31.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 288/1

Föredragande:

Catelijne MULLER

1.1

AI (artificiell intelligens) genomgår för närvarande ett antal viktiga förändringar och finner snabbt tillämpningar i samhället. Storleken på marknaden för artificiell intelligens är ungefär 664 miljoner US-dollar, och denna siffra förväntas öka till 38,8 miljarder US-dollar år 2025. Eftersom AI kan ha både positiva och negativa konsekvenser för samhället har EESK föresatt sig att noggrant följa utvecklingen på detta område, inte bara ut ett tekniskt perspektiv utan också med avseende på etik, säkerhet och samhälle.

1.2

EESK kommer som företrädare för det europeiska civila samhället att utforma, centralisera och driva på samhällsdebatten om artificiell intelligens och involvera alla berörda parter i denna: beslutsfattare, industri, arbetsmarknadsparter, konsumenter, icke-statliga organisationer, utbildnings- och vårdinstitutioner, sakkunniga och akademiker inom olika ämnesområden (bl.a. artificiell intelligens, säkerhet, etik, ekonomi, arbetsvetenskap, rättsvetenskap, beteendevetenskap, psykologi och filosofi).

1.3

Diskussionen om superintelligens är visserligen viktig, men just nu är den dominerande och överskuggar debatten om effekterna av de nuvarande AI-tillämpningarna. Denna process måste därför syfta till och ha som mål att bl.a. öka och bredda kunskaperna om artificiell intelligens och på så sätt bidra till en väl underbyggd och balanserad debatt utan undergångsscenarier eller extrem relativisering. EESK kommer i samband med detta att verka för att främja utvecklingen av artificiell intelligens till mänsklighetens fromma. En viktig uppgift och målsättning för denna process är dock också att identifiera, lyfta fram och övervaka omvälvande förändringar i och kring utvecklingen av artificiell intelligens så att man kan ta itu med dem på lämpligt sätt och i god tid. Detta kommer att leda till ett större samhällsengagemang, förtroende och stöd för fortsatt hållbar utveckling och användning av artificiell intelligens.

1.4

Effekterna av artificiell intelligens är gränsöverskridande, och därför kommer också politiska ramar att behöva fastställas på överstatlig nivå. EESK rekommenderar att EU intar en ledande roll på global nivå när det handlar om att fastställa globala och entydiga politiska ramar för artificiell intelligens, i linje med europeiska värderingar och grundläggande rättigheter. EESK kan och vill bidra till detta.

1.5

EESK framhåller just nu elva områden där AI leder till samhällsutmaningar: etik; säkerhet; personlig integritet; insyn och förklarbarhet; arbete; utbildning och färdigheter; (o)jämlikhet och inkludering; lagar och bestämmelser; styresformer och demokrati; krigföring; superintelligens. EESK rekommenderar följande:

1.6

EESK förespråkar en strategi för artificiell intelligens som grundar sig på att människan har kontrollen (”human-in-command”) och på ramförutsättningen att man utvecklar AI på ett ansvarsfullt, säkert och användbart sätt där maskiner fortsätter att vara maskiner och människor alltid kommer att bibehålla kontrollen över dessa maskiner.

1.7

EESK förespråkar en etisk kod för utveckling, användning och utnyttjande av artificiell intelligens, så att AI-system under hela den operativa processen förblir förenliga med principerna om mänsklig värdighet, integritet, frihet, personlig integritet, kulturell mångfald och jämn könsfördelning samt med de grundläggande mänskliga rättigheterna.

1.8

EESK anser att man bör utveckla ett normeringssystem för verifiering, validering och kontroll av AI-system på grundval av ett brett spektrum av normer för säkerhet, öppenhet, begriplighet, förklarbarhet och etiska värderingar.

1.9

EESK förespråkar en europeisk AI-infrastruktur som består av lärandemiljöer som bygger på öppen källkod och respekt för personlig integritet, testmiljöer där verkliga förhållanden råder och datauppsättningar av hög kvalitet för utveckling och ”träning” av AI-system. EESK framhåller den (konkurrens)fördel som EU kan uppnå på den globala marknaden genom att utveckla och främja ”AI-system som motsvarar europeiska normer” och som försetts med europeisk AI-certifiering och märkning.

1.10

EU, de nationella myndigheterna och arbetsmarknadsparterna måste tillsammans kartlägga vilka sektorer av arbetsmarknaden som kommer att påverkas av AI, och i vilken utsträckning och vilket tidsperspektiv, och söka efter lösningar för att ta itu med konsekvenserna för sysselsättningen, arbetets innehåll, de sociala systemen och (o)jämlikheten. Vid sidan av detta bör man investera i de sektorer av arbetsmarknaden där artificiell intelligens inte har något eller endast begränsat inflytande.

1.11

EESK uppmanar dessa berörda parter att tillsammans satsa på komplementära AI-system och på gemensamt skapande av sådana på arbetsplatsen, t.ex. team bestående av människor och maskiner, där de mänskliga prestationerna kompletteras med och förbättras av artificiell intelligens. De berörda parterna måste också investera i formellt och informellt lärande, undervisning och utbildningar, inte bara för att alla ska kunna arbeta med artificiell intelligens, utan också för att utveckla sådana färdigheter som inte kommer att eller kommer att kunna ersättas med artificiell intelligens.

1.12

Redan nu behövs det en konkret bedömning av EU:s lagar och bestämmelser inom de sex fokusområden som nämns av Stoa (Tjänsten för vetenskaplig framsyn) och som eventuellt måste ses över eller anpassas. EESK kan och vill spela en roll i denna bedömningsprocess. EESK är mot införandet av ett slags rättsförmåga för robotar eller artificiell intelligens. Detta skulle innebära att skadeståndsrättens preventiva beteendekorrigerande verkan urholkades. Det uppstår en moralisk risk vid både utvecklingen och användningen av artificiell intelligens och detta skapar möjligheter till missbruk.

1.13

Utvecklingen av AI-tillämpningar som tjänar samhället, främjar delaktighet och förbättrar människors liv måste aktivt främjas och uppmuntras, både offentligt och privat. Kommissionen bör inom ramen för sina program finansiera forskning om inverkan på samhället av AI och de innovationer på den artificiella intelligensens område som finansieras av EU.

1.14

EESK instämmer i uppmaningen från Human Rights Watch och liknande organisationer om att förbjuda självstyrande vapen. EESK gläder sig över det samråd om detta som aviserats i FN men anser att också AI-tillämpningar inom cyberkrigföring bör tas upp i detta samråd.

2.1

Det finns ingen entydig, allmänt vedertagen och fullständig definition av artificiell intelligens. Artificiell intelligens är ett begrepp som omfattar ett stort antal områden och underområden såsom kognitiv databehandling (algoritmer som resonerar och förstår på en högre (mänsklig) nivå), maskininlärning (algoritmer som lär sig själva nya uppgifter), förstärkt intelligens (samarbete mellan människa och maskin) och robotik som grundar sig på artificiell intelligens (artificiell intelligens inbyggd i robotar). Det centrala målet för forskning om och utveckling av artificiell intelligens är dock att automatisera intelligent beteende, t.ex. att resonera, samla information, planera, lära sig, kommunicera, manipulera, signalera och till och med skapa, drömma och förnimma.

2.2

Artificiell intelligens kan grovt sett delas in i smal AI(”narrow AI”) och generell AI (”general AI”). Smal AI är i stånd att utföra specifika uppgifter. Generell AI är i stånd att utföra varje intellektuell uppgift som en människa kan utföra.

2.3

Inom smal AI har det gjorts stora framsteg på senare tid, framför allt genom ökningen i datorernas bearbetningskapacitet (”computer processing power”), tillgången till stora datamängder och utvecklingen av maskininlärning. Maskininlärning omfattar algoritmer som kan lära sig själva specifika uppgifter utan att ha programmerats för detta. Denna metod grundar sig på att utbildningsdata bearbetas med hjälp av vilka algoritmen lär sig att känna igen mönster och formulera regler. Fördjupat lärande (”deep learning”), en form av maskininlärning, använder strukturer (neuronnät) som i stora drag grundar sig på den mänskliga hjärnan och som lär sig genom övning och återkoppling. Följden av denna utveckling är att AI-system (genom algoritmer) i dag kan vara självlärande, autonoma och anpassa sig själva.

2.4

Den främsta inriktningen inom forskning om och utveckling av artificiell intelligens har sedan en tid tillbaka legat på förmågan att resonera, samla kunskap, planera, kommunicera och förnimma (visuellt, auditivt och sensoriskt). Detta har lett till ett stort antal AI-tillämpningar: virtuella assistenter, självkörande bilar, automatisk nyhetssamling, taligenkänning, översättningsprogram, program för talsyntes (text-till-tal), automatiserad finansiell handel, elektronisk bevisanskaffning (e-discovery) för rättsligt bruk m.m.

2.5

EESK framhåller att antalet tillämpningar och investeringar i artificiell intelligens ökat exponentiellt på senare tid. Storleken på marknaden för artificiell intelligens uppgår för närvarande till ungefär 664 miljoner US-dollar, och denna siffra förväntas öka till 38,8 miljarder US-dollar år 2025.

3.1

Det råder nästan inga tvivel om att artificiell intelligens kan innebära stora fördelar för samhället: tillämpningar för ett hållbart jordbruk, en säkrare trafik, ett säkrare finansiellt system, mer miljövänliga produktionsprocesser, en bättre läkekonst, säkrare arbete, en personligare undervisning, en bättre rättskipning och ett säkrare samhälle. Det kan möjligtvis till och med bidra till att sjukdom och fattigdom utrotas. AI kan också på ett viktigt sätt bidra till industrins tillväxt och till förbättringen av EU:s konkurrenskraft.

3.2

Liksom med varje omvälvande teknik medför artificiell intelligens också risker och komplexa politiska utmaningar på sådana områden som säkerhet och kontrollerbarhet, socioekonomiska aspekter, etik och personlig integritet, tillförlitlighet m.m.

3.3

Vi står vid en vändpunkt där det gäller att fastställa ramförutsättningarna för den pågående och fortsatta utvecklingen och användningen av artificiell intelligens. Dessa fördelar med artificiell intelligens kan endast uppnås på ett hållbart sätt om man också på lämpligt sätt hanterar de utmaningar som artificiell intelligens innebär: Detta kräver politiska val.

a)

Etik

3.4

Utvecklingen av artificiell intelligens väcker många etiska frågor. Hur påverkar autonom (självlärande) AI vår personliga integritet, autonomi, värdighet, självständighet, jämlikhet, säkerhet och valfrihet? Hur ser vi till att våra grundläggande normer, värderingar och mänskliga rättigheter respekteras och garanteras?

3.5

Utvecklingen av artificiell intelligens sker för närvarande dessutom i en homogen miljö med huvudsakligen unga, vita män, vilket gör att kulturella och könsrelaterade klyftor (medvetet eller omedvetet) byggs in i AI, bland annat eftersom AI-system lär sig genom utbildningsdata. Dessa data bör vara korrekta och dessutom vara av god kvalitet, varierade, ha tillräckligt djup och vara objektiva. Det finns en allmän tendens att tro att data per definition är objektiva, men detta är en missuppfattning. Data är lätta att manipulera, de kan vara vinklade, återspegla kulturella, könsrelaterade och andra fördomar och preferenser och innehålla fel.

3.6

De AI-system som nu utvecklas har inga inbyggda etiska värderingar. Det är vi människor som måste förse dessa system och den miljö där de används med dessa. Utvecklingen, användningen och utnyttjandet av (både offentliga och kommersiella) AI-system bör ske inom ramen för våra grundläggande normer, värderingar, friheter och mänskliga rättigheter. EESK anser därför att man bör utarbeta och fastställa en enhetlig och global etisk kod för utveckling, utnyttjande och användning av artificiell intelligens.

b)

Säkerhet

3.7

Användningen av artificiell intelligens i den fysiska världen väcker utan tvekan säkerhetsfrågor. Man kan göra en åtskillnad mellan inre och yttre säkerhet.

3.8

EESK anser att AI-system endast bör få tas i bruk om de fullgör de specifika kraven på inre och yttre säkerhet. Dessa krav bör fastställas gemensamt av beslutsfattare, specialister inom artificiell intelligens och säkerhet, företag och samhällsorganisationer.

c)

Insyn, begriplighet, kontrollerbarhet, förklarbarhet

3.9

Acceptansen för samt den hållbara utvecklingen och tillämpningen av artificiell intelligens hänger samman med möjligheten att förstå, kontrollera och förklara hur system som grundar sig på artificiell intelligens fungerar, vilka handlingar de utför och vilka beslut de fattar, framför allt också i efterhand.

3.10

Deras handlingar och beslut griper (genom smarta algoritmer) alltmer in i människors liv. Några exempel är användningen av artificiell intelligens vid underrättelsestyrd polisverksamhet, vid bedömningen av bolåneansökningar eller i förfarandet för godkännande av försäkringar. I samband med detta är det viktigt att beslutsprocessen i ett system som grundar sig på artificiell intelligens är begriplig, kontrollerbar och förklarbar.

3.11

För närvarande är många AI-system redan mycket svåra att genomskåda för användarna. Detta gäller dock också i allt större utsträckning för dem som skapar systemen. Framför allt neuronnäten är ofta ”svarta lådor”, i vilka (besluts)processer sker som inte längre kan genomskådas och som det inte finns några förklaringsmekanismer för.

3.12

EESK förespråkar öppna, begripliga och kontrollerbara AI-system där man också i efterhand kan förklara hur de fungerar. Dessutom måste man fastställa vilka beslutsprocesser som kan och vilka som inte kan överlåtas åt AI-system och när ett mänskligt ingripande är önskvärt eller bör krävas.

d)

Personlig integritet

3.13

Den personliga integriteten är en källa till oro i samband med AI-system. Många (konsument)varor har redan nu inbyggd artificiell intelligens: hushållsapparater, leksaker, bilar, hälsomätare och smarttelefoner. Alla dessa produkter överför (ofta personliga) data till producenternas molnbaserade plattformar. Framför allt nu när handeln med data blomstrar, vilket innebär att de data som genereras inte stannar hos producenten utan säljas vidare till tredje man, uppstår frågan om det finns tillräckliga garantier för den personliga integriteten oro.

3.14

Artificiell intelligens kan dessutom genom analys av mycket stora mängder (ofta) personliga data påverka människors val på många områden (från affärsbeslut till val och folkomröstningar). Barn är en särskilt sårbar grupp. Kommittén är bekymrad över AI-tillämpningar som uttryckligen är utformade för att påverka barns beteende och önskemål.

3.15

Man måste se till att tillämpningen av artificiell intelligens på personliga data inte inskränker människors verkliga eller upplevda frihet. EU:s allmänna dataskyddsförordning (GDPR) innebär ett stort skydd av den personliga integriteten för personuppgifter som lämnas digitalt. Mot bakgrund av utvecklingen inom artificiell intelligens måste man noggrant hålla ett öga på om det finns garantier för att människor när de lämnar data i praktiken inte bara har rätt till informerat samtycke och valfrihet utan också tillgång till och möjlighet att anpassa och kontrollera de data som lämnas.

e)

Normer, standarder och infrastruktur

3.16

Nya normeringssystem för verifiering och validering av AI-system bör utvecklas på grundval av ett brett spektrum av standarder så att man kan bedöma och kontrollera säkerheten, öppenheten, begripligheten, förklarbarheten och det etiska ansvaret hos AI-system.

3.17

EESK anser att EU bör utveckla en egen AI-infrastruktur som består av lärandemiljöer som bygger på öppen källkod och respekt för personlig integritet och datauppsättningar av hög kvalitet för utveckling och ”träning” av AI-system. EESK kan på detta område dessutom uppnå en (konkurrens)fördel på den globala marknaden, genom att främja ”AI-system som motsvarar europeiska normer”. EESK rekommenderar i samband med detta att man undersöker möjligheterna till europeisk AI-certifiering och märkning.

f)

Inverkan på arbete, sysselsättning, arbetsförhållanden och sociala system.

3.18

Det råder delade meningar om hur snabbt och i vilken utsträckning detta sker men det är uppenbart att artificiell intelligens kommer att få konsekvenser för sysselsättningsnivån, för beskaffenheten och karaktären hos många jobb och därmed också för de sociala systemen.

3.19

Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee från MIT kallar den nuvarande tekniska utvecklingen (däribland artificiell intelligens) den andra maskinåldern (”The Second Machine Age”). Det finns dock två viktiga skillnader: (i) de ”gamla” maskinerna ersatte huvudsakligen muskelkraft, medan de nya maskinerna ersätter intellektuellt arbete och kognitiva färdigheter, vilket innebär att inte bara lågutbildade (”blue collar workers”) utan även arbetstagare med en högre utbildning (”white collar workers”) påverkas; (ii) artificiell intelligens är ”teknik för allmänna ändamål” (”general purpose technology”), som påverkar nästan alla sektorer samtidigt.

3.20

AI kan innebära stora fördelar om den används i farligt, tungt, utmattande, smutsigt, otrevligt, repetitivt eller tråkigt arbete. Men också arbete som innehåller rutinmoment, databehandling och dataanalys eller arbete där planering eller prognoser spelar en stor roll, arbete som ofta utförs av högutbildade, kan i allt större utsträckning utföras av AI-system.

3.21

De flesta jobb består dock av olika arbetsuppgifter. Sannolikheten för att alla arbetsuppgifter som en person utför ersätts med artificiell intelligens eller robotar verkar liten. Nästan alla kommer dock att konfronteras med att delar av arbetet automatiseras. Den tid som frigörs kan användas för andra uppgifter, om offentliga myndigheter och arbetsmarknadsparter satsar på detta. I samband med detta bör man hålla ett öga på den effekt som dessa förändringar kan få på arbetstagare och chefer och främja deras medverkan, så att de kontrollerar och inte faller offer för utvecklingen.

3.22

Dessutom tillkommer nya arbetstillfällen. Ingen kan dock förutspå vilka dessa är, hur många de är och hur snabbt detta sker. Företag som Google och Facebook lyckas skapa ett gigantiskt värde med ett förhållandevis litet antal arbetstagare. Dessutom är de nya arbetstillfällena inte alltid bra arbetstillfällen. Det finns en risk för att vidareutvecklingen av den artificiella intelligensen leder till att det snart bara finns lågavlönade ”minijobb” kvar för en allt större grupp flexibla arbetstagare.

3.23

Artificiell intelligens kommer inte bara att påverka mängden tillgängliga arbetstillfällen utan även beskaffenheten hos de jobb som finns. AI-system kommer att skapa allt fler möjligheter att följa och övervaka arbetstagarna, och detta innebär att deras autonomi och personliga integritet äventyras. Arbetet bestäms och fördelas redan nu ofta genom algoritmer, utan mänsklig inblandning, och detta påverkar arbetets beskaffenhet och arbetsförhållandena. Och när dessa system används finns det en risk för att verksamheten utarmas och att viktiga färdigheter går förlorade.

3.24

Faktum kvarstår dock att tekniken inte bara ”sker”. Offentliga myndigheter och arbetsmarknadsparter har möjlighet att bestämma hur AI vidareutvecklas och tillämpas i arbetet och måste också utnyttja denna möjlighet fullt ut. I detta sammanhang är det viktigt att inte bara rikta in sig på vad den artificiella intelligensen är kapabel till utan tvärtom också på vad människor är i stånd till (kreativitet, empati, samarbete), på vad vi vill att människor ska fortsätta göra och på att söka efter möjligheter att låta människa och maskin arbeta bättre tillsammans (komplementaritet).

3.25

Förstärkt intelligens (komplementaritet), där människa och maskin samarbetar och förstärker varandra, är den intressantaste tillämpningen av artificiell intelligens eftersom det handlar om ”människan och maskinen” och inte om ”människan i stället för maskinen”. Det gemensamma skapandet är dock mycket viktigt: När man utvecklar sådana komplementära AI-system måste man involvera arbetstagarna så att systemen blir användbara och arbetstagaren även i fortsättningen har tillräcklig autonomi och kontroll (”human-in-command”) och finner tillfredsställelse och nöje i arbetet.

g)

Utbildning och färdigheter

3.26

Att hänga med och lära sig nya digitala färdigheter är nödvändigt för att människor ska kunna anpassa sig till den snabba utvecklingen inom artificiell intelligens. Kommissionen satsar med sin ”koalition för digital kompetens och digitala arbetstillfällen” starkt på utveckling av digitala färdigheter. Inte alla är dock i stånd till eller intresserade av att koda och bli programmerare. Politiken och de finansiella medlen kommer därför också att behöva riktas in på utbildning och kompetensutveckling på områden som inte kommer att hotas av AI-system (t.ex. uppgifter där samspelet mellan människor står i främsta rummet, där människa och maskin samarbetar eller uppgifter som vi vill att människor ska fortsätta göra).

3.27

Om man satsar på komplementaritet mellan människa och förstärkt intelligens kommer alla från tidig ålder att behöva utbildning i hur man hanterar och arbetar med dessa system så att människor kan behålla autonomin och kontrollen i sitt arbete (”human-in-command”). I samband med detta är det framför allt också viktigt med utbildning i etik och personlig integritet, eftersom den artificiella intelligensen har stor inverkan på dessa områden.

h)

Tillgänglighet, (o)jämlikhet i samhället, inkludering, fördelning

3.28

Den allra största delen av utvecklingen inom den artificiella intelligensen och alla dess delar (utvecklingsplattformar, data, kunskaper och expertis) sker i de fem stora teknikföretagen (Amazon, Apple, Facebook, Google och Microsoft). Även om dessa företag förespråkar en öppen utveckling av artificiell intelligens och vissa erbjuder sina utvecklingsplattformar med öppen källkod, är detta ingen garanti för att AI-systemen blir helt tillgängliga. EU, internationella beslutsfattare och samhällsorganisationer har här en viktig roll att spela genom att se till att inte bara att dessa system finns tillgängliga för alla utan också att utvecklingen av dem sker i en öppen miljö.

3.29

Tekniska förändringar som gynnar kapital, där innovationerna framför allt innebär fördelar för ägarna till innovationen, försämrar arbetets ställning i förhållande till kapitalet. Tekniska förändringar kan också leda till (inkomstmässiga) ojämlikheter mellan människor (såväl lokalt och regionalt som globalt). Artificiell intelligens kan ytterligare förstärka dessa tendenser.

3.30

Det är viktigt att noggrant följa dessa tendenser och ta itu med dem på lämpligt sätt. Det finns redan de som förespråkar skatt på, utdelning från eller delat ägande av AI-system mellan arbetstagare och arbetsgivare. Man talar också alltmer om behovet av en absolut basinkomst.

3.31

EESK har i ett tidigare yttrande (1) nämnt möjligheten till en digital utdelning och en jämn fördelning av den i syfte att uppnå positiva tillväxteffekter. EESK fäster vikt vid forskning som rör dessa lösningar. I samband med detta måste man finna rätt balans mellan utvecklingen av en artificiell intelligens som gynnar människan och eventuella negativa effekter till följd av dessa lösningar. Man måste också undvika den moraliska risken, där ansvaret för systemen övervältras på en enhet som faktiskt inte kan hållas ansvarig.

i)

Lagar och bestämmelser

3.32

Konsekvenserna av artificiell intelligens på befintliga lagar och bestämmelser är stora. Stoa (Tjänsten för vetenskaplig framsyn) vid Europaparlamentet offentliggjorde i juni 2016 en översikt över de europeiska lagar och bestämmelser som påverkas av utvecklingen inom robotteknik, cyberfysiska system och artificiell intelligens. Stoa identifierar sex områden – transporter, system med dubbla användningsområden, medborgerliga friheter, säkerhet, hälsa och energi – där det kan hända att så många som 39 europeiska förordningar, direktiv, förklaringar, meddelanden och EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna måste ses över eller anpassas. Denna utvärdering bör inledas snabbt och beslutsamt, och EESK kan och vill spela en roll i denna process.

3.33

Det talas mycket om vem som kan hållas ansvarig när ett AI-system vållar skada, framför allt när systemet är självlärande och fortsätter att lära sig efter att ha tagits i bruk. Europaparlamentet har framfört rekommendationer som rör civilrättslig lagstiftning om robotteknik med ett förslag om att undersöka möjligheten att ge robotar en s.k. ”e-personality”, vilket innebär att dessa kan göras civilrättsligt ansvariga för skada som de vållar. EESK motsätter sig att robotar eller AI-system ges ett slags rättsförmåga, eftersom detta medför en oacceptabel moralisk risk. Skadeståndslagstiftningen har en preventiv beteendekorrigerande verkan som kan försvinna så snart som tillverkaren inte längre bär ansvarsrisken eftersom denna lagts över på roboten (eller AI-systemet). Det finns också en risk för oegentligt bruk och missbruk av en sådan rättsform. Jämförelsen med bolags begränsade ansvar haltar, eftersom det i detta fall alltid finns en fysisk person som bär det yttersta ansvaret. Man bör i samband med detta undersöka i vilken utsträckning de nuvarande europeiska lagarna och bestämmelserna och rättspraxis inom ansvar (för produkter och risker) och egen skuld ger ett tillräckligt svar på denna fråga och vilka rättsliga lösningar som är att rekommendera om så inte är fallet.

3.34

För en riktig hantering av lagar och bestämmelser med anknytning till artificiell intelligens krävs det dessutom en god förståelse av vad artificiell intelligens kan och inte kan och vad den på kort, medellång och lång frist möjligen kommer att kunna.

3.35

Artificiell intelligens sträcker sig över gränserna. Det är därför viktigt att undersöka behovet av globala regler, eftersom regionala regler kommer att vara otillräckliga och till och med kommer att få oönskade effekter. Med tanke på EU:s beprövade system av produkt- och säkerhetsnormer, tendensen till protektionism på andra kontinenter, den höga kunskapsnivån inom Europa, EU:s system med grundläggande rättigheter och sociala värderingar samt dialogen mellan arbetsmarknadens parter, rekommenderar EESK att EU intar en ledande roll när det gäller att fastställa globala och entydiga politiska ramar för artificiell intelligens och driva på denna utveckling globalt.

j)

Styresformer och demokrati

3.36

AI-tillämpningar kan bidra till att göra människor mer engagerade i den offentliga politiken och till större öppenhet i beslutsfattandet. EESK uppmanar EU och de nationella myndigheterna att använda artificiell intelligens för detta.

3.37

Kommittén är bekymrad över den riktade användningen av AI-system (i form av smarta algoritmer) för nyhetssamling på t.ex. sociala medier. Detta verkar ha lett till snävare information och till ytterligare splittring av samhället (jämför filterbubblorna och fejknyheterna på Twitter och Facebook under det amerikanska valet).

3.38

Kommittén är också bekymrad över tecknen på att AI-system ska ha använts för att påverka människors (röst)beteende. Med hjälp av så kallade smarta algoritmer ska man ha förutsagt och på ett riktat sätt ha påverkat människors preferenser och beteende. Detta är ett hot mot en rättvis och öppen demokrati. I en tid som kännetecknas av polarisering och avveckling av internationella institutioner kan precisionen och styrkan i sådan propagandateknik snabbt leda till ytterligare splittring i samhället. Detta är en av orsakerna till att det behövs standarder för öppenheten och kontrollbarheten hos (smarta) algoritmer.

k)

Krigföring

3.39

FN har i sin konvention om konventionella vapen beslutat att under 2017 låta sakkunniga diskutera konsekvenserna av självstyrande vapen. Kommittén gläder sig över detta och instämmer i uppmaningen från Human Rights Watch och liknande organisationer om att förbjuda självstyrande vapensystem. EESK anser att man seriöst bör undersöka och överväga ett sådant förbud. Detta är emellertid inte tillräckligt för att på lämpligt sätt hantera frågan om artificiell intelligens i krigs- och konfliktsituationer. AI-tillämpningar i cyberkrigföring bör också behandlas inom detta FN-samråd.

3.40

Dessutom bör man förhindra att artificiell intelligens faller i händerna på personer eller regimer som har som mål att använda den för terroristverksamhet.

l)

Superintelligens

3.41

Slutligen är frågan vilka möjligheter och risker utvecklingen av superintelligens medför. Enligt Stephen Hawking kommer redan utvecklingen av generell AI att innebära slutet för mänskligheten. AI kommer enligt Hawking vid denna punkt att utvecklas i ett tempo som människan inte kan följa. Det finns därför sakkunniga som föredrar en nödknapp (”kill switch”) eller återställningsknapp (”reset button”) som gör att vi kan oskadliggöra eller återställa ett skenande eller superintelligent AI-system.

3.42

EESK förespråkar en strategi som grundar sig på att människan har kontrollen (”human-in-command”) och på ramförutsättningen att man på ett ansvarsfullt och säkert sätt utvecklar och använder AI där maskiner fortsätter att vara maskiner och människor alltid kommer att kunna bibehålla kontrollen över dessa maskiner. Diskussionen om superintelligens är viktig i sammanhanget men överskuggar för närvarande debatten om inverkan av dagens tillämpningar av artificiell intelligens.

4.1

Stora kommersiella parter har utvecklat flera olika initiativ för en öppen, säker och socialt ansvarsfull utveckling av artificiell intelligens (t.ex. OpenAI). Beslutsfattarna kan dock inte överlåta detta åt företagen utan har här en roll att spela. Det behövs riktade åtgärder och stöd till forskning om de samhällsutmaningar som artificiell intelligens medför och om utvecklingen av säkra och robusta AI-system.

4.2

EU-program, bl.a. Horisont 2020, är särdeles lämpade för att hantera denna utmaning. EESK har konstaterat att finansieringen inom framför allt pelaren ”samhällsutmaningar” i Horisont 2020 ”släpar efter” jämfört med de två andra pelarna ”vetenskaplig spetskompetens” och ”industriellt ledarskap” och att den sänks. EESK insisterar på att forskningen kring de stora samhällsutmaningarna och de samhälleliga AI-tillämpningarna tillmäts stor vikt inom pelaren ”samhällsutmaningar”.

4.3

Man måste också hantera eventuella övergripande effekter av artificiell intelligens. Samtidigt som man finansierar utvecklingen av omvälvande innovationer som grundar sig på artificiell intelligens bör man finansiera forskning om och arbetet med att ta itu med den inverkan som dessa innovationer har på samhället.

4.4

Forskning om och utveckling av AI i mänsklighetens tjänst kräver dessutom en rad olika högkvalificerade och öppet tillgängliga utbildnings- och testdata samt testmiljöer där verkliga förhållanden råder. Hittills har AI-infrastruktur och många högkvalitativa data endast varit tillgängliga hos och för ett begränsat antal privata aktörer. Det finns också hinder för testning av artificiell intelligens i det offentliga rummet, och detta förhindrar tillämpningen av artificiell intelligens på andra områden. Utvecklingen av öppet tillgängliga och högkvalitativa uppgifter och en europeisk AI-infrastruktur är en förutsättning för en säker, robust och användbar artificiell intelligens.

5.1

Den breda inverkan av AI på samhället kan ännu inte överblickas fullt ut. Det råder dock ingen tvekan om att inverkan kommer att bli stor. Utvecklingen inom artificiell intelligens går fort just nu, och detta gör att det krävs en kritisk och bred övervakning i syfte att på lämpligt sätt och i god tid hantera viktiga och omvälvande förändringar (”gamechangers”), både tekniska och samhälleliga, inom och omkring artificiell intelligens.

5.2

I fallet med tekniska ”gamechangers” kan det handla om påfallande eller betydande språng i utvecklingen av AI-färdigheter, som kan var ett förebud om att vi håller på att uppnå generell AI. I fallet med samhälleliga ”gamechangers” kan det handla om betydande förluster av arbetstillfällen utan utsikter till att dessa ersätts, osäkra situationer, systemfel, oväntade händelser i den internationella utvecklingen m.m.

5.3

Beslutsfattare, industri, arbetsmarknadsparter, konsumenter, icke-statliga organisationer, utbildnings- och vårdinstitutioner, akademiker och sakkunniga inom olika ämnesområden (bl.a. (tillämpad) AI, etik, säkerhet, ekonomi, arbetsvetenskap, rättsvetenskap, beteendevetenskap, psykologi och filosofi) bör tillsammans noggrant följa utvecklingen inom artificiell intelligens, kartlägga dessa ”gamechangers” och hålla sig uppdaterade om dem för att på så sätt kunna vidta rätt åtgärder vid rätt tidpunkt, i form av politik, lagar och bestämmelser, självreglering och social dialog.

5.4

EESK kommer under den närmaste tiden som företrädare för det europeiska civila samhället att utforma, centralisera och driva på denna flerpartsdebatt om artificiell intelligens.

31.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 288/10

Föredragande:

John BRYAN

1.1

EESK anser att den gemensamma jordbrukspolitiken är ett centralt politikområde för EU, som måste tillhandahålla en verkligt gemensam strategi för EU:s medborgare och jordbrukssektorn, och som har uppnått de centrala mål som lades fast för den i Romfördraget. Även om det i begäran om det förberedande yttrandet talas om en omformning av den gemensamma jordbrukspolitiken, fäster EESK vikt vid att den gemensamma jordbrukspolitiken vidareutvecklas på ett försiktigt och organiskt sätt i de berörda parternas intresse. Vidareutvecklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken måste hanteras på ett positivt sätt, och dess budget måste räcka till för att ta itu med befintliga och nya krav, när det gäller såväl jordbruksekonomin som sociala och miljörelaterade kriterier.

1.2

En omformad gemensam jordbrukspolitik måste ta itu med de behov som Europas nya utmaningar medför, inbegripet EU:s åtaganden med koppling till FN:s mål för hållbar utveckling och klimatåtagandena i Parisavtalet från den 21:a partskonferensen (COP21), bilaterala handelsavtal samt fluktuationer på marknaden.

1.3

Den gemensamma jordbrukspolitiken måste starkt stödja den europeiska jordbruksmodellen med dess traditionella familjejordbruk, jordbrukskooperativ och jordbruksföretag, och ta itu med de stora inkomstskillnaderna såväl mellan landsbygdsområden och stadsområden som inom jordbrukssektorn, samt involvera organisationer inom jordbrukssektorn.

1.4

Den gemensamma jordbrukspolitikens budget, som utgör 38 % av EU:s totala budget, måste finna en balans och ge valuta för pengarna, eftersom den bidrar till en hållbar försörjning av säkra och högkvalitativa livsmedel till mer än 500 miljoner EU-medborgare och genererar export till ett värde av 131 miljarder euro, dvs. 7,5 % av EU:s totala export. De medel som avsätts i framtiden måste vara tillräckliga för att täcka de ytterligare ekonomiska behov som kommer att uppstå genom brexit, trycket på jordbruksinkomsterna och den ökade efterfrågan på kollektiva nyttigheter.

1.5

EESK stöder strategin att behålla tvåpelarmodellen för den gemensamma jordbrukspolitiken. Direktstödet inom den första pelaren måste stödja jordbruksinkomster, åtgärder för styrning av marknaden och ökat tillhandahållande av kollektiva nyttigheter. Landsbygdsutvecklingsstödet inom den andra pelaren bör inriktas på ekonomiska, miljöinriktade och sociala program på basis av målen i Cork 2.0 för att stödja utsatta regioner och sektorer, och det bör garantera ett målinriktat tillvägagångssätt när det gäller tillhandahållandet av kollektiva nyttigheter.

1.6

Jordbrukets värdefulla bidrag till miljön underskattas. Kolsänkor i form av gräsmark, skogsbruk, torvmarker och planteringar måste tas med i beräkningen och skyddas och främjas genom stöd från både första och andra pelaren i den gemensamma jordbrukspolitiken.

1.7

Effektiva riktade program med fokus på unga jordbrukare, framför allt kvinnor, samt pensionsmöjligheter, måste inrättas för att ta itu med den viktiga frågan om generationsskifte. Dessutom bör program som syftar till att generellt stärka kvinnors roll inom jordbruket antas.

1.8

Ett viktigt inslag i omformningen av den gemensamma jordbrukspolitiken bör vara förenkling, så att modern teknik används för att förenkla förvaltningen och minska jordbrukarnas ständigt växande administrativa börda. Tillsyns-/inspektionsprocesserna bör förändras genom införandet av en uteslutningsmodell, systemet med gula kort, färre tvärvillkor och större toleranser. Dessa förändringar syftar alla till förenkling och effektivare utbetalningar av stöd.

1.9

En omformad gemensam jordbrukspolitik bör upprätthålla principen om gemenskapspreferens och territoriellt balanserad livsmedelssuveränitet, med EUlivsmedel till EUmedborgare. Jordbrukets potential måste understrykas i bilaterala och multilaterala handelsavtal utan att sektorn offras för att vinna fördelar på andra områden. All import av livsmedel till EU måste – samtidigt som likvärdighetsprincipen respekteras – uppfylla EU:s sanitära och fytosanitära standarder samt EU:s arbets- och miljövillkor.

1.10

Jordbrukarens ställning i livsmedelsförsörjningskedjan måste stärkas. De positiva rekommendationerna från EU:s arbetsgrupp för jordbruksmarknader bör antas och genomföras. Att fortsättningsvis, med ännu större kraft, främja ett sektors- och regionsinriktat samarbete mellan producenter och befintliga kooperativ och producentorganisationer, särskilt små sådana, är avgörande. Framför allt bör särskilt fokus ligga på sektorer och regioner där samarbete förekommer i mindre omfattning.

1.11

Både en stark första och andra pelare är nödvändiga för en ny omformad gemensam jordbrukspolitik med flexibla landsbygdsutvecklingsprogram för alla medlemsstater, inklusive områden med naturliga begränsningar och med särskilt fokus på sårbara regioner och sektorer.

1.12

Nivån på direktstödet till jordbrukarna i de enskilda EU-medlemsstaterna måste harmoniseras ytterligare i syfte att skapa lika konkurrensvillkor för jordbrukarna i alla medlemsstater och sörja för en balanserad utveckling av landsbygden i hela EU.

2.1

Jordbruket är mer integrerat i EU än någon annan ekonomisk sektor. Det är den enda stora sektorn som har en gemensam politik och får centralt stöd från EU:s budget. Jordbruks- och livsmedelssektorn är en ytterst viktig arbetsgivare i ekonomin med elva miljoner jordbrukare, 22 miljoner jordbruksarbetare och ytterligare 22 miljoner relaterade arbetstillfällen inom livsmedelsförädling, livsmedelshandel och tjänster (1). Många av arbetstillfällena finns i fattigare områden på landsbygden. Jordbruket bidrar till den ekonomiska verksamheten i alla medlemsstater och alla regioner. De senaste tio åren har värdet på EU:s livsmedels- och dryckesexport vuxit med i genomsnitt 8 % per år, och uppgick till 131 miljarder euro 2016 (2).

2.2

Den gemensamma jordbrukspolitiken är ett mycket viktigt område inom EU:s politik, som tryggar hållbar tillgång till säkra livsmedel av hög kvalitet och till överkomliga priser för 500 miljoner EU-medborgare. Den måste även a) säkerställa en skälig inkomstnivå för EU:s jordbrukare och b) sörja för social, miljömässig och ekonomisk utveckling på landsbygden. Jord- och skogsbrukarna förvaltar mer än 82 % av EU:s landområden (3) och är således en mycket viktig del av en hållbar jordbruksekonomi som måste inriktas på flera funktioner.

2.3

Med en budget på 59 miljarder euro bidrar den gemensamma jordbrukspolitiken med livsviktigt stöd till jordbrukare och deras företag genom direktstöd, marknadsstödåtgärder och landsbygdsutvecklingsprogram. Det bör noteras att stöd från den gemensamma jordbrukspolitiken är kopplat till tillhandahållandet av kollektiva nyttigheter och uppfyllandet av striktare europeiska standarder. Detta direktstöd inom den första pelaren är visserligen kopplat till tvärvillkor och föreskrivna verksamhetskrav, livsmedelssäkerhetsåtgärder, standarder för djurhälsa och djur- och växtskydd samt miljövård och är nödvändigt för att hjälpa lantbrukare stabilisera inkomsterna och hantera fluktuationer på marknaden. I dagsläget är 30 % av direktstödet kopplat till miljöanpassningskrav som rör jordmånskvalitet, biologisk mångfald och koldioxidbindning. Trots detta kvarstår miljömässiga och sociala problem som måste lösas. Marknadsåtgärderna, som i stor utsträckning urvattnades i den senaste reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, är fortfarande viktiga; i synnerhet när det råder kris på marknaden. Det finns ett behov av nya åtgärder för att hantera fluktuationer. Det samfinansierade landsbygdsutvecklingsprogrammet utgör en nödvändig fond inom den andra pelaren för ekonomiska, miljöinriktade och sociala program som genomförs både på enskild gårdsnivå och i landsbygdsområden.

2.4

De senaste sextio åren har den gemensamma jordbrukspolitiken, trots sina brister, varit till stor nytta för EU:s medborgare, producenter, konsumenter, skattebetalare och det bredare samhället inom EU. Dock står vi på vissa områden inför problem knutna till den biologiska mångfalden, miljön och landskapet, och dessa måste åtgärdas. Den gemensamma jordbrukspolitiken har visat sig vara anpassningsbar och flexibel när det gäller skiftande krav under årens lopp. Dess unika struktur med två pelare har gjort att den har kunnat förändras och inriktas på olika mål, samtidigt som den övergripande målsättningen att främja en europeisk modell för jordbruk och familjejordbruk har upprätthållits.

2.5

Ersättningarna som betalas ut genom den gemensamma jordbrukspolitiken har förändrats drastiskt under årens lopp, från i huvudsak marknads- och prisstöd till frikopplat stöd med en betydande miljömässig beståndsdel. Andra pelaren infördes för att stödja sårbara regioner och sektorer. Andra pelaren garanterar att smart och hållbar landsbygdsutveckling står i centrum för EU:s jordbrukspolitik. Jordbruket måste ha en integrerad landsbygdsutvecklingspolitik.

2.6

I en gemensam jordbrukspolitik som förändras till det bättre genom modernisering och förenkling har jordbruket en viktig roll att spela när det gäller att uppfylla EU:s mål i fråga om hållbarhet, miljö och natur, konkurrenskraft, investeringar, tillväxt och skapandet av arbetstillfällen.

2.7

En omformad gemensam jordbrukspolitik måste behålla de positiva aspekterna av den nuvarande politiken och anta nya åtgärder för att ta itu med nya utmaningar såsom samhällets krav på tillhandahållande av kollektiva nyttigheter, EU:s åtaganden med koppling till FN:s mål för hållbar utveckling och klimatåtagandena i Parisavtalet, bilaterala handelsavtal samt fluktuationer på marknaden. En omformad gemensam jordbrukspolitik måste också uppnå rätt balans mellan konsumenternas, skattebetalarnas och producenternas behov.

2.8

Med en omformad gemensam jordbrukspolitik måste EU fortsätta att kraftfullt stödja den europeiska modellen för jordbruk och hållbara familjejordbruksföretag i stället för den industriella modell för jordbruksproduktion som har utvecklats i andra regioner, till exempel i Mercosur, USA och Oceanien. Man måste ägna särskild uppmärksamhet åt små och medelstora jordbruksföretag. På området livsmedelssäkerhet arbetar jordbrukarna i Europa enligt försiktighetsprincipen, vilket innebär en konkurrensnackdel i världshandeln med jordbruksvaror och livsmedel gentemot jordbrukare i Nord- och Sydamerika, Oceanien och andra delar av världen, där substanser som hormoner och betaagonister används, vilka alla är förbjudna i EU.

2.9

Den europeiska jordbruksmodellen är ett socialt kontrakt mellan EU:s jordbrukare och samhället som innebär att jordbrukarna producerar högkvalitativ mat på ett hållbart sätt och tillhandahåller andra kollektiva nyttigheter och samtidigt säkrar miljöskydd och naturvård. I gengäld bör den gemensamma jordbrukspolitiken bidra med stöd till bevarandet av familjejordbruk, kooperativ och företag med hållbara jordbruksmodeller och landsbygdsområden. Denna modell har försett det europeiska samhället med varor till ett enormt värde tack vare att den har levererat varierade, hälsosamma, säkra livsmedel av hög kvalitet till överkomligt pris, bidragit till balansen mellan olika geografiska områden och bevarandet av landsbygdsområden samt till skyddet av miljön och landskapet.

2.10

Dessutom måste EU anstränga sig mer för att säkerställa att jordbrukarna och EU:s medborgare är införstådda med och stöder den gemensamma jordbrukspolitiken och dess fördelar.

3.1

Vad Europa och EU-medborgarna beträffar har den gemensamma jordbrukspolitiken fungerat väl under de senaste sextio åren och inneburit betydande fördelar för jordbrukssektorn och valuta för pengarna för skattebetalarna. När det gäller inkomsterna ökar emellertid ojämlikheten mellan stadsområden och landsbygden samt inom jordbruket i många EU-länder. Jordbruksinkomsterna är i de flesta medlemsstaterna otillräckliga och avsevärt lägre än det nationella eller regionala genomsnittet. Jordbrukspriserna har inte ökat i takt med inflationen, samtidigt som insatspriserna för exempelvis gödningsmedel och energi har ökat. De senaste åren har prisfluktuationer lett till problem när det gäller jordbrukens inkomster.

3.2

Den aktuella landsbygdsutvecklingspolitiken med en mångfald av flexibla instrument har visat sig viktig när det gäller att stödja landsbygdsområden, inte minst områden med naturliga begränsningar. Den kraftfulla landsbygdsutvecklingsstrategin enligt Cork 2.0-förklaringen ”Ett bättre liv i landsbygdsområden” måste vara en central prioritering för den omformade gemensamma jordbrukspolitiken. Att investera i landsbygdens ekonomiska bärkraft och livskraft samt främja skapandet av arbetstillfällen i ekonomiskt svaga och avlägsna områden och stödja diversifieringen av jordbruket är stora utmaningar för den omformade gemensamma jordbrukspolitiken (4).

3.3

Sett som en procentsats av EU:s budget har den gemensamma jordbrukspolitikens utgifter sjunkit från 65–75 % på 1980-talet till 38 % i dagsläget. Jordbrukssektorn förväntas dock bidra i allt större utsträckning till fullgörandet av EU:s mål i Parisavtalet och målen för hållbar utveckling, samtidigt som den producerar livsmedel av hög kvalitet till överkomliga priser. Förenade kungarikets utträde ur EU utgör en stor utmaning för den gemensamma jordbrukspolitikens framtida finansiering.

3.4

Världens befolkning förväntas öka från 7 miljarder till 9,5 miljarder år 2050. Det är därför mycket angeläget att öka världens livsmedelsproduktion avsevärt de kommande åren. Ett av FN:s centrala mål för hållbar utveckling går ut på att drastiskt minska förekomsten av undernäring, som enligt studier från Världshälsoorganisationen (WHO) i dagsläget drabbar var sjunde person i världen. Det står klart att den globala livsmedelsproduktionen måste öka på ett hållbart sätt för att tillgodose den ökade efterfrågan på mat och för att utrota svält. EU och den omformade gemensamma jordbrukspolitiken har en avgörande roll att spela som en ansvarstagande världsmakt inom livsmedelsproduktionen. Den gemensamma jordbrukspolitiken måste även inbegripa ansvaret för export och fortsätta uppmuntra utvecklingsländerna att förbättra den inhemska produktionen.

3.5

EU:s jordbruk och den gemensamma jordbrukspolitiken är centrala för EU:s åtaganden i fråga om FN:s mål för hållbar utveckling och EU:s ambitiösa mål med koppling till Parisavtalet. Sedan 1990 har koldioxidutsläppen från EU:s jordbruk minskat med 23 % och halten nitrater i floder har minskat med 17,7 % sedan 1992 (5). Även om betydande framsteg har gjorts inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken när det gäller miljömålen ligger ytterligare utmaningar framför oss när det gäller att omforma den gemensamma jordbrukspolitiken så att jordbruket kan bli effektivare och spela sin viktiga roll när det gäller att bidra till att Europa når klimatmålen i Parisavtalet och målen för hållbar utveckling.

3.6

Jordbrukssektorn tillhandahåller viktiga ekosystemtjänster och bidrar till förvaltningen av livsmiljöer, bevarandet av den biologiska mångfalden, standarder för djurskydd och landskapsestetik och skyddet av mark och vatten. Därutöver måste det erkännas att jordbrukssektorn bör bidra mer till den biologiska mångfalden, miljön och landskapet. En betydande andel av livsmedlen i EU produceras med hjälp av naturligt vatten, som annars skulle gå till spillo. En stor del av EU:s jordbruk omfattar också gräsmark, skogsmark och torvmarker, vilka alla är värdefulla kolsänkor. Alla dessa viktiga ekosystemaspekter måste beaktas och uppmuntras i en omformad gemensam jordbrukspolitik.

3.7

Tack vare den gemensamma jordbrukspolitiken åtnjuter EU:s medborgare en starkt tryggad livsmedelsförsörjning och riklig tillgång till säkra livsmedel till rimliga priser. Den procentuella andel av inkomsten som EU:s medborgare lägger på mat har minskat från 50 % under perioden efter andra världskriget till 10 % i dag, trots en betydande ökning av produktionskostnaderna. En omformad gemensam jordbrukspolitik måste säkerställa att konsumenter även i framtiden har tillgång till säkra livsmedel av hög kvalitet till rimliga priser, producerade i enlighet med fastställda europeiska standarder.

3.8

De flesta jordbrukare är äldre än 55 år och det är en stor utmaning att locka yngre personer till jordbrukssektorn, som står inför problem när det gäller generationsskiftet. Tillgång till finansiering och mark, låga inkomster samt kunskapsutbyte och tillgång till utbildning är praktiska problem för ungdomar. Dessutom leder låga jordbruksinkomster till otillräckliga pensioner. Nedläggningarna av jordbruk ökar i vissa regioner, vilket får både sociala och miljömässiga konsekvenser; särskilt i avlägsna områden. Ett starkt fokus på generationsskiftet, unga jordbrukare, nya jordbrukare och kvalificerade jordbruksarbetare, framför allt dem som redan arbetar på gården, och på att underlätta pensionering är viktiga inslag i en omformad gemensam jordbrukspolitik.

3.9

Kvinnor spelar en mycket viktig roll inom jordbrukssektorn: De utför en stor mängd av arbetet på jordbruksföretagen och en allt större del av det administrativa arbetet. I många fall är kvinnor underrepresenterade bland ägarna till jordbruksföretagen. Kvinnorna står också för ett enormt bidrag till jordbruksföretagens bärkraft genom de inkomster de uppbär utanför jordbruksföretagen, genom förvärvsarbete eller som egenföretagare. I fall där båda makarna arbetar heltid i ett jordbruksföretag bör detta bidrag återspeglas och stimuleras i ägandet av jordbruksföretaget.

3.10

Jordbruket och livsmedelsindustrin kan spela en viktig roll när det gäller att integrera invandrare i arbetskraften samt att hjälpa missgynnade grupper genom sociala program.

3.11

Att modernisera och förenkla den gemensamma jordbrukspolitiken är en mycket viktig del av omformningen av politiken inför framtiden. Tidigare reformer har identifierat behovet av förenkling, men i praktiken har den gemensamma jordbrukspolitiken blivit mycket mer komplicerad och byråkratisk på gårdsnivå. Detta blir särskilt tydligt när det gäller inspektions- och tillsynsprocessen och tillämpningen av normerna för stödberättigande och tvärvillkor enligt de föreskrivna verksamhetskraven och normerna för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden.

3.12

EESK erkänner de betydande fördelar och den sysselsättning som skapas av handel med jordbruksprodukter och export. Den utmaning som globalisering och handelsavtal för med sig skulle dock allvarligt kunna skada jordbruket och äventyra EU:s höga livsmedelssäkerhet och kvalitetsstandarder. Det är viktigt att finna den rätta balansen mellan behoven av att öppna nya marknader och möjligheter och av att skydda känsliga sektorer och områden samt EU:s standarder. Dessutom behöver principen om gemenskapspreferens och livsmedelssuveränitet bibehålla en territoriell balans (6).

3.13

Det finns en stor maktobalans i livsmedelskedjan mellan stora detaljhandelsföretag, förädlingsindustrin och jordbrukaren, vilken leder till att priserna ofta pressas under produktionskostnadsnivån. Jordbrukarnas ställning i livsmedelskedjan måste stärkas genom välfungerande försäljningskooperativ. Man måste skapa en europeisk rättslig ram för att lösa problemet med otillbörliga affärsmetoder inom livsmedels- och distributionskedjorna. Till följd av minskade marknadsstöd från EU, större exponering mot världsmarknaderna och geopolitiska kriser såsom det ryska embargot har dessutom pris- och inkomstfluktuationer blivit en stor utmaning för EU:s jordbrukare. Det arbete som utförts av EU:s arbetsgrupp för jordbruksmarknader på detta område är lovvärt och måste fortsättas. Otillbörliga affärsmetoder och försäljningen av varor till priser som understiger produktionskostnaderna måste stävjas.

3.14

Jordbruket och skogsbruket är grundläggande för den ekonomiska och sociala utvecklingen på landsbygden. De är också viktiga för andra ekonomiska verksamheter och tjänster med koppling till landsbygden, exempelvis turism, sysselsättning eller kulturella aktiviteter. En omformad gemensam jordbrukspolitik med en stark andra pelare är mycket viktig när det gäller att ta itu med utmaningarna för landsbygdens utveckling och bevara ett livskraftigt jordbruk i alla regioner i EU. Målet måste vara att bibehålla det maximala antalet jordbrukare.

4.1

Den omformade gemensamma jordbrukspolitiken, som ska stödja EU:s jordbruksmodell på ett kraftfullt sätt, måste förbli trogen de centrala målen för den gemensamma jordbrukspolitiken som fastställdes i Romfördraget 1957. Nya mål som inbegriper de åtaganden som gjorts inom ramen för målen för hållbar utveckling och Parisavtalet bör integreras. Enligt artikel 39 i EUF–fördraget ska den gemensamma jordbrukspolitiken ha som mål att

4.2

Den omformade gemensamma jordbrukspolitiken måste samtidigt ta itu med avgörande utmaningar som miljöskydd, begränsning av klimatförändringarna och skydd av den biologiska mångfalden.

4.3

Dessa grundläggande mål uppfylls bäst av den gemensamma jordbrukspolitiken genom att dagens struktur med två pelare bibehålls, där den första pelaren grundar sig på direktstöd till aktiva jordbrukare som stöds genom åtgärder för styrning av marknaden, och den andra pelaren bygger på landsbygdsutvecklingsåtgärder, samtidigt som den tar hänsyn till de nya kraven på att leverera kollektiva nyttigheter. Direktstöd inom den första pelaren är väsentligt för att stödja jordbruksinkomsterna och kompensera för fluktuationer. Det är kopplat till tvärvillkor beträffande livsmedelstrygghet, standarder för djurhälsa och djur- och växtskydd samt miljövård. Åtgärder inom ramen för den andra pelaren omfattar andra viktiga ekonomiska, miljöinriktade och sociala stödprogram.

4.4

Den gemensamma jordbrukspolitikens budget efter 2020 måste vara tillräcklig för att täcka de ytterligare ekonomiska behov som kommer att uppstå genom Förenade kungarikets utträde, lägre jordbruksinkomster och en ökad efterfrågan på kollektiva nyttigheter.

4.5

Vad beträffar grundstödet föreslår EESK att länder som har infört en annan modell än systemet med enhetligt grundstöd bör få behålla denna modell efter 2020 eftersom den lämpar sig bättre för förhållandena i dessa länder. I vissa länder återspeglar modellen med enhetligt grundstöd inte nivåskillnaderna i fråga om investeringar, jordbruksaktivitet eller tillhandahållande av kollektiva nyttigheter.

4.6

Nivån på direktstödet till jordbrukarna i de enskilda EU-medlemsstaterna måste harmoniseras ytterligare för att ta hänsyn till skillnaderna i villkoren och därmed skapa lika konkurrensvillkor för jordbrukarna i alla medlemsstater och för att sörja för en balanserad utveckling av landsbygden i hela EU.

4.7

Direktstöd bör enbart betalas ut till aktiva jordbrukare som tillhandahåller kollektiva nyttigheter och offentliga tjänster.

4.8

För att stödja och skydda direktstödet till jordbrukare från en stark första pelare inom ramen för en omformad gemensam jordbrukspolitik bör aktiva jordbrukare arbeta enligt ett ett- eller flerårigt program med fokus på miljö, klimatförändringar och biologisk mångfald, vilket även skulle kunna inbegripa en programvara för mätning och minskning av koldioxidutsläpp och en förvaltningsplan för näringsämnen. Ett sådant ett- eller flerårigt program bör innefatta ett mätbart tillhandahållande av kollektiva nyttigheter och erbjuda jordbrukarna mer flexibilitet. Mätbarheten måste bygga på objektiva och standardiserade kriterier på EU-nivå.

4.9

Taket för direktstödet inom den första pelaren bör läggas på en rättvis och rimlig nivå för enskilda jordbrukare (t.ex. på en nivå som motsvarar inkomsten för en kvalificerad arbetstagare). Justeringar bör vara möjliga och hänsyn bör tas till partnerskap, kooperativ, bolag och antalet anställda som måste försäkras.

4.10

Kopplade direktstöd bör inriktas på utsatta sektorer och regioner. De bör både förhindra nedläggning av jordbruk och skydda den biologiska mångfalden, främst genom att bevara boskapsuppfödningen och sektorer som är på tillbakagång.

4.11

I den nuvarande gemensamma jordbrukspolitiken är 30 % av betalningarna i första pelaren kopplade till miljöanpassning och 70 % till 15 föreskrivna verksamhetskrav och fem normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden som måste uppfyllas som villkor. För att underlätta en verklig förenkling av den gemensamma jordbrukspolitiken vore det bättre att koppla fullständig betalning från första pelaren till tillhandahållandet av kollektiva nyttigheter. För att uppnå detta mål är det nödvändigt att göra en korrekt utvärdering av miljöanpassningen och de föreskrivna verksamhetskraven i syfte att bibehålla de mest effektiva och genomförbara åtgärderna samt införa nya mål såsom klimatförändringar och behovet av att öka koldioxidbindningen i marken.

4.12

Dessa program med tvärvillkor och verksamhetskrav bör omfatta mätbara mål inom miljöskydd, begränsning av klimatförändringarna och skydd av biologisk mångfald på grundval av tillämpningen av relevanta gällande tvärvillkor.

4.13

Den omformade gemensamma jordbrukspolitiken bör anamma begreppet ”smart jordbruk”, som ger dubbel utdelning i form av ökad avkastning från jordbruket och miljömässiga fördelar. Det skulle innebära att man utnyttjar överföring av kunskap och teknik för att främja precisionsjordbruk i syfte att minska förbrukningen av vatten, energi, industriella gödningsmedel och andra insatsvaror såsom pesticider, framför allt fungicider och insekticider.

4.14

Marknadsåtgärder såsom intervention och stöd för privat lagring bör behållas. Det är nödvändigt att tröskelvolymerna för dessa stöd är rimliga så att producenterna vid behov får tillgång till ett skäligt inkomststöd.

4.15

Det effektivaste skyddet mot inkomstfluktuationer är ett säkert och adekvat direktstöd inom ramen för den första pelaren samt marknadsstyrningsinstrument. Under perioder med extrema prisfluktuationer kan dock andra verktyg krävas och bör övervägas, inbegripet system för minskning av produktionen. Möjligheten att använda medel från den andra pelaren för åtgärder som exempelvis system för frivillig försäkring bör förbättras.

4.16

I 140 år har producentkooperativ tydligt visat att de är mer motståndskraftiga mot störningar på jordbruksmarknaderna och bidrar till att motverka utlokalisering av livsmedelsproduktionen. Att fortsättningsvis, med ännu större kraft, främja ett sektors- och regionsinriktat samarbete mellan producenter och befintliga kooperativ och producentorganisationer, särskilt små sådana, är därför avgörande. Framför allt bör särskilt fokus ligga på sektorer och regioner där samarbete förekommer i mindre omfattning.

4.17

Det krävs ytterligare framsteg i fråga om de viktigaste punkterna som identifierats av EU:s arbetsgrupp för jordbruksmarknader för att förbättra jordbrukares ställning i försörjningskedjan: ökad öppenhet, obligatorisk prisrapportering, riskhanteringsåtgärder, åtgärder mot otillbörliga affärsmetoder och andra frågor. Bestämmelser på dessa områden måste antas och till fullo införlivas i den omformade gemensamma jordbrukspolitiken. EESK föreslår att kraftfullare bestämmelser antas för att förbjuda otillbörliga affärsmetoder och försäljningen av varor till priser som understiger produktionskostnaderna samt för att införa obligatorisk prisrapportering på produktions-, förädlings- och försäljningsnivå. Därutöver måste jordbrukarnas ställning stärkas genom stöd till inrättandet av starka producentorganisationer.

4.18

Att säkra en effektiv och väl fungerande inre marknad i EU måste vara en central prioritering i en omformad gemensam jordbrukspolitik. Den senaste tidens tendenser till åternationalisering på den inre marknaden är mycket oroande och leder till större pris- och marknadsskillnader. Det är dessutom nödvändigt att införa regler, där sådana inte redan finns, för obligatorisk märkning av jordbruksprodukters och livsmedels ursprung för att förhindra bedrägerier och ge konsumenterna möjlighet att göra välgrundade val, just för att sådana regler inte ska undergräva eller begränsa den fria rörligheten för varor på den inre marknaden.

4.19

Förenade kungarikets utträde är ett stort hot mot EU och kommer att få långtgående följder för den gemensamma jordbrukspolitiken och den inre marknaden. Eventuella budgetunderskott som uppstår genom brexit och som berör den gemensamma jordbrukspolitiken måste kompenseras fullt ut av medlemsstaterna. Dessutom är det viktigt att tullfriheten för jordbruksprodukter och livsmedel upprätthålls mellan EU och Förenade kungariket, i likhet med likvärdiga standarder för djurhälsa, djurskydd och miljö. Dessutom bör en gemensam yttre tulltaxa tillämpas på importer till både EU och Förenade kungariket.

4.20

Ett av den gemensamma jordbrukspolitikens grundläggande mål måste vara gemenskapspreferensen, dvs. EU-livsmedel till EU-medborgare. En viktig princip i denna politik måste vara att upprätthålla och skydda EU:s standarder för spårbarhet, livsmedelssäkerhet, djurhälsa och djur- och växtskydd samt miljövård, liksom ett fullgott skydd för skyddade geografiska beteckningar (SGB). I alla handelspolitiska förhandlingar är det viktigt för EU:s konsumenter att EU kräver att alla importerade livsmedel uppfyller samma krav. Dessutom är det i framtida handelsförhandlingar viktigt att EU upprätthåller ett starkt och adekvat tullskydd för känsliga sektorer och sårbara områden.

4.21

Generationsskiftet måste vara en viktig del av en omformad gemensam jordbrukspolitik. EESK föreslår att den befintliga ökningen av stöd till jordbrukare som är yngre än 40 år inom den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare bör fortsätta. EESK föreslår att femårsregeln ses över för att undanröja den brist på flexibilitet som gör att unga jordbrukare inte får tillgång till högre stödnivåer. Dessutom föreslår EESK att högre stödnivåer bör gälla för unga jordbrukare när det gäller åtgärder inom ramen för det allmänna regionala utvecklingsprogrammet. Stödnivåer för strukturanpassningsprogram för unga jordbrukare bör höjas till 70 %. Sådant stöd bör också kunna ges till unga jordbrukare och unga arbetstagare i partnerskap, kooperativ och företag. Att säkerställa en effektiv nationell reserv för att löpande ge unga och nya jordbrukare tillgång till stöd är mycket viktigt. Alternativet att genomföra ett effektivt pensionsprogram inom ramen för den andra pelaren bör kunna utnyttjas. Medlemsstaterna bör ha möjlighet att införa ytterligare åtgärder för unga jordbrukare, framför allt kvinnor. En stark fokusering på utbildning och kompetensutveckling är mycket viktig. För att förbättra kvinnors ställning inom jordbruket bör liknande incitament som de som är tillgängliga för unga jordbrukare vara tillgängliga för kvinnor för att sörja för lika tillgång till mark, krediter, utbildning och status.

4.22

En positiv förenkling beträffande tvärvillkoren/normerna för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden och föreskrivna verksamhetskrav skulle kunna erbjudas jordbrukarna genom att man i större utsträckning utnyttjar teknik och fokuserar mindre på tillsyn och inspektion. Systemet bör antas med en checklista som inbegriper pluspoäng och minuspoäng för efterlevnad. Sökande som uppfyller de främsta kritiska kraven och vars sammanlagda poäng överstiger ett tröskelvärde godkänns för stöd utan påföljder. Detta skulle innebära en utökning av det nya system med gula kort som redan införts. Antalet tvärvillkor och föreskrivna verksamhetskrav bör minskas genom att ta bort några verksamhetskrav som inte längre är lämpliga eller relevanta. Ett bra exempel på detta skulle vara att ta bort kravet på att kontrollera djuridentifiering på gårdar och genomföra kontrollerna med hjälp av teknisk utrustning på försäljningsställen som slakterier, uppsamlingsplatser och boskapsmarknader.

4.23

Inspektionssystemet för tvärvillkor bör också lämna utrymme för att rätta till avvikelser enligt en uteslutningsmetod inom en bestämd tid, utan påföljder. Systemet för påföljder och tillåtna avvikelser bör vara proportionerligare och rättvisare. Förenklingen får inte leda till en sänkt ambitionsnivå, särskilt när det gäller miljöskydd (miljöanpassning) och sanitära och fytosanitära standarder.

4.24

Inspektioner bör inte försena utbetalningar av stöd och det bör finnas regler om att eventuella påföljder rörande stödberättigande och tvärvillkor/verksamhetskrav bör tillämpas följande år.

4.25

En stark, förbättrad och mer effektiv andra pelare som uppfyller regionernas ekonomiska, miljömässiga och sociala krav är en central beståndsdel i en omformad gemensam jordbrukspolitik där fokus ligger på landsbygdens bärkraft och vitalitet samt skapandet av arbetstillfällen. Detta bör baseras på de mål som anges i Cork 2.0. Dessutom är det viktigt att medlemsstaterna på lämpligt sätt medfinansierar alla åtgärder inom det regionala utvecklingsprogrammet; däribland stöd till områden med naturliga begränsningar.

4.26

I och med de växande utmaningarna med att fullgöra EU:s åtaganden som anges i FN:s mål för hållbar utveckling och klimatmålen i Parisavtalet är det nödvändigt att bygga ut, inrikta sig på och finansiera förstärkta miljöåtgärder inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare. Samtidigt som de nuvarande budgetanslagen inom den andra pelaren respekteras är det viktigt att den framtida fördelningen av budgetmedel mellan medlemsstaterna återspeglar denna ambitionsnivå.

4.27

Den andra pelarens åtgärder och stöd på områdena miljö, klimatförändringar och biologisk mångfald skulle kunna inriktas på att hjälpa jordbrukare att tillhandahålla bättre ekosystemtjänster som fokuserar på följande:

4.28

Stöd inom programmet för områden med naturliga begränsningar är avgörande för jordbrukare i fattigare och mer isolerade regioner i EU.

4.29

Tillgång till finansiering till en låg kostnad är viktig för att stimulera tillväxten i jordbrukssektorn och särskilt för att underlätta för unga jordbrukare, som är nödvändiga för generationsskiftet.

4.30

En omformad gemensam jordbrukspolitik bör vara ett komplement till en övergripande livsmedelspolitik som kombinerar hållbart jordbruk, balanserad territoriell utveckling, goda kostvanor, sysselsättning och handel. Vikten av goda kostvanor för konsumenterna, och de därmed relaterade fördelarna för samhället i fråga om livskvalitet, en sund livsstil, förebyggande av övervikt och en minskning av kostnaderna för hälso- och sjukvård, kan inte nog betonas. Utökade resurser och program krävs för att nå ut med budskapet till konsumenterna, tillsammans med program för att få bukt med livsmedelssvinnet och uppmuntra återvinning.

4.31

Åtgärder bör antas för att säkerställa stabilitet och rättssäkerhet i syfte att uppnå EU:s mål om att öka nyttjandet av förnybar energi till minst 27 % till 2030. Stöd inriktat på investeringar i solenergi, biomassa och vindkraft samt program för energieffektivitet och energihushållning måste antas.

4.32

För att bibehålla konkurrenskraften är det mycket viktigt att jordbrukssektorn har tillgång till den senaste forskningen och de senaste innovationerna, även på gårdsnivå. Effektiv kunskapsöverföring, utbildning, bästa praxis och program och tjänster med fokus på rådgivningsverksamhet måste tillhandahållas och stödjas.

4.33

I takt med att användningen av teknik ökar inom jordbruket, i synnerhet när det gäller smart jordbruk och som en hjälp till förenkling, är bredbandstäckning avgörande för alla landsbygdsområden.

4.34

I den nya smarta jordbruksekonomin, med ökad användning av teknik, är det mycket viktigt att skydda jordbrukarnas individuella data och sekretess. Dessutom är det viktigt att jordbrukare får behålla full äganderätt till alla enskilda uppgifter som rör deras verksamhet.

4.35

Den cirkulära ekonomin kan spela en viktig roll för att minska avfallet inom alla sektorer. Traditionella jordbruksmodeller står i centrum för resurseffektiva, cirkulära ekonomier utan avfall. Jordbruket har en positiv roll att spela i återanvändnings- och återvinningssektorn, inklusive hänsynsfull hantering av marken, vattnet och luften.

4.36

Det behövs en rimlig övergångsperiod från 2020 för införandet av en ny omformad gemensam jordbrukspolitik, särskilt för att beakta budgetmässiga aspekter med koppling till brexit och andra politiska beslut (7).

31.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 288/20

Föredragande:

Erik SVENSSON

Medföredragande:

Ariane RODERT

1.1

EESK välkomnar kommissionens initiativ för uppstartsföretag och expanderande företag och de föreslagna åtgärderna, som syftar till att avlägsna viktiga hinder, men betonar att inte alla snabbväxande företag är högteknologiska företag och att det behövs åtgärder i alla sektorer.

1.2

EESK anser att en uppdaterad nylansering av ”Small Business Act” som samlar alla initiativ i en agenda skulle vara mer relevant och förbättra synligheten och enhetligheten.

1.3

EESK efterlyser en samordnad politisk strategi för uppstartsföretag och expanderande företag som tar hänsyn till mångfalden av företagsmodeller, och välkomnar de särskilda åtgärderna för företag inom den sociala ekonomin. Alla initiativ måste dock eftersträva en övergripande förbättring av företagsklimatet, så att risktagning och försöksverksamhet kan bli en del av innovationsprocessen.

1.4

Administrativa bördor och byråkrati är fortfarande ett centralt hinder för uppstartsföretag och expanderande företag. EESK uppmanar därför kommissionen att fullt ut genomföra initiativen på detta område och se till att de tillämpas.

1.5

EESK betonar vikten av strukturellt deltagande av arbetsmarknadens parter samt av att säkerställa efterlevnaden av EU:s regler om arbetsvillkor, arbetsrätt och kollektivavtal.

1.6

EESK välkomnar de föreslagna åtgärderna för innovation, men efterlyser förenkling av regler och villkor med tanke på små och medelstora företags och mikroföretags begränsade resurser.

1.7

Att förstärka partnerskap och skapa mötesplatser för resurser är centrala framgångsfaktorer. Kommissionen bör främja nätverkssamarbete, däribland inrättandet av förmedlare, facilitatorer, acceleratorer och inkubatorer.

1.8

Det är nödvändigt att utveckla skräddarsydda finansieringslösningar med tillgång till både eget kapital och skuldkapital, garantera tillträde till upphandlingskontrakt och förbättra skatteklimatet för att frigöra uppstartföretags och expanderande företags tillväxtpotential. EESK har undersökt lämpliga åtgärder i sina yttranden.

1.9

Kompetensutveckling är avgörande, och därför måste fokus ligga på utbildningsprogram för företagande på alla nivåer och i ett tidigt stadium av utbildningssystemet. Dessutom måste mentorskap, utbildning på arbetsplatsen och program för informellt och icke-formellt lärande uppmuntras och främjas.

1.10

Det krävs åtgärder för att minska den nuvarande stora riskaversionen i EU. I detta syfte bör man se över principen om en andra chans och erbjuda utvecklingsstöd i form av t.ex. finansiella kunskaper/finansiell utbildning.

1.11

EESK uppmanar kommissionen att sammanföra alla befintliga och nya initiativ för att stödja företag inom den sociala ekonomin genom att offentliggöra ett meddelande med en handlingsplan för den sociala ekonomin. Detta överensstämmer med rådets slutsatser om ”främjandet av den sociala ekonomin som en viktig drivande faktor för ekonomisk och social utveckling i Europa” (7 december 2015).

2.1

I meddelandet om Europas framtida ledare – initiativet för uppstartsföretag och expanderande företag anges följande:

2.2

I sitt meddelande föreslår kommissionen att ett antal åtgärder ska vidtas för att minska och/eller avlägsna dessa hinder.

2.2.1

Avlägsna hinder:

2.2.2

Hjälp till sammankoppling med rätt partner:

2.2.3

Tillgång till finansiering:

3.1

Yttrandet är ett svar på kommissionens meddelande om ”Europas framtida ledare – initiativet för uppstartsföretag och expanderande företag”, där det föreslås åtgärder för att frigöra snabbväxande företags fulla potential. EESK har dock valt att bredda yttrandets fokus och reflektera över dessa åtgärder i förhållande till alla former av nystartade företag, inklusive potentiella uppstartsföretag och expanderande företag.

3.2

EESK välkomnar detta initiativ och insatserna för att undanröja viktiga hinder. EESK vill framhålla det omfattande arbete som kommittén gjort i sina tidigare yttranden som syftade till att skapa en gynnsam miljö för olika företagsformer i EU (3) och dess tidigare krav på mer åtgärder med avseende på handlingsplanen för entreprenörskap (4).

3.3

Eftersom initiativet för uppstartsföretag och expanderande företag är en utveckling och utvidgning av Small Business Act anser EESK att det skulle vara lämpligare att överväga en uppdaterad nylansering av Small Business Act än att fortsätta att genomföra separata åtgärder. EESK välkomnar och stöder detta och andra initiativ som syftar till att stödja uppstartsföretag och expanderande företag, men det är svårt att få en överblick över den fullständiga dagordningen utan att samla de olika initiativen i en gemensam och övergripande politisk dagordning.

3.4

EESK framhåller att det finns ett behov av ett allmänt och effektivt åtgärdspaket som beaktar företagens mångfald, och stöder därför kommissionens mål att verka för en samordnad strategi inom EU:s samtliga politikområden.

3.5

EESK uppmärksammar kommissionen på ett yttrande som utarbetas av EESK, och som innehåller ett antal rekommendationer som är mycket relevanta när det gäller uppstartsföretag och expanderande företag:

3.6

I yttrandet från december 2016 (5) uppmanade EESK dessutom kommissionen att främja företag med hög tillväxt genom att

3.7

Det är särskilt nödvändigt att erkänna den stora potentialen hos befintliga mikroföretag, varav många är familjeföretag, liksom utvecklingsmöjligheterna inom området för företag inom den sociala ekonomin. EESK uppmanar vidare kommissionen att beakta att inte alla snabbväxande företag finns i den högteknologiska sektorn och att man också måste fokusera på och stödja sektorer som tjänstesektorn, modebranschen och e-handeln samt andra innovativa sektorer.

3.8

EESK uppmanar också kommissionen att se till att alla initiativ också tar hänsyn till nya affärsfenomen som växer fram, såsom delningsekonomin (6). Alla dessa stöter på liknande och ytterligare hinder när de startar upp och expanderar på den inre marknaden.

3.9

EESK välkomnar åtgärden för att införa en gemensam digital ingång för att förbättra tillgången till information, men anser att detta verktyg bara i begränsad utsträckning kommer att minska de betungande reglerna och bestämmelserna. EESK föreslår även att en internetportal för forskning och utveckling ska inbegripas i denna gemensamma digitala ingång. Strukturellt samarbete med förmedlande organisationer är ett mycket effektivt sätt att förbättra informationen för uppstartsföretag.

3.10

Kommissionen tar upp några av de mest brådskande hindren, i synnerhet rättsliga, skattemässiga och administrativa bördor. EESK vill betona att små och medelstora företag, inbegripet mikroföretag, familjeföretag eller företag inom den sociala ekonomin, ofta har lite eller ingen egen kompetens att hantera de mycket komplexa och byråkratiska bestämmelserna och administrativa bördorna, och detta är varför en förenkling krävs.

3.11

EESK stöder de föreslagna sakkunniggranskningarna för att dela goda rutiner och fastställa skillnader mellan medlemsstaterna i syfte att harmonisera initiativen på ett bättre sätt. För att vara effektiva måste resultaten av sakkunniggranskningarna vara insynsvänliga och spridas bland intressenterna.

3.12

EESK stöder även kommissionens beslut att komplettera Enterprise Europe Networks rådgivningstjänster med särskilda rådgivare för uppstartsföretag och expanderande företag, som ger råd om nationella och europeiska bestämmelser, finansieringsmöjligheter, partnerskap och om hur man får tillträde till offentliga upphandlingar i andra länder. Också här vill kommittén framhålla betydelsen av och fördelarna med mer strukturellt samarbete med förmedlande organ och berörda organisationer, även inom den sociala ekonomin.

3.13

EESK stöder kommissionens avsikter att inkludera uppstartsföretag och expanderande företag i internationella handelsavtal, eftersom ett allt större antal uppstartsföretag och expanderande företag måste nå en global marknad snabbt (ofta inom ett mycket begränsat segment).

3.14

EESK erkänner och stöder kommissionens åtagande i enlighet med detta initiativ att säkerställa efterlevnaden av EU:s regler om arbetsvillkor, arbetsrätt och kollektivavtal och eftersträva arbetstillfällen av hög kvalitet.

3.15

EESK vill svara på följande formulering i kommissionens meddelande: ”bland annat genom att erbjuda mer flexibla och moderna arbetsformer”. Detta uttalande kan ge upphov till missförstånd och eventuellt missbruk.

3.16

Ett strukturerat deltagande från arbetsmarknadens parter är av avgörande betydelse och bör uppmuntras i syfte att garantera rättvis konkurrens mellan företag och undvika risken för social dumpning, såsom EESK har påpekat i flera yttranden (7).

3.17

EESK önskar ta upp den pågående process som rör geoblockering (8). Detta skulle kunna utgöra ett nytt stort hinder för uppstartsföretag och expanderande företag som inte har kapacitet att ta sig in i flera länder med olika språk samtidigt. Det är avgörande att klargöra skillnaden mellan aktiv försäljning och passiv försäljning! Att efterleva nationell lagstiftning är enbart ett krav för de länder som man aktivt riktar sig till.

3.18

EESK stöder förslaget om att förbättra små och medelstora företags, särskilt expanderande företags, tillgång till programmen inom Horisont 2020. Det europeiska innovationsrådet och innovationsradarn kan vara effektiva instrument under förutsättning att de inte är för betungande, och kan verkligen uppnå de avsedda målen för små och medelstora företag. Dessutom rekommenderar EESK att dessa initiativ särskilt tar hänsyn till social innovation, som ofta driver fram nya affärsmodeller.

3.19

EESK välkomnar också det särskilda omnämnandet av åtgärder för att starta upp och expandera den sociala ekonomin och sociala företag, som är ett område där EESK har särskild sakkunskap och har avgett yttranden (9).

3.20

EESK noterar med tillfredsställelse att kommissionen erkänner att små och medelstora företag har mycket svårt att försvara sina immateriella rättigheter. Kostnaden är extremt hög för ett litet företag och verkställighetskostnaderna är lika höga, vilket innebär att nästan inga uppstartsföretag eller expanderande företag har råd med det. EESK uppmanar kommissionen att finna en genomförbar lösning på denna situation.

4.1.1

Ett allmänt positivt klimat för företagande är en grundläggande förutsättning för tillväxt och innovation. EESK anser att detta initiativ från kommissionen kan bli framgångsrikt endast om det eftersträvar en övergripande förbättring av klimatet för företagande, som gör det möjligt för risktagning och försöksverksamhet att bli en del av innovationsprocessen.

4.1.2

EESK håller med kommissionen om att det är mycket viktigt för uppstartsföretag och framför allt expanderande företag att komma i kontakt med rätt partner. Eftersom den europeiska marknaden i allmänhet är mer traditionell när det gäller risktagande och också är övervägande nationell, måste man dela upp insatserna längs två huvudlinjer:

4.1.3

EESK stöder kommissionens plan att stärka det nuvarande Start-up Europe-initiativet och samordna EU:s arbete med att sammanlänka kluster och ekosystem över hela Europa.

4.1.4

EESK stöder det faktum att kommissionen framhåller inrättandet av mötesplatser med partnerskap och skräddarsydda ekosystem som viktiga faktorer för framgångsrika uppstartsföretag och expanderande företag. I detta sammanhang välkomnar EESK att kommissionen särskilt uppmärksammar företag inom den sociala ekonomin, genom att erkänna deras särdrag och bidrag till de europeiska samhällena. EESK uppmanar därför ännu en gång (10) kommissionen att sammanföra alla befintliga och nya initiativ i en enhetlig EU-handlingsplan för den sociala ekonomin, i syfte att förbättra synligheten och sammanlänkningen mellan de olika initiativen.

4.2.1

EESK stöder helt och fullt kommissionens avsikt att förbättra upphandlingsmöjligheterna för uppstartsföretag och expanderande företag. Utöver de åtgärder som föreslås uppmanar EESK kommissionen att noga övervaka införlivandet och tillämpningen av upphandlingsdirektivet på medlemsstatsnivå. Detta är avgörande för att se till att medlemsstaterna drar full nytta av de tillgängliga bestämmelserna för att förbättra upphandlingsmöjligheterna för små och medelstora företag, inklusive företag inom den sociala ekonomin. EESK hänvisar till sitt tidigare yttrande om upphandling (11).

4.2.2

EESK välkomnar att man i meddelandet särskilt uppmärksammar innovationsupphandling och innovationspartnerskapet. Detta kräver dock förenklade bestämmelser. Innovationsupphandling tycks, såsom detta beskrivs i direktivet, passa bättre för stora företag. För att delta i innovationspartnerskap krävs fastställande av en separat enhet, vilket hindrar uppstartsföretag och expanderande företag från att ha rätt att delta eftersom uppstartsföretag normalt sett inte har en särskild avdelning för detta.

4.2.3

EESK önskar framhålla att införandet av kommissionens verktyg (egen försäkran med hjälp av det europeiska enhetliga upphandlingsdokumentet) som syftar till att hjälpa små och medelstora företag att delta i offentlig upphandling i många fall har haft motsatt resultat och upplevs som ett hinder för att delta i upphandlingar. Uppstartsföretag och expanderande företag brottas med att samla in all nödvändig information och alla formulär som krävs. På grund av detta är stöd nödvändigt och bör främjas av förmedlande organisationer (organisationer för små och medelstora företag och andra berörda organisationer).

4.3.1

EESK håller med om att den nya kompetensagendan för Europa, som fokuserar på både kvalitet och kompetens av relevans för arbetsmarknaden, tar itu med några av de viktigaste utmaningarna. Denna kommer dock endast att lyckas om initiativen når de viktigaste målgrupperna, vilket kräver genomförande, övervakning och uppföljning för att säkerställa effektivitet.

4.3.2

EESK framhåller att den nya kompetensagendan för Europa, och i synnerhet det kommande initiativet om koalitionen för digital kompetens och digitala arbetstillfällen, är extremt viktig och kan utgöra en hörnsten för framtiden.

4.3.3

Företagen inom den sociala ekonomin utvecklar svar på sociala behov som är nya eller som inte beaktas tillräckligt. De är föregångare när det gäller social innovation. Utöver initiativen gällande digital kompetens uttrycker både entreprenörer inom den sociala ekonomin och andra entreprenörer ett behov av åtgärder inom andra kompetensområden, såsom affärsutveckling och investeringsberedskap. Denna kompetens är lika viktig för ett framgångsrikt uppstartsföretag.

4.3.4

EESK uppmanar kommissionen att uppmuntra och hjälpa medlemsstaterna att inrätta utbildningsprogram för entreprenörer men också att underlätta utbyte av bästa praxis mellan medlemsstater och intressenter. Sådana program bör införas i ett tidigt skede i utbildningssystemet eftersom detta har visat sig ha störst effekt.

4.3.5

Tjänster inom ramen för inkubatorer och gemensamma kontaktpunkter (såsom utveckling, mentorskap och finansiellt stöd) är dessutom ofta avgörande i de tidiga skedena och expansionsfaserna. Kommissionen bör främja och sprida bästa praxis på detta område.

4.4.1

EESK delar kommissionens oro över att beskattning kan utgöra ett avsevärt hinder för uppstartsföretag och expanderande företag. Viktiga frågor att ta itu med rör de höga efterlevnadskostnaderna, särskilt dem som orsakas av olika nationella skattesystem.

4.4.2

EESK uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att inte fastställa någon gräns i fråga om storlek eller tid för att överföra förluster som uppkommer när man först startar och expanderar företag i ny räkning.

4.4.3

EESK välkomnar också möjligheten för små och medelstora företag att kunna välja systemet med en gemensam konsoliderad skattebas, såsom beskrivs i kommissionens meddelande.

4.4.4

Dessutom är konsumtionsbeskattning inom momssystemet mycket komplicerat för små och medelstora företag. Vidare innebär det en extra börda för uppstartsföretag att hitta den tillämpliga momssatsen för varje enskild vara eller tjänst i medlemsstaterna, vilket leder till höga kostnader, som i slutändan avskräcker från gränsöverskridande handel. EESK stöder därför kommissionens avsikt att inrätta ett gemensamt område för mervärdesskatt och paketet för förenklad moms riktat till små och medelstora företag, däribland uppstartsföretag, vilket kommer att åtgärda ett betydande hinder för mikroföretag.

4.4.5

Beskattningen av investeringsinkomster på individnivå i många medlemsstater verkar också hindrande på investeringar i uppstartsföretag och expanderande företag, i synnerhet om andra investeringsalternativ beskattas lägre eller inte alls. Beskattning av aktieoptioner kan i detta avseende kräva särskild uppmärksamhet. EESK stöder därför kommissionens fortsatta övervakning av medlemsstaternas skatteordningar/incitament för investeringar i uppstartsföretag/expanderande företag.

4.4.6

Företagen inom den sociala ekonomin måste kunna dra nytta av ett skattemässigt utrymme som ger dem möjlighet att nå sin fulla ekonomiska potential, samtidigt som hänsyn tas till deras sociala och miljörelaterade syften och principerna om fri konkurrens iakttas. Olika åtgärder är möjliga:

4.5.1

Uppstartsföretag och expanderande företag är beroende av tillgång till eget kapital och skuldkapital. EESK har i tidigare yttranden (12) noterat att tillgången till riskkapital är avsevärt lägre i EU än i USA, och den främsta anledningen är den mycket uppdelade riskkapitalbranschen i EU (som är koncentrerad till vissa medlemsstater). EESK inser att kommissionen bemöter denna fråga genom att skapa den alleuropeiska riskkapitalfonden och uppmanar kommissionen att ta hänsyn till EESK:s förslag (13) och noga övervaka användningen av fonden och dess effekter.

4.5.2

I samma yttrande framhöll vi det otillräckliga deltagandet av privata investerare, och rekommenderade incitament för offentlig-privata partnerskap, där asymmetriska fonder kan övervägas (sådana finns redan i Finland, Storbritannien, Grekland och Nederländerna). EESK välkomnar nu en liknande lösning som låter privatägda investeringsfonder dra nytta av offentliga garantier för investeringar i uppstartsföretag och expanderande företag.

4.5.3

EESK välkomnar också förslaget om att öka budgeten för Efsi och Cosme för att erbjuda ytterligare finansiering för en effektiv politik för uppstartsföretag och expanderande företag, med beaktande av deras mångfald.

4.5.4

Det är emellertid viktigt att understryka att de flesta uppstartsföretag finansieras av banklån som är knutna till personlig säkerhet eller borgensåtagande från familjen. Bankkrediter är en realitet, men det behövs också tillgång till eget kapital som ett finansieringsverktyg, vilket dock inte är tillräckligt utvecklat i Europa på grund av ofördelaktiga skattesystem, avsaknad av en kultur av eget kapital, bristande finansiella kunskaper och fragmenterade insolvenssystem.

4.5.5

EESK uppmanar medlemsstaterna att, med stöd av kommissionen, främja och försöka finna alternativa rättsliga former av företagande, till exempel en förenklad form av aktiebolag (Simple Joint Stock Company) med stor innovationspotential för tillväxt, vilket är typiskt för uppstartsföretag (Frankrike och Slovakien).

4.5.6

EESK uppmanar även medlemsstaterna att, med stöd av kommissionen, förenkla och harmonisera konkurslagstiftningen, däribland genomförandet av principen ”en andra chans”, som föreslås i EESK:s yttrande om företagsinsolvens (14).

4.5.7

Utmaningen inom insolvensförfarandet och insolvenslagstiftningen är att korrekt värdera tillgångarna hos konkurshotade uppstartsföretag. I många fall är den huvudsakliga tillgången sakkunskap snarare än fasta tillgångar, vilket EESK tidigare har påpekat (15).

4.5.8

I tidigare yttranden har EESK ingående undersökt det finansiella ekosystem (16) som krävs för företag inom den sociala ekonomin. Det finns i likhet med andra uppstartsföretag ett behov av att tillhandahålla blandade kapitallösningar med ett garantiinslag, liksom innovativa instrument för finansiering av den andra etappen och finansiell utbildning, inklusive investeringsberedskap. Ett särskilt inslag hos investeringar i och finansiering av företag inom den sociala ekonomin är att avkastningen på investeringar också inbegriper samhällspåverkan. Kommissionen bör stödja medlemsstaternas insatser på detta område.

5.1

EESK välkomnar att man i meddelandet särskilt framhåller specifika åtgärder för sektorn för företag inom den sociala ekonomin, och att man undersöker ytterligare åtgärder för nya företagsmodeller.

5.2

I detta sammanhang är det mycket viktigt att nämna kopplingen mellan social innovation och uppstarten av företag inom den sociala ekonomin och nya affärsmodeller, vilket EESK har undersökt tidigare (17). Det är centralt att förstå att social innovation bygger på en annorlunda innovationsprocess som baseras på specifika kriterier och principer. Alla åtgärder för att stödja uppstartsföretag inom den sociala ekonomin och nya affärsmodeller måste därför erkänna de grundläggande underliggande värderingarna, till exempel mätning av den sociala och miljömässiga påverkan, gemensamma värderingar och aspekter som rör öppna källor som är kopplade till social innovation (18). Först då kan företag inom den sociala ekonomin och dessa nya former av sociala företag dra nytta av stödåtgärder, bli hållbara och expandera med goda resultat.

5.3

Det är också viktigt att förstå hur och huruvida företag inom den sociala ekonomin och dessa nya former av företag expanderar (de kan i stället välja att dela en bra idé snarare än att expandera själva). Såsom EESK tidigare betonat är lösningen att helt integrera logiken för dessa olika företagsmodeller i alla initiativ för uppstartsföretag och expanderande företag och att skräddarsy stödinstrumenten i enlighet därmed. Stödmekanismer baseras ofta på den traditionella företagsmodellen, som i dag är normen, snarare än på dessa modeller i den sociala ekonomin eller nya ekonomiska modeller.

6.1

EESK har kontinuerligt betonat behovet av att öka synligheten för samt erkännandet och främjandet av olika företagsformer. Detta inbegriper bättre insamling av statistik och forskning med avseende på de olika affärsmodellerna och deras särskilda logik som finns i EU i dag.

6.2

En databas med god praxis rörande åtgärder för att främja uppstartsföretag och expanderande företag i all deras mångfald skulle kunna vara mycket användbar. Kommissionen har goda förutsättningar att underlätta detta utbyte av bästa praxis från medlemsstaterna.

6.3

Värderingarna, principerna och ändamålen för företagen i den sociala ekonomin bör främjas eftersom de kan vara inspirerande för företagare. Erfarenheter och metoder från denna sektor kan lätt överföras till andra företagsmodeller, till exempel principerna om partnerskap och anslutning som baseras på gemensamt skapande över sektorer och intressenter, licensieringsavtal, kapacitetsuppbyggnad, piggybacking som gör det möjligt att utnyttja andra företags storlek, öppna källor för snabb spridning av lösningar, smarta nätverk som bygger på gemensamma och kollektiva värderingar och fastställande av nya standarder såsom rörelser som syftar till politisk förändring. Ett exempel på det sistnämnda är att social innovation vanligen leder till innovation på det socialpolitiska området. På samma sätt kan konventionella företag inspirera företag i den sociala ekonomin, till exempel inom marknadsföring, försäljning och affärsledning, vilket ännu en gång visar på värdet av att utbyta bästa praxis.

6.4

Kommittén är – som företrädare för det europeiska civila samhället – väl lämpad att aktivt bidra till att främja och förbättra utvecklingen av företagandet i EU till förmån för sysselsättning, social välfärd och tillväxt. Vi erbjuder därför kommissionen vår kapacitet och kompetens inför ytterligare initiativ för små och medelstora företag, inklusive företag inom den sociala ekonomin.

31.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 288/29

Föredragande:

Jorge PEGADO LIZ

1.1

EESK beklagar att kommissionen inte har följt kommitténs tidigare yttranden samt att kommissionen har tvingats återuppta förhandlingarna om anpassning av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget till ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll.

1.2

EESK påminner om att man i sina tidigare yttranden fastställt den linje som framstod som den bästa att följa för att skydda de grundläggande värderingar som står på spel i detta sammanhang, nämligen rättssäkerheten, samt respekten för de grundläggande rättigheterna och för att institutionerna ska kunna utöva sina befogenheter på ett effektivt, balanserat och demokratiskt sätt.

1.3

Kommittén anser att dessa principer bör ligga till grund för anpassningen av rättsakter som fortfarande omfattas av tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll till de delegerade akter och genomförandeakter som avses i artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget.

1.4

Utan att det hindrar en mer djupgående analys vid en översyn av varje rättsakt som EESK ska yttra sig om ger kommittén en sammanfattning av de synpunkter som den anser vara lämpliga för varje lagstiftningsförslag i förslaget.

2.1

I sitt förslag konstaterar kommissionen att det finns ett betydande antal grundläggande rättsakter som omfattas av rådets beslut 2006/512/EG (beslutet om kommittéförfaranden) och som också bör anpassas till artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 som fastställer allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (kommittéförfarandeförordningen).

2.2

Kommissionen åtog sig att anpassa dem fram till 2013 och lade under 2013 fram tre övergripande förslag om anpassning, kallade samlingsförordning I, II och III.

2.3

Efter långa diskussioner med Europaparlamentet och ett stort antal ändringar i dessa förslag vägrade rådet stödja denna samlade automatiska anpassning av alla rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll till delegerade akter, eftersom det inte gavs några garantier för att medlemsstaternas experter systematiskt skulle rådfrågas vid utarbetandet av delegerade akter. På grund av att institutionerna inte kom någon vart drog kommissionen tillbaka sina förslag.

2.4

Efter översynen av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning och antagandet av den gemensamma överenskommelsen om delegerade akter som bifogats avtalet lade kommissionen fram ett nytt förslag som svar på rådets invändningar. Förslaget tar hänsyn till de ändringar som infördes genom det nya interinstitutionella avtalet vad gäller samråd med medlemsstaternas experter vid utarbetandet av delegerade akter och det samråd med Europaparlamentet som ägde rum samtidigt.

2.5

Förslaget omfattar 13 kapitel i bilagan, där de 168 rättsakterna förtecknas i kronologisk ordning i fyra tabeller:

Tabell 1: Översikt över rättsakter för vilka det föreslås att vissa befogenheter ska anpassas till genomförandeakter.

Tabell 2: Översikt över rättsakter för vilka det föreslås att vissa befogenheter ska utgå.

Tabell 3: Förslag som antagits av kommissionen.

Tabell 4: Rättsakter för vilka förslag planeras.

3.1

I juli 2013 antog EESK en mycket utförlig informationsrapport vars syfte var att belysa hur det delegerade lagstiftningsförfarande som infördes genom Lissabonfördraget används i praktiken.

3.2

I rapporten konstaterades följande: Det råder dock oklarhet kring de delegerade akternas exakta juridiska karaktär, och EU-domstolens tolkning av begreppet ”icke väsentliga” åtgärder varierar från område till område och kommissionen tycks ha ett brett manöverutrymme eftersom den har rätt att föreslå delegeringens omfattning och varaktighet.

3.2.1

I rapporten redogjordes det för en rad frågor beträffande öppenheten i systemet med förhandssamråd, som har sitt ursprung i det icke rättsligt bindande samförståndsavtalet om delegerade akter av den 4 april 2011.

3.2.2

I rapporten noterade EESK vidare att tillämpningen av artikel 290 i EUF-fördraget fastställs i ett meddelande från kommissionen till Europaparlamentet och rådet av den 9 december 2009, som är en icke bindande rättsakt, medan bestämmelserna om utövandet av genomförandebefogenheter bygger på Europaparlamentets och rådets förordning av den 16 februari 2011, som är en rättsakt med allmän räckvidd som till alla delar är bindande och direkt tillämplig.

3.2.3

I rapporten drog man slutsatsen att det fortfarande föreligger tvivel avseende förfarandets enkelhet, hur EU-medborgarna verkligen uppfattar det som står på spel, den ”lämpliga” användningen av detta förfarande och kontrollmekanismernas effektivitet. EESK började utarbeta ett yttrande på eget initiativ i frågan för att kunna ta ställning till kommentarerna och de objektiva slutsatserna i rapporten om en eventuell förbättring av EU:s lagstiftningsförfarande.

3.3

I juli och september 2013 behandlade EESK två förslag till förordning om anpassning till artikel 290 i EUF-fördraget av ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll [COM(2013) 451 final] och om anpassning till artikel 290 iEUF-fördraget av ett antal rättsakter på området rättsliga frågor som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll [COM(2013) 452 final] och behandlade sedan ett annat förslag till förordning den 18 november och den 10 december om anpassning till artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt av ett antal rättsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll [COM(2013) 751 final. Dessa förordningar kallades samlingsförordning I, II och III.

3.3.1

I sina yttranden av den 16 oktober och den 2 januari betonade kommittén i synnerhet att denna samlingsanpassning, som visserligen är viktig, av fler än 165 rättsliga instrument (förordningar, direktiv och beslut) på tolv olika områden gav upphov till flera juridiska och praktiska frågor.

3.3.2

Till exempel: Vissa aspekter av delegationsförfarandet är fortfarande oklara. Begreppet ”icke väsentliga delar” behöver exempelvis definieras. Det krävs också en noggrann utvärdering av hur mekanismen fungerar.

3.3.3

Dessutom konstaterade kommittén att vissa förslag till förordningar innehåller möjligheter som strider mot den rättsliga ramen i de grundläggande rättsakterna och går så långt som att ange att delegationen ska gälla på obestämd tid eller fastställa mycket snäva tidsramar för parlamentets och rådets kontroll.

3.3.4

Efter att systematiskt ha analyserat varje förslag rekommenderade EESK att kommissionen tar större hänsyn till de specifika bestämmelserna i vissa grundläggande rättsakter i samband med anpassning av rättsakterna och rekommenderade också rådet och parlamentet att vara ytterst vaksamma och i detalj granska samtliga rättsakter som omfattas av denna ”anpassning”.

3.3.5

EESK underströk betydelsen av följande aspekter om anpassningen skulle fortsätta såsom kommissionen föreslog:

3.3.6

Slutligen begärde kommittén att effekterna av det nya regelverket skulle utvärderas genom att en rapport om effektiviteten, öppenheten och spridningen av information regelbundet skulle läggas fram för parlamentet, rådet och kommittén själv.

3.4

Samtidigt offentliggjorde kommissionen ett förslag till ett interinstitutionellt avtal av bindande karaktär som grundar sig på artikel 295 i EUF-fördraget och som utgjör en del av paketet ”Bättre lagstiftning” som behandlar delegerade akter i två specifika bilagor.

3.4.1

I sitt yttrande från juli 2015 välkomnade kommittén särskilt kommissionens ansträngningar för att uppnå en korrekt balans mellan de grundläggande värderingarna om respekt för rättsstaten, demokratiskt deltagande, öppenhet, närhet till medborgarna och rätt till omfattande information om lagstiftningsförfarandena, å ena sidan, och förenkling av lagstiftning, flexiblare föreskrifter som är bättre anpassade till de berörda intressena och som är enklare att uppdatera och se över, å andra sidan.

3.4.2

I yttrandet välkomnade kommittén även att kommissionen åtar sig ”att samla in all nödvändig sakkunskap innan den antar delegerade akter, även genom samråd med nationella experter och offentliga samråd” och att den föreslår samma samrådsmetod när genomförandeakter ska antas.

3.4.3

EESK befarade dock att alla dessa samråd kunde fördröja utarbetandet av akter i orimligt hög grad och i onödan.

3.4.4

EESK ställde sig emellertid inte bakom hela det kasuistiska tillvägagångssättet när det gällde distinktionen mellan ämnen som bör bli föremål för delegerade akter eller genomförandeakter, eftersom kriterierna var oklara och lämnade alltför stort utrymme för godtyckliga tolkningar.

3.4.5

EESK motsatte sig i synnerhet

3.4.6

EESK ville att riktlinjerna uttryckligen skulle föreskriva att alla aspekter av delegeringarna ska vara avgränsade, dvs.

3.4.7

EESK framhöll att artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget skulle kunna formuleras bättre och bör förbättras i händelse av en översyn av fördragen. Tillämpningen av dem bör också regleras bättre för att undvika att besluten om valet av rättsligt instrument är mer politiska än tekniska.

3.5

På grund av att parlamentet och rådet inte kunde enas om en samlingsanpassning var kommissionen tvungen att dra tillbaka sina förslag och presentera det nuvarande förslaget.

4.1

Med hänsyn till sina tidigare yttranden ställer sig EESK frågan om en försening på mer än fyra år på ett så pass känsligt område är motiverad.

4.2

EESK fastställde tydligt följande riktlinjer:

4.3

Kommittén motsatte sig även kommissionen i fråga om aspekterna i punkt 3.3.5 ovan.

4.4

Flera av dessa negativa aspekter har korrigerats i detta förslag. Det kvarstår dock en del oenigheter:

31.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 288/43

Föredragande:

Arno METZLER

Medföredragande:

Stefano PALMIERI

1.1

EESK välkomnar och stöder Europeiska kommissionens ansträngningar för att frigöra den inre marknadens fulla potential när det gäller tjänstesektorn. Mot bakgrund av den nuvarande politiska situationen i många medlemsstater skulle EESK dock vilja uppmärksamma det faktum att alla slags ”ingripanden” från EU:s sida med koppling till områden som är medlemsstaternas strikta behörighet kan leda till politiska kontroverser. Mot bakgrund av den allvarliga politiska krisen vore det kanske därför inte förnuftigt att tillämpa strängare åtgärder för genomdrivande av efterlevnad ens i de fall där detta är rättsligt möjligt. EESK förordar därför en positiv strategi för att tillämpa bästa praxis och samråd i stället för efterlevnadsåtgärder när så är möjligt.

1.2

EESK stöder till fullo kommissionens mål att främja dialog mellan EU och medlemsstaterna i ett tidigt skede av alla lagstiftningsprocesser, i syfte att förhindra att det antas rättsakter på nationell nivå som skapar hinder för den europeiska integrationsprocessen. EESK anser att denna dialog bör breddas och att den inte bör inriktas på överensstämmelse enbart med tjänstedirektivet utan även med EU:s primärrätt, och i synnerhet stadgan om de grundläggande rättigheterna, för att garantera en rimlig balans mellan å ena sidan arbetstagarnas rättigheter och konsumentskydd och å andra sidan ekonomiska friheter. Sammansättningen av det organ som ansvarar för att kontrollera överensstämmelsen bör specificeras, och bör vara sådan att man säkerställer fullständig överensstämmelse med ovan nämnda lagar och principer.

1.2.1

EESK föreslår att en positiv strategi väljs och att det fastslås som princip att enbart om ett samrådsförfarande leder till ett positivt utlåtande kan förslaget till åtgärd tilldelas en ”överensstämmelsegaranti”. När det gäller fall där det inte har gjorts någon positiv utvärdering av överensstämmelse bör kommissionens beslut inte vara bindande och de förfaranden för perioden efter antagandet som redan finns tillgängliga bör tillämpas.

1.3

EESK välkomnar införandet av en detaljerad och grundlig proportionalitetsprövning som medlemsstaterna har tillgång till och som grundas på EU-domstolens rättspraxis. EESK tror att detta koncept skulle kunna förbättra de nationella proportionalitetsförfarandena. EESK betonar att proportionalitetsprövningen kommer att erfordra ett nära samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter och yrkesorganisationer.

1.3.1

EESK anser att en skyldighet att nyttja prövningen före all eventuell ny reglering av yrken inte är det lämpligaste tillvägagångssättet för att verkställa en effektiv och engagerad tillämpning av en sådan prövning. Kommittén rekommenderar därför att prövningen endast införs i form av en erbjuden tjänst för nationella tillsynsmyndigheter.

1.4

EESK välkomnar strävan efter att främja tjänsteleverantörers rörlighet, men anser att det fortfarande kan vara svårt för tjänsteleverantörer att undersöka och uppfylla nationella krav för tillhandahållande av tjänster i en annan medlemsstat. Strategin att flytta över det huvudsakliga ansvaret för förfarandet till hemmedlemsstatens myndigheter strider dock mot den etablerade värdmedlemsstatsprincipen, som innebär att företags och arbetstagares verksamhet regleras enligt lagstiftningen i det land där den bedrivs.

1.4.1

EESK betonar att det är nödvändigt att säkerställa att principen om ursprungsland inte införs i någon form. Följaktligen vill kommittén understryka att det elektroniska tjänstekortet skulle införa flera inslag som grundas på denna princip genom att göra det möjligt för tjänsteleverantörer att enbart ha att göra med hemmedlemsstaten i egenskap av mellanhand, och genom kravet på att värdmedlemsstater godtar hemmedlemsstatens beslut om handlingars tillförlitlighet. Detta begränsar kontrollmekanismer och harmoniserar således datautbytet på grundval av principen om ursprungsland.

1.4.2

EESK betonar att det måste säkerställas att värdmedlemsstaterna behåller full kontroll över besluten om vilka förfaranden som ska följas för att registrera sekundär etablering, däribland aspekter av yrkesmässigt erkännande. Det helt elektroniska förfarandet i kombination med begränsade möjligheter för värdmedlemsstaterna att kontrollera den information som lämnats till hemmedlemsstaten genom det elektroniska tjänstekortet kommer att göra det enklare att etablera brevlådeföretag för skatteundandragande och social dumpning.

1.4.3

För att se till att informationen i det elektroniska tjänstekortet alltid är uppdaterad och för att förhindra att en datakyrkogård skapas rekommenderar EESK att principen ”endast en gång” omprövas och att det införs tidsbegränsningar för det elektroniska tjänstekortets giltighet.

1.4.4

EESK förordar även ett avskaffande av de restriktiva återkallandeförfarandena, och i synnerhet behovet av ett slutligt domstolsbeslut, så att varje medlemsstat effektivt kan kontrollera de ekonomiska verksamheter som bedrivs på dess territorium.

1.4.5

I förslaget anges snäva tidsfrister för att kontrollera giltigheten i den information som lämnats av en sökande av elektroniskt tjänstekort. Detta bör omprövas för att ge myndigheterna den tid som krävs för att behandla ansökningarna.

1.4.6

Behovet av att införa effektiva och avskräckande sanktioner, både för medlemsstaten och det ansökande företaget, för missbruk av det europeiska elektroniska tjänstekortet bör även nämnas i lagstiftningsförslaget.

1.4.7

EESK anser att man tydligare bör ange att direktivet om yrkeskvalifikationer har företräde i fråga om alla aspekter av erkännande av yrkeskvalifikationer när det gäller det nya elektroniska tjänstekortet. Det bör uttryckligen framgå att e-tjänstekort inte kan utfärdas för yrkesutövare som utövar ett yrke som är reglerat i hemmedlemsstaten och/eller i värdmedlemsstaten, oavsett om yrket utövas i form av egenföretagande eller av ett företag.

1.4.8

För att undvika att e-tjänstekortet missbrukas av falska egenföretagare anser EESK att e-tjänstekort inte bör utfärdas för fysiska personer som inte har någon organisation av personer och tillgångar som gör det möjligt att bedriva en ekonomisk verksamhet.

1.4.9

EESK skulle vilja uttrycka tvivel rörande huruvida det befintliga informationssystemet för den inre marknaden (IMI-systemet) i dess nuvarande form, som är baserad på standardiserade flerspråkiga frågor/formulär och manuella datautbyten på medlemsstaternas begäran och är beroende av optimalt samarbete mellan medlemsstaterna, har uppdaterats i förhållande till den aktuella utvecklingen inom elektroniskt utbyte av uppgifter. EESK anser därför att IMI-systemet måste utvärderas i syfte att säkerställa bästa möjliga prestanda, kompatibilitet och komplementaritet gentemot befintliga system för datautbyte på nationell nivå och/eller mellan arbetsmarknadens parter, inbegripet branschspecifika initiativ såsom sociala id-kort.

1.4.10

Genom förslaget införs ett harmoniserat europeiskt förhandsanmälningssystem för utstationerade arbetstagare som är baserat på frivilligt deltagande från medlemsstaternas sida, vilket skulle bana väg för en obligatorisk utvidgning i ett senare skede. Detta är varken önskvärt eller förenligt med bestämmelserna i direktiv 2014/67/EU (1), och EESK rekommenderar därför en omprövning av genomförandet av ett sådant system.

1.4.11

Med hänsyn till de farhågor som framförts och det faktum att de nämnda garantikraven kanske inte kan uppfyllas genom att använda systemet för datautbyte såsom det ser ut nu anser EESK att tillämpningen av e-tjänstekortet i dess nuvarande form skulle kunna leda till negativa effekter som beskrivs i detta yttrande och som kanske inte är proportionerliga och överstiger fördelarna. EESK föreslår därför att man gör en noggrannare undersökning av sammansättningen av detta system tillsammans med berörda aktörer och justerar det för att garantera ett effektivt samarbete mellan medlemsstaterna innan man går vidare med förfarandena. EESK skulle kunna få i uppdrag att inleda en diskussion med syftet att hitta en alternativ lösning för det elektroniska tjänstekortet som gör det möjligt att inkludera befintliga registrerings- och kvalifikationssystem på ett mer effektivt sätt.

1.5

EESK skulle vilja betona att skillnader mellan regleringskoncept inte i sig visar på ett reformbehov. Kommittén välkomnar den nya restriktionsindikator som tagits fram av kommissionen, eftersom den möjliggör en högre analysstandard än OECD:s indikatorer för reglering av produktmarknaden. Det bör dock uttryckligen klargöras att restriktionsindikatorn är neutral, utan någon förklaring om värde eller motivering i fråga om reglering.

1.6

EESK noterar att tjänstepaketet inte erbjuder en strategi för elektroniska tjänster, men anser att detta är ett nytt och framväxande affärsområde som kräver särskild uppmärksamhet. Med tanke på att rörlighetspotentialen är oerhört stor i denna sektor är det särskilt svårt för konsumenterna att sätta sig in i kontrollen av kvalifikationer och uppfyllandet av rättsliga krav och minimikvalitetskrav, och därför kan särskilda verktyg för dessa ändamål visa sig nödvändiga. Ett initiativ med inriktning på den inre marknaden för elektroniska tjänster skulle därför vara välkommet. Det behövs nya inslag på vilka man kan bygga upp personligt förtroende utan att känna tjänsteleverantören personligen.

1.7

När det gäller problemet med ömsesidigt förtroende, som är en viktig aspekt i diskussionen om tjänstepaketet, och framför allt om det elektroniska tjänstekortet, föreslår EESK att man utvärderar befintliga system för registrering av yrkesverksamma och företag och relaterade ackrediterings- och kvalitetssäkringsmekanismer. Eftersom den inre marknaden för tjänster fortfarande ger upphov till väsentliga farhågor i medlemsstaterna skulle EESK välkomna ett initiativ med fokus på att samla in mer information om effekterna av ökad gränsöverskridande verksamhet. Detta initiativ skulle beakta ekonomiska effekter, men framför allt fokusera på andra frågor som sysselsättning, arbetsförhållanden och konsumentskydd. Om problem identifieras på ett objektivt sätt skulle de kunna åtgärdas i syfte att öka medlemsstaternas förtroende på lång sikt. Utan tillräckligt ömsesidigt förtroende kommer den inre marknaden för tjänster aldrig att genomföras effektivt.

2.1

Tjänster representerar två tredjedelar av EU:s ekonomi och står för 90 % av alla nya arbetstillfällen. Ett åtgärdspaket med fokus på att göra det enklare för företag och tjänsteutövare att tillhandahålla tjänster till en potentiell kundbas på 500 miljoner människor i EU kommer att stimulera tjänstesektorn för att dess fulla potential ska kunna utnyttjas.

2.2.1

Hårdare krav för anmälningsförfarandet för åtgärder med anknytning till tjänstedirektiven ska förhindra att medlemsstaterna antar diskriminerande, omotiverade och oproportionerliga nationella tillståndsförfaranden eller krav avseende tjänster.

2.3.1

Medlemsstaterna har ofta goda skäl till reglering av yrken, på grund av att det är nödvändigt att skydda väsentliga allmänintressen. Det är medlemsstaternas sak att från fall till fall bedöma huruvida det är nödvändigt att införa begränsningar för tillträdet till och utövandet av yrket.

2.3.2

För att förebygga negativ inverkan på tillhandahållandet av tjänster och tjänsteutövares rörlighet på grund av ojämn proportionalitetsbedömning av yrkesregleringen i EU införs en proportionalitetsprövning, som medlemsstaterna ska använda innan de antar eller ändrar sin nationella yrkesreglering.

2.3.3

I direktivet fastställs de viktigaste kriterierna som ska beaktas vid bedömningen, såsom typen av risker, omfattningen av de verksamheter som är förbehållna ett yrke, anknytningen mellan kvalifikationerna och verksamheten, de ekonomiska konsekvenserna av en åtgärd m.m.

2.3.4

I fördragen anges att reglering måste vara proportionerlig, men utöver detta är det medlemsstaternas ansvar att besluta om – och i så fall hur – ett yrke ska regleras.

2.4.1

Det elektroniska kortet är ett nytt och helt elektroniskt förfarande för egenföretagare och företag inom en rad områden, såsom bygg- och anläggningsbranschen, rengörings- och lokalvårdstjänster samt företagstjänster. Det ska ersätta administrativa formaliteter på olika språk, i och med att tjänsteleverantören följer ett förfarande på hemlandets språk och med hemlandets förvaltning.

2.4.2

Förfarandet för e-tjänstekortet ska bygga på samarbete mellan hem- och värdmedlemsstaten, via det befintliga informationssystemet för den inre marknaden (IMI). Det ska inte ändra innehållet i tillämpliga regler om utpostering av arbetstagare enligt direktiven 96/71/EG (2) och 2014/67/EU (3).

2.4.3

Det europeiska elektroniska tjänstekortet liknar det europeiska yrkeskortet. Samtidigt som det europeiska yrkeskortet underlättar tillhandahållande av tjänster genom erkännandet av yrkeskvalifikationer för fysiska personer som arbetstagare eller tjänsteleverantörer som är egenföretagare avspeglar det elektroniska tjänstekortet en mycket bredare uppsättning av krav.

2.5.1

Eftersom det är medlemsstaterna som har befogenhet att reglera yrkesmässiga tjänster finns det olika gällande regleringsmodeller. Oavsett vilken modell som tillämpas i respektive land eller region syftar meddelandet till att hjälpa medlemsstaterna att avskaffa vissa väsentliga begränsningar som saknar grund och till att skapa en positiv medvetenhet bland medlemsstaterna i fråga om reglering.

2.5.2

Reformrekommendationerna omfattar en rad krav och innehåller en detaljerad analys av de regleringar som finns för arkitekter, civilingenjörer, revisorer, advokater, patentombud, fastighetsmäklare och turistguider. Kommissionen betraktar inte alla som överträdelser av unionsrätten.

2.5.3

Kommissionen har tagit fram en ny indikator på yrkesregleringens begränsande effekt för att man ska kunna göra en kvalitativ analys av hindren. Den omfattar aspekter av regleringsmetod, behörighetskrav, andra inträdeskrav och krav för utövande.

3.1

EESK välkomnar och stöder Europeiska kommissionens ansträngningar för att frigöra den inre marknadens fulla potential när det gäller tjänstesektorn. Tjänstepaketets samverkande åtgärder tillhandahåller utan tvekan en gedigen strategi för att nå detta mål. Mot bakgrund av den allvarliga politiska krisen i många medlemsstater skulle EESK dock vilja uppmärksamma det faktum att alla slags ”ingripanden” från EU:s sida med koppling till medlemsstaternas strikt avgränsade behörighetsområden kan leda till politiska kontroverser. De båda lagstiftningsbefogenheterna – som kan verka påverkade av det nya anmälningsförfarandet och den obligatoriska proportionalitetsprövningen – och de mångåriga traditionella systemen för nationell yrkesreglering betraktas ofta som grunden till nationella system och måste därför behandlas som känsliga frågor. I den rådande situationen vore det kanske därför inte förnuftigt att tillämpa strängare åtgärder för genomdrivande av efterlevnad, även om det är rättsligt möjligt. En positiv strategi för att genomdriva bästa praxis eller följa ett samrådsförfarande kan visa sig vara mer effektiv.

3.1.1

När det gäller de tjänster som tillhandahålls i EU understryker EESK behovet av att fästa vederbörlig uppmärksamhet vid deras kvalitet och säkerhet.

3.1.2

EESK vill dessutom erinra om att områdena hälso- och sjukvård och patientskydd är särskilt känsliga. Om åtgärder vidtagna av kommissionen kan komplettera dem som vidtas av medlemsstaterna måste deras fulla ansvar respekteras, i likhet med möjligheten att införa striktare åtgärder till förmån för patientskyddet, i enlighet med artikel 168 i EUF-fördraget.

3.2

Med tanke på att det är viktigt att se till att de centrala aktörerna ansluter sig till de nya bestämmelserna för sina yrken för att garantera att regleringen är sund och ändamålsenlig föreslår EESK att samråd om den praktiska tillämpningen av de planerade åtgärderna genomförs med berörda parter, till exempel branschorganisationer, arbetsmarknadens parter, institutioner för konsumentskydd och organisationer i det civila samhället.

3.3

Vi måste vara medvetna om att införandet av nya skyldigheter och efterlevnadsåtgärder i detta sammanhang skulle kunna ge ett intryck av att medlemsstaterna generellt sett inte ses som kapabla att förstå kraven i tjänstedirektivet och direktivet om yrkeskvalifikationer i tillräcklig utsträckning, samtidigt som proportionalitetsprövningar i själva verket är ett grundläggande krav i alla nationella lagstiftningsförfaranden i en övervägande majoritet av medlemsstaterna.

3.4

Många av bestämmelserna i tjänstepaketet riskerar att sudda ut åtskillnaden mellan friheten att tillhandahålla tjänster och etableringsfriheten. EESK betonar därför vikten av att bibehålla denna åtskillnad – som tydligt definieras i både tjänstedirektivet och direktivet om yrkeskvalifikationer samt i domstolens rättspraxis – vid bedömningen av resultaten av en proportionalitetsprövning som tillämpats på ny nationell yrkesreglering och vid genomförandet av förordningen och direktivet om det europeiska elektroniska tjänstekortet. För att säkerställa rättvis konkurrens mellan företag bör därför diskriminerande åtgärder förbjudas och de arbetsvillkor som fastslås i lagstiftning och kollektivavtal i värdlandet respekteras, i likhet med konsumenträttigheter och regler avseende hälsa och säkerhet.

3.5

EESK konstaterar att tillväxten inom tjänstesektorn inte bör medföra social dumpning och bedrägerier (4). EESK erinrar därför om bristen på tillräckliga skyddsåtgärder för att hålla arbetstagarrättigheter och konsumentskydd på en hög nivå i alla medlemsstater, och risken med att införa principen om ursprungsland, som skulle strida mot grundläggande regler enligt vilka företags och arbetstagares verksamheter regleras enligt lagstiftningen i det land där de bedrivs.

3.6

EESK delar uppfattningen hos berörda parter i de sektorer som förslaget om ett europeiskt elektroniskt tjänstekort är inriktat på och ifrågasätter lagstiftningsinitiativets mervärde och användbarhet.

3.7

Tyvärr behandlar det föreslagna paketet för den inre marknaden inte verkliga problem inom vissa av de sektorer som förslagen är inriktade på. EESK anser att det är viktigt att minska risken för oseriösa företags bedrägerier på och missbruk av den inre marknaden, för att kunna skapa lika villkor och ömsesidigt förtroende mellan medlemsstaterna och olika berörda parter.

4.1.1

EESK stöder kommissionens mål att främja dialog mellan institutionen och medlemsstaterna i ett tidigt skede av lagstiftningsprocessen, i syfte att förhindra att det antas standarder som skapar hinder för den inre marknaden. Man bör även överväga att bredda denna dialog, och inte fokusera på överensstämmelse enbart med tjänstedirektivet utan även med EU:s primärrätt, och i synnerhet Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, eftersom detta skulle garantera en rimlig balans mellan å ena sidan arbetstagarnas rättigheter och konsumentskydd och å andra sidan ekonomiska friheter. Sammansättningen av det organ som ansvarar för att kontrollera överensstämmelsen bör klargöras, och bör vara sådan att man säkerställer att ovan nämnda lagar och principer respekteras fullt ut och garanterar att det är representativt och oberoende.

4.1.2

EESK skulle dock vilja uppmärksamma att förslagets direkta inverkan på nationella lagstiftningsförfaranden tycks vara betydande.

4.1.3

Genom förslaget utvidgas tillämpningsområdet för det anmälningsförfarande som regleras genom tjänstedirektivet, samtidigt som det är ganska komplext. I kombination med en frysningsperiod utgör det således ett hinder för nationella lagstiftares förmåga att genomföra reformer inom en kort tidsperiod, även när det gäller små lagstiftningsändringar.

4.1.4

Efterlevnadsåtgärder såsom frysningsperioden, varningsmekanismen och kommissionens beslut, enligt vilket medlemsstaterna måste avstå från att anta förslaget till åtgärd, bromsar avsevärt nationella lagstiftningsprocesser och medför betydande begränsningar av den nationella lagstiftarens frihet. För att garantera en demokratisk lagstiftningsprocess är det nödvändigt att till fullo bevara de nationella parlamentens lagstiftningsbefogenhet. EESK betvivlar i stor utsträckning om det är proportionerligt – eller förnuftigt – att ingripa i nationella lagstiftningsförfaranden genom att införa striktare efterlevnadsåtgärder, även inom områden som omfattas av subsidiaritetsprincipen och när det finns fullt adekvata förfaranden efter antagandet.

4.1.5

Negativa beslut rörande överensstämmelsen vad gäller förslag till nationell lagstiftning, regler eller administrativa bestämmelser bör inte vara bindande. EESK föreslår att enbart ett positivt utlåtande efter ett samrådsförfarande bör leda till att förslaget till åtgärd tilldelas en ”överensstämmelsegaranti”. En sådan konstruktiv strategi skulle medföra åtskilliga fördelar för medlemsstaterna och utgöra ett incitament för att till fullo medverka i det planerade samrådsförfarandet och godkänna relaterade insatser. När det gäller fall som saknar positiv utvärdering av överensstämmelse bör de förfaranden som redan finns tillgängliga efter antagandet tillämpas.

4.1.6

EESK understryker att, såsom fastställs i tjänstedirektivet, anmälningsförfarandet inte kommer att påverka rätten att förhandla om, ingå och tillämpa kollektivavtal.

4.2.1

EESK välkomnar införandet av en detaljerad och grundlig proportionalitetsprövning som medlemsstaterna har tillgång till och som grundas på Europeiska unionens domstols rättspraxis. Kommittén tror att detta koncept skulle kunna förbättra nationella proportionalitetsförfaranden.

4.2.2

EESK betonar att proportionalitetsprövningen, som är inriktad på yrkesmässiga krav, kommer att erfordra ett nära samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter och yrkesorganisationer med befogenheter när det gäller kvalitetssäkring av det reglerade yrket i fråga. Det bör också innehålla bestämmelser om rätten för arbetsmarknadens parter och konsumentskyddsorganisationer att rådfrågas i syfte att garantera full överensstämmelse med arbetstagares och konsumenters rättigheter. Strukturerna för dessa organisationer måste förbli medlemsstaternas strikta ansvar.

4.2.3

EESK tvivlar dock på att ett direktiv som inför krav på att använda prövningen före all ny reglering av yrken är det bästa sättet att genomdriva denna proportionalitetsprövning. Av denna anledning skulle kommittén föredra införandet av riktlinjer, som skulle göra det möjligt för medlemsstaterna att anpassa prövningen så att den på bästa sätt passar i deras lagstiftningssystem.

4.2.4

Många av de föreslagna proportionalitetskriterierna som måste beaktas är ganska breda och öppna, vilket möjliggör olika svar beroende på vald provningsmetod, provningsperson/provningsorgan osv. I denna egenskap är de användbara som stödriktlinjer, men de är mindre användbara som ett obligatoriskt förfarande med väsentlig inverkan på hela lagstiftningsprocessen. För att undvika intrycket att de nämnda kriterierna betraktas som hinder i allmänhet bör det dessutom säkerställas att förteckningen är neutral, utan någon förklaring om värde eller motivering i fråga om reglering. I varje fall bör kriterierna när så är möjligt vara så konkreta och objektiva som möjligt, så att de kan fungera som riktmärken.

4.2.5

Proportionalitetsprövningar är redan ett grundläggande krav i alla nationella lagstiftningsförfaranden i en övervägande majoritet av medlemsstaterna. En harmonisering av proportionalitetskriterierna skulle påverka nationella lagstiftningsbefogenheter och skulle kunna leda till att det skapas oproportionerliga skyldigheter i vissa medlemsstater och ytterligare snedvridningar på marknaden.

4.2.6

Direktivet behandlar enbart förhandsreglering (såsom titelskydd, obligatorisk registrering, behörighetskrav osv.), fastän efterhandsreglering (såsom yrkescertifieringssystem, lokal reglering eller byggnadslov) kan medföra betydande restriktioner med avseende på tillhandahållande av tjänster. Det tycks därför svårt att göra en objektiv jämförelse av regleringssystem.

4.2.7

Kravet på att lämna proportionalitetsrapporter på grundval av tämligen komplexa – och delvis till och med vetenskapliga – prövningssystem skulle avsevärt kunna bromsa, eller till och med förhindra, reformer av yrkesreglering.

4.2.8

Även om kommissionen betonar att det är upp till medlemsstaterna att besluta om ett yrke ska regleras – och i så fall hur – är denna frihet mycket teoretisk. Om resultatet av den obligatoriska prövningen är negativt kommer lagstiftaren hur som helst knappast att kunna hävda överensstämmelse med tjänstedirektivet. Förslaget måste dessutom ses i samband med förslaget om ett nytt anmälningsförfarande inom ramen för tjänstedirektivet eftersom åtgärder med koppling till yrkesreglering i många fall skulle omfattas av båda direktivens tillämpningsområden. Lagstiftaren har praktiskt taget inget handlingsutrymme, eftersom anmälningsskyldigheten även erfordrar inlämning av information som intygar överensstämmelse med tjänstedirektivet, vilket – när det gäller sådana överlappande åtgärder – skulle innebära resultaten av proportionalitetsprövningen.

4.2.8.1

EESK betvivlar därför att de negativa effekterna av genomförandet av ett krav på att tillämpa en harmoniserad proportionalitetsprövning när det gäller begränsningar för den nationella lagstiftaren – särskilt när de beaktas inom ramen för det föreslagna striktare anmälningsförfarandet – skulle kunna berättigas av dess fördelar. Kommittén anser att icke-obligatoriska riktlinjer eller ett samrådserbjudande skulle kunna medföra liknande effekter, utan negativ inverkan.

4.3.1

EESK välkomnar strävan efter att främja tjänsteleverantörers rörlighet, men anser att det fortfarande kan vara svårt för tjänsteleverantörer att undersöka och uppfylla nationella krav för tillhandahållande av tjänster i en annan medlemsstat.

4.3.2

Strategin att flytta över det huvudsakliga ansvaret för förfarandet till hemmedlemsstatens myndigheter strider dock mot den etablerade värdmedlemsstatsprincipen. Det elektroniska tjänstekortet bör inte förhindra kontroller som värdmedlemsstaten måste genomföra av ekonomiska verksamheter som bedrivs på dess territorium. Det föreslagna elektroniska tjänstekortet ska därför inte inbegripa inslag av principen om ursprungsland. EESK uttrycker dock sitt stöd för initiativ med syftet att öka förtroendet mellan medlemsstater, bland annat genom tydliga åtaganden rörande utbyte av adekvata och korrekta data och kontrollsystem.

4.3.3

Det finns anledning att tro att vissa aspekter när det gäller det elektroniska tjänstekortet – exempelvis principen ”endast en gång” för inlämning av information, den obegränsade giltighetstiden, skyldigheten för medlemsstaterna att använda informationen i det elektroniska tjänstekortet utan att kunna begära bevis på giltigheten i de uppgifter som tillhandahålls i ett senare skede, samt de restriktiva förfarandena för återkallelse som kan erfordra ett slutligt domstolsbeslut – på ett betydande sätt skulle kunna äventyra kontrollen av överensstämmelse med nationell lagstiftning och efterlevnaden av arbetstagarrättigheter och konsumenträttigheter.

4.3.4

EESK betonar även vikten av att säkerställa att användningen av IMI-systemet inte innehållsmässigt ändrar de tillämpliga reglerna om utstationering av arbetstagare enligt direktiv 2014/67/EU och att principen ”lika lön för lika arbete på samma arbetsplats”, med respekt för arbetsvillkor som fastställs i lagstiftning och kollektivavtal i värdmedlemsstaten samt bestämmelser avseende arbetsmiljö, konsumentskydd och miljöskydd, tydligt tas upp vid översynen av direktivet om utstationerade arbetstagare, som för närvarande granskas av Europaparlamentet och rådet.

4.3.5

Det är oklart vilken inverkan förslaget till ett europeiskt elektroniskt tjänstekort skulle ha på befintliga branschspecifika sociala identitetskort som har införts av nationella myndigheter eller arbetsmarknadsparter, och hur de skulle fungera i samband med den föreslagna utvidgningen av IMI-systemet. Vidare finns det belägg, bland annat en särskild rapport från Europeiska revisionsrätten, för att det nuvarande IMI-systemet har vissa tillkortakommanden som man behöver ta itu med, till exempel på grund av den arbetsbörda som skapas och de oklara svaren på förfrågningar (5). EESK anser därför att IMI-systemet måste utvärderas på nytt och att det för närvarande inte kan garantera ett optimalt samarbete mellan medlemsstaterna. Förbättringar av IMI-systemet bör göras för att underlätta bättre kontroller i det land där den ekonomiska verksamheten bedrivs och främja komplementaritet med befintliga system. I detta sammanhang bör man beakta möjligheterna till utbyte av uppgifter i realtid (direkt tillgång till databaser) utöver det manuella utbyte av uppgifter som för närvarande är möjligt inom ramen för IMI-systemet.

4.3.6

EESK uttrycker oro över att principen om ursprungsland skulle kunna införas ”bakvägen”. Det elektroniska tjänstekortet skulle införa flera inslag som grundas på principen om ursprungsland genom att göra det möjligt för tjänsteleverantörer att enbart ha att göra med hemmedlemsstaten i egenskap av mellanhand, vilket innebär att värdmedlemsstater måste godta hemmedlemsstatens beslut om handlingars giltighet och innehållsmässiga tillförlitlighet. Detta begränsar kontrollmekanismer och harmoniserar således datautbytet på grundval av principen om ursprungsland.

4.3.7

Det faktum att – såsom det föreslås – en samordnande myndighet måste kontrollera nationella krav så snabbt som möjligt verkar särskilt problematiskt. Sådana tidsfrister bör omprövas eftersom den behöriga myndigheten med ansvar för det elektroniska tjänstekortet måste samordna varje fall med de övriga relevanta behöriga myndigheterna när det gäller olika aspekter av de rättsliga kraven. Det bör dessutom anges tydligare att direktivet om yrkeskvalifikationer har företräde i fråga om alla aspekter av erkännande av yrkeskvalifikationer vad gäller det nya e-kortet.

4.3.8

Det helt elektroniska förfarandet i kombination med begränsade möjligheter för värdmedlemsstaterna att kontrollera den information som lämnats till hemmedlemsstaten genom det elektroniska tjänstekortet kommer att göra det enklare att upprätta brevlådeföretag för skatteundandragande och social dumpning. EESK anser därför att förfarandet måste justeras ytterligare för att säkerställa att en sådan utveckling kan förhindras.

4.3.8.1

Vidare klargörs i förslaget inte vilka aspekter som bör bedömas av hemmedlemsstaten för att konstatera att en tjänsteleverantör är lagligen etablerad i den staten. Framför allt finns det ingen hänvisning till de faktiska omständigheter som anges i direktiv 2014/67/EU för bedömningen av om ett företag verkligen bedriver väsentlig verksamhet i medlemsstaten.

4.3.9

Identitetskontroller och ingående granskningar av originalhandlingar är centrala för att förhindra att oseriösa och kriminella företag får tillträde (en liknande diskussion blockerade direktivet om privata enmansbolag (6)). Värdmedlemsstaterna måste därför ha full kontroll över förfarandet för att utfärda ett europeiskt elektroniskt tjänstekort.

4.3.9.1

Värdmedlemsstater måste ansvara för att besluta vilka förfaranden som ska följas för att registrera sekundära etableringar, inklusive aspekter med koppling till erkännande av yrkeskvalifikationer. Att involvera hemmedlemsstaterna i egenskap av mellanhänder i ett förfarande för att inrätta en filial kommer att medföra ytterligare administrativa bördor för myndigheterna i hem- och värdmedlemsstaterna, och skulle kunna förhindra ingående kontroller i det land där kränkningar av till exempel arbetstagarrättigheter och konsumenträttigheter förekommer.

4.3.10

Fastän det i förslaget till förordning anges att förhandsanmälningssystem för utstationerade arbetstagare är undantagna från dess tillämpningsområde inför förslaget ett harmoniserat europeiskt förhandsanmälningssystem för utstationerade arbetstagare som baseras på frivilligt deltagande från medlemsstaternas sida. Detta skulle bana väg för en obligatorisk utvidgning i ett senare skede, vilket varken är önskvärt eller förenligt med bestämmelserna i direktiv 2014/67/EU. I samband med de politiska diskussionerna om direktiv 2014/67/EU om tillämpning enade man sig tydligt om att värdmedlemsstatens nationella myndighet var behörig att inrätta efterlevnadsinstrument (artikel 9 i direktiv 2014/67/EU).

4.3.11

Förfarandena för att annullera det elektroniska tjänstekortet kan erfordra ett slutligt domstolsbeslut för att träda i kraft och erbjuder tjänsteleverantörer flera mekanismer för att de ska kunna fortsätta med verksamheten under tiden. Detta förhindrar effektiva efterkontroller från värdmedlemsstatens sida, och hindrar upprätthållandet av arbetstagarrättigheter och befintlig lagstiftning. Lagstiftningsförslagen innehåller dessutom inga avskräckande påföljder – varken för medlemsstaten eller för det ansökande företaget – för missbruk av det europeiska elektroniska tjänstekortet.

4.3.12

Förordningen ger fysiska personer rätt att ansöka om ett elektroniskt tjänstekort. Risken för att kortet kommer att missbrukas inom vissa sektorer är stor, vilket kommer att underlätta falskt egenföretagande.

4.3.13

Med tanke på att frågan huruvida en person är egenföretagare eller anställd beror på hur verksamheten utförs kan den utfärdande myndigheten i hemmedlemsstaten inte utfärda ett e-tjänstekort som anger att en person är verksam som egenföretagare i enlighet med värdmedlemsstatens regler.

4.3.14

I vissa fall krävs det ett slutligt domstolsbeslut för att e-tjänstekortet för egenföretagare ska kunna återkallas. Detta skulle förhindra en snabb annullering i händelse av missbruk och skulle kunna göra det möjligt för falska egenföretagare att fortsätta med sin verksamhet fram tills det att ett slutligt domstolsbeslut har fattats. Detta skulle skapa ett betydande kryphål som skulle motverka insatser för att bekämpa odeklarerat arbete, exempelvis det europeiska forumet för bekämpning av odeklarerat arbete.

4.3.15

EESK vill uppmärksamma det faktum att ett liknande förfarande på EU-nivå för utfärdande av A1-formulär (intyg för utlandet) avseende utstationering av arbetstagare redan har signalerat potentiella fallgropar i samband med att man enbart förlitar sig på att hemmedlemsstaten validerar uppgifter om inkommande tjänsteleverantörer, särskilt när det gäller falskt egenföretagande. I konsekvensbedömningen som åtföljer förslaget om ändring av direktiv 96/71/EG om utstationering av arbetstagare anges i detta sammanhang att riktigheten i informationen i A1-dokument (intyg för utlandet) inte kan garanteras, bland annat på grund av myndigheternas bristande formella kontroll i de utsändande länderna (7).

4.3.16

Genom förslaget införs ett harmoniserat verktyg för att lämna information om försäkringsskydd. Eftersom det kommer att vara kopplat till det elektroniska tjänstekortet kommer dock informationen enbart att behöva lämnas en gång, vilket riskerar att göra inspektioner och kontroller i värdmedlemsstaterna mindre effektiva.

4.3.16.1

Försäkringsgivare kommer vidare att vara tvungna att beräkna premier på grundval av resultat i hemmedlemsstaten, vilket skulle inkräkta på försäkringsbolagets rätt och ansvar i fråga om att utvärdera risker.

4.3.17

Kommissionen förbehåller sig en rad genomförandebefogenheter för att utforma innehåll och tekniska parametrar för det elektroniska tjänstekortet. Harmonisering på detta område kan dock begränsa medlemsstaternas kapacitet att genomföra effektiva kontroller av inkommande tjänsteleverantörer när det gäller arbetsmiljö och arbetstagarrättigheter.

4.4.1

EESK skulle vilja betona att skillnader mellan regleringskoncept inte i sig visar på ett reformbehov. Regler baseras i många fall på traditioner och erfarenhet. Dessa är viktiga för konsumentskyddet och måste bevaras. Principen om ”likvärdighet” grundas på det faktum att dessa olika system existerar. EESK tar hänsyn till att nationella yrkessystem är baserade på långvariga traditioner. Undersökningsprojektet visar på mycket annorlunda resultat i fråga om fördelarna med avregleringsåtgärder.

4.4.2

EESK välkomnar den nya restriktionsindikatorn, eftersom den möjliggör högre analysstandard än OECD:s indikatorer för reglering av produktmarknaden. Det finns fortfarande detaljer som bör omprövas (t.ex. tycks det olämpligt att förteckna kompetensutveckling som en negativ restriktion). EESK vill betona att det för att ge en icke-diskriminerande bild av olika regleringssystem vore nödvändigt att inbegripa både förhandsreglering (t.ex. titelskydd, kvalifikationskrav osv.) och efterhandsreglering (t.ex. krav rörande byggregler och byggnadstillstånd). Det bör dessutom uttryckligen klargöras att restriktionsindikatorn är neutral, utan någon förklaring om värde eller motivering i fråga om reglering.

31.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 288/52

Föredragande:

Giuseppe GUERINI

1.1

EESK stöder de åtgärder som EU har vidtagit för att bekämpa alla former av skattebedrägeri, och anser att förfarandet för omvänd betalningsskyldighet för uppbörd av mervärdesskatt (moms) kan vara ett användbart verktyg för att bekämpa karusellbedrägerier och momsundandragande.

1.2

Användningen av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet, som är ett undantag från de fastställda principerna om moms, får dock inte skada den inre marknaden och måste vara tillfällig och bedömas ordentligt av kommissionen beträffande eventuella negativa effekter för den inre marknaden. Kommittén är orolig över risken för en eventuell fragmentering av momssystemet till följd av de föreslagna åtgärderna, bl.a. med tanke på de åtgärder som planeras i den första fasen i kommissionens handlingsplan för mervärdesskatt, som för närvarande endast ska gälla för vissa leveranser av varor och inte för tjänster (1).

1.3

I synnerhet kommer det att bli nödvändigt att bedöma huruvida de fördelar som uppstår när man bekämpar bedrägerier uppvägs av de eventuella negativa effekterna för den inre marknadens sammanhållning. Kommissionen bör därför kontinuerligt övervaka hur det allmänna förfarandet för omvänd betalningsskyldighet fungerar och behålla befogenheten att ingripa i händelse av negativa effekter.

1.4

EESK rekommenderar att man särskilt ska uppmärksamma proportionalitetsprincipen, eftersom efterlevnadskostnaderna för små och medelstora företag i samband med införandet av omvänd betalningsskyldighet kan bli betydande och kan påverka kassaflödet med risk för att särskilt små och medelstora företag drabbas av likviditetsproblem till följd av den allmänna omvända betalningsskyldigheten.

1.5

EESK vill fästa uppmärksamheten på studier (2) som har visat att förfaranden för omvänd betalningsskyldighet och uppdelad betalning, där de hittills har införts, ofta har medfört likviditetsproblem för företag som följer skattebestämmelserna. Med andra ord har försök att bekämpa ett litet antal oärliga företags skattebedrägerier lett till stora operativa problem för ekonomiska aktörer som efterlever skattebestämmelserna och som skapar arbetstillfällen och välstånd på den inre marknaden.

1.6

EESK betonar att lösningar som antas för att bekämpa momsbedrägerier inte får medföra orimliga och oproportionerliga bördor för företag, särskilt små och medelstora företag, som följer skattebestämmelserna. Såsom EESK tidigare påpekat med avseende på kommissionens handlingsplan för mervärdesskatt måste företag med ärligt uppsåt skyddas, och de får inte åläggas några nya överdrivna åtgärder (3).

1.7

EESK konstaterar att den nationella dimensionen av kampen mot skattebedrägerier kräver att alla medlemsstater tar fullt ansvar för hur deras egna skattesystem fungerar och att de tillhandahåller instrument för att bekämpa momsbedrägerier som inte skadar eller påverkar skattesystemens funktionssätt i andra medlemsstater.

1.8

På det hela taget anser EESK att de föreslagna åtgärderna inte bör inverka negativt på målen i handlingsplanen för mervärdesskatt eller hindra eller försena dess fullständiga och snabba genomförande. Kommittén anser att det nu är dags att ta ett kvalitativt steg (ett ”kvantsprång”) framåt på detta område för att stödja den inre marknaden och bidra till sysselsättning, tillväxt, investeringar och konkurrenskraft. Dessutom anser kommittén att det är viktigt att förverkliga handlingsplanens alla komponenter som en odelbar helhet (4).

1.9

För att säkerställa att detta lagstiftningsförslag fungerar korrekt och minska det framtida behovet av ytterligare undantag från de fastställda principerna och reglerna för momssystemet i EU bör de medlemsstater som begär att få tillämpa allmän omvänd betalningsskyldighet införa särskilda och konkreta krav på elektronisk fakturering för att se till att betalningarna är fullständigt spårbara.

2.1

I sitt meddelande av den 7 april 2016 lade kommissionen fram sin handlingsplan för mervärdesskatt. Ett lagstiftningsförslag för att reformera och modernisera EU:s nuvarande momsregler kommer att följa under 2017.

2.2

Både kommissionens handlingsplan och det framtida lagstiftningsförslag som planeras under 2017 syftar bl.a. till att överbrygga ”momsgapet” – skillnaden mellan förväntade och faktiska momsintäkter – genom att minimera bedrägerierna i samband med moms.

2.3

I väntan på att reformen av EU:s momssystem ska slutföras och på begäran av vissa nationella regeringar har kommissionen erkänt det akuta behovet av att tillåta vissa medlemsstater att tillfälligt införa allmänna förfaranden för omvänd betalningsskyldighet.

2.4

Kommissionen har utvecklat det allmänna förfarandet för omvänd betalningsskyldighet i det förslag till direktiv (2016/0406 (CNS)) om ändring av direktiv 2006/112/EG som behandlas i detta yttrande.

2.5

Eftersom den allmänna omvända betalningsskyldigheten utgör ett undantag från en av de grundläggande principerna i EU:s momslagstiftning, uppdelad betalning, har kommissionen beslutat att tillåta medlemsstaterna att tillämpa det endast på särskilda villkor.

2.6

Närmare bestämt måste a) medlemsstaten ha ett momsgap som överskrider medianvärdet för momsgapet i EU med minst 5 procentenheter, b) karusellbedrägerier utgöra mer än 25 % av medlemsstatens momsgap och c) det ha konstaterats att andra kontrollåtgärder inte är tillräckliga för att bekämpa karusellbedrägerier inom medlemsstatens territorium.

2.7

För att undvika att en generell tillämpning av förfarandet för omvänd betalningsskyldighet leder till fragmentering av den inre marknaden, en möjlighet som vissa medlemsstater framhållit, har kommissionen föreskrivit en möjlighet att se över tillämpningen av förfarandena om de visar sig ha en skadlig inverkan på den inre marknaden, i strid med EU:s övergripande mål.

3.1

Momsundandragande är en europeisk epidemi som måste bekämpas. Den mest besvärande formen av momsbedrägeri är ”karusellbedrägerier”, som förfarandet för omvänd betalningsskyldighet för moms syftar till att förhindra.

3.2

Därför välkomnar EESK införandet av lämpliga mekanismer för att bekämpa skattebedrägerier, men noterar samtidigt att varje undantag från EU-momssystemets enhetliga karaktär bör vara tillfälligt och proportionerligt och bedömas på lämpligt sätt för att fastställa eventuella negativa effekter för den inre marknaden. Detta gäller särskilt med tanke på att artikel 113 i fördraget, som ligger till grund för kommissionens lagstiftningsförslag, ger möjlighet att vidta åtgärder på beskattningsområdet genom harmoniseringsåtgärder som syftar till att säkerställa att den inre marknaden fungerar väl och att konkurrensen inte snedvrids.

3.3

På det hela taget bör de föreslagna åtgärderna inte inverka negativt på målen i handlingsplanen för mervärdesskatt eller hindra eller försena dess fullständiga och snabba genomförande. Nu är det dags att ta ett kvalitativt steg (ett ”kvantsprång”) framåt för att stödja den inre marknaden och bidra till sysselsättning, tillväxt, investeringar och konkurrenskraft.

3.4

Dessutom är det viktigt att man strävar efter att förverkliga handlingsplanens alla komponenter som en odelbar helhet, eftersom detta också skulle göra det möjligt att ta itu med lejonparten av momsbedrägerierna på ett heltäckande sätt.

3.5

Man måste därför se till att proportionalitetsprincipen, som det hänvisas till i kommissionens lagstiftningsförslag, efterlevs, och vederbörlig hänsyn måste tas till de olika allmänintressen som ska jämkas samman, bl.a. allmänintresset av att inte äventyra harmoniseringen av de nationella momssystemen, i syfte att fullt ut konsolidera den inre marknaden.

3.6

Mot bakgrund av ovanstående bör det erkännas att politiken mot skatteundandragande, inbegripet harmoniserade skatter, till största delen är medlemsstaternas ansvar och att skattemyndigheterna har en mycket nationell karaktär. På samma sätt har både den statistiska tolkningen av denna fråga samt metoderna för och formerna av undandragande och åtgärder mot undandragande en stark nationell anknytning.

3.7

Ur denna synvinkel stämmer en mekanism mot skatteundandragande som aktiveras av medlemsstaten och som avviker från EU-reglerna överens med den roll och de befogenheter som de nationella regeringarna ges i kampen mot skattebedrägerier. I detta avseende är kommissionens förslag förenligt med subsidiaritetsprincipen genom att det ger medlemsstaterna möjlighet att vidta åtgärder på nationell nivå för att bekämpa olaglig verksamhet på skatteområdet.

3.8

EESK konstaterar dock att den nationella dimensionen av kampen mot skattebedrägerier kräver att alla medlemsstater tar fullt ansvar för hur deras skattesystem fungerar och att de tillhandahåller instrument för att bekämpa momsbedrägerier som inte skadar eller påverkar skattesystemens funktionssätt i andra medlemsstater.

3.9

Det undantag som föreskrivs i kommissionens förslag genom förfarandet för omvänd betalningsskyldighet är ingen generell åtgärd, utan omfattas av särskilda villkor. Medlemsstaterna får begära att detta undantag ska tillämpas på särskilda villkor, men det är helt frivilligt.

3.10

Medlemsstater som begär undantag genom förfarandet för omvänd betalningsskyldighet måste ha ett momsgap som överstiger medianvärdet i EU med 5 procentenheter. Om man beaktar att medianvärdet i EU är 14 % tycks ytterligare 5 procentenheter utgöra ett tillräckligt och gott skäl för att vidta extraordinära åtgärder för att minska momsgapet (5).

3.11

På motsvarande sätt tycks kommissionens förslag om en bestämmelse enligt vilken karusellbedrägerier ska utgöra mer än 25 % av medlemsstatens momsgap stödjas av preliminära belägg, om man jämför denna siffra med EU-genomsnittet (24 %) (6).

3.12

EESK stöder också den allmänna bestämmelsen om att medlemsstaten måste ha administrativa svårigheter med att bekämpa momsbedrägerier, eftersom detta villkor visar att en allmän omvänd betalningsskyldighet är den mest verkningsfulla och proportionerliga metoden för att uppnå målet att minska momsgapet, i linje med både EU:s och medlemsstaternas allmänintresse.

3.13

Enligt kommissionens förslag ska förfarandet för omvänd betalningsskyldighet vara tillämpligt på transaktioner till ett värde av mer än 10 000 euro. Vi anser att denna minimiregel är godtagbar med tanke på de skilda och ofta diametralt motsatta intressen som måste beaktas samtidigt när skatteundandragande ska bekämpas, skattesystemen harmoniseras och den administrativa bördan i samband med fullgörande av skattskyldigheter förenklas.

4.1

Kommissionens konsekvensbedömning visar att antagandet av ett allmänt förfarande för omvänd betalningsskyldighet inte nödvändigtvis åtgärdar alla möjliga fall av bedrägeri: Tvärtom kan det uppstå nya former av bedrägeri, eller bedrägerier i andra medlemsstater än de som för närvarande påverkas mest. Kommissionen bör därför noggrant övervaka hur den allmänna omvända betalningsskyldigheten fungerar, och behålla befogenheten att ingripa i händelse av negativa effekter för den europeiska inre marknadens funktionssätt.

4.2

För att det lagstiftningsförslag som behandlas i detta yttrande ska fungera korrekt och minska det framtida behovet av ytterligare undantag från de fastställda principerna och reglerna för momssystemet i EU bör de medlemsstater som begär att få tillämpa allmän omvänd betalningsskyldighet införa särskilda krav på elektronisk fakturering för beskattningsbara personer för att se till att betalningarna är fullständigt spårbara.

4.3

I detta sammanhang skulle EESK i synnerhet vilja framhålla möjligheten att begränsa eller avskaffa förfaranden för omvänd betalningsskyldighet och uppdelad betalning vid utbredd och korrekt användning av elektronisk fakturering för certifiering av försäljningsintäkter. Denna faktureringsmetod skulle göra det möjligt att kontrollera att moms betalas korrekt i realtid och därigenom förhindra skadliga ekonomiska konsekvenser för många företag som följer skattebestämmelserna.

4.4

Att bekämpa momsbedrägerier är utan tvivel ett mål som måste eftersträvas med kraft och genom utveckling av lämpliga lagstiftningsåtgärder i medlemsstaterna. Det bör dock noteras att tillämpningen av omvänd betalningsskyldighet i B2B-förbindelser mellan privata enheter och uppdelad betalning i förbindelser mellan företag och offentliga förvaltningar kan slå hårt mot företag som följer skattebestämmelserna.

4.5

För det första kommer, såsom kommissionens konsekvensbedömning visar, efterlevnadskostnaderna i samband med användningen av omvänd betalningsskyldighet för små och medelstora företag att bli mycket höga för inhemska transaktioner och ännu högre för gränsöverskridande transaktioner. Enligt kommissionens konsekvensbedömning medför den omvända betalningsskyldigheten att företagens efterlevnadskostnader ökar med 43 % (7). En allmän omvänd betalningsskyldighet förväntas visserligen medföra lägre efterlevnadskostnader än en omvänd betalningsskyldighet som är begränsad till en viss sektor, men detta visar ändå att efterlevnadskostnaderna kommer att öka drastiskt.

4.6

För det andra har studier (8) visat att förfaranden för omvänd betalningsskyldighet och uppdelad betalning, där de hittills har införts, ofta har medfört likviditetsproblem för många företag som följer skattebestämmelserna.

4.7

Med andra ord har försök att bekämpa ett litet antal oärliga företags skattebedrägerier lett till stora operativa problem för ekonomiska aktörer som efterlever skattebestämmelserna och som skapar arbetstillfällen och välstånd på den inre marknaden.

4.8

Därför vill EESK påminna kommissionen och medlemsstaterna om att proportionalitetsprincipen måste upprätthållas i kommissionens förslag och i de enskilda nationella rättssystemen, så att de åtgärder som vidtas står i proportion till behovet av att bekämpa momsbedrägerier utan att skada den inre marknaden. Samtidigt bör i enlighet med samma princip de lösningar som antas motverka olaglig verksamhet utan att lägga orimliga och oproportionerliga bördor på ärliga företag, särskilt små och medelstora företag.

4.9

Ovanstående överväganden är ytterligare argument för det allmänna förfarandets tillfälliga karaktär. Annars kommer vi att bevittna en oacceptabel ökning av den administrativa bördan, särskilt för små och medelstora företag, och samtidigt en snedvridning av dynamiken på den europeiska inre marknaden, eftersom det finns en allvarlig risk för olika kassaflöden för företag belägna i olika medlemsstater.

31.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 288/56

Föredragande:

Marjolijn BULK

1.1

EESK välkomnar att arbetet med att se över direktivet om carcinogener har inletts och vill gärna bidra till denna viktiga debatt.

1.2

EESK uppmanar kommissionen att göra en konsekvensbedömning av en eventuell utvidgning av tillämpningsområdet för direktivet om carcinogener och mutagena ämnen till ämnen som är reproduktionstoxiska.

1.3

Kommittén rekommenderar starkt att man i samband med översynen av direktivet och de ändringar som planeras till 2018 ägnar större uppmärksamhet åt kvinnors exponering för cancerframkallande ämnen i arbetet.

1.4

EESK anser att det är viktigt att kommissionen förbättrar en gemensam metod för antagande av bindande gränsvärden för exponering i arbetet (nedan kallade bindande yrkeshygieniska gränsvärden) i direktivet i samråd med arbetsmarknadens parter, medlemsstaterna och andra berörda parter.

1.5

Dessa bindande yrkeshygieniska gränsvärden måste bygga på vetenskapliga och statistiska belägg och ta hänsyn till olika faktorer, såsom genomförbarhet och möjligheterna att mäta exponeringsnivåer. I Nederländerna och Tyskland används en riskbaserad metod som gör det möjligt att fastställa bindande yrkeshygieniska gränsvärden med risknivån som den främsta bestämmande faktorn för en kompromiss mellan arbetsmarknadsparterna.

1.6

EESK anser att det är nödvändigt att inom ramen för nationella socialförsäkringssystem eller andra offentliga hälso- och sjukvårdssystem inrätta program för att erbjuda alla arbetstagare som exponeras för carcinogener i arbetet livslånga hälsokontroller.

1.7

EESK framhåller att medlemsstaterna för att förbättra arbetstagarnas skydd mot carcinogener och mutagena och reproduktionstoxiska ämnen i arbetet bör se till att yrkesinspektionerna har tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser för att utföra sina uppgifter.

1.8

EESK stöder de europeiska arbetsmarknadsparternas gemensamma ståndpunkt och rekommenderar att ett bindande gränsvärde antas för formaldehyd.

1.9

EESK rekommenderar att kommissionen vid fastställandet av en rättslig definition av dieselavgaser beaktar slutsatserna om dieselavgaser från den vetenskapliga kommittén för yrkeshygieniska gränsvärden för kemiska agens (nedan kallad SCOEL).

2.1

Cancer är den främsta dödsorsaken till följd av arbetsförhållanden. År 2013 avled uppskattningsvis 1 314 000 människor i cancer i EU. Mer än 100 000 av dödsfallen i EU berodde på arbetsrelaterad cancer, som är den främsta orsaken till arbetsrelaterade dödsfall i EU. Omkring tjugo miljoner arbetstagare i EU exponeras för carcinogener i arbetet. Enligt en studie som publicerades 2015 av Nederländernas riksinstitut för folkhälsa och miljö (1), beräknas de årliga kostnaderna för dessa arbetsrelaterade cancerfall uppgå till 334 miljarder euro.

2.2

I lagstiftningen om arbetstagarskydd behandlas arbetsrelaterad cancer i ett antal direktiv. De allmänna skyldigheterna i ramdirektivet (2) från 1989 omfattar alla risker och fastställer allmänna åtgärder som måste genomföras på arbetsplatsen. Direktivet om kemiska agenser (3) är tillämpligt på alla farliga kemikalier. Direktivet om asbest (4) tar hänsyn till vissa särskilda behov för att förebygga asbestrelaterade sjukdomar. Den viktigaste rättsakten på området är direktivet om carcinogener som antogs 1990.

2.3

I detta direktiv fastställs allmänna minimikrav. Arbetsgivarna måste identifiera och utvärdera risker och förebygga exponering vid risk. I den mån det är tekniskt möjligt ska processen eller den kemiska agensen bytas ut mot en process eller en agens som inte innebär någon risk eller mindre risk. Om ett utbyte inte är tekniskt möjligt måste kemiska carcinogener, i den mån det är tekniskt möjligt, tillverkas och användas i ett slutet system för att förebygga exponering. Om detta inte är tekniskt möjligt måste arbetstagarens exponeringsnivå hållas så låg som det är tekniskt möjligt.

2.4

Utöver dessa allmänna minimikrav fastställs det i direktivet yrkeshygieniska gränsvärden för vissa carcinogener och mutagena ämnen, som en viktig del av arbetsmiljöarbetet. Konkreta bindande yrkeshygieniska gränsvärden för specifika kemiska agenser fastställs i bilaga III till direktivet. För närvarande definieras bindande yrkeshygieniska gränsvärden i denna bilaga för endast tre ämnen eller exponeringar som uppstår genom processer. Dessa gränsvärden täcker endast en liten procentandel av de arbetstagare som exponeras för carcinogener och mutagena eller reproduktionstoxiska ämnen (CMR-ämnen).

2.5

År 2016 meddelade kommissionen att direktivet skulle ses över i tre faser. Den antog ett första förslag i maj samma år, som nu håller på att behandlas i Europaparlamentet och ministerrådet. Ett andra förslag antogs i januari 2017 och ett tredje planeras till 2018.

2.6

Översynen av direktivet är en fortlöpande process. I det första förslaget reviderades två befintliga bindande yrkeshygieniska gränsvärden och elva nya antogs. I sitt betänkande (föredragande: Marita Ulvskog) (5) gav Europaparlamentet sitt stöd till en översyn av direktivet och efterlyste bland annat att direktivets tillämpningsområde skulle utvidgas till att omfatta reproduktionstoxiska ämnen, att strängare gränsvärden för exponering i arbetet för sex av ämnena skulle införas och att ett övergångsgränsvärde för att ge arbetsgivarna ytterligare tid för genomförandet skulle fastställas. Europaparlamentet betonade också särskilt att 2017 och 2018 års ändringar i bilaga III till direktiv 2004/37/EG bör omfatta men inte begränsas till ämnen, blandningar och processer såsom dieselavgaser, formaldehyd, kadmium och kadmiumföreningar, beryllium och berylliumföreningar, nickelföreningar, arsenik och arsenikföreningar och akrylnitril. En mycket stor majoritet av de politiska grupperna stödde den kompromiss som föreslogs av Europaparlamentet.

2.7

Det huvudsakliga syftet med det andra förslaget är att anta fem nya bindande yrkeshygieniska gränsvärden. Även om komplexa blandningar av polycykliska aromatiska kolväten och använda motoroljor återfinns i den bilaga där direktivets tillämpningsområde anges har inga gränsvärden fastställts för dessa carcinogener. På grundval av sin egen bedömning beslutade kommissionen att inga åtgärder skulle vidtas i nuläget angående fem carcinogener (6).

3.1

Tillämpningsområdet för direktivet är i dag begränsat till carcinogener och mutagena ämnen. En eventuell utvidgning till reproduktionstoxiska ämnen bör övervägas. Enligt Europeiska arbetsmiljöbyrån kan effekterna av arbetsrelaterad exponering på mäns och kvinnors reproduktionssystem yttra sig som förändringar i könshormonnivåer, minskad libido och potens, menstruationsrubbningar, prematur menopaus, försenad menarche, äggstocksrubbningar, försämrad spermakvalitet samt minskad fertilitet hos män och kvinnor. Toxisk exponering kan leda till direkta cellskador i spermier och ägg. Moderns exponering för dessa ämnen under graviditeten kan störa fosterutvecklingen. Toxisk exponering kan få många långtgående effekter, t.ex. fosterdöd, intrauterina tillväxthämningar, prematura födslar, medfödda missbildningar, förlossningsrelaterade dödsfall, störningar i den kognitiva utvecklingen, förändringar i den immunologiska känsligheten eller barncancer. Moderns exponering för kemiska ämnen på arbetsplatsen kan också orsaka kontaminering av hennes bröstmjölk. Vissa ämnen med hormonell aktivitet, så kallade hormonstörande ämnen, kan påverka hormonsystemets funktion och därigenom orsaka skadliga reproduktionseffekter, t.ex. dålig spermiekvalitet och skador på den reproduktiva vävnaden hos män samt vissa gynekologiska sjukdomar hos kvinnor.

3.1.1

Inom ramen för Reach-förordningen och ett flertal specifika rättsakter (om kosmetiska produkter, biocider och bekämpningsmedel) ingår carcinogener och mutagena och reproduktionstoxiska ämnen i en övergripande grupp av ämnen som inger mycket stora betänkligheter. De har vissa gemensamma egenskaper, bland annat akuta hälsoeffekter, svårigheten med riskidentifiering (eftersom följderna av exponering ofta visar sig efter en lång inkubationstid), svårigheter i samband med riskhantering och problem som hänger samman med ”cocktaileffekter”, det vill säga exponering för två eller fler olika ämnen eller processer. Ett flertal medlemsstater har i sin lagstiftning antagit en sådan strategi med stöd av arbetsmarknadens parter på nationell nivå. EESK uppmanar kommissionen att göra en konsekvensbedömning av en eventuell utvidgning av tillämpningsområdet för direktivet om carcinogener och mutagena ämnen till reproduktionstoxiska ämnen.

3.2

EU:s strategi mot arbetsrelaterade cancerformer bör ägna mer uppmärksamhet åt kvinnorna.

3.2.1

Exponeringsmönstren och mönstren för cancerformer kan variera mellan kvinnor och män. Bröstcancer är till exempel mycket sällsynt bland män, men är den vanligaste cancerformen bland kvinnor. En mängd olika typer av arbetsrelaterad exponering kan bidra till bröstcancer.

3.2.2

Kommissionen uppmanas med eftertryck att mer systematiskt beakta cancerframkallande exponering på arbetsplatsen som drabbar kvinnor i samband med sin översyn av direktivet och de ändringar som planeras till 2018. Många typer av arbeten där kvinnor dominerar (hälso- och sjukvård, lokalvård, hårvård och så vidare) innebär exponering för cancerframkallande ämnen, och denna exponering nonchaleras. Det måste fastställas kriterier för identifiering och klassificering av hormonstörande ämnen som bidrar till vissa cancerformer. Man bör stärka de förebyggande åtgärderna i samband med hälso- och sjukvårdspersonalens användning av cytostatika (exempelvis kemoterapeutika). Även om joniserande strålning inte omfattas av detta yttrande framhåller EESK med eftertryck behovet av att stärka andra direktiv, särskilt direktiv 2013/59/Euratom.

3.3

Det råder bred samsyn bland berörda parter om de bindande yrkeshygieniska gränsvärdenas roll och betydelse. Bindande yrkeshygieniska gränsvärden är viktiga eftersom de bidrar till att minska risken, även om det inte finns någon säker exponeringsnivå. Gränsvärdena måste fastställas på en lämplig nivå, med beaktande av vetenskapliga rön och genomförbarhetsaspekter.

3.3.1

Det finns dock ingen enhetlig metod inom EU för att härleda yrkeshygieniska gränsvärden. För närvarande gör kommissionen bedömningar från fall till fall. Öppenheten och samstämmigheten skulle till stor del kunna förbättras. Vissa bindande yrkeshygieniska gränsvärden är bra, medan andra ger ett otillräckligt skydd. När det handlar om människors liv och hälsa måste ambitionerna kunna matcha utmaningen.

3.3.2

En annan faktor är att medlemsstaterna tillämpar olika metoder. Några av dem har fastslagit bindande yrkeshygieniska gränsvärden för mer än hundra olika CMR-ämnen, andra för färre än tio. Nivåerna på dessa bindande yrkeshygieniska gränsvärden kan variera från land till land. Detta skapar problem för företag som är verksamma i olika länder med skiftande standarder och skulle i vissa fall kunde leda till illojal konkurrens.

3.3.3

EESK anser därför att det är viktigt att kommissionen fastställer en metod för antagande av bindande yrkeshygieniska gränsvärden i direktivet. En sådan process bör omfatta ett brett samråd med arbetsmarknadens parter, medlemsstaterna och andra berörda aktörer, inklusive icke-statliga organisationer. Nationella erfarenheter bidrar till att fastställa god praxis. EESK anser att två faktorer särskilt bör beaktas:

3.3.3.1

För det första, samstämmighet mellan de bindande yrkeshygieniska gränsvärdena för att undvika en situation där arbetstagare som utsätts för vissa ämnen kanske löper betydligt högre att drabbas av cancer än arbetstagare som exponeras för andra ämnen. I Tyskland och i Nederländerna finns det stöd bland arbetsmarknadens parter för en riskbaserad metod. Detta är till hjälp vid fastställandet av gränsvärden, eftersom risknivån beaktas som den viktigaste bestämmande faktorn för kompromiss mellan parterna.

3.3.3.2

För det andra måste gränsvärdena fastställas på grundval av vetenskapliga rön. De måste ta hänsyn till olika faktorer, såsom genomförbarhet och möjligheterna att mäta exponeringsnivåer. För att hjälpa arbetsgivarna att prioritera förebyggande åtgärder bör gränsvärdena uttryckligen hänvisa till den risknivå som är förknippad med exponeringsnivån.

3.4

I de flesta fall är latenstiden mellan exponering och cancer lång. EESK anser därför att det är nödvändigt att inom ramen för nationella socialförsäkringssystem eller andra offentliga hälso- och sjukvårdssystem inrätta program för att erbjuda alla arbetstagare som exponeras för carcinogener i arbetet livslånga hälsokontroller.

3.5

EESK rekommenderar att man förstärker insatserna inom området för vetenskapliga och statistiska undersökningar. Arbetsrelaterad cancer kan även ha andra orsaker: stress, faktorer relaterade till arbetsorganisationen, såsom skiftarbete, m.m. Mer uppmärksamhet och finansiering bör riktas till forskning som undersöker konsekvenserna och möjliga synergieffekter av kombinerad exponering för olika faktorer såsom kemikalier och biologiska eller fysiska agenser, kemikalier och arbetsorganisation osv.

3.6

EESK framhåller att en av de viktigaste uppgifterna i fråga om arbetstagarnas skydd mot carcinogener och mutagena och reproduktionstoxiska ämnen i arbetet är att stärka kontrollen över genomförandet och tillämpningen av direktivet. Medlemsstaterna bör se till att yrkesinspektionerna har tillräckliga ekonomiska resurser och personalresurser för att utföra sina uppgifter och samtidigt hjälpa företagen, särskilt små och medelstora företag, att uppfylla dessa nya bestämmelser. De bör stärka sitt samarbete med Europeiska arbetsmiljöbyrån, som har tagit fram olika verktyg som kan förbättra kvaliteten på det förebyggande arbetet på arbetsplatsen. Ett av dessa verktyg är OiRA (det interaktiva onlineverktyget för riskbedömning), en webbplattform genom vilken sektorsvisa verktyg för riskbedömning kan skapas på ett enkelt och standardiserat sätt på alla språk.

4.1

I det andra förslaget till direktiv införs bindande yrkeshygieniska gränsvärden för ytterligare fem cancerframkallande ämnen.

4.1.1

Epiklorhydrin är en carcinogen utan tröskelvärde. Antalet exponerade arbetstagare i EU uppgår till 43 813. Kommissionen föreslår ett bindande gränsvärde på 1,9 mg/m3. Femton medlemsstater kommer att behöva införa (7) eller uppdatera (8) sina yrkeshygieniska gränsvärden för att sänka dem till 1,9 mg/m3. Omkring 69 % av de exponerade arbetstagarna beräknas arbeta i dessa femton medlemsstater och skulle följaktligen gynnas av ett bättre rättsligt skydd till följd av införandet av detta bindande yrkeshygieniska gränsvärde. EESK anser att det föreslagna bindande gränsvärdet skulle bidra till att minska den arbetsrelaterade cancerbördan.

4.1.2

Etylendibromid är en genotoxisk carcinogen utan tröskelvärde. Färre än 8 000 arbetstagare i EU uppskattas vara potentiellt exponerade för 1,2-dibrometan. Kommissionen föreslår ett bindande yrkeshygieniskt gränsvärde på 0,8 mg/m3 (0,1 ppm). Tjugo medlemsstater kommer att behöva införa (11) eller uppdatera (9) sina yrkeshygieniska gränsvärden för att sänka dem till 0,8 mg/m3. 81 % av de exponerade arbetstagarna beräknas arbeta i dessa tjugo medlemsstater och skulle följaktligen gynnas av ett bättre rättsligt skydd till följd av införandet av detta bindande gränsvärde. Extrakostnaderna för företagen (bland annat mikro- och småföretag) förväntas bli mycket låga. EESK anser att det föreslagna bindande yrkeshygieniska gränsvärdet skulle bidra till att minska den arbetsrelaterade cancerbördan.

4.1.3

Etylendiklorid (EDC) är klassificerat som en 1B-carcinogen enligt CLP-förordningen. Färre än 3 000 arbetstagare är potentiellt exponerade i Europa (7). Kommissionen föreslår ett bindande yrkeshygieniskt gränsvärde på 8,2 mg/m3 (2 ppm). Tjugotre medlemsstater kommer att behöva införa (5) eller uppdatera (18) sina yrkeshygieniska gränsvärden för att sänka dem till 2 ppm, så det kan förväntas att en stor andel av de exponerade arbetstagarna skulle gynnas av ett bättre rättsligt skydd. EESK anser att det föreslagna bindande gränsvärdet skulle bidra till att minska den arbetsrelaterade cancerbördan.

4.1.4

4,4'-metylendianilin är en genotoxisk carcinogen. Omkring 70–140 personer uppskattas vara exponerade för luftburen metylendianilin inom den kemiska industrin. Antalet personer som utsätts för hudexponering är betydligt högre och beräknas uppgå till mellan 390 000 och 3,9 miljoner arbetstagare (8). Kommissionen föreslår ett bindande yrkeshygieniskt gränsvärde på 0,08 mg/m3. Tjugotre medlemsstater kommer att behöva införa (12) eller uppdatera (11) sina yrkeshygieniska gränsvärden för att sänka dem till 0,08 mg/m3. EESK anser att det föreslagna bindande gränsvärdet skulle bidra till att minska den arbetsrelaterade cancerbördan.

4.1.5

Trikloretylen klassificeras som ett cancerframkallande ämne i grupp 2A av Internationella centret för cancerforskning (IARC) och som en kategori 1B-carcinogen i EU enligt CLP-förordningen. Omkring 74 000 arbetstagare i EU beräknas vara potentiellt exponerade för trikloretylen. Kommissionen föreslår en kombination av ett bindande yrkeshygieniskt gränsvärde på 54,7 mg/m3 (10 ppm) och ett gränsvärde för kortvarig exponering på 164,1 mg/m3 (30 ppm). Av de tjugotvå medlemsstater som redan har infört ett bindande nationellt yrkeshygieniskt gränsvärde för trikloretylen har sexton har också antagit ett gränsvärde för kortvarig exponering. Sjutton medlemsstater kommer att behöva införa (6) eller uppdatera (11) sina bindande yrkeshygieniska gränsvärden för att sänka dem till 54,7 mg/m3 (10 ppm). Nästan 74 % av de exponerade arbetstagarna beräknas arbeta i dessa sjutton medlemsstater och skulle följaktligen gynnas av ett bättre rättslig skydd tack vare införandet av detta gränsvärde. EESK noterar att ett lägre bindande yrkeshygieniskt gränsvärde för trikloretylen har införts i ett antal medlemsstater och stöds av arbetsgivarorganisationer och fackföreningar. På EU-nivå bör ett lägre bindande gränsvärde övervägas för att minska den arbetsrelaterade cancerbördan.

4.2

Även om komplexa blandningar av polycykliska aromatiska kolväten och använda motoroljor återfinns i den bilaga där direktivets tillämpningsområde anges har inga gränsvärden fastställts för dessa carcinogener.

4.2.1

Komplexa polycykliska aromatiska kolväten är blandningar med bens[a]pyren som en indikator. Polycykliska aromatiska kolväten är en stor grupp av organiska föreningar. EESK anser att den föreslagna åtgärden skulle bidra till att minska den arbetsrelaterade cancerbördan.

4.2.2

Mineraloljor som har använts som motoroljor. Exponering för mineraloljor som har använts som motoroljor kan orsaka hudcancer. Antalet exponerade arbetstagare uppskattas till 1 miljon, huvudsakligen anställda inom underhåll och reparation av motorfordon. EESK anser att den föreslagna åtgärden skulle bidra till att minska den arbetsrelaterade cancerbördan.

5.1

Formaldehyd. Kommissionen har inte föreslagit något bindande yrkeshygieniskt gränsvärde för formaldehyd. 2009 drog IARC slutsatsen att det förelåg tillräckliga bevis från humanstudier av ett orsakssamband mellan formaldehyd och myeloisk leukemi. De tillgängliga uppgifterna för formaldehyd är tillräckliga för att härleda ett hälsobaserat yrkeshygieniskt gränsvärde, åtta timmars tidsvägt medelvärde och ett gränsvärde för kortvarig exponering. På grundval av de tillgängliga uppgifterna har SCOEL härlett ett yrkeshygieniskt gränsvärde på 0,3 ppm (åtta timmars tidsvägt medelvärde) med ett gränsvärde för kortvarig exponering på 0,6 ppm. Till följd av detta beslutade den rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor också att rekommendera detta gränsvärde till kommissionen. 2016 uppmanade de europeiska arbetsmarknadsparterna kommissionen att ta med de hälsobaserade värden som föreslagits av SCOEL som ett bindande yrkeshygieniskt gränsvärde för denna kemikalie (9). EESK ställer sig bakom denna gemensamma ståndpunkt och anser att ett bindande gränsvärde bör antas.

5.2

Dieselavgaser. År 2012 klassade IARC alla avgasutsläpp från dieselmotorer som grupp 1-carcinogener (känt cancerframkallande för människor). Enligt kommissionen exponeras över tre miljoner arbetstagare i EU för avgasutsläpp från dieselmotorer i sitt arbete. Det totala antalet arbetstagare som exponeras för dessa gaser under åtminstone en del av sin yrkeskarriär uppgick till tolv miljoner 2010, och skulle kunna öka till tjugo miljoner fram till 2060. I kommissionens konsekvensbedömning konstaterar man att bristen på lagstiftning som förbjuder exponering för dieselavgaser i arbetet kommer att leda till 230 000 dödsfall inom EU mellan 2010 och 2069.

5.2.1

Kommissionens främsta argument för att utesluta dieselavgaser från bilaga I och bilaga III till direktivet är att det skulle bli svårt att hitta en rättslig definition för att skilja mellan nya och gamla motorer. Enligt EESK:s åsikt är syftet med direktivet inte att definiera tekniska standarder för motorer, utan att fastställa en rättslig definition av dieselavgaser som en carcinogen process i enlighet med vetenskapliga rön och IARC:s utvärdering. På sin arbetsplats kan arbetstagarna exponeras för dieselavgaser från ett flertal motorer som uppfyller olika exponeringsstandarder. Andra faktorer spelar en viktig roll i karakteriseringen av exponering: förbränningstemperaturer och underhåll och rengöring av motorerna. Ett bindande gränsvärde som tar hänsyn till koncentrationen av elementärt kol i luften skulle kunna fastställas. EESK anser att följande slutsats från SCOEL bör beaktas: Även om toxikologiska uppgifter stöder ett tröskelvärde (eventuellt satt till 0,02 mg DEP/m3 eller lägre, vilket motsvarar 0,015 mg EC/m3) tyder epidemiologiska uppgifter på att det finns avsevärda cancerrisker redan vid eller under dessa exponeringsnivåer. Ett yrkeshygieniskt gränsvärde som skulle ge arbetstagarna ett tillräckligt skydd kan därför inte fastställas på grundval av de uppgifter och analyser som finns tillgängliga i dag. Men både toxikologiska och humanepidemiologiska data håller på att samlas in och utvärderas vidare (10).