24.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/1

24.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/2

—

med beaktande av Tjugonionde årsrapporten om kontrollen av EU-rättens tillämpning (2011) (COM(2012)0714),

—

med beaktande av kommissionens Utvärderingsrapport för projektet ”EU pilot” (COM(2010)0070),

—

med beaktande av Andra utvärderingsrapporten för EU pilot-projektet, vilken lagts fram av kommissionen (COM(2011)0930),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 september 2007En Europeisk Union som bygger på resultat – tillämpningen av gemenskapsrätten (COM(2007)0502),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 mars 2002 om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten (COM(2002)0141),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 april 2012Uppdatering av klagandens ställning i ärenden om unionsrättens tillämpning (COM(2012)0154),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 september 2011 om den tjugosjunde årsrapporten om kontroll av gemenskapsrättens tillämpning (2009) (1)

—

med beaktande av det rättsliga yttrandet av den 26 november 2013 från Europaparlamentets rättstjänst Access to information about pre-infringement cases in the context of the EU Pilot and the annual report on the monitoring of the application of EU law,

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument som åtföljer den tjugonionde årsrapporten om kontrollen av EU-rättens tillämpning (SWD(2012)0399 och SWD(2012)0400),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för framställningar (A7-0055/2014), och av följande skäl:

A.

Med Lissabonfördraget infördes en rad nya rättsliga grunder som hade till syfte att underlätta genomförandet, tillämpningen och efterlevnaden av EU-rätten.

B.

Rätten till god förvaltning definieras i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna som rätten för var och en att få sina angelägenheter behandlade opartiskt, rättvist och inom skälig tid av unionens institutioner.

C.

Enligt artikel 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) ska unionens institutioner, organ och byråer när de fullgör sina uppgifter stödja sig på en öppen, effektiv och oberoende europeisk administration.

D.

Enligt Europaparlamentets rättstjänst har EU Pilot – en internetplattform som används av medlemsstaterna och kommissionen för att klargöra den faktiska och rättsliga bakgrunden till de problem som uppstår i samband med EU-rättens tillämpning – inte någon rättslig status och enligt ramavtalet om förbindelserna mellan Europaparlamentet och Europeiska kommissionen ska kommissionen i varje enskilt fall ge parlamentet kortfattad information om samtliga överträdelseförfaranden från det att en formell underrättelse översänds. Kommissionen får bara neka tillgång till personuppgifter i EU Pilot.

1.

Europaparlamentet upprepar sin uppfattning att det i artikel 17 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) fastställs att kommissionens grundläggande roll är att vara ”fördragens väktare”. I detta sammanhang noterar parlamentet att kommissionens befogenhet och skyldighet att övervaka tillämpningen av EU-rätten och bland annat inleda överträdelseförfaranden mot en medlemsstat som underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt fördragen (2) är en hörnsten i unionens rättsordning och därmed i linje med idén om en union baserad på rättsstatsprincipen.

2.

Europaparlamentet noterar att det av kommissionens årsrapport (3) framgår att kommissionen på senare år har minskat antalet nya överträdelseförfaranden. Under 2009, 2010 och 2011 inleddes det nämligen 2 900, 2 100 respektive 1 775 sådana förfaranden Årsrapporten visar även att antalet ärenden om försenat införlivande har stigit på senare år (1 185 under 2011, 855 under 2010, 531 under 2009) och att de fyra politikområden där det begås flest överträdelser är följande: miljö (17 %), inre marknaden (15 %), transport (15 %) och beskattning (12 %).

3.

Europaparlamentet noterar den minskade andelen överträdelseärenden (60,4 procent) som avslutades under 2011 innan de nådde domstolen, att jämföra med 88 procent av fallen under 2010. Det är av avgörande betydelse att medlemsstaternas åtgärder fortsatt kontrolleras noggrant med tanke på att vissa av framställningarna till parlamentet och klagomålen till kommissionen avser problem som kvarstår även efter det att ett ärende avslutats.

4.

Europaparlamentet konstaterar att sammanlagt 399 överträdelseförfaranden avslutades därför att medlemsstaten påvisat att EU:s lagstiftning följts och man har gjort stora ansträngningar för att åtgärda överträdelsen utan rättegång. Domstolen hade meddelat 62 domar enligt artikel 258 i EUF-fördraget under 2011, varav 53 domar (85 procent) som var till kommissionens fördel.

5.

Europaparlamentet uttrycker oro över den konstanta ökningen av sent införlivade direktiv från medlemsstaternas sida, med tanke på att 763 ärenden om försenat införlivande var under behandling i slutet av 2011, vilket innebar en ökning med 60 procent jämfört med föregående år.

6.

Europaparlamentet noterar att kommissionen i slutet av 2011 hänsköt det första ärendet avseende försent införlivande till domstolen, med en begäran om ekonomiska sanktioner enligt artikel 260.3 i EUF-fördraget.

7.

Europaparlamentet anser dock att denna statistik inte ger en korrekt bild av det faktiska underskottet när det gäller efterlevnaden av EU-rätten utan bara avspeglar de allvarligaste överträdelserna eller klagomålen från de mest högröstade personerna eller enheterna. Kommissionen har för närvarande varken politik eller resurser för att systematiskt kartlägga och hantera alla fall av bristande genomförande (4).

8.

Europaparlamentet uppmärksammar att överenskommelsen mellan EU-institutionerna om tillkännagivanden som fastställer förhållandet mellan de olika delarna i ett direktiv och motsvarande delar i de nationella införlivanderättsakterna (”jämförelsetabeller”) trädde i kraft den 1 november 2011 och att det därför inte har varit möjligt att utvärdera dess genomförande i denna årsrapport.

9.

Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen ska komma med en första översyn av dessa tillkännagivanden senast den 1 november 2014, vilket utlovades i årsrapporten.

10.

När det gäller funktionen av överträdelseförfarandena enligt artiklarna 258 och 260 i EUF-fördraget anser Europaparlamentet att kommissionen bör garantera att framställningar till parlamentet och klagomål till kommissionen tillmäts lika stor betydelse.

11.

Europaparlamentet påpekar att det enligt framställningar som ingetts av EU-medborgare – framför allt med avseende på grundläggande rättigheter, miljön, den inre marknaden och äganderättigheter – förekommer överträdelser av EU-rätten. Dessa framställningar visar klart och tydligt att det fortfarande i många fall och på många ställen förekommer ofullständigt införlivande eller bristfällig tillämpning av EU-rätten.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra efterlevnaden av EU-rätten till en verklig politisk prioritering som ska fullföljas i nära samarbete med parlamentet, som är skyldigt att a) hålla kommissionen politiskt ansvarig och b) som medlagstiftare se till att det självt är fullt informerat och därmed i stånd att ständigt förbättra sitt lagstiftningsarbete.

13.

Europaparlamentet konstaterar att det i förfaranden för hantering av klagomål är nödvändigt att systematiskt använda verktyg som främjar efterlevnaden och att parlamentet alltid måste utöva sin kontrollrätt.

14.

Europaparlamentet konstaterar att överträdelseförfarandet består av två faser: den administrativa (utredande) fasen och den rättsliga fasen inför domstolen. Kommissionen erkänner att ”enskilda, företag och andra aktörer och organisationer ger ett viktigt bidrag … genom att rapportera problem när medlemsstaternas myndigheter införlivar eller tillämpar EU-lagstiftningen”. När problem upptäcks inleds det bilaterala diskussioner mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten för att i möjligaste mån lösa dem via plattformen för EU Pilot-projektet (5).

15.

Europaparlamentet noterar i detta sammanhang att EU Pilot definieras som en plattform för ”bilaterala diskussioner mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten” (6) som inte har någon rättslig status utan bara är ett arbetsredskap inom ramen för kommissionens administrativa självständighet (7) under de inledande faserna av ett överträdelseförfarande.

16.

Europaparlamentet beklagar djupt att EU Pilot saknar rättslig status, och anser att legitimitet kan säkerställas endast genom att möjliggöra öppenhet och se till att klagande och [Europaparlamentet] görs delaktiga i EU Pilot. En rättslig status kan uppnås genom att snarast anta en rättsligt bindande akt som reglerar alla de inledande faserna av ett överträdelseförfarande liksom själva överträdelseförfarandet, vilket angavs i en studie som parlamentet nyligen offentliggjort (8). En sådan rättsligt bindande akt bör klargöra de klagandes respektive kommissionens rättigheter och skyldigheter och bör sträva efter att i möjligaste mån göra de klagande delaktiga i EU Pilot, åtminstone genom att se till att de informeras om de olika faserna av förfarandet.

17.

Europaparlamentet beklagar i detta sammanhang djupt att det inte har gjorts någon uppföljning av dess tidigare resolutioner, särskilt dess efterlysning av bindande regler i form av en förordning enligt artikel 298 i EUF-fördraget där man fastställer de olika aspekterna av överträdelseförfarandet och de inledande faserna av ett överträdelseförfarande – inklusive underrättelser, bindande tidsfrister, rätten att höras, motiveringsskyldigheten och rätten för varje person att kunna ta del av de handlingar som rör honom eller henne – så att de medborgerliga rättigheterna stärks och öppenhet och insyn säkerställs.

18.

Europaparlamentet anser att genomförandet av EU Pilot-plattformen behöver förbättras när det gäller transparens gentemot dem som lämnar in klagomål. Parlamentet önskar få tillgång till den databas där alla klagomål registreras för att kunna fullgöra sin uppgift att övervaka kommissionens roll som fördragens väktare.

19.

Europaparlamentet betonar vikten av god förvaltningspraxis och efterlyser förfaranderegler i form av en förordning, med artikel 298 i EUF-fördraget som rättslig grund, där de olika aspekterna av överträdelseförfarandet presenteras.

20.

Europaparlamentet uppmanar därför återigen kommissionen att föreslå bindande regler i form av en förordning enligt den nya rättsliga grunden, dvs. artikel 298 i EUF-fördraget, för att säkerställa full respekt för medborgarnas rätt till god förvaltning, vilken fastställs i artikel 41 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

21.

Europaparlamentet påminner om att kommissionen i enlighet med det reviderade ramavtalet om sina förbindelser med parlamentet ska ”ge parlamentet kortfattad information om samtliga överträdelseförfaranden från det att en formell underrättelse översänds, inklusive, om parlamentet begär det […] om de frågor som överträdelseförfarandet rör”, och förväntar sig att denna klausul ska tillämpas med ärligt uppsåt i praktiken.

22.

Europaparlamentet vidhåller därför att parlamentet har rätt till detaljerad information om specifika akter eller bestämmelser som orsakar införlivandeproblem och om antalet klagomål när det gäller specifika akter eller bestämmelser (9). Kommissionen har visserligen rätt att neka parlamentet tillgång till personuppgifter i EU Pilot-databasen, men parlamentet har rätt att begära information i anonym form för att få full kännedom om alla relevanta aspekter i samband med genomförandet och tillämpningen av unionslagstiftningen (10).

23.

Europaparlamentet välkomnar att samtliga medlemsstater deltar i EU Pilot och hoppas på att detta resulterar i en ytterligare minskning av antalet överträdelseförfaranden. Parlamentet vill att medborgarna ska få mer information om EU Pilot.

24.

Europaparlamentet anser att frågan om EU Pilot och mer generellt om överträdelser av EU-rätten och parlamentets tillgång till relevant information om de inledande faserna av ett överträdelseförfarande och själva överträdelseförfarandet är en mycket viktig fråga som måste föras upp på dagordningen för ett kommande interinstitutionellt avtal.

25.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, domstolen, Europeiska ombudsmannen och medlemsstaternas parlament.

24.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/6

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artikel 286,

—

med beaktande av artikel 108 i arbetsordningen,

—

med beaktande av yttrande nr 2/2004 av Europeiska gemenskapernas revisionsrätt över en modell för ”samordnad granskning (single audit)” (samt ett förslag till ram för gemenskapens interna kontroll) (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 november 1992 om hörande av Europaparlamentet inför utnämningen av ledamöter till revisionsrätten (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 19 januari 1995 om rådfrågningsförfarandet i samband med utnämning av ledamöter av revisionsrätten (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2013 om den integrerade ramen för intern kontroll (4),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0014/2014), och av följande skäl:

A.

I Limadeklarationen och Mexikodeklarationen från Internationella organisationen för högre revisionsorgan fastställs de viktigaste pelarna för en oberoende revisionsinstitution och där bekräftas också att nationella högre revisionsorgan i hög grad kan tolka deklarationens principer fritt.

B.

Revisionsrätten måste, som ett professionellt revisionsorgan, bland annat tillämpa sådana internationella standarder som gäller för den offentliga sektorn.

C.

Revisionsrätten inrättades genom budgetfördraget från 1975 i syfte att revidera EU:s finanser, och som EU:s externa revisor bidrar den till att förbättra unionens ekonomiska förvaltning samtidigt som den fungerar som en oberoende väktare av EU-medborgarnas ekonomiska intressen.

D.

Den finansiella och ekonomiska situationens snabba förändringar kräver effektiv mikro- och makrotillsyn, i enlighet med principerna om sparsamhet, kostnadseffektivitet och ändamålsenlighet, i en modern och utmanande Europeisk union.

E.

Offentliga revisorer såsom revisionsrätten och medlemsstaternas högre revisionsorgan spelar en avgörande roll när det gäller att återupprätta förtroende och tilltro till och förbättra EU:s offentliga ansvarighet. Det är därför viktigt att se eventuella diskussioner om möjliga reformer av revisionsrätten i det större sammanhanget med utmaningen att förbättra EU:s offentliga ansvarighet.

F.

I Lissabonfördraget bekräftades på nytt revisionsrättens rättsliga ram för att främja offentlig ansvarighet och bistå parlamentet och rådet med att se över genomförandet av EU:s budget, och på så sätt bidra till att förbättra EU:s ekonomiska förvaltning och skyddet av medborgarnas ekonomiska intressen.

G.

Enligt artikel 286 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska revisionsrättens ledamöter utses bland personer som i sina respektive medlemsstater tillhör eller har tillhört externa revisionsorgan eller som är särskilt kvalificerade för ämbetet i fråga och vilkas oavhängighet inte kan ifrågasättas.

H.

Det är av avgörande betydelse att revisionsrätten består av ledamöter som kan erbjuda bästa yrkesmässiga kompetens och oberoende enligt fördragets krav, och som inte riskerar att äventyra revisionsrättens rykte.

I.

Vissa utnämningar har gett upphov till olika uppfattningar mellan parlamentet och rådet, och om detta fortsätter riskerar det att skada revisionsrättens goda arbetsrelationer med ovannämnda institutioner och kan eventuellt också få allvarliga negativa följder för revisionsrättens trovärdighet och följaktligen dess ändamålsenlighet.

J.

Rådets beslut att utnämna ledamöter till revisionsrätten i fall där parlamentet har genomfört utfrågningar och yttrat sig negativt är obegripligt och tyder på avsaknad av respekt för parlamentet.

K.

Parlamentets uppfattning röner ett intensivt medialt intresse. Om personer vars kandidatur tidigare har avvisats offentligt och formellt av parlamentet blir ledamöter i revisionsrätten skulle förtroendet för de berörda institutionerna försvagas.

L.

Ledamöter med professionella revisionskunskaper kombinerat med en bredare och mer diversifierad funktionell bakgrund som ger olika synsätt och kompetenser kommer att effektivisera revisionsrätten när det gäller bedömning och verksamhet. Det är oacceptabelt att man i våra dagar inte lyckas uppnå en lämplig könsfördelning.

M.

Samarbetet mellan revisionsrätten och parlamentet, vilket är centralt för EU:s budgetkontrollsystem, påverkas negativt när vissa av revisionsrättens ledamöter inte godkänns av parlamentet.

N.

I den inbördes utvärderingen från 2013 kräver man att revisionsrättens interna förfaranden ska påskyndas och att dess roll och behörighet gentemot externa intressenter ska förtydligas. Man understryker också att de enheter som är föremål för granskning har en alltför stor inverkan på revisionsrättens granskningsresultat och revisionsuttalanden.

O.

Europaparlamentet inriktar sig huvudsakligen på förslag som inte kräver fördragsändringar.

P.

Rådet har alltid respekterat rekommendationerna från den kommitté som har inrättats i enlighet med artikel 255 i EUF-fördraget för att avge ett yttrande om kandidaternas lämplighet att utöva ämbetet som generaladvokat vid Europeiska unionens domstol respektive domare vid tribunalen, trots att en sådan skyldighet inte föreskrivs tydligt i fördraget.

1.

Europaparlamentet anser att Europeiska revisionsrätten, som en extern revisor för EU:s institutioner, inte bara kan tillhandahålla lagstiftarna en revisionsförklaring i fråga om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet för ett visst budgetår, utan också befinner sig i en utmärkt position för att bistå lagstiftaren och budgetmyndigheten, i synnerhet parlamentets budgetkontrollutskott, med värdefulla åsikter om resultaten av EU:s politik. Detta skulle kunna bidra till att förbättra resultaten och öka effektiviteten hos EU-finansierad verksamhet, identifiera skalfördelar och spridningseffekter i medlemsstaternas nationella politik och bistå parlamentet med en extern utvärdering av kommissionens bedömning av de offentliga finanserna i medlemsstaterna.

2.

Europaparlamentet anser att revisionsrätten även fortsättningsvis bör kännetecknas av oberoende, integritet, opartiskhet och professionalism och att den samtidigt bör bygga upp starka arbetsrelationer med sina samarbetspartner, särskilt Europaparlamentet, och särskilt dess budgetkontrollutskott, men även med de särskilda utskotten, som ett led i EU-institutionernas ansvarighetsprocess.

3.

Europaparlamentet konstaterar att revisionsrätten enligt EUF-fördraget (artikel 287.1 2) är skyldig att avge en revisionsförklaring (DAS (5)) till parlamentet och rådet rörande betalningarnas laglighet och korrekthet efter att ha kontrollerat korrektheten och lagligheten hos samt resultaten av EU:s budget. Revisionsrätten ska enligt fördraget också tillhandahålla särskilda rapporter och yttranden. Parlamentet noterar att en stor del av revisionsrättens personal ägnar sig åt den årliga revisionsförklaringen.

4.

Europaparlamentet anser att revisionsrättens oberoende, integritet, opartiskhet och professionalism är nyckeln till trovärdighet i dess arbete för att bistå parlamentet och rådet vid kontrollen och förbättringen av EU:s ekonomiska förvaltning, samt vid skyddet av unionens ekonomiska intressen, ända från programplaneringsstadiet fram till avslutandet av konton.

5.

Europaparlamentet beklagar att revisionsrätten – för artonde året i rad – inte kunnat lämna en positiv revisionsförklaring rörande betalningarnas laglighet och korrekthet till följd av resultaten av sin revision. Parlamentet understryker också att en felfrekvens i sig inte ger en fullständigt heltäckande bild av hur effektiv unionens politik är.

6.

Europaparlamentet påminner om att revisionsrätten enligt artikel 287 i EUF-fördraget ska avge en förklaring om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet till Europaparlamentet och rådet. Parlamentet påpekar att revisionsrätten, i stället för att lämna en revisionsförklaring om räkenskapernas tillförlitlighet och de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet, lämnade fyra yttranden 2012: ett om räkenskapernas tillförlitlighet och tre om de underliggande transaktionernas laglighet och korrekthet (ett om inkomster, ett om åtaganden och ett om betalningar). Parlamentet anser att detta arbetssätt inte underlättar bedömningen av kommissionens genomförande av budgeten.

7.

Europaparlamentet framhåller att revisionsförklaringen är en årlig indikator på ett flerårigt utgiftssystem som gör det svårare att återge de fleråriga arrangemangens cykliska karaktär och inverkan, och därför kan förvaltnings- och kontrollsystemens totala inverkan och effektivitet endast delvis bedömas i slutet av en utgiftsperiod. Parlamentet anser därför att revisionsrätten bör kunna lägga fram en halvtidsöversyn och en sammanfattande rapport utöver den årliga revisionsförklaringen om en programplaneringsperiods slutresultat för den ansvarsfrihetsbeviljande myndigheten.

8.

Europaparlamentet välkomnar att revisionsrätten sedan 2009 har gjort avsevärda ansträngningar för att utveckla sina produkter och tjänster men även sin årsrapport. Europaparlamentet anser emellertid att större insatser borde göras och mer resurser användas för att förbättra kvaliteten ytterligare, huvudsakligen vad gäller revisionsrättens effektivitetsrevision som innehåller information om EU:s budgetresultat. Parlamentet anser att revisionsrätten bör bygga vidare på revisionsförklaringsmodellen för att avgöra och förklara om och hur resultat har uppnåtts, så att lärdomar kan dras och tillämpas i andra sammanhang.

9.

Europaparlamentet inser revisionsförklaringens historiska och konstruktiva roll när det gäller att lägga fokus på begreppen laglighet och korrekthet som användbara index för god finansiell praxis och goda förvaltningsresultat på alla EU:s utgiftsnivåer och visa hur EU:s medel har använts för att efterleva parlamentets beslut som lagstiftare och budgetmyndighet. Parlamentet understryker emellertid att revisionsrätten både nu och i framtiden bör avsätta mer resurser för att granska huruvida sparsamhet, effektivitet och ändamålsenlighet har uppnåtts vid användning av de offentliga medel som anförtrotts kommissionen. Parlamentet anser att de resultat som framkommer i särskilda rapporter bör leda till motsvarande anpassningar i EU-programmen.

10.

Europaparlamentet understryker att revisionsrättens uppdrag, i enlighet med fördraget, innehåller referensramar för att uppfylla rollen som unionens oberoende externa revisionsorgan. Parlamentet noterar att mandatet är mycket flexibelt vilket gör att revisionsrättens uppdrag kan bli mer omfattande än vad som anges i revisionsförklaringen. Parlamentet erinrar om att revisionsrätten genom mandatet kan presentera resultatet av sina effektivitetsrevisioner i särskilda rapporter där det finns betydande möjligheter att tillföra mervärde genom att fokusera på och undersöka högriskområden. Dessutom ska dessa rapporter ge information till EU-medborgarna om unionens funktion och användningen av de europeiska fonderna inom olika sektorer, vilket hjälper till att närma medborgarna till Europa och göra unionen mer genomblickbar och förståelig.

11.

Europaparlamentet påminner om att ett av de bästa sätten att förbättra granskningen av Europeiska unionens räkenskaper och förbättra både resultaten av och ändamålsenligheten hos EU:s utgifter är att bevilja ansvarsfrihet före den 31 december året som följer på det budgetår som granskas. Parlamentet betonar att detta skulle tvinga revisionsrätten att lägga fram årsrapporten senast den 30 juni.

12.

Europaparlamentet föreslår att revisionsrätten, utan att det inverkar på dess oberoende, bygger sitt yttrande på väsentlighetsnivån och inte bara på den acceptabla felkvoten, vilket verkar vara mer i överensstämmelse med internationella revisionsstandarder.

13.

Europaparlamentet föreslår att parlamentet ska ägna ett särskilt avsnitt i sitt årliga betänkande om beviljande av ansvarsfrihet till att följa upp de rekommendationer som gjorts av revisionsrätten i dess olika effektivitetsrevisioner, i syfte att motivera kommissionen och medlemsstaterna att genomföra dessa rekommendationer. Parlamentet bör också ange vilka betydelsefulla uppföljningsåtgärder som revisionsrätten, utan att det inverkar på dess oberoende, kan uppmärksamma särskilt i sin årsrapport.

14.

Europaparlamentet noterar att revisionsrätten planerar sitt arbetsprogram på flerårig och årlig basis. Parlamentet noterar också att den fleråriga planen gör att revisionsrättens strategi kan fastställas och uppdateras, och i den årliga planen anges de specifika uppgifter som ska genomföras under året i fråga. Parlamentet välkomnar att revisionsrätten varje år presenterar det årliga arbetsprogrammet för budgetkontrollutskottet och anger de prioriterade revisionsuppgifterna och de resurser som avsatts för deras genomförande.

15.

Europaparlamentet anser att den nuvarande mötesformen, som omfattar parlamentet, rådet och revisionsrätten, är värdefull för utarbetandet av revisionsrättens årliga arbetsprogram. Parlamentet understryker att en strukturerad förberedande dialog av detta slag i stor utsträckning bidrar till att trygga en effektiv och demokratisk ansvarighet för medborgarna när det gäller användningen de offentliga medel som anslagits för att uppfylla EU:s mål. Parlamentet betonar att revisionsrätten, trots ökat rådgivande samarbete med parlamentet och rådet, själv bör fatta beslut om sitt årliga arbetsprogram, utan något politiskt och nationellt inflytande.

16.

Europaparlamentet noterar att frågor som är betydelsefulla för externa intressenter, till exempel Europaparlamentet, och påföljande anmodanden om revision varken samlas in på ett strukturerat sätt eller prioriteras. Parlamentet anser att detta inverkar negativt på revisionsresultatens genomslagskraft. Parlamentet noterar dessutom att revisionsrättens mervärde är direkt förbundet med parlamentets och andra aktörers utnyttjande av dess arbete i ansvarighetsförfarandet. Parlamentet uppmanar därför revisionsrätten att i sitt årliga arbetsprogram ta hänsyn till lagstiftarnas politiska prioriteringar och frågor som har stor betydelse för EU-medborgarna och som har vidarebefordrats av parlamentets budgetkontrollutskott, som en kanal för EU-medborgarnas farhågor.

17.

Europaparlamentet förväntar sig att ett närmare samarbete ska upprättas mellan revisionsrätten och medlemsstaternas högre revisionsorgan, med konkreta resultat i fråga om delaktigheten i revisionsrättens årliga arbete. Parlamentet förväntar sig dessutom konkreta, metodiska framsteg och överenskommelser om revisionsdatum, och att kommissionen ska inge förslag utifrån en rättslig studie om att integrera revisionsarbete som utförs av medlemsstaternas högre revisionsorgan i revisionsrättens revisioner om delad förvaltning i respektive medlemsstat.

18.

Europaparlamentet betonar att revisionsrätten bör ligga i framkant när det gäller att fastställa ett arbetssätt genom vilket nationella högre revisionsorgan och revisionsrätten förstärker samordningen av sina resurser för att utvärdera EU-budgetens utgifter och resultat. Det är också ett sätt att undvika dubbelarbete när det gäller kontroller och samtidigt dela med sig av kontrollinformation, identifiera riskområden, genomföra gemensam revision eller att koppla de nationella högre revisionsorganen närmare revisionsrättens revisionsuppdrag, vilket leder till utveckling av gemensamma arbetsmetoder och större effektivitet på respektive kontrollnivå. Parlamentet noterar att det är viktigt att revisionsrätten och de nationella högre revisionsorganen utbyter revisions- och kontrolluppgifter samt god praxis för att förbättra inriktningen på revisions- och kontrollsatsningar. Parlamentet konstaterar att det finns alltför många kontrollskeden och att detta dubbelarbete bör undvikas för att minska arbetsbördan för förvaltningsmyndigheter och stödmottagare.

19.

I enlighet med artikel 287.3 i EUF-fördraget begär därför Europaparlamentet att samarbetet mellan de nationella revisionsorganen och revisionsrätten ska utökas när det gäller kontrollen av den delade förvaltningen.

20.

Europaparlamentet föreslår att man undersöker möjligheten för nationella revisionsorgan att, i egenskap av oberoende externa revisorer och med vederbörlig hänsyn till internationella revisionsstandarder, kunna bevilja medlemsstaternas regeringar nationella revisionsintyg för förvaltning av unionens medel, som ska användas vid förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet i enlighet med ett lämpligt interinstitutionellt förfarande, som kommer att införas.

21.

Europaparlamentet understryker vikten av att inkludera de europeiska programmen i planeringen av de kontroller som utförs av revisionsrätten med särskild uppmärksamhet på program med gemensam förvaltning. I detta sammanhang bör de nationella parlamenten spela en central roll, genom att kunna be sina respektive revisionsrätter att utföra revision av europeiska fonder eller program. Parlamentet noterar att genom att institutionalisera och reglera denna kontroll skulle det bli möjligt att presentera resultaten av kontrollen en gång om året inför det nationella parlamentet.

22.

Europaparlamentet noterar att de bestämmelser som omfattar de huvudsakliga utgiftsområdena för perioden 2014–2020 avsevärt har förändrat den ekonomiska och rättsliga ramen för genomförandet av EU:s budget. Parlamentet påpekar att dessa reformer innebär betydande förändringar som kommer att påverka riskerna i fråga om finansiell förvaltning genom att förenkla regler, utöka villkoren och utnyttja EU:s budget. Parlamentet insisterar därför på att revisionsrätten i större utsträckning fokuserar på resultat som på lämpligt sätt redovisar risker och resultat med nya instrument av detta slag.

23.

Europaparlamentet föreslår att revisionsrätten ska synkronisera sitt fleråriga arbetsprogram med den fleråriga budgetramen och inkludera en halvtidsöversyn samt en heltäckande granskning av kommissionens avslutning av räkenskaperna i respektive flerårig budgetram.

24.

Europaparlamentet konstaterar att effektivitetsrevisionerna ofta saknar en tydlig orsaksanalys med avseende på revisionsresultaten. Parlamentet noterar vidare att det saknas ett system för att garantera att de revisorer som får uppgiften att genomföra en viss revision har den tekniska kunskap och de metodologiska färdigheter som krävs för att genomföra revisionen utan att behöva börja från grunden i revisionsfrågorna. Parlamentet anser att dessa förhållanden minskar effektiviteten och ändamålsenligheten hos revisionsrättens slutsatser i effektivitetsrevisionerna.

25.

Europaparlamentet förväntar sig full insyn i hur lång tid revisionsrätten behöver på sig för olika arbetsuppgifter, och uppmanar revisionsrätten att för varje effektivitetsrevision offentliggöra en tidsplan och ange vilka olika skeden som respektive uppgift passerat under arbetets gång, dvs. hur lång tid det tog att gå igenom de olika skedena. Dessa skeden är i nuläget följande:

26.

Europaparlamentet noterar att effektivitetsrevisioner som omfattar en förberedande undersökning av revisionsrätten tar två år, vilket i flera fall har inneburit att slutsatserna varit inaktuella och hindrat genomförandet av tillfredsställande åtgärder. Parlamentet förväntar sig att revisionsrätten ska effektivisera utarbetandet av sina effektivitetsrevisioner och skära ned på överflödiga delar i förfarandet.

27.

Europaparlamentet önskar att revisionsrätten i framtiden inte bara ska offentliggöra kommissionens kommentarer om revisionsrättens resultat, slutsatser och rekommendationer, utan också ge en tydlig replik där så är lämpligt.

28.

Europaparlamentet anser att revisionsrätten regelbundet bör tillhandahålla statistik om ledamöternas närvaro vid revisionsrättens säte i Luxemburg till parlamentets budgetkontrollutskott, och förväntar sig full insyn i detta avseende. Parlamentet vill att kommissionen ska tillhandahålla en analys om möjligheten att byta ut en del av ersättningen till revisionsrättens ledamöter mot dagtraktamente.

29.

Europaparlamentet betonar att det visserligen är nödvändigt att vara rättvis och att hänvisa till revisionsobjektets argument i respektive rapport, men att man inte nödvändigtvis behöver nå enighet med revisionsobjektet.

30.

Europaparlamentet konstaterar att överläggningarna i parlamentet om frågor som tas upp i särskilda rapporter i vissa fall redan har avslutats när revisionen presenteras, vilket medfört att det inte har varit möjligt att dra nytta av revisionsrättens arbete. Parlamentet noterar dessutom att revisionsrättens nyckelrekommendationer i vissa fall redan har genomförts av kommissionen när revisionsrättens rapport väl lagts fram. Parlamentet förväntar sig att revisionsrätten under revisionsarbetet ska ta hänsyn till externa tidsbegränsningar och extern utveckling.

31.

Europaparlamentet förväntar sig att revisionsrätten tydligt ska ange vilka svagheter och bästa metoder som medlemsstaternas myndigheter har, genom att konsekvent uppge dessa i sina rapporter.

32.

Europaparlamentet är övertygat om att skal- och diversifieringsfördelar kan uppnås genom noggranna analyser av resursbehoven för revisionsrättens ledamöter. Parlamentet förväntar sig att revisionsrätten ska undersöka sådana skalfördelar, bland annat när det gäller gemensam förartjänst för ledamöterna och att dela kansli och personal.

33.

Europaparlamentet beklagar att mellanstatliga åtgärder utanför EU-fördragets ram i likhet med den som användes för att inrätta Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten (EFSF) och Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) också innebär allvarliga utmaningar för den offentliga ansvarigheten och revisionen, samtidigt som revisionsrättens viktiga roll försvagas.

34.

Europaparlamentet beklagar att det hittills inte har gjorts någonting för att upprätta en oberoende, extern offentlig kontroll, och beklagar också att även efter det att revisionsrätten har utsett en medlem i ESM:s revisionskommitté kommer kommitténs årliga revisionsrapport inte att göras tillgänglig för vare sig parlamentet eller allmänheten. Parlamentet uppmanar revisionsrätten att regelbundet tillhandahålla parlamentet kommitténs årliga revisionsrapport och all annan nödvändig information om revisionsrättens aktiviteter i detta avseende, så att parlamentet kan granska revisionsrättens arbete under förfarandet för beviljande av ansvarsfrihet.

35.

Europaparlamentet noterar att revisionsrättens sammansättning och utnämningsförfarande fastställs i artiklarna 285 och 286 i EUF-fördraget. Parlamentet betonar emellertid behovet av att få till stånd en förändring i fördraget som innebär att rådet och parlamentet blir likställda när det gäller att utse ledamöter till revisionsrätten, för att garantera demokratisk legitimitet, insyn och ledamöternas fullständiga oberoende.

36.

Europaparlamentet beklagar att vissa utnämningsförfaranden har lett till konflikt mellan parlamentet och rådet om kandidater, trots att det inte finns någon bestämmelse i fördraget som borde orsaka konflikt. Parlamentet betonar att det enligt fördragets bestämmelser är parlamentets uppgift att kontrollera de nominerade, och anser att rådet, för att som EU-institution visa god samarbetsanda, bör respektera beslut som parlamentet har fattat efter utfrågningen.

37.

Europarlamentet kräver att valet av ledamöter i revisionsrätten efter förslag av rådet vid nästa ändring av EU-fördraget ska åligga parlamentet. Parlamentet understryker att ett sådant förfarande skulle göra ledamöterna i revisionsrätten mer oberoende i förhållande till medlemsstaterna.

38.

Europaparlamentet välkomnar att revisionsrätten antog en ny arbetsordning under 2010 vilket innebar att den i enlighet med den nuvarande rättsliga ramen kunde rationalisera sin beslutsprocess så att revisionsrapporterna och yttrandena nu antas av grupper om 5–6 ledamöter i stället för hela kollegiet på 28 ledamöter.

39.

Europaparlamentet anser att den nuvarande geografiska representationsregeln när det gäller den högsta ledningen, enligt vilken det kan finnas en ledamot per medlemsstat, inte längre är till samma nytta eller har samma trovärdighet. Den bör kunna ersättas av en lättare förvaltningsstruktur som är anpassad för ett bredare ansvarighetsmandat, med egna bestämmelser för att garantera oberoende inom revisionsrättens alla verksamheter.

40.

Europaparlamentet föreslår därför att revisionsrätten ska ha samma antal ledamöter som kommissionen. Ledamöterna bör åtminstone ha yrkeserfarenhet inom revision och förvaltning. Revisionsrättens ledamöter bör vara särskilt kvalificerade för sina tjänster och deras oavhängighet får inte kunna ifrågasättas.

41.

Europaparlamentet föreslår en granskning av metoden för ersättning till revisionsrättens ledamöter och personal med direkt och personlig anknytning till respektive ledamot, både för att anpassa ersättningen till nationell och internationell praxis för liknande funktioner och för att revisionsrättens ledamöter ska kunna fullgöra sitt uppdrag på ett oavhängigt sätt.

42.

Europaparlamentet antar följande principer, urvalskriterier och förfaranden för att yttra sig om kandidaterna till ledamöter i revisionsrätten:

43.

Europaparlamentet anser att kriterierna för utnämning av revisionsrättens ledamöter bör specificeras närmare på grundval av artikel 286 i EUF-fördraget, och understryker att dess bedömning huvudsakligen kommer att styras av följande kriterier:

44.

Europaparlamentet uppmanar rådet att

45.

Europaparlamentet fastställer följande vad gäller förfaranden i budgetkontrollutskottet och kammaren:

46.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och till revisionsrätten, samt för kännedom till Europeiska unionens övriga institutioner och medlemsstaternas parlament och revisionsorgan.

24.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/14

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (1),

—

med beaktande av protokoll nr 2 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, särskilt artiklarna 4, 6 och 7,

—

med beaktande av de praktiska bestämmelser som avtalades den 22 juli 2011 mellan Europaparlamentets och rådets behöriga tjänsteavdelningar för genomförande av artikel 294.4 i EUF-fördraget i händelse av överenskommelser vid den första behandlingen,

—

med beaktande av sin resolution av den 13 september 2012 om 18:e rapporten om bättre lagstiftning – Tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna (2010) (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 september 2011 om bättre lagstiftning, subsidiaritet och proportionalitet samt smart lagstiftning (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om garantier för oberoende konsekvensbedömningar (4),

—

med beaktande av kommissionens rapport om subsidiaritet och proportionalitet (19:e rapporten om bättre lagstiftning avseende 2011) (COM(2012)0373),

—

med beaktande av kommissionens meddelanden om EU-lagstiftningens ändamålsenlighet (COM(2012)0746 och COM(2013)0685),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Smart lagstiftning – tillgodose de små och medelstora företagens behov (COM(2013)0122),

—

med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om övervakning och samråd om smart lagstiftning för små och medelstora företag (SWD(2013)0060),

—

med beaktande av kommissionens meddelande om smart lagstiftning i Europeiska unionen (COM(2010)0543),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 30 maj 2013 om smart lagstiftning,

—

med beaktande av rapporten av den 15 november 2011 från högnivågruppen av oberoende intressenter för administrativa bördor, Europa kan bättre: En rapport om bra metoder i medlemsstaterna för att minska administrativa bördor i genomförandet av EU-lagstiftning,

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande av den 30 maj 2013 (5),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0056/2014), och av följande skäl:

A.

Agendan för smart lagstiftning är ett försök att stärka insatserna när det gäller bättre lagstiftning, förenkling av EU-lagstiftningen och minskning av administrativa bördor, och att verka för god förvaltning grundad på faktabaserat beslutsfattande där konsekvensbedömningar och kontroller i efterhand spelar en väsentlig roll.

B.

De nationella parlamenten bör delta i efterhandsbedömningen av nya regleringar. På så sätt skulle man kunna bistå kommissionen i utarbetandet av rapporter och rent allmänt förbättra utvärderingen av Europafrågor i de nationella parlamenten.

C.

Det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning från 2003 är dåligt anpassat till den nuvarande rättsliga ramen som är en följd av Lissabonfördraget, inte minst med hänsyn till EU-institutionernas splittrade metoder för antagande av gemensamma politiska förklaringar om förklarande dokument och praktiska bestämmelser på sekretariatnivå för genomförandet av artikel 294 i EUF-fördraget.

1.

Europaparlamentet betonar att den lagstiftning som föreslås och antas på EU-nivå bör vara enkel, ändamålsenlig och effektiv, ha ett tydligt mervärde, vara lätt att förstå och vara tillgänglig på medlemsstaternas alla officiella språk, samt ge full nytta för minsta möjliga kostnad. Parlamentet är medvetet om att den ekonomiska krisen har ökat belastningen på nationella förvaltningars resurser, och anser att ett åtagande om att skapa tydlig lagstiftning som är lätt att införliva skulle bidra till att minska en del av denna börda för de nationella förvaltningarna och för enskilda personer som måste följa lagen. Parlamentet understryker att EU-institutionerna ansvarar för att garantera att lagstiftningen är tydlig och lätt att förstå och att den inte leder till onödiga administrativa bördor för medborgare eller företag.

2.

Europaparlamentet betonar att konsekvensbedömningen av ny lagstiftning för små och medelstora företag eller stora företag dock inte får vare sig diskriminera arbetstagare på grund av företagens storlek eller medföra en försämring av arbetstagares grundläggande rättigheter, inbegripet rätten till information och samråd, arbetsvillkor, välbefinnande på arbetet och socialförsäkringsförmåner. Den får inte heller motverka en förbättring av dessa rättigheter eller skyddet av dem i samband med gamla och nya arbetsrelaterade risker.

3.

Europaparlamentet betonar att EU-institutionerna måste ta hänsyn till subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i samband med lagstiftning.

4.

Europaparlamentet erinrar om sina tidigare kommentarer om att konsekvensbedömningsnämnden och nationella parlament vid ett flertal tillfällen har upptäckt att dessa principer inte behandlats i tillräcklig utsträckning i kommissionens konsekvensbedömningar. Parlamentet uttrycker ännu en gång sin besvikelse över att denna kritik har upprepats ytterligare ett år.

5.

Europaparlamentet anser att agendan för bättre lagstiftning bör präglas av flernivåstyrning, det vill säga samordnade åtgärder från EU, nationella institutioner och lokala och regionala myndigheter.

6.

Europaparlamentet efterlyser på nytt att 2003 års interinstitutionella avtal om bättre lagstiftning omförhandlas för att ta hänsyn till den nya rättsliga ram som har uppkommit genom Lissabonfördraget, stärka de rådande bästa metoderna och modernisera avtalet i linje med agendan för bättre lagstiftning. Parlamentet rekommenderar att ett eventuellt nytt avtal antas på grundval av artikel 295 i EUF-fördraget och bör vara av bindande natur.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att inleda förhandlingar med parlamentet om kriterierna för en lämplig tillämpning av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget. Parlamentet anser att detta kan göras inom ramen för översynen av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning, som därmed bland annat skulle omfatta sådana kriterier.

8.

Europaparlamentet anser att den mångfald av benämningar som används för de system som kommissionen använder för att utvärdera antagna lagar och minska bördorna är förvirrande och onödigt komplicerad. Parlamentet rekommenderar att en enda benämning antas under rubriken ”bättre lagstiftning”, och upprepar sin uppmaning att en kommissionsledamot bör vara ansvarig för området.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utöka granskningen av hur proportionalitetsprincipen tillämpas, i synnerhet vad gäller användandet av artiklarna 290 och 291 i EUF-fördraget om delegerade akter och genomförandeakter.

10.

Europaparlamentet anser att mekanismen för tidig varning noga bör övervägas för en ökad demokratisk legitimitet.

11.

Samtidigt som den ekonomiska och finansiella krisen kräver en bättre samordning av politiken och en förstärkning av unionens befogenheter inom en rad områden påpekar Europaparlamentet att det också är mycket viktigt att upprätthålla en klar bild av uppdelningen av befogenheter i Europeiska unionens system med flernivåstyrning och att, efter en öppen diskussion, fatta öppna beslut på lämpligaste nivå och minska byråkratin.

12.

Europaparlamentet upprepar att EU-institutionerna måste respektera subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, som är fördragsfästa i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen och protokoll nr 2 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och som är allmänna och bindande för institutionerna i deras utövande av unionens befogenheter, med undantag för de områden där unionen har exklusiv befogenhet, på vilka subsidiaritetsprincipen inte tillämpas.

13.

Europaparlamentet föreslår att man bedömer huruvida lämpliga kriterier bör fastställas på EU-nivå för att utvärdera om subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna följs.

14.

Europaparlamentet konstaterar att protokoll nr 2 ger de nationella parlamenten en formell möjlighet att fungera som rådgivare åt EU:s lagstiftare om huruvida ett lagförslag kommer till korta när det gäller uppfyllandet av subsidiaritetskravet eftersom förslagets mål på grund av sin omfattning eller sina verkningar inte kan uppnås bättre på unionsnivå än på medlemsstatsnivå.

15.

Europaparlamentet konstaterar att konsekvensbedömningar är mycket viktiga som verktyg för att stödja beslutsfattandet i lagstiftningsprocessen, och betonar att det i detta sammanhang krävs att frågor som avser subsidiaritet och proportionalitet beaktas noggrant.

16.

Europaparlamentet välkomnar att de nationella parlamenten deltar mer aktivt i EU:s lagstiftningsprocess och att de visar allt större intresse för att EU-institutionerna tillämpar dessa principer korrekt. Detta kan illustreras med att Europaparlamentet under 2011 tog emot 77 motiverade yttranden som hävdade att ett förslag till lagstiftningsakt inte respekterade subsidiaritetsprincipen och 523 andra bidrag beträffande ett lagförslag. Motsvarande siffror för 2010 var 41 respektive 299. Parlamentet förklarar sig vara berett att fortsätta och stärka samarbetet och den interparlamentariska dialogen med de nationella parlamenten.

17.

Europaparlamentet betonar med eftertryck att både den parlamentariska kontroll som utövas av Europaparlamentet och den som utövas de nationella parlamenten är viktig. Parlamentet rekommenderar långtgående bistånd till de nationella parlamenten så att dessa kan utöva sina kontrolluppgifter. Parlamentet föreslår också att de nationella parlamenten förses med riktlinjer som underlättar deras utvärdering av respekten för subsidiaritetsprincipen.

18.

Europaparlamentet framhåller att Europeiska unionens domstol enligt artikel 263 i EUF-fördraget är behörig att granska lagenligheten i lagstiftningsakter, däribland respekten för subsidiaritetsprincipen. Denna princip är en politisk riktlinje för hur makt ska utövas på unionsnivå.

19.

Europaparlamentet påpekar att domstolen, i kraft av fördragen, är behörig att pröva en talan om ”åsidosättande av fördragen eller av någon rättsregel som gäller deras tillämpning”. Enligt fördraget om Europeiska unionen hör subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna till dessa regler. Parlamentet konstaterar att den rättsliga prövningen av unionsakternas giltighet därför även omfattar respekten för dessa principer.

20.

Europaparlamentet betonar att domstolen i sin dom av den 12 maj 2011 i mål C-176/09 (Luxemburg mot Europaparlamentet och rådet), konstaterar att proportionalitetsprincipen ”innebär att de medel som föreskrivs i en unionsbestämmelse ska vara ägnade att säkerställa att de legitima mål som eftersträvas i den berörda lagstiftningen uppnås och inte får gå utöver vad som är nödvändigt för att uppnå dessa mål” och att ”på de områden där unionslagstiftaren har vittgående lagstiftningsbefogenheter” kan lagenligheten av en åtgärd som antas i detta sammanhang endast påverkas om åtgärden är uppenbart olämplig i förhållande till det mål som de behöriga institutionerna avser att nå, även om unionslagstiftaren ändå måste ”göra sitt val utifrån objektiva kriterier” och, när det gäller att bedöma de villkor som hänger samman med olika möjligheter undersöka ”huruvida de eftersträvade målen med bestämmelserna är av sådan betydelse att de negativa ekonomiska effekterna därav, även omfattande sådana, för vissa aktörer är motiverade”.

21.

Europaparlamentet konstaterar att subsidiaritetsprincipen enligt formuleringen i fördragen tillåter att unionen på de områden där den inte har exklusiv befogenhet vidtar en åtgärd ”endast om och i den mån som målen för den planerade åtgärden inte i tillräcklig utsträckning kan uppnås av medlemsstaterna vare sig på central nivå eller på regional och lokal nivå, och därför, på grund av den planerade åtgärdens omfattning eller verkningar, bättre kan uppnås på unionsnivå”, medan det om proportionalitetsprincipen sägs att unionens åtgärder till innehåll och form inte får gå utöver vad som är nödvändigt för att nå målen i fördragen. Subsidiaritet och proportionalitet är principer som hör nära ihop men ändå är åtskilda: subsidiaritetsprincipen handlar om lämpligheten av unionsåtgärder på områden som inte tillhör unionens exklusiva behörighet, medan proportionalitetsprincipen handlar om lämpligheten hos de åtgärder som föreskrivs av lagstiftaren i förhållandet till de mål som eftersträvas, och fungerar som en allmän regel för utövandet av unionens befogenheter. Parlamentet konstaterar därför att prövningen av proportionaliteten i ett förslag till lagstiftningsakt logiskt sett kommer efter subsidiaritetsprövningen, men också att subsidiaritetskontrollen inte skulle vara tillräckligt effektiv om inte också en proportionalitetskontroll utfördes.

22.

Europaparlamentet noterar att kommissionen under 2011 mottog endast ett litet antal parlamentsfrågor (32 av fler än 12 000) om frågor som rörde respekt för subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

23.

Europaparlamentet framhåller att kommissionen under 2011 tog emot 64 motiverade yttranden i enlighet med protokoll nr 2 om tillämpning av subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna, vilket innebär en avsevärd ökning i förhållande till 2010. Parlamentet konstaterar dock att dessa 64 motiverade yttranden utgjorde bara cirka 10 procent av de sammanlagt 622 yttranden som de nationella parlamenten skickade till kommissionen under 2011 inom ramen för respektive politiska dialog. Parlamentet uppmärksammar dock att inget av kommissionens förslag ledde till ett antal motiverade yttranden som var tillräckligt för att utlösa förfarandena med ”gult” eller ”orange kort” enligt protokollet. Den 22 maj 2012 användes dock för första gången det ”gula kortet” mot ett förslag från kommissionen (förslaget till rådets förordning om utövandet av rätten att vidta kollektiva åtgärder i samband med etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster, ”Monti II”). Parlamentet understryker att kommissionen drog tillbaka förslaget till förordning inte för att den ansåg att det stred mot subsidiaritetsprincipen, utan för att den konstaterade att förslaget med svårighet skulle ha fått det politiska stöd inom Europaparlamentet och rådet som krävdes för att det skulle kunna antas.

24.

Europaparlamentet anser att mekanismen för kontroll av subsidiaritetsprincipen bör utformas och användas som ett viktigt verktyg för samarbete mellan EU-institutionerna och nationella institutioner. Parlamentet gläds åt att detta verktyg i praxis anpassas till ett system för samtal och samarbetsinriktad dialog mellan de olika institutionella nivåerna i det europeiska flernivåsystemet.

25.

Europaparlamentet noterar med oro att vissa motiverade yttranden från nationella parlament understryker att subsidiaritetsmotiveringen är otillräcklig eller obefintlig i ett antal lagstiftningsförslag från kommissionen.

26.

Europaparlamentet föreslår därför att man ska undersöka orsakerna till det ringa antalet formella och motiverade yttranden från nationella parlament och fråga sig om detta kan bero på att subsidiaritetsprincipen iakttas överallt eller på att de nationella parlamenten inte förmår kontrollera efterlevnaden av principen på grund av bristande resurser. Parlamentet ser det som önskvärt att kommissionen analyserar denna fråga.

27.

Europaparlamentet betonar behovet av att EU-institutionerna gör det möjligt för de nationella parlamenten att granska lagstiftningsförslag genom att se till att kommissionen tillhandahåller detaljerade och omfattande skäl för sina lagstiftningsinitiativ om subsidiaritet och proportionalitet, i enlighet med artikel 5 i protokoll nr 2 till EUF-fördraget.

28.

Europaparlamentet noterar dessutom att den tidsram som de nationella parlamenten har till förfogande för att genomföra subsidiaritets- och proportionalitetskontroller ofta har bedömts som otillräcklig.

29.

Europaparlamentet anser att de nationella parlamentens tids- och resursbelastning när de svarar på förslag till lagstiftning bidrar till det som uppfattas som ett demokratiskt underskott inom EU.

30.

Europaparlamentet erinrar om sina tidigare begäranden om en mer ingående granskning av de problem som nationella parlament stöter på, i syfte att få den befintliga mekanismen att fungera bättre. Parlamentet anser att det också vore önskvärt att undersöka åtgärder för att stärka denna mekanism, som – eventuellt i samband med en framtida fördragsrevidering – skulle kunna ge de nationella parlamenten fler rättigheter. Parlamentet föreslår att man vid en sådan översyn skulle kunna överväga hur många nationella parlamentssvar som bör krävas för att utlösa ett sådant förfarande, huruvida det bör begränsas till frågor som grundar sig på subsidiaritetsprincipen och vilken effekt det bör ha, med särskild hänsyn tagen till de erfarenheter som nyligen gjorts av förfarandet med ”gult kort”. Parlamentet anser att en sådan diskussion är en nyttig fas i utvecklingen av de befogenheter som nationella parlament tilldelas för att anpassa incitamenten att utöva parlamentarisk kontroll till effekterna på EU-nivå.

31.

Europaparlamentet anser att flera initiativ kan tas under tiden för att förbättra de nationella parlamentens utvärdering av EU-frågor. Parlamentet föreslår särskilt att

32.

Europaparlamentet anser att en effektiv strategi för att anta utmaningarna om bättre lagstiftning både vad gäller befintliga lagar och föreslagen lagstiftning kommer att hjälpa EU-institutionerna att möta krisen. Parlamentet anser att reformen av den europeiska lagstiftningen och lagstiftningspraxisen är ett viktigt verktyg för att skapa tillväxt, konkurrenskraft och bra arbetstillfällen i Europa.

33.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens ökade betoning av en pollicycykel där initiativ, konsekvensbedömning, samråd, antagande, genomförande och utvärdering av EU-lagstiftningen utgör etapper i en sammanhängande process. Parlamentet anser att principen att ”tänka småskaligt först” bör vara ett viktigt genomgående inslag i detta sammanhang och att förhandsutvärderingen av ny lagstiftning bör förbättras för att på så sätt skapa en tydlig och insynsvänlig process för att stimulera tillväxten och konkurrenskraften i Europa.

34.

Europaparlamentet välkomnar i detta avseende kommissionens meddelanden om smart lagstiftning och om EU-lagstiftningens ändamålsenlighet samt arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar om de tio lagstiftningsakter som är mest betungande för små och medelstora företagen. Parlamentet anser att dessa dokument representerar trovärdiga framsteg i agendan för bättre lagstiftning och motsvarar många av de önskemål parlamentet tidigare framfört.

35.

Europaparlamentet anser att dessa retoriska framsteg nu behöver omsättas i konkret handling. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att utan att underminera hälsan och säkerheten i arbetet lägga fram fler konkreta förslag för att minska den totala bördan av EU-lagstiftningen och i synnerhet göra följande:

36.

Europaparlamentet betonar att bättre hälsa och säkerhet i arbetet samt information till och samråd med arbetstagare är två viktiga aspekter för att öka produktiviteten och konkurrenskraften i EU:s ekonomi. Parlamentet understryker att en kraftfull och hållbar lagstiftning på dessa områden inte hämmar utan snarare främjar tillväxt.

37.

Parlamentet anser att kommissionen närmare bör undersöka alternativet att införa en vitboksetapp i lagstiftningsprocessen. Enligt parlamentet skulle kvaliteten på de lagstiftningsförslag som kommissionen lägger fram förbättras om intressenterna gavs möjlighet att kommentera utkast till förslagen och åtföljande preliminära konsekvensbedömningar, utan att det i onödan förlänger utvecklingstiden för framtida lagar.

38.

Europaparlamentet påminner vidare om sin uppmaning till kommissionen att lägga fram förslag om genomförande av en regelutjämning, vilket skulle kräva att motsvarande kostnadsutjämningar fastställs före ny lagstiftning som innebär kostnader. Parlamentet noterar att EU-lagstiftning inte automatiskt medför att 28 nationella lagar kasseras till förmån för en EU-lag, och inte heller att en ny EU-lag automatiskt medför en större börda än motsvarande nationella lagar. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att på allvar överväga detta förslag och lägga fram en bedömning av dess konsekvenser före den innevarande valperiodens utgång 2014.

39.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen avser att dra tillbaka sitt förslag om stadgan för privata Europabolag vilket parlamentet efterlyste i ett lagstiftningsinitiativbetänkande, och uppmanar kommissionen att rådfråga parlamentet innan det drar tillbaka förslag som baseras på ett sådant betänkande från parlamentet.

40.

Europaparlamentet betonar vikten av förenkling för att rationalisera lagstiftningen, särskilt med tanke på de lokala och regionala myndigheterna, som ofta har begränsade och allt mindre resurser för att genomföra lagstiftningen.

41.

Med överreglering (”goldplating”) avser Europaparlamentet sådan praxis där medlemsstater som införlivar EU-direktiv i nationell lagstiftning går längre än minimikraven. Parlamentet upprepar sitt stöd för åtgärder för att ta itu med onödig överreglering, och uppmanar medlemsstaterna att, i samtliga fall där det förekommer överreglering, motivera skälen till detta.

42.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i sina konsekvensbedömningar försöker täcka ett bredare och mer omfattande spektrum av potentiella konsekvenser, men anser att systemet fortfarande skulle kunna förbättras på en rad olika sätt, exempelvis genom att man inför en territoriell dimension (ekonomiska och administrativa konsekvenser för nationella, regionala och lokala myndigheter). Kommissionens beslut att modernisera, konsolidera och se över sina riktlinjer för konsekvensbedömningar senast i juni 2014 är hoppingivande, och parlamentet förbehåller sig rätten att lämna ett utförligt bidrag om möjliga förbättringar av dessa riktlinjer under de kommande månaderna. Parlamentet begär att konsekvensbedömningarna, som är väsentliga för formandet av den allmänna och politiska opinionen, respekterar principen om flerspråkighet.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera den metod som använts vid utarbetandet av konsekvensbedömningar i syfte att undersöka möjligheter att förbättra både kvalitetsindikatorerna och den allmänna samrådsprocessen, särskilt deltagandet av relevanta intressenter.

44.

Europaparlamentet anser att det bör råda en fullständig samstämmighet mellan de konsekvensbedömningar som kommissionen offentliggör och innehållet i de lagstiftningsförslag som antas av kommissionskollegiet. Parlamentet begär att en konsekvensbedömning om ett förslag som ändrats av kollegiet automatiskt ska uppdateras för att avspegla de ändringar som kommissionsledamöterna gör.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stärka konsekvensbedömningsnämndens roll och oberoende, och särskilt att endast slutföra och lägga fram lagstiftningsförslag om de har godkänts med ett positivt yttrande från konsekvensbedömningsnämnden. Parlamentet uppmanar konsekvensbedömningsnämnden att utnyttja den sakkunskap som finns bland arbetsmarknadens parter.

46.

Europaparlamentet anser att den nuvarande friskrivningen om att kommissionens konsekvensbedömning endast är ”bindande för de av kommissionens avdelningar som medverkat i utarbetandet och [inte avgör] den slutliga formen på de eventuella beslut som kommissionen kommer att fatta” belyser en viktig svaghet i det befintliga systemet.

47.

Europaparlamentet välkomnar den positiva utvecklingen av direktoratet för konsekvensbedömningar och europeiskt mervärde inom parlamentet. Parlamentet anser att en systematisk metod för att överväga konsekvensbedömningar bör tillämpas i hela parlamentet. Parlamentet välkomnar att direktoratet för konsekvensbedömningar utarbetar korta sammanfattningar av de konsekvensbedömningar som åtföljer kommissionens förslag, och anser att dessa bör vara en viktig beståndsdel i utskottens överläggningar om lagstiftningsförslag som diskuteras. Parlamentet föreslår att dess egna konsekvensbedömningar ska innehålla en territoriell dimension när detta är lämpligt. Parlamentet begär att utskottsordförandekonferensen överväger hur denna rekommendation bäst bör genomföras.

48.

Europaparlamentet erinrar om parlamentets och rådets åtagande, i 2005 års interinstitutionella gemensamma strategi för konsekvensbedömning, att genomföra konsekvensbedömningar – när de anser att detta är lämpligt och nödvändigt för lagstiftningsprocessen – före antagandet av varje ändring i sak, och uppmanar utskotten att utnyttja enheten för konsekvensbedömningar för att fullgöra detta åtagande.

49.

Europaparlamentet erinrar vidare om 2003 års interinstitutionella avtal om bättre lagstiftning och uppmanar rådet att utan dröjsmål slutföra sitt arbete för att upprätta egna system för genomförande av konsekvensbedömningar, i enlighet med sina åtaganden i 2003 års avtal.

50.

Europaparlamentet kräver att kommissionen allvarligt överväger de bedömningar av det europeiska mervärdet som åtföljer parlamentets initiativbetänkanden med lagstiftningsförslag och anger i detalj varför den inte godtar eller inte anser att de argument som parlamentet framför är relevanta.

51.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

24.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/21

—

med beaktande av artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av artiklarna 8 och 10 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 21,

—

med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna,

—

med beaktande av rekommendation CM/Rec(2010)5 av den 31 mars 2010 från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet,

—

med beaktande av kommissionens meddelande Strategi för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna (COM(2010)0573),

—

med beaktande av kommissionens rapport från 2012 om tillämpningen av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna (COM(2013)0271) och de tillhörande arbetsdokumenten,

—

med beaktande av förslaget till rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning (COM(2008)0426) och parlamentets ståndpunkt av den 2 april 2009 om detta förslag (1),

—

med beaktande av riktlinjerna för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer), vilka antogs av Europeiska unionens råd vid mötet den 24 juni 2013,

—

med beaktande av den rapport som Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) publicerade i november 2010 om homofobi, transfobi och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet,

—

med beaktande av resultatet av FRA:s enkätundersökning rörande homosexuella, bisexuella och transpersoner i Europeiska unionen, vilket offentliggjordes den 17 maj 2013,

—

med beaktande av FRA:s yttrande av den 1 oktober 2013 om jämställdhetssituationen i Europeiska unionen tio år efter det att jämställdhetsdirektiven började tillämpas,

—

med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 om kampen mot homofobi i Europa (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 december 2012 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2010–2011) (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2013 om en intensifiering av kampen mot rasism, främlingsfientlighet och hatbrott (4),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor och yttrandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0009/2014), och av följande skäl:

A.

Europeiska unionen bygger på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter.

B.

Vid utformningen och genomförandet av sin politik och verksamhet söker Europeiska unionen bekämpa all diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning.

C.

I juni 2013 antog Europeiska unionens råd starka riktlinjer för främjandet och skyddet av de mänskliga rättigheterna för hbti-personer utanför Europeiska unionen. Rådet bör se till att rättigheterna skyddas på ett effektivt sätt inom EU.

D.

Europeiska unionen samordnar redan sina åtgärder genom övergripande strategier: genom Icke-diskriminering och lika möjligheter för alla – en ramstrategi när det gäller jämlikhet och icke-diskriminering, genom Strategin för jämställdhet 2010–2015 när det gäller jämställdhet mellan könen, genom EU:s handikappstrategi 2010–2020 när det gäller jämställdhet för personer med funktionsnedsättning och genom EU-ramen för nationella strategier för integrering av romer fram till 2020 när det gäller jämställdhet för romer.

E.

I strategin för Europeiska unionens konkreta tillämpning av stadgan om de grundläggande rättigheterna uppmärksammar kommissionen behovet av att utveckla särskilda politiska insatser enligt fördragen avseende vissa grundläggande rättigheter.

F.

I enkätundersökningen från 2013 rörande hbt-personer i EU kom Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) fram till att varannan hbt-person som besvarat enkäten runtom i hela EU hade känt sig diskriminerad eller trakasserad på grund av sin sexuella läggning under det år som föregick undersökningen, var tredje svarande hade diskriminerats i fråga om tillgång till varor eller tjänster, var fjärde svarande hade utsatts för fysisk misshandel och var femte svarande hade diskriminerats i samband med anställning eller arbete.

G.

FRA rekommenderade att EU och medlemsstaterna skulle utarbeta handlingsplaner för att främja respekten för hbt-personer och skyddet av deras grundläggande rättigheter.

H.

I maj 2013 uppmanade elva jämställdhetsministrar (5) kommissionen att utfärda en övergripande EU-strategi beträffande jämställdhet för hbt-personer, och tio medlemsstater (6) har redan antagit eller dryftar liknande strategier på nationell och regional nivå.

I.

Europaparlamentet har tio gånger efterlyst ett övergripande EU-politiskt instrument mot diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet.

1.

Europaparlamentet fördömer i starka ordalag all diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet, och beklagar djupt att de grundläggande rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer) fortfarande inte alltid vidmakthålls till fullo i Europeiska unionen.

2.

Europaparlamentet anser att Europeiska unionen för närvarande inte har någon övergripande strategi för att skydda hbti-personers grundläggande rättigheter.

3.

Europarlamentet påpekar att kommissionen och medlemsstaterna har gemensamt ansvar för att skydda de grundläggande rättigheterna. Kommissionen uppmanas att använda sina befogenheter i full utsträckning, bland annat genom att underlätta utbyte av god praxis bland medlemsstaterna. Medlemsstaterna uppmanas att fullgöra sina skyldigheter enligt unionslagstiftningen och enligt Europarådets rekommendationer om åtgärder för att bekämpa diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och relevanta organ att tillsammans utarbeta en övergripande flerårig strategi för hur man ska uppnå ett skydd för hbti-personers grundläggande rättigheter, dvs. en färdplan, en strategi eller en handlingsplan som beskriver de olika problemen och målen i detta hänseende.

5.

Europaparlamentet framhåller att denna övergripande strategi måste respektera Europeiska unionens behörighet liksom EU-organens och medlemsstaternas behörighet.

6.

Europaparlamentet påminner om att man bör respektera yttrandefriheten och rätten att fritt uttrycka övertygelser eller åsikter i enlighet med principen om åsiktsmångfald och förutsatt att de inte uppviglar till hat, våld eller diskriminering.

7.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, medlemsstaternas regeringar och parlament, samtliga organ som nämns i denna resolution samt Europarådet.

24.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/27

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden (direktivet om otillbörliga affärsmetoder) (1),

—

med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Första rapporten om tillämpningen av direktivet om otillbörliga affärsmetoder (COM(2013)0139),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om tillämpningen av direktivet om otillbörliga affärsmetoder (COM(2013)0138),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 2006/2004 av den 27 oktober 2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen (förordningen om konsumentskyddssamarbete) (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/27/EG av den 19 maj 1998 om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 januari 2009 om införlivande, genomförande och säkerställande av efterlevnaden av direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och direktiv 2006/114/EG om vilseledande och jämförande reklam (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 december 2010 om reklamens inverkan på konsumenternas beteende (5) och kommissionens svar därpå, som antogs den 30 mars 2011,

—

med beaktande av studien om införlivande och genomförande av direktivet om otillbörliga affärsmetoder (2005/29/EG) och om direktivet om vilseledande och jämförande reklam (2006/114/EG), som genomfördes på begäran av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (6),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0474/2013), och av följande skäl:

A.

Konsumtion är en av de viktigaste motorerna i unionens tillväxt och konsumenterna spelar därför en mycket viktig roll i EU:s ekonomi.

B.

Skyddet av konsumenter och deras rättigheter är en del av EU:s grundläggande värderingar.

C.

Direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder är unionens huvudsakliga rättsinstrument för vilseledande reklam och övriga otillbörliga metoder i transaktionerna mellan näringsidkare och konsumenter.

D.

Genom klausulen om den inre marknaden syftar direktivet till att säkerställa en hög konsumentskyddsnivå i hela unionen och öka konsumenternas förtroende för den inre marknaden, samtidigt som företagen garanteras en hög nivå av rättssäkerhet och hindren för den gränsöverskridande handeln minskas.

E.

Det har förekommit stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller tillämpningen av direktiv 2005/29/EG.

F.

De tillfälliga undantagen – enligt vilka medlemsstaterna fick fortsätta att tillämpa nationella bestämmelser som var mer inskränkande eller mer föreskrivande än bestämmelserna i direktivet och genom vilka klausuler om minsta harmonisering i andra EU-bestämmelser genomfördes – löpte ut den 12 juni 2013.

G.

De medlemsstater som så önskar får utvidga direktivets tillämpningsområde till förbindelser mellan näringsidkare, vilket hittills endast har gjorts av fyra medlemsstater.

H.

Kommissionen har meddelat att man inom kort kommer att föreslå en översyn av direktiv 2006/114/EG om vilseledande och jämförande reklam med avseende på förbindelserna mellan näringsidkare.

I.

Utvecklingen av den digitala ekonomin och alla dess tekniska applikationer har revolutionerat köpmetoderna samt företagens metoder för reklamföring och för att sälja varor och tjänster.

J.

Konsumenternas rättigheter i Europa är fortfarande föga kända i vissa företag, särskilt de allra minsta, och av många konsumenter.

K.

Det är nödvändigt att ge konsumentorganisationerna en starkare roll och ge dem möjlighet att stärka sin kapacitet.

1.

Europaparlamentet betonar effektiviteten hos den lagstiftning som införts genom direktivet och dess betydelse för att öka konsumenternas och näringsidkarnas förtroende för transaktioner på den inre marknaden (särskilt gränsöverskridande transaktioner), för att garantera företagen större rättssäkerhet och för att bidra till att stärka konsumentskyddet i unionen. Parlamentet påminner om att en disparat tillämpning av direktivet innebär risker för att det blir mindre effektivt.

2.

Trots bestämmelserna i direktiv 2006/114/EG för att bekämpa vilseledande metoder avseende reklam på området för förbindelser mellan näringsidkare förekommer ännu vissa av dessa metoder, såsom ”katalogbedrägerier”, vilket Europaparlamentet beklagar. Parlamentet noterar att kommissionen inom kort avser att föreslå en ändring av direktiv 2006/114/EG avseende förbindelserna mellan näringsidkare, för att mer effektivt bekämpa dessa metoder. Kommissionen skulle i detta sammanhang kunna överväga huruvida det för direktiv 2006/114/EG vore lämpligt med en särskild förteckning över affärsmetoder som under alla omständigheter betraktas som otillbörliga vid affärsförbindelser mellan näringsidkare, liknande den som redan finns för direktiv 2005/29/EG. Parlamentet anser dock inte att det för närvarande är lämpligt att utvidga tillämpningsområdet för direktiv 2005/29/EG, som avser förbindelser mellan näringsidkare och konsumenter, till otillbörliga affärsmetoder mellan näringsidkare.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra sambandet mellan direktiv 2005/29/EG och 2006/114/EG för att garantera ett gott skydd för samtliga ekonomiska aktörer i unionen, särskilt konsumenter och små och medelstora företag, mot vilseledande eller otillbörliga metoder och att därmed stärka förtroendet för den inre marknaden.

4.

Europaparlamentet anser att de undantag som finns för fastighetssektorn och för finansiella tjänster är motiverade och bör bibehållas.

5.

Europaparlamentet anser inte att det är lämpligt att i detta skede utvidga förteckningen över förbjudna affärsmetoder i bilaga I. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att utarbeta en förteckning över otillbörliga metoder som fastställts av de nationella myndigheterna i enlighet med direktivets allmänna principer för att bedöma om en utvidgning eventuellt är lämplig i framtiden.

6.

Europaparlamentet noterar att vissa former av åtaganden mellan konsumenter och näringsidkare kan leda till att konsumenter blir utsatta för otillbörliga affärsmetoder, t.ex. när en vara säljs vidare till en näringsidkare. Kommissionen uppmanas att undersöka denna typ av problem och, om så är lämpligt, söka efter målinriktade och praktiska motåtgärder, där bl.a. flexiblare tolkningar av bestämmelserna i direktiv 2005/29/EG om otillbörliga affärsmetoder kan ingå, och som kan förklaras i kommissionens riktlinjer för tillämpningen av detta direktiv.

7.

Europaparlamentet påminner om att medlemsstaterna sedan den 12 juni 2013 inte längre får tillämpa de hittills gällande bestämmelserna avseende tillfälliga undantag. Parlamentet uppmanar därmed medlemsstaterna att så fort som möjligt uppfylla kraven i direktivet. Parlamentet uppmanar samtidigt kommissionen att undersöka hur medlemsstaterna har införlivat direktivet, särskilt när det gäller nationella förbud som inte omfattas i bilaga I, och att inom två år 2 till parlamentet och rådet överlämna en ny övergripande rapport om direktivets genomförande, med en analys av ramen för ytterligare harmonisering och förenkling av gemenskapsrätten avseende konsumentskydd samt förslag till eventuella åtgärder som behöver vidtas på gemenskapsnivå för att garantera att en hög nivå av konsumentskydd upprätthålls.

8.

Europaparlamentet bekräftar på nytt att det är viktigt och nödvändigt att medlemsstaterna tillämpar direktivet fullt ut och på ett enhetligt sätt, och genomför det på lämpligt sätt för att undanröja rättslig och operativ osäkerhet för de företag som bedriver verksamhet över gränserna. Europaparlamentet noterar med oro att kommissionen under 2011 och 2012 har behövt använda systemet ”EU Pilot” för att samråda med flera medlemsstater till följd av att direktivet inte införlivats korrekt. Medlemsstaterna uppmanas att med alla tillgängliga medel stödja tillämpningen på nationell nivå, särskilt med adekvata resurser. Parlamentet understryker hur viktigt det är att stärka samarbetet mellan de nationella behöriga myndigheter som har till uppgift att genomföra direktivet och att bygga upp en strukturerad dialog mellan offentliga tillämpare och andra intressenter, särskilt konsumentorganisationer.

9.

Europaparlamentet konstaterar att det sedan tidsfristen för införlivandet av direktivet löpte ut 2007 har förekommit en mängd fall där medlemsstaterna inte har införlivat eller tillämpat viktiga bestämmelser korrekt, särskilt förteckningen över förbjudna, vilseledande eller aggressiva affärsmetoder. Parlamentet kräver därför att kommissionen ska fortsätta att noggrant följa upp tillämpningen av direktivet och, vid behov, ställa de medlemsstater inför rätta som strider mot direktivet, inte genomför det eller inte ser till att direktivet tillämpas på ett korrekt sätt, i enlighet med fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen att så snart som möjligt lösa alla återstående frågor avseende de samråd som inleddes 2011, antingen genom att avsluta överträdelseförfarandena eller genom att hänvisa dem till domstolen.

10.

Europaparlamentet stöder kommissionen i dess vilja att upprätta en förteckning med indikatorer för att utvärdera hur effektivt medlemsstaterna tillämpar direktivets genomförandebestämmelser.

11.

Europaparlamentet välkomnar att de gränsöverskridande inköpen har ökat sedan direktivet införlivades i medlemsstaterna. Parlamentet påminner dock om att det är grundläggande med förstärkt samarbete och samordning mellan kommissionen och de nationella myndigheterna för att främja samordning av förfarandena vid tillämpningen och att reagera snabbt och effektivt. Parlamentet framhåller att särskild uppmärksamhet bör ägnas gränsöverskridande köp online, särskilt när webbsidor som erbjuder prisjämförelser inte tydlig anger vilken näringsidkare som driver webbplatsen.

12.

Europaparlamentet bekräftar på nytt vikten av att stärka samarbetet mellan de nationella myndigheter som ansvarar för tillämpningen av direktivet för att se till att medlemsstaterna fullt ut tillämpar direktivet och genomförs det på ett korrekt sätt. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang kommissionen att på djupet undersöka tillämpningsområde, effektivitet och funktionsmekanismer när det gäller förordningen om konsumentskyddssamarbete, vilket den har åtagit sig att göra före utgången av 2014. I detta sammanhang välkomnar parlamentet att kommissionen nyligen har inlett ett offentligt samråd om översynen av denna förordning och att samrådet finns tillgängligt på samtliga EU-språk. De berörda intressenterna uppmanas att delta i samrådet.

13.

Europaparlamentet insisterar på nyttan med de ”städinsatser” som gjorts inom ramen för förordningen om konsumentskyddssamarbete och uppmanar kommissionen att ytterligare utveckla och stärka dessa och utvidga deras tillämpningsområde. Parlamentet uppmanar kommissionen att sammanfatta de insamlade uppgifterna och förteckningen över de åtgärder som kommissionen och medlemsstaterna vidtagit till följd av dessa insatser och att offentliggöra sin analys, samtidigt som man tar hänsyn till behovet av sekretess för viss känslig information som används inom ramen för rättsliga förfaranden på nationell nivå. Kommissionen uppmanas att rapportera till parlamentet om sina iakttagelser, och att föreslå ytterligare åtgärder om så behövs för att få den inre marknaden att fungera bättre.

14.

Europaparlamentet instämmer i att ytterligare insatser bör göras för att förstärka tillämpningen av direktivet om otillbörliga affärsmetoder i samband med lättpåverkade konsumenter.

15.

Europaparlamentet oroas över intressekonflikterna mellan vissa ekonomiska aktörer och över att aktörerna använder kundernas kontrollinstrument och webbplatser för prisjämförelser på ett vilseledande sätt. Parlamentet ser i det sammanhanget positivt på kommissionens beslut att studera lösningar som kan göra informationen på dessa plattformar tydligare för konsumenterna.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att direktivet om otillbörliga affärsmetoder tillämpas korrekt, särskilt när det gäller vilseledande ”dold” internetreklam i form av kommentarer på sociala nätverk, forum eller bloggar som synbarligen kommer från konsumenterna själva men som i själva verket är kommersiella budskap eller reklambudskap som direkt eller indirekt genereras eller finansieras av ekonomiska aktörer. Parlamentet understryker att konsumenternas förtroende och konkurrensbestämmelserna skadas av sådana metoder. Medlemsstaterna uppmanas att vidta lämpliga åtgärder för att i större utsträckning hindra utvecklingen av sådana metoder, inklusive genom informationskampanjer för att varna konsumenterna för dessa ”dolda” former av reklam, eller genom att uppmuntra inrättandet av forum med observatörer/moderatorer som är specialutbildade och varna för farorna med ”dold” reklam.

17.

Europaparlamentet understryker att man, mot bakgrund av den snabba spridningen av reklam på internet, måste utveckla en lämplig metod för att övervaka skyddet av utsatta befolkningsgrupper, särskilt minderåriga, och hur dessa kan nås av reklam och annonser.

18.

Europaparlamentet beklagar att trots de nuvarande europeiska rättsliga bestämmelserna om priserna inom luftfartsektorn och ”städinsatserna” under 2007 inom ramen för förordningen om konsumentskyddssamarbete, vilka avsåg de webbplatser som säljer flygbiljetter, faller konsumenterna fortfarande offer för många vilseledande metoder inom denna sektor, t.ex. att ofrånkomliga kostnader utelämnas, såsom kredit- eller betalkortavgifter vid bokningar online. Europaparlamentet oroar sig över det ökade antalet klagomål avseende personer som köpt biljetter på nätet och som utsatts för det som i dagligt tal kallas IP-spårning, vilket innebär att man registrerar hur många gånger en person går in på samma IP-adress på internet, och sedan utan verkliga skäl höjer priset på den efterfrågade tjänsten utifrån det intresse personen visat genom flera liknande sökningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda hur vanligt det är med denna praxis, som leder till illojal konkurrens och innebär felaktigt utnyttjande av användarnas personuppgifter, och att, om det behövs, föreslå lämplig lagstiftning för att skydda konsumenterna.

19.

Europaparlamentet anser att påföljderna vid en överträdelse av direktivet aldrig bör vara mindre än vinsterna till följd av otillbörliga eller vilseledande metoder. Parlamentet påminner medlemsstaterna om att direktivet föreskriver att påföljderna ska vara effektiva, proportionella och avskräckande. Parlamentet begär att kommissionen ska sammanställa och analysera uppgifter om de påföljder som medlemsstaterna tillämpar och om effektiviteten hor systemen för efterlevnad, särskilt när det gäller hur komplexa och tidskrävande dessa system är. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge parlamentet resultaten av denna analys.

20.

Europaparlamentet välkomnar de ansträngningar som kommissionen har gjort för att hjälpa medlemsstaterna vid införlivandet och tillämpningen av direktivet.

21.

Europaparlamentet välkomnar den databank om nationell lagstiftning och rättspraxis i samband med otillbörliga affärsmetoder som kommissionen har utvecklat, och menar att databanken är till nytta för konsumenterna som därmed kan förfoga över mer information Parlamentet beklagar att denna endast finns tillgänglig på engelska. Parlamentet ber kommissionen att stegvis öka antalet språk på vilka databasen finns tillgänglig och att utveckla databasens synlighet, särskilt bland de ekonomiska aktörerna. Kommissionen uppmanas att även överväga ytterligare instrument för att öka små och medelstora företags medvetenhet om otillbörliga affärsmetoder.

22.

Europaparlamentet betonar vikten av kommissionens dokument med riktlinjer för tillämpningen av direktivet. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att se över dessa riktlinjer före slutet av 2014. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att arbeta på ett transparent sätt och att under hela processen bedriva ett omfattande samråd med berörda parter. Kommissionen uppmanas fortsätta att mycket regelbundet uppdatera och klargöra dessa riktlinjer i framtiden. Medlemsstaterna uppmanas att i så stor utsträckning som möjligt ta hänsyn till dessa riktlinjer och att utbyta god praxis beträffande tillämpningen av dessa. Kommissionen uppmanas att presentera en utvärdering av de problem med tolkning och tillämpning som nationella myndigheter och intressenter regelbundet har haft i samband med tillämpningen av direktivets bestämmelser, för att kunna bedöma vilka aspekter av riktlinjerna som behöver förbättras.

23.

Europaparlamentet understryker att principen om maximal harmonisering i direktivet innebär att nationell lagstiftning inte får innehålla striktare bestämmelser än bestämmelserna i detta direktiv. Parlamentet betonar att domstolen har tolkat den principen som ett krav att kombinationserbjudanden och andra säljfrämjande åtgärder, som av domstolen behandlas som otillbörliga affärsmetoder och som inte ingår i förteckningen i bilaga I, endast kan förbjudas från fall till fall. Parlamentet understryker att av rättssäkerhetsskäl och för att garantera en hög nivå på konsumentskyddet bör kommissionen precisera, inom ramen för översynen av riktlinjerna, i vilka väldefinierade fall som kombinationserbjudanden och andra säljfrämjande åtgärder ska anses otillåtna. Kommissionen uppmanas också att fundera på behovet av ett nytt lagstiftningsförslag avseende säljfrämjande åtgärder.

24.

Europaparlamentet understryker att utnyttjandet av falska miljöargument är en otillbörlig metod som tenderar att bli allt vanligare. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att fördjupa det avsnitt i riktlinjerna som handlar om detta, för att ge de ekonomiska aktörerna detaljerad information om tillämpningen av direktivet. Kommissionen uppmanas också att undersöka vilka initiativ som är möjliga att vidta för att ge konsumenterna ännu bättre skydd mot dessa metoder.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra företagen mer medvetna om konsumenternas rättigheter, så att de ekonomiska aktörerna visar större respekt för dem.

26.

Europaparlamentet påminner om att många konsumenter tvekar att begära skadestånd om beloppet i fråga verkar lågt. Man måste öka konsumenternas medvetenhet om att de kan få stöd både av konsumentorganisationer och av nätverket för europeiska konsumentcentrum. Europaparlamentet understryker hur viktigt konsumentorganisationernas arbete är, som en förebyggande åtgärd, för att öka medvetenheten om rådande otillbörliga affärsmetoder, och hur viktig deras roll är som stöd åt dem som drabbats av otillbörliga affärsmetoder, så att konsumenterna därigenom kan tillvarata sina rättigheter. Parlamentet uppmanar konsumentorganisationerna på nationell nivå och unionsnivå att samordna sina åtgärder samt nationella myndigheter och kommissionen att göra detsamma.

27.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att konsumenterna får tillgång till effektiva, snabba och billiga rättsmedel. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att fullt ut tillämpa direktivet om alternativa system för tvistlösning och utomrättslig tvistlösning online.

28.

Europaparlamentet påminner om att mekanismerna för kollektiv talan är viktiga för konsumenterna och välkomnar de rekommendationer som kommissionen nyligen har utfärdat (C(2013)3539) och kommissionens meddelande (COM(2013)0401). Parlamentet håller med om att man med en horisontell ram för kollektiv talan skulle undvika risken för osamordnade sektorsspecifika initiativ på EU-nivå. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att följa kommissionens rekommendationer för införandet av horisontella gemensamma principer, vilkas tillämpning i medlemsstaterna skulle visa huruvida det behövs ytterligare åtgärder, inbegripet lagstiftningsinitiativ, särskilt i gränsöverskridande fall. Parlamentet betonar inga av de olika tillvägagångssätten för kollektiv talan får innehålla några ekonomiska incitament för missbruk av sådan talan, att alla sådana tillvägagångssätt måste innehålla lämpliga skyddsmekanismer mot oberättigade anspråk.

29.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

24.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/32

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 mars 2013 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska centralbanken, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Resultattavla för rättskipningen i EU – Ett verktyg för att främja effektiva domstolsväsen och tillväxt (COM(2013)0160),

—

med beaktande av de utvärderingsrapporter om de europeiska domstolsväsendena som Europeiska kommissionen för effektivisering av rättsväsendet (European Commission for the Efficiency of Justice, Cepej) utarbetar två gånger per år,

—

med beaktande av artiklarna 48 och 119.2 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0442/2013), och av följande skäl:

A.

Kommissionen har utfärdat en resultattavla för rättskipningen i EU. Denna resultattavla är ett komparativt, icke-bindande verktyg vars syfte är att bedöma effektiviteten hos de nationella domstolsväsendena, med målet att bättre definiera strategier på det rättsliga området. Resultattavlan är inriktad på de parametrar i ett domstolssystem som bidrar till att förbättra affärs- och investeringsklimatet i unionen.

B.

Resultattavlan för rättskipningen i EU inbegriper en jämförelse av nationella rättskipningssystem på grundval av särskilda indikatorer, utan att rangordna de nationella rättskipningssystemen.

C.

Resultattavlan för rättskipningen 2013 inriktas uteslutande på rättskipning i civilrättsliga, handelsrättsliga och förvaltningsrättsliga ärenden.

D.

Ett icke-bindande komparativt förfarande har fördelen att det visar förbättringar och försämringar och innebär att man eftersträvar utbyte av bästa praxis i hela unionen utan att inkräkta på de nationella rätts- och domstolssystemens självbestämmanderätt.

1.

Europaparlamentet noterar med stort intresse resultattavlan för rättskipningen i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta med detta arbete i enlighet med fördragen och i samråd med medlemsstaterna samt med beaktande av vikten av att undvika onödigt dubbelarbete med andra organ.

2.

Europaparlamentet stöder målet att utbyta bästa praxis för att garantera ett effektivt och oberoende domstolsväsen som kan bidra till ekonomisk tillväxt i Europa och stärka konkurrenskraften. Parlamentet betonar att ett effektivt och tillförlitligt domstolsväsen utgör ett incitament för företag att utvecklas och investera på nationell och gränsöverskridande nivå.

3.

Europaparlamentet noterar vikten av rättslig riktmärkning för gränsöverskridande ömsesidigt förtroende, effektivt samarbete mellan domstolar och skapandet av ett gemensamt rättsligt område och en europeisk rättskultur.

4.

Europaparlamentet anser att varje jämförelse av nationella domstolsväsen, särskilt när det gäller deras tidigare situation, måste grundas på objektiva kriterier och på sakuppgifter som har sammanställts, jämförts och analyserats på ett objektivt sätt. Parlamentet påpekar att det är viktigt att bedöma hur domstolsväsendet fungerar som helhet utan att skilja det från medlemsstaternas sociala, historiska och ekonomiska situation och den konstitutionella tradition som det bottnar i. Parlamentet betonar vikten av att behandla medlemsstaterna opartiskt och därmed garantera likabehandling för alla medlemsstater vid bedömningen av deras domstolsväsen.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i god tid och inom ramen för ett insynsvänligt förfarande diskutera den föreslagna metoden med medlemsstaterna.

6.

Europaparlamentet påpekar att riktmärken måste fastställas innan uppgifter om nationella domstolsväsen samlas in, så att en gemensam förståelse av metodik och indikatorer kan utvecklas.

7.

Europaparlamentet lovordar kommissionens ansträngningar att tillhandahålla mätbara uppgifter men framhåller att vissa mål, såsom rättskipningens opartiskhet och kvalitet, är mycket svåra att mäta objektivt.

8.

Europaparlamentet konstaterar att man inte kan mäta domstolsväsendenas effektivitet enbart på grundval av statistiskt kvantifierbara parametrar, utan att man även bör ta hänsyn till strukturella särdrag och olika sociala traditioner i medlemsstaterna. I detta avseende uppmanas kommissionen att framöver i högre grad beakta skillnaderna mellan de nationella domstolsväsendena när uppgifter samlas in och riktmärken fastställs.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på det bolagsrättsliga området beakta monistiska och dualistiska system på lika villkor.

10.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att noggrant gå igenom resultaten från resultattavlan för rättskipningen 2013 och fastställa om relevanta slutsatser kan dras när det gäller att organisera och göra framsteg i de egna civil-, handels- och förvaltningsrättsliga systemen.

11.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att samla in relevanta uppgifter om frågor som rättegångskostnader, medling och verkställighetsförfaranden. Parlamentet beklagar att vissa medlemsstater inte har lämnat uppgifter för vissa av de kategorier som anges i resultattavlan. Kommissionen borde emellertid ha gjort en distinktion mellan fall där inga uppgifter fanns att tillgå och fall där indikatorerna inte var relevanta för eller tillämpliga på enskilda medlemsstater.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja ömsesidig förståelse och samarbete mellan nationella domstolsväsen, bland annat genom nätverk med kontaktdomare.

13.

Europaparlamentet anser att större vikt bör fästas vid utbildningsprogram för domare, domstolspersonal och andra utövande jurister, särskilt på områdena för EU-rätt och komparativ rätt. Parlamentet betonar att språkutbildning bör vara ett grundläggande inslag i juridikstudier.

14.

Europaparlamentet är intresserat av att få ta del av uppgifter om gränsöverskridande mål, som ofta är mer komplexa än rent nationella mål och visar på de hinder som EU-medborgare ställs inför när de utövar rättigheter som grundar sig på EU:s inre marknad, särskilt vid tillämpningen av EU-lagstiftning.

15.

Europaparlamentet framhåller vikten av alternativ tvistlösning för att minska belastningen på domstolarna och spara pengar för alla berörda aktörer.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga gränsöverskridande medlingsförfaranden nästa gång den behandlar ämnet. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att aktivt främja medlingsförfaranden särskilt när det gäller handels- och familjerättsliga frågor som regleras på EU-nivå (vilket är fallet i Rom III-förordningen och Bryssel II-förordningen).

17.

Europaparlamentet betonar att det finns stora skillnader mellan medlemsstaterna när det gäller utvecklingen av IKT-system. Parlamentet påpekar att användning av ny teknik effektivt kan bidra till att minska kostnader och påskynda rättsliga förfaranden, särskilt genom användning av datoriserade tillämpningar och verktyg för ärendehantering och kommunikation.

18.

Europaparlamentet påpekar att mål om mindre värden och obestridda fordringar kan handläggas snabbare med hjälp av IKT-verktyg.

19.

Europaparlamentet understryker den roll som Cepej spelar när det gäller att samla in och presentera de relevanta uppgifterna på både nationell och regional nivå. EU:s institutioner bör eftersträva samarbete med Cepej eftersom just Cepej utgör en utmärkt grund för utbyte av bästa praxis och eftersom dubbelarbete måste undvikas.

20.

Europaparlamentet påminner om det europeiska rättsliga nätverkets – och e-juridikportalens – mycket viktiga funktion i samband med civil- och handelsrättliga frågor när det gäller att underlätta tillgång till kunskap om EU-lagstiftning och nationell lagstiftning på det civil- och handelsrättliga området.

21.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaterna.

24.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/34

—

med beaktande av artiklarna 174, 175, 176, 177, 178 och 191 i Fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 37 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av protokoll nr 26 till EUF-fördraget,

—

med beaktande av kommissionens meddelande Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla av den 3 mars 2010 (COM(2010)2020),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1303/2013 av den 17 december 2013 om fastställande av gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden, om fastställande av allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden och Europeiska havs- och fiskerifonden samt om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1301/2013 av den 17 december 2013 om Europeiska regionala utvecklingsfonden och om särskilda bestämmelser för målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006 (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1300/2013 av den 17 december 2013 om Sammanhållningsfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1084/2006 (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1298/2013 av den 11 december 2013 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 vad gäller medel till vissa medlemsstater från Europeiska socialfonden (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1299/2013 av den 17 december 2013 om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet Europeiskt territoriellt samarbete (5),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1302/2013 av den 17 december 2013 om ändring av förordning (EG) nr 1082/2006 om en europeisk gruppering för territoriellt samarbete (EGTS) för att förtydliga, förenkla och förbättra bildandet av sådana grupperingar och deras funktion (6),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/72/EG av den 13 juli 2009 om gemensamma regler för den inre marknaden för el och om upphävande av direktiv 2003/54/EG (7),

—

med beaktande av Gemenskapens riktlinjer för statligt stöd till miljöskydd  (8),

—

med beaktande av rådets förordning (EU) nr 734/2013 av den 22 juli 2013 om ändring av förordning (EG) nr 659/1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (9),

—

med beaktande av kommissionens meddelande EU:s riktlinjer för tillämpningen av reglerna för statligt stöd på snabb utbyggnad av bredbandsnät  (10),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 12 april 2011Smarta nät: från innovation till utbyggnad (COM(2011)0202),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara källor och om ändring och ett senare upphävande av direktiv 2001/77/EG och 2003/30/EG (11),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/27/EU av den 25 oktober 2012 om energieffektivitet, om ändring av direktiven 2009/125/EG och 2010/30/EU och om upphävande av direktiven 2004/8/EG och 2006/32/EG (12),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050 av den 8 mars 2011 (COM(2011)0112),

—

med beaktande av kommissionens meddelande För en välfungerande inre marknad för energi av den 15 november 2012 (COM(2012)0663),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Förnybar energi: en viktig faktor på den europeiska energimarknaden av den 6 juni 2012 (COM(2012)0271),

—

med beaktande av kommissionens grönbok En ram för klimat- och energipolitiken fram till 2030 av den 27 mars 2013 (COM(2013)0169),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om småskalig produktion av el och värme (13),

—

med beaktande av sin resolution av den 16 januari 2013 om rollen för EU:s sammanhållningspolitik och dess aktörer i genomförandet av den nya europeiska energipolitiken (14),

—

med beaktande av sin resolution av den 10 september 2013 om genomförandet och effekten av energieffektivitetsåtgärderna inom ramen för sammanhållningspolitiken (15),

—

med beaktande av förslaget av den 25 januari 2012 till Europaparlamentets och rådets förordning om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (allmän uppgiftsskyddsförordning) (COM(2012)0011),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument Regions 2020 – An assessment of future challenges for EU regions av den 14 november 2008 (SEC(2008)2868),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Hur regionalpolitiken kan bidra till smart tillväxt i Europa 2020 av den 6 oktober 2010 (COM(2010)0553),

—

med beaktande av samrådsdokumentet med utkastet till kommissionens förordning (EU) nr …/.. av den XXX genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den inre marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi (A7–0019/2014), och av följande skäl:

A.

Det finns flera exempel på bästa praxis, t.ex. regionen Burgenland, projekten ”MaReS – Macaronesia Research Strategy” och ”Green Islands”, ”Energy Valley” i Nederländerna, ”Regenerative Model Region Harz” i Tyskland, Hostětín i Tjeckien, projektet för småskalig förnybar energi på Orkneyöarna i Skottland samt städer och samhällen som deltar i pilotprojektet inom kommissionens Concerto-initiativ eller initiativet CO-POWER för effektiv energianvändning och decentraliserad energiproduktion, och alla dessa exempel visar att lokala grupper och enskilda personer också kan bli ”prosumenter”, som producerar energi för eget behov samtidigt som de säljer energi till nätet eller kan tillgodoräkna sig överskottselektriciteten genom användning av ”net metering”. De bedriver verksamhet i virtuella kraftverk tillsammans med andra aktörer, uppnår maximala fördelar genom att inkludera alla aktörer i planeringen och genomförandet av regionala insatser, stimulerar aktiv medverkan och informationsutbyte och utvecklar en helhetssyn genom att andra energirelaterade sektorer som transporter och bostäder inkluderas, intelligenta ekonomiska stödmekanismer används och nya arbetstillfällen skapas.

B.

Europaparlamentet har antagit betänkanden om rollen för EU:s sammanhållningspolitik och dess aktörer i genomförandet av den nya europeiska energipolitiken och om genomförandet och effekten av energieffektivitetsåtgärderna inom ramen för sammanhållningspolitiken.

C.

De personuppgifter som samlas in för användningen av smarta energisystem är av mycket känslig karaktär, eftersom de möjliggör slutsatser om användarnas beteende. Därför måste särskilt skydd av dessa uppgifter garanteras.

1.

Europaparlamentet välkomnar ett paradigmskifte för regionerna beträffande metoder för produktion och konsumtion av energi, bort från den oflexibla traditionella modellen, som bygger på ett baslastsystem, till en mångfaldig, decentraliserad och lokal produktion, som kombinerar en stor andel småskalig förnybar energi med flexibel och anpassningsbar efterfrågan samt decentraliserad lagerhållning. Parlamentet inser att man för att bibehålla en hållbar utveckling och möta den framtida efterfrågans krav bör främja nya modeller för energiproduktion och energikonsumtion som baseras på decentraliserad och lokal produktion. Parlamentet betonar att ett smart nät är av avgörande betydelse för att ett sådant paradigmskifte ska komma till stånd, och genomförandet av smarta nät bör bakas in i en sektorsövergripande strategi för regional utveckling för att uppnå största möjliga nytta och maximala möjligheter på marknaden för regionerna och för att åstadkomma hållbarhet, tillväxt och innovation.

2.

Europaparlamentet påpekar att många regioner i Europa har utvecklat projekt inom ramen för unionens program som har främjat dels synergier mellan utvalda områden, dels hållbar energi och förnybara energikällor, där offentliga och privata partner gör gemensamma ansträngningar för att utforska regionala tillväxtmöjligheter inom energisektorn, genom att på ett tidigt stadium använda sig av de europeiska struktur- och investeringsfonderna och upprätta målinriktade partnerskap på kommunal, regional, nationell och europeisk nivå samt effektiva decentraliserade genomförandestrategier för utvinning av lokala energiresurser.

3.

Europaparlamentet understryker de många fördelar smarta nät har för att minska utsläppen av växthusgaser, öka andelen förnybar energi och distribuerad produktion, garantera hushållen försörjningstrygghet, skapa nödvändiga förutsättningar för effektiv användning av el inom transportsektorn, ge konsumenterna möjlighet att anpassa sin konsumtion så att de kan dra nytta av de lägsta priserna och samtidigt spara energi, förbättra energieffektiviteten, spara elenergi, minska de kostsamma investeringar i elnäten genom att använda energi vid tider när belastningen inte är hög samt stimulera teknisk innovation och utveckling inom EU. Parlamentet betonar att allmänheten måste involveras i alla skeden av utveckling av avancerad mätarinfrastruktur som möjliggör ett dubbelriktat informationsflöde, också i verksamhet som planeras av systemansvariga för distributionsnät och aktörer som tillhandahåller teknik för smarta nät. Parlamentet påpekar också att utveckling och användning av smarta nät avsevärt minskar energiförlusten vid överföring och distribution. Parlamentet påpekar att automatisk omkonfigurering av nätet kan användas för att förebygga strömavbrott eller för återställning vid sådana tack vare dess självreparerande förmåga. Parlamentet konstaterar dock att de nationella stödsystemen i flera regioner ofta inte prioriterar det mest effektiva sättet att tillämpa förnybar teknik för privata hushåll.

4.

Europaparlamentet lyfter i detta sammanhang särskilt fram möjligheterna till geografiska (eller territoriella) förändringar i energinätet och främjandet av smarta nät för missgynnade regioner, inklusive de yttersta randområdena, avlägset belägna regioner och öar, som kan utvecklas från energikonsumenter till energiproducenter och uppnå stora fördelar för ekonomi och konkurrenskraft samtidigt som de säkrar sin energiförsörjning och utvecklingen och driften av smarta nät. Parlamentet konstaterar att i synnerhet utvecklingen och driften av smarta nät skapar möjligheter för dessa regioner, som kan leda till en minskning av deras energikostnader.

5.

Europaparlamentet påpekar att nätinfrastrukturen, nätförvaltningen och marknadsreglerna för närvarande är anpassade till behoven och möjligheterna för kärnkraftverk och kraftverk som drivs med fossila bränslen. Detta innebär en konkurrensnackdel för ny teknik såsom förnybar energi.

6.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionala och lokala myndigheter att så snart som möjligt investera i lokala smarta nät genom att noggrant överväga stimulansåtgärder genom användning av de europeiska struktur- och investeringsfonderna, även finansieringsinstrument för att stimulera privata investeringar, och att i detta sammanhang ta hänsyn till de berörda regionernas miljömässiga, ekonomiska, sociala och territoriella behov och deras särdrag, eftersom en och samma lösning inte passar alla. Parlamentet efterlyser en flexibel strategi på lokal och regional nivå för att minska hindren för kombinerade åtgärder för energiproduktion, energilagring (även gränsöverskridande) och energieffektivitet och för samarbete med andra sektorer, som informations- och kommunikationsteknik (IKT) och transport. Parlamentet betonar därför vikten av förvaringssystem med hjälp av pumpning i samband med utvinning av förnybar energi.

7.

Europaparlamentet betonar att det krävs en stabil och långsiktig politisk ram för att man ska kunna utveckla smarta nät. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå ambitiösa strategier, politiska riktlinjer och mål för 2030 beträffande energieffektivitet och förnybar energi samt för utsläpp av växthusgaser, så att man erbjuder långsiktig säkerhet för investerare och sammankopplade branscher och skapar möjligheter för ett smart energisystem.

8.

Europaparlamentet påminner om att det i de flesta av scenarierna i energifärdplanen för 2050 inte kommer att vara möjligt att integrera decentraliserad förnybar energi riktigt utan utveckling av lokala och regionala intelligenta distributionsnät för el eftersom de utgör en länk för information och elförsörjning mellan lokala områden för socioekonomisk utveckling, vilka möjliggör flexibel förvaltning och nödvändiga reservlösningar för dessa variabla energikällor. Parlamentet anser därför att distributionsnäten bör ges större betydelse. Parlamentet betonar dock att utvecklingen av smarta nät också handlar om effektiv transport av energi från produktionsplatsen till platsen för slutanvändningen. Parlamentet påpekar vidare att smarta nät ger större ännu större mervärde då de kommunicerar i större skala, t.ex. på nationell nivå eller till och med på europeisk nivå. Styrning – och därigenom spridning – av efterfrågan på el på denna skala skapar ännu fler möjligheter att minska förbrukningen (förbrukningskällor) när produktionen lokalt är för liten (eller för stor).

9.

Europaparlamentet efterlyser en flexiblare strategi i EU:s förordningar och direktiv om den inre marknaden för att minska hindren för regionsspecifika lösningar vad gäller åtgärder för produktion, försörjning, lagring och effektivitet på energiområdet samt för kombinationer av sådana åtgärder, inbegripet offentlig-privata partnerskap och gränsöverskridande projekt.

10.

Europaparlamentet betonar att man för att lyckas med genomförandet av smarta nät bör utveckla en strategi för regionala och lokala enheter som syftar till att upprätta ”smarta energisystem”, där de smarta näten ingår i det regionala energisystemet och en stor andel energi kommer från förnybara källor, plus decentraliserad produktionskapacitet, i kombination med efterfrågestyrning, åtgärder för energieffektivitet, större energibesparingar samt smarta lagringslösningar, transporter (e-transport) och större utbyte med intilliggande nät.

11.

Europaparlamentet noterar den roll som smarta mätare spelar för att möjliggöra tvåvägskommunikation, som möjliggör korrekt debitering för konsumenter och ökat deltagande på efterfrågesidan, där konsumenter anpassar sina vanor efter toppar och dalar i energiproduktionen. Parlamentet betonar att medborgarna till fullo måste få del av fördelarna med smarta energisystem och att medborgarnas ägande främjar ett effektivt beteende och därmed större sammanlagda energibesparingar genom öppna protokoll. Parlamentet framhåller att systemansvariga för distributionen, i egenskap av leverantörer till lokala, regionala eller nationella myndigheter, har ansvar för att garantera allas tillgång till denna tjänst av allmänt intresse, genom att garantera nätens säkerhet och stabilitet. Parlamentet påpekar att varje enskild person bör ha direkt tillgång till uppgifter om konsumtion och produktion för att kunna garantera en effektiv, säker och tillförlitlig drift av de smarta näten. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder som leder till att elektriska maskiner (särskilt tvättmaskiner, diskmaskiner, värmepumpar, ackumulerande elkaminer osv.) automatiskt kan fungera med smarta mätare i ett för konsumenterna ekonomiskt fördelaktigt driftläge.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och dess arbetsgrupp för smarta nät att uppdatera och bredda den befintliga definitionen på smarta nät så att den även omfattar smarta energisystem. Parlamentet uppmanar lokala och regionala myndigheter att styra energiförbrukningen och belastningsfrånkopplingen och utarbeta och anta regionala strategier med ett smart energisystem som kärnpunkt.

13.

Europaparlamentet betonar att smarta regionala nät bara kan bli ekonomiskt effektiva om man kombinerar direkta och indirekta fördelar och kopplar samman energisektorn med flera andra sektorer – i synnerhet bostäder och transporter, men också miljö, stadsplanering, social integrering, avfallshantering och byggnation – för att nå energibesparingsmålen samtidigt som man maximerar den ekonomiska nyttan och balanserar en regions energiutbud och energiefterfrågan.

14.

Europaparlamentet efterlyser innovation och större investeringar i IKT-sektorn för att lösa de största svårigheterna med smart teknik, bland annat driftskompatibilitet mellan olika tekniker i de befintliga nätverken, liksom lagstiftningsrelaterade svårigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och nationella och regionala aktörer att skapa ett säkert rätts- och investeringsläge, så att det blir möjligt att utveckla driftskompatibla IKT-lösningar.

15.

Europaparlamentet uppmanar alla regioner och lokala myndigheter att undersöka fördelarna med smarta energisystem och investera i dem som en potentiell källa till lokal miljövänlig och hållbar sysselsättning. Parlamentet påpekar att byggsektorn är ett av de viktigaste områdena där arbetstillfällen kommer att skapas, inte bara genom direkta investeringar i smarta energinät utan även genom en förstärkning av teknisk utveckling, innovation och små och medelstora företags konkurrenskraft i EU samt genom investeringar i åtgärder för energieffektivitet och renoveringar, t.ex. inom bostadssektorn, och genom anpassning till nya tekniska lösningar för byggandet av bostäder med förhöjd energieffektivitet.

16.

Europaparlamentet understryker att utbyggnaden av smarta nät också gör det möjligt att öka konkurrenskraften för EU:s teknikleverantörer inom den elektroniska och elektrotekniska industrin, de flesta små och medelstora företag, och att stärka deras position som världsledande på det tekniska området.

17.

Europaparlamentet uppmanar alla regioner att överväga investeringar i färdigheter och utbildning för dessa nya jobb, med beaktande av att många nya lokala arbetstillfällen också kommer att kunna skapas i IKT-sektorn, transportsektorn och sektorer som tillhandahåller utrustning, infrastruktur och tjänster för de smarta lösningarna, t.ex. till nya anläggningar, men också för att undvika brist på specialiserad arbetskraft och för anpassningen till de krav som ställs genom att nya yrken uppstår inom respektive område. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och regionerna att stödja utbildningsinitiativ på akademisk nivå och yrkesnivå på området förnybar energi, till exempel genom införande av miljötekniska utbildningsprogram samt framtagande av nya lärlingsutbildningar (t.ex. solcellsinstallatör). Parlamentet påpekar att regioner som med framgång inför ett smart energisystem kan locka ytterligare arbetstillfällen till regionen i form av specialistutbildning, genom inrättande av tekniska universitet och högskolor med specialisering på detta område. Parlamentet uppmanar regionerna att samarbeta om smart specialisering och välkomnar program där kunskap utbyts mellan regioner och över gränser. Parlamentet uppmärksammar de initiativ som Europeiska institutet för innovation och teknik (EIT) driver, inom kunskaps- och innovationsgruppen (KIC) InnoEnergy, för forskning och utveckling som gäller smarta nät och utbildning av arbetskraft inom denna sektor. Parlamentet framhåller även de nya möjligheterna att upprätta regionala innovationsstrategier.

18.

Europaparlamentet påpekar att offentliga investeringar i smarta energisystem, även genom de europeiska struktur- och investeringsfonderna, kan skapa lokala och hållbara arbetstillfällen, synergieffekter och spridningseffekter på sysselsättningen och långsiktig lokal nytta för regionerna på det ekonomiska och sociala området och miljöområdet. De kan också användas som instrument för att lösa ekonomiska problem, särskilt i regioner i krisdrabbade länder.

19.

Europaparlamentet betonar att studier om bästa praxis och goda exempel visar att en viktig anledning till att smarta energisystem lyckas är att de ägs lokalt, av enskilda personer, kooperativ, lokalsamhällen eller en kombination av dessa. Parlamentet erkänner att sådana ägandeformer ökar viljan att investera i alla delar av de smarta energisystemen. Parlamentet betonar att allmänheten måste ges bättre information samt incitament såsom dynamiska prissättningsmekanismer och lämpliga IKT-verktyg, så att de kan involveras i alla skeden av planeringen för smart energiinfrastruktur, produktion, energi och nät samt distribution.

20.

Med tanke på de smarta nätens tekniska natur betonar Europaparlamentet vikten av att informera användarna och öka deras kunskap så att de blir ”prosumenter” som är välunderrättade och medvetna om de möjligheter dessa nät ger, särskilt i samband med smarta mätare. Parlamentet anser att det är viktigt att ungas kunskap ökas, genom utbildningsprogram för elever inom gymnasieutbildning och yrkesutbildning.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undanröja de hinder och rättsliga problem för lokalt ägande som finns i EU:s gällande lagstiftning, särskilt i bestämmelserna om statligt stöd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja de lokala möjligheterna till energiinmatning och gemensam användning av lokal energi, inte bara direkt mellan nätet och slutanvändaren utan även över gränserna och mellan slutanvändarna, för att på så sätt stimulera lokalt ägande av energiproduktionen och gemensam användning av lokalt producerad energi.

22.

Europaparlamentet betonar att smarta energisystem kommer att medföra stora förändringar i den privata och den offentliga sfären eftersom elleverans kommer att innebära att personuppgifter samlas in och skickas ut i realtid. Parlamentet efterlyser därför öppna förfaranden på alla nivåer för alla aktörer, inklusive allmänheten, företag, hela branscher, lokala myndigheter, systemansvariga för distributionsnät, systemansvariga för överföringssystem, lokala och regionala uppgiftsskyddsombud eller ombudsmän och tillhandahållare av teknik för smarta nät.

23.

Europaparlamentet understryker att smarta energisystem kommer att drivas med stora mängder personuppgifter och många profiler, och det kommer att finnas stor risk för brott mot uppgiftsskyddet. Parlamentet betonar behovet av höga standarder för smarta mätare med avseende på skydd av personuppgifter och personlig integritet och för att möjliggöra för medborgarna att besluta om och kontrollera de uppgifter som lämnas till nätoperatörer utöver det absoluta minimum som krävs för att kunna tillhandahålla energi. Parlamentet konstaterar att det finns anledning att vara vaksam särskilt är på området för säkerheten för system med smarta nät och konsumentens nytta av smarta mätare, och efterlyser mer omfattande analys på det området samt mer forskning om uppgiftsskydd och integritet i samband med smarta mätare. Parlamentet betonar därför att personuppgiftsskyddet måste garanteras, utan undantag. Parlamentet betonar också att uppgiftsskyddet måste integreras i utvecklingsstrategierna för smarta nät.

24.

Europaparlamentet betonar behovet av regleringsmässiga och praktiska förbättringar av skyddet av personuppgifter och personlig integritet när system med smarta mätare installeras. Parlamentet betonar att uppgiftsskydd och integritet måste garanteras för alla personer och hushåll som är kopplade till nätet om de smarta näten ska fungera och kunna genomföras. Parlamentet betonar att insamlade uppgifter endast bör användas för att garantera försörjningstryggheten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att uppgiftsskyddsbestämmelserna tillämpas, samtidigt som synergier inom alla telekommunikations- och energinät upprätthålls och utvecklas, och att bevara individernas rättigheter på detta område. Parlamentet betonar att standarder bör tas fram gällande insamlingen av uppgifter för smarta energisystem, för att garantera att endast relevanta uppgifter överlämnas i syfte att garantera elförsörjningen, att inga uppgifter lämnas vidare till tredje part, att kunden har rätt kontrollera och utplåna insamlade uppgifter om de inte längre behövs för uppgiftsinsamlingens eller –behandlingens ursprungliga syfte samt att medborgarna behåller rätten till sina uppgifter och har full kontroll över vem de beviljar tillgång till dessa uppgifter

25.

Europaparlamentet ber kommissionen att utfärda ytterligare vägledning om användningen av personuppgifter och andra uppgifter för smarta nät mot bakgrund av den reviderade EU-lagstiftningen om skydd av personuppgifter och de regler som beslutats om innehav och förvaltning av dessa uppgifter hos systemansvariga för distributionen, leverantörer eller andra kommersiella organ.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att påskynda utbyggnaden av smarta nät och att rikta in sig på följande aspekter: stimulera investeringar och ekonomiska incitament på området, utveckla tekniska standarder, skydda konsumenternas personuppgifter, fastställa en lagstiftningsram för att stimulera utbyggnaden av smarta nät, säkerställa en öppen och konkurrenskraftig inre marknad i konsumenternas intresse samt tillhandahålla kontinuerligt stöd för innovation av teknik och system.

27.

Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna, enligt de nya bestämmelserna för de europeiska struktur- och investeringsfonderna för 2014–2020, är skyldiga att koncentrera fondmedlen på investeringar i ett smart och hållbart Europa för alla. Parlamentet välkomnar att regionerna, beroende på deras ekonomiska utvecklingsnivå, måste anslå minst 20 % av Eruf-medlen till investeringar i energiväxling, med stort fokus på smarta nät, produktion och distribution av förnybar energi, energieffektivitet, energibesparing, kraftvärme, strategier för låga utsläpp med särskild betoning på stadsområden och energi från smarta nät i distributionsledet. Parlamentet understryker att offentlig finansiering fortfarande spelar en avgörande roll för att stimulera privata investeringar i forskning och utveckling samt demonstrationsprojekt på området smarta nät. Parlamentet påpekar att Sammanhållningsfonden också tillåter investeringar på detta område och uppmanar medlemsstaterna att använda denna nya möjlighet på bästa sätt. Parlamentet betonar att Eruf inom ramen för investeringar som inte omfattas av den obligatoriska tematiska koncentrationen även kan stödja utveckling av nya smarta system för distribution, lagring och överföring av energi, samt integrering av decentraliserad energiproduktion från förnybara källor.

28.

Europaparlamentet betonar att medlen från de europeiska struktur- och investeringsfonderna fungerar som en katalysator för investeringar och att flernivåstyre spelar en viktig roll för ett framgångsrikt genomförande, eftersom flera territoriella nivåer berörs av finansieringen och deltar i beslutsprocessen. Parlamentet välkomnar ytterligare finansieringsmöjligheter inom programmet ”Intelligent energi – Europa”.

29.

Parlamentet ser positivt på den vikt som läggs på smarta energiprojekt av gemensamt intresse inom Fonden för ett sammanlänkat Europa, men beklagar samtidigt att bara två projekt för smarta nät inkluderats på den aktuella tvååriga förteckningen. Parlamentet betonar att man dessutom måste beakta projekt för smarta nät på distributionsnätsnivå. Parlamentet understryker att infrastrukturprojekt ska uppfylla kriterier för hållbarhet och konkurrenskraft och ta som utgångspunkt ett helhetsgrepp, vilket ska garanteras genom att distributionsnätsoperatörerna görs delaktiga. Parlamentet understryker också vikten av att i Medelhavsområdet utveckla sammankopplingen av energinät i norr och söder.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att minska hindren för investeringar i smarta energisystem, särskilt genom att bredda undantaget inom reformerna av det statliga stödet så att offentligt stöd kan ges till alla delar av de regionala och lokala smarta energisystemen, även gränsöverskridande investeringar och insatser. Parlamentet anser att smarta energisystem absolut måste inkluderas som en kategori i kommissionens kommande förordning genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 107 och 108 i fördraget (den allmänna gruppundantagsförordningen) och att man måste anpassa de förordningar om andra kategorier för gruppundantag som har betydelse för utvecklingen av smarta energisystem.

31.

Europaparlamentet betonar att det kommer att vara oerhört viktigt med driftskompatibilitet i den smarta infrastrukturen, eftersom osäkerhet om reglering och olika standarder bromsar upp spridningen av smart infrastruktur. Parlamentet efterlyser därför mer samarbete mellan de olika europeiska organisationerna för teknisk standardisering. Parlamentet påpekar att öppna standarder behövs för att bidra till driftskompatibiliteten och påskynda teknisk utveckling och spridning av tekniken.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att avlägsna centrala hinder, såsom brist på driftskompatibilitet och standarder (standardiserad ”plug and play” skulle sänka kostnaderna och möjliggöra konnektivitet även för små distribuerade energiresurser – DER (eller små DR-applikationer)), oklarhet gällande rollfördelning och ansvar inom nya smarta nätapplikationer, oklarhet gällande hur kostnader och förmåner ska fördelas och följaktligen om nya affärsmodeller, konsumenters motstånd mot att delta i försök samt den rad regleringar som finns i Europa som kan komma att innebära avsevärda hinder för att reproducera projektresultat i olika länder.

33.

Europaparlamentet påminner om 2011 års standardiseringsmandat för att stödja utbyggnaden av europeiska smarta nät, vars arbete skulle vara slutfört under 2012. Parlamentet välkomnar de framsteg som gjorts under detta mandat men betonar att ytterligare arbete krävs. Kommissionen uppmanas att kontakta standardiseringsorganen för att påskynda slutförandet av deras arbete och att utfärda ett nytt mandat om detta bedöms vara nödvändigt.

34.

Europaparlamentet ber medlemsstaterna att samarbeta ytterligare och utbyta bästa praxis inom CEER:s (Council of European Energy Regulators) forum om reglering av nationella systemansvariga för distributionen. Parlamentet noterar samtidigt variationen i hur systemansvariga för distributionen är organiserade – vissa medlemsstater har en enda sådan systemansvarig medan andra har över 800 – och medlemsstaterna uppmuntras att ha ett närmare samarbete. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att komma överens om ett enhetligt klassificeringssystem för att avgöra huruvida en organisation ska betraktas som överföringsoperatör, distributionsoperatör eller kombinerad operatör.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma huruvida det är nödvändigt att, i överensstämmelse med det tredje paketet för den inre marknaden för energi, lägga fram förslag om utbyggnad och stöd till smarta nät, eftersom detta, som måste säkerställas genom ett konsekvent agerande från kommissionens sida, skulle kunna leda till att allt fler marknadsdeltagare kan involveras och stimulera möjliga synergier i utbyggnad, utveckling och underhåll av telekommunikations- och energinäten. Parlamentet betonar dock att dessa förslag bör integreras i en effektivare rättslig ram, enligt de principer kommissionen ställt upp.

36.

Europaparlamentet efterlyser samarbete i samband med utvecklingen av smarta nät på europeisk, nationell och regional nivå. Parlamentet anser att smarta nät erbjuder en viktig möjlighet att främja innovation samt forskning och utveckling, öka antalet arbetstillfällen och stärka konkurrenskraften inom den europeiska industrin på lokal och regional nivå, med särskilt fokus på små och medelstora företag.

37.

Europaparlamentet uppmanar regioner att bilda nätverk och utbyta fördelar, kunskap och bästa praxis och att samarbeta genom kostnads–nyttoanalyser av smarta energisystem inom målet för territoriellt samarbete i de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att upprätta ett transnationellt nätverk för regioner med smarta energisystem. Parlamentet uppmanar gränsöverskridande regioner att använda rättsinstrumentet ”europeisk gruppering för territoriellt samarbete” för att gemensamt bygga upp och förvalta tjänster av allmänt ekonomiskt intresse på området för förnybar energi, energibesparing och infrastruktur för smarta nät i ett sådant nätverk.

38.

Europaparlamentet understryker vikten av initiativ såsom borgmästaravtalet, som är den ledande europeiska rörelsen för lokala och regionala myndigheters deltagande i kampen mot klimatförändringar. Det baseras på undertecknarnas frivilliga åtagande att uppfylla och överskrida EU:s mål för minskning av koldioxidutsläpp med 20 procent genom ökad energieffektivitet och utveckling av förnybara energikällor, och det står bakom och stöder lokala myndigheters insatser för genomförandet av hållbar energipolitik. Parlamentet betonar att lokala myndigheter spelar en avgörande roll för att begränsa klimatförändringarnas effekter, särskilt när man betänker att 80 procent av energiförbrukningen och koldioxidutsläppen är knutna till stadslivet.

39.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och Regionkommittén.

24.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/42

—

med beaktande av målen för den gemensamma jordbrukspolitiken som anges i artikel 39 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), i synnerhet målen att ”höja produktiviteten inom jordbruket genom att främja tekniska framsteg och genom att trygga en rationell utveckling av jordbruksproduktionen och ett optimalt utnyttjande av produktionsfaktorerna, särskilt arbetskraften” och att ”tillförsäkra jordbruksbefolkningen en skälig levnadsstandard, särskilt genom en höjning av den individuella inkomsten för dem som arbetar i jordbruket”,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 av den 17 december 2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 637/2008 och rådets förordning (EG) nr 73/2009 (1), i synnerhet artiklarna 32 och 61 om fördelade stöd och stödordningar för småbrukare,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1305/2013 av den 17 december 2013 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (2), i synnerhet av artiklarna 7 och 19 om tematiska delprogram respektive jordbruksutveckling och ekonomisk verksamhet,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 maj 2011Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020 (COM(2011)0244),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (3),

—

med beaktande av studien från 2013 Semi-subsistence farming: value and directions for development från parlamentets utredningsavdelning B (struktur- och sammanhållningspolitiken),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0029/2014), och av följande skäl:

A.

Små jordbruk i Europa utsätts för konstant demografiskt, kommersiellt och tekniskt tryck, vilket leder till gradvis jordbruksavveckling och avfolkning av landsbygden i regioner där dessa jordbruk utgör majoriteten, vilket bland annat leder till att småskalig boskapsuppfödning läggs ned i stor omfattning och att odlingen av särskilda lokala grödor upphör.

B.

Små jordbruksföretag står för en jordbruksmodell av social karaktär som fortfarande är den dominerande jordbruksformen i EU, och de kan och måste få samexistera med andra mer storskaliga och marknadsinriktade jordbruksmodeller.

C.

Små jordbruk fyller inte bara en produktionsfunktion, utan de fyller även viktiga funktioner som är knutna till tillhandahållandet av kollektiva nyttigheter inom följande områden: natur och landskap – genom att bidra till att upprätthålla den europeiska landsbygdens karakteristiska landskap och den biologiska mångfalden i landsbygdsområden; samhälle – genom att garantera försörjningen för miljoner människor i Europa och förebygga fattigdom samt utgöra en arbetskraftsreserv för industrin och andra ekonomiska sektorer (exempelvis turismen) samt kultur – genom att vårda värdefulla traditioner, seder och bruk och andra icke-materiella historiska värden samt tillverka regionala och traditionella produkter.

D.

Små jordbruk skapar gynnsamma förutsättningar för miljövänligt jordbruk och god djurhållning.

E.

Avfolkning och övergivande av landsbygden försämrar avsevärt förutsättningarna på landsbygden och därmed jordbrukarnas livskvalitet och arbetsförhållanden, och dessa faktorer är ofta avgörande för om små jordbruksföretag drivs vidare eller läggs ned. Skapandet av hållbara framtidsutsikter på landsbygden, särskilt för unga personer, har stor inverkan på de små jordbruksföretagens framtid.

F.

I vissa områden garanterar de små jordbruksföretagens existens och överlevnad en inkomstkälla och hejdar avfolkningen.

G.

Prissvängningarna på marknaden förvärras ofta av mellanhänder som bestämmer priserna genom att dra nytta av producenternas utsatthet.

H.

Småjordbruk är i regel mer flexibla och anpassar sig lättare till kriser på marknaden.

I.

Många små jordbruksföretag specialiserar sig och sluter sig samman genom producentorganisationer, vilket gör att de med rätta kan göra anspråk på att producera för livsmedelsmarknaden på samma villkor som större företag.

J.

De små jordbruksföretagens problem kräver en bredare strategi. Stöd till möjliga alternativa inkomstkällor och diversifiering samt skapande av arbetstillfällen utanför jordbruket och tillhandahållande av offentliga tjänster på landsbygden är avgörande för de små jordbruksföretagens och landsbygdssamhällenas framtid.

K.

Småjordbruk får inte tillräckligt utrymme inom den gemensamma jordbrukspolitiken, vilket bland annat beror på att den gemensamma jordbrukspolitikens bidragsstruktur i huvudsak bygger på yta och tidigare produktionsnivåer och därför inte på lämpligt sätt kan bemöta de förhållanden som gäller för små jordbruksföretag och de funktioner de fyller, att vissa medlemsstater har infört kvalificeringströsklar för stödberättigande inom den andra pelaren och att vissa medlemsstater inte har antagit tillämpningsföreskrifter som tillgodoser de små jordbruksföretagens behov.

L.

Små jordbruksföretag har svårigheter att få ekonomiskt stöd, bland annat på grund av deras problem med att få tillgång till medel från EU:s program eftersom de inte uppfyller kapital- och/eller kapacitetskraven för stödberättigande, eller på grund av att de har låg eller ingen kreditvärdighet alls.

M.

De små jordbruksföretagen i de yttersta randområdena förtjänar också särskild uppmärksamhet eftersom de möter dubbelt så många svårigheter i sin verksamhet.

N.

Sidoverksamheter är av stor betydelse för många små jordbruksföretag.

O.

Vissa typer av små jordbruksföretag, såsom självförsörjande jordbruksföretag, fungerar som en buffert mot absolut fattigdom eftersom de åtminstone ger låga nivåer av livsmedel och inkomster.

P.

Det råder i vissa fall brist på administrativt stöd och rådgivning av god kvalitet för småjordbrukare. Medlemsstaterna skapar ofta onödiga byråkratiska hinder, och vissa småjordbrukare saknar de resurser och den erfarenhet som krävs för att på ett effektivt sätt fullgöra de administrativa förfarandena.

Q.

Eftersom jordbruksföretagen är geografiskt spridda har de en mycket svagare förhandlingsposition i livsmedelskedjan än övriga marknadsaktörer, vilket särskilt drabbar små jordbruksföretag.

R.

Små jordbruksföretag spelar en särskild roll för att upprätthålla en levande bygd i vissa områden, såsom bergsområden, mindre gynnade områden och de yttersta randområdena, samt i de områden där jordbruket på grund av geografiska och morfologiska begränsningar är en av få verksamheter som är ekonomiskt hållbara, om inte den enda.

S.

Inkomstnivån och levnadsstandarden i familjer som lever av arbetet i små jordbruksföretag är mycket lägre än för storjordbrukare eller jordbrukare som är anställda i andra ekonomiska sektorer.

T.

Många mindre jordbruksföretag kan inte klara sig på enbart jordbruk, utan behöver alternativa inkomstkällor för att klara försörjningen. Sådana små jordbruksföretag bör dock fokusera mer på det egna företagets lönsamhet och avkastningsförmåga.

U.

Små jordbruksföretag tryggar i många regioner försörjningen för familjer som inte kan hitta några andra inkomstkällor.

V.

Tillförlitliga uppgifter saknas om situationen för små jordbruksföretag och om hur den gemensamma jordbrukspolitikens instrument påverkar denna sektor, och definitionen av små jordbruksföretag varierar betydligt från en medlemsstat till en annan.

W.

Vissa småskaliga jordbruksproducenter, exempelvis biodlare, äger inte eller odlar inte mark, vilket hindrar dem från att delta i programmen för små jordbruksföretag.

X.

FN:s generalförsamling har utsett 2014 till det internationella året för familjejordbruk.

1.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att anta lämpliga åtgärder inom ramen för den nya gemensamma jordbrukspolitiken och att utarbeta riktlinjer för perioden efter 2020 som i större utsträckning tar hänsyn till de små familjejordbrukens särskilda behov, eftersom sådana jordbruk utgör ett viktigt inslag i den europeiska jordbruksmodellen och är viktiga för den mångfunktionella utvecklingen av landsbygden såväl som för regionernas hållbara utveckling i stort.

2.

Europaparlamentet föreslår fortsatt stöd för arrondering och fortsatta bidrag till jordbrukare som ingår i systemet för små jordbruksproducenter som definitivt överlåtit sin mark till en annan jordbrukare, eftersom detta är effektiva medel för att förbättra jordbrukets produktionsstruktur.

3.

Europaparlamentet anser att enbart en begränsning av antalet små jordbruksföretag inte bör vara omstruktureringsåtgärdernas huvudsakliga mål, eftersom detta inte ökar de större jordbrukens konkurrenskraft. Parlamentet uppmanar i detta avseende medlemsstaterna att förbereda lämpliga lösningar och utvecklingsmodeller för små jordbruksföretag – där hänsyn tas till jordbrukets speciella villkor i respektive medlemsstat och till regionala skillnader – stärka deras konkurrenskraft, lönsamhet och avkastningsförmåga, utveckla entreprenörskap, skapa arbetstillfällen och hejda avfolkningstakten på landsbygden.

4.

Europaparlamentet anser att flykten från landsbygden och avfolkningen av landsbygdsområden måste motverkas omedelbart, för att man ska kunna erbjuda små jordbruksföretag lämpliga villkor och långsiktiga perspektiv på de platser där de i dagsläget är belägna. Medlemsstaterna uppmanas att ändamålsenligt utnyttja EU-medel som är tillgängliga för att främja infrastruktur, utbildningsmöjligheter, hälso- och sjukvård, barnomsorg, tillgång till snabba internettjänster samt etablering och utveckling av små och medelstora företag på landsbygden, för att säkra likvärdiga levnadsvillkor mellan städer och landsbygd. Parlamentet rekommenderar att tyngdpunkt läggs på skapandet av hållbara framtidsutsikter för unga människor, välutbildade personer och kvinnor.

5.

Europaparlamentet efterlyser en ökad direktförsäljning, bl.a. av traditionella produkter, på lokala och regionala marknader och förespråkar att det för små jordbruksföretag ska utvecklas hållbara och ansvarsfulla förädlingsformer samt ett oumbärligt och proportionerligt kontrollsystem. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se över de befintliga bestämmelserna om livsmedelssäkerhet för att minska de bördor och undanröja de hinder som dessa kan innebära för små jordbruksföretags möjligheter att utveckla livsmedelsförädlingen och livsmedelsförsäljningen. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skapa en plattform för utbyte av god praxis för reglering och kontroll av små jordbruksföretags förädlingsverksamhet. Parlamentet uppmanar även lokala myndigheter att satsa mer på infrastruktur för direktförsäljning, inklusive lokala marknader på landsbygden och i städerna, för att på detta sätt underlätta konsumenternas tillgång till billiga, sunda och högkvalitativa jordbruksprodukter.

6.

Europaparlamentet anser att det vid sidan av den gemensamma jordbrukspolitiken krävs andra EU-åtgärder för att lösa de små jordbruksföretagens problem, bland annat sammanhållningspolitiken, i syfte att bidra till förbättrad teknisk infrastruktur och tillgång till offentliga tjänster på landsbygden. Medel ur Europeiska socialfonden bör finansiera sociala åtgärder som avser social integration, utbildning, kurser och kunskapsöverföring. Med tanke på att dessa jordbruk inte har något större inflytande på marknaden skulle ytterligare nationella stöd kunna tillåtas, enligt regler som godkänts av kommissionen och utan att hindra konkurrensen.

7.

Europaparlamentet uppmärksammar det pristryck på jordbruksmark som den förestående liberaliseringen av fastighetsmarknaden i de nya medlemsstaterna kommer att medföra, och framhåller att små jordbruksföretag kommer att drabbas hårdast av de ökade markpriserna.

8.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att deras utbildningssystem inbegriper lämplig infrastruktur för lantbruksskolor.

9.

Europaparlamentet uppmärksammar pristrycket på jordbruksmark till följd av utvidgningen av städerna.

10.

Europaparlamentet välkomnar att det inom den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare har etablerats ett system för stöd för små jordbruksproducenter, men anser att det endast är överlåtelseformen som har förenklats: de låga direktstödsnivåerna skapar inte utvecklingsmöjligheter och därmed är dessa åtgärder fortsatt otillräckliga för att förbättra situationen för små jordbruksföretag inom EU. Parlamentet anser att det bör införas en lösning så att små jordbruksföretag kan ansöka om direktbidrag för flera år i taget och endast behöver uppdatera sin ansökan om det sker ändringar i jordbruksföretaget.

11.

Europaparlamentet uppmärksammar än en gång de avsevärda skillnaderna mellan jordbrukssubventionerna i de olika medlemsstaterna, vilket är till nackdel för de nya medlemsstaterna.

12.

Europaparlamentet understryker att det eftersom systemet för stöd för små jordbruksproducenter i den gemensamma jordbrukspolitikens första pelare är frivilligt, är nödvändigt att se över och utnyttja alla möjligheter till stöd för små jordbruksproducenter som erbjuds inom den andra pelaren.

13.

Europaparlamentet anser att det utöver sådana åtgärder är nödvändigt att hitta ett effektivt sätt för att stödja små jordbruksföretag vars verksamhet och produktion inte har någon koppling till innehav och odling av jordbruksarealer.

14.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fastställa lämpliga finansieringstekniska instrument, såsom mikrokrediter, subventionerade låneräntor, finansiell leasing, efterskänkning av de första avbetalningarna eller lånegarantier. Regionala och lokala myndigheter bör involveras i processen med att tillhandahålla sådant stöd.

15.

Europaparlamentet understryker att kraven på god jordbrukspraxis och europeiska och nationella bestämmelser, särskilt om jordbruksproduktion och konsumentskydd, är bindande även för små jordbruksföretag. Därför är det absolut nödvändigt att jordbrukarna har en lägsta kvalifikationsnivå. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas därför att undersöka hur en sådan lägsta kvalifikationsnivå kan uppnås på ett heltäckande sätt som är anpassat till de små jordbrukföretagens behov.

16.

Europaparlamentet efterlyser en kostnadsfri rådgivning som är bättre anpassad till små jordbruksföretags behov, förenklade förfaranden avseende information, utbildning, riskhantering och hälsoövervakning, informationskampanjer, spridning av bästa praxis med avseende på den korta livsmedelskedjan, tekniskt bistånd vid ansökningar om EU-bidrag samt rådgivning som hjälper företagen att anpassa utformningen på sin produktionsverksamhet till sin produktions- och miljöpotential.

17.

Europaparlamentet understryker att små jordbruksföretag behöver organisera sig i producentorganisationer, producentgrupper eller kooperativ samt utforma gemensamma marknadsföringskampanjer. Alla former av samarbeten mellan små jordbruksföretag, i form av kooperativ, producentorganisationer eller gemensam användning av utrustning såsom maskiner, bör få särskilt stöd via EU-åtgärder och nationella åtgärder.

18.

Europaparlamentet anser att småföretag som är belägna i bergsområden, i mindre gynnade områden och i de yttersta randområdena bör få del av kopplat stöd, t.ex. för boskapsuppfödning, om det även fyller vissa miljörelaterade funktioner.

19.

Europaparlamentet anser att jordbruksverksamheten som aldrig förr är en strategisk verksamhet, något som måste uppmärksammas av alla medlemsstater när de försöker finna lösningar för att små jordbruksföretag ska kunna fortsätta att bedriva sin verksamhet med en balans mellan jordbrukspriser och produktionskostnaderna.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina program inom den första och andra pelaren införliva delprogram och åtgärder som riktar sig till små jordbruksföretag. Parlamentet påpekar att särskilt småföretag måste bedriva sidoverksamheter, exempelvis inom turismen, för att säkra en tillräcklig inkomst, och att det därför är särskilt viktigt att den gemensamma jordbrukspolitikens andra pelare har omfattande resurser och att programmen för landsbygdsutveckling är anpassade till de små jordbruksföretagens behov.

21.

Europaparlamentet rekommenderar att informationssystemet för jordbruksföretagens redovisningsuppgifter (ISJR) får större räckvidd, i syfte att undersöka situationen för små jordbruksföretag och hur de påverkas av den gemensamma jordbrukspolitiken samt för att planera deras utveckling.

22.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

24.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/47

—

med beaktande av artikel 3.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), där det fastställs att unionen ska verka för ”en social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft där full sysselsättning och sociala framsteg eftersträvas, samt [för] en hög miljöskyddsnivå och en bättre miljö”,

—

med beaktande av artikel 9 i EUF-fördraget, som har följande lydelse: ”Vid fastställandet och genomförandet av sin politik och verksamhet ska unionen beakta de krav som är förknippade med främjandet av hög sysselsättning, garantier för ett fullgott socialt skydd, kampen mot social utestängning samt en hög utbildningsnivå och en hög hälsoskyddsnivå för människor”,

—

med beaktande av artikel 11 i EUF-fördraget, där det fastställs att ”miljöskyddskraven ska integreras i utformningen och genomförandet av unionens politik och verksamhet, särskilt i syfte att främja en hållbar utveckling”,

—

med beaktande av artikel 12 i EUF-fördraget, där det fastställs att ”konsumentskyddskraven ska beaktas när unionens övriga politik och verksamhet utformas och genomförs”,

—

med beaktande av artikel 14 i EUF-fördraget och tillhörande protokoll 26 om tjänster av allmänt (ekonomiskt) intresse,

—

med beaktande av artikel 26 i EUF-fördraget, där det fastställs att ”den inre marknaden ska omfatta ett område utan inre gränser, där fri rörlighet för varor, personer, tjänster och kapital säkerställs i enlighet med bestämmelserna i fördragen”,

—

med beaktande av artiklarna 49 och 56 i EUF-fördraget om etableringsfriheten och friheten att tillhandahålla tjänster inom unionen,

—

med beaktande av artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget om konkurrensregler tillämpliga på företag,

—

med beaktande av artikel 169 i EUF-fördraget om främjande av konsumenternas intressen och säkerställande av en hög konsumentskyddsnivå,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG om posttjänster, ändrat genom direktiv 2002/39/EG och 2008/6/EG,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2013/11/EU av den 21 maj 2013 om alternativ tvistlösning vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 524/2013 av den 21 maj 2013 om tvistlösning online vid konsumenttvister och om ändring av förordning (EG) nr 2006/2004 och direktiv 2009/22/EG,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/83/EU av den 25 oktober 2011 om konsumenträttigheter och om ändring av rådets direktiv 93/13/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG och om upphävande av rådets direktiv 85/577/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG,

—

med beaktande av kommissionens grönbok av den 29 november 2012En integrerad marknad för leverans av paket i syfte att främja e-handeln inom EU (COM(2012)0698),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2013 En färdplan för fullbordandet av den inre marknaden för paketleveranser: Bygga upp förtroendet för leveranstjänster och uppmuntra nätförsäljning (COM(2013)0886),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 23 april 2013E-commerce Action plan 2012–2015 – State of play 2013 (SWD(2013)0153),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 januari 2012Samstämmiga ramar för att öka tilltron till en inre e-marknad för e-handel och nättjänster (COM(2011)0942),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 december 2012Den digitala agendan för Europa – Drivkraft för den europeiska digitala tillväxten (COM(2012)0784),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 augusti 2010En digital agenda för Europa (COM(2010)0245),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 7 december 2012Consumer Markets Scoreboard – Making markets work for consumers, åttonde upplagan (SWD(2012)0432),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 22 maj 2012 till Europaparlamentet, rådet, ekonomiska och sociala kommittén och regionkommittén En strategi för konsumentpolitiken i EU – Att öka förtroendet och tillväxten (COM(2012)0225),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen av den 23 februari 2011Översyn av småföretagsakten för Europa (COM(2011)0078),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 januari 2013 Handlingsplan för företagande 2020 – Stärka företagarandan i EU (COM(2012)0795),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2011Företaget är litet, världen stor – ett nytt partnerskap för att hjälpa små och medelstora företag utnyttja globala möjligheter (COM(2011)0702),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 november 2012Den årliga tillväxtstrategin för 2013 (COM(2012)0750),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 oktober 2010 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén På väg mot en inre marknadsakt – Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi – Femtio förslag för att arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammans (COM(2010)0608),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2012 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Inremarknadsakt II – tillsammans för ny tillväxt (COM(2012)0573),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 april 2011 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden – Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt (COM(2011)0206),

—

med beaktande av kommissionens vitbok av den 28 mars 2011Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem (COM(2011)0144),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 oktober 2007EU:s agenda för godstransporter – Främja effektiviteten, integrationen och hållbarheten hos godstransporterna i Europa (COM(2007)0606),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 31 maj 2012 om den digitala inre marknaden och styrning av den inre marknaden,

—

med beaktande av sin resolution av den 4 juli 2013 om att fullborda en inre e-marknad (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om att fullborda en inre e-marknad (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 21 september 2010 om fullbordandet av den inre marknaden för e-handel (3),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 6 april 2011 om en inre marknad för européer (4), om en inre marknad för företag och tillväxt (5) och om styrelseformer och partnerskap på den inre marknaden (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 juni 2013 om en ny dagordning för EU:s konsumentpolitik (7),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandena från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för transport och turism (A7-0024/2014), och av följande skäl:

A.

E-handeln är en kanal som har mycket stora möjligheter att bekämpa den ekonomiska och finansiella krisen, stärka den inre marknaden och skapa ekonomisk tillväxt och sysselsättning i hela EU. I kommissionens meddelande om e-handel och nättjänster från januari 2012 framhålls att leveranser av varor som köpts online är en av de fem viktigaste prioriteringarna för att öka e-handeln till 2015, och rådet och Europaparlamentet har flera gånger påpekat hur betydelsefullt detta är.

B.

EU:s marknad för e-handel ökade med över 20 procent 2012. Enligt prognoserna kommer särskilt den gränsöverskridande e-handeln att öka fyrfaldigt. Marknaden för paketleveranser håller på att förändras radikalt. Nya leverantörer kommer in på marknaden, satsningar görs på innovation och nya tjänster uppstår.

C.

Effektiva och tillförlitliga leveranstjänster är en central pelare för en genuin och effektiv digital inre marknad, eftersom de spelar en avgörande roll för att underlätta e-handeln och bygga upp förtroendet mellan säljare och köpare.

D.

Av handlarna anser 57 procent att gränsöverskridande leveranser är ett hinder, medan hälften av konsumenterna säger att leveranserna är ett problem vid gränsöverskridande transaktioner. Leveransproblemen (inklusive möjligheten att återsända produkter) och höga leveranskostnader är de två problem som konsumenterna främst nämner i samband med näthandel, och de medverkar till konsumenternas låga förtroende för e-handel över landsgränserna.

E.

För att råda bot på denna situation är det mycket viktigt att man stärker konsumenternas förtroende för leveransoperatörerna, leveranstjänsterna och marknaden samt kunskapen om deras rättigheter och skyldigheter genom att säkerställa mer och lättförståeligare information och ökad insyn i fråga om leveransvillkoren.

F.

Små och medelstora företag som söker affärsmöjligheter i hela EU konfronteras med högre kostnader, ökad komplexitet och brist på öppenhet när det gäller gränsöverskridande leveranser. Priserna för leverans över landsgränserna är tre till fem gånger högre än priserna för leveranser inom landet. Effektiva, enkla och överkomliga leveranssystem är en viktig drivkraft för att små och medelstora företags affärsmodeller ska vara hållbara och för att företagen ska ha möjlighet att leverera varor till kunderna.

1.

Europaparlamentet betonar att tillgängliga, överkomliga och effektiva leveranstjänster av hög kvalitet är ett centralt element för köp av varor på internet och att dessa bör främjas genom att man garanterar fri och rättvis konkurrens. Parlamentet konstaterar dock att många konsumenter tvekar att handla på internet, särskilt över gränserna, på grund av osäkerhet i samband med tillgängliga leveransmedel, slutleverans, leveranskostnader eller tillförlitlighet.

2.

Europaparlamentet välkomnar den grönbok som kommissionen offentliggjort för att fastställa eventuella brister på leveransmarknaden i EU och uppmanar kommissionen att vidta lämpliga åtgärder för att ta itu med dessa brister på ett sätt som gör det möjligt för både företag och konsumenter att dra fullständig nytta av de möjligheter som den digitala inre marknaden erbjuder. Parlamentet betonar att alla föreslagna åtgärder bör ta hänsyn till leveransprocessens hållbarhet och sträva efter att minimera dess miljöavtryck.

3.

Europaparlamentet konstaterar att konkurrensen mellan leverantörerna i flera medlemsstater har vissa brister på gränsöverskridande nivå, och beklagar djupt att det saknas insyn i prisvillkor och de berörda tjänsternas utförande. Parlamentet anser framför allt att det bör införas verktyg för att ge information om erbjudanden från alla leverantörer på europeisk nivå.

4.

Europaparlamentet betonar vikten av att man ökar konsumenternas förtroende för leveransprocessen. För konsumenterna är det enligt parlamentet mycket viktigt med mer insyn och bättre och mer jämförbar information om tillgängliga leveransalternativ, priser och villkor, särskilt när det gäller villkoren för leverans av konsumenternas försändelser och de förfaranden som ska följas vid försening, skada, förlust eller returnering av dessa.

5.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att främja åtgärder som syftar till att säkerställa konsumenternas valfrihet i samband med köpet. Parlamentet noterar den avsevärda skillnaden mellan konsumenternas förväntningar och tillgången till behändiga, innovativa tjänster, t.ex. förbindelsepunkter eller paketkiosker, paketautomater, tjänster oberoende av klockslag, spårningssystem, konsumentvänliga platser och tider för leverans eller policy för lätt retur.

6.

Europaparlamentet betonar den stora betydelsen av att leveranstjänsterna är tillförlitliga och att man erbjuder effektiva system som garanterar att paketen verkligen når önskad destination inom rimlig tid.

7.

Europaparlamentet påpekar att de höga kostnaderna för gränsöverskridande leveranser till avlägsna områden eller de yttersta randområdena är ett av de främsta skälen till att konsumenterna är missnöjda, och betonar att det fordras mer överkomliga leveransalternativ för konsumenter och säljare, däribland små och medelstora företag, om fjärrförsäljning och fjärrköp ska öka och om det ska vara meningsfullt att tala om en verklig inre marknad.

8.

Europaparlamentet understryker behovet av att förbättra den geografiska täckningen och tillgängligheten för allmännyttiga tjänster för paketleveranser i landsbygdsområden och randområden.

9.

Det är viktigt att en integrerad marknad för leverans av paket inrättas. Därför anser Europaparlamentet att det behövs en stabil och sammanhängande social dimension där leveranstjänster tillhandahålls med respekt för arbetstagares rättigheter, för anställnings- och lönevillkor samt för sociala standarder och miljöstandarder. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att odeklarerat arbete och andra missförhållanden utgör en risk för denna sektor och att trygga och högkvalitativa anställningsformer och fortlöpande adekvat fortbildning för personalen är av avgörande betydelse när det gäller att uppnå högkvalitativa leveranstjänster. Parlamentet betonar att ett upprätthållande av den sociala dimensionen och av tillräcklig flexibilitet på leveransmarknaden så att den kan utvecklas och anpassas till tekniska innovationer är väsentligt för att fullt ut kunna tillgodose konsumenternas önskemål och förväntningar och samtidigt göra det möjligt för företagen att erbjuda konsumenterna bättre produkter som till fullo överensstämmer med deras behov och förväntningar.

10.

Europaparlamentet poängterar att det är viktigt med klarhet om rättsläget för att vinna konsumenternas förtroende. Konsumenterna måste informeras korrekt om den tillämpliga lagstiftningen.

11.

Europaparlamentet anser att utvecklingen av den gränsöverskridande handeln på internet även är beroende av konsumenternas förtroende, och att konsumenterna skulle känna sig säkrare om det inrättades ett organ liknande Solvit, dvs. ett europeiskt nätverk av nationella problemlösningsenheter, och ett varningssystem liknande Rapex, som skulle kunna varna konsumenterna för webbplatser som använder bedrägliga metoder.

12.

Europaparlamentet noterar att allt fler konsumenter använder webbplatser för att jämföra priser, funktioner eller leveransvillkor för produkter och tjänster som paketleveransföretag erbjuder, framför allt i samband med e-handel. Kommissionen uppmanas att anta EU-riktlinjer om minimistandarder för webbplatser som tillhandahåller jämförelser, på grundval av de centrala principerna om insyn, opartiskhet, kvalitet, information och användarvänlighet.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med branschen och konsumentorganisationer utarbeta gemensamma indikatorer för kvaliteten på leveranstjänsterna som ger konsumenterna bättre möjligheter att jämföra olika erbjudanden med varandra.

14.

Europaparlamentet framhäver den mycket viktiga roll som små och medelstora företag spelar för att skapa tillväxt, innovation och sysselsättning, i synnerhet för unga. Parlamentet betonar att leveranstjänster är synnerligen angelägna för små och medelstora företag i Europa, och att en integrerad, konkurrenskraftig leveransmarknad som tryggar olika alternativ för leveranserna och möjligheter till logistiskt stöd till överkomliga priser är en förutsättning för att man ska få tillträde till nya marknader och nå ut till fler konsumenter i unionen. Parlamentet framhåller betydelsen av att förbättra informationen till de små och medelstora företagen om möjligheterna att konsolidera sina paketvolymer och om innovativa lösningar för leverans och avhämtning som skulle minska kostnaderna för sista leveransfasen.

15.

Europaparlamentet betonar att företag, särskilt små och medelstora företag, måste kunna uppfylla konsumenternas behov och förväntningar med enklare, snabbare, i högre grad överkomliga, öppnare, tillförlitligare och effektivare leveranstjänster i samband med gränsöverskridande e-handel. Parlamentet understryker att leveranslösningar som inte uppfyller konsumenternas förväntningar direkt påverkar ett företags varumärke, image och konkurrenskraft.

16.

Europaparlamentet påpekar att små och medelstora företag bara i liten utsträckning utvecklar sin e-handel över gränserna. Parlamentet uppmuntrar att små och medelstora företag och deras representativa organ samarbetar för att förhandla om förmånligare leveranspriser, särskilt genom inrättande av gemensamma onlinebaserade plattformar, och för att förbättra tjänsternas kvalitet.

17.

Europaparlamentet är oroat över de nackdelar som små och medelstora företag möter på grund av sin begränsade storlek. Parlamentet betonar att små och medelstora företag drabbas av högre kostnader, ökad komplexitet på grund av den fragmenterade europeiska marknaden och brist på information om tillgängliga leveransalternativ och priser.

18.

Europaparlamentet konstaterar att den europeiska postsektorn har fragmenterats i nationella nät som inte är särskilt driftskompatibla och att väg-, järnvägs- och vattentransporterna inte är integrerade. Parlamentet välkomnar de initiativ som tagits av operatörer på leveransmarknaden i syfte att ta fram lösningar som är bättre anpassade för konsumenternas och den onlinebaserade detaljhandelns behov, såsom mer flexibla leverans- och returmöjligheter. Kommissionen uppmanas att fortsätta att föreslå åtgärder för att uppmuntra industrin att förbättra driftskompatibiliteten och påskynda utvecklingen av rationaliserade förfaranden för paketutskick och paketavhämtning vilka syftar till att minska kostnaderna, öka stordriftsfördelarna för leveranstjänster, stödja sammanslagningen av flera små leveranser för mängdrabatter till små handlare, öka tillgången till leveranstjänster och förbättra deras kvalitet samt erbjuda både konsumenter och företag överkomliga, flexibla leveransavgifter.

19.

I detta sammanhang menar Europaparlamentet att samarbetet inom industrin om driftskompatibla, gränsöverskridande spårningssystem är särskilt viktigt. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att ytterligare undersöka möjligheterna att utveckla europeiska standarder i syfte att förbättra integrerade spårningssystem och främja kvalitet, pålitlighet och hållbarhet i integrerade logistiktjänster för e-handel.

20.

Europaparlamentet betonar att lösningar för lättare insamling och retur redan i dag påverkar e-handelns utveckling betydligt, och i framtiden även kan medverka till att sänka priserna och göra konsumenterna nöjdare, särskilt vid transaktioner över landsgränserna. Parlamentet uppmuntrar ytterligare samarbete för att förbättra driftskompatibiliteten mellan de teletjänstcentraler som handlägger klagomål från konsumenterna.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inrätta plattformar för samarbete och informationsutbyte mellan leverantörer i syfte att resolut ta itu med de befintliga bristerna på EU:s leveransmarknad i fråga om innovation, flexibilitet, lagerhantering, transport, upphämtning och retur av paket, samtidigt som man respekterar EU:s konkurrenslagstiftning, och undersöka möjligheten till gemensamt nyttjande av infrastrukturer för expresstjänster och posttjänster till ömsesidig nytta.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillsammans med affärssektorn verka för antagandet av europeiska adresserings- och märkningsstandarder samt e-handelsfrämjande brevlådestandarder.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheterna att skapa en unionsomfattande förtroendemärkning för e-handel samt frågan huruvida en sådan förtroendemärkning även skulle kunna bidra till att garantera kvalitet och tillförlitlighet hos integrerade leveranstjänster och därigenom säkerställa konsumenternas förtroende för gränsöverskridande e-handel, stimulera e-handlare och paketföretag att öka insynen, stärka rättssäkerheten för både konsumenter och företag och ge bättre konkurrensfördelar för företag, särskilt små och medelstora företag, och därmed bidra till sund ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen. Parlamentet understryker att en sådan förtroendemärkning, för att den ska bli effektiv, bör grundas på en uppsättning standardiserade minimifunktioner och tydligt redovisade bestämmelser för kundskydd och information samt krav på förfaranden för hantering av klagomål och tvistlösning.

24.

Europaparlamentet framhåller att skyddet av enskilda individers personuppgifter, och uppgiftsskyddet i allmänhet, är av mycket stor betydelse, och att alla nya åtgärder som vidtas bör omfattas av EU:s lagstiftning om uppgiftsskydd, särskilt direktiv 95/46/EG.

25.

Europaparlamentet konstaterar att marknaden för paketleveranser är dynamisk med snabbt framväxande nya tjänster och leverantörer. Parlamentet framhåller att nyskapande lösningar som tillgodoser e-handlares och kunders behov sannolikt kommer att bli en avgörande konkurrensfaktor. Eventuella lagstiftningsåtgärder bör först prövas noga för att inte skada dynamiken på paketleveransmarknaden, som inte bör hämmas på grund av alltför omfattande reglering. Parlamentet uppmanar kommissionen att ingående kontrollera hur marknaden utvecklas för att kunna fastställa de områden där eventuella marknadsmisslyckanden kan ge anledning till ytterligare åtgärder i framtiden, och framhåller i detta sammanhang att övervakningen av marknaden inte endast bör gälla etablerade postoperatörer utan även andra typer av tillhandahållare av leveranstjänster.

26.

Europaparlamentet påpekar att det redan finns ett lämpligt regelverk, och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att se till att det befintliga regelverket införlivas, genomförs och verkställs i sin helhet, med särskilt fokus på posttjänstdirektivet, EU:s konkurrenslagstiftning, direktivet om alternativ tvistlösning och direktivet om konsumenternas rättigheter, i synnerhet när det gäller de formella kraven för distansavtal.

27.

Europaparlamentet framhåller särskilt att en effektiv tillämpning av de rättsliga ramarna också innebär att de nationella tillsynsorganen övervakar postoperatörernas rättsliga skyldigheter, framför allt skyldigheten att tillhandahålla allmännyttiga tjänster enligt direktiv 97/67/EG.

28.

Europaparlamentet påpekar att komplicerade bestämmelser om mervärdesskatten utgör ett stort hinder för små företag som bedriver gränsöverskridande handel, och uppmanar kommissionen att snarast lägga fram det aviserade förslaget om att införa en enhetlig momsdeklaration.

29.

Europaparlamentet betonar att en frivillig europeisk avtalsrätt för avtal mellan företag och konsumenter skulle leda till en märkbar förenkling och få fler små och medelstora företag att använda sig av gränsöverskridande paketförsändelser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att konstruktivt påskynda de pågående förhandlingarna om den europeiska köplagen.

30.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

24.3.2017   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 93/53

—

med beaktande av FN:s internationella konvention om barnets rättigheter, särskilt artiklarna 24 och 28,