30.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/1

Föredragande:

Tony ZAHRA

1.1

Mot bakgrund av nackdelar såsom avstånd, tillgänglighet och avskildhet anser EESK att man bör sträva efter ett gynnsamt skattesystem för öar där man beaktar de särskilda insatser som gjorts med avseende på investeringar, bibehållande och skapande av arbetstillfällen och anpassning av perioderna när verksamheter har öppet, för att mildra effekterna av säsongsbundenheten.

1.2

Trots turismens starka motståndskraft och snabba återhämtning i kristider anser kommittén att det är viktigt att analysera och åtgärda de förutsebara utmaningar och möjligheter som sjöfarts- och havsturismen står inför, särskilt när det gäller Medelhavet, eftersom den har stor betydelse och bidrar på ett väsentligt sätt till den europeiska ekonomin. Jämförbarhet med konkurrerande destinationer bör vederbörligen beaktas i bedömningsprocessen. Det är viktigt med smartare lagstiftning och politik och att byråkratin minskar för små och medelstora företag.

1.3

Fler rutter med flera destinationer i området måste skapas och främjas, samtidigt som gemensamma/regionala främjande åtgärder bland medlemsstaterna behöver få stöd. EESK föreslår att medlemsstaterna antar tydliga marknadsföringsstrategier för diversifiering och anpassning till kundernas föränderliga tycke och smak. Det är dock också viktigt att man i processen beaktar de skillnader i den prismässiga överkomligheten för medborgare som kan finnas när det gäller turisttjänster som erbjuds inom den här sektorn.

1.4

Mot bakgrund av att sjöfarts- och kustturismen i hög grad är beroende av marina ekosystem är det viktigt att Medelhavsländerna ökar det regionala samarbetet för att skydda dem. I detta avseende förespråkar kommittén att en grupp bestående av medlemsstater och tredjeländer i västra Medelhavsområdet inrättas för att gemensamt arbeta med blå tillväxt (1) samt blå och grön infrastruktur för att återställa skadade ekosystem.

1.5

Konstruktion och återvinning av mark från havet på den grunda kontinentalsockeln skadar livsmiljöerna under vattnet på ett irreparabelt sätt. Medelhavets kontinentalsockel är begränsad och dessa marina områden måste skyddas mot sådan utveckling. Kompensationsåtgärder och inrättandet av skattereserver bör också övervägas om en sådan utveckling sker.

1.6

Sjöfarts- och havsturismens utveckling måste baseras på långsiktigt hållbara utvecklingsprinciper. För detta krävs att man utvecklar ett operativt och mätbart verktyg. EESK rekommenderar att en harmoniserad indikatormekanism för hållbarhet utarbetas för sektorn, särskilt för östater och regioner som i hög grad är beroende av kustverksamhet. Det europeiska indikatorsystemet för turism, som utarbetats av kommissionen, kan vara en bra plattform för att uppnå detta.

1.7

För att utveckla en indikatormekanism för hållbarhet krävs även insamling av exakta ekonomiska uppgifter. Turismen är en mycket komplex sektor som omfattar olika förbindelser mellan många olika aktörer. Därför bör relativa instrument för insamling av ekonomiska uppgifter utvecklas genom extrapolering från satelliträkenskapsmodellen.

1.8

Klimatförändringarnas inverkan på havsmiljön kräver en dialog om innovativa lösningar. Särskilda åtgärder för utsatta områden måste prioriteras. Kommittén erinrar om kommissionens nyligen antagna meddelande om internationell världshavsförvaltning och dess paket med 14 åtgärder (2). EU:s sjunde miljöhandlingsprogram till 2020 och EU:s mål för anpassning till och begränsning av klimatförändringarna fokuserar på infrastruktursektorer såsom energi och transport och på särskilda aspekter med koppling till kust- och havsturism. Dessutom kommer Europeiska investeringsbanken att bidra med finansiering till små och medelstora företags investeringar i turism och/eller i konvergensregioner.

1.9

Avfallshantering är en fråga av stor betydelse inom sjöfarts- och havsturismen, eftersom turismen i sig genererar mycket avfall. WWF uppskattar att mer än 80 % av havsföroreningarna kommer från landbaserad verksamhet. Problemet försvåras ytterligare av nedskräpning av haven. Detta kräver innovativa åtgärder som kan begränsa problemen med koppling till avfall, utöver samordnad och effektiv regelefterlevnad. Kommittén uppmanar till samordnat genomförande av internationella konventioner för att främja kapacitetsuppbyggnad i tredjeländer.

1.10

När det gäller sektorns tillväxtmöjligheter är hela avfallshanteringskedjan (från insamling till bortskaffande) en stor utmaning, särskilt på avgränsade områden som öar. Mot bakgrund av detta rekommenderar EESK även att man inrättar en ”naturarvskoalition” som omfattar öar och kustområden samt viktiga aktörer på miljöområdet såsom stiftelser och internationella organisationer för att göra europeiska öar och kustområden till ledare inom globala åtgärder för en ren miljö på grundval av integrerade turismstrategier.

1.11

Investeringar i människor är en förutsättning för en hållbar och konkurrenskraftig tillväxt. Sektorn lockar dock inte till sig tillräckligt med kvalificerad personal, främst på grund av bristande attraktionskraft i fråga om karriärutveckling och långsiktiga anställningar. Kommittén rekommenderar att en strategisk handlingsplan utformas för att locka till sig och bibehålla en stadig ström av kompetenta arbetstagare som är intresserade av långsiktiga anställningar inom sektorn. Handlingsplanen måste innehålla konkreta förslag baserade på vetenskapliga och praktiska metoder för att kunna öka branschens attraktivitet.

2.1

Det maltesiska ordförandeskapet bad EESK att utfärda ett förberedande yttrande om ”diversifieringsstrategier för sjöfarts- och havsturism” i ett större sammanhang med innovativa strategier för att utveckla en mer konkurrenskraftig miljö i Europa, med särskild inriktning på Medelhavsområdet.

2.2

Turismen är en kraftfull global sektor med stor potential när det gäller sysselsättning och ekonomisk utveckling, vilket erkänns i artikel 195 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Under 2014 bidrog turismsektorn med mer än 1,6 biljoner euro, vilket är nästan 10 % av EU:s totala BNP, och de direkta, indirekta och efterföljande effekterna låg till grund för 25 miljoner arbetstillfällen i EU (3). Den havsrelaterade undersektorn inom turismen angavs som ett av de prioriterade områdena för det maltesiska ordförandeskapet. Att utveckla relevanta turismprodukter och havstjänster skulle kunna bidra till tillväxtpotentialen i EU:s kust- och öområden. Det är således nödvändigt att identifiera aktuella trender och prognoser för att ge en tydligare bild av innovativa möjligheter som överensstämmer med sjöfarts- och havsturismens specifika karaktär.

2.3

Sjöfarts- och havsturismen är turismens viktigaste undersektor och den största sjöfartsverksamheten i Europa. Sektorn sysselsätter nära 3,2 miljoner människor och ger totalt 183 miljarder euro i bruttoförädlingsvärde (4), samtidigt som den har potential vad gäller att skapa arbetstillfällen och en hållbar ”blå tillväxt”. För att stärka Europas ställning som ledande nautisk destination i världen måste EU:s infrastruktur för ö- och kustturism kunna erbjuda lämpliga och innovativa tjänster för användarna, även när det gäller tillgänglighet, samtidigt som man garanterar en hållbar utveckling av lokalsamhällena. Båtturism ”i inlandet” som finns i flera medlemsstater på sjöar, floder etc. är också en del av den här sektorn och måste tas i beaktande vid översynsprocessen. I sektorn ingår också en stor skeppsbyggnadsindustri för fritidsbåtar och kryssningsfartyg, där Europa har en viktig plats i världsekonomin.

3.1

Genom åren har kommittén antagit yttranden om turismpolitiken i allmänhet och om ö- och kustturismen i synnerhet. Kommittén har föreslagit att program för livslångt lärande ska utarbetas, särskilt för personal inom turismsektorn på öar, och har även föreslagit att en interregional skola som baseras på ett koncept liknande ett ”Erasmus för studenter och arbetstagare i turismsektorn” ska inrättas på en strategiskt belägen ö.

3.2

EESK anser att EU:s definition av öar är olämplig och bör ses över för att beakta den nya verkligheten där ett utvidgat EU inkluderar ömedlemsstater. För att kunna marknadsföra Europa som en viktig turistdestination på global nivå rekommenderar kommittén också att makroregionala samarbeten utvecklas (t.ex. strategin för adriatisk-joniska makroregionen, strategin för Östersjön och strategin för Donauområdet) för att lösa problem som exempelvis tillgänglighet. Detta kräver en territoriell kontinuitet av hög kvalitet i riktning från öarna till kontinenten.

3.3

Klimatförändringarna innebär att det krävs beslutsamma anpassningsåtgärder av öarnas klimattålighet på samtliga områden inom deras ekonomier. EESK har rekommenderat att man inför ett ”Island Change Test” där man tar upp frågor som energi och transport (infrastruktur och tillgänglighet), höjningen av havsnivån, den försämrade biologiska mångfalden och andra viktiga frågor.

3.4

Öarnas ekonomier har blivit alltför beroende av en i huvudsak säsongsbunden turism och diversifiering är därför nödvändig. Kommittén har betonat att om den blå ekonomin ses som en outtömlig källa av oexploaterade resurser och man hela tiden hänvisar till en blå tillväxt som lösningen på Europas ekonomiska problem kan detta leda till en ökning av de olika former av belastning som redan förekommer på EU:s kuster och hav. Därför är det viktigt att en långsiktig hållbarhet finns kvar som en överbryggande princip när åtgärder utformas och genomförs.

3.5

I kommissionens meddelande ”En europeisk strategi för ökad tillväxt och sysselsättning inom kust- och havsturism” som antogs 2014 (5) beskrivs aktuella brister i styrningen och skapas ett ramverk för samarbete mellan offentliga myndigheter samt offentlig-privata partnerskap, inklusive genom områdeskluster och integrerade strategier. Mot bakgrund av varje havsområdes särskilda karaktär föreslås i meddelandet 14 konkreta åtgärder som rör företagsinvesteringar, stor säsongsbundenhet, produktdiversifiering och innovation, förbindelser, tillgänglighet, förbättrad infrastruktur, utveckling av färdigheter och skydd av havsmiljön. Handlingsplanen håller på att genomföras (6).

4.1.1

Mycket har gjorts under årens lopp för att göra beslutsfattare och berörda aktörer på hög nivå uppmärksamma på kopplingen mellan hav och klimat. Detta har lett till att haven inkluderades i Parisavtalet 2015 och i den särskilda rapporten om världshaven från FN:s forskningspanel i klimatfrågor (IPCC). Detta arbete kräver stöd för genomförandet av Parisavtalet, vilket bland annat innebär att man måste stärka medlemsstaternas tekniska kapacitet för att utveckla tekniska metoder för en framtid med lägre utsläpp.

Transporter till havs står för cirka 2,5 % av de globala växthusgasutsläppen. EU efterlyser en global strategi för att minska utsläppen av växthusgaser från internationell sjöfart, men sjöfartens utsläpp förväntas öka betydligt till 2050. Enligt den andra studien om växthusgaser från Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) skulle fartygens energiförbrukning och utsläpp av koldioxid kunna minska med upp till 75 % genom vidtagande av driftsåtgärder och användning av befintlig teknik. Många av dessa åtgärder är kostnadseffektiva och ger nettofördelar, eftersom alla drifts- och investeringskostnader betalar sig i form av lägre bränslekostnader. Sådana minskningar kan uppnås genom ny innovativ teknik.

4.1.2

Medelhavsområdet är en av världens viktigaste regioner på grund av sin enastående biologiska mångfald, men är också ett område som är mer sårbart än andra när det gäller klimatförändringarna. Storskalig kustturism är en av de största orsakerna till ekologiska förluster i regionen. Medelhavet har dock också ett omfattande naturvärde som gör det ytterst viktigt för skyddet av den biologiska mångfalden. I detta avseende rekommenderas regionalt samarbete för att skydda de marina ekosystemen. Europeiska unionens finansieringsprogram Life+ stöder målen i EU:s strategi för biologisk mångfald och ger utrymme för finansiering av innovativa program för kust- och havsturism.

4.1.3

Avfallshanteringen är ett stort problem för sektorn, särskilt på öar där säsongsvariationerna är stora. De flesta öar kan ha svårt att hantera det stora antalet besökare under högsäsongen, vilket kräver stora investeringar för att tillhandahålla tillräckliga anläggningar för vattenförsörjning och avfallshantering. Ingåendet av konventionen om biologisk mångfald tillhandahåller ett globalt erkänt ramverk för åtgärder för att bekämpa hot mot naturarvet, från hantering av marint skräp och mikroplaster till fortsatt minskning och avskaffande av platspåsar för engångsbruk.

4.1.4

I flera studier och rapporter betonas att det är affärsmässigt fördelaktigt för den europeiska kustturismen att ”bli grön”. EU måste skapa incitament för medlemsstaterna så att de intensifierar sina ansträngningar för att anta en grön turismpraxis och introducerar gröna program som begränsar effekten av klimatförändringarna. Detta bör stödjas genom främjande av ekoturism som en verksamhet som stöder havsturismen.

4.1.5

Med hänsyn till dessa utmaningar är det ännu viktigare att sjöfarts- och havsturismens utveckling följer principerna för en hållbar utveckling. Hållbarhet måste emellertid baseras på en operativ och mätbar modell som fastställer ett indikatorsystem för att övervaka havsturismens verksamhet och utveckling, särskilt när det gäller östater och regioner. Destinationerna måste också överväga inrättandet av kapacitetströsklar, som, om de överskrids, kommer att ge upphov till en rad problem som påverkar sektorn och hållbarheten negativt på lång sikt. Särskilt följande trösklar avses:

4.1.6

Det europeiska indikatorsystemet för turism, som utvecklades av kommissionen 2013 och som genomgick en översyn 2016 (7), är ett frivilligt förvaltningsverktyg som identifierar en uppsättning kärnindikatorer för att hjälpa destinationerna att övervaka och mäta sin prestanda i fråga om hållbar turism.

4.1.7

I detta avseende är Europeiska sjösäkerhetsbyrån (Emsa) en mycket värdefull källa som tillhandahåller information, statistik och råd som har stor betydelse för inrättandet av hållbarhetsprinciper.

4.1.8

Man bör även beakta EESK:s yttrande om ”smarta öar”, särskilt när det gäller antagandet av bästa praxis.

4.1.9

Projektet ”Tracking European Operations for Maritime EcoSystems” som ingår i ERA-LEARN 2020 (stödåtgärd – CSA) och finansieras av Horisont 2020 kan fungera som en annan värdefull resurs för att uppnå detta mål.

4.1.10

Många organisationer och institutioner har bidragit till processen för miljöskydd, som WWF, Ocean & Climate Platform, konferensen för perifera kustregioner i Europa, Greenpeace och flera FN-organ, som har samarbetat med EU-organ och deltagit i utökat samarbete mellan regeringar och offentliga och privata aktörer. Den här processen måste fortsätta om vi ska kunna följa vägen mot framgång.

4.1.11

Sunda marina ekosystem och bevarade kust- och öområden bidrar på många sätt till hållbar tillväxt och skapande av arbetstillfällen. Turism, jordbruk, fiske, vattenbruk och skogsbruk är viktiga sektorer som har en stor inverkan på och betydelse för integreringen av den biologiska mångfalden. En hållbar livsmedelsproduktion och livsmedelstrygghet är andra relaterade frågor som kräver särskild uppmärksamhet. Sektorsspecifika strategier som bidrar till att bevara den biologiska mångfalden måste utvecklas inom en integrerad ram. När det gäller frågan om marina ekosystem erinrar EESK om direktivet om upprättandet av en ram för havsplanering (8) samt Barcelonakonventionen från 1995 (9).

4.1.12

Havsföroreningar kommer ofta från orenat avloppsvatten och från jordbruket, men hoten mot de marina ekosystemen omfattar även kommersiellt överfiske, oljeutsläpp och andra farliga substanser samt införandet av främmande arter. Felaktig hantering av barlastvatten kan också ha en stor inverkan på miljön (10). Marina ekosystem är en stor källa till biologisk mångfald och EU vidtar ett antal åtgärder för att uppnå en sund marin miljö för att göra ekosystemen mer motståndskraftiga mot klimatförändringarna i de europeiska haven till 2020. Detta kräver ett nära samarbete mellan alla aktörer.

4.1.13

I detta avseende är det strategiskt viktigt att välja rätt genomförandeinstrument för att säkerställa att samtliga ekonomiska sektorer drar fördel av de nya möjligheter som skapas av sunda ekosystem. Samtidigt är öppenhet, lämplig konsultation och ansvarsskyldighet viktiga för att turismen ska följa den allmänna principen om god förvaltning. Enligt konventionen om biologisk mångfald (11) är resurseffektivitet och en cirkulär ekonomi förutsättningar för att uppnå framsteg och hållbarhet inom området.

4.1.14

Strategier för ökad medvetenhet måste utvecklas för att förbättra efterlevnaden, genom att använda incitament för miljövänlig verksamhet inom sjöfarts- och havsturism (inklusive relaterade branscher som båtsport, fiske, livsmedelsförsörjning etc.). I detta sammanhang måste omfattande sektorsövergripande utbildningsprogram utvecklas för att de komplexa hållbarhetsmålen ska kunna uppnås, medan ett nätverk för relevanta turismområden skulle möjliggöra utbyte av information och bästa praxis.

4.1.15

Europa måste dra nytta av sina naturresurser och främja sina mest attraktiva platser där det råder harmoni mellan natur och fysisk planering i kust- och havsområden. Eftersom kustområden har en särskild strategisk betydelse ur miljömässig, ekonomisk och social synvinkel måste problem i dessa områden lösas inom ramen för en integrerad politik för hållbar utveckling, där den fysiska planeringen, balansen mellan produktionen av förnybar energi och annan kustbaserad verksamhet och efterlevnaden av planeringsbestämmelserna spelar en särskilt viktig roll (12). Det är nödvändigt att säkerställa att medlemsstaterna genomför direktivet om upprättandet av en ram för havsplanering i kust- och havsområden på bästa möjliga sätt. Eftersom detta direktiv inte berör kustområden hänvisar vi återigen till Barcelonakonventionen som lämpligt nog har ett protokoll om kustförvaltning.

4.2

4.2.1.1

Det aktuella läget måste bedömas på ett korrekt sätt efter att tidsfristen för EU:s medlemsstater att ändra sin nationella lagstiftning och införliva direktiv 94/25/EG om fritidsbåtar, ändrat genom direktiv 2003/44/EG, löpte ut den 18 januari 2016. Direktivet antogs för att främja en hållbar utveckling av sektorn och för att minska antalet båtolyckor till havs genom att införa standardkrav för användarsäkerhet samt gränser för avgaser och buller.

4.2.1.2

Syftet med denna europeiska rättsliga ram var att undanröja skillnader mellan medlemsstaterna som riskerade att hindra rörligheten inom EU. Den obligatoriska harmoniseringsprocessen har medfört ett antal utmaningar som måste identifieras och analyseras skyndsamt, eftersom det klart och tydligt fortfarande inte finns någon enhetlighet på unionsnivå när det gäller kraven. Det råder brist på samordning och enhetlighet, vilket framgår av de olika nationella utbildningssystemen för skeppare (13). Om den inte hanteras på ett effektivt och lämpligt sätt kan den tillfälliga införlivandeprocessen bli kontraproduktiv och eventuellt påverka fritidsbåtsbranschens konkurrenskraft, med konsekvenser som går tvärt emot målen för sjöfarts- och havsturismen.

4.2.2.1

Under de senaste åren har olika undersektorer i branschen påverkats av skiftande efterfrågan och fluktuationer i turismbranschen i stort, vilken även har påverkats av det ekonomiska klimatet i de länder som turisterna kommer ifrån. Effekterna av de terroristattacker som nyligen ägt rum i Europa och den efterföljande ökningen av andra terrorhot kommer utan tvekan att påverka turismen. Dock har turismen under åren visat sig vara mycket motståndskraftig, även i mycket hårda tider, vilket märktes tydligt genom den snabba återhämtningen efter den ekonomiska krisen 2008–2009 och de flera kriser som har uppstått sedan dess.

4.2.2.2

Produkter och tjänster av hög kvalitet inom turismen blir allt viktigare och vi måste vara innovativa samtidigt som investeringarna måste garanteras. Vi måste överväga diversifiering av produkter och förbättringar längs med hela värdekedjan. Detta är en väg som kan ge en betydande skjuts till sjöfarts- och havsturismen och öka de potentiella destinationernas dragningskraft. Detta kommer också att göra att vi kan anpassa oss till föränderliga konsumentmönster och till demografiska förändringar som påverkar resemönstren.

4.2.2.3

Kunderna blir alltmer äventyrliga och är mer villiga att testa nya resesätt och upplevelser. Kommissionens nyligen tillkännagivna uppmaning om att, med ett anslag på 1,5 miljoner euro, skapa sjöfartsvägar som främjar båtturismen är ett steg i rätt riktning. Initiativet kommer att främja kopplingar till andra ekonomiska sektorer och locka besökare med särskilda intressen såsom mat, kultur och nöje.

4.2.2.4

Inom ramen för sina befogenheter genomför kommissionen åtgärder för att stödja turismsektorns konkurrenskraft och hållbarhet som även kan främja sjöfarts- och havsturismens utveckling.

4.2.2.5

En sådan åtgärd är Cosme-programmet, som under de senaste sex åren har gett stöd till utveckling och marknadsföring av gränsöverskridande temaprodukter på turismområdet, inom områden som havsturism, kulturturism, mat, sport och hälsa (14). Med initiativet Eden lyfter man också fram nya destinationer som har visat sig ligga i framkant när det gäller hållbar turismutveckling (15). 2010 års upplaga fokuserade på kust-, flod- och sjödestinationer där man främjade innovativa förhållningssätt till sitt utbud av vattenturism.

4.2.2.6

Regionerna kan även vända sig till de europeiska struktur- och investeringsfonderna (16) när det gäller investeringar för modernisering av kustområden, marinor och hamnar, och för bevarande av natur- och kulturarv i kustområden, om de bidrar till de relevanta tematiska målen och är en del av en regional strategi. Kommissionen har även offentliggjort en vägledning (17) som tillhandahåller en omfattande översikt av möjligheter till EU-finansiering för turismsektorn. Aktörer inom kust- och havsturism kan ansöka om relevant finansiering inom dessa program.

4.2.2.7

Kopplingen och främjandet av dessa tjänster kan uppnås genom samordning av produkter och tjänster som kan förstärka besökarnas upplevelse, dvs. genom att erbjuda dem ett stort urval av tilltalande produkter och tjänster som intresserar just dem. Sådana indelningar blir allt vanligare inom turismbranschen och omfattar erbjudanden om särskilda turistprodukter och -tjänster. Riktad marknadsföring gör det också möjligt att, särskilt genom digitala metoder, nå alla potentiella besökare direkt, för att kunna skapa en direkt koppling mellan dessa besökare och destinationen.

4.2.3.1

I sitt yttrande om tillväxt och sysselsättning inom kust- och havsturism (18) betonade EESK att förslaget om att genomföra en undersökning om utbildningsbehov och att skapa en avdelning för ”blå jobb” i Eures-portalen var viktigt. Det är dock även mycket viktigt att kommissionen ger denna information stor spridning och ökar medvetenheten i medlemsstaterna om behovet av att tillämpa undersökningens resultat i den nationella utbildningspolitiken. Utbildningen bör vara inriktad på arbetstagare och arbetsgivare, men även på turisminstitutioner. En ökad medvetenhet om turismens betydelse, det europeiska arvet och miljön bör också ingå i utbildningen. Detta måste införas i den obligatoriska utbildningen så att ungdomarna lär sig detta i tidig ålder.

4.2.3.2

Kommissionen har genomfört många initiativ för att utveckla kompetens inom turismen som också främjar blå jobb, såsom ”den nya kompetensagendan för Europa” (19). Detta viktiga policydokument innehåller en strategi för branschsamverkan kring kompetens, där turismen identifieras som en av de sex pilotsektorer där särskilda åtgärder ska genomföras på grundval av en branschledd strategi. I anslutning till detta offentliggjordes en inbjudan att lämna förslag i slutet av januari 2017 inom Erasmus+-fonden med en budget på 4 miljoner euro. Fonden ger stöd till utvecklingen av en plattform för viktiga aktörer inom sektorn (inklusive branschen och utbildningsaktörer) som kommer att föreslå åtgärder och rekommendationer för de kommande fem till tio åren. Genom plattformen kommer man att analysera betydande tendenser och kompetensbehov i sektorn, utveckla konkreta åtgärder för att uppfylla kompetensbehoven på kort och medellång sikt, se över yrkesprofiler, uppdatera nya läroplaner, stärka branschens attraktivitet och uppmuntra till rörlighet för studenter och arbetssökande.

4.2.3.3

En inbjudan att lämna anbud med en budget på 800 000 euro kommer också att offentliggöras i mars 2017 inom Cosme, för att ge stöd till åtgärder som främjar bilden av en karriär inom turismen. Åtgärderna kommer att omfatta informationskampanjer om befintliga initiativ och verktyg för kompetensutveckling inom turismen samt om bilden av en karriär inom turism, genom tillhandahållande av stödmaterial, intervjuer och webbseminarier där man presenterar positiva aspekter av en karriär inom turismyrken (t.ex. att de är internationella, trendiga och dynamiska). Åtgärderna kommer att vara inriktade på turismföretag (inklusive små och medelstora företag) och uppstartsföretag, samt studenter och arbetssökande.

4.2.4.1

Sjöfarts- och havsturismbranschen är mycket komplex och omfattar olika förbindelser mellan många olika aktörer. De många olika ekonomiska verksamheter som branschen består av varierar i stor utsträckning. Statistisk information om havs- och kustturism i medlemsstaterna är inte alltid lättillgänglig och insamlingsmetoderna kan variera mellan olika länder. Detta kan leda till inkonsekventa uppgifter och därmed till att siffror presenteras som inte ger precisa resultat. Konsekventa och precisa uppgifter är ett absolut måste eftersom sektorn är av stor vikt för den europeiska ekonomin. Detta kommer också att hjälpa alla inom sektorn att exakt förstå och göra sig en bild av sjöfartens dynamik och dess inverkan på EU:s ekonomiska resultat. Metoden med satelliträkenskaper för turism (20) kan ge sektorn det verktyg som krävs. De ekonomiska uppgifter som genereras genom det här systemet kan kombineras med insamling av annan viktig information som tillsammans kan utgöra ”indikatormekanismen för hållbarhet”. Flera medlemsstater använder redan verktyget och detta kommer att underlätta processen.

30.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/9

Föredragande:

Stefano MALLIA

1.1

EU måste göra en större ansats för att erkänna den unika karaktären hos de utmaningar som öar brottas med. Dessa utmaningar kan inte enbart hanteras genom sammanhållningspolitiken.

1.2

Öarna lider av en rad strukturella handikapp som ofta försvårar förutsättningarna för att bedriva affärsverksamhet. Kommittén är fast övertygad om att politiken inom kärnområden såsom den inre marknaden, konkurrens, transporter, landsbygdsutveckling och fiske samt EU-initiativ och EU-program som främjar utbildnings-, ungdoms- och idrottspolitiken, måste tillämpas på ett flexiblare sätt med hänsyn till ö-samhällenas ekonomier.

1.3

EESK anser att Eurostats kriterier för att definiera öar bör omprövas och att lämpligare kriterier (se punkterna 2.4–2.6) bör användas.

1.4

Människor med funktionsnedsättning, och mer allmänt alla människor med sämre förutsättningar, måste särskilt uppmärksammas, eftersom de tenderar att lida mer än andra av de problem som öar konfronteras med.

1.5

EESK menar att det är viktigt att alla insatser som görs för att hjälpa öarna prioriterar tillgång till offentliga tjänster och främjar hållbar tillväxt och full sysselsättning, konkurrenskraft och sammanhållning på EU:s öar.

1.6

Öar och öregioner erbjuder ofta unika möjligheter till lösningar för ren energi. EESK stöder alla insatser från kommissionens sida i denna riktning och i synnerhet öarnas omställning till lösningar för 100 % ren energi.

1.7

EESK ställer sig bakom Europaparlamentets uppmaning till kommissionen om att inleda en djupgående studie om de extra kostnader som uppstår till följd av att ett område är en ö.

1.8

Kommittén uppmanar kommissionen och rådet att betrakta alla regioner eller medlemsstater som är öar som berättigade till infrastrukturrelaterat stöd inom ramen för sammanhållningspolitiken efter 2020. Mot bakgrund av detta ska alla fonder för perioden 2014–2020 som syftar till att lindra de särskilda svårigheter som öar ställs inför i efterhand utvärderas utifrån hur effektiva de har varit.

1.9

EESK uppmanar kommissionen att fastställa ett mer lämpligt regelverk med hänsyn till tillämpningen av reglerna för statligt stöd i regioner och medlemsstater som är öar.

1.10

EESK uppmanar kommissionen att intensifiera samordningen via den avdelningsövergripande arbetsgruppen för territoriell utveckling och stadsutveckling och att använda territoriella konsekvensbedömningar för att se över lagstiftningen och se var ö-relaterade klausuler skulle kunna läggas till.

2.1

Mer än 21 miljoner människor bor på öar i Europa. De utgör omkring 4 % av den totala befolkningen i EU-28. Om vi lägger ihop befolkningen på samtliga öar i Europa (med undantag för de öar som är länder – Storbritannien, Irland, Cypern och Malta) får vi det 11:e mest tätbefolkade landet i Europa (1). Det finns ett brådskande behov av att anta ett integrerat politiskt regelverk för att ta itu med de problem i samband med ekonomisk, social och territoriell sammanhållning som de europeiska öarna ställs inför.

2.2

EU måste erkänna den unika karaktären hos de utmaningar som öar ställs inför. Därför behövs en insats på både EU-nivå och nationell nivå för att maximera den fulla potentialen hos EU:s öar.

2.3

Syftet med detta yttrande är att få igång en debatt på EU-nivå om öarnas värde i EU:s politik, särskilt sammanhållningspolitiken efter 2020, och främja en nedifrån-och-upp-strategi som bygger på mer konkret deltagande från det civila samhället och arbetsmarknadsparterna i beslutsfattandet för att lägga fast en politik och program som utgår från människors verkliga behov. Det partnerskap och flernivåstyre som fastställs i förordningen om gemensamma bestämmelser (2) måste stärkas ännu mer under perioden efter 2020.

2.3.1

Syftet med yttrandet är också att presentera en lämplig uppsättning politiska rekommendationer som ska omfatta begreppet ”inkluderande öar” och i praktiken genomföra principerna om ”ändamålsenlighet” och ”jämlikhet” som pelare för att främja konkurrenskraft och social sammanhållning för alla öar i Europa.

2.4

Enligt Eurostats definition (3) är en ö ett territorium som uppfyller följande fem villkor: 1) ytan ska vara minst en km2; 2) avståndet mellan ön och fastlandet ska vara minst en kilometer; 3) ön ska ha en fast bosatt befolkning som uppgår till minst 50 personer; 4) ön får inte ha någon fast förbindelse med fastlandet; 5) på ön får det inte finnas en huvudstad i en medlemsstat.

2.5

Europas öar kan också grupperas utifrån geografiska aspekter, Nuts-nomenklaturen (standardindelningen av territoriella enheter för statistikändamål) och med avseende på storlek.

2.6

Det finns tre aspekter som definierar ö-karaktär: 1) den ringa storleken, 2) avskildheten och 3) sårbarheten (4).

2.7

EU:s strategi för öar ökade i betydelse när två små öriken, Cypern och Malta, gick med i EU.

2.7.1

I grönboken om territoriell sammanhållning från 2008 (5) föreslås en definition av territoriell sammanhållning som ett sätt att omvandla ”mångfald till en tillgång som bidrar till hela EU:s hållbara utveckling”. Ur denna synpunkt kan ö-karaktären betraktas som en tillgång och en källa till potentiell utveckling.

2.8

EU:s sammanhållningspolitik för 2014–2020 utgör grunden för att samordna EU:s program kring missgynnade territoriers, såsom öars, behov, med särskild hänsyn till de centrala territoriella utmaningar som fastställs i den gemensamma strategiska ramen. De nya verktyg som infördes för perioden 2014–2020 för att stödja integrerade territoriella utvecklingsstrategier, såsom integrerade territoriella investeringar och lokalt ledd utveckling, måste analyseras ytterligare ur ett ö-perspektiv inför utarbetandet av sammanhållningspolitiken efter 2020.

2.9

Med beaktande av EESK:s yttrande om ”Öarnas särskilda problem” och ”Smarta öar” (6), och efter halvtidsöversynen av ”Europa 2020-strategin” (7) står det klart att sammanhållningsfonderna inte har fungerat som förväntat när det gäller öarna. Det är uppenbart att ett nytänkande behövs.

2.10

I januari 2016 lade Europaparlamentet genom sin resolution om öars särskilda situation (8) grunden för en översyn av den nuvarande EU-politiken.

3.1

Enligt slutsatserna i Euroislands-studien, inom ramen för Espon (9), är det användbart att kortfattat beskriva ”styrkor och svagheter” och ”möjligheter och hot” innan man analyserar de problem som europeiska öar brottas med, för att sätta de utmaningar som ligger framför dem i ett sammanhang.

3.1.1

När det gäller ”styrkor” är livskvalitet, den höga förekomsten av natur- och kulturtillgångar och en stark kulturell identitet konkreta faktorer som bör utnyttjas för att skapa nytt välstånd och sysselsättning på öarna.

3.1.2

När det gäller ”svagheter” påverkar ö-karaktären direkt och varaktigt några av de viktigaste parametrarna för öarnas attraktionskraft såsom tillgänglighet, tjänster av allmänt intresse, privata tjänster och nätverk, stordriftsfördelar och marknadsorganisation.

3.1.3

”Möjligheter” som kan nämnas är efterfrågan på livskvalitet, högkvalitativa och säkra livsmedel, turism inriktad på särskilda intressen samt tjänster för de bosatta. Dessa faktorer bör utnyttjas och omvandlas till styrkor för att motverka öarnas främsta nackdelar som hänger samman med deras ringa storlek, avsides läge och sårbarhet.

3.1.4

”Hoten” handlar om klimatförändringar, globalisering, ekonomiska kriser, stigande energipriser, vattenbrist, markförstöring och utrotning av fiskebestånd.

3.2

Även om de problem som drabbar de europeiska öarna får mycket varierande effekter beroende på specifika faktorer (10), kan de delas in i tre huvudgrupper: 1) öarnas ekonomi, 2) social jämlikhet och 3) miljövård.

3.3

Öarnas ekonomi – öar har i genomsnitt en lägre BNP per capita än genomsnittet i EU-28 (11). I allmänhet går processen för att skapa ekonomisk konvergens långsammare än i EU:s övriga regioner. På många öar hålls BNP-nivån och sysselsättningen upp av turismen och en stor offentlig sektor, vilket tyder på låg konkurrenskraft inom ekonomin.

3.3.1

De höga transportkostnaderna och avsaknaden av förbindelser med andra territorier är ett stort problem för många öregioner. Detta problem måste erkännas och hanteras på ett flexibelt sätt som ger öarnas ekonomier möjlighet att överleva och blomstra. Den rättsliga ramen, förordning (EEG) nr 3577/92, ger medlemsstaterna möjlighet att organisera offentliga tjänster för att säkerställa regelbundna förbindelser med öarna, men man skulle behöva se över vilka effekter denna åtgärd har fått i praktiken.

3.3.2

En ensidig ekonomi är en annan aspekt som inverkar negativt på vissa öars ekonomiska konkurrenskraft. Vissa ö-ekonomier är specialiserade på ett eller ett fåtal ekonomiska områden (t.ex. turism), eller har en begränsad ekonomisk verksamhet på grund av sin ringa storlek.

3.3.3

EESK ställer sig bakom Europaparlamentets uppmaning till kommissionen om att inleda en djupgående studie/analys av de extra kostnader som uppstår till följd av att ett område är en ö, i fråga om transportsystem för passagerare och varor, energiförsörjning och marknadstillträde, i synnerhet för små och medelstora företag.

3.4

Social jämlikhet – under de senaste tio åren har den sociala jämlikheten på de europeiska öarna förändrats i grunden till följd av en rad interna och externa faktorer: transporter, ekonomiska förändringar, förändrade livsmönster, kulturer och ambitioner. Den ekonomiska krisen har fått negativa effekter på den sociala jämlikheten.

3.4.1

Befolkningsnedgången påverkar de minst utvecklade öarna som tenderar att drabbas hårdare av en åldrande befolkning.

3.4.2

På vissa öar (t.ex. i Medelhavet) har flyktingströmmar påverkat normerna för social jämlikhet. Ett stort antal migranter har nyligen kommit till öarna, ibland har antalet till och med överstigit den lokala befolkningen, som i sin tur inte har varit i stånd att tillhandahålla nödvändigt stöd och bistånd. EESK uppmanar kommissionen att fortsätta att stärka synergierna mellan asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif) och de europeiska struktur- och investeringsfonderna (ESI-fonderna) och uppmuntrar medlemsstaterna och regionerna att utnyttja ESI-fonderna för att stödja en effektiv integrationspolitik som omfattar utbildning, sysselsättning, bostäder och icke-diskriminering.

3.4.3

EU:s initiativ och program till stöd för utbildnings-, yrkesutbildnings-, ungdoms- och idrottspolitik, såsom Erasmus +, bör ta hänsyn till öarnas isolerade situation samt till den brist på expertis och kunskap som ibland föreligger, i syfte att se till att det internationella utbytet och den internationella samverkan erhåller ordentlig finansiering och fungerar väl.

3.4.4

Personer med funktionsnedsättning och, mer allmänt, personer med sämre förutsättningar, lider mer än andra av de problem som beskrivs ovan. Det positiva exemplet med sammanhållningspolitiken som föreskriver att de slutliga stödmottagarna ska göra projekt som finansieras med ESI-fonder tillgängliga för missgynnade personer bör bli en förebild för all EU-politik.

3.5

Miljövård – de europeiska öarna ligger ofta i regioner som anses ha en unik biologisk mångfald.

3.5.1

Ett av skälen till detta är att livsmiljöerna i hög grad är uppsplittrade. Många öar anses ha en särskild rik landbaserad och marin biologisk mångfald. I allmänhet visar sig detta genom att det finns skyddade områden på de flesta av öarna.

3.5.2

De europeiska öarna har unika naturliga egenskaper, men deras ekosystem är också ömtåliga och mycket sårbara för människans och annan yttre påverkan. De kan också kännetecknas av begränsad åkermark, torka, stigande havsnivåer och markerosion.

3.5.3

Alla öar konfronteras med mer eller mindre allvarliga problem med havsföroreningar, särskilt farorna med de plastbaserade föroreningar som är allmänt förekommande i våra hav (och som huvudsakligen orsakas av verksamhet utanför öarna), ökenspridning och markförstöring, färskvattenbrist, beroende av fossila bränslen, avfallshantering och avloppsvattenrening.

4.1

För att komma vidare och omvandla dessa utmaningar måste man harmonisera och förbättra balansen mellan den ekonomiska, miljömässiga och sociala hållbarheten genom att tillämpa en helhetsstrategi som går ut på att genomföra koncept som ”Kvalitetsöar”, ”Gröna öar” och ”Öar för lika möjligheter”.

4.2

EESK anser att det är mycket viktigt att främja en hållbar tillväxt (ekonomisk, miljömässig och social) och full sysselsättning, innovation, konkurrenskraft och sammanhållning på öarna i EU genom att stärka och diversifiera specifika ekonomiska aktiviteter för att främja ömsesidig solidaritet mellan öarna själva och mellan öarna och fastlandet.

4.2.1

Trots öarnas storlek och ö-karaktären kan produkter från öarna som tagits fram med lokala resurser och lokalt kunnande vara konkurrenskraftiga. Ny kunskap, nytänkande och kompetenta mänskliga resurser är en förutsättning för en sådan framgångsrik strategi som måste bygga på nischmarknader.

4.3

EESK är fast övertygad om att politiken inom kärnområden såsom den inre marknaden, konkurrens, transporter, landsbygdsutveckling och fiske måste tillämpas på ett flexiblare sätt med hänsyn till ö-samhällenas ekonomier. Att bara förlita sig till sammanhållningspolitiken räcker inte för att uppnå målen.

4.3.1

En prioritering som måste beaktas för att främja ”kvalitetsöar”, med hänsyn till ovan nämnda politikområden, är kopplad till utnyttjandet av ”öppen och social innovation” för att skapa nya arbetstillfällen och företag och på så sätt skapa öar som är mer attraktiva för invånarna.

4.4

Det är mycket viktigt att medlemsstaterna, genom att utnyttja de europeiska struktur- och investeringsfonderna, stärker åtagandet om en hållbar förvaltning och skydd av miljön för att öka öarnas territoriella tillgångar. Det är också mycket viktigt att man genomför strategier för att minska användningen av resurser såsom vatten, mark, energi samt för återvinning av avfall som produceras av både företagen och lokalbefolkningen.

4.5

EESK anser att den cirkulära ekonomin är en prioritering för öarna i EU. Utvecklingen av en cirkulär ekonomisk modell för öarna kommer att bidra till att skydda deras ekonomier från att exponeras för resursförsörjningsrisker och föränderliga råvarupriser.

4.6

Öar och öregioner erbjuder ofta unika möjligheter till lösningar för ren energi. Europeiska kommissionen har insett detta och har åtagit sig att stödja utvecklingen och införandet av bästa tillgängliga teknik på EU:s öar och öregioner, inklusive utbyte av bästa praxis när det gäller finansiering och regelverk (12). EESK uppmanar kommissionen att dra igång en sådan insats tillsammans med medlemsstaterna och öarnas myndigheter och ger sitt fulla stöd till genomförandet av en övergripande rättslig ram för att stödja de europeiska öarnas omställning till lösningar för 100 % ren energi.

4.7

EESK stöder främjandet av en territoriell utveckling som bygger på att alla öbor har lika möjligheter att ta del av tjänster av allmänt intresse, och på samarbete mellan öar och fastlandet, bättre tillgång till tjänster, hållbar rörlighet samt förbättrade transporter och förstärkt kommunikationsinfrastruktur.

4.8

Det är viktigt att främja omskolning och livslångt lärande i syfte att fullt ut ta vara på det lokala humankapitalet, trygga lika villkor och möjligheter för personer med funktionsnedsättning och stödja ett aktivt åldrande som en strategisk lokal resurs. Det är också viktigt att locka unga öbor att i högre grad delta i EU:s program för rörlighet i utbildningssyfte, såsom Erasmus+.

4.9

Utöver ett starkt politiskt stöd kommer de utmaningar som EU:s öar måste ta itu med de närmaste åren även att kräva ett större deltagande av det civila samhället och arbetsmarknadens parter i arbetet med en ny strategi för öarna, samt ett näringsliv som understöds av åtgärder för att främja de små och medelstora företagens konkurrenskraft.

4.9.1

Därför måste offentliga och privata ekonomiska aktörer, arbetsmarknadens parter och de olika delarna av det organiserade civila samhället få kunskap om EU:s politik, program och finansieringsmöjligheter genom skräddarsydda utbildningsprogram samt organisatoriskt och tekniskt stöd.

4.10

EESK betonar att digital kapacitet är en väsentlig förutsättning för att uppväga öarnas nackdelar i fråga om konnektivitet. Det behövs större satsningar på informations- och kommunikationsinfrastruktur och -teknik för att se till att de offentliga tjänsterna räcker till för att tillgodose behoven hos dem som lever i öregioner.

5.1

EESK anser att Eurostats kriterier för att definiera öar bör omprövas med hänsyn till deras lämplighet.

5.2

Kommittén ser positivt på kravet i den gemensamma strategiska ramen för 2014–2020 (13) om att medlemsstaterna ska beakta geografiska och demografiska drag och vidta åtgärder för att ta itu med de specifika territoriella utmaningarna i varje region för att frigöra regionernas specifika utvecklingspotential och således också hjälpa dem att på det mest effektiva sättet uppnå smart och hållbar tillväxt för alla. Det behövs en större insats i denna riktning för att uppnå mer konkreta resultat.

5.3

Den främsta utmaningen för att stödja de europeiska öarnas konkurrenskraft och sammanhållning är att höja deras attraktionskraft. Enligt slutsatserna från ”Euroislands”-studien (14) måste två faktorer vägas in när man planerar utvecklingen mot en smart och hållbar tillväxt för alla på EU:s öar: hur attraktivt det är att bo där och hur attraktivt det är att bedriva affärsverksamhet där.

5.4

Med beaktande av Europaparlamentets resolution om öars särskilda situation och resolutionerna från konferensen för perifera kustregioner i Europa, konstaterar EESK att följande behövs för att öka öarnas attraktionskraft:

5.5

EESK ställer sig bakom ReK:s efterlysning av mer intensivt och målinriktat stöd inom ramen för sammanhållningspolitiken och övrig EU-politik för att förnya hamnstäder och hamnområden, inklusive öar, med hjälp av de möjligheter som ges i den territoriella agendan, agendan för städer, Leipzigstadgan och Amsterdampakten (15).

5.6

Merparten av sammanhållningspolitikens medel är koncentrerade till de mindre utvecklade regionerna. Klassificeringen av regioner i sammanhållningspolitiken bygger till stor del på regional BNP, som av flera skäl är en allt annat än perfekt indikator.

5.6.1

Med hänsyn till EESK:s slutsatser om ”Halvtidsöversynen av Europa 2020-strategin” bör fler indikatorer undersökas för att komplettera BNP i tilldelningsmetoden för strukturfonderna. Detta scenario borde leda till en ökning av medlen för öregionerna. EESK uppmanar kommissionen att ta fram andra indikatorer än BNP, som tar hänsyn till öarnas ekonomiska, sociala och miljömässiga sårbarhet.

5.6.2

Med beaktande av begreppet ”bortom BNP”, skulle EU:s öar kunna klassificeras som ”mindre utvecklade territorier”. I detta fall skulle samtliga europeiska öar kunna utnyttja sammanhållningsfonderna för att förverkliga och genomföra strategisk infrastruktur, och stödbeloppen till företag för konkurrenskraft och sammanhållning i dessa områden skulle också kunna ökas och anpassas efter deras attraktionskraft.

5.6.3

Mervärdet av ett program med innovativa åtgärder för öarna bör undersökas av kommissionen och syfta till att kartlägga och testa innovativa lösningar för en hållbar utveckling på öarna efter 2020.

5.6.4

Med beaktande av de geomorfologiska och ekonomiska särdragen på vissa europeiska öar (kustområden, inlands- och bergsområden), är det möjligt att genomföra en innovativ strategi med målet att främja komplementaritet mellan ESI-fonderna och synergier mellan strategier för att stödja blå tillväxt och landsbygdsutveckling.

30.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/15

Föredragande:

Mindaugas MACIULEVIČIUS

1.1

EESK välkomnar Europeiska kommissionens meddelande ”En rymdstrategi för Europa” och stöder de föreslagna riktlinjerna. Bland dessa ingår ett antal nya delar, däribland en öppning gentemot det civila samhället, fokus på små och medelstora företag, stimulans till forskning och utveckling samt behovet av att säkerställa tillräckliga finansiella flöden till rymdverksamhet, bland annat genom mobilisering av privat kapital.

1.2

EESK uppmanar kommissionen att fortsätta på denna väg och att sikta in sig på ännu mer ambitiösa mål. Den första rubriken i meddelandet lyder: ”Största möjliga vinster för samhället och EU:s ekonomi” och innehåller många av de rekommendationer som gjorts av kommittén i dess projekt ”Rymden och samhället”.

1.3

EESK är medveten om rymdkapacitetens dubbla natur. Kommittén upprepar dock sitt starka stöd för en rymdpolitik som är inriktad mot civila behov (fred och samarbete) och inser vikten av att använda rymdövervakningssystem för allmän säkerhet och trygghet. Denna dubbla användning är en av förutsättningarna för en framgångsrik integrerad och samstämmig politik för att värna om EU-medborgarnas välfärd.

1.4

Med tanke på de utmärkta resultaten hittills i fråga om precision och tillförlitlighet hoppas EESK att kommissionen utarbetar en förordning som gör användningen av Galileo som system för geografisk positionering i Europa till en prioritering och i vissa specifika fall preferentiell.

1.5

De investeringar som planeras för de kommande åren är tillräckliga för Copernicus- och Galileoprogrammen, men de måste garanteras. Nästa år inleds debatten om unionens nya fleråriga budgetram. Kommittén skulle vilja se att ytterligare resurser anslås för att möta de nya utmaningar som klimatförändringar, säkerhet och försvar mot yttre hot medför. Horisont 2020-programmet och strukturfonderna kan användas för att stödja utvecklingsverksamhet inom rymdsektorn.

1.6

EESK uppmanar kommissionen och Europeiska investeringsbanken att identifiera nya finansieringsalternativ för att uppmuntra privata investerare att ta rymdsektorn i beaktande. För detta ändamål skulle kommissionen kunna samarbeta genom att anordna möten i de enskilda berörda medlemsstaterna, där banker, institutionella investerare och företag skulle bjudas in för att studera nya former av investeringar, däribland rymdkluster.

1.7

EESK anser att det enda sättet att säkerställa långsiktig framgång för EU:s rymdstrategi är att samtliga medlemsstater deltar aktivt. Detta kan uppnås genom konkreta och målinriktade kapacitetsbyggande åtgärder vars syfte framför allt består i att bistå medlemsstater med växande rymdkapacitet och intressen. Sådana åtgärder kan bl.a. genomföras genom utbildningar, evenemang som syftar till att öka medvetenheten, samråd (såväl tekniska som användarinriktade), demonstrationsprojekt, regionala initiativ, synergier mellan medlemsstater som har kommit långt och de som börjar engagera sig på området, eller andra åtgärder som har anpassats för att möta medlemsstaternas behov.

1.8

Utbildning och insatser för att öka allmänhetens medvetenhet om fördelarna med att information och data görs tillgängliga genom rymdverksamhet är av yttersta vikt. Det är även viktigt att införa rymdrelaterad verksamhet i skolorna och vid universitet och högskolor.

1.9

Utbildning av tekniker och ingenjörer är av avgörande betydelse för den europeiska industrins framtid. Att stärka den europeiska arbetsmarknaden, förbättra infrastrukturen för övningar och tester, kompetenscenter, livslångt lärande samt att ständigt lyfta kunskaper och färdigheter till nya höjder som omfattar rymdvetenskapen måste vara hörnstenar i EU:s rymdstrategi.

1.10

För detta ändamål skulle kommittén vilja att kommissionen undersöker möjligheten att skapa en gemensam portal som visar all verksamhet som utförs av olika organisationer och myndigheter. Portalen bör vara tillgänglig för alla intresserade medborgare och aktörer, framhäva fördelarna med all pågående verksamhet och lyfta fram de potentiella möjligheterna inom rymdekonomin, i synnerhet för små och medelstora företag.

1.11

I ett nyligen offentliggjort yttrande om det europeiska initiativet för molnbaserade tjänster (1) framhöll kommittén ”de problem som hindrar Europa från att utnyttja potentialen hos data, särskilt vad beträffar bristande interoperabilitet och fragmentering av strukturer, som också är stängda för andra bidrag och utbyten”. Naturligtvis finns samma problem även inom den markbundna infrastrukturen i det europeiska rymdkommunikationssystemet, och det måste lösas så snart som möjligt.

1.12

Europa har utmärkt infrastruktur för uppskjutning av satelliter, med den nya generationen utskjutningsramper som Ariane och Vega, vilka möjliggör betydande besparingar, delvis tack vare ett ökat samarbete mellan medlemsstaterna. Utvecklingen av återanvändbara bärraketer kommer att medföra en betydande kostnadsminskning och möjliggöra åtkomst till rymdverksamhet för de länder som saknar medel för att kunna etablera en effektiv infrastruktur i yttre rymden.

1.13

Det finns ett ökat intresse för att använda minisatelliter för kommunikations- och övervakningssystem. Även inom marknaden för jordobservationer förväntas marknaden för minisatelliter växa på grund av nya användningsområden. Därför är det viktigt att EU fokuserar på utvecklingen av mini- och nanosatelliter för att kunna dra nytta av denna marknad. Det kommer samtidigt att ge inte bara små medlemsstater utan också privata aktörer möjligheter. EESK understryker dock att en sådan ökning av mindre kostsamma satelliter för övervakning av jordens yta kommer att leda till enorma mängder data. Att skydda alla medborgares och användares privatliv bör prioriteras genom en stark medvetenhet och strikta regler (2).

1.14

Garanterad tillgång till och säkerhet för rymdinfrastruktur ingår bland de prioriteringar som kommissionen kommer att vara tvungen att överväga. Samarbete med andra länder är avgörande för att undvika en kapplöpning efter de mest gynnsamma banorna och bristen på intresse när det gäller att ta itu med frågan om rymdskrot. Diplomatiska insatser som rör förvaltningen av yttre rymden måste därför intensifieras. Samtidigt rekommenderar EESK att EU stimulerar innovation inom sanering av avfall i rymden.

1.15

Den senare tidens möten på global nivå (3) har även belyst vikten av ett sådant samarbete. Fyra pelare har identifierats under mötena: ekonomi, samhälle, tillgänglighet och diplomati. EESK har alltid ägnat dessa frågor stor uppmärksamhet och tagit initiativ för att belysa deras betydelse för ekonomin och samhället.

1.16

Ett nytt förhållningssätt till dataanvändning efterlyses därför för att underlätta tillgången för små och medelstora företag, göra både medborgarna och de små och medelstora företagen medvetna om möjligheten att få tillgång utan diskriminering till dessa informationskanaler för stordata, förbättra skyddet mot it-attacker och kontinuerligt utveckla nya tillämpningar genom målinriktade initiativ som tar vara på kreativiteten hos våra forskare, universitet och företag. EESK betonar att i enlighet med Århuskonventionen måste användningen av stordata för miljöskydd underlättas till rimliga kostnader.

2.1

EU har för närvarande den näst största offentliga rymdbudgeten i världen och är den största institutionella kunden för uppskjutningstjänster i Europa. EU äger rymdsystem i världsklass, nämligen Copernicus för jordobservation samt Egnos och Galileo för satellitnavigering och geografisk positionering. Under perioden 2014–2020 kommer EU ensamt att investera 12 miljarder euro på rymdområdet.

2.2

Rymdteknik har blivit en oumbärlig del av de europeiska invånarnas vardag. Rymdbaserade lösningar ger dessutom fördelar i en lång rad sammanhang, bland annat katastrofhantering, jordbruk, transporter, energi och globala utmaningar. Teknik, data och tjänster på rymdområdet kan stödja många av EU:s politikområden och viktiga politiska prioriteringar. Rymden är också strategiskt viktig för Europa. Den stärker EU:s roll som global aktör, utgör en tillgång för säkerhet och försvar och skapar nya arbetstillfällen, mer tillväxt och fler investeringar. I Europa finns en blomstrande satellittillverkningsindustri som förser omkring 33 % av världens öppna marknader med satelliter. Här finns också en dynamisk sektor för följdtjänster med många små och medelstora företag. Den europeiska rymdekonomin hade ett uppskattat värde på 46 – 54 miljarder euro 2014, vilket motsvarar 21 % av värdet av den globala rymdsektorn.

2.3

I enlighet med artikel 189 i EUF-fördraget föreslår kommissionen en ny rymdstrategi för Europa inriktad på följande fyra strategiska mål:

3.1

Kommittén har alltid varit mycket aktiv när det gäller att stödja kommissionen och aktörer i rymdfrågor.

3.2

EESK har fastställt följande prioriteringar i sina yttranden om rymden:

4.1.1

En ambitiös strategi kräver en ambitiös budget. Enligt kommissionen är EU:s rymdbudget den näst största i världen. Den utgör en kombination av EU:s budget, medlemsstaternas egna budgetar för rymdfrågor och Europeiska rymdorganisationens (ESA) budget. Den amerikanska budgeten är nästan fyra gånger större än EU:s. Det är mycket svårt att uppskatta Rysslands och Kinas faktiska utgifter på rymdområdet, eftersom inte alla uppgifter som rör deras rymdverksamhet är allmänt tillgängliga. När man å andra sidan jämför rymdbudgetar som andel av BNP hamnar Europa bara på sjätte plats.

4.1.2

Kommissionens ambitiösa mål kräver ett ianspråktagande av omfattande investeringar som den offentliga sektorn helt enkelt inte har råd med på egen hand. Deltagande av privata investerare, banksektorn, investeringsfonder och andra finansiella aktörer är avgörande för att stödja utvecklingen av forskning och nya tillämpningar.

4.1.3

Meddelandet belyser och stöder inte den avgörande roll som små och medelstora företag spelar i tillräckligt hög grad, särskilt vad gäller innovativa nystartade företag. Deras roll borde stärkas. Samtidigt som större hänsyn tas till deras styrka avseende innovation, uppfyller de finansiella lösningar som föreslås inte sektorns verkliga behov, varav ett är den kroniska bristen på finansiering. Med tanke på de höga riskerna är banksystemet ovilligt att stödja innovation. För många små och medelstora företag är det omöjligt att delta i offentliga anbudsförfaranden, eftersom dessa ofta är skräddarsydda för stora aktörer. Mer stöd bör därför ges till små och medelstora företag genom att anbudsinfordringar införs för företag av denna storlek. En större andel underentreprenader som är öppna för ett bredare urval av små och medelstora företag för större projekt skulle också vara ett steg i rätt riktning. Horisont 2020 och andra FoU-program spelar en viktig roll och deras användning bör maximeras ur små och medelstora företags perspektiv.

4.1.4

EESK är orolig för brexit möjliga konsekvenser och dess påverkan på den europeiska rymdverksamheten. Storbritannien är en av de ledande medlemsstaterna på rymdområdet. Därför måste EU överväga vilka samarbetsmöjligheter det finns med Storbritannien på rymdområdet.

4.2.1

Det är inte alla EU-medlemsstater som är djupt involverade i rymdverksamhet, och tyvärr ser inte alla sektorer (såväl den privata som den offentliga) rymdverksamhetens fördelar. I den offentliga sektorn kan rymdverksamhet exempelvis användas effektivt inom en rad olika områden, bland annat: löpande territoriell övervakning, övervakning av bostadsisoleringsresultat, spårning av olagliga avstjälpningsplatser för avfall och mycket mer.

4.2.2

I syfte att säkerställa konkurrenskraften inom EU:s rymdsektor är det nödvändigt att engagera samtliga medlemsstater med växande rymdkapacitet och intresse för rymdverksamhet tillsammans med deras intressenter, företag, forskare och andra institutioner. Kommissionen bör överväga att vidta konkreta åtgärder.

4.3.1

Kommittén välkomnar att de frågor om styrning som diskuterats på senare tid och som EESK har framhållit i flera av sina tidigare yttranden har klargjorts. ESA:s strategi godkändes vid ESA:s ministerråds möte i december 2016 (inbegripet fördelningen av budgeten mellan olika program under perioden 2017–2021). EU:s och ESA:s strategier skiljer sig inte längre åt, utan kompletterar varandra.

4.4.1

Det finns ett akut behov av att inrätta centrum för stordata för att lagra, förbehandla och analysera data som hämtats från Copernicus. Möjligheten att använda historiska data tillsammans med Copernicus är också mycket viktig för att utveckla nya verktyg på området.

4.4.2

EU har åtagit sig att följa det ambitiösa COP21-avtalet och målen för hållbar utveckling. EESK betonar att satellitbaserade övervakningssystem och anläggningar för att behandla stordata på marken är nyckeln till ett framgångsrikt genomförande av både lokala och globala åtaganden. Det finns ett tydligt behov av nya verktyg som rör klimatförändringar, vilket EESK har efterlyst i tidigare yttranden, som t.ex. NAT/696 (5).

4.4.3

Som överenskommits i COP21-avtalet spelar LULUCF (6) en viktig roll när det gäller att absorbera nuvarande koldioxidnivåer i atmosfären. Skogar är kolsänkor och daglig precisionsövervakning av skogarnas tillstånd kan förhindra illegal avverkning av träd och uppmuntra aktivt ett skogsbruk, bland annat plantering av fler träd med en snabb växttakt och tidig upptäckt och förebyggande av skogsbränder. EU:s nuvarande förslag, som tillåter att man kompenserar för koldioxidutsläpp inom sektorer som industri och transport genom att använda skogsbaserade kolsänkor eller genom skogstillväxt, lägger mycket större tonvikt på ekonomiska, sociala och miljömässiga frågor. Förslagen framhåller tydligt det akuta behovet av Copernicus-baserade övervakningsverktyg. Internationellt sett är dessa verktyg av yttersta vikt, då de kan användas för att övervaka faktiska framsteg när det gäller begränsning och absorbering i olika stater i världen.

4.4.4

EESK framhåller att satellitbaserade övervakningssystem och databaser är av stor betydelse för en hållbar livsmedelsproduktion i framtiden. Det finns framför allt stora fördelar för precisionsjordbruk, inte minst eftersom Galileo och GNSS kan spara fossila bränslen. Programvaror som använder Copernicus-bilder i olika spektra kan dessutom identifiera exakt de markområden där fukt- eller näringsnivåerna antingen är otillräckliga eller för höga, vilket gör det möjligt att anpassa vatten- och näringsmängderna och därmed spara färskvatten och minimera användningen av gödningsmedel och bekämpningsmedel. Detta förbättrar jordbruksmetodernas hållbarhet avsevärt, främjar tidig upptäckt och förebyggande av växtsjukdomar, förutspår framtida avkastning och garanterar både betydande ekonomiska fördelar och en mycket positiv social och miljömässig påverkan.

4.4.5

Precisionsmeteorologin bör vidareutvecklas för att underlätta tidig upptäckt av och förebyggande av eller beredskap för extrema väderförhållanden, för att på så sätt minska livsmedelsförluster på gårdarna och dessutom skydda människor från faror som hotar hälsa och egendom.

4.5.1

År 2014 inledde EESK sitt projekt ”Rymden och samhället”, där partnerna underströk behovet av att gå vidare genom att låta hela samhället delta i debatten om vikten av Europas roll inom rymdsektorn. Det europeiska civila samhället måste rådfrågas ordentligt om vi vill förstå dess förväntningar och behov.

4.5.2

Kommissionens meddelande innehåller ingen hänvisning till denna strategiska utmaning, trots att offentliga samråd om en rymdstrategi för Europa genomfördes under 2016. Debatten om rymdpolitik har traditionellt varit begränsad till de viktigaste aktörerna och man har helt enkelt bortsett från det faktum att konsumenterna behöver känna till och vara medvetna om de fördelar och möjligheter som tekniken kan erbjuda, om vi ska utveckla en konsumentorienterad marknad.

4.5.3

Varje viktig aktör har en individuell kommunikationsstrategi, men det finns ingen gemensam vision eller strategisk plan att presentera för allmänheten. Kommittén anser att en strategi inte kan uppnås utan att involvera aktörer från det civila samhället, såväl offentliga som privata, i handlingsplanen.

4.5.4

Möten för slutanvändare bör anordnas på regional, nationell och europeisk nivå. Informationskampanjer med aktivt deltagande av de lokala myndigheterna bör också genomföras.

4.5.5

EESK uppmanar kommissionen och de viktigaste partnerna att inrätta en portal för rymden och samhället i samarbete med offentliga och privata organisationer och entreprenörer. Information och medvetandegörande bör vara bland de viktigaste prioriteringarna för en ny rymdpolitik, som i slutändan syftar till att tillgodose medborgarnas verkliga behov.

30.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/21

Föredragande:

Antonello PEZZINI

Medföredragande:

Franca SALIS-MADINIER

1.1

EESK stöder förslaget till direktiv om förebyggande omstrukturering och en andra chans och lägger därför fram förslag från det organiserade civila samhället som syftar till att komplettera direktivets innehåll.

1.2

Med beaktande av innehållet och behovet av att komplettera reglerna för den inre marknaden önskar EESK att förslaget utfärdas i form av en förordning och att man inte tvekar att genomföra en så omfattande harmonisering som möjligt av de aktuella systemen.

1.3

EESK insisterar på att företagsledningens skyldighet att informera och rådfråga sina anställda både före och under förhandlingarna formellt ska fastställas i direktivet. Särskilt i samband med en tidig omstrukturering är det de anställdas intressen som ska uppmärksammas mest, och under insolvensförfaranden ska det göras en uttrycklig hänvisning till artikel 5.2 i direktiv 2001/23/EG i syfte att tillvarata arbetstagarnas rättigheter i detta sammanhang.

1.4

EESK uppmanar kommissionen att i direktivet införa skyldigheten att ”föregripa” en insolvenssituation som en grundläggande princip genom att upprätta en ”uppförandekod”. I detta syfte föreslår EESK att principen om ”social warning” införs i direktivet på lämpligt sätt.

1.5

EESK rekommenderar att man i direktivet inför en övergripande princip om att vid insolvens garantera statusen som prioriterad fordringsägare till samtliga anställda i alla medlemsstater. Vidare föreslår EESK att man inrättar en nationell riskdelningsfond, där en sådan inte finns, som i samtliga medlemsstater säkerställer utbetalning av arbetstagarnas löner. En sådan fond, som redan finns i vissa medlemsstater, skulle kunna finansieras av arbetsgivarna genom lämpliga bidrag. Medlemsstaterna skulle kunna delta i förvaltningen av denna fond och vara garanter för den.

1.6

EESK rekommenderar att kommissionen snabbt fastställer metoder och tidsfrister för att upptäcka ett företags problem i god tid.

1.7

De yrkespersoner, sakkunniga och domare som ska arbeta med dessa frågor måste ha följt en lämplig gemensam utbildning och ha bred erfarenhet för att kunna arbeta med hittills outforskade områden.

1.8

Det är nödvändigt att se närmare på tillförlitlighetskriterierna angående företagarnas professionella beteende och ärlighet, som ska styrkas med vederbörliga intyg som utfärdats av myndigheterna. Sådana intyg gör det berättigat att ge dem en andra chans.

1.9

EESK yrkar på att man i direktivet ska fastställa att om en företagsledare missbrukar insolvensförfarandet i syfte att inte tillgodose sina anställdas rättigheter är detta en illegal praxis som medför att denne inte ska beviljas moratorium eller få rätt till en andra chans.

1.10

EESK samtycker till att domstolar ska ha en mindre aktiv roll och bara ingripa vid behov.

1.11

EESK understryker företagets samhällsvärde och att det därför krävs en ansträngning för att hålla företaget aktivt med hjälp av smidiga, lägliga och inte alltför kostsamma förfaranden. Detta är i linje med värderingarna i EU-fördraget (artikel 3) och bygger på respekt för näringsidkarens goda tro.

2.1

Den 20 maj 2015 antog Europaparlamentet och rådet förordning (EU) 2015/848 (nedan kallad förordningen) om insolvensförfaranden i olika länder.

2.2

Den nya lagstiftningen har införlivat den nya synen på insolvenslagstiftningens mål, nämligen att konkursförfaranden inte längre betraktas enbart som likvidation, utan även som verktyg för att garantera bevarandet av företagets organiserade medel och därmed arbetstagarnas rätt till arbete och, där detta är möjligt, säkerställa företagets överlevnad.

2.3

I de medlemsstater där förfaranden för företagsomstrukturering har företräde framför förfaranden för likvidation är andelen fordringsindrivning 83 % jämfört med 57 % (1).

2.3.1

Något som även skiljer sig mycket från land till land är förfarandenas tidslängd (2), som kan vara från några få månader till flera år.

2.3.2

Det förekommer också flera olikheter vad gäller möjligheten att få tillgång till omstruktureringsförfaranden innan en insolvens konstaterats.

2.3.3

Nyligen genomförda studier (3) har visat att konkurslagstiftningen inte är helt ändamålsenlig, och att det finns mycket stora skillnader mellan medlemsstaternas olika lagstiftningar, vilket medför hinder för investeringsrörligheten på den inre marknaden.

2.4

För entreprenörerna, för vilka andelen ”ekonomisk dödlighet” ligger på runt 50 % (4) under företagets fem första levnadsår, är målet att dessa ska kunna utnyttja ett moratorium i perioder då en kris blir uppenbar, och därefter inom en period på högst tre år kunna hitta en lösning på sina skulder för att undvikastigmatiseringen i anslutning till en konkurs. Ärliga entreprenörer uppmuntras på så sätt till en andra chans.

2.5

En betydande nyhet i riktning mot att skapa ett gemensamt europeiskt rättsligt område är inrättandet före juni 2019 av ett elektroniskt system för sammankoppling av så kallade ”insolvensregister”, som ska upprättas i varje medlemsstat. Systemet ska vara kostnadsfritt tillgängligt via den europeiska e-juridikportalen.

2.6

Enligt kommissionen går 200 000 företag i Europa i konkurs varje år, vilket leder till att 1,7 miljoner arbetsplatser går förlorade. Fenomenet skulle ofta kunna undvikas om man hade haft effektivare insolvens- och omstruktureringsförfaranden.

2.7

Av en utvärdering av genomförandet av kommissionens rekommendation från 2014 om omstrukturering och en andra chans framgår det att bestämmelserna, trots genomförda reformer på insolvensområdet, fortfarande är oenhetliga och ineffektiva eller obefintliga i vissa länder. I handlingsplanen för en kapitalmarknadsunion från 2015 tillkännagavs ett lagstiftningsinitiativ om företagsinsolvens, inbegripet tidig omstrukturering och en andra chans.

2.8

Kommissionens initiativ bör även ses i ljuset av de rekommendationer som anges nedan för att bland annat belysa följande:

3.1

Kommissionens förslag – med artiklarna 53 och 114 i EUF-fördraget som rättslig grund – bygger på tre huvuddelar:

3.2

De nya bestämmelserna följer vissa grundläggande principer för att säkerställa att ramarna för insolvens och omstrukturering är konsekventa och effektiva i hela EU:

3.3

I det nya förslaget till direktiv tas det dessutom hänsyn till faktorer för ett ”kontinuerlig förfarande”, där entreprenören bibehåller kontrollen över den egna verksamheten, s.k. automatic stay, det vill säga den tid på fyra månader som fordringsägare inte får ta några egna initiativ till fordringsindrivning.

4.1.1

När det gäller den frivilliga tillämpningen av det föreslagna systemet för skuldavskrivningsförfaranden på konsumenter motsätter sig EESK, i linje med sina tidigare yttranden om denna fråga, starkt denna möjlighet. EESK har tvärtom uppmärksammat det absoluta behovet av en särskild ordning för överskuldsättning bland konsumenter.

4.2.1

EESK anser att det skulle vara nyttigt att precisera direktivets omfattning och tillämpningsområde (företagstyper, antalet anställda). Man bör ägna särskild uppmärksamhet åt små och medelstora företag och deras inverkan på den lokala ekonomin.

4.2.2

Det råder en stor enighet om behovet av att hjälpa företagen med att omstrukturera i tid så att jobben kan räddas och de kan behålla sitt värde, samt för att stödja ärliga entreprenörer.

4.2.3

Det skulle vara användbart och tillrådligt att fastställa de kriterier enligt vilka en företagschef kan betraktas som ”ärlig”. Dessa kriterier bör tydliggöras och formaliseras i direktivet. Slutligen bör man inte bortse från fenomenet taktisk insolvens, som används för att undvika rättsliga skyldigheter och förneka arbetstagare deras rättigheter. Bruket av en sådan praxis bör avskräckas genom att de som använder sig av den nekas tillgång till ett moratorium och en andra chans.

4.2.4

Samtliga steg ska genomföras under kontinuerlig medverkan av arbetstagare och fackförbund genom ett samråd med dessa parter och tillhandahållande av information i tillräckligt god tid. Representanter för arbetstagare och fackförbund ska ha rätt till att föreslå alternativa lösningar i syfte att värna om sysselsättningen och även ha rätt att vända sig till en sakkunnig.

4.2.5

När ramen för förebyggande omstrukturering visar sig ha gemensamma centrala delar som är acceptabla bör den följa ett gemensamt, enhetligt protokoll på EU-nivå.

4.2.6

EESK föreslår att man i samtliga medlemsstater inför förfaranden för att upprätta en nationell riskdelningsfond som säkerställer utbetalning av arbetstagarnas löner. En sådan fond skulle kunna finansieras av arbetsgivarna genom lämpliga bidrag. Medlemsstaterna skulle kunna delta i förvaltningen av denna fond och vara garanter för den (5).

4.2.7

För att kunna rädda arbetsplatser och undvika uppsägningar bör den s.k. social warning stödjas, det vill säga företagets skyldighet att i tillräckligt god tid underrätta och varna samtliga berörda parter om svårigheter i företaget. Denna bestämmelse, som bör tillämpas på lämpligt sätt i varje specifikt fall, kommer dessutom att vara ett användbart medel för att klart och tydligt fastställa om entreprenören beter sig på ett ärligt och socialt ansvarsfullt sätt.

4.2.7.1

Man bör gynna en kultur som går ut på att utbyta information med arbetstagarnas företrädare, fackförbund och andra representativa organisationer eller berörda parter.

4.2.8

Målet är att minska antalet åtgärder som vidtas av rättsliga eller administrativa myndigheter, då dessa alltför ofta tillkallas för att på ett alltför tidigt stadium och på ett drastiskt vis lösa insolvensproblem.

4.2.9

Principen om relevant information till och samråd med representanter för arbetstagare (direktivet om europeiska företagsråd 2009/38/EG) bör tillämpas på nationell och europeisk nivå, och man bör även erkänna deras rättigheter och rätt till skydd när de utfärdar en tidig varning, då de ofta är bland de första som blir varse företagets problem (”whistleblower as means of prevention”).

4.2.10

Artikel 3.3 måste tydliggöras. Man bör särskilt fastställa de parametrar på grundval av vilka företag kan uteslutas från varningsmekanismen (antal anställda, omsättning osv.).

4.3.1

Man bör införa en generell ram som både är fördelaktig och proaktiv och som baseras på en harmonisering av erfarenheter och förfaranden.

4.3.2

För att kunna uppnå det som fastställs i artikel 114 i EUF-fördraget, det vill säga genomföra den inre marknaden, är det nödvändigt att kommissionen, eventuellt med hjälp av delegerade akter, ser till att harmonisera insolvensförfarandena, som för närvarande ser alltför olika ut i de enskilda länderna.

4.3.3

På samma sätt behöver man på en EU-nivå föreslå och harmonisera lämpliga förfaranden före insolvens, som tar hänsyn till orsakerna till hindren för det normala finansiella flödet, vilka ibland är kopplade till sena utbetalningar (6).

4.3.4

Man bör fastställa regler för gott uppförande mellan uppdragsgivare och tjänsteleverantörer, där en maximal tidsfrist för betalningen av tjänster föreskrivs.

4.3.5

Andra gånger kan skälen till insolvens uppstå av politiska skäl som inte beror på entreprenörens affärsförmåga.

4.3.6

Skyddet av både ny och tillfällig finansiering bör garanteras genom gemensamma bestämmelser och uppförandekoder som fungerar på samma sätt i de olika länderna, och som även tillgodoser minoriteternas legitima ståndpunkter.

4.3.7

En del regionala förvaltningar i europeiska länder har redan upprättat gemensamma organ (7) som har till uppgift att ingripa i god tid när det uppstår ett behov för åtgärder för att bistå ett företag som befinner sig i en svår situation (8).

4.3.8

Det skulle vara lämpligt att undersöka dessa organ och dra nyttiga lärdomar av deras viktigaste erfarenheter.

4.3.9

Upprättandet av gemensamma organ med starka befogenheter, tydliga förutseende visioner och solida sociala mål skulle kunna överbrygga den brist på strategisk framsyn och innovation som har försvagat arbetsmarknaden i allmänhet och bidragit till den finanskris som i olika former har påverkat Europa sedan 2008.

4.3.10

Både verktygen för tidig omstrukturering och den ”andra chansen” är fördelaktiga för den entreprenör som har respekterat förfarandet för tidig varning och framsynthet och som begär att få tillgång till dessa verktyg. Bägge verktygen har som mål att skapa förutsättningar för att göra fordringsägarna delaktiga (i första hand arbetstagare och fackförbund).

4.3.10.1

Av det här skälet är det mycket viktigt att entreprenörer som har begärt tillgång till dessa fördelar omedelbart gör samtliga räkenskapshandlingar (bokslut med bilagor, bank- och försäkringsdokument, lagerbokföring osv.) tillgängliga för de berörda parterna (arbetstagare, fackförbund, fordringsägare i allmänhet, organ som utsetts för att lösa krisen) och tillåter alla former av kontroller av verksamheten.

4.3.10.2

Detta skulle inte bara följa principen om insyn utan också göra det möjligt att göra vissa grundläggande principer som nämns i och som ligger till grund för förslaget till direktiv effektivare.

4.3.10.3

En omedelbar åtkomst till all företagsdokumentation skulle nämligen kunna möjliggöra följande:

4.3.11

En bedömning av företagsomstruktureringens inverkan bör omfatta effekterna på sysselsättningen då man, om dessa är kända i förväg, kan vidta lämpliga åtgärder för att skydda denna, till exempel genom fortbildning och höjning av arbetstagarnas kompetens.

4.3.12

När det gäller artikel 18 i kapitel 5 bör det förhindras att företagsledare gör sig av med företagstillgångar under den nivå som krävs för att fullgöra betalningsåtaganden gentemot anställda.

4.4.1

I sitt yttrande från 2013 om insolvensförfaranden, som även är relevant för detta yttrande, betonade EESK bland annat följande:

4.4.2

Bestämmelserna om en andra chans, som gäller för entreprenörer efter ett första misslyckande, ska vara tydliga och gemensamma för alla EU-länder i enlighet med artikel 114 om den inre marknaden. Dessa bestämmelser måste stödjas av anställda som varken har lidit skada eller missgynnats av entreprenörens första misslyckande.

4.4.3

Det händer alltför ofta att de stelbenta förfarandena i många medlemsstater gynnar handlingar som ibland är drastiska från konkursförvaltarnas sida.

4.4.4

De åtgärder som ska vidtas på ett enhetligt och öppet sätt i alla medlemsstater måste omvandla konkursförvaltarens tidigare roll till den nya rollen som ”förvaltare för utveckling av sysselsättningen”. Detta ska ske genom en bred och gedigen kulturell och teknisk förberedelse, bland annat med hjälp av de it-applikationer som tillhandahålls på den europeiska e-juridikportalen och som har förstärkts genom förordning (EU) 2015/848.

4.4.5

Den förenkling som föreslås för att få tillgång till en andra chans uppskattas. I detta avseende är det betydelsefullt att överskuldsatta entreprenörer kan erhålla skuldavskrivning efter utgången av den föreskrivna fristen utan att de på nytt behöver ansöka till en rättslig eller administrativ myndighet (artikel 20.2).

4.5.1

Det vore lämpligt om grundutbildningen och fortbildningen av ”ledamöterna vid de rättsliga och administrativa myndigheter som handlägger frågor om omstrukturering, insolvens och en andra chans” kunde anordnas direkt av kommissionen (eventuellt genom agenturer).

4.5.2

De krav som ställs på förvaltare som är verksamma inom EU måste harmoniseras: De bör uppfylla minimistandarder i fråga om t.ex. utbildning och yrkeskvalifikationer, vara registrerade som förvaltare samt iaktta ett ansvarsfullt beteende och en etisk yrkeskod.

4.5.3

Följande verktygstyper behövs: intern översyn, bokföringspraxis, rapportering och kontroll för att aktivera och förbättra förfarandenas effektivitet.

4.6.1

Såsom redan nämnts i punkt 4.3.10.1 kan äktheten och fullständigheten hos de uppgifter som samlas in i syfte att effektivt övervaka förfarandena endast säkras genom en snabb och fullständig tillgång till företagsdokumentationen(artikel 29).

4.6.2

Det faktum att dokumentationen måste vara tydlig och komplett bör understrykas i den genomförandeakt som utfärdas i enlighet med förordning (EU) nr 182/2011.

30.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/28

Föredragande:

Antonio GARCÍA DEL RIEGO

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar den föreslagna ramen för återhämtning och resolution av centrala motparter (1), vars syfte är att man ska närma sig ett slutligt och harmoniserat återhämtnings- och resolutionsförfarande för clearing av centrala motparter inom EU, och stöder både dess mål och strategin.

1.2

EESK betonar att det är ytterst viktigt att genomföra G20:s befintliga beslut om global styrning av centrala motparter liksom de specifika rekommendationerna från rådet för finansiell stabilitets ständiga kommitté för samarbete avseende tillsyn och lagstiftning (FSB SRC), FSB:s styrgrupp för resolution (FSB ReSG), kommittén för clearing- och regleringssystem med G10:s centralbanker (CPMI), Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (Iosco) och Baselkommittén för banktillsyn (Baselkommittén) i harmoniserad, bindande lagstiftning, genom vilken sunda och säkra lika villkor garanteras på global nivå.

1.3

EESK skulle därför välkomna större flexibilitet vad gäller möjligheten att anpassa den föreslagna förordningen till den framtida utvecklingen av det internationella samförståndet avseende reglerna för centrala motparter, dvs. rekommendationerna från rådet för finansiell stabilitet (FSB) (2).

1.4

EESK anser att omvandlingen av det befintliga systemet med enskilda lösningar för centrala motparter på grundval av internationella rekommendationer och nationella tillsynsmyndigheter till en slutlig förordning om återhämtning och resolution som är tydlig, konsekvent, stabil och heltäckande samt proportionerlig och framtidssäkrad i samband med annan lagstiftning såsom direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag (BRRD), är ytterst viktig.

1.4.1

I detta sammanhang anser EESK att en gemensam tillsynsmyndighet för centrala motparter och en gemensam resolutionsmyndighet skulle försätta dem i ett bättre läge när det gäller att dela sakkunskap och data samt säkerställa att den nya förordningen genomförs av centrala motparter på ett standardiserat sätt inom hela Europa, så att det nuvarande lapptäcket av olika nationella tillsynsmyndigheter med sinsemellan något olika tillsynskriterier och tillsynsverktyg undanröjs.

1.5

Mot bakgrund av Europeiska centralbankens (ECB) centrala roll inom den gemensamma tillsynsmekanismen (SSM) för banksektorn, dess befintliga behörighet att garantera effektiva och sunda system för clearing, betalning och avveckling (3) samt dess roll i fråga om att bevilja centrala motparter tillgång till centralbankspengar, rekommenderar EESK starkt att man ska överväga att utnyttja eller utvidga ECB:s befogenheter till att göra den till både central Europeisk tillsynsmyndighet för centrala motparter inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen och central resolutionsmyndighet inom ramen för ECB/eurosystemet.

1.6

EESK anser att ytterligare övervakningsverktyg bör föreskrivas för tillsynsmyndigheterna på detta område för att de ska kunna göra sig en övergripande bild av riskpositionen för enskilda clearingmedlemmar över flera centrala motparter (inbegripet centrala motparter i tredjeländer) och för centrala motparter över marknader, genom att skapa modeller avseende potentiella dominoeffekter på positioner över centrala motparter. Tillsynsmyndigheter, eller ännu hellre en central tillsynsmyndighet, bör ges befogenhet att genomföra egna, heltäckande stresstester och bilda sig en uppfattning om riskpositionen och de riskreducerande tillgångarna för berörda centrala motparter kvartalsvis, månadsvis eller dagligen utifrån vad situationen kräver, utöver det årliga stresstest för centrala motparter som Esma genomför enligt förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer.

1.7

Samtidigt som EESK utgår från att en naturlig ordningsföljd kommer att infinna sig i form av den första resolutionen av en eller flera enskilda clearingmedlemmar enligt direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och därefter –vid behov – återhämtningen och resolutionen av en eller flera centrala motparter bör det förtydligas att det finns scenarier där återhämtning av en eller flera centrala motparter bör ges företräde framför återhämtning av en eller flera banker, vilka utgör de huvudsakliga clearingmedlemmarna i dessa centrala motparter.

1.8

EESK kräver att det i återhämtningsplaner för centrala motparter ska specificeras vilka verktyg och åtgärder som kommer att övervägas för att på nytt stämma av den centrala motpartens bankbok, eftersom detta förslag varken avgör vilka specifika verktyg som ska ingå i eller uteslutas ur återhämtningsplaner.

1.9

Enligt kommittén bör man vara mycket uppmärksam på hur icke-finansiella motparter och indirekta clearingdeltagares segregerade kundtillgångar kan komma att påverkas i händelse av att instrument för fördelning av förluster eller positioner används, dvs. i händelse av uppsägning av kontrakt och minskning av värdet av eventuella vinster som ska betalas av den centrala motparten till clearingmedlemmar som inte är på obestånd. På samma sätt välkomnar kommittén det faktum att det befintliga förslaget varken innehåller ”värderingsavdrag från initialsäkerhet”, eftersom det inte skulle utgöra ett lämpligt återhämtnings- och resolutionsverktyg, eller ”värderingsavdrag från vinster på tilläggsmarginalsäkerhet”, eftersom man måste vänta sig kurssäkrade positioner.

1.10

EESK:s anser att alla uttryckligen omnämnda alternativ om att rädda centrala motparter med skattebetalarnas pengar bör strykas i förslaget till lagstiftning och uteslutas, särskilt vad gäller centrala motparter i tredjeländer. Alternativet med extraordinärt offentligt stöd bör föreslås av respektive myndighet när detta anses vara lämpligt så att denna möjlighet även i fortsättningen är extraordinär. Den befintliga möjligheten till extraordinärt offentligt stöd på vissa villkor kan ge upphov till en moralisk risk. Detta skulle även göra genomförandet av en gemensam tillsynsmyndighet och en gemensam resolutionsmyndighet politiskt mer godtagbart ur ett nationellt perspektiv.

1.10.1

Mot bakgrund av detta begär EESK att tillämpning av samma eller liknande bindande standarder även ska krävas av centrala motparter som godkänts enligt förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer (4) inom ramen för ett ”likvärdighetsbeslut” som av tredjeländers clearingorganisationer (tredjeländers centrala motparter).

1.11

EESK föreslår att resolutionsmyndighetens befogenhet att säga upp vissa eller samtliga kontrakt vad gäller en central motparts clearingtjänster bör användas mycket restriktivt när en central motpart stöder spotmarknader och clearar produkter som avser likvida medel.

1.12

EESK anser att upphävandet av clearingkravet vid resolution av en enskild central motpart måste tillämpas med beaktande av den potentiella inverkan på andra centrala motparter som beviljats tillstånd att tillhandahålla clearingtjänster avseende samma tillgångsklass.

2.1

Både i EU:s direktiv om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och Förenta staternas Dodd-Frank-lag krävs det att systemviktiga banker ska ha fastställt återhämtnings- och resolutionsplaner som möjliggör ordnad avveckling i händelse av en kris med begränsad spridning till bredare finansmarknader. I och med att central clearing blivit obligatorisk efter förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer och Dodd-Frank-lagen har de centrala motparterna blivit allt viktigare för det finansiella systemets övergripande säkerhet och sundhet. Därför krävs det, utöver att man säkerställer centrala motparters motståndskraft, en stabil planering för återhämtning och resolution i syfte att garantera att det faktum att man i större utsträckning förlitar sig på central clearing inte leder till en ny kategori av enheter som är ”för stora för att få hamna på obestånd”.

2.1.1

Även om det är statistiskt osannolikt att en central motpart hamnar på obestånd, på grund av dess specifika affärsmodell och inriktning på riskhantering, skulle en sådan händelse, på grund av den centrala motpartens centrala roll på marknaden i egenskap av systemviktigt finansinstitut, kunna få omfattande spridning inom det finansiella systemet med dominoeffekter på clearingmedlemmar och de marknader den stöder. Det är en händelse med låg sannolikhet men med stora konsekvenser.

2.2

Centrala motparter spelar en viktig roll i det finansiella systemet genom att hantera ett komplext nätverk av motpartsriskförhållanden. De gör detta huvudsakligen genom att i) ställa sig själva mellan parterna i kontrakt som är föremål för handel på en eller flera finansmarknader (reglerat eller ”Over the Counter” [OTC]) och genom att ii) skydda sig själva mot sina användares obestånd genom att samla in lämpliga marginaler och säkerheter från både köparen och säljaren samt tillämpa förlustdelningsarrangemang (den s.k. vattenfallsprincipen vid obestånd, som används i extrema fall när de enskilda marginalerna visar sig otillräckliga) (5).

2.3

En deltagare i en central motpart åtnjuter minskade risker jämfört med vid bilateral clearing genom att deltagaren drar nytta av multilateral nettning, lämplig kollateralisering och ömsesidigt ansvar för förluster. Skyldigheterna för nettodeltagarna i centrala motparter (långa och korta positioner) vad gäller enskilda produkter, enligt vilka det fastställs ett enkelt multilateralt saldo per produkt/deltagare, oberoende av motpartens identitet före novation. När det råder en betydande korrelation mellan produkter kan centrala motparter fastställa deltagarnas marginaler över produkter (portföljmarginalsäkerheter) genom att låta dem balansera risk genom att inneha positioner i korrelerade produkter.

2.4

För att fullt ut förverkliga fördelarna med centrala motparter måste de centrala motparterna 1) hantera sin risk effektivt och ha tillgång till lämpliga finansiella resurser och 2) vara föremål för sträng lagstiftningsmässig tillsyn och stränga övervakningskrav. För det första måste centrala motparter vara tillräckligt motståndskraftiga i den meningen att de utifrån sina finansiella resurser (inbegripet krav på marginaler, förhandsfinansierade obeståndsfonder och likviditetsresurser) med mycket hög sannolikhet kan stå emot clearingmedlemmars obestånd och andra stresshändelser. För det andra måste centrala motparter ha återhämtningsplaner i enlighet med vilka de kan fördela överskridande förluster och generera ytterligare likviditet utan att lägga en alltför stor börda på clearingmedlemmar och andra finansinstitut, bland vilka många sannolikt är systemviktiga i sin egen rätt. Slutligen måste det ha fastställts trovärdiga resolutionsplaner för centrala motparter.

2.5

År 2009 åtog sig G20-ländernas ledare att se till att alla standardiserade OTC-derivatkontrakt clearas genom centrala motparter. Ökad användning av central clearing av derivat är tänkt att förbättra den finansiella stabiliteten genom

2.6

På internationell nivå utfärdade kommittén för clearing- och regleringssystem med G10:s centralbanker (CPMI) tillsammans med Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (Iosco) och rådet för finansiell stabilitet riktlinjer för återhämtning och resolution av finansmarknadsinfrastrukturer, inbegripet centrala motparter, redan så tidigt som 2014. Dessutom utgör återhämtning och resolution av centrala motparter viktiga prioriteringar i de pågående internationella arbetsplaner som angavs 2015.

2.7

På EU-nivå har kommissionen – på grundval av ovan nämnda arbete på internationell nivå – utfärdat ett förslag (7) till lagstiftningssystem avseende resolution och återhämtning av centrala motparter, som står i centrum för detta yttrande.

3.1.1

EESK noterar att de lagstiftningsmässiga kraven på centrala motparter är strängare nu än före krisen. CPMI:s och Ioscos principer för finansmarknadsinfrastrukturer erbjuder en omfattande ram avseende centrala motparters motståndskraft och återhämtning.

3.1.2

EESK lovordar det viktiga arbete som CPMI och Iosco genomfört för att ta itu med centrala motparters motståndskraft och återhämtning på internationell nivå.

3.1.3

Kommittén skulle därför vilja se en mekanism i den föreslagna förordningen som möjliggör flexibel anpassning till den framtida utvecklingen av det internationella samförståndet avseende förordningen om centrala motparter, dvs. rekommendationerna från rådet för finansiell stabilitet.

3.1.4

Följaktligen stöder kommittén den föreslagna förordningen, i vilken internationella standarder – som för närvarande genomförs något olika av centrala motparter beroende på den rättsliga ramen och regelverket – införlivas i en standardiserad uppsättning harmoniserade och heterogena skyldigheter enligt EU-rätten.

3.1.5

EESK erinrar om betydelsen av ett helhetsperspektiv på ändringen av relaterad lagstiftning, närmare bestämt direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag, och av att se till att moratorieverktyg (artiklarna 5 och 10 i sistnämnda direktiv) och andra mekanismer fortsätter att utesluta betalnings- och leveransskyldigheter gentemot vissa betalningssystem, centrala motparter, värdepapperscentraler och centralbanker i syfte att inte bringa portföljer och säkerheter som innehas av eller överförs till centrala motparter i obalans.

3.1.6

I detta sammanhang förutsätter EESK att det kommer att finnas en naturlig ordningsföljd: först resolution av en eller flera enskilda clearingmedlemmar enligt direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag, och därefter vid behov återhämtning och resolution av en eller flera centrala motparter, som dessa clearingmedlemmar har varit viktiga kunder till. I vissa scenarier kan återhämtningen av en eller flera centrala motparter prioriteras framför återhämtningen av en eller flera banker, som är dessa centrala motparters viktigaste clearingmedlemmar.

3.1.6.1

Enligt de principer som fastställts av kommittén för clearing- och regleringssystem med G10:s centralbanker och Iosco bör obeståndsresurserna för systemviktiga centrala motparter åtminstone klara två clearingmedlemmars obestånd som potentiellt kan orsaka den största sammanlagda kreditexponeringen för den centrala motparten i extrema men tänkbara fall (så kallad ”minsta täckning”). Om clearingmedlemmar som överskrider exponeringen för minsta täckning i förhållande till en eller flera centrala motparter hamnar på obestånd och behandlas enligt direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag måste konsekvenserna för de centrala motparterna och övriga clearingmedlemmar som inte har hamnat på obestånd beaktas vid alla beslut som rör de allmänna clearingorganisationer som är i kris enligt direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag.

3.1.6.2

Eventuellt behöver den centrala motparten stabiliseras och stödjas enligt denna föreslagna lagstiftning innan processen med koppling till direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag kan tillämpas på dessa clearingmedlemmar i kris. I vissa scenarier skulle också clearingmedlemmar som inte har hamnat på obestånd kunna hamna på obestånd genom tillämpning av verktyg som fastställs i den föreslagna lagstiftningen och därefter bli föremål för direktivet om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag. Om detta bidrar till att stabilisera den centrala motpart som betjänar flera clearingmedlemmar bör dock stabiliseringen av den centrala motparten prioriteras framför stabiliseringen av den enskilda clearingmedlemmen.

3.2.1

Kommittén påpekar att den föreslagna förordningen är inriktad på extrema och exceptionella marknadssituationer. Det är dock ytterst viktigt att återhämtnings- och resolutionsförfarandet gör det möjligt att bibehålla de centrala motparternas kritiska tjänster utan att använda offentliga medel, någon form av solvensstöd eller någon annan form av statlig finansiell stabilisering, offentligt aktiekapitalstöd eller tillfälligt offentligt ägande. Det nuvarande uttryckliga alternativet med extraordinärt offentligt finansiellt stöd under vissa förhållanden bör strykas så att man undviker att skapa en moralisk risk genom att felaktigt uppmuntra clearingdeltagarna att inte bidra till återhämtningen och resolutionen av en central motpart i början, utan vänta och se om och i vilken utsträckning extraordinärt offentligt stöd beviljas, och därmed frivilligt godta eller till och med framkalla spridningseffekter till den offentliga sfären.

3.2.2

Eftersom de konkreta scenarier där återhämtnings- och resolutionsförfarandet tillämpas inte kan förutsägas i detalj bör de centrala motparterna behålla flexibiliteten i utformningen och genomförandet av återhämtningsverktyg för att kunna hantera olika obeståndssituationer. För många regler kan leda till ineffektiv stelbenthet. Som ett första steg bör därför de centrala motparterna ges möjlighet att genomföra processen för hantering av obestånd och slutligen genomföra sin återhämtningsplan innan resolutionsmyndigheterna ingriper, såvida det inte finns tecken som tyder på att återhämtningsplanen sannolikt kommer att misslyckas eller äventyra den finansiella stabiliteten.

3.3.1

I förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer fastställs skyldigheter och krav för både finansiella och icke-finansiella motparter som ingår derivatkontrakt. Finansiella motparter är banker, försäkringsgivare, investeringsförvaltare, pensionsfonder, företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och alternativa investeringsfonder. Icke-finansiella motparter omfattar icke-finansiella motparter som överskrider clearingtröskeln (enheter med rullande teoretisk bruttoderivatposition under 30 dagar på minst 1 miljard euro för kredit- och aktiederivat och/eller 3 miljarder euro för ränteswappar, valuta, råvaruinstrument och andra instrument) samt icke-finansiella motparter. Dessutom finns det tredjelandsenheter som indirekt kan omfattas av förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer vid transaktioner med motparter i EU.

3.3.1.1

Clearingkravet i förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer gäller om OTC-derivatkontraktet ingås mellan två finansiella motparter, en finansiell motpart och en icke-finansiell motpart som överskrider clearingtröskeln, eller två icke-finansiella motparter som överskrider clearingtröskeln, eller en finansiell motpart/icke-finansiell motpart som överskrider clearingtröskeln och en tredjelandsenhet som skulle omfattas av clearing om den var etablerad i EU. Undantagen från kraven kommer att upphöra under 2017.

3.3.2

Efter att alla undantag har löpt ut kommer icke-finansiella motparter av en viss storlek som direkta eller indirekta deltagare i en central motpart att påverkas av förordningen om återhämtning och resolution på grund av kravet att centralt cleara vissa klasser av OTC-derivatkontrakt (8). Därigenom kan det hända att icke-finansiella motparter och kunder till pensionsfonder dras in i oavsiktliga åtaganden på grund av kombinationen av denna förordning och clearingkravet, vilket skapar en ännu starkare länk mellan realekonomin/kapitalförvaltare och systemviktiga finansinstitut.

3.3.3

EESK uppmanar därför kommissionen att överväga ett annat sätt att hantera icke-finansiella motparter – särskilt producerande företag som säkrar fysisk exponering i realekonomin – inom den föreslagna återhämtnings- och resolutionsramen i fall då offentliga myndigheter tvingas vidta extraordinära åtgärder i allmänhetens intresse, eventuellt åsidosätter normala äganderättigheter och fördelar förluster mellan specifika berörda parter, och som en sista utväg inte betalar ut vinsterna från den centrala motparten till icke-finansiella motparter.

3.3.4

(Pensions-)fonder och andra enheter som förvaltar småskaliga investerares pengar och investerar i kapitalmarknader måste direkt eller indirekt genom clearingmedlemmar inneha positioner i centrala motparter. Dessa enheter är underkastade nationell tillsyn och stränga restriktioner för sina investeringar för att se till att de inte exponerar slutkunderna för onödiga risker. Nationella tillsynsmyndigheter eller förvaltaruppdrag tvingar dem dessutom att ha kundpositioner indirekt i kundkonton och bör separeras. I och med förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer har ett alternativ för skydd av särskilt indirekta clearingdeltagares tillgångar skapats genom införandet av separering och överförbarhet av kunders tillgångar.

3.3.5

Mot bakgrund av den omfattande regleringen har investerarna i sådana (pensions-)fonder intrycket att det finns ett särskilt skydd för deras tillgångar i både nationell och europeisk lagstiftning. Den föreslagna lagstiftningen skulle dock göra det möjligt att åsidosätta normala äganderättigheter och fördela förluster mellan specifika berörda parter, och inte betala ut vinsterna från den centrala motparten, vilket även påverkar kundkonton och separerade kundkonton. EESK uppmanar kommissionen att se till att möjligheten att åsidosätta normala äganderättigheter (uppsägning av kontrakt/fördelning av förluster/innehållande av vinster) inte tillämpas på (separerade) kundkonton.

3.4.1

EESK uppmanar kommissionen att se till att övergången till ett harmoniserat system sker under tillräcklig tillsyn och synkroniseras med kraven för tredjeländers centrala motparter, för att undvika risken för regelarbitrage och en konkurrensnackdel för EU:s centrala motparter genom att tredjeländers centrala motparter får erbjuda tjänster på mindre säker grundval och därigenom till lägre kostnader.

3.4.2

För alla länder där kommissionen planerar att anta ett beslut om ”likvärdighet” måste tydliga regler och bestämmelser om återhämtning och resolution vara en viktig faktor att beakta. För alla länder där kommissionen redan har antagit ett beslut om ”likvärdighet” (9) måste detta beslut ses över med hänsyn till reglerna och bestämmelserna om återhämtning och resolution i tredjeländer, för att se till att likvärdiga återhämtnings- och resolutionsförfaranden för centrala motparter tillämpas för tredjeländers centrala motparter som erbjuder tjänster på EU:s inre marknad och att beslut som fattas av europeiska resolutionskollegier är verkställbara i tredjelandets rättsliga miljö. Ett minimikrav bör vara avtal om informationsutbyte när det gäller systemrisk med tillsynsmyndigheten för tredjelandets centrala motpart och tillsynsmyndigheterna och resolutionsmyndigheten för centrala motparter i EU och sådana myndigheters deltagande i så kallade ”krishanteringsgrupper”.

3.4.3

Enligt förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer får kommissionen begära att Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) tillhandahåller teknisk rådgivning om likvärdigheten för vissa jurisdiktioner utanför EU med viktiga derivatmarknader eller centrala motparter, vilka har ansökt om erkännande (10).

3.4.4

EESK efterlyser vidare att huvudpunkterna i Esmas bedömning ska omfatta sådana tredjeländers återhämtnings- och resolutionslagstiftning, för att säkerställa lika villkor och undvika regelarbitrage som leder till onödiga risker för deltagarna på EU:s inre marknad och möjligen även för skattebetalarna i EU på grund av de tjänster som tillhandahålls av tredjeländers centrala motparter. Det är avgörande att ha lika villkor internationellt och att begränsa de europeiska skattebetalarnas exponering för risker som kan hanteras inom EU.

3.5.1

Enligt EESK måste EU och enskilda medlemsstater öka sina tillsynsmyndigheters förmåga att förstå risker och riskhantering med anknytning till centrala motparter på alla nivåer, genom mänskliga, ekonomiska och tekniska resurser. EESK anser att tillsynsmyndigheterna för närvarande är för beroende av sakkunskapen inom överstatliga organisationer och de centrala motparterna själva. Detta beroende kan bli särskilt riskabelt om tillsynsmyndigheterna med kort varsel måste ta kontrollen över en central motpart i kris, dvs. om den verkställande ledningen eller styrelsen i en central motpart avlägsnas och därefter ersätts, eller om resolutionsbefogenheter utövas.

3.5.2

EESK anser att en gemensam tillsynsmyndighet för centrala motparter och en gemensam resolutionsmyndighet skulle försätta dem i ett bättre läge när det gäller att dela sakkunskap och data samt säkerställa att den nya förordningen genomförs av centrala motparter på ett standardiserat sätt inom hela Europa, så att risken för kringgående av reglerna eller regelarbitrage kan undanröjas. Dessutom skulle det nuvarande lapptäcket när det gäller tillsynen över centrala motparter ersättas. För närvarande följer reglerna den nationella tillsynsmetoden enligt förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer, vilket skapar kollegier kring nationella tillsynsmyndigheter för tillsyn över centrala motparter. I ett scenario med extrem påfrestning, där en eller flera centrala motparter löper risk att hamna på obestånd, anser dock EESK att en centraliserad metod skulle ge maximal effektivitet, eftersom beslut måste fattas enligt en helhetssyn med tanke på flera centrala motparter, clearingmedlemmar osv.

3.5.2.1

EESK anser att den reglering av centrala motparter som infördes genom förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer 2012 ledde till ett lapptäcke när det gäller tillsynen över centrala motparter (11), eftersom centralbanker, nationella banktillsynsmyndigheter eller börstillsynsmyndigheter fick till uppgift att övervaka centrala motparter i olika länder. Denna uppfattning har bekräftats i Esmas inbördes utvärdering enligt artikel 21 i förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer, om tillsynsverksamhet med avseende på centrala motparters marginal- och säkerhetskrav, som offentliggjordes den 22 december 2016. I denna slår Esma tydligt fast att de finns ett behov av ökad tillsynskonvergens mellan nationella tillsynsmyndigheter.

3.5.2.2

Även om rapporten hade en begränsad omfattning identifierades en rad områden där de nationella tillsynsmyndigheterna har olika tillsynsmetoder. Rapporten innehåller även rekommendationer för att göra tillsynspraxis mer konsekvent. Kring varje nationell tillsynsmyndighet har det inrättats kollegier – med stor överlappning av deltagare när det gäller de viktigaste centrala motparterna – som skulle behöva arbeta parallellt i händelse av att flera centrala motparter hamnar på obestånd. Mot bakgrund av utvecklingen under de senaste åren och att marknaderna för noterade derivat och OTC-derivat i allt högre grad sammanförs, bör en ny centraliserad strategi övervägas 2017.

3.5.3

Mot bakgrund av ECB:s centrala funktion i den gemensamma tillsynsmekanismen föreslår EESK att man överväger att utvidga ECB:s befogenheter så att den blir den centrala europeiska tillsynsmyndigheten för centrala motparter inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen. För att undvika interna intressekonflikter bör ECB/Eurosystemet i sig ta över uppgiften som central resolutionsmyndighet. Detta skulle vara möjligt antingen inom ramen för dess befintliga befogenheter eller genom en rimlig utvidgning. En av ECB:s grundläggande uppgifter är att ”främja väl fungerande betalningssystem” (12). De flesta europeiska centrala motparter är registrerade som betalningssystem för att uppnå slutgiltig avveckling (13). Vissa stora centrala motparter i euroområdet (dvs. LCH SA och Eurex Clearing) är dessutom licensierade och reglerade som kreditinstitut.

3.5.4

Enligt artikel 22 i stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken får ECB utfärda förordningar för att säkerställa effektiva och sunda clearing- och betalningssystem inom EU och i förbindelser med tredjeland. Det innebär att en reglerande funktion avseende clearingsystemens sundhet redan finns. Alternativet skulle vara att inrätta en ny central europeisk tillsynsmyndighet för centrala motparter, vilket betraktas som mer tidskrävande och kostsamt.

3.5.5

En central tillsynsmyndighet för både banker och centrala motparter inom ramen för den gemensamma tillsynsmekanismen skulle också respektera det faktum att de flesta systemviktiga banker är medlemmar i ett stort antal centrala motparter (t.ex. JPMorgan, som är medlem i 70 centrala motparter världen över (14)). Om en av dessa stora medlemmar därför hamnar på obestånd skulle det utlösa samtidiga konkursauktioner i de centrala motparter där banken som har hamnat på obestånd är medlem.

3.5.6

En politisk förutsättning för införandet av en gemensam tillsyns- och resolutionsmyndighet ur nationell synvinkel är det redan begärda avlägsnandet av möjligheten att under vissa förhållanden rädda centrala motparter med skattebetalarnas pengar i form av extraordinärt offentligt finansiellt stöd.

3.6.1

Den resolutionsmyndighet som utsetts för den centrala motparten eller den behöriga myndigheten för en clearingmedlem i en central motpart i resolution kan begära att kommissionen tillfälligt upphäver det clearingkrav som avses i artikel 4.1 i den föreslagna förordningen för särskilda klasser av OTC-derivat om särskilda villkor är uppfyllda.

3.6.2

Det är dock svårt att föreställa sig hur särskilt mindre clearingmedlemmar med kort varsel skulle kunna hantera positioner igen i en bilateral process under mycket stressade marknadsförhållanden. Clearingkravet bygger dessutom på särskilda klasser av OTC-derivat för alla centrala motparter, inte bara för en central motpart. Följaktligen kan upphävandet av clearingkravet påverka andra centrala motparter som är auktoriserade att tillhandahålla clearingtjänster avseende samma produkter. Det måste säkerställas att upphävandet av clearingkravet är frivilligt för andra centrala motparter. Dessutom skulle dessa centrala motparter kunna ha arrangemang för korsberäkning av marginalsäkerheter för dessa och andra klasser av derivat, vilket skulle göra att återgången till en bilateral marknad får oavsiktliga dominoeffekter.

3.6.3

EESK anser därför att upphävandet av clearingkravet i resolution är ett resolutionsverktyg som inte får påverka andra centrala motparter som beviljats tillstånd att tillhandahålla clearingtjänster avseende samma tillgångsklass.

3.6.4

Den nationella tillsynsmyndighetens begäran skulle slutligen kunna få konsekvenser för hela Europa, vilket enligt kommittén är ytterligare ett argument för en alleuropeisk, gemensam tillsynsmyndighet för centrala motparter och en gemensam resolutionsmyndighet.

30.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/36

Föredragande:

Daniel MAREELS

1.1

EESK välkomnar paketet med kommissionsförslag och hoppas att det verkligen ska bidra till att fullborda det arbete som gjorts för att reformera den finansiella sektorn efter krisen.

1.2

Kommittén gläder sig över den underliggande holistiska och integrerade synen som gör att ett antal viktiga mål på olika områden förlikas och förenas i dessa förslag, för övrigt utan att man gör avkall på principerna. Detta tillvägagångssätt möjliggör framsteg på flera viktiga områden på vägen mot en mer hållbar och gemensam europeisk framtid och i det fortsatta arbetet med att fullborda EMU.

1.3

Detta gäller i första hand målen för banksektorn och den finansiella sektorn . För kommittén råder det inga tvivel om att de olika åtgärder som föreslås bidrar till att stärka det europeiska regelverket för tillsyn och resolution för bankerna. Detta är en förutsättning för den riskminskning som eftersträvas i den finansiella sektorn och för att institutens motståndskraft ska förbättras . Finansiell stabilitet och ett sunt finansiellt system som bidrar till en stabil och hållbar ekonomisk tillväxt är av avgörande betydelse. I övrigt får man inte förbise skuggbanksektorn och lämna denna oreglerad.

1.4

Det är framför allt förslagens riskreducerande karaktär som gör det möjligt att ta steg framåt , inte bara vid den fortsatta uppbyggnaden av bankunionen utan också vid skapandet av bankunionens tredje pelare, det europeiska insättningsgarantisystemet . Detta är särskilt viktigt nu när en fullt utvecklad bankunion är en av grundvalarna för fullbordandet av EMU, vars genomförande bör eftersträvas utan dröjsmål. Vissa specifika justeringar i förslagen bidrar återigen till strävan efter en kapitalmarknadsunion .

1.5

För kommittén handlar det också om att man på detta sätt bidrar till de fortsatta insatserna för att återställa kundernas och konsumenternas förtroende för den finansiella sektorn. Det är därför också glädjande att man både tar sig an problemet med institut som är ”för stora för att gå omkull” (too big to fail) via TLAC-åtgärderna och verkar för att göra nedskrivningsreglerna mer ändamålsenliga och effektiva. Under alla omständigheter är det fortfarande av yttersta vikt att man, om det uppstår en kris vid en bank, inte behöver ta offentliga medel eller skattemedel i anspråk.

1.6

Kommittén gläder sig vidare över den uppmärksamhet som ägnas åt finansieringen av ekonomin . I nuläget, som kännetecknas av osäkerhet och förändring, och vid en tidpunkt då investeringarna ligger kvar på en alltför låg nivå får man inte försitta något tillfälle att skapa nya och ytterligare möjligheter för en varaktig och hållbar ekonomisk återhämtning i den reala ekonomin, en återhämtning som går hand i hand med tillväxt, mer investeringar och arbetstillfällen .

1.7

Bankerna har en viktig roll som mellanhand på kapitalmarknaderna, och banklån kommer utan tvekan också i framtiden att vara den viktigaste finansieringskällan för familjer och små och medelstora företag. Även om förslagen innebär ett steg framåt när det handlar om att skapa rätt förutsättningar för att banker ska kunna åta sig denna roll, uppkommer frågan om man inte skulle kunna gå längre och ytterligare stärka och intensifiera insatserna för de små och medelstora företagen, som utgör ryggraden i den europeiska ekonomin. Närmare bestämt efterlyser EESK en konsolidering och en fortsatt utvidgning av ”stödfaktorn för små och medelstora företag (1)”, som innebär att banker inte behöver lägga lika mycket kapital åt sidan vid lån till små och medelstora företag. Kommittén förespråkar för övrigt ett liknande tillvägagångssätt till förmån för företagen inom den sociala ekonomin.

1.8

Kommittén gläder sig också över att man tagit hänsyn till ett några av EU:s särskilda egenskaper , bland annat på grundval av uppmaningen att inkomma med synpunkter (call for evidence). Det handlar bland annat om de justeringar av de internationella överenskommelserna som återfinns i dessa förslag, inom ramen för den globala reformen av den finansiella sektorn. Dessa bidrar till finansieringen av ekonomin.

1.9

De föreliggande förslagen är en ny etapp men inte den sista i den reform av den finansiella sektorn som man efter krisen beslutade om på internationell nivå . För kommittén är det därför viktigt att Europa fortsätter att spela en framträdande roll i det pågående och framtida internationella arbetet. Internationella minimiregler måste sättas i främsta rummet, och de europeiska värderingarna och intressena måste skyddas. Under alla omständigheter gäller det att inte acceptera några snedvridningar som är till förfång för de europeiska instituten.

1.10

När det däremot handlar om hur den nödvändiga mångfalden inom den europeiska finansiella sektorn återspeglas i de rättsliga bestämmelserna anser kommittén att man ännu inte tagit tillräcklig hänsyn till situationen i små och icke-komplexa banker. I de föreliggande förslagen tas det fortfarande inte tillräcklig hänsyn till de särskilda egenskaperna hos och de möjligheter som finns i detta slags institut. Detta gäller i synnerhet proportionalitetsprincipen . Kommittén anser att man i stället för dagens fragmenterade och begränsade strategi bör prioritera en mer strukturerad och långtgående strategi, till förmån för fler institut och på fler områden. Detta slags institut får inte påtvingas några överdrivet tunga förpliktelser eller bördor.

1.11

Det ligger också i alla berörda parters, såväl reglerings- och tillsynsmyndigheternas som institutens, intresse att man eftersträvar tydlighet och rättssäkerhet vid genomförandet av de nya reglerna. I övrigt bör man fastställa en tillräcklig tidsfrist för detta genomförande. För att undvika eventuella negativa effekter för finansieringen av ekonomin är det önskvärt med en snabb behandling av de rättsliga övergångsåtgärderna i fråga om den nya IFRS (2) 9. För övrigt ställs sektorn inför många utmaningar, bl.a. till följd av den tekniska och digitala utvecklingen, det låga ränteläget och ett antal andra utvecklingstendenser i krisens kölvatten.

1.12

När det gäller förstärkningen av regelverket för tillsyn gläder sig kommittén över att reglerings- och tillsynsmyndigheternas roll och de möjligheter som de ges får större uppmärksamhet. Regler och tillsyn är beroende av varandra och båda måste få spela sin roll, bland annat så att det leder till en bättre harmonisering av regler och metoder. Och så att man kan agera ändamålsenligt och effektivt om det blir nödvändigt.

1.13

När det gäller regelverket för resolution ställer vi oss positiva till införlivandet av TLAC (total förlusttäckningskapacitet) i MREL-systemet (minimikrav för egna medel och kvalificerade skulder) och den planerade harmoniseringen av den nationella rangordningen av lågprioriterade skuldinstrument vid insolvensförfaranden. Detta leder till att bestämmelserna harmoniseras och till att förlustabsorberingsbestämmelsernas operativa tillämpbarhet förbättras.

2.1

Kommissionen offentliggjorde den 23 november 2016 ett antal förslag för en reform av regleringen av bankerna. De syftar till att genomföra dokument som utarbetats efter arbetet i Baselkommittén för banktillsyn och rådet för finansiell stabilitet, där man beaktat resultaten av kommissionens uppmaning att inkomma med synpunkter i syfte att bedöma den nuvarande banklagstiftningens effektivitet och ändamålsenlighet.

2.2

Dessa lagstiftningsförslag (4) syftar till att ändra redan befintlig banklagstiftning. Det handlar framför allt om

2.2.1

Kapitalkravsförordningen (CRR) och kapitalkravsdirektivet (CRD) från 2013. Där fastställs tillsynskrav för kreditinstitut (banker) och värdepappersföretag samt bestämmelser i fråga om styrning och tillsyn.

2.2.2

Direktivet om återhämtning och resolution av banker (BRRD) och förordningen om den gemensamma resolutionsmekanismen (SRMR) från 2014. Dessa innehåller bestämmelser om återhämtning och resolution av konkurshotade institut som har kommit på obestånd och innebär att den gemensamma resolutionsmekanismen införs.

2.3

Det finns flera mål för de nya förslagen. Det handlar i huvudsak om

2.3.1

att öka motståndskraften hos finansinstituten i EU och främja den finansiella stabiliteten,

2.3.2

att förbättra bankernas utlåningskapacitet för att stödja ekonomin i EU, och

2.3.3

att främja bankernas roll när det gäller att uppnå djupare och mer likvida europeiska kapitalmarknader, för att stödja skapandet av en kapitalmarknadsunion.

2.3.4

Samtidigt kan det nämnas att man eftersträvar en mer sofistikerad och långtgående tillämpning av den så kallade proportionalitetsprincipen till förmån för små och/eller icke-komplexa banker.

2.4.1

När det gäller målen under punkt 2.3.1 handlar det om

2.4.1.1

att införa mer riskkänsliga kapitalbaskrav, särskilt i fråga om marknadsrisker, motpartskreditrisker och exponeringar mot centrala motparter,

2.4.1.2

att tillämpa metoder som bättre återspeglar de faktiska risker som bankerna exponeras för,

2.4.1.3

att införa en bindande bruttosoliditetsgrad (LR (6)) på minst 3 % för att förhindra att institut tar på sig en alltför hög skuldsättningsgrad,

2.4.1.4

att införa en bindande stabil nettofinansieringskvot (NSFR (7)) för att ta itu med det alltför stora beroendet av kortsiktig marknadsfinansiering och minska finansieringsrisken på lång sikt,

2.4.1.5

ett krav på att globala systemviktiga institut (8) (G-SII (9)) ska ha en miniminivå av kapital och andra instrument som bär förluster vid resolution. Detta krav, känt som ”total förlusttäckningskapacitet” (TLAC (10)), införlivas i det befintliga MREL-systemet (11), som gäller för alla banker. På så sätt kommer EU i förekommande fall att bättre kunna försätta globala systemviktiga institut som har kommit på obestånd i resolution, medan den finansiella stabiliteten skyddas och risken för skattebetalarna begränsas till ett minimum. Dessutom planeras en harmonisering av rangordningen av borgenärer, så att det råder lika villkor i händelse av en skuldnedskrivning vid resolution av en bank.

2.4.2

När det gäller målen under punkt 2.3.2 (och i viss mån också punkt 2.3.4) handlar det om

2.4.2.1

att öka bankers kapacitet att bevilja lån till små och medelstora företag och finansera infrastrukturprojekt,

2.4.2.2

att minska de administrativa bördorna för icke-komplexa, små banker i samband med ett antal regler om ersättningar, närmare bestämt reglerna om uppskjuten ersättning och ersättning i form av instrument, t.ex. aktier,

2.4.2.3

att göra reglerna i kapitalkravsdirektivet och kapitalkravsförordningen mer proportionerliga och mindre betungande för mindre och mindre komplexa institut, eftersom vissa av de nuvarande kraven på offentliggörande av information, rapportering och komplexa handelslager inte verkar motiveras av några tillsynsskäl.

2.4.3

När det gäller målen under punkt 2.3.3 strävar man efter att

2.4.3.1

undvika oproportionerliga kapitalbaskrav för poster i handelslagret, inklusive dem som rör marknadsgaranters verksamhet,

2.4.3.2

minska kostnaderna för utfärdande eller innehav av vissa instrument (säkerställda obligationer, värdepapperiseringsinstrument av hög kvalitet, statspapper och derivat för säkringsändamål),

2.4.3.3

undvika potentiella hinder för institut som fungerar som mellanhänder för kunder när det gäller transaktioner som clearas av centrala motparter.

3.1.1

Dessa förslag bör utan minsta tvekan välkomnas. De innebär en ytterligare komplettering och finjustering av det viktiga arbete som gjorts för att stärka den finansiella sektorn efter krisen. Man tar också hänsyn till att bankerna i Europa också i framtiden kommer att spela en viktig roll i samhället, i synnerhet för finansieringen av ekonomin. Bankerna har en viktig roll som mellanhand på kapitalmarknaderna, och banklån kommer även i fortsättningen att vara den viktigaste finansieringskällan i Europa för familjer och företag, framför allt små och medelstora företag. Detta får inte äventyras.

3.1.2

Kommittén gläder sig framför allt över den holistiska och integrerade syn som fått råda när man utarbetat dessa förslag, där man tagit hänsyn till olika viktiga samhälleliga mål och den utveckling man önskar. Det är en av de stora fördelarna att man konkret tagit sig an detta när man utarbetat de föreliggande förslagen, utan att göra avkall på principerna. Det ena får ju inte ske på bekostnad av det andra.

3.1.3

Under de svåra och komplexa politiska, sociala och ekonomiska förhållanden som råder och med ett antal viktiga utmaningar för dörren skapar det faktum att man förlikar och förenar ett antal viktiga mål på olika områden en icke-försumbar potential för framsteg på olika områden på vägen mot en mer hållbar och gemensam europeisk framtid. Detta balanserade tillvägagångssätt bidrar också till att återställa förtroendet ytterligare.

3.1.4

Kommittén gläder sig också över att man tagit hänsyn till resultaten av uppmaningen att inkomma med synpunkter (”call for evidence”) (12), eftersom detta möjliggjort ett mer harmoniskt tillvägagångssätt och ett deltagande från alla berörda parters sida, å ena sidan, och ett mer sofistikerat och nyanserat tillvägagångssätt, inom ramen för de mål som fastställts, å andra sidan.

3.1.5

För kommittén är det mycket viktigt att banksystemet är motståndskraftigt och tillräckligt kapitaliserat som en förutsättning och grund för fortsatt finansiell stabilitet.

3.1.6

Lika viktigt är det att vidta åtgärder till stöd för ekonomin och en effektiv finansiering av denna, så att ekonomisk tillväxt och skapande av arbetstillfällen kan ges största möjliga stöd.

3.1.7

Dessa förslag kan genom sin riskreducerande karaktär också bidra till det fortsatta genomförandet av bankunionen (13) och är enligt kommittén också en viktig faktor som ska möjliggöra framsteg vid genomförandet av bankunionens tredje pelare, det europeiska insättningsgarantisystemet. Bankunionen är i sin tur en av de grundläggande pelarna i EMU och man bör sträva efter att genomföra denna snabbt. Förslagen bidrar också till inrättandet av kapitalmarknadsunionen (14), och detta är ytterligare ett mervärde av dem.

3.1.8

Dessa förslag är ett nytt steg på vägen mot ett återställande av förtroendet för den finansiella sektorn och för bankerna, men inte det sista. Kommittén hoppas att man kan arbeta i samma anda när nästa steg ska tas. Detta gäller i synnerhet för de frågor som just nu diskuteras (15), bl.a. inom ramen för slutförandet av Basel III-regelverket (16), och där resultat förväntas inom relativt kort tid. Under alla omständigheter gäller det att ytterligare minska risken inom sektorn, utan att den europeiska banksektorn drabbas på ett oproportionerligt sätt.

3.1.9

Dessutom är det alltså också viktigt att hålla ett öga på den internationella kontexten, framför allt nu när det visat sig att icke-europeiska partner tolkar vissa överenskommelser om den globala reformen av den finansiella sektorn annorlunda och/eller mindre strikt. Den heltäckande reformagendan som man efter finanskrisen kom överens om på G20-nivå får inte äventyras eller globalt leda till alltför stora skillnader eller fragmentering till förfång för de institut som är etablerade i EU.

3.1.10

Det är viktigt att dessa förslag skapar tillräcklig tydlighet och säkerhet för den finansiella sektorn och aktörerna. En fragmenterad sektor med korrekta ersättningar, som är verksam i ett gemensamt europeiskt område, måste också ha möjlighet att ta itu med andra utmaningar, t.ex. till följd av den tekniska och digitala utvecklingen, det låga ränteläget och en rad andra problem i krisens kölvatten, t.ex. de nödlidande lånen (17) i vissa länder.

3.1.11

Slutligen vill kommittén här upprepa sin tidigare ståndpunkt om att man inte får förbise skuggbanksektorn och lämna denna oreglerad. De potentiella risker som finns i denna måste också bli föremål för kontroll och tillsyn så att den finansiella stabiliteten förstärks. Samtidigt måste man lägga ribban lika högt för alla som är verksamma i den finansiella miljön.

3.2.1

Kommittén gläder sig över den uppmärksamhet som ägnas åt tillsynsregelverket och åt den fortsatta komplettering och förstärkning av det som planeras enligt de föreliggande förslagen, med hjälp av de olika kvoterna och andra åtgärder. Dessa kan räkna med stöd, framför allt nu när detta sker med den nyansering som krävs och man bl.a. ser till att finansieringen av ekonomin inte förhindras i onödan.

3.2.2

Kommittén gläder sig över att mer uppmärksamhet ägnas åt reglerings- och tillsynsmyndigheternas roll i denna miljö, viljan att ge dem utökade möjligheter och uppnå en större och bättre harmonisering av regler och metoder. Detta är viktigt inte bara för att undvika alltför stora skillnader i behandlingen av banker, utan också om man ser till en bredare tillämpning av proportionalitetsprincipen.

3.3.1

I linje med sina tidigare yttranden gläder sig kommittén över att problemet med institut som är ”för stora för att gå omkull” tas upp i de nya förslagen. Införlivandet av total förlusttäckningskapacitet (TLAC) för de europeiska globala systemviktiga instituten (G-SII) i MREL-systemet (minimikrav för egna medel och kvalificerade skulder) med en allmänt tillämplig del (18) och en individuell del (19) möjliggör ett både harmoniserat och skräddarsytt tillvägagångssätt.

3.3.2

Men detta räcker inte. Som tidigare nämnts (20) måste en fullständig tillämpning av Basel III, rådet för finansiell stabilitet (FSB) och en lösning för banker som är ”för stora för att gå omkull” i enlighet med internationella överenskommelser (G20) (även i fortsättningen) stå högt på dagordningen för de kommande åren. Målsättningen måste även i fortsättningen vara att stärka den finansiella sektorns stabilitet och motståndskraft och samtidigt förhindra att man i framtiden ska behöva ta offentliga medel i anspråk för att rädda banker. För att underlätta tillämpningen av resolutionsmekanismen bör man dessutom börja undersöka hur bankernas stora innehav av statspapper kan minskas (21). Detta skulle också bidra till ett fullständigt fullbordande av bankunionen (22).

3.3.3

Kommittén ställer sig också mycket positiv till kommissionens förslag om att öka harmoniseringen i rangordningen av borgenärer genom att skapa en ny klass av tillgångar vid tillämpningen av skuldnedskrivningssystemet för att se till att villkoren blir desamma i de olika medlemsstaterna (23).

3.4.1

Det är naturligtvis mycket positivt att man granskar de olika åtgärder som planeras med avseende på deras effekt på finansieringen av den reala ekonomin. Och att man gör det som krävs för att förbättra bankernas utlåningskapacitet.

3.4.2

Kommittén ställer sig särskilt positiv till att stor uppmärksamhet ägnas åt utlåningen till små och medelstora företag, som är och förblir ryggraden i den europeiska ekonomin. De skapar investeringar och arbetstillfällen.

3.4.3

Detta gäller i synnerhet konsolideringen och den fortsatta utvidgningen av ”stödfaktorn för små och medelstora företag”. Man bör grundligt undersöka om inte man inte kan gå längre vid tillämpningen av denna faktor, till förmån för så många lån och små och medelstora företag som möjligt. På samma sätt uppmanar kommittén kommissionen att göra ytterligare ansträngningar för att stärka ekonomin i de medlemsstater som försvagats mest av den ekonomiska krisen.

3.4.4

Kommittén anser också att parallella insatser bör göras till förmån för den sociala ekonomin och för de aktörer som är verksamma på detta område. Man skulle framför allt kunna skapa en ”stödfaktor för sociala företag”.

3.5.1

Även om det inte handlar om den främsta punkten i de föreliggande förslagen gläder sig kommittén över den uppmärksamhet som ägnas åt den fortsatta uppbyggnaden av kapitalmarknadsunionen.

3.5.2

I linje med sina tidigare yttranden (24) på detta område anser kommittén att regelverket och tillsynsramen bör göra det möjligt att utveckla kapitalmarknadernas starka sidor och att hålla de svaga sidorna, t.ex. överdrivet och omåttligt risktagande, under kontroll. Det nya systemet måste kunna hålla stånd mot negativa effekter av eventuella nya kriser. Detta förutsätter också större konvergens och samarbete på mikro- och makrotillsynsnivå, på både europeisk och nationell nivå.

3.6.1

För det första vill kommittén framhålla den grundläggande betydelsen av behovet av ett diversifierat banklandskap (25). Detta gynnar inte bara stabiliteten utan gör det också möjligt att på bästa möjliga sätt tillgodose allas behov, oavsett om det handlar om sparare, investerare, konsumenter eller företagare.

3.6.2

Kommittén ställer sig mycket positiv till att proportionalitetsprincipen, som den tidigare framhållit som det största problemet för små och icke-komplexa banker (26), har lett till ett antal förslag i de föreliggande förslagen.

3.6.3

Kommittén anser däremot att det tas för lite hänsyn till situationen i dessa banker. I de föreliggande förslagen tas det inte tillräcklig hänsyn till de särskilda egenskaperna hos och de möjligheter som finns i detta slags institut.

3.6.4

Kommittén anser att man i stället för dagens fragmenterade och begränsade strategi bör prioritera en mer strukturerad och långtgående strategi när det gäller proportionalitetsprincipen.

3.6.5

Närmare bestämt bör proportionalitetsprincipen inte bara få grunda sig på storleken hos instituten i fråga. Man bör också ta hänsyn till i) de särskilda kännetecknen hos de olika affärsmodellerna, ii) de olika institutionella formerna hos dessa banker, och iii) de specifika målen hos de olika finansiella institut som är verksamma på marknaden.

3.6.6

Dessa institut får inte påtvingas alltför tunga förpliktelser eller bördor. Däremot behövs det större flexibilitet när det gäller vissa specifika aspekter, t.ex. rapporteringsskyldigheterna. Ytterligare bestämmelser som syftar till att minska deras administrativa börda bör övervägas noga.

3.6.7

Man bör också se till att villkoren är desamma för alla sådana institut, oavsett deras rättsform.

3.6.8

Rent generellt anser kommittéen att denna proportionalitetsprincip, inom ramen för de principer som fastställts och under förutsättning att reglerings- och tillsynsmyndigheterna vid behov har en möjlighet att agera snabbt och på ett tillbörligt sätt, bör få största möjliga genomslag, både om man ser till antalet institut som omfattas och till de områden och frågor där den tillämpas.

4.1

Med tanke på vikten av en konkret och effektiv tillämpning av de åtgärder som föreslås måste man ge de finansiella instituten en tillräcklig tidsfrist för tillämpningen av de nya bestämmelserna. Detta innebär att Europeiska bankmyndigheten snabbt måste utarbeta de tekniska och operativa standarderna, eller att det krävs en tidsfrist som inte börjar löpa förrän dessa myndigheter utarbetat alla detaljer i regelverket.

4.2

För att förebygga och neutralisera de eventuella negativa effekter för finansieringen av den reala ekonomin som ikraftträdandet av den nya IFRS 9 (27) skulle kunna leda till, förespråkar kommittén en snabb behandling av de rättsliga övergångsåtgärder som planeras beträffande denna nya internationella redovisningsstandard.

30.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/43

Föredragande:

Milena ANGELOVA

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar uppmaningen till berörda parter att för första gången inkomma med synpunkter, som ett innovativt, informativt och användbart instrument för att bedöma effekterna av lagstiftningsinitiativ på EU-nivå, och hoppas att det kommer att bli vanligt i framtiden.

1.2

Kommittén stöder slutsatserna av de synpunkter som inhämtats från berörda parter. Dessa understryker att de grundläggande principerna för den senaste tidens finansiella reformer generellt sett inte kan ifrågasättas och att de nya reglerna har förbättrat det finansiella systemets stabilitet och motståndskraft. Kommittén understryker betydelsen av EU:s regelverk för finansiella tjänster för att påskynda fullbordandet av en kapitalmarknadsunion.

1.3

När det gäller proportionalitet välkomnar EESK strategin att sätta reformen i samband med det övergripande målet att bättre balansera finansiell stabilitet och tillväxtmål. Kommittén uppmanar medlemsstaterna att inte införa onödiga bördor och restriktioner när de införlivar EU:s regler. Kommittén påminner lagstiftare på både EU-nivå och nationell nivå om att rimliga villkor för att den nya lagstiftningen ska träda i kraft och börja tillämpas bör planeras i syfte att ge alla berörda aktörer möjlighet att anpassa sig.

1.4

Kommittén förordar att de aspekter av införlivandet som ska avgöras av medlemsstaterna, i synnerhet när det gäller regelverket för finansiella tjänster, bör övervakas rigoröst och relevanta kontroller av genomförandet bör införas för att garantera lika villkor och för att främja den fortsatta utvecklingen av kapitalmarknadsunionen.

1.5

Kommittén håller med om att banker måste ägnas särskild uppmärksamhet eftersom de tillhandahåller viktiga tjänster av allmänt intresse till allmänheten och är den främsta finansieringskällan för små och medelstora företag. Det finansiella systemet i EU domineras av universalbanker, vilket gör lagstiftarnas uppgift mycket svår på grund av att näringsfrihet och risktagande inom denna sektor alltid måste vägas mycket noga mot behovet av stabilitet.

1.6

Kommittén uppmanar därför europeiska beslutsfattare att påskynda den strukturella reformen av EU:s banksektor, bland annat genom att lösa denna aspekt av kommissionens lagstiftningsförslag (1), som för närvarande befinner sig i ett dödläge i medbeslutandeförfarandet. Kommittén erinrar om att lagstiftning inte alltid är den lämpligaste politiska lösningen och uppmanar kommissionen att i den mån det är möjligt välja icke-lagstiftande och marknadsbaserade lösningar.

2.1

Kommittén välkomnar kommissionens ansträngningar i fråga om att uppmana berörda parter att inkomma med synpunkter innan den inför lagstiftningsförslag på området finansiella tjänster, och föreslår att detta bör bli allmän praxis i lagstiftningsprocessen. Det är första gången som man går tillväga på detta sätt och EESK anser att det bör betraktas som god praxis som måste följas i framtiden. Kommittén uppskattar också det faktum att denna metod också har starkt stöd av Europaparlamentet (2).

2.2

Kommittén lovordar det faktum att kommissionen, genom att uppmana till att inkomma med synpunkter, tar sin regleringsmetodik ett steg längre genom att se över samtliga bestämmelser rörande finansiella tjänster och bedöma hur enskilda rättsakter samverkar. Kommittén uppmanar kommissionen att överväga en mer omfattande användning av detta tillvägagångssätt i sina kommande lagstiftningsinitiativ. Ett sådant tillvägagångssätt ligger i linje med Refit-programmet (3) och agendan för bättre lagstiftning (4).

2.3

Kommittén välkomnar kommissionens ansträngningar när det gäller lagstiftarnas roll i skapandet av en riktig grund för att utveckla banksektorn (och, mer allmänt, finanssektorn) för att den ska kunna fullgöra sina viktiga och oersättliga funktioner i främjandet av en hållbar ekonomisk tillväxt och skapandet av nya arbetstillfällen.

2.4

För att på ett effektivt sätt bygga vidare på de framsteg som redan gjorts och inte tappa fart, uppmanar EESK kommissionen att vidare och grundligt analysera de insamlade exemplen på inkonsekvenser, överlappningar och oavsiktlig påverkan mellan olika delar av lagstiftningen.

2.5

Med tanke på det trängande behovet av att återställa och främja tillväxten i EU uppmuntrar EESK steg mot att uppnå tillsynsmålen på ett mer tillväxtvänligt sätt. Eftersom bankkrediter fortfarande är den huvudsakliga finansieringskällan för den stora majoriteten av EU-företag och särskilt för små och medelstora företag, bör den viktigaste prioriteringen vid utformandet av de nya reglerna vara att undvika att hindra finansieringsflödet till ekonomin.

2.6

När det gäller proportionalitet välkomnar EESK strategin att sätta reformen i samband med det övergripande målet att bättre balansera finansiell stabilitet och tillväxtmål. Kommittén betonar att ansträngningar bör göras för att säkerställa att denna princip även följs på medlemsstatsnivå, och att medlemsstaterna inte inför onödiga bördor och restriktioner när de införlivar EU:s regler. Denna strävan är i linje med ansträngningarna för att undanröja den börda som härrör från överlappning och från inkonsekvenser mellan de olika individuella kraven. Behovet av harmonisering bör vägas mot behovet av att erkänna mångfalden, säkra en proportionell reglering och främja lämpligt utövande av befogenheter.

2.7

Kommittén uppmanar kommissionen att, vid utarbetandet av förslag till direktiv, ta hänsyn till det faktum att medlemsstaterna införlivar direktiven på olika sätt. Vissa länder införlivar alltför strikt och bokstavligt, varigenom de tar bort den avsedda flexibiliteten från direktivet och ofta själva ålägger sin inhemska industri mycket strängare villkor än andra länder. Andra länder utövar sina befogenheter och gör lite i enlighet med andan i den relevanta lagstiftningen. Detta leder till ojämlika villkor och omintetgör därför ett av de främsta syftena med lagstiftningen. Detta är anledningen till att EESK föreslår att skiljaktigheter i införlivandet bör övervakas mycket noggrant och att det sätt på vilket lagstiftningen tillämpas bör kontrolleras på ett lämpligt sätt.

2.8

Kommittén stöder i princip de uppföljningsåtgärder som kommissionen föreslår i sitt meddelande (5) och uppmanar kommissionen att lägga fram motsvarande lagstiftningsakter, när de är färdiga, för ett brett samråd med berörda parter inom relevanta sektorer.

2.9

Som ett led i sin ytterligare uppföljning bör kommissionen ta hänsyn till det faktum att tidsfristerna för införlivande på området finansiella tjänster i många fall är kopplade till antagandet av ramlagstiftning (nivå 1). För att säkerställa ett korrekt genomförande krävs det emellertid även närmare information om de detaljerade genomförandeåtgärderna (nivå 2). Som ett resultat är tidsfristerna för införlivande, som är kopplade till nivå 1-lagstiftningen, ofta för korta. Detta erfordrar att tidsfristerna för införlivande kopplas till antagandet av de slutliga detaljerade genomförandeåtgärderna (nivå 2). Kommittén välkomnar det faktum att kommissionen arbetar med medlemsstaterna för att utarbeta en färdplan för införlivande, och skulle vilja följa utvecklingen noga.

3.1.1

Kommittén välkomnar de föreslagna justeringarna i viktiga delar av kapitalkravsförordningen (CRR2-paketet) i syfte att säkra bankers förmåga att finansiera ekonomin (6).

3.1.1.1

Kommittén betraktar idén om att anpassa bruttosoliditetskravet för att återspegla olikheterna inom den finansiella sektorn i EU och säkerställa tillgång till clearing och offentlig utvecklingsfinansiering som mycket lämplig.

3.1.1.2

Kommittén välkomnar förslaget om att fasa in och finjustera den stabila nettofinansieringskvoten för att säkerställa att handelsfinansieringsverksamhet, derivat- och repomarknader inom EU fungerar väl.

3.1.2

Små och medelstora företag i Europa ser fortfarande banklån som sin främsta finansieringskälla (7). Kommittén välkomnar kommissionens avsikt att utvidga stödfaktorn för små och medelstora företag till att omfatta lån som är större än 1,5 miljoner euro (8). Samtidigt uppmanar kommittén kommissionen att lägga särskild tonvikt på bedömningen av huruvida bankfinansiering är tillräcklig och att vidta åtgärder för att rikta bankfinansiering mer effektivt så att den uppfyller små och medelstora förtags särskilda behov, beroende på deras olika riskprofiler, utvecklingsstadier, industrilokalisering etc. EESK föreslår också att kommissionen skulle kunna överväga möjligheten att tillämpa stödfaktorn för små och medelstora företag på potentiella ökningar av kapitalbaskraven vid kontracykliska risker eller systemrisker, eftersom utlåning till små och medelstora företag annars kan begränsas.

3.1.3

Kommittén skulle välkomna att snedvridningen till förmån för skuldfinansiering minskas avsevärt för öka den ekonomiska motståndskraften och kapitalallokeringen, något som skulle göra eget kapital mer attraktivt för både emittenter och investerare.

3.1.4

I syfte att skapa en kapitalmarknadsunion (9) understryker EESK att företagen bör ha tillgång till olika marknadstyper över hela EU, beroende på deras storlek, omfattning av verksamheten och särskilda egenskaper.

3.1.5

EU:s regelverk för finansiella tjänster är en oumbärlig möjlighet till att bättre tillgodose behovet av mångfald bland investerar- och konsumentval och att skapa en miljö som kommer att stimulera innovation i fråga om finansiella produkter.

3.2.1

Kommittén betonar behovet av att gå vidare, steg för steg, med slutförandet av bankunionen, och konstaterar att ett fullständigt och punktligt genomförande av lagstiftningen krävs i detta avseende.

3.2.2

Kommittén uppmanar kommissionen att fortsätta med sina ansträngningar att slutföra förordningen om bankstrukturreformen. Kommittén understryker behovet av att rationalisera kraven i fråga om innehåll och frekvens när det gäller rapportering, och av att undersöka vilka uppgifter som faktiskt behövs, att anpassa mallar och förenkla, och att i den mån det är möjligt, säkerställa undantag för små och medelstora företag.

3.2.3

Kommittén uppmanar kommissionen att, i samband med översynen av förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer, undersöka vilka effekter en sänkt kvalitet på de säkerheter som accepteras av centrala motparter kan få för de sistnämndas motståndkraft, och att överväga huruvida vissa marknadsaktörer, såsom pensionsfonder, permanent kan undantas från central clearing om deras deltagande skulle minska stabiliteten för det övergripande finansiella systemet på grund av att alternativa säkerheter som inte utgörs av kontanter accepteras.

3.2.4

I linje med proportionalitetsprincipen föreslår EESK följande:

3.3.1

Kommittén är fast övertygad om att ett framgångsrikt slutförande av kapitalmarknadsunionen bör göra det möjligt för EU-företag av alla storlekar, i alla sektorer och livscykelstadier att få tillgång till EU:s kapitalmarknad på ett användarvänligt och enkelt sätt samt till ett överkomligt pris. Kommittén hoppas på en effektiv nivå 2-lagstiftningsakt som ska åtfölja prospektdirektivet, som bör främja notering, särskilt av små och medelstora företag, och kommer att skapa förmånligare villkor för kapitalanskaffning.

3.3.2

Samtidigt som EESK konstaterar att nationella tillsynsmyndigheter är bättre informerade om lokala marknadsegenskaper varnar kommittén för att detta på intet sätt bör vara en ursäkt för överdriven reglering och att kraven på nationell nivå inte bör vara strängare än bestämmelserna i EU:s lagstiftning.

3.3.3

Kommittén uttrycker sin oro över den ökande komplexiteten i lagstiftningen, vilket återspeglas i den ökade mängden, detaljrikedomen i och antalet lager av bestämmelser och tillsyn på alla nivåer – den internationella nivån, EU-nivån och den nationella nivån. Kommittén noterar naturligtvis att de finansiella marknaderna är mycket komplexa, och därför kräver mer komplicerad reglering, men varnar för att detta skulle kunna påverka investeringar negativt. Kommittén anser att lagstiftning inte alltid är den mest lämpliga politiska lösningen och uppmanar kommissionen att i den mån det är möjligt välja icke-lagstiftande och marknadsbaserade lösningar.

3.4.1

Kommittén skulle välkomna en riskbaserad inställning till reglering, med samma regler som tillämpas för samma risk. Kommittén pekar i detta avseende på nyttan av att tillgångar diversifieras, både i fråga om kategorier av tillgångar och om tillgångarnas ursprung, som ett sätt att göra det möjligt att bättre diversifiera risker och möta investerares behov.

3.4.2

EESK pekar på behovet av ett snabbt genomförande på EU-nivå av initiativ som främjar mer och bättre finansiell utbildning (10), som bör ta hänsyn till varje medlemsstats särskilda behov. Det behövs särskild tonvikt på små och medelstora företag, inklusive hur man bättre utnyttjar de möjligheter som erbjuds av kapitalmarknader.

3.4.3

Mellanhänder, särskilt näringslivsorganisationer, har en mycket viktig roll att spela vid styrningen av medel till den reala ekonomin samt till välutvecklade lokala ekosystem.

3.4.4

I linje med slutsatserna i ett tidigare yttrande (11) betonar EESK att samrådet om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag var alltför brett, och föreslår en mer fokuserad strategi för den förväntade handlingsplanen för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag för att uppnå mer konkreta resultat. Kommittén anser också att denna handlingsplan bör utarbetas med ett starkt fokus på konsumentskyddet.

3.4.5

Kommittén stöder till fullo den prioritering som getts till beaktandet av den tekniska utvecklingen vid utformningen av framtida regler. Kommittén uppmanar dock kommissionen att i denna strävan också vara försiktig när det gäller hoten mot it-säkerheten. Kommittén understryker att en integrerad strategi för fullbordandet av kapitalmarknadsunionen bör fokusera på utvecklingen av den digitala inre marknaden och på pågående reformer inom bolagsrätt och företagsstyrning.

3.4.6

Kommittén föreslår att fortsatt översyn av öppenhetsdirektivet bör inkluderas, som en del av uppföljningsåtgärderna, med fokus på underrättelse om större innehav. Dessa underrättelser skiljer sig mellan olika medlemsstater och ibland till och med mellan noterade bolag. Detta är en onödig börda för investerare och bör undvikas genom en fullständig harmonisering eftersom den är ett hinder för utvecklingen av en kapitalmarknadsunion.

3.4.7

Mer allmänt hämmas gränsöverskridande investeringar av det faktum att investerare måste ta hänsyn till 28 olika regelverk när de investerar i noterade bolag som har sitt säte i en av de 28 medlemsstaterna. Detaljerade regler, i stället för direktiv, skulle innebära ett viktigt steg mot skapandet av en kapitalmarknadsunion. Regler bör kompletteras med europeisk tillsyn och verkställighet.

4.1

Kommittén uppmuntrar till fullständigt deltagande i bankunionen av medlemsstater utanför euroområdet.

4.2

I linje med slutsatserna i sitt nyligen utarbetade yttrande (12) betonar EESK att översynen av prospektdirektivet bör inriktas på att sänka kostnaderna och förenkla förfarandena för små och medelstora företag, samtidigt som den rätta balansen när det gäller investerarskydd uppnås. Kommittén understryker att konsekvensbedömningen och kostnads-/nyttoanalysen bör innehålla noggranna utvärderingar av effekterna av nivå 2-åtgärderna, vilka utgör en viktig del av EU:s finanslagstiftningsram.

4.3

Kommittén uppmanar kommissionen och de berörda tillsynsmyndigheterna att ta itu med samspelet mellan IFRS-standarder och tillsynskrav, och att granska effekterna av skatteredovisning på eget kapital.

4.4

Samtidigt skulle EESK vilja fästa kommissionens uppmärksamhet på det faktum att reglerna ibland ändras så ofta att detta skapar förvirring, vilket gör det mycket svårt eller rentav omöjligt för institutioner och privatpersoner att följa dem. En rimlig tidsram behövs för att anpassa förfaranden och former, och kommissionen bör därför räkna med en fördröjning innan nya förändringar införs.

4.5

Kommissionen måste se till att tillräckligt med tid avsätts för ett korrekt genomförande av lagstiftningen på nationell nivå, även när Europeiska tillsynsmyndigheten rådfrågas under utarbetandet av nivå 2-lagstiftning. I annat fall måste antingen tidsfristerna för genomförandet förlängas (vilket är fallet med paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare – Priip-produkter), eller så kommer – i värsta tänkbara fall – företag och deras anställda att få för lite tid på sig att bekanta sig med den nya lagstiftningen innan de måste följa den.

4.6

Kommittén är fast övertygad om att en förändring både vad gäller kultur och beteende behövs i finanssektorn, tillsammans med regleringsåtgärder, och uppmanar därför alla berörda parter att göra ständiga ansträngningar för att uppnå bättre efterlevnad, mer lyhörd och insynsvänlig förvaltning och mer långsiktiga riktlinjer för alla marknadsaktörer.

4.7

I syfte att stimulera konkurrensen på en mycket koncentrerad marknad anser EESK att man bör främja ytterligare värderingsinstitut. Detta borde också bidra till att minska de alltför höga kostnader som små och medelstora företag ådrar sig för att erhålla ett externt kreditbetyg, och EESK uppmanar också kommissionen att vidare undersöka hur små och medelstora företag skulle kunna klassas på en jämförbart och prisvärt sätt.

4.8

För att säkerställa ett snabbt och effektivt genomförande, och i linje med prioriteringarna i kommissionens arbetsprogram för 2017 (13), rekommenderar kommittén att åtgärder vidtas som garanterar att medlemsstaterna är fast beslutna att respektera tidsfristerna för införlivandet av direktiv och för att säkerställa att de genomförs i sin helhet.

4.9

I linje med initiativet för bättre lagstiftning uppmanar EESK kommissionen att underlätta tidig medverkan av alla berörda parter, inklusive grupper av sakkunniga och rådgivande organ, så att ett balanserat deltagande i samråden säkerställs genom att man återspeglar de berörda aktörernas mångfald.

30.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/49

Föredragande:

Christa SCHWENG (AT–I)

Medföredragande:

Giulia BARBUCCI (IT–II)

1.1

EESK har tagit del av förslaget till översyn av förordningarna om inrättande av de tre organen Cedefop, Eurofound och EU-Osha. Kommittén välkomnar varmt det faktum att styrelsens väl avvägda trepartsstruktur ska bibehållas, i motsats till vad som föreslagits i den gemensamma ansatsen. Trepartssystemet är ett uttryck för ett inkluderande arbetssätt, där man respekterar betydelsen av den roll som arbetsmarknadens parter spelar i sökandet efter gemensamma lösningar.

1.2

De övergripande målen för de tre organen bör på ett enhetligt och mer heltäckande sätt definieras som att ”stödja behoven hos alla EU:s institutioner och organ, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter”.

1.3

EESK förespråkar att befogenheter som rör tillsättning av personal och ändring av den interna strukturen för respektive organ bör kvarstå hos den verkställande direktören. Endast i undantagsfall, då den verkställande direktören inte är i stånd att utföra de uppgifter som ankommer på tillsättningsmyndigheten, bör styrelsen besluta att denna befogenhet överförs till en annan högre tjänsteman.

1.4

EESK motsätter sig minskningen av antalet medlemmar i direktionen, eftersom detta kommer att vara till nackdel för den intressegrupp som för närvarande innehar posten som ordförande, då denna grupp inte kommer att ha någon annan talesperson i direktionen. Dessutom innebär en bredare representation i direktionen att mer välgrundade diskussioner underlättas.

1.5

EESK välkomnar det standardiserade förfarandet för utnämning av den verkställande direktören vilket ligger i linje med det förfarande som tillämpas för EU-Osha.

1.6

Kommittén är övertygad om att tjänsten som vice verkställande direktör har visat sig vara till nytta och bör behållas där den finns. Mot bakgrund av att gällande praxis, som skiljer sig åt mellan organen, fungerar bra, kräver kommittén en viss flexibilitet för de tre organen. Det slutgiltiga beslutet om tjänsten som vice verkställande direktör bör överlåtas till styrelsen.

1.7

EESK anser att upprättande av kontakter och samarbete med tredjeländer och internationella organisationer endast bör kräva godkännande av styrelsen, i vilken kommissionen är företrädd.

2.1

Förordningarna om inrättande av de tre organen – Eurofound, Cedefop och EU-Osha – kommer genom dessa föreslagna förordningar att anpassas till den gemensamma ansatsen för decentraliserade organ. Denna ansats antogs av Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen 2012 och ska ligga till grund för en viss nivå av standardisering vad gäller EU-organens konsekvens, effektivitet, ansvarsskyldighet och insyn. Enligt den gemensamma ansatsen bidrar organen till att genomföra viktig unionspolitik och hjälper på så vis samtliga institutioner, men särskilt kommissionen, att koncentrera sig på grundläggande policyskapande uppgifter. Organen utgör också ett stöd för beslutsprocessen genom att föra samman teknisk expertis och specialexpertis på EU-nivå och medlemsstatsnivå och därigenom bidra till ökat samarbete mellan medlemsstaterna och EU inom viktiga politikområden. Till skillnad från andra EU-organ har de tre organ som är aktuella här en gemensam tradition av trepartsstyrning, där företrädare för regeringar, arbetstagare och arbetsgivare från alla medlemsstater ur institutionell synpunkt är delaktiga i styrningen av organen. Genom att organens arbete förankras så starkt i de faktiska förhållandena i medlemsstaterna kan deras ämnesrelevans och politiska relevans säkerställas. Det aktuella arbetet med att anpassa förordningarna om inrättande av de tre organen utgör en möjlighet att kartlägga och framhäva de specifika styrmekanismer i trepartsstrukturen som har utvecklats över tid inom varje organ, samt att säkerställa att etablerad god praxis kan fortsätta att tillämpas.

2.2

En utvärdering av alla de europeiska organen föregick offentliggörandet av den gemensamma ansatsen.

3.1

Den rättsliga grunden för alla tre organen var artikel 235 i EEG-fördraget (nu artikel 352 i EUF-fördraget) vilken behövde uppdateras på grund av en dom i domstolen. Eurofound och EU-Osha grundade sig på artikel 153.2 a i EUF-fördraget och Cedefop grundade sig på artiklarna 166.4, 165.4 och 149 i EUF-fördraget.

3.2

Inget av de tre organen har fått nya uppgifter genom ändringen av förordningarna, men deras uppgifter har anpassats till rådande omständigheter och förlegade begrepp har uppdaterats.

3.3.1

Gemensamt för de tre organen är att styrelsen inte bara består av företrädare för alla medlemsstater samt för kommissionen, utan även av 28 företrädare för nationella arbetsgivar- respektive arbetstagarorganisationer. Trepartssystemet är ett uttryck för ett inkluderande arbetssätt, där man respekterar betydelsen av den roll som arbetsmarknadens parter spelar i sökandet efter gemensamma lösningar. I den gemensamma ansatsen föreslogs att antalet företrädare för arbetsgivar- och arbetstagarorganisationer skulle minskas radikalt. Detta föranledde oro hos de europeiska och nationella organisationerna för arbetsmarknadens parter och den ursprungliga strukturen bibehölls.

3.3.2

Styrelsens ledamöter utses av rådet för en period på fyra år. Förutom sakkunskap inom respektive organs arbetsområden ska ledamöterna också ha relevanta färdigheter när det gäller ledarskap, administration och budget. Företrädare för arbetsgivare och arbetstagare utses av rådet på grundval av förslag från de främsta europeiska arbetsgivar- och arbetstagarorganisationerna. Ett ytterligare kriterium för EU-Osha har – hittills – varit att de ska vara ledamöter eller företrädare i rådgivande kommittén för arbetsmiljöfrågor.

3.3.3

I styrelsens uppgifter ingår följande: antagande av programplaneringsdokumentet, budgeten, den årliga verksamhetsrapporten, de finansiella reglerna, strategin för bedrägeribekämpning, reglerna för att förebygga och hantera intressekonflikter, arbetsordningen och planerna för kommunikation och informationsspridning, befogenheter avseende tillsättning av personal, utseende av den verkställande direktören och räkenskapsföraren, uppföljning av rapporter och utvärderingar som utförs av Olaf samt beslut som rör respektive organs interna struktur och samarbetsavtal med tredjeländer och internationella organisationer.

3.3.4

Tidsfristerna för antagande och översändande av de årliga och fleråriga programplaneringsdokumenten harmoniseras.

3.3.5

Styrelsens ordförande och de tre vice ordförandena utses bland företrädarna för regeringarna, arbetsgivarnas och arbetstagarnas intressegrupper och kommissionen, och de väljs med två tredjedelars majoritet för en period på två år (för EU-Osha hittills ett år). Styrelsen sammanträder en gång om året och fattar beslut med enkel majoritet.

3.3.6

Direktionen (tidigare arbetsutskottet/byrån) består av styrelsens ordförande, de tre vice ordförandena, gruppsamordnarna och en företrädare för kommissionen. För Eurofound och EU-Osha innebär detta en minskning av storleken, då det fram till nu har varit möjligt för direktionen att bestå av elva personer.

3.3.7

Direktionen har hittills haft i uppgift att övervaka genomförandet av styrelsens beslut, men enligt den nya förordningen kommer den att få mer omfattande befogenheter, nämligen att förbereda beslut som ska antas av styrelsen och att tillsammans med styrelsen övervaka uppföljningen av utredningar som utförts av Olaf, samt att bistå och stödja den verkställande direktören i genomförandet av styrelsens beslut. I brådskande fall får direktionerna för de tre organen fatta interimistiska beslut på styrelsens vägnar i administrativa frågor, inklusive vad gäller tillsättningsbefogenheter och budgetära frågor.

3.3.8

De verkställande direktörernas uppgifter har fastställts mycket mer ingående i den föreslagna förordningen än i de tidigare förordningarna. Också beslutet om huruvida ett eller flera lokala kontor ska inrättas i en eller flera medlemsstater för att organet ska kunna utföra sina uppgifter på ett mer effektivt sätt är nytt. För detta krävs förhandsgodkännande från kommissionen, styrelsen och den berörda medlemsstaten.

3.3.9

Den verkställande direktören utses av styrelsen med två tredjedelars majoritet för en period på fem år, från en förteckning över kandidater som föreslagits av kommissionen. Den verkställande direktörens mandatperiod får förnyas en gång, på grundval av en bedömning av dennes arbetsinsats. Detta utnämningsförfarande överensstämmer med det förfarande som tillämpas för EU-Osha. För Cedefop och Eurofound finns vice verkställande direktörer.

3.3.10

De föreslagna förordningarna anpassar också de finansiella bestämmelserna, bestämmelserna om programplanering och de befintliga rapporteringsbestämmelserna till kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1271/2013 när det gäller rambudgetregleringen av organ.

3.3.11

Varje förslag till förordning innehåller också nya standardbestämmelser om rättslig ställning, avtal om säte, språkordning, öppenhet, bedrägeribekämpning, säkerhetsbestämmelser om konfidentiella uppgifter, ansvar, utvärdering och samarbete med tredjeländer och internationella organisationer.

4.1

För att uppnå gemensamma normer för de tre trepartsorganen förespråkar EESK att man tar hänsyn till befintlig bästa praxis så som den har utvecklats. Regler och styrningsmetoder bör vara så lika varandra som möjligt, samtidigt som varje organs särskilda karaktär måste respekteras. De huvudsakliga inslagen i strukturen för trepartsstyrningen bör vara desamma för alla tre organ, och formerna för genomförandet av den bör vara så lika som möjligt. Frågor såsom specifika mål, uppgifter samt stödjande och rådgivande strukturer bör definieras för varje organ.

4.2

De övergripande målen för de tre organen bör på ett enhetligt och mer heltäckande sätt definieras som att ”stödja behoven hos alla EU:s institutioner och organ, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter”.

4.3

EESK välkomnar varmt det faktum att styrelsens väl avvägda trepartsstruktur ska bibehållas, i motsats till vad som ursprungligen föreslagits i den gemensamma ansatsen. Alla tre organen har sina egna ansvarsområden som är nära knutna till arbetslivet. Av denna anledning är sakkunskapen hos företrädare för arbetsgivare och arbetstagare absolut nödvändig, även i syfte att säkerställa att organens arbete på ett adekvat sätt återspeglar de verkliga förhållandena för arbetsgivare och arbetstagare liksom den stora variationen av erfarenheter i EU:s medlemsstater. Dessa gruppers direkta deltagande i styrelsen är en garanti för ett bättre samarbete och en känsla av egenansvar. Det är också en garanti för att hänsyn tas till arbetsgivarnas och arbetstagarnas behov i den årliga och fleråriga programplaneringen och att organen tar dessa i beaktande när de utför sina uppgifter.

4.4

Förutom sakkunskap inom respektive organs arbetsområden måste också hänsyn tas till relevanta färdigheter när det gäller ledarskap, administration och budget vid utnämningen av styrelseledamöter. Ur EESK:s synvinkel bör det avgörande kriteriet vid utnämningen av styrelseledamöter fortfarande vara att de har relevant kunskap inom organets särskilda verksamhetsområde. Även om det är fullständigt rimligt med vissa grundläggande kunskaper inom ledarskap, administration och budget, bör en strikt tolkning av detta villkor inte innebära att sakkunniga inom organets område inte tillåts delta i styrelsens arbete.

4.5

Enligt den nya förordningen ska styrelsens uppgifter gå utöver den traditionella tillsynsfunktionen avseende budget och planering, i och med att styrelsen också kommer att kunna utöva befogenheter med avseende på tillsättning av personal och ändra de interna strukturerna för det berörda organet. EESK anser att detta traditionellt sett är en uppgift som ankommer den verkställande direktören, och att det inte ligger i linje med en tillsynsfunktion. Kommittén föreslår att dessa befogenheter tas bort. EESK inser dock att om den verkställande direktören på grund av exceptionella omständigheter inte är i stånd att utföra de uppgifter som ankommer på tillsättningsmyndigheten måste denna befogenhet överföras till en annan högre tjänsteman. Detta beslut bör fattas av styrelsen med två tredjedelars majoritet av de avgivna rösterna.

4.6

Ordförandeskapet för styrelsen för organet i Bilbao ska förlängas till två år, vilket redan är fallet med de två andra organen. EESK anser att det bör finnas en hänvisning till den rotation av ordförandeskapet mellan de olika intressegrupperna som tillämpas av alla organen. Det bör också finnas en bestämmelse om att ordförandeposten ska kunna innehas flera gånger av samma person. EESK påminner om att med ett tvåårigt ordförandeskap kommer inte alla intressegrupper att ges samma tyngd under en mandatperiod, och föreslår därför att längden på ordförandeskapet för styrelsen behålls oförändrad, vilket återspeglar nuvarande praxis inom de olika organen.

4.7

Det föreslås att direktionen ska minska i storlek, men att den ska få fler uppgifter; en uttömmande förteckning över dessa finns. Av praktiska skäl, och framför allt på grund av att direktionen är verksam mellan styrelsens sammanträden, föreslår EESK att orden ”till exempel” läggs till före förteckningen över uppgifter, för att påpeka att förteckningen är vägledande. På samma sätt som för styrelsen bör direktionen inte ges befogenheter med avseende på tillsättning av personal. EESK ser med viss skepsis på minskningen av storleken på direktionerna för Eurofound och EU-Osha. I synnerhet kommer den intressegrupp som för närvarande innehar ordförandeposten att missgynnas då den inte kommer att ha någon annan talesperson i direktionen. EESK föreslår att man behåller sammansättningen med tre ledamöter per intressegrupp.

4.8

Formuleringen av punkten om tidsfristen för programplaneringsdokumentet är vilseledande. EESK begär att man klargör att utkastet till programplaneringsdokument, vilket består av en flerårig del, ett årligt arbetsprogram och en budget som inbegriper mänskliga resurser, antas av styrelsen och översänds till Europeiska kommissionen, Europaparlamentet och Europeiska unionens råd senast den 31 januari. Senast den 30 november ska styrelsen anta det slutliga programplaneringsdokumentet.

4.9

EESK välkomnar det standardiserade förfarandet för utnämning av den verkställande direktören vilket ligger i linje med det förfarande som tillämpas för EU-Osha. Kommittén föreslår dock att observatörer från alla intressegrupper ska vara närvarande när kommissionen utarbetar slutlistan.

4.10

Alla tre organen har kontaktkontor i Bryssel. Ur EESK:s synvinkel krävs med utgångspunkt i organens arbetssätt inte några ytterligare kontor i medlemsstaterna. Förordningarna bör därför hänvisa till de befintliga kontoren i Bryssel, men hänvisningen till möjligheten att inrätta andra lokala kontor bör tas bort.

4.11

I linje med den gemensamma ansatsen stryks tjänsten som vice verkställande direktör vid Eurofound. EESK påpekar att även Cedefop har en vice verkställande direktör, trots att detta inte föreskrivs i förordningen. Kommittén är övertygad om att tjänsten som vice verkställande direktör har visat sig vara till nytta. Den möjliggör i synnerhet att en balans mellan arbetsgivarnas och arbetstagarnas intressen integreras i ledningen för de berörda organen, vilket är till stöd för arbetsmarknadsparternas delaktighet som en del av trepartsstyrningen. Mot bakgrund av att gällande praxis, som skiljer sig åt mellan organen, fungerar bra, kräver kommittén en viss flexibilitet för de tre organen. Det bör överlåtas till styrelsen att besluta huruvida tjänsten som vice verkställande direktör är nödvändig.

4.12

EESK ser mycket positivt på att avtal om säte ska ingås med de länder där respektive organ har sitt säte. Alla tre organ har redan ingått sådana avtal om säte och bestämmelsen kommer därför att återspegla vad som redan är fallet.

4.13

Enligt utkasten till förordningar ska utvärderingar utföras av kommissionen vart femte år. Kommittén är övertygad om att medverkan av företrädare för styrelsen kommer att bidra till att man på ett bättre sätt kan ta itu med eventuella förändringar efter en utvärdering.

4.14

När organen upprättar kontakter och samarbete med tredjeländer och internationella organisationer krävs föregående godkännande av kommissionen och därefter integreras detta i programplaneringsdokumentet. EESK anser att godkännande av styrelsen, i vilken kommissionen är företrädd, är tillräckligt och att inget ytterligare godkännande är nödvändigt.

5.1.1

Jämfört med den nuvarande förordningen har hänvisningen till forskning på medellång och lång sikt strukits, vilket skulle kunna tolkas som ett avskaffande av de europeiska undersökningarna. Även om undersökningarna är kostnadskrävande är de Eurofounds flaggskepp och erbjuder inte bara EU:s institutioner, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter, utan även en mängd forskare inom den akademiska och den politiska världen, unika jämförbara uppgifter för hela Europa om ett ytterst rikt och brett spektrum av levnads- och arbetsvillkor. EESK uppskattar och stöder de europeiska undersökningarna eftersom de bidrar direkt till den fortsatta utvecklingen av hela det europeiska projektet.

5.1.2

EESK välkomnar det faktum att uppgifterna för de rådgivande kommittéer som kan inrättas och upplösas av styrelsen ska beskrivas tydligare.

5.2.1

EESK håller inte med om det mål som anges för Cedefop, nämligen att organet ska bistå kommissionen när det gäller att utforma och genomföra en politik för yrkesutbildning och annan utbildning, kompetens samt kvalifikationer. Kommittén anser att målet för Cedefop bör anpassas till målen för de andra två organen. Förordningen bör därför klargöra att Cedefops mål är att tillsammans med EU:s organ och institutioner stödja medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter i utformningen och genomförandet av politik genom att tillhandahålla information och analyser om yrkesutbildning, kompetens och kvalifikationer.

5.2.2

EESK välkomnar det faktum att kommissionens förslag återspeglar att Cedefop har tagit sig an nya uppgifter sedan inrättandet. Cedefops nuvarande verksamhet omfattar mycket mer än enbart yrkesutbildning och annan utbildning. Den består också av arbete med kvalifikationer, framför allt den europeiska referensramen för kvalifikationer, kompetensanalys och prognoser om kompetensbehov och validering av icke-formellt och informellt lärande. Kommittén understryker dock att fokus för Cedefops verksamhet även i fortsättningen bör ligga på yrkesutbildning och annan utbildning, inklusive lärlingsutbildning och lärande på arbetsplatsen för alla (ungdomar och vuxna) i syfte att öka deras anställbarhet.

5.3.1

Enligt förslaget är syftet med EU-Osha bland annat att tillgängliggöra rättslig information om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen. EESK anser att denna bestämmelse inkräktar på kommissionens ansvarsområde och motsätter sig därför den.

5.3.2

Kommittén ser mycket positivt på att det finns en uttrycklig hänvisning till informations- och kommunikationsverksamhet samt skyddskampanjer i förordningen om EU-Osha. Sedan 2000 har organet genomfört tvååriga informations- och upplysningskampanjer om olika teman vad gäller arbetarskydd och därigenom nått en bred publik och spridit goda, praktiska lösningar.

5.3.3

Organets informationsnätverk skapades samtidigt som organet inrättades och är en viktig faktor för att se till att den information som tillgängliggörs både är faktamässigt korrekt och faktiskt relevant för de verkliga förhållandena. I praktiken utvidgar nätverkan också den inkluderande trepartsstrategin på EU-nivå till att omfatta nationell nivå och för därmed samman företrädare för regeringarna och arbetsmarknadens parter på sätt som har visat sig vara mycket konstruktiva och värdefulla. Arbetsmarknadsparternas delaktighet i detta nätverk är därför av central betydelse och bör garanteras av medlemsstaterna. EESK anser det dock inte vara realistiskt att organet ska kunna göra ändringar i ett nationellt nätverk som väljs ut av medlemsstaterna i enlighet med specifika kriterier. Styrelsen bör dock tillåtas att lägga fram rekommendationer vad gäller medlemskap.

30.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/54

Föredragande:

Peter SCHMIDT

1.1

EESK välkomnar kommissionens initiativ om att anpassa den nuvarande rättsliga ramen för spritdrycker till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) och göra lagstiftningen förenlig med nya EU-bestämmelser, nämligen när det gäller tillhandahållandet av livsmedelsinformation till konsumenterna och kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

1.2

I synnerhet stöder EESK införandet av en starkare anknytning till jordbrukssektorn. Denna anknytning är väsentlig för kvaliteten och anseendet hos spritdrycker som framställs i EU.

1.3

Medan EESK i stort sett ställer sig bakom de anpassningar som gjorts för att säkerställa harmonisering med EUF-fördraget och underlätta lagstiftningsprocessen skulle det vara att föredra om balansen flyttades mer mot genomförandeakter snarare än delegerade akter. Inom vissa områden bör möjligheten att avvika från förordningen strykas helt.

1.4

Kommittén är medveten om att denna anpassning är en komplicerad uppgift och välkomnar förtydliganden och förbättringar på områden såsom bestämmelser om märkning när det gäller sammansatta beteckningar, hänvisningar och blandningar av spritdrycker samt frivillig märkning av råvarornas ursprung. Vissa andra delar av förslaget har dock ändrats och borde omprövas, vilket beskrivs längre fram i detta yttrande.

1.5

När det gäller geografiska beteckningar välkomnar EESK förtydligandet av reglerna och förfarandena för geografiska beteckningar och det värde som tillmäts traditioner och lokal/regional produktion.

1.6

EESK betonar vikten av att behålla den nuvarande skyddsnivån i fråga om sektorn för spritdrycker, i syfte att säkerställa att mervärdet och sysselsättningen blir kvar i Europa. Det viktiga är den plats där produkten destilleras och tillverkas, och den ändring av terminologin som har införts bör inte innebära några större förändringar för sektorn.

1.7

När det gäller presentation och märkning föreslår kommittén vissa förbättringar i det aktuella förslaget, nämligen i fråga om betydelsen av att undvika oriktiga framställningar eller missförstånd med anknytning till ”imiterande smaker”, vilket kan vara vilseledande för konsumenterna.

1.8

Trots att detta inte ingår i det särskilda tillämpningsområdet för kommissionens förslag upprepar EESK sina tidigare rekommendationer om behovet av en samstämmig och omfattande politisk strategi som baseras på att förhindra skadlig alkoholkonsumtion, liksom på främjandet av ett ansvarsfullt drickande som innebär att man förhindrar hälsorisker och alkoholkonsumtion bland minderåriga – inte bara för spritsektorn utan även mer allmänt. Information, utbildning och medvetandehöjande åtgärder är avgörande i detta avseende, och EESK välkomnar de många initiativen inom offentlig och privat sektor i detta sammanhang.

2.1

Syftet med kommissionens förslag är att anpassa förordning (EG) nr 110/2008 (1) om spritdrycker till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). I huvudsak innebär detta att de bestämmelser som kommissionen antagit inom ramen för förordningen delas upp i delegerade rättsakter och genomförandeakter, och att det införs en rättslig grund för jordbruk (2) för att framhålla en starkare anknytning till jordbrukssektorn.

2.2

Utöver anpassningen till EUF-fördraget innehåller förslaget bara några få smärre ändringar av teknisk natur för att avhjälpa brister i genomförandet av förordning (EG) nr 110/2008 och göra lagstiftningen förenlig med nya EU-bestämmelser, nämligen när det gäller tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna (förordning (EU) nr 1169/2011 (3)) och kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (förordning (EU) nr 1151/2012 (4)).

2.3

I synnerhet klargör förslaget vissa märkningsregler för sammansatta beteckningar, hänvisningar och blandningar av spritdrycker som syftar till att undvika problem på den inre marknaden. Det innehåller också en ny artikel om ursprungsmärkning och inför tydligare förfaranden för registrering av geografiska beteckningar på grundval av förordning (EU) nr 1151/2012.

3.1

EESK välkomnar kommissionens förslag om att säkerställa en rättslig anpassning av den befintliga förordningen (EG) nr 110/2008 om spritdrycker till EUF-fördraget och göra lagstiftningen förenlig med nya EU-bestämmelser. Den föreslagna ramen erbjuder i allmänhet förtydliganden och samstämmighet med avseende på reglerna för spritsektorn.

3.2

EESK noterar att spritdrycksproducenternas sammanslutningar har hörts av kommissionen. Spritdryckssektorn i EU, med en försäljning utomlands som uppgick till mer än 10 miljarder euro under 2015, är en del av den jordbruksbaserade livsmedelssektorn, som är EU:s största exportsektor. Sektorn står för en miljon arbetstillfällen inom tillverkning och försäljning i Europa och har nära ekonomiska och sociala kopplingar till jordbrukssektorn. Intäkterna från spritrelaterad punktskatt och mervärdesskatt uppgår till omkring 23 miljarder euro per år. Spritkonsumtionen sjönk dock med 32 % mellan 1980 och 2014. Detta beror bland annat på trenden att konsumera mer exklusiva produkter, samt att man dricker ”mindre men bättre”. Mellan 2000 och 2015 sjönk till exempel försäljningen inom hotell-, restaurang- och cafébranschen med 8 % till 23,5 miljoner hektoliter sprit, men värdet ökade med 30 %.

3.3

Trots att kommissionens förslag främst syftar till att säkerställa rättslig anpassning till EUF-fördraget utgör det också en möjlighet för spritsektorn att upprätthålla kvalitet och traditionella metoder samt skydda sitt anseende på global nivå. Förslaget klargör i synnerhet hur varje dryck framställs: råvaror, lägsta alkoholhalt för saluföring, högsta alkoholhalt efter destillering, lagringsperioder, sötningskrav etc. Att särskilja mellan olika kategorier av spritdrycker bidrar till att skydda de många olika traditionerna.

3.4

EESK understryker vikten av att stärka anknytningen till jordbrukssektorn. Endast jordbruksråvaror bör tillåtas för framställning av spritdrycker, vilket också skulle säkerställa avsättningsmöjligheter för jordbrukets basprodukter.

3.5

De anpassningar som görs för att säkerställa anpassning till EUF-fördraget och för att underlätta lagstiftningsprocessen är i allmänhet positiva. Det vore dock lämpligare om balansen flyttades mer mot genomförandeakter snarare än delegerade akter. På vissa områden bör möjligheten till undantag tas bort helt och hållet, i synnerhet om detta innebär stora förändringar. Kommissionen (artikel 16.3) vill exempelvis ha befogenhet att utarbeta delegerade akter för att tillåta att namnet på en registrerad geografisk beteckning kan anges på exportmarknadens språk, där sådan information är obligatorisk, dvs. där spritdrycker inte kan marknadsföras utan denna information. Den nuvarande EU-lagstiftningen tillåter dock redan att tillverkare gör detta, men detta har strukits ur den anpassade texten. Den nuvarande möjligheten bör återinföras, och då finns det inte heller något behov av att delegera befogenheter.

3.6

En av de viktigaste frågorna för producenter av spritdrycker är bevarandet av dryckernas traditionella egenskaper och systemet med geografiska beteckningar för spritdrycker. EESK välkomnar i stora drag klargörandet av reglerna om geografiska beteckningar för spritdrycker.

3.7

Trots att detta inte ingår i det särskilda tillämpningsområdet för kommissionens förslag upprepar EESK sina tidigare rekommendationer om behovet av en samstämmig och omfattande politisk strategi (5) som baseras på att förhindra skadlig alkoholkonsumtion, liksom på främjandet av ett ansvarsfullt drickande som innebär att man förhindrar hälsorisker och alkoholkonsumtion bland minderåriga – inte bara för spritsektorn utan även mer allmänt. Information, utbildning och medvetandehöjande åtgärder är avgörande i detta avseende. EESK noterar att den privata sektorn är engagerad i många initiativ och sociala program i hela EU, vilket visar att det är möjligt att minska alkoholmissbruket, framför allt bland unga människor (6).

3.8

Frågan om huruvida ingredienser och näringsinformation ska anges på spritdryckernas etiketter tas inte upp i kommissionens förslag. EESK vill dock återigen framhålla att konsumenterna har rätt att få sanningsenlig och balanserad information om alkoholhaltiga drycker så att de kan fatta välgrundade beslut beträffande sin konsumtion (7). Små och mycket små producenter skulle behöva stöd för att tillämpa reglerna. Kommittén ser fram emot att bidra till den pågående debatt som inleddes genom kommissionens nyligen framlagda rapport (8) om detta ämne.

4.1

Kommittén är medveten om att denna anpassning är en komplicerad uppgift och välkomnar förtydliganden och förbättringar på områden såsom bestämmelser om märkning när det gäller sammansatta beteckningar, hänvisningar och blandningar av spritdrycker samt frivillig märkning av råvarornas ursprung. Vissa andra delar av förslaget har dock ändrats och borde omprövas, till exempel

4.2

I artikel 8.5 i kommissionens förslag fastställs att de försäljningsbeteckningar som kompletteras med ordet ”smak” (eller andra liknande uttryck) endast får användas för hänvisningar till aromer som imiterar en spritdryck, eller deras användning i framställningen av andra livsmedel än drycker. Kommittén anser att denna bestämmelse skulle kunna vilseleda konsumenter.

4.3

Både för att behålla mervärdet för producenterna och för att skydda konsumenternas intressen understryker EESK vikten av att bibehålla den nuvarande skyddsnivån för spritdryckssektorn när man hänvisar till ”framställningsort” kontra ”ursprungsort”. Den nya terminologin bör inte innebära några större förändringar för sektorn för spritdrycker, eftersom den kritiska punkten är den plats där produkten destilleras och framställs.

4.4

Medlemsstaterna ansvarar för att övervaka olaglig användning av skyddade geografiska beteckningar, och kommissionen bör informeras om tillämpningen av reglerna i medlemsstaterna, för att därigenom kunna tillhandahålla en lämplig ram så att förfalskade spritdrycker kan avlägsnas från marknaden.

4.5

Det invändningsförfarande som gör det möjligt för berörda parter att nå en överenskommelse välkomnas, eftersom detta förfarande är mindre betungande utan att resultaten påverkas.

4.6

Det register över skyddade geografiska beteckningar för spritdrycker som ersätter bilaga III bör ses som ett sätt att modernisera modellen, utan att systemets rättigheter, skyldigheter eller öppenhet påverkas.

30.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 209/58

Föredragande:

Jan SIMONS

1.1

Efter samråd med berörda intresseorganisationer konstaterar EESK att kommissionens förslag till förordning om upphävande av förordning (EEG) nr 1101/89 (tillfälliga åtgärder för skrotning av fartyg inom inlandssjöfart) och förordningarna (EG) nr 2888/2000 (fördelning av tillstånd för godstransporter i Schweiz) och (EG) nr 685/2001 (tillstånd för godstransporter i Bulgarien och Rumänien innan länderna anslöt sig till EU) kan stödjas.

2.1

Inom ramen för Refit-programmet och åtagandet om bättre lagstiftning, som syftar till att säkra att lagstiftningsramen fungerar ändamålsenligt och håller god kvalitet, i linje med det interinstitutionella avtalet mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om bättre lagstiftning, föreslår kommissionen att tre förordningar ska upphävas eftersom de är föråldrade.

2.1.1

Förslaget rör för det första de tillfälliga åtgärderna för skrotning av fartyg inom inlandssjöfart från 1989. De relevanta redskapen för att hantera flottkapaciteten i denna förordning garanterades tio år senare genom förordning (EG) nr 718/1999, dock utan att 1989 års förordning upphävdes.

2.1.2

Det rör också två förordningar om vägtransporter.

2.1.2.1

Den ena, från 2000, avser fördelningen mellan medlemsstaterna av en kvot schweiziska tillstånd för tunga lastbilar. Enligt ett avtal mellan EU och Schweiz har dessa tunga vägtransporter varit undantagna från alla kvoterings- och tillståndsordningar sedan den 1 januari 2005.

2.1.2.2

Den andra avser fördelningen mellan de dåvarande medlemsstaterna av tillstånd som gav tillträde till godstransportmarknaden i Bulgarien och Rumänien innan dessa länder anslöt sig till EU 2007. I och med de båda ländernas anslutning till EU 2007 är tillstånd inte längre nödvändiga.