29.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 285/1

29.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 285/2

—

med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av artiklarna 2 och 3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget),

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 23, 24 och 25,

—

med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om kampen mot kvinnlig könsstympning inom EU (1) och av sin resolution av den 14 juni 2012 om avskaffande av kvinnlig könsstympning (2),

—

med beaktande av sin förklaring av den 22 april 2009 om kampanjen Säg NEJ till våld mot kvinnor  (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 26 november 2009 om avskaffande av våld mot kvinnor (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2013 om 57:e sessionen i FN:s kvinnokommission (CSW): förebyggande och avskaffande av alla former av våld mot kvinnor och flickor00 (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 oktober 2007 om mord på kvinnor (kvinnomord) i Mexiko och Centralamerika samt Europeiska unionens roll i kampen mot denna företeelse (7),

—

med beaktande av kommissionens strategi för jämställdhet 2010–2015 som presenterades den 21 september 2010,

—

med beaktande av kommissionens handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet (COM(2010)0171),

—

med beaktande av programmet Rättigheter, jämlikhet och medborgarskap 2014–2020,

—

med beaktande av slutsatserna från rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) av den 8 mars 2010 om att utrota våldet mot kvinnor,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF (8),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 18 september 2012 om ”att utrota våld mot kvinnor i hemmet” (9),

—

med beaktande av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem,

—

med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

—

med beaktande av artikel 11.1 d i konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor, antagen genom FN:s generalförsamlings resolution 34/180 av den 18 december 1979,

—

med beaktande av föreskrifterna i FN:s rättsliga instrument om mänskliga rättigheter, framför allt de som handlar om kvinnors rättigheter, såsom FN-stadgan, den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, de internationella konventionerna om medborgerliga och politiska rättigheter och om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, FN:s konvention om bekämpande och avskaffande av människohandel och utnyttjande av andra vid prostitution, konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor och dess fakultativa protokoll, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, 1951 års flyktingkonvention, principen om ”non-refoulement” och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning,

—

med beaktande av andra FN-instrument om våld mot kvinnor, såsom Wiendeklarationen med handlingsprogram av den 25 juni 1993, som antogs vid världskonferensen om de mänskliga rättigheterna (A/CONF. 157/23) och deklarationen om avskaffande av våld mot kvinnor av den 20 december 1993 (A/RES/48/104),

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner av den 12 december 1997 om brottsförebyggande och straffrättsliga åtgärder för avskaffande av våld mot kvinnor (A/RES/52/86), av den 18 december 2002 om insatser för att avskaffa sådana brott mot kvinnor som förövas av hedersskäl (A/RES/57/179) och av den 22 december 2003 om avskaffande av våld mot kvinnor i hemmet (A/RES/58/147) samt FN:s generalförsamlings resolution av den 5 mars 2013 om utökning av de globala insatserna för att avskaffa kvinnlig könsstympning (A/RES/67/146),

—

med beaktande av rapporterna från de särskilda rapportörerna om våld mot kvinnor, knutna till FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, samt av den allmänna rekommendation nr 19 som antagits av kommittén för avskaffande av diskriminering mot kvinnor (elfte sessionen, 1992),

—

med beaktande av Pekingdeklarationen och handlingsprogrammet som antogs av fjärde internationella kvinnokonferensen den 15 september 1995 och av parlamentets resolutioner av den 18 maj 2000 om uppföljningen av handlingsprogrammet från Peking (10) samt av den 10 mars 2005 om uppföljningen av handlingsprogrammet från FN:s fjärde kvinnokonferens (Peking + 10) (11) och av den 25 februari 2010 om Peking + 15 – FN:s handlingsplan för jämställdhet (12),

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution av den 19 december 2006 om ökade insatser för att utrota alla former av våld mot kvinnor (A/RES/61/143) och av FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet,

—

med beaktande av slutsatserna från 57:e sessionen i FN:s kvinnokommission om avskaffande och förebyggande av alla former av våld mot kvinnor och flickor,

—

med beaktande av den FN-rapport av den 16 maj 2012 som utarbetats av FN:s särskilda rapportör Rashida Manjoo om våldet mot kvinnor, dess orsaker och konsekvenser,

—

med beaktande av artikel 5 i det internationella handlingsprogrammet om åldrandefrågor från Madrid,

—

med beaktande av bedömningen av europeiskt mervärde (13),

—

med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0075/2014), och av följande skäl:

A.

I direktiv 2012/29/EU (14) om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem definieras könsrelaterat våld som våld som riktas mot en person på grund av den personens kön, könsidentitet eller könsuttryck eller som i oproportionerlig utsträckning drabbar personer av ett visst kön. Det kan leda till att offret åsamkas fysisk, sexuell, psykisk eller emotionell skada eller ekonomisk förlust och betraktas som en form av diskriminering och en kränkning av offrets grundläggande rättigheter och inbegriper våld i nära relationer, sexuellt våld (inbegripet våldtäkt, sexuellt tvång och sexuellt ofredande), människohandel, slaveri samt olika slags skadliga sedvänjor som tvångsäktenskap, kvinnlig könsstympning och så kallade hedersbrott.

B.

Könsrelaterat våld omfattar offer och förövare i alla åldrar och från alla utbildningsnivåer, inkomstskikt och samhällsklasser och hänger samman med den ojämlika maktfördelningen mellan kvinnor och män och med föreställningar och beteenden som bygger på stereotyper i vårt samhälle och som måste bekämpas på ett så tidigt stadium som möjligt för att få till stånd en attitydförändring.

C.

Det sker en ökning av våld mot kvinnor som utövas av maken, partnern, exmaken eller expartnern. I vissa länder har antalet offer ökat kraftigt och följderna blivit alltmer allvarliga och till och med inbegripit dödsfall. Statistiken visar att antalet dödade kvinnor står för en växande andel av det totala antalet mord.

D.

I vissa länder har statistiken visat att även om det totala antalet mord inte har ökat så växer andelen kvinnor bland det totala antalet mordoffer, vilket bekräftar att våldet mot kvinnor har ökat.

E.

Den extrema fattigdomen ökar risken för våld och andra former av utnyttjande som hindrar kvinnor från att delta fullt ut på alla områden och hindrar uppnåendet av jämställdhet.

F.

Genom att öka kvinnors oberoende och ekonomiska och sociala deltagande är det möjligt att minska deras utsatthet för könsrelaterat våld.

G.

Nya stereotyper och former av diskriminering och våld har nyligen uppstått till följd av den ökade användningen av sociala nätverk på internet, som otillbörlig gromning som framför allt riktar sig mot tonåringar.

H.

I den yngre generationen verkar de sexistiska attityderna om könsroller bita sig fast. Unga kvinnor som utsätts för våld skuldbeläggs och stigmatiseras ofta av andra kvinnor och övriga samhället.

I.

Våld är en traumatisk upplevelse för alla män, kvinnor och barn, men könsrelaterat våld utövas oftare av män mot kvinnor och flickor, vilket både speglar och förstärker ojämlikheten mellan kvinnor och män samt är ett hot mot offrens hälsa, värdighet, säkerhet och oberoende.

J.

Hänsyn måste tas till barn som har bevittnat våld mot en nära släkting och de måste ges vård genom lämpliga psykologiska och sociala åtgärder. Dessutom löper barn som har bevittnat våld stor risk att drabbas av emotionella problem och relationsproblem.

K.

Kvinnor som är offer för könsrelaterat våld, liksom deras barn, behöver ofta särskilt stöd och skydd, eftersom det vid sådant våld föreligger en stor risk för sekundär eller upprepad viktimisering, hot eller vedergällning.

L.

Kvinnor och barn som upplever våld behöver särskilda jourer där de erbjuds lämplig hälso- och sjukvård, juridisk hjälp och psykologisk rådgivning och terapi. Kvinnojourerna behöver få tillräcklig finansiering av medlemsstaterna.

M.

Mäns våld mot kvinnor förändrar kvinnors roll i samhället och deras självbestämmande vad gäller hälsa, tillgång till sysselsättning och utbildning, deltagande i social och kulturell verksamhet, ekonomiskt oberoende och delaktighet i det offentliga såväl som det politiska livet samt i beslutsprocesser och i relationer med män samt när det gäller att vinna självaktning.

N.

Våld mot kvinnor kan ge djupa fysiska och psykiska ärr, skada kvinnors och flickors hälsa i stort, inbegripet deras reproduktiva och sexuella hälsa, och leder i vissa fall till döden, så kallade kvinnomord.

O.

Det finns ett behov av utbildning från låg ålder för att bekämpa våld mot kvinnor och könsrelaterat våld i allmänhet eftersom det utvecklar ungdomars förmåga att behandla sin partner med respekt oavsett kön och att bli medveten om principerna om jämställdhet.

P.

Våld mot kvinnor tar sig alltmer oacceptabla former och omfattar kvinnor i grupper där organiserad kvinnohandel syftar till sexuell exploatering.

Q.

I studier om våld mot kvinnor uppskattas det att mellan en femtedel och en fjärdedel av alla kvinnor i Europa har varit utsatta för fysiska våldshandlingar åtminstone en gång i vuxen ålder, och mer än en tiondel har drabbats av sexuellt våld med inslag av tvång0 (15).

R.

Enligt bedömningen av europeiskt mervärde är EU:s årliga kostnad för könsrelaterat våld mot kvinnor uppskattat till 228 miljarder euro 2011 (dvs. 1,8 procent av EU:s BNP), varav 45 miljarder euro per år inom den offentliga sektorn och 24 miljarder euro är förlorad ekonomisk produktion.

S.

Byrån för grundläggande rättigheter offentliggjorde i mars 2013 några preliminära resultat från sin europeiska undersökning om våld mot kvinnor som bland annat visade följande: Fyra av fem kvinnor kontaktade inte någon verksamhet, som hälso- och sjukvård, socialtjänst eller brottsofferjour, när de hade utsatts för riktigt grovt våld av en annan person än sin partner. De kvinnor som sökte hjälp vände sig i första hand till sjukvården, vilket visar att det är viktigt att se till att sjukvårdspersonal kan hantera våldsoffers behov. Två av fem kvinnor kände inte till att det finns lagstiftning eller politiska initiativ för att skydda dem i händelse av våld i hemmet och hälften kände inte till att det finns förebyggande lagstiftning eller initiativ.

T.

Kommissionen underströk i sin strategi för jämställdhet (2010–2015) att könsrelaterat våld är ett av de centrala problem som man måste komma till rätta med för att verklig jämställdhet ska uppnås.

U.

Den rättsliga ram som fastställs i Lissabonfördraget erbjuder nya möjligheter till ett ökat straffrättspolitiskt samarbete på EU-nivå, som gör det möjligt för institutionerna och medlemsstaterna att utifrån en tydlig grund arbeta tillsammans för att skapa en gemensam rättskultur i unionen avseende bekämpning av alla former av våld mot och diskriminering av kvinnor, med respekt för de nationella rättsväsendena och rättstraditionerna och utan att ersätta dem.

V.

Kunskapshöjande och mobiliserande åtgärder, däribland genom medier och sociala medier, är ett viktigt inslag i en effektiv förebyggande strategi.

W.

Det går inte att utrota våldet mot kvinnor med en enda insats, men en kombination av infrastrukturella, rättsliga, verkställande, kulturella, utbildningsrelaterade, sociala och hälsomässiga åtgärder samt andra tjänsterelaterade åtgärder kan avsevärt öka medvetenheten och minska våldet och dess konsekvenser.

X.

De sex oskiljaktiga målen som ligger till grund för alla åtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor är politik, förebyggande, skydd, åtal, EU-åtgärder och partnerskap.

Y.

Det är viktigt att intensifiera åtgärderna mot den industri som betraktar unga flickor och kvinnor som sexobjekt.

Z.

Kvinnors skydd mot manligt våld är inte detsamma inom EU på grund av att politiken och lagstiftningen skiljer sig åt mellan de olika medlemsstaterna, bland annat definitionen av könsrelaterade våldsbrott, och de är därför sårbara för sådant våld.

AA.

På grund av faktorer som ras, etnicitet, religion eller tro, hälsa, civilstånd, bostadssituation, migrationsstatus, ålder, funktionsnedsättning, klass, sexuell läggning eller könsidentitet kan kvinnor ha särskilda behov och vara mer sårbara för flerfaldig diskriminering.

AB.

Kvinnor låter ofta bli att anmäla könsrelaterat våld, något som har sin grund i komplexa psykologiska, ekonomiska, sociala och kulturella skäl av olika slag. Ibland saknar de också förtroende för polisens, rättsväsendets, socialtjänstens och sjukvårdens förmåga att verkligen hjälpa dem. I vissa fall betraktar myndigheterna könsrelaterat våld som ett familjeproblem och följaktligen ett problem som kan lösas på den nivån.

AC.

Politik för reproduktiv hälsa bör stå i centrum i denna debatt.

AD.

En insamling av jämförbara, fristående, kvalitativa, kvantitativa uppgifter som omfattar hela problemet är oumbärlig för att förstå den verkliga omfattningen av våld mot kvinnor i EU och följaktligen för att kunna utveckla effektiva åtgärder.

AE.

Europaparlamentet förkastade den 12 december 2012 kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om europeisk statistik om trygghet mot brott (16), vilket innebar att det behövdes ett nytt förslag till EU-lagstiftning som etablerar ett enhetligt system för insamling av statistik om våld mot kvinnor i medlemsstaterna. Rådet efterlyste i sina slutsatser i december 2012 en förbättrad insamling och spridning av jämförbara, tillförlitliga och regelbundet uppdaterade uppgifter som rör alla former av våld mot kvinnor på både nationell nivå och EU-nivå.

AF.

Kvinnlig könsstympning erkänns internationellt som en kränkning av mänskliga rättigheter, en form av tortyr mot flickor och kvinnor och återspeglar en djupt rotad ojämlikhet mellan könen. Kvinnlig könsstympning utgör en extrem form av diskriminering av kvinnor, utförs nästan alltid på minderåriga och är en kränkning av barns rättigheter.

AG.

Prostitution kan betraktas som en form av våld mot kvinnor på grund av de effekter den har på deras fysiska och mentala hälsa, speciellt i situationer av tvångsprostitution och handel med kvinnor för prostitution.

AH.

Inom EU finns det en uppåtgående, farlig tendens vad gäller hedersmord som oftast drabbar unga flickor.

AI.

Övergrepp mot äldre är internationellt erkänt som en kränkning av äldre kvinnors mänskliga rättigheter. Övergrepp mot äldre behöver förebyggas och bekämpas i alla EU-länder.

AJ.

Antagandet av EU:s riktlinjer om våld mot kvinnor och flickor och kampen mot alla former av diskriminering av dem samt det särskilda kapitlet om kvinnors skydd mot könsrelaterat våld i EU:s strategiska ram och handlingsplan för mänskliga rättigheter visar på EU:s tydliga politiska vilja att prioritera frågan om kvinnors rättigheter och att vidta långsiktiga åtgärder på det området. Skillnaden mellan de interna och externa dimensionerna av politiken för mänskliga rättigheter visar ibland på en klyfta mellan retorik och praktisk handling.

AK.

Enligt kommissionen och rapporter från Amnesty International berör kvinnlig könsstympning hundratusentals kvinnor och flickor i Europa och siffran 500 000 offer anges ofta. Skillnaderna mellan medlemsstaternas lagar har gett upphov till en gränsöverskridande ”könsstympningsturism” inom EU.

AL.

EU måste fortsätta att tillsammans med tredjeländer arbeta för att utrota kvinnlig könsstympning, som är en våldshandling. De medlemsstater och tredjeländer som har nationella lagar som förbjuder kvinnlig könsstympning bör se till att lagarna respekteras.

1.

Europaparlamentet begär att kommissionen före utgången av 2014 på grundval av artikel 84 i EUF-fördraget lägger fram ett förslag till rättsakt som fastställer åtgärder för att främja och stödja medlemsstaternas insatser inom arbetet att förebygga våld mot kvinnor och flickor i enlighet med de detaljerade rekommendationerna i bilagan till detta betänkande.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett reviderat förslag till förordning om europeisk statistik. Detta förslag bör vara inriktat på våldsbrott och bör även omfatta ett konsekvent system för att samla in statistik om könsrelaterat våld i medlemsstaterna.

3.

Europaparlamentet ber rådet att aktivera övergångsklausulen genom att fatta ett enhälligt beslut där våld mot kvinnor och flickor (och andra former av könsrelaterat våld) identifieras som ett av de områden av brottslighet som tas upp i artikel 83.1 i EUF-fördraget.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja nationella ratifikationer och inleda EU:s anslutning till Istanbulkonventionen om våld mot kvinnor, när det har bedömt konsekvenserna och mervärdet av detta.

5.

Europaparlamentet begär att kommissionen ska lägga fram en EU-omfattande strategi och en handlingsplan för att bekämpa alla former av våld mot kvinnor och flickor, i enlighet med 2010 års handlingsplan för genomförandet av Stockholmsprogrammet i syfte att på ett konkret och effektivt sätt skydda kvinnors integritet, jämställdhet (artikel 2 i EU-fördraget) och välfärd (artikel 3.1 i EU-fördraget) på ett område av frihet, säkerhet och rättvisa. Särskild tonvikt bör läggas vid att göra kvinnor medvetna om sina rättigheter och öka kunskapen hos män och pojkar (från låg ålder) om nödvändigheten att respektera kvinnors fysiska och psykiska integritet, för att försöka förhindra sådant våld. Parlamentet betonar behovet av att ge polis och rättsväsende lämplig utbildning som beaktar det könsrelaterade våldets särskilda karaktär. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att se till att offren ges stöd så att de kan bygga upp sina liv på nytt och återfå sitt självförtroende, för att inte åter hamna i situationer av utsatthet eller beroende. Strategin bör ta särskild hänsyn till utsatta grupper, exempelvis äldre, personer med funktionsnedsättning, invandrade och hbt-personer (homosexuella, bisexuella och transpersoner) samt innehålla åtgärder för att stödja barn som bevittnat våld och erkänna dem som brottsoffer.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja samarbete mellan medlemsstaterna och ideella och andra organisationer för kvinnor i syfte att utarbeta och genomföra en effektiv strategi för att avskaffa våld mot kvinnor.

7.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen att ta de första stegen mot att inrätta ett europeiskt observationsorgan om våld mot kvinnor och flickor på grundval av befintliga institutionella strukturer (Europeiska jämställdhetsinstitutet) och lett av en EU-samordnare för våld mot kvinnor och flickor.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom de närmaste tre åren inrätta ett europeiskt år mot våld mot kvinnor och flickor för att göra allmänheten och alla politiker medvetna om detta omfattande problem som påverkar alla medlemsstater, med målet att lägga fram en tydlig handlingsplan som sätter stopp för våld mot kvinnor.

9.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa hedersmord genom att tillhandahålla utbildning och kvinnojourer för tänkbara offer samt att få igång informationskampanjer om de extrema kränkningar av mänskliga rättigheter och de många tragiska dödsfall som orsakas av hedersmord.

10.

Europaparlamentet ber medlemsstaterna och berörda parter att, i samarbete med kommissionen, bidra till att sprida information om unionens program och de möjligheter till finansiering som dessa erbjuder inom ramen för kampen mot våld mot kvinnor.

11.

Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

12.

Europaparlamentet anser att de finansiella konsekvenserna av det begärda förslaget ska täckas av EU:s budget, avdelning III (och säkerställa fullständig komplementaritet med den befintliga budgetposten vad gäller förslagets syfte).

13.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament, Europarådet och Europeiska jämställdhetsinstitutet.

29.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 285/11

—

med beaktande av artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (1),

—

med beaktande av den gemensamma överenskommelsen om delegerade akter, godkänd av talmanskonferensen den 3 mars 2011,

—

med beaktande av ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och kommissionen (2), särskilt punkt 15 och bilaga I,

—

med beaktande av domstolens dom av den 5 september 2012 i mål C-355/10, parlamentet mot rådet (ännu inte refererad i rättsfallssamlingen), och det pågående mål C-427/12, kommissionen mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd,

—

med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om befogenheter för delegering av lagstiftning (3),

—

med beaktande av den informationsrapport som Europeiska ekonomiska och sociala kommittén antog den 19 september 2013: Bättre lagstiftning: genomförandeakter och delegerade akter,

—

med beaktande av skrivelsen av den 26 november 2012 från parlamentets talman till utskottsordförandekonferensens ordförande om de övergripande principerna för användningen av delegerade akter i samband med de lagstiftningsprogram som omfattas av den fleråriga finansplanen, i den form de stadfästs av talmanskonferensen vid dess sammanträde den 15 november 2012,

—

med beaktande av skrivelsen av den 8 februari 2013 från parlamentets talman till rådets och kommissionens ordförande om bristen på framsteg i rådet med avseende på anpassningsförslagen inom områdena jordbruk och fiske,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för utveckling, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för transport och turism, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, fiskeriutskottet och utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0435/2013), och av följande skäl:

A.

I Lissabonfördraget infördes en möjlighet för parlamentet och rådet (nedan gemensamt kallade ”lagstiftaren”) att till kommissionen delegera en del av sina befogenheter i en lagstiftningsakt (”den grundläggande akten”). Delegering är en grannlaga uppgift varvid kommissionen får i uppdrag att utöva en befogenhet som ingår i lagstiftarens roll. Därför måste det ses till att fördraget tillämpas korrekt, så att också delegerade akter får tillräcklig demokratisk legitimitet. Utgångspunkten när frågan om delegering behandlas måste därför alltid vara att lagstiftaren fritt får välja när det ska bli aktuellt med delegering. Enligt etablerad rättspraxis är rätten att anta bestämmelser om väsentliga delar av det ämne som behandlas förbehållen lagstiftaren, vilket innebär att det inte är möjligt att delegera antagandet av bestämmelser som kräver politiska beslut som omfattas av lagstiftarens ansvar. Delegeringen av befogenheter kan därför handla endast om befogenhet att komplettera eller ändra sådana delar av en lagstiftningsakt som inte är väsentliga. Delegerade akter som antas av kommissionen kommer att bli icke-lagstiftningsakter av allmän räckvidd. Den grundläggande akten måste tydligt avgränsa mål, innehåll, omfattning och varaktighet för delegeringen samt fastställa de villkor som gäller för delegeringen.

B.

För att fastställa de praktiska förfarandena och de överenskomna klarläggningarna och preferenserna som ska tillämpas vid delegering av lagstiftningsbefogenheter i enlighet med artikel 290 i EUF-fördraget ingick Europaparlamentet, rådet och kommissionen en gemensam överenskommelse om delegerade akter, vars syfte är delegeringen ska kunna utövas flexibelt och effektivt övervakas av Europaparlamentet och rådet.

C.

I fördragen föreskrivs det att medlemsstaterna ska vidta alla nationella lagstiftningsåtgärder som är nödvändiga för att genomföra unionens rättsligt bindande akter. Om enhetliga villkor för genomförande av unionens rättsligt bindande akter krävs ska dock kommissionen (och, i vissa undantagsfall, rådet), såsom det fastställs i artikel 291 i EUF-fördraget, tilldelas genomförandebefogenheter genom dessa akter. Om den grundläggande akten innehåller krav på att kommissionens antagande av genomförandeakter förutsätter tillsyn från medlemsstaternas sida bör den grundläggande akten ge kommissionen dessa genomförandebefogenheter i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011. I ett uttalande bifogat till den förordningen fanns en tungt vägande utfästelse från kommissionens sida, nämligen att det brådskande arbetet med att anpassa unionens regelverk till det nya systemet med delegerade akter och genomförandeakter ska slutföras under innevarande valperiod, också för grundläggande akter där det hänvisas till det föreskrivande förfarandet med kontroll.

D.

Det är lagstiftaren som från fall till fall ska bestämma hur ingående varje lagstiftningsakt ska vara och således också besluta om det ska delegeras någon befogenhet till kommissionen att anta delegerade akter eller inte, liksom också om det behövs befogenheter för att tillförsäkra enhetliga villkor för genomförande av lagstiftningsakten. Någon skyldighet att ge befogenhet att anta delegerade akter eller genomförandeakter föreligger aldrig. Man bör dock överväga en sådan delegering när det behövs flexibilitet och effektivitet och detta inte kan åstadkommas med hjälp av det ordinarie lagstiftningsförfarandet. Beslutet om att ge delegerad befogenhet eller genomförandebefogenhet måste baseras på objektiva faktorer som möjliggör kontroll av lagenligheten hos den lösning som har valts. Eftersom det saknas rättspraxis om artikel 290 i EUF-fördraget och de kriterier som anges i den bestämmelsen har det blivit svårare för Europaparlamentet och rådet att enas om i vilka fall genomförandeakter respektive delegerade akter ska användas.

E.

Delegeringen av befogenheter till kommissionen är inte enbart av teknisk natur utan kan omfatta frågor som har stor politisk betydelse för EU:s medborgare och konsumenter, företag och hela sektorer på grund av sina potentiella socioekonomiska konsekvenser och miljö- och hälsokonsekvenser.

F.

Vid förhandlingarna om lagstiftning om ett flertal ärenden har det framkommit att institutionerna tolkar vissa frågor på olika sätt. Enligt artikel 37a i Europaparlamentets arbetsordning får parlamentets utskott begära ett uttalande från utskottet för rättsliga frågor när de behandlar ett förslag där det föreskrivs delegerade akter. Den 13 januari 2012 godkände talmanskonferensen en gemensam hållning och den 19 april 2012 godkände den en övergripande strategi som de enskilda utskotten skulle följa för att komma till rätta med meningsskiljaktigheter. Parlamentet måste gå ett steg längre med denna gemensamma hållning genom att fastställa egna kriterier för tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget och eftersträva en överenskommelse om sådana kriterier med kommissionen och rådet.

1.

Europaparlamentet anser att följande icke-bindande kriterier bör tjäna som rättesnöre för parlamentet vid tillämpningen av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget, (denna förteckning över kriterier bör inte betraktas som uttömmande):

2.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och rådet att inleda förhandlingar med parlamentet för att nå fram till en överenskommelse om de ovannämnda kriterierna. Parlamentet anser att detta kan ske inom ramen för en översyn av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, där sådana kriterier skulle kunna ingå.

3.

Europaparlamentet upprepar de beslut som talmanskonferensen fattade vid sammanträdena den 13 januari 2011 och 19 april 2012 i fråga om delegerade akter och genomförandeakter. Parlamentet bör alltid insistera på att delegerade akter ska användas för alla befogenheter som delegeras till kommissionen och som uppfyller kriterierna i artikel 290 i EUF-fördraget samt på att ärenden där parlamentets institutionella rättigheter i fråga om införandet av delegerade akter inte säkrats inte bör föras upp på föredragningslistan för plenarsammanträdena. Parlamentet framhåller att parlamentet redan vid inledningen av förhandlingarna bör ta upp frågan om delegerade akter och genomförandeakter som en viktig institutionell fråga för parlamentet.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i framtiden ge en uttrycklig och hållbar motivering till varför den föreslår en delegerad akt eller genomförandeakt i ett lagförslag och därmed betraktar dess normativa innehåll som icke-väsentligt. Parlamentet erinrar om att det av bestämmelserna i artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget tydligt framgår att delegerade akter och genomförandeakter har olika syften och därför inte kan ersätta varandra.

5.

Europaparlamentet anser att möjligheten enligt artikel 37a i arbetsordningen att begära ett yttrande från utskottet för rättsliga frågor bör tillämpas i större utsträckning, så att föredragandena får en stärkt ställning i lagstiftningsförhandlingarna.

6.

Europaparlamentet är allvarligt bekymrat över att anpassningen av unionens regelverk till Lissabonfördraget endast delvis förverkligats, fyra år efter det att Lissabonfördraget trätt i kraft. Parlamentet välkomnar de aktuella förslagen från kommissionen om anpassning av de återstående lagstiftningsakter som föreskriver tillämpning av det föreskrivande förfarandet med kontroll. Parlamentet betonar emellertid att man måste inleda förhandlingar om dessa förslag så snart som möjligt så att man kan slutföra denna anpassning före utgången av innevarande valperiod. Parlamentet anser att åtminstone alla de fall som tidigare behandlats enligt det föreskrivande förfarandet med kontroll nu bör anpassas efter artikel 290 i EUF-fördraget, eftersom åtgärder som omfattas av det föreskrivande förfarandet med kontroll också är åtgärder med allmän räckvidd vilka är avsedda att ändra icke-väsentliga delar av en grundläggande akt, inbegripet genom strykning av vissa av dessa delar eller komplettering genom tillägg av nya icke-väsentliga delar. Parlamentet uppmanar samtidigt rådet att komma vidare i samtalen om de specifika förslag till anpassning som fortfarande är blockerade i rådet, bland annat förslagen inom områdena jordbruk och fiske.

7.

Europaparlamentet uttalar betänkligheter när det gäller att systematiskt låta alla strategiskt betingade inslag ingå i den grundläggande akten, även om det i enskilda fall kan vara en bra lösning, eftersom detta på sikt kan leda till att det inte längre går att använda artikel 290 i EUF-fördraget för vad den ursprungligen var tänkt som, nämligen ett värdefullt sätt att rationalisera lagstiftningsförfarandet för att undvika detaljstyrning och ett tungrott och utdraget medbeslutandeförfarande. Parlamentet betonar att detta tillvägagångssätt skulle kunna vara mycket svårt att tillämpa i praktiken i vissa fall, t.ex. i de branscher där tekniken fortfarande är under utveckling.

8.

Europaparlamentet understryker att parlamentets förhandlingsgrupp i de fall där man har beslutat att använda genomförandeakter noga bör bedöma vilket slags kontroll som är nödvändig från medlemsstaternas sida, och om det rådgivande förfarandet eller granskningsförfarandet bör tillämpas. Parlamentet betonar att dess förhandlingsgrupper vid tillämpning av granskningsförfarandet endast i välmotiverade undantagsfall bör godta den så kallade klausulen om ”inget yttrande”, eftersom den hindrar kommissionen från att anta förslaget till genomförandeakt om inget yttrande har avgetts av den kommitté som består av företrädare för medlemsstaterna och leds av kommissionen.

9.

Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att inte missbruka delegerade akter för att på nytt ta upp diskussioner om politiska överenskommelser som har nåtts vid trepartsmöten. Parlamentet påpekar att befogenheten att anta delegerade akter helst bör ges till kommissionen endast för en begränsad tid.

10.

Europaparlamentet uppmanar sina utskott att noggrant övervaka användningen av delegerade akter och genomförandeakter inom sina respektive ansvarsområden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att förbättra de administrativa förfarandena för överföring och arkivering av dokument som rör delegerade akter, inbegripet förberedande dokument, för att sörja för åtminstone samma nivå av information och insyn som för det befintliga registret över genomförandeakter, och att säkerställa att Europaparlamentet och rådet, i sin egenskap av lagstiftare, får tillgång till information samtidigt.

11.

Europaparlamentet anser att det börjat gå avsevärt snabbare med översändningen av delegerade akter till de ansvariga utskotten, vilket i sin tur på ett positivt sätt påverkat ledamöternas utövande av sin granskningsrätt.

12.

Europaparlamentet påminner om lagstiftarens politiska ansvar och vikten av att man regelbundet och i tid låter parlamentet medverka vid utarbetandet av delegerade akter. Parlamentet uppmanar kommissionen att hålla parlamentet, inbegripet föredraganden med ansvar för det ärende som behandlas, fullständigt underrättat om den planerade tidtabellen, om expertgruppernas planerade sammanträden samt om innehållet i de delegerade akter som planeras, inklusive genom att ge tillträde till kommissionens relevanta databaser, såsom Circa.

13.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fullt ut respektera punkt 15 i ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, bland annat genom att förenkla förfarandet för att bjuda in parlamentets experter till möten med nationella experter, om det ansvariga parlamentsutskottet skulle begära det. Parlamentet konstaterar att kommissionen, till följd av att parlamentets experter får närvara vid dessa möten, kan bjudas in till sammanträden inom parlamentet för ytterligare diskussioner om utarbetandet av delegerade akter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att tillämpa punkt 15 i ramavtalet också för de delar av mötena mellan medlemsstaterna och kommissionen då man diskuterar andra ärenden än genomförandeakter i den mening som avses i förordning (EU) nr 182/2011.

14.

Europaparlamentet anser att det ofta är för knappt om tid från det att slutliga utkast till genomförandeakter översänds till dess att de antas av kommissionen, så att parlamentet inte hinner utöva adekvat tillsyn. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att fullständigt respektera parlamentets rätt att få en månad på sig för att granska slutliga utkast till genomförandeakter, såsom det föreskrivs i överenskommelsen om kommittéförfaranden mellan parlamentet och kommissionen från 2008.

15.

Europaparlamentet kräver att det avsätts tillräckliga tekniska och mänskliga resurser för delegerade akter och genomförandeakter så att man bland annat kan säkerställa en effektiv intern informationsspridning. Parlamentet anser att det underlättar granskningen av delegerade akter om man skickar dem till ledamöterna med ett nyhetsbrev. Detta ger också ledamöterna möjlighet att i god tid göra eventuella invändningar.

16.

Europaparlamentet rekommenderar att det i varje utskott utses ständiga föredragande för delegerade akter och genomförandeakter, eftersom detta ger garantier för konsekvens, både inom det berörda utskottet och med andra utskott. Parlamentet anser att det måste råda konsekvens vid behandlingen av liknande frågor, varvid dock nödvändig flexibilitet måste finnas kvar.

17.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionens experter är tillgängliga för att delta i informationsmöten med ledamöterna, eftersom det är nyttigt att i god tid innan de delegerade akterna antas hålla sådana möten för att förtydliga centrala aspekter i dessa akter och underlätta parlamentets arbete med att bedöma akterna i fråga.

18.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till framför allt förhandlingsgruppernas medlemmar att särskilt uppmärksamma delegerade akter och genomförandeakter i den rapport som ska lämnas till det ansvariga utskottet efter varje trepartsmöte i enlighet med artikel 70.4 i parlamentets arbetsordning.

19.

Europaparlamentet beklagar djupt att anpassningsärendena om viktig jordbruks- och fiskelagstiftning blockerades av rådet efter det att förhandlingarna vid informella trepartsmöten och efter parlamentets första behandling hade brutit samman. Parlamentet understryker att detta ofta beror på att rådet inte vill använda delegerade akter och konstaterar att det endast är inom ramen för de fullständiga lagstiftningsförfarandena i samband med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och den gemensamma fiskeripolitiken som det har varit möjligt att finna en anpassningslösning som var godtagbar för båda sidor. Vissa bestämmelser kunde man dock enas om endast på villkor att de inte skulle utgöra ett prejudikat. Parlamentet uppmanar med kraft rådet att gå vidare med de kvarstående anpassningsärendena, så att förfarandena kan slutföras före slutet av den innevarande valperioden.

20.

Europaparlamentet påminner om att parlamentet särskilt i fråga om finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete sedan 2006 har utövat en ”demokratisk granskning”, i form av en politisk dialog med kommissionen om förslag till åtgärder. Parlamentet konstaterar dock att man har haft blandade erfarenheter med denna metod, och att parlamentets möjligheter att påverka kommissionens beslut har varit begränsade.

21.

Europaparlamentet påpekar att genomförandeakter på området för utvecklingssamarbete ofta grundas på föregående samråd med tredje parter, vilket gör det svårare att få igenom förändringar i ett sent stadium av det formella kommittéförfarandet. Om information till och dialog med parlamentet kunde tidigareläggas skulle det bidra kraftigt till en mer effektiv användning av parlamentets kontrollbefogenheter.

22.

Europaparlamentet påpekar att det på området för finansiella tjänster i förordningarna om de europeiska tillsynsmyndigheterna har införts tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande, enligt vilka tillsynsmyndigheterna lägger fram förslag till tekniska standarder för tillsyn och tekniska standarder för genomförande som kommissionen ska anta. Parlamentet anser, med tanke på tillsynsmyndigheternas tekniska expertis och specialistkunskaper, att de delegerade akterna bör få formen av tekniska standarder för tillsyn i stället för sedvanliga delegerade akter när detta är möjligt. Parlamentet anser också att kommissionen alltid bör inhämta tekniska råd från den relevanta tillsynsmyndigheten avseende innehållet i dessa delegerade akter innan kommissionen antar akterna.

23.

Europaparlamentet påpekar att perioden för granskning av tekniska standarder för tillsyn med stöd av vissa rättsakter kan förlängas med ytterligare en månad, eftersom dessa standarder är så pass omfattande och invecklade, och anser att sådan flexibilitet bör bli norm. Parlamentet påpekar dessutom att lagstiftaren har fastställt en granskningsperiod på tre månader, som får förlängas med tre månader, för alla delegerade akter på området för finansiella tjänster, och anser att denna praxis bör utvidgas till att omfatta andra områden av komplicerad natur.

24.

Europaparlamentet understryker att de arrangemang enligt vilka inga delegerade akter får läggas fram under parlamentets uppehållsperioder även bör gälla tekniska standarder för tillsyn.

25.

Europaparlamentet anser att inbjudan till aktörerna att delta i tillsynsmyndigheternas aktörsgrupper bör omfatta en tillräckligt lång period (minst två månader), och att den bör offentliggöras via många olika kanaler samt följa ett tydligt och rationaliserat förfarande för att garantera att ansökningar tas emot från ett brett underlag av kandidater. Parlamentet påminner om att tillsynsmyndigheternas aktörsgrupper bör vara balanserade, i enlighet med bestämmelserna i respektive förordningar.

26.

Europaparlamentet påminner om att det på området sysselsättning och sociala frågor, för att försvara sina befogenheter, låtit domstolen pröva Eures-beslutets giltighet.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sitt arbetsprogram inbegripa förslag för att ändra samtliga rättsakter inom den tidigare tredje pelaren för att anpassa dem till den nya normhierarkin och att respektera parlamentets befogenheter och behörighet samt rätt till information om delegering av befogenheter till kommissionen enligt Lissabonfördraget. Parlamentet betonar att detta kommer att kräva en enskild bedömning av varje rättsakt för att fastställa de beslut som utgör väsentliga delar och därför måste fattas av lagstiftaren, särskilt beslut som rör de berörda personernas grundläggande rättigheter, samt de beslut som kan anses vara icke-väsentliga delar (se domstolens dom i mål C-355/10).

28.

Europaparlamentet påpekar att rådet – långt efter Lissabonfördragets ikraftträdande – fortsätter att anta rättsakter på grundval av bestämmelser från den tidigare tredje pelaren, vilket har lett till att parlamentet tvingats väcka talan inför domstolen.

29.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

29.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 285/18

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 136 jämförd med artikel 121.2,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1175/2011 av den 16 november 2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1466/97 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (1),

—

med beaktande av rådets direktiv 2011/85/EU av den 8 november 2011 om krav på medlemsstaternas budgetramverk (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1174/2011 av den 16 november 2011 om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet (3),

—

med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1177/2011 av den 8 november 2011 om ändring av förordning (EG) nr 1467/97 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 av den 16 november 2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (5),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 av den 16 november 2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2013 om att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering (7),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 december 2012En handlingsplan för att stärka kampen mot skattebedrägeri och skatteundandragande (COM(2012)0722),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 473/2013 av den 21 maj 2013 om gemensamma bestämmelser för övervakning och bedömning av utkast till budgetplaner och säkerställande av korrigering av alltför stora underskott i medlemsstater i euroområdet (8),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 472/2013 av den 21 maj 2013 om förstärkning av den ekonomiska övervakningen och övervakningen av de offentliga finanserna i medlemsstater i euroområdet som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken: genomförande av 2013 års prioriteringar (10),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 13 november 2013Årlig tillväxtöversikt för 2014 (COM(2013)0800),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om uppmaningen till ett mätbart och bindande åtagande mot skatteundandragande och skatteflykt i EU (12),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om förberedelse inför Europeiska rådets möte (den 19-20 december 2013) (13),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från budgetutskottet (A7-0084/2014), och av följande skäl:

A.

Kommissionens prognoser från förra hösten visar att den reala BNP-tillväxten i euroområdet långsamt återhämtar sig och förväntas nå 1,1 procent under 2014, arbetslösheten förväntas minska och inflationen stannar kvar på en nivå under 2 procent.

B.

På tillväxtmarknaderna håller tillväxten på att stagnera, samtidigt som den är stark i Förenta staterna och positiv i Japan.

C.

Den 20–22 januari 2014 höll parlamentet ett högnivåmöte med ledamöter av nationella parlament (i samband med europeiska parlamentsveckan) för att diskutera den årliga tillväxtöversikten för 2014, liksom mål inom den allmänna ekonomiska politiken för tillväxt och sysselsättning, i syfte att ta större hänsyn till effektiviteten hos de politiska åtgärderna och till potentiella spridningseffekter i EU.

D.

Kommissionen medger att de flesta målen inom Europa 2020-strategin inte kommer att uppfyllas ens i det mest optimistiska scenariot.

E.

Europaparlamentet har välkomnat införandet av ett instrument för konvergens och konkurrenskraft, som ett led i förstärkningen av styrningsramen.

1.

Europaparlamentet konstaterar att en ekonomisk återhämtning pågår i EU, men den är fortfarande bräcklig. Parlamentet understryker att en tillväxtvänlig konsolidering av de offentliga finanserna behövs och insatserna måste fortsätta för att säkra efterlevnad av den befintliga ramen för ekonomisk styrning, å ena sidan, och skapa mer hållbar tillväxt och sysselsättning på medellång och lång sikt, å andra sidan.

2.

Europaparlamentet välkomnar erkännandet av behovet av en tillväxtvänlig konsolidering av de offentliga finanserna. Parlamentet uppmanar kommissionen att överföra denna prioritering till konkreta rekommendationer till medlemsstaterna och EU som helhet, inklusive till de medlemsstater som omfattas av ekonomiska anpassningsprogram, så att de inte bara behandlar frågan om en konsolidering av de offentliga finanserna, utan också strukturreformer som leder till en faktisk, hållbar och socialt välbalanserad tillväxt, sysselsättning, ökad konkurrens och stärkt konvergens.

3.

Europaparlamentet noterar att de ökade räntedifferenserna på statspapper har lett till en betydande minskning av manöverutrymmet för finanspolitiken i ett antal medlemsstater. Parlamentet konstaterar att Europeiska centralbankens (ECB) penningpolitiska strategi har bidragit till att minska räntedifferenserna på statspapper. Parlamentet konstaterar att ECB genom framåtriktad vägledning kommer att upprätthålla denna strategi på kort och medellång sikt, och kommer på detta sätt att bidra till en starkare tillväxt.

4.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen övervakar målen i Europa 2020-strategin på nationell och europeisk nivå i de landspecifika rekommendationerna och håller därför ett vaksamt öga på de mål som ställts för sysselsättning, forskning och utveckling, utbildning, fattigdom, förnybar energi och utsläppsminskning.

5.

Europaparlamentet anser att EU-ekonomin som helhet behöver stimulera sin kostnadsrelaterade och icke-kostnadsrelaterade konkurrenskraft i den globala ekonomin, i synnerhet genom att stärka konkurrensen på varu- och tjänstemarknaderna för att främja produktivitet, resurseffektivitet och lägre priser och genom att anpassa arbetskostnaderna till produktiviteten och se till att interna makroekonomiska obalanser minskar.

6.

Europaparlamentet inser att ambitiösa strukturreformer har genomförts av de medlemsstater som upplevt allvarliga svårigheter. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fortsätta sina insatser i detta hänseende. Parlamentet påpekar att det krävs fortsatta beslutsamma insatser i samband med strukturreformerna, och att dessa behöver övervakas för att reformernas effektivitet ska garanteras och för att man ska kunna bygga vidare på de framsteg som har gjorts. Parlamentet uppmuntrar till att anta och genomföra program för strukturreformer som främjar konvergens och konkurrens på nationell och europeisk nivå och bidrar till ökad hållbar tillväxt och främjar sysselsättning. Parlamentet understryker betydelsen av ett snabbt och effektivt genomförande av program och system för att bekämpa arbetslösheten, i synnerhet bland unga.

7.

Europaparlamentet understryker vikten av att inleda eller fortsätta processen med konsekventa och hållbara strukturreformer för ökad stabilitet på medellång och lång sikt. Parlamentet betonar att EU inte kan konkurrera med endast allmänna kostnader eller arbetskostnader, utan måste investera mer i forskning, innovation och utveckling, utbildning och kompetens samt resurseffektivitet, både på nationell och på europeisk nivå.

8.

Europaparlamentet upprepar sin begäran om en rättsakt om ”konvergensriktlinjer”, som bör antas enligt det ordinarie lagstiftningsförfarandet och i vilken det för en angiven period bör fastställas ett mycket begränsat antal mål för de mest brådskande reformåtgärderna, samt sin begäran om att medlemsstaterna ska se till att de nationella reformprogrammen upprättas på grundval av ovannämnda konvergensriktlinjer och kontrolleras av kommissionen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att åta sig att genomföra sina nationella reformprogram fullt ut. Parlamentet föreslår att medlemsstaterna på denna grundval skulle kunna ingå ett ”konvergenspartnerskap” med EU:s institutioner, med möjlighet till villkorad finansiering av reformåtgärder. Parlamentet upprepar att ett sådant ökat ekonomiskt samarbete bör gå hand i hand med en incitamentbaserad finansiell mekanism. Parlamentet anser att andra möjliga typer av finansiering eller instrument, t.ex. en solidaritetsmekanism, måste vara en fast beståndsdel av EU:s budget, men ligga utanför den överenskomna fleråriga budgetramen.

9.

Europaparlamentet är oroat över den totala privata och offentliga skuldsättningsgraden bland medlemsstaterna i euroområdet. Parlamentet påpekar att EU måste vidta åtgärder bortom en tillväxtmodell som baseras på en alltför hög skulduppbyggnad och resursförbrukning.

10.

Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att vid utformningen av ekonomisk politik och reformer fästa särskild uppmärksamhet vid vilka följder detta får för de yngre generationerna av européer och framtida generationer, så att inte unga människor redan från början berövas möjligheter. Parlamentet betonar att det krävs ytterligare insatser i kampen mot de långsiktiga följderna av arbetslösheten, och i synnerhet av arbetslösheten bland unga.

11.

Europaparlamentet ger erkännande åt de medlemsstatsmyndigheter som med framgång genomfört makroekonomiska anpassningsprogram eller program för finanssektorerna.

12.

Europaparlamentet påpekar att en kombination av solidaritet och villkor, starkt egenansvar och ett engagemang till förmån för reformer är nödvändiga förutsättningar för att program för ekonomiskt stöd ska ge resultat. Parlamentet uppmanar emellertid kommissionen och medlemsstaterna att införliva ekonomiskt stöd och det tillfälliga trojkasystemet i en förbättrad rättslig struktur som är förenlig med EU:s ram för ekonomisk styrning och unionslagstiftningen, för att på detta sätt garantera demokratisk ansvarsskyldighet.

13.

Europaparlamentet understryker att den ekonomiska och monetära unionen (EMU) är långt ifrån fullbordad och påminner kommissionen om dess skyldigheter och åtaganden att stärka tillväxten, den ekonomiska konvergensen och konkurrenskraften inom EU. Parlamentet anser att detta bäst kan uppnås om kommissionen till slut lade fram förslag till ett fullbordande av EMU, i linje med samtliga förslag i kommissionens plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union. Parlamentet noterar att fullbordandet av EMU bör baseras på gemenskapsmetoden.

14.

Europaparlamentet ger ett erkännande åt hur den ekonomiska krisen har hanterats genom den nya och reviderade budgetförordningen. Parlamentet noterar att slutförandet av bankunionens tre pelare och genomförandet av de nya bestämmelserna om kapitalkrav för bankerna bidrar till att återskapa förtroendet för den europeiska banksektorns motståndskraft.

15.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttalande om att den viktigaste prioriteringen enligt den årliga tillväxtöversikten för 2014 är att skapa hållbar och smart tillväxt för alla och en konkurrenskraft som genererar ytterligare arbetstillfällen.

16.

Europaparlamentet håller med kommissionen om att medlemsstaterna måste fortsätta att eftersträva en tillväxtvänlig konsolidering av de offentliga finanserna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förenkla skattesystemen, sänka skatterna och socialförsäkringsavgifterna, i synnerhet för låg- och medelinkomsttagare, och flytta över skatten från arbete till konsumtion och miljöskadliga verksamheter i syfte att stimulera tillväxt, privata investeringar och skapande av arbetstillfällen, effektivisera konsolideringsinsatserna och öka investeringarna i utbildning, forskning och utveckling och en aktiv arbetsmarknadspolitik.

17.

Europaparlamentet uppmuntrar de medlemsstater som omfattas av ett anpassningsprogram att fortsätta att genomföra eller genomföra tillväxtvänliga och hållbara strukturreformer, och samtidigt öka insatserna för att uppfylla Europa 2020-strategins mål. Parlamentet uttrycker oro över bristen på egenansvar i samband med specifika reformer i de medlemsstater som uppvisar alltför stora budget- eller bytesbalansunderskott. Parlamentet anser att principen om förhandstilldelning och omedelbar utbetalning ska gälla alla medel för perioden 2014–2020 som är avsedda att uppmuntra den ekonomiska tillväxten, sysselsättningen och strategiska investeringar, särskilt sysselsättningsinitiativet för unga.

18.

Europaparlamentet betonar vikten av granskning och genomförande av de landspecifika rekommendationerna, multilateral övervakning, utbyte av erfarenheter och bästa praxis samt inbördes utvärderingar som ett verktyg för att stimulera debatt och kollegialt tryck för att på så sätt staka ut vägen och bidra till att skapa den drivkraft och acceptans för reformerna som krävs.

19.

Europaparlamentet påpekar än en gång att en brist på ambitiösa reformer för att öka de europeiska ekonomiernas konkurrenskraft och garantera att de sociala trygghetssystemen liksom hälso- och sjukvårdssystem är hållbara kommer att skapa en alltför stor börda för framtida generationer. Europaparlamentet påpekar även att det är viktigt att åtgärda situationer med alltför stora underskott och obalans i bytesbalansen.

20.

Europaparlamentet påpekar återigen att stater och finansinstitut uppvisar en ihållande sårbarhet i en miljö med låg tillväxt.

21.

Europaparlamentet betonar att strukturreformer behöver kompletteras med långsiktiga investeringar i utbildning, forskning, innovation och hållbar energi. Parlamentet anser att offentlig-privata partnerskap också kan betraktas som ett verktyg för att främja investeringar och åstadkomma smart och hållbar tillväxt genom en komplettering av offentliga investeringsprogram.

22.

Parlamentet efterlyser kraftfullare och mer konsekventa åtgärder utifrån kommissionens omfattande handlingsplan för att stärka kampen mot skatteundandragande. Parlamentet anmodar kommissionen att införliva tydliga och mätbara mål i Europa 2020-strategin.

23.

Europaparlamentet betonar att tillgång till finansiering, i synnerhet för små och medelstora företag, är ett av de största hindren för tillväxt inom EU. Parlamentet anser att fler alternativ till bankfinansiering behövs genom att förbättra den effektiva fördelningen av kapital via kapitalmarknaderna, stimulera långsiktiga investeringar och fullt ut utnyttja EU:s nya, innovativa finansiella instrument som har utformats för att hjälpa små och medelstora företag att få tillgång till kapitalmarknaderna. Parlamentet anser att fullbordandet av bankunionen bör förbättra tillgången till finansiering och skapa lika villkor för små och medelstora företag när det gäller tillgång till finansiering. Parlamentet understryker behovet av att ytterligare minska den byråkratiska bördan för små och medelstora företag och att fortsätta ta hänsyn till proportionalitetsprincipen vid utvecklingen av regelverk. Parlamentet anser att Europeiska investeringsbanken (EIB) kan spela en ännu aktivare roll för realekonomins tillgång till finansiering, och anser att de förslag om finansiering från EIB som lagts fram vid de senaste rådsmötena, särskilt förslagen avseende finansiering av små och medelstora företag, kan och bör vara mer ambitiösa.

24.

Europaparlamentet upprepar vikten av att fullborda den inre marknaden för tillväxt i EU. Parlamentet anser att medlemsstaterna och kommissionen inte uppfyller sina åtaganden att fullborda den inre marknaden.

25.

Europaparlamentet understryker att avsaknaden av en välfungerande inre arbetsmarknad och en hållbar strategi för invandring hämmar tillväxten inom EU. Parlamentet understryker de makroekonomiska fördelarna för medlemsstaterna av att modernisera sin arbetsmarknad, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga särskilda åtgärder för att främja en framgångsrik gemensam arbetsmarknad som baseras på arbetstagarnas fria rörlighet, faktiska lika villkor och principen om social konvergens uppåt, liksom på en modern, ändamålsenlig och inkluderande invandringspolitik på både nationell och europeisk nivå.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förklara för parlamentet de särskilda åtgärder som den avser vidta för att främja och uppfylla sina mål om ökad hållbar tillväxt och stärkt konkurrenskraft.

27.

Europaparlamentet anser att den årliga tillväxtöversikten överlag inte är tillräckligt detaljerad och att den inte tillhandahåller verktyg för att uppnå målen.

28.

Europaparlamentet tar del av rapporten om varningsmekanismen. Parlamentet noterar den stegvisa minskningen av de interna obalanserna i EU:s ekonomi. Parlamentet påminner också om de externa obalanserna, inklusive de stora externa överskotten och minskningen av exportmarknadsandelar i majoriteten av medlemsstaterna.

29.

Europaparlamentet påpekar att syftet med förfarandet vid makroekonomiska obalanser är att undvika negativ spridning av effekterna av dåligt utformad nationell politik till andra medlemsstater i euroområdet. Parlamentet är oroat över att kommissionen i sin tolkning av resultattavlan inte tar tillräcklig hänsyn till att euroområdet och dess medlemsstater består av öppna ekonomier som är beroende av varandra.

30.

Europaparlamentet noterar kommissionens bedömning att en rad betydelsefulla makroekonomiska obalanser håller på att korrigeras. Parlamentet påpekar att kommissionen, för att ytterligare stärka EU:s övergripande konkurrenskraft, särskilt måste titta på en medlemsstats underskott i förhållande till resten av euroområdet.

31.

Europaparlamentet oroar sig över att de flesta medlemsstater fortfarande förlorar marknadsandelar globalt och har en kraftigt negativ finansiell utlandsnettoställning. Parlamentet beklagar att andra viktiga inslag som har haft stort inflytande på konkurrenskraften, till exempel enhetskapitalkostnader, ännu inte har lagts till som indikatorer i resultattavlan för makroekonomiska obalanser, trots att parlamentet har begärt detta upprepade gånger.

32.

Europaparlamentet är fortfarande oroat över bristen på framsteg när det gäller att minska den alltför höga privata skuldsättningen. Parlamentet påpekar att detta inte endast är ett problem för den finansiella stabiliteten utan att det även begränsar EU:s tillväxtmöjligheter.

33.

Europaparlamentet påpekar att den nuvarande situationen med ovanligt låga räntor över hela avkastningskurvan är ett problem för EU-medborgarnas privata sparande och pensioner.

34.

Europaparlamentet noterar kommissionens första bedömning av medlemsstaternas utkast till budgetplaner. Parlamentet betonar att bedömningen av utkasten till budgetplaner förbättrar den multilaterala övervakningen och granskningen av budgetsituationen i medlemsstaterna.

35.

Europaparlamentet är oroat över att endast två medlemsstater nådde sina mål på medellång sikt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fortsätta och vid behov öka sina insatser, med tanke på att en tillväxtvänlig konsolidering behövs i de medlemsstater som inte uppfyllt sina mål.

36.

Europaparlamentet betonar att den europeiska planeringsterminen inte på något vis får äventyra Europaparlamentets och de nationella parlamentens befogenheter. Parlamentet betonar att man bör göra en tydlig åtskillnad mellan EU:s och medlemsstaternas befogenheter och att Europaparlamentet bär ansvaret på unionsnivå. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett korrekt och formellt deltagande för parlamentet i alla steg i processen för den europeiska planeringsterminen för att öka den demokratiska legitimiteten i de beslut som fattas.

37.

Europaparlamentet betonar behovet av att öka den demokratiska ansvarsskyldigheten inför Europaparlamentet och de nationella parlamenten när det gäller viktiga inslag i styrningen av euroområdet, såsom Europeiska stabilitetsmekanismen, Eurogruppens beslut samt övervakningen och utvärderingen av program för ekonomiskt stöd. Parlamentet ber kommissionen att genomföra och offentliggöra en intern efterhandsutvärdering av sina rekommendationer och sin delaktighet i trojkan.

38.

Europaparlamentet påminner om att fragmenteringen av finansmarknaderna återspeglas i en brist på finansiering och ökade finansieringskostnader, särskilt för små och medelstora företag, och att detta är det största problemet för många medlemsstater. Parlamentet anser att ECB bör bibehålla sin aktiva roll till förmån för en defragmentering och anser att EIB ytterligare kan främja finansiering av små och medelstora företag, företagande, export och innovation, vilka är avgörande faktorer för den ekonomiska återhämtningen.

39.

Europaparlamentet konstaterar att den årliga tillväxtöversikten för 2014 avviker endast marginellt från 2013 års utgåva. Parlamentet beklagar därför än en gång att det saknas nya förslag från kommissionen om den roll som EU-budgeten kan spela när det gäller att stimulera tillväxt och skapande av arbetstillfällen i syfte att uppnå målen i Europa 2020-strategin.

40.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte har kunnat förse parlamentet med en uttömmande rapport om genomförandet av den tillväxt- och sysselsättningspakt som man kom överens om i juni 2012.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en regelbundet uppdaterad resultattavla för genomförandet av de nya programmen så att man kan göra jämförelser mellan medlemsstaterna och ge budgetmyndigheten möjlighet att fatta mer välgrundade beslut om utgiftsprioriteringar i ljuset av iakttagbara trender.

42.

Europaparlamentet understryker att den låga nivån på betalningsbemyndigandena och det låga taket på betalningarna fortfarande är ett svårt problem för EU-budgeten som har en särskilt negativ verkan på den ekonomiska återhämtningen, eftersom sena betalningar i första hand får negativa effekter för de för direkta stödmottagarna. Parlamentet betonar dessutom att denna låga nivå på betalningsbemyndigandena i EU:s budget för 2014 står helt i strid med de åtgärder som överenskommits mellan medlagstiftarna om att tillfälligt öka EU:s andel av finansieringen av de EU-program som genomförs genom delad förvaltning i medlemsstater som har, eller hotas av, allvarliga problem i fråga om sin finansiella stabilitet. Mot bakgrund av genomförandet påminner parlamentet om att det är nödvändigt att säkerställa en ordnad utveckling av betalningarna i syfte att undvika att utestående åtaganden överförs till 2015 års budget på ett onormalt sätt, och att i detta sammanhang vid behov utnyttja de olika flexibilitetsmekanismerna i förordningen om den fleråriga budgetramen. Parlamentet har för avsikt att fortsätta sin omfattande övervakning av den övergripande betalningssituationen, särskilt när det gäller det mycket stora betalningsbelopp som fortfarande behövs för genomförandet av programmen inom den förra fleråriga budgetramen.

43.

Europaparlamentet beklagar än en gång att medlemsstaterna fortfarande betraktar sina bidrag till EU-budgeten som en variabel för justering av sina konsolideringsinsatser, vilket i sin tur leder till en konstgjord minskning av betalningsvolymen i EU:s budget. Parlamentet uppmanar kommissionen att till fullo ta hänsyn till denna upprepade och farliga trend vid bedömningen av medlemsstaternas budgetplaner och att föreslå konkreta åtgärder för att vända trenden.

44.

Europaparlamentet påminner om sin åsikt att medlemsstaternas budgetsituation kan underlättas genom ett nytt system med egna medel för finansiering av unionens budget som kommer att minska de BNI-baserade bidragen och sålunda ge medlemsstaterna möjlighet att fullgöra sina konsolideringsinsatser utan att äventyra EU:s finansiering för att stödja investeringar i åtgärder för ekonomisk återhämtning och reformåtgärder. Parlamentet understryker därför den vikt man fäster vid den nya högnivågruppen om egna medel, vars arbete bör leda fram till en verklig reform av EU:s finansiering.

45.

Europaparlamentet upprepar att ett starkare ekonomiskt samarbete bör gå hand i hand med en incitamentbaserad mekanism. Parlamentet anser att andra möjliga typer av finansiering eller instrument, t.ex. en solidaritetsmekanism, måste vara en fast beståndsdel av EU:s budget, men ligga utanför den överenskomna fleråriga budgetramen.

46.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till Europeiska rådet, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlamentet och Europeiska centralbanken.

29.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 285/24

—

med beaktande av artikel 9 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av artiklarna 145, 148, 152 och 153.5 i EUF-fördraget,

—

med beaktande av artikel 28 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 november 2013Årlig tillväxtöversikt för 2014 (COM(2013)0800) och utkastet till gemensam rapport om sysselsättningen som är bifogat detta,

—

med beaktande av sin resolution av den 23 oktober 2013 om den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken: genomförande av 2013 års prioriteringar (1),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 oktober 2013Att stärka den ekonomiska och monetära unionens sociala dimension (COM(2013)0690),

—

med beaktande av muntlig fråga O-000122/2013 – B7-0524/2013 till kommissionen, och av parlamentets därtill relaterade resolution av den 21 november 2013 om kommissionens meddelande Att stärka den ekonomiska och monetära unionens sociala dimension  (2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010Europa 2020 – en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 september 2010 om förslaget till rådets beslut om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik – Del II av de integrerade riktlinjerna för Europa 2020 (3),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 april 2012Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning (COM(2012)0173),

—

med beaktande av muntlig fråga O-000120/2012 till kommissionen, och av parlamentets därtill relaterade resolution av den 14 juni 2012Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning  (4),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 november 2010En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen – EU:s bidrag till full sysselsättning (COM(2010)0682) och parlamentets därtill relaterade resolution av den 26 oktober 2011 (5),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2010Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning (COM(2010)0758) och parlamentets därtill relaterade resolution av den 15 november 2011 (6),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Initiativet Bättre möjligheter för unga (COM(2011)0933),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 november 2012 om social investeringspakt – som ett svar på krisen (7),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 februari 2013Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning – inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden 2014–2020 (COM(2013)0083),

—

med beaktande av muntlig fråga O-000057/2013 – B7-0207/2013 till kommissionen, och av parlamentets därtill relaterade resolution av den 12 juni 2013 om kommissionens meddelande Sociala investeringar till stöd för tillväxt och sammanhållning – inklusive genomförandet av Europeiska socialfonden 2014–2020  (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2013 om att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering (9),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0091/2014), och av följande skäl:

A.

Ur statistisk synvinkel tog recessionen i euroområdet slut under det andra kvartalet 2013, men den årliga tillväxten i euroområdet kommer fortsatt att vara bräcklig året ut, med arbetslösheten kvar på en mycket hög nivå. Den hållbara tillväxten måste öka ytterligare för att man ska kunna tala om en långsiktig återhämtning och för att den ska få tillräcklig kraft att lösa EU:s socioekonomiska problem.

B.

Arbetslösheten i EU har nått den oroande siffran 26,6 miljoner och långtidsarbetslösheten har ökat i de flesta medlemsstater och nått sin högsta nivå någonsin i EU som helhet. Nedgången i sysselsättningen har varit kraftigare i de länder som var i en så allvarlig situation att de tvingades till omfattande budgetåtstramningar.

C.

Ungdomsarbetslösheten har nått aldrig förr skådade nivåer – i medeltal 23 procent i EU som helhet, och i vissa medlemsstater ligger arbetslösheten bland ungdomar mellan 16 och 25 år på mer än 50 procent. Situationen på arbetsmarknaden är särskilt kritisk för unga personer, som oberoende av vilken utbildningsnivå de har, ofta hamnar i en situation med arbetslöshet, otrygga anställningar eller obetald praktik, eller utvandring som enda alternativ. År 2011 beräknades den ekonomiska förlusten på grund av att ungdomar står utanför arbetsmarknaden till 153 miljarder euro i medlemsstaterna, vilket motsvarar 1,2 procent av unionens BNP. Den stelbenta arbetsmarknadslagstiftningen i flera medlemsstater gör att det inte finns någon flexibilitet att effektivt absorbera chocker. Gällande arbetsmarknadslagstiftning kan i vissa fall i överdrivet stor utsträckning skydda dem som har arbete och missgynna inkluderingen av unga personer i arbetskraften.

D.

Den här recessionen har varit den djupaste och mest långvariga i de senaste hundra årens ekonomiska historia, men en katastrof har undvikits, och effekterna av krisen har spridits över många år, till och med årtionden. Bland dessa effekter finns det faktum att långtidsarbetslösheten fortfarande stiger, vilket kan leda till strukturell arbetslöshet. Segmenteringen av arbetsmarknaden har fortsatt att öka, hushållens genomsnittliga inkomst minskar i många medlemsstater och indikatorer visar på en trend med mer och något allvarligare former av fattigdom och social utestängning, inbegripet fattigdom bland förvärvsarbetande, under ett antal år framöver.

E.

Internationella valutafonden (IMF) påpekade nyligen att det finns utrymme för bättre och mer progressiv beskattning, vilket skulle kunna bidra till att minska ojämlikheten i EU. Beskattningen bör flyttas från arbete till andra former av hållbar skatt, i avsikt att främja tillväxten och jobbskapandet och skapa ytterligare inkomstkällor under resans gång samt stärka konsolideringarnas legitimitet.

F.

Krisens konsekvenser har lett till exempellösa och ökande skillnader i produktivitet och sysselsättning mellan EU:s centrala områden och randområden. Skillnaden i sysselsättningsgraden mellan de centrala länderna och randområdena uppgick till 10 procentenheter 2012, jämfört med endast 3,5 procentenheter 2000. Denna skillnad förväntas kulminera i år.

G.

Det är nödvändigt att fortsätta med en konsolidering av de offentliga finanserna på ett differentierat och tillväxtfrämjande sätt för att garantera långsiktig hållbarhet i välfärdsstaten och de offentliga finanserna.

H.

Ekonomiska förbättringar bör alltså ses som en uppmuntran till att arbeta vidare med beslutsamhet, för att betona tillväxt och sysselsättning i syfte att hålla igång reformprogrammen i avsikt att förbättra konkurrenskraften och säkerställa en varaktig återhämtning.

I.

Systemiska fel i kommissionens ekonomiska prognoser om tillväxt och arbetslöshet under senare år vittnar om att det krävs en förbättrad prognosmodell och strategi för att få slut på krisen. Takten för budgetkonsolideringen har saktat av. Jobbskapandet i euroområdet går fortfarande trögt. Enligt Eurostat ligger inflationen i euroområdet under ECB:s mål.

J.

Den demografiska utvecklingen innebär en påfrestning på de nationella budgeterna och pensionssystemen, och medellivslängden fortsätter att öka.

K.

Livslängdskoefficienten måste beaktas med sikte på pensionssystemens hållbarhet.

L.

De olika medlemsstaterna har genomfört strukturreformer av olika omfattning och i olika takt under krisen. Reformerna har varit betydligt mer krävande för länderna i unionens randområden än för de centrala länderna. Alla medlemsstater bör ha samma drivkraft och genomföra nödvändiga strukturreformer i syfte att främja en hållbar och balanserad tillväxt och skapande av sysselsättning i området.

M.

Alla medlemsstater behöver förbättra sina prestationer och sin konkurrenskraft, och de växande socio-ekonomiska skillnaderna mellan medlemsstaterna utgör för närvarande en reell utmaning för eurozonen. Det ligger i samtliga medlemsstaters intresse att snabbt och effektivt ta itu med arbetslösheten och de sociala problemen och undvika en försämring av ekonomin.

N.

Satsningarna på utbildning, forskning och innovation – som är nyckelområden när det gäller att stimulera den ekonomiska tillväxten och skapa sysselsättning – är fortfarande lägre i EU än hos dess viktigaste ekonomiska partner och konkurrenter på andra håll i världen. Produktiva investeringar på dessa områden behöv om vi ska kunna ta oss ur krisen på ett hållbart sätt.

O.

Stöd till entreprenörer bör vara en prioritering hos medlemsstaterna.

P.

Samordnade politiska åtgärder som kombinerar makroekonomiska åtgärder, strukturpolitik, sunda arbetsmarknadsinstitutioner, osegmenterade arbetsmarknader, kollektiva förhandlingar och välfinansierade välfärdssystem är nödvändiga för att lindra cykliska chocker. Ett system baserat på snabb återgång till arbetsmarknaden med medföljande åtgärder som bygger på flexicurity är också viktigt för att lindra cykliska chocker.

Q.

Fattigdomen har ökat sedan 2007, och i dag löper 24,2 procent av EU:s befolkning risk att hamna i fattigdom eller social utestängning. Utgifterna för de sociala trygghetssystemen har minskat i nästan alla medlemsstater. Kommittén för socialt skydd varnar för att allt fler människor riskerar att drabbas av inkomstfattigdom, barnfattigdom, ej uppfyllda medicinska behov, allvarlig materiell knapphet och social utestängning.

R.

EU har misslyckats med att nå nästan samtliga Europa 2020-mål, och medlemsstaternas framsteg för att nå Europa 2020-målen har varit nedslående. Åtagandena i de nationella reformprogrammen för 2013 är otillräckliga för att nå de flesta av målen på EU-nivå.

S.

Det är mycket viktigt att främja demokratisk redovisningsskyldighet, ansvarstagande och legitimitet för samtliga aktörer inom den europeiska planeringsterminen. Det är nödvändigt att parlamentet deltar i denna process. De nationella parlamenten representerar och garanterar de rättigheter som medborgarna har förvärvat och delegerat. Införandet av den europeiska planeringsterminen bör fullt ut respektera de nationella parlamentens rättigheter.

T.

Det saknas åtgärder som säkerställer att Europeiska rådet respekterar Europaparlamentets ståndpunkt innan det årligen antar de prioriteringar som kommissionen föreslår i sin årliga tillväxtöversikt.

U.

Den 20–22 januari 2014 höll parlamentet högnivåmöten med nationella parlamentariker (Europeiska parlamentsveckan) för att diskutera den årliga tillväxtöversikten för 2014, inklusive dess sysselsättningsrelaterade och sociala aspekter.

1.

Europaparlamentet välkomnar att utkastet till gemensam rapport om sysselsättningen som bifogas den årliga tillväxtöversikten i år för första gången innehåller en resultattavla om sysselsättning och sociala indikator, vilket kommer att stärka övervakningen av den sysselsättningsrelaterade och sociala utvecklingen som en del av den makroekonomiska övervakningen inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Parlamentet anser att detta bör påverka de politiska riktlinjerna under den europeiska planeringsterminen för att stärka den ekonomiska och monetära unionens sociala dimension, eftersom detta inte bara är önskvärt utan även nödvändigt för att kunna hantera krisen och förebygga allvarliga socioekonomiska skillnader i euroområdet och därigenom främja områdets hållbarhet. Parlamentet uttrycker sin djupa oro över parlamentets begränsade roll i den europeiska planeringsterminen. Parlamentet beklagar att få framsteg har gjorts av kommissionen och rådet för att stärka demokratisk granskning av riktlinjerna för den ekonomiska politiken. Parlamentet anser att rådet enligt artikel 136 i EUF-fördraget på rekommendation av kommissionen, och efter omröstning med endast de ledamöter av rådet som företräder medlemsstater som har euron som valuta, kan anta bindande ekonomiska riktlinjer för länderna i euroområdet inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Parlamentet understryker att en stimulansmekanism skulle stärka den bindande karaktären av samordningen av den ekonomiska politiken. Parlamentet efterlyser ett interinstitutionellt avtal för att involvera parlamentet i arbetet med att utarbeta och godkänna den årliga tillväxtöversikten och riktlinjerna för den ekonomiska politiken och sysselsättningen.

2.

Europaparlamentet understryker att de sociala och ekonomiska prioriteringarna som överenskommits inom ramen för Europa 2020-strategin är djupt sammanlänkade. Ekonomisk hållbarhet och makroekonomisk balans kan inte uppnås, varken på medellång eller lång sikt, utan att den sociala dimensionen av EMU främjas och skyddas. Sociala och ekonomiska aspekter av unionen är två sidor av samma mynt och har båda en nyckelroll i utvecklingen av EU.

3.

Europaparlamentet noterar emellertid att dessa indikatorer inte har gjorts bindande, till skillnad mot resultattavlan för förfarandet vid makroekonomiska obalanser. Parlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att granska denna situation mot bakgrund av de allt större sociala och sysselsättningsrelaterade obalanserna i EU.

4.

Europaparlamentet beklagar att de sociala indikatorer och sysselsättningsindikatorer som kommissionen föreslagit är otillräckliga för att ge en helhetlig översyn över medlemsstaternas sysselsättning och sociala situation. Parlamentet ser gärna att det på resultattavlan tas med indikatorer om barnfattigdomsnivåer, tillgång till hälso- och sjukvård, hemlöshet och ett index för anständigt arbete, för att man ordentligt ska kunna bedöma den sociala situationen i medlemsstaterna. Indikatorerna bör efter konsultation med parlamentet ses över regelbundet. Det saknas åtgärder som säkerställer att Europeiska rådet respekterar Europaparlamentets ståndpunkt innan det årligen antar de prioriteringar som kommissionen föreslår i sin årliga tillväxtöversikt.

5.

Europaparlamentet betonar vikten av att Eurogruppens arbetsmarknads- och socialministrar, vid behov, håller ett möte före eurotoppmötena: Parlamentet anser att det är lika viktigt att hålla gemensamma möten för att nå en samstämmig ståndpunkt mellan EPSCO- och Ekofin-råden, för att se till att problem på arbetsmarknaden och det sociala området behandlas mer ingående under diskussionerna och beslutsfattandet inom euroområdets myndigheter och för att bidra till mötena mellan euroområdets stats- och regeringschefer.

6.

Europaparlamentet påpekar att strukturreformer visserligen kan vara fruktsamma på medellång eller lång sikt, men behovet av att stimulera EU:s inhemska efterfrågan innebär att kommissionen och rådet snarast möjligt måste stärka investeringarna för att främja tillväxten och skapa kvalitativ sysselsättning på kort sikt och öka potentialen på medellång sikt. Parlamentet konstaterar att huvudmålen redan har fastställts i Europa 2020-strategin och i tillväxt- och sysselsättningspakten från juni 2012, men att det krävs ökad finansiering. Parlamentet uppmuntrar därför medlemsstaterna att sammanställa ett investeringspaket för att åstadkomma en väsentlig förbättring av den ekonomiska situationen på kort sikt och av läget på medlemsstaternas arbetsmarknad, såsom framhölls i parlamentets resolution av den 11 september 2013 om att angripa ungdomsarbetslösheten: möjliga utvägar (10).

7.

Europaparlamentet understryker att EU:s konkurrenskraft främst kommer att stimuleras genom produktivitetshöjande investeringar i utbildning, forskning och utveckling och kontinuerlig innovation, ytterligare digitalisering och molntjänster. Parlamentet anser att detta är de drivkrafter som skulle kunna göra EU till en attraktiv etableringsplats för internationella företag och en exportör av produkter och tjänster med stort mervärde samt erbjuda högkvalitativ sysselsättning.

8.

Europaparlamentet ser med oro på att över 20 medlemsstater har minskat utgifterna för utbildning relativt sett (räknat som procent av BNP), vilket kan stå i vägen för deras möjlighet att skapa tillväxt och konkurrenskraft, på grund av obalansen mellan efterfrågan på arbetskraft och arbetskraftens faktiska kvalifikationer. Parlamentet betonar att minskade investeringar på dessa områden gör EU mer strukturellt sårbart med tanke på det växande behovet av högutbildad arbetskraft och det faktum att en stor del av arbetskraften i många medlemsländer för närvarande är lågutbildad. Parlamentet varnar för att enligt Eurostat nästan hälften av alla barn i EU-27 med lågutbildade föräldrar löpte risk att drabbas av fattigdom år 2011, jämfört med 22 procent för barn med medelhögutbildade föräldrar och 7 procent för barn med högskoleutbildade föräldrar. De största skillnaderna fann Eurostat i Rumänien (78 % av barnen från lågutbildade hem jämfört med 2 % från högutbildade hem), Tjeckien (76 % respektive 5 %), Slovakien (77 % respektive 7 %), Bulgarien (71 % respektive 2 %) och Ungern (68 % respektive 3 %)

9.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i den årliga tillväxtöversikten för 2014 uppmanar medlemsstaterna att skydda eller främja långsiktiga investeringar i utbildning, forskning och innovation, energi samt klimatåtgärder. Parlamentet anser dock att detta inte är tillräckligt för att medlemsstater vars budgetar redan är ansträngda ska kunna nå detta mål. Kommissionen uppmanas därför att upprätta en plan för att hjälpa dessa medlemsstater att göra nödvändiga produktiva investeringar, t.ex. i utbildning och forskning och utveckling, med tanke på dessa sektorers potential att skapa tillväxt och sysselsättning.

10.

Europaparlamentet påpekar att i en tid av kraftiga ekonomiska begränsningar och minskad utlåningskapacitet i den privata sektorn ger EU-medlen en nödvändig hävstångseffekt som står till medlemsstaternas förfogande för att stimulera ekonomin och bidra till att nå Europa 2020-strategins tillväxt- och sysselsättningsmål.

11.

Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken är nödvändig för att minska skillnader i konkurrenskraft och strukturella obalanser i unionen. Parlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt omfördela oanvända resurser från strukturfonderna till program för ungdomssysselsättning och små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar också kommissionen att hitta särskilda lösningar för de medlemsstater med mycket hög arbetslöshet, som kommer att tvingas betala tillbaka EU-stöd på grund av problem med medfinansieringen.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa principen om förhandstilldelning för de fonder som är avgörande för krisåterhämtning, såsom Europeiska socialfonden för perioden 2014–2020, samtidigt som man noggrant övervakar oönskade effekter av förhandstilldelning, exempelvis risken för automatiskt återtagande och påverkan på betalningsprofilerna för de medlemsstater som har högst arbetslöshet och som genomgår omfattande budgetkonsolidering, särskilt när det gäller program för att främja tillväxt, sysselsättning och strategiska investeringar.

13.

Europaparlamentet anser att minst 25 procent av det nationella stödet från Sammanhållningsfonden bör användas till särskilda program inom ramen för Europeiska socialfonden i medlemsstater med högst arbetslöshet och störst fattigdom.

14.

Europaparlamentet efterlyser mer anpassningsbara och dynamiska arbetsmarknader som kan justeras efter ekonomiska störningar utan att det leder till uppsägningar och en överdriven justering av lönerna. Parlamentet påminner om att köpkraften hos många av EU:s arbetstagare har urholkats kraftigt, att hushållens inkomster har minskat och den inhemska efterfrågan sjunkit, vilket ytterligare har förvärrat arbetslösheten och den sociala utestängningen, särskilt i de länder som drabbats hårdast av krisen. Parlamentet påpekar att minskade arbetskostnader, vilket direkt påverkar lönerna inte kan vara den enda strategin för att återupprätta konkurrenskraften. Parlamentet noterar att man meddelandet om den årliga tillväxtöversikten för 2014 underströk att centrala länder med nödvändigt manöverutrymme skulle kunna höja lönerna som ett sätt att öka köpkraften. Parlamentet vill att rekommendationerna ska visa ambition när det gäller att främja en mer balanserad tillväxt och sysselsättningsskapande i euroområdet.

15.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen i sitt utkast till gemensam rapport om sysselsättningen 2014 påpekar att sänkningarna av enhetsarbetskostnaderna och den återhållsamma lönepolitiken har fått effekter för prisutvecklingen, delvis på grund av höjningarna av indirekta skatter och administrerade priser.

16.

Europaparlamentet noterar att anständiga arbeten och skäliga löner inte bara är viktiga för den sociala sammanhållningen och rättvisan i samhället, utan även för att behålla en stark ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i enlighet med sin respektive behörighet, föreslå åtgärder för att bekämpa ojämlikheten och garantera skäliga löner. Medlemsstaterna uppmanas att bekämpa fattigdomen bland förvärvsarbetande genom att bedriva en arbetsmarknadspolitik som syftar till att garantera löner som går att leva på för dem som förvärvsarbetar.

17.

Europaparlamentet påpekar att kvinnor driver på tillväxten på arbetsmarknaden i Europa och att man därför måste göra mer för att ta tillvara den kvinnliga arbetskraftens produktionspotential genom bättre genomförande av jämställdhetspolitiken och mer effektiv användning av EU-finansiering för detta ändamål.

18.

Europaparlamentet understryker vikten av att undersöka möjligheten att minska trycket på lönerna genom system för minimilöner, i enlighet med nationell praxis.

19.

Europaparlamentet betonar att kvalitet i arbetet är nödvändigt i en kunskapsintensiv ekonomi för att öka arbetskraftens produktivitet och främja snabb innovation på grundval av en välutbildad, flexibel och engagerad arbetskraft, samt med anständiga arbetsmiljöstandarder, en känsla av trygghet och skäliga arbetstider.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att lägga fram nationella allmänna och ungdomsinriktade sysselsättningsplaner i sina nationella reformprogram för 2014. Parlamentet beklagar att ett betydande antal medlemsstater underlät att lägga fram sådana planer för 2013, trots upprepade uppmaningar från parlamentet.

21.

Europaparlamentet beklagar att rådet i sin vägledning för 2013 inte tog fasta på parlamentets begäran om att fokus bör ligga på kvalitet i arbetet. Kommissionen uppmanas att i de landsspecifika rekommendationerna grundade på den årliga tillväxtöversikten för 2014 inkludera kvalitet i arbetet, utbildning, utbildningssystem där teoretisk och praktisk utbildning varvas, tillgång till livslångt lärande, arbetstagarnas grundläggande rättigheter samt främjande av rörlighet på arbetsmarknaden och egenföretagande genom ökad säkerhet för arbetssökande.

22.

Europaparlamentet betonar att reformer på arbetsmarknaden bör inriktas på att öka arbetskraftens produktivitet och effektivitet med syftet att stimulera EU-ekonomins konkurrenskraft och möjliggöra hållbar tillväxt och skapande av sysselsättning, med full respekt för både bokstav och anda i det europeiska sociala regelverket och dess principer. Arbetsmarknadsreformer bör genomföras på ett sätt som främjar intern flexibilitet och arbetets kvalitet.

23.

Europaparlamentet anser att strukturreformer på arbetsmarknaden bör införa intern flexibilitet för att hålla sysselsättningen uppe i tider av ekonomiska svårigheter och bör garantera arbetskvalitet, trygghet vid övergången mellan anställningar, arbetslöshetsersättningssystem som grundas på aktivitetsvillkor och är knutna till en politik för återintegration på arbetsmarknaden, som utgör incitament för att arbeta samtidigt som de garanterar en tillräcklig inkomst, samt upprättandet av kontraktsbaserade arrangemang för att bekämpa en segmentering av arbetsmarknaden, som föregriper ekonomisk omstrukturering och som garanterar tillgång till livslångt lärande. Parlamentet anser att endast en balans som bygger på flexicurity kan säkerställa en konkurrenskraftig arbetsmarknad.

24.

Europaparlamentet betonar vikten av aktiva, omfattande och inkluderande arbetsmarknadsåtgärder i det nuvarande klimatet. Parlamentet är djupt oroat över att flera medlemsstater trots ökad arbetslöshet har minskat budgetanslagen till sådana arbetsmarknadsåtgärder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka de aktiva arbetsmarknadsåtgärdernas räckvidd och effektivitet, i nära samarbete med arbetsmarknadens parter.

25.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med den privata sektorn och arbetsmarknadens parter i enlighet med nationell praxis lägga fram sysselsättningsplaner med specifika åtgärder för jobbskapande, särskilt för de sektorer där kommissionen har fastställt att det finns en hög potential, framför allt inom hälso- och sjukvård och social omsorg, en resurseffektiv ekonomi med låga koldioxidutsläpp och IKT-sektorn. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att via dessa sysselsättningsplaner skapa sysselsättningsmöjligheter för i synnerhet långtidsarbetslösa, äldre arbetslösa, kvinnor och andra prioriterade grupper som har drabbats särskilt hårt av krisen, såsom invandrare och personer med funktionsnedsättning.

26.

Europaparlamentet betonar vikten av Erasmus+ och det betydelsefulla bidraget från EU:s program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott för att förbättra situationen på arbetsmarknaden, särskilt för ungdomar.

27.

Europaparlamentet betonar vikten av ett stärkt samarbete mellan offentliga arbetsförmedlingar för att utveckla och genomföra europeiska breda evidensbaserade system för ”benchlearning” och för att genomföra europeiska arbetsmarknadsinitiativ.

28.

Europaparlamentet är djupt oroat över att ungdomsarbetslösheten fortfarande är mycket hög. Parlamentet konstaterar att arbetslösa ungdomar befinner sig i en särskilt oroväckande situation. Därför uppmanas kommissionen och medlemsstaterna att snarast vidta åtgärder för att få in unga människor på arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra åtgärder som länge har varit beslutade eller nytillkomna åtgärder, i avsikt att bekämpa ungdomsarbetslösheten och minska antalet unga som varken arbetar eller deltar i en utbildning och då beakta de kvalitativa aspekterna av anständigt arbete med full respekt för grundläggande arbetsnormer.

29.

Europaparlamentet välkomnar att rådet har antagit ungdomsgarantin och att 6 miljarder euro har öronmärkts för sysselsättningsinitiativet för unga i nästa fleråriga budgetram. Medlemsstaterna uppmanas att omgående införa ungdomsgarantiprogram och använda de tillgängliga resurserna på ett effektivt sätt samt koncentrera insatserna på de mest utsatta. Parlamentet är dock oroat över att vissa regeringar inte har tillgängliggjort den nödvändiga finansieringen för att detta ska kunna ske. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att introducera ett adekvat system för att övervaka effektiviteten hos genomförda åtgärder och finansiella resurser som anslagits.

30.

Europaparlamentet välkomnar att ovannämnda medel kan användas under de två första åren av den kommande budgetramen. Parlamentet påminner om att detta belopp dock är helt otillräckligt för att varaktigt ta itu med ungdomsarbetslösheten och att det endast bör utgöra ett första delbelopp. Parlamentet framhåller att ILO har räknat ut att det enbart i euroområdet behövs totalt 21 miljarder euro för att genomföra ett verkningsfullt program för att bekämpa ungdomsarbetslösheten, i jämförelse med den förlust för ekonomin som det innebär att ungdomar står utanför arbetsmarknaden, en förlust som 2011 uppskattades till 153 miljarder euro i medlemsstaterna eller 1,2 procent av unionens BNP. Parlamentet uppmanar kommissionen att prioritera ungdomsgarantin och öka den tillgängliga budgeten i den utlovade halvtidsöversynen av den fleråriga budgetramen.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att se till att även de medlemsstater som är föremål för förfarandet vid alltför stora underskott har tillräckligt finanspolitiskt utrymme för att genomföra ungdomsgarantin.

32.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till ett ramverk för praktikplatser i syfte att öka anställningsmöjligheterna och förbättra arbetsvillkoren för unga människor. Parlamentet noterar dock att adekvata lönenivåer inte begärs. Kommissionen, medlemsstaterna och de europeiska arbetsmarknadsparterna uppmanas att genomföra alliansen för lärlingsutbildning på ett ambitiöst sätt.

33.

Europaparlamentet anser, med tanke på den stora mängden arbetstagare, särskilt unga arbetstagare, som nu lämnar sina hemländer för att söka sig till andra länder i EU i hopp om att hitta ett arbete, att det är viktigt att vidta lämpliga åtgärder. För att garantera överföring av förvärvade pensionsrättigheter och fortsatt arbetslöshetsunderstöd för en period på minst tre månader under det att personen i fråga söker arbete i en annan medlemsstat, ses EU-lagstiftningen för närvarande över. En överenskommelse har nåtts mellan rådet och parlamentet om överföring av förvärvade kompletterande pensionsrättigheter över gränserna.

34.

Europaparlamentet betonar betydelsen av de system där utbildning varvas med praktik som tillämpas i vissa medlemsstater. Parlamentet anser att sådana system kan införas i många fler medlemsstater, med hänsyn till nationella förhållanden.

35.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att bygga vidare på Eures, det europeiska nätverket för arbetsförmedlingar, genom att intensifiera och bredda dess verksamhet och särskilt främja ungdomars rörlighet. Parlamentet framhåller att en särskild strategi för detta bör utarbetas i samarbete med medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar emellertid att rörligheten även i fortsättningen måste vara frivillig och att den inte får leda till minskade insatser att skapa arbetstillfällen och praktikplatser på plats för att inte förvärra problemet med kompetensflykt, vilket redan har skett i de medlemsstater som drabbats värst av krisen.

36.

Europaparlamentet noterar att inkomstskillnaderna växer inom och mellan medlemsstaterna, särskilt i EU:s södra delar och i randområdena. Parlamentet noterar även att krisen i många länder har intensifierat långsiktiga trender mot lönepolarisering och segmentering av arbetsmarknaden.

37.

Europaparlamentet noterar att IMF nyligen påpekade att det finns utrymme för bättre och mer progressiv beskattning, vilket skulle kunna bidra till att minska ojämlikheten i EU. Parlamentet framhåller behovet av att flytta beskattningen från arbete till andra former av hållbar skatt för att främja tillväxten och jobbskapandet och skapa ytterligare inkomstkällor under resans gång, i syfte att stärka konsolideringarnas legitimitet.

38.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att anta åtgärder som leder till skapande av sysselsättning, såsom reformer av skatten på arbete som skapar incitament för nyanställningar, stöd till frivillig verksamhet som egenföretagare och främjande av handeln inom strategiska sektorer.

39.

Europaparlamentet noterar vikten av att sänka skatten på arbete, i synnerhet genom målinriktade, tillfälligt sänkta sociala avgifter eller subventionssystem för nyanställda, särskilt unga personer, lågavlönade, lågutbildade, långtidsarbetslösa och andra utsatta, grupper, och samtidigt se till att de offentliga pensionssystemen är långsiktigt hållbara.

40.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att vidta effektiva åtgärder för att bekämpa svartarbete, falskt egenföretagande, skattebedrägeri och skatteundandragande, särskilt i den nuvarande situationen med budgetkonsolidering, för att skydda arbetstagare och inkomster och för att allmänheten ska fortsätta att lita på att skattesystemen är rättvisa och fungerar.

41.

Europaparlamentet ser med oro på den ökande fattigdomen i samtliga åldersgrupper. Parlamentet konstaterar att fattigdom och social utestängning bland personer i åldern 18–64 år har ökat stort i två tredjedelar av medlemsstaterna på senare år, främst som ett resultat av det ökade antalet hushåll som omfattar arbetslösa personer eller personer som bara arbetar till viss del och den ökade fattigdomen bland förvärvsarbetande. Vidare konstateras att risken att hamna i fattigdom och social utestängning 2012 var mycket högre (48,8 procent) för medborgare från tredjeländer (i åldersgruppen 18–64 år) än för EU-medborgare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snarast vidta åtgärder för att nå Europa 2020-strategins mål vad gäller fattigdom och social utestängning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omedelbart vidta åtgärder för att bekämpa barnfattigdomen med tanke på att år 2011 riskerade 27 procent av barnen under 18 år att drabbas av fattigdom och social utestängning. Parlamentet uppmanar kommissionen att utfärda rekommendationer till i synnerhet de medlemsstater där den större andelen av dessa barn under 18 år som riskerar att drabbas av fattigdom och social utestängning finns.

42.

Europaparlamentet välkomnar erkännandet i den årliga tillväxtöversikten för 2014 om att det finns ett behov att bekämpa krisens sociala följdverkningar och garantera de sociala trygghetssystemens ekonomiska hållbarhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stärka de sociala skyddsnäten, se till att välfärdssystemen fungerar på ett effektivt sätt och investera i förebyggande åtgärder.

43.

Europaparlamentet välkomnar fonden för europeiskt bistånd till dem som har det sämst ställt, vilken kommer att hjälpa dem som drabbats hårdast av fattigdomen att få sina basbehov tillgodosedda. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att använda medlen på lämpligt sätt och att ge dem till dem som har det sämst ställt.

44.

Europaparlamentet noterar förslaget om landsspecifika rekommendationer till ett flertal medlemsstater avseende pensionsreformer. Parlamentet beklagar emellertid djupt att kommissionens rekommendationer har utformats utan hänsyn till de rekommendationer som parlamentet har gett i sina betänkanden om grönboken och vitboken om pensioner. Parlamentet framhåller att pensionsreformerna kräver nationell politisk och social sammanhållning och bara kan bli framgångsrika om de framförhandlas tillsammans med arbetsmarknadens parter.

45.

Europaparlamentet understryker att de nödvändiga genomgripande reformerna av medlemsstaternas pensionssystem bör utformas, formuleras och antas på så sätt att man kan säkerställa att de blir hållbara samtidigt som pensionernas tillräcklighet inte äventyras, helt i överensstämmelse med Europa 2020-strategins ekonomiska och sociala prioriteringar.

46.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att vidta alla reformer som krävs för att garantera pensionssystemens hållbarhet. För att man framgångsrikt ska kunna höja den faktiska pensionsåldern måste reformer av pensionssystemen åtföljas av åtgärder för att begränsa tillgången till förtidspension och andra möjligheter till tidigt utträde från arbetsmarknaden, utveckla sysselsättningsmöjligheter för äldre arbetstagare, garantera tillgång till livslångt lärande, införa en förmånlig skattepolitik som ger incitament att arbeta längre samt stödja ett aktivt och hälsosamt åldrande. Parlamentet understryker den allt större påfrestning som den demografiska utvecklingen innebär för de nationella budgeterna och pensionssystemen när de första årskullarna från den så kallade baby-boom generationen nu går i pension. Parlamentet noterar att medlemsstaterna uppvisar olika resultat och ambitionsnivåer när det gäller att formulera och genomföra strukturreformer för att öka sysselsättningen, fasa ut system för förtidspensionering och utvärdera, på medlemsstatsnivå och tillsammans med arbetsmarknadens parter, behovet av att fastställa en hållbar lagstadgad och faktisk pensionsålder som är i linje med den ökade medellivslängden. Parlamentet framhåller att de medlemsstater som inte genomför successiva reformer i dag kanske i ett senare skede inser att de måste genomföra chockartade reformer som får betydande sociala konsekvenser.

47.

Europaparlamentet är oroat över risken för att en generation unga EU-invånare som för närvarande är arbetslösa eller befinner sig i en situation med osäkra arbetsvillkor får en otillräcklig pension, och att deras pensionsålder kommer att höjas upprepade gånger samtidigt som perioderna för beräkning av pension förlängs allt mer.

48.

Europaparlamentet noterar att socialpolitiken, särskilt arbetslöshetsersättning, minimiinkomststöd och progressiva skatter, till en början hjälpte till att mildra recessionen och att stabilisera arbetsmarknaderna och konsumtionsnivån. Parlamentet betonar emellertid att dessa nödvändiga ekonomiska och sociala stabilisatorers kapacitet på ett oroväckande sätt har minskats i de medlemsstater där sådana stabilisatorer behövs allra mest. Parlamentet noterar vidare att hushållens inkomster och den inhemska efterfrågan till följd av detta har skyddats i mindre utsträckning än tidigare.

49.

Europaparlamentet anser att om ett bonussystem införs kommer det att skapa en situation som alla berörda parter vinner på.

50.

Europaparlamentet betonar att sociala åtgärder och standarder i vissa fall har använts som justerande faktorer på grund av budgetkonsolideringskrav. Kommissionen uppmanas att granska vilka följder dessa processer har på den nationella välfärden och ländernas invånare. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra de sociala trygghetssystemens tillräcklighet och effektivitet, samt att se till att dessa fortsätter att vara en buffert mot fattigdom och social utestängning.

51.

Europaparlamentet understryker att kommissionen måste inse vikten av anhörigvårdare – både för vårdsektorn och ekonomin samt hela samhället. Deras intressen beaktas sällan i den politik som likväl påverkar dem på ett konsekvent och övergripande sätt.

52.

Europaparlamentet anser att EU-medel skulle kunna användas för kapacitetsuppbyggnaden av anhörigvårdare för att ge dem stöd (t.ex. känslomässigt stöd, utbyten och information) och för att föra deras talan. EU-medel skulle också kunna främja utbyte av information, forskning och nätverkande. Lagstiftningsåtgärder skulle också kunna undersökas – som respekterar både den nationella behörigheten och solidaritetsprincipen – t.ex. ett direktiv om ledighet för vård av anhörig.

53.

Europaparlamentet betonar att de demografiska förändringarna kommer att skapa ett kommande behov av kvalificerade vårdare, samt vikten av att säkerställa utbildning för framtida vårdare för att förhindra att hela vårdsystemet och det sociala trygghetssystemet kollapsar. Parlamentet anser även att det är viktigt att ge maximalt stöd till anhörigvårdare (i synnerhet informella vårdare) vars insatser måste få ett erkännande.

54.

Europaparlamentet betonar vikten av hospice och palliativa vårdtjänster inom långvården. Parlamentet påpekar att den mångprofessionella sammansättningen, flexibiliteten och samarbetet med andra yrkessektorer gör att vårdare och brukare av mobila palliativa team har potential att överbrygga kritiska klyftor i långvården.

55.

Europaparlamentet betonar att alla arbetsmarknadsreformer bör grundas på en förbättrad samordning av den sociala dialogen.

56.

Europaparlamentet betonar att trojkan har konstaterat att ett högkvalitativt deltagande från arbetsmarknadsparternas sida och en stark social dialog, även på nationell nivå, är nödvändiga för att reformer ska lyckas, och att i reformer i EMU-länderna i synnerhet bör den roll som arbetsmarknadens parter har i den nya ekonomiska styrningsprocessen stärkas, särskilt inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Parlamentet välkomnar kommissionens förslag om stärkt deltagande från arbetsmarknadens parter i arbetet med den europeiska planeringsterminen, bl.a. inom ramen för kommittén för den sociala dialogen, innan den årliga tillväxtöversikten antas.

57.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska rådet och medlemsstaterna att se till att nationella och regionala parlament, arbetsmarknadens parter, myndigheter och det civila samhället är djupt engagerade i genomförandet och övervakningen av de politiska riktlinjerna i Europa 2020-strategin och den ekonomiska styrprocessen, för att garantera ansvarstagande. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att på ett effektivare sätt integrera övervakning och utvärdering av sysselsättningen samt sociala och utbildningsrelaterade mål i Europa 2020-strategin, inom ramen för den europeiska planeringsterminen för 2014.

58.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

29.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 285/40

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 november 2013Årlig tillväxtöversikt för 2014 (COM(2013)0800) och kommissionens rapport En inre marknad för tillväxt och sysselsättning: En analys av de framsteg som gjorts och kvarvarande hinder i medlemsstaterna – Bidrag till den årliga tillväxundersökningen 2014 – (COM(2013)0785) samt bakgrundsanalysen för denna rapport International Value Chains Intra- and Extra-EU,

—

med beaktande av kommissionens första rapport av den 28 november 2012Den inre marknadens integration 2013 – Bidrag till den årliga tillväxtöversikten 2013 (COM(2012)0752),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2012Inremarknadsakt II – Tillsammans för ny tillväxt (COM(2012)0573),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 juni 2012Bättre styrning av den inre marknaden (COM(2012)0259),

—

med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar av den 24 februari 2012Making the Single Market deliver – Annual governance check-up 2011 (SWD(2012)0025),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 april 2011Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden – ”Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” (COM(2011)0206),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av den nätbaserade resultattavlan för den inre marknaden som offentliggjordes den 4 juli 2013,

—

med beaktande av den 26:e resultattavlan för den inre marknaden (februari 2013),

—

med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 27–28 juni 2013,

—

med beaktande av slutsatserna från rådet (konkurrenskraft) av den 29-30 maj 2013 om smart lagstiftning,

—

med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 14–15 mars 2013,

—

med beaktande av överläggningarna i rådet (konkurrenskraft) av den 18–19 februari 2013 om den årliga tillväxtöversikten 2013 och inremarknadsakten,

—

med beaktande av sin resolution av den 7 februari 2013 med rekommendationer till kommissionen om styrningen av den inre marknaden (1) och av kommissionens uppföljningssvar som antogs den 8 maj 2013,

—

med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 24–25 oktober 2013,

—

med beaktande av sin resolution av den 14 juni 2012Inremarknadsakten: De kommande åtgärderna för att skapa tillväxt  (2) och av kommissionens uppföljningssvar som antogs den 26 september 2012,

—

med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden (3),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0066/2014), och av följande skäl:

A.

I och med den årliga tillväxtöversikten 2013 inleddes cykeln för den tredje europeiska planeringsterminen, och tillväxtöversikten omfattar nu för första gången en årsrapport om den inre marknadens integration.

B.

En effektiv och välfungerande inre marknad som grundas på en ytterst konkurrenskraftig social marknadsekonomi är nödvändig för att åstadkomma hållbar tillväxt för alla.

C.

Europaparlamentet har efterfrågat ett fullständigt införlivande av en inremarknadspelare i cykeln för den europeiska planeringsterminen.

D.

Målet för arbetet med att förbättra styrningen av den inre marknaden bör vara att säkra bättre och snabbare införlivande och genomförande av de direktiv och förordningar som rör denna, särskilt de som har att göra med de identifierade nyckelsektorerna.

E.

Kvaliteten på de nationella reformprogrammen under den europeiska planeringsterminen varierar stort när det gäller innehåll, transparens och genomförbarhet.

F.

Den inre marknaden bör betraktas i direkt anslutning till andra övergripande politikområden, t.ex. skyddet av konsumenter och arbetstagare, sociala rättigheter, miljö och hållbar utveckling.

G.

Inremarknadsakt I och II utgör en välkonstruerad, övergripande strategi inom vilken man har fastställt konkreta åtgärder, både på lagstiftningsområdet och på andra områden, som har förutsättning att släppa fram den outnyttjade tillväxtpotentialen hos den inre marknaden och undanröja hinder för denna.

H.

Kommissionen har lyft fram tjänster, finansiella tjänster, transport, energi och den digitala marknaden som nyckelområden för förbättringen av den inre marknadens funktion och fördjupningen av denna. Metoden för att fastställa dessa områden bör utvärderas och revideras regelbundet, med hänsyn till mål och utsikter för tillväxt samt kriterier för nödvändigt skydd för medborgarna, framför allt konsumenter, fackfolk och arbetstagare.

I.

Vi har ännu inte uppnått en fullt fungerande digital inre marknad för internet- och kommunikationstjänster i Europa. Den fria rörligheten för digitala tjänster och gränsöverskridande e-handel försvåras i dag kraftigt av den fragmenterade lagstiftningen på nationell nivå. Europeiska företag och offentliga tjänster vinner både ekonomiskt och socialt på att använda avancerande IKT-tjänster och IKT-tillämpningar.

J.

En tillgänglig och effektiv europeisk transportinfrastruktur, en ambitiös europeisk industripolitik och skapandet av en inre marknad för energi – i syfte att stödja konkurrenskraften hos företag inom EU och att garantera allmän tillgång till energi för hushåll och konsumenter till ett rimligt pris – är grundläggande för EU:s inre marknad. Det är därför nödvändigt att fastställa prioriterade åtgärder på dessa områden.

1.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att stärka styrningen av den inre marknaden genom att göra en årlig styrcykel för den inre marknaden till en särskild pelare inom ramen för den europeiska planeringsterminen, omfattande resultattavlan för den inre marknaden, en årsrapport om den inre marknadens integration inom ramen för den årliga tillväxtöversikten, Europeiska rådets vägledning till medlemsstaterna, nationella handlingsplaner som syftar till att genomföra riktlinjerna för den inre marknaden samt landsspecifika rekommendationer. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att fullt ut beakta centrala tillväxtområden – dvs. tjänstesektorn, energisektorn, transportsektorn och den digitala inre marknaden – och de åtgärder som anges i inremarknadsakterna I och II.

2.

Europaparlamentet betonar behovet av att göra den inre marknaden till den europeiska planeringsterminens tredje pelare för att kunna täcka in ett antal tydligt fastställda prioriteringar gällande realekonomin. Parlamentet anser att det är nödvändigt att fastställa och genomföra dessa prioriteringar för att stimulera tillväxten och undanröja de hinder som för närvarande gör det svårt att nå målen i Europa 2020-strategin, samtidigt som man säkrar den ekonomiska konvergensen mellan medlemsstaterna i och utanför euroområdet och i centrala områden och randområden inom EU.

3.

Europaparlamentet påminner om sin ståndpunkt att den första rapporten om den inre marknadens integration var otillräcklig och ofullständig. Parlamentet anser därför att rapporterna i framtiden bör innehålla tydligare information om befintliga brister i medlemsstaterna, mer konkreta riktlinjer för hur dessa kan åtgärdas och vilka fördelar detta kan medföra samt fastställa effektiva åtgärder för att stimulera tillväxten och konkurrenskraften och således skapa arbetstillfällen, vilket sammantaget skulle utgöra ett konkret svar på den nuvarande sociala och ekonomiska krisen.

4.

Europaparlamentet välkomnar rapporten om den inre marknadens integration 2014 (COM(2013)0785)) och stöder kraftfullt kommissionens ansträngningar för att ytterligare integrera den inre marknaden inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Parlamentet uppskattar att lägesrapporten om den inre marknaden 2014 innehåller flera avsnitt om de åtgärder som genomförts av de enskilda medlemsstaterna. Parlamentet påpekar emellertid att det i rapporten fortfarande saknas en kvalitativ bedömning av de vidtagna åtgärdernas effektivitet, de framsteg som gjorts och faktiska resultat. Parlamentet begär att det tas fram ett verktyg för att analysera den inre marknadens integration inom ramen för den europeiska planeringsterminens inremarknadspelare i förhållande till de landsspecifika rekommendationerna. Parlamentet anser att detta analysverktyg ytterligare skulle kunna komplettera resultattavlan för den inre marknaden.

5.

Europaparlamentet anser att det behövs mer övergripande samordning och samstämmighet i utarbetandet av lagförslag med relevans för den inre marknaden. Parlamentet anser att styrningen av den inre marknaden bör ta vederbörlig hänsyn till samtliga intressenters behov och att arbetsmarknadens parter, det civila samhället och andra intressenter bör engageras tidigare och i större utsträckning i utarbetandet, antagandet, genomförandet och övervakningen av de åtgärder som är nödvändiga för att stimulera tillväxten och stärka invånarnas rättigheter på den inre marknaden.

6.

Europaparlamentet framhåller behovet av att genomföra omfattande samråd och grundliga konsekvensbedömningar innan kommissionen antar förslag. Parlamentet understryker att kommissionens förslag måste överensstämma med principerna om smart lagstiftning och lagstiftningens ändamålsenlighet, omfatta en bedömning av konsekvenserna för små och medelstora företag och godkännas av kommissionens enhet för konsekvensbedömningar. Parlamentet framhåller dessutom att konsekvensbedömningarna måste analysera hur den nya lagstiftningen påverkar tillväxtmöjligheterna och EU:s konkurrenskraft.

7.

Europaparlamentet anser att den europeiska planeringsterminen bör förankras i ett mer demokratiskt förfarande, där de nationella parlamenten tar en större del och som stärker Europaparlamentets befogenheter.

8.

Europaparlamentet anser att de landsspecifika rekommendationer som utfärdas under detta förfarande bör ta hänsyn till varje medlemsstats framsteg och till att de nationella åtgärderna för att genomföra lagstiftningen gällande den inre marknaden inte nödvändigtvis måste se likadana ut i alla länder. I stället bör de sträva efter att stärka effekterna av de vidtagna åtgärderna och de faktiska resultaten av den genomförda politiken.

9.

Europaparlamentet begär att de kommande landsspecifika rekommendationerna i 2014 års europeiska planeringstermin på ett mycket kraftfullare och mer konsekvent sätt ska spegla resultaten i rapporten om den inre marknadens integration än vad de landsspecifika rekommendationerna för 2013 gjorde.

10.

Europaparlamentet anser att den europeiska planeringsterminens tredje pelare, som syftar till att åstadkomma inremarknadsintegration, bör användas för att fastställa politiska prioriteringar och åtgärder för att stimulera och vitalisera realekonomin. Parlamentet är av den åsikten att detta mål endast kan nås på ett effektivt sätt om alla EU-institutioner konsekvent delar och stöder det. Därför stöder parlamentet en målinriktad organisering av arbetet inom rådet (konkurrenskraft), så att detta uttryckligen inriktas på att främja de prioriteringar som är relevanta för realekonomin inom ramen för den europeiska planeringsterminen.

11.

Europaparlamentet anser att de nyckelsektorer som har fastställts av kommissionen – tjänster, finansiella tjänster, transport, energi och den digitala marknaden – är fortsatt nödvändiga för en fullständig integration av den inre marknaden. Parlamentet anser också att för att på nytt få fart på tillväxten bör en förnyad satsning på en konsekvent och integrerad industripolitik som fokuserar på dessa sektorer även omfatta satsningar för att stärka skyddet av medborgarnas rättigheter – inbegripet konsumenternas och arbetstagarnas rättigheter – och en konkurrenskraftsmodell som grundas på kunskap och innovation med hjälp av EU-incitament för att driva på investeringar och tillgången till finansiering, FoU och stöd för högre utbildning.

12.

Europaparlamentet vädjar till kommissionen att utarbeta en verklig industripolitik för EU. Parlamentet anser att återindustrialisering bör vara en sektorsövergripande prioritering för EU. Parlamentet anser även att den nya industripolitiken bör omfatta verkställandet av inremarknadsbestämmelserna, en övergripande strategi för den inre marknadens yttre aspekter, med särskild fokus på enhetligt konsumentskydd och förbättrad tillgång till kapital och infrastruktur för att öka företagens konkurrenskraft och underlätta deras inträde på nya marknader.

13.

Europaparlamentet understryker att företagen, i och med att hindren för fri rörlighet för personer, varor, tjänster och kapital avskaffas, kan utnyttja den inre marknaden för att utöka sin verksamhet, vilket i sin tur ökar deras innovations- och investeringsförmåga och produktivitet, samtidigt som de skapar nya arbetstillfällen.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en detaljerad handlingsplan med åtgärder avsedda att åstadkomma en fullt ut integrerad och sammanhängande inre marknad för energi. Parlamentet understryker behovet av att ge konsumenterna tillgång till transparenta och jämförbara energipriser samtidigt som konsumenter garanteras skydd, inbegripet sårbara konsumenter. Parlamentet betonar att det behövs betydande investeringar i energiinfrastruktur och anser att samtliga sektorer för allmännyttiga tjänster måste hålla jämna steg med framstegen inom energisektorn.

15.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att förbättra infrastrukturen – särskilt när det gäller gränsöverskridande förbindelser och driftskompatibilitet – för att den inre marknaden ska kunna fungera effektivt. Parlamentet anser att ett gemensamt, sammankopplat och effektivt europeiskt transportsystem är grundläggande för att varor, människor och tjänster ska kunna röra sig fritt inom den inre marknaden. Parlamentet anser att ytterligare investeringar är en nödvändighet för att uppnå dessa mål, och upprepar att ett brett urval av olika finansiella instrument bör tillhandahållas för dessa projekt.

16.

Europaparlamentet betonar att konsekvens i genomförandet av den nuvarande lagstiftningen och av kommissionens nya förslag om digitala tjänster kan hjälpa Europa att till fullo utnyttja den inre marknaden. Parlamentet vill se en politik för en digital inre marknad som gör internettjänster i Europa mer konkurrenskraftiga, mer effektiva över gränserna och mer transparenta, samtidigt som de i hög grad är tillgängliga och erbjuder ett konsumentskydd på hög nivå. Parlamentet betonar vikten av målinriktade investeringar, och betonar att förslaget om Connected Continent kommer att bidra till att minska prisskillnaderna mellan medlemsstater genom att främja konkurrens i telekomsektorn.

17.

Europaparlamentet efterlyser ett ambitiöst genomförande av strategin för konsumentpolitiken i EU, inbegripet lagstiftnings- och programplaneringsåtgärder, i syfte att stärka konsumentskyddet och förtroendet för den inre marknaden, öka konsumenternas makt, uppmuntra dessa att göra ansvarsfulla val och öka skyddet för sårbara konsumenter.

18.

Europaparlamentet påpekar att en enklare tillgång för små och medelstora företag till finansiering skulle bidra till att förbättra betalningsförmågan och rörelsekapitalet i små och medelstora företag. Parlamentet välkomnar att utvecklingen av alternativa finansieringsformer för små och medelstora företag hamnar högt upp bland de prioriteringar som kommissionen fastställt i den årliga tillväxtöversikten 2014 och rapporten om den inre marknadens integration. Parlamentet stöder kraftfullt målet att utveckla specifika obligationer och en specifik aktiemarknad för små och medelstora företag, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta konkreta åtgärder för att eftersträva detta mål. Parlamentet stöder EU:s initiativ för att komplettera de nationella ansträngningarna för att öka tillgången till mikrokrediter och främja det sociala företagandet, inbegripet stödet från utvecklingsbanker som tillhandahåller lån till lägre räntor än affärsbanker. Parlamentet konstaterar att det är särskilt viktigt att stödja små och medelstora företag genom Cosme och Horisont 2020-programmen.

19.

Europaparlamentet understryker vikten av de hinder för den inre marknaden som orsakas av en fragmentering av marknaden för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag, vilket kommissionen betonar i rapporten om den inre marknadens integration, särskilt när det gäller de kraftigt varierande räntesatserna för banklån, något som kraftigt påverkar konsumenter, hushåll och små och medelstora företag. Parlamentet är övertygat om att dessa skillnader hämmar den faktiska tillgången till finansiering och inverkar negativt på realekonomin. Parlamentet oroar sig över konsumenternas negativa åsikt om splittringen av de finansiella tjänsterna till privatpersoner och mindre företag och den undermåliga service de erbjuder, särskilt när det gäller bankkonton, hypotek, privata pensioner och värdepapper.

20.

Europaparlamentet anser att regleringen av finansiella tjänster bör verka för mer information, bättre skydd och effektiv tvistlösning för konsumenter. Parlamentet betonar behovet av ett snart och positivt slutförande av arbetet med lagstiftningsförslagen om marknaden för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag, särskilt jämförelserna av avgifter för transaktionskonton, byte av transaktionskonton och tillgång till transaktionskonton med bastjänster. Parlamentet är av den åsikten att ytterligare förslag, såsom ett särskilt system för konsumentinsolvens som ersätter den nuvarande fragmenterade och otillräckliga strategin, bör läggas fram i syfte att uppmuntra säkra investeringar av privat sparande i realekonomin.

21.

Europaparlamentet beklagar att den fria rörligheten för medborgare inom EU, framför allt för arbetstagare och fackfolk, ännu inte har genomförts till fullo trots de starka bevisen för den inre marknadens betydelse för att klara krisen och anser att det behövs kraftfullare åtgärder för att avlägsna alla återstående hinder och få fart på tillväxten. Parlamentet framhåller betydelsen av en balanserad utveckling av den inre marknaden, baserad på ett fullständigt genomförande av de ekonomiska friheterna i linje med den sociala marknadsekonomin.

22.

Europaparlamentet påminner om att den cykliska metoden för att lägga fram inremarknadsakter gav tillfälle att regelbundet fastställa och diskutera prioriteringarna för utvecklingen av den inre marknaden. Parlamentet anser att denna metod bör förstärkas och vidareutvecklas.

23.

Europaparlamentet välkomnar paketet med lagstiftningsförslag som avser att skapa en förordning om produktsäkerhet för konsumenter och marknadsövervakning, och även rör vissa stora företags och koncerners offentliggörande av icke-finansiell information och mångfaldsinformation. Parlamentet anser att dessa initiativ kan förstärka konsumenternas rättigheter, bättre garantera konsumenternas hälsa och säkerhet, underlätta handeln med varor och tjänster och uppmuntra till en ny konkurrenskraftsmodell. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att upprätta ett nära samarbete med parlamentet och rådet för att slutföra arbetet inom en rimlig tidsram.

24.

Europaparlamentet understryker vikten av de politiska överenskommelser som nåtts när det gäller ändringarna av direktivet om ömsesidigt erkännande av yrkeskvalifikationer, paketet om offentliga upphandlingar och koncessioner, direktivet om alternativ tvistlösning och förordningen om tvistlösning online. Parlamentet vädjar därför till kommissionen och medlemsstaterna att snabbt och heltäckande genomföra alla nya bestämmelser.

25.

Europaparlamentet anser att det krävs ett korrekt införlivande av lagstiftningen om offentlig upphandling och koncessioner. Parlamentet framhåller särskilt betydelsen av offentlig upphandling som en viktig tillväxtfrämjande faktor, framför allt för små och medelstora företag. Parlamentet anser att denna reform innebär en stor möjlighet att modernisera den offentliga förvaltningen genom att använda offentlig upphandling strategiskt i termer av innovation och hållbarhet och förbättra de offentliga utgifternas kvalitet och effektivitet som svar på de lokala och nationella myndigheternas särskilda behov. Parlamentet anser att dessa utgör nyckelfaktorerna för ett korrekt införlivande av reglerna om upphandling och koncessioner.

26.

Europaparlamentet anser, i synnerhet för att bekämpa ungdomsarbetslösheten, att de nya reglerna om yrkeskvalifikationer (som antogs i november 2013 och som ändrar direktiv 2005/36/EG och IMI-förordningen) är ett viktig steg för att stärka den fria rörligheten för arbetstagare och fackfolk, genom att föreskriva en hög gemensam nivå på yrkesutbildningen och främja användningen av det europeiska yrkeskortet. Parlamentet framhåller att ett fullständigt och korrekt genomförande av direktivet om erkännande av yrkeskvalifikationer (och av tjänstedirektivet) är en viktig pådrivande faktor för EU:s ekonomiska tillväxt. Parlamentet anser samtidigt att det krävs en reform av de reglerade yrkena för att underlätta tillgången till dessa yrken för ungdomar och för att skapa en mer dynamisk marknad med lämpliga garantier för konsumenterna.

27.

Europaparlamentet noterar kommissionens svar på parlamentets resolution av den 7 februari 2013 om den rättsliga grunden för den föreslagna lagstiftningen som skulle innehålla de delar som fastställs i denna resolution. Parlamentet anser trots detta att innehållet i de särskilda rekommendationerna i denna är värdefulla idéer för en förbättrad styrning av den inre marknaden.

28.

Europaparlamentet noterar den anpassade strukturen på den andra utgåvan av rapporten om den inre marknadens integration (COM(2013)0785). Parlamentet välkomnar att kommissionen därmed också har hörsammat krav som parlamentet lade fram i sin resolution av den 7 februari 2013. Parlamentet konstaterar att flera av de åtgärder som beskrivs i den resolutionen redan har lett till ett bättre genomförande och ett stärkande av EU:s lagstiftning, inbegripet en strängare användning av EU Pilot-projektet.

29.

Europaparlamentet välkomnar den nätbaserade resultattavlan för den inre marknaden, särskilt dess visuella och informativa sätt att visa hur väl medlemsstaterna tillämpar EU-lagstiftningen med relevans för den inre marknadens funktion. Parlamentet anser att den nätbaserade resultattavlan bör finnas tillgänglig på alla EU-språk om den ska kunna underlätta alla EU-invånares förståelse för den inre marknadens cykler och hur de ska kunna ta en aktiv del i denna.

30.

Europaparlamentet anser att ansträngningar bör göras för att göra genomförandet av och den enhetliga tillämpningen av unionslagstiftningen i medlemsstaterna mer transparent. Parlamentet konstaterar att tidsfristerna för införlivande överskrids med i genomsnitt nio månader och att införlivandet för ett stigande antal direktiv har överskridits med två år eller mer. Det är parlamentets åsikt att alla direktiv bör införlivas på ett konsekvent sätt och att alla införlivandeåtgärder bör antas i syfte att återspegla de kompromisser som gjorts på EU-nivå.

31.

Europaparlamentet anser emellertid att rent kvantitativ statistik över genomförandet av inremarknadslagstiftningen inte är tillräckligt, och att det är nödvändigt att rikta in sig på kvaliteten i samband med genomförandet av lagstiftningen i medlemsstaterna utifrån särskilda nyckelindikatorer som utvecklats på EU-nivå för den inre marknadens olika sektorer.

32.

Europaparlamentet välkomnar rapporten om internationella värdekedjor i och utanför EU som ett positivt exempel på hur specifika indikatorer kan användas för att bedöma den inre marknadens integration, med särskild betoning på produktionssystemens spridning i EU. Parlamentet anser att stöd för ytterligare initiativ att utveckla gränsöverskridande försörjningskedjor kommer att driva på avskaffandet av de långvariga hindren för att fullborda den inre marknaden, och att det kan bidra till att förbättra de europeiska företagens produktivitet och konkurrenskraft i världsekonomin.

33.

Europaparlamentet välkomnar de förbättrade resultaten för det genomsnittliga införlivandeunderskottet som har gått ned till 0,6 procent. Parlamentet betonar att även ett mycket litet underskott inom ett viktigt område kan ha ytterst skadliga konsekvenser för konsumenternas och företagens möjligheter och således på hela EU:s ekonomi.

34.

Europaparlamentet oroas över den genomsnittliga tiden för att genomföra överträdelseförfaranden och framför allt över att mål som rör tjänster är de mest långdragna (i genomsnitt 49,8 månader). Parlamentet anser att överträdelseförfarandena har visat på ett antal hinder när det gäller att snabbt ta itu med och korrigera brister i genomförandet och tillämpningen av inremarknadsbestämmelserna. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta effektivare med kommissionen för att lösa ärenden snabbare, och uppmanar kommissionen att genomföra ytterligare ”bortstädningar” av nationella åtgärder som är skadliga för den inre marknaden.

35.

Europaparlamentet anser att överträdelseförfaranden bör betraktas som en sista utväg, efter att ett flertal försök gjorts att samordna och komma till rätta med situationen, och att kommissionen därför bör främja användningen av EU Pilot-projektet och andra förfaranden innan man drar en medlemsstat inför rätta vid domstolen. Parlamentet insisterar dessutom på att alla ansträngningar bör göras för att säkra en effektivare användning av överträdelseförfaranden för brott mot unionslagstiftningens bestämmelser om den inre marknaden och att medlemsstaterna och Europeiska rådet bör fortsätta att utveckla överträdelseförfarandena inom ramen för den framtida översynen av EUF-fördraget.

36.

Europaparlamentet stöder kommissionens åtgärder för att förbättra samarbetet mellan nationella myndigheter när det gäller den inre marknadens funktion. Parlamentet instämmer i att en permanent it-mekanism för underlättande av utbyte av relevant information skulle kunna förbättra situationen betydligt, med tanke på att en grupp av nationella experter som sammanträder några gånger om året knappast är rätt sätt att hantera en sådan viktig fråga.

37.

Europaparlamentet upprepar att det är viktigt att informationssystemet för den inre marknaden (IMI), som nyligen införlivades i lagstiftningen och som för närvarande håller på att utökas till att omfatta nya politikområden och sektorer, fungerar på ett tillfredsställande sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att informera parlamentet om användningen av verktyget för maskinöversättning som har utarbetats för att underlätta kommunikationen mellan nationella, regionala och lokala myndigheter.

38.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut tillämpa åtgärderna i den digitala agendan och öka sina ansträngningar för att modernisera den offentliga förvaltningen, inte minst genom ett snabbt genomförande av åtgärder gällande e-förvaltning, e-hälsa, e-fakturering och e-upphandling, i syfte att tillhandahålla fler och bättre elektroniska tjänster för invånare och företag inom hela EU och att minska utgifterna och förbättra effektiviteten inom den offentliga sektorn.

39.

Europaparlamentet konstaterar att problemlösningsnätverket Solvit fortfarande är underutnyttjat. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det finns tillräckliga resurser för nätverket Solvit och de gemensamma kontaktpunkterna, vars upprättande fastställdes i tjänstedirektivet. Parlamentet uppmanar både kommissionen och medlemsstaterna att anstränga sig ytterligare för att informera företag och entreprenörer om dessa verktyg. Parlamentet anser dessutom att medlemsstaterna bör inleda ett intensivare och bredare utbyte av bästa praxis.

40.

Europaparlamentet konstaterar att användningen av portalerna Ditt Europa och Ditt Europa – Rådgivning ständigt ökar och att dessa bör kunna tillhandahålla den information som är nödvändig när en person flyttar från ett EU-land till ett annat.

41.

Europaparlamentet ser positivt på inre marknadsmånaden, som mellan den 23 september och den 23 oktober 2013 samlade medborgare från hela Europa samt beslutsfattare, experter och EU-ledare i en diskussion på internet och i kompletterande nationella evenemang för att diskutera de framsteg som gjorts hittills, återstående utmaningar och idéer för den inre marknadens framtid, och uppmanar kommissionen att ta stor hänsyn till de frågor och förslag som framfördes av deltagarna. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera formatet och resultatet för programmet 2013, inklusive dess förmåga att nå ut till medborgare, företag och konsumenter och ge dem en verklig möjlighet att bidra till att utforma den inre marknaden.

42.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och rådet samt till Europeiska rådet och medlemsstaternas parlament och regeringar.

29.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 285/47

—

med beaktande av rapporten från FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) från 2009: How to feed the world in 2050,

—

med beaktande av Internationella konventionen om skydd av växtförädlingsprodukter,

—

med beaktande av FAO:s internationella fördrag om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk,

—

med beaktande av rapporten På väg mot 9 miljarder – Har Europa råd att gå miste om GM-grödornas potential? av Ivar Virgin/Stockholm Environment Institute, Timbro, april 2013,

—

med beaktande av FAO:s rapport Harvest nature's diversity från 1993,

—

med beaktande av webbplatsen om Svalbards globala frölager (1),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 mars 2001Åtgärdsplan för biologisk mångfald i jordbruket (COM(2001)0162),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (2),

—

med beaktande av rådets direktiv 2002/53/EG av den 13 juni 2002 om den gemensamma sortlistan för arter av lantbruksväxter (3) och 2002/55/EG av den 13 juni 2002 om saluföring av utsäde av köksväxter (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1830/2003 av den 22 september 2003 om spårbarhet och märkning av genetiskt modifierade organismer och spårbarhet av livsmedel och foderprodukter som är framställda av genetiskt modifierade organismer och om ändring av direktiv 2001/18/EG (5),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt (6),

—

med beaktande av meddelandet från FN:s generalsekreterare The right to food – Seed policies and the right to food: enhancing agrobiodiversity and encouraging innovation (A/64/170, 2009, FN:s generalförsamling),

—

med beaktande av slutsatserna i den internationella studien av hur kunskap, vetenskap och teknik inom jordbruket kan bidra till utveckling (IAASTD), en mellanstatlig process som stöds av FAO, Globala miljöfonden, FN:s utvecklingsprogram, FN:s miljöprogram, Unesco, Världsbanken och WHO,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0044/2014), och av följande skäl:

A.

Europaparlamentets jordbruksutskott vill med detta betänkande få till stånd en grundlig diskussion och utredning av hela situationen för växtförädling i den europeiska och globala jordbrukssektorn.

B.

Växtförädlingsindustrin är av grundläggande betydelse vad gäller produktiviteten och mångfalden och likaså för sundheten och kvaliteten i jordbruk, trädgårdsodling och livsmedelsproduktion samt för djurfoder och för den omgivande miljön.

C.

Enligt rapporter från i första hand FN-organen FAO och WHO samt FN:s klimatpanel väntas världens befolkning växa från dagens 7 miljarder till omkring 9 miljarder år 2040–2050. Det finns dessutom en möjlighet att vi blir upp emot 10-11 miljarder.

D.

Denna befolkningsökning kommer att ställa extrema krav på jordbrukssektorn, framförallt vad gäller produktivitetsökning för att klara den kraftigt växande efterfrågan på mat. FAO beräknar att matförsörjningen måste öka med 70 procent de kommande 30–40 åren.

E.

Med tanke på att 30–50 procent av de producerade livsmedlen i EU slängs (och i genomsnitt cirka 30 procent i hela världen) kan en stor del av den ökade matförsörjning som krävs lösas genom bättre och effektivare hållbara metoder för livsmedelsproduktion i den rika delen av världen samt utökade lagrings- och distributionssystem i utvecklingsländerna.

F.

Huvudproblemet kvarstår dock: hur ska befolkningen i olika delar av världen kunna föda sig när den odlingsbara arealen minskar på grund av felaktig markanvändning samt bristfälliga jordbruksmetoder, ett problem som har förvärrats av klimatförändringarna. Möjligheten att utöka marken är ytterst begränsad, eftersom det i många delar av världen anses vara helt orealistiskt att bryta ny jordbruksmark.

G.

FAO uppskattar att ungefär 10 procent av en produktionsökning inom jordbruket skulle kunna uppnås genom att man odlar upp ny jordbruksmark. Det betyder att omkring 90 procent måste uppnås genom en ökning av avkastningen på existerande mark, samtidigt som produkterna ska fortsätta att hålla hög kvalitet.

H.

Ett överutnyttjande av jordbruksmarker kan leda till markutarmning och i värsta fall erosion och ökenutbredning. Detsamma gäller för skogsmarker; att omvandla skogsmark till jordbruksmark skulle påverka såväl klimat och vattenreglering som den biologiska mångfalden på ett så pass allvarligt sätt att det är ett otänkbart alternativ för att öka livsmedelsproduktionen.

I.

Utöver minskade jordbruksarealer har även jordbruksproduktiviteten planat ut och oroväckande tendenser visar till och med på sjunkande produktivitet. Detta är otroligt negativt för framtidens jordbruk och för människors behov av mat.

J.

Matproduktionen är inte bara beroende av tillräcklig landmassa utan även av faktorer som klimat, vatten, energi och tillgång till näring. I framtiden kommer tillgången till dessa basresurser att vara mer begränsad, och denna brist på resurser kommer troligtvis att ha negativa effekter på det ökade behovet av markanvändning, produktion och ekonomisk livskraft inom jordbruket.

K.

Stora förändringar i klimatet är att vänta framöver. För Europa innebär det betydligt torrare klimat i de södra delarna, där det finns områden med mycket stor betydelse för produktionen av frukt och grönsaker. I de mellersta och norra delarna av Europa förväntas snarare mildare vintrar och betydligt regnigare somrar än vad vi har idag. Följderna blir med stor sannolikhet bland annat ökade växt- och djursjukdomar och behov av nya brukningstekniker.

L.

Det är tveklöst så att det europeiska jordbruket står inför enorma utmaningar. Med mer extrema väderförhållanden såsom torka och översvämningar och andra naturkatastrofer måste jordbruket anpassa sig för att säkra produktionen. De grödor vi idag ser på fälten kan inte vara desamma i framtiden om vi ska kunna möta det ökade behovet av mat.

M.

Längden på skyddet av växtförädlarrätten för sådana växter som kräver längre utvecklingstid före saluföringsskedet är inte tillräcklig för att uppmuntra till kommersiella investeringar i forskning om och utveckling av dessa.

1.

Europaparlamentet understryker att det, för att möta kommande utmaningar, som framtidens matförsörjningsbehov och klimatförändringar, är oerhört viktigt med en väl fungerande och konkurrenskraftig växtförädlingssektor.

2.

Även om det är oerhört viktigt med friska marker och mångfald för att ekosystemet inom jordbruket ska kunna återhämta sig, understryker Europaparlamentet vikten av att sorter tas fram som kan möta de situationer vi förväntas ställas inför i framtiden, som exempelvis ökade nederbördsmängder och en förväntad ökad förekomst av växtsjukdomar. Det är också viktigt att bevara och utveckla den existerande europeiska mångfalden inom det jordbruksbaserade ekosystemet i sin helhet men även genetisk mångfald bland olika arter och det absoluta antalet olika sorter samt raser och lantraser, eftersom alla dessa behövs för att hantera klimatproblemen.

3.

Europaparlamentet noterar att det behövs grödor som exempelvis tar upp kväve och fosfor effektivt, tål torka och större mängder nederbörd bättre, är resistenta mot skadegörare samt kan möta förändrade temperaturer. Det behövs även tas fram perenna grödor, dvs. grödor som är fleråriga. Med fleråriga grödor behöver inte marken bearbetas varje år, vilket ger ett miljövänligare jordbruk.

4.

Europaparlamentet betonar att eftersom det tar i genomsnitt tio år att ta fram en ny sort, från forskningsstadiet till färdigt utsäde, och ännu mer tid för tester och kommersiell spridning av denna sort, måste man kraftigt uppmuntra mer forskning redan nu för att möta framtida matbehov och klimatförändringar.

5.

Europaparlamentet understryker att eftersom möjligheten att bryta ny jordbruksmark är mycket begränsad är det oerhört viktigt att underlätta processen att ta fram nya grödor som kan anpassa sig till rådande miljöförutsättningar, är lämpliga med tanke på de knappa resurser som finns till förfogande, är i linje med hållbarhetsmålen, ger tillräcklig avkastning och är av hög kvalitet. Det är också viktigt att utveckla grödor som redan används i stor utsträckning i syfte att skapa flexibilitet för att göra tekniska och vetenskapliga framsteg inom sektorn för jordbruksgrödor i framtiden.

6.

Europaparlamentet noterar att den fortsatta förlusten av specifika växtskyddsprodukter för mindre användningsområden har en mycket stor inverkan på kvaliteten och skördarna när det gäller frukt och grönsaker och äventyrar produktionen av vissa specialgrödor. Parlamentet understryker behovet av att finna såväl kort- som långsiktiga lösningar för odlingen av dessa grödor.

7.

Europaparlamentet konstaterar att det kan ta i genomsnitt tio år att ta fram en ny sorts vete, raps eller annan gröda och att det därför är viktigt att utveckla nya växtförädlingstekniker som motsvarar jordbrukets och samhällets behov. Det är också viktigt att vara öppen för tillgängliga tekniker för att tillgodose dessa behov och öka konkurrenskraften inom jordbruks- och trädgårdsodlingssektorn. Parlamentet är oroat över att kommissionen dröjt med sin bedömning av nya förädlingstekniker och uppmanar kommissionen att omedelbart klargöra teknikernas lagstiftningsmässiga status.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utnyttja Horisont 2020: ramprogrammet för forskning och innovation för att finansiera tillämpad forskning som stöder utvecklingen av ny och innovativ växtförädlingsteknik, t.ex. påskyndad förädling.

9.

Europaparlamentet konstaterar att FAO bedömer att diversiteten i den odlade mångfalden sjönk med 75 procent under 1900-talet och att en tredjedel av dagens mångfald kan försvinna före 2050. Parlamentet betonar att det är av avgörande vikt att vi skyddar och bevarar den europeiska biologiska och genetiska mångfalden, för att säkerställa långsiktig livsmedelsförsörjning för världens växande befolkning och livskraftiga system för livsmedelsproduktion. Parlamentet anser därför att det är av avgörande betydelse att bevara den stora majoriteten lokala och regionala sorter in situ och på jordbruksföretag, i syfte att bevara och öka den genetiska och kulturella mångfalden både inom arter och sorter och i fråga om det absoluta antalet av dessa.

10.

Europaparlamentet understryker att det, för att man ska kunna ta fram nya sorter, är avgörande att ha många genetiska variationer att tillgå. Parlamentet anser därför att den snabba minskningen är mycket oroande.

11.

Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av partnerskap mellan det offentliga, industrin och forskarvärlden, t.ex. på området för deltagande förädling, för att stimulera forskning om förförädling och förädling, liksom karakteriseringen och bevarandet av genetiska resurser. Parlamentet uppmärksammar fördelarna med att utöka och bredda sådana partnerskap liksom transnationella initiativ på det här området, och betonar behovet av att se till att stödsystemen struktureras på ett sätt som maximerar effekterna av investeringarna och deras samstämmighet.

12.

Europaparlamentet anser att det är avgörande för Europas framtid att arbeta seriöst med att vårda vårt genetiska arv. Särskilt viktigt är att odla och bevara lokala och regionala sorter, för att bevara såväl den genetiska som den kulturella mångfalden.

13.

Europaparlamentet noterar att det i ett försök att bevara och behålla genetisk mångfald inom jordbruk och växtförädling pågår insamlingar av fröer och växtmaterial till olika genbanker runt om i världen. Parlamentet noterar särskilt att det finns en genbank på Svalbard med genetiskt material från hela världen. Detta är ett mycket viktigt och ambitiöst projekt som syftar till att säkra en genetisk mångfald för framtiden.

14.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att bevara den stora majoriteten sorter och växtgenetiska resurser in situ och på jordbruksföretag. Parlamentet konstaterar att offentliga institutioner för närvarande inte anstränger sig tillräckligt eller ger tillräckligt stöd för att främja detta mål.

15.

Europaparlamentet betonar att denna och andra liknande insatser är avgörande för framtida växtförädling, jordbruksproduktion och matförsörjning.

16.

Europaparlamentet understryker att forskning och metoder i fråga om växtförädling är helt avgörande för framtidens jordbruksproduktion, inte minst i arbetet med att utveckla existerande sorter och ta fram nya varianter, så att den framtida matförsörjningen kan säkras.

17.

Europaparlamentet inser vikten av att garantera tillgång till genetiska resurser som en grund för växtförädling. Parlamentet vidhåller i synnerhet den grundläggande principen i det internationella systemet för växtförädlares rättigheter som framgår av Internationella konventionen om skydd av växtförädlingsprodukter, och betonar att användningen av en skyddad sort för ytterligare förädling och utnyttjandet av en nyligen förädlad sort inte kan förhindras av innehavaren av växtförädlarrätten. Parlamentet konstaterar att denna grundläggande princip även erkänns i artikel 13.2 d ii i FAO:s internationella fördrag om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk.

18.

Europaparlamentet inser att det är såväl kostsamt som tidsödande att ta fram nya förbättrade sorter men betonar att det är nödvändigt för att bevara unionens konkurrenskraft på detta område. Parlamentet föreslår att sådana kostnader skulle kunna kompenseras genom en utökad tidsfrist för rättsskyddet för växtsorter efter en lämplig konsekvensbedömning.

19.

Europaparlamentet är bekymrat över att den globala marknaden för domineras av några få stora multinationella företag. Dessa företag satsar endast på ett begränsat antal sorter. Europas växtförädlingsmarknad har en fortsatt stor mångfald jämfört med den globala marknaden, och en stor del av sektorn består av små och medelstora företag. Parlamentet betonar att den europeiska växtförädlingsmarknaden måste förbättras ytterligare för att uppnå sund konkurrens.

20.

Europaparlamentet anser att de stora globala växtförädlingsföretagen har fått ett oroväckande stort inflytande över världens jordbruk och jordbrukspolitik. Parlamentet betonar vikten av oberoende vetenskaplig forskning som finansieras med offentliga medel och bedrivs i allmänhetens intresse på lång sikt för att åstadkomma en långsiktig tryggad livsmedelsförsörjning.

21.

Europaparlamentet anser även att de större företagen bör bli bättre på att utnyttja och dela med sig av sina växtförädlingstekniker, som om de används rätt kan bidra till att lösa problem relaterade till miljö, klimat och matförsörjning.

22.

Europaparlamentet konstaterar att de små och medelstora företagen spelar en viktig roll på växtförädlingsmarknaden i EU, med tanke på deras betydande bidrag till den kommersiella växtförädlingen, och betonar deras kapacitet att omvandla forskning och kunskap till nya handelsprodukter. Eftersom växtförädling blir ett alltmer forskningsintensivt och högteknologiskt område kan de kostnader och verktyg som krävs för att utveckla och i sedan saluföra en ny sort skapa hinder för mindre företag. Parlamentet anser att en tillräcklig skyddstid för deras växtförädlarrätt och fullständig tillgång till forskningsresultat avsevärt skulle kunna bidra till att skapa lika villkor och att är ytterst viktigt att man fortsätter att investera i sådana företag i EU framöver.

23.

Europaparlamentet understryker vikten av att Europa återerövrar och vidareutvecklar forskningen kring och metoderna för europeisk växtförädling.

24.

Parlamentet betonar vikten av en mångfald av arter i Europa och europeisk forskning inom växtförädling som fokuserar på europeiska behov, däribland växter, spannmål och frukter som passar lokala och regionala förhållanden. Parlamentet noterar att utveckling på detta område kommer att hjälpa europeiska bönder att förbättra kvantiteten och kvaliteten på sin livsmedel- och foderproduktion.

25.

Europaparlamentet understryker att Europa behöver en mångfald av aktörer i växtförädlingssektorn. Det måste bli möjligt för fler företag och forskningscenter att genomföra forskningsprojekt och verka inom växtförädlingssektorn.

26.

Europaparlamentet anser att forskningen inom växtförädlingssektorn behöver långsiktiga finansiella stöd för att kunna fungera. Det är ohållbart att ge finansiellt stöd till ett forskningsprojekt inom växtförädling endast under en kortare period, eftersom det tar i genomsnitt tio år att ta fram en ny sort.

27.

Europaparlamentet understryker att EU enligt den gemensamma jordbrukspolitiken har en skyldighet att ta ansvar för att möta framtida utmaningar inom jordbruks- och växtförädlingssektorn i Europa. Parlamentet anser att EU bör vara ledande i utvecklingen av hållbara växtförädlingstekniker samt i främjandet av forskning och metoder inom jordbruk och växtförädling.

28.

Europaparlamentet understryker att den grundläggande forskningen om växtförädling inom EU ska vara finansierad genom medel från EU och dess medlemsländer. Det är inte möjligt för de små och medelstora växtförädlingsföretagen inom EU att själva finansiera en stor del av forskningen och på samma gång vara konkurrenskraftiga.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsätta finansiella resurser och skapa en sammanhållen struktur för forskning om och metoder för växtförädling i forskningsprogrammen och andra lämpliga politiska instrument, så att den europeiska mångfalden kan bevaras och utvecklas. Det är inte minst viktigt att forskningsprojekt får tillräckligt med tid och finansiella resurser för att kunna nå resultat. Det är också väldigt viktigt att växtförädlingsföretagen får obegränsad tillgång till forskningsresultat samt att det finns en mångfald av forskningsprojekt, så att ett misslyckande får mindre konsekvenser.

30.

Europaparlamentet understryker att det kommer att finnas ett ständigt behov av högkvalificerade arbetstagare för att tillgodose den framtida efterfrågan på forskning kring växtförädling och att växtlära och växtförädling främjas mer vid skolor, universitet och bland allmänheten. Parlamentet vill särskilt lyfta fram framgångarna med Fascinerande växters dag den 18 maj 2013.

31.

Europaparlamentet betonar att målet med lagstiftning knuten till växtförädling i slutändan måste vara att underlätta användningen av växtförädlingstekniker och underlätta för forskningen kring jordbruk och växtförädling. Den ska leda till produkter som är mer anpassade till det lokala klimatet och de lokala geografiska förutsättningarna och som därmed i slutändan kommer att ge hög avkastning och vara säkra för hälsa och miljö.

32.

Europaparlamentet konstaterar att med dagens teknikbaserade växtförädlingslagstiftning har det visat sig vara svårt att i efterhand definiera vilken teknik som använts vid förädlingstillfället. Detta bekräftar svårigheten med teknikbaserade lagar.

33.

Med tanke på de beskrivna utmaningarna och de nuvarande förutsättningarna för den europeiska och globala växtförädlingssektorn uppmanar Europaparlamentet kommissionen att noggrant utreda och analysera situationen samt föreslå effektiva och konkreta åtgärder för att möta dessa enorma utmaningar som de europeiska förädlarna och bönderna står inför.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en övergripande strategi för insatsvaror i jordbruket, särskilt i fråga om växtförädling. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen att tillhandahålla en politisk ram som stöder sektorn för insatsvaror i jordbruket som ett av de viktigaste områdena för att skapa produktivitet och hållbarhet inom jordbruket.

35.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

29.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 285/52

—

med beaktande av Den sjunde rapporten om den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen av den 24 november 2011 (COM(2011)0776) från kommissionen, och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SEC(2011)1372),

—

med beaktande av Den åttonde lägesrapporten om den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen Krisens regionala och urbana dimensioner av den 26 juni 2013 (COM(2013)0463) från kommissionen, och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD(2013)0232),

—

med beaktande av kommissionens rapport Sammanhållningspolitiken: Strategirapport 2013 om genomförandet av programmen 2007–2013 av den 18 april 2013 (COM(2013)0210), och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (SWD(2013)0129),

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 6 oktober 2011 till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden som omfattas av den gemensamma strategiska ramen, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 COM(2011)0615),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2009 om sammanhållningspolitik: att investera i realekonomin (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2010 om EU:s sammanhållnings- och regionalpolitik efter 2013 (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om sammanhållningspolitikens bidrag till att uppnå Lissabon- och EU 2020-målen (3),

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 6 oktober 2011 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden och målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006 (COM(2011)0614),

—

med beaktande av Regionkommitténs fjärde övervakningsrapport om Europa 2020-strategin från oktober 2013,

—

med beaktande av det gemensamma dokumentet från kommissionens generaldirektorat för regional- och stadspolitik och generaldirektorat för sysselsättning, socialpolitik och inkludering EU:s sammanhållningspolitik bidrar till sysselsättning och tillväxt i Europa från juli 2013,

—

med beaktande av studien som parlamentet offentliggjorde i juni 2012 Sammanhållningspolitik efter 2013: En kritisk analys av lagstiftningsförslagen,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0081/2014), och av följande skäl:

A.

Empiriska bevis visar att den ekonomiska, finansiella och sociala krisen har stoppat konvergensprocessen eller till och med vänt på den. Skillnaderna mellan olika regioner har därför ökat. Krisen har inneburit slutet på en lång period då de regionala skillnaderna i BNP per capita och arbetslöshet inom EU ständigt minskade. Samtidigt har krisen i allt större utsträckning drabbat de svagare regionerna inom unionen.

B.

De offentliga resurserna, både på medlemsstatsnivå och EU-nivå, har blivit allt knappare och utsätts för allt större tryck. Krisen, den därpå följande recessionen och statsskuldskrisen i många medlemsstater, har samtidigt tvingat medlemsstaterna att äntligen genomföra viktiga och nödvändiga strukturella reformer för att bidra till återställd ekonomisk tillväxt och sysselsättningsskapande, något som ibland leder till att medfinansieringen av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden skärs ned.

C.

Budgetkonsolideringen har ökat sammanhållningspolitikens roll och betydelse som en källa för offentlig investering, särskilt på regional nivå, eftersom finansieringen av denna politik står för mer än hälften av alla offentliga investeringar i ett flertal medlemsstater och regioner.

D.

Alla europeiska regioner och städer har påverkats negativt av krisen. Medel från sammanhållningspolitiken blir därför allt viktigare även i övergångsområden och mer utvecklade områden.

E.

Bidragen till målen i Europa 2020-strategin har en mycket stark regional dimension som bör beaktas vid förberedelserna och genomförandet av nästa generations program inom ramen för sammanhållningspolitiken och annan investeringspolitik inom EU.

F.

Tyngdpunkten inom sammanhållningspolitiken har hittills snarare legat på anpassning än på definition och övervakning, och utvärdering av uppnåendet av, mål. Övervaknings- och utvärderingssystemen misslyckas med att till fullo nå sitt mål med att förbättra definitionen av differentierade mål i enlighet med lokala, regionala och interregionala särdrag och behov.

G.

Sammanhållningspolitiken kommer även i fortsättningen att vara den huvudsakliga källan till offentligt stöd från EU i den fleråriga budgetramen 2014–2020. Sammanhållningspolitikens nya ram sätter all tonvikt vid behovet av att koncentrera investeringarna på regional och lokal nivå till viktiga områden, såsom skapande av sysselsättning, små och medelstora företag, sysselsättning (särskilt sysselsättning för unga) och arbetskraftens rörlighet, utbildning och yrkesutbildning, forskning och innovation, IKT, hållbar transport och avlägsnande av flaskhalsar, hållbar energi, miljö, främjande av de offentliga myndigheternas institutionella kapacitet och en effektiv offentlig administration, urban utveckling och städer.

H.

Behovet av att åstadkomma mer med mindre resurser har lett till att smart specialisering tagits med i den nya ramen för sammanhållningspolitiken (förordningen om de gemensamma bestämmelserna (4)), så att regionerna kan inta en strategisk och mindre fragmenterad inställning till ekonomisk utveckling genom riktat stöd till forskning och innovation.

I.

Partnerskap och flernivåstyrning är övergripande allmänna principer för att ta fram en unionsstrategi för en smart och hållbar tillväxt för alla i samband med nästa lagstiftningsram inom sammanhållningspolitiken.

J.

De utvärderingar som gjordes under programmet 2007–2013 såg inte till hela utvärderingscykeln och frågor som effektivitet och inverkan.

K.

Utnyttjandegraden för medlen ligger kring 50 procent i medlemsstaterna och kring 30 procent under periodens sista år.

L.

De små och medelstora företagen har problem med att utvärdera finansiering från banksektorn.

1.

Europaparlamentet välkomnar den sjunde och åttonde lägesrapporten och strategirapporten för 2013, och uppmanar kommissionen, som nu inleder efterhandsutvärderingen för tiden 2007–2013, och medlemsstaterna att se till att kontrollen och utvärderingen grundar sig på tillförlitliga uppgifter, att se över effektiviteten och konsekvenserna av verksamheten samt att se till att efterhandsutvärderingen är klar före slutet av 2015, såsom fastställts i den tidigare allmänna förordningen, så att lärdom kan dras inför genomförandet av den nya programplaneringsperioden.

2.

Europaparlamentet anser att budgetkonsolidering i sig inte är tillräckligt för att öka tillväxt och främja investeringar som skapar hållbara arbetstillfällen av god kvalitet, något som förutsätter åtgärder som stöder ekonomin och främjar de – fortfarande svaga och försiktiga – framsteg som gjorts i riktning mot återhämtning.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka investeringarna till företagande, nystartade företag och egenföretagande för att skapa fler arbetstillfällen, särskilt med tanke på att små och medelstora företag samt mikroföretag tillhandahåller över två tredjedelar av arbetstillfällena inom EU:s privata sektor. Den regionala och lokala nivån bör särskilt uppmärksammas. Parlamentet anser dessutom att investeringar i sociala företag och socialt företagande utgör ett bra alternativ för att fylla sociala behov som inte tillgodoses genom kollektiva nyttigheter och tjänster.

4.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över att det på grund av följderna av den ekonomiska krisen saknas tillräckliga offentliga finansiella medel, särskilt på regional nivå för att genomföra Europa 2020-strategin på ett ändamålsenligt sätt. Parlamentet är även oroligt över att flera mindre utvecklade medlemsstater och regioner till stor del är beroende av medel från sammanhållningspolitiken. Parlamentet anser att, innan beslut tas om eventuella makroekonomiska påföljder, bör noggrann hänsyn tas till det faktum att utvecklingen i vissa medlemsstater till stor del är beroende av sammanhållningsmedel.

5.

Trots att de medel som beviljas sammanhållningspolitiken i nuvarande fleråriga budgetram är relativt små i förhållande till behoven på ort och ställe anser Europaparlamentet att större effektivitet samt synergier mellan EU:s budget och de nationella budgetarna emellertid kan utgöra viktiga hävstänger för en tillväxtfrämjande politik.

6.

Europaparlamentet anser att i syfte att bidra till att nå EU 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla i linje med målen för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och frånsett behovet att fokusera på sektorer med långsiktiga möjligheter till sysselsättningsskapande och innovation är det viktigt att ta hänsyn till de betydande behoven i många mindre utvecklade regioner gällande investering i infrastrukturprojekt inom bassektorer som transport, telekommunikation och hållbar energi.

7.

Trots att lokala och regionala myndigheter deltar i förberedelserna av partnerskapsavtalen anser Europaparlamentet att ytterligare åtgärder måste vidtas för att stärka den territoriella dimensionen i styrningen av sammanhållningspolitiken, Europa 2020-strategin och den europeiska planeringsterminen. Åtgärderna ska gå ut på att säkerställa verklig dialog och komplementaritet på de olika styrnivåerna och samstämmighet av prioriteringarna på dessa nivåer med behov och särdrag på nationella, regionala och lokala nivåer. Parlamentet understryker därför vikten av att se till att kommuner och regioner i vederbörlig ordning tas med då nationella strategier utarbetas och deras specifika problem och utmaningar fastställs samtidigt som man försöker undvika att den byråkratin ökar.

8.

Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken är bäst lämpad att ge Europa 2020-strategin den territoriella dimension som behövs för att åtgärda de mycket betydelsefulla tillväxtskillnaderna inom unionen och inom medlemsstaterna och garantera att tillväxtpotentialen också utnyttjas i unionens yttersta randområden och i de glesast befolkade områdena. Skillnaderna i den institutionella kapaciteten innebär att olika regioner inte kan använda de givna målen som referenser på samma sätt.

9.

Europaparlamentet är särskilt oroligt över att krisen har gett upphov till att procentandelen människor som löper risk för fattigdom, social utslagning eller materiella brister, miljöförstöring och dåliga boendeförhållanden, mycket hög arbetslöshet och som hotas av utestängning och energifattigdom har ökat kraftigt i regioner och städer i konvergensområden, och särskilt i områden runt städer som enligt mätningarna är att betrakta som utvecklade huvudstadsregioner. Dessa problem drabbar särskilt kvinnor, ensamförsörjare, stora familjer med fyra eller fler barn, anhörigvårdare (särskilt vårdare av familjemedlemmar med funktionshinder), medlemmar av marginaliserade grupper eller äldre som snart ska gå i pension och som kan ha svårt att få tillgång till lika möjligheter.

10.

Europaparlamentet anser, då flera av problemen allvarligt underminerar sammanhållningen mellan regionerna och kan äventyra unionens konkurrenskraft på medellång och lång sikt, att problemen måste lösas så snart som möjligt, genom att man fokuserar på policyfrågor som garanterar tillgång till hållbar sysselsättning av god kvalitet och social integration, särskilt vad gäller unga, främjar de små och medelstora företagens viktiga roll i detta avseende, minskar fragmenteringen och underlättar övergången mellan jobb, fokuserar på yrkesutbildningsprogram för långtidsarbetslösa och drar nytta av den erfarenhet man fått av dem som befinner sig i slutet på sin karriär samt främjar lika ekonomisk självständighet för kvinnor och män. Parlamentet anser att det också är viktigt att främja fysisk tillgänglighet och tillgång till information och kommunikationsmedier. Genomförandet av detta kräver tillförlitliga, objektiva och jämförbara riktmärken samtidigt som man också måste beakta de demografiska utmaningarna.

11.

Europaparlamentet understryker Europeiska socialfondens (ESF) roll i att minska skillnaderna mellan det humana kapitalet i de olika regionerna och bidra till att öka sysselsättningsnivåerna, eftersom ESF, vid sidan av och i samarbete med Eruf, bidra till att uppnå vissa av de nu gällande största prioriteringarna i unionen, nämligen att främja ungdomssysselsättning och arbetsmarknaden, främja en hållbar ekonomi och tillväxt, minska antalet elever som slutar skolan i förtid och bekämpa fattigdom, diskriminering och social utslagning. Parlamentet insisterar därför på att det finns ett behov av att stärka principen om sund ekonomisk förvaltning, särskilt vad gäller effektiviteten i ESF:s verksamhet och uppmanar kommissionen att till fullo analysera den totala effekten och ESF:s inverkan på antalet arbetslösa och sysselsättningsskapande.

12.

Europaparlamentet instämmer i att en stor del av ESF:s utgifter anslås i syfte att främja fler och bättre arbetstillfällen, främja integration av och deltagande för missgynnade grupper, inklusive personer med funktionshinder, samt till att utveckla ett samhälle som är tillgängligt för alla. Parlamentet betonar dock att man i krisperioder bör fästa större uppmärksamhet vid att se till att fonden på ett effektivt sätt riktas in på att bekämpa lokala och regionala ojämlikheter och social utestängning, att ge de mest utsatta grupperna och särskilt ungdomarna tillgång till sysselsättning samt att främja kvinnors återintegrering på arbetsmarknaden genom att minska könsdiskrimineringen.

13.

Europaparlamentet påpekar att i vissa regioner överstiger antalet elever som slutar skolan i förtid med bred marginal målet på 10 procent och att elever som slutar skolan i förtid måste erbjudas utbildning, yrkesutbildning eller arbete som motsvarar deras behov. Parlamentet hänvisar i detta sammanhang till ungdomsgarantins betydelse för elever som slutar skolan i förtid. Parlamentet betonar att för att minska antalet elever som slutar skolan i förtid är det viktigt att utbildningssystemet är till för alla, och ger alla ungdomar lika möjligheter. Man måste finna lösningar för att integrera lågutbildade ungdomar på arbetsmarknaden genom att tillhandahålla hinderfri, tillgänglig och högkvalitativ yrkesutbildning och internutbildning för att hjälpa dem att få kunskap, eftersom bristande kunskap kan öka risken för arbetslöshet vilket i sin tur leder till ökad risk för fattigdom och medför en rad sociala problem såsom utestängning, alienation och misslyckade ansträngningar att bygga ett självständigt liv. Det behövs därför bidrag från ESF för att hjälpa fler ungdomar att stanna kvar i skolan och erhålla de färdigheter som behövs för ett arbete och en karriär och för att garantera bredare tillgång till utbildning av hög kvalitet, med särskilda projekt för barn från missgynnade grupper och minoriteter, inklusive personer med funktionshinder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja lämplig yrkesutbildning och internutbildning för dem som detta skulle gynna.

14.

Europaparlamentet betonar att sysselsättningssituationen för ungdomar i hög grad beror på den övergripande ekonomiska situationen och det är därför viktigt att stödja, vägleda och övervaka ungdomarnas övergång från utbildning till yrkesliv. Parlamentet anser därför att kommissionen kan anpassa eventuella framtida förslag på detta område till Unga på väg-initiativet och till Initiativet för ungdomars möjligheter.

15.

Europaparlamentet framhäver att sysselsättningsgraden fortfarande ligger under 60 procent i vissa regioner och att en del regioner till och med missar sina egna nationella mål med 20–25 procent, vilket framför allt får negativa effekter för ungdomar, kvinnor, äldre, vårdare och personer med funktionshinder. Parlamentet betonar att vissa krisåtgärder har negativa effekter för sammanhållningen och väsentligt har ökat ojämlikheterna i EU. Parlamentet betonar att det för att behålla anställning för högriskgrupper eller skapa sysselsättningsmöjligheter för dem krävs riktade åtgärder som avser skapandet av sysselsättning, utbildningsmöjligheter och behållande av anställning. Parlamentet betonar att i vissa isolerade samhällen har flera generationer levt i arbetslöshet, något som framför allt hotar marginaliserade folkgrupper

16.

Europaparlamentet påpekar att sysselsättningsgraden fortsatte att ligga långt under Europa 2020-målet om att ha minst 75 procent av befolkningen i åldrarna 20–64 i sysselsättning senast 2020. Parlamentet noterar att det inte finns några särskilda mål för sysselsättningsgraden på regional nivå, men att medlemsstaterna har fastställt enskilda, nationella mål som i de flesta fall inte har uppfyllts, eftersom den finansiella och ekonomiska krisen hade en betydande asymmetrisk effekt för de regionala arbetsmarknaderna, särskilt i södra Europa där ungdomsarbetslösheten har ökat kraftigt.

17.

Europaparlamentet anser att samtliga regioner möter utmaningen med att skapa hållbar tillväxt och förbättra resurseffektiviteten. Parlamentet understryker därför att det krävs politiska strategier som inbegriper prioriteringen av utgifter inom utbildning, livslångt lärande, forskning, innovation och utveckling, energieffektivitet och lokalt entreprenörskap, samt inrättandet av nya finansieringsinstrument för olika slag av företag, särskilt små och medelstora företag.

18.

Europaparlamentet påminner om de möjligheter som små och medelstora företag har att skapa sysselsättning och uppmanar medlemsstaterna att utveckla politiska strategier som förbättrar tillgången till finansiering samt finansieringsvillkoren för små och medelstora företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna i syfte att öka insynen och upphandlingssystemets förutsägbarhet samt i syfte att minska tiden mellan inbjudan att lämna anbud och beviljande av ett avtal, i synnerhet för små och medelstora företag som tävlar i en snabbföränderlig miljö.

19.

Europaparlamentet anser att särskild uppmärksamhet måste ges åt den kulturella och den kreativa sektorn, som bidrar till målen i Europa 2020-strategin och då särskilt till att skapa arbetstillfällen. Parlamentet understryker att dessa sektorer ger ett avgörande bidrag till tillväxten i regioner och städer. Parlamentet anser att fortbildning inriktad på kvinnor i dessa sektorer kraftigt måste främjas och att deras kvalifikationer och potentialen till nya arbetstillfällen måste utnyttjas effektivare.

20.

Europaparlamentet påminner om att medan det finns starka bevis på att genomförandet av sammanhållningspolitiken har påskyndats och att de program som tagits fram spelat en viktig roll på många områden där investering är nödvändigt för en modernisering av ekonomin och konkurrenskraften (såsom forskning och utveckling, stöd till små och medelstora företag, återindustrialisering, social integration, utbildning och yrkesutbildning) finns det en risk för att vissa medlemsstater inte kan genomföra sina program innan den nuvarande programplaneringsperiodens slut. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att noggrant analysera orsakerna till den låga utnyttjandegraden och uppmanar medlemsstaterna att bevilja samfinansiering i syfte att öka användningen av medlen.

21.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undersöka synergierna mellan finansieringen av sammanhållningspolitiken och andra källor för EU-finansiering (såsom det transeuropeiska transportnätet, det transeuropeiska energinätet, Fonden för ett sammanlänkat Europa, Horisont 2020, Cosme och andra program) samt finansiering från Europeiska investeringsbanken och Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att påskynda genomförandet och förenkla och förbättra tillgången till tillgängliga medel för att uppmuntra små och medelstora företag, civila samhällsorganisationer, lokala samhällen och andra berörda stödmottagare att använda dem.

22.

Europaparlamentet anser att utvärderingen spelar en viktig roll i den politiska debatten och policylärandet. Även om bestämmelsen om granskning av uppgifter och information om genomförandet förbättrar kvaliteten på de fastställda målen gör den ojämna kvaliteten på framsteg i många fall det emellertid svårt att få en fullständig och rättvis bild av framstegen mot mål på regional och lokal nivå. Parlamentet understryker att utvärderingen också bör undersöka och föreslå åtgärder som undviker onödigt arbete för stödmottagarna, inklusive för små och medelstora företag, lokala och regionala myndigheter och frivilligorganisationer. Parlamentet anser att arbetsbördan inte bör öka ytterligare till följd av övervakningen.

23.

Europaparlamentet anser att lägesrapporterna inte ger en klar och tydlig bild av framstegen i genomförandet av sammanhållningspolitiken mot fastställda mål, vilket beror på avsaknaden på information på relevant nivå eller bristen på klara samband mellan den tillhandahållna statistiken och i hur stor utsträckning de mål för sammanhållningspolitiken som kräver övervakning har uppnåtts.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fullt ut utnyttja övervaknings- och utvärderingsverktygen i den nuvarande lagstiftningsramen (kraftigare resultatorientering, användning av gemensamma outputindikatorer, val av programspecifika resultatindikatorer och en tydlig resultatram) för att öka insynen i rapporteringen och höja kvaliteten på planeringen och genomförandet av den.

25.

Europaparlamentet anser att utvärderingarna av de sammanhållningspolitiska program för 2007–2013 som samfinansierades via Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) och Sammanhållningsfonden visar att det i medlemsstaterna generellt finns god kunskap om jämställdhetskraven i samband med att programmen inrättas (70 procent (5)), men att utvärderingarna också visar att jämställdheten knappast är verkligt integrerad i programmen genom tydlig kartläggning av problemområden eller kvantifierbara mål (mindre än 8 procent). Parlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare förbättra medlemsstaternas rapporteringssystem, genom att införa och använda indikatorer så att det blir möjligt att bedöma om det sammanhållningspolitiska stödet verkligen leder till ökad jämställdhet, och i så fall i vilken utsträckning.

26.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att granska huruvida förvaltningsmyndigheterna tillämpar direktivet om sena betalningar när det gäller stödmottagarna för projekt och att vidta ändamålsenliga åtgärder för att minska antalet försenade betalningar.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionens tjänst för internrevision och revisionsrätten att öka sina effektivitetsrevisioner av Sammanhållningsfonden och strukturfonderna, i synnerhet ESF.

28.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaterna.

29.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 285/58

—

med beaktande av artiklarna 349 och 355 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), enligt vilka de yttersta randområdena tillerkänns en särskild status och ”specifika åtgärder” får vidtas för att fördragen fullt ut ska kunna tillämpas och den gemensamma politiken genomföras,

—

med beaktande av artikel 107.3 a i EUF-fördraget avseende den statliga stödordningen för dessa regioner,

—

med beaktande av artikel 174 och följande artiklar i EUF-fördraget, i vilka målet om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning fastställs och de finansiella strukturinstrument som ska användas för att nå detta mål specificeras,

—

med beaktande av samtliga meddelanden från Europeiska kommissionen om de yttersta randområdena, särskilt meddelandet av den 17 oktober 2008De yttersta randområdena: en tillgång för Europa (COM(2008)0642),

—

med beaktande av alla sina resolutioner om de yttersta randområdena, särskilt resolutionen av den 20 maj 2008 om en strategi för de yttersta randområdena: uppnådda resultat och framtidsutsikter (1),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument Regions 2020 – an assessment of future challenges for EU regions (SEC(2008)2868),

—

med beaktande av meddelandet från Réunion av den 7 juli 2008 efter konferensen om Europeiska unionen och de utomeuropeiska regionerna: strategier inför klimatförändringarna och förlusten av biologisk mångfald, och med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 25 juni 2009 om en halvtidsutvärdering av genomförandet av EU:s handlingsplan för biologisk mångfald och en EU-strategi mot invasiva främmande arter,

—

med beaktande av det gemensamma samförståndsavtalet mellan de yttersta randområdena av den 14 oktober 2009 om de yttersta randområdena fram till 2020,

—

med beaktande av den gemensamma plattformen av den 6 juli 2010, riktad till Europeiska kommissionens ordförande José Manuel Durão Barroso, från konferensen för Europaparlamentets ledamöter från de yttersta randområdena,

—

med beaktande av det gemensamma samförståndsavtalet mellan Spanien, Frankrike, Portugal och de yttersta randområdena av den 7 maj 2010 om en ny strategi för EU:s yttersta randområden,

—

med beaktande av de yttersta randområdenas gemensamma bidrag av den 28 januari 2011 gällande den femte rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning,

—

med beaktande av rapporten Europas yttersta randområden och den inre marknaden: EU:s genomslagskraft i världen, av den 12 oktober 2011 till kommissionsledamot Michel Barnier, som presenterades av Pedro Solbes Mira,

—

med beaktande av sin resolution av den 18 april 2012 om sammanhållningspolitikens roll i Europeiska unionens yttersta randområden i samband med Europa 2020-strategin (2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 juni 2012Europeiska unionens yttersta randområden: smart och hållbar tillväxt för alla genom samarbete (COM(2012)0287),

—

med beaktande av parlamentsledamoten Serge Letchimys rapport till Republiken Frankrikes premiärminister om artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt: ett bidrag till tillämpningen av undantaget till förmån för ett globalt utvecklingsprojekt för de yttersta randområdena,

—

med beaktande av de gemensamma bidragen och de tekniska och politiska dokumenten från konferensen mellan presidenterna från EU:s yttersta randområden och slutförklaringen från den 19:e konferensen mellan presidenterna från EU:s yttersta randområden den 17–18 oktober 2013,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A7-0121/2014) och av följande skäl:

A.

De yttersta randområdenas tillgångar, resurser och möjligheter, som erkänns av Europeiska kommissionen i dess strategi från 2008 och dess meddelande från 2012, innefattar nyckelområden för EU när det gäller forskning, innovation och tillväxt, men stöds och finansieras inte i tillräcklig utsträckning av EU:s fonder och program.

B.

De yttersta randområdena består av en samling ögrupper och öar och en region i Amazonasdjungeln som alla kännetecknas av samma typ av specifika begränsningar, som särskiljer dem från andra särskilda geografiskt betingade förhållanden i EU (öar, bergstrakter och glesbygder).

C.

När det gäller de mål som EU har fastställt för att förverkliga strategierna Europa 2020 för tillväxt, Horisont 2020, Energi 2020, programmen Life+ och Natura 2000 och de transeuropeiska näten för telekommunikation, transport och energi utgör de yttersta randområdena viktiga områden som på ett betydande sätt kan bidra till förverkligandet av dessa satsningar.

D.

Det är därför viktigt att uppmuntra långsiktiga investeringar och att främja de yttersta randområdenas innovationskraft för att på ett hållbart sätt stärka deras ekonomiska och sociala utveckling och öka möjligheterna till framgång för unionens olika strategier.

E.

För att förverkliga dessa strategier måste strukturfonderna och Europeiska investeringsfonden för de yttersta randområdena anpassas eller kompletteras för att göra det möjligt för de yttersta randområdena att utifrån deras förutsättningar och i enlighet med deras avsikter delta i Europeiska unionens stora satsningar.

F.

Den rådande ekonomiska och sociala krisen får särskilt svåra konsekvenser för EU:s yttersta randområden, bland annat för konkurrenskraften och sysselsättningen. Såväl behovet av ekonomisk tillväxt som den rådande arbetslösheten kräver brådskande och lämpliga åtgärder under den kommande finansierings- och programperioden.

G.

Artikel 349 ska också användas som rättslig grund för att göra det möjligt för de yttersta randområdena att genom specifika åtgärder finna sin rättmätiga plats i de EU-program som konkret skulle kunna bidra till utvecklingen av deras fulla potential.

H.

De yttersta randområdena kan utvecklas till försöks- och spetskompetensterritorier till förmån för hela unionen inom områden som biologisk mångfald, miljö, anpassning till och begränsning av klimatförändringar, hantering och observation av extrema klimatfenomen, forskning, innovation, rymdforskning, flyg- och rymdindustri, oceaner, blå tillväxt, fysisk planering i kust- och havsområden, havsförvaltning, seismologi, vulkanologi, nya sjukdomar, förnybar energi, transporter, telekommunikationer, kapacitet i samband med akuta humanitära insatser i tredjeländer samt kultur.

I.

De yttersta randområdena är belägna i Västindiens, Indiska oceanens och Atlantens havsområden och ger Europeiska unionen ställning som viktig aktör i maritima frågor på internationell nivå. De yttersta randområdenas geostrategiska läge bidrar till EU:s globala dimension och de kännetecknas av exceptionella naturtillgångar, marina resurser och fiskeresurser, som står för mer än 50 procent av världens biologiska mångfald.

J.

De yttersta randområdena utgör en unik realitet och bildar en gemensam helhet, både inom och utanför Europeiska unionen, som bör främjas och stödjas av kommissionen, framför allt genom genomförandet av en gemensam politik.

K.

För att de yttersta randområdena ska få bästa möjliga förutsättningar är det nödvändigt att skapa största möjliga synergier mellan unionens alla instrument, fonder och program.

1.

Europaparlamentet är övertygat om att de yttersta randområdenas potential, tillgångar, resurser och erfarenheter innebär en extra möjlighet för unionen och medlemsstaterna när det gäller att möta de utmaningar de står inför i fråga om globalisering, innovationsförmåga, tillväxt, social sammanhållning, befolkningstryck, klimatförändringar, förebyggande av omfattande risker för naturkatastrofer, energi, hållbar förvaltning av naturresurser och biologisk mångfald.

2.

Europaparlamentet är övertygat om att de yttersta randområdenas förbättrade tillgång till unionens olika program och fonder gynnar hela unionen både på kort och på lång sikt. Parlamentet beklagar den inställning som dominerar på EU-nivå, nämligen att det räcker med sammanhållningspolitiken för att finansiera de yttersta randområdenas så gott som samtliga utvecklingsprojekt.

3.

Europaparlamentet stöder kommissionens strävan att genomföra en politik som stärker autonomin, den ekonomiska konsolideringen och skapandet av hållbar sysselsättning i de yttersta randområdena genom att utnyttja deras tillgångar och, med stöd av artikel 349 i EUF-fördraget och av ad hoc-instrument, vidta praktiska och innovativa åtgärder, bland annat på energi- och transportområdet och inom informations- och kommunikationstekniken, för var och en av de fonder och vart och ett av de program som har mål som utnyttjar de yttersta randområdenas tillgångar för att få till stånd hållbar utveckling.

4.

Europaparlamentet betonar dessutom hur viktigt det är för de yttersta randområdena att EU-politiken, bl.a. via specifika skatte- och tullinstrument, bidrar till att främja och diversifiera de yttersta randområdenas ekonomiska bas och till att skapa arbetstillfällen.

5.

Europaparlamentet anser att artikel 349 i EUF-fördraget är en lämplig rättslig grund för vidtagandet av specifika åtgärder för de yttersta randområdena, men beklagar det begränsade utnyttjandet av denna fördragsbestämmelse, enligt vilken det är möjligt att bevilja en särskild ordning för de yttersta randområdena.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta en kontaktgrupp mellan de olika berörda kommissionsledamöterna, den arbetsgrupp med representanter för olika enheter som samordnar politiken för de yttersta randområdena samt de ledamöter av Europaparlamentet som kommer från de yttersta randområdena för att granska de program som planeras och/eller har inletts för de yttersta randområdena.

7.

Europaparlamentet understryker att de yttersta randområdena, på grund av sitt läge långt från den europeiska kontinenten, bidrar till att sprida ryktet om en Europeisk union som är medveten om sin globala dimension och sin roll i en värld stadd i djup förändring.

8.

Europaparlamentet vill att särskild uppmärksamhet ska ägnas de yttersta randområdena i händelse av en naturkatastrof, med hänsyn tagen till deras särdrag och i enlighet med artikel 349, enligt vilken specifika åtgärder kan vidtas, och påminner om betydelsen av att samordna strukturfonderna med EU:s solidaritetsfond.

9.

Europaparlamentet vädjar om att investeringar som görs i tjänster av allmänt ekonomiskt intresse inom informations- och kommunikationsteknik, transporter, vatten och energi blir en prioriterad fråga i dessa områden, och förespråkar en bättre samverkan med de statliga stöden i de yttersta randområdena för att målen i Europa 2020-strategin ska kunna uppnås.

10.

Europaparlamentet är övertygat om att det föreligger ett nära samband mellan unionens insikt om den roll den kan spela i världen och den uppmärksamhet den ägnar sina yttersta randområden. Parlamentet är övertygat om att unionen och dess medlemsstater inte i tillräcklig utsträckning beaktar vikten och den framtida betydelsen av sina strategiska investeringsval i de yttersta randområdena, och att detta är ett tecken på att unionen inte investerar tillräckligt i sin egen globala och internationella dimension. Parlamentet anser att det för de yttersta randområdenas skull är nödvändigt att förbättra synergierna mellan instrument och program för att främja dessa områdens internationella samarbete i världen.

11.

Europaparlamentet påminner om att det för att främja synergier mellan strukturfonderna och unionens övriga program är viktigt att anta ett makroregionalt perspektiv och makroregionala strategier som inkluderar de yttersta randområdena, och att utnyttja dessa områdens särdrag och resurser.

12.

Europaparlamentet uppmanar de nationella och regionala myndigheterna att utnyttja ett tillvägagångssätt som bygger på flera fonder och att i möjligaste mån och så effektivt som möjligt samordna strukturfonderna och de finansiella instrumenten i EU:s övriga program.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fördjupa EU:s strategi för de yttersta randområdena för att möjliggöra en utveckling av dessa områdens tillgångar och att ta hänsyn till deras strukturella och permanenta begränsningar. I detta sammanhang uppmanas kommissionen att genomföra de förslag från de yttersta randområdena som huvudsakligen återfinns i deras handlingsplaner.

14.

Europaparlamentet anser att de yttersta randområdena har potential att ligga i framkant vad gäller forskning och teknik inom de områden som anges i målsättningarna för programmet Horisont 2020, t.ex. rymdforskning, flyg- och rymdindustri, bioteknik, observation av naturkatastrofer, havsforskning, biologisk mångfald, förnybar energi, hälsa, anpassning till klimatförändringar och intelligenta transporter.

15.

Europaparlamentet påminner om att syftet med sammanhållningspolitiken 2014–2020 bl.a. är att stärka forskning, teknisk utveckling och innovation.

16.

Europaparlamentet beklagar att de yttersta randområdena, till följd av att deras projekt på grund av deras särskilda egenskaper har svårt att uppfylla de krav som ställs för att få EU-finansiering, inte har fått tillräckligt stöd genom ramprogrammet för forskning och utveckling för perioden 2007–2013 och därmed uppvisar ett lågt deltagande och låga framgångssiffror samt är mindre närvarande i de europeiska forskningsnätverken. Parlamentet uppmanar i detta syfte kommissionen att stödja forskningen i de yttersta randområdena och att göra det möjligt att uppnå en kritisk massa.

17.

Europaparlamentet anser att det inte är möjligt för de yttersta randområdena att endast med hjälpa av Europeiska regionala utvecklingsfonden uppfylla sammanhållningspolitikens mål samt målen för strategierna Europa 2020 och Horisont 2020. Parlamentet anser att kommissionen i detta syfte bör anpassa och garantera de yttersta randområdenas tillgång till programmet Horisont 2020 genom att skapa specifika program som bidrar till en integration av dessa områden i de europeiska och internationella nätverken för forskning och innovation. Parlamentet påminner därför om att det i Horisont 2020, i avsnittet om programmet ”Spridning av spetskompetens och bredare deltagande”, betonas att det råder betydande skillnader, identifierade i unionens resultattavla för innovation, mellan forsknings- och innovationsresultaten och de specifika åtgärderna för att sprida spetskompetens och bredda deltagandet i de medlemsstater och regioner som släpar efter i fråga om forskning och innovation.

18.

Europaparlamentet efterlyser en förbättring och en strukturell utveckling av de yttersta randområdenas universitet för att i samverkan med Horisont 2020 bidra till att stärka anseendet för de yttersta randområdenas universitet, forskningscentrum, forskare och studenter, både inom EU och på ett internationellt plan. Parlamentet påminner om att de program som främjar utbytet av studenter, lärare och tjänstemän mellan universitet stöter på stora svårigheter i de yttersta randområdena på grund av de högre kostnader som avskildheten och avståndet medför.

19.

Europaparlamentet påminner om att forsknings- och innovationsprogrammen måste vara tillräckligt smidiga för att kunna anpassas efter kunskapens nya gränser och utmaningar, till exempel havsdjupen, som innebär stora möjligheter.

20.

Europaparlamentet påminner om det växande ekonomiska intresset för de mycket stora rikedomarna på havets botten och de yttersta randområdenas enorma biogenetiska, mineraliska och biotekniska potential på detta område samt om betydelsen av att beakta detta inom ramen för den nya strategin för de yttersta randområdena, i syfte att säkerställa utvecklingen av en kunskapsekonomi grundad på havet och skapandet av näringsverksamhet med ett stort mervärde på områden som medicin, farmakologi och energi.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hämta inspiration från slutsatserna i Solbes-rapporten för att öka de yttersta randområdenas delaktighet och utveckling på den inre marknaden.

22.

Europaparlamentet betonar att konkurrensen i de yttersta randområdena inte yttrar sig på samma sätt som i resten av unionen. I dessa regioner är det inte möjligt att genomföra en fri marknad inom de flesta tjänster av allmänt ekonomiskt intresse eftersom denna verksamhet inte är attraktiv för privata investerare. Parlamentet betonar att det inte är möjligt att erbjuda kvalitetsprodukter till konkurrenskraftiga priser i de yttersta randområdena utan en lämplig statlig kompensation. Kommissionen måste omgående utvärdera tillhandahållandet av dessa tjänster i de yttersta randområdena för att göra den befintliga EU-lagstiftningen flexiblare och bättre anpassa den till de betingelser som råder i dessa områden.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att konkurrensreglerna följs bättre för att undvika monopol och olagliga avtal i de yttersta randområdena.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att publicera en vägledning för de små och medelstora företagen i de yttersta randområdena och deras bidrag till den inre marknaden, med tanke på de olika EU-program och EU-fonder som är i kraft i de yttersta randområdena.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med merkostnaderna och problemet med de höga levnadsomkostnaderna i de yttersta randområdena och att ta hänsyn till detta vid utarbetandet av den gemensamma politiken.

26.

Europaparlamentet anser att de yttersta randområdenas potential när det gäller förvaltning, bevarande och återställande av den biologiska mångfalden, anpassning till klimatförändringar och utveckling av förnybar energi avsevärt kan förbättras, vilket skulle göra det möjligt för unionen att nå sina egna mål, genom skapandet av ömsesidigt förstärkande synergier och finansiella medel mellan sammanhållningspolitiken, programmet Life+ och strategin Energi 2020.

27.

Europaparlamentet konstaterar att programmet Life+ för perioden 2014–2020 syftar till att samfinansiera innovativa projekt för miljöskydd och bekämpning av klimatförändringar. Parlamentet betonar att det krävs synergier med målen 5 och 6 i sammanhållningspolitiken 2014–2020 eftersom det i detta syfte är nödvändigt att öka de yttersta randområdenas medverkan i Life+.