ISSN 1977-1061 |
||
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53 |
|
Svensk utgåva |
Meddelanden och upplysningar |
60 årgången |
Informationsnummer |
Innehållsförteckning |
Sida |
|
IV Upplysningar |
|
|
UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN |
|
|
Europeiska unionens domstol |
|
2017/C 53/01 |
Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning |
SV |
|
IV Upplysningar
UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
Europeiska unionens domstol
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/1 |
Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning
(2017/C 053/01)
Senaste offentliggörandet
Senaste listan över offentliggöranden
Dessa texter är tillgängliga på
EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu
V Yttranden
DOMSTOLSFÖRFARANDEN
Domstolen
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/2 |
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 21 december 2016 – Europeiska kommissionen mot Republiken Portugal
(Mål C-503/14) (1)
((Fördragsbrott - Artiklarna 21, 45 och 49 FEUF - Artiklarna 28 och 31 i Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet - Fri rörlighet för personer - Fri rörlighet för arbetstagare - Etableringsfrihet - Beskattning av fysiska personer för värdeökningar i samband med utbyte av bolagsandelar - Beskattning av fysiska personer för värdeökningar i samband med överlåtelse av samtliga tillgångar och skulder från en näringsverksamhet - Utflyttningsbeskattning av privatpersoner - Omedelbar uppbörd av skatten - Skillnad i behandling mellan fysiska personer som utbyter bolagsandelar och bor kvar i landet och sådana som gör ett sådant utbyte och flyttar till en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller Europeiska ekonomiska samarbetsområdet - Skillnad i behandling mellan fysiska personer som överlåter alla tillgångar och skulder kopplade till en enskild verksamhet till ett bolag med sitt säte och sin verkliga ledning i Portugal och sådana som gör en sådan överlåtelse till ett bolag med sitt säte eller sin verkliga ledning i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller inom Europeiska ekonomiska samarbetsområdet - Proportionalitet))
(2017/C 053/02)
Rättegångsspråk: portugisiska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Braga da Cruz och W. Roels)
Svarande: Republiken Portugal (ombud: L. Inez Fernandes, M. Rebelo och J. Martins da Silva)
Part som intervenerat till stöd för svarandens yrkanden: Förbundsrepubliken Tyskland
Domslut
1) |
Republiken Portugal har åsidosatt sina skyldigheter enligt artiklarna 21, 45 och 49 FEUF samt artiklarna 28 och 31 i Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992 genom att anta och bibehålla artikel 10.9 a i Código do Imposto sobre o Rendimento das Pessoas Singulares (lagen om inkomstskatt för fysiska personer), enligt vilken, för en skattskyldig som upphör att ha sin hemvist i Portugal, det belopp som enligt artikel 10.8 i nämnda lag inte beskattades vid ett utbyte av bolagsandelar ska beaktas som värdeökning vid beskattningen för det år då hemvisten där upphörde. |
2) |
Republiken Portugal har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 49 FEUF och artikel 31 i Avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet genom att anta och bibehålla artikel 38.1 a i nämnda lag, enligt vilken fördelen att få uppskov med beskattningen enligt den bestämmelsen är förbehållen fysiska personer som överlåter samtliga tillgångar och skulder från en enskild näringsverksamhet till ett bolag som har sitt stadgeenliga säte och sin verkliga ledning i Portugal. |
3) |
Republiken Portugal ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader. |
4) |
Förbundsrepubliken Tyskland ska bära sina rättegångskostnader. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/3 |
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 21 december 2016 – Europeiska kommissionen mot Hansestadt Lübeck, som har trätt istället för Flughafen Lübeck GmbH
(Mål C-524/14 P) (1)
((Överklagande - Statligt stöd - Flygplatsavgifter - Artikel 108.2 FEUF - Artikel 263 fjärde stycket FEUF - Beslut om att inleda ett formellt granskningsförfarande - Huruvida talan om ogiltigförklaring kan tas upp till sakprövning - Personligen berörd - Berättigat intresse av att få saken prövad - Artikel 107.1 FEUF - Villkor avseende selektivitet))
(2017/C 053/03)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: T. Maxian Rusche, R. Sauer och V. Di Bucci)
Övrig part i målet: Hansestadt Lübeck, som har trätt istället för Flughafen Lübeck GmbH (ombud: M. Núñez Müller och I. Ruck, Rechtsanwälte)
Part som har intervenerat till stöd för den övriga parten: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze och K. Petersen), Konungariket Spanien (ombud: M. A. Sampol Pucurull)
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Hansestadt Lübecks rättegångskostnader. |
3) |
Förbundsrepubliken Tyskland och Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/3 |
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 21 december 2016 (begäran om förhandsavgörande från Vestre Landsret – Danmark) – Masco Denmark ApS, Damixa ApS mot skatteministeriet
(Mål C-593/14) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Etableringsfrihet - Skattelagstiftning om underkapitalisering av dotterbolag - Huruvida ränta på lån som erlagts av ett i landet ej hemmahörande låntagande dotterbolag ska ingå i den skattepliktiga vinsten hos ett långivande moderbolag - Undantag för ränta som erlagts av ett i landet hemmahörande låntagande dotterbolag - Rimlig fördelning av beskattningsrätten mellan medlemsstaterna - Behovet av att förhindra skatteflykt))
(2017/C 053/04)
Rättegångsspråk: danska
Hänskjutande domstol
Vestre Landsret
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Masco Denmark ApS, Damixa ApS
Motpart: Skatteministeriet
Domslut
Artikel 49 FEUF, jämförd med artikel 54 FEUF, ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, som den som är aktuell i det nationella målet, som medger ett i landet hemmahörande bolag undantag från skatteplikt för ränteintäkter från ett i landet hemmahörande dotterbolag, i den mån sistnämnda bolag inte har kunnat göra avdrag för motsvarande räntekostnader på grund av bestämmelser om ränteavdragsbegränsning vid underkapitalisering, men som inte medger ett sådant undantag som en tillämpning av medlemsstatens egen lagstiftning om underkapitalisering skulle resultera i när dotterbolaget är hemmahörande i en annan medlemsstat.
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/4 |
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 21 december 2016 – Europeiska kommissionen mot World Duty Free Group SA, tidigare Autogrill España SA (C-20/15 P), Banco Santander SA, Santusa Holding SL (C-21/15 P)
(Förenade målen C-20/15 P och C-21/15 P) (1)
((Överklagande - Statligt stöd - Artikel 107.1 FEUF - Skattesystem - Bolagsskatt - Avdrag - Avskrivning av det mervärde som uppstår när företag med skattemässig hemvist i Spanien förvärvar andelar på minst fem procent i företag med skattemässig hemvist utanför denna medlemsstat - Begreppet statligt stöd - Selektivitetskriteriet))
(2017/C 053/05)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal, B. Stromsky, C. Urraca Caviedes och P. Němečková)
Övriga parter i målet: World Duty Free Group SA, tidigare Autogrill España, SA (C-20/15 P), Banco Santander SA, Santusa Holding SL (C-21/15 P) (ombud: J. Buendía Sierra, E. Abad Valdenebro och R. Calvo Salinero, abogados)
Parter som har intervenerat till stöd för övriga parter i målet: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze och K. Petersen), Irland (ombud: G. Hodge och E. Creedon, assisterad av B. Doherty, barrister, och av A. Goodman, barrister), Konungariket Spanien (ombud: M. A. Sampol Pucurull)
Domslut
1) |
De domar som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 7 november 2014 i målen Autogrill España/kommissionen (T-219/10, EU:T:2014:939) och Banco Santander och Santusa/kommissionen (T-399/11, EU:T:2014:938) upphävs. |
2) |
Målen återförvisas till Europeiska unionens tribunal. |
3) |
Frågan om rättegångskostnader anstår. |
4) |
Förbundsrepubliken Tyskland, Irland och Konungariket Spanien ska bära sina rättegångskostnader. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/5 |
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 21 december 2016 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Celle – Tyskland) – Remondis GmbH & Co. KG Region Nord mot Region Hannover
(Mål C-51/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Artikel 4.2 FEU - Respekt för medlemsstaternas nationella identitet, som kommer till uttryck i deras politiska och konstitutionella grundstrukturer, inbegripet det lokala och regionala självstyret - Medlemsstaternas interna organisation - Lokala eller regionala myndigheter - Rättsligt instrument för bildande av ett nytt offentligrättsligt organ och för överföring av befogenheter och ansvar för fullgörande av ett offentligt uppdrag - Offentlig upphandling - Direktiv 2004/18/EG - Artikel 1.2 a - Begreppet offentligt kontrakt))
(2017/C 053/06)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Oberlandesgericht Celle
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Remondis GmbH & Co. KG Region Nord
Motpart: Region Hannover
ytterligare deltagare i rättegången: Zweckverband Abfallwirtschaft Region Hannover
Domslut
Artikel 1.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster ska tolkas på så sätt att det inte föreligger ett offentligt kontrakt när ett avtal ingås mellan två lokala myndigheter, såsom det avtal som är i fråga i det nationella målet, enligt vilket nämnda myndigheter antar stadgar avseende bildande av ett kommunalförbund, som är en offentligrättslig juridisk person, varvid detta nya offentliga organ ges vissa befogenheter som nämnda myndigheter har haft fram till dess och som hädanefter tillkommer kommunalförbundet.
En sådan överföring av befogenheter rörande fullgörande av allmännyttiga uppdrag föreligger emellertid endast om den både avser det ansvar som följer av de överförda befogenheterna och den offentliga makt som krävs för att fullgöra de uppdrag som befogenheterna omfattar, så att det offentliga organ som tilldelats befogenheter är självständigt såväl vad beträffar beslutsfattande som i ekonomiskt hänseende, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/6 |
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 21 december 2016 (begäran om förhandsavgörande från Grondwettelijk Hof – Belgien) – Paul Vervloet m.fl. mot Ministerraad
(Mål C-76/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Statligt stöd - Stöd som Konungariket Belgien genomfört till förmån för finansiella kooperativ i Arco-koncernen - Insättningsgarantisystem - Direktiv 94/19/EG - Tillämpningsområde - Garantisystem till skydd för fysiska personers andelar i kooperativ som är verksamma inom finanssektorn - Omfattas inte - Artiklarna 107 och 108 FEUF - Beslut från kommissionen i vilket stödet förklaras vara oförenligt med den inre marknaden))
(2017/C 053/07)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Grondwettelijk Hof
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Paul Vervloet, Marc De Wit, Edgard Timperman, Godelieve Van Braekel, Patrick Beckx, Marc De Schryver, Guy Deneire, Steve Van Hoof, Organisme voor de financiering van pensioenen Ogeo Fund, Gemeente Schaarbeek, Frédéric Ensch Famenne
Motpart: Ministerraad
i närvaro av: Arcofin CVBA, Arcopar CVBA, Arcoplus CVBA
Domslut
1) |
Artiklarna 2 och 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 94/19/EG av den 30 maj 1994 om insättningsgarantisystem, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/1/EG av den 9 mars 2005, ska tolkas så, att de varken ålägger medlemsstaterna att införa ett garantisystem avseende andelar i auktoriserade kooperativ som är verksamma inom finanssektorn, såsom det i det nationella målet, eller mot att en medlemsstat inför ett sådant system, förutsatt att detta system inte äventyrar den praktiska verkan av det system för insättningsgarantier som nämnda direktiv ålägger medlemsstaterna att införa, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera, och förutsatt att nämnda system är förenligt med EUF-fördraget, särskilt artiklarna 107 och 108 FEUF. |
2) |
Vid prövningen av dessa frågor från Grondwettelijk Hof (Belgiens författningsdomstol) har det inte framkommit någon omständighet som påverkar giltigheten av kommissionens beslut 2014/686/EU av den 3 juli 2014 om det statliga stöd SA.33927 (12/C) (f.d. 11/NN) som Belgien har genomfört – Garantisystem till skydd för fysiska personers andelar i finansiella kooperativ. |
3) |
Artikel 108.3 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder mot ett garantisystem som det i det nationella målet, om det genomförts i strid mot de skyldigheter som framgår av denna bestämmelse. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/7 |
Domstolens dom (femte avdelningen) av den 21 december 2016 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Apelacyjny w Warszawie – Polen) – Biuro podróży ”Partner” sp. z o.o. sp.k. w Dąbrowie Górniczej mot Prezes Urzędu Ochrony Konkurencji i Konsumentów
(Mål C-119/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 93/13/EEG - Direktiv 2009/22/EG - Konsumentskydd - Oskäliga villkor som har upptagits i en offentlig förteckning har allmängiltig (erga omnes) verkan - Böter åläggs en näringsidkare som har använt ett villkor som bedömts motsvara ett villkor som finns upptaget i förteckningen - En näringsidkare som inte deltagit i det förfarande som medfört att ett avtalsvillkor fastställts vara oskäligt - Artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Begreppet ”domstol i en medlemsstat, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning”))
(2017/C 053/08)
Rättegångsspråk: polska
Hänskjutande domstol
Sąd Apelacyjny w Warszawie
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Biuro podróży ”Partner” sp. z o.o. sp.k. w Dąbrowie Górniczej
Motpart: Prezes Urzędu Ochrony Konkurencji i Konsumentów
Domslut
1) |
Artikel 6.1 och artikel 7 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal, jämförda med artiklarna 1 och 2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/22/EG av den 23 april 2009 om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att de inte utgör hinder för att tillämpningen av allmänna avtalsvillkor med motsvarande innehåll som sådana villkor som genom ett lagakraftvunnet domstolsavgörande förklarats vara otillåtna och som har upptagits i en nationell förteckning över allmänna avtalsvillkor som förklarats vara otillåtna, anses utgöra ett otillåtet agerande av en näringsidkare som inte varit part i det förfarande som ledde till att dessa villkor upptogs i nämnda förteckning, förutsatt att näringsidkaren – vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva – har rätt till ett effektivt rättsmedel såväl mot beslutet genom vilket det fastställts att de villkor som jämförts motsvarar varandra, angående frågan huruvida nämnda villkor – med beaktande av samtliga relevanta omständigheter i varje enskilt fall – i materiellt hänseende och bland annat med hänsyn till de negativa verkningarna för konsumenterna, är identiska, som mot beslutet, i vilket storleken på det ålagda bötesbeloppet i förekommande fall har fastställts. |
2) |
Artikel 267 tredje stycket FEUF ska tolkas så, att en sådan domstol som den hänskjutande domstolen, vars avgöranden som meddelats inom ramen för en sådan tvist som den som är i fråga i det nationella målet kan överklagas med avseende på rättsfrågor, inte kan anses utgöra en ”domstol, mot vars avgöranden det inte finns något rättsmedel enligt nationell lagstiftning”. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/8 |
Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 december 2016 – Club Hotel Loutraki mot Europeiska kommissionen, Republiken Grekland, Organismos Prognostikon Agonon Podosfairou AE (OPAP)
(Mål C-131/15 P) (1)
((Överklagande - Statligt stöd - Drift av videolotteriterminaler - En medlemsstat har beviljat en exklusiv licens - Beslut i vilket det fastställs att det inte är fråga om statligt stöd - Artikel 108.3 FEUF - Förordning (EG) nr 659/1999 - Artiklarna 4, 7 och 13 - Det formella granskningsförfarandet har inte inletts - Begreppet allvarliga svårigheter - Tidpunkt för bedömningen - Artikel 296 FEUF - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 41 - Motiveringsskyldighet - Artikel 47 - Rätt till ett effektivt domstolsskydd - Artikel 107.1 FEUF - Begreppet ekonomisk fördel - Gemensam bedömning av de anmälda åtgärderna))
(2017/C 053/09)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Club Hotel Loutraki AE, Vivere Entertainment AE, Theros International Gaming, Inc., Elliniko Casino Kerkyras, Casino Rodos, Porto Carras AE, Kazino Aigaiou AE (ombud: I. Ioannidis, dikigoros, och S. Pappas, avocat)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: A. Bouchagiar och P.J. Loewenthal), Republiken Grekland, Organismos Prognostikon Agonon Podosfairou AE (OPAP) (ombud: A. Tomtsis, dikigoros, och M. Petite, avocat)
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Club Hotel Loutraki AE, Vivere Entertainment AE, Theros International Gaming Inc., Elliniko Casino Kerkyras, Casino Rodos, Porto Carras AE och Kazino Aigaiou AE ska ersätta rättegångskostnaderna. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/8 |
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 21 december 2016 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Mercantil n o1 de Granada, Audiencia Provincial de Alicante – Spanien) – Francisco Gutiérrez Naranjo mot Cajasur Banco SAU (C-154/15), Ana María Palacios Martínez mot Banco Bilbao Vizcaya Argentaria SA (BBVA) (C-307/15), Banco Popular Español SA mot Emilio Irles López, Teresa Torres Andreu (C-308/15)
(Förenade målen C-154/15, C-307/15 och C-308/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 93/13/EEG - Konsumentavtal - Hypotekslån - Oskäliga villkor - Artikel 4.2 - Artikel 6.1 - Ogiltigförklaring - Den nationella domstolens begränsning av verkningarna i tiden av att ett oskäligt villkor förklaras ogiltigt))
(2017/C 053/10)
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstol
Juzgado de lo Mercantil no 1 de Granada, Audiencia Provincial de Alicante
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Francisco Gutiérrez Naranjo (C-154/15), Ana María Palacios Martínez (C-307/15), Banco Popular Español SA (C-308/15)
Motpart: Cajasur Banco SAU (C-154/15), Banco Bilbao Vizcaya Argentaria SA (BBVA) (C-307/15), Emilio Irles López, Teresa Torres Andreu (C-308/15)
Domslut
Artikel 6.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att den utgör hinder för nationell rättspraxis som tidsmässigt begränsar verkan av avtalets återgång i samband med fastställandet i domstol av att ett villkor i ett avtal som en näringsidkare ingått med en konsument är oskäligt i den mening som avses i artikel 3.1 i detta direktiv, så att enbart belopp som felaktigt erlagts med tillämpning av ett sådant villkor efter dagen för domstolsbeslutet att förklara villkoret oskäligt, ska återbäras.
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/9 |
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 21 december 2016 – Europeiska kommissionen mot Aer Lingus Ltd, Ryanair Designated Activity Company, Irland
(Förenade målen C-164/15 P och C-165/15 P ) (1)
((Överklagande - Statligt stöd - Nationell flygskatt - Tillämpning av differentierade skattesatser - Lägre skattesats för flygningar till en destination som ligger högst 300 kilometer från den nationella flygplatsen - Fördel - Selektiv karaktär - Bedömning för det fall skatteåtgärden kan utgöra en inskränkning av friheten att tillhandahålla tjänster - Återkrav - Punktskatter))
(2017/C 053/11)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Flynn, D. Grespan, T. Maxian Rusche och B. Stromsky)
Övriga parter i målet: Aer Lingus Ltd (ombud: K. Bacon och M. A. Robertson, QC, samt D. Bailey, barrister, på uppdrag av M. A. Burnside, solicitor), Ryanair Designated Activity Company, tidigare Ryanair Ltd (ombud: M. B. Kennelly, QC, I.-G. Metaxas-Maragkidis, dikigoros, och E. Vahida, avocat), Irland (ombud: E. Creedon, J. Quaney och A. Joyce, biträdda av E. Regan, SC, och B. Doherty, BL)
Domslut
1) |
Dom av Europeiska unionens tribunal av den 5 februari 2015, Aer Lingus/kommissionen (T-473/12, ej publicerad, EU:T:2015:78), och dom av den 5 februari 2015, Ryanair/kommission (T-500/12, ej publicerad, EU:T:2015:73), upphävs i den del de ogiltigförklarar artikel 4 i kommissionens beslut 2013/199/EU av den 25 juli 2012 om stödärende SA.29064 (11/C, f.d. 11/NN) – Differentierade skattesatser som Irland har tillämpat på luftfartsområdet, i den mån det i denna artikel förordnas att stödet ska återkrävas från stödmottagarna med ett belopp som fastställs till 8 euro per passagerare i punkt 70 i det nämnda beslutet. |
2) |
Anslutningsöverklagandena ogillas. |
3) |
Talan om ogiltigförklaring av beslut 2013/199, som väckts av Aer Lingus Ltd respektive av Ryanair Designated Activity Company, ogillas. |
4) |
Aer Lingus Ltd och Ryanair Designated Activity Company ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommission såväl vid Europeiska unionens tribunal som i förfarandet vid Europeiska unionens domstol. |
5) |
Irland ska bära sina egna rättegångskostnader. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/10 |
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 21 december 2017 (begäran om förhandsavgörande från Symvoulio tis Epikrateias – Grekland) – Anonymi Geniki Etairia Tsimenton Iraklis (AGET Iraklis) mot Ypourgos Ergasias, Koinonikis Asfalisis kai Koinonikis Allilengyis
(Mål C-201/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 98/59/EG - Tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar - Artikel 49 FEUF - Etableringsfrihet - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 16 - Näringsfrihet - Nationell lagstiftning enligt vilken en förvaltningsmyndighet har befogenhet att förhindra kollektiva uppsägningar efter en bedömning av förhållandena på arbetsmarknaden, företagets situation och den nationella ekonomins intressen - Allvarlig ekonomisk kris - Mycket hög arbetslöshet i landet))
(2017/C 053/12)
Rättegångsspråk: grekiska
Hänskjutande domstol
Symvoulio tis Epikrateias
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Anonymi Geniki Etairia Tsimenton Iraklis (AGET Iraklis)
Motpart: Ypourgos Ergasias, Koinonikis Asfalisis kai Koinonikis Allilengyis
i närvaro av: Enosi Ergazomenon Tsimenton Chalkidas
Domslut
1) |
Rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar ska tolkas så, att det i princip inte utgör hinder mot en nationell lagstiftning som den i det nationella målet, enligt vilken en arbetsgivare, om en överenskommelse inte har uppnåtts med arbetstagarrepresentanterna om planerade kollektiva uppsägningar, endast får genomföra dessa uppsägningar om den nationella behöriga myndighet som ska underrättas om denna plan inte inom den frist som föreskrivs i nämnda lagstiftning – efter att ha gått igenom handlingarna i ärendet och bedömt förhållandena på arbetsmarknaden, företagets situation och den nationella ekonomins intressen – fattar ett motiverat beslut att inte godkänna de planerade uppsägningarna eller vissa av dem. Så är emellertid inte fallet om det visar sig att nämnda lagstiftning leder till att dessa bestämmelser förlorar sin ändamålsenliga verkan genom de tre bedömningskriterier som föreskrivs i denna lagstiftning och det sätt som nämnda myndighet tillämpar dem i de konkreta fallen, under behöriga domstolars tillsyn. Det ankommer i förekommande fall på den hänskjutande domstolen att pröva om så är fallet. |
2) |
Artikel 49 FEUF ska tolkas så, att den, i en sådan situation som den i det nationella målet, utgör hinder mot en nationell lagstiftning som den som beskrivs i första meningen i första stycket i förevarande punkt. |
3) |
Den eventuella omständigheten att det i en medlemsstat råder en djup ekonomisk kris och särskilt hög arbetslöshet påverkar inte de svar som ges i punkt 1 i detta domslut. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/11 |
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 21 december 2016 (begäranden om förhandsavgörande från Kammarrätten i Stockholm, Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) – Sverige, Förenade kungariket) – Tele2 Sverige AB mot Post- och telestyrelsen (C-203/15), Secretary of State for the Home Department mot Tom Watson, Peter Brice, Geoffrey Lewis (C-698/15)
(Förenade målen C-203/15 och C-698/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Elektronisk kommunikation - Behandling av personuppgifter - Konfidentialitet vid elektronisk kommunikation - Skydd - Direktiv 2002/58/EG - Artiklarna 5, 6, 9 och 15.1 - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 - Nationell lagstiftning - Leverantörer av elektroniska kommunikationstjänster - Skyldighet som avser en generell och odifferentierad lagring av trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter - Nationella myndigheter - Tillgång till uppgifter - Ingen förhandskontroll av en domstol eller en oberoende förvaltningsmyndighet - Fråga om förenlighet med unionsrätten))
(2017/C 053/13)
Rättegångsspråk: svenska och engelska
Hänskjutande domstol
Kammarrätten i Stockholm, Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Tele2 Sverige AB (C-203/15), Secretary of State for the Home Department (C-698/15)
Motparter: Post- och telestyrelsen (C-203/15), Tom Watson, Peter Brice, Geoffrey Lewis (C-698/15)
Ytterligare deltagare i rättegången: Open Rights Group, Privacy International, The Law Society of England and Wales
Domslut
1) |
Artikel 15.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/58/EG av den 12 juli 2002 om behandling av personuppgifter och integritetsskydd inom sektorn för elektronisk kommunikation (direktiv om integritet och elektronisk kommunikation), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/136/EG av den 25 november 2009, jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som i brottsbekämpande syfte föreskriver en generell och odifferentierad lagring av samtliga trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter avseende samtliga abonnenter och registrerade användare och samtliga elektroniska kommunikationsmedel. |
2) |
Artikel 15.1 i direktiv 2002/58, i dess lydelse enligt direktiv 2009/136, jämförd med artiklarna 7, 8, 11 och 52.1 i stadgan om de grundläggande rättigheterna ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som reglerar skydd och säkerhet för trafikuppgifter och lokaliseringsuppgifter och, i synnerhet, behöriga nationella myndigheters tillgång till lagrade uppgifter och som inte – inom ramen för brottsbekämpning – begränsar denna tillgång till enbart åtgärder som syftar till att bekämpa grov brottslighet, inte föreskriver att tillgången ska vara underkastad förhandskontroll av en domstol eller en oberoende förvaltningsmyndighet och inte kräver att uppgifterna ska lagras inom unionen. |
3) |
Den andra frågan från Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) (Appellationsdomstolen för England och Wales, avdelningen för tvistemål och förvaltningsmål) avvisas. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/12 |
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 21 december 2016 (begäran om förhandsavgörande från Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) – Förenade kungariket) – Swiss International Air Lines AG mot The Secretary of State for Energy and Climate Change, Environment Agency
(Mål C-272/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2003/87/EG - System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser - Skyldighet att överlämna utsläppsrätter avseende flygningar mellan unionens medlemsstater och flertalet tredjeländer - Beslut nr 377/2013/EU - Artikel 1 - Tillfälligt undantag - Flygningar till och från flygplatser i Schweiz omfattas inte av det tillfälliga undantaget - Skillnad i behandling mellan tredjeländer - Den allmänna principen om likabehandling - Ej tillämplig))
(2017/C 053/14)
Rättegångsspråk: engelska
Hänskjutande domstol
Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Swiss International Air Lines AG
Motparter: The Secretary of State for Energy and Climate Change, Environment Agency
Domslut
Vid prövningen av Europaparlamentets och rådets beslut nr 377/2013/EU av den 24 april 2013 om tillfälligt undantag från direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen, har det, mot bakgrund av principen om likabehandling, inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av detta beslut, i den del det i artikel 1 i beslutet föreskrivna tillfälliga undantaget från kraven enligt artikel 12.2a och artikel 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/101/EG av den 19 november 2008 – i fråga om överlämnandet av utsläppsrätter för växthusgaser avseende flygningar under år 2012 mellan Europeiska unionens medlemsstater och flertalet tredjeländer – inte ska tillämpas på bland annat flygningar till och från flygplatser i Schweiz.
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/13 |
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 21 december 2016 (begäran om förhandsavgörande från Østre Landsret – Danmark) – TDC A/S mot Teleklagenævnet, Erhvervs- og Vækstministeriet
(Mål C-327/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster - Direktiv 2002/22/EG - Samhällsomfattande tjänst - Artiklarna 12 och 13 - Beräkning av kostnaden för den samhällsomfattande tjänsten - Artikel 32 - Ersättning för kostnader hänförliga till ytterligare obligatoriska tjänster - Direkt effekt - Artiklarna 107.1 och 108.3 FEUF - Maritima nöd- och säkerhetstjänster i Danmark och på Grönland - Nationella bestämmelser - Ingivande av en begäran om ersättning för kostnader hänförliga till ytterligare obligatoriska tjänster - Frist på tre månader - Principerna om likvärdighet och effektivitetkopiera stickorden utan citationstecken))
(2017/C 053/15)
Rättegångsspråk: danska
Hänskjutande domstol
Østre Landsret
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: TDC A/S
Svarande/Motpart: Teleklagenævnet, Erhvervs- og Vækstministeriet
Domslut
1) |
Bestämmelserna i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktivet om samhällsomfattande tjänster), och särskilt artikel 32 däri, ska tolkas så, att de utgör hinder mot nationell lagstiftning avseende ett ersättningssystem för tillhandahållande av ytterligare obligatoriska tjänster som föreskriver att ett företag inte har rätt till särskild ersättning från medlemsstaten för nettokostnaderna för tillhandahållande av en ytterligare obligatorisk tjänst, om företagets överskott för andra tjänster som omfattas av företagets skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster överstiger underskottet för tillhandahållandet av den ytterligare obligatoriska tjänsten. |
2) |
Direktiv 2002/22 ska tolkas så, att det utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka ett företag som utsetts att tillhandahålla ytterligare obligatoriska tjänster endast har rätt till täckning från medlemsstaten om nettokostnaderna för tillhandahållandet av dessa tjänster är oskäligt betungande för företaget. |
3) |
Direktiv 2002/22 ska tolkas så, att det utgör hinder mot en nationell lagstiftning enligt vilken nettokostnaden för ett företag som utsetts för tillhandahållandet av en samhällsomfattande tjänst beräknas som skillnaden mellan samtliga intäkter och kostnader för tillhandahållandet av denna tjänst, inbegripet intäkter och kostnader som företaget skulle ha haft även om det inte hade haft någon skyldighet att tillhandahålla samhällsomfattande tjänster. |
4) |
Det påverkar inte tolkningen av direktivets bestämmelser att, under sådana omständigheter som dem som är aktuella i det nationella målet, ett företag som fått i uppgift att tillhandahålla en ytterligare obligatorisk tjänst i den mening som avses i artikel 32 i direktiv 2002/22 tillhandahåller denna tjänst inte enbart i Danmark utan även på Grönland, påverkar inte tolkningen av direktivets bestämmelser. |
5) |
Artikel 32 i direktiv 2002/22 ska tolkas så, att den har direkt effekt såvitt den förbjuder medlemsstaterna att låta det företag som fått i uppdrag att tillhandahålla en ytterligare obligatorisk tjänst bära hela eller delar av kostnaden för tillhandahållandet av denna tjänst. |
6) |
Principerna om lojalt samarbete, likvärdighet och effektivitet ska tolkas så, att de inte utgör hinder mot sådan lagstiftning som är aktuell i det nationella målet, som föreskriver att en operatör som ska tillhandahålla en samhällsomfattande tjänst måste inkomma med sin ansökan om ersättning för underskott från föregående räkenskapsår inom en frist på tre månader från och med det att fristen för denna operatör att överlämna en årsrapport till den behöriga nationella myndigheten har löpt ut, under förutsättning att denna tremånadersfrist inte är mindre förmånlig än den som föreskrivs i nationell rätt för en motsvarande ansökan och att den inte medför att det i praktiken blir omöjligt eller orimligt svårt för företag att utöva de rättigheter som följer av direktiv 2002/22, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/14 |
Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 21 december 2016 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgerichtshof – Österrike) – Bietergemeinschaft. Technische Gebäudebetreuung GesmbH und Caverion Österreich GmbH mot Universität für Bodenkultur Wien, VAMED Management und Service GmbH & Co. KG in Wien
(Mål C-355/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Offentlig upphandling - Direktiv 89/665/EEG - Förfaranden för prövning av offentlig upphandling - Artikel 1.3 - Berättigat intresse av att få saken prövad - Artikel 2a.2 - Begreppet berörd anbudsgivare - Rätt för en anbudsgivare som uteslutits definitivt av den upphandlande myndigheten att ansöka om prövning av det senare tilldelningsbeslutet))
(2017/C 053/16)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Verwaltungsgerichtshof
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Bietergemeinschaft. Technische Gebäudebetreuung GesmbH und Caverion Österreich GmbH
Motparter: Universität für Bodenkultur Wien, VAMED Management und Service GmbH & Co. KG in Wien
Domslut
Artikel 1.3 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007 ska tolkas så att den inte utgör hinder för att en anbudsgivare som uteslutits från ett förfarande för offentlig upphandling genom ett definitivt beslut av den upphandlande myndigheten kan vägras rätten att få till stånd en prövning av tilldelningsbeslutet i fråga och av ingåendet av avtalet, när endast den anbudsgivare vars anbud förkastats och den anbudsgivare som tilldelades kontraktet har ingett anbud och den förstnämnde anbudsgivaren gör gällande att även den vinnande anbudsgivarens anbud skulle ha förkastats.
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/15 |
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 21 december 2016 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale Amministrativo Regionale per il Veneto – Italien) – Associazione Italia Nostra Onlus mot Comune di Venezia m.fl.
(Mål C-444/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Miljö - Direktiv 2001/42/EG - Bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan - Artikel 3.3 - Planer och program som kräver en miljöbedömning endast om medlemsstaterna finner att de kan antas medföra betydande miljöpåverkan - Fråga om giltighet mot bakgrund av EUF-fördraget och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Begreppet användning av ”små områden på lokal nivå” - Nationell lagstiftning som hänvisar till de berörda områdenas yta))
(2017/C 053/17)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Tribunale Amministrativo Regionale per il Veneto
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Associazione Italia Nostra Onlus
Motparter: Comune di Venezia, Ministero per i beni e le attività culturali, Regione del Veneto, Ministero delle Infrastrutture e dei Trasporti, Ministero della Difesa Capitaneria di Porto di Venezia, Agenzia del Demanio
Ytterligare deltagare i rättegången: Società Ca’ Roman Srl
Domslut
1) |
Vid prövningen av den första fråga som ställts har det inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av artikel 3.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan, mot bakgrund av bestämmelserna i EUF-fördraget och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. |
2) |
Artikel 3.3 i direktiv 2001/42, jämförd med skäl 10 i direktivet, ska tolkas på så sätt att begreppet ”små områden på lokal nivå” i den bestämmelsen ska definieras med hänvisning till det berörda områdets yta om följande villkor är uppfyllda:
|
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/16 |
Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 december 2016 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Berlin – Tyskland) – Sidika Ucar (C-508/15), Recep Kilic (C-509/15) mot Land Berlin
(Förenade målen C-508/15 och C-509/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Associeringsavtalet EEG-Turkiet - Beslut nr 1/80 - Artikel 7 första stycket - Uppehållsrätt för familjemedlemmar till en turkisk arbetstagare som tillhör den reguljära arbetsmarknaden i en medlemsstat - Villkor - Inte nödvändigt att den turkiska arbetstagaren tillhör den reguljära arbetsmarknaden under de första tre åren av familjemedlemmens vistelse i medlemsstaten))
(2017/C 053/18)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Verwaltungsgericht Berlin
Parter i målet vid den hänskjutande domstolen
Klagande: Sidika Ucar (C-508/15), Recep Kilic (C-509/15)
Motpart: Land Berlin
Domslut
Artikel 7 första stycket första strecksatsen i associeringsrådets beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen ska tolkas så, att denna bestämmelse ger uppehållsrätt i värdmedlemsstaten till den familjemedlem till en turkisk arbetstagare som har fått tillstånd att resa in i denna medlemsstat för familjeåterförening och som från och med sin ankomst till värdmedlemsstaten har sammanlevt med denna turkiska arbetstagare, även om den period på minst tre år då arbetstagaren tillhört den reguljära arbetsmarknaden inte följt omedelbart på familjemedlemmens ankomst till värdmedlemsstaten utan börjat efter ankomsten.
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/16 |
Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 21 december 2016 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Österrike) – Daniel Bowman mot Pensionsversicherungsanstalt
(Mål C-539/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Direktiv 2000/78/EG - Likabehandling i arbetslivet - Artikel 2.1 och 2.2 - Diskriminering på grund av ålder - Kollektivavtal - Förlängning av tidsperioden för uppflyttning från den första löneklassen till den andra - Indirekt särbehandling på grund av ålder))
(2017/C 053/19)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Oberster Gerichtshof
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Daniel Bowman
Motpart: Pensionsversicherungsanstalt
Domslut
Artikel 2.1 och 2.2 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot ett nationellt kollektivavtal, som det i det nationella målet, enligt vilket en anställd vars studieperioder har beaktats vid placeringen i löneklass måste fullgöra en längre tidsperiod för uppflyttning från den första löneklassen till den andra, eftersom denna tidsperiod gäller för samtliga anställda vars studieperioder har beaktats, och retroaktivt för anställda som redan kommit upp i högre löneklasser.
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/17 |
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 21 december 2016 (begäran om förhandsavgörande från Kúria – Ungern) – Interservice d.o.o. Koper mot Sándor Horváth
(Mål C-547/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Tullkodex för gemenskapen - Förordning (EEG) nr 2913/92 - Artikel 96 - Förfarande för extern transitering - Begreppet 'fraktförare’ - Varorna har inte företetts vid bestämmelsetullkontoret - Ansvar - Underfraktföraren har överlämnat varorna till huvudfraktföraren på parkeringsplatsen vid bestämmelsetullkontoret och på nytt tagit hand om dessa varor i samband med en efterföljande transport))
(2017/C 053/20)
Rättegångsspråk: ungerska
Hänskjutande domstol
Kúria
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Interservice d.o.o. Koper
Motpart: Sándor Horváth
Domslut
1) |
Begreppet ”fraktförare”, som enligt artikel 96.2 i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 648/2005 av den 13 april 2005, avser en person som är ansvarig för att varorna företes i oförändrat skick vid bestämmelsetullkontoret, ska tolkas på så sätt att det avser varje person, inklusive underfraktförare, som utför den faktiska transporten av varor som hänförts till förfarandet för extern gemenskapstransitering och som har tagit emot dessa varor i vetskap om att de hänförts till detta förfarande. |
2) |
Artikel 96.2 i förordning nr 2913/92, i dess lydelse enligt förordning nr 648/2005, ska tolkas på så sätt att en underfraktförare, såsom den som är aktuell i det nationella målet, som först har överlämnat varorna tillsammans med transiteringsdokumentet till huvudfraktföraren på parkeringsplatsen vid bestämmelsetullkontoret och sedan på nytt tagit hand om varorna i samband med en efterföljande transport, endast var skyldig att försäkra sig om att dessa varor företetts vid bestämmelsetullkontoret och endast kan hållas ansvarig för att varorna inte företetts på detta sätt för det fall underfraktföraren, när denne på nytt tog hand om dessa varor, hade vetskap om att transiteringsförfarandet inte hade avslutats på ett korrekt sätt, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/18 |
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 21 december 2016 (begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation – Frankrike) – Concurrence SARL mot Samsung Electronics France SAS, Amazon Services Europe Sàrl,
(Mål C-618/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Förordning (EG) nro44/2001 - Domstols behörighet - Skadestånd utanför avtalsförhållanden - Selektivt distributionsnät - Återförsäljning på internet utanför distributionsnätet - Talan om att det otillåtna beteendet ska förbjudas - Anknytning))
(2017/C 053/21)
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Cour de cassation
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Concurrence SARL
Motpart: Samsung Electronics France SAS, Amazon Services Europe Sàrl
Domslut
Artikel 5 led 3 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, vad gäller behörigheten enligt denna bestämmelse att pröva en talan om ansvar för ett åsidosättande av förbudet mot försäljning utanför ett selektivt distributionsnät, som uppkommit genom erbjudande av produkter som omfattas av nämnda distributionsnät på webbplatser i olika medlemsstater, ska tolkas så, att den ort där skadan uppkommit ska vara den medlemsstat där den rättighet som det påstådda intrånget avser är skyddad och där klaganden påstår sig har haft en försämrad försäljning.
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/18 |
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 21 december 2016 (begäran om förhandsavgörande från Högsta domstolen – Sverige) – Länsförsäkringar AB mot Matek A/S
(Mål C-654/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - EU-varumärke - Förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 9.1 b - Artikel 15.1 - Artikel 51.1 a - Omfattningen av innehavarens ensamrätt - Femårsperiod som följer efter registreringen))
(2017/C 053/22)
Rättegångsspråk: svenska
Hänskjutande domstol
Högsta domstolen
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Länsförsäkringar AB
Motpart: Matek A/S
Domslut
Artikel 9.1 b i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om [EU-]varumärken, jämförd med artiklarna 15.1 och 51.1 a i samma förordning, ska tolkas på så sätt att under den femårsperiod som följer efter registreringen av ett EU-varumärke, har innehavaren av detta varumärke rätt att förhindra tredje man att i näringsverksamhet använda ett tecken som är identiskt med eller liknar EU-varumärket med avseende på samtliga varor och tjänster som är identiska med eller av liknande slag som dem som registreringen av varumärket omfattar, om detta kan leda till förväxling hos allmänheten, utan att denne behöver visa att varumärket varit i verkligt bruk för dessa varor eller tjänster.
(1) EUT C 48, av den 8.2.2016.
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/19 |
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 21 december 2016 – Europeiska unionens råd mot Front populaire pour la libération de la saguia-el-hamra et du rio de oro (Front Polisario), Europeiska kommissionen
(Mål C-104/16 P) (1)
((Överklagande - Yttre förbindelser - Avtal mellan Europeiska unionen och Konungariket Marocko om liberaliseringsåtgärder angående jordbruk och fiske - Beslut om godkännande av ingåendet av ett internationellt avtal - Talan om ogiltigförklaring - Upptagande till prövning - Talerätt - Territoriell tillämpning av avtalet - Tolkning av avtalet - Principen om självbestämmande - Principen om traktaters relativa verkan))
(2017/C 053/23)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Europeiska unionens råd (ombud: H. Legal, A. de Elera-San Miguel Hurtado och A. Westerhof Löfflerová)
Övriga parter i målet: Front populaire pour la libération de la saguia-el-hamra et du rio de oro (Front Polisario) (ombud: G. Devers, avocat), Europeiska kommissionen (ombud: F. Castillo de la Torre, E. Paasivirta och B. Eggers)
Parter som har intervenerat till stöd för klaganden: Konungariket Belgien (ombud: C. Pochet och M. J.-C. Halleux), Förbundsreubliken Tyskland (ombud: T. Henze), Konugariket Spanien (ombud: M. Sampol Pucurull och S. Centeno Huerta), Republiken Frankrike (ombud: F. Alabrune, G. de Bergues, D. Colas, F. Fize och B. Fodda), Republiken Portugal (ombud: L. Inez Fernandes och M. Figueiredo) Confédération marocaine de l’agriculture et du développement rural (Comader) (ombud: J.-F. Bellis, M. Struys, A. Bailleux, L. Eskenazi och R. Hicheri, avocats)
Domslut
1) |
Den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 10 december 2015, Front Polisario/rådet (T-512/12, EU:T:2015:953), upphävs. |
2) |
Den talan som väckts av Front populaire pour la libération de la saguia-el-hamra et du rio de oro (Front Polisario) avvisas. |
3) |
Front populaire pour la libération de la saguia-el-hamra et du rio de oro (Front Polisario) ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska unionens råds rättegångskostnader. |
4) |
Konungariket Belgien, Förbundsrepubliken Tyskland, Konungariket Spanien, Republiken Frankrike och Republiken Portugal samt Europeiska kommissionen och Confédération marocaine de l’agriculture et du développement rural (Comader) ska bära sina rättegångskostnader. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/20 |
Överklagande ingett den 20 juni 2016 av Europäischen Tier- und Naturschutz e.V. och Horst Giesen av det beslut som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 14 juni 2016 i mål T-595/15, Europäischer Tier- und Naturschutz eV och Horst Giesen mot Europeiska kommissionen
(Mål C-343/16 P)
(2017/C 053/24)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Europäischer Tier- und Naturschutz e.V. och Horst Giesen (ombud: advokaten P. Brockmann)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Genom beslut av den 12 januari 2017 ogillade Europeiska unionens domstol (åttonde avdelningen) överklagandet och förpliktade klagandena att bära sina rättegångskostnader.
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/20 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal de première instance francophone de Bruxelles (Belgien) den 26 september 2016 – Karim Boudjellal mot Rauwers Contrôle SA
(Mål C-508/16)
(2017/C 053/25)
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Tribunal de première instance francophone de Bruxelles
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: Karim Boudjellal
Svarande: Rauwers Contrôle SA
Domstolen (sjunde avdelningen) har genom beslut av den 11 januari 2017 förklarat att den uppenbart saknar behörighet att besvara de frågor som ställts av Tribunal de première instance francophone de Bruxelles (Belgien).
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/20 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Hamburg (Tyskland) den 4 november 2016 – Birgit Bossen m.fl. mot Brussels Airlines
(Mål C-559/16)
(2017/C 053/26)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Amtsgericht Hamburg
Parter i målet vid den hänskjutande domstolen
Kärande: Birgit Bossen, Anja Bossen, Gudula Gräßmann
Svarande: Brussels Airlines
Tolkningsfråga
Ska artikel 7.1 andra stycket i förordning (EG) nr 261/2004 (1) tolkas så, att begreppet ”avståndet” endast omfattar det omedelbara avståndet enligt storcirkelmetoden mellan avgångsorten och den sista bestämmelseorten, oberoende av den flygsträcka som verkligen tillryggalagts?
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, 2004, s. 1).
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/21 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgericht (Tyskland) den 10 november 2016 – Stadt Wuppertal mot Maria Elisabeth Bauer
(Mål C-569/16)
(2017/C 053/27)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesarbeitsgericht
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Stadt Wuppertal
Motpart: Maria Elisabeth Bauer
Tolkningsfrågor
Ger artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (1) eller artikel 31.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) arvingarna efter en under anställningen avliden arbetstagare rätt att få ekonomisk ersättning för den avlidne arbetstagarens outnyttjade semesterdagar, vilket är uteslutet enligt 7 § stycke 4 Bundesurlaubsgesetz (BUrlG), jämförd med 1922 § stycke 1 den tyska civillagen (Bürgerliches Gesetzbuch, BGB)?
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/21 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgericht (Tyskland) den 10 november 2016 – Volker Willmeroth som innehavare av TWI Technische Wartung und Instandsetzung Volker Willmeroth e. K. mot Martina Broßonn
(Mål C-570/16)
(2017/C 053/28)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesarbeitsgericht
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Volker Willmeroth som innehavare av TWI Technische Wartung und Instandsetzung Volker Willmeroth e. K.
Motpart: Martina Broßonn
Tolkningsfrågor
1. |
Ger artikel 7 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (1) eller artikel i 31.2 Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) arvingarna efter en under anställningen avliden arbetstagare rätt att få ekonomisk ersättning för den avlidne arbetstagarens outnyttjade semesterdagar, vilket är uteslutet enligt 7 § stycke 4 Bundesurlaubsgesetz (BUrlG), jämförd med 1922 § stycke 1 den tyska civillagen (Bürgerliches Gesetzbuch, nedan kallad BGB)? |
2. |
För det fall att fråga 1 besvaras jakande: Gäller detta även om anställningsförhållandet är mellan två privatpersoner? |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/22 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Berlin (Tyskland) den 14 november 2016 – INEOS Köln GmbH mot Förbundsrepubliken Tyskland
(Mål C-572/16)
(2017/C 053/29)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Verwaltungsgericht Berlin
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: INEOS Köln GmbH
Motpart: Förbundsrepubliken Tyskland
Tolkningsfrågor
Utgör villkoren i artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG samt villkoren i kommissionens beslut av den 27 april 2011 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (2011/278/EU) hinder mot en nationell bestämmelse i vilken det för handelsperioden 2013–2020 föreskrivs en materiell preklusionsfrist för ansökningar om gratis fördelning av utsläppsrätter som inte ingetts i tid, vilket innebär att det är uteslutet med korrigeringar av fel eller kompletteringar av (ofullständiga) uppgifter i ansökan om tilldelning, som fastställs först när den nationella fristen har löpt ut?
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/23 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgerichtshof (Österrike) den 15 december 2016 – Khadija Jafari, Zainab Jafari
(Mål C-646/16)
(2017/C 053/30)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Verwaltungsgerichtshof
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Khadija Jafari, Zainab Jafari
Motpart: Bundesamt für Fremdenwesen und Asyl
Tolkningsfrågor
1) |
Ska för förståelsen av artikel 2 m, artikel 12 och artikel 13 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 604/2013 (1) av den 26 juni 2013 om kriterier och mekanismer för att avgöra vilken medlemsstat som är ansvarig för att pröva en ansökan om internationellt skydd som en tredjelandsmedborgare eller en statslös person har lämnat in i någon medlemsstat (omarbetning) (nedan kallad Dublin III-förordningen), hänsyn tas till andra rättsakter som har vissa beröringspunkter med Dublin III-förordningen, eller ska dessa bestämmelser tolkas utan hänsyn därtill? |
2) |
För det fall att dessa bestämmelser i Dublin III-förordningen ska tolkas utan hänsyn till andra rättsakter:
|
3) |
För det fall att bestämmelserna i Dublin III-förordningen ska tolkas med hänsyn till andra rättsakter:
|
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 562/2006 av den 15 mars 2006 om en gemenskapskodex om gränspassage för personer (kodex om Schengengränserna) (EUT L 105, s. 1).
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/25 |
Överklagande ingett den 21 december 2016 av Lysoform Dr. Hans Rosemann GmbH och Ecolab Deutschland GmbH av det beslut som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 12 oktober 2016 i mål T-669/15, Lysoform Dr. Hans Rosemann GmbH och Ecolab Deutschland GmbH mot Europeiska kemikaliemyndigheten
(Mål C-663/16 P)
(2017/C 053/31)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Lysoform Dr. Hans Rosemann GmbH, Ecolab Deutschland GmbH (ombud: M. Grunchard, avocate, K. Van Maldegem, avocat, och P. Sellar, Advocate)
Övrig part i målet: Europeiska kemikaliemyndigheten
Klagandenas yrkanden
Klagandena yrkar att domstolen ska
— |
upphäva tribunalens dom i mål T-669/15, och |
— |
avgöra om målet kan upptas till sakprövning och återförvisa det till tribunalen för prövning i sak, eller |
— |
återförvisa målet till tribunalen som tar ställning huruvida klagandenas talan om ogiltigförklaring kan upptas till sakprövning, och, om så är lämpligt, därefter prövar målet i sak, samt |
— |
förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna i samtliga dessa förfaranden (inklusive kostnaderna rörande invändningen om rättegångshinder vid tribunalen). |
Grunder och huvudargument
Klagandena hävdar att tribunalen har gjort en felaktig tolkning och felaktig tillämpning av gällande rätt, vilket lett till att den med orätt avvisat klagandenas talan om ogiltigförklaring av den ifrågasatta rättsakten.
Klagandena hävdar särskilt att tribunalen har begått en rad fel vad gäller dess resonemang rörande och tolkning av de bestämmelser som gäller för klagandenas situation. Detta ledde till att tribunalen begick följande fel:
— |
Felaktig tolkning och tillämpning av artikel 130.1 i tribunalens rättegångsregler genom att tribunalen tagit ställning i sak. |
— |
Felaktig tolkning och tillämpning av artikel 130.7 i tribunalens rättegångsregler genom att tribunalen inte avstått från att ta ställning i sak till dess att parterna fullständigt förklarat sina argument i sakfrågan. |
Tribunalen har vidare åsidosatt klagandenas rätt till försvar, deras rätt till tillgång till rättslig prövning och motiveringsskyldigheten, vilka är viktiga individuella rättigheter som återspeglar unionsrättens principer, genom att avvisa talan.
Klagandena yrkar därför att domstolen ska upphäva tribunalens dom i mål T-669/15, avgöra om målet kan upptas till sakprövning och återförvisa det till tribunalen för prövning i sak.
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/26 |
Överklagande ingett den 21 december 2016 av Lysoform Dr. Hans Rosemann GmbH och Ecolab Deutschland GmbH av det beslut som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 12 oktober 2016 i mål T-543/15, Lysoform Dr. Hans Rosemann GmbH och Ecolab Deutschland GmbH mot Europeiska kemikaliemyndigheten
(Mål C-666/16 P)
(2017/C 053/32)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Lysoform Dr. Hans Rosemann GmbH och Ecolab Deutschland GmbH (ombud: advokaterna M. Grunchard, K. Van Maldegem och P. Sellar)
Övrig part i målet: Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA)
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
— |
upphäva domen i mål T-543/15, |
— |
ta upp målet till prövning i sak och återförvisa det till tribunalen för prövning i sak, |
— |
i andra hand, återförvisa målet till tribunalen så att denna kan besluta att klagandenas yrkande om ogiltigförklaring av den angripna rättsakten kan prövas i sak, och därefter, om relevant, pröva målet i sak, och |
— |
förplikta Europeiska kemikaliemyndigheten att ersätta rättegångskostnaderna (inbegripet kostnader hänförliga till frågan om talan kunde prövas i sak vid tribunalen) |
Grunder och huvudargument
Klagandena har gjort gällande att tribunalen tolkade och tillämpade unionsrätten felaktigt viket medförde att den gjorde en felaktig rättstillämpning genom att fastslå att klagandens yrkande om ogiltigförklaring av den angripna rättsakten skulle avvisas..
Klagandena har även anfört att tribunalen gjorde fel i flera av domskälen och vid tolkningen av tillämpliga bestämmelser. Detta medförde följande fall av felaktig rättstillämpning:
— |
Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning avseende tolkning och tillämpning av artikel 130.1 i tribunalens rättegångsregler genom att inleda prövningen av målet i sak. |
— |
Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning avseende tolkning och tillämpning av artikel 130.7 i tribunalens rättegångsregler genom att inte vilandeförklara beslutet om huruvida talan kunde prövas i sak intill dess att den hade hört samtliga argument från parterna i frågan. |
Tribunalen åsidosatte även, genom att fastslå att talan skulle avvisas, klagandenas rätt till försvar, deras rätt till domstolsprövning och motiveringsskyldigheten, vilka är grundläggande rättigheter för medborgarna och således en allmän unionsrättslig princip.
Mot denna bakgrund har klagandena gjort gällande att tribunalens beslut i mål T-543/15 ska upphävas och domstolen ska besluta att talan kan prövas i sak och återförvisa målet till tribunalen för sådan prövning.
Tribunalen
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/27 |
Tribunalens dom av den 10 januari 2017 – Gascogne Sack Deutschland GmbH och Gascogne mot Europeiska unionen
(Mål T-577/14) (1)
((Utomobligatoriskt skadeståndsansvar - Precision i ansökan - Preskription - Upptagande till prövning - Artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna - Domstolsavgörande inom skälig tid - Ekonomisk skada - Uppkomna förluster - Ränta på icke erlagt bötesbelopp - Kostnader för bankgaranti - Förlust av en möjlighet - Ideell skada - Orsakssamband))
(2017/C 053/33)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Gascogne Sack Deutschland GmbH (Wieda, Tyskland) och Gascogne (Saint-Paul-les-Dax, Frankrike) (ombud: advokaterna F. Puel, E. Durand och L. Marchal)
Svarande: Europeiska unionen, företrädd av Europeiska unionens domstol (ombud: inledningsvis A. Placco därefter J. Inghelram och S. Chantre)
Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: N. Khan, V. Bottka och P. van Nuffel)
Saken
Talan väckt med stöd av artikel 268 FEUF med yrkande om ersättning för den skada som sökandena anser sig ha lidit till följd av den långa handläggningstiden vid tribunalen i de mål som avgjorts genom dom av den 16 november 2011, Groupe Gascogne/kommissionen (T-72/06, ej publicerad, EU:T:2011:671), och dom av den 16 november 2011, Sachsa Verpackung/kommissionen (T-79/06, ej publicerad, EU:T:2011:674).
Domslut
1) |
Europeiska unionen, företrädd av Europeiska unionens domstol, ska betala ersättning med ett belopp på 47 064,33 euro till Gascogne för den ekonomiska skada som det bolaget lidit till följd av att tribunalen inte meddelat sitt avgörande inom skälig till de mål som avgjorts genom dom av den 16 november 2011, Groupe Gascogne/kommissionen (T-72/06, ej publicerad, EU:T:2011:671), och dom av den 16 november 2011, Sachsa Verpackung/kommissionen (T-79/06, ej publicerad, EU:T:2011:674). Ersättningsbeloppet ska räknas upp med kompensationsränta från den 4 augusti 2014 till dess att förevarande dom avkunnas med den inflation som fastställts av Eurostat (Europeiska unionens statistikkontor) under den aktuella perioden för den medlemsstat där bolaget är etablerat. |
2) |
Unionen, företrädd av Europeiska unionens domstol, ska betala ersättning med 5 000 euro till Gascogne Sack Deutschland GmbH och 5 000 euro till Gascogne för den ideella skada bolagen lidit till följd av att tribunalen inte meddelat sitt avgörande inom skälig tid i målen T-72/06 respektive T-79/06. |
3) |
På den ersättning som avses i punkterna 1 och 2 ovan ska dröjsmålsränta utgå med den räntesats som tillämpas av ECB för huvudsakliga återfinansieringar, med tillägg av två procentenheter från dagen för denna doms avkunnande fram till dess full betalning sker. |
4) |
Talan ogillas i övrigt. |
5) |
Unionen, företrädd av Europeiska unionens domstol, ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Gascogne Sack Deutschland och Gascogne med avseende på den invändning om rättegångshinder som prövades i beslut av den 2 februari 2015, Gascogne Sack Deutschland och Gascogne/Europeiska unionen (T-577/14, ej publicerat, EU:T:2015:80). |
6) |
Gascogne Sack Deutschland och Gascogne, å ena sidan, och unionen, företrädd av Europeiska unionens domstol, å andra sidan, ska bära sina rättegångskostnader såvitt avser det mål som avgjorts genom förevarande dom. |
7) |
Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/28 |
Tribunalens dom av den 11 januari 2017 – Topps Europé mot kommissionen
(Mål T-699/14) (1)
((Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Missbruk av dominerande ställning - Licensiering av immateriella rättigheter för samlarföremål avseende fotboll - Beslut att avslå klagomålet - Tillgång till handlingar - Artikel 8.1 i förordning (EG) nr 773/2004 - Uppenbart oriktig bedömning - Relevant marknad - Exklusiv licens - Märkesmonopol - Överpris))
(2017/C 053/34)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Topps Europe Ltd (Milton Keynes, Förenade kungariket) (ombud: inledningsvis R. Vidal, A. Penny, solicitors och B. Kennelly, QC, därefter R. Subiotto, QC, och A. Cleenewerck de Crayencour, advokat, och slutligen T. de la Mare, QC)
Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Jimeno Fernández och M. Farley)
Part som intervenerat till stöd för svaranden: Internationella fotbollsförbundet (FIFA) (Zürich, Schweiz) (ombud: A. Barav och D. Reymond, advokater) och Panini SpA (Modena, Italien) (ombud: F. Wijckmans, F. Tuytschaever och M. Varga, advokater)
Saken
Begäran enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2014) 5123 final av den 15 juli 2014 om avslag på sökandens klagomål i ärende AT.39899 – Licensiering av immateriella rättigheter för samlarföremål avseende fotboll.
Domslut
1) |
Talan ogillas. |
2) |
Topps Europe Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen, Internationella fotbollsförbundet (FIFA) och Panini Spa. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/29 |
Tribunalens beslut av den 16 december 2016 – Ica Foods mot EUIPO – San Lucio (GROK)
(Mål T-774/14) (1)
((EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - Återkallande av registreringsansökan - Anledning saknas att döma i saken))
(2017/C 053/35)
Rättegångsspråk: italienska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Ica Food SpA (Pomezia, Italien) (ombud: advokaten Nespega)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: L. Rampini)
Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: San Lucia Srl (San Gervasio Bresciano, Italien (ombud: advokaten F. Sangiacomo)
Saken
Överklagande av det beslut som EUIPO:s andra överklagandenämnd meddelade den 9 september 2014 (ärende R 1815/2013-2), om ett ogiltighetsförfarande mellan San Lucio Srl och Ica Foods SpA.
Avgörande
1) |
Det finns inte längre anledning att döma i saken. |
2) |
Ica Foods SpA och San Lucio Srl ska bära sina rättegångskostnader och var och en ersätta hälften av de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO). |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/29 |
Talan väckt den 7 november 2016 – Salehi mot kommissionen
(Mål T-773/16)
(2017/C 053/36)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Dominik Salehi (Bremen, Tyskland) (ombud: advokaten Dominik Salehi)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
slå fast att kommissionen har åsidosatt artikel 1.4 i förordning (EG) nr 539/2001 (i dess lydelse enligt förordning (EU) nr 1289/2013) eftersom den underlåtit att vidta åtgärder i enlighet med dessa bestämmelser och lämna en underrättelse till sökanden, |
— |
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.
1. |
Första grunden: Åsidosättande av ömsesidighetsprincipen genom strikt tillämpning av Visa Waiver Improvement and Terror Prevention Act of 2015 |
2. |
Andra grunden: Svaranden har underlåtit att agera |
Enligt sökandena har kommissionen inte vidtagit några åtgärder i enlighet med artikel 1.4 e led i) i rådets förordning (EG) nr 539/2001 om fastställande av förteckningen över tredjeländer vars medborgare är skyldiga att inneha visering när de passerar de yttre gränserna och av förteckningen över de tredje länder vars medborgare är undantagna från detta krav (EGT L 81, 2001, s. 1).
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/30 |
Talan väckt den 30 november 2016 – QG mot kommissionen
(Mål T-845/16)
(2017/C 053/37)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Sökande: QG (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna L. Ruiz Ezquerra, R. Oncina Borrego, I. Sobrepera Millet och A. Hernández Pardo)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
fastställa att kommissionens beslut av den 4 juli 2016, om statligt stöd SA.29769 (2013/C) (f.d. 2013/NN) som Spanien har beviljat vissa spanska fotbollsklubbar, strider mot artiklarna 107.1 och 108.3 FEUF, eftersom möjligheten att konsolidera redovisningen, som följde av tillståndet som gavs genom lag 10/1990 till fyra klubbar att delta i flera sporter, liksom tillämpningen av en lägre bolagsskattesats, också utgör statligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden, vilket kommissionen borde ha fastställt, och |
— |
följaktligen, ogiltigförklara åtgärden och förplikta Kungariket Spanien att återkräva stödet som är oförenligt med den inre marknaden från mottagarna samt förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden åsidosättande av artiklarna 107.1 och 108.3 FEUF.
Sökanden, en basketbollklubb, godtar den angripna rättsakten i den mån kommissionen däri konstaterade att den åtgärd som införts genom lag 10/1990, vilken består i att ge vissa fotbollsklubbar en fördelaktig behandling när det gäller bolagsskatt genom en lägre skattesats, utgör statligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden.
Sökanden anser däremot att kommissionen borde ha kommit till samma slutsats när det gäller den skattefördel som också följer av lag 10/1990 och som består i att ge dessa klubbar tillstånd att delta i flera sporter.
Endast de klubbar som kunde delta i professionella tävlingar i olika sporter kunde konsolidera redovisningen som var hänförlig till fotboll och basketboll, vilka är de huvudsakliga sporterna på europeisk nivå. Detta hade direkta verkningar på beräkningen av skatteunderlaget för bolagsskatt. Konsolideringen av redovisningen gör det nämligen möjligt att minska de betydande intäkterna från fotboll med förlusterna hänförliga till basketboll, vilket innebär en betydande minskning av skatteunderlaget för bolagsskatt, liksom bolagsskatten som ska betalas.
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/31 |
Talan väckt den 30 november 2016 – QF mot kommissionen
(Mål T-846/16)
(2017/C 053/38)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Sökande: QF (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaterna L. Ruiz Ezquerra, R. Oncina Borrego, I. Sobrepera Millet och A. Hernández Pardo)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
fastställa att kommissionens beslut av den 4 juli 2016, om statligt stöd SA.29769 (2013/C) (f.d. 2013/NN) som Spanien har beviljat vissa spanska fotbollsklubbar, strider mot artiklarna 107.1 och 108.3 FEUF, eftersom möjligheten att konsolidera redovisningen, som följde av tillståndet som gavs genom lag 10/1990 till fyra klubbar att delta i flera sporter, liksom tillämpningen av en lägre bolagsskattesats, också utgör statligt stöd som är oförenligt med den inre marknaden, vilket kommissionen borde ha fastställt, och |
— |
följaktligen, ogiltigförklara åtgärden och förplikta Kungariket Spanien att återkräva stödet som är oförenligt med den inre marknaden från mottagarna samt förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Grunderna och huvudargumenten är desamma som i mål T-845/16, QG/kommissionen.
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/31 |
Talan väckt den 30 november 2016 – Access Info Europe mot kommissionen
(Mål T-851/16)
(2017/C 053/39)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Access Info Europe (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna O. Brouwer, E. Raedts och J. Wolfhagen)
Svarande: Europeiska Kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
Ogiltigförklara kommissionens beslut C(2016) 6029 av den 19 september 2016 om avslag på sökandens ansökan om tillgång till handlingar i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 (1). |
— |
Förplikta kommissionen att ersätta sökandens kostnader för förfarandet, inklusive kostnaderna för eventuella intervenienter. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.
1. |
Första grunden: kommissionen tillämpade artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning (EG) nr 1049/2001 på ett felaktigt sätt när den beslutade att tillgång till de begärda handlingarna allvarligt skulle undergräva internationella förbindelser. |
2. |
Andra grunden: kommissionen tillämpade artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning (EG) nr 1049/2001 på ett felaktigt sätt när den beslutade att tillgång till de begärda handlingarna allvarligt skulle undergräva skyddet för pågående rättsliga förfaranden i mål T-192/16, T-193/16 och T-257/16 och att tillgång till de handlingarna skulle undergräva kommissionens intresse av att få juridisk rådgivning och få klara, objektiva och uttömmande råd. I denna grund har även anförts att kommissionen underlät att medge att det föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnande och att handlingarna därför ska lämnas ut. |
3. |
Tredje grunden: kommissionen tillämpade artikel 4.3 första och andra punkten i förordning (EG) nr 1049/2001 på ett felaktigt sätt när den beslutade att tillgång till de begärda handlingarna allvarligt skulle undergräva beslutsförfarandet och/eller genom att inte medge att det föreligger ett övervägande allmänintresse, särskilt med hänsyn till att det aktuella beslutsförfarandet slutförts. |
4. |
Fjärde grunden: Sökanden gör i andra hand gällande att kommissionen tillämpade artikel 4.6 i förordning (EG) nr 1049/2001 på ett felaktigt sätt när den inte medgav åtminstone delvis tillgång till de begärda handlingarna, vilka den undanhöll i deras helhet. |
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/32 |
Talan väckt den 30 november 2016 – Access Info Europe mot kommissionen
(Mål T-852/16)
(2017/C 053/40)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Access Info Europe (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna O. Brouwer, E. Raedts och J. Wolfhagen)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara kommissionens beslut K(2016) 6030 av den 19 september 2016 att inte bevilja tillgång till handlingar som begärts av sökanden i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 (1), |
— |
förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader, inklusive kostnaderna för eventuella intervenienter. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.
1. |
Första grunden avser att kommissionen tillämpade artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning (EG) nr 1049/2001 felaktigt genom att besluta att tillgång till de begärda handlingarna allvarligt skulle undergräva internationella förbindelser. |
2. |
Den andra grunden avser att kommissionen tillämpade artikel 4.2 andra strecksatsen i förordning (EG) nr 1049/2001 felaktigt genom att besluta att tillgång till de begärda handlingarna allvarligt skulle undergräva skyddet för pågående rättsliga förfaranden som har inletts i målen T-192/16, T-193/16 och T-257/16 och att tillgång till dessa handlingar skulle undergräva kommissionens intresse av att begära juridisk rådgivning och ta emot uppriktig, objektiv och omfattande rådgivning. Det hävdas också i denna grund att kommissionen inte ansåg att tillgången till de begärda handlingarna var av övervägande allmänintresse och att de av den anledningen skulle lämnas ut. |
3. |
Tredje grunden avser att kommissionen tillämpade artikel 4.3 första och andra stycket i förordning (EG) nr 1049/2001 felaktigt genom att besluta att tillgång till de begärda handlingarna allvarligt skulle undergräva beslutsförfarandet, och/eller genom att underlåta att erkänna att det finns ett övervägande allmänintresse, särskilt med tanke på att beslutsförfarandet i fråga hade avslutats. |
4. |
Den fjärde grunden avser, i andra hand, att kommissionen tillämpade artikel 4.6 i förordning (EG) nr 1049/2001 felaktigt genom att inte bevilja åtminstone delvis tillgång till de begärda handlingarna som den innehållits i sin helhet. |
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/33 |
Överklagande ingett den 22 december 2016 – SilverTours mot EUIPO (billiger-mietwagen.de)
(Mål T-866/16)
(2017/C 053/41)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: SilverTours GmbH (Freiburg im Breisgau, Tyskland) (ombud: advokaten P. Neuwald)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)
Uppgifter om förfarandet vid EUIPO
Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”billiger-mietwagen.de” – Registreringsansökan nr 14 343 099
Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 3 november 2016 i ärende R 206/2016-5
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det överklagade beslutet, och |
— |
förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder
— |
Åsidosättande av artikel 76.1 första meningen i förordning nr 207/2009. |
— |
Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009. |
— |
Åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/34 |
Talan väckt den 9 december 2016 – Verschuur mot kommisionen
(Mål T-877/16)
(2017/C 053/42)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Steven Verschuur (Baarn, Nederländerna) (ombud: advokaten P. Kreijger)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara kommissionens beslut C(2016) 6455 final av den 3 oktober 2016 om avslag på sökandens förnyade ansökan (1) om tillgång till handlingar med stöd av förordning (EG) nr 1049/2001 (2) (GESTDEM 2015/3732), och |
— |
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.
1. |
Första grunden avser att kommissionen har åsidosatt artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 avseende skydd för syftet med undersökningar och härvidlag även har begått ett uppenbart faktiskt fel. |
2. |
Andra grunden avser att kommissionen har åsidosatt artikel 4.3 första stycket i förordning nr 1049/2001 avseende skydd för kommissionens beslutsprocess varvid det även lämnats en otillräcklig motivering. |
3. |
Tredje grunden avser att kommissionen har åsidosatt artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 avseende skydd för juridiska personers affärsmässiga intressen och artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001 avseende institutionens skyldighet att ge delvis tillgång till handlingar om enbart delar av en handling omfattas av ett eller flera undantag och att det har även härvidlag lämnats en otillräcklig motivering. |
(1) Ansökan om tillgång till handlingar avseende kommissionens beslut av den 21 oktober 2015 i ärende SA.38374 – Statligt stöd som Nederländerna har lämnat till Starbucks
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43)
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/34 |
Överklagande ingett den 14 december 2016 – Sony Interactive Entertainment Europe mot EUIPO – Marpefa (Vieta)
(Mål T-879/16)
(2017/C 053/43)
Överklagandet är avfattat på engelska
Parter
Klagande: Sony Interactive Entertainment Europe Ltd (London, Förenade kungariket) (ombud: S. Malynicz, QC)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)
Motpart vid överklagandenämnden: Marpefa, SL (Barcelona, Spanien)
Uppgifter om förfarandet vid EUIPO
Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden
Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”VIETA” – EU-varumärke nr 1 790 674
Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande
Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 4 oktober 2016 i ärende R 1010/2016-4
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det överklagade beslutet, och |
— |
förplikta EUIPO och motparten vid överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder
— |
Åsidosättande av artikel 65.6 i förordning nr 207/2009. |
— |
Åsidosättande av principen om klarhet och precision avseende varumärkestermer. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/35 |
Talan väckt den 5 december 2016 – RF mot kommissionen
(Mål T-880/16)
(2017/C 053/44)
Rättegångsspråk: polska
Parter
Sökande: RF (Gdynia, Polen) (ombud: K. Komar-Komarowski, juridisk rådgivare)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det beslut som meddelades av Europeiska kommissionen den 15 september 2016, C(2016) final om avslag på klagomålet i ärende COMP AT.40251 – Järnvägstransport, varuexpediering samt återförvisa ärendet för ny prövning, och |
— |
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.
1. |
Första grunden: Åsidosättande av artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1, 2003, s. 1) på grund av en felaktig tolkning och tillämpning. |
2. |
Andra grunden: Åsidosättande av artikel 105.1 FEUF |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/36 |
Talan väckt den 8 december 2016 – BP mot FRA
(Mål T-888/16)
(2017/C 053/45)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: BP (Wien, Österrike) (ombud: advokaten E. Lazar)
Svarande: EU:s byrå för grundläggande rättigheter (FRA)
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut av den 21 april 2016 att inte förnya sökandens anställningskontrakt, |
— |
förplikta svaranden att ersätta sökanden för den materiella och ideella skada som denne lidit som en följd av dels ett rättsstridigt beslut att inte förnya sökandens anställningskontrakt, dels ett rättsstridigt beaktande av domen i mål T-658/13 P (1): 63 246 euro på grund av inkomstbortfall; 26 630 euro på grund av förlorade pensionsrättigheter under 19 månader, eller det belopp som tribunalen finner rimligt; 1200 euro som motsvarar kostnader som uppkommit för sökanden under det administrativa förfarandet som inleddes i och med det utkastet till beslut av den 29 januari 2016 till dess att svaranden antog sitt beslut den 21 april 2016; 60 000 euro på grund av den förlorade möjligheten att erhålla ett avtal om tillsvidareanställning, eller det belopp som tribunalen finner rimligt; 50 000 euro för den ideella skada som sökanden lidit på grund av de påstådda misstagen, felen och skadorna, som svaranden gjort sig skyldig till under förfarandet för verkställighet av domen i mål T-658/13 P, |
— |
förplikta svaranden att ersätta sökanden för den materiella och ideella skada som denne lidit dels på grund av att svaranden underlåtit att anta rättsenliga bestämmelser avseende bedömningsförfarande, löneklassuppflyttning och förnyelse av kontrakt, och därmed sammanhängande skada som är en följd av avsaknaden av sådana rättsenliga bestämmelser, å ena sidan, och dröjsmålet vid upprättandet av sökandens betygsrapporter och därmed sammanhängande skada som är en följd av att betygsrapporterna inte upprättats i rätt tid, å andra sidan, |
— |
fastställa att svarandens riktlinjer för bedömningsförfarande, löneklassuppflyttning och förnyelse av kontrakt är rättsstridiga då de antogs i enlighet med ett rättsstridigt förfarande av en person som saknade behörighet därför, |
— |
utöva sin oinskränkta behörighet i syfte att säkerställa att dess avgörande följs, |
— |
förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, även för det fall att talan skulle ogillas. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.
1. |
Första grunden: Åsidosättande av rätten till försvar
|
2. |
Andra grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter |
3. |
Tredje grunden: Maktmissbruk och intressekonflikt, åsidosättande av tjänstens intresse, uppenbart felaktig bedömning, felaktig bedömning av principen om retroaktiv tillämpning. |
4. |
Fjärde grunden: Åsidosättande av skyldigheten att på ett ärligt sätt och i god tro följa domen i målet T-658/13 P. |
(1) Dom av den 3 juni 2015, BP mot FRA, T-658/13 P, EU:T:2015:356
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/37 |
Talan väckt den 19 december 2016 – Apple Sales International och Apple Operations Europe mot kommissionen
(Mål T-892/16)
(2017/C 053/46)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Apple Sales International (Cork, Irland) och Apple Operations Europe (Cork, Irland) (ombud: advokaterna A. von Bonin och E. van der Stok, D. Beard QC, A. Bates, L. Osepciu och J. Bourke, Barristers)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökandena yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 30 augusti 2016 om det statliga stöd SA.38373 (2014/C)(f.d. 2014/NN)(f.d. 2014/CP) som Irland genomfört till förmån för Apple, |
— |
i andra hand, delvis ogiltigförklara beslutet, och |
— |
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökandena fjorton grunder.
1. |
Första grunden: Kommissionen har gjort en felaktig tolkning av irländsk rätt
|
2. |
Andra grunden: Armlängdsprincipen utgör inte testet för statligt stöd vid bedömning av skatter enligt artikel 107 FEUF.
|
3. |
Tredje grunden: Kommissionen gjorde grundläggande fel vad avser sökandenas verksamhet utanför Irland.
|
4. |
Fjärde grunden: Kommissionen gjorde grundläggande fel vad avser sökandenas verksamhet i Irland.
|
5. |
Femte grunden: Kommissionens antaganden står i strid med dess bevisbörda, OECD:s riktlinjer och enhälliga uttalanden från sakkunniga . Dess slutsats är motsägelsefull.
|
6. |
Sjätte grunden: Sökandena behandlades på samma sätt som andra utländska skattebetalare i Irland och var inte föremål för selektiv behandling.
|
7. |
Sjunde grunden: Huvudresonemanget måste ogiltigförklaras på grund av åsidosättande av väsentliga formföreskrifter.
|
8. |
Åttonde grunden: Kommissionens tillämpning av TNMM på de irländska dotterbolagen var behäftad med fel i faktiskt och rättsligt hänseende i andrahandsresonemanget.
|
9. |
Nionde grunden: Kommissionens alternativa resonemang är behäftat med åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och uppenbart oriktig bedömning.
|
10. |
Tionde grunden: Det är inte möjligt att beräkna det belopp som ska återkrävas enligt andrahandsresonemanget eller det alternativa resonemanget.
|
11. |
Elfte grunden: Kommissionen åsidosatte rättssäkerhetsprincipen och förbudet mot beslut med retroaktiv verkan genom att förordna om att det påstådda stödet ska återkrävas. |
12. |
Tolfte grunden: Kommissionen har inte bedrivit en noggrann och opartisk undersökning. |
13. |
Trettonde grunden: Åsidosättande av artikel 296 FEUF och artikel 41.2 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. |
14. |
Fjortonde grunden: Beslutet innebär att kommissionen har överskridit sin befogenhet enligt artikel 107.1 FEUF.
|
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/39 |
Överklagande ingett den 20 december 2016 – Puma mot EUIPO – Senator (TRINOMIC)
(Mål T-896/16)
(2017/C 053/47)
Överklagandet är avfattat på tyska
Parter
Klagande: Puma SE (Herzogenaurach, Tyskland) (ombud: M. Schunke)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet
Motpart vid överklagandenämnden: Senator GmbH & Co. KGaA (Groß-Bieberau, Tyskland)
Uppgifter om förfarandet vid EUIPO
Varumärkessökande: Klaganden
Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”TRINOMIC” – Registreringsansökan nr 12 697 074
Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande
Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 19 oktober 2016 i ärende R 70/2016-4
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det överklagade beslutet, och |
— |
förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive dem som uppkommit i förfarandet vid överklagandenämnden. |
Grunder
— |
Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009. |
— |
Åsidosättande av likabehandlingsprincipen och principen att myndigheter är bundna av sin egen praxis. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/40 |
Talan väckt den 21 december 2016 – Elche Club de Fútbol mot kommissionen
(Mål T-901/16)
(2017/C 053/48)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Sökande: Elche Club de Fútbol, SAD (Elche, Spanien) (ombud: advokaterna M. Segura Catalán och M. Clayton)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
bifalla talan på de grunder som åberopats i ansökan, |
— |
ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2016)4060 final av den 4 juli 2016, avseende statligt stöd SA.36387 (2013/C) (f.d. 2013/NN) som Spanien beviljat Elche Club de Fútbol S.A.D. (med flera fotbollsklubbar), särskilt vad avser Elche CF, |
— |
ogiltigförklara artikel 1 i beslutet avseende åtgärd 3, |
— |
ogiltigförklara artikel 2 i beslutet i den mån den innebär att statligt stöd som avser åtgärd 3 ska återkrävas av Elche CF, |
— |
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.
1. |
Den första grunden avser att det gjorts en felaktig bedömning och lämnats en felaktig motivering i samband med att stödet och stödmottagaren identifierades. Kommissionen slog nämligen fast att Elche CP, enligt artikel 107 FEUF, skulle anses vara mottagare av de garantier som Instituto Valenciano de Finanzas (IVF) beviljat Fundación Elche CF. |
2. |
Den andra grunden avser ett åsidosättande av artikel 107 FEUF och bristande motivering med avseende på kommissionens bedömning att de garantier som IVF beviljat Fundación Elche CF utgjorde statligt stöd. Kommissionen har inte visat att staten har beviljat en förmån eller att den är selektiv, och inte heller att konkurrensen snedvridits. Den har inte i tillräcklig mån motiverat den påstådda inverkan på handeln i europeiska ekonomiska samarbetsområdet. |
3. |
Tredje grunden avser ett åsidosättande av artikel 107 FEUF vid bedömningen av stödets omfattning och det belopp som ska återkrävas. |
4. |
Fjärde grunden, i andra hand, avser ett åsidosättande av artikel 107 FEUF vid bedömningen av huruvida stödet är rättsenligt och vid tillämpningen av riktlinjerna för undsättning och omstrukturering. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/40 |
Talan väckt den 21 december 2016 – HeidelbergCement mot Kommissionen
(Mål T-902/16)
(2017/C 053/49)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: HeidelbergCement AG (Heidelberg, Tyskland) (ombud: advokaterna U. Denzel, C. von Köckritz, P. Pichler och H. Weiß)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut nr (2016)6591 final av den 10 oktober 2016 om att inleda ett förfarande enligt artikel 6.1 c i rådets förordning nr 139/2004 (1) i ärende M. 7878 – HeidelbergerCement/Schwenk/Cemex Hungary/Cemex Croatia avseende Duna-Dráva Cement Kft:s planerade förvärv av 100 procent av aktierna i Cemex Hratska dd. och Cemex Hungária Építőanyagok Kft, och |
— |
i alla händelser, förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden en grund.
Enligt sökanden gjorde kommissionen sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning då den fann att sökanden och Schwenk Zement KG – och inte Duna-Dráva Cement Kft, är ett självständigt fungerande gemensamt företag vari sökanden och Schwenk Zement KG innehar 50 procent vardera av de kontrollerande andelarna såsom ”berörda företag”, och fastställde således att transaktionen hade en ”unionsdimension” i den mening som avses i artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 139/2004. Sökanden är av uppfattningen att Europeiska kommissionen saknade behörighet att anta det omtvistade beslutet och att granska transaktionen med stöd av rådets förordning (EG) 139/2004, det omtvistade beslutet åsidosätter därmed artikel 1 i rådets förordning (EG) 139/2004 och de grundläggande principerna om rättssäkerhet och subsidiaritet.
Sökanden har för det första gjort gällande att Europeiska kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och en uppenbart oriktig bedömning då den lade punkt 147 i det konsoliderade tillkännagivandet om behörighet (2) till grund för att anse sökanden och SchwenkZement KG, och inte Duna-Dráva Cement Kft, som de berörda företagen.
Sökanden har för det andra gjort gällande att punkt 147 i det konsoliderade tillkännagivandet om behörighet vore rättsstridig för det fall att den vore tillämplig i målet, då det skulle innebära ett åsidosättande av artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 139/2004 och de grundläggande principerna om rättssäkerhet och subsidiaritet.
(1) Rådets förordning (EG) nr 139/2004 av den 20 januari 2004 om kontroll av företagskoncentrationer, EUT L 24, 2004, s. 1.
(2) Kommissionens konsoliderade tillkännagivande om behörighet enligt rådets förordning (EG) nr 139/2004 om kontroll av företagskoncentrationer, EUT C 95, 2008, s. 1.
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/41 |
Talan väckt den 19 december 2016 – RE mot kommissionen
(Mål T-903/16)
(2017/C 053/50)
Rättegångsspråk: Engelska
Parter
Sökande: RE (Abu Dhabi, Förenade Arabemiraten) (ombud: advokaten S. Pappas)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
besluta om ogiltigförklaring av kommissionens beslut SEC 10.20/06/15 av den 12 oktober 2016 vad avser den del som rör förordning 45/2001, och förplikta svaranden att betala sökanden 10 000 euro såsom rättvis och skälig ersättning för ideell skada till följd av det olagliga beslutet att neka RE tillgång till hans personuppgifter, |
— |
förplikta svaranden att förete en handling rörande rekryteringen av sökanden i enlighet med artikel 91 c i tribunalens rättegångsregler eller, i andra hand, att kommunicera denna handling med tribunalen i enlighet med artikel 104 i ovannämnda regler samt förplikta svaranden att betala sökanden 30 000 euro såsom ersättning för ideell skada till följd av den oetiska och olagliga behandlingen av hans personuppgifter under utredningen, samt |
— |
förplikta svaranden att bära sina egna rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader i detta förfarande. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan om ogiltigförklaring har sökanden åberopat att det i det kritiserade beslutet inte fördes ett resonemang med avseende på uppgifter för vilka något undantag inte hade åberopats vilket motiverade beslutet att inte ge sökanden tillgång till dessa personuppgifter.
Sökanden har vidare anfört att det kritiserade beslutet, i den mån som det hindrade sökanden från att få tillgång till hans personuppgifter med hänvisning till ett undantag rörande skydd av utredningar enligt artikel 20.1 a i förordning 45/2001 (1), måste betraktas som olagligt i den mån som det inte visade hur ett sådant undantag fortsatte att vara tillämpligt efter det att utredningen hade avslutats i den del som avsåg sökanden.
Sökanden har också anfört att avslaget i det kritiserade beslutet av hans begäran om tillgång till handlingarna i omarbetad form/med överstrykningar, vilken framställdes för första gången i ansökan av den 21 september 2016, måste betraktas som olagligt i den mån som det inte motiverades varför sökandens personuppgifter inte kunde lämnas ut med överstrykningar i detta fall, i synnerhet efter det att utredningen hade avslutats.
Till stöd för sin skadeståndstalan har sökanden anfört att han lidit ideell skada till följd av det olagliga beslutet av generaldirektoratet för personal och säkerhet att inte ge honom tillgång till hans personuppgifter och att hans karriär lidit betydande skada till följd av nämnda generaldirektorats olagliga behandling av hans personuppgifter och närmare bestämt av den olagliga spridningen av uppgifter avseende undersökningen i syfte att skada hans karriär. Denna skada kan inte enbart avhjälpas genom ogiltigförklaring av det kritiserade beslutet. Sökanden har i detta avseende uppmanat tribunalen att beakta två handlingar vid prövningen av sökandens yrkande om ersättning för ideell skada till följd av generaldirektoratets agerande och att besluta om utbetalning av ersättning för ideell skada.
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, s. 1).
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/42 |
Överklagande ingett den 22 december 2016 – Chefaro Ireland mot EUIPO – Laboratoires M&L (NUIT PRECIEUSE)
(Mål T-905/16)
(2017/C 053/51)
Överklagandet är avfattat på engelska
Parter
Klagande: Chefaro Ireland DAC (Dublin, Irland) (ombud: advokaterna P. Maeyaert och J. Muyldermans)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)
Motpart vid överklagandenämnden: Laboratoires M&L SA (Manosque, Frankrike)
Uppgifter om förfarandet vid EUIPO
Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden
Omtvistat varumärke: Internationell registrering som designerar Europeiska unionen av figurmärke innehållande ordelementet ”NUIT PRECIEUSE” – Internationell registrering som designerar Europeiska unionen nr 1 063 952
Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande
Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s fjärde överklagandenämnd den 19 oktober 2016 i ärende R 2596/2015-4
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det överklagade beslutet, och |
— |
förplikta EUIPO och interventienten att bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Chefaro Ireland. |
Grund
— |
Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/43 |
Överklagande ingett den 29 december 2016 – Laboratorios Ern mot EUIPO – Sharma (NRIM Life Sciences)
(Mål T-909/16)
(2017/C 053/52)
Överklagandet är avfattat på x
Parter
Klagande: Laboratorios Ern, SA (Barcelona, Spanien) (ombud: S. Correa Rodríguez, lawyer)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet
Motpart vid överklagandenämnden: Anil K. Sharma (Hillingdon, Förenade Kungariket)
Uppgifter om förfarandet vid EUIPO
Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden
Omtvistat varumärke: EU-ordmärket NRIM life Sciences – varumärkesansökan nr 13 031 455
Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande
Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 26 september 2016 i ärende R 2376/2015-5
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det överklagade beslutet, och avslå EUTM Nr 013031455 NRIM LIFE SCIENCES avseende varor i klass 5. |
— |
förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna, och om ANIL K SHARMA beslutar att intervenera i målet, förplikta ANIL K SHARMA att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grund
— |
Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/44 |
Överklagande ingett den 23 december 2016 – Hesse mot EUIPO – Wedl Hofmann (TESTA ROSSA)
(Mål T-910/16)
(2017/C 053/53)
Överklagandet är avfattat på tyska
Parter
Klagande: Kurt Hesse (Nürnberg, Tyskland) (ombud: advokaten M. Krogmann)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)
Motpart vid överklagandenämnden: Wedl & Hofmann GmbH (Mils/Hall in Tirol, Österrike)
Uppgifter om förfarandet vid EUIPO
Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden
Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementen ”TESTA ROSSA” – EU-varumärke nr 7 070 519
Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande
Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 5 oktober 2016 i ärende R 68/2016-1
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det överklagade beslutet och även upphäva EU-varumärket UM 07070519 för följande varor: Klass 21 – köksgeråd samt behållare; glasvaror, porslin, speciellt porslin; dricksglas, Klass 25 – Kläder; förkläden, skjortor, polotröjor och t-tröjor; huvudbonader, och |
— |
förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grund
— |
Åsidosättande av artikel 51.1 a i förordning nr 207/2009. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/44 |
Överklagande ingett den 23 december 2016 – Wedl & Hofmann mot EUIPO – Hesse (TESTA ROSSA)
(Mål T-911/16)
(2017/C 053/54)
Överklagandet är avfattat på tyska
Parter
Klagande: Wedl & Hofman GmbH (Mils/hall in Tirol, Österrike) (ombud: advokaten T. Raubal)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet
Motpart vid överklagandenämnden: Kurt Hesse (Nürnberg, Tyskland
Uppgifter om förfarandet vid EUIPO
Innehavare av det omtvistade varumärket: Wedl& Hofman GmbH
Omtvistat varumärke: Gemenskapsfigurmärke innehållande ordelementet ”TESTA ROSSA” –Registreringsansökan nr 7 070 519
Förfarande vid EUIPO: Upphävandeförfarande
Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 5 oktober 2016 i ärende R 68/2016-1
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det överklagade beslutet, alternativt ändra det, såvitt klagandens överklagande lämnades utan bifall och klagandens varumärkesregistrering upphävdes för klass 7, 11 och 20, för delar av klass 21, 25 och 28, för delar av klass 30 samt för klass 34 och 38, då överklagandenämnden fastställde invändningsenhetens beslut av den 17 november 2015 (klaganden ifrågasätter inte den del av det överklagade beslutet där han fick medhåll) |
— |
förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder
— |
Åsidosättande av artikel 51.1 i förordning nr 207/2009. |
— |
Åsidosättande av artikel 15.1 a i förordning nr 207/2009 |
— |
Åsidosättande av regel 40.4 jämförd med regel 22.3 och 22.4 |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/45 |
Överklagande ingett den 2 januari 2017 – La Mafia Franchises mot EUIPO – Italien (La Mafia SE SIENTA A LA MESA)
(Mål T-1/17)
(2017/C 053/55)
Överklagandet är avfattat på engelska
Parter
Klagande: La Mafia Franchises, SL (Zaragoza, Spanien) (ombud: advokaten I. Sempere Massa)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet
Motpart vid överklagandenämnden: Republiken Italien
Uppgifter om förfarandet vid EUIPO
Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden
Omtvistat varumärke: EU-figurmärke innehållande ordelementet ”La Mafia SE SIENTA A LA MESA” – EU-varumärke nr 5 510 921
Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande
Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 27 oktober 2016 i ärende R 803/2016-1
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det överklagade beslutet, |
— |
fastställa att EU-varumärket nr 5 510 921 ”LA MAFIA SE SIENTA A LA MESA” är giltigt, och |
— |
förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder
— |
Åsidosättande av artikel 52.1 a i förordning nr 207/2009. |
— |
Åsidosättande av artikel 7.1 f i förordning nr 207/2009. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/46 |
Talan väckt den 4 januari 2017 – Shariff mot rådet
(Mål T-5/17)
(2017/C 053/56)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Ammar Shariff (Damaskus, Syrien) (ombud: B. Kennelly, QC och J. Pobjoy, barrister)
Svarande: Europeiska unionens råd
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara rådets genomförandebeslut (Gusp) 2016/1897 av den 27 oktober 2016 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 293, 2016, s. 36) (nedan kallat det angripna beslutet) och rådets genomförandeförordning (EU 2016/1893 av den 27 oktober 2016 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 293, 2016, s. 25) (nedan kallad den angripna förordningen) i de delar de berör sökanden, |
— |
fastställa, med stöd av artikel 277 FEUF, att artikel 28.2 a i rådets beslut 2013/255/Gusp av den 31 maj 2013 om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 147, 2013, s. 14) och artikel 15.1a a i rådets förordning (EU) nr 36/2012 av den 18 januari 2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien och om avskaffande av förordning(EU) nr 442/2011 (EUT L 16, 2012, s. 1) inte ska tillämpas i förhållande till sökanden och att följaktligen det angripna beslutet och den angripna förordningen ska ogiltigförklaras i de delar som berör sökanden, |
— |
förplikta rådet att med stöd av artikel 340 andra stycket FEUF utge unionsrättsligt utomobligatoriskt skadestånd till sökanden för den skada som han åsamkats av rådets rättsstridiga rättsakter, och |
— |
förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.
1. |
Första grunden avser den omständigheten att rådet har gjort uppenbart felaktiga bedömningar när det fann att kriteriet för att föra upp sökanden i förteckningen i artikel 28 i beslut 2013/255/Gusp och artikel 15 i förordning nr 36/2012 var uppfyllda. |
2. |
Andra grunden avser den omständigheten att rådet har åsidosatt, utan motivering eller på ett oproportionerligt sätt, sökandens grundläggande rättigheter, inbegripet hans egendomsrätt, hans anseende och hans företag De angripna rättsakternas inverkan på sökanden är mycket omfattande, såväl avseende hans egendom som hans anseende på världsplan. Rådet har inte visat att frysningen av sökandens tillgångar och ekonomiska medel har samband med ett legitimt syfte eller motiveras av ett sådant syfte och än desto mindre att de är proportionerliga i förhållande ett sådant syfte. |
3. |
Tredje grunden avser den omständigheten, i motsats till sökanden huvudargument, att även om urvalskriteriet ska tolkas så att det omfattar samtliga inflytelserika affärsmän i Syrien, oberoende av om den berörda affärsmannen på något sätt är knuten till eller har samband med den syriska regimen och oberoende av om den berörda personen gynnas av den syriska regimen eller stödjer den, yrkar sökanden ett fastställande att artikel 28.2 a i beslut 2013/255/Gusp och artikel 15.1a a i förordning nr 36/2012 inte ska tillämpas i förhållande till sökanden då de tillämpas på honom med stöd av ett urvalskriterium som är oproportionerligt i förhållande till de, i övrigt legitima, syftena med dessa bestämmelser. |
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/47 |
Tribunalens beslut av den 21 december 2016 – fleur ami mot EUIPO EUIPO – 8 seasons design (Lampes)
(Mål T-67/16) (1)
(2017/C 053/57)
Rättegångsspråk: tyska
Ordföranden på femte avdelningen avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.
20.2.2017 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 53/47 |
Tribunalens beslut av den 20 december 2016 – Amira m.fl. mot kommissionen och ECB
(Mål T-736/16) (1)
(2017/C 053/58)
Rättegångsspråk: engelska
Ordföranden på tredje avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.