14.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 188/1

—

under rubriken koncentrationer på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/competition/mergers/cases/). Denna webbplats gör det möjligt att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på webbplatsen EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu/homepage.html?locale=sv) under Celexnummer 32017M8315. EUR-Lex ger tillgång till unionslagstiftningen via internet.

14.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 188/2

14.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 188/3

14.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 188/4

14.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 188/5

14.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 188/6

14.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 188/7

14.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 188/8

14.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 188/9

1.

Rådgivande kommittén instämmer med kommissionen att det är rättsligt möjligt att anta ett nytt beslut i detta ärende, till följd av att 2010 års beslut (delvis) upphävts av rådet.

2.

Rådgivande kommittén instämmer med kommissionen att artikel 5 j–l i 2010 års beslut upphör att gälla och återantas.

3.

Rådgivande kommittén instämmer med kommissionen att beslutsutkastet avser British Airways plc så tillvida att tribunalens dom i mål T-48/11 av den 16 december 2015 upphävde 2010 års beslut.

4.

Rådgivande kommittén instämmer med kommissionen att det konkurrensbegränsande agerande som behandlas i beslutsutkastet utgör ett avtal och/eller samordnat förfarande mellan företag i den mening som avses i artikel 101 i EUF-fördraget, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet med Schweiz.

5.

Rådgivande kommittén instämmer med kommissionens bedömning av företagets agerande och avtalets geografiska omfattning och/eller samordnade förfarande, så som den yttras i beslutsutkastet.

6.

Rådgivande kommittén instämmer med kommissionen att de företag som berörs av utkastet till beslut har deltagit i en enda fortlöpande överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet med Schweiz.

7.

Rådgivande kommittén instämmer med kommissionen att syftet med avtalet och/eller det samordnade förfarandet var att begränsa konkurrensen i den mening som avses i artikel 101 i EUF-fördraget, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet med Schweiz.

8.

Rådgivande kommittén instämmer med kommissionen att avtalet och/eller det samordnade förfarandet avsevärt kunde påverka handeln mellan EU:s medlemsstater.

9.

Rådgivande kommittén instämmer med kommissionens bedömning avseende överträdelsens varaktighet.

10.

Rådgivande kommittén instämmer med kommissionens utkast till beslut beträffande dess adressater.

11.

Rådgivande kommittén instämmer med kommissionen om att de företag som utkastet till beslut riktar sig till bör åläggas böter.

12.

Rådgivande kommittén instämmer med kommissionen om tillämpningen av 2006 års riktlinjer för beräkning av böter som döms ut enligt artikel 23.2 a i förordning nr 1/2003.

13.

Rådgivande kommittén instämmer med kommissionen om grundbeloppen för böterna.

14.

Rådgivande kommittén instämmer med kommissionen om grundbeloppen för böterna.

15.

Rådgivande kommittén instämmer med kommissionen om tillämpningen av de särskilda förvärrande och mildrande omständigheterna i det här fallet.

16.

Rådgivande kommittén instämmer med fastställandet av böterna för de båda företagen, vars justerade grundbelopp överstiger 10 % av företagens sammanlagda omsättning.

17.

Rådgivande kommittén instämmer med kommissionen om behandlingen av ansökningarna om förmånlig behandling och minskningen av böterna utgående från 2006 års tillkännagivande om förmånlig behandling.

18.

Rådgivande kommittén instämmer med kommissionen om slutbeloppen för böterna.

19.

Rådgivande kommittén rekommenderar att detta yttrande offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

14.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 188/10

1.

Den 9 november 2010 antog kommissionen, i mål COMP/39258 Airfreight (luftfrakt), beslut C(2010) 7694 slutlig avseende förfaranden i enlighet med artikel 101 i EUF-fördraget, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (nedan kallat 2010 års beslut) (2). Alla utom ett av de företag som beslutet om kartellböter riktade sig till väckte talan om ogiltigförklaring av detta (i sin helhet eller delvis).

2.

I tretton beslut av den 16 december 2015 (nedan kallade 2015 års beslut) (3) fastställde tribunalen att 2010 års beslut är bristfälligt motiverat (4). Beroende på de yrkanden som lagts fram inför tribunalen medförde denna brist att 2010 års beslut upphävdes helt eller delvis med avseende på de olika parter som överklagat beslutet (5).

3.

I 2015 års domar fastställdes brott mot kravet på en tillräcklig motivering enligt artikel 296.2 i EUF-fördraget. Domarna berörda inga sakinvändningar. Det beslutsutkast till vilket denna rapport hör är avsett att ersätta 2010 års beslut i den mån detta har upphävts. Det ska åtgärda de brister som upptäckts i 2015 års domar och beakta utvecklingar i vissa företags struktur sedan 2010.

4.

Den 20 maj 2016 skrev kommissionens generaldirektorat för konkurrens (GD Konkurrens) till de sökande i de 13 överprövningsförfaranden som lett till 2015 års domar. I de berörda skrivelserna (nedan kallade skrivelserna från maj 2016) upplystes dessa parter om GD Konkurrens avsikt att föreslå att kommissionen skulle anta ett nytt beslut i mål AT.39258. Detta beslut skulle rikta sig till de juridiska personer som omfattas av de tretton överprövningsförfaranden inför tribunalen i den mån som 2010 års beslut upphävts med avseende på varje enskild sökande. I beslutet skulle fastställas att var och en av de sökande inför tribunalen deltagit i en enda fortlöpande överträdelse med avseende på de transportleder som avses i 2010 års beslut. Det föreslagna nya beslutet skulle, enligt dessa skrivelser, kräva vissa anpassningar av skälen och den operativa delen av 2010 års beslut, men skulle inte leda till nya invändningar eller i sak ändra de invändningar som fastställs i meddelandet om invändningar av den 18 december 2007 (nedan kallat meddelandet om invändningar). I skrivelserna framlades GD Konkurrens synpunkt att ett sådant nytt beslut skulle tillåtas av gällande rättspraxis, eftersom 2010 års beslut upphävts av förfarandemässiga skäl (6). I skrivelserna efterfrågades också synpunkter på GD Konkurrens planerade åtgärder.

5.

Alla företag som omfattades av skrivelserna från maj 2016 besvarade dem, och några försåg förhörsombudet (Hearing officer) med en kopia av sina svar till GD Konkurrens.

6.

Några företag ansåg att den skrivelse från maj 2016 de erhållit var för oprecis. De hävdade att utan specifika uppgifter om de anpassningar som avses i dessa skrivelser hade de begränsade möjligheter att göra mer djupgående kommentarer om de överträdelser som GD Konkurrens ansåg sig ha upptäckt i förslaget till nytt beslut.

7.

Flera företag hävdade i princip att de brister som identifieras i 2015 års domar, till skillnad från de situationer som lett till de domar som anges i fotnot 6 till denna rapport (rättspraxis enligt PVC II), inte är begränsade till rena formaliteter i slutskedet av antagandet av ett beslut, som är relativt enkla att åtgärda.

8.

Vissa företag hävdade att kommissionen därför rättsligen inte får fatta ett nytt beslut i mål AT.39258 (dock utan att alltid ange någon specifik rättslig grund). Andra antydde i stället att kommissionen inte kan anta ett nytt beslut utan att först formulera ett nytt meddelande om invändningar och ge de berörda parterna möjlighet att yttra sig på nytt, inbegripet i en muntlig förhandling. Vissa av dessa parter hävdade att det förekommit utvecklingar i relevant rättspraxis som ifrågasatte huruvida kraven för att de ska kunna anses ha deltagit i en enda fortlöpande överträdelse är uppfyllda.

9.

Vissa företag hävdade också att ett nytt beslut inte får öka deras ansvar i jämförelse med det ansvar somanges i 2010 års beslut.

10.

Inget av de företag som omfattades av skrivelserna från maj 2016 har riktat någon begäran till mig efter dessa skrivelser. Trots detta är det värt att notera följande med avseende på de yttranden som sammanfattas ovan:

11.

Rätten att bli hörd avser kommissionens invändningar och den bevisföring som kommissionen grundar dessa på. Den omfattar emellertid inte den slutgiltiga ståndpunkt som kommissionen har för avsikt att anta i ett beslut avseende överträdelse av konkurrenslagstiftningen (7). Skrivelserna från maj 2015 kan därför inte med rätta kritiseras för att de inte i detalj redogör för de exakta anpassningar som GD Konkurrens efterlyser för ett nytt beslut i detta ärende. I skrivelserna från maj 2016 efterlystes synpunkter på en skiss av GD Konkurrens planerade förslag till ett nytt beslut för att åtgärda de brister som identifierats i 2015 års domar. Det skulle ha varit för tidigt att i detalj redogöra för alla ändringar som GD Konkurrens ansåg behövas för att åtgärda dessa brister. Dessutom hade de företag som berördes av skrivelserna från maj 2016 de facto tillfälle att kommentera de frågor som avsågs i dessa skrivelser.

12.

Brott mot kravet på en tillräcklig motivering enligt artikel 296.2 i EUF-fördraget anses vara ett brott mot väsentliga formkrav enligt artikel 263 i EUF-fördraget (8). Även om de brister i 2010 års beslut som identifieras i 2015 års domar inte är samma som avses i rättspraxis enligt PVC II kan det inte slutas att den överträdelse som avses i 2015 års domar är innehållslig snarare än formal. Rättspraxis enligt PVC II är därför tillämplig på den situation som råder i mål AT.39258 efter 2015 års domar.

13.

I 2015 års domar fastställdes ingenting beträffande huruvida en kartellöverträdelse ägt rum, och inte heller sågs det över huruvida bedömningen av denna fråga i 2010 års beslut var rättmätig (9). Därför kan principen om rättskraft inte åberopas (10). Dessutom kan de olika upphävanden som 2015 års domar medför inte anses vara en friskrivning enligt principen att man inte kan bli straffad två gånger för samma brott (ne bis idem) så som den fastställs i bland annat artikel 50 i EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna. Därav följer att ingen av dessa principer hindrar kommissionen från att återuppta förfarandena avseende de ageranden som omfattas av 2010 års beslut (11). Inga av de invändningar som inkommit till svar på skrivelserna från maj 2016 antyder att ett nytt beslut från kommissionens sida i mål AT.39258 skulle vara uteslutet av andra skäl.

14.

Det är meddelandet om invändningar och inte 2010 års beslut som är av betydelse för rätten att bli hörd i samband med kommissionens invändningar i mål Case AT.39258 (12). Den överträdelse som identifieras i 2015 års domar inträffade i skedet av 2010 års besluts slutförande och antagande. I sig själva berördpåverkade de inte rättmätigheten hos meddelandet om invändningar och hörandet av parterna (13). Därför har kommissionen rätt att återuppta förfarandet i mål AT.39258 vid den punkt där den överträdelse so identifierats i 2015 års domar ägde rum (14).

15.

Utan att ta ställning till påståendet att rättspraxis avseende en enda fortlöpande överträdelse har utvecklats sedan meddelandet om invändningar eller antagandet av 2010 års beslut bör det påminnas om att utvecklingar i rättspraxis enligt domstolar i EU inte i sig själva kan nödvändiggöra nya höranden, och inte heller om dessa utvecklingar äger rum under de administrativa förfarandena inför ett slutligt beslut (15). I detta fall antyder vissa av svaren på skrivelserna från maj 2016 att dessa skrivelser de facto ger företagen rätt att framföra juridiska argument på grundval av gällande rättspraxis.

16.

Om kommissionen beslutar att ersätta 2010 års beslut i sådan omfattning att det upphävs krävs det enligt artikel 266 i EU-fördraget att den överträdelse som identifieras i 2015 års domar åtgärdas. Härvid finns det inga hinder mot att kommissionen antar den text som användes i 2010 års beslut, även på ett sätt som enligt vissa av de företag som omfattas av skrivelserna från maj 2016 skulle påverka deras ansvar i jämförelse med de operativa delarna av 2010 års beslut, särskilt om detta görs just för att åtgärda beslutets brister. Till skillnad från vad som hävdas i vissa svar på skrivelserna från maj 2016 motiverar inte blotta möjligheten av skillnader mellan 2010 års beslut och ett nytt beslut i mål AT.39258 ett nytt meddelande om invändningar eller en ny muntlig förhandling (16).

17.

På det hela taget har de invändningar som rests i svaren på skrivelserna från maj 2016 inte identifierat några förfarandeproblem som påverkar rättmätigheten av antagandet av ett nytt beslut i mål AT.39258 så som avses i skrivelserna från maj 2016.

18.

Som svar på skrivelserna från maj 2016 begärde ett företag tillgång till alla eventuella handlingar som är till dess fördel som inkommit till kommissionen efter det att meddelandet om invändningar lagts fram 2007 (liksom det gjort inför 2010 års beslut). I 2016 års begäran efterlystes särskilt alla eventuella handlingar som kunde vara till företagets fördel som kommissionen kunde ha fått efter de domstolsförhandlingar som lett till 2015 års domar och att den del av ärendet i mål M.3770 Lufthansa/Swiss som berörde en viss fotnot i 2010 års beslut lades till ärendet i mål AT.39258.

19.

GD Konkurrens svarade i en skrivelse av den 14 oktober 2016. I den skrivelsen förklarades att man vid en granskning av de identifierade handlingar som kommissionen mottagit efter meddelandet om invändningar inte funnit några eventuella handlingar som kunde vara till företagets fördel och som föreaget inte själv redan hade tillgång till. Vad gäller begäran att delar av ärendet i mål M.3770 skulle läggas till ärendet i mål AT.39258 fastställdes det i skrivelsen att den berörda fotnoten uteslutande avsåg den offentliga versionen av kommissionens beslut om avslutande i mål M.3770, och inte några andra handlingar från ärendet i det målet.

20.

I ett mycket sent skede i antagandet av ett nytt beslut skickade samma företag en skrivelse till mig i vilken man ifrågasatte det synsätt som låg till grund för GD Konkurrens svar av den 14 oktober 2016. I mitt skriftliga svar påpekade jag att denna skrivelse var mycket sen och förklarade varför den kritik som rests inte kunde bifallas.

21.

De böter som ålagts enskilda företag i utkastet till beslut överskrider inte de belopp som fastställs i 2010 års beslut.

22.

I enlighet med artikel 16 i beslut 2011/695/EU har jag utrett om utkastet till beslut endast tar upp de invändningar som parterna har givits tillfälle att yttra sig om, Jag anser att så är fallet.

23.

I ljuset av det ovan anförda och med beaktande av att ingen begäran eller inga klagomål riktats till mig, med undantag av den skrivelse som avses i punkt 20, anser jag att rätten att effektivt utöva sina processuella rättigheter har respekterats i förfarandet för antagande av ett nytt beslut i mål AT.39258.

14.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 188/14

(1)

Det här beslutet riktar sig till 19 juridiska personer tillhörande 10 företag för att de överträtt artikel 101 i EG-fördraget, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och Schweiziska edsförbundet om luftfart (nedan kallat Schweizavtalet) genom att samordna sin prissättning vid tillhandahållandet av flygfrakttjänster. Detta beslut har antagits efter återupptagandet av det förfarande som ledde till antagandet av beslut K(2010) 7694 slutlig av den 9 november 2010 (nedan kallat 2010 års beslut) till följd av att tribunalen ogiltigförklarat 2010 års beslut med anledning av ett procedurfel.

(2)

Förfarandet inleddes till följd av en immunitetsansökan på Deutsche Lufthansa AG:s och dess dotterbolags Lufthansa Cargo AG:s and Swiss International Air Lines vägnar den 7 december 2005.

(3)

Kommissionen fick fram ytterligare bevismaterial från inspektioner som genomfördes den 14 och den 15 februari 2006 vid ett antal lokaler tillhörande leverantörer av flygfrakttjänster runtom i EU.

(4)

Mellan den 3 mars 2006 och den 27 juni 2007 mottog kommissionen ytterligare elva ansökningar enligt 2002 års tillkännagivande om förmånlig behandling. Kommissionen mottog också en ansökan från ett företag som inte är mottagare av detta beslut på grund av att det saknas tillräcklig bevisning.

(5)

Kommissionen antog meddelandet om invändningar den 18 december 2007, varefter alla berörda företag gavs möjlighet att få tillgång till handlingarna i ärendet och att försvara sig mot kommissionens preliminära bedömning skriftligen och vid en muntlig hearing som ägde rum den 30 juni–4 juli 2008.

(6)

Den 9 november 2010 antog kommissionen 2010 års beslut.

(7)

Den 16 december 2015 ogiltigförklarade tribunalen 2010 års beslut med anledning av de yrkanden som framställts i flera ansökningar eftersom den ansåg att 2010 års beslut var bristfälligt motiverat.

(8)

Detta beslut tar hänsyn till den slutsats som tribunalen kom fram till när det gäller den bristande motiveringen i 2010 års beslut och riktar sig till parterna i den utsträckning som beslutet från 2010 har upphävts för deras del. Eftersom 2010 års beslut har vunnit laga kraft för Qantas Airways Limited riktar sig detta beslut inte till det bolaget. Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor avgav ett positivt yttrande den 6 mars 2017.

(9)

Detta beslut avser en enda, fortlöpande överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i Schweizavtalet som omfattar EES och Schweiz och består i att adressaterna för beslutet samordnar sitt beteende vid prissättningen av flygfrakttjänster från, till och inom EES i fråga om bränsletillägg, säkerhetstillägg och betalningen av provision på dessa avgifter.

(10)

Prissättningskontakterna mellan flygbolag som tillhandahåller flygfrakttjänster (flygfraktföretag) gällde ursprungligen införandet av ett bränsletillägg. Flygfraktföretagen kontaktade därefter varandra om tillämpningen av systemet med bränsletillägg, införandet av nya tröskelvärden för höjning av nivån på bränsletilläggen och när det gällde förväntade höjningar (eller sänkningar) av nivåerna på bränsletilläggen. Dessa kontakter inleddes ursprungligen med en liten grupp flygfraktföretag och utvidgades med tiden till att omfatta alla mottagare av detta beslut. Syftet med kontakterna var att se till att flygfraktföretagen tillämpade en schablontilläggsavgift per kilo för alla sändningar och att höjningar (eller sänkningar) av avgifterna tillämpades fullt ut och på ett samordnat vis.

(11)

Samarbetet spreds till andra områden utan att det påverkade tillämpningen av bränsletilläggen. Följaktligen samordnade flygfraktföretagen också införandet och tillämpningen av säkerhetsavgifter. I likhet med bränsletillägget var säkerhetstillägget en del av det totala priset.

(12)

Flygfraktföretagen utökade sitt samarbete till att vägra betala provision till sina kunder (speditörerna) på tilläggsavgifterna. Genom att vägra betala provision såg flygfraktföretagen till att förhandlingar om kundrabatter inte blev en faktor som påverkade konkurrensen.

(13)

Kontakterna ägde framför allt rum via bilaterala telefonsamtal. De omfattade också att bilaterala och multilaterala möten och utbyten av e-postmeddelanden. I vissa fall användes möten i de lokala sammanslutningarna för flygbolag (Board of Airline Representatives, BAR) till att samordna tilläggsavgifter. Kontakter ägde rum både på huvudkontorsnivå och lokal nivå.

(14)

Det rörde sig visserligen bara om en enda kartell men beteendet ledde till överträdelse av tre rättsliga grunder: artikel 101 i EUF-fördraget, artikel 53 i EES-avtalet och artikel 8 i Schweizavtalet (2). Kommissionen konstaterar att överträdelsen ägt rum och förelägger böter för olika tidsperioder med avseende på olika rutter.

(15)

Vad gäller flygfrakttjänster på rutter inom EU har kommissionen behörighet att fastställa en överträdelse och ålägga böter för hela perioden 1999–2006.

(16)

Före den 1 maj 2004 gav rådets förordning (EEG) nr 3975/87 av den 14 december 1987 om förfarandet för tillämpning av konkurrensreglerna på företag inom luftfartssektorn (3) kommissionen genomförandebefogenheter att tillämpa artikel 101 i EUF-fördraget när det gäller flygtransporter mellan flygplatser i EU. Flygtransporter mellan flygplatser i EU och flygplatser i tredjeländer var däremot uteslutna från den förordningens tillämpningsområde. Under dessa omständigheter kunde kommissionen inte fastställa en överträdelse eller ålägga företag böter för beteende som gällde flygtransport mellan flygplatser i EU och flygplatser i tredjeländer före den 1 maj 2004.

(17)

Förordning (EG) nr 1/2003 blev tillämplig på genomförandet av EES-avtalet genom Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 130/2004 (4) och Gemensamma EES-kommitténs beslut nr 40/2005 (5), vilka särskilt genom en ändring av protokoll 21 upphävde den situation där lufttransporter mellan flygplatser inom EES och tredjeländer inte omfattas av tillämpningsområdet för bestämmelserna om genomförandet av EES-avtalet. Beslut nr 130/2004 och beslut nr 40/2005 trädde i kraft den 19 maj 2005 och från och med den dagen blev rådets förordning (EG) nr 411/2004 (6) och förordning (EG) nr 1/2003 tillämpliga inom ramen för EES-avtalet. Under dessa omständigheter kunde kommissionen inte fastställa en överträdelse eller ålägga böter för beteende som gällde rutter mellan EES-länder som inte är EU-medlemsstater och tredjeländer före den 19 maj 2005.

(18)

Förordning (EG) nr 1/2003 blev tillämplig för genomförandet av Schweizavtalet genom beslut nr 1/2007 av gemenskapens och Schweiz gemensamma luftfartskommitté (7), genom vilket förordningen införlivades i bilagan till avtalet med verkan från och med den 5 december 2007. Tillämplig genomförandeförordning före införlivandet av förordning (EG) nr 1/2003 var förordning (EEG) nr 3975/87, som varit införlivad med bilagan till avtalet alltsedan detta trädde i kraft den 1 juni 2002. Under dessa omständigheter kunde kommissionen inte fastställa en överträdelse eller ålägga böter för beteende som gällde rutter mellan EU och Schweiz före den 1 juni 2002. Detta beslut går inte ut på att fastställa en överträdelse av artikel 8 i Schweizavtalet rörande flygfrakttjänster på rutter mellan Schweiz och tredjeländer.

(19)

Vad gäller varaktigheten av varje mottagares deltagande i överträdelsen omfattade denna följande perioder:

(20)

Det grundläggande bötesbeloppet fastställdes som en andel av värdet av försäljningen av flygfrakttjänster från varje företag i det berörda geografiska området under 2005, som var det sista hela året före kartellens upphörande, multiplicerat med varje företags antal år av delaktighet i överträdelsen (rörligt belopp), plus ett ytterligare belopp, som också beräknas som en andel av försäljningsvärdet, för att avskräcka företag från att ägna sig åt konkurrensbegränsande samverkan.

(21)

För att beräkna detta grundbelopp tog kommissionen hänsyn till den försäljning som överträdelsen direkt eller indirekt avser, det vill säga av flygfraktstjänster i) mellan flygplatser i EES, ii) mellan flygplatser i EU och flygplatser belägna i tredjeländer (8), iii) mellan flygplatser i EES (med undantag för flygplatser i EU) och flygplatser i tredjeländer och iv) mellan flygplatser i EU och flygplatser belägna i Schweiz.

(22)

När det gäller tjänster som tillhandahålls mellan EES och tredjeländer (punkterna ii och iii) ska både inkommande och utgående rutter som är relevanta för beräkningen av värdet av försäljningen beaktas. Samtidigt måste det dock konstateras vid fastställandet av grundbeloppet att en del av den skada som orsakats av kartellen på dessa rutter mellan EES och tredjeländer (både ankommande och avgående) sannolikt faller utanför EES (9). Därför tillämpades en tillfällig minskning med 50 % av grundbeloppet för böterna med avseende på dessa tredjelandsrutter i detta beslut.

(23)

Med särskild hänsyn till överträdelsen art (avtal om och förfarande för fastställande av priser) och kartellens EES-omfattande geografiska räckvidd fastställdes både det rörliga beloppet och tilläggsbeloppet till 16 %.

(24)

Kommissionen höjde böterna för SAS med 50 % eftersom detta företag redan hade bötfällts en gång tidigare för deltagande i kartellverksamhet (10).

(25)

Kommissionen drog i beslutet slutsatsen att flygfraktföretagen på grundval av reglerna i vissa bilaterala lufttrafikavtal hade rätt att samråda med direkta konkurrenter om priser på vissa rutter och att företagen genom vissa tredjeländers hållning i regelhänseende rent av uppmuntrades att göra detta. Enligt beslutet utgjorde reglerna i fråga en förmildrande omständighet som motiverade en nedsättning med 15 % för alla mottagare av detta beslut.

(26)

I beslutet konstateras också att tre företag, nämligen Air Kanada, Latam och SAS, medverkat i överträdelsen i begränsad omfattning. Orsaken är att dessa företag var verksamma i kartellens gränsområde, hade ett begränsat antal kontakter med andra flygfraktföretag och inte var involverade i lika många aspekter av kartellen som de andra företagen. En minskning på 10 % tillämpades för dessa tre företag.

(27)

Utan en sänkning av böterna för två av företagen skulle det högsta tillåtna bötesbeloppet för företagen (10 % av varje företags sammanlagda omsättning, under det föregående räkenskapsåret, dvs. under 2016) ha överskridits. Böterna för de båda företagen sänktes därför i enlighet med detta. På grund av den processuella naturen hos ogiltigförklaringen av 2010 års beslut använde kommissionen sitt utrymme för skönsmässig bedömning till att minska det justerade grundbeloppet för böterna till 10 % av den globala omsättningen år 2009 när den globala omsättningen för ett företag som beslutet riktar sig till år 2016 var högre än dess globala omsättning år 2009.

(28)

Kommissionen beviljade full immunitet från böterna till Deutsche Lufthansa AG och dess dotterbolag Lufthansa Cargo och SWISS och en nedsättning av böterna för samarbete enligt 2002 års tillkännagivande om förmånlig behandling till Martinair (50 %), Japan Airlines (25 %), Air France och KLM (20 %), Cathay Pacific (20 %), Latam (20 %), Air Kanada (15 %), Cargolux (15 %), SAS (15 %) och British Airways (10 %).

(29)

Slutligen avvisade kommissionen en begäran om oförmåga att betala böterna som mottagits enligt kommissionens riktlinjer från 2006 för fastställande av böter. Det berörda företaget uppfyllde inte villkoren för en nedsättning av böterna.

(30)

Följande böter ålades i enlighet med artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003:

14.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 188/20

14.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 188/21

14.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 188/22

1.

Europeiska kommissionen mottog den 6 juni 2017 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1) genom vilket företaget Banco Santander, SA (Santander, Spanien) på det sätt som avses i artikel 3.1 b i koncentrationsförordningen förvärvar fullständig kontroll över företaget SAM Investment Holdings Limited (SAM, Förenade kungariket) genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

—   Santander: bank-, finansförvaltnings- och försäkringstjänster i Spanien, Förenade kungariket, andra europeiska länder samt Nord-, Mellan- och Sydamerika.

—   SAM: ett gemensamt företag mellan Warburg Pincus, General Atlantic och Santander, verksamt inom kapitalförvaltning i Spanien, Förenade kungariket, Tyskland och Luxemburg samt Nord-, Mellan- och Sydamerika.

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda transaktionen kan omfattas av koncentrationsförordningen, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha kommit in till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. Synpunkterna kan, med angivande av referens M.8519 – Santander/SAM, sändas till kommissionen per fax (+32 22964301), per e-post till COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu eller per brev till

14.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 188/23

1.

Europeiska kommissionen mottog den 6 juni 2017 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företagen Kanada Pension Plan Investment Board (CPPIB, Kanada) och Baring Private Equity Asia (BPEA, Singapore) på det sätt som avses i artikel 3.1 b i koncentrationsförordningen förvärvar fullständig kontroll över Nord Anglia Education, Inc (Nord Anglia, Hongkong) genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

—   CPPIB: professionell investeringsförvaltning inom områdena fastigheter, börsnoterade aktier, onoterade aktier, infrastruktur och instrument med fast intäkt.

—   BPEA: oberoende alternativ kapitalförvaltning inom fastigheter, onoterade aktier och tillväxtkapital.

—   Nord Anglia: skolverksamhet i Kina, Europa, Mellanöstern, Förenta staterna och Sydostasien.

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda transaktionen kan omfattas av koncentrationsförordningen, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha inkommit till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. De kan, med angivande av referens M.8515 – CPPIB/BPEA/Nord Anglia Education, sändas per fax (+32 22964301), per e-post (COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu) eller per brev till

14.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 188/24

1.

Europeiska kommissionen mottog den 7 juni 2017 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företagen Genui GmbH (GENUI, Tyskland), Summit Partners L.P. (Summit, Förenta staterna) och Sycamore GmbH (Sycamore, Tyskland), på det sätt som avses i artikel 3.1 b i koncentrationsförordningen, förvärvar gemensam kontroll över företaget Market Logic Software AG (MLS, Tyskland) genom förvärv av aktier.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

—   GENUI: Investeringsbolag som äger andelar i medelstora företag i tysktalande länder.

—   Summit: Riskkapitalbolag som investerar i verksamheter inom sektorerna teknik, hälso- och sjukvård samt biovetenskap, produkter och tjänster med goda avsättningsmöjligheter för att finansiera tillväxt, rekapitaliseringar och företagsledningsuppköp.

—   Sycamore: Riskkapitalbolag.

—   MLS: Programvaruföretag som utvecklar och distribuerar system för marknadsföringsinformation.

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda transaktionen kan omfattas av koncentrationsförordningen, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha inkommit till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. De kan, med angivande av referens M.8507 – GENUI/Summit/Sycamore/Market Logic Software, sändas per fax (+32 22964301), per e-post (COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu) eller per brev till

14.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 188/25

1.

Europeiska kommissionen mottog den 1 juni 2017 en anmälan om en föreslagen koncentration enligt artikel 4 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 (1), genom vilken företaget Wärtsilä Technology Oy Ab, kontrollerat av Wärtsilä Corporation (Wärtsilä, Finland), och CSSC Electronics Technology Co., Ltd, kontrollerat av China State Shipbuilding Corporation (CSSC, Kina), på det sätt som avses i artikel 3.1 b och 3.4 i koncentrationsförordningen förvärvar gemensam kontroll över företaget CSSC Wärtsilä Electrical & Automation (Shanghai) Co., Ltd. (JV, Kina) genom förvärv av aktier i ett nyskapat företag som utgör ett gemensamt företag.

2.

De berörda företagen bedriver följande affärsverksamhet:

—   Wärtsilä: tillhandahåller kompletta kraftlösningar under produktens hela livscykel för marin- och energimarknaderna,

—   CSSC: fartygsbyggnad och tillverkning av havsrelaterad utrustning samt icke-marina närliggande verksamheter som rymd- och luftfart, byggverksamhet, elproduktion och petrokemikalier,

—   JV: leverans av marina el-, automations- och navigationssystem i Folkrepubliken Kina.

3.

Kommissionen har vid en preliminär granskning kommit fram till att den anmälda transaktionen kan omfattas av koncentrationsförordningen, dock med det förbehållet att ett slutligt beslut i denna fråga fattas senare. Det bör noteras att detta ärende kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande, i enlighet med kommissionens tillkännagivande om ett förenklat förfarande för handläggning av vissa koncentrationer enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 (2).

4.

Kommissionen uppmanar berörda tredje parter att till den lämna eventuella synpunkter på den föreslagna koncentrationen.

Synpunkterna ska ha inkommit till kommissionen senast tio dagar efter detta offentliggörande. De kan, med angivande av referens M.8439 – Wärtsilä/CSSC/JV, sändas per fax (+32 22964301), per e-post (COMP-MERGER-REGISTRY@ec.europa.eu) eller per brev till

14.6.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 188/26