praxis för att öka de sammanhållningspolitiska programmens utnyttjandegrad och informera budgetmyndigheten om denna praxis.

7.

ReK upprepar att EU:s ekonomiska stöd till landsbygdsutveckling måste ökas med tanke på landsbygdsområdenas betydelse i Europa, och efterlyser omedelbart tillgängliga finansiella medel till de europeiska jordbrukarna, som har drabbats av katastrofer och en rad kriser (2). Kommittén understryker särskilt vikten av att intensifiera åtgärderna för att trygga livsmedelsförsörjningen och stödja jordbrukare som drabbats hårt av krisen, främst inom mejerisektorn, men även inom kött-, frukt- och grönsakssektorerna.

8.

Kommittén anser att tillräckliga medel bör anslås till att stärka strategierna för territoriellt samarbete i syfte att se till att de bidrar till förverkligandet av en harmonisk ekonomisk, social och territoriell utveckling i hela EU.

9.

Kommittén välkomnar kommissionens förslag om att förlänga Efsi till 2020, men framhåller att synergierna med de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) bör klargöras och förstärkas ytterligare. ReK påminner om att Efsi 2.0-fonden inte är avsedd att ersätta befintliga EU-fonder, och anser att man bör förtydliga definitionen av additionalitetsprincipen och uppmuntra till geografisk balans genom att intensifiera utarbetandet av regionala investeringsstrategier och användningen av investeringsplattformar. Kommittén upprepar att den kraftigt motsätter sig idén om att finansiera förlängningen av Efsi med medel ur Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE).

10.

Såsom anges i punkt 25 i ReK:s yttrande SEDEC-VI/008 på temat ”EU:s svar på den demografiska utmaningen” anser kommittén att EU bör sträva efter att integrera de demografiska aspekterna på alla politikområden och inbegripa särskilda poster i budgeten för att möjliggöra utvecklingen av dessa politiska strategier och åtgärder samt utforma prioriteringsåtgärder för de regioner som påverkas särskilt starkt av den demografiska förändringen.

11.

ReK anser att man måste sörja för en lämplig nivå av åtagandebemyndiganden för Horisont 2020 under 2018, men noterar med oro att många berörda parter, bl.a. små och medelstora företag, avskräcks från att lämna in Horisont 2020-projektförslag på grund av begränsade resurser.

12.

Anslagen till Cosme måste ökas för att se till att små och medelstora företag har lämplig tillgång till finansiering och för att stimulera skapandet av nya arbetstillfällen inom EU.

13.

Kommittén välkomnar kommissionens avsikt att lägga till 500 miljoner euro i åtagandebemyndiganden för ungdomssysselsättningsinitiativet. Vi framhåller dessutom vikten av att fortsätta att utveckla ungdomsgarantin, eftersom de resultat som uppnåtts inom programmet ännu inte kan anses vara fullt tillfredsställande.

14.

Under 2018 kommer man att göra en halvtidsöversyn av Fonden för ett sammanlänkat Europa och Horisont 2020 och lägga fram förslag för nästa ramprogram (FP9). Eftersom hela denna process är kopplad till förhandlingarna om nästa fleråriga budgetram kommer många avgörande frågor att behöva behandlas i diskussionerna beträffande Storbritanniens utträde ur EU.

15.

Erasmus-programmet har varit ytterst framgångsrikt när det gäller att ta itu med ungdomars problem att få tillgång till lämpliga utbildnings- eller sysselsättningsmöjligheter. Den europeiska solidaritetskåren bör tilldelas lämpliga medel. Det gynnar den offentliga och den privata sektorn om man gör det möjligt för unga människor att förvärva ytterligare färdigheter genom arbete och volontärverksamhet. Vi betonar därför vikten av att tillsammans med den privata sektorn arbeta för att koppla samman offentliga och privata medel för sådana initiativ som den europeiska solidaritetskåren (3).

16.

EU bör intensivt verka för att fullgöra sina miljöåtaganden genom att genomföra en konkret och trovärdig klimatpolitik som bygger på ett sammanhängande regelverk och tilldelas gedigna ekonomiska medel. Kommissionen bör därför tillhandahålla tillräckliga anslag i sitt budgetförslag för 2018 och lägga fram en interimsbedömning av läget när det gäller att uppnå målet om att 20 % av utgifterna ska gå till klimatåtgärder inom ramen för den fleråriga budgetramen 2014–2020.

17.

Kommittén konstaterar med oro att utan betydande ytterligare insatser kommer EU:s mål för biologisk mångfald för 2020 inte att uppnås. Det är därför viktigt att integrera skyddet av den biologiska mångfalden i hela EU-budgeten, öka medlen till Natura 2000 i enlighet med artikel 9.4 i Life-förordningen under det nuvarande Life-programmet och tillhandahålla ytterligare medel för nya åtgärder inom ramen för den kommande handlingsplanen för bättre genomförande av naturvårdsdirektiven fram till 2020. ReK betonar i detta sammanhang att inrättandet av kommissionens peer-to-peer-verktyg inom ramen för granskningen av genomförandet av miljöpolitiken kommer att kräva tillräckliga budgetanslag under 2018, som bör komplettera de befintliga budgetmedlen till stöd för ett effektivt genomförande av EU:s miljölagstiftning, i enlighet med agendan för bättre lagstiftning.

18.

Vi stöder kommissionens förslag att höja finansieringsgraden till upp till 90 % för att inom ramen för Erufs investeringsprioriteringar stödja åtgärder för att förutspå, förebygga och återhämta sig från större naturkatastrofer.

19.

ReK emotser kommissionens lansering under 2017 av peer-to-peer-verktyget inom ramen för granskningen av genomförandet av miljöpolitiken och förväntar sig att detta verktyg kommer att ges tillräckliga anslag under 2018, utan att det påverkar andra budgetposter som stöder genomförandet av EU:s miljölagstiftning.

20.

Den europeiska grannskapspolitikens ekonomiska medel för samarbete bör gradvis koncentreras på att finansiera projekt på lokal och regional för att anpassa EU:s ekonomiska medel till de regionala och lokala aktörernas behov.

21.

Det är viktigt att utnyttja synergier mellan befintliga fonder såsom faciliteten för flyktingar i Turkiet (3 miljarder euro), EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika (1,8 miljarder euro), EU:s regionala förvaltningsfond för insatser med anledning av krisen i Syrien (1 miljard euro) och andra finansieringsinstrument som skulle kunna bidra med upp till 8 miljarder euro under perioden 2016–2020 i syfte att förverkliga pakterna. Ytterligare möjliga synergier med ESI-fonderna bör också undersökas.

22.

Kommittén uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att återinföra programmet för kommunal förvaltning (LAF), som användes av anslutningsländerna, och utvidga omfattningen av dess användning till grannskapsländerna med striktare ersättningsbestämmelser som förutsätter att man genomför mer konkreta och hållbara projekt.

23.

ReK efterlyser en EU-stabiliseringsfacilitet som genom program för kapacitetsuppbyggnad ger t.ex. de libyska lokala myndigheterna möjlighet att öka sin egen kapacitet att tillhandahålla tjänster till invånarna och skapa territoriell utveckling och sysselsättning. I detta sammanhang skulle en förvaltningsfond, som förvaltas i partnerskap med europeiska kommuner och regioner, kunna betraktas som ett värdefullt instrument, i synnerhet om man utnyttjar innovativa rättsliga instrument.

24.

Man bör finansiera ett ”Erasmus-program för lokalt och regionalt folkvalda företrädare” som syftar till att öka deras förmåga att utbyta idéer och bästa praxis med sina kollegor i syfte att främja hållbar lokal och regional utveckling.

25.

Kommittén påminner om kraven på lika möjligheter vid budgetering och anser att denna princip bör införlivas i budgeten för 2018.

26.

ReK betonar behovet av att jämställdhetsperspektivet tydligt beaktas i EU:s budget för 2018, i överensstämmelse med de grundläggande principerna för den europeiska sociala modellen när det gäller kampen för jämställdhet mellan kvinnor och män.

27.

Europeiska regionkommittén ger sin ordförande i uppdrag att översända denna resolution till kommissionen, Europaparlamentet, rådet, revisionsrätten och Europeiska rådets ordförande.

15.9.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 306/8

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) påpekar att politiken för att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen är ett av EU:s viktigaste och mest omfattande politikområden, eftersom den vänder sig till alla invånare i EU i viktiga delar av deras vardagsliv. Denna politik är också en grundläggande del av fördragen och en hörnsten i den europeiska integrationsprocessen och den ekonomiska tillväxten i Europa – på samma sätt som den inre marknaden eller Ekonomiska och monetära unionen. Som ett grundläggande komplement till reglerna om den inre marknaden skapar sammanhållningspolitiken rättvisa konkurrensvillkor och bidrar till att trygga befintliga arbetstillfällen och skapa nya sådana genom strategiska investeringar i realekonomin, framför allt i de fall där den traditionella marknaden inte fungerar. Den gör det möjligt för de mindre utvecklade medlemsstaterna, regionerna och kommunerna att överhuvudtaget dra nytta av EU-integrationens fördelar. På så sätt ger sammanhållningspolitiken ett väsentligt och solidariskt bidrag till att stärka EU som helhet och till att markant stärka det europeiska mervärdet på ett för alla EU-medborgare märkbart sätt.

2.

Sedan den ekonomiska krisen utbröt 2007 har skillnaderna mellan regionerna ökat på nytt på ett mycket mer oproportionerligt sätt än skillnaderna mellan länderna. Denna tendens har analyserats i den sjätte sammanhållningsrapporten och bekräftas ytterligare av de senaste uppgifterna från OECD. Därför är sammanhållningspolitiken och alla dess tre aspekter – den ekonomiska, den sociala och den territoriella – mer aktuell än någonsin. Samtidigt behöver sammanhållningspolitiken också nya impulser för att på ett mer verksamt sätt kunna ta sig an de särskilda utmaningarna i de enskilda regionerna genom en territoriell strategi.

3.

Kommittén anser också att framtidens sammanhållningspolitik bör präglas av ökad solidaritet till förmån för medborgarna för att återupprätta EU:s försvagade legitimitet. Misstro, intolerans och avskärmning inom den egna gruppen tär på våra samhällen och måste bekämpas genom att reducera alla de olika typer av ojämlikhet som européerna möter i sin vardag. Kampen mot denna ojämlikhet, bevarandet av anständiga levnadsvillkor och respekten för de mänskliga rättigheterna förutsätter emellertid sådana samordnade insatser på flera nivåer som sammanhållningspolitiken är själva symbolen för. Sammanhållningspolitiken får inte enbart tjäna till att utnyttja de möjligheter som uppstår till följd av den tekniska utvecklingen och klimatförändringarna, utan bör också ge de lokala och regionala myndigheterna tillfälle att skapa möjligheter för sina invånare.

4.

ReK konstaterar att den strategiska användningen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) i enlighet med en decentraliserad nedifrån och upp-strategi avsevärt har bidragit till en positiv ekonomisk, social och territoriell utveckling i många av EU:s regioner. Många undersökningar visar på ESI-fondernas mervärde och hur viktiga de är för att skapa arbetstillfällen, hållbar tillväxt och modern infrastruktur, övervinna strukturella hinder, öka humankapitalet och förbättra människors livskvalitet. Med sin positiva utveckling och genom att uppnå de strategiska mål som överenskommits i deras olika ESI-fondsprogram bidrar de regionala och lokala myndigheterna med stöd från sammanhållningspolitiken också till att tillväxtmålen för hela Europa uppnås och till att klargöra den europeiska integrationens positiva verkan.

5.

Kommittén är övertygad om att resultaten av användningen av ESI-fonderna bekräftar att sammanhållningspolitiken kan reagera flexibelt på målen i Europa 2020-strategin eller på nya utmaningar, såsom dem som uppkommit på senare tid inom energitrygghet, demografi, migration och yttre gränser eller genom mottagandet av flyktingar. En stark och effektiv sammanhållningspolitik är samtidigt en förutsättning för att klara av kriser. För att detta ska vara fallet måste en ny utvecklingsstrategi tjäna som ram för nästa programperiod. I framtiden måste det dessutom säkerställas att sammanhållningspolitiken erbjuder regionerna och de lokala och regionala myndigheterna långsiktig programplaneringssäkerhet för att bevara sin strategiska funktion som en stabil investeringsram, samtidigt som den ger möjlighet att ändra de operativa programmen så att de är bättre avpassade till den ekonomiska, sociala och miljömässiga utvecklingen. Det är också viktigt att sammanhållningspolitiken förfogar över tillräckliga anslag och att den även efter Förenade kungarikets utträde ur Europeiska unionen under nästa fleråriga budgetram utgör samma procentandel av budgeten.

6.

ReK betonar att det för att stärka planeringssäkerheten inom sammanhållningspolitiken även är viktigt att efter 2020 ha en strategisk inriktning som kan tjäna som referenspunkt för hållbara framsteg i arbetet med att uppnå ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och vid behov även beaktar den internationella kontexten (såsom FN:s mål för hållbar utveckling och FN-avtalet Habitat III) samt de regionala och lokala myndigheternas behov för att trygga en territoriell strategi.

7.

ReK anser att sammanhållningspolitikens framtid oskiljaktigt hänger samman med hela EU:s framtid. För ett starkt och handlingskraftigt EU krävs en stark och effektiv sammanhållningspolitik och effektiv kommunikation om dess resultat till EU-medborgarna. De hundratusentals framgångsrika projekt med koppling till ESI-fonderna som genomförts i hela Europa har visat att sammanhållningspolitiken har en konkret och påtaglig inverkan på medborgarnas livskvalitet, bl.a. genom att ta hänsyn till regionernas och kommunernas konkreta behov och bidra till att mildra krisens effekter. ReK är därför en stark förespråkare för att sammanhållningspolitiken även efter 2020 ska tillförsäkras en framstående roll i EU, och uppmuntrar utvecklingen av en stark allians mellan alla berörda aktörer på EU-nivå samt nationell, regional och lokal nivå för att uppnå detta mål.

8.

ReK anser det nödvändigt att i den kommande reformen av sammanhållningspolitiken göra en avvägning mellan kontinuitet och nödvändig förnyelse. På basis av erfarenheterna från tidigare finansieringsperioder måste den nuvarande sammanhållningspolitikens styrkor och svagheter kartläggas och sätt att förbättra politikens effektivitet identifieras. I denna process är både fullgörandet av skyldigheterna enligt fördraget och inriktningen på de långsiktiga strategiska målen om smart och hållbar tillväxt för alla av central betydelse. Ett flexibelt genomförande av sammanhållningspolitiken i de lokala och regionala myndigheterna bör förbättra dess effektivitet för och närhet till lokalbefolkningen samt bidra till att öka EU:s synlighet på lokal nivå. Sammanhållningspolitiken måste just genom det flexibla genomförandet hos de lokala och regionala myndigheterna fortsätta att vara ett av de mest synliga av EU:s politikområden. Fabrizio Barcas rapport om en agenda för en reformerad sammanhållningspolitik (An Agenda for a Reformed Cohesion Policy) om det territoriella tillvägagångssättet gäller fortfarande.

9.

ReK anser att sammanhållningens särskilda värde ligger i att den förenar strategiska mål för att ta itu med utmaningarna på europeisk och global nivå med långsiktiga utvecklingsstrategier på regional och lokal nivå i medlemsstaterna och deras genomförande på lokal nivå. På så sätt blir sammanhållningspolitiken – till skillnad från nationell strukturpolitik – ett uttryck för europeisk solidaritet i praktiken och sörjer för en harmonisk territoriell utveckling i hela EU.

10.

ReK anser att de väsentliga uppgifter och grundläggande mål för sammanhållningspolitiken samt den beskrivning av de europeiska struktur- och investeringsfonderna som finns förankrade i de europeiska fördragen behåller sin aktualitet, gör att de sammanhållningspolitiska uppgifterna kan fullgöras även i framtiden och möjliggör en bättre rättslig avstämning och innehållsmässig samordning så att man kan uppnå synergieffekter, undvika luckor, överlappningar och inkonsekvenser och åstadkomma en harmonisk utveckling av alla stads- och landsbygdsområden. Den gemensamma ramförordningens integrativa funktion måste förbättras i detta syfte (se punkt 71).

11.

Kommittén anser att landsbygdsutvecklingen inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken måste samordnas bättre med ESI-fonderna för att säkerställa en balanserad behandling av de territoriella aspekterna till förmån för allmänheten och i samband med detta ta hänsyn till samspelet mellan de olika områdena.

12.

ReK anser att sammanhållningspolitiken inte bör inskränka sig till att utjämna regionala skillnader och överbrygga utvecklingsklyftor, även om detta kommer att förbli en prioriterad uppgift i enlighet med vad som anges i artikel 174 i EUF-fördraget (om att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer och eftersläpningen i de minst gynnade regionerna). utan också måste vara en strategi för att främja innovation, konkurrenskraft och hållbar tillväxt i de mindre utvecklade regionerna, övergångsregionerna och de starkare regionerna i Europa. På grundval av omfattande investeringar i den regionala och lokala nivåns ekonomiska och sociala framtid bör den även i framtiden bidra till sysselsättning, produktivitet, hållbarhet och social sammanhållning i EU. Prioriteringarna enligt Europa 2020-strategin bidrar under innevarande finansieringsperiod till sammanhållningspolitikens tematiska koncentration och till en större resultatinriktning. Det är viktigt att det finns en europeisk handlingsram. För en effektiv användning av ESI-fonderna krävs det även i framtiden en strategisk inriktning som säkerställer sammanhållningspolitikens planeringssäkerhet och fungerar som ram för programplaneringen av struktur- och investeringsfonderna till förmån för de lokala och regionala myndigheterna. Därför bör programperioden för sammanhållningspolitiken även fortsättningsvis uppgå till sju år, om detta motsvarar perioden för nästa fleråriga budgetram.

13.

ReK påpekar emellertid att det strategiska tillvägagångssättet på EU-nivå inte får vara för strikt eller leda till en ensidig fokusering på EU-mål där man inte tar itu med de verkliga lokala utmaningarna i varje region. Sammanhållningspolitiken måste snarare även i framtiden kunna skapa integrerade, flexibla och differentierade problemlösningar på regional och lokal nivå som omfattar flera olika enskilda politikområden och teman, inte minst för att kunna reagera på nya utmaningar. Liksom all EU-politik måste sammanhållningspolitiken bidra till de centrala EU-målen inom ramen för sin fördragsstadgade uppgift. Omvänt måste också övrig EU-politik bidra till att de sammanhållningspolitiska mål som fastställts i fördragen uppnås. I god tid före en ny finansieringsperiods början och i syfte att stärka det territoriella tillvägagångssättet i överensstämmelse med principen om flernivåstyre bör därför en samarbetsinriktad dialog föras mellan de myndigheter som ansvarar för att genomföra regionalpolitiken och sektorspolitikområdena (t.ex. med sikte på synergieffekter med sektorsspecifika EU-program som Horisont 2020 och Cosme) om hur de planerade ansatserna kan förbindas med varandra.

14.

ReK uppmanar till att utarbeta en ny gemensam strategisk ram som omfattar all EU-politik och alla EU-fonder som har en territoriell dimension. Detta berör i huvudsak de europeiska struktur- och investeringsfonderna, men också efterföljarna till Fonden för ett sammanlänkat Europa, Life-programmet och Horisont 2020 samt låneinstrument, särskilt Efsi och EIB:s utlåningspolitik. Denna ram bör säkerställa strategisk konsekvens mellan mål och investeringar för att undvika överlappning och bristande samordning av dessa insatser på både EU-nivå och nationell nivå.

15.

ReK anser att det korrekta förhållandet mellan sammanhållningspolitikens olika mål, prioriteringar och instrument i slutändan måste fastställas genom genuint partnerskap med tre parter, där kommissionen, medlemsstaterna och regionerna samt de lokala myndigheterna möts för att hitta de bästa lösningarna inom ramen för delad förvaltning. Det manöverutrymme som de regionala och lokala myndigheterna ges i förordningarna måste utnyttjas på bästa möjliga sätt och får inte begränsas i godkännandeförfarandet. Dessutom måste förhållandet mellan förvaltningsmyndigheterna och kommissionen utformas så att ett verkligt förtroendeavtal uppstår mellan de båda parterna. ReK skulle vilja att kommissionen deltar mer aktivt i den delade förvaltningen. Kommissionen måste bli en verklig partner i genomförandet av sammanhållningspolitiken och får inte begränsa sig till att enbart övervaka förvaltningsmyndigheterna.

16.

ReK anser att programplaneringsprocessen bör utvecklas till ett partnerskap mellan kommissionen, medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheter som fungerar som förvaltningsmyndigheter för de operativa programmen, i enlighet med subsidiaritetsprincipen. Detta innebär att de behöriga nivåerna i den offentliga förvaltningen måste ha rätt att uttala sig i förhandlingarna om mål och prioriteringar för finansieringen. Bestämmelserna i uppförandekoden för partnerskap bör därför utgöra en rättsligt bindande del av de framtida förordningarna och inkluderas i förordningarna snarare än att fungera som en separat ”uppförandekod” vars rättsliga status kan ifrågasättas.

17.

Sammanhållningspolitikens stabiliserande effekt är av stor strategisk betydelse, i synnerhet för att stödja de centrala insatser för investeringar i hållbar tillväxt, sysselsättning och innovation som berör alla medlemsstater.

18.

ReK stöder därför principiellt att EU-medel inte bara används för att bemöta betydande utmaningar som omfattar hela Europa, såsom migrationen i nuläget, utan även, i syfte att öka deras strukturella effektivitet, inriktas på genomförandet av de mål för de långsiktiga politiska strategierna som man kommit överens om i partnerskap med medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna. ReK påminner dock om att det årliga förfarandet med landsspecifika rekommendationer till medlemsstaterna inom ramen för den europeiska planeringsterminen hittills inte har legat i linje med den metod med medel- och långsiktig programplanering som krävs av ESI-fonderna. Det finns dessutom i många fall inget faktiskt samband mellan de landsspecifika rekommendationerna och ESI-fondernas program.

19.

ReK anser därför att införlivandet av sammanhållningspolitiken i de nationella reformprogrammen med början på EU-nivå måste omformas så att den territoriella dimensionen och den partnerskapsbaserade och decentraliserade strategin bibehålls. Som utgångspunkt skulle en årlig ”strukturell dialog om sammanhållningens tillstånd i Europa” kunna införlivas i den europeiska planeringsterminen. Man måste se till både att de lokala och regionala myndigheterna och arbetsmarknadsparterna deltar och att det råder flexibilitet när ESI-fonderna används lokalt. Det gäller också i fråga om tidsfristerna, de omröstningsförfaranden som väljs samt rättssäkerheten för godkända planer och program. ReK upprepar sitt starka motstånd mot ett negativt koncept med makroekonomisk villkorlighet där regionala och lokala myndigheter – till följd av kopplingen mellan ESI-fonderna och den ekonomiska styrningen – ”bestraffas” för den nationella regeringens försummelser. Sammanhållningspolitiken får inte belastas med villkor som den lokala och regionala nivån och övriga stödmottagare inte kan påverka.

20.

ReK ber kommissionen att rapportera om införlivandet av sammanhållningspolitiken i styrningen av den ekonomiska politiken eftersom det fortfarande saknas belägg för om, och i vilken utsträckning, de operativa programmen och de nationella reformprogrammen samordnas.

21.

Kommittén är övertygad om att beslut om EU:s framtid, fördjupningen av Ekonomiska och monetära unionen, den ekonomiska styrningen, finansieringen av EU och andra frågor kommer att påverka den framtida sammanhållningspolitiken i lika hög grad som de pågående diskussionerna om frågor som subsidiaritet, bättre lagstiftning, valuta för pengarna och konsekvensbedömning. Det finns också utmaningar med koppling till krishantering, globalisering, migration, demografisk utveckling samt förändringar i ekonomi, sysselsättning och utbildning, bl.a. på grund av den pågående digitaliseringen.

22.

ReK förespråkar därför en ökning av sammanhållningspolitikens flexibilitet under nästa finansieringsperiod utan att ge avkall på de fleråriga programmens strategiska inriktning och planeringssäkerhet för de regionala och lokala myndigheterna. Det måste även vara möjligt för de förvaltningsmyndigheter som så önskar att reagera snabbt och flexibelt på kriser och oförutsedda händelser utan att överge den strategiska inriktningen.

23.

Kommittén betonar att större flexibilitet i EU:s fleråriga budgetram inte får leda till att omfördelningar eller nya initiativ finansieras på bekostnad av redan godkända program. ReK ställer sig avvisande till att använda sammanhållningsmedel för att tillgodose kortsiktiga finansieringsbehov som faller utanför sammanhållningspolitiken, bl.a. i fråga om säkerhet, terrorismbekämpning, hantering av migrationsströmmarna och kontroll av gränserna.

24.

ReK anser att det för att öka sammanhållningspolitikens flexibilitet och reaktionsförmåga är mycket viktigt att man gör ett effektivt framsteg till förmån för en faktisk förenkling av förfarandena för förvaltning, uppföljning, utvärdering, verifiering och kontroll av strukturfonderna, för att därigenom undvika att ett överflöd av regler drabbar dessa. I samma anda är det nödvändigt med förenklade förfaranden för att ändra operativa program, mekanismer (ITI m.m.) och instrument. För detta krävs det ett partnerskaps- och förtroendebaserat samarbete mellan dem som är ansvariga för program, mekanismer och instrument på de olika nivåerna. Framtida planer och program förväntas dessutom omfatta en ”planeringsreserv” för pilot- eller försöksåtgärder och för oförutsedda uppgifter och beslut om hur den ska utnyttjas ska fattas under finansieringsperiodens lopp, under förutsättning att de svarar mot behov inom ramen för sammanhållningspolitiken.

25.

ReK ber kommissionen att inför nästa finansieringsperiod föreslå ett förenklat ändringsförfarande för planer och program som gör det lättare att reagera flexibelt och målinriktat på kriser och som särskilt underlättar och påskyndar samordningen inom kommissionen.

26.

ReK anser det nödvändigt att även vid nya utmaningar och oförutsedda händelser och med full respekt för subsidiaritetsprincipen säkerställa att flernivåstyret och nedifrån och upp-strategin fungerar med hjälp av en delad förvaltning, och att motverka centraliseringstendenser så att effektiva och passande lösningar kan utvecklas lokalt.

27.

ReK konstaterar att sammanhållningspolitiken är ett av de EU-politikområden som sedan länge varit föremål för de mest noggranna mätningarna och de bästa analyserna. Kommissionens återkommande rapporter innehåller mycket tydliga redogörelser för sammanhållningspolitikens framgångar. ReK erinrar om de många regioner som tack vare stödet från ESI-fonderna har lyckats överbrygga sina specifika utvecklingsklyftor och nå upp till EU-genomsnittet, och som tack vare sin positiva utveckling har lämnat den högsta stödkategorin. Att sammanhållningspolitiken med framgång uppfyller sina mål bekräftades också i utvärderingen av Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden under perioden 2007–2013.

28.

ReK anser att sammanhållningspolitikens grundstruktur med de tre områdeskategorierna – mer utvecklade regioner, övergångsregioner och mindre utvecklade regioner – har visat sig fungera och därför bör behållas. Strukturen är konkret och samtidigt tillräckligt flexibel för att ta hänsyn till nya utmaningar, prioriteringar, instrument och indikatorer. Indelningen i områdeskategorier ligger i linje med det sammanhållningspolitiska uppdraget att förbinda stödet till de minst utvecklade och problemtyngda områdena med möjligheter för alla regioner i syfte att främja en harmonisk utveckling av EU som helhet.

29.

ReK upprepar därför sin åsikt att de minst utvecklade och mest missgynnade regionerna samt de yttersta randområdena även i fortsättningen behöver större stöd för att på medellång och lång sikt undanröja sina strukturella och ekonomiska utvecklingsbrister. Här bör fokus för ESI-fonderna ligga även i framtiden. Samtidigt är det nödvändigt att sörja för lämpliga lösningar inom ramen för övergångskategorin för de regioner som inte längre är berättigade till den högsta stödnivån, för att inte äventyra det som åstadkommits. Man bör sträva efter en lösning som kan förhindra en dramatisk förändring i omfattningen på de sammanhållningspolitiska insatserna för regioner som bara knappt når upp till tröskelvärdet för övergångskategorin. Regioner som har kommit längre i utvecklingen måste stärkas i sin roll som tillväxtmotorer för regional utveckling och fortsätta att främjas så att de också kan utnyttja de möjligheter som finns tillgängliga och konkurrera globalt. Den övergripande modellen bör följaktligen utformas så att den stöder en balans mellan sammanhållning, konvergens och konkurrenskraft.

30.

ReK understryker med hänvisning till sina egna yttranden och kommissionens arbete med ”Bortom BNP” nödvändigheten av att planera och genomföra sammanhållningspolitiken på grundval av tillförlitliga, jämförbara och robusta statistiska data. Den regionala bruttonationalprodukten mätt i köpkraftsparitet i förhållande till EU-genomsnittet har visat sig vara den främsta indikatorn för regionindelning och bör behållas. ReK har därför betonat behovet av att inkludera BNP-kompletterande åtgärder vid utformningen av nästa generation av europeiska struktur- och investeringsfonder under nästa fleråriga budgetperiod. I detta sammanhang bör man i sammanhållningspolitiken efter 2020, på grundval av ytterligare enhetliga och samstämmiga kriterier, ta större hänsyn till de demografiska utmaningarna på regional och lokal nivå samt till andra särskilda utmaningar (exempelvis sociala, miljömässiga, geografiska och naturbetingade) i linje med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

31.

ReK påpekar att rent statistiska effekter, såsom de som skulle uppstå genom Storbritanniens utträde ur EU, inte får leda till att någon region i EU-27 upphör att klassificeras som en mindre utvecklad region eller övergångsregion, eftersom den socioekonomiska situationen i de berörda regionerna inte förändras i verkligheten. Kommissionen bör därför inkludera robusta förslag om statistisk effekt eller ett ”skyddsnät” i förordningarna om ESI-fonderna efter 2020.

32.

Kommittén uppmärksammar att det regionala stödberättigandet på Nuts II-nivå i vissa länder ofta döljer sociala och territoriella skillnader både inom och mellan olika regioner. EU:s kartor behöver ha en lämplig skala som återspeglar problemen på fältet så att de bidrar till att stödet inriktas på dessa områden.

33.

ReK uppmanar Storbritannien och EU att komma överens om att Storbritanniens regioner och lokala myndigheter ska få fortsätta att delta i europeiska territoriella samarbetsprogram och andra EU-program på ett liknande sätt som stater som inte är medlemmar i EU (t.ex. Norge och Island).

34.

ReK insisterar på behovet av tematisk koncentration för att säkerställa ett europeiskt mervärde och verkliga resultat på fältet. De särskilda tematiska mål som väljs behöver dock inte vara enhetliga i hela EU, utan man bör se till att de är relevanta, hanterar de verkliga lokala utmaningarna i varje region och motsvarar det gränsöverskridande samarbetets behov.

35.

ReK insisterar på att den ”platsbaserade” strategin bör ligga till grund för de europeiska struktur- och investeringsfonderna. EU:s politik och åtgärder bör fokusera på de lokala problemen, oavsett om det rör sig om ett stads- eller landsbygdsområde eller om området har något annat geografiskt särdrag, eller om det gäller områden såsom de yttersta randområdena vars strukturella sociala och ekonomiska situation gör det motiverat att anta särskilda åtgärder på grundval av bestämmelserna i EUF-fördraget.

36.

ReK påminner om att ett av de största hindren för ESI-programmens framgång vid många lokala och regionala myndigheter är bristen på tillräcklig kapacitet och robust förvaltning. Därför efterlyser ReK ett nytt tillvägagångssätt för kapacitetsuppbyggnad inom de ESI-fonder som är tillgängliga för alla myndigheter som får i uppgift att förvalta eller genomföra ESI-fonder. Detta kommer att säkerställa en sund ekonomisk förvaltning och att offentlig upphandling och reglerna för statligt stöd genomförs korrekt, och det kommer också att underlätta kunskapsöverföring mellan förvaltnings- och genomförandeorgan.

37.

ReK inser att användningen av ESI-fonderna måste bli effektivare och ändamålsenligare även i framtiden. Vi ställer oss positiva till att den tematiska koncentrationen bibehålls. De tematiska mål som ska beslutas för sammanhållningspolitiken efter 2020 får inte förhindra finansiellt stöd till infrastruktur inom prioriterade områden om detta är nödvändigt och förväntas säkerställa nödvändig flexibilitet, särskilt när det gäller de nya utmaningarna, stärkandet av sammanhållningens territoriella dimension och flernivåstyret vid utformningen av programmen. Detta bör bidra till att göra beslut om projekts stödberättigande mer begripliga för allmänheten.

38.

ReK förespråkar att ESI-fondernas effektivitet främst ska mätas med hjälp av de kriterier som fastställts i fondförordningarna och gäller i hela EU. För utarbetandet och genomförandet av planerna och programmen bör man i god tid före den nya finansieringsperiodens början och tillsammans med de ansvariga för ESI-fondernas användning utveckla en överskådlig uppsättning ekonomiska, sociala och miljömässiga indikatorer samt utvalda förhandsvillkor som lämpar sig för att ge en adekvat bild av de sammanhållningspolitiska framstegen och de resultat som uppnås under genomförandet av programmen i syfte att vägleda de nya programplaneringsvalen på grundval av de lärdomar som dragits under föregående period. I denna process måste man ta hänsyn till inte bara de nationella utan även de olika lokala och regionala förhållandena. I samband med detta hänvisar vi till den rapport som kommissionen nyligen offentliggjort (SWD(2017) 127 final) och enligt vilken 86 % av förhandsvillkoren hittills har uppfyllts och haft ett otvetydigt mervärde för genomförandet av nödvändiga reformer samt förbättrat användningen av stödmedlen.

39.

ReK rekommenderar att man på grundval av indikatorerna och som resultat av förhandlingarna ska utarbeta operativa program som företrädesvis har karaktären av strategiska dokument. Kommissionen bör i framtiden stödja dessa programs genomförande genom att föra en strategisk och partnerskapsbaserad dialog med de regionala och lokala myndigheterna, där fastställandet av bindande mål och tillhörande resultatindikatorer står i förgrunden och de regionala och lokala myndigheterna i enlighet med principen om flernivåstyre kan välja ut och genomföra de lämpligaste åtgärderna.

40.

ReK välkomnar initiativet för eftersatta regioner, som lanserats av Europeiska kommissionen i syfte att få upp farten i dessa regioner genom att hjälpa till att överbrygga hinder och frigöra deras tillväxtpotential, och rekommenderar att sådana initiativ beaktas under den nya programplaneringsperioden.

41.

ReK inser att det europeiska mervärdet utan tvivel är ett av de viktigaste kriterierna för en lyckad användning av EU-medel och därmed även för en lyckad sammanhållningspolitik. Hittills har det dock inte funnits någon enhetlig definition på detta. Därför vore det bra om de specifika kriterier som sammanhållningspolitikens europeiska mervärde ska mätas mot diskuterades och godkändes tillsammans med fondförordningarna.

42.

För att minska byråkratin uppmanar ReK kommissionen att befria förvaltningsmyndigheterna från ansvaret för att kontrollera förhandsvillkoren och att tillmäta subsidiaritet och proportionalitet större vikt samt utveckla en mer resultatinriktad strategi.

43.

ReK förespråkar därför att man ska utarbeta ett samordnat koncept mot vilket sammanhållningspolitiska åtgärders europeiska mervärde kan mätas, och hänvisar i sammanhanget till sin studie ”The EU Added Value Test to Justify EU Spending: What Impact for Regions and Local Authorities?” (1). Viktiga kriterier skulle kunna vara de impulser som genom användning av EU-medel kan åstadkommas för att uppnå de fördragsstadgade sammanhållningsmålen, för att skapa hållbar tillväxt, sysselsättning och social sammanhållning samt deras bidrag till hanteringen av gemensamma utmaningar. Man bör då också beakta att den regionala och lokala ansatsen är effektivare i på förhand fastställda områden och genom sin decentraliserade metod ger ett mervärde i jämförelse med sektoriella och centrala stöd- och finansieringsinstrument.

44.

ReK föreslår i detta sammanhang att ett sådant koncept utgår från en förstärkning av sammanhållningspolitiken. ReK anser att dessa styrkor bland annat omfattar utjämnandet av socioekonomiska skillnader, den konjunkturdämpande effekten för att stabilisera och stimulera tillväxten och hantera kriser genom offentliga investeringar, den viktiga rollen för att uppnå gemensamma EU-mål, de resultatinriktade incitamenten och mekanismerna, den positiva inverkan på den lokala administrativa kapacitetens kvalitet, den europeiska och gränsöverskridande dimensionen samt genomförandet inom ramen för flernivåstyre och nedifrån och upp-strategin.

45.

ReK påpekar att sammanhållningspolitikens territoriella dimension gör det lättare att genomföra åtgärder som i enlighet med subsidiaritetsprincipen inte kan genomföras tillfredsställande av medlemsstaterna, regionerna eller de lokala myndigheterna på egen hand, exempelvis det gränsöverskridande, transnationella och mellanregionala samarbetet.

46.

De allt komplexare regleringskraven innebär en betydande börda för aktörerna, bl.a. de projektansvariga. ReK rekommenderar att man ger företräde åt en prestations- och resultatinriktad styrning av sammanhållningspolitiken. Dessutom hyser kommittén tvivel beträffande resultatreservens användbarhet, eftersom resultat och inverkan på lång sikt inte beaktas i förfarandena för genomförandet av den.

47.

ReK upprepar i detta sammanhang sin ståndpunkt att sammanhållningspolitiska instrument gör det möjligt för mindre utvecklade medlemsstater och regioner att över huvud taget dra nytta av integrationens europeiska mervärde, samtidigt som starkare områden ges möjlighet att hantera de globala utmaningarna på bästa möjliga sätt. Genom sammanhållningspolitiken länkas kommuner och regioner samman med det europeiska projektet och sammanhållningspolitiken ger EU legitimitet på lokal och regional nivå.

48.

ReK anser därför att sammanhållningspolitiska åtgärder måste göras mycket mer synliga genom lämpliga kommunikationsinsatser, eftersom de är en av de odiskutabla fördelarna med EU-integrationen för lokalbefolkningarna, vilket regionerna och kommunerna i hög grad kan bidra till. Sammanhållningspolitikens ekonomiska, sociala, rumsliga, miljömässiga, kulturella och politiska landvinningar bör lyftas fram, och dess potential att övervinna EU:s identitetskris bör utnyttjas, eftersom det finns tydliga exempel på denna politiks långsiktiga resultat och mervärde.

49.

ReK påpekar att sammanhållningspolitiken med sin lokala och regionala ansats stöder de europeiska regionerna och kommunerna med framtidsinvesteringar för att stärka konkurrenskraft, sysselsättning och livslångt lärande samt med nätverksskapande, mellanregionalt samarbete och utbyte av erfarenheter i hela Europa. Det är den enda EU-politik som har en regional inriktning och grundar sig på flernivåstyre. Sammanhållningspolitikens territoriella dimension och de regionala myndigheternas roll i samband med dess förvaltning måste därför stärkas ytterligare.

50.

ReK anser att det för att stärka den regionala och lokala sammanhållningen krävs utökat manöverutrymme för att utveckla passande lösningar på plats – också över gränserna. Sammanhållningspolitiken måste erbjuda en flexibel meny där mottagarna kan hämta de lösningar som passar deras region eller kommun bäst inom ramen för EU:s bestämmelser.

51.

ReK fordrar bestämt att man fortsätter och gör det enklare att stödja gränsöverskridande, transnationellt och mellanregionalt samarbete inom ramen för målet om europeiskt territoriellt samarbete, inklusive befintliga och framtida makroregionala och maritima strategier, öar, områden vid havsgränser samt de yttersta randområdena. Det är här som det europeiska mervärdet blir särskilt synligt, eftersom det är resultatet av det direkta förverkligandet av integrationspolitiska mål och främjandet av gott samarbete mellan grannar. Gemensamma ansträngningar mellan partner från olika medlemsstater, möjligheten till utbyte av kunskap över hela EU samt det gemensamma utarbetandet av nya lösningar för att optimera utvecklingen av den offentliga förvaltningen och den privata sektorn är viktiga delar av EU-integrationen. Med tanke på dess tydliga europeiska mervärde bör stödet för territoriellt samarbete stärkas inom ramen för en lämplig budget.

52.

Kommittén framhåller den viktiga roll som smart specialisering spelar för starkare regionala innovationssystem, för kunskapsutbyte mellan regionerna och för främjande av synergier med i synnerhet det europeiska forskningsstödet, och hänvisar dessutom till sitt yttrande om ”Strategier för smart specialisering (RIS3): inverkan på regionerna och det mellanregionala samarbetet” (SEDEC-VI/021).

53.

Stödet till samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser bör ökas genom ett samspel mellan sammanhållningspolitikens territoriella dimension och EU:s grannskapspolitik. I samband med detta bör samarbetet utmed EU:s yttre gränser främjas genom grannskapspolitiken och i enlighet med reglerna för sammanhållningspolitiken.

54.

Kommittén är i detta sammanhang övertygad om att makroregionala och maritima strategier för de deltagande regionerna och deras invånare utgör ett viktigt mervärde, under förutsättning att befintliga och framtida stödinstrument kan utnyttjas samordnat för strategierna, och uppmanar därför EU-institutionerna att se till att målen för de makroregionala strategierna samordnas med sammanhållningspolitikens framtida stödinstrument men också andra EU-stödinstrument (FSE, Horisont 2020, Efsi).

55.

ReK anser att sammanhållningspolitiken även i fortsättningen särskilt bör inriktas på viktiga utmaningar för de lokala myndigheterna (t.ex. miljöskydd, social delaktighet, migration, digital omvandling, hållbara transporter, klimatförändringar och förnyelse), och att sammanhållningspolitiken bör vara det främsta EU-instrumentet för att stimulera samarbete för tillväxt, en beboelig miljö och innovationer i Europas kommuner, skapa förutsättningarna för detta, t.ex. när det gäller bredbandsinfrastruktur eller den cirkulära ekonomin, samt utnyttja kommunernas tillväxtpotential på bästa möjliga sätt. För hållbar lokal utveckling bör det finnas ett så brett finansieringsspektrum som möjligt, ur vilket de bästa åtgärdspaketen kan utvecklas lokalt. Dessa utmaningar berör utöver städerna alla lokala myndigheter på olika sätt. Därför bör integrerade modeller (t.ex. lokalt ledd utveckling och integrerade territoriella investeringar) även i framtiden kunna utnyttjas för att ta fram skräddarsydda lösningar. Detta förutsätter dock att det vid programplaneringen ges tillräckligt utrymme för att verkligen möjliggöra egna flexibla anpassningar.

56.

ReK förespråkar i samband med en harmonisk territoriell utveckling att man stärker storstadsområdenas och städernas roll, eftersom dessa möter många problem på områden som exempelvis miljö, oplanerad stadsutbredning, social utestängning, transporter och bostäder. För att bidra till bättre förbindelser mellan städerna och landsbygden måste även mindre städer och landsbygdskommuner kunna inkluderas. Dessutom måste gällande bestämmelser på detta område förenklas radikalt. I linje med sitt yttrande om EU-agendan för städer (COTER-VI/010) påpekar ReK att EU:s politik inte får uppmuntra ett konkurrensförhållande mellan stads-, landsbygds- och kustdimensionerna. Det är viktigt att insistera på en holistisk territoriell vision för stads- och landsbygdsområden som kompletterande funktionella områden. Åtgärder inom lokalt ledd utveckling som finansieras med olika europeiska fonder måste integreras bättre med varandra.

57.

ReK efterlyser att de nya instrumenten för att stärka nedifrån och upp-strategin och flernivåstyret förstärks och förenklas, t.ex. lokalt ledd utveckling eller integrerade territoriella investeringar, i syfte att uppnå en ännu djupare integration på lokal och regional nivå för en integrerad och heltäckande regional utvecklingsansats. För att uppnå detta mål krävs en motsvarande omfördelning av beslutsbefogenheten samt ett brett deltagande av alla berörda lokala aktörer.

58.

ReK rekommenderar att man stöder utvecklingen av landsbygdsområden och stimulerar helhetsstrategier för att stärka dessa områden genom förbättrad konnektivitet i fråga om såväl transporter som digitalt bredband, i jämvikt med miljöskyddshänsyn såsom anges i Cork-deklarationen 2.0. Kommittén upprepar dessutom uppmaningen från sitt yttrande Innovation och modernisering av landsbygdsekonomin (NAT-VI/004) till att utarbeta en vitbok om lantlighet, i vilken man tar upp de utmaningar som landsbygdsområden står inför och stimulerar potentialen hos dessa, i syfte att bevara det rika arv i fråga om kultur, arkitektur, natur, samhällsliv, gastronomi och ekonomi som landsbygdsinvånarna vårdar och som är till glädje för det europeiska samhället i sin helhet.

59.

ReK anser att man bör planera en särskild behandling av de yttersta randområdena inom ramen för sammanhållningspolitiken efter 2020, och att man bör beakta deras specifika begränsningar som är unika inom Europa. Kommittén påpekar att dessa begränsningar behandlas i artikel 349 i EUF-fördraget, där det uttryckligen anges att särskilda åtgärder bör vidtas till förmån för dessa regioner, i synnerhet när det gäller villkoren för tillträde till strukturfonderna.

60.

Kommittén inser också att en balanserad territoriell utveckling måste tillhandahålla lämpligt stöd till landsbygdsområden och stadsnära områden i inlandet samt till mindre gynnade områden (t.ex. bergsområden, gränsområden och andra områden med naturbetingade eller demografiska nackdelar), för att säkerställa nödvändiga investeringar i tillväxt, arbetstillfällen, social delaktighet och miljömässig hållbarhet där. De berörda områdena bör delta i utformningen av territoriella instrument som skapar förutsättningar för effektiva sektorsövergripande projekt som leder till att funktionella områden i städerna och på landsbygden integreras bättre i de regionala ekonomierna.

61.

Mot bakgrund av avfolkade områdens krav och fordringar vad gäller en ökad synlighet bör man på EU-nivå inrätta ett årligt forum för att dessa inte bara ska kunna följa upp tillämpningen av specifik politik inom dessa områden utan även kunna lägga fram förslag och utbyta god praxis sinsemellan. Detta skulle vara positivt inte bara genom att de skulle ges ökad synlighet utan också genom att den isolering som de lider av skulle brytas och genom att deras röst skulle höras direkt av EU:s institutioner. Nämnda forum bör ta hänsyn till särdragen hos varje region och garantera en likvärdig representation.

62.

Kommittén anser att den framtida sammanhållningspolitiken också bör vara det främsta instrumentet för att trygga en hållbar utveckling i områden med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar såsom de nordligaste regionerna med mycket låg befolkningstäthet, öregioner, gränsregioner och bergsregioner genom särskilda åtgärder på basis av en integrerad territoriell ansats för att kompensera kostnadsskillnader med koppling till de svåra förutsättningarna för människors bosättning och etablering av företag. Genom att garantera tillgången till grundläggande tjänster och infrastruktur av hög kvalitet kan man dessutom motverka avfolkning. Särskild uppmärksamhet bör fästas vid att stärka jordbruket, en sektor som har en central roll för de andra ekonomiska verksamheternas hållbarhet i bergsområden och för att skydda områden mot hydrogeologiska risker, vilket även är till fördel för låglänta områden.

63.

ReK efterlyser mer konkreta åtgärder för att stärka ansvarsskyldigheten på lokal och regional nivå och ESI-fondernas synlighet på fältet, bland annat genom att säkerställa demokratisk kontroll på relevant nivå av regionala eller nationella ESI-program.

64.

ReK inser att det på EU-nivå på lång sikt kommer att finnas ett stort behov av EU-medel för att stimulera investeringar. Vilka medel som står till förfogande för detta kommer även i fortsättningen att vara en avvägning mellan strävan om nationell budgetkonsolidering och medlemsstaternas villighet att finansiera EU-uppgifterna. För sammanhållningspolitikens del kommer det att handla om att fullgöra dess uppdrag att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen på ett sådant sätt att det leder till ett övertygande bidrag till förstärkningen av Europas regioner och EU som helhet och till att medlen används på ett effektivt sätt. Att sammanhållningspolitiken tilldelas tillräckliga medel är lika grundläggande för detta som att tilldelningen av dessa medel tar hänsyn till regionernas och kommunernas konkreta behov. Dessutom vill ReK fästa uppmärksamheten på brexits negativa konsekvenser för EU:s budget. För att så långt som möjligt bevara EU-budgeten och särskilt budgeten för sammanhållningspolitiken upprepar ReK sin begäran om att Förenade kungariket måste fullgöra samtliga rättsliga förpliktelser för den löpande budgetramen på medellång sikt. I samband med detta hänvisar kommittén till sin resolution av den 22 mars 2017 (RESOL VI/022) och uppmanar kommissionen att konkretisera förslagen från högnivågruppen för egna medel i rapporten om EU:s framtida finansiering.

65.

ReK påpekar att ESI-fonderna inte är jämförbara med centralt förvaltade initiativ som Efsi. Medan Efsi genererar investeringar på EU-nivå och nationell nivå i form av enskilda projekt utan en territoriell komponent sörjer användningen av ESI-fonderna i kombination med de regionala innovationsstrategierna för ett hållbart stärkande av den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen hos de regionala och lokala myndigheterna och därmed för en balanserad och harmonisk utveckling av EU som helhet. ESI-fondernas specifika karaktär bör stärkas ytterligare genom en strategisk ansats som främjar synergier och som tack vare ett passande övervaknings- och utvärderingssystem samt målinriktade urvalsmetoder ger tydliga incitament till effektivitet och resultatinriktning. De två instrumenten – ESI-fonderna och Efsi – kompletterar och får inte hamna i konflikt med varandra, och den sistnämnda kan inte heller ersätta den förstnämnda.

66.

Kommittén hänvisar i detta sammanhang också till sitt yttrande om ”Efsi 2.0” av den 7–8 december 2016 (COTER-VI/019).

67.

ReK anser att finansiella instrument är användbara och kan utgöra ett alternativ eller komplement till bidrag, samt att de genom sin hävstångseffekt kan bidra till att öka sammanhållningspolitikens effektivitet. Detta får dock inte leda till en utfasning av bidrag från ESI-fonderna till förmån för lån. Finansiella instrument bör med hänsyn till de höga förvaltningskostnaderna bara användas där det anses meningsfullt på lokal nivå. När det gäller offentliga myndigheter, framför allt regioner, städer och kommuner, får en ökad användning av finansiella instrument inte äventyra deras finansiella stabilitet. ReK ställer sig därför avvisande till varje eventuell skyldighet att ytterligare öka andelen finansiella instrument under nästa finansieringsperiod. Bestämmelserna om användningen av ESI-fonderna i de finansiella instrumenten är stränga och komplexa och visar på svårigheter vid genomförandet av finansiella instrument. Därför bör de relevanta genomförandebestämmelserna förenklas i grunden jämfört med finansieringsperioden 2014–2020. ReK anser även att synergieffekterna mellan bidrag och finansiella instrument bör göras mer attraktiva, medan villkoren för användningen av finansiella instrument i så hög grad som möjligt bör bygga på marknadsprinciper.

68.

ReK förespråkar en förstärkning av de ömsesidiga synergierna mellan sammanhållningspolitiken och andra finansieringsinstrument och program med hjälp av gemensamma strategiska mål och bedömningskriterier. Utan att urvattna instrumentens olika ändamål skulle det vara möjligt att bättre samordna förfarandena och kraven på förvaltnings- och kontrollsystemen till varandra för att optimera insynen i och tillgången till de olika finansieringsmöjligheterna. Detta bör även återspeglas i översynen av EU:s budgetförordning, så att man till exempel vid utvärderingen av forskningsprojekten inom ramen för Horisont 2020-programmet ger fler poäng till dem som inbegriper ett europeiskt partnerskap och utnyttjar medel från strukturfonderna för att skapa bättre integration mellan olika europeiska program.

69.

När det gäller förslagen till översyn av EU:s budgetförordning hänvisar kommittén också till sitt yttrande om ”Finansiella regler för unionens allmänna budget” av den 11–12 maj 2017 (COTER-VI/20).

70.

ReK befarar att sammanhållningspolitiken äventyrar uppnåendet av sina egna mål, eftersom komplexiteten hos förvaltnings- och kontrollsystemet inte längre står i rimlig proportion till planeringens mervärde. Det finns därför en risk att sammanhållningspolitiken inte heller i stödmottagarnas och allmänhetens ögon längre uppfattas som en framgångsfaktor utan som ytterligare en symbol för EU:s påstådda distans till vanliga människor. Det ligger i allas intresse att undvika detta. Onödiga byråkratiska/administrativa bördor i samband med programplanering, förvaltning, kontroll och genomförande måste minskas radikalt såväl för de regionala och lokala myndigheterna som för de slutliga stödmottagarna.

71.

ReK förespråkar att undanröjandet av byråkratiska hinder ska prioriteras vid alla framtida reformförfaranden, både vid utformningen av de allmänna riktlinjerna för sammanhållningspolitiken och vid genomförandet av de enskilda programmen och projekten. Det bör särskilt påpekas att samtliga berörda generaldirektorat och avdelningar vid kommissionen bör bidra till förenklingen av sammanhållningspolitiken. Subsidiaritetsprincipen bör då tillämpas mer konsekvent än hittills. Viktiga aspekter i samband med detta är att lägga fram det nya regelverket i god tid före den nya finansieringsperiodens början, senast i mitten av 2019, att undvika retroaktiv tillämpning av nya bestämmelser, att utveckla en stabil och beprövad rättspraxis samt att koncentrera sig på väsentliga, grundliga och tillförlitliga regler samtidigt som man, om möjligt, hänvisar till nationella bestämmelser. Härigenom ska de svårigheter som förvaltningsmyndigheterna konfronteras med i början av varje programperiod bemötas på ett sätt som gynnar större samstämmighet och kontinuitet och förhindrar försenade betalningar. För att öka öppenheten och minska lagstiftningens komplexitet bör samma och i möjligaste mån gemensamma bestämmelser gälla i liknande situationer för de olika EU-fonderna. Det stora antalet efterföljande rättsakter och riktlinjer bör minskas. Med hänsyn till rättssäkerheten måste godkännanden gälla under hela programperioden.

72.

Kommittén påpekar att de byråkratiska kraven för samarbetsprojekt inom ramen för det europeiska territoriella samarbetet måste minskas avsevärt för att uppmuntra till och inte avskräcka från samarbete. För detta krävs det också i framtiden en särskild förordning. Denna bör dock bygga betydligt mer på förtroende och partnerskap mellan kommissionen och regionerna och mindre på kontroll och felförebyggande. Dessutom bör man med hänsyn till det territoriella samarbetets multilaterala karaktär undvika förhandsvillkor. Vidare bör man i samband med framtagandet av särskilda kriterier för att mäta sammanhållningspolitikens europeiska mervärde beakta att det territoriella samarbetet redan genom det nära samarbetet i sig bidrar till sammanhållningen mellan EU:s medlemsstater och mellan medlemsstater och regioner utanför EU.

73.

Kommittén uppmanar kommissionen att lägga fram en heltäckande territoriell konsekvensbedömning av de kommande förslagen till utformning av sammanhållningspolitiken, som också bör inbegripa en beräkning av de administrativa bördorna, och erbjuder på grundval av punkt 23 i protokollet om samarbete mellan kommissionen och ReK sitt samarbete på detta område.

74.

ReK påpekar också att genomförandet av sammanhållningspolitiken nu har blivit kraftigt överreglerat pga. överlappande europeisk och nationell lagstiftning, och att gränsen för rimliga kontroll- och förvaltningsbördor för genomförandet av operativa program redan har överskridits. Därigenom rubbas jämvikten mellan de positiva effekterna av ESI-fonderna å ena sidan och genomförandekostnaderna å andra sidan alltmer.

75.

ReK anser därför att det krävs en heltäckande översyn av de krav som ställs på förvaltnings- och kontrollsystem för ESI-fonderna. Vid genomförandet av ESI-fonderna krävs det dessutom större rättssäkerhet och rättslig klarhet och att man undviker överreglering. Därför välkomnar ReK alla initiativ till att förenkla stödet och sammankallandet av högnivågruppen av oberoende experter för förenkling (High Level Group on Simplification). ReK föreslår t.ex. att man ska lätta på övervaknings-, rapporterings- och utvärderingskravet. Det bör även utvecklas ett förtroendeförhållande mellan kommissionen och förvaltningsmyndigheterna för att bättre anpassa kontrollerna och ge förvaltningsmyndigheterna och de projektansvariga större trygghet. För detta måste man införa en princip om differentiering vid delad förvaltning, göra åtskillnad mellan bedrägerier och oavsiktliga fel samt höja den acceptabla felkvoten till 5 %.

76.

Kommittén påpekar att en enhetlig tillämpning av subsidiaritetsprincipen inte bara förutsätter en minskning av de administrativa bördorna och en mindre komplex lagstiftning, utan också stöd till lokala och regionala myndigheter med fokus på att förstärka deras kapacitet när det gäller administration och programförvaltning samt på att genomföra relaterade insatser och projekt.

77.

ReK påminner dock om att tidigare försök att identifiera och konsekvent undanröja orsakerna till komplexitet och orimliga förvaltnings- och kontrollkostnader i vissa fall faktiskt har lett till ytterligare komplikationer för förvaltningar och stödmottagare. Ofta har krav på större rättssäkerhet lett till att kommissionen och medlemsstaterna utfärdat ytterligare tillämpnings- och genomförandebestämmelser samt riktlinjer och således i slutändan ökat programgenomförandets komplexitet ännu mer. Detta har i sin tur lett till en ökad risk för fel och stigande felkvoter.

78.

ReK föreslår därför att man ska undersöka om en generell omställning av programplanering och programgenomförande är möjlig.- I framtiden bör medlemsstaterna och förvaltningsmyndigheterna ha möjlighet att bestämma om de ska tillämpa enbart europeisk eller nationell lagstiftning på det administrativa genomförandet av sina program. Dessa bestämmelser bör införlivas i EU:s budgetförordning. På så sätt skulle man undvika en blandning av nationella och europeiska bestämmelser.

79.

ReK anser även att en konsekvent strategi i framtiden bör användas vid instrumenteringen av förfarandena för verifiering och granskning för att undvika ett flertal verifieringar och dubbla kontroller där man efterfrågar samma information av stödmottagarna mer än en gång, utesluta motstridiga bedömningar från olika tillsynsorgan och sänka kostnaderna. EU-institutionernas granskningar bör begränsas till att kontrollera om målen uppnåtts och till att bekämpa bedrägeri och korruption.

80.

ReK förespråkar att man i det framtida systemet för statligt stöd ska fastställa att ESI-fonderna per definition är förenliga med reglerna om statligt stöd, utvidga den icke-tillämpning av artikel 107 och följande artiklar i EUF-fördraget som med avseende på Ejflu och EHFF beviljats samtliga fonder, eller – om detta inte är möjligt – kraftigt förenkla tillämpningen av reglerna om statligt stöd vid användningen av ESI-fonderna, exempelvis genom att efterlevnaden av reglerna anses vara påvisad om finansieringen från ESI-fonderna uppfyller enkla kriterier (t.ex. överensstämmelse med godkända operativa program). Skillnaden i behandling mellan direktförvaltade EU-fonder, såsom Efsi, Fonden för ett sammanlänkat Europa och Horisont 2020, och ESI-fonderna med avseende på reglerna om statligt stöd är inte försvarbar, ökar den administrativa bördan, förhindrar synergier mellan instrumenten och skapar rättslig osäkerhet i avsaknad av enhetliga kriterier med hänsyn till sådana avgörande frågor som stimulanseffekten.

81.

Man bör med hjälp av lagstiftning och incitament för att stimulera gemensam programplanering mellan olika förvaltningsmyndigheter underlätta makroregionala och transeuropeiska initiativ, inbegripet makroregionala områden och havsområden.

82.

Vi uppmanar dessutom kommissionen att överväga en förenkling av de offentliga upphandlingarna med finansiering från EU:s budget. En sådan åtgärd skulle göra det möjligt för slutmottagarna att lättare få tillgång till offentliga upphandlingar samt underlätta anbudsförfarandet och rättsskipningen.

83.

ReK anser att man i samband med kraven på programplanering, genomförande och kontroll av ESI-fonderna i framtiden bör följa principen om differentiering, eftersom vitt skilda förutsättningar också kräver olika ramverk för genomförandet. I synnerhet programvolymen, riskprofilen, kvaliteten på det administrativa genomförandet, andelen offentliga utgifter och storleken på det egna finansiella bidraget skulle kunna vara viktiga kriterier som bör beaktas i diskussionerna om en proportionerlig och differentierad utformning av förvaltnings- och kontrollsystemen efter 2020. Detta gäller särskilt för det territoriella samarbetet.

84.

ReK hänvisar i fråga om förvaltningsförenkling och genomförande även till sitt yttrande om ”Förenkling av de europeiska struktur- och investeringsfonderna ur de lokala och regionala myndigheternas perspektiv” av den 10–12 oktober 2016 (COTER-VI/012).

15.9.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 306/20

1.

Trots de insatser som görs för att minska ungdomsarbetslösheten är detta problem fortfarande inte bara en viktig socioekonomisk utmaning utan undergräver också den rättvisa, den jämlikhet och den solidaritet som ligger till grund för det europeiska projektet.

2.

Vi välkomnar kommissionens initiativ, som är ett resultat av den oro som kommissionens ordförande uttryckt om den svåra situation som många ungdomar som drabbats hårt av krisen befinner sig i och som utmynnat i initiativen ”Att investera i Europas unga” och ”En europeisk solidaritetskår”.

3.

Vi framhåller betydelsen av att involvera såväl de lokala och regionala myndigheterna som andra aktörer, inbegripet den privata sektorn och organ inom den tredje sektorn, i syfte att genomföra åtgärder för att säkra ungdomarnas integrering på arbetsmarknaden.

4.

Kommittén uppmanar EU:s institutioner att samarbeta med den privata sektorn och organisationerna inom den tredje sektorn. I samarbete med den privata sektorn och den tredje sektorn bör program skapas som syftar till att förbättra överensstämmelsen mellan marknadens behov och arbetstagarnas kvalifikationer.

5.

Ungdomsarbetslösheten får konsekvenser på lokal, nationell och EU-nivå. Utbildning, yrkesutbildning och ungdomsfrågor faller inom medlemsstaternas behörighetsområde och enligt artikel 6 i EUF-fördraget ska unionen stödja, samordna och komplettera medlemsstaternas åtgärder, eftersom främjandet av sysselsättning är en fråga av gemensamt intresse. Huruvida EU:s åtgärder, som måste ligga i linje med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, blir framgångsrika beror således på samarbetet med de lokala och regionala myndigheterna.

6.

Kommittén upprepar att man i framtiden bör se till att följande aspekter står i centrum för ungdomspolitikens mål: garantier för lika möjligheter, främjandet av social inkludering och en förbättring av ungdomars konkurrenskraft på arbetsmarknaden, samtidigt som man främjar ungdomars medverkan och roll i fråga om deras utbildningsväg och yrkeskarriär, en förstärkning av ungdomsarbetet, icke-diskriminering och interkulturell förståelse. I detta sammanhang påminner kommittén om att tillgång till transportanläggningar och till information också är viktiga faktorer för att garantera lika möjligheter, vilket man bör ta hänsyn till.

7.

Kommittén förespråkar ett integrerat incitament för ett aktivt partnerskap på alla styresnivåer som har ansvar för samarbete med ungdomarna och deras organisationer.

8.

Kommittén är också övertygad om att det krävs åtgärder för att se till att ungdomar får en bättre start i yrkeslivet, genom att man investerar i deras fackkunskaper och beteendemässiga kunskaper, yrkesmässiga och sociala färdigheter och erfarenheter samt hjälper dem att komma in på arbetsmarknaden genom att starta eget eller löntagare i ett yrke som motsvarar deras profil eller genom att man investerar i en modell som främjar möjligheter till vidareutbildning för att ge dem nya möjligheter i arbetslivet.

9.

Kommittén föreslår att man som en särskild åtgärd utvecklar och stöder ungdomsverkstäder, där unga människor kan prova på olika yrken och på så sätt potentiellt hitta en ny, intressant bransch.

10.

Olika slags investeringar i ungdomar, både på det formella och det icke-formella utbildningsområdet, är en grund för skapandet av ett rättvist, öppet, inkluderande och välfungerande demokratiskt samhälle som kännetecknas av social rörlighet, interkulturell integration samt hållbar utveckling och tillväxt. Kommittén är likaså övertygad om vikten av att skapa möjligheter för ungdomarna att få tillgång till de kollektiva nyttigheter som EU skapar och att göra det möjligt för dem att bidra på ett aktivare sätt till solidaritetsprojekt och till att utforma Europas framtid.

11.

Ungdomarnas situation på arbetsmarknaderna har under de senaste åren visserligen förbättrats avsevärt i många medlemsstater, men de 4 miljoner ungdomar som är arbetslösa ger anledning till djup oro, med påtagliga skillnader inte bara mellan medlemsstaterna utan också i ett och samma land. Kommittén konstaterar att trots alla de åtgärder och projekt som inletts på europeisk och nationell nivå under de senaste åren och som syftar till att förbättra aktiveringen av unga människor på arbetsmarknaden och förbättra deras sysselsättningsmöjligheter krävs det fortsatta åtgärder från EU:s och medlemsstaternas sida.

12.

Särskilt oroväckande är det faktum att många ungdomar får en utbildning som inte motsvarar den moderna arbetsmarknadens utmaningar och att det saknas tillräckligt stöd för att utveckla entreprenörs-, innovations- och forskningsprojekt, och medlemsstaternas utbildningssystem håller inte jämna steg med de dynamiska ekonomiska och sociala förändringarna. Därför kommer många ungdomar in på marknaden utan att vara redo att leva upp till de sociala och de egna förväntningarna.

13.

Ytterst oroväckande är de undersökningsresultat enligt vilka mer än hälften av ungdomarna i Europa anser sig vara utestängda från det sociala, ekonomiska och politiska livet, fastän de samtidigt uppger att de har en stark önskan att bli delaktiga på dessa områden i sina länder. Vi vill dessutom framhålla att ungdomarna samtidigt förhåller sig alltmer passivt till de sociala problemen, den ekonomiska situationen och politiken.

14.

Kommittén gläder sig över att kommissionen förstår behovet av att koncentrera åtgärderna på detta område på medlemsstaterna. Vi håller med om att det framför allt är medlemsstaterna och deras lokala och regionala myndigheter som måste hitta adekvata metoder och medel för att uppnå de mål som eftersträvas. Kommissionen bör därför tillhandahålla största möjliga stöd till dessa åtgärder och på ett välfungerande och effektivt sätt samordna de enskilda medlemsstaternas insatser, så att de positiva effekterna av dessa åtgärder sprids till hela EU.

15.

Kommittén vill i detta sammanhang särskilt framhålla att de lokala och regionala myndigheterna i de enskilda medlemsstaterna bör spela en grundläggande roll vid genomförandet av de fastställda åtgärderna.

16.

Vi är övertygade om detta eftersom just dessa strukturer genom sin närhet till de akuta samhällsproblemen har bäst kännedom om de specifika, lokala eller regionala förhållandena. Samtidigt har de redan generellt sett välfungerande institutioner som i åratal trotsat utmaningarna på detta område. Koncentrationen av insatser och medel på dessa beprövade institutioner, med demokratisk legitimitet från sina lokalsamhällen, är den effektivaste möjligheten att på snabbast möjliga sätt intensifiera de planerade åtgärderna.

17.

Kommittén inser omfattningen av de åtgärder som genomförs genom ungdomssysselsättningsinitiativet, Europeiska socialfonden och Europeiska regionala utvecklingsfonden. Kommittén förväntar sig att den kommande översynen av den fleråriga budgetramen också efter 2020 kommer att ta vederbörlig hänsyn till de många sociala utmaningar som EU står inför, bland annat när det gäller utbildning, ungdomsarbetslöshet och social inkludering, och att det ägnas särskild uppmärksamhet åt de minst gynnade regionerna i enlighet med artikel 174 i EUF-fördraget.

18.

Samma sak gäller Europeiska investeringsbankens åtgärder för unga företagare. Vi understryker betydelsen av tillgång till finansiering och betonar starkt att dessa åtgärder bör fortsätta.

19.

Vi upprepar vårt stöd till initiativet ”ungdomsgarantin”. Mot bakgrund av vissa lokala och regionala utmaningar uppmanar vi rådet att arbeta för förenklade förfaranden för ersättning för praktiktjänstgöring i syfte att se till att förfarandena inte har avskräckande effekt.

20.

Vi uppmanar kommissionen att vid översynen av EU:s ungdomsstrategi efter 2018 ta hänsyn till de lokala och regionala myndigheternas synpunkter.

21.

Kommissionen bör i sin strävan att trygga en yrkesutbildning av hög kvalitet och att utveckla utbildningssystem som gör det lättare för unga människor att komma in på arbetsmarknaden också ta hänsyn till att unga människor förvärvar kunskaper och, framför allt praktiska, färdigheter genom att delta i icke-formell och informell utbildning. Kommittén efterlyser i detta sammanhang återigen ett samarbete på grundval av partnerskap mellan nationella, regionala och lokala myndigheter, företag, de anställda och deras organisationer samt aktörer inom det civila samhället, i syfte att ta mer hänsyn till kompetens och kvalifikationer som erhållits genom icke-formellt och informellt lärande (1). Vi är också övertygade om vikten av att erkänna enhetliga valideringssystem som kan erkänna och formalisera övergripande färdigheter som härrör från icke-formell utbildning och att arbeta för att arbetsmarknaden ska erkänna värdet av dessa färdigheter vid sidan av handlingar som styrker formell utbildning.

22.

Vi ställer oss särskilt positiva till att kommissionen erkänner vikten av Erasmus+-programmet som ett av de viktigaste instrumenten för ungdomars utbildning, personliga utveckling och gränsöverskridande aktiviteter, samt för att öka deras kunskaper om Europa och den globala marknaden. Vi välkomnar också den gränsöverskridande verksamhet som bedrivs av alla viktiga aktörer som deltar i främjandet av detta utbyte, bland annat skolor och yrkesutbildningsinstitut. Detta program bör stärkas ytterligare, också genom att man utökar de finansiella medlen för detta program inom de befintliga budgetramarna. En av de aspekter som stärker effekterna av instrumenten för rörlighet och utbildning (formell och icke-formell) inom Erasmus+ bör samtidigt vara att de högskolor och organisationer inom den tredje sektorn som direkt genomför detta program får en starkare roll. Kommittén rekommenderar därför sådana lösningar som gör det möjligt för högskolor och icke-statliga organisationer att skapa ännu effektivare verktyg för att utveckla internationella rörlighets- och utbildningsinstrument.

23.

Vi välkomnar idén om att inrätta en europeisk solidaritetskår och sätter stort värde på den moderna form som föreslås för att hitta personer intresserade av de aktiviteter som den europeiska solidaritetskåren erbjuder och som grundar sig på registrering via en särskild webbplats. Denna registreringsform bör kunna kompletteras med andra verktyg som säkerställer och underlättar samtliga ungdomars deltagande, i synnerhet de mest utsatta. Denna form bör bidra till att sprida den europeiska solidaritetskårens idéer, framför allt om solidaritetens betydelse som det främsta bindemedlet för den europeiska gemenskapen. Kommittén framhåller samtidigt behovet av att skapa lösningar som gör det möjligt för ungdomar att delta i den europeiska solidaritetskåren, oavsett sin socioekonomiska situation och utbildningsnivå. Man måste också hitta lösningar som gör det möjligt för ungdomar med begränsad tillgång till internet att delta i den europeiska solidaritetskåren.

24.

Kommittén uppmanar kommissionen att snabbt skapa den rättsliga grunden för den europeiska solidaritetskåren och att lägga fram förslag om ett hållbart sätt att finansiera den efter 2017, så att befintliga finansieringsprogram, t.ex. Erasmus+, inte överbelastas och så att man kan motsvara förväntningarna hos den snabbt växande skaran unga sökande till den europeiska solidaritetskåren.

25.

Initiativet får inte skapa onödig byråkrati för ungdomar som är villiga att delta och det bör omfatta befintliga ungdomsorganisationer i medlemsstaterna liksom befintliga institutioner, framför allt på lokal och regional nivå, vilka ansvarar för ungdomspolitiken och stöder ungdomsorganisationer.

26.

Kommittén uppmärksammar behovet av främja den europeiska solidaritetskåren genom att införa ett administrativt system som förenklar deltagande i frivilligarbete, både för deltagarna och för det civila samhällets organisationer.

27.

Den europeiska solidaritetskårens båda pelare (yrkesarbete och volontärarbete) bör komplettera varandra men hållas tydligt åtskilda från varandra, för att man ska kunna införa de mekanismer som är nödvändiga för att förebygga odeklarerat arbete. Samtidigt bör den europeiska solidaritetskåren inte användas för att ersätta avlönade arbetstillfällen med oavlönade volontärtjänster.

28.

I stadgan för den europeiska solidaritetskåren bör man lägga särskild vikt vid den europeiska solidaritetens praktiska aspekt, som tar sig uttryck i att det knyts varaktiga band mellan de samhällen som tillsammans utgör den europeiska gemenskapen, samtidigt som känslan av en europeisk identitet förstärks.

29.

Vi gläder oss över att nyttan av mellanregionalt och gränsöverskridande samarbete framhålls men understryker att den europeiska solidaritetskåren också måste koncentrera sig på lokalt volontärarbete. Det mesta volontärarbetet utförs på de platser där volontärerna bor. Inriktningen på denna typ av volontärarbete som gynnar lokalsamhällena kan bidra till att bygga en starkare arbetsmarknad, förhindra social utestängning och motverka avfolkningen av landsbygden.

30.

Kommittén uttrycker sitt stöd för målet med den europeiska solidaritetskåren, dvs. att hjälpa dem som är i nöd. Lokalsamhällenas behov och förväntningar bör vara ett viktigt kriterium vid bedömningen av projektens kvalitet.

31.

Det måste utarbetas gemensamma ramar för samarbetet mellan den europeiska solidaritetskåren, FN:s volontärer (UNV), amerikanska fredskåren (Peace Corps) och andra organisationer av liknande slag.

32.

Vi betonar att den europeiska solidaritetskårens verksamhet måste utformas på ett sådant sätt att man kan utnyttja den potential som finns i ungdomsorganisationer i Europa och i det volontärarbete som de utför. Europeiska solidaritetskåren kan inte ta över eller ersätta dessa organisationers arbete utan bara komplettera dem. Nyckeln till framgång för den europeiska solidaritetskåren är att involvera de ungdomsorganisationer som är aktiva i medlemsstaterna och därmed uppmuntra dem att samarbeta med den. Europeiska regionkommittén (ReK) betonar dessutom att det är viktigt att i samband med utarbetandet av strategin för den europeiska solidaritetskåren erkänna att den erfarenhet när det gäller förvaltning av frivilligarbete och samhällsutveckling som de europeiska ungdomsorganisationerna har samlat under flera decennier spelar en oerhört viktig roll, och att denna kunskap bör utnyttjas.

33.

Kommittén framhåller behovet av att fastställa redskap för uppföljning och vägledning av de ungdomar som deltar för att säkerställa kvaliteten på de aktiviteter som erbjuds genom den europeiska solidaritetskåren. Man bör se till att ungdomarna har de färdigheter som krävs och att de är förberedda inför sitt deltagande i de olika aktiviteter som erbjuds genom kåren. Dessutom bör de värdorganisationer som deltar i yrkesdelen, särskilt när det gäller praktiktjänstgöring och lärlingsutbildning, följa principer och standarder, såsom de som fastställs i den europeiska stadgan om kvalitet i praktikant- och lärlingsverksamhet, i syfte att garantera arbetsförmedling av hög kvalitet.

34.

På samma sätt måste man klargöra förhållandet mellan den europeiska solidaritetskåren och Europeiska volontärtjänsten för att undvika överlappning och säkerställa kontinuitet och effektivitet vad gäller de möjligheter som EU erbjuder.

35.

Samtidigt med den europeiska solidaritetskåren bör man också utarbeta ett system för validering av de färdigheter som förvärvas inom ramen för volontärarbete i denna, inom såväl de offentliga och privata sektorerna som de högre utbildningsanstalterna. Detta är en form av icke-formell utbildning som för närvarande inte återspeglas i ett adekvat system för officiellt erkännande av kvalifikationer.

36.

Att ge ungdomar möjlighet att förvärva ytterligare färdigheter genom arbete och volontärarbete är något som kommer att inverka positivt på både den offentliga och den privata sektorn, eftersom det ökar ungdomars anställbarhet och därmed skapar en mer konkurrenskraftig kompetensreserv att anställa ifrån. I detta sammanhang efterlyser kommittén större samarbete med den privata sektorn för att undersöka hur de färdigheter som förvärvas bättre skulle kunna motsvara arbetsmarknadens behov.

15.9.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 306/24

1.

Den europeiska planeringsterminen är det viktigaste verktyget för samordning av den ekonomiska politiken och finanspolitiken på EU-nivå. Under den europeiska planeringsterminen anpassar medlemsstaterna sin budgetpolitik och ekonomiska politik till de rekommendationer som man enats om på EU-nivå. Den europeiska planeringsterminen påverkar de offentliga myndigheternas politikutformning på EU-nivå, nationell nivå och lokal och regional nivå under hela den årliga cykeln. Europeiska regionkommittén (ReK) understryker också kopplingen mellan planeringsterminen och sammanhållningspolitiken, eftersom de lokala och regionala myndigheternas tillgång till EU:s struktur- och investeringsfonder omfattas av EU:s regler för ekonomisk styrning.

2.

Europeiska regionkommitténs (ReK) anser att den europeiska planeringsterminens framgång också är beroende av komplementariteten mellan europeiska, nationella och lokala offentliga finansieringsinstrument.

3.

ReK konstaterar att den europeiska planeringsterminen inte lever upp till sina löften, vilket framgår av både bristande genomförande av de landsspecifika rekommendationerna och svagt egenansvar på landsnivå. Trots kommissionens försök att koppla den europeiska planeringsterminen till Europa 2020-strategin, Agenda 2030 för hållbar utveckling och de europeiska struktur- och investeringsfonderna kämpar den dessutom med de många olika referensramarna och deras komplexitet.

4.

Kommittén anser också att övergången till en ny strategisk europeisk ram efter Europa 2020-strategin är rätt ögonblick att reformera styrningen av den europeiska planeringsterminen. Varje långsiktig utvecklingsstrategi skulle i framtiden också kräva en konsekvent politik och en konsekvent styrningsram. Vi framhåller att en sådan ram ännu inte tillhandahålls genom Agenda 2030 för hållbar utveckling.

5.

De lokala och regionala myndigheterna och de organisationer som företräder dem vid de nationella regeringarna är inte en aktör bland andra, utan en ytterst viktig institutionell aktör i den politiska beslutsprocessen mot bakgrund av den rådande fördelningen av befogenheter och behörigheter i varje medlemsstat. ReK betonar att mer än 40 % av de landsspecifika rekommendationerna för 2016 inte skulle kunna genomföras fullt ut utan den aktiva roll som de lokala och regionala myndigheterna spelar, eftersom de står för över 50 % av de offentliga investeringarna. De är också delvis ansvariga för genomförandet av EU:s politik och investeringsagenda.

6.

Kommittén betonar att de lokala och regionala myndigheterna är den myndighetsnivå som är närmast medborgarna, och att deras kunskaper om de territoriella möjligheterna och utmaningarna och deras förmåga att föra en dialog med medborgarna, företagen, arbetsmarknadsparterna och det civila samhället är avgörande i en tid av allt större misstro mot de offentliga institutionerna och den representativa demokratin på EU-nivå och nationell nivå. ReK påpekar att en nyligen genomförd Eurobarometer-undersökning visar att lokala och regionala politiker kan spela en avgörande roll när det gäller att stärka banden mellan Europa och dess medborgare (1).

7.

ReK beklagar att de lokala och regionala myndigheternas deltagande i den europeiska planeringsterminen, inklusive i utformningen och genomförandet av de nationella reformprogrammen, varken är strukturerat eller uttryckligen erkänt i alla EU:s medlemsstater. Kommittén konstaterar att nuvarande praxis, som varierar stort från land till land, till största delen grundar sig på samråd med berörda parter, där de lokala och regionala myndigheterna står på jämställd fot med andra organ som erkänns som intressenter, utan hänsyn till deras befogenheter, behörigheter eller roll som en oumbärlig förvaltningsnivå.

8.

ReK beklagar att den europeiska planeringsterminen bygger på analyser som inte systematiskt tar hänsyn till en territoriell differentiering av utmaningar och möjligheter inom medlemsstaterna, som beror på städernas och regionernas olika utgångslägen och tillgång till resurser, inklusive den offentliga förvaltningens institutionella och administrativa kapacitet.

9.

ReK anser att om den europeiska planeringsterminen ges en territoriell dimension – både på analytisk nivå (genom att komplettera den årliga tillväxtöversikten, de nationella reformprogrammen och de landsspecifika rekommendationerna med analyser av territoriella trender och EU-politikens territoriella konsekvenser) och på operativ nivå (genom att möjliggöra en starkare och mer systematisk medverkan av de lokala och regionala myndigheterna och därmed bygga vidare på strategierna för partnerskap och flernivåstyre) – kommer det att bidra till att göra den europeiska planeringsterminen mer effektiv och öka egenansvaret på fältet. Det skulle också bidra till att stärka kopplingen mellan EU:s politik och investeringsagenda. ReK konstaterar att de lokala och regionala myndigheterna redan bidrar med omfattande data som en del av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, och annan relevant information finns tillgänglig och kan användas för att ge den europeiska planeringsterminen en territoriell dimension.

10.

Kommittén anser att ett ökat deltagande av de lokala och regionala myndigheterna i den europeiska planeringsterminen bör innebära att de involveras från början, bland annat genom att delta i utformningen av de nationella reformprogrammen genom en blandad planeringsprocess som går både uppifrån och ned och nedifrån och upp. Genomförandet av de nationella reformprogrammen bör inbegripa en samordnad insats av alla förvaltningsnivåer, på grundval av en strategi med flernivåstyre (2). Kommittén betonar att insyn och ansvarsskyldighet bör säkerställas i hela processen, som bör vara mer faktabaserad och i högre grad utnyttja territoriella konsekvensbedömningar.

11.

För att öka de nationella reformprogrammens omfattning och undanröja vissa av de nuvarande begränsningarna anser kommittén att det också är viktigt att undanta regionala/nationella investeringar, inklusive medfinansieringen av ESI-fonderna, från stabilitets- och tillväxtpaktens beräkning och anser att detta kommer att möjliggöra en konsekvent anpassning av de nationella reformprogrammen till ESI-fonderna med hänsyn till deras gemensamma syften.

12.

ReK rekommenderar att man antar en uppförandekod för att ge den europeiska planeringsterminen en territoriell dimension genom att både inkludera territoriella analyser i dess viktiga dokument och sörja för en strukturerad och kontinuerlig medverkan av de lokala och regionala myndigheterna i planeringen och genomförandet av den europeiska planeringsterminen.

13.

Kommittén föreslår att en sådan uppförandekod bör fastställa de grundläggande krav som alla berörda myndighetsnivåer måste fullgöra. Kommittén noterar att uppförandekoden bör ta hänsyn till relevanta erfarenheter av den europeiska uppförandekoden för partnerskap inom ramen för sammanhållningspolitikens ESI-fonder (3), samt befintlig god praxis i ett antal länder för en omfattande medverkan av lokala och regionala myndigheter i den europeiska planeringsterminen.

14.

ReK noterar den stora mångfalden på nationell, regional och lokal nivå i fråga om institutionella arrangemang, behörigheter, traditioner och resurser och betonar att uppförandekoden bör respektera befintliga skillnader mellan medlemsstaterna i fråga om konstitutionell struktur och fördelning av befogenheter mellan de nationella, regionala och lokala förvaltningsnivåerna. Vi anser därför att det konkreta genomförandet av de nationella bestämmelserna i uppförandekoden bör överlåtas till medlemsstaterna.

15.

ReK uppmanar till att se till att uppförandekoden fullt ut överensstämmer med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna. Vi anser att uppförandekoden bör inspireras av och utgöra en del av en strategi för bättre styrning och en övergripande insats för en mer rationaliserad och mindre komplex planeringstermin som fokuserar på färre stora frågor och är mindre komplex. Detta innebär att man ska respektera de lokala och regionala myndigheternas befogenheter och undvika onödiga administrativa bördor för de lokala och regionala myndigheterna, samt i största möjliga utsträckning använda befintliga strukturer och processer som de som inrättades genom förordningarna om sammanhållningspolitiken.

16.

ReK gläder sig över att Europaparlamentet i sin resolution om genomförandet av den europeiska planeringsterminen för 2016, antagen den 26 oktober 2016, stöder kommitténs förslag till en uppförandekod och i sin resolution av den 15 februari 2017 om den årliga tillväxtöversikten 2017 erkänner att ett bättre genomförande av de landsspecifika rekommendationerna kräver klart uttalade prioriteringar på europeisk nivå och en verklig offentlig debatt på nationell, regional och lokal nivå samt att lokala och regionala myndigheter involveras på ett strukturerat sätt.

17.

Vi välkomnar den senaste tidens ansträngningar för att förbättra processen för den europeiska planeringsterminen genom de ansvariga för den europeiska planeringsterminen vid kommissionen som finns i varje medlemsstat, och understryker mervärdet av de ansvariga som en kontaktpunkt för alla förvaltningsnivåer och intressenter. Vi understryker behovet av att komplettera dessa insatser med ett starkare engagemang med de lokala och regionala myndigheterna inom områden av den europeiska planeringsterminen som sammanhänger med deras befogenheter.

18.

Kommittén rekommenderar att uppförandekoden omfattar följande två delar och grundelement, som hanteras av de relevanta institutionella aktörerna på alla nivåer. Vi rekommenderar också att det faktiska innehållet i uppförandekoden utvecklas i samarbete mellan de berörda EU-institutionerna och att man då ser till att det finns utrymme för att de nationella bestämmelserna kan anpassas till de särskilda nationella, regionala och lokala förhållandena i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

19.

För att säkerställa en gedigen grund för den europeiska planeringsterminen som möjliggör en tydligare inriktning på viktiga frågor för varje myndighetsnivå, rekommenderar ReK att uppförandekodexen föreskriver följande:

20.

När det gäller de regionala och lokala förvaltningsnivåernas deltagande rekommenderar ReK att uppförandekodexen föreskriver följande:

21.

ReK anser att uppförandekoden ska genomföras på EU-nivå så snart den antagits och på landsnivå inom en tidsperiod på två år, så att de nationella, lokala och regionala förvaltningsnivåerna kan införa den efter att den anpassats till deras specifika förhållanden.

22.

Kommittén föreslår att EU-institutionerna inom den tillgängliga rättsliga ramen lanserar uppförandekoden så snart som möjligt genom en interinstitutionell överenskommelse som inkluderar ReK.

23.

Under tiden rekommenderar ReK att kommissionen a priori på grundval av artikel 121 i EUF-fördraget föreslår en ändring av den rättsliga ramen för den europeiska planeringsterminen i syfte att uttryckligen skapa en rättslig grund för att i framtiden göra uppförandekoden rättsligt bindande.

24.

Genomförandet av uppförandekoden skulle underlättas genom att man använder och förbättrar befintliga strukturer eller verksamheter, såsom: Europeiska veckan för regioner och städer, återupprättande av den territoriella dialogen mellan ReK, företrädare för regioner, kommuner och EU-institutioner, samt använder uppgifter som redan finns att tillgå hos Eurostat eller regionala och lokala myndigheter.

25.

ReK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta itu med utmaningen i fråga om administrativ och institutionell kapacitet på alla förvaltningsnivåer och särskilt på regional och lokal nivå, som är ett hinder för ett fullständigt genomförande av de landsspecifika rekommendationerna. I detta syfte upprepar ReK sin uppmaning till kommissionen om att den bör utfärda ett enhetligt strategiskt dokument som fastställer riktlinjer och samordningsprinciper för alla flöden av EU-finansierat tekniskt stöd för kapacitetsuppbyggnad.

26.

ReK efterlyser åtgärder som kan uppmuntra medlemsstaterna att anta uppförandekoden.

27.

ReK uppmanar kommissionen, rådet och Europaparlamentet att påbörja arbetet med uppförandekoden i samråd med ReK, med beaktande av ovannämnda struktur och huvudinnehåll och med iakttagande av principerna om subsidiaritet och proportionalitet.

15.9.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 306/28

1.

Europa står inför stora samhällsutmaningar: våra invånare är osäkra om sin framtid, arbetslösheten – i synnerhet bland ungdomar – ligger fortfarande högre än före den finansiella och ekonomiska krisen, följderna av klimatförändringarna blir allt tydligare, befolkningen åldras och inströmningen av flyktingar, asylsökande och migranter ställer de lokala och regionala myndigheterna inför nya frågor.

2.

Kommitténs ledamöter ser samhället förändras. Våra invånare ställer i dag mer krav och är bättre utbildade. Därför vill de allt oftare styra sina liv själva och förbättra sin livskvalitet samt i större utsträckning delta i arbetet med att hantera viktiga sociala frågor. Samtidigt är vi som lokala och regionala myndigheter medvetna om att våra medborgare kan ha mycket olika intressen.

3.

Dessutom ökar komplexiteten i samhällsutmaningarna: Dessa utmaningar låter sig inte stoppas in i politiska fack och överstiger de administrativa gränserna och de administrativa tidscyklerna. De kräver omedelbara åtgärder och en långsiktig vision och strategi, samt ett paradigmskifte med hänsyn till den sociala dimensionen i EU:s politik, bland annat i fråga om EMU, i syfte att nå alla medborgare och stärka solidariteten mellan människor och mellan medlemsstater.

4.

Samtidigt har de lokala och regionala myndigheterna mindre finansiella medel för att anta dessa nya och mer komplexa utmaningar i ett samhälle som förändras snabbt, vilket innebär att alla eventuella åtgärder på detta område kräver en objektiv, pragmatisk och effektiv samordning mellan de olika förvaltningsnivåerna.

5.

Kommittén noterar begränsningarna i dagens strategi och politiska instrument när det gäller att utarbeta lösningar på dagens samhällsutmaningar. Samtidigt innebär denna utveckling också möjligheter för ett modernt och innovativt Europa.

6.

Kommittén ser i den sociala innovationen ett viktigt instrument, som involverar allmänheten, den privata och tredje sektorn, för att ta itu med dagens samhällsutmaningar och förbättra våra medborgares livskvalitet. Socialt innovativa projekt får större inverkan på samhället och ekonomin i allmänhet när de kombineras med tekniskt stöd och därmed leder till bättre lösningar för våra medborgare.

7.

Kommittén ställer sig bakom definitionen av social innovation som nya idéer (produkter, tjänster och modeller) som samtidigt både tillgodoser samhälleliga behov (på ett mer effektivt sätt än andra) och skapar nya sociala relationer och partnerskap (1).

8.

Social innovation kan vara ett viktigt verktyg vid alla samhällsutmaningar. Exempelvis för att bekämpa ungdomsarbetslöshet, främja omsorgen om äldre personer och öka deras självständighet, integrera personer som har svårigheter att komma in på arbetsmarknaden och blåsa nytt liv i avlägsna regioner, regioner som måste hantera olika demografiska utmaningar och nedgångna stadsområden.

9.

Att följa en nedifrån och upp-strategi, söka lösningar nära människorna själva i samarbete med dem (2), tillhandahålla skräddarsydda lösningar och säkerställa nya kopplingar och samarbete mellan offentliga myndigheter, företag, kunskaps- och utbildningsinstitutioner, samhällsorganisationer och medborgarorganisationer (3) är enligt kommitténs åsikt kännetecknen för social innovation.

10.

Som ett bra exempel på en nedifrån och upp-strategi vill kommittén nämna kundråd. Kundråd ger en konkret kontaktyta till kunder med kunskap om vissa tjänster. Kundråd är lämpliga för insamling av synpunkter från kunderna (t.ex. användarnas erfarenheter), utveckling av produkter och tjänster och för att utarbeta och testa nya idéer (nedifrån och upp). Kundråd främjar delaktighet och ger kunderna en reell möjlighet att påverka.

11.

Social innovation är ett annat arbetssätt för de offentliga myndigheterna. Det kräver att de lokala och regionala myndigheterna står öppna för initiativ och idéer från medborgare, företag, kunskaps- och utbildningsinstitutioner och samhällsorganisationer. Det är viktigt att i samband med detta inse att svaren på många av dagens frågor inte bara kan hittas hos myndigheterna. Öppenhet är dock inte lika med en passiv hållning. Främjandet av social innovation kräver ofta att lokala myndigheter tar på sig ledarskapet och samordningen när det handlar om att förmedla partnerskap, förena parter, skapa sociala innovationsekosystem, stödja goda initiativ från allmänheten och lokalsamhällen, skapa flexibla rättsliga ramar, se till att kunskap sprids och uppmana till dialog.

12.

Kommissionen har rätt i att EU måste börja producera konkreta resultat som tillmötesgår våra medborgares behov och önskemål. Genom att stödja och underlätta social innovation redan i ett tidigt skede, när man utarbetar politik och fattar beslut, når vi fram till bättre lösningar och lösningar med större stöd.

13.

Medborgarnas stöd är avgörande vid en tidpunkt då förtroendet för våra demokratiska institutioner står under press. Social innovation utgår från medborgarna och lokalsamhällena – från samråden med medborgarna, som syftar till att identifiera samhällets behov, till arbetet med att formulera lösningar och genomförandet av dessa, via en process som skapar engagemang, delaktighet, medansvar och ömsesidighet samt via inrättandet av nätverk som omfattar ett flertal aktörer. Denna dimension bör integreras med den territoriella dimensionen, så nära behoven hos enskilda individer, familjer och lokalsamhällen som möjligt.

14.

Kommittén välkomnar Europeiska kommissionens erkännande av betydelsen av social innovation, i synnerhet potentialen hos samhällsportalen för social innovation och den årliga europeiska tävlingen för social innovation. Kommittén vill betona att social innovation inte bara handlar om ekonomisk tillväxt och om att skapa arbetstillfällen. Det är viktigt att social innovation identifieras och erkänns som ett verktyg som kan tillämpas på olika politikområden, bland annat för att bekämpa fattigdom och ekonomisk marginalisering, och som kan förbättra livskvaliteten för EU:s invånare.

15.

Framgångsrika sociala innovationsprojekt säkerställer komplementaritet mellan förbättrad social integration och solidaritet samt skapande av tillväxt och sysselsättning. Kommittén insisterar därför på behovet av att integrera social innovation i lokala och regionala utvecklingsstrategier.

16.

Dessutom leder social innovation till bättre innovation. Den tekniska utvecklingen går allt snabbare och trender som digitalisering och automatisering omformar arbetsmarknaden och den bredare ekonomin på grundläggande sätt i städer och regioner: å ena sidan försvinner arbetstillfällen genom automatisering och robotisering, å andra sidan uppstår det nya. Stordata inkräktar på våra medborgares personliga integritet och inte alla människor kan i samma utsträckning följa och anamma den tekniska utvecklingen. Sociala innovationer kan bidra till att öka motståndskraften i våra samhällen. Kommittén ser överallt i EU bra exempel på sociala innovationer från de lokala och regionala myndigheternas sida (4).

17.

Det är en missad chans om lyckade sociala innovationer inte sprids utan blir kvar på lokal nivå. Innovationer börjar ofta på lokal nivå och i liten skala men kan vara av värde och tillämpbara för alla medborgare i Europa. För att utnyttja hela potentialen i den sociala innovationen behövs det en miljö som möjliggör expansion och spridning.

18.

Det finns många exempel på god praxis när det gäller social innovation som hjälper både kvinnor och minderåriga i risksituationer. Denna goda praxis bör utvecklas så att den kan spridas i Europa och nå ut till medborgare i sådana situationer, och dess finansiering bör underlättas med hjälp av strukturfonderna om detta visar sig nödvändigt.

19.

För att till fullo utnyttja potentialen i den sociala innovationen måste den administrativa bördan inom sammanhållningspolitiken förenklas och minskas. Komplexiteten i och omfattningen på dagens regelverk avskräcker sökande. Kommittén har flera gånger uppmanat EU:s institutioner att åstadkomma en verklig förenkling av lagstiftningspaketet för sammanhållningspolitiken (5).

20.

Den europeiska sammanhållningspolitiken gör det svårt att använda social innovation som verktyg. Småskaliga projekt, små och icke traditionella partner och det faktum att social innovation inte alltid ingår som kriterium vid ansökan om EU-medel är hinder för EU:s finansiering av projekt för social innovation.

21.

Detta innebär att inte alla europeiska fonder och program lämpar sig för sociala innovationer. Precis som i fallet med tekniska innovationer behövs det vid sociala innovationer utrymme att experimentera och en beredskap att acceptera misslyckade innovationer.

22.

Kommittén framhåller att social innovation framgångsrikt kan utvecklas bl.a. genom social ekonomi. Kommittén påminner i detta sammanhang om att den sociala ekonomins initiativ bygger på samarbete och samhällsengagemang bland människor på lokal nivå och bidrar till att öka den sociala, ekonomiska och territoriella sammanhållningen samt graden av tillit i hela EU. Det är därför mycket viktigt att stödja social innovation, och för att göra detta också frigöra den sociala ekonomins potential genom att förbättra den sociala ekonomins tillgång till olika finansieringssätt och genom att mobilisera tillräckliga finansiella medel på lokal, regional, nationell och europeisk nivå (6).

23.

Kommittén håller med om vikten av innovation för EU för att våra medborgare ska få bästa möjliga utbildning, för att det ska finnas tillräckligt många arbetstillfällen, för att vi ska kunna anta dagens samhällsutmaningar och för att välståndet och livskvaliteten ska förbli höga. I detta sammanhang understryker kommittén den betydelse som initiativet Innovationsunionen har för att göra EU mer innovationsvänligt. Detta leder till att bra idéer snabbare kan omsättas i produkter och tjänster.

24.

Kommittén välkomnar kommissionens olika ansträngningar för att främja social innovation, inom ramen för Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation (EaSI), modeller för delningsekonomi, Horisont 2020, plattformar för kulturell medvetenhet samt program för instrument för små och medelstora företag.

25.

Kommittén anser dock att det även om programmet EaSI bland annat ska bekämpa långtidsarbetslöshet, fattigdom och social utestängning ännu inte finns några mekanismer på europeisk nivå som kan bemöta dessa gemensamma utmaningar på ett effektivt sätt.

26.

Trots dessa ansträngningar anser kommittén att fokus i Europa 2020-strategin i alltför hög grad ligger på den tekniska aspekten av innovation och att den sociala aspekten inte får tillräckligt utrymme. Kommittén betonar att social innovation och teknisk innovation kompletterar varandra och att man genom att främja deras komplementaritet kan uppnå resultat som påverkar samhället.

27.

Dagens samhällsutmaningar är gränsöverskridande, och i Europa är det ofta de lokala och regionala myndigheterna som ställs inför dem. Social innovation kan spela en viktig roll när det handlar om att skapa social, ekonomisk och territoriell sammanhållning. EU bör spela en drivande, stödjande och samordnande roll i detta sammanhang.

28.

Kommittén uppmanar kommissionen att vid politikens utformning uttryckligen beakta genomförbarheten på lokal och regional nivå. Detta ligger i linje med genomförandet av EU-agendan för städer, där kommissionen, medlemsstaterna och städerna kartlägger EU-politikens och EU-lagstiftningens genomförbarhet på lokal nivå. Detta är allt mer relevant för sociala innovationsprojekt som lokala och regionala myndigheter ofta stöder under hela innovationsprocessen (framväxt, experiment, spridning och utvärdering).

29.

Kommittén uppmanar kommissionen att identifiera och erkänna den sociala innovationen som ett verktyg för att ta itu med mycket olika samhällsutmaningar och förbättra invånarnas livskvalitet.

30.

Kommissionen bör spela en ledande roll när det handlar om att vidareutveckla social innovation, utbyta kunskaper och sprida exempel på god praxis, och bör t.ex. när det gäller aktörer inom den sociala ekonomin se till att det antas strategier som främjar social innovation och inrättandet av ett genuint europeiskt socialt innovationssamhälle, mellan de olika förvaltningsnivåerna – däribland integrerade åtgärder på områdena hälso- och sjukvård, bostäder och aktivt arbetssökande.

31.

Kommittén uppmanar kommissionen att undanröja nämnda hinder, göra social innovation till ett kriterium vid ansökan om EU-medel, öppna upp fonder och program för icke-traditionella institutioner eller grupper samt skapa utrymme för experiment där ett experiment får misslyckas.

32.

Kommittén uppmanar kommissionen att utveckla en mekanism, med tydliga indikatorer, för övervakning och mätning av effekterna av de sociala innovationsprocessernas utveckling i de olika medlemsstaterna, i synnerhet när det gäller den sociala ekonomin. På så sätt kan man mäta resultaten av social innovation och fastställa den sociala innovationens inverkan, samt sprida denna information och ”framgångshistorierna”. Detta gör det lättare att attrahera finansiella medel.

33.

För att utnyttja hela den sociala innovationens potential tänker kommittén också uttryckligen undersöka vad den själv kan göra. Kommittén uppmanar sina ledamöter att börja experimentera med social innovation på lokal nivå, att i samband med detta involvera andra offentliga myndigheter, företag, kunskapsinstitutioner och invånare samt att dela med sig av erfarenheter.

34.

Kommittén understryker vikten av sociala klausuler när anbud för offentlig upphandling utvärderas och uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna införlivar och genomför dem på korrekt sätt. Kommittén efterlyser även flexibilitet inom de aktuella reglerna för statligt stöd för att främja social innovation. Kommittén föreslår dessutom att man undersöker potentialen hos medlemskapitalet och delaktighetsbaserad innovation för befintliga sociala innovations- och investeringsprogram, som vanligtvis baseras på modeller som styrs av investerare.

15.9.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 306/32

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar de insatser som kommissionen, medlemsstaterna och regionerna hittills har gjort för att främja bioekonomin på regional nivå genom hållbar förvaltning av naturresurserna, däribland mark och inlands- och havsvatten, och efterlyser ytterligare sådana insatser.

2.

Bioekonomins utveckling rymmer en stor potential för tillväxt och sysselsättning, framför allt i landsbygds- och lämpliga skogsområden i EU. Denna potential kan dock endast utnyttjas om aktörerna i regionerna och städerna samarbetar nära på plats och verkar för gemensamma mål.

3.

Kommittén föreslår därför att en framtida uppdatering av den bioekonomiska strategin och handlingsplanen bör inriktas på att förverkliga möjligheterna och fördelarna med bioekonomin, inklusive bioteknik och biomassa, för lokal och regional utveckling i både stads- och landsbygdsområden.

4.

Kommittén är övertygad om att det behövs mer samverkanseffekter mellan europeiska, nationella, regionala och lokala bioekonomiska initiativ i en anda av flernivåstyre, för att skapa så bra villkor som möjligt för bioekonomins utveckling i Europa.

5.

Kommittén anser framför allt att man måste satsa på regionala strategier för smart specialisering som fokuserar på bioekonomin och beakta detta vid översynen av den bioekonomiska strategin.

6.

Vi föreslår en översyn av den nuvarande rättsliga ramen för bioekonomins utveckling mot bakgrund av initiativet för bättre lagstiftning för att avlägsna eventuella investeringshinder från EU-bestämmelserna.

7.

Kommissionen, medlemsstaterna och de europeiska regionerna bör tillämpa aktiva kommunikationsstrategier för att stärka medvetenheten om bioekonomins potential i regionerna. Vi föreslår att man i detta sammanhang använder begreppen ”bioregioner” och ”biosamhällen” som beteckningar på landsbygdsområden, städer och regioner som lägger särskild vikt vid att utveckla bioekonomin.

8.

Initiativen för att främja bioekonomin bör hänga nära samman med utvecklingen av en hållbar cirkulär ekonomi på regional och lokal nivå. Man bör stödja de bioregioner och biosamhällen samt de företag och sammanslutningar som använder sina lokala biologiska resurser för att skapa nya värdekedjor bl.a. genom att direkt finansiera egna regionala forskningscentrum som är verksamma inom olika områden av bioekonomin, bl.a. livsmedelsområdet.

9.

EU:s och medlemsstaternas stödpolitik bör ändras så att arbetet med att finna lokala lösningar på befintliga problem och utmaningar står i förgrunden och så att villkoren för EU:s stöd till bioekonomin utformas på ett sådant sätt att man kan stödja regionalt anpassade lösningar som bl.a. beaktar de särskilda utmaningar som öar och avlägset belägna regioner står inför.

10.

Investeringarna i bioekonomin kan endast ökas om man förbättrar tillgången till de viktigaste EU-finansieringsinstrumenten, t.ex. Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi), de europeiska struktur- och investeringsfonderna (Esif), Horisont 2020 och Cosme m.fl.

11.

Man bör möjliggöra nya kombinationer av olika EU-stödprogram så att kraven på en integrerad strategi för bioekonomins utveckling (främjande av FoU och innovation, investeringsfrämjande och garantier) uppfylls.

12.

Man bör göra det lättare att bevaka regionernas intressen i det gemensamma företaget för biobaserade industrier (BBI) så att samstämmigheten mellan åtgärder förbättras, för att på bästa sätt utnyttja samverkanseffekter och utbyta bästa praxis i syfte att främja investeringar i bioekonomin.

13.

Vi uppmanar Europeiska investeringsbanken att till fullo utnyttja de möjligheter som skapats inom ramen för Efsi 2.0 när det gäller att finansiera bioekonomin och att proaktivt söka kontakt med bioregioner och biosamhällen.

14.

Man bör ge ytterligare stöd till interregionalt samarbete och benchlearning mellan bioregioner och biosamhällen med hjälp av Horisont 2020, Interreg och andra program. I detta sammanhang föreslår vi att man också använder den europeiska grupperingen för territoriellt samarbete som rättsligt instrument för samarbetet mellan bioregioner och biosamhällen.

15.

Vi uppmanar kommissionen att redan i ett tidigt stadium, före nästa stödperiod, vidta åtgärder för att stödja en samordnad användning av EU-medlen, framför allt inom jordbrukspolitiken, inklusive livsmedels- och skogssektorerna, och sammanhållningspolitiken, genom att vidta lämpliga skyddsåtgärder och samordna innehållet i de operativa programmen för bioregionerna i Europa.

16.

Man bör utarbeta förslag om att under en begränsad tid införa relevanta efterfrågebaserade incitamentssystem för biobaserade produkter så att kostnaderna, som till en början är högre, kompenseras vid utsläppandet på marknaden. Vi uppmanar därför medlemsstaterna och EU:s regioner att främja biobaserade material inom ramen för offentliga upphandlingar.

17.

Kommittén är övertygad om att de europeiska regionernas stora potential inom bioekonomin kan utnyttjas bättre om städerna, regionerna och deras interregionala sammanslutningar ges större vikt i panelen för berörda aktörer inom bioekonomin. En gång om året och varje gång i en ny bioregion eller ett nytt biosamhälle i Europa bör man därför anordna ett ”europeiskt forum för bioregioner, biosamhällen och biokommuner”, där också företrädare för medlemsstaterna, Europeiska regionkommittén och Europaparlamentet bör delta.

18.

Om bioekonomins ska kunna utvidgas bör medlemsstaternas utbildningssystem anpassas, och utbildningsutbud, fortbildningskurser och kvalifikationer samt högskoleutbildningar skulle också kunna rusta människor inför de förändrade kompetenskraven. Vi föreslår därför att dessa krav också beaktas i den europeiska utbildningsagendan.

19.

Kommittén erinrar om att bioekonomin är en möjlighet också för hälso- och sjukvården, eftersom det i dag är möjligt att med hjälp av avancerad forskningsteknik utveckla innovativa terapeutiska produkter baserade på komplexa naturliga ämnen. På detta område finns uppmuntrande resultat som också gynnar ekosystemet. Produktion av högkvalitativa livsmedel och av funktionella livsmedel bidrar också till att förbättra folkhälsan.

20.

Vi föreslår att man mer än hittills tar hänsyn till bioekonomins utveckling i nästa ramprogram för forskning samt vid utformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken och den framtida sammanhållningspolitiken och att man fäster vikt vid bioekonomins bidrag till den territoriella sammanhållningen i EU.

21.

Att man gör en heltäckande territoriell konsekvensbedömning är av avgörande betydelse för översynen av handlingsplanen för bioekonomi. De framsteg som görs inom ramen för nästa handlingsplan bör regelbundet ses över genom en genomföranderapport.

22.

När det gäller globala utmaningar såsom befolkningstillväxt, resursknapphet eller resursutarmning samt klimatförändringar måste vi hitta nya vägar så att vi även i framtiden kan garantera hållbar tillväxt och effektiv användning av resurser som är avgörande för människorna och för konkurrenskraften i Europa och Europas regioner. Utvecklingen av miljövänliga jordbruksmetoder spelar en viktig roll i detta sammanhang. Europeiska regionkommittén är övertygad om att en kunskapsbaserad bioekonomi, som fullt ut respekterar miljön, kan lämna ett viktigt bidrag i detta avseende. Bioekonomin är ett viktigt framtidstema och dess särskilda potential ligger bl.a. i att den gynnar miljömässig hållbarhet genom att främja oberoende av fossila bränslen och motverkar klimatförändringarna genom sin neutrala koldioxidbalans. Produkter och tjänster som produceras på ett hållbart sätt och med hjälp av biologiska resurser kan förena de tre aspekterna av hållbar utveckling, dvs. ekonomisk tillväxt, social utveckling och miljöskydd.

23.

Vi inser dock att användningen av biotekniska processer också innebär risker. Vid användning av biomassa för biobaserade produkter finns det t.ex. en risk för konkurrens om mark och vatten (”diskussionen om mat eller bränsle”). Just därför måste de råvaror som finns användas på ett hållbart och mångsidigt sätt och utan slöseri. En smart kaskadanvändning av biomassa, där denna används flera gånger och så ofta som möjligt, kan bidra till detta. Detta tillvägagångssätt bör beaktas i de framtida strategiska riktlinjerna för främjandet av bioekonomin. Användningen av bioteknik kan också bidra till minskningen av den biologiska mångfalden, bl.a. till följd av användningen av genetiskt modifierade organismer. Försiktighetsprincipen i enlighet med den EU-rättsliga princip som fastställs i artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) bör tillämpas strikt i alla projekt.

24.

Största möjliga användning av biobaserade produkter inom så många branscher som möjligt leder också till att arbetstillfällen tryggas och skapas på nya och hållbara marknader, framför allt också i regioner som hittills varit eftersatta och mindre industrialiserade, och i landsbygds-, bergs- och kustområden. De högteknologiska inslagen i den biobaserade kemiindustrin och den biotekniska läkemedelsindustrin har förutom en förmåga att ge nytt liv åt orter med nedlagda industrier eller i djup kris även en tydligt positiv inverkan på människors hälsa och livskvalitet. Detta innebär att bioekonomin också får en social dimension, eftersom den kan fungera som drivkraft och möjlighet till lokal och regional strukturomvandling.

25.

Kommittén har som mål att tydligt öka de innovativa biobaserade branschernas andel av BNP under nästa årtionde och är övertygad om att detta mål endast kan uppnås med hjälp av regionerna.

26.

För bioekonomins utveckling är både regionala förhållanden (förekomsten av naturresurser, graden av ekonomisk användning, utvecklingen av värdekedjor och förekomsten av en innovativ miljö) och strategiska beslut av lokala aktörer avgörande. Detta betyder i praktiken att det finns möjligheter till inflytande som bör utnyttjas för att vidareutveckla bioekonomin på följande områden: vetenskap, teknik, primärproduktion och industriell infrastruktur, efterfrågan och incitamentssystem, konsumentvanor och medvetenhet, kultur, politik och lagar.

27.

Vi gläder oss över de ansträngningar som görs i många EU-regioner för att utveckla bioekonomin. Samtidigt vill vi framhålla de stora utvecklingsskillnaderna mellan regionerna. Här finns det fortfarande en stor utvecklingspotential. I EU-regionerna finns det stora skillnader redan i frågan om vad som avses med bioteknik. ReK anser därför att det behövs lämpliga kommunikationsstrategier för att informera om bioekonomins potential och för att skapa en medvetenhet om denna. ReK uppmanar inte bara kommissionen utan även medlemsstaterna och EU-regionerna att engagera sig på detta område eller att öka sina insatser. Det behövs en öppen och insynsvänlig diskussion med alla berörda aktörer på plats om målen, utmaningarna och möjligheterna att genomföra bioekonomin samt om de negativa konsekvenser och skador som uppstår om den inte genomförs. Man bör också informera allmänheten om bioekonomin och – till skillnad från fallet med biotekniken – ge den möjligheter att delta aktivt.

28.

Det finns hinder för bioekonomins utveckling på följande områden: en osäker marknads- och teknikutveckling, de stora projektrisker och den långa tid innan infrastrukturen ger avkastning som detta leder till, höga kostnader inom forskning och utveckling, biobaserade produkters högre kostnader vars orsaker det trots hållbarheten är svårt att förmedla till slutkonsumenten, många enskilda aktörer (produktion, politik, vetenskap), rättsliga ramvillkor och avsaknaden av en långsiktig strategi som kan stödja alla faser i arbetet med att utveckla och skapa en miljö som bidrar till att begränsa den höga affärsrisken i sektorn.

29.

Kommittén gläder sig över att man inom programmet Horisont 2020 har avsatt 3,85 miljarder euro för investeringar inom forskning och utveckling för bioekonomin, att man beslutat att grunda gemensamma företaget för biobaserade industrier (BBI) samt att man också avsatt medel ur Efsi 2.0 för bioekonomirelevanta projekt.

30.

Vi betonar att det behövs ytterligare investeringar i upp- och utbyggnaden av en biobaserad ekonomi. Man bör göra det lättare att få tillgång till de olika finansieringsinstrument som finns (Esif, Efsi, Horisont 2020 och gemensamma jordbrukspolitiken) genom att utnyttja komplementaritet och samverkanseffekter. Man bör skapa nya och bättre möjligheter att kombinera EU:s stödprogram (innovationsfrämjande, investeringsfrämjande och garantier) för att minska riskerna för privata investerare och hjälpa små och medelstora företag att släppa ut biobaserade produkter på marknaden.

31.

Kommittén anser att det bör finnas bättre stödmöjligheter och tillräckligt med risk- och innovationskapital för att utveckla marknadsmässiga lösningar för serieproduktion, så att man minskar den särskilda ekonomiska risken för små och medelstora företag, framför allt i samband med marknadstillträde och kommersialisering.

32.

De regionala villkoren för bioekonomins utveckling är mycket heterogena. Vi ber kommissionen om förslag på hur man i ett tidigt stadium kan ta hänsyn till de regionala strategierna i den politiska planeringen för att utforma stödmöjligheterna. Målet är att hitta förfaranden för att utforma stödmöjligheterna på ett sådant sätt att de med tanke på de heterogena regionala förhållandena kan tillämpas med framgång för att hantera geografiska utmaningar med koppling till ökaraktären eller det avsides läget och bättre kan kombineras med nationella, regionala och lokala stödprogram.

33.

Man bör undersöka vilka stöd för bioekonomin och vilka verktyg för biobaserade produkter som kan införas på efterfrågesidan. Program för att stimulera marknaden för biobaserade produkter skulle kunna bidra till att delvis kompensera kostnadsnackdelarna för konsumenterna och på så sätt på lång sikt främja förbättrat marknadstillträde för biobaserade och hållbara produkter.

34.

Kommittén understryker att regionerna och kommunerna spelar en särskild och allt viktigare roll vid bioekonomins utveckling, eftersom de bioekonomiska värdekedjorna grundar sig på lokala förekomster av biobaserade råvaror.

35.

EU-regionerna behöver starkare stöd vid utarbetandet och genomförandet av regionala strategier för bioekonomi. Vi välkomnar i detta sammanhang sådana initiativ som t.ex. ”European Sustainable Chemicals Support Service”. Vi föreslår att sådana initiativ också utvidgas till andra sektorer inom bioekonomin (t.ex. läkemedelsindustri, bilindustri, byggindustri, energiindustri, bioteknik, livsmedels- och skogsindustrin, uppförande av industrianläggningar, informations- och kommunikationsteknik).

36.

Byar, städer, regioner och interregionala sammanslutningar bör få spela en större roll när det handlar om att identifiera modeller för bästa praxis och uppnå benchlearningeffekter mellan olika bioekonomiregioner. Lämpliga åtgärder bör antas för att stärka kommunernas roll i bioekonomins utveckling, till exempel inom ramen för den verksamhet som anordnas av dem. Det är värt att betänka att det ofta är på lokal nivå och i liten skala som bioekonomiska processer har sin början, och det är därför viktigt att stödja sådana initiativ.

37.

Kommittén betonar att interregionala nätverk, t.ex. det europeiska bioekonomiklustret 3BI, Vanguard-initiativet eller de europeiska kemiregionernas nätverk (ECRN) och andra nätverk med anknytning till jordbruk och landsbygd (t.ex. Euromontana, AREPO och ERIAFF), lämnar ett viktigt bidrag till bioekonomins utveckling. De är viktiga mekanismer för att utveckla strategier och organisera kunskapsutbytet på lokal och regional nivå. I samband med detta länkar de ofta samman den lokala, regionala, nationella och europeiska nivån.

38.

Kommittén stöder initiativ såsom Łódź-förklaringen om bioregioner (1) (som antogs av central- och östeuropeiska regioner och aktörer från näringslivet, den akademiska världen, icke-statliga organisationer och jordbrukare vid Europeiska kongressen för bioekonomi, som hölls i Łódź 2016) och välkomnar den ökade interregionala sammankopplingen av bioregioner utmed de gränsöverskridande värdekedjorna och det makroregionala samarbetet.

39.

Vi är övertygade om att den biobaserade ekonomins utveckling kräver ett helhetsperspektiv där olika politikområden kombineras med varandra och att kluster med global potential, nätverk och andra plattformar bör få starkare stöd så att de kan organisera kunskapsöverföringen och dialogen utmed värdekedjan.

40.

Det finns ett fortsatt behov av att förbättra samordningen mellan de olika politiska och nationella nivåerna för att främja bioekonomin, framför allt när det gäller de rättsliga ramvillkoren. För närvarande tillämpar de 28 medlemsstaterna olika regler för användning av biomassa i bioekonomins värdekedjor. Många av de bioekonomiska slutprodukterna behandlas också på olika sätt i EU:s olika medlemsstater. ReK anser att lagstiftningen måste harmoniseras och förenklas, i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

41.

En avgörande faktor för bioekonomins utveckling är att man sprider expertkunskap om hållbar användning av biomassa som en utgångspunkt för bioekonomins värdekedja. Att stärka forskningen, och att utveckla nya produkter och släppa ut dem på marknaden, är en långsiktig process som binder upp stora mänskliga och finansiella resurser.

42.

Främjandet av forskningsnätverk och samarbetet mellan olika aktörer inom de olika värdekedjorna, inbegripet universitet och forskningsinstitut utanför universiteten, bör stärkas ytterligare och det bör ske en närmare sammankoppling av den potential som finns inom vetenskap, produktion och industri. I synnerhet bör man stärka kluster på nationell och regional nivå som överför innovationsresultat till marknaden genom utveckling av ett interaktivt synergibaserat nätverk mellan producenter, forskare, företagare, investerare och beslutsfattare.

43.

Man bör sammanställa en heltäckande översikt över befintliga bioekonomirelevanta initiativ. Man bör också skapa fler incitament för finansiering av pilotanläggningar och demonstrations- och produktionsanläggningar inom denna sektor i EU-regionerna i syfte att utveckla koldioxidsnåla produktions- och industriprocesser och utbyta erfarenheter och kunskaper. Denna strategi måste syfta till att undvika överlappningar och till att göra utvecklingen av processer och produkter mer ekonomisk.

44.

I takt med bioekonomins utveckling sker det en förändring i utbildningsstrukturen, utbildningen måste bli mer tvärvetenskaplig och större hänsyn måste tas till nya utbildningar i kursplanerna.

15.9.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 306/37

1.

Hälsa är en väsentlig faktor för samhällets välfärd. Begreppet syftar inte enbart på fysisk överlevnad eller avsaknad av sjukdom, utan inbegriper psykologiska aspekter, natur- och miljöförhållanden, klimat och bostäder samt arbetslivet och det ekonomiska, sociala och kulturella livet, enligt WHO:s definition.

2.

Europeiska regionkommittén (ReK) betonar att städerna spelar en viktig roll för att främja hälsa till följd av urbaniseringen, som innebär att 70 % av världens befolkning är koncentrerad till städerna.

3.

Kommittén upprepar att EU:s åtgärder, finansieringsformer och prioriteringar ofta är inriktade på större städer, och att man i högre grad bör beakta den viktiga samlade effekten av små och medelstora städer med mellan 5 000 och 100 000 invånare, där över hälften av EU:s befolkning bor (1), och deras mycket stora möjligheter att utforma och genomföra bestämmelser för bättre folkhälsa i EU.

4.

Begreppet ”Healthy City” (se WHO) bygger på idén om ett samhälle som är medvetet om hälsans betydelse som kollektiv nyttighet och som kan främja och genomföra en tydlig politik för att skydda och förbättra de nuvarande välfärdssystemen samt förebyggande arbete för att öka motståndskraften och det förväntade antalet friska levnadsår och minska risken för funktionsnedsättning, samtidigt som målen för hållbar utveckling främjas.

5.

Vi noterar att många av de tolv partnerskap som inletts genom 2016 års Amsterdampakt för genomförandet av EU-agendan för städer har koppling till hälsofrågor men att inget partnerskap ännu har inrättats särskilt för hälsa. Vi beklagar att det i agendan för städer inte föreskrivs ett övergripande samarbete mellan olika administrativa nivåer för att kunna bedöma påverkan på hälsan i ett så tidigt skede som möjligt. ReK anser därför att man bör infoga definitionen av hälsa, hälsobedömningar och hälsofrämjande som en del av EU-agendan för städer och framhålla dess hälsoeffekter.

6.

ReK konstaterar att folkhälsan är ett nationellt ansvar, och att EU:s roll främst är att komplettera medlemsstaternas politik för att hjälpa regeringen att nå gemensamma mål och skapa stordriftsfördelar.

7.

Kommittén understryker behovet av att undersöka och analysera hälsans bestämningsfaktorer, särskilt vad avser hälsa i städerna, och av att bedöma de möjligheter och de problem som den ökade förväntade livslängden medför.

8.

Välfärdsmekanismerna måste ses över utifrån uppgifter om skilda behov och förutsättningar i olika grupper av befolkningen, som visar att de äldre åldersgrupperna växer i takt med att den förväntade livslängden ökar, liksom ojämlikheten mellan olika grupper i samhället. Samtidigt utgör migrationen en ytterligare utmaning för hälsovården och de sociala tjänsterna.

9.

De lokala och regionala myndigheterna står som garanter för ett nätverk av rättvisa och samarbetsbaserat flernivåstyre där institutioner, företag, organisationer i det civila samhället och medborgare kan bidra till utformningen av en gemensam, rättvis och harmonisk stadsmiljö.

10.

Kommittén påminner om möjligheten att föreslå och anta konkreta instrument för att främja ”hälsa i städerna” som en kollektiv nyttighet inom ramen för följande prioriterade politikområden:

11.

ReK uppmanar till att ta med hälsa och definitionen av hälsa som en del av EU-agendan för städer. Detta skulle skapa en ny kultur där man gemensamt utarbetar planer som kan bidra till att den fysiska planeringen främjar hälsa och erbjuder miljöer som är gynnsamma för hälsan.

12.

ReK uppmanar de lokala myndigheterna att använda sig av initiativet ”Innovativa åtgärder i städerna”, som är ett initiativ från kommissionen med en sammanlagd Eruf-budget på 372 miljoner euro för 2014–2020 (området ”hälsa” omnämns inte specifikt som ett prioriterat område). Avsikten är att tätortsområden ska erhålla resurser i syfte att kunna testa nya och oprövade lösningar för att ta itu med utmaningar i städerna och diskutera innovativa åtgärder för att även hantera några av utmaningarna på hälsoområdet.

13.

Man bör bedriva en politik som syftar till att integrera social omsorg och hälsovård och förbättra de sociala, ekonomiska och miljömässiga förhållandena i eftersatta eller missgynnade områden.

14.

ReK vill uppmärksamma skyddet av välbefinnandet för de svagaste befolkningsgrupperna, särskilt mödrar och barn, och för riskgrupper i fråga om psykisk ohälsa, sjukdomar och funktionsnedsättningar. Detta är en prioritering för den sociala sammanhållningen i städerna när det gäller kampen mot den socioekonomiska klyftan och de ökande skillnaderna. Korrelationen mellan hälsorelaterade och sociala indikatorer (exempelvis allmän mortalitet, funktionsnedsättningar, subjektiv hälsa) visar att dessa skillnader kan uttryckas med en gradient (Gini-koefficienten); på varje position på den sociala stegen är hälsonivån lägre än på en högre position och högre än på en lägre position. Detta tyder på att man för att uppnå positiva hälsoresultat genom politiska åtgärder inte bara kan använda selektiva strategier som riktar sig mot personer med hög risk, utan man måste försöka påverka hela den sociala stegen.

15.

ReK anser att det är viktigt att utveckla en politik för hälsosamt och aktivt åldrande (healthy and active ageing) av hög kvalitet när det gäller såväl fysiskt som psykiskt och socialt/relationellt välbefinnande, och det inbegriper att uppmuntra till deltagande i fritidsaktiviteter i staden och generationsövergripande program, bl.a. för att motverka ensamhet och isolering.

16.

Politiken för hälsofrämjande, förebyggande och integration ur social och hälsorelaterad synpunkt för migranter måste förstärkas och ses som en prioritering för den sociala integrationen, och man bör också använda kulturtolkar som finns i staden (t.ex. RE-HEALTH (2)) och särskilt uppmärksamma de som haft traumatiska upplevelser, i synnerhet barn.

17.

ReK föreslår att man utvärderar de potentiella fördelarna och kostnaderna när det gäller att inrätta ett observationscentrum för hälsofaktorer i de största tätorterna enligt harmoniserade europeiska definitioner och metoder, eller ett informationscentrum (HiAP-kontaktpunkt), så att de lokala och regionala myndigheterna kan få tillgång till bästa praxis, fallstudier, rapporter, finansieringsmöjligheter osv. rörande detta ämne.

18.

Vi föreslår att man i de städer där det inte redan finns en sådan tjänst utvärderar de potentiella fördelarna och kostnaderna när det gäller att tillsätta en ”Healthy City Manager” som formulerar stadens behov, leder förbättringsprocessen i samverkan med de lokala myndigheterna, samordnar den berörda politiken och säkerställer att den genomförs.

19.

För att förbättra människors hälsa bör en god fysisk planering omfatta inte bara grönområden utan även en allmän bedömning av ekosystemet i städer och regioner.

20.

Vi betonar vikten av att utveckla en lokal politik för planering av kollektivtrafiken i städerna, aktiva transportsätt och rörlighet i städerna som bygger på hållbarhet och medborgarnas hälsa. Kommittén vill i detta sammanhang uppmärksamma det reviderade arbetsprogrammet 2016-2017 för Horisont 2020 om ”Smarta, gröna och integrerade transporter” (med en budget på över 6,3 miljarder euro för perioden 2014–2020) och i synnerhet avsnittet om rörlighet i städer. Vi rekommenderar politikerna att undersöka de möjligheter till investeringar i lokala rörlighetsprojekt som programmet erbjuder.

21.

Vi upprepar vårt stöd till konceptet för planering av hållbar rörlighet i städerna och uppmuntrar att transport- och planerings-/markanvändningspolitiken utarbetas på basis av en hierarki för hållbar rörlighet som prioriterar incitament och åtgärder för att göra transporter till fots och på cykel säkrare och mer attraktiva och som främjar multimodal kollektivtrafik. Kommittén begär att få delta i samordningsgruppen för den europeiska plattformen för planering av hållbar rörlighet i städerna.

22.

ReK uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att stödja en europeisk politik som främjar användningen av såväl privata som kollektiva elektriska och elektrifierade transportmedel, vilket leder till en gradvis minskning av användningen av fossila bränslen och uppmuntrar användning av rena bränslen.

23.

ReK noterar att hälsosamma städer bara kan bli verklighet om städerna är hållbara. Kommittén betonar också att livskvalitet och övergripande miljöförhållanden är beroende av stadsmiljön, och understryker därför att ett holistiskt och hållbart synsätt är en grundförutsättning för framtidens stadsutveckling (3).

24.

ReK efterlyser en omfattande ny transportpolitik för att se till att alla städer efterlever de högsta standarderna för tillgänglighet och användbarhet när det gäller platser och tjänster i städerna för personer med funktionsnedsättningar.

25.

Vi efterlyser insatser för att öka medborgarnas medvetenhet om effektivare val av rörlighetsformer i städer ur ekonomisk synpunkt och miljösynpunkt och med tanke på betydelsen för den egna hälsan.

26.

Vi uppmanar kommissionen att inkludera användning av hållbara transportmedel i översynen av kriterierna för miljöanpassad offentlig upphandling inom EU:s transportsektor eller att främja utvecklingen av instrument för teknisk innovation på transportområdet och spridningen av dessa i medlemsstaterna.

27.

ReK ser mycket positivt på bästa praxis såsom EUROPEISKA TRAFIKANTVECKAN, en väletablerad kampanj som lanserades 2002. Den anordnas varje år den 16–22 september och noterade sitt högsta deltagande 2016, då 2 427 större och mindre städer anordnade aktiviteter för att öka medvetenheten. Ytterligare ett projekt är det EU-finansierade projektet PASTA (4) (Physical Activity Through Sustainable Transport Approaches), som är ett konkret program som uttryckligen erkänner kopplingen mellan hälsa och rörlighet i städer och offentlig-privata partnerskap för utveckling av tjänster till pendlare.

28.

ReK påpekar att de lokala och regionala myndigheterna har rättsliga befogenheter att besluta om bevarandeområden, stödja EU:s Natura 2000-nätverk och införliva frågor som rör biologisk mångfald i stads- och samhällsplaneringen. Vi framhåller den allt mer omfattande vetenskapliga forskning som visar att naturen kan bidra till att hantera de hälsomässiga och sociala utmaningarna genom att motverka effekterna av klimatförändringarna, främja fysisk aktivitet och social integration och minska stressen.

29.

ReK välkomnar kommissionens beslut av den 7 december 2016 om att ta fram en handlingsplan för att bättre genomföra fågel- och habitatdirektiven och för att erkänna vikten av integrerad förvaltning och planering av städerna för att uppnå målen för bevarande av den biologiska mångfalden i EU (5).

30.

Kommittén upprepar sin begäran om, och sitt engagemang för, att öka budgeten för Life-programmet för natur och biologisk mångfald efter 2020 i syfte att i städerna utveckla grön infrastruktur och gröna lösningar som ses som väsentliga mot bakgrund av klimatförändringen, klimat- och energimålen i EU:s agenda för perioden 2020–2030, Parisavtalet, FN:s och FAO:s agendor och målen för hållbar utveckling. I detta sammanhang efterfrågar ReK ett stärkt stöd för initiativ på den lokala och regionala nivån för klimatanpassning i de europeiska städerna (6) inför det åttonde miljöprogrammet 2020–2027.

31.

Man bör reagera på miljö- och klimatrelaterade faktorer för att främja hälsan i städerna. Påbörjade undersökningar har visat på urbaniseringens inverkan på förekomsten av sjukdomar såsom hjärt–kärl- och luftvägsjukdomar men även fetma och typ 2-diabetes. ReK efterlyser därför kostnads- och nyttoanalyser av avsaknaden av åtgärder mot luftföroreningar och buller som påverkar och avgör hälsotillståndet i städerna i syfte att öka medvetenheten och för att välja den ekonomiskt mest ändamålsenliga offentliga politiken (7).

32.

Kommittén uppmuntrar initiativ som främjar samarbete mellan lokala och regionala myndigheter, hälsosektorn och natursektorn, och som syftar till att förbättra medborgarnas hälsa och välbefinnande genom att bidra till att medborgarna får ökad kontakt med naturen och regelbunden tillgång till naturområden i närområdet, främja regelbunden fysisk aktivitet och göra det möjligt att utnyttja naturområden för terapeutiska åtgärder vid sidan av andra hälsorelaterade behandlingar.

33.

Kommittén ställer sig mycket positiv till god praxis, såsom utmärkelsen Europas miljöhuvudstad och den nya europeiska solidaritetskåren, som kommer att erbjuda unga européer möjlighet att direkt bidra till förvaltningen av Natura 2000-områden genom frivilligarbete som ger dem ökad kontakt med naturen, ökar miljömedvetenheten samt utnyttjar naturens och den biologiska mångfaldens positiva hälsoeffekter.

34.

ReK uppmanar till att ta hänsyn till boendehälsan och boendeförhållandena samt hälsoaspekterna och säkerheten i samband med byggande och underhåll av offentliga byggnader som t.ex. skolor och förskolor, även i fråga om inomhusluft.

35.

ReK uppmanar till att ägna största möjliga uppmärksamhet åt vikten av en hälsosam kost med hjälp av tydliga riktlinjer som beaktar olika sammanhang och olika målgrupper (lämpliga menyer i skolmatsalar, personalmatsalar och sociala restauranger). I detta sammanhang välkomnar vi offentliggörandet av den tekniska rapporten om offentlig upphandling av hälsosamma livsmedel (Public Procurement of Food for Health) i skolorna, och rekommenderar alla lokala och regionala myndigheter som köper in livsmedel och livsmedelsrelaterade tjänster i eller till skolor att använda detta dokument som stöd för en bättre integrering av hälsa och nutrition i specifikationerna vid upphandling av livsmedel.

36.

ReK rekommenderar att man ska främja politik som syftar till att belöna miljöansvar i den produktiva sektorn, och som fokuserar på både producenter och produkter och även omfattar avfallssektorn.

37.

Kommittén rekommenderar att man särskilt fokuserar på att förebygga ätstörningar och skadlig konsumtion av alkohol och tobak samt andra beroenden och föreslår konkreta lösningar på lokal och regional nivå inte bara genom att främja innovativ forskning av hög kvalitet, utbyta evidens och uppgifter samt utvärdera regleringsåtgärder, utan också genom att vidta kontrollåtgärder och förebyggande åtgärder inriktade på offentliga utrymmen och platser.

38.

Att vara fysiskt aktiv är ett av de effektivaste sätten att förebygga icke-överförbara sjukdomar, bekämpa fetma och upprätthålla en hälsosam livsstil. Mot bakgrund av de allt starkare bevisen för att det föreligger ett positivt samband mellan motion och psykisk hälsa och de kognitiva processerna uppmanas de lokala och regionala myndigheterna att samla in och dela med sig av exempel på god praxis som kan inspirera, vägleda och uppmuntra dem att lära sig av varandra.

39.

ReK uppmanar kommissionen att stärka kommunernas och regionernas roll så att de kan föra en bättre politik för hälsofrämjande fysisk aktivitet i syfte att stimulera en kultur där fysisk aktivitet ingår i alla delar av medborgarnas liv, från skolan till arbetsplatsen till fritiden och transporterna, och reagera på rådets och Europaparlamentets uppmaningar på senare tid om att vidta åtgärder för att främja en sund livsstil.

40.

Vi upprepar behovet av att främja utbildning och kapacitetsuppbyggnad i fråga om hälsa i utbildningsinrättningar, eftersom det finns belägg för att hälsoutbildning i skolor är effektiv när det gäller att minska sådana beteenden bland unga som kan vara skadliga för deras hälsa.

41.

Kommittén stöder innehållet i den första rapporten om genomförande av rådets rekommendation om befrämjande av hälsofrämjande fysisk aktivitet i alla sektorer som antagits av kommissionen och som offentliggjordes i december 2016 (8). Vi rekommenderar att kommissionen fastställer som mål att minska kostnaderna för fysisk inaktivitet, som uppgår till mer än 80 miljarder euro per år i de 28 EU-länderna (9), genom att stärka arbetet med att främja fysisk aktivitet och förebygga stillasittande samt att stödja utveckling av indikatorer för uppföljning på både lokal och regional nivå och på EU-nivå.

42.

ReK ser mycket positivt på och uppmuntrar spridning av bästa praxis på lokal nivå såsom skapandet av förutsättningar för ett ökat antal gång- och cykelvägar för att främja gång och löpning och rörligheten i städer samtidigt som man ser till att de är tillräckligt säkra, användningen av offentliga grönområden som ”utomhusgym”, ett ökat antal timmar idrottsundervisning av högre kvalitet ”för alla” i skolorna och utnyttjandet av skolornas idrottslokaler för andra målgrupper utanför skoltid. Vi stöder initiativ som den årliga utnämningen av den europeiska idrottshuvudstaden och idrottsstäderna, ett evenemang som samordnas av ACES Europe, Europeiska idrottsveckan, som under 2017 har titeln ”Idrott och hälsa”, programmet Erasmus+ Sport och effektivare insatser till förmån för hälsofrämjande fysisk aktivitet.

43.

Kommittén konstaterar att den finansiella och ekonomiska krisen har fått allvarliga följder för de offentliga hälso- och sjukvårdssystemens förmåga att tillhandahålla tjänster av tillräcklig kvalitet, även mot bakgrund av det ökade behovet som bland annat beror på en åldrande befolkning. ReK påminner om att IKT kan vara ett kraftfullt verktyg för att bibehålla en kostnadseffektiv och högkvalitativ hälso- och sjukvård, eftersom det möjliggör för personer i alla åldersgrupper att bättre ta hand om sin hälsa och livskvalitet, både i städer och på landsbygden.

44.

Kommittén föreslår att man i samarbete med kommissionen ska undersöka hur regionala och lokala förvaltningar kan uppmuntras att delta aktivt i nätverk såsom Smarta städer och borgmästaravtalet eller nätverk för förebyggande och hälsofrämjande åtgärder som stöds av WHO (WHO Healthy Cities Network, WHO Healthy Ageing Task Force, WHO Age-Friendly Cities Project, WHO Regions for Health Network, Schools for Health in Europe Network osv.), inom viktiga delar av flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa” (10), t.ex. biologisk mångfald och markanvändning, avfallshantering, vattenförvaltning och luftföroreningar.

45.

Ökat stöd bör ges till lokala initiativ för att informera medborgarna om program för primärprevention och uppmuntra dem att delta, med särskild tonvikt på livsstilssjukdomar, kroniska, smittsamma och icke-smittsamma sjukdomar, som är den största risken för människors hälsa och utveckling i dag. Man bör också stödja vetenskapligt prövade program för sekundärprevention som riktar sig till medborgarna och inbegriper deltagande av institutioner och utbildningsanstalter.

46.

Ett kraftfullt samarbete bör inledas mellan kommuner, universitet, vårdföretag, forskningscentrum, företag, fackmän, frivilligorganisationer och samhällsorganisationer för att undersöka och övervaka faktorer för medborgarnas hälsa på stadsnivå, i syfte att skapa ett effektivare och mer lyhört flernivåstyre för att förbättra hälsopolitiken.

47.

ReK betonar att det åligger alla myndighetsnivåer och medborgarna själva att på ett betydande sätt bidra till att minska effekterna av överförbara sjukdomar, genom att främja och stimulera vaccinationsplaner, förebyggande åtgärder och en hälsosam livsstil. Man bör också studera vilken stadsmiljö som är mest lämplig för att informera och motivera medborgarna (vårdinrättningar, arbetsplatser, fritids- och idrottsanläggningar, virtuella platser såsom myndigheters webbplatser).

48.

ReK påpekar att bedömningen av den cirkulära ekonomins inverkan på hälsan än så länge varit tämligen begränsad. I genomförandet av och det fortsatta arbetet med kommissionens paket om den cirkulära ekonomin och i nationella projekt som främjar den cirkulära ekonomin bör man bedöma dess hälsoeffekter mer ingående, och dialogen mellan myndigheterna med ansvar för avfallshantering, miljöskydd och hälsoskydd bör stärkas (t.ex. i fråga om återvinning av avfall vid markarbeten, återanvändning av vatten osv.).

49.

ReK föreslår att främjande av välmående och hälsa inkluderas i lokala och regionala strategier. På så sätt kan man bidra till att denna aspekt beaktas i högre grad i olika sektorers beslutsfattande. Genomförandet kan övervakas t.ex. med en elektronisk rapport om välmående som innehåller indikatorer som fastställts på nationell nivå.

15.9.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 306/43

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) vidhåller att utvidgningsstrategin och nya medlemsstaters anslutning till EU är en garanti för att förverkliga EU:s politik och för Europas framgång på det hela taget och bekräftar att utvidgning är EU:s viktigaste utrikespolitiska verktyg.

2.

Kommittén konstaterar att den nuvarande kommissionens vision – under dess mandatperiod (2014–2019) kommer det inte att ske någon ny utvidgning av Europeiska unionen, även om den pågående utvidgningsprocessen fortsätter – nu har nått en punkt där utvidgningssamtalen med Turkiet har frysts av olika politiska skäl. Samtidigt har länderna på västra Balkan, som omgärdas av EU-medlemsstater, börjat delta direkt i kommissionens politiska åtgärder, eftersom de vid sidan av utvidgningsprocessen även är nära involverade i EU:s migrationspolitik (västra Balkanrutten) och därmed sammanhängande politikområden såsom säkerhet.

3.

De länder på västra Balkan som vill ansluta sig till EU har i samarbete med EU:s institutioner agerat konstruktivt för att ta itu med utmaningarna (inbegripet intensifierade försök utifrån att vända Europas riktning) och kommittén välkomnar ländernas vilja att vara med och hitta lösningar på de problem som EU konfronteras med i samband med invandring och säkerhet.

4.

De nya arbetsförbindelserna mellan kommissionen och länderna på västra Balkan måste hanteras ansvarsfullt med hänsyn till uppfyllandet av åtaganden och villkor för EU:s utvidgning. Förhandlingarna måste följa en objektiv bedömning av kandidatländernas beredskap och framsteg när det gäller att uppfylla de politiska och ekonomiska kriterierna, och villkoren får inte ändras under processens gång i reaktion på den ena eller andra förhandlingspartens känslighet.

5.

ReK anser att det är viktigt att de resultat och framsteg som kandidatländer och potentiella kandidatländer har uppnått i anslutningsprocessen offentligt ses som en bekräftelse på att Europeiska unionen förblir öppen för alla länder som vill uppnå samma mål och delar samma värderingar.

6.

Det är positivt att kommissionen nämner den viktiga roll som de lokala och regionala myndigheterna spelar. Vi konstaterar att det i meddelanden och rapporter krävs ett större och mer koncentrerat fokus på lokal och regional förvaltning, även om det inte finns något separat kapitel i regelverket om detta eller någon etablerad EU-modell för decentralisering eller flernivåstyre.

7.

Mot bakgrund av de nya globala utmaningarna och de betydande förändringar som sker i världen, särskilt i omedelbar närhet till länderna på västra Balkan, är det viktigt att fortsätta att offentligt diskutera frågan om EU:s utvidgning på regional nivå och runtom i Europa (genom möten, konferenser osv.) för att se till att dessa länders europeiska perspektiv kvarstår på dagordningen.

8.

Precis som vid kommissionsbeslut som direkt rör EU menar ReK att ungdomsperspektivet också uttryckligen måste lyftas fram i samband med diskussionerna och besluten om EU:s utvidgningsstrategi för att förmedla till de yngre generationerna att vårt nutida och framtida hem – Europeiska unionen – garanterar alla ungdomar möjligheter till utbildning, kultur och sysselsättning.

9.

Vi välkomnar beslutet från toppmötet i Paris (den 4 juli 2016) om att inrätta en regional byrå för ungdomssamarbete och att denna har inlett sin verksamhet och uppmanar till att göra ungdomsmyndigheter från de nya och framgångsrika medlemsstaterna delaktiga i detta arbete.

10.

Kommittén stöder helhjärtat inrättandet av årliga ekonomiska reformprogram och rekommenderar att man på grundval av erfarenheterna med detta arbete involverar de lokala och regionala myndigheterna och även medborgarna i utformningen av finanspolitiska planer och projekt, eftersom det är just på lokal och regional nivå som man kan se vad de får för effekter.

11.

ReK framhåller betydelsen av de lokala och regionala myndigheternas informationsinsatser i samband med utvidgningen. Om hela samhället informeras om fördelarna med utvidgningen kan den vinna brett stöd bland allmänheten.

12.

ReK konstaterar att rättsstatsprincipen, effektiva grundläggande rättigheter och en ärlig och insynsvänlig politik är grundförutsättningar för utvidgningen och förväntar sig att kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna gör beslutsamma ansträngningar för att uppnå dessa mål.

13.

Vi ställer oss bakom utvidgningsstrategins tonvikt vid principen ”det grundläggande först”. Enligt denna väntas alla kandidatländer och potentiella kandidatländer påskynda sina framsteg för att stärka rättsstatsprincipen och rättsväsendet, för att trygga grundläggande rättigheter, friheter och säkerhet och för att förankra skyddet av minoriteter och jämställdhet. Kommittén pekar på betydelsen av samarbetet inom och med Europarådet och dess kongress för lokala och regionala myndigheter i fråga om grundläggande rättigheter, rättsstatsprincipen och lokal demokrati.

14.

Kommittén välkomnar att yttrandefriheten uppmärksammas, men understryker att detta måste gå hand i hand med högre standarder inom den politiska kulturen i allmänhet, och att ett föredömligt agerade från de politiska beslutsfattarnas sida, i första hand på lokal och regional nivå, är den bästa garantin för framsteg på detta område (att avstå från konfrontationer och provokationer gentemot grannländer, undvika negativa yttranden, vara lyhörd för utsatta och missgynnade samhällsgruppers behov, ta hänsyn till minoriteternas situation osv.).

15.

Pressfriheten är avgörande för att garantera mångfalden i ett demokratiskt samhälle. Medieföretagens ägarstrukturer utgör ett allvarligt problem. Om man inte kan garantera medborgarnas rätt till oberoende information kan det bli svårt att få till stånd en politiskt neutral och öppen förvaltning och främja demokratin som helhet.

16.

Vi välkomnar inrättandet av en byrå för korruptionsbekämpning i Montenegro som en förebild för alla länder i regionen och betonar hur viktigt det är att bekämpa korruption i den offentliga och den privata sektorn på alla styres- och samhällsnivåer.

17.

ReK betonar att rasism, främlingsfientlighet, extremism, radikalisering och terrorism måste bekämpas eftersom dessa yttringar ifrågasätter alla människors värde och rättigheter. Det förebyggande arbetet bland ungdomar är viktigt i syfte att väcka insikten hos dem att EU:s medlemsstater arbetar för en säker värld med goda utsikter till utbildning och sysselsättning för ungdomar.

18.

ReK välkomnar tillhandhållandet av stöd och resurser till kandidatländer och potentiella kandidatländer, men menar att hjälpen måste vara tillräckligt tilltagen och att utnyttjandet och förvaltningen av den måste vara effektiv och transparent.

19.

Vi välkomnar att meddelandet lägger tonvikt vid EU:s agenda för konnektivitet och regionala initiativ (Berlinprocessen m.fl.) som bör utformas på ett mer inkluderande sätt och betonar vikten av att involvera kandidatländernas och de potentiella kandidatländernas lokala och regionala myndigheter samt nationella myndigheter. Kommittén uppmanar till att man även tar vara på de nya medlemsstaternas erfarenheter och låter EU-experter, särskilt från dessa länder, delta i utformningen och genomförandet av investeringsprojekt (på områdena transport, energi, digital telekommunikation, utbildning och ungdomsfrågor samt andra områden med koppling till den digitala utvecklingen).

20.

ReK stöder de nationella investeringsrådens arbete för att upprätta en samstämmig projektplanering i de stödmottagande länderna på västra Balkan, efterlyser bättre samordning av de strukturpolitiska instrumenten och ser detta som en möjlighet att inleda digitala utvecklingsprojekt i länderna på västra Balkan.

21.

ReK välkomnar och stöder alla positiva utvecklingar i de ömsesidiga förbindelserna mellan kandidatländer och potentiella kandidatländer, i synnerhet försoning och skapande av en miljö präglad av förtroende, men efterlyser ändå konkreta framsteg i kvarstående frågor samt varaktiga resultat, samtidigt som principen om goda grannskapsrelationer respekteras. Vi uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att mer effektivt presentera sina framsteg och initiativ inom ramen för denna process för allmänheten och välkomnar spridningen av god praxis och erfarenheter.

22.

ReK lyfter fram möjligheten till regions- och länderövergripande former för gemensamma åtgärder, såsom kampanjen ”Let's do it!” för att bevara en ren miljö.

23.

Kommittén uppmanar kandidatländerna och de potentiella kandidatländerna att utnyttja befintliga program för partnersamverkan och Taiex-programmet, fundera över nya samarbetsformer och inleda liknande initiativ.

24.

Vi välkomnar de positiva resultaten från de senaste sammanträdena i Europeiska regionkommitténs gemensamma rådgivande kommittéer och arbetsgrupper med dessa länder. Vi lovordar den andra Utvidgningsdagen (den 1–2 juni 2016) och rekommenderar att liknande evenemang hålls regelbundet.

25.

ReK välkomnar kommissionens initiativ till konferenser under rubriken ”Speak Up!” och kampanjen för anordnande av mediedagar i regionen. Dessa evenemang gör det möjligt att ytterligare stärka medierna, inklusive de sociala medierna, både nationellt och regionalt, att jämföra de framsteg som gjorts av de enskilda länderna i utvidgningsprocessen och att på bästa sätt dra nytta av grannländernas resultat.

26.

Det är möjligt att det genom hela regionens deltagande i en och samma process även på västra Balkan uppstår en dynamik och att människorna inser att ett lands framgång är en framgång för alla, vilket hittills har lett till ett ökat intresse för grannländerna och för kontakter med dem samt till sund konkurrens och ömsesidigt stöd.

27.

Kommittén lovordar kommissionens beslutsamma agerande i migrationsfrågor och i beslutsfattandet under 2015 och 2016 eftersom den nuvarande situationen för flyktingar och ekonomiska migranter påverkar hela regionen och särskilt rutterna över västra Balkan, som snabbt utvecklades. Utan gemensamma ansträngningar, solidaritet och ömsesidigt ansvarstagande kan man inte hitta lösningar.

28.

ReK välkomnar varmt kommissionens initiativ till reform av EU:s gemensamma asylsystem (andra paketet, den 13 juli 2016), där man fastställer detaljerade lösningar (säkert tredjeland, första asylland, säkert ursprungsland) för alla grupper som berörs av migrationskrisen, bland annat garantier för ensamkommande barn som söker asyl och ett rättshjälpssystem för asylsökande.

29.

ReK välkomnar medlemsstaternas och framför allt kandidatländernas ansträngningar för att få bukt med krisen och deras tillhandhållande av resurser. Det behövs ytterligare stöd från EU och investeringar i mottagande och integration av migranter och flyktingar i länderna på västra Balkan för att få till stånd bättre sysselsättningsmöjligheter där.

30.

Vi tackar alla kommuner längs med migrationsrutten för deras ovärderliga hjälp och samarbete hittills och uppmuntrar dem att samla och sprida sina erfarenheter samt att dela med sig av bästa praxis och erfarenheter som kan vara till nytta när hjälpsökande människor anländer oväntat. Kommittén uppmanar de lokala myndigheterna att stödja kampen mot människosmuggling och människohandel men betonar samtidigt att de lokala myndigheternas kapacitet är begränsad och ojämn och att möjligheter måste skapas för att ge dem ytterligare stöd.

31.

I enlighet med de prioriteringar och åtgärder som anges i rådets slutsatser från 2015 kvarstår behovet att vidta förebyggande åtgärder och att framför allt rikta in åtgärderna på de flyktingar som har rätt till internationellt skydd.

32.

ReK förväntar sig samtidigt från EU:s sida större medbestämmande och medverkan i de initiativ och politiska åtgärder som riktas till migranternas ursprungsområden och som syftar till att påtagligt minska tillströmningen till Europa av flyktingar som är tvingade att lämna sina hemländer samt ekonomiska migranter. Samtidigt måste fredsprocesserna i konfliktländerna på ett mer effektivt sätt understödjas av diplomatiska initiativ.

33.

ReK noterar resultatet av folkomröstningen den 16 april om ändringar i Turkiets konstitution samt slutsatserna från den internationella observatörsgruppen vid folkomröstningen, som rapporterade att kampanjens två sidor inte hade lika möjligheter och att väljarna inte fick opartisk information.

34.

ReK erinrar om den väletablerade internationella praxis på lokal nivå som låter tvister rörande rösträkningen lösas genom en delvis omräkning, och rekommenderar detta tillvägagångssätt där så är lämpligt och användbart.

35.

ReK beklagar att den senaste politiska utvecklingen i Turkiet väcker tvivel om att den turkiska regeringen till fullo ställer sig bakom de värden och principer som EU är grundat på, i synnerhet Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och noterar att en fortsatt anslutningsprocess därför är osäker.

36.

ReK uppmanar den turkiska regeringen att tydligt och otvetydigt förkasta dödsstraffet, och att försäkra och tydligt visa att den helt och fullt respekterar rättsstatsprincipen och de mänskliga rättigheterna hos medlemmarna av den turkiska oppositionen, samt turkiska och internationella mediers frihet och oberoende.

37.

ReK uppmanar de turkiska myndigheterna att säkerställa att genomförandet av eventuella framtida ändringar i konstitutionen inte undergräver subsidiaritetsprincipen och de turkiska lokala myndigheternas autonomi och kapacitet.

38.

ReK erinrar, med beaktande av Turkiets formella status som kandidat för EU-medlemskap, om att kommittén upprepade gånger har uppmanat och uppmuntrat den turkiska regeringen att tillsammans med ReK upprätta en gemensam rådgivande kommitté där valda representanter för lokala och regionala myndigheter från båda sidor med en balans i fråga om kön, geografi och politiska åsikter kan träffas regelbundet och hålla en permanent dialog vid liv. Vi anser att lokala och regionala myndigheter i Turkiet och EU, inom ramen för en fortlöpande anslutningsprocess, skulle ha mycket att vinna på en formell förbindelse via en gemensam rådgivande kommitté.

39.

ReK erinrar om den svåra situationen för de närmare tre miljoner flyktingar som för närvarande befinner sig i Turkiet, och uttrycker sitt erkännande av och sin solidaritet med de medborgare och borgmästare, särskilt längs den turkiska gränsen till Syrien, som måste hitta praktiska lösningar för att inhysa ett väldigt stort antal flyktingar, som ibland är lika många som befolkningen i kommunen. Vi betonar att sådana utmaningar, för alla kommuner, får enorma konsekvenser för olika tjänster, såsom vattenförvaltning och avfallshantering, skolor, hälso- och sjukvård, transport och näringsliv, samt för den lokala infrastrukturen, och betonar att situationen inte är hållbar.

40.

ReK noterar den turkiska regeringens klagomål över att EU inte har hållit sin del av avtalet från 2016 som träffades i syfte att hantera flödena av migranter och flyktingar som reser till Europa genom Turkiet, och konstaterar att många provinser och kommuner har tvingats hjälpa migranter och flyktingar utan något stöd från EU. Kommittén påpekar dock även att EU har tillhandahållit ett omfattande finansiellt bistånd till syriska flyktingar i Turkiet via humanitära partnerorganisationer, och att medlen utbetalas på grundval av det faktiska behovet och uppfyllandet av åtaganden. Kommittén noterar de integrationsutmaningar som man står inför på lokal nivå och understryker den viktiga roll som kompetensutveckling kan spela för att underlätta integrationen.

41.

ReK beklagar att de lovande samtalen om Cypern verkar ha kört fast, och anser att ett framgångsrikt slutförande av dessa samtal på ett betydelsefullt sätt skulle bidra till att återupprätta en del av förtroendet mellan Turkiet och EU.

42.

ReK anser bestämt att ett effektivt arbetsförhållande mellan lokala och regionala myndigheter på båda sidor även skulle kunna bidra – genom utbyte av bästa praxis rörande praktiska frågor – till att återupprätta en del av förtroendet mellan Turkiet och EU.

43.

ReK bekräftar sin avsikt att fortsätta att utveckla en dialog med turkiska borgmästare inom ReK:s relevanta organ i syfte att utbyta bästa praxis och försvara subsidiariteten.

44.

ReK beklagar djupt kuppförsöket och förlusten av människoliv och uttrycker sin solidaritet med demokratiska institutioner, men känner dock oro över de omfattande åtgärder som vidtagits sedan kuppförsöket, såsom de omfattande avskedandena, arresteringarna och frihetsberövandena, i synnerhet att folkvalda borgmästare avsatts och frihetsberövats och ersatts av icke folkvalda ”borgmästare som utsetts av de centrala myndigheterna”, vilket på ett allvarligt sätt försvagar den pluralistiska demokratin på lokal nivå.

45.

Kommittén förväntar sig att Turkiet – i synnerhet i egenskap av kandidatland – respekterar de högsta normerna för demokrati, rättsstatsprincipen och de grundläggande friheterna, och är särskilt bekymrad över den fortsatta tillbakagången i fråga om rättsväsendets oberoende och funktion, samt på området för yttrandefrihet, och uttrycker oro för begränsningar och åtgärder som riktar sig mot journalister, akademiker och människorättsförsvarare, samt återkommande och oproportionerliga förbud mot mediebolag och sociala medier.

46.

ReK efterlyser ett fullständigt och icke-diskriminerande genomförande av tilläggsprotokollet till associeringsavtalet EU–Turkiet gentemot alla EU:s medlemsstater, inbegripet Republiken Cypern. Vi uppmanar Turkiet att otvetydigt förbinda sig till goda grannförbindelser med alla sina grannar, och till fredlig tvistlösning i enlighet med FN-stadgan. Vi uttrycker i detta sammanhang stor oro och uppmanar Turkiet att undvika alla typer av hot eller åtgärder mot medlemsstaterna. Kommittén betonar att alla medlemsstaters rätt att ingå bilaterala avtal och att utforska och utnyttja naturresurser i enlighet med unionens regelverk och internationell lagstiftning, inbegripet Förenta nationernas havsrättskonvention, måste respekteras, samt att medlemsstaternas suveränitet och suveräna rätt över sina ekonomiska zoner, territorialhav och luftrum måste respekteras.

47.

ReK uppmanar Turkiet att börja dra tillbaka sina styrkor från Cypern och att lämna över det avspärrade området Famagusta till FN i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 550 (1984). Vi betonar att sådana förtroendeskapande åtgärder skulle utgöra en chans till ekonomisk, social och regional tillväxt för båda samhällena. Vi noterar att en dialog mellan de civila samhällena i lokalsamhällena kan främja en överenskommelse.

48.

Kommittén ställer sig mycket positiv till att Montenegro arbetar hårt för en EU-anslutning, att landet uppvisar framsteg i detta avseende och har undertecknat protokollet om anslutning till Nato, vilket innebär att landet 2017 kommer att ansluta sig till Nato. Vi ställer oss vidare positiva till att gränsavtalen med Bosnien och Hercegovina samt med Kosovo har undertecknats.

49.

ReK värdesätter väljarnas och de politiska partiernas stora engagemang i samband med parlamentsvalen i oktober 2016. Tack vare den konsekventa tillämpningen av rättsstatsprincipen kunde dessa trots de svåra omständigheterna genomföras med framgång, och resultatet bekräftar den inrikes- och utrikespolitik som hittills förts.

50.

Nu handlar det om att rättsstatsprincipen och respekten för de grundläggande rättigheterna på ett trovärdigt sätt måste tryggas på lokal nivå. Vi förväntar oss att inrättandet av en byrå för korruptionsbekämpning ska fungera som ett incitament för att genomföra de lokala handlingsplanerna för förebyggande av korruption och att man bygger upp ett ändamålsenligt kontrollsystem.

51.

Vi välkomnar de ansträngningar som gjorts när det gäller fortbildning för lokala tjänstemän, men betonar att ytterligare framsteg måste göras (t.ex. utbildning och öppnare rekryteringsförfaranden som grundar sig på meriter). Vi välkomnar de ändringar som antagits i lagen om det lokala självstyrets finansiering och uppmuntrar ytterligare ansträngningar för att se till att det lokala självstyret blir ekonomiskt oberoende.

52.

Kommittén konstaterar att det under 2016 inte bara hölls kommunala och regionala val i Serbien utan även tidigarelagda parlamentsval, som bekräftade både den allt större politiska mångfalden i samhället och majoritetens nödvändiga stöd för det regerande partiet. Som segrare i valet fortsätter detta parti att hålla fast vid EU-anslutningen som ett prioriterat mål i en komplicerad utrikespolitisk situation.

53.

Vi uppmanar Serbien att fortsätta med de reformer som krävs för EU-anslutningen och att i samband med detta ägna rättsordningen och korruptionsbekämpningen särskild uppmärksamhet. Vi ställer oss positiva till att man utarbetat en konkret handlingsplan för att genomföra de enskilda kapitlen och till att Serbien som första kandidatland infört EU:s jämställdhetsindex, något som rönt allmän uppmärksamhet.

54.

Kommittén välkomnar framstegen i genomförandet av regeringens handlingsplan för nationella minoriteter och gläder sig över att de högsta företrädarna för regeringen i sina framträdanden för det mesta uttalar sig tolerant gentemot etniska och andra minoriteter.

55.

ReK välkomnar normaliseringen av förbindelserna mellan Serbien och Kroatien och dialogen mellan Belgrad och Priština (att bron i Mitrovica öppnats igen). Detta leder till konkreta resultat för befolkningen. Vi uppmanar till ytterligare framsteg när det handlar om att fullgöra åtaganden och genomföra avtal, för att på så sätt stärka samarbetet och förtroendet. ReK uppmanar myndigheterna och opinionsbildarna att aktivt främja en normalisering av situationen.

56.

Vi välkomnar strategin för en reform av myndigheterna och utbildningsstrategin för kommunalt självstyre. Vi ställer oss positiva till det arbete som det nationella konventet för europeisk integration gör och till samråden på lokal nivå.

57.

Kommittén påminner om att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien var det första landet som undertecknade ett stabiliserings- och associeringsavtal, och mot bakgrund av detta vill vi uttrycka vår oro över det dödläge som kan konstateras i integrationsprocessen och när det gäller fullgörandet av åtaganden och genomförandet av reformer. ReK ser en fara i den långvariga politiska krisen i före detta jugoslaviska republiken Makedonien och vill att landet visar ny politisk vilja att ansluta sig till EU genom att fullgöra sina åtaganden.

58.

Vi konstaterar att det på grundval av den politiska överenskommelse som med hjälp av internationell medling uppnåddes i juni/juli 2015 och de nya överenskommelser som ingicks i juli/augusti 2016 anordnades tidigarelagda parlamentsval (och nyval som var ett positivt steg mot att återställa förtroendet i två distrikt) i december 2016. Man kan räkna med att den politik som hittills förts och att framför allt det arbete med att genomföra akuta reformprioriteringar som man kommit överens om kommer att fortsätta. F.d. jugoslaviska republiken Makedonien måste fullt ut genomföra den politiska överenskommelsen från juni/juli 2015 och vidta omedelbara och specifika åtgärder för att främja och genomföra akuta reformprioriteringar.

59.

Vi betonar att ett beslut om en eventuell rekommendation om att inleda anslutningssamtal med landet, för att det som hittills uppnåtts ska nå sitt logiska slut, beror på huruvida de kriterier som satts upp av EU uppfylls, i enlighet med slutsatserna från Europeiska unionens råd i december 2015 och slutsatserna från rådet (allmänna frågor) under det slovakiska ordförandeskapet (13.12.2016).

60.

Vi noterar de ansträngningar som landet hittills gjort för att hantera migrationskrisen och betonar att alla de problem som uppstår i samband med detta bör lösas i samarbete med EU och andra internationella organisationer. Vi vill betona att det även fortsättningsvis är extremt viktigt att bevara goda grannförbindelser, inbegripet att en för båda sidor godtagbar lösning på namnfrågan nås, inom ramen för samtal under FN:s överinseende.

61.

ReK gläder sig över Albaniens relativa framsteg i fråga om de centrala reformprioriteringarna. Albanien måste dock driva på genomförandet av reformerna, särskilt i sektorer som omfattas av de fem centrala reformprioriteringarna, på ett hållbart, heltäckande och inkluderande sätt, med särskilt fokus på de sektorer som berör rättsstatsprincipen och skydd av de mänskliga rättigheterna, inbegripet minoriteters rättigheter. Särskilt viktigt i detta sammanhang var det enhälliga antagandet av reformen av rättsväsendet vid parlamentets plenarsession den 22 juli 2016. Detta öppnar nya möjligheter till ett bättre skydd av de mänskliga rättigheterna, inbegripet antidiskrimineringspolitik, minoriteters rättigheter och ekonomiska rättigheter i hela Albanien, till att klargöra ägandeförhållandena, till att förbättra företags- och investeringsklimatet och till att bekämpa den svarta ekonomin. Vi välkomnar vidare strategin och handlingsplanen för korruptionsbekämpning. Vi insisterar på fortsatta framsteg i samband med de politiska och rättsliga åtgärderna och på ett korrekt genomförande tillsammans med åtgärder för att bekämpa organiserad brottslighet, inbegripet framställning av och handel med narkotika, särskilt cannabis. Kommittén framhåller hur viktigt det är att Albanien uppnår påtagliga och varaktiga resultat på dessa områden.

62.

Kommittén konstaterar att Albaniens framsteg i anslutningsprocessen gynnas av att landet sedan maj 2009 varit medlem i Nato, vilket inverkar positivt på de inhemska reformerna och leder till bättre förbindelser mellan Albanien och Grekland.

63.

Vi noterar att kommunalvalen, som ägde rum efter förvaltningsreformen 2015, genomfördes utan några större problem. Vi efterlyser dock större opartiskhet och professionalism. Vi välkomnar dessutom den tillfälliga kommitté för reformer av valrätten som inrättats av parlamentet. Vi betonar de rekommendationer om detta som utfärdats av kontoret för demokratiska institutioner och mänskliga rättigheter (ODIHR) vid Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) samt av Europarådets kommunalkongress och ReK:s valobservatörer, som efterlyste en avpolitisering av den offentliga förvaltningen och garanterad opartiskhet. I linje med detta förlitar vi oss på att ovanstående rekommendationer kommer att träda i kraft vid nästa parlamentsval, som måste vara fritt, rättvist och trovärdigt samt genomföras i enlighet med internationella normer.

64.

ReK anser att reformprocessen även i framtiden måste vara brett inkluderande och omfatta alla berörda politiska aktörer – även de från minoriteterna – och civila aktörer, inklusive oppositionen och berörda parter, och framhåller det arbete som bedrivs av det nationella rådet för europeisk integration som ett positivt exempel.

65.

Vi ställer oss vidare positiva till att man har valt medlemmar till det civila samhällets nationella råd och att rådet inlett sin verksamhet.

66.

ReK ser positivt på att landet åter är på rätt spår när det gäller integrationsprocessen eftersom ett europeiskt perspektiv är ett centralt incitament för landet, och vi efterlyser ytterligare resultat avseende reformagendan, eftersom ikraftträdandet av stabiliserings- och associeringsavtalet visar att åtaganden kan leda till resultat.

67.

Vi ställer oss vidare positiva till att Bosnien och Hercegovina den 15 februari 2016 lämnade in sin ansökan om EU-medlemskap, en ansökan som stimulerar både landet och utvidgningsprocessen. Vi betonar därför att man måste upprätthålla denna dynamik för att kunna åstadkomma de betydande framsteg i genomförandet av reformagendan som är nödvändiga för att komma vidare i denna riktning.

68.

Offentliggörandet den 30 juni 2016 av resultaten av den folkräkning som gjordes i oktober 2013 har hjälpt allmänheten att bättre förstå de förskjutningar som kommunalvalen i september 2016 gav upphov till i det politiska landskapet, som står under ständigt tryck också från länder utanför regionen.

69.

Kommittén uppmanar alla politiska beslutsfattare i Bosnien och Hercegovina att utnyttja tiden efter valen till att inleda en ny diskussion med EU och relevanta internationella institutioner i syfte att lösa historiskt betingade problem och skapa ett nytt och positivt klimat i förbindelserna mellan folkgrupperna. De politiska beslutsfattarna och opinionsbildarna i regionen kan mot bakgrund av de nya politiska förhållandena göra mycket för att föra den lokala utvecklingen framåt med sitt personliga föredöme och sina initiativ.

70.

Vi understryker hur viktig samordningen mellan alla myndighetsnivåer är för att undanröja hindren för en fungerande stat, ett effektivt genomförande av reformagendan, rörlighet, investeringar och sammanlänkningar på olika politikområden och inrättandet av ett enhetligt ekonomiskt område. Vi framhåller att decentralisering inte betyder fragmentering och att det behövs samordnade ramstrategier för att genomföra reformerna på samtliga nivåer. Vi anser att man bör utarbeta gemensamma mål som är förenliga med varandra men står över särintressena.

71.

Kommittén är övertygad om att den samordningsmekanism för EU-frågor som inrättades i augusti 2016 kommer att bidra till att förbättra samarbetet mellan landet och dess organ å ena sidan och EU och dess institutioner å andra sidan och hjälpa dem att fullt ut dra nytta av EU-medlen.

72.

ReK välkomnar undertecknandet och ratificeringen av stabiliserings- och associeringsavtalet och dess ikraftträdande den 1 april 2016. Detta inleder ett nytt kapitel i Kosovos förbindelser med EU. Vi välkomnar även inrättandet av de specialiserade avdelningarna. Vi uppmuntrar Kosovo att fortsätta att genomföra EU-relaterade reformer (t.ex. antagandet av lagpaketet om mänskliga rättigheter, ikraftträdandet av EU-reformagendan) och att ta andra positiva steg framåt (t.ex. normaliseringsprocessen).

73.

Vi välkomnar de resultat som uppnåtts när det gäller viseringsliberaliseringen, understryker vikten av att uppfylla alla tillämpliga villkor och uppmanar till ytterligare framsteg.

74.

Vi betonar vikten av en fredlig och multilateral politisk dialog i parlamentet och i kommunerna i syfte att snabbt förbättra landets internationella anseende.

75.

ReK välkomnar och stöder den positiva utvecklingen i dialogen mellan Belgrad och Priština (att bron i Mitrovica öppnats igen, överenskommelsen om telekommunikation), som leder till konkreta resultat för befolkningen. Vi uppmanar också till ytterligare framsteg när det handlar om att fullgöra åtaganden och genomföra avtal, för att på så sätt stärka samarbetet och förtroendet. ReK uppmanar myndigheterna, de politiska beslutsfattarna och opinionsbildarna att för en normalisering av situationen föregå med gott exempel så att anslutningsprocessen kan inledas utan komplikationer.

15.9.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 306/51

1.

Europeiska regionkommittén (ReK) välkomnar det maltesiska ordförandeskapets uppmaning att involvera vår institution i att identifiera möjliga lösningar för att främja företagaranda samt ekonomisk, social och territoriell utveckling av öarna.

2.

ReK påminner om Europeiska unionens åtagande att arbeta för att stärka sin ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning, i enlighet med artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

3.

ReK påminner om att det i artikel 174 i EUF-fördraget anges att unionen ska ta särskild hänsyn till öregioner och sträva efter att minska skillnaderna mellan de olika regionernas utvecklingsnivåer i medlemsstaterna och mellan dem.

4.

ReK påminner om att det inom unionen finns 362 öar med fler än 50 invånare, totalt 17,7 miljoner människor (varav 3,7 miljoner i de yttersta randområdena). BNP per capita (2010) uppgår där till cirka 79,2 % av genomsnittet i unionen, och en betydande del av dem räknas fortfarande till kategorin mindre utvecklade regioner.

5.

Enligt studien Euroislands (Espon 2013) har de flesta av dessa öregioner inte genomgått någon ekonomisk konvergensprocess på 2000-talet. Situationen har t.o.m. försämrats för flera av dem på grund av den finansiella krisen, migrationskrisen, fluktuationer inom turismen eller bristande innovation.

6.

ReK betonar att dessa öregioner har geografiska, ekonomiska, demografiska och sociala särdrag som är både specifika, jämfört med regioner på fastlandet, och gemensamma med olika öar, vilka medför unika utmaningar inom ramen för genomförandet av den europeiska politik som avser dem, bl.a. följande:

7.

ReK vidhåller att dessa tre parametrar medför territoriella, ekonomiska och sociala nackdelar, i enlighet med artikel 174 i EUF-fördraget, som förhindrar en rimlig integration av öarna på den inre marknaden och en total territoriell integrering av öborna. Dessa förutsättningar kan i synnerhet leda till följande situationer:

8.

ReK välkomnar det arbete som har utförts av Europaparlamentets tvärpolitiska grupp för hav, floder, öar och kustområden samt av ö-utskottet inom konferensen för perifera kustregioner.

9.

ReK konstaterar att entreprenörerna och företagsandan spelar en viktig roll för att skapa arbetstillfällen och ekonomisk dynamik i EU. Entreprenörskap på öar står dock inför specifika strukturella svårigheter.

10.

ReK påminner om att flera öekonomier har genomfört tillväxtstrategier som bygger på utnyttjandet av ekonomiska, sociala, kulturella och naturbetingade fördelar, t.ex. följande:

11.

ReK understryker att dessa strategier, som identifierar och utnyttjar unika ekonomiska tillgångar, ofta är resultatet av kreativitet, risktagande och motståndskraft hos ledarna för företag på öar och anser att den nödvändiga flexibilitet som krävs för att utarbeta offentlig politik för entreprenörskap på öar bör övervägas.

12.

ReK konstaterar att öekonomier kännetecknas av en mindre varierad ekonomisk struktur med en stor andel små och medelstora företag och även mycket små företag samt ett stort antal företagare med flera verksamheter. Detta ekosystem samexisterar med ett fåtal stora företag med monopol inom specialiserade områden (turism, transport, gruvdrift, fiske etc.).

13.

Kommittén uppmanar EU-institutionerna och medlemsstaterna att lägga större vikt vid att upprätthålla en fri marknad inom varje enskild sektor i öregionerna och samtidigt ta itu med marknadsmisslyckandena.

14.

ReK påminner om att produkter från öar – inklusive råvaror – kan säljas på nischmarknader till en riktad kundkrets och till ett högre försäljningspris. Med produktdifferentiering kan tillräckliga vinstmarginaler behållas för att säkerställa verksamhetens lönsamhet på ön. Produktens ökade värde uppnås i synnerhet genom kvalitetsmärkning och kulturella hänvisningar inom det globala området för varor och tjänster.

15.

ReK betonar dock de olika typer av extra kostnader som entreprenörer på öar åläggs på grund av ökaraktären (råvaror, tillhandahållande av tjänster, logistik, etc.) och som i slutändan är till nackdel för produkternas och tjänsternas konkurrenskraft.

16.

ReK understryker att även om produkterna är konkurrenskraftiga och av god kvalitet brottas företagarna med bristen på FoU-kapacitet, teknik anpassad till öregioner, lämpliga system för att finansiera sin verksamhet och kompetenta mänskliga resurser på grund av kraftig emigration, i synnerhet när antalet bofasta invånare är lågt.

17.

ReK välkomnar därför de åtgärder som EU vidtagit inom dessa områden, men anser att anpassade åtgärder bör vidtas för att förbättra de grundläggande förutsättningarna för öarna så att de kan bidra till en tillväxt för alla inom EU. Det medför att all EU:s politik som syftar till att främja entreprenörskap måste ta hänsyn till öarnas specifika särdrag och utmaningar om den ska vara rättvis och effektiv.

18.

ReK erkänner sammanhållningspolitikens grundläggande betydelse för en balanserad regional utveckling inom EU: den utgör den lämpligaste politiken för att ta itu med skillnaderna mellan öarnas och övriga europeiska regioners utvecklingsnivåer. Kommittén betonar dock att öregionerna inte åtnjuter någon särskild ställning i sammanhållningspolitiken, enligt dess nuvarande utformning.

19.

Kommittén erinrar också om de särdrag som kännetecknar de yttersta randområdena, varav åtta är öar. Randområdena står inför svåra problem på grund av de särskilda förhållanden som erkänns i primärrätten och som allvarligt påverkar deras ekonomiska och sociala utveckling, vilket bör beaktas.

20.

ReK rekommenderar därför att särskild hänsyn tas till öarna när det gäller sammanhållningspolitiken efter 2020, i enlighet med artiklarna 174 och 175 i EUF-fördraget. Ett första steg mot detta mål skulle vara att införa öar som ytterligare en kategori i förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EG) nr 1059/2003 vad gäller de territoriella typindelningarna (Tercet).

21.

ReK rekommenderar att kommissionen inrättar ett kontor med ansvar för öar som är kopplat till kommissionens generaldirektorat för regional- och stadspolitik, i enlighet med förslaget i Europaparlamentets resolution av den 4 februari 2016, eftersom aktörer på öar – företag och myndigheter – för närvarande endast har begränsad kunskap om EU:s instrument och finansieringsmöjligheter, som är mycket utspridda mellan flera generaldirektorat och omfattas av flera förordningar.

22.

ReK välkomnar initiativet ”Innovativa åtgärder i städerna” och föreslår i enlighet med detta exempel att en webbplats inrättas och att EU-åtgärder vidtas i syfte att införliva EU:s öar i nätverk för att utbyta erfarenheter samt dela administrativ teknik och innovation.

23.

ReK betonar vikten av att i största möjliga utsträckning använda synergierna mellan Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) och unionens övriga instrument (i synnerhet ESI-fonderna) för att kompensera för de ekonomiska effekter på grund av naturbetingade nackdelar som öarna måste brottas med.

24.

ReK noterar dock att eftersom ett stort antal projekt för öarna utgörs av mindre projekt förefaller Efsis finansiering och EIB:s lån i praktiken vara utom räckhåll för mycket små företag och lokala myndigheter i öregioner. Kommittén rekommenderar därför att specifika program för tekniskt stöd till öarna utarbetas för att informera om och främja tillgången till EU:s finansieringsinstrument.

25.

ReK uppmanar kommissionen och EIB att undersöka om det tekniska stöd som anges i Jaspers skulle kunna utvidgas till att omfatta öarna och anpassas till mindre projekt.

26.

ReK betonar nyttan och fördelarna i förordning (EU) nr 1302/2013 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) för lokala och regionala myndigheter samt öar i EU, eftersom det i förordningen anges att öarna i olika medlemsstater och tredjeländer kan bilda en gemensam rättslig enhet för att sträva efter ett gemensamt mål och få tillgång till EU:s finansiering, samtidigt som den administrativa börda som ett sådant samarbete vanligtvis innebär skulle förenklas.

27.

ReK föreslår att man inrättar ett system för stöd till företagens verksamhet i öregionerna för att uppväga extra kostnader för transport. I enlighet med riktlinjerna för regionalstöd och den allmänna gruppundantagsförordningen bör stöden godkännas och undantas på samma sätt som för de yttersta randområdena och glest befolkade områden.

28.

Man bör mer aktivt utnyttja de möjligheter som delningsekonomin medför, också för att lösa sådana problem som beror på öregionernas geografiska avlägsenhet.

29.

ReK framhåller att det är viktigt att öka andelen offentliga insatser i projekt inom ramen för gemenskapsprogram samt att göra privata interventioner mer attraktiva när projekten skapar arbetstillfällen och välstånd på ön samtidigt som de är ekologiskt hållbara.

30.

ReK betonar att många specifika hinder mot öarnas utveckling inte återspeglas med BNP per capita som indikator. Kommittén föreslår därför att öka antalet kompletterande indikatorer inom ramen för sammanhållningspolitiken för att bättre diagnostisera öarnas socioekonomiska situation, t.ex. deras dragningskraft.

31.

ReK föreslår som möjliga indikatorer indexet för regional konkurrenskraft och tillgänglighetsindexet, men rekommenderar ett fortsatt arbete för att hitta andra indikatorer som fullt ut kan illustrera ökaraktärens extra kostnader. Kommittén uppmanar kommissionen att genomföra jämförande studier om öföretagens resultat i förhållande till liknande på fastlandet, även i de fall där fastlandet utgörs av endast en ömedlemsstat.

32.

Man bör ägna uppmärksamhet åt andra aspekter än de finansiella, aspekter som är svåra att mäta, t.ex. miljön (dess kvalitet och tillgänglighet) när man bedömer den socioekonomiska situationen för invånarna på öarna och öregionernas ekonomiska attraktionskraft.

33.

ReK noterar nyttan av den årsrapport om europeiska små och medelstora företag som generaldirektoratet för inre marknaden, industri, entreprenörskap samt små och medelstora företag har utarbetat. Kommittén rekommenderar dock att framtida rapporter innehåller territoriella uppgifter för att skapa en bättre förståelse av de utmaningar som små och medelstora öföretag står inför samt andelen framgångsrika företag/företag som misslyckas jämfört med liknande på fastlandet.

34.

ReK noterar nyttan av sådana verktyg som den territoriella konsekvensanalysen vid bedömningen av EU:s politik för öregioner och föreslår att en klausul om ”ökaraktär” tillämpas i kommissionens metod för konsekvensanalys för att fastställa potentiellt allvarliga konsekvenser av denna politik för öarna.

35.

ReK noterar att även om användningen av strategier för smart specialisering som ett förhandsvillkor vid fördelningen av EU:s strukturfonder (ESI-fonder) kan bidra till en utveckling av strategierna på nationell och regional nivå kräver öekonomiernas specifika särdrag skräddarsydda lösningar. Därför kan ett alltför stort beroende av en särskild sektor eller en enda verksamhet leda till att öarna blir mycket utsatta för risken med ekonomisk monokultur och dess förvrängda ekonomiska konsekvenser (holländska sjukan).

36.

ReK anser att kommissionen särskilt bör uppmärksamma smarta initiativ för diversifiering eller omvandling, som t.ex. från massturism till hållbar turism, utveckling av kreativa industrier, integration av informations- och kommunikationsteknik i traditionella verksamheter samt riktad marknadsföring som ger öarnas resurser ett ökat värde.

37.

Man bör stärka sådana politiska strategier som ökar medvetenheten bland invånarna i EU:s medlemsstater om de möjligheter till turism som finns inom gemenskapen, och man bör skapa ett starkare nät med kopplingar mellan EU:s områden, som gör det möjligt för personer från EU:s storstadsområden att vistas i öregioner med intressant natur.

38.

ReK understryker vikten av principen om partnerskap, i enlighet med artikel 5 i förordningen om gemensamma bestämmelser, för att fastställa territoriernas behov (nedifrån och upp-metoden) i syfte att strategiskt planera sammanhållningspolitiken. Regionkommittén uppmanar kommissionen att i detta syfte som ett förhandsvillkor införa ett effektivt genomförande av den europeiska uppförandekoden för partnerskap i sitt lagstiftningsförslag om sammanhållningspolitiken efter 2020.

39.

ReK uppmanar medlemsstaterna att se till att principen om partnerskap tillämpas fullt ut i syfte att säkerställa att öregionernas behov beaktas i partnerskapsavtalen och de operativa programmen.

40.

ReK framhåller behovet av att involvera de lokala och regionala myndigheterna i arbetet för att fastställa den nationella och europeiska politik som de omfattas av, i syfte att se till att regelverken för intervention anpassas till öterritoriernas konkreta behov i enlighet med subsidiaritetsprincipen.

41.

ReK välkomnar de finansieringsmöjligheter som erbjuds genom Fonden för ett sammanlänkat Europa (FSE), i den mån de kan avse öarna. Kommittén noterar dock att finansieringsramen för sjömotorvägar inriktas på centrala och globala nätverk samt att anslutningar mellan öarna och regionala centrum eller mellan själva öarna kan försummas. Kommittén föreslår därför att en särskild finansiering till öar fastställs i den globala ramen för sjömotorvägar.

42.

ReK välkomnar kommissionens insatser för att stödja entreprenörer genom program som t.ex. programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (Cosme) samt InnovFin, inom ramen för handlingsplanen för företagande 2020 eller Horisont 2020 inom innovation samt arbetet med kapitalmarknadsunionen. ReK anser dock att det är viktigt att integrera den territoriella dimensionen (och i synnerhet ökaraktären) i dessa program och planer i syfte att

43.

ReK uppmanar kommissionen att genomföra ett program som främjar innovationsprocesser i öekonomier, utveckling av lokala resurser, stöd för användning av förnybar energi, avfallshantering, vattenförvaltning, främjande av kultur- och naturarvet samt fortsatt utveckling av en cirkulär ekonomi. Med termen ”innovation” avses här teknisk, organisatorisk, social och miljömässig innovation.

44.

ReK betonar vikten av statligt stöd för att möta de utmaningar som små öregioner, deras avlägsenhet och isolering från EU medför. Dessa naturbetingade och permanenta förutsättningar är till nackdel för effektiviteten och organisation av flera strategiska sektorer för öarna, som t.ex. transporter, energi och digital anslutning.

45.

ReK påminner om att infrastruktur och organisation av interna och externa transporter, som är tillförlitliga och jämförbara i kostnader med liknande på fastlandet, för en ö utgör nödvändiga förutsättningar för ekonomisk utveckling och konkurrenskraft.

46.

ReK föreslår att kriterierna för stödberättigande till infrastruktur och transportnät (konstruktion, modernisering, utrustning) mjukas upp för öarna i syfte att möjliggöra den mest effektiva sammankopplingen till transportsystemet på fastlandet och bästa möjliga integration till EU och den europeiska marknaden.

47.

ReK anser att dessa stöd bör underlätta sammankopplingen mellan öar när det gäller skärgårdar eller inom öar när det gäller bergiga öar och uppmuntra till investeringar i koldioxidsnåla transportmedel (LNG-fartyg, stationer för elbilar, etc.).

48.

ReK betonar att eftersom ömarknader oftast är små och avlägsna lockas knappast företag på fastlandet att tillhandahålla varor eller tjänster där. Detta hindrar konsumenter och företag på öar från att få tillgång till den inre marknadens konkurrensfördelar. Detta gäller särskilt för transportanslutningar och energiförsörjning, som är mycket viktiga sektorer för öföretagens konkurrenskraft. Kommittén rekommenderar därför att dessa sektorer ska kunna medges undantag från bestämmelserna om statligt stöd när det gäller öar.

49.

ReK föreslår också i samma anda att förordningen om stöd av mindre betydelse skulle kunna innehålla större flexibilitet när det gäller öar och att kraven på offentlig upphandling skulle kunna luckras upp eftersom det i många fall är omöjligt att få mer än ett anbud när samrådsförfaranden tillämpas.

50.

ReK välkomnar den flexibilitet som för närvarande används när det gäller system som medför att öar kan dra nytta av specifika skattelättnader eller sänkningar av skatten på företag i syfte att kompensera för ökaraktärens extra kostnader samt efterlyser fortsatt flexibilitet. Kommittén förespråkar att ett system med incitament till innovation och investering används för att öka produktionen och utöver lokal konsumtion även främja export.

51.

ReK välkomnar kommissionens avsikt att införa ett kapitel om öar i nästa rapport om sammanhållning. Kommittén uppmanar kommissionen att i detta kapitel ange hur de rekommendationer som anges i detta yttrande kommer att genomföras.

52.

ReK uppmanar det maltesiska ordförandeskapet att genomföra dessa politiska rekommendationer och att ha ett nära samarbete med Regionkommittén för att genomföra dem.

15.9.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 306/57

1.

Kommittén uppmanar EU att göra havet till en ny gemensam vision i centrum för nystarten av den europeiska integrationen.

2.

Kommittén uppmanar EU att göra havet till en politisk fråga och inte enbart ett projekt. Det är i centrum för denna havspolitik som stödet till den blå ekonomin har sin plats, inom ramen för en bred och offensiv strategi som omfattar alla sektorer, utöver de fem ämnen som ursprungligen fastställdes i strategin för blå tillväxt.

3.

Kommittén uppmanar EU att snabbt ta initiativ till att inleda en ny politik och lägga grunden för en ny vision för havet för tiden efter 2020. Den ministerförklaring om EU:s havspolitik som ska antas i Malta den 20 april 2017 kan och måste vara tillfället till att göra detta.

4.

Kommittén uppmanar EU att utarbeta en ny europeisk havspolitik som

5.

Haven är en förutsättning för livet på jorden. De producerar 50 % av allt syre, spelar en viktig roll i klimatutjämningen och utgör en stor reservoar av biologisk mångfald och resurser för vår kost och vår hälsa.

6.

Kommittén beklagar att de marina ekosystemens funktionssätt nu undermineras av klimatförändringar, föroreningar och överexploatering av resurser.

7.

Den blå ekonomin har en tillväxt- och sysselsättningspotential utan motstycke. Enligt kommissionen står havsekonomin för ett ökande antal arbetstillfällen, som i dag uppskattas uppgå till 5 miljoner i Europa. I OECD:s rapport ”Ocean economy in 2030” från 2016 uppskattas att havsekonomins bidrag till världens välstånd uppgick till 1,3 biljoner euro år 2010 och att denna siffra skulle kunna fördubblas fram till 2030.

8.

Haven har fått ökad uppmärksamhet på internationell nivå. Haven tas också uttryckligen upp i FN:s mål för hållbar utveckling från september 2015. I maj 2016 enades ledarna för G7 om att intensifiera det internationella samarbetet inom havsforskning. Haven tas upp i slutsatserna från COP 21 och 22.

9.

Europa är världens främsta maritima makt och kommer att förbli det efter brexit. Tillsammans förfogar EU-medlemsstaterna över världens största exklusiva ekonomiska zon. Inom sektorer som havsenergi har EU den största och den mest kompletta ekonomin i världen. När det gäller miljöskydd har EU de högsta standarderna.

10.

EU måste hävda sig på den internationella arenan och utnyttja havspolitiken för att öka sitt inflytande.

11.

En ny europeisk vision för havet skulle kunna räkna med medborgarnas stöd eftersom

12.

Den integrerade havspolitiken och politiken för blå tillväxt har lagt grunden för en europeisk havspolitik.

13.

Det maltesiska ordförandeskapet utgör ett tillfälle att ge ny stimulans åt EU:s havspolitik genom ministerförklaringen av den 20 april 2017.

14.

Kommittén efterlyser en vitbok ”Havet i hjärtat av Europa”, som omfattar en havsrelaterad färdplan för vart och ett av EU:s politikområden.

15.

Den nya fasen i EU:s integrerade havspolitik bör bidra till Europas svar på följande utmaningar:

16.

Den blå ekonomin tar form i regionerna. Havspolitiken bör därför stödja mobiliseringen av regionerna och städerna.

17.

Fysisk planering är avgörande och bör omfatta samspelet mellan land och hav, involvera städerna och regionerna och alla berörda parter samt syfta till en hållbar utveckling av all havsrelaterad verksamhet.

18.

Att utveckla infrastrukturen i kustområden, som per definition är avlägset belägna, måste vara en prioritering för EU. Detta förutsätter en möjlighet i alla regioner att till förmån för kustområdena mobilisera medel från sammanhållningspolitiken och Junckerplanen för att särskilt investera i hamnar och bredband med mycket hög hastighet.

19.

Kommittén efterlyser en debatt om erkännandet av ett europeiskt havsområde för att stärka sammanhållningen på det sociala området samt miljö- och säkerhetsområdet.

20.

Havsområdesstrategierna är nödvändiga referensramar. De utgör en av de faktorer som måste beaktas vid utarbetandet av strategier för smart specialisering och EU-fondernas programplanering. Den pågående utvecklingen av Westmed-initiativet bör välkomnas.

21.

Strategierna för smart specialisering bör ge flera regioner i samma havsområde möjlighet att på eget initiativ utarbeta gemensamma strategier för smart specialisering.

22.

Regionerna och städerna är viktiga aktörer i utvecklingen av den blå ekonomin. Ett stort antal regioner har valt ut frågor med anknytning till blå tillväxt i sina strategier för smart specialisering. Utnyttjandet av EHFF och de sammanhållningspolitiska fonderna har gjort det möjligt att finansiera många projekt som skapar nya arbetstillfällen.

23.

För att ge ny stimulans till investeringar i den blå ekonomin föreslår kommittén att strategier för smart specialisering och operativa program ska åtföljas av en bilaga om den blå ekonomin där man redogör för den valda riktningens inverkan på havsfrågor och som gör det möjligt att övervaka de berörda projekten.

24.

Lokalsamhällena på öar och i kustområden bör kunna utnyttja alla EU-fonder, även EHFF, för att inom en enda ram finansiera sina havsrelaterade utvecklingsstrategier, med Leader-programmet som förebild.

25.

De val som avspeglas i strategierna för smart specialisering, som utgör verkligheten för havsekonomin, som bygger på samverkanseffekter mellan aktörer och sektorer, måste kunna övervakas över tiden och utgöra grundvalen när EU inriktar sina investeringar till stöd för blå tillväxt. I EU:s forskningspolitik bör man bl.a. ta större hänsyn till detta regionala engagemang för den blå ekonomin.

26.

Interregionala, nationella och transnationella projekt som är förenliga med havsområdesstrategierna och strategierna för smart specialisering bör kunna finansieras genom en sammanläggning av regionala, nationella och europeiska medel inom en förenklad ram och komma i åtnjutande av en gemenskapsbonus, utan nya ansökningsomgångar.

27.

De yttersta randområdena bör även fortsättningsvis omfattas av en särskild ram för att stödja deras utveckling. Dessa områden utgör en utmärkt grundval för att hävda Europas maritima närvaro och bygga upp havsrelaterade samarbeten i världen.

28.

Havet har successivt funnit en ny plats inom ramen för Horisont 2020. Initiativ såsom det gemensamma programinitiativet om haven har också bidragit till den europeiska havsforskningen. Denna metod bör utvidgas till alla sektorer i den blå ekonomin genom en övergripande FoU-färdplan. Kommittén understryker vikten av särskilt stöd till små och medelstora företag som vill utveckla och tillämpa innovativa lösningar inom olika sektorer, bland annat kust- och havsturism.

29.

För nästa ramprogram bör man anta ett mål om att 10 % av projekten väsentligt ska bidra till havs- och sjöfartsforskningsfrågor. Det fortsatta genomförandet av Horisont 2020 bör redan nu göra det möjligt att närma sig detta mål.

30.

Kommittén efterlyser en sjöfartsdel i kompetensagendan för Europa.

31.

Man bör inleda en debatt på EU-nivå om nyttan av att finansiera ett pilotprojekt för utforskning och utnyttjande av djuphavsområdena.

32.

Inom sjöfartsnäringarna kan innovationer ofta provas först när en första produkt marknadsförs. EU:s innovationspolitik måste göra det möjligt att finansiera sådana demonstrationsprojekt. Man bör också återupprätta det offentlig-privata partnerskapet för tvärgående teknik inom sjöfartsnäringarna.

33.

Initiativ såsom ”blå karriärer” inom ramen för EHFF och den framtida utvecklingen av ett ”blueprint”-initiativ på sjöfartsområdet måste intensifieras för att

34.

Det europeiska systemet för erkännande av yrkeskvalifikationer bör stärkas i syfte att underlätta fri rörlighet och fungera som ram för utstationering av arbetstagare. Detta system bör kompletteras med en liknande ordning för erkännande av färdigheter och yrken för vilka det inte finns några intyg (1).

35.

Europa bör också investera kraftigt i sektorer såsom havsindustri och marin bioteknik, där det gäller att bli världsledande.

36.

Europa bör också ge stöd till den blå ekonomin när det gäller digitalisering, miljöanpassning och energiomställning samt modernisering av traditionella sektorer såsom fiske och havs- och kustturism (2).

37.

Det är viktigt att EU stöder utvecklingen av marin bioteknik som bygger på utnyttjande av alger och mikroalger, fisk, skaldjur och havsbakterier. Marin bioteknik utgör en mycket stor ekonomisk potential som håller på att växa fram i många regioner i Europa. EU:s stöd måste omfatta stöd till forskning, forskningsinfrastrukturer och skapande av nätverk mellan dem och med industrin samt tillgång till kapital, utveckling och marknadsföring av innovationer.

38.

Kommittén framhåller betydelsen av fiske och vattenbruk samt fångst, uppfödning, bearbetning och marknadsföring av produkter från denna verksamhet för regionernas ekonomi och den europeiska befolkningens kost. Fiske och vattenbruk är också framtidssektorer, och EU:s stöd till dessa måste grunda sig på en positiv och ambitiös vision i fråga om sysselsättning och utbildning, särskilt av ungdomar. Inom ramen för genomförandet av den nya gemensamma fiskeripolitiken bör EU samarbeta med de ekonomiska aktörerna och de offentliga myndigheterna, särskilt regionerna, för att påskynda och underlätta genomförandet av EHFF, som är kraftigt försenat.

39.

Det behövs en integrerad strategi för utnyttjande av havsprodukter genom att man utvecklar korta försörjningskedjor med deltagande av producenterna och stärker den industriella bearbetningsverksamheten i kustområdena. Denna strategi för att skapa mervärde och arbetstillfällen kring havsprodukter i kustområdena måste bli ett prioriterat mål och kunna finansieras bättre både genom EHFF och inom ramen för sammanhållningspolitiken.

40.

Kommittén föreslår att man ska inrätta en europeisk ordning för maritima uppstartsföretag för att stödja ekonomiskt, socialt och territoriellt innovativa projekt.

41.

Många framtidsaktiviteter måste grundas på utvecklingen av ny infrastruktur till havs utanför kusterna. Ett särskilt program skulle kunna göra det möjligt att utforska nyttan av ny reversibel infrastruktur samt undersöka dess miljöpåverkan och frågor som rör dess energiautonomi.

42.

Hamnarna har en grundläggande betydelse för utvecklingen av den blå ekonomin. De bör få stöd för att kunna tillgodose behovet av ny verksamhet och när så är möjligt göra detta inom ramen för nätverk. Deras balans är också beroende av dynamiken i sjöfartshandeln i långfart och närsjöfart, med utvecklingen av sjömotorvägar.

43.

Kommittén framhåller den klart positiva effekt som blå tillväxt har på kust- och havsturismen inom regionerna. Särskilt stöder vi initiativ som på det ekonomiska, sociala och miljömässiga området med framgång främjar hållbar och ansvarsfull turism.

44.

Det är viktigt att genomföra begreppet cirkulär ekonomi i den blå ekonomin, särskilt för att minska avfall och föroreningar i havet och omvandla dem till en värdefull resurs.

45.

EU bör prioritera den industriella utvecklingen av förnybar energi. I detta syfte måste målen om produktion av förnybar energi i Europa vara högre än de 27 % senast 2030 som kommissionen föreslagit. Principen om teknikneutralitet måste göras mer flexibel för att ge företräde åt den industriella utvecklingen av enbart sektorn för förnybar energi, där Europa kan bli världsledande och skapa många arbetstillfällen.

46.

Kommittén anser att finansieringen av FoU och demonstrationsprojekt såsom NER300 måste fortsätta, och efterlyser en bättre finansiering av de första marknadsföringsleden.

47.

Utvecklingen av havsenergi bygger på en bas av tvärgående kompetens och teknik som ärvts från de stora traditionella sektorerna såsom olja och gas och fartygsbyggnad. Stödet till innovation och diversifiering inom dessa sektorer måste stärkas. I detta avseende bör det vägledande dokumentet ”LeaderSHIP 2020” för varvs- och sjöfartsnäringarna omsättas i en EU-färdplan som går på tvärs över de olika EU-politikområdena.

48.

Under de kommande fem åren bör EU inrikta sina åtgärder på följande mål:

49.

Kommittén gläder sig åt att Junckerplanen redan har gjort det möjligt att finansiera många projekt inom den blå ekonomin.

50.

Det är nödvändigt att öka detta stöd för att fylla investeringsgapet till förmån för många potentiella projekt i regionerna och vidareutveckla möjligheterna till insatser för att bättre finansiera risken, som är stor i en innovativ sektor som den blå ekonomin, och prioritera små och medelstora företag samt uppstartsföretag.

51.

Kommittén föreslår att man ska inrätta regionala eller interregionala plattformar för den blå ekonomin. Dessa plattformar skulle utgöra en ordning för att kartlägga projekt, stödja genomförandet av dem samt mobilisera lokala, nationella och europeiska finansiella verktyg. De skulle styras av regionerna i samarbete med sektorerna i havsekonomin, medlemsstaterna och EU, och deras verksamhet skulle kunna finansieras av dessa tre aktörer samt privata partner. Dessa plattformar skulle kunna vara viktiga partner när Junckerplanen 2.0 införs.

52.

Kommittén efterlyser en europeisk ”mekanism/fond” för investeringar i den blå ekonomin. Denna fond, en maritim version av Junckerplanen 2.0, skulle kunna ha två kompletterande insatsmetoder:

53.

Europa måste diskutera havet mer direkt med medborgarna. Debatter om havsfrågor kommer att anordnas inom ramen för Europeiska regionkommitténs dialog med medborgarna.

54.

Man bör inrätta ett program för forskning och kommunikation om Europas och dess kustområdens maritima kultur och arv.

55.

Kommittén föreslår ett europeiskt program ”Barnen och havet” för att utveckla en gemensam medvetenhet om havsfrågor och anordna utbyten mellan barn från kust- och inlandsområden.

56.

Man bör på nytt inleda en debatt om möjligheten att finansiera en eller flera europeiska havsforskningsstationer, som skulle ha vetenskapliga uppdrag och utgöra en symbol för att mobilisera medborgarnas intresse för havet.

57.

Det finns ett enormt behov av kunskap om kuster och hav. Dessa kunskaper är absolut nödvändiga för att driva på en hållbar utveckling av haven som syftar till att samtidigt öka det ekonomiska och tekniska, miljömässiga, mänskliga och sociala kapitalet.

58.

Kommittén påminner kommissionen om sin uppmaning om att inrätta en kunskaps- och innovationsgrupp för den blå ekonomin som skulle uppmuntra överföring av idéer från havsforskningen till den privata sektorn (3).

59.

EU bör stödja en ”europeisk havsutställning” i skärningspunkten mellan kultur, vetenskap, miljö och ekonomi, med t.ex. projektet ”La Mer XXL” som planeras i Nantes 2018 som förebild.

60.

Det är nödvändigt att i Horisont 2020 och det framtida ramprogrammet införliva en europeisk strategi för kunskaper om havens biologiska mångfald och havsbottnen samt insamling av uppgifter om hav och kuster, t.ex. batymetriska sådana.

61.

Efter kommissionens och Europeiska regionkommitténs undersökningar om de bristande kunskaperna om den blå ekonomin är det nu nödvändigt att inrätta ett europeiskt resurscentrum för den blå ekonomin i partnerskap med medlemsstaterna, regionerna, Eurostat och gemensamma forskningscentrumet.

62.

Havsfrågor bör bli ett ansvarsområde för en vice ordförande för kommissionen, som biträds av en arbetsgrupp och som ansvarar för utarbetandet och det tvärgående genomförandet av vitboken ”Havet i hjärtat av Europa”.

63.

Havsfrågor bör bli föremål för möten två gånger om året i en särskild rådskonstellation för havet. Europaparlamentet och Europeiska regionkommittén bör gemensamt överväga en vidareutveckling av sin styrning av havsfrågor.

64.

Den politiska prioriteringen av havet bör avspeglas i den fleråriga budgetramen, genom EHFF vad gäller fiske, havspolitik och territoriell strategi men också bredare inom EU:s olika politikområden och program.

65.

Fastställandet av en ny havspolitik för EU förutsätter att aktörerna inom havsnäringarna ges större erkännande, att de görs mer delaktiga i debatter och beslut samt att stöd vid behov ges till deras organisering på europeisk nivå. Den tvärgående strategi som i synnerhet används av regionala, nationella och europeiska kluster bör stödjas.

66.

Kommittén uppmanar regionerna och kommunerna att engagera sig för att visa upp den blå ekonomins potential och det betydande antalet realistiska och värdeskapande projekt som bör finansieras under de kommande åren.

67.

Förenade kungarikets utträde ur EU skulle direkt påverka EU:s havspolitik. Man måste noggrant mäta inverkan på de städer och regioner som berörs mest och EU:s offentliga politik samt utforma nödvändiga anpassningsåtgärder. Det är i synnerhet nödvändigt att anpassa de nationella och europeiska suveränitets- och säkerhetsordningarna till uppkomsten av nya sjögränser i EU.

68.

I förhandlingarna måste EU skydda sin ekonomis och sina havs- och kustområdens intressen. Unionen måste undvika att det vid dess gränser uppstår en plattform för social dumpning, skattedumpning och avreglering som påverkar ekonomin och havsresurserna. Den måste värna sina fiskares intressen inom ramen för internationell rätt.

69.

Mot denna bakgrund skulle det, om den allmänna ramen för Förenade kungarikets utträde ur EU gör det möjligt och i överensstämmelse med dess övergripande samstämmighet, vara ytterst lämpligt att de europeiska aktörerna inom havsnäringarna fortsätter det nära samarbetet med tanke på det delade havsområdet och det gemensamma intresset av att skydda och bevara de marina ekosystemen och verka för en global marknadsekonomi som är rättvis och tillgänglig för alla.