ISSN 1977-1061

Europeiska unionens

officiella tidning

C 151
European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

60 årgången
15 maj 2017

Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

IV   Upplysningar

 

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

 

Europeiska unionens domstol

2017/C 151/01

Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

1

 

V   Yttranden

 

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

 

Domstolen

2017/C 151/02

Mål C-158/14: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State – Nederländerna) – A, B, C, D mot Minister van Buitenlandse Zaken (Begäran om förhandsavgörande — Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) — Särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism — Gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp — Rambeslut 2002/475/RIF — Förordning (EG) nr 2580/2001 — Artikel 2.3 — Upptagande av organisationen Tamilska befrielsetigrarna (LTTE) i förteckningen över personer, grupper och enheter som deltar i terroristhandlingar — Fråga rörande giltigheten av detta upptagande — Förenligheten med internationell humanitär rätt — Begreppet terroristhandling — Väpnade styrkors verksamhet under en väpnad konflikt)

2

2017/C 151/03

Mål C-157/15: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Hof van Cassatie – Belgien) – Samira Achbita, Centrum voor gelijkheid van kansen en voor racismebestrijding mot G4S Secure Solutions NV (Begäran om förhandsavgörande — Socialpolitik — Direktiv 2000/78/EG — Likabehandling — Diskriminering på grund av religion eller övertygelse — Ett företags ordningsregler förbjuder arbetstagarna att på arbetsplatsen bära synliga politiska, filosofiska eller religiösa symboler — Direkt diskriminering — Föreligger inte — Indirekt diskriminering — En kvinnlig arbetstagare har förbjudits att bära muslimsk huvudduk)

3

2017/C 151/04

Mål C-162/15 P: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 mars 2017 – Evonik Degussa GmbH mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Konkurrens — Artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF — Förordning (EG) nr 1/2003 — Artikel 30 — Beslut av kommissionen i vilket det konstateras en rättsstridig kartell på den europeiska marknaden för väteperoxid och perborat — Offentliggörande av en mer detaljerad icke-konfidentiell version av detta beslut — Avslag på begäran om konfidentiell behandling av vissa uppgifter — Förhörsombudets kompetensområde — Beslut 2011/695/EU — Artikel 8 — Konfidentiella uppgifter — Sekretesskydd — Artikel 339 FEUF — Begreppet affärshemligheter och andra konfidentiella uppgifter — Uppgifter från en begäran om förmånlig behandling — Avslag på begäran om konfidentiell behandling — Berättigade förväntningar)

4

2017/C 151/05

Mål C-188/15: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation – Frankrike) – Asma Bougnaoui, Association de défense des droits de l’homme (ADDH) mot Micropole SA, tidigare Micropole Univers SA (Begäran om förhandsavgörande — Socialpolitik — Direktiv 2000/78/EG — Likabehandling — Diskriminering på grund av religion eller övertygelse — Verkligt och avgörande yrkeskrav — Begrepp — En kunds önskemål att inte få tjänster utförda av en arbetstagare som bär muslimsk huvudduk)

4

2017/C 151/06

Mål C-323/15 P: Domstolens dom (första avdelningen) av den 15 mars 2017 – Polynt SpA mot New Japan Chemical, REACh ChemAdvice GmbH, Europeiska kemikaliemyndigheten, Sitre Srl, Konungariket Nederländerna, Europeiska kommissionen (Överklagande — Förordning (EG) nr 1907/2006 (Reach-förordningen) — Artikel 57 f — Tillstånd — Ämnen som inger mycket stora betänkligheter — Identifiering — Motsvarande betänkligheter — Cyclohexane-1,2-dicarboxylic anhydrid, cis-cyclohexane-1,2-dicarboxylic anhydrid och trans-cyclohexane-1,2-dicarboxylic anhydrid)

5

2017/C 151/07

Mål C-324/15 P: Domstolens dom (första avdelningen) av den 15 mars 2017 – Hitachi Chemical Europe GmbH, Polynt SpA mot New Japan Chemical, REACh ChemAdvice GmbH, Sitre Srl, Europeiska kemikaliemyndigheten, Konungariket Nederländerna, Europeiska kommissionen (Överklagande — Förordning (EG) nr 1907/2006 (Reach-förordningen) — Artikel 57 f — Tillstånd — Ämnen som inger mycket stora betänkligheter — Identifiering — Motsvarande betänkligheter — Hexahydrometylftalisk anhydrid, hexahydro-4-metylftalisk anhydrid, hexahydro-1-metylftalisk anhydrid och hexahydro-3-metylftalisk anhydrid)

6

2017/C 151/08

Mål C-414/15 P: Domstolens dom (första avdelningen) av den 15 mars 2017 – Stichting Woonlinie, Woningstichting Volksbelang, Stichting Woonstede mot Europeiska kommissionen, Konungariket Belgien, Vereniging van Institutionele Beleggers in Vastgoed, Nederland (IVBN) (Överklagande — Statligt stöd — Befintligt stöd — Artikel 108.1 FEUF — Stöd som beviljats allmännyttiga bostadsbolag — Förordning (EG) nr 659/1999 — Artiklarna 17, 18 och 19 — Kommissionens bedömning av huruvida en befintlig stödordning är förenlig med den inre marknaden — Förslag på lämpliga åtgärder — Nationella myndigheters åtaganden för att följa unionsrätten — Beslut om förenlighet — Domstolsprövningens omfattning — Rättsverkningar)

6

2017/C 151/09

Mål C-415/15 P: Domstolens dom (första avdelningen) av den 15 mars 2017 – Stichting Woonpunt, Woningstichting Haag Wonen, Stichting Woonbedrijf SWS.Hhvl mot Europeiska kommissionen, Konungariket Belgien, Vereniging van Institutionele Beleggers in Vastgoed, Nederland (IVBN) (Överklagande — Statligt stöd — Befintligt stöd — Artikel 108.1 FEUF — Stöd som beviljats allmännyttiga bostadsbolag — Förordning (EG) nr 659/1999 — Artiklarna 17, 18 och 19 — Kommissionens bedömning av huruvida en befintlig stödordning är förenlig med den inre marknaden — Förslag på lämpliga åtgärder — Nationella myndigheters åtaganden för att följa unionsrätten — Beslut om förenlighet — Domstolsprövningens omfattning — Rättsverkningar)

7

2017/C 151/10

Mål C-493/15: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 16 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione – Italien) – Agenzia delle Entrate mot Marco Identi (Begäran om förhandsavgörande — Beskattning — Mervärdesskatt — Artikel 4.3 FEU — Sjätte direktivet — Statligt stöd — Skuldsaneringsförfarande för fysiska personer i personlig konkurs (esdebitazione) — Skulder avseende mervärdesskatt som inte kan drivas in)

7

2017/C 151/11

Mål C-528/15: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 15 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Nejvyšší správní soud – Republiken Tjeckien) – Policie ČR, Krajské ředitelství policie Ústeckého kraje, odbor cizinecké policie mot Salah Al Chodor, Ajlin Al Chodor, Ajvar Al Chodor (Begäran om förhandsavgörande — Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd — Förordning (EU) nr 604/2013 (Dublin III) — Artikel 28.2 — Förvar inför en överföring — Artikel 2 n — Betydande risk för avvikande — Objektiva kriterier — Avsaknad av legaldefinition)

8

2017/C 151/12

Mål C-536/15: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 15 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från College van Beroep voor het Bedrijfsleven – Nederländerna) – Tele2 (Netherlands) BV, Ziggo BV, Vodafone Libertel BV mot Autoriteit Consument en Markt (ACM) (Begäran om förhandsavgörande — Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster — Direktiv 2002/22/EG — Artikel 25.2 — Nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar — Direktiv 2002/58/EG — Artikel 12 — Abonnentförteckningar — Tillhandahållande av abonnenters personuppgifter för användning i allmänt tillgängliga abonnentförteckningar och nummerupplysningstjänster — Abonnentens samtycke — Åtskillnad beroende på i vilken medlemsstat som de allmänt tillgängliga nummerupplysningstjänsterna och abonnentförteckningarna tillhandahålls — Icke-diskrimineringsprincipen)

9

2017/C 151/13

Mål C-563/15: Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 15 mars 2017 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien (Fördragsbrott — Miljö — Direktiv 2008/98 — Artiklarna 13 och 15 — Avfallshantering — Skydd för människors hälsa och för miljön — Ansvar — Deponier)

9

2017/C 151/14

Mål C-3/16: Domstolens dom (första avdelningen) av den 15 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Hof van beroep te Brussel – Belgien) – Lucio Cesare Aquino mot Belgische Staat (Begäran om förhandsavgörande — Unionsrätt — Enskildas rättigheter — Domstols åsidosättande — Begäran om förhandsavgörande — Anhängiggörande vid domstolen — Nationell domstol som dömer i sista instans)

10

2017/C 151/15

Mål C-47/16: Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 16 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Augstākā tiesa – Lettland) – Valsts ieņēmumu dienests mot VeloservissSIA (Begäran om förhandsavgörande — Tullunion — Tullkodex för gemenskapen — Artikel 220.2 b — Uppbörd av importtullar i efterhand — Berättigade förväntningar — Tillämpningsvillkor — Fel som begåtts av tullmyndigheterna — Skyldighet för importören att handla i god tro och att kontrollera att villkoren för utfärdande av ett ursprungscertifikat formulär A är uppfyllda — Bevismedel — Rapport från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf))

11

2017/C 151/16

Mål C-138/16: Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 16 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Handelsgericht Wien – Österrike) – Staatlich genehmigte Gesellschaft der Autoren, Komponisten und Musikverleger registrierte Genossenschaft mbH (AKM) mot Zürs.net Betriebs GmbH (Begäran om förhandsavgörande — Immateriella rättigheter — Upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället — Direktiv 2001/29/EG — Rätten till överföring av verk till allmänheten — Artikel 3.1 — Undantag och inskränkningar — Artikel 5.3 o — Spridning av tv-utsändningar i ett lokalt kabelnät — Nationell lagstiftning som föreskriver undantag för anläggningar som ger högst 500 abonnenter tillgång samt för vidaresändning av radio- och tv-sändningar inom landet)

12

2017/C 151/17

Mål C-211/16: Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 16 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Commissione Tributaria Provinciale di Torino – Italien) – Bimotor SpA mot Agenzia delle Entrate – Direzione Provinciale II di Torino (Begäran om förhandsavgörande — Mervärdesskatt — Principen om skatteneutralitet — Nationell bestämmelse enligt vilken ett övre gränsbelopp fastställs för återbetalning eller avräkning av fordran avseende överskjutande ingående mervärdesskatt)

13

2017/C 151/18

Mål C-253/16: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 15 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Cour d'appel de Bruxelles – Belgien) – FlibTravel International SA, Leonard Travel International SA mot AAL Renting SA m.fl. (Begäran om förhandsavgörande — Artikel 96 FEUF — Tillämplighet — Nationella bestämmelser som förbjuder taxiförare att erbjuda kunder individuella platser — Nationella bestämmelser som förbjuder taxiförare att på förhand fastställa resmålet — Nationella bestämmelser som förbjuder taxiförare att locka till sig kunder)

13

2017/C 151/19

Mål C-615/16: Begäran om förhandsavgörande framställd av Supremo Tribunal Administrativo (Portugal) den 28 november 2016 – Giovanna Judith Kerr mot Fazenda Pública

14

2017/C 151/20

Mål C-26/17: Överklagande ingett den 19 januari 2017 av Birkenstock Sales GmbH av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 9 november 2016 i mål T-579/14, Birkenstock Sales GmbH mot Europeiska immatrialrättsmyndigheten (EUIPO)

14

2017/C 151/21

Mål C-32/17 P: Överklagande ingett den 23 januari 2017 av Apcoa Parking Holdings GmbH av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 8 november 2016 i de förenade målen T-268/15 och T-272/15, Apcoa Parking Holdings GmbH mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

15

2017/C 151/22

Mål C-74/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Düsseldorf (Tyskland) den 10 februari 2017 – Jonathan Heintges mot Germanwings GmbH

17

2017/C 151/23

Mål C-75/17 P: Överklagande ingett den 9 februari 2017 av Fiesta Hotels & Resorts, S.L. av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 30 november 2016 i mål T-217/15, Fiesta Hotels & Resorts mot EUIPO – Residencial Palladium (Palladium Palace Ibiza Resort & Spa)

17

2017/C 151/24

Mål C-76/16: Begäran om förhandsavgörande framställd av Înalta Curte de Casație şi Justiție (Rumänien) den 13 februari 2017 – SC Petrotel-Lukoil SA, Maria Magdalena Georgescu mot Ministerul Economiei, Ministerul Energiei, Ministerul Finanțelor Publice

19

2017/C 151/25

Mål C-94/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 23 februari 2017 – Rafael Ramón Escobedo Cortés mot Banco de Sabadell S.A.

19

2017/C 151/26

Mål C-96/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Social de Terrassa (Spanien) den 22 februari 2017 – Gardenia Vernaza Ayovi mot Consorci Sanitari de Terrassa

20

2017/C 151/27

Mål C-102/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal de Contas (Portugal) den 28 februari 2017 – Secretaria Regional de Saúde dos Açores mot Ministério Público

21

2017/C 151/28

Mål C-121/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court of Justice (Chancery Division) (Förenade kungariket) den 8 mars 2017 – Teva UK Ltd, Accord Healthcare Ltd, Lupin Ltd, Lupin (Europe) Ltd, Generics (UK) (med firman Mylan) mot Gilead Sciences Inc.

21

2017/C 151/29

Mål C-122/17: Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal (Irland) den 9 mars 2017 – David Smith mot Patrick Meade, Philip Meade, FBD Insurance plc, Ireland, Attorney General

22

2017/C 151/30

Mål C-127/17: Talan väckt den 10 mars 2017 – Europeiska kommissionen mot Republiken Polen

22

2017/C 151/31

Mål C-128/17: Talan väckt den 10 mars 2017 – Republiken Polen mot Europa parlamentet och Europeiska unionens råd

24

2017/C 151/32

Mål C-138/17 P: Överklagande ingett den 17 mars 2017 av Europeiska unionen, företrädd av Europeiska unionens domstol, av den dom som tribunalen (tredje avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 10 januari 2017 i mål T-577/14, Gascogne Sack Deutschland och Gascogne mot Europeiska unionen

25

2017/C 151/33

Mål C-146/17 P: Överklagande ingett den 22 mars 2017 av Gascogne Sack Deutschland GmbH och Gascogne S.A. av den dom som tribunalen (tredje avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 10 januari 2017 i mål T-577/14, Gascogne Sack Deutschland och Gascogne mot Europeiska unionen

26

 

Tribunalen

2017/C 151/34

Mål T-681/14: Tribunalens dom av den 28 mars 2017 – El-Qaddafi mot rådet (Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken — Restriktiva åtgärder mot Libyen — Frysning av tillgångar — Restriktioner med avseende på inresa i och transitering genom unionen — Sökandens namn har behållits i förteckningen — Rätten till försvar — Motiveringsskyldighet)

28

2017/C 151/35

Mål T-112/15: Tribunalens dom av den 30 mars 2017 – Grekland mot kommissionen (EUGFJ — Garantisektionen — EGFJ och EJFLU — Utgifter som undantas från finansiering — Förordning (EG) nr 1782/2003 — Förordning (EG) nr 796/2004 — Ordningen för arealstöd — Begreppet permanent betesmark — Motiveringsskyldighet — Proportionalitet — Schablonmässig finansiell korrigering — Avdrag för tidigare korrigering)

29

2017/C 151/36

Mål T-210/15: Tribunalens dom av den 28 mars 2017 – Deutsche Telekom mot kommissionen (Tillgång till handlingar — Förordning (EG) nr 1049/2001 — Handlingar hänförliga till ett ärende rörande tillämpning av konkurrensreglerna — Avslag på ansökan om tillgång — Motiveringsskyldighet — Undantaget avseende skyddet för tredje parts affärsintressen — Undantaget avseende skyddet för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner — Övervägande allmänintresse — Samråd med tredje part — Öppenhet — Svar på den bekräftande ansökan har inte lämnats inom fristen)

29

2017/C 151/37

Mål T-387/15: Tribunalens dom av den 29 mars 2017 – J & Joy mot EUIPO – Joy-Sportswear (J AND JOY) (EU-varumärke — Invändningsförfarande — EU-ordmärket J AND JOY — Det äldre nationella figurmärket joy SPORTSWEAR — Relativa registreringshinder — Risk för förväxling — Varuslagslikhet — Känneteckenslikhet — Bedömningskriterier — Sammansatt varumärke — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

30

2017/C 151/38

Mål T-388/15: Tribunalens dom av den 29 mars 2017 – J & Joy mot EUIPO – Joy-Sportswear (JN-JOY) (EU-varumärke — Invändningsförfarande — EU-ordmärket JN-JOY — Det äldre nationella figurmärket joy SPORTSWEAR — Relativa registreringshinder — Risk för förväxling — Varuslagslikhet — Bedömningskriterier — Sammansatt varumärke — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

31

2017/C 151/39

Mål T-389/15: Tribunalens dom av den 29 mars 2017 – J & Joy mot EUIPO – Joy-Sportswear (J&JOY) (EU-varumärke — Invändningsförfarande — EU-figurmärket J&JOY — Det äldre nationella figurmärket joy SPORTSWEAR — Relativa registreringshinder — Risk för förväxling — Varuslagslikhet — Känneteckenslikhet — Bedömningskriterier — Sammansatt varumärke — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

31

2017/C 151/40

Mål T-501/15: Tribunalens dom av den 29 mars 2017 – Nederländerna mot kommissionen (EGFJ och EJFLU — Utgifter som undantas från finansiering — Integrerat administrations- och kontrollsystem — Minskning eller uteslutning vid överträdelse av bestämmelserna om tvärvillkor — Överträdelse som betraktas som mindre — Artikel 71.3 i förordning (EG) nr 1122/2009 — Bevisbörda — Tolkning av bilaga II till förordning (EG) nr 73/2009)

32

2017/C 151/41

Mål T-538/15: Tribunalens dom av den 28 mars 2017 – Regent University mot EUIPO – Regent’s College (REGENT UNIVERSITY) (EU-varumärke — Ogiltighetsförfarande — EU-ordmärket REGENT UNIVERSITY — Nationellt äldre figurmärke REGENT’S COLLEGE — Relativt registreringshinder — Risk för förväxling — Artikel 8.1 b och artikel 53.1 a i förordning (EG) nr 207/2009)

33

2017/C 151/42

Mål T-638/15: Tribunalens dom av den 29 mars 2017 – Alcohol Countermeasure Systems (International) mot EUIPO – Lion Laboratories (ALCOLOCK) (EU-varumärke — Ogiltighetsförfarande — EU-ordmärket ALCOLOCK — Brittiskt ordmärke ALCOLOCK — Relativt registreringshinder — Artikel 8.1 a, 8.1 b, 53.1 a och 53.1 bi förordning (EG) nr 207/2009 — Verkligt bruk av det äldre varumärket)

33

2017/C 151/43

Mål T-733/15: Tribunalens dom av den 28 mars 2017 – Republiken Portugal mot Europeiska kommissionen (Underlåtenhet att följa en dom av domstolen i vilken ett fördragsbrott konstateras — Vite — Beslut om betalning av vitet — Upphävande av de omtvistade nationella bestämmelserna — Datum då domen ska anses ha följts)

34

2017/C 151/44

Mål T-28/16: Tribunalens dom av den 3 april 2017 – Tyskland mot kommissionen (EGFJ och EJFLU — Utgifter som undantagits från finansiering — Landsbygdsutveckling — Enskiften och modernisering av byar — Urvalskriterier för insatser — Principen om lojalt samarbete — Subsidiaritet — Berättigade förväntningar — Proportionalitet — Motiveringsskyldighet)

34

2017/C 151/45

Mål T-209/16: Tribunalens dom av den 30 mars 2017 – Apax Partners UK mot EUIPO – Apax Partners Midmarket (APAX PARTNERS) (EU-varumärke — Ogiltighetsförfarande — Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket APAX PARTNERS — Äldre internationellt ordmärke APAX — Relativt registreringshinder — Risk för förväxling — Tjänsteslagslikhet — Artikel 8.1 b och artikel 53.1 a i förordning (EG) nr 207/2009)

35

2017/C 151/46

Mål T-215/16: Tribunalens dom av den 3 april 2017 – Cop mot EUIPO – Conexa (AMPHIBIAN) (EU-varumärke — Ogiltighetsförfarande — Internationell registrering som designerar Europeiska unionen — Figurmärket AMPHIBIAN — Absoluta registreringshinder — Särskiljningsförmåga — Beskrivande karaktär saknas — Artikel 7.1 b och c i förordning (EG) nr 207/2009)

36

2017/C 151/47

Mål T-117/17: Talan väckt den 23 februari 2017 – Proximus mot rådet

36

2017/C 151/48

Mål T-124/17: Talan väckt den 22 februari 2017 – Enosi Syntaxiouchon Tameiou Asfaliseon Michanikon kai Ergolipton Dimosion Ergon mot ECB

37

2017/C 151/49

Mål T-161/17: Talan väckt den 11 mars 2017 – Le Pen mot Parlamentet

38

2017/C 151/50

Mål T-166/17: Talan väckt den 8 mars 2017 – EKETA mot kommissionen

39

2017/C 151/51

Mål T-168/17: Talan väckt den 16 mars 2017 – CBA Spielapparate- und Restaurantbetriebs mot kommissionen

40

2017/C 151/52

Mål T-169/17: Talan väckt den 17 mars 2017 – Pethke mot EUIPO

40

2017/C 151/53

Mål T-177/17: Talan väckt den 15 mars 2017 – EKETA mot kommissionen

41

2017/C 151/54

Mål T-183/17: Överklagande ingett den 21 mars 2017 – Menta y Limón Decoración mot EUIPO – Ayuntamiento de Santa Cruz de La Palma (Återgivning av en man i traditionell klädedräkt)

42

2017/C 151/55

Mål T-189/17: Talan väckt den 20 mars 2017 – EKETA mot kommissionen

43

2017/C 151/56

Mål T-190/17: Talan väckt den 22 mars 2017 – EKETA mot kommissionen

44

2017/C 151/57

Mål T-195/17: Överklagande ingett den 27 mars 2017 – CeramTec mot EUIPO – C5 Medical Werks (Rosa färgnyans)

44

2017/C 151/58

Mål T-196/17: Talan väckt den 27 mars 2017 – Naftogaz of Ukraine mot kommissionen

45

2017/C 151/59

Mål T-197/17: Talan väckt den 28 mars 2017 – Abel m.fl. mot kommissionen

46

2017/C 151/60

Mål T-198/17: Talan väckt den 29 mars 2017 – EKETA mot kommissionen

47

SV

 

IV Upplysningar

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

Europeiska unionens domstol

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/1

Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning

(2017/C 151/01)

Senaste offentliggörandet

EUT C 144, 8.5.2017

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 129, 24.4.2017

EUT C 121, 18.4.2017

EUT C 112, 10.4.2017

EUT C 104, 3.4.2017

EUT C 95, 27.3.2017

EUT C 86, 20.3.2017

Dessa texter är tillgängliga på

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

V Yttranden

DOMSTOLSFÖRFARANDEN

Domstolen

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/2

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Raad van State – Nederländerna) – A, B, C, D mot Minister van Buitenlandse Zaken

(Mål C-158/14) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik (Gusp) - Särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism - Gemensam ståndpunkt 2001/931/Gusp - Rambeslut 2002/475/RIF - Förordning (EG) nr 2580/2001 - Artikel 2.3 - Upptagande av organisationen ”Tamilska befrielsetigrarna (LTTE)” i förteckningen över personer, grupper och enheter som deltar i terroristhandlingar - Fråga rörande giltigheten av detta upptagande - Förenligheten med internationell humanitär rätt - Begreppet ”terroristhandling” - Väpnade styrkors verksamhet under en väpnad konflikt))

(2017/C 151/02)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: A, B, C, D

Motpart: Minister van Buitenlandse Zaken

Domslut

1)

Det är inte uppenbart – i den mening som avses i den rättspraxis som grundar sig på domen av den 9 mars 1994, TWD Textilwerke Deggendorf (C-188/92, EU:C:1994:90), och domen av den 15 februari 2001, Nachi Europe (C-239/99, EU:C:2001:101) – att en talan om ogiltigförklaring av rådets genomförandeförordning (EU) nr 610/2010 av den 12 juli 2010 om genomförande av artikel 2.3 i förordning nr 2580/2001 och om upphävande av genomförandeförordning (EU) nr 1285/2009 eller av unionsakter vilka föregår denna genomförandeförordning, vilka avser upptagandet av enheten ”Tamilska befrielsetigrarna (LTTE)” i den förteckning om frysning av tillgångar som avses i artikel 2.3 i rådets förordning (EG) nr 2580/2001 av den 27 december 2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism, som väcks vid Europeiska unionens tribunal av personer som befinner sig i en sådan situation som klagandena i det nationella målet, skulle ha kunnat tas upp till sakprövning.

2)

I och med att rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp av den 27 december 2001 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och förordning nr 2580/2001 inte utgör hinder för att väpnade styrkors verksamhet under en väpnad konflikt, i den mening som avses i internationell humanitär rätt, utgör ”terroristhandlingar” i den mening som avses i dessa unionsakter, påverkar den omständigheten att enheten ”Tamilska befrielsetigrarnas (LTTE)” verksamhet kan utgöra sådan verksamhet inte giltigheten av genomförandeförordning nr 610/2010 eller av unionsakter som föregår denna genomförandeförordning, vilka avser det upptagande som avses i punkt 1 i domslutet.

(1)  EUT C 194, 24.6.2016.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/3

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Hof van Cassatie – Belgien) – Samira Achbita, Centrum voor gelijkheid van kansen en voor racismebestrijding mot G4S Secure Solutions NV

(Mål C-157/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 2000/78/EG - Likabehandling - Diskriminering på grund av religion eller övertygelse - Ett företags ordningsregler förbjuder arbetstagarna att på arbetsplatsen bära synliga politiska, filosofiska eller religiösa symboler - Direkt diskriminering - Föreligger inte - Indirekt diskriminering - En kvinnlig arbetstagare har förbjudits att bära muslimsk huvudduk))

(2017/C 151/03)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van Cassatie

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Samira Achbita, Centrum voor gelijkheid van kansen en voor racismebestrijding

Motpart: G4S Secure Solutions NV

Domslut

Artikel 2.2 a i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas så, att ett förbud mot att bära muslimsk huvudduk, vilket följer av en intern ordningsregel för ett privat företag som förbjuder bärandet av synliga politiska, filosofiska eller religiösa symboler på arbetsplatsen, inte utgör direkt diskriminering på grund av religion eller övertygelse i den mening som avses i detta direktiv.

En sådan intern ordningsregel för ett privat företag kan däremot utgöra indirekt diskriminering, i den mening som avses i artikel 2.2 b i direktiv 2000/78, om det visas att den skyldighet som regeln föreskriver och som framstår som neutral, i praktiken medför att personer tillhörande en viss religion eller personer med vissa övertygelser särskilt missgynnas, såvida inte regeln är objektivt motiverad av ett berättigat mål, såsom arbetsgivarens tillämpning i förbindelserna med sina kunder av en policy om politisk, filosofisk och religiös neutralitet, och medlen för att uppnå detta mål är lämpliga och nödvändiga, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

(1)  EUT C 205, 22.6.2015.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/4

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 mars 2017 – Evonik Degussa GmbH mot Europeiska kommissionen

(Mål C-162/15 P) (1)

((Överklagande - Konkurrens - Artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF - Förordning (EG) nr 1/2003 - Artikel 30 - Beslut av kommissionen i vilket det konstateras en rättsstridig kartell på den europeiska marknaden för väteperoxid och perborat - Offentliggörande av en mer detaljerad icke-konfidentiell version av detta beslut - Avslag på begäran om konfidentiell behandling av vissa uppgifter - Förhörsombudets kompetensområde - Beslut 2011/695/EU - Artikel 8 - Konfidentiella uppgifter - Sekretesskydd - Artikel 339 FEUF - Begreppet ”affärshemligheter och andra konfidentiella uppgifter” - Uppgifter från en begäran om förmånlig behandling - Avslag på begäran om konfidentiell behandling - Berättigade förväntningar))

(2017/C 151/04)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Evonik Degussa GmbH (ombud: C. Steinle, C. von Köckritz et A. Richter, advokater)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: G. Meessen, M. Kellerbauer och F. van Schaik)

Domslut

1)

Den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 28 januari 2015, Evonik Degussa/kommissionen (T-341/12, EU:T:2015:51), upphävs i den del det fastställdes att förhörsombudet gjorde en riktig bedömning när det förklarade sig sakna befogenhet att besvara de invändningar mot den publicering av en detaljerad icke-konfidentiell version av kommissionen beslut K(2006) 1766 slutlig av den 3 maj 2006 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet mot Akzo Nobel NV, Akzo Chemicals Holding AB, Eka Chemicals AB, Degussa AG, Edison SpA, FMC Corporation, FMC Foret SA, Kemira OYJ, L’Air Liquide SA, Chemoxal SA, Snia SpA, Caffaro Srl, Solvay SA/NV, Solvay Solexis SpA, Total SA, Elf Aquitaine SA och Arkema SA (ärende COMP/F/38.620 – Väteperoxid och perborat) som anförts av Evonik Degussa GmbH med åberopande av principen om skydd för berättigade förväntningar och likabehandlingsprincipen.

2)

Överklagandet ogillas i övrigt.

3)

Kommissionens beslut C(2012) 3534 final av den 24 maj 2012 att avslå en begäran om konfidentiell behandling som getts in av Evonik Degussa GmbH ogiltigförklaras i den del förhörsombudet i detta beslut förklarade sig sakna befogenhet att besvara de invändningar som avses i punkt 1 i förevarande domslut.

4)

Evonik Degussa GmbH och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 198, 15.6.2015.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/4

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 14 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation – Frankrike) – Asma Bougnaoui, Association de défense des droits de l’homme (ADDH) mot Micropole SA, tidigare Micropole Univers SA

(Mål C-188/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 2000/78/EG - Likabehandling - Diskriminering på grund av religion eller övertygelse - Verkligt och avgörande yrkeskrav - Begrepp - En kunds önskemål att inte få tjänster utförda av en arbetstagare som bär muslimsk huvudduk))

(2017/C 151/05)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Asma Bougnaoui, Association de défense des droits de l’homme (ADDH)

Motpart: Micropole SA, tidigare Micropole Univers SA

Domslut

Artikel 4.1 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas så, att en arbetsgivares vilja att ta hänsyn till en kunds önskemål om att de tjänster som arbetsgivaren tillhandahåller inte längre ska utföras av en arbetstagare som bär muslimsk huvudduk inte kan anses utgöra ett verkligt och avgörande yrkeskrav, i den mening som avses i den bestämmelsen.

(1)  EUT C 221, 6.7.2015.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/5

Domstolens dom (första avdelningen) av den 15 mars 2017 – Polynt SpA mot New Japan Chemical, REACh ChemAdvice GmbH, Europeiska kemikaliemyndigheten, Sitre Srl, Konungariket Nederländerna, Europeiska kommissionen

(Mål C-323/15 P) (1)

((Överklagande - Förordning (EG) nr 1907/2006 (Reach-förordningen) - Artikel 57 f - Tillstånd - Ämnen som inger mycket stora betänkligheter - Identifiering - Motsvarande betänkligheter - Cyclohexane-1,2-dicarboxylic anhydrid, cis-cyclohexane-1,2-dicarboxylic anhydrid och trans-cyclohexane-1,2-dicarboxylic anhydrid))

(2017/C 151/06)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Polynt SpA (ombud: C. Mereu och M. Grunchard, avocats)

Övriga parter i målet: New Japan Chemical (ombud: C. Mereu och M. Grunchard, avocats), REACh ChemAdvice GmbH, (ombud: C. Mereu och M. Grunchard, avocats), Sitre Srl (ombud: C. Mereu och M. Grunchard, avocats), Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) (ombud: M. Heikkilä och C. Buchanan, W. Broere, och T. Zbihlej, biträdda av J. Stuyck, advocaat), Konungariket Nederländerna (ombud: C. Schillemans och M. Bulterman), Europeiska kommissionen (ombud: D. Kukovec och K. Mifsud-Bonnici)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Polynt SpA ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kemikaliemyndighetens (Echa) rättegångskostnader.

3)

Konungariket Nederländerna och Europeiska kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader.

4)

New Japan Chemical och REACh ChemAdvice GmbH ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 311, 21.9.2015.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/6

Domstolens dom (första avdelningen) av den 15 mars 2017 – Hitachi Chemical Europe GmbH, Polynt SpA mot New Japan Chemical, REACh ChemAdvice GmbH, Sitre Srl, Europeiska kemikaliemyndigheten, Konungariket Nederländerna, Europeiska kommissionen

(Mål C-324/15 P) (1)

((Överklagande - Förordning (EG) nr 1907/2006 (Reach-förordningen) - Artikel 57 f - Tillstånd - Ämnen som inger mycket stora betänkligheter - Identifiering - Motsvarande betänkligheter - Hexahydrometylftalisk anhydrid, hexahydro-4-metylftalisk anhydrid, hexahydro-1-metylftalisk anhydrid och hexahydro-3-metylftalisk anhydrid))

(2017/C 151/07)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Hitachi Chemical Europe GmbH, Polynt SpA (ombud: C. Mereu och M. Grunchard, avocats)

Övriga parter i målet: New Japan Chemical (ombud: C. Mereu och M. Grunchard, avocats), REACh ChemAdvice GmbH, (ombud: C. Mereu och M. Grunchard, avocats), Sitre Srl (ombud: C. Mereu och M. Grunchard, avocats), Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) (ombud: M. Heikkilä, C. Buchanan, W. Broere och T. Zbihlej, biträdda av J. Stuyck, advocaat), Konungariket Nederländerna (ombud: C. Schillemans och M. Bulterman), Europeiska kommissionen (ombud: D. Kukovec och K. Mifsud-Bonnici)

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Hitachi Chemical Europe GmbH och Polynt SpA ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kemikaliemyndighetens (Echa) rättegångskostnader.

3)

Konungariket Nederländerna och Europeiska kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader.

4)

New Japan Chemical och REACh ChemAdvice GmbH ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C 311, 21.9.2015.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/6

Domstolens dom (första avdelningen) av den 15 mars 2017 – Stichting Woonlinie, Woningstichting Volksbelang, Stichting Woonstede mot Europeiska kommissionen, Konungariket Belgien, Vereniging van Institutionele Beleggers in Vastgoed, Nederland (IVBN)

(Mål C-414/15 P) (1)

((Överklagande - Statligt stöd - Befintligt stöd - Artikel 108.1 FEUF - Stöd som beviljats allmännyttiga bostadsbolag - Förordning (EG) nr 659/1999 - Artiklarna 17, 18 och 19 - Kommissionens bedömning av huruvida en befintlig stödordning är förenlig med den inre marknaden - Förslag på lämpliga åtgärder - Nationella myndigheters åtaganden för att följa unionsrätten - Beslut om förenlighet - Domstolsprövningens omfattning - Rättsverkningar))

(2017/C 151/08)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: Stichting Woonlinie, Woningstichting Volksbelang, Stichting Woonstede (ombud: L. Hancher, E.. Besselink och P. Glazener, advocaten)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen (ombud: S. Noë och P.J. Loewenthal), Konungariket Belgien, Vereniging van Institutionele Beleggers in Vastgoed, Nederland (IVBN) (ombud: M. Meulenbelt, advocaat)

Domslut

1)

Europeiska unionens tribunals beslut av den 12 maj 2015, Stichting Woonlinie m.fl./kommissionen (T-202/10 RENV, ej publicerat, EU:T:2015:287), upphävs.

2)

Målet återförvisas till Europeiska unionens tribunal.

3)

Frågan om rättegångskostnader anstår.

(1)  EUT C 337, 12.10.2015.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/7

Domstolens dom (första avdelningen) av den 15 mars 2017 – Stichting Woonpunt, Woningstichting Haag Wonen, Stichting Woonbedrijf SWS.Hhvl mot Europeiska kommissionen, Konungariket Belgien, Vereniging van Institutionele Beleggers in Vastgoed, Nederland (IVBN)

(Mål C-415/15 P) (1)

((Överklagande - Statligt stöd - Befintligt stöd - Artikel 108.1 FEUF - Stöd som beviljats allmännyttiga bostadsbolag - Förordning (EG) nr 659/1999 - Artiklarna 17, 18 och 19 - Kommissionens bedömning av huruvida en befintlig stödordning är förenlig med den inre marknaden - Förslag på lämpliga åtgärder - Nationella myndigheters åtaganden för att följa unionsrätten - Beslut om förenlighet - Domstolsprövningens omfattning - Rättsverkningar))

(2017/C 151/09)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Klagande: Stichting Woonpunt, Woningstichting Haag Wonen, Stichting Woonbedrijf SWS.Hhvl (ombud: L. Hancher, E. Besselink och P. Glazener, advocaten)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen (ombud: S. Noë och P.J. Loewenthal), Konungariket Belgien, Vereniging van Institutionele Beleggers in Vastgoed, Nederland (IVBN) (ombud: M. Meulenbelt, advocaat)

Domslut

1)

Europeiska unionens tribunals beslut av den 12 maj 2015, Stichting Woonpunt m.fl./kommissionen (T-203/10 RENV, ej publicerat, EU:T:2015:286), upphävs.

2)

Målet återförvisas till Europeiska unionens tribunal.

3)

Frågan om rättegångskostnader anstår.

(1)  EUT C 337, 12.10.2015.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/7

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 16 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Corte suprema di cassazione – Italien) – Agenzia delle Entrate mot Marco Identi

(Mål C-493/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Mervärdesskatt - Artikel 4.3 FEU - Sjätte direktivet - Statligt stöd - Skuldsaneringsförfarande för fysiska personer i personlig konkurs (esdebitazione) - Skulder avseende mervärdesskatt som inte kan drivas in))

(2017/C 151/10)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Corte suprema di cassazione

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Agenzia delle Entrate

Motpart: Marco Identi

Domslut

Unionsrätten, i synnerhet artikel 4.3 FEU och artiklarna 2 och 22 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, samt reglerna på området för statligt stöd, ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot att skulder avseende mervärdesskatt fastställs inte kunna drivas in i enlighet med nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som föreskriver ett förfarande för skuldsanering varigenom en domstol under vissa förutsättningar kan fastställa att en fysisk persons skulder, som ännu inte har betalats när insolvensförfarandet avseende nämnda person har avslutats, inte kan drivas in.

(1)  EUT C 406, 7.12.2015.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/8

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 15 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Nejvyšší správní soud – Republiken Tjeckien) – Policie ČR, Krajské ředitelství policie Ústeckého kraje, odbor cizinecké policie mot Salah Al Chodor, Ajlin Al Chodor, Ajvar Al Chodor

(Mål C-528/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd - Förordning (EU) nr 604/2013 (Dublin III) - Artikel 28.2 - Förvar inför en överföring - Artikel 2 n - Betydande risk för avvikande - Objektiva kriterier - Avsaknad av legaldefinition))

(2017/C 151/11)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší správní soud

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Policie ČR, Krajské ředitelství policie Ústeckého kraje, odbor cizinecké policie

Svarande: Salah Al Chodor, Ajlin Al Chodor, Ajvar Al Chodor

Domslut

Artikel 2 n jämförd med artikel 28.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat ska tolkas på så sätt att dessa bestämmelser ålägger medlemsstaterna att i en bindande och generellt gällande bestämmelse fastställa de objektiva kriterier som ska ligga till grund för skälen att anta att en sökande av internationellt skydd som är föremål för ett överföringsförfarande kan komma att avvika. Avsaknaden av sådana bestämmelser medför att artikel 28.2 i nämnda förordning inte är tillämplig.

(1)  EUT C 16, 18.1.2016.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/9

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 15 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från College van Beroep voor het Bedrijfsleven – Nederländerna) – Tele2 (Netherlands) BV, Ziggo BV, Vodafone Libertel BV mot Autoriteit Consument en Markt (ACM)

(Mål C-536/15) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster - Direktiv 2002/22/EG - Artikel 25.2 - Nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar - Direktiv 2002/58/EG - Artikel 12 - Abonnentförteckningar - Tillhandahållande av abonnenters personuppgifter för användning i allmänt tillgängliga abonnentförteckningar och nummerupplysningstjänster - Abonnentens samtycke - Åtskillnad beroende på i vilken medlemsstat som de allmänt tillgängliga nummerupplysningstjänsterna och abonnentförteckningarna tillhandahålls - Icke-diskrimineringsprincipen))

(2017/C 151/12)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

College van Beroep voor het Bedrijfsleven

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Tele2 (Netherlands) BV, Ziggo BV, Vodafone Libertel BV

Motpart: Autoriteit Consument en Markt (ACM)

Övrig part i målet: European Directory Assistance NV

Domslut

1)

Artikel 25.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009, ska tolkas så, att begreppet ”begäran” i denna artikel även omfattar en begäran som framställts av ett företag, som är hemmahörande i en annan medlemsstat än den där de företag som tilldelar abonnenter telefonnummer är hemmahörande, om att få tillgång till ändamålsenlig information som dessa företag innehar, i syfte att tillhandahålla allmänt tillgängliga nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar i den medlemsstaten och/eller i andra medlemsstater.

2)

Artikel 25.2 i direktiv 2002/22, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, ska tolkas så, att den utgör hinder för att ett företag som tilldelar abonnenter telefonnummer och som enligt nationella bestämmelser är skyldigt att inhämta abonnenternas samtycke till att använda deras uppgifter i nummerupplysningstjänster och abonnentförteckningar, utformar begäran om samtycke på ett sådant sätt att abonnenterna ska lämna sitt särskilda samtycke till sådan användning beroende på i vilken medlemsstat de företag som kan komma att begära den information som avses i den bestämmelsen tillhandahåller dessa tjänster.

(1)  EUT C 27, 25.1.2016.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/9

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 15 mars 2017 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-563/15) (1)

((Fördragsbrott - Miljö - Direktiv 2008/98 - Artiklarna 13 och 15 - Avfallshantering - Skydd för människors hälsa och för miljön - Ansvar - Deponier))

(2017/C 151/13)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Pignataro-Nolin och E. Sanfrutos Cano)

Svarande: Konungariket Spanien (ombud: A. Gavela Llopis)

Domslut

1)

Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 13 och artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv, genom att inte vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa att avfallshanteringen vid nedan angivna deponier genomförs utan fara för människors hälsa och utan att skada miljön, i synnerhet utan risk för vatten, luft, mark, växter eller djur, och för att säkerställa att det avfall som läggs upp på deponierna behandlas av kommunerna själva eller av en handlare eller verksamhetsutövare som behandlar avfall eller ombesörjer detta genom en privat eller offentlig avfallsinsamlare i enlighet med artiklarna 4 och 13 i direktivet. De deponier som avses är Torremolinos (Malaga), Torrent de S’Estret (Andratx, Mallorca), Hoya de la Yegua de Arriba (Yaiza, Lanzarote), Barranco de Butihondo (Pájara, Fuerteventura), La Laguna-Tiscamanita (Tuineje, Fuerteventura), Lomo Blanco (Antigua, Fuerteventura), Montaña de Amagro (Galdar, Gran Canaria), Franja Costera de Botija (Galdar, Gran Canaria), Cueva Lapa (Galdar, Gran Canaria), La Colmena (Santiago del Teide, Teneriffa), Montaña Los Giles (La Laguna, Teneriffa), Las Rosas (Güimar, Teneriffa), Barranco de Tejina (Guía de Isora, Teneriffa), Llano de Ifara (Granadilla de Abona, Teneriffa), Barranco del Carmen (Santa Cruz de La Palma, La Palma), Barranco Jurado (Tijarafe, La Palma), Montaña Negra (Puntagorda, La Palma), Lomo Alto (Fuencaliente, La Palma), Arure/Llano Grande (Valle Gran Rey, La Gomera), El Palmar – Taguluche (Hermigua, La Gomera), Paraje de Juan Barba (Alajeró, La Gomera), El Altito (Valle Gran Rey, La Gomera), Punta Sardina (Agulo, La Gomera), Los Llanillos (La Frontera, El Hierro), Faro de Orchilla (La Frontera, El Hierro), Montaña del Tesoro (Valverde, El Hierro), Arbancón (Castilla-La Mancha), Galve de Sorbe (Castilla-La Mancha), Hiendelaencina (Castille-La Mancha), Tamajón (Castille-La Mancha), El Casar (Castilla-La Mancha), Cardeñosa (Ávila), Miranda de Ebro (Burgos), Poza de la Sal (Burgos), Acebedo (León), Bustillo del Páramo (León), Cármenes (León), Gradefes (León), Noceda del Bierzo (León), San Millán de los Caballeros (León), Santa María del Páramo (León), Villaornate y Castro (León), Cevico de La Torre (Palencia), Palencia (Palencia), Ahigal de los Aceiteros (Salamanca), Alaraz (Salamanca), Calvarrasa de Abajo (Salamanca), Hinojosa de Duero (Salamanca), Machacón (Salamanca), Palaciosrubios (Salamanca), Peñaranda de Bracamonte (Salamanca), Salmoral (Salamanca), Tordillos (Salamanca), Basardilla (Ségovia), Cabezuela (Ségovia), Almaraz del Duero (Zamora), Cañizal (Zamora), Casaseca de las Chanas (Zamora), La Serratilla (Abanilla), Las Rellanas (Santomera) och El Labradorcico (Águilas).

2)

Konungariket Spanien ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 16, 18.1.2016.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/10

Domstolens dom (första avdelningen) av den 15 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Hof van beroep te Brussel – Belgien) – Lucio Cesare Aquino mot Belgische Staat

(Mål C-3/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Unionsrätt - Enskildas rättigheter - Domstols åsidosättande - Begäran om förhandsavgörande - Anhängiggörande vid domstolen - Nationell domstol som dömer i sista instans))

(2017/C 151/14)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van beroep te Brussel

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Lucio Cesare Aquino

Motpart: Belgische Staat

Domslut

1)

Artikel 267 tredje stycket FEUF ska tolkas så, att en domstol vars avgöranden kan bli föremål för rättsmedel enligt nationell lagstiftning inte kan anses vara den domstol som dömer i sista instans, i de fall då någon prövning av dess avgörande, efter överklagande genom kassationstalan, inte har kunnat göras på grund av att klaganden återkallat talan.

2)

Det saknas anledning att besvara den andra frågan.

3)

Artikel 267 tredje stycket FEUF ska tolkas så, att en domstol som dömer i sista instans får avstå från att begära ett förhandsavgörande från EU-domstolen när ett överklagande genom kassationstalan avvisas på grund av rättegångshinder hänförliga till förfarandet vid den domstolen, förutsatt att likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen iakttas.

(1)  EUT C 136, 18.4.2016.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/11

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 16 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Augstākā tiesa – Lettland) – Valsts ieņēmumu dienests mot ”Veloserviss”SIA

(Mål C-47/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Tullunion - Tullkodex för gemenskapen - Artikel 220.2 b - Uppbörd av importtullar i efterhand - Berättigade förväntningar - Tillämpningsvillkor - Fel som begåtts av tullmyndigheterna - Skyldighet för importören att handla i god tro och att kontrollera att villkoren för utfärdande av ett ursprungscertifikat formulär A är uppfyllda - Bevismedel - Rapport från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf)))

(2017/C 151/15)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākā tiesa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Valsts ieņēmumu dienests

Motpart:”Veloserviss” SIA

Domslut

1)

Artikel 220.2 b i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2700/2000 av den 16 november 2000 ska tolkas så, att en importör enbart kan åberopa en berättigad förväntan med stöd av denna bestämmelse för att motsätta sig att importtullar bokförs i efterhand genom att hävda att han var i god tro om tre villkor samtidigt är uppfyllda. För det första ska den omständigheten att tullen inte har uppburits bero på ett fel som har begåtts av de behöriga tullmyndigheter själva, vidare ska det fel som har begåtts av tullmyndigheterna vara sådant att det inte rimligen kunde upptäckts av den i god tro handlande gäldenären och slutligen måste gäldenären ha följt bestämmelserna i gällande lagstiftning vid sin tulldeklaration. En sådan berättigad förväntan föreligger inte, bland annat, när en importör, även om det finns uppenbara skäl att betvivla att ursprungscertifikatet är korrekt, inte efter bästa förmåga har förhört sig om omständigheterna vid utfärdandet av detta certifikat för att kontrollera om detta tvivel var befogat. En sådan skyldighet innebär emellertid inte att en importör har en allmän skyldighet att systematiskt kontrollera omständigheterna kring utfärdandet, av exportstatens tullmyndigheter, av ursprungscertifikat formulär A. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att med beaktande av samtliga konkreta omständigheter i målet vid den nationella domstolen pröva om dessa tre villkor är uppfyllda i förevarande fall.

2)

Artikel 220.2 b i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 2700/2000 ska tolkas så, att det, i ett sådant mål som vid den nationella domstolen, kan utläsas av upplysningarna i en rapport från Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) att en importör inte kan åberopa en berättigad förväntan med stöd av denna bestämmelse för att motsätta sig uppbörd av importtullar i efterhand. Såtillvida som en sådan rapport enbart innehåller en allmän beskrivning av den ifrågavarande situationen, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva, kan denna rapport emellertid inte i sig tillräckligt klart visa att dessa villkor faktiskt är uppfyllda i alla avseenden, bland annat avseende exportörens relevanta handlande. Under sådana omständigheter ankommer det i princip på tullmyndigheterna i importstaten att bevisa, med kompetterande bevis, att utfärdandet, av tullmyndigheterna i exportstaten, av ett felaktigt ursprungscertifikat formulär A beror på att exportören har angett felaktiga uppgifter. Om det emellertid skulle vara omöjligt för tullmyndigheterna i importstaten att bevisa detta, ankommer det på importören att bevisa att certifikatet har upprättats med stöd av en korrekt redogörelse av exportören beträffande de faktiska omständigheterna.

(1)  EUT C 111, 29.3.2016.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/12

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 16 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Handelsgericht Wien – Österrike) – Staatlich genehmigte Gesellschaft der Autoren, Komponisten und Musikverleger registrierte Genossenschaft mbH (AKM) mot Zürs.net Betriebs GmbH

(Mål C-138/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Immateriella rättigheter - Upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället - Direktiv 2001/29/EG - Rätten till överföring av verk till allmänheten - Artikel 3.1 - Undantag och inskränkningar - Artikel 5.3 o - Spridning av tv-utsändningar i ett lokalt kabelnät - Nationell lagstiftning som föreskriver undantag för anläggningar som ger högst 500 abonnenter tillgång samt för vidaresändning av radio- och tv-sändningar inom landet))

(2017/C 151/16)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Handelsgericht Wien

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Staatlich genehmigte Gesellschaft der Autoren, Komponisten und Musikverleger registrierte Genossenschaft mbH (AKM)

Svarande: Zürs.net Betriebs GmbH

Domslut

Artikel 3.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället och artikel 11a i Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk av den 9 september 1886, i dess lydelse enligt Parisakten av den 24 juli 1971, i ändrad lydelse av den 28 september 1979, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är i fråga i det nationella målet, vilken innebär att en samtidig, fullständig och oförändrad överföring av radio- och tv-sändningar från det nationella radio- och tv-bolaget med hjälp av ledningar inom landet inte omfattas av kravet på tillåtelse från upphovsmannen i enlighet med ensamrätten till överföring till allmänheten, i den mån som denna överföring av sändningar endast utgör en överföringsteknik och upphovsmannen beaktade detta när denne gav tillåtelse till den ursprungliga överföringen, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

Artikel 5 i direktiv 2001/29, särskilt artikel 5.3 o, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är i fråga i det nationella målet, vilken innebär att en radio- och tv-sändning med hjälp av en centralantenn inte omfattas av kravet på tillåtelse från upphovsmannen i enlighet med ensamrätten till överföring till allmänheten, när antalet abonnenter som är anslutna till denna antenn inte överstiger 500. Denna lagstiftning måste därför tillämpas i överensstämmelse med artikel 3.1 i detta direktiv, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.

(1)  EUT C 222, 20.6.2016.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/13

Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 16 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Commissione Tributaria Provinciale di Torino – Italien) – Bimotor SpA mot Agenzia delle Entrate – Direzione Provinciale II di Torino

(Mål C-211/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Mervärdesskatt - Principen om skatteneutralitet - Nationell bestämmelse enligt vilken ett övre gränsbelopp fastställs för återbetalning eller avräkning av fordran avseende överskjutande ingående mervärdesskatt))

(2017/C 151/17)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione Tributaria Provinciale di Torino

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bimotor SpA

Motpart: Agenzia delle Entrate – Direzione Provinciale II di Torino

Domslut

Artikel 183 första stycket i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2010/45/EU av den 13 juli 2010, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som begränsar avräkning av vissa skatteskulder mot fordringar avseende mervärdesskatt till ett visst högsta belopp för respektive beskattningsperiod. Detta gäller under förutsättning att den nationella rättsordningen under alla omständigheter ger den beskattningsbara personen möjlighet att inom rimlig tid erhålla betalning av hela sin fordran avseende mervärdesskatt.

(1)  EUT C 251, 11.7.2016.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/13

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 15 mars 2017 (begäran om förhandsavgörande från Cour d'appel de Bruxelles – Belgien) – FlibTravel International SA, Leonard Travel International SA mot AAL Renting SA m.fl.

(Mål C-253/16) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 96 FEUF - Tillämplighet - Nationella bestämmelser som förbjuder taxiförare att erbjuda kunder individuella platser - Nationella bestämmelser som förbjuder taxiförare att på förhand fastställa resmålet - Nationella bestämmelser som förbjuder taxiförare att locka till sig kunder))

(2017/C 151/18)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour d'appel de Bruxelles

Parter i målet vid den hänskjutande domstolen

Klagande: FlibTravel International SA, Leonard Travel International SA

Motparter: AAL Renting SA, Haroune Tax SPRL, Saratax SCS, Ryad SCRI, Taxis Bachir & Cie SCS, Abdelhamid El Barjraji, Abdelouahab Ben Bachir, Sotax SCRI, Mostapha El Hammouchi, Boughaz SPRL, Sahbaz SPRL, Jamal El Jelali, Mohamed Chakir Ben Kadour, Taxis Chalkis SCRL, Mohammed Gheris, Les délices de Fes SPRL, Abderrahmane Belyazid, E.A.R. SCS, Sotrans SPRL, B.M.A. SCS, Taxis Amri et Cie SCS, Aramak SCS, Rachid El Amrani, Mourad Bakkour, Mohamed Agharbiou, Omar Amri, Jmili Zouhair, Mustapha Ben Abderrahman, Mohamed Zahyani, Miltotax SPRL, Lextra SA, Ismael El Amrani, Farid Benazzouz, Imad Zoufri, Abdel-Ilah Bokhamy, Ismail Al Bouhali, Bahri Messaoud & Cie SCS, Mostafa Bouzid, BKN Star SPRL, M.V.S. SPRL, A.B.M.B. SCS, Imatrans SPRL, Reda Bouyaknouden, Ayoub Tahri, Moulay Adil El Khatir, Redouan El Abboudi, Mohamed El Abboudi, Bilal El Abboudi, Sofian El Abboudi, Karim Bensbih, Hadel Bensbih, Mimoun Mallouk, Abdellah El Ghaffouli, Said El Aazzoui

Domslut

Artikel 96.1 FEUF ska tolkas så, att bestämmelsen inte ska tillämpas på sådana inskränkningar för taxioperatörer som de som är aktuella i det nationella målet.

(1)  EUT C 260, 18.7.2016.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Supremo Tribunal Administrativo (Portugal) den 28 november 2016 – Giovanna Judith Kerr mot Fazenda Pública

(Mål C-615/16)

(2017/C 151/19)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Supremo Tribunal Administrativo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Giovanna Judith Kerr

Motpart: Fazenda Pública

Tolkningsfråga

… [ska] artiklarna 135.1 f och 15.2 i rådets direktiv 2006/112/EG (1) … tolkas så, att de bara omfattar parterna i de avtal om saluföring av tidsdelat boende som ingås eller [kan] de … tolkas så att de även omfattar den verksamhet som klaganden har bedrivit och som utgörs av värvning av kunder och främjande av tjänster för att säkerställa att det företag som saluför det tidsdelade boendet kan sälja det, i enlighet med riktlinjer som fastställts på förhand och de gränser som angetts beträffande rabatter och reklamgåvor?

(1)  Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, 2006, s. 1)

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/14

Överklagande ingett den 19 januari 2017 av Birkenstock Sales GmbH av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 9 november 2016 i mål T-579/14, Birkenstock Sales GmbH mot Europeiska immatrialrättsmyndigheten (EUIPO)

(Mål C-26/17)

(2017/C 151/20)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Birkenstock Sales GmbH (ombud: C. Menebröcker, Rechtsanwalt und V. Töbelmann, Rechtsanwältin)

Övrig part i målet: Europeiska immaterialrättsmyndigheten (EUIPO)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 9 november 2016 (mål T-579/14), eftersom sökandens talan inte bifölls

—

godta de argument sökanden åberopade vid tribunalen avseende de varor där talan ogillades, och

—

förplikta EUIPO att ersätta kostnaderna för förfarander vid överklagandenämnden, tribunalen och domstolen.

Grunder och huvudargument

Sökanden har gjort gällande att tribunalens dom av den 9 november 2016 i mål T-579/16 avseende det internationella varumärket nr. 1132742 ska upphävas då tribunalen inte biföll klagandens talan och att de argument som åberopades vid tribunalen avseende de varor där talan ogillades ska godtas.

Klaganden har vidare hävdat att artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 (1) har åsidosatts, då tribunalen tillämpade principerna om tredimensionella varumärken på det omtvistade internationella varumärket. Klaganden har dessutom gjort gällande att tribunalen när den prövade det internationella varumärket i förhållande till principerna om tredimensionella varumärken inte har fastställt bestämmelserna och sedvanorna i branschen för de omtvistade varorna och slutligen har klaganden kritiserat tribunalen för att den vid bedömningen av det internationella varumärkets helhetsintryck har tillämpat strängare kriterier än vad som föreskrivs i artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009.

Klaganden har dessutom gjort gällande att tribunalens dom är självmotsägande då tribunalen fastslår att särskiljningsförmågan ska prövas mot bakgrund av tecknet i sig och därefter vid prövningen beaktar frågor om användande och vidare hänvisar till en äldre dom på området avseende frågan om det är möjligt att samtidigt beakta två- och tredimensionellt användande.

Klaganden har slutligen anfört att de faktiska omständigheterna har beskrivits felaktigt då tribunalen i den överklagade domen fann att eftersom överklagandenämnden vid EUIPO baserade sig på omständigheter som följer av sådan praktisk erfarenhet som förvärvas genom saluföring av de berörda varorna – som det kan förväntas att alla känner till – var tribunalen inte skyldig att motivera sin ståndpunkt att användandet av det internationella varumärket inte väsentligt åtskilde sig från sedvanligt användande i branschen.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1)

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/15

Överklagande ingett den 23 januari 2017 av Apcoa Parking Holdings GmbH av det beslut som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 8 november 2016 i de förenade målen T-268/15 och T-272/15, Apcoa Parking Holdings GmbH mot Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

(Mål C-32/17 P)

(2017/C 151/21)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Apcoa Parking Holdings GmbH (ombud: A. Lohmann, avocat)

Övrig part i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva det beslut som Europeiska unionens tribunal (sjunde avdelningen) meddelade den 8 november 2016 i de förenade målen T-268/15 och T-272/15,

—

ogiltigförklara det beslut som fjärde överklagandenämnden vid EUIPO (tidigare harmoniseringsbyrån) meddelade den 25 mars 2015 i ärendena R 2062/2014-4 och R 2063/2014-4, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt klaganden vilar beslutet på ett förfarandefel (första grunden). Beslutet strider dessutom mot unionsrätten. Tribunalen har inte beaktat viktiga faktiska omständigheter (andra grunden). Tribunalen har missuppfattat de faktiska omständigheterna (tredje grunden). Beslutet strider mot principen om EU-varumärkens enhetliga karaktär (fjärde grunden).

Första grunden: Tribunalen har fattat beslut i målen utan att hålla muntlig förhandling, trots att klaganden uttryckligen begärt sådan.

Det var inte onödigt att hålla en muntlig förhandling, eftersom det inte finns något som tyder på att det var uppenbart att talan i de två målen inte kunde upptas till prövning eller att talan i de två målen helt saknar rättslig grund. Beslutet vilar således på ett förfarandefel.

Andra grunden: Tribunalen beslut strider mot unionsrätten. Tribunalen har fel i sin slutsats att det föreligger ett absolut registreringshinder, i den mening som avses i artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009 (1), som gör att de omtvistade varumärkena inte får registreras. Varumärkena innehåller inte beskrivande upplysningar.

Tribunalen har inte beaktat relevanta faktiska omständigheter. Tribunalen har ansett att allmänheten i Förenade kungariket uppfattar det engelska uttrycket ”Parkway” som en beteckning för en parkering vid en järnvägsstation. Tribunalen har emellertid inte beaktat att den brittiska varumärkesmyndigheten i detalj prövat denna fråga, däribland genom att hålla en muntlig förhandling, och, efter en omfattande undersökning, förkastat påståendet att varumärkena innehåller beskrivande upplysningar. När uttrycket används isolerat, såsom är fallet med varumärkena, har det inte den innebörd som tribunalen gör gällande. Varumärken innehållande ordet ”Parkway” har ansetts skyddsvärda och registrerats genom en utvidgning av en internationell registrering i flera medlemsstater (däribland Irland) och har registrerats som nationella varumärken i Förenade kungariket.

Tribunalen har inte beaktat dessa faktiska omständigheter och har endast rent allmänt angett att den inte är bunden av nationella avgöranden. Sistnämnda omständighet befriar emellertid inte tribunalen från dess skyldighet att åtminstone beakta och bedöma samtliga relevanta faktiska omständigheter. Den omständigheten att identiska varumärken registrerats som nationella varumärken i medlemsstater som ingår i det språkområde som det omtvistade uttrycket kommer ifrån utgör under alla omständigheter en relevant faktisk omständighet. Att inte beakta denna omständighet innebär felaktig rättstillämpning.

Tredje grunden: Tribunalens slutsats om innebörden av uttrycket ”Parkway” kommer från två ordböcker. Beskrivningen i dessa två ordböcker har emellertid återgetts på ett ofullständigt sätt och tribunalens resonemang bygger på en missuppfattning av vad som anges i desamma. Tribunalen har inte beaktat att dessa beskrivningar inte ger stöd för slutsatsen att begreppet ”Parkway” har en enda och generell innebörd, även när man ser det isolerat, såsom är fallet i det överklagade beslutet. Detta framgår även av den brittiska varumärkesmyndighetens detaljerade beslut angående frågan huruvida varumärket kan anses skyddsvärt inom dess jurisdiktion. Nämnda myndighet kom fram till att den beskrivning av uttryckets innebörd som ges i ordböckerna inte gör att det inte kan ges varumärkesrättsligt skydd. Om tribunalen hade förstått de källor den hänvisat till korrekt, så skulle den ha kommit fram till samma slutsats som ovannämnda myndighet. Denna missuppfattning innebär att det överklagade beslutet bygger på en felaktig rättstillämpning.

Fjärde grunden: Beslutet strider dessutom mot principen om EU-varumärkens enhetliga karaktär. Tribunalen har nämligen, trots att det inte föreligger något absolut registreringshinder i någon medlemsstat, hindrat klaganden från att få till stånd ett enhetligt skydd för sina varumärken inom Europeiska unionen.

(1)  Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (kodifierad version) (EUT L 78, 2009, s. 1).

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Düsseldorf (Tyskland) den 10 februari 2017 – Jonathan Heintges mot Germanwings GmbH

(Mål C-74/17)

(2017/C 151/22)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Düsseldorf

Parter i målet vid den hänskjutande domstolen

Kärande: Jonathan Heintges

Svarande: Germanwings GmbH

Tolkningsfrågor

I.

Ska artikel 12.1 i förordning (EG) nr 261/2004 (1) tolkas så, att den ”rätt till ytterligare kompensation” som nämns däri endast omfattar rättigheter som har sin grund annorstädes än i förordningen?

II.

a.

För det fall att fråga I besvaras nekande, ställs följande fråga: Ska artikel 8 i förordning nr 261/2004 tolkas så, att för det fall ett lufttrafikföretag inte tillhandahåller de förmåner som föreskrivs i artikel 8.1 och 8.2, så följer det av bestämmelsen att passageraren har en egen rätt att kompenseras med anledning av att nämnda förmåner inte tillhandahållits, och om så är fallet, innefattar denna rätt även kompensation för utgifter som passageraren har haft [Orig. s. 2] för ett annat färdsätt som passageraren på egen hand anordnat för att nå sitt resmål?

aa.

För det fall att fråga II a besvaras jakande, ställs följande fråga: Ska den avräkning som föreskrivs i artikel 12.1 andra meningen i förordning nr 261/2004 även göras med avseende på kompensation som ska utgå för den ersättningsresa som passageraren själv har anordnat?

b.

För det fall att fråga I besvaras jakande och nationell rätt innehåller en bestämmelse som anger att passageraren på grund av åsidosättande av den i artikel 8 i förordningen föreskrivna skyldigheten har rätt att till lufttrafikföretaget framställa anspråk på kompensation för utgifter som han eller hon haft med anledning av den ersättningsresa som vederbörande själv anordnat, ska då den avräkning som föreskrivs i artikel 12.1 andra meningen i förordningen tillämpas på denna rätt till kompensation som finns enligt nationell rätt?

c.

För det fall att avräkning ska göras enligt artikel 12.1 andra meningen i förordning nr 261/2004 – oavsett om det är enligt punkt II.a eller punkt II.b – ska artikel 12 då tolkas så, att nämnda avräkning ska tillämpas ex officio, utan att den kompensationsberättigade behöver framställa anspråk i detta avseende?

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/17

Överklagande ingett den 9 februari 2017 av Fiesta Hotels & Resorts, S.L. av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 30 november 2016 i mål T-217/15, Fiesta Hotels & Resorts mot EUIPO – Residencial Palladium (Palladium Palace Ibiza Resort & Spa)

(Mål C-75/17 P)

(2017/C 151/23)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Fiesta Hotels & Resorts, S.L. (ombud: advokaterna J.-B. Devaureix och J. C. Erdozain López)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och Residencia Palladium S.L.

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva tribunalens dom av den 30 november 2016 i mål T-217/15 i dess helhet,

—

bifalla samtliga de yrkanden som klaganden framställde i målet vid tribunalen, och

—

förplikta svaranden och intervenienten i målet vid tribunalen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.

Den första grunden för överklagandet avser att tribunalen i den överklagade domen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att med avseende på artikel 8.4 i rådets förordning nr 207/2009 (1) av den 26 februari 2009 om EU-varumärken (nedan kallad förordningen) är kravet på att varumärket ska användas i ”mer än bara lokal omfattning” uppfyllt oavsett i vilken geografisk omfattning innehavaren av det åberopade varumärket bedriver sin verksamhet. Denna tolkning bortser från den bokstavliga innebörden av ordet ”lokal” och syftet med artikel 8.4 i förordningen. Den felaktiga rättstillämpningen består vidare i att tribunalen vid bedömningen av huruvida det påstådda oregistrerade firmanamnet endast var av lokal eller annan betydelse beaktade handlingar som hade verkan utanför Spanien.

Det faktum att de tjänster som tillhandahålls av den anläggning för vars beteckning varumärket eller firmanamnet används tillhandahålls till en internationell publik leder inte heller till slutsatsen att användningen av kännetecknet är mer än lokal. Slutsatsen i den överklagade domen i fråga om kravet på användning i ”mer än bara lokal omfattning” är därför oförenligt med syftet med artikel 8.4 i förordningen. I den överklagade domen medgav tribunalen att nämnda krav, tillämpat på det firmanamn som åberopats till stöd för en invändning mot ansökan om registrering som EU-varumärke, inte beror på den lokala omfattningen av den anläggning som använder firmanamnet, utan på den ”geografiska spridningen av anläggningens kundkrets eller det renommé som den åtnjuter hos allmänheten på nationell eller till och med internationell nivå”. Därigenom gick tribunalen i den överklagade domen utöver det restriktiva syftet med artikel 8.4 i förordningen, eftersom detta synsätt gör det möjligt att enkelt bevisa att det inte är fråga om användning i rent lokal omfattning endast genom användning av det oregistrerade kännetecknet på Internet eller, såsom i förevarande fall, genom den internationella karaktären hos de gäster som bor på den berörda anläggningen.

2.

Den andra grunden avser att tribunalen gjorde en oriktig bedömning när den slog fast att enligt artikel 8.4 i förordningen, jämförd med artikel 9.1 d i den spanska varumärkeslagen (Ley 17/2001 de 7 de diciembre de Marcas), inte krävs att det oregistrerade kännetecken som åberopas är känt, medan den övervägande uppfattningen i spansk rättspraxis däremot är den motsatta, det vill säga, att det inte bara krävs att det åberopade kännetecknet används, utan också att användningen är känd inom en väsentlig del av Spaniens territorium.

3.

Den tredje grunden avser att tribunalen i den överklagade domen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den med hänvisning till domen i målet Laguiole (punkt 37) slog fast att villkoren i artikel 8.4 b i förordningen var uppfyllda, trots att nämnda dom inte är tillämplig på det nu aktuella fallet, eftersom det avser tolkning av spansk lagstiftning, och inte fransk lagstiftning, såsom var fallet i domen i målet Laguiole, och trots att klaganden gjorde tribunalen uppmärksam på domar från spanska Högsta domstolen (Tribunal Supremo) av vilka det klart framgår att ett oregistrerat firmanamn inte kan förhindra användning av ett nyare varumärke utan att svaranden har åberopat den spanska lagen om otillbörlig konkurrens (Ley de Competencia desleal), som påståtts medge denna möjlighet, vilket klaganden dock bestritt på ett tillräckligt motiverat sätt.

4.

Den fjärde grunden avser att tribunalen i den överklagade domen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning i samband med tolkningen av begreppet ”mellanliggande varumärken”, i den mening som avses i den spanska varumärkeslagen, och i synnerhet i samband med tolkningen av artikel 65 i förordningen.

Klaganden gör gällande att tribunalen i den överklagade domen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning, eftersom artikel 65 i förordningen inte i strikt mening utgör hinder för att det görs en prövning av en rättsfråga som uppkommer med anledning av vad parterna har anfört. I motsats till vad som anges i den överklagade domen försökte klaganden inte ändra de faktiska omständigheter som överklagandenämnden lagt till grund för sitt beslut, utan anförde endast en rättslig grund som visade att EUIPO gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning i sitt beslut, vilket överklagandet i målet vid tribunalen avsåg.

Klaganden åberopar principen om iura novit curia, enligt vilken en domstol, när den fattar ett avgörande, ska tillämpa de rättsregler som den anser lämpliga och ändra den rättsliga grunden för parternas yrkanden, under förutsättning att avgörandet inte går utöver de sak- och rättsfrågor som åberopats av parterna och att saken inte ändras. I detta avseende borde tribunalen ha prövat klagandens argument, eftersom en underlåtenhet att göra detta skulle begränsa klagandens rätt till försvar och beröva klaganden de rättigheter som följer av en registrering.

(1)  EUT L 78, 2009, s. 1.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Înalta Curte de Casație şi Justiție (Rumänien) den 13 februari 2017 – SC Petrotel-Lukoil SA, Maria Magdalena Georgescu mot Ministerul Economiei, Ministerul Energiei, Ministerul Finanțelor Publice

(Mål C-76/16)

(2017/C 151/24)

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Înalta Curte de Casație şi Justiție

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SC Petrotel-Lukoil SA, Maria Magdalena Georgescu

Motparter: Ministerul Economiei, Ministerul Energiei, Ministerul Finanțelor Publice

Tolkningsfrågor

1)

Utgör bestämmelserna i artikel 30 FEUF hinder för en tolkning enligt vilken en skattskyldig person som har betalat en avgift med motsvarande verkan kan begära återbetalning av det erlagda avgiftsbeloppet även om betalningsmekanismen för nämnda avgift enligt nationell lagstiftning är utformad så att avgiften övervältras på den europeiska konsumenten?

2)

Är det förenligt med bestämmelserna i unionsrätten att återbetala ett belopp som har uppburits i form av en avgift med motsvarande verkan om detta belopp har betalats av den skattskyldiga personen (och inte övervältrats på konsumenten)?

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 23 februari 2017 – Rafael Ramón Escobedo Cortés mot Banco de Sabadell S.A.

(Mål C-94/17)

(2017/C 151/25)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Rafael Ramón Escobedo Cortés

Motpart: Banco de Sabadell S.A.

Tolkningsfrågor

1)

Utgör artikel 3 jämförd med punkt 1 e i bilagan och artikel 4.1 i direktiv 93/13 (1) hinder för rättspraxis enligt vilken ett villkor i ett låneavtal som avser att dröjsmålsränta ska erläggas som innebär en ökning med mer än två procentenheter jämfört med den årliga låneränta som fastställts i avtalet utgör ett oproportionerligt stort ersättningsbelopp för den konsument som fullgör sin betalningsskyldighet för sent och därför är oskäligt?

2)

Utgör artikel 3 jämförd med punkt 1 e i bilagan och artiklarna 4.1, 6.1 och 7.1 i direktiv 93/13 hinder för rättspraxis enligt vilken det vid fastställelsen av om ett avtalsvillkor avseende dröjsmålsränta i ett låneavtal är oskäligt, ska beaktas om den tilläggskostnad som nämnda dröjsmålsränta innebär i förhållande till låneräntan ”utgör ett oproportionerligt stort ersättningsbelopp för den konsument som inte har fullgjort sina skyldigheter” och enligt vilken följderna av en fastställelse av att avtalsvillkoret är oskäligt är att tilläggskostnaden ska bortfalla i dess helhet, så att det endast är låneräntan som fortsätter att löpa till dess lånet återbetalats?

3)

För det fall ovanstående fråga ska besvaras jakande: Ska en ogiltigförklaring av ett avtalsvillkor avseende dröjsmålsränta på grund av att villkoret är oskäligt ha andra verkningar för att verkningarna ska anses vara förenliga med direktiv 93/13, såsom exempelvis att ränta, såväl dröjsmålsränta som låneränta, helt upphör att utgå när låntagaren underlåter att uppfylla sin skyldighet att göra avbetalningar på lånet på i avtalet överenskomna förfallodagar, eller att lagstadgad ränta utgår?

(1)  Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29).

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de lo Social de Terrassa (Spanien) den 22 februari 2017 – Gardenia Vernaza Ayovi mot Consorci Sanitari de Terrassa

(Mål C-96/17)

(2017/C 151/26)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Social de Terrassa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Gardenia Vernaza Ayovi

Svarande: Consorci Sanitari de Terrassa

Tolkningsfrågor

1)

Ska begreppet ”arbetsvillkor” i klausul 4.1 i [ramavtalet om visstidsarbete av den 18 mars 1999, vilket är bilagt rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFF, UNICE och CEEP (1)], anses omfatta den i rättsordningen angivna rättsföljden av en disciplinär uppsägning som anses vara oskälig (rättsstridig) och särskilt den rättsföljd som anges i artikel 96.2 i [lagen om grundläggande tjänsteföreskrifter för offentliganställda, vars konsoliderade version antagits genom kungligt lagstiftningsdekret 5/2015 av den 30 oktober 2015]?

2)

Ska klausul 4.1 i [ramavtalet om visstidsarbete av den 18 mars 1999, vilket är bilagt rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFF, UNICE och CEEP], tolkas på så sätt att det är fråga om diskriminering i en situation som den som anges i artikel 96.2 i [lagen om grundläggande tjänsteföreskrifter för offentliganställda, vars konsoliderade version antagits genom kungligt lagstiftningsdekret 5/2015 av den 30 oktober 2015], i vilken en disciplinär uppsägning av en tillsvidareanställd arbetstagare som arbetar inom den offentliga förvaltningen, om uppsägningen anses vara oskälig (rättsstridig), alltid medför att arbetstagaren ska återinsättas i tjänst, medan nämnda bestämmelse däremot i fråga om en arbetstagare med en så kallad icke-fast tillsvidareanställning – eller en tidsbegränsad anställning – som utför samma arbetsuppgifter som en tillsvidareanställd arbetstagare föreskriver en möjlighet för arbetsgivaren att inte återinsätta honom eller henne i tjänst i utbyte mot en ersättning?

3)

Skulle den skillnad i behandling som beskrivs i föregående fråga kunna anses vara motiverad om den prövades mot bakgrund av artikel 20 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och inte mot bakgrund av direktiv 1999/70?

(1)  EUT L 175, 1999, s. 43.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal de Contas (Portugal) den 28 februari 2017 – Secretaria Regional de Saúde dos Açores mot Ministério Público

(Mål C-102/17)

(2017/C 151/27)

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal de Contas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Secretaria Regional de Saúde dos Açores

Motpart: Ministério Público

Tolkningsfrågor

Ska artikel 58.4 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU (1) av den 26 februari 2014 [om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG] tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning som den som beskrivs ovan [artikel 40.3 och 40.5 c i Decreto Legislativo Regional n.o 27/2015/A, av den 29 december 2015], enligt vilken ett geografiskt kriterium som innebär att tre kontrakt ska ha fullgjorts tidigare i samma autonoma region kan uppställas såsom villkor för att få delta i ett offentligt upphandlingsförfarande?

(1)  Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/24/EU av den 26 februari 2014 om offentlig upphandling och om upphävande av direktiv 2004/18/EG (EUT L 94, 2014, s. 65).

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court of Justice (Chancery Division) (Förenade kungariket) den 8 mars 2017 – Teva UK Ltd, Accord Healthcare Ltd, Lupin Ltd, Lupin (Europe) Ltd, Generics (UK) (med firman ”Mylan”) mot Gilead Sciences Inc.

(Mål C-121/17)

(2017/C 151/28)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (Chancery Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Teva UK Ltd, Accord Healthcare Ltd, Lupin Ltd, Lupin (Europe) Ltd, Generics (UK) (med firman ”Mylan”)

Svarande: Gilead Sciences Inc.

Tolkningsfråga

Vilka är kriterierna för när en produkt ska anses ”skyddas av ett gällande grundpatent” i den mening som avses i artikel 3 a i förordning nr 469/2009 (1)?

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 469/2009 av den 6 maj 2009 om tilläggsskydd för läkemedel (EUT L 152, 2009, s. 1).

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/22

Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal (Irland) den 9 mars 2017 – David Smith mot Patrick Meade, Philip Meade, FBD Insurance plc, Ireland, Attorney General

(Mål C-122/17)

(2017/C 151/29)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: David Smith

Svarande: Patrick Meade, Philip Meade, FBD Insurance plc, Ireland, Attorney General

Tolkningsfrågor

När

(i)

det i den relevanta nationella bestämmelsen föreskrivs ett undantag från obligatorisk motorfordonsförsäkring avseende personer för vilka inga sittplatser i ett motordrivet fordon förutsetts,

(ii)

det i det aktuella försäkringsavtalet föreskrivs att försäkringens skydd endast ska omfatta passagerare som färdas på fasta sittplatser och att detta avtal i faktisk mening var ett godkänt försäkringsavtal i förhållande till den nationella lagstiftningen vid tidpunkten för olyckan,

(iii)

de relevanta nationella bestämmelser i vilka detta uteslutande föreskrevs redan hade bedömts strida mot unionsrätten i en tidigare dom av EU-domstolen (dom av den 19 april 2007, Farrell/Whitty, C-356/05, (EU:C:2007:229)), och således inte skulle tillämpas, samt

(iv)

lydelsen i de nationella bestämmelserna är sådan att det inte möjliggör en tolkning som överensstämmer med unionsrättens krav,

i en tvist mellan privata parter och ett privat försäkringsbolag avseende en motorfordonsolycka som medfört en allvarlig skada på en av passagerarna år 1999 som inte färdades på en fast sittplats, när den nationella domstolen, med parternas samtycke, slöt sig till det privata försäkringsbolaget och staten i egenskap av svarande, har den nationella domstolen då, när den underlåter att tillämpa de relevanta bestämmelserna i den nationella lagstiftningen även en skyldighet att underlåta att tillämpa undantagsklausulen eller på annat sätt hindra ett försäkringsbolag från att åberopa den undantagsklausul som fanns i det motorfordonsförsäkringsavtal som var i kraft vid den aktuella tidpunkten, så att skadeoffret då hade kunnat väcka talan direkt mot försäkringsbolaget på grundval av det avtalet? Alternativt, skulle ett sådant resultat konkret innebära ett slags horisontell verkan av ett direktiv gentemot en privat part på ett sätt som är förbjudet enligt unionsrätten?

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/22

Talan väckt den 10 mars 2017 – Europeiska kommissionen mot Republiken Polen

(Mål C-127/17)

(2017/C 151/30)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Hottiaux och W. Mölls)

Svarande: Republiken Polen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 3 och 7 i rådets direktiv 96/53/EG av den 25 juli 1996 om största tillåtna dimensioner i nationell och internationell trafik och högsta tillåtna vikter i internationell trafik för vissa vägfordon som framförs inom gemenskapen (1), jämförda med punkterna 3.1 och 3.4 i bilaga I till direktivet, genom att ålägga transportföretag en skyldighet att inneha särskilda tillstånd för att använda vissa allmänna vägar, och

—

förplikta Republiken Polen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen anser att Republiken Polen har agerat felaktigt på den grunden att trafik för fordon som uppfyller kraven avseende högsta tillåtna axeltryck, vilket fastställts till 10 ton för singelaxlar som inte är drivaxlar och till 11,5 ton för drivaxlar i punkt 3.1 respektive punkt 3.4 i bilaga I till direktiv 96/53/EG, begränsas på nästan 97 procent av allmän väg i Polen, vilket strider mot artikel 3 i direktivet. Denna begränsning är resultatet av en kombination av följande två faktorer:

1.

trafik för fordon med högsta tillåtna axeltryck om 11,5 ton är möjlig endast på vägar som utgör en del av det transeuropeiska vägnätet och vissa andra nationella vägar (artikel 41.2 i lagen om allmänna vägar), och

2.

det finns ett krav på särskilt tillstånd för trafik på andra vägar (artikel 64 och följande artiklar i lagen om allmänna vägar).

Kommissionen anser vidare att Republiken Polen har tolkat artikel 7 i direktiv 96/53/EG på ett felaktigt sätt. Enligt Republiken Polen innebär den bestämmelsen att medlemsstaterna får göra undantag från huvudregeln i artikel 3 i direktivet genom att begränsa trafik för fordon på 11,5 ton med drivaxel. Det är visserligen riktigt att specifika exempel ges i artikel 7 andra stycket på platser där fordonstrafik får begränsas (städer, små byar eller platser av särskilt naturintresse), men bestämmelsen avser endast begränsningar som gäller vissa vägar eller strukturer på specificerade vägavsnitt. Enligt kommissionen kan en medlemsstat inte rimligen hänvisa till undantagsmöjligheten för nästan 97 procent av vägnätet.

Enligt artikel 64.1 i lagen om vägtrafik (2) måste fordonsägare – för att få använda vägar som inte ingår i det transeuropeiska vägnätet, det vill säga nästan 97 procent av vägarna i det allmänna vägnätet – ansöka hos behörig myndighet om särskilt tillstånd och de måste inneha sådant tillstånd, vilket är ett krav som ger upphov till följande svårigheter:

—

komplicerade administrativa formaliteter som kräver kontakt med olika myndigheter,

—

det geografiska giltighetsområdet för ett tillstånd är begränsat, vilket innebär att transportföretag måste ansöka om flera tillstånd för varje väg,

—

tidsutdräkt för att tilldelas tillstånd, jämte kostnaderna för detta.

Slutligen gör kommissionen gällande att enligt artikel 64.2 i lagen om vägtrafik kan ett kategori IV-tillstånd för nationella vägar för fordon på 11,5 ton med drivaxel inte användas för delbar last.

Enligt direktiv 96/53/EG är det inte tillåtet med denna typ av hinder och svårigheter när det gäller fri rörlighet för fordon. Ett företag som inte underkastar sig dessa krav kommer att kunna åläggas förbud mot att använda vägar. En sådan regel strider mot artikel 3 i direktiv 96/53/EG, enligt vilken – genom de villkor som stadgas däri – medlemsstaterna inte får ”vägra eller förbjuda” användning inom sina territorier, i internationell trafik, av fordon som uppfyller kraven avseende högsta tillåtna vikter som anges i bilaga I till direktivet.

(1)  EGT L 235, 1996, s. 59.

(2)  Kungörelse från ordföranden för sejmen för Republiken Polen av den 30 augusti 2012, med konsoliderad text avseende lagen om vägtrafik, Dziennik Ustaw 2012, punkt 1137.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/24

Talan väckt den 10 mars 2017 – Republiken Polen mot Europa parlamentet och Europeiska unionens råd

(Mål C-128/17)

(2017/C 151/31)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna)

Svarande: Europa parlamentet och Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

ogiltigförklara Europaparlamentets och rådets direktiv (EU) 2016/2284 av den 14 december 2016 om minskning av nationella utsläpp av vissa luftföroreningar, om ändring av direktiv 2003/35/EG och om upphävande av direktiv 2001/81/EG (1),

—

i andra hand, delvis ogiltigförklara nämnda direktiv i den del det avser definitionen av de nationella åtagandena om utsläppsminskning för 2030 och framåt, och

—

förplikta Europaparlamentet och Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Republiken Polen har till stöd för sin talan mot det angripna direktivet anfört fem grunder:

1.   Åsidosättande av principen om lojalt samarbete (artikel 4.3 FEU)

De svarande institutionerna har inte varit transparenta i sitt arbete med att ta fram det angripna direktivet och därmed behandlat medlemsstaterna olika och enbart föreskrivit ytterligare åtaganden om utsläppsminskning för vissa medlemsstater vilket inte kan motiveras av kostnadseffektivitetsskäl eller principer avseende metoder för att fördela åtaganden. Att ålägga Polen (och två andra medlemsstater) – före ett slutgiltigt avtal med Europaparlamentet – nya utsläppsminskningsvärden för att uppnå en högre allmän minskningsnivå har medfört att Polen i praktiken uteslutits från förhandlingar om att fastställa de nationella åtagandena om utsläppsminskning för 2030 och framåt.

De svarande institutionerna har dessutom berövat Polen möjligheten att effektivt kontrollera de värden som avser Polen, vilka utgör grunden vid fastställandet av de nationella åtagandena om utsläppsminskning för 2030 och framåt, vilket innebär att nämnda institutioner åsidosatt Polens rätt att få sin ståndpunkt beaktad.

2.   Åsidosättande av principerna om öppenhet och transparens (artikel 15 FEUF) och åsidosättande av motiveringsskyldigheten (artikel 296 FEUF)

Republiken Polen har gjort gällande att de grundläggande principer på grundval av vilka de nationella åtagandena om utsläppsminskning i detta direktiv för 2030 och framåt har definierats varken har visats eller offentliggjorts. Någon information har inte getts angående de hypoteser avseende särskilda sektorers teknologiska struktur vilka ligger till grund för utsläppsprognoserna för år 2030. Avsaknaden av denna information har omöjliggjort kontrollen av om utsläppsprognoserna för år 2030 är trovärdiga. Vidare saknas kännedom om beräkningsunderlaget för det allmänna målet ”hälsa”, avseende minskningen av dödligheten i unionen, vad gäller åtagandena att minska utsläppen inom hela unionen och inom medlemsstaterna.

De svarande institutionerna vilka antagit direktivet resonemang har följaktligen inte på ett klart och entydigt sätt åskådliggjort sina resonemang vad gäller dessa minskningsåtaganden.

3.   Åsidosättande av skyldigheten att företa en tillfredsställande utvärdering av det angripna direktivets inverkan på medlemsstaterna och av skyldigheten att göra en tillräcklig bedömning av effekterna av direktivets genomförande

Republiken Polen har gjort gällande att kommissionens bedömning av direktivets effekter inte varit tillräcklig med hänsyn till den förväntade inverkan av minskningsåtagandena för 2030 och framåt på medlemsstaternas ekonomi och samhälle.

Bedömningen av effekterna visar på ett samband mellan uppnåendet av direktivets mål och strukturella förändringar som syftar till en minskning av kol som bränsle inom industrin och i hushållen. Bedömningen innehåller emellertid inte någon särskild analys för att avgöra huruvida genomförandet av dessa åtaganden, såsom förväntat, har en avsevärd inverkan på en medlemsstats val av energikällor och av allmän energiförsörjningsstruktur. Detta är av grundläggande betydelse, eftersom unionslagstiftaren i så fall skulle vara tvungen att anta det angripna direktivet på en annan rättslig grund, närmare bestämt på grundval av artikel 192.2 FEUF i stället för på grundval av artikel 192.1 FEUF.

4.   Åsidosättande av proportionalitetsprincipen (artikel 5.4 FEUF)

De svarande institutionerna har inte beaktat de känsliga socioekonomiska kostnaderna för genomförandet av åtagandena att minska utsläppen i Polen till år 2030. Polens genomförande av åtagandena om utsläppsminskning för 2030 och framåt skulle följaktligen kunna få negativa och allvarliga socioekonomiska konsekvenser. Kostnaderna för att genomföra dessa åtaganden skulle kunna visa sig oproportionerliga i förhållande till det förväntade resultatet.

Det är uppenbart att det inte var nödvändigt att uppställa så ambitiösa nationella åtaganden om utsläppsminskning för 2030 och framåt för att uppnå de mål som uppställs i direktivet.

5.   Åsidosättande av principen om jämlikhet bland medlemsstaterna (artikel 4.2 FEU) och av principen om balanserad utveckling (artikel 191.3 fjärde strecksatsen, jämförd med artikel 2, FEUF)

Den utsläppsminskning för 2030 som ålagts varje medlemsstat beaktar inte de ekonomiska olikheterna eller de ekonomiska och sociala förutsättningarna i medlemsstaterna, bland annat investeringsbehov, i de olika regionerna inom unionen. Minskningsåtagandena har fastställts mot bakgrund av en uniform metod som inte tar hänsyn till de faktiska och olika ekonomiska och sociala situationerna i medlemsstaterna.

Vid fastställandet av de nationella åtagandena om utsläppsminskning för 2030 och framåt har de svarande institutionerna antagligen inte tagit tillräcklig hänsyn till att en ansenlig mängd föroreningar från direkt angränsande länder väller in över vissa medlemsstater, vilket kan ge upphov till att medlemsstater som gränsar till tredjeländer behandlas sämre än medlemsstater som inte har detta problem med föroreningar från länder utanför unionen.

(1)  EUT L 344, 2016, s. 1.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/25

Överklagande ingett den 17 mars 2017 av Europeiska unionen, företrädd av Europeiska unionens domstol, av den dom som tribunalen (tredje avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 10 januari 2017 i mål T-577/14, Gascogne Sack Deutschland och Gascogne mot Europeiska unionen

(Mål C-138/17 P)

(2017/C 151/32)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Europeiska unionen, företrädd av Europeiska unionens domstol (ombud: J. Inghelram och Á.M. Almendros Manzano)

Övriga parter i målet: Gascogne Sack Deutschland GmbH, Gascogne, Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva punkt 1 i domslutet i den överklagade domen,

—

ogilla det yrkande som Gascogne Sack Deutschland och Gascogne framställt i första instans, om att erhålla ett belopp på 187 571 euro för den förlust som påstås ha lidits på grund av extra betalningar för bankgaranti utöver en skälig tidsfrist,

—

förplikta Gascogne Sack Deutschland och Gascogne att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden tre grunder.

Den första grunden avser en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av begreppet kausalsamband, då tribunalen fann att åsidosättandet av kravet på att dom ska meddelas inom skälig tid var den avgörande orsaken till den påstådda materiella skadan bestående i betalningar av bankgarantiavgifter, trots att det följer av fast rättspraxis att ett företags fria val att inte betala böter under förfarandet vid unionsdomstolen utgör den avgörande orsaken till betalningen av sådana avgifter.

Den andra grunden avser en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av begreppet skada, då tribunalen underlät att, med avseende på den påstådda materiella skadan bestående i betalningar av bankavgifter, tillämpa samma kriterium som den hade fastställt i med avseende på den påstådda materiella skadan bestående i betalningar av ränta på bötesbeloppet, det vill säga att de sökande i första instans var skyldiga att visa att den finansiella börda som sistnämnda betalning utgjorde var mer betungande än den fördel sökanden kunde åtnjuta av utebliven betalning av böterna.

Den tredje grunden avser en felaktig rättstillämpning vad fastställandet av den tidsperiod då den påstådda skadan ska ha uppstått samt bristande motivering, då tribunalen, utan att uppge skälen härtill, ansåg att den tidsperiod då den påstådda skadan bestående i betalningar av bankgarantiavgifter uppstått kunde vara en annan än den tidsperiod till vilken tribunalen hänförde det rättsstridiga handlande som påståtts orsaka denna skada.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/26

Överklagande ingett den 22 mars 2017 av Gascogne Sack Deutschland GmbH och Gascogne S.A. av den dom som tribunalen (tredje avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 10 januari 2017 i mål T-577/14, Gascogne Sack Deutschland och Gascogne mot Europeiska unionen

(Mål C-146/17 P)

(2017/C 151/33)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Gascogne Sack Deutschland GmbH, Gascogne S.A (ombud: F. Puel och E. Durand, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska unionen, företrädd av Europeiska unionens domstol och Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—

delvis upphäva den överklagade domen, som delgavs klagandenas ombud via e-Curia den 16 januari 2017, genom vilken tribunalen visserligen konstaterade att dom inte meddelats inom skälig tid i de mål i vilka dom meddelades den 16 november 2011, Groupe Gascogne mot kommissionen (T-72/06) och Sachsa Verpackung mot kommissionen (T-79/06), och att klagandena lidit ekonomisk och ideell skada med anledning av den oskäliga tidsåtgången, men inte förpliktade unionen att utge en skälig och fullständig ersättning för den skada klagandena lidit,

—

slutligt förordna om ekonomisk ersättning för den ekonomiska och ideella skada som klagandena lidit, enligt domstolens obegränsade behörighet, i enlighet med klagandenas yrkanden,

—

förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Första grunden: Gascogne gör gällande att tribunalen, genom att inte förordna om ersättning för ekonomisk skada som klagandena lidit under tiden före 30 maj 2011 med motiveringen att den inte kunde döma utöver vad som yrkats av parterna, gjort en uppenbart felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av denna princip.

Andra grunden: Gascogne gör gällande att tribunalen – genom att utgå från den ekonomiska skadan vid beräkningen av nämnda skada, vilken fastställts av Gascogne på grundval av en oskälig tidsåtgång som Gascogne uppskattade till 30 månader, men tribunalen uppskattat till 20 månader, och genom att sålunda ha ersatt den ekonomiska skada som Gascogne har lidit under en period på sex månader, trots att tribunalen uttryckligen fastställt att den ekonomiska skadan består i betalning av avgifter för bankgaranti under den period som motsvarar överskridandet av den skäliga tidsfristen (det vill säga en period på 20 månader) – motsagt sig själv och inte följt sina slutsatser.

Tredje grunden: Klagandena gör gällande att tribunalen, genom att tillämpa andra beräkningsmetoder avseende den ekonomiska skadan än de som klagandena inledningsvis framlagt utan att klagandena getts möjlighet att uttala sig om de följder som detta beräkningssätt kunnat få, har åsidosatt rätten till försvar.

Fjärde grunden: Klagandena gör gällande att tribunalen – genom att fastställa att den inte kunde tillerkänna en ersättning för den ekonomiska skadan, vars belopp framstod som för högt i förhållande till de böter som Europeiska kommissionen påfört, med motiveringen att unionsdomstolarna enligt rättspraxis inte kunde, vare sig helt eller delvis, ifrågasätta bötesbeloppet med anledning av åsidosättandet av en skälig tidsfrist – har gjort en uppenbart felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av denna rättspraxis.

Femte grunden: Klagandena gör gällande att tribunalen – genom att avslå yrkandet om ersättning för den materiella skadan med anledning av att beviljandet av den ersättning som klagandena yrkat i praktiken skulle leda till ett ifrågasättande av de böter som klagandena påförts, trots att bestämmelserna i artiklarna 256.1 och 340.2 FEUF syftar till att ge alla sökande som lidit skada genom EU-institutioners agerande möjlighet att tillerkännas ersättning av tribunalen – har åsidosatt bestämmelserna i artiklarna 256.1 och 340.2 FEUF och fråntagit bestämmelserna deras ändamålsenliga verkan samt åsidosatt rätten till ett effektivt rättsmedel.

Sjätte grunden: Klagandena gör gällande att tribunalen – genom att tillerkänna klagandena en ersättning på 5 000 euro för den ideella skadan, trots att tribunalen dels uttryckligen fastslog att ersättningen för den ideella skadan inte ens delvis kunde påverka det bötesbelopp som kommissionen påfört, dels uttryckligen fastslog att sökandena lidit en ideell skada som skulle ersättas mot bakgrund av ”omfattningen av åsidosättandet av den skäliga tidsfristen” och ”verkan av denna talan” – motsagt sig själv.

Sjunde grunden: Klagandena gör gällande att tribunalen – genom att utan skäl fastslå dels att fastställandet av åsidosättandet av skyldigheten att iaktta en skälig handläggningstid, mot bakgrund av föremålet för och allvaret hos åsidosättandet, var tillräckligt för att gottgöra den påstådda kränkningen av ryktet, dels att 5 000 euro utgör skälig ersättning för den ideella skadan – har åsidosatt motiveringsskyldigheten.

Tribunalen

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/28

Tribunalens dom av den 28 mars 2017 – El-Qaddafi mot rådet

(Mål T-681/14) (1)

((Gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken - Restriktiva åtgärder mot Libyen - Frysning av tillgångar - Restriktioner med avseende på inresa i och transitering genom unionen - Sökandens namn har behållits i förteckningen - Rätten till försvar - Motiveringsskyldighet))

(2017/C 151/34)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Aisha Muammer Mohamed El-Qaddafi (Muskat, Oman) (ombud: inledningsvis J. Jones, QC, därefter S. Bafadhel, barrister)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: S. Kyriakopoulou och A. de Elera-San Miguel Hurtado)

Saken

Talan väckt med stöd av artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av rådets beslut 2014/380/Gusp av den 23 juni 2014 om ändring av beslut 2011/137/Gusp om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen (EUT L 183, 2014, s. 52) i den del sökandens namn är fortsatt upptaget i förteckningen i bilagorna I och III till rådets beslut 2011/137/Gusp av den 28 februari 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen (EUT L 58, 2011, s. 53), och ogiltigförklaring av rådets genomförandeförordning (EU) nr 689/2014 av den 23 juni 2014 som genomför artikel 16.2 i förordning (EU) nr 204/2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen (EUT L 183, 2014, s. 1) i den del sökandens namn är fortsatt upptaget i förteckningen i bilaga II till rådets förordning (EU) nr 204/2011 av den 2 mars 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen (EUT L 58, 2011, s. 1).

Domslut

1)

Rådets beslut 2014/380/Gusp av den 23 juni 2014 om ändring av beslut 2011/137/Gusp om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen ogiltigförklaras i den del Aisha Muammer Mohamed El-Qaddafi är fortsatt upptagen genom beslutet i förteckningen i bilagorna I och III till rådets beslut 2011/137/Gusp av den 28 februari 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen.

2)

Rådets genomförandeförordning (EU) nr 689/2014 av den 23 juni 2014 som genomför artikel 16.2 i förordning (EU) nr 204/2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen ogiltigförklaras i den del Aisha Muammer Mohamed El-Qaddafi är fortsatt upptagen genom förordningen i förteckningen i bilaga II till rådets förordning (EU) nr 204/2011 av den 2 mars 2011 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Libyen.

3)

Europeiska unionens råd ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 431, 1.12.2014.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/29

Tribunalens dom av den 30 mars 2017 – Grekland mot kommissionen

(Mål T-112/15) (1)

((EUGFJ - Garantisektionen - EGFJ och EJFLU - Utgifter som undantas från finansiering - Förordning (EG) nr 1782/2003 - Förordning (EG) nr 796/2004 - Ordningen för arealstöd - Begreppet permanent betesmark - Motiveringsskyldighet - Proportionalitet - Schablonmässig finansiell korrigering - Avdrag för tidigare korrigering))

(2017/C 151/35)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Republiken Grekland (ombud: inledningsvis I. Chalkias, G. Kanellopoulos, E. Leftheriotou och A. Vasilopoulou, därefter G. Kanellopoulos, E. Leftheriotou och A. Vasilopoulou)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis D. Triantafyllou och A. Marcoulli, därefter D. Triantafyllou)

Saken

Ansökan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens genomförandebeslut 2014/950/EU av den 19 december 2014 om undantagande av vissa betalningar från EU-finansiering som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 369, 2014, s. 71).

Domslut

1)

Kommissionens genomförandebeslut 2014/950/EU av den 19 december 2014 om undantagande av vissa betalningar från EU-finansiering som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) ogiltigförklaras, vad beträffar beloppen avseende korrigeringen på 5 007 867,36 euro, avdraget på 2 318 055,75 euro och den slutliga korrigeringen på 2 689 811,61 euro, med avseende på de betalningar som Republiken Grekland verkställt på området för landsbygdsutveckling EJFLU, axel 2 (2007–2013, arealrelaterade åtgärder), för räkenskapsåret 2009, för brister i systemet för identifiering av jordbruksskiften (LPIS) och i kontrollerna på plats (andrapelaren, ansökningsåret 2008).

2)

Talan ogillas i övrigt.

3)

Republiken Grekland ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

(1)  EUT C 171, 26.5.2015.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/29

Tribunalens dom av den 28 mars 2017 – Deutsche Telekom mot kommissionen

(Mål T-210/15) (1)

((Tillgång till handlingar - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Handlingar hänförliga till ett ärende rörande tillämpning av konkurrensreglerna - Avslag på ansökan om tillgång - Motiveringsskyldighet - Undantaget avseende skyddet för tredje parts affärsintressen - Undantaget avseende skyddet för syftet med inspektioner, utredningar och revisioner - Övervägande allmänintresse - Samråd med tredje part - Öppenhet - Svar på den bekräftande ansökan har inte lämnats inom fristen))

(2017/C 151/36)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Deutsche Telekom AG (Bonn, Tyskland) (ombud: advokaterna A. Rosenfeld och O. Corzilius)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis J. Vondung och A. Buchet, därefter F. Erlbacher, P. Van Nuffel och A. Dawes)

Saken

Talan grundad på artikel 263 FEUF med yrkande om att kommissionens beslut av den 17 februari 2015 om avslag på sökandens ansökan om tillgång till handlingar hänförliga till ärendet COMP/AT.40089 – Deutsche Telekom angående missbruk av dominerande ställning

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Deutsche Telekom AG ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 270, 17.8.2015.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/30

Tribunalens dom av den 29 mars 2017 – J & Joy mot EUIPO – Joy-Sportswear (J AND JOY)

(Mål T-387/15) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - EU-ordmärket J AND JOY - Det äldre nationella figurmärket joy SPORTSWEAR - Relativa registreringshinder - Risk för förväxling - Varuslagslikhet - Känneteckenslikhet - Bedömningskriterier - Sammansatt varumärke - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

(2017/C 151/37)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: J & Joy SA (Waremme, Belgien) (ombud: advokaterna A. Maqua, C. Pirenne och C. Smits)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: H. O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Joy-Sportswear GmbH (Ottensoos, Tyskland) (ombud: advokaten T. Kiphuth)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades den 22 april 2015 av andra överklagandenämnden vid EUIPO (ärende R 1352/2014-2) om ett invändningsförfarande mellan Joy-Sportswear och J & Joy.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

J & Joy SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 381, 16.11.2015.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/31

Tribunalens dom av den 29 mars 2017 – J & Joy mot EUIPO – Joy-Sportswear (JN-JOY)

(Mål T-388/15) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - EU-ordmärket JN-JOY - Det äldre nationella figurmärket joy SPORTSWEAR - Relativa registreringshinder - Risk för förväxling - Varuslagslikhet - Bedömningskriterier - Sammansatt varumärke - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

(2017/C 151/38)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: J & Joy SA (Waremme, Belgien) (ombud: advokaterna A. Maqua, C. Pirenne och C. Smits)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: H. O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Joy-Sportswear GmbH (Ottensoos, Tyskland) (ombud: advokat T. Kiphuth)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades den 22 april 2015 av andra överklagandenämnden vid EUIPO (ärende R 1353/2014-2) om ett invändningsförfarande mellan Joy-Sportswear och J & Joy.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

J & Joy SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 381, 16.11.2015.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/31

Tribunalens dom av den 29 mars 2017 – J & Joy mot EUIPO – Joy-Sportswear (J&JOY)

(Mål T-389/15) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - EU-figurmärket J&JOY - Det äldre nationella figurmärket joy SPORTSWEAR - Relativa registreringshinder - Risk för förväxling - Varuslagslikhet - Känneteckenslikhet - Bedömningskriterier - Sammansatt varumärke - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

(2017/C 151/39)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: J & Joy SA (Waremme, Belgien) (ombud: advokaterna A. Maqua, C. Pirenne och C. Smits)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: H. O’Neill)

Motpart vid överklagandenämnden, tillika intervenient vid tribunalen: Joy-Sportswear GmbH (Ottensoos, Tyskland) (ombud: advokaten T. Kiphuth)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades den 22 april 2015 av andra överklagandenämnden vid EUIPO (ärende R 1355/2014-2) om ett invändningsförfarande mellan Joy-Sportswear och J & Joy.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

J & Joy SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 381, 16.11.2015.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/32

Tribunalens dom av den 29 mars 2017 – Nederländerna mot kommissionen

(Mål T-501/15) (1)

((EGFJ och EJFLU - Utgifter som undantas från finansiering - Integrerat administrations- och kontrollsystem - Minskning eller uteslutning vid överträdelse av bestämmelserna om tvärvillkor - Överträdelse som betraktas som mindre - Artikel 71.3 i förordning (EG) nr 1122/2009 - Bevisbörda - Tolkning av bilaga II till förordning (EG) nr 73/2009))

(2017/C 151/40)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Konungariket Nederländerna (ombud: M. Bulterman, B. Koopman och H. Stergiou)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: H. Kranenborg och D. Triantafyllou)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: inledningsvis C. Brodie, därefter J. Kraehling, och slutligen J. Kraehling och G. Brown)

Saken

Talan om ogiltigförklaring enligt artikel 263 FEUF av kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/1119 av den 22 juni 2015 om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 182, 2015, s. 39) såvitt avser Konungariket Nederländernas utgifter.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Konungariket Nederländerna ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens kostnader.

3)

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska bära sina rättegångskostnader.

(1)  EUT C .346, 19.10.2015.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/33

Tribunalens dom av den 28 mars 2017 – Regent University mot EUIPO – Regent’s College (REGENT UNIVERSITY)

(Mål T-538/15) (1)

((EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-ordmärket REGENT UNIVERSITY - Nationellt äldre figurmärke REGENT’S COLLEGE - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b och artikel 53.1 a i förordning (EG) nr 207/2009))

(2017/C 151/41)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Regent University (Virginia Beach, Virginia, Förenta staterna) (ombud: E. Himsworth, QC, och D. Wilkinson, solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Bonne)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Regent’s College (London, Förenade kungariket) (ombud: S. Malynicz, QC)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 6 juli 2015 (ärende R 1859/2014-2) angående ett ogiltighetsförfarande mellan Regent’s College och Regent University

Domslut

1)

Överklagandet avslås.

2)

Regent University ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 371, 9.11.2015.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/33

Tribunalens dom av den 29 mars 2017 – Alcohol Countermeasure Systems (International) mot EUIPO – Lion Laboratories (ALCOLOCK)

(Mål T-638/15) (1)

((EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-ordmärket ALCOLOCK - Brittiskt ordmärke ALCOLOCK - Relativt registreringshinder - Artikel 8.1 a, 8.1 b, 53.1 a och 53.1 bi förordning (EG) nr 207/2009 - Verkligt bruk av det äldre varumärket))

(2017/C 151/42)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Alcohol Countermeasure Systems (International) Inc. (Toronto, Kanada) (ombud: advokaterna E. Baud och P. Marchiset)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Hanne)

Motpart vid överklagandenämnden: Lion Laboratories Ltd (Barry, Förenade kungariket)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 11 augusti 2015 (ärende R 1323/2014-1), angående ett ogiltighetsförfarande mellan Lion Laboratories och Alcohol Countermeasure Systems (International).

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Alcohol Countermeasure Systems (International) Inc. ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 16, 18.1.2016.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/34

Tribunalens dom av den 28 mars 2017 – Republiken Portugal mot Europeiska kommissionen

(Mål T-733/15) (1)

((Underlåtenhet att följa en dom av domstolen i vilken ett fördragsbrott konstateras - Vite - Beslut om betalning av vitet - Upphävande av de omtvistade nationella bestämmelserna - Datum då domen ska anses ha följts))

(2017/C 151/43)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Republiken Portugal (ombud: L. Inez Fernandes och M. Figueiredo, biträdda av advokaten L. Silva Morais)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Nicolae och P. Costa de Oliveira)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut Ares (2015) 4178538 av den 8 oktober 2015 genom vilket Republiken Portugal ålades att betala ett belopp på 580 000 euro, avseende löpande vite under perioden den 25 juni–21 augusti 2014, vilket förklarats ha förfallit till betalning i enlighet med domen av den 25 juni 2014, kommissionen/Portugal (C-76/13, ej publicerad, EU:C:2014:2029).

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Republiken Portugal ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 68, 22.2.2016.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/34

Tribunalens dom av den 3 april 2017 – Tyskland mot kommissionen

(Mål T-28/16) (1)

((EGFJ och EJFLU - Utgifter som undantagits från finansiering - Landsbygdsutveckling - Enskiften och modernisering av byar - Urvalskriterier för insatser - Principen om lojalt samarbete - Subsidiaritet - Berättigade förväntningar - Proportionalitet - Motiveringsskyldighet))

(2017/C 151/44)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: inledningsvis T. Henze och A. Lippstreu, därefter T. Henze och D. Klebs)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Aquilina och B. Eggers)

Saken

Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av artikel 1 och bilagan till kommissionens genomförandebeslut (EU) 2015/2098 av den 13 november 2015 om undantagande från unionsfinansiering av vissa betalningar som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 303, 2015, s. 35), i den del betalningar från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) som verkställts av det behöriga utbetalningsorganet i Förbundsrepubliken Tyskland undantas från finansiering såvitt avser ett sammanlagt belopp på 7 719 920,30 euro.

Domslut

1)

Talan ogillas.

2)

Förbundsrepubliken Tyskland ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 98, 14.3.2016.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/35

Tribunalens dom av den 30 mars 2017 – Apax Partners UK mot EUIPO – Apax Partners Midmarket (APAX PARTNERS)

(Mål T-209/16) (1)

((EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket APAX PARTNERS - Äldre internationellt ordmärke APAX - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Tjänsteslagslikhet - Artikel 8.1 b och artikel 53.1 a i förordning (EG) nr 207/2009))

(2017/C 151/45)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Apax Partners UK Ltd (London, Royaume-Uni) (ombud: D. Rose och J. Warner, solicitors)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Ivanauskas)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Apax Partners Midmarket (Paris, Frankrike) (ombud: C. Joly, advokat)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 17 februari 2016 (ärende R 1611/2014-2), angående ett ogiltighetsförfarande mellan APAX Partners Midmarket och Apax Partners UK.

Domslut

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Apax Partners UK Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna, inklusive APAX Partners Midmarkets nödvändiga kostnader under förfarandet vid överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO).

(1)  EUT C 232, 27.6.2016.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/36

Tribunalens dom av den 3 april 2017 – Cop mot EUIPO – Conexa (AMPHIBIAN)

(Mål T-215/16) (1)

((EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska unionen - Figurmärket AMPHIBIAN - Absoluta registreringshinder - Särskiljningsförmåga - Beskrivande karaktär saknas - Artikel 7.1 b och c i förordning (EG) nr 207/2009))

(2017/C 151/46)

Rättegångsspråk: tyska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Cop Vertriebs-GmbH (Aresing, Tyskland) (ombud: H. Hofmann, advokat)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Hanf)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Conexa LLC (Dover, Delaware, Förenta staterna) (ombud: advokaten H. Twelmeier)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 7 mars 2016 (ärende R 1984/2015-4) om ett ogiltighetsförfarande mellan Cop och Conexa.

Avgörande

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Cop Vertriebs-GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1)  EUT C 251, 11.7.2016

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/36

Talan väckt den 23 februari 2017 – Proximus mot rådet

(Mål T-117/17)

(2017/C 151/47)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Proximus (SA/NV (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten B. Schutyser)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets beslut, vilket delgavs sökanden den 23 december 2016, att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet, och

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en grund och gör gällande att den metod som tillämpats vid utvärderingen av anbudens pris inte gör det möjligt att välja det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet i enlighet med unionsrättens krav.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/37

Talan väckt den 22 februari 2017 – Enosi Syntaxiouchon Tameiou Asfaliseon Michanikon kai Ergolipton Dimosion Ergon mot ECB

(Mål T-124/17)

(2017/C 151/48)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Enosi Syntaxiouchon Tameiou Asfaliseon Michanikon kai Ergolipton Dimosion Ergon (Athen, Grekland) (ombud: advokaten P. I. Miliarakis)

Svarande: Europeiska centralbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

bifalla förevarande talan,

—

förplikta Europeiska centralbanken (ECB), svaranden, att för sektorn TSMEDE (branschorganisation för ingenjörer och entreprenörer inom offentlig upphandling) till försäkringsorganet EFKA (enhetligt socialförsäkringsorgan) utge: a) beloppet 1 606 539 086,28 euro avseende de gemensamma medlen i tidigare ETAA (enhetlig fond för enskilda näringsidkare) och b) beloppet 84 285 086,36 euro avseende obligationerna, jämte ränta enligt lag från väckandet av denna talan till dess betalning sker (alternativt förplikta ECB att utge ett belopp som framtagits av anlitad expertis),

—

anlita expertis, i enlighet med bestämmelserna i tribunalens rättegångsregler, i syfte att fastställa det exakta beloppet avseende den skada som orsakats sökandenas medlemmar och, i vart fall, sektorn TSMEDE i tidigare ETAA, numera EFKA,

—

förplikta svaranden att framlägga avtalet av den 15 februari 2012 som ingåtts med Republiken Grekland, och

—

förplikta ECB att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan anför sökanden följande argument.

1.

ECB har ett utomobligatoriskt ansvar, eftersom det inom socialförsäkringsorganet, det vill säga en budgetinstitution, inte förekommit något deltagande från den privata sektorn (PSI – Private sector involvement), utan från den offentliga sektorn (OSI – Official sector involvement).

2.

Det föreligger ett samband mellan Greklands centralbank, i egenskap av medlem i Europeiska centralbankssystemet (ECBS), och ECB och följaktligen ett orsakssamband mellan handläggningen av den offentliga sektorns deltagande genom Greklands centralbank och ansvaret för ECB:s underlåtenhet, i den mån denna tillåtit genomförandet av den offentliga sektorns deltagande genom en medlem i ECBS. Dessutom har ECB ett ansvar när det gäller funktionen hos klausuler om grupptalan till nackdel för socialförsäkringsorgan.

3.

ECB är utomobligatoriskt ansvarig, eftersom ECB underlåtit att i rätt tid eller i vart fall från den 21 juli 2011 (alternativt från den 26 oktober 2011), upphäva beslut av den 6 maj 2010 om tillfälliga åtgärder som rör godtagande av omsättningsbara skuldinstrument som emitteras eller garanteras av grekiska staten (ECB/2010/3) (EGT L 117, s. 102), genom vilket ECB garanterar giltigheten av grekiska statsobligationer ”oavsett deras externa kreditbetyg” (det vill säga betyg från kreditvärderingsinstituten Standard & Poor’s, Fitch och Moody’s). Dessutom har ECB för sent, närmare bestämt från den 27 februari 2012, upphävt beslutet av den 6 maj 2010 genom Europeiska centralbankens beslut 2012/133/EU av den 27 februari 2012 om upphävande av beslut ECB/2010/3 om tillfälliga åtgärder som rör godtagande av omsättningsbara skuldinstrument som emitteras eller garanteras av grekiska staten (BCE/2012/2, EUT 2012, L 59, s. 36). ECB har följaktligen under en lång tid genom underlåtenhet stärkt de berättigade förväntningarna avseende de grekiska statsobligationerna.

4.

Genom att uppmana den offentliga sektorn att delta och genom att själv delta har ECB gjort att de nationella centralbankerna undkommit omstruktureringen av den grekiska statsskulden. Detta åsidosätter likabehandlingsprincipen.

5.

Det var inte möjligt för en medlemsstat i unionen och särskilt i eurozonen att på eget initiativ, genom nationell rätt (parlament, regering), ensidigt omstrukturera statsskulden, utan godtagande från ECB, utan budgetkaos. I förevarande fall föreligger godkännande från ECB, vilket innebär att ECB har ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar för skadan uppgående till 53,5 %, vilket är en nivå som påverkar själva kärnan i äganderätten. Det föreligger ett orsakssamband mellan ECB:s underlåtenhet och skadan, ECB-organens vållande och ECB:s utomobligatoriska skadeståndsansvar.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/38

Talan väckt den 11 mars 2017 – Le Pen mot Parlamentet

(Mål T-161/17)

(2017/C 151/49)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Marine Le Pen (Saint-Cloud) (ombud: advokaterna M. Ceccaldi och J.-P. Le Moigne)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av Europaparlamentets generalsekreterare den 6 januari 2017 med stöd av artiklarna 33, 43, 62, 67 och 68 i beslut 2009/C 159/01 av Europaparlamentets presidium av den 19 maj och 9 juli 2008 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga, i ändrad lydelse, om att ålägga sökanden att betala ett belopp på 41 554 euro på grund av felaktigt utbetalda belopp för assistentstöd, i vilket det anges en motivering till beslutet om återkrav och slås fast att behörig utanordnare, tillsammans med institutionens räkenskapsförare, ska ansvara för att återkräva beloppet med tillämpning av artikel 68 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga och artiklarna 66, 78, 79 och 80 i budgetförordningen,

—

ogiltigförklara debetnota nr 2017-22 av den 11 januari 2017, genom vilken sökanden upplystes om att det konstaterats föreligga en fordran på 41 554 euro mot henne enligt generalsekreterarens beslut av den 6 januari 2017, vilken fordran hänför sig till belopp som på felaktiga grunder betalats ut som assistentstöd, varvid artikel 68 i tillämpningsföreskrifterna för Europaparlamentets ledamotsstadga och artiklarna 66, 78, 79 och 80 i budgetförordningen tillämpats,

—

förplikta Europaparlamentet att ersätta samtliga rättegångskostnader som uppkommit i förevarande förfarande, och

—

förplikta Europaparlamentet att till Marine Le Pen utbetala ett belopp på 50 000 euro som ersättning för ersättningsgilla kostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: De angripna rättsakterna är behäftade med brister som påverkar deras formella lagenlighet. Denna grund är indelad i fem delar.

—

Den första delen avser att det är Europaparlamentets presidium och inte dess generalsekreterare som har behörighet att fatta ekonomiska beslut som berör ledamöterna.

—

Den andra delen avser att Europaparlamentets presidium inte har rätt att ändra arten och omfattningen av sin behörighet. Europaparlamentets generalsekreterare har inte visat att ordföranden för Europaparlamentets presidium på lagenligt sätt har delegerat befogenhet till generalsekreteraren att anta och delge de angripna rättsakterna vad beträffar att reglera en ledamots ekonomiska förehavanden.

—

Den tredje delen avser att de angripna rättsakterna inte är tillräckligt motiverade och är godtyckliga.

—

Den fjärde delen avser åsidosättande av väsentliga formkrav.

—

Den femte delen avser att Europaparlamentets generalsekreterare inte personligen gjorde en prövning av ärendet.

2.

Andra grunden: De angripna rättsakterna är behäftade med brister som påverkar deras materiella lagenlighet. Denna grund är indelad i sex delar.

—

Den första delen avser åsidosättande av principen om skydd för berättigade förväntningar och rättssäkerhetsprincipen.

—

Den andra delen avser att det inte lagts några faktiska omständigheter till grund för de angripna rättsakterna.

—

Den tredje delen avser att det förekommit maktmissbruk i samband med antagandet av de angripna rättsakterna.

—

Den fjärde delen avser att det förekommit åsidosättande av handläggningsregler i samband med antagandet av de angripna rättsakterna.

—

Den femte delen avser diskriminering och fumus persecutionis (en tillräckligt allvarlig och konkret misstanke om att förfarandet har inletts för att skada ledamotens politiska verksamhet).

—

Den sjätte delen avser att Olaf inte är oberoende.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/39

Talan väckt den 8 mars 2017 – EKETA mot kommissionen

(Mål T-166/17)

(2017/C 151/50)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Ethniko Kentro Erevnas kai Technologikis Anaptyxis (EKETA) (Thessaloniki, Grekland) (ombud: advokaterna V. Christianos och S. Paliou)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att Europeiska kommissionens krav på att EKETA ska betala tillbaka 197 799,52 euro av det stöd som företaget erhållit för projektet SENSATION, enligt vad som framgår av debetnota 3241615291/29.11.2016, saknar grund såvitt avser ett belopp på 191 039,55 euro,

—

fastställa att beloppet 191 039,55 euro motsvarar stödberättigade kostnader och att EKETA inte är skyldigt att betala tillbaka detta belopp till Europeiska kommissionen, och

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.

Ethniko Kentro Erevnas kai Technologikis Anaptyxis (EKETA) ifrågasätter kommissionens betalningskrav enligt debetnota 3241615291/29.11.2016, inom ramen för genomförandet av projektet SENSATION. Kommissionen har genom denna debetnota krävt att EKETA ska betala tillbaka en del av det stöd som företaget har mottagit för projektet SENSATION, motsvarande ett belopp på 197 799,52 euro. Kravet framställdes efter en kontroll på plats som Europeiska kommissionen utförde i sökandens lokaler.

2.

Sökanden yrkar i det avseendet att Europeiska unionens domstol ska, med stöd av artikel 272 FEUF, slå fast att av det på debetnotan angivna beloppet motsvarar 191 039,55 euro stödberättigade kostnader och att EKETA inte är skyldigt att betala tillbaka detta belopp till kommissionen.

3.

EKETA gör gällande att nämnda belopp på 191 039,55 euro motsvarar stödberättigade personalkostnader, kostnader i samband med anlitande av underentreprenörer och indirekta kostnader, som kommissionen felaktigt har avvisat som icke stödberättigade. Den omständigheten att sökandens omkostnader är stödberättigade bekräftas av de uppgifter som företaget ingav till Europeiska kommissionen i samband med kontrollen på plats och i den efterföljande korrespondensen, och som företaget har ingett till domstolen.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/40

Talan väckt den 16 mars 2017 – CBA Spielapparate- und Restaurantbetriebs mot kommissionen

(Mål T-168/17)

(2017/C 151/51)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: CBA Spielapparate- und Restaurantbetriebs (Wien, Österrike) (ombud: advokaten A. Schuster)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

uppta talan om ogiltigförklaring och ogiltigförklara det angripna beslutet,

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har med denna talan yrkat att kommissionens beslut C(2017) 249 av den 13 januari 2017 angående sökandens bekräftande begäran om tillgång till handlingar enligt förordning (EG) nr 1049/2001 (1) ska ogiltigförklaras.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av väsentliga formförskrifter, i synnerhet bristande motivering.

2.

Andra grunden: Fördragsbrott

Sökanden har gjort gällande att den av kommissionen tillämpade undantagsbestämmelsen i artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001 är rättsstridig, eftersom den strider mot primärrätt av högre rang, särskilt artiklarna 42 och 47 i Europeiska unionens staga om de grundläggande rättigheterna.

Dessutom gäller även i unionsrätten att primärrätt av högre rang har tillämpningsföreträde i förhållande till den aktuella sekundärrätten. Kommissionen borde således även utifrån denna grund inte ha tillämpat undantagsbestämmelsen i artikel 4 i förordning (EG) nr 1049/2001.

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/40

Talan väckt den 17 mars 2017 – Pethke mot EUIPO

(Mål T-169/17)

(2017/C 151/52)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Ralph Pethke (Alicante, Spanien) (ombud: advokaten H. Tettenborn)

Svarande: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara beslut PERS-AFFECT-16-134 av den 17 oktober 2016, genom vilket sökanden med verkan från den 17 oktober 2016 omplacerades från tjänsten som direktör för den operativa avdelningen till en tjänst vid observatoriet och nedgraderades till handläggare,

—

ersätta sökanden för den materiella och ideella skada sökanden lidit på grund av att hans rättigheter har kränkts, och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av bestämmelser angående disciplinära förfaranden i tjänsteföreskrifterna för Europeiska unionens tjänstemän (nedan kallade tjänsteföreskrifterna).

Sökanden gör gällande att hans nedgradering från direktör för en operativ avdelning till handläggare utan karriärmöjligheter inte innebär någon laglig omplacering, utan en bestraffande degradering, som på grund av att det inte finns någon annan rättslig grund borde ha föregåtts av ett disciplinärt förfarande. Den svarande myndigheten har därmed genom sitt handlande åsidosatt artikel 86 i och bilaga IX till tjänsteföreskrifterna.

2.

Andra grunden: Olaglig omplacering/maktmissbruk

Sökanden gör gällande att förutsättningarna för en lagenlig omplacering inte var uppfyllda. Avsättningen och omplaceringen av sökanden skedde nämligen inte i tjänstens intresse. De olika grunder som anförts (vilka växlat) för sökandens omplacering tyder på ett maktmissbruk och kravet på att en likvärdig tjänst ska erbjudas för att det ska vara en laglig omplacering är inte heller uppfyllt.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av förbudet mot godtycklig behandling och mot förbudet mot diskriminering på grund av kön.

Sökanden gör i detta hänseende gällande att hans avsättning och omplacering, som skett för att höja kvoten av kvinnor inom förvaltningen, är en direkt diskriminering på grund av kön.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

Sökanden anför att hans straffomplacering utgör en oproportionerlig åtgärd i samband med den interna omorganisationen av myndigheten.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av rätten till god förvaltning och omsorgsplikten – Angrepp på sökandens fysiska och psykiska integritet – Mobbning

Inom ramen för den femte grunden för talan gör sökanden gällande att hans ”bakhållsaktiga” avsättning utgör ett angrepp på hans fysiska och psykiska integritet och strider mot varje minimistandard för god förvaltning.

På grund av myndighetens handlingar och underlåtelser har sökanden rätt till ekonomisk ersättning för materiell och ideell skada.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/41

Talan väckt den 15 mars 2017 – EKETA mot kommissionen

(Mål T-177/17)

(2017/C 151/53)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Ethniko Kentro Erevnas kai Technologikis Anaptyxis (EKETA) (Thessaloniki, Grekland) (ombud: advokaterna V. Christianos och S. Paliou)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att Europeiska kommissionens begäran att EKETA ska återbetala ett belopp på 211 185,95 euro vilket motsvarar det belopp som EKETA mottagit med avseende på projektet ASK-IT, en begäran som återfinns i kreditnota nr 3241615292/29.11.2016, saknar grund såvitt avser beloppet 143 910,77 euro,

—

fastställa att beloppet 143 910,77 euro utgör ersättningsgilla kostnader och att EKETA inte är skyldigt att återbetala det beloppet till Europeiska kommissionen, och

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

1.

Ethniko Kentro Erevnas kai Technologikis Anaptyxis (EKETA) ifrågasätter kommissionens begäran, genom kreditnota nr 3241615292/29.11.2016, med avseende på deltagande i projektet ASK-IT. Genom nämnda kreditnota har Europeiska kommissionens begärt att EKETA ska återbetala det belopp som det mottagit för projektet ASK-IT, vilket motsvarar ett belopp på 211 185,95 euro. Begäran framställdes efter det att Europeiska kommissionen genomfört en kontroll i sökandens lokaler.

2.

Under dessa omständigheter yrkar sökanden att tribunalen, med stöd av artikel 272 FEUF, fastställer att av ovannämnda belopp som framgår av kreditnotan ska beloppet 143 910,77 euro anses utgöra ersättningsgilla kostnader och att EKETA inte är skyldigt att återbetala det beloppet till kommissionen.

3.

EKETA gör gällande att det ovannämnda beloppet på 143 910,77 euro motsvarar ersättningsgilla personalkostnader, kostnader för underleverantörer och indirekta kostnader, vilka kommissionen har ansett vara icke ersättningsgilla kostnader. Att sökandens kostnader är ersättningsgilla följer av de uppgifter som sökanden lämnade till Europeiska kommissionen i samband med den kontroll som genomfördes i sökandens lokaler och av den efterföljande skriftväxlingen, som sökanden har inkommit med till tribunalen.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/42

Överklagande ingett den 21 mars 2017 – Menta y Limón Decoración mot EUIPO – Ayuntamiento de Santa Cruz de La Palma (Återgivning av en man i traditionell klädedräkt)

(Mål T-183/17)

(2017/C 151/54)

Överklagandet är avfattat på spanska

Parter

Klagande: Menta y Limón Decoración, SL (Argame, Spanien) (ombud: advokaten E. Estella Garbayo)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Ayuntamiento de Santa Cruz de La Palma (Santa Cruz de La Palma, Spanien)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-figurmärke (Återgivning av en man i traditionell klädedräkt) – EU-varumärke nr 10 822 013

Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 9 januari 2017 i ärende R 510/2015-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—

fastställa det beslut i första instans som annulleringsenheten vid EUIPO meddelade den 28 januari 2015, om fullständig ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärke nr 10 822 013, som Ayuntamiento de Santa Cruz de la Palma ansökt om., och

—

förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, avseende såväl begäran om ogiltighetsförklaring som överklagandet.

Grund

—

Åsidosättande av artikel 53.2 d i förordning nr 207/2009.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/43

Talan väckt den 20 mars 2017 – EKETA mot kommissionen

(Mål T-189/17)

(2017/C 151/55)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Ethniko Kentro Erevnas kai Technologikis Anaptyxis (EKETA) (Thessaloniki, Grekland) (ombud: advokaterna V. Christianos och S. Paliou)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att Europeiska kommissionens begäran att EKETA ska återbetala ett belopp på 64 720,19 euro vilket motsvarar det belopp som EKETA mottagit med avseende på projektet HUMABIO, en begäran som återfinns i kreditnota nr 3241615288/29.11.2016, saknar grund såvitt avser beloppet 27 830,27 euro,

—

fastställa att beloppet 27 830,27 euro utgör ersättningsgilla kostnader och att EKETA inte är skyldigt att återbetala det beloppet till Europeiska kommissionen, och

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

1.

Ethniko Kentro Erevnas kai Technologikis Anaptyxis (EKETA) ifrågasätter kommissionens begäran, genom kreditnota nr 3241615288/29.11.2016, med avseende på deltagande i projektet HUMABIO. Genom nämnda kreditnota har Europeiska kommissionens begärt att EKETA ska återbetala det belopp som det mottagit för projektet HUMABIO, vilket motsvarar ett belopp på 64 720,19 euro. Begäran framställdes efter det att Europeiska kommissionen genomfört en kontroll i sökandens lokaler.

2.

Under dessa omständigheter yrkar sökanden att tribunalen, med stöd av artikel 272 FEUF, fastställer att av ovannämnda belopp som framgår av kreditnotan ska beloppet 27 830,27 euro anses utgöra ersättningsgilla kostnader och att EKETA inte är skyldigt att återbetala det beloppet till kommissionen.

3.

EKETA gör gällande att det ovannämnda beloppet på 27 830,27 euro motsvarar ersättningsgilla personalkostnader och indirekta kostnader, vilka kommissionen har ansett vara icke ersättningsgilla kostnader. Att sökandens kostnader är ersättningsgilla följer av de uppgifter som sökanden lämnade till Europeiska kommissionen i samband med den kontroll som genomfördes i sökandens lokaler och av den efterföljande skriftväxlingen, som sökanden har inkommit med till tribunalen.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/44

Talan väckt den 22 mars 2017 – EKETA mot kommissionen

(Mål T-190/17)

(2017/C 151/56)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Ethniko Kentro Erevnas kai Technologikis Anaptyxis (EKETA) (Thessaloniki, Grekland) (ombud: advokaterna V. Christianos och S. Paliou)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att Europeiska kommissionens begäran att EKETA ska återbetala ett belopp på 172 992,15 euro vilket motsvarar det belopp som EKETA mottagit med avseende på projektet CATER, en begäran som återfinns i kreditnota nr 3241615289/29.11.2016, saknar grund såvitt avser beloppet 112 737,15 euro,

—

fastställa att beloppet 112 737,15 euro utgör ersättningsgilla kostnader och att EKETA inte är skyldigt att återbetala det beloppet till Europeiska kommissionen, och

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

1.

Ethniko Kentro Erevnas kai Technologikis Anaptyxis (EKETA) ifrågasätter kommissionens begäran, genom kreditnota nr 3241615289/29.11.2016, med avseende på deltagande i projektet CATER. Genom nämnda kreditnota har Europeiska kommissionens begärt att EKETA ska återbetala det belopp som det mottagit för projektet CATER, vilket motsvarar ett belopp på 172 992,15 euro. Begäran framställdes efter det att Europeiska kommissionen genomfört en kontroll i sökandens lokaler.

2.

Under dessa omständigheter yrkar sökanden att tribunalen, med stöd av artikel 272 FEUF, fastställer att av ovannämnda belopp som framgår av kreditnotan ska beloppet 112 737,15 euro anses utgöra ersättningsgilla kostnader och att EKETA inte är skyldigt att återbetala det beloppet till kommissionen.

3.

EKETA gör gällande att det ovannämnda beloppet på 112 737,15 euro motsvarar ersättningsgilla personalkostnader och indirekta kostnader, vilka kommissionen har ansett vara icke ersättningsgilla kostnader. Att sökandens kostnader är ersättningsgilla följer av de uppgifter som sökanden lämnade till Europeiska kommissionen i samband med den kontroll som genomfördes i sökandens lokaler och av den efterföljande skriftväxlingen, som sökanden har inkommit med till tribunalen.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/44

Överklagande ingett den 27 mars 2017 – CeramTec mot EUIPO – C5 Medical Werks (Rosa färgnyans)

(Mål T-195/17)

(2017/C 151/57)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: CeramTec (Plochingen, Tyskland) (ombud: advokaterna A. Renck och E. Nicolás)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: C5 Medical Werks (Grand Junction, Colorado, USA)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: Kolorerat figurmärke i rosa – EU-varumärke nr 10 214 195

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 15 februari 2017 i ärende R 930/2016-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—

förplikta EUIPO och motparten vid överklagandenämnden, för det fall att den intervenerar, att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—

Åsidosättande av artiklarna 59 och 83 i förordning nr 207/2009.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/45

Talan väckt den 27 mars 2017 – Naftogaz of Ukraine mot kommissionen

(Mål T-196/17)

(2017/C 151/58)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Naftogaz of Ukraine (Kiev, Ukraina) (ombud: advokaterna D. Mjaaland, A. Haga, P. Grzejszczak och M. Krakowiak)

Svarande: kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C(2016) 6950 av den 28 oktober 2016 om omprövning av undantaget avseende Ostseepipeline-Anbindungsleitung från skyldigheten att tillämpa principen om tredje parts tillträde och bestämmelserna om avgifter enligt direktiv 2003/55/EG, och

—

förplikta Europeiska kommissionen att betala rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Kommissionens beslut från år 2016 är ogiltigt på grund av kommissionen saknade befogenhet att fatta detta beslut.

—

Artikel 36.9 i direktiv 2009/73/EG ger inte kommissionen befogenhet att godkänna en tillsynsmyndighets beslut om att göra tillägg till ett undantag som beviljats enligt artikel 36.1, vilket kommissionen tidigare godkänt.

—

Alternativt, om kommissionen anses ha befogenhet att godkänna ett sådant beslut, yrkas att tribunalen ska förklara att kommissionen endast har en sådan befogenhet i särskilda fall, såsom när de materiella förutsättningarna har förändrats sedan dess tidigare beslut om godkännande antogs. I annat fall undermineras rättssäkerhetsprincipen. Kommissionen hade inte rätt att anta det angripna beslutet under förevarande omständigheter.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 36.1 i direktiv 2009/73/EG

—

Alternativt, om kommissionen i princip anses ha haft befogenhet att anta beslutet, så kunde kommissionen lagligen endast göra det om kriterierna i artikel 36.1 i direktiv 2009/73 EG var uppfyllda.

—

Beslutet strider mot artikel 36.1 a. Beslutet kommer inte att stärka konkurrensen vad avser utbudet av gas och kommer inte stärka försörjningstryggheten avseende gas i medlemsstaterna i centrala och östra Europa och inom energigemenskapen.

—

Beslutet har antagits i strid mot artikel 36.1 b. Det föreligger ingen investeringsrisk, eftersom den aktuella gasledningen har varit i drift sedan juli 2011.

—

Beslutet har antagits i strid mot artikel 36.1 e. Beslutet försvagar konkurrensen, den interna marknadens funktion och energimenskapen, eftersom det kan antas stärka PJSC Gazproms och dess dotterbolags dominerande ställning på den aktuella geografiska marknaden och bidra till en uppdelning av marknaden enligt ländernas gränser.

3.

Tredje grunden: Bristande motivering

—

Beslutet strider mot artikel 296 FEUF, eftersom det inte i tillräcklig mån anger skälen till kommissionens slutsatser och den bevisning som kommissionen grundat sig på.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 216.2 FEUF

—

I enlighet med artikel 216.2 FEUF ska avtal som ingås av Europeiska unionen vara bindande för unionens institutioner.

—

Beslutet strider mot artikel 6 i fördraget om upprättande av en energigemenskap, eftersom det kan antas destabilisera den reglerings- och marknadsram som är tänkt att stimulera investeringar i gasnätverk. Beslutet försämrar försörjningstryggheten och blockerar konkurrensutvecklingen. Beslutet strider mot artikel 18 i fördraget om energigemenskapen, eftersom det ger Gazprom möjlighet att missbruka sin dominerande ställning på den aktuella marknaden.

—

Beslutet strider mot artikel 6.1 i fördraget om energigemenskapen, eftersom det försvagar konkurrensen inom energisektorn. Beslutet strider mot artikel 10 i fördraget om energigemenskapen, eftersom det ger privilegier åt Gazprom som investerare och har motsatt effekt vad avser Naftogaz investeringar i Ukrainas gastransportsystem.

—

Beslutet strider mot artikel 274 i associeringsavtalet mellan EU och Ukraina, eftersom det antogs utan samråd eller samarbete med Ukraina.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/46

Talan väckt den 28 mars 2017 – Abel m.fl. mot kommissionen

(Mål T-197/17)

(2017/C 151/59)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Marc Abel (Montreuil, Frankrike) och 1 438 andra sökande (ombud: advokaten J. Assous)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att Europeiska kommissionens agerat rättsstridigt,

—

fastställa den skada som sökandena vållats till följd av antagandet av kommissionens förordning (EU) 2016/646 av den 20 april 2016 om ändring av förordning (EG) nr 692/2008 vad gäller utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 6),

—

förplikta Europeiska kommissionen att betala skadestånd till sökandena med 1 000 euro för den ideella skada som de lidit till följd av antagandet av nämnda förordning samt ett symboliskt belopp på en euro för ekonomisk skada,

—

förelägga Europeiska kommissionen att omedelbart sätta ned ”den slutliga överensstämmelsefaktor” som införts genom förordning (EU) 2016/646 till ett värde på 1 och att avskaffa ”den tillfälliga överensstämmelsefaktor” som fastställts till 2,1, och

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande.

1.

Svaranden har agerat rättsstridigt i samband med att den antog den aktuella förordningen med utövande av den befogenhet som den delegerats av Europaparlamentet och rådet genom deras förordning (EG) nr 715/2007 av den 20 juni 2007 om typgodkännande av motorfordon med avseende på utsläpp från lätta personbilar och lätta nyttofordon (Euro 5 och Euro 6) och om tillgång till information om reparation och underhåll av fordon (EUT L 171, 2007, s. 1) i enlighet med rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter. Det rör sig konkret om följande:

—

Åsidosättande av både primärrättsliga och sekundärrättsliga bestämmelser i unionens lagstiftning på miljöområdet.

—

Åsidosättande av underordnade bestämmelser i gemenskapsrätten, såsom de allmänna principerna om att nuvarande skyddsnivå inte får sänkas, om försiktighet, om förebyggande, om insatser vid källan och om att förorenaren ska betala.

—

Åsidosättande av förfaranderegler, eftersom kommissionen inte kunde använda det föreskrivande förfarandet med kontroll för att ändra en väsentlig del av förordning nr 715/2007.

—

Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, eftersom antagandet av den aktuella förordningen inte har skett med iakttagande av de demokratiska garantier som följer med användningen av det ordinarie lagstiftningsförfarandet i vilket Europaparlamentet och rådet är medbeslutande.

2.

Det föreligger en faktisk och säker skada samt ett direkt orsakssamband mellan kommissionens agerande och den anförda skadan.

15.5.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 151/47

Talan väckt den 29 mars 2017 – EKETA mot kommissionen

(Mål T-198/17)

(2017/C 151/60)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Ethniko Kentro Erevnas kai Technologikis Anaptyxis (EKETA) (Thessaloniki, Grekland) (ombud: advokaterna V. Christianos och S. Paliou)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att Europeiska kommissionens begäran att EKETA ska återbetala ett belopp på 38 241,00 euro vilket motsvarar det belopp som EKETA mottagit med avseende på projektet ACTIBIO, en begäran som återfinns i kreditnota nr 3241615335/29.11.2016, saknar grund såvitt avser beloppet 9 353,56 euro,

—

fastställa att beloppet 9 353,56 euro utgör ersättningsgilla kostnader och att EKETA inte är skyldigt att återbetala det beloppet till Europeiska kommissionen, och

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

1.

Ethniko Kentro Erevnas kai Technologikis Anaptyxis (EKETA) ifrågasätter kommissionens begäran, genom kreditnota nr 3241615335/29.11.2016, med avseende på deltagande i projektet ACTIBIO. Genom nämnda kreditnota har Europeiska kommissionens begärt att EKETA ska återbetala det belopp som det mottagit för projektet ACTIBIO, vilket motsvarar ett belopp på 38 241,00 euro. Begäran framställdes efter det att Europeiska kommissionen genomfört en kontroll i sökandens lokaler.

2.

Under dessa omständigheter yrkar sökanden att tribunalen, med stöd av artikel 272 FEUF, fastställer att av ovannämnda belopp som framgår av kreditnotan ska beloppet 9 353,56 euro anses utgöra ersättningsgilla kostnader och att EKETA inte är skyldigt att återbetala det beloppet till kommissionen.

3.

EKETA gör gällande att det ovannämnda beloppet på 9 353,56 euro motsvarar ersättningsgilla personalkostnader och indirekta kostnader, vilka kommissionen har ansett vara icke ersättningsgilla kostnader. Att sökandens kostnader är ersättningsgilla följer av de uppgifter som sökanden lämnade till Europeiska kommissionen i samband med den kontroll som genomfördes i sökandens lokaler och av den efterföljande skriftväxlingen, som sökanden har inkommit med till tribunalen.