11.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 265/1

11.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 265/2

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag (1),

—

med beaktande av kommissionens förordning (EU) nr 454/2011 om teknisk specifikation för driftskompatibilitet avseende delsystemet ”Telematikapplikationer för persontrafik” i det transeuropeiska järnvägssystemet (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (3),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Handlingsplan för utbyggnaden av intelligenta transportsystem i Europa (COM(2008)0886),

—

med beaktande av kommissionens vitbok från 2011, Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (COM(2011)0144),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 december 2011 om färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (4),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument Towards a roadmap for delivering EU-wide multimodal travel information, planning and ticketing services (SWD(2014)0194),

—

med beaktande av handlingsplanen för rörlighet i städer (COM(2009)0490),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande,

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism (A8-0183/2015), och av följande skäl:

A.

Trots de ansträngningar som görs har man ännu inte lyckats uppnå mål 22 i 2011 års vitbok (5), dvs. att göra det möjligt att erbjuda friktionsfria multimodala resor från dörr till dörr med intelligenta transportsystem för driftskompatibla och multimodala tidtabeller, internetbokning och smart biljettförsäljning.

B.

De flesta resenärer föredrar liksom tidigare individuella transportlösningar. Att enbart inrätta EU-omfattande reseplaneringstjänster kommer inte att vara tillräckligt för att uppnå en bättre integration av olika transportslag. Varje enskilt transportslag måste istället bli effektivare, mer hållbart och mer användarvänligt. För detta kommer det att vara mycket viktigt att bland annat anta det fjärde järnvägspaketet så att även små aktörer, små och medelstora företag och nyetablerade företag ges lika tillgång till infrastruktur, anta förordningen om flygpassagerares rättigheter och en strategi för europeiska vattenvägar samt genomföra det gemensamma europeiska luftrummet och de prioriterade projekten inom de transeuropeiska transportnäten.

C.

Trots att kommissionen definierar integrerade biljettsystem som en kombination av olika transportslag på en biljett så används inte alltid denna definition av företagen, och en del tjänsteleverantörer har endast som mål att erbjuda driftskompatibla biljetter, vilket hämmar fortsatt utveckling inom branschen.

1.

Europaparlamentet konstaterar att EU-omfattande informationstjänster för multimodalt resande och en gränsöverskridande integrerad syn på planerings- och biljettförsäljningstjänster, i synnerhet för långdistansresor, utgör en del av svaret på de stora utmaningar som det europeiska transportsystemet står inför, såsom hållbarhet, multimodalitet, förbättrad säkerhet i alla transportslag, effektivitet, ekonomisk genomförbarhet, skapande av kvalitativa arbetstillfällen samt arbetskraftens rörlighet och gynnar därför samtidigt samhället, ekonomin, miljön, den sociala sammanhållningen och turismen.

2.

Europaparlamentet betonar att EU-omfattande integrerade reseinformations-, reseplanerings- och biljettförsäljningstjänster för multimodalt resande utgör innovationsmöjligheter för europeiska företag, särskilt små och medelstora företag och nystartade företag, och att dessa tjänster därför utgör ett viktigt bidrag till en europeisk inre marknad med global konkurrenskraft samt förverkligandet av ett gemensamt europeiskt transportområde.

3.

Europaparlamentet understryker att en grundförutsättning för att medborgarna ska kunna utöva sina grundläggande friheter är att de kan resa i hela EU, och därför bör konsumenterna kunna få omfattande, korrekt och neutral information om såväl tidtabeller som möjligheterna till multimodala och gränsöverskridande transportförbindelser för friktionsfria, förenklade resor från dörr till dörr med hög komfort, samt kunna boka och betala dessa förbindelser på elektronisk väg. Parlamentet välkomnar incitamentet att uppmana resenärer att kombinera flera tillgängliga transportslag, men påpekar att i de flesta medlemsstater är det fortfarande inte möjligt att köpa biljetter för nationella och gränsöverskridande resor inom EU via internet eller mobilapplikationer. Parlamentet anser att geoblockering inte bör vara tillåtet.

4.

Europaparlamentet understryker hur viktigt det är för användarna att få en enda biljett för en multimodal resa och anser att en rättvis och lika tillgång till uppgifter om multimodala resor och transporter, och därmed tillgång till fullständig, lättillgänglig, neutral och tillförlitlig realtidsinformation för resenärer, är en förutsättning för system för integrerade biljetter. Parlamentet betonar dock att för att sådana åtgärder ska bli rättvisa är det mycket viktigt att de åtföljs av internalisering av externa kostnader för alla transportslag och information om de olika transportslagens miljöprestanda.

5.

Europaparlamentet påpekar att konsumenter alltid ska få tillgång till öppen prisinformation. Parlamentet understryker därför att boknings- och betalningssystem tydligt bör ange det totala biljettpriset för en vald resa, inklusive obligatoriska poster som skatter och avgifter. Parlamentet betonar betydelsen av innovativa IT-baserade plattformar som minskar de totala boknings- och transaktionskostnaderna och understryker betydelsen av att tillåta olika betalningsmöjligheter för att köpa biljetter. EU och medlemsstaterna uppmanas att göra mer för att begränsa avgifterna för att använda kreditkort eller andra rimliga betalningsformer för kollektivtrafiktjänster.

6.

Europaparlamentet betonar att den bristande driftskompatibiliteten och inkonsekvensen mellan olika datanivåer samt mångfalden och den bristande driftskompatibiliteten i olika dataformat och datautbytesprotokoll utgör hinder för integrerade multimodala informations-, planerings- och biljettförsäljningstjänster i EU och skapar extra kostnader. Kommissionen uppmanas att se till att eventuella regleringsåtgärder håller jämna steg med den snabba utvecklingen inom transportsektorn och inte orsakar en onödig börda.

7.

Europaparlamentet välkomnar den offentliga och privata sektorns ansträngningar för att upprätta reseplaneringstjänster tillsammans med de öppna standarder och gränssnitt som krävs, men påpekar att dessa tjänster ofta är begränsade till regional eller nationell nivå och mycket sällan är multimodala. Som ett första steg uppmanas därför transportleverantörer och företag som erbjuder reseplanerare att bygga vidare på befintliga synergieffekter och att i ännu högre grad inrikta sig på att tillhandahålla multimodala, gränsöverskridande reseplaneringstjänster med skräddarsydda biljettlösningar, där man särskilt beaktar vilket språk tjänsterna ska erbjudas på och då även tar hänsyn till minoritetsspråk. I dessa tjänster kopplas fjärr- och lokaltrafik samman, hela vägen från dörr till dörr, t.ex. genom att uppgradera de olika systemen för att utveckla deras driftskompatibilitet och möjliggöra inbördes kommunikation. Kommissionen uppmanas att utnyttja TEN-T-korridorerna som pilotprojekt för att fastställa passagerarflödena samt analysera potentialen för informations-, reseplanerings- och biljettförsäljningstjänster för multimodala resor.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram en samling av bästa praxis för projekt på lokal, regional eller nationell nivå, som kan tjäna som grund för att införa projekt i hela EU.

9.

Europaparlamentet understryker att kollektivtrafiken kommer att attrahera fler passagerare om det blir lätt och bekvämt att köpa biljetter tack vare integrerade biljettsystem för multimodala transporter. Detta leder till att passagerarna blir nöjdare och gynnar kollektivtrafikföretagen.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när det gäller multimodala, integrerade biljetter, vidta de åtgärder som krävs för att skapa en tydlig ram som stöder och underlättar aktörernas och de behöriga myndigheternas ansträngningar, de överenskommelser de redan har ingått och den innovativa karaktären av de produkter eller tjänster som erbjuds. Om inga verkliga framsteg görs när det gäller skapandet av driftskompatibla system för integrerade, multimodala, gränsöverskridande biljetter till 2020 uppmanar parlamentet kommissionen att bygga vidare på de framsteg som redan har gjorts och de frivilliga initiativ som redan har införts, genom att vidta lagstiftningsåtgärder i form av miniregler och en tidsplan.

11.

Europaparlamentet understryker att de lokala och regionala myndigheterna spelar en avgörande roll och har ett ansvar för resan ända fram till dörren. Det är viktigt att de deltar i genomförandet av enskilda åtgärder, kontrollerar hur åtgärderna fungerar samt kontrollerar hur systemet som helhet fungerar. Med tanke på ovanstående punkter uppmanar parlamentet de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att

12.

Europaparlamentet delar kommissionens ståndpunkt att alla informations-, reseplanerar- och biljettleverantörer, inklusive små och medelstora företag och nystartade företag, måste få rättvis, öppen och lika tillgång till fullständig realtids-, transport- och resedata för multimodala resor för att det ska vara möjligt att genomföra EU-omfattande reseinformations-, reseplanerings- och biljettjänster för multimodala resor och uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om att de aktuella leverantörerna ska åläggas att på rättvisa och lika villkor tillhandahålla samtliga de uppgifter som krävs för att man ska kunna erbjuda mer omfattande tjänster och därmed ge resenärerna ett verkligt och realistiskt val mellan de mest hållbara, mest kostnadseffektiva samt snabbaste förbindelserna, utan att för den skull äventyra de berörda aktörernas ekonomiska intressen.

13.

Europaparlamentet understryker att i enlighet med EU:s konkurrenspolitik är det kommissionens uppgift att undersöka och motverka den potentiella risken för att information monopoliseras hos informations- och biljettleverantörer för multimodala resor. Parlamentet anser också att kommissionen bör se till att den andel som går till att betala den elektroniska biljettjänsten inte tar sådana proportioner att den blir till nackdel för de företag som hanterar transporten av passagerare.

14.

Europaparlamentet kräver att det inrättas en plattform för dialog där samtliga representanter för transportbranschen och behöriga lokala, regionala, nationella och europeiska myndigheter involveras för att utarbeta genomförbara lösningar för ett stegvist EU-omfattande införande av driftskompatibla system för elektroniska biljetter, där man tar hänsyn till hela resecykeln, från planering och inköp av biljetter till identifiering och hantering av problem med att fördela intäkter från biljettförsäljningen på ett proportionerligt sätt samt med att dela på kostnader om det uppstår tvister mellan avtalsparterna. Parlamentet anser att utvecklingen av dessa lösningar ska drivas av marknaden utan att detta belastar operatörer och passagerare med orimligt höga kostnader. Kommissionen uppmanas att genom EU-samfinansiering med kraft verka för att det inom det här området uppstår synergieffekter mellan de transeuropeiska telekommunikations- och transportnäten.

15.

Europaparlamentet påpekar att europeiska passagerarrättigheter är begäransade på så sätt att de gäller separat för varje transportkontrakt, men för en resa som inkluderar olika delar i olika länder eller multimodala transporter kan inte passagerarrättigheterna garanteras på det vanliga sättet. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att följa upp det krav som parlamentet ställde i sin resolution om 2011 års vitbok (6), nämligen en stadga som omfattar passagerares rättigheter inom samtliga trafikslag, och förväntar sig att kommissionen senast i slutet av 2017 lägger fram ett sådant förslag, med ett separat avsnitt för multimodala resor med tydliga och transparenta skydd av passagerarrättigheter i ett multimodalt sammanhang, där man beaktar varje enskilt transportsätts karaktärsdrag. liksom integrerade, multimodala biljetter.

16.

Med tanke på den demografiska förändringen i Europa understryker Europaparlamentet att det är av avgörande betydelse för den sociala rörligheten att alla, men särskilt utsatta människor, ges tillgång till transportmedlen. Parlamentet kräver att det tas större hänsyn till funktionshindrade personer och/eller personer med begränsad rörlighet såväl som till äldre människors särskilda behov när det gäller tillgången till information före och under resan, biljettmöjligheter och boknings- och betalningssystem, inklusive möjligheten att boka rullstolsplatser. Parlamentet välkomnar kommissionens färdplan för den europeiska rättsakten om tillgänglighet och möjligheterna för lagstiftningsåtgärder att avlägsna ekonomiska och sociala hinder för personer med funktionshinder. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med transporthinder som en del av sina ansträngningar att förbättra tillgängligheten.

17.

Europaparlamentet understryker betydelsen av att säkra olika prismodeller och betalningsmöjligheter (bidrag, rabatter osv) för att säkerställa att vissa sociala grupper (arbetslösa, pensionärer, studenter, stora familjer, personer med låga inkomster och andra missgynnade sociala grupper) kan dra nytta av multimodala biljetter i EU.

18.

Europaparlamentet betonar att system för information om multimodalt resande bör vara enkla att använda. Därför är det nödvändigt att koppla ihop dem med uppdaterade kartor och uppdaterat geografiskt material.

19.

Europaparlamentet kräver att aktörerna får fortsatt stöd för sina innovativa problemlösningar och att därför motsvarande EU-finansieringsmöjligheter, exempelvis Shift2Rail-innovationsprogram 4 inom ramen för programmet Horisont 2020 och Fonden för ett sammanlänkat Europa samt strukturfonderna inte endast bibehålls utan även utökas. Parlamentet uppmanar Europeiska investeringsbanken att använda Europeiska fonden för strategiska investeringar på lämpligt sätt i detta avseende.

20.

Europaparlamentet ber kommissionen att publicera en lättåtkomlig förteckning med en regelbunden utvärdering av de projekt som medfinansieras av EU inom ”intermodala integrerade biljettsystem”.

21.

Europaparlamentet understryker att det inte går att bortse från betydelsen av det globala systemet för satellitnavigering och särskilt det europeiska satellitnavigeringssystemet Galileo för att få fram dynamiska uppgifter som gör att resenärerna kan få information om eventuella störningar och alternativa resmöjligheter både innan de påbörjar sin resa och under resan. Parlamentet betonar att fördelarna med systemen för satellitnavigering alltid måste vara förbundna med tillräckliga bestämmelser om uppgiftsskydd.

22.

Europaparlamentet pekar på behovet av att minska trafikstockningarna och luftföroreningarna i storstadsregioner och efterlyser incitament för att uppmuntra till användning av hållbara transportslag i hela Europa genom att i reseinformations- och reseplaneringstjänster inkludera information om olika rörlighetstjänster, t.ex. samåkning, bilpooler, pendelparkeringar, cykeluthyrningar, cykelbanor och gångvägar.

23.

Europaparlamentet välkomnar den ökade tillgången på system för integrerade elektroniska biljetter i storstäder och andra stadsområden, såsom inkluderande digital smartkortteknik som kan användas på många olika trafikslag och för gränsöverskridande resor, men betonar att tekniska lösningar bör lämnas åt marknaden och inte tvingas fram på europeisk nivå.

24.

Europaparlamentet noterar att en bra nätverksuppkoppling är en förutsättning för att kunna skapa ett passagerarvänligt, smart system som kan ge dynamisk information om trafiken i realtid. Kommissionen uppmanas därför att via Fonden för ett sammanlänkat Europa, Horisont 2020, Efsi och andra relevanta finansieringskällor satsa på att främja, uppmuntra och stödja en bred tillgång till gratis eller billig digital höghastighetsinfrastruktur på samtliga transportsätt och transportknutpunkter.

25.

Europaparlamentet understryker uppgiftsskyddets betydelse, uppmanar enträget till efterlevnad av direktiv 95/46/EG och kräver att det fastställs tydliga villkor för hur uppgifter, och då särskilt personuppgifter, ska användas och överföras samt att de endast bör behandlas och användas i anonymiserad form och endast i syfte att underlätta försäljning av intermodala biljetter. Parlamentet anser att det bör vara möjligt att köpa och betala för biljetter via mobil- och internetapplikationer, helst utan att behöva registrera sig i systemet.

26.

Europaparlamentet betonar betydelsen av reseplanering, lättillgänglig multimodal information, en tydlig, transparent biljettförsäljning – även via digitala plattformar och internet – bättre tillgång till kollektivtrafik när man reser utomlands i EU samt främjande av moderniseringen av hållbara transportmedel för att locka europeiska och utomeuropeiska turister, eftersom hela reseplaneringen blir lättare. Parlamentet betonar också de potentiellt positiva effekterna av ett integrerat biljettsystem för att skapa bättre anslutningar till alla regioner, men i synnerhet de mest avlägsna regionerna, såsom de yttersta randområdena.

27.

Europaparlamentet betonar behovet av ytterligare och bättre stöd till och marknadsföring av de mer än hundra reseplaneringstjänster för multimodala resor som redan finns att tillgå i städer, regioner och på nationell nivå i EU, och efterlyser också insatser för att främja sammanlänkningen av dessa tjänster.

28.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

11.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 265/7

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 261/2012 av den 14 mars 2012 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 vad gäller avtalsvillkor inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (2),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 13 juni 2014Marknadssituationens utveckling inom mejerisektorn och genomförandet av bestämmelserna i ”mjölkpaketet” (COM(2014)0354),

—

med beaktande av kommissionens rapport från december 2014 Utsikterna för EU:s jordbruksmarknader och inkomster 2014–2024,

—

med beaktande av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt när det gäller frågan om EU:s yttersta randområden,

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 10 december 2012Utvecklingen av marknadssituationen och villkoren för en smidig utfasning av systemet med mjölkkvoter – andra ”mjuklandningsrapporten” (COM(2012)0741),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 december 2013 om upprätthållande av mjölkproduktionen i bergsområden, mindre gynnade områden och yttersta randområden efter det att mjölkkvoterna upphört (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011Proteinbristen i EU: vilka lösningar finns det på detta långvariga problem?  (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 september 2009 om krisen inom mejerisektorn (5),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 juli 2014Bekämpning av otillbörliga affärsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan (COM(2014)0472),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 247/2006 (6) om särskilda åtgärder inom jordbruket till förmån för unionens yttersta randområden,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (7),

—

med beaktande av kommissionens förslag till förordning av den 13 januari 2015 om Europeiska fonden för strategiska investeringar (COM(2015)0010),

—

med beaktande av Regionkommitténs förslag till yttrande om mejeribranschens framtid,

—

med beaktande av samförståndsavtalet om samarbete inom jordbruk och landsbygdsutveckling inom EU mellan kommissionen och Europeiska investeringsbanken av den 23 mars 2015,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från budgetkontrollutskottet (A8-0187/2015), och av följande skäl:

A.

Lagstiftningspaketet för mejeriprodukter, det så kallade ”mjölkpaketet”, trädde i kraft den 3 oktober 2012 och gäller till och med den 30 juni 2020.

B.

Enligt beslutet i 2003 års halvtidsöversyn av den gemensamma jordbrukspolitiken ska mjölkkvoterna avskaffas den 31 mars 2015.

C.

När mjölkkvoterna avskaffades blev åtgärderna i resolutionen av den 11 december 2013 om upprätthållande av mjölkproduktionen i bergsområden, mindre gynnade områden och unionens yttersta randområden viktiga och aktuella.

D.

Världsmarknaden för mejeriprodukter blir alltmer volatil: det högsta priset någonsin noterades i januari 2014, och följdes av avsevärda prissänkningar under resten av 2014. Animalieproduktionen och de insatsvaror som används i mejeriproduktionen är särskilt utsatta för problemet med volatilitet, vilket leder till priser fritt gård som ligger under produktionskostnaderna.

E.

Ett hållbart jordbruk som en källa till livsmedel av god kvalitet kan enbart säkras om bönderna får rimliga priser fritt gård som täcker samtliga kostnader för en hållbar produktion.

F.

Det ryska importförbud mot europeiska mejeriprodukter som infördes i augusti 2014 har haft en negativ inverkan på EU:s inre marknad, och visar behovet av bättre beredskap för att vidta marknadsåtgärder i krissituationer oavsett krisernas natur samt hur viktigt det är att ha flera olika exportmarknader för EU:s produkter, särskilt eftersom den globala efterfrågan på mejeriprodukter förväntas öka, samtidigt som man bör garantera en stabil och solvent inre marknad.

G.

I och med mjölkpaketet gavs medlemsstaterna möjlighet att införa obligatoriska avtal för att hjälpa producenter och bearbetningsföretag att planera sina produktionsvolymer och stärka struktureringen av leveranskedjorna inför avvecklingen av mjölkkvotsystemet. Hittills har få medlemsstater använt sig av denna möjlighet.

H.

Enligt mjölkpaketet är medlemsstaterna skyldiga att erkänna producentorganisationer och deras sammanslutningar och den avgörande roll kooperativen fortsätter att spela. Koncentrationen av utbudet måste förbättras för att förbättra producenternas förhandlingsposition.

I.

Observationsgruppen för mjölkmarknaden inrättades i april 2014 för att förbättra såväl kommissionens som industrins övervakning av mejerisektorn. Det är nödvändigt att stärka dess roll för att inom sektorn införa ett effektivt krisvarningssystem för mjölkproducerande gårdarna som uppvisar skillnader när det gäller storlek, geografisk placering och produktions- och försäljningsmetoder.

J.

Det nuvarande skyddsnätet är inte tillräckligt för att ge skydd vid ett prisfall på mjölk.

K.

Ett av de främsta målen för den gemensamma jordbrukspolitiken är en balanserad territoriell utveckling ur ett ekonomiskt, socialt och miljömässigt perspektiv. För detta krävs att man upprätthåller ett produktivt och hållbart jordbruk i missgynnade och avlägsna områden, i yttersta randområden och i bergsområden.

L.

Kvoternas avskaffande kommer att få mycket negativa konsekvenser för de yttersta randområdena, särskilt för Azorerna där mjölkproduktionen är den viktigaste ekonomiska verksamheten och utgör cirka 46 procent av den regionala ekonomin.

M.

För ett stort antal av de mjölkproducerande gårdar som är belägna i missgynnade och avlägsna regioner, i yttersta randområden, i öregioner och i bergsområden är kostnaderna för att producera, samla in och saluföra mjölk och mejeriprodukter utanför produktionsområdet mycket högre än i andra områden. De kan inte i samma utsträckning utnyttja de tillväxtmöjligheter som följer med ett avskaffande av kvotsystemet, på grund av regionernas naturbetingade nackdelar. Av dessa skäl kan sådana lantbrukare hotas av en ökad koncentration av produktionen till de ekonomiskt mer fördelaktigt belägna områdena i EU.

N.

Obligatoriska deklarationer av mjölkleveranser kommer att gälla från och med den 1 april 2015.

O.

Ett generationsskifte, modernisering och investeringar är avgörande för en fungerande och hållbar europeisk mejerisektor.

P.

Mjölk, och särskilt produkter som produceras i alla delar av EU, och som omfattas av ordningarna för skyddad ursprungsbeteckning, skyddad geografisk beteckning och garanterade traditionella specialiteter, bidrar avsevärt till den framgång som EU:s jordbruksbaserade livsmedelssektor åtnjuter och till välståndet för landsbygdsekonomierna där de små och medelstora familjejordbruken dominerar och där en heltäckande mjölkproduktion måste upprätthållas. Dessa produkter är också råvaror för en stor mängd bearbetningsföretag inom den privata och den kooperativa sektorn. Vidare bevarar de det mångfacetterade europeiska jordbruks- och livsmedelsarvet och spelar en nyckelroll för utformandet av territoriet och miljön och i den europeiska sociala dimensionen och får en multiplikatoreffekt för andra verksamhetsområden, som turismen.

Q.

Lantbrukare och mjölkproducenter har i vissa medlemsstater belagts med höga böter om de överskridit gränserna för mjölkkvoterna under de senaste två kvoteringsåren.

1.

Europaparlamentet påminner om att målet med mjölkpaketet är en livskraftig, hållbar och konkurrenskraftig mejerisektor i hela EU som ger mjölkbönderna en rättvis ersättning. Parlamentet betonar att de problem som tas upp i mjölkpaketet fortfarande står i vägen för en hållbar, konkurrenskraftig och jämlik mjölkmarknad och en rimlig inkomst för bönderna.

2.

Europaparlamentet påminner om den viktiga roll som de mjölkproducerande gårdarna spelar för jordförvaltningen, sysselsättningen på landsbygden och den ekonomiska, miljömässiga och sociala utvecklingen i en mängd jordbruksområden i EU.

3.

Europaparlamentet framhåller att mjölkbönder, framför allt småskaliga jordbruk, är särskilt sårbara när det gäller inkomstvariationer och risker på grund av höga kapitalkostnader, produktionens ömtålighet, volatila mejeriråvarupriser och insatsvaru- och energikostnader, samt att en varaktig försörjning från mjölkproduktion är en ständig utmaning, eftersom produktionskostnaderna ofta är nästan lika höga eller högre än priserna fritt gård.

4.

Europaparlamentet framhåller att EU:s producenter har höga kostnader på grund av priserna på produktionsfaktorer som bland annat djurfoder. Parlamentet betonar vidare att som ett resultat av den krävande EU-lagstiftningen när det gäller djurens välfärd och livsmedelssäkerhet, minskar dessutom deras konkurrenskraft jämfört med tredjeländer.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera krisens orsaker och de åtgärder som måste vidtas för att förebygga framtida kriser på det sätt som anges i artiklarna 219, 221 och 222 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter.

6.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att agera med ytterligare målinriktade marknadsåtgärder i den kris som mejerisektorn inom EU står inför som en följd av den prispress som orsakades av bristen på lämpliga krisinstrument, en minskad global efterfrågan, global prisvolatilitet och det ryska embargot, och välkomnar de riktade åtgärder som hittills har vidtagits som svar på effekterna av det ryska embargot.

7.

Europaparlamentet understryker att överskottet av mejeriprodukter från vissa medlemsstater som har traditionella handelsförbindelser med Ryssland skapar betydande instabilitet på deras interna marknader, vilket har lett till drastiskt sänkta priser och till att lokala producenter förlorat sin konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att analysera den nya situation som har uppstått och vidta prioriterade åtgärder.

8.

Europaparlamentet påminner om att mejerikrisen 2009 inträffade när kvotsystemet ännu tillämpades och på grund av att värdekedjan för mejeriprodukter inte fungerade, vilket ledde till en press nedåt på producentpriserna. Parlamentet påminner kommissionen om att de fördröjda krisåtgärderna tvingade många mjölkproducenter att lägga ner sin verksamhet, och ifrågasätter om kommissionen är kapabel att snabbt och effektivt ta itu med marknadskriser. Parlamentet framhåller att de minskade producentpriserna inte har märkts av i konsumentpriserna, vilket tydligt visar den kraftiga obalans som råder mellan de olika aktörerna i livsmedelskedjan för mejeriprodukter.

9.

Europaparlamentet beklagar att rådet avvisade parlamentets krav, som syftade till att införa ett stöd till producenter som frivilligt drog ned på sin produktion vid en allvarlig kris. Parlamentet understryker att det är viktigt att på nytt ta upp diskussionen om detta krishanteringsverktyg.

10.

Europaparlamentet betonar att avskaffandet av kvoter riskerar att leda till en ytterligare koncentration av mjölkproduktionen, vilket kommer att gynna de största mjölkproducerande gårdarna och missgynna de minsta gårdarna, utan att detta kommer att ge några garantier för vare sig effektivitet eller intäkter.

11.

Europaparlamentet konstaterar att framtidsutsikterna för mejerisektorn på såväl den inre marknaden som globala marknader på medellång och lång sikt är fortsatt osäkra med en varierande efterfrågan, men betonar samtidigt att mejerisektorn, som en viktig del av den jordbruksbaserade livsmedelssektorn, har en betydande tillväxt-, sysselsättnings- och utvecklingspotential på landsbygden på lång sikt, vilket man också bör ta till vara i den nya investeringsplanen.

12.

Europaparlamentet framhåller vikten av att uppmuntra forskning och innovation för att ge alla producenter och bearbetningsföretag möjlighet att anpassa sina produktionsverktyg och sin produktionsteknik för att uppfylla förväntningarna i fråga om ekonomi, miljö och samhälle.

13.

Europaparlamentet understryker generationsskiftets viktiga roll för mjölksektorns framtid och de stora möjligheter som finns för unga bönder inom mejerisektorn.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta nya former av finansiering för medlemsstaterna, inbegripet stöd från Europeiska investeringsbanken (EIB), med vilka mejerinäringen ska reformeras. Parlamentet anser att det finansiella stöd (såsom garantifond, rotationsfond och investeringskapital) och de resurser som EIB ställer till förfogande för att ingripa genom europeiska struktur- och investeringsfonder är av avgörande betydelse, framför allt om det kopplas till landsbygdsutveckling. Det skulle göra det möjligt att uppnå en hävstångseffekt på tillväxt och inkomster och underlätta tillgången till krediter för mjölkproducenter. Parlamentet välkomnar de finansieringsmöjligheter som presenterats för mjölkproducenterna genom EIB:s nya fond, som erbjuder lägre räntor för att underlätta investeringar på och modernisering av gårdarna och som erbjuder finansieringsmöjligheter för unga bönder som vill utöka sin verksamhet. Parlamentet understryker vidare att finansiering genom Efsi har en kompletterande karaktär som skulle bidra till att utveckla mejerisektorn genom att attrahera privat kapital i syfte att stärka kostnadsansvaret och öka investeringarnas effektivitet.

15.

Europaparlamentet konstaterar att den mycket stora prisvolatiliteten och återkommande kriser som är oförenliga med stora investeringar i uppfödning samt etableringen av nya producenter är de största utmaningarna för mejerisektorn. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att överväga åtgärder för att motverka de risker som en större exponering för världsmarknaden innebär, att stärka övervakningen för att säkerställa en väl fungerande inre marknad för mjölk och mejeriprodukter samt att utarbeta en handlingsplan för att visa hur kommissionen har för avsikt att minska dessa risker.

16.

Europaparlamentet ställer sig bakom upprätthållandet av mjölkproduktionen, eftersom mjölknäringen har stor socioekonomisk betydelse för jordbruksnäringen och landsbygdsutvecklingen i hela EU, och understryker dess särskilda betydelse i missgynnade områden, bergsområden, öregioner och yttersta randområden, där mjölkproduktion ofta är det enda möjliga jordbruket. Parlamentet tillägger att för dessa regioner är denna sektor själva grunden för social, ekonomisk och territoriell sammanhållning, för försörjning av många familjer, för fysisk planering, sysselsättning och markskydd samt för upprätthållande av kultur och tradition, men också för att flera hundra år gamla kulturlandskap har formats av mjölkproduktionen i dessa regioner, vilket är betydelsefullt för turistnäringen. Parlamentet betonar att en avveckling av mjölkproduktionen i dessa regioner innebär en nedläggning av jordbruket.

17.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att i de yttersta randområdena skapa ett instrument för övergången mellan avskaffandet av kvoterna och avregleringen av marknaderna som gör det möjligt att skydda producenterna och sektorn i dessa regioner.

18.

På grund av skillnaderna i mjölkproduktion i bergsområden och andra områden, kräver Europaparlamentet att skyddsnätsåtgärderna ska kunna aktiveras på grundval av särskilda indikatorer för mjölkproducerande gårdar och företag i bergsområden.

19.

Europaparlamentet uttrycker sin besvikelse över den låga nivån för genomförandet av åtgärder inom ramen för mjölkpaketet i yttersta randområden, bergsområden, öregioner och missgynnade områden, och understryker att det är nödvändigt att upprätthålla mjölkproducerande gårdar som lönsamma och konkurrenskraftiga företag i alla delar av EU. Parlamentet anser därför att dessa områden särskilt ska uppmärksammas av kommissionen och medlemsstaterna och att användningen av korta leveranskedjor där den lokala produktionen prioriteras i dessa specifika fall måste uppmuntras för att garantera en fortsatt produktion i dessa regioner och undvika nedläggningen av sektorn. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att därutöver förbättra och stärka systemen för leverans av mjölk till skolorna och prioritera korta leveranskedjor, för att på så sätt möjliggöra en viss avsättning för produktionen i dessa områden. Parlamentet framhåller att produktionskostnaderna i dessa områden ofta är nästan lika höga eller högre än priserna fritt gård, och anser att de osäkerheter som idag präglar leveranskedjan framför allt skadar dessa områden som har de största hindren och begränsade möjligheter att uppnå skalfördelar. Parlamentet påminner om att producenterna i dessa områden är direkt och uteslutande beroende av ett begränsat antal leverantörer av insatsvaror och köpare för sin jordbruksproduktion på grund av regionernas geografiska isolering. Parlamentet betonar att stödet för inrättandet av producentorganisationer och deras verksamhet bättre bör återspegla förhållandena i dessa regioner. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att bedriva en ambitiös politik för att stödja dessa regioner med hjälp av politiken för landsbygdsutveckling och investeringsplanen och genom att främja och finjustera stöden inom den gemensamma jordbrukspolitiken enligt den senaste reformen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att vidta åtgärder som gör det möjligt att bevara mjölkproduktionen i dessa regioner. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att noggrant följa mejeriproduktionens utveckling i dessa områden och att utvärdera de ekonomiska konsekvenserna för mjölkproducerande gårdar när mjölkkvoterna har avvecklats. Parlamentet anser att Poseiprogrammet måste få kompletterande medel för att kunna hjälpa mjölkproducenterna att anpassa sig till avregleringen av marknaden och ge dem möjlighet att upprätthålla en lönsam och konkurrenskraftig mejeriproduktion i förhållande till resten av EU.

20.

Europaparlamentet betonar vikten av att använda det frivilliga kvalitetsbegreppet ”produkt från bergsområde” enligt förordning (EU) nr 1151/2012. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja denna beteckning genom säljfrämjande åtgärder.

21.

Europaparlamentet understryker vikten av autoktona nötkreatursraser för mjölkproduktion i bergsområden. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att främja dessa nötkreatursraser.

22.

Europaparlamentet anser att EU:s politik för mejeriprodukter efter avskaffandet av systemet med mjölkkvoter måste få resurser för att kunna utnyttja alla möjligheter till expansion för EU:s ekonomi för att man på så sätt ska kunna göra mjölkproduktionen attraktiv för bönder, och anser att alla framtida åtgärder måste stärka dess konkurrenskraft och stabilitet för att underlätta hållbar tillväxt och innovation inom jordbrukssektorn och öka livskvaliteten på landsbygden.

23.

Europaparlamentet erkänner beslutet att fördela inbetalningen av böter, som ålagts producenter inom ramen för kvotsystemet, över tre år, men konstaterar att mejerisektorn har fråntagits betydande anslag genom att överskottsavgifterna avskaffades förra kvotåret, och rekommenderar därför att dessa intäkter kvarstår i den gemensamma jordbrukspolitikens budget och används till att stärka mejerisektorns konkurrenskraft.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett eller flera regleringsverktyg som gör det möjligt att förutse och effektivt hantera nya kriser inom mejerisektorn, framför allt genom att underlätta en organisation av mejeriproduktionen genom förvaltning av utbudet. I detta syfte uppmanar parlamentet med kraft kommissionen att inleda en formell dialog med alla berörda parter inom sektorn.

25.

Europaparlamentet anser att förstärkningen av konkurrenskraften bör vara ett instrument som används för att garantera den territoriella balansen och en mer balanserad ersättning till producenterna i mejerivärdekedjan.

26.

Europaparlamentet betonar att genomförandet av mjölkpaketet fortfarande befinner sig i ett tidigt stadium. Parlamentet är trots detta besviket över den låga nivån för genomförande av de obligatoriska avtalen och begär att avtalen utvidgas till att omfatta alla medlemsstater. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att göra en fördjupad analys av hindren för genomförandet av mjölkpaketet och de åtgärder som skulle göra det möjligt att se till att de verktyg som står till medlemsstaternas förfogande används på ett optimalt sätt.

27.

Europaparlamentet beklagar att mjölkpaketet inte har prioriterats i kommissionens arbetsprogram 2015 och uppmanar kommissionen att skyndsamt införa denna prioritering.

28.

Europaparlamentet beklagar att det inte framgår av rapporten huruvida kommissionen är nöjd med genomförandet av det nya regleringsinstrumentet, och att kommissionen inte anger hur många nya producentorganisationer, deltagande medlemsstater eller kollektiva förhandlingar man förväntar sig. Parlamentet noterar att det inte heller framgår vilken effekt de nya instrumenten har på mjölkpriserna. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en detaljerad förteckning över effekterna på mjölkpriserna och aktuella uppgifter om deltagande producentorganisationer.

29.

Europaparlamentet rekommenderar kommissionen att fastställa tydliga mål när det gäller producentorganisationer, avtal och kollektiva förhandlingar.

30.

Europaparlamentet påminner om att förordning (EU) nr 1308/2013 föreskriver att ”[f]ör att säkerställa livskraftig utveckling av produktionen och därigenom säkerställa mjölkproducenterna en skälig levnadsstandard bör deras förhandlingsposition i förhållande till bearbetningsföretagen stärkas, vilket bör leda till en rättvisare fördelning av mervärde i leveranskedjan”.

31.

Europaparlamentet konstaterar att avtalsmodellen hittills inte har genomförts som det var tänkt, eftersom mjölkproducenternas marknadsställning inte har stärkts, avtalen inte innehåller några miniminormer och kooperativ är undantagna.

32.

Europaparlamentet betonar att man, genom att stärka och förbättra avtalsförbindelserna och utvidga dem till att omfatta hela sektorn, och särskilt den storskaliga distributionen, bidrar till att säkerställa en rättvis fördelning av vinsterna utmed leveranskedjan, vilket gör det möjligt att öka mervärdet, och lägger ett större ansvar på aktörer att beakta marknadssituationen och reagera i enlighet med denna. Parlamentet understryker betydelsen av riskhanteringsutbildning som en integrerad del av jordbruksutbildningarna så att bönderna ska kunna hantera volatilitet och effektivt utnyttja de riskhanteringsverktyg som finns tillgängliga.

33.

Parlamentet betonar risken för att industrin, i en given medlemsstat, kan införa missbruksklausuler i avtalen som neutraliserar målet om stabila leveranser, något som är nödvändigt för att upprätthålla möjligheterna för de mjölkproducerande gårdarna att överleva.

34.

Europaparlamentet konstaterar att sektorn bättre skulle kunna ta vara på potentialen hos integrerade leveranskedjeavtal med längre varaktighet, terminsavtal, avtal med fast marginal och möjligheten att binda ett mjölkpris som återspeglar produktionskostnaderna för en fastställd tidsperiod. Parlamentet anser att det bör vara möjligt att utnyttja nya instrument i avtalsförbindelser och att det också måste finnas system för medling i samband med avtalstvister.

35.

Europaparlamentet framhåller den viktiga roll som producentorganisationerna och deras sammanslutningar spelar för att förbättra producenters förhandlingsposition och inflytande i leveranskedjan och inom forskning och innovation, och beklagar att det endast har tagits små steg för att inrätta producentorganisationer, särskilt i de nya medlemsstaterna. Parlamentet anser att bestämmelserna för att erkänna producentorganisationerna bör stärkas för att på ett effektivare sätt öka producenternas inflytande i förhandlingarna om avtalen. Parlamentet betonar att producentorganisationer kan få ekonomiskt stöd inom andra pelaren och efterlyser med eftertryck ytterligare incitament på EU-nivå och medlemsstatsnivå, exempelvis genom att göra ytterligare information tillgänglig och genom att minska de administrativa bördorna för berörda parter som vill inrätta och gå med i producentorganisationer och delta i deras verksamhet på olika sätt samt bedriva utbildningsverksamhet bland producenterna om producentorganisationerna, vilka är ett medel för att ta itu med obalanser i leveranskedjan. Parlamentet anser det vara nödvändigt att förbättra möjligheten att reglera och planera marknaden från producentorganisationernas sida.

36.

Europaparlamentet framhåller behovet av att förbättra bestämmelserna i mjölkpaketet, framför allt för att inrätta producentorganisationer med bättre förmåga till förvaltning och förhandling på marknaden.

37.

Europaparlamentet konstaterar att inrättandet av producentorganisationer kan främjas genom proaktivt politiskt stöd som uppmuntrar bönderna att överväga producentorganisationer som lämpliga instrument.

38.

Europaparlamentet understryker vikten av att underlätta informationsutbyte och samråd med producenter och producentorganisationer för att ge dem möjlighet att ta hänsyn till marknadsutvecklingen och förutse kriser.

39.

Europaparlamentet framhåller behovet av att producentorganisationerna är tillräckligt stora och har en juridisk koppling till medlemmarnas jordbruksproduktion, eftersom producentorganisationer som endast har representativ karaktär inte har någon verklig kapacitet att se till att de kvalitativa och kvantitativa villkoren i avtalen uppfylls, och inte har intresse av att agera viktiga förhandlare med industrin.

40.

Europaparlamentet vill se ett ökat stöd för inrättandet av självständiga producentorganisationer genom mer omfattande informationsaktiviteter och stöd för förvaltningsverksamhet, så att bönderna uppmuntras till att se dessa organisationer som effektiva instrument och att bli medlemmar.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja branschorganisationers förvaltningsverktyg enligt förordning (EU) nr 1308/2013 om en samlad marknadsordning.

42.

Europaparlamentet understryker kooperativens roll för att skapa långsiktig stabilitet åt sina medlemmar. Parlamentet ber kommissionen att underlätta möjligheterna att utbyta bästa praxis.

43.

Europaparlamentet noterar betydelsen av att inrätta branschövergripande organisationer för att säkerställa insyn och utbyte av bästa praxis.

44.

Europaparlamentet påminner kommissionen om hur viktigt det är med insyn och öppenhet utefter hela leveranskedjan för att sektorn ska kunna uppmuntra aktörer att reagera på marknadssignaler. Parlamentet noterar att korrekt information i rätt tid blir allt viktigare på marknaden när kvoterna har avskaffats.

45.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av observationsgruppen för mjölkmarknaden och betonar hur viktig den är för spridning och analys av marknadsdata, och begär att observationsgruppen ska få en utökad roll. Parlamentet rekommenderar att det fastställs ett marknadsindex som omfattar trender i produktnoteringar, mjölkpriser och produktionskostnader. Parlamentet rekommenderar att kommissionen vidtar de åtgärder som krävs för att säkerställa att observationsgruppen dels kan ta fram korrekta uppgifter i realtid, dels tidigare och oftare kan utfärda varningar, meddela om krisplanering och rekommendera åtgärder baserade på marknadsanalyser och prognosverktyg till kommissionen, medlemsstaterna och berörda aktörer, när marknadsindex faller under en viss nivå och när marknadssituationen så kräver. Parlamentet anser att den information som observationsgruppen tillhandahåller bör inbegripa uppdateringar av marknads- och pristrender, uppgifter om produktionskostnader och samspelet mellan nötköttsproduktionen och mjölkproduktionen, konsumtion, lager, priser och handel med importerad eller exporterad mjölk på EU-nivå. Parlamentet konstaterar att det dessutom vore bra att införa en övervakning av produktionskostnaderna och av de internationella marknaderna för att upptäcka trender och ta vara på exportmöjligheter. Parlamentet framhåller att uppgifterna bör vara lättillgängliga och användarvänliga för alla aktörer.

46.

Europaparlamentet understryker vikten av att medlemsstaterna förser observationsgruppen med relevant information och att observationsgruppen offentliggör de mottagna månatliga uppgifterna i rätt tid, till fördel för alla aktörer, och rekommenderar att kommissionen överväger fler sätt att garantera att informationen erhålls i tid. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforma regler för medlemsstaternas överföring av uppgifter för att se till att informationen är jämförbar på EU-nivå.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma egna detaljerade strukturer för insamling av uppgifter för alla jordbrukssektorer.

48.

Europaparlamentet noterar att frivilligt kopplat stöd inom den första pelaren är ett verktyg som ska bistå mejerisektorn, medan den andra pelaren ger producenter möjlighet att utnyttja rådgivningstjänster som stöd för affärsbeslut och sund ekonomisk förvaltning – om så krävs kan medlemsstaterna använda försäkringsåtgärder såsom det inkomststabiliserande verktyget och kan även styra landsbygdsutvecklingsåtgärdernas gruppering och inriktning på sektorn genom en högre stödnivå.

49.

Europaparlamentet uppmanar sektorn att undersöka om ytterligare försäkringsverktyg kan tas fram när marknaden är stark för att bromsa prisvolatiliteten på mjölk och för att förhindra att europeiska mjölkproducerande gårdar förlorar intäkter. Parlamentet betonar att man bör utreda möjligheten att införliva instrument inriktade på riskförvaltning, såsom programmen för skydd av marginaler, i den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare.

50.

Europaparlamentet understryker att ett antal medlemsstater har valt en långsam och ofullständig intern konvergens när de har tillämpat förordning (EU) nr 1307/2013, vilket än en gång gynnar jordbruken på slättlandet som arbetar under gynnsamma förhållanden.

51.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att se över kraven för att utlösa stabiliseringsmekanismen för tillgängliga inkomster inom landsbygdsutvecklingen, eftersom det anser att det är för mycket att kräva förluster på minst 30 procent för att få tillgång till EU-stödet.

52.

Europaparlamentet påpekar att den globala efterfrågan på mejeriprodukter förväntas öka med 2 procent per år, vilket skapar möjligheter för produkter från EU, men betonar att dessa exportmöjligheter måste balanseras av en stabil inre marknad som motsvarar mer än 90 procent av avsättningen för de mejeriprodukter som produceras i Europa. Parlamentet noterar dock att marknaden i allt högre grad domineras av torkade mejeriprodukter.

53.

Europaparlamentet påpekar att EU är den första jordbruksimportören i världen och att tillväxten inom mjölkproduktion för export är beroende av importen av foder.

54.

Europaparlamentet understryker att bilaterala handelsförhandlingar kan innebära strategiska möjligheter för EU:s mejerisektor. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att engagera sig mer kraftfullt i att öppna nya försäljningsmarknader i tredjeland samt avskaffa handelshinder. Parlamentet uppmanar vidare med kraft kommissionen att i samband med handelsförhandlingar på vederbörligt sätt uppmärksamma frågor i anslutning till ordningarna för skyddad ursprungsbeteckning, skyddad geografisk beteckning och garanterade traditionella specialiteter, på villkor att europeiska kvalitets- och säkerhetsnormer inom produktionen och vid leverans av varor till konsumenterna skyddas och värderas.

55.

Europaparlamentet betonar att man behöver identifiera och utveckla nya marknader, öka EU:s globala marknadsandel, säkra rättvist tillträde för EU:s exportörer och stimulera en hållbar exporttillväxt. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta avseende vidta nödvändiga åtgärder och att delta mer aktivt i arbetet med att hitta nya exportmarknader. Parlamentet anser att nya framtidsmöjligheter bör utredas genom att förbättra handelsförbindelserna med tredjeländer och skapa dynamik inom mejerisektorn, och betonar vikten av kunskap om konsumtionstrender på dessa marknader för att i tid kunna bemöta framtida förändringar.

56.

Europaparlamentet noterar vidare att företag inom EU utsätts för konkurrens från några mäktiga globala exportörer (bland annat Nya Zeeland, Förenta staterna och Australien) som historiskt sett har haft tillträde till de asiatiska marknaderna och som har stort inflytande över priset på mejeriprodukter på världsmarknaden.

57.

Europaparlamentet påpekar att mejerisektorn skulle kunna dra fördel av fler säljfrämjande initiativ på den inre marknaden och på marknader i tredjeländer inom ramen för nya säljfrämjande åtgärder, och uppmanar producenterna att delta i de nya kampanjerna efter ikraftträdandet 2016 av den nya marknadsföringslagstiftningen med tanke på att en ökning av det finansiella stödet från EU planeras.

58.

Europaparlamentet framhåller att sektorns största värdeskapande potential inte enbart ligger i obearbetad produktion, och anser att forskningsåtgärder bör utnyttjas till fullo för att ta fram innovativa mejeriprodukter med ett högre värde, såsom medicinska näringsprodukter och näringsprodukter för småbarn, äldre och idrottsutövare.

59.

Europaparlamentet noterar att det europeiska innovationspartnerskapet för produktion och hållbarhet inom jordbruket inom ramen för programmet Horisont 2020 kan stödja innovativa projekt som bidrar till en hållbar och högproduktiv sektor för att motsvara den globala efterfrågan på högvärdiga mejeriprodukter.

60.

Europaparlamentet understryker behovet av att stärka stödordningen för utdelning av mjölk i skolor, uppmuntra producentorganisationernas deltagande och prioritera lokala mejeriprodukter och korta leveranskedjor, i syfte att bidra till sunda kostvanor hos de europeiska konsumenterna.

61.

Europaparlamentet noterar att sektorn inte hittills har medverkat i ordningarna för skyddad ursprungsbeteckning, skyddad geografisk beteckning och garanterade traditionella specialiteter på ett meningsfullt och jämlikt sätt i alla medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra det enklare för små producenter och små företag att få tillträde till dessa ordningar, och samtidigt förenkla de administrativa kraven för godkännande av ordningarna, att minska den administrativa bördan i samband med tillämpningsförfarandet, men fortsätta att framhålla ordningarna som en referens för kvaliteten på europeiska produkter, obestridd på EU:s exportmarknader, samt att främja marknadsföringsåtgärder för dessa produkter på ett riktat sätt.

62.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förenkla reglerna för regleringen av utbudet av ost med skyddad ursprungsbeteckning eller skyddad geografisk beteckning, särskilt med hänsyn till minimikraven för godkännande av ordningarna.

63.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att så snart som möjligt offentliggöra den rapport som avses i artikel 26 i förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna avseende en analys av effekterna av genomförandet av den obligatoriska ursprungsmärkningen för mjölk och mejeriprodukter. Parlamentet beklagar att unionens verkställande organ inte har tagit fram denna rapport, som skulle ha lagts fram före den 31 december 2014.

64.

Europaparlamentet betonar att befintliga skyddsnätsmekanismer, såsom offentliga ingripanden och stöd för privat lagring, inte är tillräckliga för att åtgärda ihållande volatilitet eller en kris inom sektorn för mjölk och mjölkprodukter. Parlamentet tillägger att interventionspriserna är alltför låga och har inte längre någon kontakt med de aktuella marknadspriserna, och de har visat sig vara ineffektiva när det gäller att på lång sikt garantera adekvata och stabila priser fritt gård.

65.

Europaparlamentet påminner kommissionen om dess skyldighet enligt artikel 219 i förordning (EU) nr 1308/2013 att inte bara ta itu med faktiska marknadsstörningar utan även vidta omedelbara åtgärder för att förhindra dem, bland annat när åtgärder skulle förhindra att sådana hot materialiseras, fortgår eller utvecklas till allvarligare och mer långvariga störningar eller när en fördröjning av omedelbara åtgärder skulle hota att orsaka eller förvärra störningarna eller öka omfattningen av de åtgärder som senare skulle krävas för att ta itu med hotet eller störningarna eller vara till skada för produktionen eller marknadsförhållandena.

66.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samråd med berörda parter inom sektorn genomföra mer realistiska skyddsnätsåtgärder, i enlighet med observationsgruppens rekommendationer, som kan sättas in snabbare och som skapar trygghet vid kriser då en kraftig minskning av mjölkpriserna och en kraftig ökning av råvarupriser samtidigt får allvarliga konsekvenser för jordbrukarnas inkomstmarginal. Parlamentet anser att interventionspriset i högre grad bör återspegla produktionskostnaderna och anpassas allt eftersom marknaden förändras.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra mer realistiska skyddsnätsåtgärder som kan sättas in snabbare, och anser att interventionspriset bättre bör återspegla de verkliga produktionskostnaderna och de verkliga marknadspriserna och bör anpassas allt eftersom marknaden förändras. Parlamentet ber därför kommissionen att omedelbart justera interventionspriserna. Parlamentet erkänner vidare att exportkompensationen bör återställas provisoriskt vid marknadskriser på grundval av objektiva kriterier.

68.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med berörda parter arbeta för att fastställa indikatorer för produktionskostnader, där hänsyn tas till energikostnader, gödningsmedel, djurfoder, löner, hyror och andra viktiga kostnader för insatsvaror, och justera referenspriserna i enlighet med detta. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att tillsammans med berörda parter arbeta för att fastställa ett marknadsindex över produktnoteringar, mjölkpriser och produktionskostnader.

69.

Europaparlamentet framhåller att den färska erfarenheten av det ryska embargot visar att det är önskvärt med riktlinjer som har diskuterats mellan medlemsstaterna, kommissionen och parlamentet och som kan fungera som vägledning när åtgärder vidtas.

70.

Europaparlamentet understryker att det behövs ett krisinstrument som är mer realistiskt och som kan sättas in snabbare, och rekommenderar att kommissionen, tillsammans med parlamentet i dess egenskap av medlagstiftare, i samråd med sektorn överväger möjligheten att använda riskhanteringsinstrument som exempelvis terminsmarknader för att dra nytta av volatiliteten i sektorn och på så sätt öka sektorns konkurrenskraft. Parlamentet anser att nya instrument för stabilisering av inkomster också bör utredas, såsom inkomstförsäkringar eller genomförande av marginalskyddsprogram för mjölk.

71.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna och aktörerna i mejerisektorn utveckla effektiva och ändamålsenliga skyddsinstrument mot de kraftiga och snabba sänkningarna i mjölkpriset.

72.

Europaparlamentet betonar att mejeriproducenter, i synnerhet småskaliga mjölkproducenter, är särskilt utsatta för obalanser i leveranskedjan, särskilt när dessa beror på varierande efterfrågan, ökade produktionskostnader och minskade priser fritt gård, men också på ekonomiska prioriteringar i varje enskild medlemsstat. Parlamentet anser att prispressen från återförsäljare av egna varumärken och återförsäljares envisa försäljning av mjölk till förlustpriser undergräver producenternas arbete och investeringar i mejerisektorn och sänker slutproduktens värde i konsumenternas ögon. Parlamentet anser att det är nödvändigt att införa koder för goda rutiner mellan de olika aktörerna i livsmedelskedjan. Parlamentet understryker behovet av att finna mekanismer som på ett effektivt sätt skyddar producenterna från industrins och distributörernas missbruk och deras dominerande ställning på detaljhandelsmarknaden, och begär att kommissionen så snart som möjligt lägger fram sitt förslag för att bekämpa oegentliga affärsmetoder och överväger en sektorsbaserad strategi när det gäller konkurrenslagstiftning och oegentliga affärsmetoder.

73.

Europaparlamentet anser att otillbörliga affärsmetoder kraftigt begränsar möjligheterna för sektorn att investera och anpassa sig, och att dessa metoder måste bekämpas både på EU-nivå och i medlemsstaterna.

74.

Europaparlamentet konstaterar att avsaknaden av ett krisprogram ytterligare kommer att försvaga mjölkproducenternas ställning, medan mjölkindustrin och de stora livsmedelsföretagen kommer att få mera makt.

75.

Europaparlamentet efterlyser en större delaktighet för mjölkproducenter och deras organisationer i livsmedelsförsörjningskedjans styrningsmekanismer, grupper och initiativ.

76.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

11.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 265/17

—

med beaktande av artikel 208 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/23/EU av den 26 februari 2014 om tilldelning av koncessioner (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/25/EU av den 26 februari 2014 om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster och om upphävande av direktiv 2004/17/EG (3),

—

med beaktande av de respektive yttranden från utskottet för internationell handel om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om offentlig upphandling (COM(2011)0896), om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om upphandling av enheter som är verksamma på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (COM(2011)0895) samt om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om tilldelning av koncessioner (COM(2011)0897),

—

med beaktande av kommissionens meddelanden Främjande av privata och offentliga investeringar i syfte att bidra till en ekonomisk återhämtning och långsiktig strukturanpassning utveckling av offentlig-privata partnerskap (COM(2009)0615), En starkare roll för den privata sektorn i insatserna för att uppnå hållbar tillväxt för alla i utvecklingsländerna (COM(2014)0263), Europa 2020 En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020), Handel, tillväxt och världspolitik Handelspolitiken – en hörnsten i Europa 2020-strategin (COM(2010)0612), Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning (COM(2012)0173) och En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar (COM(2011)0681),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 27 september 2011 om en ny handelspolitik för Europa i samband med Europa 2020-strategin (4), av den 6 februari 2013 om företagens sociala ansvar: att arbeta för samhällets intressen och för hållbar återhämtning för alla (5) och av den 26 oktober 2006 om offentlig-privata partnerskap och EG-rätten om offentlig upphandling och koncessioner (6),

—

med beaktande av rapporten Internationalisation of European SMEs, utarbetad av EIM för Europeiska kommissionen 2010,

—

med beaktande av punkt 5 i kommissionens meddelande Strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491), av FN:s principer om kvinnors egenmakt från mars 2010, av FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter, av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 8 december 2009 och av punkt 46 i slutdokumentet från FN:s konferens om hållbar utveckling 2012 (Rio+20),

—

med beaktande av OECD:s rekommendation från maj 2012 om principer för offentlig styrning av offentlig-privata partnerskap (7), OECD:s konvention från 1997 om bekämpande av bestickning av utländska offentliga tjänstemän i internationella affärsförbindelser och av OECD:s riktlinjer för multinationella företag som uppdaterades i maj 2011 (8),

—

med beaktande av relevanta ILO-konventioner,

—

med beaktande av handboken Guidebook on Promoting Good Governance in Public-Private Partnerships  (9) från FN:s ekonomiska kommission för Europa (Unece) 2008,

—

med beaktande av handboken Legislative Guide on Privately Financed Infrastructure Projects från FN:s kommission för internationell handelsrätt (Uncitral) 2001 (10) samt de föredrag som hölls vid Uncitrals internationella seminarium om offentlig-privata partnerskap, hållet i Wien den 2 och 3 maj 2013,

—

med beaktande av Andinska utvecklingsorganisationens rapport från 2010 Infraestructura pública y participación privada: conceptos y experiencias en América y España,

—

med beaktande av Public-Private Partnerships Reference Guide: Version 2.0 från juli 2014, som framtagits av Asiatiska utvecklingsbanken, Interamerikanska utvecklingsbanken, Världsbanksgruppen och Public Private Infrastructure Advisory Facility  (11),

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utveckling och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A8-0182/2015), och av följande skäl:

A.

Ländernas samhällen och ekonomiska strukturer med tillhörande dynamik har nytta av en verksamhetsomgivning som möjliggör växelverkan mellan de offentliga och de privata sektorerna och samarbete, bland annat mellan offentliga och privata enheter via gemensamma initiativ och företag.

B.

Offentlig-privata partnerskap är visserligen ett verktyg som på lång sikt används inom förvaltningspolitiken på internationell, nationell, regional och lokal nivå, men det finns varken någon internationellt erkänd definition eller något omfattande regelverk för dem. Offentlig-privata partnerskap uppfattas i praktiken såsom en bred och mångskiftande uppsättning samarbetsförhållanden mellan dels offentliga aktörer (myndigheter, organ och internationella organisationer eller en kombination av dessa), dels privata aktörer (företag eller icke-vinstdrivande organ) och brukar gå ut på att den privata sektorn står till tjänst med infrastruktur eller tillgångar som vanligtvis tillhandahålls av myndigheterna.

C.

Offentlig-privata partnerskap är viktiga för ekonomisk tillväxt, innovation, konkurrenskraft och sysselsättningsskapande, både på den inre marknaden och utomlands, och fyller en strategisk funktion för moderniseringen av infrastruktur, särskilt energi-, vatten- och väginfrastruktur samt digital infrastruktur. Företagen i EU står väl rustade för att konkurrera om och driva sådana arrangemang.

D.

Offentlig-privata partnerskap kan ta olika former och inremarknadslagstiftningen fastställer högt ställda förfaranderegler. Denna lagstiftning reviderades och konsoliderades i direktiven 2014/24/EU och 2014/25/EU om offentlig upphandling, i direktiv 2014/23/EU om koncessioner, och i vägledningen om institutionaliserade offentlig-privata partnerskap.

E.

Offentlig-privata partnerskap för tillhandahållande av infrastrukturer, varor och bastjänster är tekniskt komplicerade.

F.

Den globala ekonomiska krisen har sedan 2007 slagit hårt mot alla utvecklade länder, tillväxtländer och utvecklingsländer och påverkat såväl budgetpolitiken som de institutionella och privata enheternas, framför allt de små och medelstora företagens, möjligheter att få de ekonomiska resurser de behöver för att förverkliga projekt, vilket i sin tur påverkar utvecklingen av både infrastrukturen och av andra kapitalkrävande projekt, liksom också utbudet av bastjänster.

G.

Till följd av budgetbegränsningarna, som förvärrats av den ekonomiska krisen och statsskuldkrisen väljer allt fler regeringar innovativa lösningar, t.ex. offentlig-privata partnerskap, som i lämpliga former kan bidra till att de offentliga tjänsterna förbättras i kostnadshänseende, blir effektivare och ändamålsenligare och får bättre kvalitet och till att den offentliga infrastrukturen finns på plats i rätt tid, under lämplig medverkan av offentliga och privata aktörer.

H.

De positiva effekterna av offentlig-privata partnerskap bottnar i förbättrat projektutförande, gott kostnads-nyttoförhållande, möjlighet till långsiktig finansiering av kostnaderna, stimulans till innovation och forskning och även större flexibilitet och kompetens i ledningsmiljön.

I.

Liberalisering av handel och investeringar är inget självändamål, utan ett hjälpmedel för förmögenhetsskapande och ett bidrag till ökad livskvalitet för världens befolkning, och öppnar dessutom för innovativ politik tillsammans med såväl nya instrument, såsom de finansieringsinstrument som nyligen utformats, som ett nätverk av frihandelsavtal som tredjeländernas regeringar kan utnyttja för att garantera tillgång till infrastrukturer och varor och tjänster av allmänt intresse, och där det föreskrivs eller banas väg för ett ytterligare deltagande för EU-företag i investeringsprojekt utomlands, där både privata företag och offentliga enheter samtidigt får medverka.

J.

Offentlig-privata partnerskap kännetecknas av lång livscykel, ibland från 10 till 30 år, och deras livscykel bör vara meningsfull och stämma överens med de eftersträvade målen så att tillhandahållandet av arbete, varor och tjänster inte på konstgjord väg snedvrider konkurrensen eller skapar högre kostnader och en onödig börda för offentliga förvaltningar och skattebetalare.

K.

EU:s handelspolitik bör varken uppmuntra eller bromsa ländernas självständiga beslut om att använda offentlig-privata partnerskap. När besluten väl har fattats är det dock EU:s skyldighet att skapa bästa möjliga tillgång till upphandlingsmarknaderna för våra stora och medelstora företag, småföretag och mikroföretag och skapa mervärde för lokalsamhällena enligt principerna om öppenhet, deltagande, ansvar, effektivitet och politisk konsekvens.

L.

Det kan hända att man inom den privata sektorn undervärderar den sociala infrastrukturen och den täckning den ger. Dessutom är det dyrt att tillhandahålla infrastruktur och vissa sektorer är antingen naturliga monopol eller strategiskt viktiga. Allt detta leder till att öppen konkurrens och privatisering mången gång inte är det lämpligaste alternativet i sådana fall där samhällsintresset måste komma i första rummet.

M.

Meningen med offentlig-privata partnerskap är därför att de ska sammanföra det bästa av två världar, det vill säga tillhandahålla tjänster och infrastruktur av allmänt intresse, men inte genom privatisering utan snarare genom ett utvidgat deltagande från den privata sektorns sida.

N.

I många tillväxtländer och utvecklingsländer råder det en bjärt kontrast mellan dynamiken hos de privata företagen och bristen på tillförlitlig offentlig infrastruktur. Dessa kontraster (som är slående i Indien eller Brasilien) har undergrävt tillväxtmöjligheterna och begränsar export- och importkapaciteten eller vållar avbrott i produktionskedjorna, i och med att det saknas tillräcklig hamninfrastruktur och de inre transporterna (järnvägar, frakt eller vägar) är bristfälliga eller genom att kraftverken och elnäten inte fungerar som de ska. Kontrasterna är också till skada för människors välbefinnande (till följd av bristen på avlopps- och vattenledningsnät). Offentlig-privata partnerskap möjliggör integrerade lösningar där en partner eller ett konsortium svarar för ”byggandet” (bygg-, ingenjörs- och arkitekttjänster), ”finansieringen” (tillförsel av resurser från den privata sektorn, åtminstone för förfinansieringen av ett projekt) och ”driften” (underhålls-, övervaknings- och förvaltningstjänster).

O.

Mellanstatliga organisationer har också använt offentlig-privata partnerskap för att ge bistånd till de minst utvecklade länderna genom partnerskap inom områdena utveckling och samarbete. Som exempel kan nämnas att Världsbanken, regionala banker för återuppbyggnad, FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation, Världshälsoorganisationen och FN:s barnfond (Unicef), för att nämna bara några få, har använt offentlig-privata partnerskap för att genomföra olika åtgärder. Geografiskt sett har Förenta staterna, Australien, Japan, Malaysia, Singapore, Förenade Arabemiraten och andra asiatiska och latinamerikanska länder (med Chile i täten) erfarenheter av offentlig-privata partnerskap. OECD-länder (Finland, Frankrike, Grekland, Irland, Italien, Nederländerna, Portugal, Spanien och Tyskland) har också lagstiftning om sådana. Storbritannien har det mest utvecklade programmet för offentlig-privata partnerskap (där initiativet Private Finance Initiative svarar för omkring 20 procent av de offentliga investeringarna). EU är ledande inom infrastrukturmarknaden för offentlig-privata partnerskap och sammanför över 45 procent av det nominella värdet för offentlig-privata partnerskap.

P.

Offentlig-privata partnerskap har använts inom ramen för strukturfonderna, utvidgningen, de transeuropeiska näten, gemensamma teknikinitiativ, Europa 2020-strategin, forskning och utveckling (fabriker för framtiden, energieffektiva byggnader, initiativet för miljövänliga bilar, hållbar processindustri, fotonik, robotteknik, högeffektiva datorer och 5G-nätverken), e-lärande, forskningsprojekt vid universitet och andra program inom området hälsa (såsom initiativet för innovativa läkemedel). Europeiska investeringsbanken och Europeiska expertcentrumet för offentlig-privata partnerskap har genomfört projekt inom EU samt i EU:s grannskap och även längre borta. EU har också bidragit genom den globala fonden för energieffektivitet och förnybar energi. Europeiska fonden för strategiska investeringar avser att stödja ett antal offentlig-privata partnerskap inom EU, i vilka företag från handelspartner får medverka.

Q.

EU har hittills hållit sina marknader för offentlig upphandling mycket öppna för internationell konkurrens, med regler som syftar till att främja rättvis och effektiv konkurrens på den inre marknaden och skapa lika spelregler för internationella investerare. Inom EU finns ingen diskriminering på grundval av utländskt ägande eller kontroll, och utländska företag får etablera sig lokalt för att delta i offentlig-privata partnerskap.

R.

I EU:s frihandelsavtal ingår det föreskrifter som öppnar väg för företag att lämna anbud i offentlig-privata partnerskap via marknadstillträde och stadiet före etablering. Behandlingen av och de tillbudsstående möjligheterna för Korea, Colombia/Peru, Centralamerika, Singapore och Kanada (och Vietnam och Japan) har definierats på olika sätt och specifikt. Vid förhandlingarna med olika partner måste man gå relativt flexibelt till väga. Målet bör dock fortsättningsvis vara att bidra till arbetet för social och ekonomisk utveckling, miljöhållbarhet, demokrati och god samhällsstyrning, respekt för de mänskliga rättigheterna samt att främja internationellt erkända skyddsstandarder, och skapa anständiga arbetstillfällen. På multilateral nivå fastställs det också i allmänna tjänstehandelsavtalet (Gats) och i avtalet om offentlig upphandling ett antal förpliktelser, vilket också kan förekomma i andra plurilaterala instrument såsom avtal om handel med tjänster. Verksamhetsomgivningen inom EU är därför på väg mot att präglas av skärpt konkurrens.

1.

Europaparlamentet betonar att skapandet av anständiga arbetstillfällen, konkurrenskraften och produktiviteten inom EU och tredjeländer måste stimuleras genom innovativ politik och nya instrument som utformats för att uppmuntra de ekonomiska aktörernas verksamhet så att den hållbara tillväxten kommer i gång på nytt, också med hjälp av investeringar utanför den gemensamma marknaden. Parlamentet anser att offentlig-privata partnerskap – såsom ett bland flera olika alternativ – skulle kunna vara en tillväxtkälla för EU-företag och samtidigt till nytta för våra partner bland tredjeländerna, eftersom dessa partnerskap skulle kunna erbjuda infrastrukturer, varor och tjänster av allmänt intresse.

2.

Europaparlamentet påminner om att offentlig-privata partnerskap bör ge medborgarna och konsumenterna stort mervärde, säkerställa tjänster och/eller varor av hög kvalitet och ge de offentliga förvaltningarna, både på central statlig och lokal nivå, konkreta konkurrensfördelar och ekonomiska fördelar, samtidigt som ytterligare bördor eller förluster undviks för den offentliga sektorn.

3.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att verka för en internationellt erkänd definition av offentlig-privata partnerskap som en långsiktig förbindelse mellan offentliga organ och privata investerare för att främja tillhandahållandet av tillgängliga offentliga tjänster och infrastrukturer av god kvalitet enligt tydligt fastställda avtalsvillkor som är enkla att utvärdera genom indikatorer som säkerställer en rättvis och skälig ersättning om avtalsvillkoren uppfylls.

4.

Europaparlamentet konstaterar att såväl små och medelstora företag som större företag kan stå till tjänst med unikt kunnande och unika erfarenheter samt bästa praxis från den privata sektorn samt med nätverk där offentliga myndigheter från tredjeländer medverkar, något som medverkar till att politiken för hållbar utveckling effektivt kan omsättas i praktiken. Parlamentet anser att små och medelstora företag bäst kan förverkliga sina inneboende möjligheter om de bildar nätverk och är verksamma på global nivå och kommer in på marknader utanför Europa, bland annat genom offentlig-privata partnerskap. Parlamentet uppmanar här kommissionen att främja och uppmuntra bildandet av konsortier och andra former för samarbete mellan storföretag och små och medelstora företag för att företag av sistnämnda slag lättare ska kunna medverka i projekt med offentlig-privata partnerskap.

5.

Europaparlamentet betonar att man vid utvecklingen av offentlig-privata partnerskap måste ta hänsyn till i synnerhet utmaningarna för EU-baserade små och medelstora företag som konkurrerar på de internationella marknaderna när de ingår i ett offentlig-privat partnerskap samt till behovet av att säkerställa att små och medelstora företag får konkret, rättvist och ömsesidigt tillträde, särskilt inom försörjningssektorn, i enlighet med direktiv 2014/25/EU. Parlamentet betonar i detta hänseende vikten av särskilda regler som möjliggör gruppupphandling för små och medelstora företag och användning av öppna och insynsvänliga underleverantörskedjor.

6.

Europaparlamentet anser det beklagligt att EU hittills låtit sina marknader för offentlig upphandling i hög grad stå öppna för internationell konkurrens, medan EU-företag fortfarande möter avsevärda hinder utomlands. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera att EU:s handelsavtal innehåller styrmedel för att våra företag, särskilt små och medelstora företag, ska kunna konkurrera utomlands på lika villkor med utländska företag. Parlamentet yrkar dessutom på tydliga regler för och enkel tillgång till information om upphandlingar och tilldelningskriterier, samt på upphävande av diskriminerande och omotiverade handelshinder inom områdena offentlig upphandling, tjänster eller investeringar (såsom skattediskriminering, lagstiftningshinder mot inrättandet av filialer eller dotterbolag och begränsningar för tillgången till finansiering). Parlamentet uppmanar våra partnerländer att tillämpa offentlighetsprincipen för att insyn ska garanteras och intressekonflikter undvikas och att vara återhållsamma med att använda offentlig-privata partnerskap, så att det i samband med dem tas hänsyn, inte bara till kostnads-nyttoanalyser och till projektens livsduglighet, utan också till myndigheternas ekonomiska och tekniska kapacitet att övervaka tillhandahållandet av tjänster eller infrastruktur, utgående från det allmänna intressets krav.

7.

Europaparlamentet erkänner att utmaningarna för offentlig-privata partnerskap kan övervinnas med hjälp av principer för god samhällsstyrning såsom insyn och klarhet i bestämmelser för tilldelning, varvid följande inslag spelar en central roll: Tilldelning, genomförande och utvärdering av projekt, alltifrån inledningsskedet. Modeller för och definitioner av risköverföring (framför allt utvärdering av kostnadseffektiviteten på medellång och lång sikt). Deltagande av berörda parter och det civila samhällets organisationer. Kampen mot bedrägeri och korruption. Den ansvariga förvaltningens ekonomiska och tekniska kapacitet för en adekvat planering och övervakning av avtalens genomförande. Ökad rättssäkerhet inom en ram med garantier för legitim myndighetsutövning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna (som är viktiga parter i detta hänseende) att också utanför våra gränser främja dessa principer och hithörande bästa praxis.

8.

Europaparlamentet påminner om att offentlig-privata partnerskap kännetecknas av högt värde och teknisk komplexitet, och av parternas långsiktiga åtaganden. De kräver därför både lämplig flexibilitet och lämpliga rättssäkerhetsgarantier för att säkerställa transparens, icke-diskriminering och likabehandling.

9.

Europaparlamentet påminner om att infrastrukturprojekt (särskilt inom byggnation, miljö, telekommunikationer och energinät) bär på flera inneboende risker och att staten genom offentlig-privata partnerskap överför en del av risken till den privata entreprenören, så att båda kan dra fördel av projekten men samtidigt dela på riskerna och ansvaret. Parlamentet betonar dessutom att det krävs lämplig riskdelning för att ett projekt ska kosta mindre, genomföras framgångsrikt och bli bärkraftigt.

10.

Europaparlamentet påminner om att väl genomförda och livsdugliga offentlig-privata partnerskap förutsätter att dessa partnerskap tillhandahåller kostnadseffektiva och tillgängliga tjänster av god kvalitet till allmänheten såväl inom som utanför EU. Parlamentet erinrar om att det komplicerade valet av modeller och avtal påverkar utvecklingen av ett projekt och påtalar att offentlig-privata partnerskap ibland haft som enda syfte att målen för det offentliga underskottet formellt ska uppnås. Parlamentet framhåller att det behövs en adekvat institutionell ram där politiskt engagemang, god samhällsstyrning och en adekvat lagstiftningsbas sammanförs för att garantera att offentlig-privata partnerskap erbjuder befolkningen bättre kvalitet och ett vittomfattande utbud av tjänster. Parlamentet betonar här att man måste utvärdera de medverkande företagens profil och vilka tidigare erfarenheter man haft av dem för att man ska kunna avgöra vilken kvalitet de haft på sina tjänster och om varit seriösa i sin företagsverksamhet.

11.

Europaparlamentet betonar att EU:s handels-, investerings- och utvecklingspolitik är sammanlänkade och att principen om en konsekvent utvecklingspolitik fastslås i artikel 208 i Lissabonfördraget, som kräver att målen för utvecklingssamarbetet beaktas i politik som sannolikt kommer att påverka utvecklingsländerna. Parlamentet betonar också att det är viktigt att EU:s investeringspolitik inriktas på ekonomiska val som omfattar en riktig bedömning av de sociala effekterna.

12.

Europaparlamentet betonar att offentlig-privata partnerskap, såsom ett bland flera olika alternativ, i allt högre grad kan stimulera till innovativa lösningar och mobilisera långfristig privatfinansiering och inhemska resurser för utvecklingsändamål, i en situation där utvecklingsländerna behöver omfattande investeringar i infrastruktur, vattenförsörjning och energi, som den offentliga sektorn inte själv kan erbjuda och vilka mestadels skulle ha nytta av medverkan från den privata sektorns sida. Parlamentet anser att offentlig-privata partnerskap också kan skapa innovation inom teknik och företagsmodeller och bygga upp mekanismer för att hålla den privata sektorn ansvarsskyldig. Parlamentet påpekar dock att det finns fall där medverkan från den privata sektorns sida i vissa utvecklingsländer inte gett önskade resultat. Parlamentet konstaterar följaktligen att det behövs ett bidrag i form av tekniskt bistånd för att förstärka de rättsliga och institutionella ramar inom vilka offentlig-privata partnerskap utvecklas, framför allt förmågan att ordentligt utvärdera, planera och övervaka genomförandet av projekten och ge offentliga partner möjlighet att kräva privata företag på ersättning om avtalen inte följts.

13.

Europaparlamentet noterar att offentlig-privata partnerskap står högt upp på utvecklingsagendan och att de alltmer lyfts fram som ett sätt att åtgärda bristen på finansiering av infrastruktur såväl i utvecklade länder som i utvecklingsländer.

14.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen, eftersom den har gett uttryck för sin önskan att kraftigt utöka användningen av kombinerad finansiering under kommande år, att genomföra rekommendationerna i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport om att kombinera bidrag med lån och att utvärdera mekanismen för att kombinera lån och bidrag, särskilt när det gäller utvecklingsmässig och finansiell additionalitet, transparens och ansvarsskyldighet.

15.

Europaparlamentet uppmanar EU:s organ att uppmuntra EU-företag som deltar i offentlig-privata partnerskap i tredjeländer, särskilt i mindre utvecklade länder, att i sitt arbete följa principen om en konsekvent politik, i enlighet med befintliga OECD-riktlinjer för multinationella företag, så att det tas hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra till hållbara investeringar där det tas hänsyn till utvecklingsmålen, genom att särskilt prioritera långsiktig utveckling av inhemska ekonomier, och att främja projekt med inriktning på exempelvis miljöskydd, fattigdomsminskning, utbildning, avfallshantering eller användning av förnybar energi.

16.

Europaparlamentet betonar att när det gäller utvecklingsbistånd är offentlig-privata partnerskap ett effektivt sätt att använda EU-medel och samtidigt stödja EU:s prioriteringar och samstämmighet med andra politiska områden. Parlamentet uppmanar kommissionen till ökad medverkan och ökade investeringar för att utveckla offentlig-privata partnerskap samt till att offentlig-privata partnerskap ska användas som ett verktyg för att EU:s begränsade budget för utveckling ska kunna ökas.

17.

Europaparlamentet understryker att privata investeringar och privat finansiering troligen kommer att bli den viktigaste motorn för hållbar tillväxt, som förväntas bli ungefär 5 procent i utvecklingsländerna under de kommande åren. Parlamentet medger att privat finansiering av detta slag kan bidra till att stödja lokala ekonomier och företag och tillhandahålla anständiga arbetstillfällen, och därmed leda till fattigdomsutrotning, under förutsättning att de utländska direktinvesteringarna regleras korrekt och kopplas till konkreta förbättringar i partnerländernas ekonomier, exempelvis genom tekniköverföringar och utbildningsmöjligheter för den lokala arbetskraften. Parlamentet anser under dessa omständigheter att offentlig-privata partnerskap kan gynna de minst utvecklade länderna eftersom den oproportionerliga investeringsrisken inte i tillräcklig utsträckning uppmuntrar privata investeringar. Parlamentet betonar att de framtida offentlig-privata partnerskapen inom ramen för utvecklingsagendan för perioden efter 2015 bör ha som mål att eftersträva fattigdomsminskning och andra mål för hållbar utveckling och bör anpassas efter partnerländernas nationella utvecklingsplaner.

18.

Europaparlamentet noterar att offentlig-privata partnerskap som har en bra uppläggning och genomförs effektivt kan ge många fördelar, såsom innovation, effektivare resursanvändning och kvalitetssäkring och kvalitetstillsyn. Parlamentet noterar också att offentlig-privata partnerskap i utvecklingsländer bör utvärderas utifrån sin möjlighet att ge resultat i fråga om utveckling och att det behövs en rättvis fördelning av riskbördan mellan den offentliga och den privata sektorn. Parlamentet påpekar att offentlig-privata partnerskap i utvecklingsländer hittills huvudsakligen förekommit i energi- och telekommunikationssektorerna, medan privata investeringar i social infrastruktur fortfarande är ovanliga. Parlamentet stöder därför de offentlig-privata partnerskap vars huvudsyfte är att uppnå målen för hållbar utveckling.

19.

Europaparlamentet begär ökat tekniskt bistånd – inbegripet genom att utbilda lokalanställda och dela med sig av teknik – till partnerländernas regeringar, för att de i högre grad ska kunna hävda äganderätten till de offentlig-privata partnerskapen och ta sin del av ansvaret för förvaltningen av projekt inom offentlig-privata partnerskap, bl. a. genom att hjälpa dem med att inrätta banksystem och skattemyndigheter som kan tillhandahålla ekonomisk styrning för offentliga och privata medel samt förvalta dessa medel. Parlamentet påpekar att tidigare erfarenheter har visat att dåligt framförhandlade avtal om offentlig-privata partnerskap i vissa fall kunnat öka statsskulden och kräver att det inrättas ett regelverk för ansvarsfull finansiering. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att ge utvecklingsländer tekniskt bistånd och rådgivning om hur EU:s standarder kan utformas och genomföras på deras marknader.

20.

Europaparlamentet stöder starkt att FN:s riktlinjer för företag och mänskliga rättigheter effektivt och heltäckande sprids och genomförs både inom och utanför EU, och framhåller att man måste vidta alla nödvändiga åtgärder inom politik och lagstiftning för att åtgärda bristerna i det effektiva genomförandet av FN:s riktlinjer, också vad gäller tillgången till rättslig prövning.

21.

Europaparlamentet betonar att utvecklingsorganen måste se till att den offentliga finansieringen till utveckling används för att stödja lokala ekonomiska nätverk i utvecklingsländerna och inte i stället går till att främja privata företag och multinationella företag från givarländerna. Parlamentet betonar i synnerhet att offentlig-privata partnerskap bör syfta till att bygga upp kapaciteten hos inhemska mikroföretag och små och medelstora företag.

22.

Europaparlamentet påminner om att Europeiska unionen engagerar sig för att främja jämställdhet mellan kvinnor och män och säkerställa jämställdhetsintegrering i alla sina åtgärder. Parlamentet begär att jämställdhetsaspekten integreras i planeringen och förverkligandet av offentlig-privata partnerskap, till exempel genom att använda könsuppdelade uppgifter och analyser för riktade investeringar och genom att i avtal fastställa centrala resultatindikatorer som gynnar kvinnor. Parlamentet begär i detta sammanhang att utökat stöd ges till lokala små och medelstora företag, och särskilt till kvinnliga företagare, så att de ska kunna dra nytta av tillväxt inom den privata sektorn.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att utverka omfattande åtaganden om marknadstillträde på det internationella planet, inom Världshandelsorganisationen och i de pågående bilaterala förhandlingarna med tredjeländer i enlighet med ett positivt och ömsesidigt tillvägagångssätt som medger internationell konkurrens, för att åtgärda den bristande symmetrin i fråga om hur öppna EU:s marknader för offentlig upphandling är, jämfört med handelspartnernas marknader. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att få bort administrativa, förfarandemässiga och tekniska hinder mot EU-företags deltagande i utländska offentlig-privata partnerskap.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid förhandlingar om handels- och investeringsavtal med andra länder verka för att undanröja hindren för europeiska företags, särskilt små och medelstora företags, tillträde till offentlig-privata partnerskap i dessa länder och att främja europeiska medborgares yrkesmässiga rörlighet i dessa länder, så att de kan konkurrera på lika villkor med såväl inhemska företag som företag från tredjeländer.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att övervaka EU:s företag utomlands och dra slutsatser om framgångssagor, modeller och bästa praxis för att utarbeta riktlinjer, och att överväga att inrätta virtuella dokumentationscentrum eller övervakningscentrum för att EU-företag, särskilt små och medelstora företag, lättare ska kunna få information om vilka möjligheter det finns till offentlig-privata partnerskap. Parlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra skapandet av användarvänliga plattformar och nätverk för att främja en strukturerad dialog mellan berörda parter och att ge tekniskt stöd i fråga om den rättsliga ramen och om vilka utmaningar som är att förvänta. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie av hur EU:s frihandelsavtal och genomförandet av dem påverkar EU-företagens tillträde till utländska offentlig-privata partnerskap. Parlamentet anser att en sådan studie skulle kunna ge insikter om frihandelsavtalens konkreta effekter inom området offentlig-privata partnerskap och, i sista hand, om vilka hinder som ännu inte har åtgärdats.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja användningen av tydliga och heltäckande redovisningsregler på internationell nivå för att minska de osäkerhetsmoment som är förknippade med offentlig-privata partnerskap och samtidigt främja både en sund budgetpolitik och hållbara projekt.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att även EU-stödda organ som genomförandeorganet för små och medelstora företag (Easme) och Enterprise Europe Network (EEN) kan få tillgång till och utbyta information med små och medelstora företag om hur man kommer med i offentlig-privata partnerskap i tredjeländer, och om hur man kan främja små och medelstora företags deltagande i offentlig-privata partnerskap i tredjeländer.

28.

Europaparlamentet understryker att tillräckliga garantier för att dessa långtidsinvesteringar kommer att göras mot bakgrund av en tydlig, stabil och säker omgivning med god samhällsstyrning, rättssäkerhet, insyn, likabehandling, icke-diskriminering och effektiv tvistlösning är en absolut förutsättning för att man på gränsöverskridande basis ska kunna locka till sig resurser från den privata sektorn till offentlig-privata partnerskap. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att samarbeta om detta inom behöriga internationella forum, för att den juridiska struktur som behövs inom området ska finnas på plats och vara öppen, demokratisk, integrerande, effektiv och kostnadseffektiv.

29.

Europaparlamentet är övertygat om att om EU-företagen i högre grad deltog i storskaliga internationella offentlig-privata partnerskap skulle detta kunna bli till stor nytta i form av skapande av anständiga arbeten, produktivitet, konkurrenskraft, teknisk kapacitet och innovationsutveckling i EU. Parlamentet erinrar om att det i kommissionens studie från 2010 Internationalisation of European SMEs framhållits att det råder en positiv koppling mellan å ena sidan internationalisering och å andra sidan innovation i form av produkter, tjänster och processer.

30.

Europaparlamentet betonar att arbetet inom detta område måste ta hänsyn till i synnerhet utmaningarna för EU-baserade små och medelstora företag att konkurrera på den internationella marknaden när de ingår i offentlig-privata partnerskap samt till behovet av att säkerställa att små och medelstora företag får konkret och rättvist tillträde till dem. Parlamentet betonar i detta hänseende vikten av särskilda regler som möjliggör gruppupphandling för små och medelstora företag och användning av öppna och insynsvänliga underleverantörskedjor. Parlamentet anser att små och medelstora företag bör uppmuntras att delta i anbudsförfaranden antingen som underleverantörer eller som en del av konsortier.

31.

Europaparlamentet erinrar om vad som uppnåtts inom EU med hjälp av offentlig-privata partnerskap inom utvecklingen av infrastruktur och inom framträdande områden som teknik, forskning, e-lärande och andra sektorer med högt mervärde och uppmanar kommissionen att ta reda på vilka projekt som gett bästa resultat inom EU och främja alla slags EU-företags, framför allt små och medelstora EU-företags, deltagande i sådana initiativ utomlands.

32.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Europeiska investeringsbanken.

11.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 265/25

—

med beaktande av kommissionens rapport om genomförandet av bestämmelserna om producentorganisationer, driftsfonder och verksamhetsprogram inom sektorn för frukt och grönsaker sedan 2007 års reform (COM(2014)0112),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 16 juni 2014 om den ovannämnda rapporten från kommissionen,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2014 om framtiden för trädgårdsnäringen i Europa – tillväxtstrategier (2),

—

med beaktande av studien The EU fruit and vegetables sector: Overview and post 2013 CAP perspective, som genomfördes under Europaparlamentets ledning 2011,

—

med beaktande av de två studierna Towards new rules for the EU’s fruit and vegetables sector, som genomfördes av förbundet för europeiska regioner för frukt-, grönsaks- och trädgårdsodling (AREFLH), respektive universitetet i Wageningen inför Europaparlamentets seminarium den 22 januari 2015,

—

med beaktande av kommissionens meddelande Bekämpning av otillbörliga affärsmetoder mellan företag i livsmedelskedjan (COM(2014)0472),

—

med beaktande av studien Comparative analysis of risk management tools supported by 2014 (US) Farm Bill and the CAP 2014-2020, som genomfördes under Europaparlamentets ledning 2014,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandet från budgetkontrollutskottet (A8-0170/2015), och av följande skäl:

A.

Unionens politik för frukt- och grönsakssektorn har sedan 1990-talet inriktats på att stärka producentorganisationernas roll.

B.

Reformen 2007 syftade till att stärka producentorganisationerna för frukt och grönsaker genom att ge dem större möjligheter att bland annat kunna förebygga och hantera marknadsrisker, samt öka och koncentrera tillgången, förbättra kvaliteten och konkurrenskraften, anpassa tillgången till marknaden och förbättra det tekniska stödet för miljövänlig produktion.

C.

Producentorganisationerna är föremål för en rad begränsningar jämfört med privata företag, t.ex. begränsningar för användning av investeringar när det gäller intäktsstrukturen eller nödvändigheten att sälja.

D.

Det är viktigt att stödja frukt- och grönsakssektorn inom hela unionen eftersom den ger mervärde, skapar sysselsättning och bidrar till folkhälsan i form av en sund och balanserad kost.

E.

Unionens stöd för producentorganisationerna och för sammanslutningarna av producentorganisationer är inriktat på att stärka sektorns konkurrenskraft, stödja innovationer, öka produktiviteten, stärka marknadsföringen och förbättra jordbrukares förhandlingspositioner och återställa balansen inom livsmedelskedjan men också på att integrera miljöfrågor i produktionen och saluföringen av frukt och grönsaker och ta vederbörlig hänsyn till enskilda producenters situation.

F.

I syfte att öka producentorganisationernas förhandlingskraft i distributionskedjan skapades det incitament för att uppmuntra till sammanslagningar av producentorganisationer och av sammanslutningar av producentorganisationer samt till gränsöverskridande samarbeten.

G.

De flesta frukt- och grönsaksproducenter i EU är små eller medelstora företag.

H.

Producentorganisationer bör uppmuntras, enligt en studie över ordningen för frukt och grönsaker från 2011 som gjordes för Europaparlamentets räkning, eftersom kollektiva insatser på producentnivå och en effektiv samordning inom kedjan verkar vara förutsättningar för alla framgångsrika strategier för att hantera minskande relativa producentpriser.

I.

Producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer inom frukt- och grönsakssektorn kan upprätta en operativ fond för att finansiera operativa program som medlemsstaterna har godkänt.

J.

Dessa fonder finansieras av ekonomiska bidrag från producentorganisationens medlemmar eller själva producentorganisationen och av ekonomiskt stöd från EU. Denna samfinansiering främjar åtaganden från mottagarnas sida och hjälper till att garantera att de använder stödet på ett bra sätt, samt ger en multiplikatoreffekt.

K.

EU:s stöd inom ramen för den gamla gemensamma jordbrukspolitiken till investeringar i nybildade producentorganisationer inom frukt- och grönsakssektorn, som upphörde till följd av reformen 2013, hade en enorm betydelse, särskilt i medlemsstater i centrala, östra och södra Europa, i utomeuropeiska territorier och öområden.

L.

Följande kan konstateras:

M.

Dessa siffror är genomsnittliga för unionen som helhet och visar mycket skiftande förhållanden mellan medlemsstaterna – även markant stora skillnader inom en och samma medlemsstat. Dessa förhållanden återspeglar medlemsstaternas olika utgångslägen i utvecklingen mot att inrätta producentorganisationer, något som kan tillskrivas dels historiska orsaker vilka har sin grund i jordbrukarnas skiftande vilja att inrätta producentorganisationer, dels jordbruksföretagens strukturer, olika marknadsförhållanden och administrativa hinder, dels det bristfälliga stöd som erbjuds för närvarande och dels att denna sektor i många medlemsstater domineras av små producenter.

N.

Det offentliga samrådet om politiska alternativ och deras konsekvensbedömningar som genomfördes av kommissionen den 4–9 september 2012, om översynen av EU:s ordning för frukt och grönsaker, visar att de flesta är för att ordningen behålls, med punktvisa förbättringar.

O.

De regioner där producenterna har uppnått högst konkurrenskraft, lönsamhet, internationalisering, kvalitet och miljömässig hållbarhet är de med den bästa organiseringen av produktionen.

P.

Den genomsnittliga organiseringsgraden bland producenter är fortsatt låg och avsevärt lägre än EU-genomsnittet i vissa medlemsstater, men detta allmänna påstående relateras till graden av modernisering av produktionen och saluföringen inom varje område. En faktor som bidrar till det låga genomsnittet är att producentorganisationer upphör eller får erkännandet indraget, vilket skapar osäkerhet bland producenterna.

Q.

Även om det nationella ekonomiska stödet (förordning (EU) nr 1308/2013) har varit ett viktigt ekonomiskt verktyg för att koncentrera produktionsutbudet, bör dess effektivitet ökas.

R.

Den roll som producentorganisationerna spelar för att öppna nya marknader och främja konsumtion och investeringar i innovation har en mycket positiv inverkan på frukt- och grönsakssektorn i stort.

S.

Frukt- och grönsakssektorn i EU står för 18 procent av jordbruksproduktionens sammanlagda värde, utnyttjar endast 3 procent av den odlade arealen och är värd över 50 miljarder EUR.

T.

Livsmedelskedjan för frukt och grönsaker har en uppskattad omsättning på över 120 miljarder EUR och omkring 550 000 anställda. Den agerar som en ekonomisk multiplikator på EU-nivå och stimulerar såväl efterfrågan som skapandet av mervärde inom andra ekonomiska sektorer.

U.

Den totala jordbruksarealen för frukt- och grönsaksodling i EU minskade med 6 procent mellan 2003 och 2010 vilket antyder att jordbrukarna har bytt till andra grödor, eller i många fall har upphört med verksamheten. Den här minskningen var större i södra än i norra Europa enligt 2015 års studie från AREFLH.

V.

Frukt- och grönsaksproduktionens volym har också minskat under de senaste åren, medan dess värde i reella termer har tenderat att vara oförändrat, och uppgick till 48,25 miljarder EUR 2012. Trots detta har man inte kunnat erbjuda priser fritt gård som motsvarar kostnaderna för produktion och arbete.

W.

Konsumtionsunderskottet är det främsta problemet för frukt- och grönsakssektorn, och produktionen har minskat de senaste åren. Information från Freshfel Europe visar att konsumtionen av färsk frukt och grönsaker inom EU-28 låg på 387 g om dagen per capita 2012, en minskning på 8,7 procent i jämförelse med perioden mellan 2007–2011. Den här minskningen ser ut att återspegla en långsiktig trend mot en större konsumtion av bearbetade livsmedel och den ekonomiska krisens effekter.

X.

I EU lider 22 miljoner barn av övervikt, och ungdomar konsumerar i genomsnitt endast 30–50 procent av det rekommenderade dagliga intaget av frukt och grönsaker.

Y.

Världshälsoorganisationen rekommenderar ett minsta dagliga intag av 400 g frukt och grönsaker för att förebygga kroniska sjukdomar som hjärt- och kärlsjukdomar, cancer, diabetes och fetma, vilket är särskilt viktigt när det gäller barn. Endast fyra av EU:s medlemsstater följer i nuläget denna rekommendation.

Z.

År 2012 hade EU ett handelsunderskott på frukt och grönsaker, främst till följd av att det importeras mycket mer frukt än vad som exporteras på grund av höga produktionskostnader.

AA.

2015 års studie från AREFLH visar att EU-marknaden är relativt öppen för import medan europeisk export är föremål för betydande tullar och icke-tariffära hinder med handelspartner, vilket hindrar diversifiering av exporten. Trots att import från tredjeländer direkt konkurrerar med liknande EU-produkter används i en del fall inte samma miljömässiga och sociala normer för deras verksamhet.

AB.

Marknadskriser är vanliga inom frukt och grönsakssektorn eftersom även små produktionsöverskott kan orsaka kraftiga minskningar i producentpriser. Frukt och grönsaker är vanligtvis lättfördärvliga produkter som måste säljas fort, vilket gör att jordbrukare inom den här sektorn hamnar i en strukturellt svag förhandlingssituation gentemot större återförsäljare och förädlare.

AC.

Den kris som orsakades av Rysslands förbud har haft och kommer även framöver att ha en betydande negativ effekt på frukt och grönsakssektorn, och producenterna lider några av de största förlusterna. Det måste understrykas hur viktigt det är med starka producentorganisationer som kollektivt hanterar oväntade och negativa situationer och stöds av lämpliga verktyg på EU-nivå som är anpassade till allvaret i varje kris eller, i förekommande fall, genom aktivering av undantagsåtgärderna i förordning (EU) nr 1308/2013.

AD.

I kommissionens rapport konstateras det att frukt och grönsaksordningens riskförebyggande instrument inte har använts särskilt ofta sedan reformen 2007 och att dessa instrument har visat sig vara otillräckliga för att mildra konsekvenserna av allvarliga kriser såsom ehec-utbrottet eller den nuvarande krisen i samband med det ryska förbudet. I flertalet fall, med undantag för tillbakadragande av produkter från marknaden, är instrumenten administrativt svårtillämpade på grund av oklara regler.

AE.

Det europeiska skolfruktsprogrammet, inom vilket olika lokala och säsongsbetonade frukter och grönsaker används, har väckt intresse och blivit framgångsrikt.

AF.

Möjligheten att tillåta ekonomiskt stöd från EU för återbetalning av kapital och ränta på lån för finansiering av åtgärder för att förebygga och hantera kriser har inom ramen för de operativa programmen varit ett viktigt instrument för att hantera osäkerheten på marknaderna.

AG.

I kommissionens rapport identifieras reglernas komplexitet och bristen på klarhet angående rättsläget som svagheter för den nuvarande ordningen för frukt och grönsaker. Kommissionsledamot Hogan har åtagit sig att förbättra ordningen under sitt första mandatår, genom att beakta kulturella skillnader och skiftande marknadsförhållanden mellan olika medlemsstater samt behovet av att stärka sektorns konkurrens- och innovationskraft.

AH.

Studien från universitetet i Wageningen kommer fram till att de olika tolkningarna av genomförandet av EU-lagstiftningen har lett till bristande klarhet angående rättsläget för nationella förvaltningar och producentorganisationer, vilket bidragit till en ökad administrativ börda och oro för risktagande och avskräckt från att skapa nya producentorganisationer.

AI.

Tydliga och förutsägbara revisionsförfaranden är avgörande för frukt- och grönsaksordningens funktion. Det bör undvikas att på varandra följande revisioner överlappar varandra, och uppföljande revisioner bör inte genomföras innan avslutandet av räkenskaperna har lett till ett slutgiltigt beslut gällande en föregående revision, för att förhindra att medlemsstater ställs inför större korrigeringar än vad som är nödvändigt.

AJ.

I förordning (EU) nr 1308/2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter har en del av inslagen i kommissionens meddelande redan beaktats, och EU:s gällande regelverk bör stabiliseras.

AK.

Proportionalitet bör i hög grad bidra till att åtgärda det oklara rättsläget inom frukt- och grönsaksordningen, genom att säkerställa att en producentorganisation inte i sin helhet skadas på grund av enskilda aktörers överträdelser.

AL.

Producentorganisationer stöter ofta på svårigheter när de ska hitta och lära upp chefer med rätt kompetens för att leda handelsverksamhet inom den konkurrensutsatta jordbruksindustrin. Av kommissionens rapport framgår det att producentorganisationer inte har satsat mycket på utbildning och rådgivning.

AM.

Jordbrukspopulationen inom EU-28 åldras snabbt. Det går i genomsnitt endast en jordbrukare under 35 år på nio jordbrukare över 55 år.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens rapport som ger en välavvägd bild av utvecklingen av ordningen för frukt och grönsaker sedan reformen 2007, bekräftar att den grundläggande organisationsstrukturen för denna sektor är lämplig och identifierar områden där utvecklingen har gått framåt, såsom den ökande koncentrationen av producentorganisationer, vilket har förbättrat sektorns ställning i livsmedelskedjan, samtidigt som den hänvisar till kvarstående problem.

2.

Europaparlamentet anser att stödet måste kompensera de ur marknadssynpunkt negativa följderna av de begränsningar som producentorganisationerna är föremål för.

3.

Europaparlamentet välkomnar de åtgärder inom EU:s frukt- och grönsaksordning som syftar till att öka marknadsinriktningen bland EU:s odlare, främja innovation och produktutveckling, öka odlarnas konkurrenskraft och förbättra saluföringen, produktkvaliteten och produktionens miljöaspekter, genom stöd till producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer och genom erkännande av branschorganisationer samt även genom främjande av aggregationscentrum för att generera nya inkomstflöden som sedan kan gå till nya investeringar.

4.

Europaparlamentet välkomnar att man i den nya gemensamma jordbrukspolitiken bibehåller ordningen för frukt och grönsaker, men medger samtidigt att de befintliga instrumenten inte alltid varit effektiva, vilket kommissionen erkände i sitt dokument från offentliga samråd om översynen av EU:s frukt- och grönsaksordning (A Review of the EU Regime for the Fruit and Vegetables Sector). Parlamentet stöder därför Newcastlegruppens arbete som syftar till att förbättra frukt- och grönsaksordningen, som bör beakta särdragen i de rättsliga arrangemang som styr kooperativ i de olika medlemsstaterna, så att man inte begränsar inrättandet av nya producentorganisationer, och som samtidigt bör respektera att odlarna har rätt att välja att inte ansluta sig till en producentorganisation.

5.

Europarlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera insatserna för att motarbeta otillbörliga affärsmetoder i livsmedelskedjan som påverkar producenternas vinster negativt, sänker inkomster och hotar sektorns lönsamhet och hållbarhet. Parlamentet anser att de otillbörliga metoderna och trycket från de stora distributionskedjorna på producenterna, oavsett om de är anslutna eller inte, är det främsta problemet när det gäller att få en värdig inkomst för odlare av frukt och grönsaker. Parlamentet påpekar att deras ställning försvagas ytterligare av att deras produkter är lättfördärvliga. Parlamentet anser att de problem som nämns, såsom nedläggning av jordbruk och de aktiva jordbrukarnas åldrande, inte kommer att kunna lösas förrän behållningen av produktionen är tillräcklig för att kunna garantera en framtid för yrket och locka unga arbetstagare.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta tydliga europeiska regler för principerna för god praxis inom livsmedelskedjan så att man får en gemensam tolkning av reglerna för otillbörliga affärsmetoder.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja åtgärder som syftar till att gynna direkt saluföring av producentorganisationernas produkter. Parlamentet anser att direktförsäljning kan betraktas som ett alternativ till storskalig distribution och till de värderingar som denna underbygger när det gäller mat, jordbruk och miljö. Parlamentet anser att priserna på direktförsäljningsmarknaden kan hållas lägre än vid storskalig distribution, just på grund av att mellanhänderna och logistikkostnaderna elimineras. En sådan förkortning av försäljningskedjan garanterar rättvisa intäkter för jordbrukarna och gör det möjligt att bekämpa otillbörliga affärsmetoder.

8.

Europaparlamentet noterar att många medlemsstater har infört åtgärder för att avhjälpa otillbörliga affärsmetoder och efterlyser ett EU-samordnat svar för att stärka den inre marknaden för jordbruksprodukter.

9.

Europaparlamentet understryker vikten av att upprätthålla europeiska kvalitetsnormer för färska frukt- och grönsaksprodukter så att man kan garantera en hög och homogen kvalitet inom kedjan till förmån för slutkonsumenten.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förklara hur den tänker tillämpa artikel 209.1 i förordning (EU) nr 1308/2013 om en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter så att den bidrar till ett klarare rättsläge när det gäller hur målen i artikel 39 i EUF-fördraget ska uppnås, med strikt iakttagande av artikel 101 i EUF-fördraget i fråga om konkurrens.

11.

Europaparlamentet noterar att organiseringsgraden inom sektorn, i form av andelen av det totala värdet av den frukt- och grönsaksproduktion som saluförs av producentorganisationer, har ökat stadigt inom unionen som helhet de senaste åren, men att denna ökning endast kan hänföras till vissa medlemsstater.

12.

Europaparlamentet understryker att trots den här ökningen är organiseringsgraden bland producenter fortsatt låg genomsnittligt sett och avsevärt lägre än genomsnittet i EU i en del medlemsstater, och att det är avgörande för frukt- och grönsaksordningens framtid att ta itu med det här problemet, främst genom att åtgärda betydande regionala obalanser. Parlamentet understryker vidare att den låga organiseringsnivån inte förbättras av de komplexa reglerna för producentorganisationer, som har lett till upphävande och indraget erkännande av producentorganisationer i vissa medlemsstater. Kommissionen uppmanas därför att vända denna nedgång genom att förenkla systemets regler, så att det blir mer attraktivt för producenterna att ansluta sig till producentorganisationer.

13.

Europaparlamentet understryker behovet av att förbättra organiseringsgraden inom sektorn och påpekar att denna är klart högre i regioner där produktion och marknadsföring är modernare och inriktad på export, medan den är som svagast i länder där man inte har haft möjlighet att använda operativa fonder på flera år.

14.

Europaparlamentet anser att införande av krishanteringsinstrument måste övervägas, och de framgångsrika försök på området som genomförts av vissa producentorganisationer bör kunna identifieras tydligt för att om möjligt kunna reproduceras. Parlamentet uppmanar i detta avseende kommissionen att underlätta spridning av dessa pilotproducentorganisationers kunskap och kompetens på området.

15.

Europaparlamentet erinrar om att syftet med producentorganisationerna är att producenterna ska kunna organisera sig kollektivt på marknaden för att skydda sina inkomster, och att producentorganisationer är av särskild nytta i områden där produkterna går till konsumtionsområden, men att de utnyttjas i liten utsträckning av vissa producenter eller på vissa närliggande marknader eller nischmarknader.

16.

Europaparlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att öka den samlade stödnivån för producentorganisationer och att skapa större incitament för att både slå samman existerande producentorganisationer till sammanslutningar av producentorganisationer och skapa nya, både i ett nationellt och internationellt sammanhang. Parlamentet begär samtidigt att man övervakar hur det stöd som beviljas för inrättande av producentorganisationer investeras, så att investeringarna verkligen bidrar till att öka inkomsterna för de anslutna producenterna.

17.

Parlamentet beklagar att organiseringsgraden bland producenterna i vissa medlemsstater är mycket låg och rekommenderar medlemsstaterna att prioritera att främja sammanslutningar av producenter. Parlamentet uppmanar kommissionen att analysera de särskilda förhållandena i medlemsstater med en låg organiseringsnivå bland jordbruksproducenter.

18.

Europaparlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att återinföra ekonomiskt stöd för investeringar av nybildade frukt- och grönsaksproducentorganisationer. Parlamentet anser att det utan detta stöd är ytterst svårt för etablerade organisationer att erhålla det statliga erkännande som de måste ha för att bedriva verksamhet. Parlamentet anser därför att stöd är ett av de effektivaste verktygen för att utveckla organisationerna och höja organiseringsgraden.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för förenklingen av den gemensamma jordbrukspolitiken ytterligare förstärka producentorganisationernas effektivitet när det gäller att koncentrera produktionsutbudet, framför allt med tanke på deras centrala kommersiella roll inom frukt- och grönsakskedjan.

20.

Europaparlamentet anser att det är mycket viktigt att ge förmåner till de producentorganisationer som beslutar att anta unga jordbrukare som medlemmar. Parlamentet understryker att producentorganisationerna kan erbjuda en möjlighet att främja generationsskiften inom jordbrukssektorn.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa ett snabbt och harmoniserat genomförande av bestämmelserna om dels frukt och grönsaker, dels producent- och branschorganisationer, enligt förordning (EU) nr 1308/2013.

22.

Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över att för närvarande endast 7,5 procent av EU:s jordbrukare är under 35 år och anser att välfungerande producentorganisationer som lockar unga kan bidra till att vända denna ohållbara demografiska trend.

23.

Europaparlamentet framhåller behovet av att skapa incitament för att höja forsknings- och innovationsnivån inom producentorganisationerna. Parlamentet anser att fler innovationer skulle göra producentorganisationerna mer konkurrenskraftiga och mer kapabla att hantera de svåra sjukdomar som skadar jordbruket i EU.

24.

Europaparlamentet understryker behovet av att hjälpa producentorganisationerna att öka sin export och att delta i sökandet efter nya utländska marknader.

25.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att öka producentorganisationernas attraktivitet genom att minska byråkratin och förbättra det stöd dessa grupper får från EU, samtidigt som man förbättrar krishanteringsmekanismerna.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att under sin kommande översyn av genomförandelagstiftningen och som en del av sin ”förenklingsplan” bringa klarhet angående rättsläget för nationella förvaltningar, producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer och minska deras administrativa börda, och betonar att den här översynen inte bör ändra den grundläggande strukturen för ordningen för frukt och grönsaker eller vara till nackdel för producenternas intressen eller inkomster inom sektorn.

27.

Europaparlamentet noterar med oro att producentorganisationernas regler kan tolkas på vitt skilda sätt av kommissionens revisorer, vilket skapar stor osäkerhet och kan leda till att medlemsstater riskerar avslag av finansiering eller kontroll av lagenligheten. Parlamentet understryker också att revisionsförfaranden och finansiella korrigeringar måste utföras snabbare och inom en överenskommen revisionsperiod.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avsevärt förkorta den handläggningsperiod under vilken efterlevnadskontrollerna utförs.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, även för att förbättra systemets rättsliga förutsebarhet, rationalisera kontrollerna och inrikta dem på övervakning av det faktiska genomförandet av varje insats eller åtgärd som godkänts inom det operativa programmet samt kostnaden för dessa och tydligt klargöra vad som kontrolleras och vem som ansvarar för att utföra kontrollen.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillämpa proportionalitetsprincipen när det gäller påföljder och att se till att revisioner slutförs inom en fastställd tidsgräns för att ge större klarhet angående rättsläget för producentorganisationer och deras medlemmar.

31.

Europaparlamentet påpekar att villkoren för att ansöka om stödordningen och motivera ansökningarna är onödigt omfattande och oprecisa, och genomgår flera kontroller av en rad administrativa organ som ofta varken är konsekventa eller precisa, vilket leder till att vissa typer av partner avstår från ordningen och att en del producentorganisationer väljer att inte lämna in några operativa program. Parlamentet anser att det i detta sammanhang är mycket viktigt att förtydliga den europeiska lagstiftningen om erkännande av producentorganisationer för att kunna garantera klarhet angående rättsläget i ordningen och undvika osäkerhet bland producenter.

32.

Kommissionen uppmanas att förtydliga reglerna för inrättande av transnationella (sammanslutningar av) producentorganisationer och särskilt reglerna om skyldigheter och ansvar, för att skapa klarhet angående rättsläget för nationella administrationer och berörda producentorganisationer.

33.

Europaparlamentet begär att branschorganisationernas uppdrag ska stärkas, i synnerhet när det gäller de allmänna områdena kommunikation, information och utbildning, framför allt i livsmedelsfrågor, av medborgare och konsumenter.

34.

Europaparlamentet betonar branschorganisationernas roll när det gäller att förbättra den interna dialogen inom en sektor.

35.

Europaparlamentet oroas av att 70 procent av det ekonomiska EU-stödet går till de största producentorganisationerna (ca 18 procent av alla producentorganisationer, med en omsättning på mer än 20 miljoner euro).

36.

Europaparlamentet anser att det första steget för att göra producentorganisationer mer attraktiva för odlare vore att minska deras komplexitet, inklusive reglerna runt inrättandet av nya nationella och internationella organisationer, utan att detta medför en försämring av producentorganisationernas struktur som skadar deras effektiva handlingsförmåga på marknaden, och begär att kommissionen identifierar ytterligare åtgärder som behövs för att öka producentorganisationernas dragningskraft, särskilt i medlemsstater med en låg organisationsnivå.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att noggrant tillämpa proportionalitetsprincipen så att inte enskildas misstag går ut över alla medlemmar i en producentorganisation.

38.

Europaparlamentet påpekar att förenklingar av processen för erkännande inte får motverka nationella regler rörande krav på producentorganisationer inom frukt- och grönsakssektorn, till exempel de som gäller för kooperativ.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin översyn av ordningen för frukt och grönsaker minska producentorganisationers administrativa börda genom att avskaffa halvtidsutvärderingar genomförda av nationella myndigheter. Dessa utvärderingar överlappar ofta de frågor som ställs till nationella myndigheter i den årliga rapporteringen och ger ingen uppenbar fördel. Kommissionen uppmanas också att, som en del av dess strävan att minska byråkratin, minska den mängd information den begär av nationella myndigheter och producentorganisationer i årsrapporter, och se till att endast sådana uppgifter samlas in som faktiskt används av kommissionen för att övervaka systemets effektivitet.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att åter se på kommissionens delegerade förordning (EU) nr 499/2014 av den 11 mars 2014 som införde mer komplexa kontroller av producentorganisationer inklusive oproportionerliga påföljder för underlåtelse att följa komplexa kriterier för erkännande. Parlamentet framhåller att proportionalitet när det gäller påföljder behövs om vi ska uppmuntra nya odlare att ansluta sig till systemet och förhindra att befintliga medlemmar omprövar sitt deltagande.

41.

Europaparlamentet anser att producentorganisationernas konkurrenskraft är starkt beroende av hur de leds. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla befintliga åtgärder eller skapa nya, inklusive utbildningsåtgärder och initiativ för utbyte av god praxis, som kan förbättra ledningen av producentorganisationer och deras konkurrensställning inom livsmedelskedjan och att säkra en stärkt roll för marknadsorienterat agerande inom producentorganisationer. Parlamentet understryker att producentorganisationerna bör ledas av personer med kunskap om marknadsföring och med förmåga att ta itu med krissituationer inom jordbrukssektorn.

42.

Parlamentet rekommenderar kommissionen att fokusera på organisationsintegrerade produktions- och distributionsmodeller, och uppmanar lokala och regionala myndigheter att tillhandahålla logistiskt stöd och stöd till försäljning av produkter från de regionala producentorganisationerna.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att göra det möjligt för producentorganisationerna att till fullo spela sin roll som ett instrument för att förbättra producenternas inkomster.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga möjligheten att utvidga anslagen till finansiering av åtgärder för att förebygga och hantera kriser (stödberättigande för återbetalning av kapital och ränta på lån för ekonomiskt stöd) och för att uppnå andra mål som eftersträvas i producentorganisationernas och deras sammanslutningars operativa program.

45.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att utforma åtgärder för överföring av administrativ och strukturell know-how om hur producentorganisationer är organiserade mellan de medlemsstater som har många och de som har få producentorganisationer.

46.

Europaparlamentet konstaterar att miljövänliga metoder måste användas långsiktigt och utan avbrott och att fortsatt finansiering av sådana metoder från ett operativt program till nästa därför bör uppmuntras, och tillämpningsområdet bör utvidgas till att även omfatta producenter vars skiften ligger mellan dem som utnyttjas av medlemmarna i en producentorganisation.

47.

Europaparlamentet anser att sammanslutningar av producentorganisationer skulle kunna spela en viktig roll för odlarnas förhandlingspositioner och uppmanar kommissionen att stärka incitamenten för att inrätta sammanslutningar av producentorganisationer både på nationell nivå och på EU-nivå, att stärka deras handlingsförmåga i rättsligt hänseende och att införa en möjlighet för producenter som inte ingår i en producentorganisation att ansluta sig till deras åtgärder, så att de kan ges en större roll i framtiden. Parlamentet understryker att sammanslutningarna av producentorganisationer inte bara kan åstadkomma en effektiv koncentration och ökning av utbudet utan också uppnå en större effektivitet vid förvaltningen av åtgärderna tack vare den samordningsroll som de har tilldelats på operativ nivå.

48.

Europaparlamentet anser att branschorganisationer bör uppmuntras för att säkra en bättre organisation av frukt- och grönsakssektorn. De kan spela en viktig roll när det gäller att skapa mervärde och fördela det mellan sektorns olika delar och främja kvalitet och en hållbar ökning av produktionen samt när det gäller marknadsstyrning och krishantering.

49.

Europaparlamentet anser att sammanslutningar av producentorganisationer skulle kunna spela en viktig roll när det gäller att förutse och hantera kortsiktiga kriser. Parlamentet betonar vikten av att producenter som inte ingår i en producentorganisation frivilligt ska kunna ansluta sig, så att producenternas kollektiva handlingsförmåga stärks.

50.

Europaparlamentet understryker vikten av att garantera att strukturen och funktionen hos producentorganisationer och sammanslutningar av producentorganisationer baseras på principerna om oberoende och demokrati, i syfte att stärka det ömsesidiga förtroendet mellan producenterna och bekämpa otillbörliga affärsmetoder och opportunistiskt uppträdande.

51.

Europaparlamentet betonar att produktionsmetoder i tredjeländer för produkter som ska exporteras till EU måste ge de europeiska konsumenterna samma garantier i fråga om hälsa, livsmedelssäkerhet, djurskydd, hållbar utveckling och sociala minimistandarder som de som gäller för EU:s producenter. Det är följaktligen nödvändigt att EU i de avtal som ingås med tredjeländer tillämpar ett kriterium för verklig ömsesidighet när det gäller marknadstillträde och respekt för de produktionsregler som gäller för EU:s producenter.

52.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att underlätta producenters tillträde till tredjeländers marknader. Kommissionen uppmanas att intensifiera sina insatser för att hjälpa exportörer av frukt och grönsaker att hantera det ökande antalet icke-tariffära hinder, såsom de växtskyddsregler som gäller i vissa tredjeländer och som försvårar, för att inte säga omöjliggör, export från EU.

53.

Europaparlamentet anser att EU, i syfte att kunna konkurrera på mer lika villkor med produkter som importeras till EU-marknaden och för att uppnå en ömsesidighet i växtskyddskraven, bör stärka kontrollsystemet för import så att det blir likställt med vad som tillämpas av de flesta av unionens handelspartner.

54.

Europaparlamentet välkomnar det nya horisontella regelverket för säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter som antogs nyligen samt syftet att öka medlen för att söka nya marknader främst i tredjeländer, och uppmuntrar kommissionen att fortsätta att arbeta för att förbättra verktyget för säljfrämjande åtgärder under de närmaste åren.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera sitt arbete med de kommersiella förhandlingarna med tredjeländer för att få bort tull- och växtskyddshindren för europeisk produktion och på så sätt öppna nya marknader för frukt och grönsaker från unionen.

56.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att kartlägga orsakerna till den mycket låga användningen av instrument för förebyggande och hantering av kriser, (endast 16 procent av producentorganisationerna använde denna resurs som bara utgjorde 2,8 procent av det totala stödet) som enbart är anpassade till att möta små säsongsrelaterade kriser, och att beakta hur situationen skulle kunna förbättras med hjälp av exempel på bästa praxis och erfarenheter inom befintliga producentorganisationer.

57.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att som första åtgärd vid hantering av kriser alltid använda preferenser för lokala produkter för att stärka och försvara den europeiska inre marknaden och konsumtionen av EU:s egna produkter. Parlamentet föreslår att kommissionen ägnar stor uppmärksamhet åt riskhanteringsverktyg, som är absolut nödvändiga för att säkerställa jordbruksproduktionen inom producentorganisationer.

58.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck kommissionen att utarbeta en bättre samordnad mekanism för tillbakadragande från marknaden i krissituationer, för att undvika att kriser på marknaden omvandlas till allvarliga och långdragna störningar som skapar ett allvarligt inkomstbortfall för frukt- och grönsaksodlare.

59.

Europaparlamentet understryker att utnyttjandet av mekanismen för tillbakadragande från marknaden har visat sig vara begränsat och anser att krishanteringsåtgärder bör omprövas, bland annat genom att man: ökar procentandelen ekonomiskt stöd från unionen, uppdaterar återtagspriset, beaktar produktionskostnaderna, ökar volymerna som kan dras tillbaka och förbättrar stödet för transport och paketering, så att frukt och grönsaker kan delas ut gratis, i syfte att tillhandahålla den flexibilitet som behövs för att anpassa stödet efter varje kris unika form och allvar.

60.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att ge bidrag till ömsesidiga fonder som är godtagbara som åtgärder för förebyggande och hantering av kriser för att bättre kunna skydda odlare vid marknadskriser som orsakar väsentliga inkomstförluster. Dessa bidrag får absolut inte tas från kommissionens post som är avsedd för jordbruk och landsbygdsutveckling när krisen orsakas av problem som ligger utanför sektorn, vilket är fallet med det ryska förbudet. I dessa fall bör kommissionen överväga andra budgetposter som kan användas till att mildra de negativa effekterna för frukt- och grönsakssektorn.

61.

Europaparlamentet anser att producenterna inte ska behöva stå för kostnaden för de kriser som orsakas av omständigheter som ligger utanför jordbrukssektorn, såsom det embargo som införts av Ryssland på exportprodukter från Europeiska unionen, som allvarligt har påverkat flera europeiska frukt- och grönsaksproducenter och dessutom förvärrat den krissituation som redan rådde i sektorn för stenfrukter. Parlamentet begär att unionens stödåtgärder under dessa omständigheter förlängs så länge som är nödvändigt tills det åter råder en normal situation på marknaden.

62.

Europaparlamentet understryker att producentorganisationer genom sina operativa program på ett betydande sätt kan bidra till att miljömålen och normerna för livsmedelssäkerhet uppnås. Parlamentet välkomnar systemets miljömål men uppmanar kommissionen att tillåta producentorganisationer att anpassa sina operativa program så att de passar deras mognadsgrad samt att rikta sina medel mot en bredare uppsättning åtgärder i syfte att öka sektorns konkurrenskraft generellt. Parlamentet betonar att en starkare inriktning på åtgärder för innovation och mervärde har störst potential att öka producenternas inkomster och därmed göra det mer attraktivt att ansluta sig till producentorganisationer.

63.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att stärka stödprogrammen för utdelning av frukt, grönsaker och mjölk i skolorna, med tanke på vikten av att främja en sund och balanserad kost redan från mycket ung ålder, och se till att unga konsumenter kommer i kontakt med lokala producenter.

64.

Europaparlamentet anser att EU:s befintliga regelverk för att skydda växter mot skadegörare från tredjeländer måste bli effektivare. Den ökade handeln medför ökad förekomst av skadegörare i EU, vilket mycket ofta drabbar frukt- och grönsakssektorn.

65.

Europaparlamentet anser att producentorganisationerna, precis som inom andra sektorer (t.ex. olivodling), skulle kunna ges en roll för att samordna EU:s olika stödordningar, och på så sätt säkerställa att de kompletterar varandra och är samstämda, för att på så sätt garantera ökad insyn i ordningen och förhindra dubbelfinansiering.

66.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fastställa riktlinjer eller policybestämmelser som förtydligar de villkor under vilka producentorganisationer tillfälligt kan beviljas ett undantag från artikel 101.1 i EUF-fördraget baserat på artikel 222 i förordning (EU) nr 1308/2013, som ger producentorganisationer möjlighet att vidta åtgärder för att stabilisera sektorn under perioder av allvarliga marknadsobalanser.

67.

Europaparlamentet understryker vikten av korta leveranskedjor och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja utvecklingen av lokala marknader för distribution av frukter och grönsaker.

68.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att intensifiera forskningen och övervakningen angående hotet mot EU:s frukt- och grönsaksproduktion från invasiva arter såsom flugarten Drosophila suzukii.

69.

Europaparlamentet beklagar djupt följande svagheter i upprättandet av vissa nationella strategier: alltför många mål, avsaknad av precisa, fördefinierade målsättningar inom de olika målen och framför allt den mycket begränsade effektiviteten i krisförebyggande instrument och förvaltningsinstrument i huvudsak i samband med skördeförsäkringar, marknadsföring och kommunikation och tillbakadragande av produkter, framför allt på grund av att dessa måste finansieras på bekostnad av andra strukturåtgärder och eftersom stödet för tillbakadragande i många fall är otillräckligt, och på grund av den stora administrativa bördan. Parlamentet beklagar djup att dessa instrument endast kan hantera enskilda marknadskriser och är otillräckliga vid storskaliga kriser såsom den som det ryska embargot nu har medfört.

70.

Europaparlamentet anser att det finns ett behov av att införa förebyggande åtgärder för att hjälpa producentorganisationerna att förstå och på ett korrekt sätt beräkna och utnyttja fördefinierade prestationsindikatorer, samt betonar att det i många fall finns ett överdrivet antal prestationsindikatorer, vilket gör att förfarandet blir mycket svårt för såväl producentorganisationer som förvaltningen. Parlamentet anser att det i detta sammanhang skulle vara mycket mer användbart att ha färre men mer betydelsefulla indikatorer.

71.

Europaparlamentet anser att man genom att uppmuntra till hälsosammare kostvanor kan öka förståelsen för jordbruk och hur mat produceras och stöder i detta sammanhang målet att stärka utbildningsaspekten av skolans grönsaks-, frukt- och mjölkprogram. Parlamentet begär att Europaparlamentets och rådets förordning om ändring av förordning (EU) nr 1308/2013 och förordning (EU) nr 1306/2013 vad gäller stödordningen för utdelning av frukt och grönsaker, bananer och mjölk i skolor antas så snabbt som möjligt. I detta avseende framhåller parlamentet vikten av producentorganisationers deltagande i skolfruktprogrammet som ett sätt att uppmuntra en kort leveranskedja och barns konsumtion av lokala och säsongsbetonade frukter och grönsaker.

72.

Europaparlamentet anser att inkomstutvecklingen för jordbrukarna i sektorn är den avgörande aspekten för att analysera frukt- och grönsaksproducenternas situation och uppmanar därför kommissionen att utarbeta en undersökning med inriktning på denna aspekt för att ta reda på om de åtgärder som har vidtagits, t.ex. stärkandet av producentorganisationerna, verkligen har varit effektiva.

73.

Europaparlamentet begär att kommissionen tar fram en brådskande plan för anställning av ungdomar inom jordbrukssektorn för att undvika en åldrande yrkeskår och påföljande försummelse av mark och produktion.

74.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

11.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 265/35

—

med beaktande av EU:s förhandlingsdirektiv för det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) mellan Europeiska unionen och Amerikas förenta stater, som enhälligt antogs av rådet den 14 juni 2013 (1) och som offentliggjordes av rådet den 9 oktober 2014 samtidigt som dess säkerhetsskyddsklassificering togs bort,

—

med beaktande av artiklarna 168–191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF), särskilt försiktighetsprincipen i artikel 191.2,

—

med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 26 mars 2014 från toppmötet mellan EU och USA (2),

—

med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 20 mars 2015 från kommissionsledamot Cecilia Malmström och USA:s handelsrepresentant Michael Froman om uteslutandet av offentliga tjänster i handelsavtal mellan EU och USA,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 20 mars 2015 om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 21 november 2014 om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) (3),

—

med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 16 november 2014 från USA:s president Barack Obama, kommissionens ordförande Jean-Claude Juncker, Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy, Förenade kungarikets premiärminister David Cameron, Tysklands förbundskansler Angela Merkel, Frankrikes president François Hollande, Italiens premiärminister Matteo Renzi, och Spaniens premiärminister Mariano Rajoy, efter deras möte i samband med G20-toppmötet i Brisbane, Australien (4),

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 26–27 juni 2014 (5),

—

med beaktande av ordförande Junckers politiska riktlinjer av den 15 juli 2014 för nästa kommission En ny start för EU: Mitt program för sysselsättning, tillväxt, rättvisa och demokratisk förändring  (6),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till kommissionskollegiet av den 25 november 2014 om transparens i TTIP-förhandlingarna (C(2014)9052) (7), av kommissionens beslut av den 25 november 2014 om offentliggörande av information om möten som hålls mellan kommissionsledamöter och organisationer eller egenföretagare (C(2014)9051) och om offentliggörande av information om möten som hålls mellan kommissionens generaldirektörer och organisationer eller egenföretagare (C(2014)9048), av Europeiska unionens domstols domar och yttranden (C-350/12 P, 2/13, 1/09) om tillgång till institutionernas handlingar, och av Europeiska ombudsmannens beslut av den 6 januari 2015, vilket avslutar ombudsmannens undersökning på eget initiativ (OI/10/2014/RA) avseende Europeiska kommissionens hantering av förfrågningar om information och tillgången till handlingar (transparens),

—

med beaktande av det gemensamma uttalandet av den 3 december 2014 från Energirådet EU–USA (8),

—

med beaktande av EU:s integrerade strategi för livsmedelssäkerhet (”från jord till bord”) som togs fram 2004 (9),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 13 januari 2015 om det offentliga samrådet på internet om investeringsskydd och tvistlösning mellan investerare och stat (ISDS) i TTIP-avtalet (SWD(2015)0003),

—

med beaktande av EU:s förslagstexter, som lagts fram för diskussion med USA under förhandlingsomgångarna om TTIP, i synnerhet de texter för vilka säkerhetsskyddsklassificeringen har tagits bort och som har offentliggjorts av kommissionen, bland annat EU:s ståndpunktsdokument TTIP regulatory issues – engineering industries (regleringsfrågor och verkstadsindustri) (10), Test–case on functional equivalence: proposed methodology for automotive regulatory equivalence (provfall för funktionell ekvivalens: föreslag till metod för regelekvivalens för fordon) (11) och Trade and sustainable development chapter/labour and environment: EU paper outlining key issues and elements for provisions in the TTIP (handel och hållbar utveckling/arbetsrätt och miljö: EU-rapport om viktiga frågorna och bestämmelser i TTIP) (12) och förslagstexterna om tekniska handelshinder (TBT) (13), sanitära och fytosanitära åtgärder (SPS) (14), förenklade tull- och handelsprocedurer (15), små och medelstora företag (16), eventuella konkurrensbestämmelser (17), eventuella bestämmelser om statliga företag och företag som beviljas särskilda eller exklusiva rättigheter eller privilegier (18), eventuella bestämmelser om subventioner (19) och tvistlösning (20) samt inledande bestämmelser om regleringssamarbete (21),

—

med beaktande av Regionskommitténs yttrande om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) (ECOS-V-063), som antogs vid den 110:e plenarsessionen (11–13 februari 2015), och av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 4 juni 2014 om de transatlantiska handelsförbindelserna och EESK:s syn på det förbättrade samarbetet och ett eventuellt frihandelsavtal mellan EU och USA,

—

med beaktande av den slutliga rapporten av den 28 april 2014 från Ecorys till kommissionen Trade Sustainability Impact Assessment (Trade SIA) in support of negotiations of a comprehensive trade and investment agreement between the European Union and the United States of America  (22),

—

med beaktande av kommissionens rapport Hinder för handel och investeringar – Rapport 2015 (COM(2015)0127) (23),

—

med beaktande av Detailed Appraisal of the European Commission’s Impact Assessment on EU-US Transatlantic Trade and Investment Partnership, som publicerades i april 2014 av Centrum för europeiska politiska studier (CEPS) på uppdrag av parlamentet,

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt resolutionerna av den 23 oktober 2012 om handel och ekonomiska förbindelser med Förenta staterna (24), den 23 maj 2013 om EU:s förhandlingar om ett handels- och investeringsavtal med Förenta staterna (25), och den 15 januari 2015 om årsrapporten om Europeiska ombudsmannens verksamhet 2013 (26),

—

med beaktande av artiklarna 108.4 och 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, utskottet för ekonomi och valutafrågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för kultur och utbildning, utskottet för rättsliga frågor, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för framställningar (A8-0175/2015), och av följande skäl:

A.

Export genom handel och tillväxt genom investeringar är viktiga motorer för sysselsättning och ekonomisk tillväxt och kräver inga statliga investeringar.

B.

EU:s BNP är i hög grad beroende av handel och export och gynnas av handel och investeringar baserade på regler. Ett ambitiöst och balanserat avtal med USA bör främja återindustrialiseringen av Europa och bidra till att uppnå Europa 2020-målet att öka industrins andel av EU:s BNP från 15 % till 20 % genom att utöka den transatlantiska handeln med både varor och tjänster. Avtalet kan skapa möjligheter, framför allt för små och medelstora företag, mikroföretag (i enlighet med definitionen i kommissionens rekommendation 2003/361/EG), kluster och företagsnätverk, som oproportionerligt mycket mer än större företag drabbas av icke-tariffära handelshinder, eftersom de större företagen har stordriftsfördelar som ger dem lättare tillträde till marknaderna på båda sidor av Atlanten. Ett avtal mellan de två största ekonomiska blocken i världen kan skapa standarder, normer och regler som därefter kommer att antas på global nivå, vilket också skulle vara till fördel för tredjeländer och skulle förhindra en ytterligare fragmentering av världshandeln. Om ett avtal inte kan förhandlas fram, kommer i stället andra tredjeländer med andra standarder och värden att kunna påta sig denna roll.

C.

Nio av Europeiska unionens medlemsstater har redan undertecknat ett bilateralt avtal med USA, viket i samband med TTIP kunde ge lärdomar avseende god praxis och hur man bättre kan hantera de hinder som dessa stater har mött.

D.

Den senaste tidens kriser vid EU:s gränser och utvecklingen runt omkring i världen visar att det finns behov av att investera i global styrning och ett system baserat på regler och värderingar.

E.

Med hänsyn till den allt djupare sammanläkningen av de globala marknaderna är det av största vikt att de politiska beslutsfattarna drar upp linjerna för och främjar dessa marknaders interaktion. Relevanta handelsregler liksom avskaffandet av onödiga handelshinder är av grundläggande betydelse för att ett mervärde ska kunna skapas samtidigt som en stark, konkurrenskraftig och diversifierad industriell bas upprätthålls och utvecklas i Europa.

F.

EU:s försök att hantera de utmaningar som ställs av klimatförändringar, miljöskydd och konsumentsäkerhet har resulterat i höga regleringskostnader för EU-företagen, tillsammans med höga priser på energiråvaror och elektricitet, vilket – om det inte behandlas i TTIP – kan påskynda utlokaliseringsprocessen, avindustrialiseringen och förlusten av arbetstillfällen och därmed hota EU:s återindustrialisering och sysselsättningsmål, vilket också kommer att motverka just de politiska mål som EU:s bestämmelser eftersträvar.

G.

Ett välutformat handelsavtal skulle kunna bidra till att utnyttja de möjligheter som globaliseringen medför. Ett kraftfullt och ambitiöst handeslavtal bör inte enbart fokusera på att minska tullar och icke-tariffära handelshinder, utan bör också vara ett verktyg för att skydda arbetstagare, konsumenter och miljön. Ett kraftfullt och ambitiöst handelsavtal gör det möjligt att skapa en ram genom att bestämmelserna skärps till högsta standarder, i linje med våra gemensamma värderingar, och förhindrar därmed social och miljömässig dumpning och säkerställer en hög nivå på konsumentskyddet mot bakgrund av det gemensamma målet att säkra öppen konkurrens på lika villkor.

H.

Höga gemensamma standarder ligger i konsumenternas intresse, men det bör betonas att konvergens också är viktigt för företagen, eftersom de högre kostnader som högre standarder medför bättre kan kompenseras genom ökade stordriftsfördelar på en potentiell marknad med 850 miljoner konsumenter.

I.

Tidigare handelsavtal har visat på avesvärda fördelar för den europeiska ekonomin, men det är svårt att bedöma och förutsäga de verkliga konsekvenserna av TTIP för både EU:s och USA:s ekonomier medan förhandlingarna fortfarande pågår och olika undersökningar visar motstridiga resultat. TTIP kommer inte ensamt att lösa de långvariga strukturella ekonomiska problemen och deras bakomliggande orsaker i EU, utan bör ses som en del i en bredare europeisk strategi för att skapa sysselsättning och tillväxt, och förhoppningarna på TTIP måste stå i proportion till den ambitionsnivå som nås i förhandlingarna.

J.

Konsekvenserna av det ryska embargot har tydligt visat på jordbrukets fortsatta geopolitiska betydelse, vikten av att ha tillgång till en rad olika jordbruksmarknader och behovet av starka och strategiska handelspartnerskap med tillförlitliga handelspartner.

K.

Det är viktigt för det europeiska jordbruket att en ömsesidigt fördelaktig handelsöverenskommelse ingås med USA så att Europa kan utveckla sin ställning som nyckelaktör på världsmarknaden, utan att man äventyrar de nuvarande kvalitetsstandarderna för EU:s jordbruksprodukter och en framtida förbättring av dessa standarder, och att man samtidigt bevarar den europeiska jordbruksmodellen och garanterar dess ekonomiska och sociala bärkraftighet.

L.

Handels- och investeringsflöden är inte ett mål i sig. Vanliga medborgares, arbetstagares och konsumenters välbefinnande liksom större möjligheter för företagen i egenskap av motorer för tillväxt och sysselsättning är riktmärkena för ett handelsavtal. TTIP bör vara en modell för ett bra handelsavtal som lever upp till dessa krav för att kunna utgöra ett exempel i framtida förhandlingar med andra handelspartner.

M.

Förhandlingarna kräver en viss grad av konfidentialitet för att ett högkvalitativt resultat ska kunna uppnås. Den begränsade transparens som tidigare kännetecknade TTIP-förhandlingarna har medfört brister när det gäller den demokratiska kontrollen av förhandlingsprocessen.

N.

Ordförande Juncker fastställde entydigt i sina politiska riktlinjer att han vill uppnå ett balanserat och rimligt handelsavtal med USA och att – även om EU och USA skulle kunna gå ett steg längre när det gäller att erkänna varandras produktstandarder eller arbeta för att få fram transatlantiska standarder – EU inte kommer att offra vare sig sina standarder när det gäller (livsmedels)-säkerhet, hälsa, djurhälsa, sociala frågor, miljö och uppgiftsskydd och den kulturella mångfalden. Livsmedelssäkerheten, skyddet av EU-medborgarnas personuppgifter och tjänster av allmänt intresse kommer inte att vara förhandlingsbara, såvida syftet inte är att uppnå ett högre skydd.

O.

Det är viktigt att se till att förhandlingarna om Safe Harbour-överenskommelsen och paraplyavtalet om dataskydd slutförs med framgång.

P.

Ordförande Juncker fastställde också klart och tydligt i sina politiska riktlinjer att han inte kommer att godta att EU-ländernas domstolar får sin behörighet begränsad av särskilda regelverk som är avsedda för investerartvister. Resultatet av det offentliga samrådet på internet om investeringsskydd och tvistlösning mellan investerare och stat (ISDS) i TTIP finns nu tillgängligt och därför pågår det för närvarande en reflektionsprocess – där bidragen behandlas – inom och mellan de tre EU-institutionerna, samtidigt som diskussioner förs med det civila samhället och näringslivet, om bästa sättet att säkerställa investeringsskydd och likabehandling för investerare och samtidigt garantera staternas rätt att lagstifta.

Q.

Parlamentet stöder till fullo både rådets beslut att ta bort säkerhetsskyddsklassificeringen från förhandlingsdirektiven och kommissionens transparensinitiativ. Den livliga offentliga debatten om TTIP-avtalet över hela Europa har visat att TTIP-förhandlingarna måste föras under mer transparenta och inkluderande former och ta hänsyn till de farhågor som uttryckts av de europeiska medborgarna samt att allmänheten måste informeras om förhandlingsresultatet.

R.

Sedan juli 2013 har diskussioner förts mellan USA och EU, men hittills har man inte enats om någon gemensam text.

S.

TTIP förväntas bli ett blandat avtal som kräver ratificering av Europaparlamentet, och alla de 28 medlemsstaterna.

1.

Europaparlamentet anser att EU och USA är viktiga strategiska partner. Det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) är det viktigaste gemensamma projektet för EU och USA under senare tid, och det bör blåsa nytt liv i det transatlantiska partnerskapet i stort, även utöver de handelsrelaterade aspekterna. Parlamentet betonar att det ur ett politiskt perspektiv är mycket viktigt att avtalet ingås.

2.

I anslutning till de pågående förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar riktar Europaparlamentet följande rekommendationer till kommissionen

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution med Europaparlamentets rekommendationer till kommissionen samt för information till rådet, medlemsstaternas regeringar och parlament och USA:s administration och

11.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 265/48

—

med beaktande av kommissionens meddelande Initiativ för grön sysselsättning: Ta vara på den gröna ekonomins jobbpotential (COM(2014)0446),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Grön handlingsplan för små och medelstora företag (COM(2014)0440),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Mot ett kretsloppssamhälle: Program för ett avfallsfritt Europa (COM(2014)0398),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument Exploiting the employment potential of green growth (SWD(2012)0092),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 6 december 2010Sysselsättningspolitik för en konkurrenskraftig, koldioxidsnål, resurseffektiv och grön ekonomi,

—

med beaktande av rådets beslut 2010/707/EU av den 21 oktober 2010 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik,

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande Green action plan for SMEs and Green Employment Initiative,

—

med beaktande av OECD:s och Cedefops (Europeiskt centrum för utveckling av yrkesutbildning) studie från 2014 Greener Skills and Jobs, OECD Green Growth Studies,

—

med beaktande av artikeln i tidskriften European Employment Observatory Review från april 2013 Promoting green jobs throughout the crisis: a handbook of best practices in Europe,

—

med beaktande av ILO:s och Cedefops rapport från 2011 Skills for green jobs: a global view: synthesis report based on 21 country studies,

—

med beaktande av Cedefops rapport från 2010 Skills for green jobs – European synthesis report,

—

med beaktande av Eurofounds rapporter Industrial relations and sustainability: the role of social partners in the transition towards a green economy (2011), Greening the European economy: responses and initiatives by Member States and social partners (2009) och Greening of Industries in the EU: anticipating and managing the effects on quantity and quality of jobs (2013),

—

med beaktande av arbetsdokumentet av den 8 februari 2010 från OECD/CFE-LEED (OECD:s centrum för företagande/programmet för lokal utveckling inom ekonomi och sysselsättning Green jobs and skills: the local labour market implications of addressing climate change,

—

med beaktande av ILO:s/Uneps definition av gröna jobb som alla anständiga arbetstillfällen som bidrar till att bevara eller återupprätta miljöns kvalitet, oavsett om det är inom jordbruket, industrin, tjänstesektorn eller förvaltningen,

—

med beaktande av sin resolution av den 12 december 2013 om miljöinnovation – sysselsättning och tillväxt med hjälp av miljöpolitik (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2012 om färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om att utveckla sysselsättningspotentialen av en ny hållbar ekonomi (3),

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A8-0204/2015), och av följande skäl:

A.

Sådana globala trender som ineffektiv resursanvändning och ohållbar belastning av miljön samt klimatförändringar har snart nått gränsen för när man inte längre kan förebygga oåterkalleliga konsekvenser för våra samhällen och den naturliga miljön. Den växande sociala utestängningen och bristen på jämlikhet är ett problem för samhället.

B.

Europeiska miljöbyrån framhåller i sin rapport från 2015 hur otillräckliga de nuvarande åtgärderna är när det gäller att förverkliga målsättningen att bevara den biologiska mångfalden, minska användningen av fossila bränslen samt motverka klimatförändringarna och dess effekt på människors hälsa och miljön.

C.

Eftersom det inte finns någon konsekvent politik mot dessa gemensamma utmaningar kommer en avsevärd del av potentialen att skapa hållbar sysselsättning i en miljövänlig och socialt inkluderande övergång att förbli outnyttjad.

D.

Som ett led i insatserna mot dessa hot växer det nu fram nya sektorer, medan många andra sektorer förändras och somliga sektorer, såsom dem som är kraftigt förorenande, är på tillbakagång. Det finns ett behov av att fokusera på innovation och på sätt att minska föroreningarna. Inom somliga sektorer som är på tillbakagång måste särskild uppmärksamhet ägnas de anställda, i form av omskolning och alternativ sysselsättning. Investeringar på de områden som prioriteras inom kommissionens agenda för grön sysselsättning, inbegripet återvinning, biologisk mångfald, energieffektivitet, luftkvalitet och all teknik för förnybara energi såsom havsbaserad förnybar energi, har potentialen att avsevärt främja sysselsättningsskapandet, bland annat i glesbygd.

E.

Sektorn för gröna varor och tjänster har enligt Europeiska miljöbyrån vuxit med över 50 procent mellan 2000 och 2011, samtidigt som den skapat över 1,3 miljoner arbetstillfällen. Enligt kommissionens beräkningar kommer marknaden för förnybar energi fram till 2020 att ge upphov till 20 miljoner nya arbetstillfällen i Europa. En ambitiös och enhetlig EU-politik och investeringar i förnybar energi, skogsbruk, hållbart jordbruk och markskydd (för att förebygga och motverka hydrologisk obalans) har potentialen att avsevärt främja sysselsättningsskapandet.

F.

Målet om hållbar utveckling ingår i Lissabonfördraget, och genomförandet av detta innebär att miljöfrågor ska behandlas på samma nivå som ekonomiska och sociala frågor.

G.

I Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla framhålls den avgörande betydelsen av en övergång till gröna och socialt rättvisa ekonomier.

H.

Stelheter på arbetsmarknaden hämmar skapandet av arbetstillfällen, samtidigt som en konkurrenskraftig arbetsmarknad i EU kan bidra till att Europa 2020-strategins sysselsättningsmål uppnås.

I.

Vid konferensen i Cancún 2010 om FN:s ramkonvention om klimatförändringar utfäste sig EU och dess medlemsstater att tillförsäkra de anställda en rättvis övergång som skapar anständigt arbete och arbetstillfällen av god kvalitet. En rättvis övergång för alla i riktning mot en miljömässigt hållbar ekonomi förutsätter god förvaltning för att bidra till målet om hållbar och långsiktig sysselsättning för alla – inbegripet men inte uteslutande högkvalificerade arbetstillfällen –, social delaktighet och fattigdomsutrotning.

J.

De fem pelarna i en rättvis övergång är samråd/fackföreningarnas röst, investeringar i gröna och anständiga arbetstillfällen, grön kompetens, respekt för arbetstagarrättigheter och mänskliga rättigheter och socialt skydd för arbetstagare och samhällen som går i bräschen för övergången till en koldioxidsnål ekonomi.

K.

Arbetstagarna måste vara starkt delaktiga i övergången, för att öka miljömedvetenheten och insikten om behovet av resurseffektivitet och för att minska vår miljöpåverkan.

L.

Expansionsmöjligheterna för gröna jobb inskränks av bristen på kompetens och kompetensglappet, som i sin tur orsakas av flera olika faktorer, bland annat olikhet i hållbarhetskursplanerna, identifierade brister i bestämda sektorer, brist på studenter med nödvändig kompetens inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap, matematik och informationsteknik, samt könskoncentration i vissa sektorer snarare än jämn könsfördelning.

M.

Det finns belägg för att investeringar i energi- och resurseffektivitet och en utveckling av leveranskedjan genom en tydlig industripolitik, liksom skatteväxling från skatt på arbete till andra källor, har potentialen att påverka sysselsättningsskapandet i gynnsam riktning.

N.

Europa är utsatt för global konkurrens, och överkomliga energikostnader, fullbordandet av EU:s inre marknad och ett bättre investeringsklimat för hållbar tillväxt och sysselsättningsskapande spelar en avgörande roll.

O.

Vissa sektorer, såsom energieffektiva byggnadsrenoveringar, är platsspecifika och kan inte ut- eller omlokaliseras.

P.

Osäkerhet och bristande samstämdhet i de politiska riktlinjerna samt brist på tydliga mål hindrar investeringar, kompetensutveckling och forskning och utveckling och motverkar därmed utvecklingen av sysselsättningsmöjligheter.

Q.

Större samhällsmedvetenhet om vikten av en grön ekonomi skulle öka sysselsättningsmöjligheterna.

R.

Tydliga och fastställda mål på medellång och lång sikt, inbegripet EU:s energieffektivitets- och föroreningsmål, kan bli viktiga drivkrafter för en förändring. I detta sammanhang har också unionslagstiftningen en viktig funktion att fylla. Målinriktade investeringar som skapar arbetstillfällen, bland annat för utveckling av leveranskedjor inom EU, bör uppstå ur en tydlig politisk ram och vara konsekventa med den.

S.

Den offentliga sektorn och de lokala och regionala myndigheterna kan spela en avgörande roll för att underlätta övergångarna till en grön ekonomi och skapa inkluderande arbetsmarknader.

T.

Instrument såsom miljömärken, Emas och miljöanpassad offentlig upphandling (MOU) bidrar till att skapa gröna jobb.

U.

Mikroföretag och små och medelstora företag är en av de viktigaste källorna till sysselsättning i EU, står för mycket mer än 80 procent av alla arbetstillfällen och har varit ledande inom många ”gröna” sektorer, men de kan ha särskilt svårt att förutse vilken kompetens som behövs och att ta till vara jobbpotentialen.

V.

De integrerade riktlinjerna är centrala för samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik och sysselsättningspolitik och utgör grundvalen för landsspecifika rekommendationer. De bör stödja Europa 2020-målen, särskilt sysselsättningsmålet, bland annat genom att främja nya arbetstillfällen av hög kvalitet, inklusive genom grön sysselsättning.

W.

Kvinnorna måste i lika stor utsträckning som männen gynnas av skapandet av lämpliga gröna jobb, och glastaket måste krossas.

X.

Kvinnorna har drabbats oproportionerligt hårt av krisen och åtstramningspolitiken, och gröna jobb har visat sig vara mer kriståliga än andra.

Y.

Koldioxidsnåla sektorer tenderar att ha högre arbetsproduktivitet, och löneandelen har minskat i mindre grad inom dessa sektorer än i de 15 mest förorenande industrierna.

Z.

Eurobarometers uppgifter om gröna jobb i små och medelstora företag visar att energisparande och minskning av avfall och råvaruförbrukning har blivit ekonomiskt fördelaktigt.

1.

Europaparlamentet framhåller att en övergång i riktning mot hållbara samhällen och ekonomier, bland annat till hållbara mönster för konsumtion och produktion, kan ge möjligheter både till skapande av nya arbetstillfällen av hög kvalitet och omvandling av befintlig sysselsättning till gröna jobb inom snart sagt alla sektorer och längs med hela värdekedjan: från forskning till produktion, distribution och underhåll, och i nya gröna högteknologiska sektorer, t.ex. förnybar energi, och i traditionella industrier, t.ex. tillverknings- och byggindustrin, eller inom jordbruk och fiske, eller tjänstesektorer, t.ex. turism, catering, transport och utbildning. Parlamentet framhåller samtidigt att investeringar i förnybar energi och energieffektivitet förutom att skapa många arbetstillfällen bidrar till bibehållandet av den europeiska ekonomins och industrins konkurrenskraft samt till att minska Europas energiberoende.

2.

Europaparlamentet understryker att tillgången på två tredjedelar av de tjänster som har sitt ursprung i naturen minskar – däribland bördiga jordar, rent vatten och ren luft – samtidigt som den globala uppvärmningen och förlusten av biologisk mångfald närmar sig de gränser över vilka oåterkalleliga konsekvenser för våra samhällen och den naturliga miljön inte kan undvikas.

3.

Europarlamentet påpekar att kontinuerlig ekonomisk tillväxt endast är möjlig om hänsyn tas till miljöns begränsningar. Parlamentet betonar därför att en grön ekonomi och ett kretsloppssamhälle kan ge lösningar både för miljön och för ekonomin och samhället i allmänhet.

4.

Europaparlamentet betonar att en fullt genomförd miljölagstiftning samt förbättrad miljöintegration och politisk samstämdhet mellan olika sektorer i EU är mycket viktigt för ett fullt utnyttjande av möjligheterna i samband med den gröna ekonomin och därmed för skapandet av gröna jobb.

5.

Europaparlamentet noterar att Europeiska miljöbyrån i sin rapport från 2015 framhåller hur otillräckliga de nuvarande åtgärderna är när det gäller att förverkliga målsättningen att bevara den biologiska mångfalden, minska användningen av fossila bränslen samt motverka klimatförändringarna och dess effekt på människors hälsa och miljöns kvalitet.

6.

Europaparlamentet konstaterar att övergången bär på stora möjligheter till skapande av lokala arbetstillfällen som inte kan omlokaliseras, och inom områden som inte kan utlokaliseras, samt inom krisdrabbade sektorer såsom byggsektorn. Parlamentet konstaterar att det finns starka belägg för att övergången till en grön ekonomi på det hela taget kommer att påverka sysselsättningen positivt, eftersom hållbar ekonomisk verksamhet, såsom energibesparingar eller ekologiskt jordbruk, är mer arbetskraftsintensiv än de verksamheter som den ersätter och skulle kunna hjälpa regioner att bli mer självförsörjande.

7.

Europaparlamentet anser att en vedertagen definition av ”gröna jobb”, baserad på definitionen från ILO och den internationella konferensen med ILO-statistiker, bör antas.

8.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttalande om att strukturomvandlingen bör hanteras på ett socialt ansvarsfullt sätt, samtidigt som behovet av innovation och omstrukturering bland företagen erkänns.

9.

Europaparlamentet anser att det för att maximera den gröna ekonomins sysselsättningsskapande nettopotential är avgörande att vi ger den befintliga arbetskraften rätt möjligheter att skaffa sig den nya kompetens som krävs för kretsloppssamhället.

10.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja strategier för att säkra och renovera offentliga byggnader i syfte att öka energieffektiviteten och minska förbrukningen.

11.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, och i förekommande fall kommissionen, att gå in för en ”färdplan för en rättvis övergång” för att sträva efter ambitiösa miljömål och främja följande aspekter: adekvat socialt skydd och ersättning, varaktig sysselsättning och sunda och säkra arbetsvillkor, statliga investeringar i utbildnings-, yrkesutbildnings- och kompetensprogram, respekt för arbetstagarrättigheter och utökad rätt till information, samråd och deltagande för arbetstagare i frågor om hållbar utveckling samt effektiv arbetstagarrepresentation. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att sträva efter att uppnå dessa mål.

12.

Europaparlamentet erinrar om att EU:s reviderade arbetsmiljöstrategi om tillämpligt bör ta hänsyn till särskild utveckling inom nya sektorer.

13.

Europaparlamentet betonar att det för att förutse förändringar på sysselsättningens område krävs att övergången hanteras på ett utvecklingsföregripande sätt, att insamlingen av tillförlitliga uppgifter om arbetsmarknadens nuvarande och framtida behov förbättras och att europeiska högre utbildningsanstalter involveras, samt att långsiktig planering är väsentlig för att övergången ska bli effektiv och sysselsättningen öka. Parlamentet betonar hur viktiga lokala och regionala myndigheter är för övergången till den grönare ekonomin när det gäller utbildning, infrastruktur, stöd till lokala företag och skapande av stabila arbetstillfällen med löner som regleras av kollektivavtal eller andra tillåtna sätt i enlighet med nationell lagstiftning. Dialogen mellan arbetsmarknadens parter är en nödvändig del av förändringshanteringen. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, regionala och lokala självstyrelseorgan och arbetsmarknadens parter att ta sitt ansvar och gemensamt ta itu med utmaningen samtidigt som de tar hänsyn till subsidiaritetsprincipen.

14.

Europaparlamentet konstaterar att arbetsmarknadens parter under de senaste åren gradvis har blivit allt viktigare för övergången till gröna jobb, men påminner om att mer måste göras för att bygga upp en varaktig och hållbar dialog mellan arbetsmarknadens parter som kan hjälpa dem att möta utmaningarna i samband med övergången till en konkurrenskraftig, koldioxidsnål och resurseffektiv ekonomi.

15.

Europaparlamentet betonar de nationella regeringarnas betydelse för främjandet av sektorsvis dialog mellan arbetsmarknadens parter, särskilt inom framväxande gröna industrier, och även för att säkerställa deltagandet av små och medelstora företag.

16.

Europaparlamentet konstaterar att somliga regioner står inför flera utmaningar än andra på grund av den geografiska koncentrationen av energi- och resursintensiva och förorenande industrier eller av större fattigdom eller arbetslöshet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna samt lokala och regionala självstyrelseorgan som stöds av EU att samarbeta med arbetsmarknadens parter och tillsammans genomföra färdplaner för en rättvis övergång, inbegripet solidaritetsmekanismer för en socialt rättvis, grön övergång inom de lokala och regionala ekonomierna, med stöd till samhällen och arbetstagare som påverkats av förändringen. Därmed minskas otryggheten på grund av förlorat arbete, och efterfrågan på ny kompetens tillgodoses.

17.

Europaparlamentet betonar att lokala myndigheter kan spela en avgörande roll för att skapa fler anständiga och inkluderande arbetstillfällen inom den gröna ekonomin genom att

18.

Europaparlamentet vill lyfta fram de belägg som pekar på vikten av att ledningen engagerar sig för att dess arbetskraft i betydande omfattning ska delta i att uppnå dessa förändringar genom förbindelser mellan arbetsmarknadens parter. Parlamentet rekommenderar att ”gröna ombud” från fackföreningarna ska få medverka genom att samarbeta med arbetsgivarna för att stärka miljöanpassningen av ekonomin och göra sina arbetsplatser mera hållbara. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge riktat stöd till gemensamma initiativ från arbetstagare och arbetsgivare för miljöanpassning av industrierna.

19.

Europaparlamentet anser att pilotprojekt till stöd för vissa av dessa mål bör tas fram.

20.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att utnyttja målinriktade program för rörlighet på arbetsmarknaden i Europeiska unionens program för sysselsättning och social innovation för att främja arbetssökandes rörlighet.

21.

Europaparlamentet välkomnar de verktyg för kompetensutveckling och för prognostisering av kompetensbehov som kommissionen föreslagit men betonar att kompetensutvecklingen bör främja utvecklingen av kompetens inom naturvetenskap, teknik, ingenjörskonst och matematik – områden som är allmänt gångbara i en ekonomi. Parlamentet betonar dock att det behövs mera ambitiösa åtgärder och investeringar. Samtliga intressenter på arbetsmarknaden måste vara starkt engagerade på alla nivåer för att förutse framtida kompetensbehov.

22.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta med kommissionen för att upprätta en databas med utbildningskurser och arbetstillfällen med anknytning till grön sysselsättning, med målsättningen att förbättra kvaliteten på information, rådgivning och vägledning om karriärer och den kompetens som behövs för att dra fördel av de sysselsättningsmöjligheter som uppstår genom att ekonomin blir miljövänligare.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att uppgiftsinsamling sker inom alla gröna sektorer, inbegripet de som för närvarande förbises, till exempel kollektivtrafiken och detaljhandeln. Parlamentet uppmanar även kommissionen att, i samband med att man bistår de nationella statistikbyråerna och de offentliga arbetsförmedlingarna och stärker användningen av kvantitativa modellverktyg, jämställhetsintegrera uppgiftsinsamlingen från alla delar av den gröna sysselsättningen.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att jämställdhetsintegrera framtagandet av ny insamling, uppdelning och analys av uppgifter, till exempel med hjälp av det ekonometriska verktyget Fidelio eller tillsammans med intressenter såsom den internationella konferensen med ILO-statistiker.

25.

Europaparlamentet betonar att det krävs en starkare tonvikt på att åtgärda kompetensglappet genom att främja kompetensutveckling.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa till att främja kompetensutvecklingen genom uppdatering av kvalifikationer och därtill hörande kursplaner på EU-nivå.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att prioritera en mer omfattande användning av klassificeringssystem såsom Esco, som kan användas för att kartlägga kompetensklyftor.

28.

Europaparlamentet betonar betydelsen av bättre synergieffekter mellan utbildningssystemen och de framväxande nya gröna jobb genom bättre samordning mellan utbildningsanstalterna och arbetsgivarorganisationerna samt andra relevanta organisationer.

29.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, regionala självstyrelseorgan och lokala myndigheter att tillsammans med arbetsmarknadens parter och utbildningsanordnare anta och genomföra strategier för kompetensutveckling och strategier för att förutse framtida kompetensbehov, med målsättningen att förbättra allmän, sektorsspecifik och yrkesspecifik kompetens. Parlamentet betonar dessutom vikten av partnerskap och förtroende mellan utbildningsanstalter, företag, arbetsmarknadens parter och myndigheter.

30.

Europaparlamentet konstaterar att dessa strategier bör omfatta en grundlig bedömning av vilken typ av gröna jobb som ska skapas och på vilken nivå, samt av vilken kompetens och vilka kunskaper som krävs, som leder till föregripande och kartläggning av kompetensluckor samt målinriktade program för yrkesutbildning och livslångt lärande med fokus på att matcha kompetens och arbetstillfällen i syfte att öka sysselsättningen. Parlamentet betonar behovet av att både friställda arbetstagare och lågkvalificerade arbetstagare som löper risk för att bli utestängda från arbetsmarknaden aktivt får delta i dessa strategier genom att se till att kompetensutbildningen är målinriktad, tillgänglig och kostnadsfri för dessa arbetstagare.

31.

Europaparlamentet noterar att det enligt Cedefop är bättre att anpassa läroplaner så att de inbegriper miljömedvetenhet samt förståelse för hållbar utveckling och företags effektivitet än att föreslå nya utbildningsprogram.

32.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter att i systemen för yrkesutbildning och allmän utbildning ta med kompetens och färdigheter från områdena hållbar utveckling och miljö, i synnerhet genom att stärka yrkesutbildning och genom att främja forskningscentrumens möjligheter att utveckla teknik, projekt och patent för grön produktion i samarbete med nya gröna företag. Parlamentet uppmuntrar till utbyten mellan olika forskningscentrum och nätverk av företag och yrkesverksamma. Parlamentet påminner om hur viktigt det är med kompetens inom vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik och om behovet av att se till att fler kvinnor studerar sådana ämnen.

33.

Europaparlamentet efterlyser en ambitiös strategi för skapande av hållbara arbetstillfällen, bland annat genom att ta itu med kompetensglappet med särskilt fokus på att tillgodose den grönare ekonomins kompetensbehov.

34.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra nytta av utvecklingen inom denna sektor, skapa högkvalificerade lärlingsplatser för att ge unga specialkunskaper och utbildning och bidra till att åtgärda den höga ungdomsarbetslösheten.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att inom ramen för övergången till en grön ekonomi ta hänsyn till att kvinnor och flickor behöver få bättre tillgång till livslångt lärande, särskilt inom områden med stor grön jobbpotential, såsom naturvetenskap, teknik, ingenjörskonst eller ny och digital teknik, med målsättningen att stärka kvinnornas ställning i samhället, bekämpa könsstereotyper och skapa arbetstillfällen som till fullo motsvarar kvinnors behov och möjligheter.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter att systematiskt jämställdhetsintegrera utformningen, genomförandet och övervakningen av strategier på samtliga nivåer för skapandet av gröna jobb i syfte att säkerställa lika möjligheter, med beaktande av de utmaningar som skapandet av gröna jobb innebär på landsbygden. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter att satsa mera på att ge kvinnor möjlighet att till fullo medverka i utformningen av politiken och beslutsfattandet kring samt genomförandet av en strategi för grön sysselsättning vilken inbegriper grön kompetens.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lyfta fram och inleda en offentlig debatt om konceptet ”utbildning för hållbar utveckling”, med särskild tonvikt vid flickors och kvinnors utbildning. Medlemsstaterna och kommissionen uppmanas att främja strategier för att uppmuntra fler kvinnor att utbilda sig inom områdena naturvetenskap, teknik, ingenjörskonst, matematik och entreprenörskap samt att koppla agendan för gröna jobb till kvinnors egenmakt genom utbildning. Parlamentet efterlyser även åtgärder för att uppmuntra kvinnor att delta i yrkesutbildning och livslångt lärande inom de gröna sektorerna.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta en jämställdhetsstrategi på EU-nivå för 2015–2020, där hänsyn tas till Europa 2020-strategins sysselsättningsmål för smart och hållbar tillväxt för alla.

39.

Europaparlamentet betonar behovet av målinriktade myndighetsåtgärder och offentliga tjänster för att involvera alla berörda arbetsmarknadsaktörer, däribland arbetsgivarorganisationer och arbetstagarorganisationer, för att åtgärda kompetensglappet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna samt regionala och lokala myndigheter att upprätta mekanismer för att utbilda arbetskraftsmyndigheternas och arbetsförmedlingarnas personal så att de låter den kompetens som behövs för grön sysselsättning ingå i all arbetsmarknadspolitik samt att utarbeta metoder för att bedöma effekten av sådan utbildning. Parlamentet betonar vikten av att europeiska utbildningsanstalter ökar sina insatser för att anpassa sina program så att de motsvarar behoven inom en grönare ekonomi och på arbetsmarknaden i allmänhet.

40.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa regelverk som uppmuntrar innovation inom den gröna ekonomin.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta ambitiösa, långsiktiga och väl sammanhållna ramar inom lagstiftning, budgetpolitik och finanser för hållbara investeringar och att uppmuntra till innovation, så att sysselsättningspotentialen i dessa förändringar fullständigt kan tas till vara. Parlamentet påpekar att politiken bör utvecklas som ett led i en långsiktig ram, som innefattar mål och indikatorer för mätning av framstegen med måluppfyllandet.

42.

Europaparlamentet betonar att samordning inom hela kommissionen och mellan relevanta ministerier på nationell nivå är viktigt för att åstadkomma en övergripande, förvaltningsomfattande ram för förändring som har förmågan att ägna nödvändig uppmärksamhet åt övergångens fördelningseffekter.

43.

Europaparlamentet konstaterar att huruvida initiativet för grön sysselsättning lyckas eller misslyckas beror på ambitionsnivån i kommissionens bindande mål för förnybar energi och energieffektivitet och på vilka investeringar i teknik för förnybar energi och energieffektivitetsprogram som medlemsstaterna åtar sig att göra.

44.

Europaparlamentet påpekar att kommissionen och medlemsstaterna har ansvar för att genomföra en konsekvent politik för främjande av förnybar energiproduktion och ökad energieffektivitet, avsedd att få i gång lokal och regional utveckling och skapa högkvalitativa lokala arbetstillfällen. Parlamentet betonar att förnybar energi och energieffektivitet under de kommande åren kan bli en av de främsta källorna till arbetstillfällen i Europa.

45.

Europaparlamentet erinrar om att energioberoende inom EU:s territorium fortfarande är ett av de långsiktiga målen för unionens ekonomiska politik och energipolitik. Parlamentet vidhåller också att hänsyn ovillkorligen måste tas till investeringarnas territoriella dimension, eftersom den bidrar till att uppnå unionens politiska mål när det gäller territoriell sammanhållning för att koppla samman landsbygds- och stadsområden.

46.

Europaparlamentet ser positivt på att kommissionen tog med arbetstillfällen med anständiga villkor i EU:s förhandlingsmandat för klimatkonferensen i Paris (COP 21) och därmed bygger vidare på Cancúnöverenskommelsen från 2010 och efterföljande initiativ. Parlamentet uppmanar kommissionen att hålla fast vid den ”rättvisa övergången” i sin förhandlingsposition.

47.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att fastställa bindande energibesparings- och energieffektivitetsmål och att stödja ett system med vita certifikat som ett verktyg för att göra det lättare att nå EU:s energibesparingsmål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra och säkerställa efterlevnaden av energieffektivitetsdirektivet och att som ett minimum fortsätta att beslutsamt verka för att energieffektivitetsmålen ska nås till 2030.

48.

Europaparlamentet stöder EU:s åtagande att i samarbete med andra internationella partner driva på en rättvis och global övergång till en inkluderande grön ekonomi.

49.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att oinskränkt respektera och genomföra de nya bestämmelserna i den reviderade unionslagstiftningen om offentlig upphandling och att överväga att undersöka om införandet av miljökriterier och sociala kriterier i deras respektive politik för offentlig upphandling skulle kunna stimulera skapandet av arbetstillfällen i den grönare ekonomin. Parlamentet betonar att återstående rättsliga oklarheter i samband med användning av sociala klausuler och miljöklausuler inom offentlig upphandling skulle kunna klargöras.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder som främjar en förnyelse av reparationssektorn, vilket skulle skapa nya och till sin natur redan ekologiska arbetstillfällen.

51.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att allmännyttiga tjänster bidrar till en rättvis övergång till en hållbar ekonomi, framför allt genom att på ett förutseende sätt se till att tjänster såsom kommunikationer, energi, transporter och avfalls- och vattenhantering utförs på ett hållbart sätt.

52.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt återkallandet av lagstiftningspaketet för ett kretsloppssamhälle, vars bestämmelser skulle ha bidragit till att skapa upp till 180 000 nya arbetstillfällen i EU bara inom avfallshanteringssektorn. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att uppfylla sitt åtagande om att snarast möjligt föreslå en ambitiös avfallslagstiftning som bör syfta till minskning i tidigare led, utarbetande av nya återvinningsmål samt nya kriterier för beräkning av det material som faktiskt återvinns, samtidigt som den respekterar medlemsstaternas ansvar.

53.

Europaparlamentet uppmanar även kommissionen att överväga att införa kriterier för att gynna företag som har positiva och hållbara rutiner för bortskaffande av avfall.

54.

Europaparlamentet inser att man kan skapa betydande möjligheter till grön sysselsättning i EU:s landsbygdsområden genom att knyta samman en hållbar jordbruksproduktion med övervakning och skydd av den biologiska mångfalden på jordbruksföretagen och smart märkning av jordbruksprodukters miljöpåverkan för att stimulera konsumenternas efterfrågan på produkter som främjar den biologiska mångfalden.

55.

Europaparlamentet konstaterar att en hållbar skogsförvaltning har verklig potential när det gäller att skapa arbetstillfällen och samtidigt aktivt bidra till att begränsa klimatförändringarna och bevara den biologiska mångfalden.

56.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att använda den europeiska planeringsterminen och översynen av Europa 2020-strategin till stöd för skapandet av gröna jobb. Parlamentet uppmanar kommissionen att utfärda landsspecifika rekommendationer som bidrar till att sysselsättningen kan öka och de ekologiska fotavtrycken minska. Parlamentet vill ha detaljerade och oberoende studier om kostnaderna för och fördelarna med att beskattningen läggs om (t.ex. från arbetskraft till miljö) samt att subventioner avskaffas fram till 2020.

57.

Europaparlamentet betonar att sådana rekommendationer skulle kunna omfatta en skatteväxling från skatt på arbete till andra källor och att en sådan skatteväxling bör syfta till att förändra miljöförstörande beteende men får inte ha negativ påverkan på de sociala trygghetssystemen eller oproportionerligt påverka låginkomsttagare.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fasa ut direkt och indirekt miljöskadliga subventioner, däribland men inte enbart subventioner för fossila bränslen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla modeller som medlemsstaterna kan genomföra för att flytta skatten från arbete till miljöföroreningar och att beakta varors och tjänsters miljöpåverkan i enlighet med principen att förorenaren betalar. Parlamentet uppmanar kommissionen att till medlemsstaterna utfärda landsspecifika rekommendationer som kan bidra till att främja grön sysselsättning och minska de ekologiska fotavtrycken. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att på ett proaktivt sätt integrera miljö- och klimataspekter i den europeiska planeringsterminen för att stödja skapandet av gröna jobb.

59.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa riktade subventioner och/eller skattelättnader för nystartade företag och för mikroföretag och små och medelstora företag som erbjuder varor och tjänster med ett stort mervärde för miljön, inklusive en allmänt minskad kolhalt.

60.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka den politiska samstämdheten och sammanhållningen och stärka de politiska åtagandena på högsta nivå inom anknytande områden, såsom beskattning av finansiella transaktioner och bekämpning av skattebedrägerier och skatteundandragande.

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förnya sitt åtagande om Europa 2020-strategin och utan dröjsmål, senast 2015, lägga fram halvtidsöversynen av den. Parlamentet uppmanar kommissionen att på nytt bekräfta målen i den europeiska planeringsterminen och att ta hänsyn till resultattavlan för makroekonomiska obalanser och översynen av Europa 2020-strategin samt att föreslå mera ambitiösa sociala mål och miljömål för 2030 och 2050. Parlamentet betonar att en exakt, metodiskt grundad och gemensam övervakning av gröna jobb också skulle kunna hjälpa medlemsstaterna att bedöma effektiviteten i sin miljö- och arbetsmarknadspolitik och stärka de verktyg som tagits fram på EU-nivå för att följa framsteg och övervaka sysselsättningsriktlinjerna inom ramen för Europa 2020-strategin.

62.

Europaparlamentet betonar sysselsättningsmöjligheterna i anslutning till klimat- och energipaketet för 2030 och den framtida miljölagstiftningens betydelse när det gäller att nå EU:s långsiktiga miljömål och skapa sysselsättning och grön tillväxt.

63.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se innovation som grundvalen för Europas industri och att utarbeta aktiva strategier för att se till att sociala övergångar hanteras väl och att behållningen sprids i hela Europa. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja framväxten av nya försörjningskedjor och industrinätverk inom resurseffektivitet, varor och tjänster genom en hållbar industripolitik och incitament för marknadsomvandling.

64.

Europaparlamentet betonar att medlemsstaterna måste förbereda sina ekonomier för en koldioxidsnål, resurs- och energieffektiv framtid och samtidigt ta hänsyn till den eventuella risken för omlokalisering av arbetstillfällen och koldioxidläckage på grund av klimatpolitikens effekter.

65.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka de internationella insatserna för att utforma en global miljöpolitik som kan begränsa skadorna till följd av utlokalisering av industriproduktionen utanför EU och till följd av koldioxidläckage.

66.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast lägga fram sitt förslag till reform av EU:s utsläppshandelssystem, med beaktande av behovet av att skydda industrier som löper en betydande risk för koldioxidläckage.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta upp grön sysselsättning i samband med genomförandet av energiunionen.

68.

Europaparlamentet betonar att det behövs rätt blandning av åtgärder på tillgångs- och efterfrågesidan, vilken kan åstadkommas genom att kombinera skapandet av arbetstillfällen med matchande aktiv arbetsmarknadspolitik som anpassats till behoven på de olika lokala arbetsmarknaderna.

69.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bland annat inom ramen för Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) främja högkvalitativa investeringar inriktade på att bli till nytta för samhället och ekonomin, till exempel hållbara högkvalitativa arbetstillfällen, jämställdhet, högkvalitativ utbildning och innovation för att främja övergången till en grön ekonomi och bekämpa energifattigdom. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att koncentrera investeringarna till områden där de påverkar arbetsmarknaden gynnsamt, i syfte att skapa hållbara arbetstillfällen med fullt socialt skydd och bekämpa arbetslösheten. Parlamentet betonar att finansierade projekt ska bidra på ett mätbart sätt till Europa 2020-strategin. Parlamentet påpekar i detta sammanhang att skapandet av arbetstillfällen inom de gröna sektorerna har förblivit positiv under hela recessionen.

70.

Europaparlamentet framhåller att investeringar i energieffektivitet kan främja sysselsättningsskapande och ekonomisk utveckling på det lokala planet och minska energifattigdomen, och att det kostnadseffektivaste sättet att erbjuda långsiktiga lösningar på energifattigdomen, som berör så många som 125 miljoner människor i Europa, består i att man ser till att byggnader är energieffektiva, vilket också är viktigt för att säkerställa en effektivare användning av den europeiska energin och skapa gröna jobb. Parlamentet upprepar att det också är mycket viktigt att garantera säkerheten i byggnader. Kommissionen uppmanas att så snart som möjligt presentera sitt initiativ om smart finansiering av smarta byggnader.

71.

Europaparlamentet rekommenderar att målen i fråga om klimat, förnybar energi och energieffektivitet bör betraktas som investeringsmål och viktiga principer för politiska åtgärder.

72.

Europaparlamentet varnar för stödverksamhet som medför negativa miljömässiga och sociala effekter, eftersom detta undergräver den politiska samstämdhet som krävs för att få ut så mycket som möjligt av sysselsättningspotentialen hos gröna jobb.

73.

Europaparlamentet rekommenderar en satsning på målinriktade kvalitetsinvesteringar i viktiga allmännyttiga tjänster såsom kommunikationer, energi, transporter och avfalls- och vattenhantering för att stödja hållbara förfaranden för offentlig upphandling och integrering av grön kompetens.

74.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra full nytta av de möjligheter som erbjuds av den rättsliga ramen kring de europeiska struktur- och investeringsfonderna och andra källor till EU-finansiering för att främja hållbara projekt som skapar gröna jobb, och att göra EU-finansiering och finansiella instrument så lättillgängliga som möjligt för lokala myndigheter, med tydliga, enkla bestämmelser och överkomliga minimitrösklar för stödberättigande.

75.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att använda den eftervalsöversyn av den fleråriga budgetramen som ska göras 2016 som ett tillfälle att främja den grönare övergången för våra ekonomier.

76.

Europaparlamentet konstaterar att det finns möjlighet att få stöd från ESF för att bidra till att stödja grön ekonomisk tillväxt och sysselsättningsökning, och uppmuntrar de nationella regeringarna och de relevanta nationella myndigheterna att överväga att använda denna finansiering mer aktivt för att främja skapande av ekonomiskt berättigade och ekonomiskt hållbara gröna jobb.

77.

Europaparlamentet noterar att vissa medlemsstater har gjort betydande framsteg med miljöanpassningen av ekonomin, och uppmuntrar unionen och medlemsstaterna att främja utbyte av idéer, kunskap, erfarenhet och bästa praxis på detta område för att säkerställa en smidig övergång.

78.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och den privata sektorn att använda instrument såsom ekodesign, miljömärken, Emas och miljöanpassad offentlig upphandling (MOU), eftersom de kan stödja den gröna ekonomin och därmed bidra till att skapa gröna jobb. Parlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla vägledningsverktyg för att skapa gynnsamma marknadsvillkor så att dessa frivilliga verktyg antas fullt ut.

79.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka ansträngningarna för att införa ett revisionssystem enligt europeisk standard (ISO 14000) för miljöadministration.

80.

Europaparlamentet stöder målen i den gröna handlingsplanen för små och medelstora företag samt de åtgärder som inriktas på små och medelstora företag, däribland inrättandet av ett europeiskt expertcentrum för resurseffektivitet som ska ge råd till och hjälpa små och medelstora företag som försöker förbättra sina resultat i fråga om resurseffektivitet, stödja grönt entreprenörskap, ta vara på möjligheterna till grönare värdekedjor och göra det lättare för gröna små och medelstora företag att komma in på marknaden. Parlamentet anser att informationsverksamhet och tekniskt stöd är avgörande för att små och medelstora företag aktivt ska delta i kretsloppssamhället.

81.

Europaparlamentet påminner om att de små och medelstora företagen har en enorm potential för att skapa sysselsättning, särskilt bland ungdomar, och för att främja system där yrkesutbildning varvas med praktik.

82.

Europaparlamentet framhåller att Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) skulle kunna underlätta för mikroföretag och små och medelstora företag att bedriva verksamhet som i hög grad är samhälls- och miljöinnovativ.

83.

Europaparlamentet påminner om att Eurobarometers uppgifter om gröna jobb i små och medelstora företag visar att energibesparingar och minskning av avfall och råvaruförbrukning har blivit ekonomiskt fördelaktigt.

84.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stimulera nya affärsmodeller, t.ex. kooperativa företag, i arbetet med att effektivisera produktions- och distributionsprocesser, anta innovativa lösningar för att spara resurser och erbjuda hållbarare produkter och tjänster.

85.

Europaparlamentet påpekar att små och medelstora företag kan skapa tillväxt och arbetstillfällen enbart om det finns gynnsamma möjligheter till incitament även genom den gröna ekonomin.

86.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att gröna incitament för små och medelstora företag har meningsfull inverkan där de bäst behövs.

87.

Europaparlamentet påpekar att små och medelstora företag och mikroföretag är viktiga drivkrafter för sysselsättningsskapandet i Europa. Parlamentet påpekar att dessa företag ställs inför särskilda utmaningar när de vill tillvarata de sysselsättningsmöjligheter som en grön övergång erbjuder, framför allt i fråga om tillgång till finansiering, yrkesutbildning och att åtgärda kompetensglappet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta ambitiösa åtgärder för att tillhandahålla stöd som gör det lättare att skapa gröna jobb inom små och medelstora företag och mikroföretag, bland annat i form av målinriktad information, medvetandehöjande, tekniskt stöd samt tillgång till finansiering och yrkesutbildningsåtgärder.

88.

Europaparlamentet påpekar att en grönare värdekedja som omfattar återtillverkning, reparation, underhåll, återvinning och ekodesign kan innebära betydande affärsmöjligheter för många små och medelstora företag.

89.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

11.8.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 265/59

—

med beaktande av Monterreydeklarationen (2002), den internationella konferensen om utvecklingsfinansiering i Doha (2008), Parisförklaringen (2005) och Accra-agendan för åtgärder (2008),

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner 68/204 och 68/279 om den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering, som ska hållas i Addis Abeba (Etiopien) den 13–16 juli 2015,

—

med beaktande av arbetet inom FN:s expertkommitté för internationellt samarbete i skattefrågor (1),

—

med beaktande av FN:s modellavtal för dubbelbeskattning mellan utvecklade länder och utvecklingsländer (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (3),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 april 2010Beskattning och utveckling – Samarbete med utvecklingsländer för att främja god förvaltning i skattefrågor (COM(2010)0163),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 februari 2015Ett globalt partnerskap för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling efter 2015 (COM(2015)0044),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 mars 2015 om skattetransparens för att bekämpa skatteflykt och skatteundandragande (COM(2015)0136),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 maj 2013 om bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis (4),