ISSN 1977-1061 |
||
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419 |
|
Svensk utgåva |
Meddelanden och upplysningar |
59 årgången |
Informationsnummer |
Innehållsförteckning |
Sida |
|
IV Upplysningar |
|
|
UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN |
|
|
Europeiska unionens domstol |
|
2016/C 419/01 |
Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning |
|
V Yttranden |
|
|
DOMSTOLSFÖRFARANDEN |
|
|
Domstolen |
|
2016/C 419/02 |
||
2016/C 419/03 |
||
2016/C 419/04 |
||
2016/C 419/05 |
||
2016/C 419/06 |
||
2016/C 419/07 |
||
2016/C 419/08 |
||
2016/C 419/09 |
||
2016/C 419/10 |
||
2016/C 419/11 |
||
2016/C 419/12 |
||
2016/C 419/13 |
||
2016/C 419/14 |
||
2016/C 419/15 |
||
2016/C 419/16 |
||
2016/C 419/17 |
||
2016/C 419/18 |
||
2016/C 419/19 |
||
2016/C 419/20 |
||
2016/C 419/21 |
||
2016/C 419/22 |
||
2016/C 419/23 |
||
2016/C 419/24 |
||
2016/C 419/25 |
||
2016/C 419/26 |
||
2016/C 419/27 |
||
2016/C 419/28 |
||
2016/C 419/29 |
||
2016/C 419/30 |
||
2016/C 419/31 |
||
2016/C 419/32 |
||
2016/C 419/33 |
||
2016/C 419/34 |
||
2016/C 419/35 |
||
2016/C 419/36 |
||
2016/C 419/37 |
||
2016/C 419/38 |
||
2016/C 419/39 |
||
2016/C 419/40 |
||
2016/C 419/41 |
||
2016/C 419/42 |
||
2016/C 419/43 |
||
2016/C 419/44 |
||
|
Tribunalen |
|
2016/C 419/45 |
||
2016/C 419/46 |
||
2016/C 419/47 |
||
2016/C 419/48 |
||
2016/C 419/49 |
||
2016/C 419/50 |
||
2016/C 419/51 |
||
2016/C 419/52 |
||
2016/C 419/53 |
||
2016/C 419/54 |
||
2016/C 419/55 |
||
2016/C 419/56 |
||
2016/C 419/57 |
||
2016/C 419/58 |
||
2016/C 419/59 |
||
2016/C 419/60 |
||
2016/C 419/61 |
||
2016/C 419/62 |
||
2016/C 419/63 |
Mål T-458/16: Talan väckt den 28 juli 2016 – Acquafarm mot kommissionen |
|
2016/C 419/64 |
Mål T-637/16: Talan väckt den 6 september 2016 – Wabco Europe mot kommissionen |
|
2016/C 419/65 |
||
2016/C 419/66 |
Mål T-643/16: Talan väckt den 11 september 2016 – Gamaa Islamya Egypte mot rådet |
|
2016/C 419/67 |
||
2016/C 419/68 |
||
2016/C 419/69 |
Mål T-671/16: Talan väckt den 20 september 2016 – Villeneuve mot kommissionen |
|
2016/C 419/70 |
Mål T-674/16: Talan väckt den 22 september – Seigneur mot ECB |
|
2016/C 419/71 |
Mål T-677/16: Talan väckt den 22 september 2016 – Bowles mot ECB |
|
2016/C 419/72 |
||
2016/C 419/73 |
Mål T-679/16: Talan väckt den 26 september 2016 – Athletic Club mot kommissionen |
|
2016/C 419/74 |
SV |
|
IV Upplysningar
UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
Europeiska unionens domstol
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/1 |
Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning
(2016/C 419/01)
Senaste offentliggörandet
Senaste listan över offentliggöranden
Dessa texter är tillgängliga på
EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu
V Yttranden
DOMSTOLSFÖRFARANDEN
Domstolen
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/2 |
Domstolens dom (stora avdelningen ) av den 13 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Supremo – Spanien) – Alfredo Rendón Marín mot Administración del Estado
(Mål C-165/14) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Unionsmedborgarskap - Artiklarna 20 FEUF och 21 FEUF - Direktiv 2004/38/EG - Uppehållsrätt i en medlemsstat för en tredjelandsmedborgare som har anmärkningar i belastningsregistret - Förälder som har ensam vårdnad om två underåriga barn som är unionsmedborgare - Det första barnet är medborgare i bosättningsmedlemsstaten - Det andra barnet är medborgare i en annan medlemsstat - Nationell lagstiftning utgör hinder för att uppehållstillstånd beviljas denne förälder på grund av att han har anmärkningar i belastningsregistret - Att ansökan om uppehållstillstånd avslås kan medföra att barnen tvingas lämna unionen))
(2016/C 419/02)
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstol
Tribunal Supremo
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Alfredo Rendón Marín
Motpart: Administración del Estado
Domslut
Artikel 21 FEUF och Europarlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som innebär att en ansökan om uppehållstillstånd från en tredjelandsmedborgare som är förälder till och underhållsskyldig för ett underårigt barn som är unionsmedborgare och medborgare i en annan medlemsstat än den mottagande medlemsstaten samt bor med honom i den mottagande medlemsstaten automatiskt ska avslås på den enda grunden att han har anmärkningar i belastningsregistret.
Artikel 20 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för samma nationella lagstiftning som innebär att en ansökan om uppehållstillstånd från en tredjelandsmedborgare som är förälder till underåriga barn som är unionsmedborgare och som han ensam har vårdnaden om automatiskt ska avslås på den enda grunden att han har anmärkningar i belastningsregistret, när avslaget leder till att barnen måste lämna Europeiska unionen.
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/3 |
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 13 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från Upper Tribunal (Immigration and Asylum Chamber) London – Förenade kungariket) – Secretary of State for the Home Department mot CS
(Mål C-304/14) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Unionsmedborgarskap - Artikel 20 FEUF - Tredjelandsmedborgare som har vårdnaden om ett barn i låg ålder som är unionsmedborgare - Uppehållsrätt i den medlemsstat där barnet är medborgare - Fällande brottmålsdomar mot barnets förälder - Beslut att avlägsna föräldern, med indirekt följd att även barnet avlägsnas))
(2016/C 419/03)
Rättegångsspråk: engelska
Hänskjutande domstol
Upper Tribunal (Immigration and Asylum Chamber) London
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Secretary of State for the Home Department
Motpart: CS
Domslut
Artikel 20 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken en tredjelandsmedborgare som har fällts för brott ska utvisas från medlemsstaten till ett tredjeland, trots att personen i fråga har den faktiska vårdnaden om ett barn i låg ålder som är medborgare i medlemsstaten och har bott där sedan födseln utan att ha utnyttjat sin rätt till fri rörlighet, om utvisningen skulle innebära att barnet tvingas lämna unionens territorium och att barnet därmed skulle förlora möjligheten att faktiskt åtnjuta kärnan i de rättigheter som tillkommer honom eller henne i kraft av unionsmedborgarskapet. En medlemsstat kan dock under särskilda omständigheter fatta ett utvisningsbeslut, förutsatt att beslutet är grundat på tredjelandsmedborgarens personliga uppträdande, vilket ska utgöra ett verkligt, aktuellt och tillräckligt allvarligt hot mot ett grundläggande samhällsintresse i medlemsstaten, och att hänsyn har tagits till de olika berörda intressena. Det ankommer på den nationella domstolen att pröva om så är fallet.
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/3 |
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 15 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Bucureşti, Curtea de Apel Oradea – Rumänien) – SC Star Storage SA mot Institutul Naţional de Cercetare-Dezvoltare în Informatică (ICI) (C-439/14), SC Max Boegl România SRL m.fl. RA Aeroportul Oradea m.fl. (C-488/14))
(Förenade målen C-439/14 och C-488/14) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 89/665/EEG och 92/13/EEG - Offentlig upphandling - Prövningsförfarande - Nationell lagstiftning enligt vilken en ”garanti för gott uppträdande” måste ställas för att ett överklagande av ett beslut som fattats av den upphandlande myndigheten ska tas upp till prövning - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 47 - Rätt till ett effektivt rättsmedel))
(2016/C 419/04)
Rättegångsspråk: rumänska
Hänskjutande domstol
Curtea de Apel Bucureşti, Curtea de Apel Oradea
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: SC Star Storage SA (C-439/14), SC Max Boegl România SRL, SC UTI Grup SA, Astaldi SpA, SC Construcții Napoca SA (C-488/14)
Motpart: Institutul Naţional de Cercetare-Dezvoltare în Informatică (ICI) (C-439/14), RA Aeroportul Oradea, SC Porr Construct SRL, Teerag-Asdag Aktiengesellschaft SC Col-Air Trading SRL, AVZI SA, Trameco SA, Iamsat Muntenia SA (C-488/14)
Domslut
Artikel 1.1–1.3 i rådets direktiv 89/665/EEG av den 21 december 1989 om samordning av lagar och andra författningar för prövning av offentlig upphandling av varor och bygg- och anläggningsarbeten, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/66/EG av den 11 december 2007, och artikel 1.1–1.3 i rådets direktiv 92/13/EEG av den 25 februari 1992 om samordning av lagar och andra författningar om gemenskapsregler om upphandlingsförfaranden tillämpade av företag och verk inom vatten-, energi-, transport- och telekommunikationssektorerna, i dess lydelse enligt direktiv 2007/66, jämförda med artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell reglering, såsom den som är aktuell i de nationella målen, som uppställer som villkor för att få tillgång till förfarandet för överprövning av en upphandlande myndighets beslut att sökanden ställer en garanti för gott uppträdande, till förmån för den upphandlande myndigheten, då denna garanti ska återställas till sökanden oavsett utgången i förfarandet.
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/4 |
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 15 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht München I – Tyskland) – Tobias Mc Fadden mot Sony Music Entertainment Germany GmbH
(Mål C-484/14) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Informationssamhället - Fri rörlighet för tjänster - Lokalt trådlöst nätverk (WLAN) som drivs av en näringsidkare - Tillhandahålls kostnadsfritt till allmänheten - Tjänstelevererande mellanhänders ansvar - Enbart vidarefordran - Direktiv 2000/31/EG - Artikel 12 - Ansvarsbegränsning - Okänd användare av nätverket - Åsidosättande av rättighetsinnehavarnas rätt till ett skyddat verk - Skyldighet att skydda åtkomsten till nätverket - Näringsidkarens civilrättsliga ansvar))
(2016/C 419/05)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Landgericht München I
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: Tobias Mc Fadden
Svarande: Sony Music Entertainment Germany GmbH
Domslut
1) |
Artikel 12.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (Direktiv om elektronisk handel), jämförd med artikel 2 a i samma direktiv och med artikel 1 led 2 i direktiv 98/34 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter och beträffande föreskrifter för informationssamhällets tjänster, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998, ska tolkas så, att en tjänst av det slag som avses i det nationella målet, som tillhandahålls av en person som förfogar över ett kommunikationsnät och som består i att kostnadsfritt ge allmänheten tillträde till detta nätverk, omfattas av begreppet ”informationssamhällets tjänster”, i den mening som avses i förstnämnda bestämmelse, när den tillhandahålls av den berörda näringsidkaren för att göra reklam för de varor denne säljer eller de tjänster denne tillhandahåller. |
2) |
Artikel 12.1 i direktiv 2000/31 ska tolkas så, att för att någon ska anses ha gett tillgång till en tjänst som avses i denna bestämmelse, som består i att det ges tillgång till ett kommunikationsnät, behöver denna tillgång inte gå utöver ett tekniskt, automatiskt och passivt förfarande som möjliggör den informationsöverföring som krävs. Inget ytterligare villkor behöver vara uppfyllt. |
3) |
Artikel 12.1 direktiv 2000/31 ska tolkas så, att villkoret i artikel 14.1 b i samma direktiv inte ska tillämpas analogt med nämnda artikel 12.1. |
4) |
Artikel 12.1 i direktiv 2000/31, jämförd med artikel 2 b i samma direktiv, ska tolkas så, att det inte finns några andra krav förutom det som anges i nämnda bestämmelse, som en tjänsteleverantör som ger tillgång till ett kommunikationsnät måste uppfylla. |
5) |
Artikel 12.1 i direktiv 2000/31 ska tolkas så, att den utgör hinder mot att en person vars rätt till ett verk har kränkts begär skadestånd från en person som tillhandahåller tillträde till ett nätverk på den grunden att en av dennes anslutningar använts av tredje man för att göra intrång i denna persons rättigheter, jämte ersättning för de förfarandekostnader eller domstolskostnader denne haft för att begära skadestånd. Denna bestämmelse ska däremot tolkas så, att den inte utgör hinder mot att denna person yrkar förbud mot fortsatta intrång, samt betalning av förfarandekostnader och domstolskostnader gentemot en tjänsteleverantör som ger tillgång till ett kommunikationsnät och vars tjänster använts för detta intrång, om dessa yrkanden avser eller har sin grund i att en nationell myndighet eller en nationell domstol utfärdat ett föreläggande som innebär att denne tjänsteleverantör förbjuds från att möjliggöra fortsatt intrång. |
6) |
Artikel 12.1 i direktiv 2000/31, jämförd med artikel 12.3 i samma direktiv, ska, med hänsyn till skyddet för grundläggande rättigheter och de regler som föreskrivs i direktiven 2001/29 och 2004/48, tolkas så, att de inte utgör hinder mot att det antas ett föreläggande, av det slag som är aktuellt i det nationella målet, som innebär att den som tillhandahåller tillgång till ett kommunikationsnätverk som ger allmänheten möjlighet till internetanslutning, vid äventyr av vite, föreläggs ett förbud att i framtiden göra det möjligt för tredje man att via internetanslutning tillhandahålla ett visst verk eller delar av detta verk, som har upphovsrättsligt skydd, på en webbplats för fildelning (peer-to-peer), när det står denne tjänsteleverantör fritt att välja vilka tekniska åtgärder som ska vidtas för att efterleva föreläggandet, även om denna valmöjlighet inskränker sig till möjligheten att lösenordsskydda internetanslutningen, så att de som använder sig av detta nätverk blir tvungna att avslöja sin identitet för att få reda på det lösenord som krävs, och således inte kan agera anonymt. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva om så är fallet. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/6 |
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 15 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD) – Portugal) – Barlis 06 – Investimentos Imobiliários e Turísticos SA mot Autoridade Tributária e Aduaneira
(Mål C-516/14) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 178 a - Avdragsrätt - Utövandevillkor - Artikel 226 leden 6 och 7 - Uppgifter som obligatoriskt ska anges på fakturor - De tillhandahållna tjänsternas omfattning och art - Datum då tjänsten tillhandahålls))
(2016/C 419/06)
Rättegångsspråk: portugisiska
Hänskjutande domstol
Tribunal Arbitral Tributário (Centro de Arbitragem Administrativa – CAAD)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: Barlis 06 – Investimentos Imobiliários e Turísticos SA
Motpart: Autoridade Tributária e Aduaneira
Domslut
Artikel 226 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att fakturor som enbart innehåller uppgiften ”juridiska tjänster som har tillhandahållits från och med [ett visst datum] och fram till i dag”, såsom de i det nationella målet, inte, vid en första anblick, uppfyller kraven som anges i led 6 i denna artikel och att fakturor som enbart innehåller uppgiften ”juridiska tjänster som har tillhandahållits fram till i dag”, vid en första anblick, varken uppfyller de krav som anges i nämnda led 6 eller de krav som anges i led 7 i nämnda artikel, vilket det dock ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera.
Artikel 178 a i direktiv 2006/112 ska tolkas så, att det är oförenligt med denna bestämmelse att de nationella skattemyndigheterna kan neka avdragsrätt för mervärdesskatt enbart på grund av att den beskattningsbara personen innehar en faktura som inte uppfyller villkoren i artikel 226 leden 6 och 7 i detta direktiv, när dessa skattemyndigheter har tillgång till all den information som är nödvändig för att kontrollera att de materiella villkoren för att utöva denna rätt är uppfyllda.
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/6 |
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 15 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från Niedersächsisches Finanzgericht – Tyskland) – Senatex GmbH mot Finanzamt Hannover-Nord
(Mål C-518/14) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 167, 178 a, 179 och 226 led 3 - Avdrag för ingående mervärdesskatt - Utställande av fakturor som inte innehåller uppgifter om skatteregistreringsnummer eller registreringsnummer för mervärdesskatt - Nationell lagstiftning som innebär att rättelse av fakturor med retroaktiv verkan inte är möjlig))
(2016/C 419/07)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Niedersächsisches Finanzgericht
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Senatex GmbH
Motpart: Finanzamt Hannover-Nord
Domslut
Artiklarna 167, 178 a, 179 och 226 led 3 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen enligt vilken rättelsen av en obligatorisk uppgift i en faktura, nämligen ett registreringsnummer för mervärdesskatt, inte ska ges retroaktiv verkan, vilket innebär att avdragsrätten för mervärdesskatt för den rättade fakturan inte får göras gällande för det år då den ursprungliga fakturan upprättades utan för det år då fakturan rättades.
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/7 |
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 22 september 2016 – Europeiska kommissionen mot Republiken Tjeckien
(Mål C-525/14) (1)
((Fördragsbrott - Fri rörlighet för varor - Artikel 34 FEUF - Kvantitativa importrestriktioner - Åtgärder med motsvarande verkan - Ädelmetaller som kontrollstämplats i ett tredjeland enligt nederländsk lagstiftning - Import till Republiken Tjeckien efter övergång till fri omsättning - Vägran att erkänna kontrollstämpeln - Konsumentskydd - Proportionalitet - Upptagande till prövning))
(2016/C 419/08)
Rättegångsspråk: tjeckiska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Němečková, E. Manhaeve och G. Wilms)
Svarande: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek, T. Müller, J. Vláčil och J. Očková)
Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Frankrike (Ombud: D. Colas och R. Coesme)
Domslut
1) |
Republiken Tjeckien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 34 FEUF genom att vägra att erkänna WaarborgHollands kontrollstämplar. |
2) |
Talan avvisas i övrigt. |
3) |
Europeiska kommissionen, Republiken Italien och Republiken Tjeckien ska bära sina rättegångskostnader. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/8 |
Domstolens dom (femte avdelningen) av den 15 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från Sąd Najwyższy – Polen) – PGE Górnictwo i Energetyka Konwencjonalna SA mot Prezes Urzędu Regulacji Energetyki
(Mål C-574/14) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Statligt stöd - Långfristiga energiköpsavtal - Ersättning för frivilligt upphävande - Kommissionsbeslut med fastställande av att ett statligt stöd är förenligt med den inre marknaden - Nationella domstolars kontroll av ett stöds lagenlighet - Årlig justering av icke-återvinningsbara kostnader - Fråga vid vilken tidpunkt en energiproducents tillhörighet till en företagskoncern beaktas))
(2016/C 419/09)
Rättegångsspråk: polska
Hänskjutande domstol
Sąd Najwyższy
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: PGE Górnictwo i Energetyka Konwencjonalna SA
Motpart: Prezes Urzędu Regulacji Energetyki
Domslut
1) |
Artikel 107 FEUF och artikel 4.3 FEU, jämförda med artikel 4.2 i kommissionens beslut 2009/287/EG av den 25 september 2007 om det statliga stöd som Polen har genomfört som en del av energiköpsavtal och det statliga stöd som Polen planerar att genomföra som ersättning för upphävande av energiköpsavtal, ska tolkas så, att de utgör hinder för att – efter det att Europeiska kommissionen har undersökt en ordning för statligt stöd med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 juli 2001 om analysmetodiken för statligt stöd i samband med så kallade stranded costs (kostnader som det inte går att få täckning för i en konkurrensutsatt marknad) (här även kallade icke-återvinningsbara kostnader) och innan stödet genomförs bedömt att stödet är förenligt med den inre marknaden – nationella myndigheter och domstolar, i samband med att stödet genomförs, i sin tur kontrollerar att stödet är förenligt med de riktlinjer som anges i analysmetoden. |
2) |
Artikel 4.1 och 4.2 i beslut 2009/287 jämförd med kommissionens meddelande av den 26 juli 2001 om analysmetodiken för statligt stöd i samband med så kallade stranded costs (kostnader som det inte går att få täckning för i en konkurrensutsatt marknad) (här även kallade icke-återvinningsbara kostnader) ska tolkas så, att det, under sådana förhållanden som dem i det nationella målet, vid fastställandet av den årliga justeringen av den ersättning för icke-återvinningsbara kostnader som ska betalas till en producent som tillhör en företagskoncern, krävs att denna tillhörighet beaktas, och följaktligen att det ekonomiska resultatet för företagskoncernen beaktas, vid den tidpunkt då denna justering görs. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/9 |
Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court) – Förenade Kungariket) – European Federation for Cosmetic Ingredients mot Secretary of State for Business, Innovation and Skills, Attorney General
(Mål C-592/14) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Tillnärmning av lagstiftning - Kosmetiska produkter - Förordning (EG) nr 1223/2009 - Artikel 18.1 b - Kosmetiska produkter med beståndsdelar eller kombinationer av beståndsdelar som har varit föremål för djurförsök ”för att uppfylla kraven i denna förordning” - Förbud mot utsläppande på Europeiska unionens marknad - Räckvidd))
(2016/C 419/10)
Rättegångsspråk: engelska
Hänskjutande domstol
High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court)
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande: European Federation for Cosmetic Ingredients
Svarande: Secretary of State for Business, Innovation and Skills, Attorney General
Ytterligare deltagare i rättegången: Cruelty Free International, tidigare British Union for the Abolition of Vivisection, European Coalition to End Animal Experiments
Domslut
Artikel 18.1 b i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 1223/2009 av den 30 november 2009 om kosmetiska produkter ska tolkas så, att den kan förbjuda att kosmetiska produkter där vissa beståndsdelar har varit föremål för djurförsök utanför unionen för att möjliggöra saluföringen av kosmetiska produkter i tredjeländer släpps ut på marknaden i Europeiska unionen, om uppgifterna från djurförsöken används för att visa att produkterna är säkra i syfte att släppa ut dem på unionsmarknaden.
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/9 |
Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 14 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de Madrid – Spanien) – Ana de Diego Porras mot Ministerio de Defensa
(Mål C-596/14) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 1999/70/EG - Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP - Klausul 4 - Icke-diskrimineringsprincipen - Begreppet anställningsvillkor - Ersättning vid uppsägning av ett anställningsavtal - Ersättning som inte föreskrivs i den nationella lagstiftningen för avtal om tidsbegränsad anställning - Skillnad i behandling i förhållande till tillsvidareanställda))
(2016/C 419/11)
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstol
Tribunal Superior de Justicia de Madrid
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Ana de Diego Porras
Motpart: Ministerio de Defensa
Domslut
1) |
Klausul 4.1 i ramavtalet om visstidsarbete, undertecknat den 18 mars 1999, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP, ska tolkas på så sätt att begreppet anställningsvillkor omfattar den ersättning som en arbetsgivare är skyldig att betala till en arbetstagare på grund av att arbetstagarens avtal om visstidsanställning har sagts upp. |
2) |
Klausul 4 i ramavtalet om visstidsarbete, som återfinns i bilagan till direktiv 1999/70, ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken en vikariatsanställd helt nekas ersättning för uppsägning av vederbörandes anställningsavtal, medan bland annat jämförbara tillsvidareanställda beviljas sådan ersättning. Den omständigheten att den förstnämnda arbetstagaren har utfört sitt arbete på grundval av ett avtal om vikariatsanställning kan inte i sig utgöra en objektiv grund för att neka vederbörande nämnda ersättning. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/10 |
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 20 september 2016 – Ledra Advertising Ltd (C-8/15 P), Andreas Eleftheriou (C-9/15 P), Eleni Eleftheriou (C-9/15 P), Lilia Papachristofi (C-9/15 P), Christos Theophilou (C-10/15 P), Eleni Theophilou (C-10/15 P) mot Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken
(Förenade målen C-8/15 P–C-10/15 P) (1)
((Överklagande - Program för stabilitetsstöd till Republiken Cypern - Samförståndsavtalet av den 26 april 2013 om särskilda villkor för den ekonomiska politiken, som ingåtts mellan Republiken Cypern och Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) - Europeiska kommissionens och Europeiska centralbankens uppgifter - Europeiska unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar - Artikel 340 andra stycket FEUF - Villkor - Skyldighet att säkerställa att detta samförståndsavtal är förenligt med unionsrätten))
(2016/C 419/12)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Ledra Advertising Ltd (C-8/15 P), Andreas Eleftheriou (C-9/15 P), Eleni Eleftheriou (C-9/15 P), Lilia Papachristofi (C-9/15 P), Christos Theophilou (C-10/15 P), Eleni Theophilou (C-10/15 P) (ombud: A. Paschalides, dikigoros, A.M. Paschalidou, barrister, och M.A. Riza, QC, befullmäktigad av M.C. Paschalides, solicitor)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen (ombud: J.-P. Keppenne och M. Konstantinidis, agents), Europeiska centralbanken (ombud: Laurinavičius och O. Heinz, biträdda av H.-G. Kamann, Rechtsanwalt)
Domslut
1) |
De beslut som meddelades av Europeiska unionens tribunal den 10 november 2014, Ledra Advertising/kommissionen och ECB (T-289/13, EU:T:2014:981), den 10 november 2014, Eleftheriou och Papachristofi/kommissionen och ECB (T-291/13, ej publicerat, EU:T:2014:978), och den 10 november 2014, Theophilou/kommissionen och ECB (T-293/13, ej publicerat, EU:T:2014:979) upphävs. |
2) |
Respektive talan vid tribunalen i mål T-289/13, T-291/13 och T-293/13 ogillas. |
3) |
Ledra Advertising Ltd, Andreas Eleftheriou, Eleni Eleftheriou, Lilia Papachristofi, Christos Theophilou och Eleni Theophilou samt Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB) ska bära sina rättegångskostnader, såväl de som uppkommit vid tribunalen som de som uppkommit vid domstolen i målen om överklagande. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/11 |
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 22 september 2016 – Europaparlamentet mot Europeiska unionens råd
(Förenade målen C-14/15 och C-116/15) (1)
((Talan om ogiltigförklaring - Polissamarbete och straffrättsligt samarbete - Automatiskt utbyte av uppgifter - Fordonsregister - Fingeravtrycksuppgifter - Tillämpliga bestämmelser efter Lissabonfördragets ikraftträdande - Övergångsbestämmelser - Härledd rättslig grund - Åtskillnad mellan lagstiftningsakter och genomförandeåtgärder - Samråd med Europaparlamentet - Initiativ från en medlemsstat eller Europeiska kommissionen - Omröstningsbestämmelser))
(2016/C 419/13)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Europaparlamentet (ombud: F. Drexler, A. Caiola och M. Pencheva)
Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: M.-M. Joséphidès, K. Michoel och K. Pleśniak)
Parter som har intervenerat till stöd för sökanden: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze och A. Lippstreus), och Konungariket Sverige (ombud: A. Falk, C. Meyer-Seitz, U. Persson, N. Otte Widgren, E. Karlsson och L. Swedenborg)
Domslut
1) |
Rådets beslut 2014/731/EU av den 9 oktober 2014 om inledande av automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister i Malta, rådets beslut 2014/743/EU av den 21 oktober 2014 om inledande av automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister med Cypern, rådets beslut 2014/744/EU av den 21 oktober 2014 om inledande av automatiskt utbyte av uppgifter ur fordonsregister med Estland och rådets beslut 2014/911/EU av den 4 december 2014 om inledande av automatiskt utbyte av fingeravtrycksuppgifter i Lettland, ogiltigförklaras. |
2) |
Rättsverkningarna av besluten 2014/731, 2014/743, 2014/744 och 2014/911 ska bestå till dess att nya rättsakter som ska ersätta desamma träder i kraft. |
3) |
Europeiska unionens råd ska ersätta rättegångskostnaderna. |
4) |
Förbundsrepubliken Tyskland och Konungariket Sverige ska bära sina rättegångskostnader. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/12 |
Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 14 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado Contencioso-Administrativo no 4 de Madrid – Spanien) – María Elena Pérez López mot Servicio Madrileño de Salud (Comunidad de Madrid)
(Mål C-16/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 1999/70/EG - Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP - Klausulerna 3–5 - Användande av på varandra följande visstidsanställningsavtal inom den offentliga vårdsektorn - Åtgärder för att förhindra missbruk som uppstår genom användandet av på varandra följande visstidsanställningsförhållanden - Sanktioner - Omvandling av anställningsförhållandet - Rätt till ersättning))
(2016/C 419/14)
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstol
Juzgado Contencioso-Administrativo n.o 4 de Madrid
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: María Elena Pérez López
Motpart: Servicio Madrileño de Salud (Comunidad de Madrid)
Domslut
1) |
Klausul 5.1 a i ramavtalet om visstidsarbete, undertecknat den 18 mars 1999, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för att myndigheterna i den berörda medlemsstaten tillämpar en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i det nationella målet, på så sätt att
|
2) |
Klausul 5 i ramavtalet om visstidsarbete, som återfinns i bilagan till direktiv 1999/70, ska tolkas på så sätt att den i princip inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som innebär att avtalsförhållandet ska upphöra den dag som anges i visstidsavtalet och att slutlön inklusive semesterersättning och andra ersättningar ska betalas ut, utan att det påverkar en eventuell ny utnämning, förutsatt att denna lagstiftning inte kan äventyra målet med detta ramavtal eller dess ändamålsenliga verkan, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera. |
3) |
Det är uppenbart att Europeiska unionens domstol saknar behörighet att besvara den fjärde frågan som ställts av Juzgado de lo Contencioso-Administrativo n.o 4 de Madrid (Förvaltningsdomstol nr 4 i Madrid, Spanien). |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/13 |
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 15 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från College van Beroep voor het Bedrijfsleven – Nederländerna) – Koninklijke KPN NV m.fl. mot Autoriteit Consument en Markt (ACM)
(Mål C-28/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster - Direktiv 2002/21/EG - Artiklarna 4 och 19 - Nationell regleringsmyndighet - Harmoniseringsförfaranden - Rekommendation 2009/396/EG - Juridisk räckvidd - Direktiv 2002/19/EG - Artiklarna 8 och 13 - Operatör som anges ha ett betydande inflytande på en viss marknad - Skyldigheter som införts av en nationell regleringsmyndighet - Priskontroll och skyldigheter avseende systemet för kostnadsredovisning - Taxor för samtalstermineringstjänster för fasta och mobila nät - Omfattningen av nationella domstolars prövning av nationella regleringsmyndigheters beslut))
(2016/C 419/15)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
College van Beroep voor het Bedrijfsleven
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Koninklijke KPN NV, KPN BV, T-Mobile Netherlands BV, Tele2 Nederland BV, Ziggo BV, Vodafone Libertel BV, Ziggo Services BV tidigare UPC Nederland BV, Ziggo Zakelijk Services BV tidigare UPC Business BV
Motpart: Autoriteit Consument en Markt (ACM)
Domslut
1) |
Artikel 4.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009, jämförd med artiklarna 8 och 13 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/19/EG av den 7 mars 2002 om tillträde till och samtrafik mellan elektroniska kommunikationsnät och tillhörande faciliteter (tillträdesdirektiv), i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, ska tolkas så, att en nationell domstol – vid prövningen av en tvist om huruvida en skyldighet avseende taxor införd av den nationella regleringsmyndigheten vad avser samtalstermineringstjänster för fasta och mobila nät är lagenlig – får göra avsteg från kommissionens rekommendation 2009/396/EG av den 7 maj 2009 om regleringen av termineringstaxor i fasta och mobila nät inom EU, i vilken den rena Bulric modellen (Bottom-Up Long-Running Incremental Costs) förespråkas som en lämplig åtgärd för reglering av taxorna på marknaden för samtalsterminering, endast om den anser att så krävs på grund av omständigheterna i målet, särskilt på grund av de särskilda förhållanden som råder på den ifrågavarande medlemsstatens marknad. |
2) |
Unionsrätten ska tolkas så, att en nationell domstol – vid prövningen av en tvist om huruvida en skyldighet avseende taxor införd av den nationella regleringsmyndigheten vad avser samtalsterminerings¬tjänster för fasta och mobila nät är lagenlig – kan avgöra huruvida denna skyldighet är proportionell mot bakgrund av de mål som anges i artikel 8 i direktiv 2002/21, i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, och i artikel 13 i direktiv 2002/19, i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, och beakta den omständigheten att nämnda skyldighet syftar till att främja slutanvändarnas intressen på en detaljhandelsmarknad, som inte är aktuell för reglering. |
3) |
En nationell domstol får vid domstolsprövningen av ett beslut som fattats av den nationella regleringsmyndigheten inte kräva att denna myndighet visar att nämnda skyldighet verkligen leder till att målen i artikel 8 i direktiv 2002/21, i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, uppnås. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/14 |
Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 22 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från Gerechtshof Amsterdam – Nederländerna) – Kawasaki Motors Europe NV mot Inspecteur van de Belastingdienst/Douane
(Mål C-91/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Bedömning av giltigheten - Förordning (EG) nr 1051/2009 - Gemensamma tulltaxan - Tullklassificering - Kombinerade nomenklaturen - Nr 8701 - Traktorer - Undernumren 8701 90 11 till 8701 90 39 - Jordbrukstraktorer samt skogsbrukstraktorer (med undantag av traktorer som framförs av gående), med hjul, nya - Lätta fyrhjuliga terrängfordon avsedda att användas som traktorer))
(2016/C 419/16)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Gerechtshof Amsterdam
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Kawasaki Motors Europe NV
Motpart: Inspecteur van de Belastingdienst/Douane
Domslut
Punkt 2 i bilagan till kommissionens förordning (EG) nr 1051/2009 av den 3 november 2009 om klassificering av vissa varor i Kombinerade nomenklaturen, är ogiltig i den del det fordon som beskrivs i denna punkt klassificeras enligt undernummer 8701 90 90 i den kombinerade nomenklaturen, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 948/2009 av den 30 september 2009, och inte enligt det av undernumren 8701 90 11 till 8701 90 39 i denna nomenklatur som motsvarar fordonets motorkapacitet.
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/14 |
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 20 september 2016 – Konstantinos Mallis (C-105/15 P), Elli Konstantinou Malli (C-105/15 P), Tameio Pronoias Prosopikou Trapezis Kyprou (C-106/15 P), Petros Chatzithoma (C-107/15 P), Elenitsa Chatzithoma (C-107/15 P), Lella Chatziioannou (C-108/15 P) och Marinos Nikolaou (C-109/15 P) mot Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken
(Förenade målen C-105/15 P–C-109/15 P) (1)
((Överklagande - Program för stabilitetsstöd till Republiken Cypern - Eurogruppens förklaring om bland annat en omstrukturering av banksektorn på Cypern - Talan om ogiltigförklaring))
(2016/C 419/17)
Rättegångsspråk: grekiska
Parter
Klagande: Konstantinos Mallis (C-105/15 P), Elli Konstantinou Mallis (C-105/15 P), Tameio Pronoias Prosopikou Trapezis Kyprou (C-106/15 P), Petros Chatzithoma (C-107/15 P), Elenitsa Chatzithoma (C-107/15 P), Lella Chatziioannou (C-108/15 P) och Marinos Nikolaou (C-109/15 P) (ombud: E. Efstathiou, K. Efstathiou och K. Liasidou, dikigoroi)
Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen (ombud: J.-P. Keppenne och M. Konstantinidis), Europeiska centralbanken (ECB) (ombud: A. Koutsoukou, O. Heinz och K. Laurinavičius, biträdda av H.-G. Kamann, Rechtsanwalt)
Domslut
1) |
Överklagandena i målen C-105/15 P–C-109/15 P ogillas. |
2) |
Konstantinos Mallis, Elli Konstantinou Malli, Tameio Pronoias Prosopikou Trapezis Kyprou, Petros Chatzithoma, Elenitsa Chatzithoma, Lella Chatziioannou och Marinos Nikolaou ska ersätta rättegångskostnaderna. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/15 |
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 22 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Microsoft Mobile Sales International Oy, tidigare Nokia Italia SpA m.fl. mot Ministero per i beni e le attività culturali (MiBAC) m.fl.
(Mål C-110/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Tillnärmning av lagstiftning - Immaterialrätt - Upphovsrätt och närstående rättigheter - Direktiv 2001/29/EG - Ensamrätt till mångfaldigande - Undantag och inskränkningar - Artikel 5.2 b - Undantag för privatkopiering - Rimlig kompensation - Ingående av privaträttsliga överenskommelser för att fastställa kriterierna för dispens från skyldigheten att erlägga rimlig kompensation - Möjligheten att begära återbetalning av kompensation är förbehållen slutanvändaren))
(2016/C 419/18)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Consiglio di Stato
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Microsoft Mobile Sales International Oy, tidigare Nokia Italia SpA, Hewlett-Packard Italiana srl, Telecom Italia SpA, Samsung Electronics Italia SpA, Dell SpA, Fastweb SpA, Sony Mobile Communications Italy SpA, Wind Telecomunicazioni SpA
Motpart: Ministero per i beni e le attività culturali (MiBAC), Società italiana degli autori ed editori (SIAE), Istituto per la tutela dei diritti degli artisti interpreti esecutori (IMAIE), i likvidation, Associazione nazionale industrie cinematografiche audiovisive e multimediali (Anica), Associazione produttori televisivi (Apt)
Ytterligare deltagare i rättegången: Assotelecomunicazioni (Asstel), Vodafone Omnitel NV, H3G SpA, Movimento Difesa del Cittadino, Assoutenti, Adiconsum, Cittadinanza Attiva, Altroconsumo
Domslut
Unionsrätten, och särskilt artikel 5.2 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället, ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning som, liksom den i det nationella målet, dels innebär att möjligheten för tillverkare och importörer av apparater och medier som uppenbarligen inte är avsedda att användas för privatkopiering att få dispens från privatkopieringsavgiften är beroende av att överenskommelser ingås mellan en enhet som innehar det rättsliga monopolet på att företräda upphovsmännens intressen och de aktörer som är skyldiga att erlägga kompensationen eller deras branschorganisationer, dels föreskriver att det endast är slutanvändaren av nämnda apparater och medier som kan begära återbetalning när en sådan avgift har betalats på felaktig grund.
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/16 |
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 22 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från Bayerischer Verwaltungsgerichtshof – Tyskland) – Breitsamer und Ulrich GmbH & Co. KG mot Landeshauptstadt München
(Mål C-113/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2000/13/EG - Märkning och presentation av livsmedel - Artikel 1.3 b - Begreppet ”färdigförpackat livsmedel” - Artikel 2 - Information till och skydd av konsumenterna - Artikel 3.1 led 8 - Den plats där ett livsmedel är producerat eller varifrån det kommer - Artikel 13.1 - Märkning av färdigförpackade livsmedel - Artikel 13.4 - Förpackningar eller kärl med en största yta mindre än 10 cm2 - Direktiv 2001/110/EG - Artikel 2 led 4 - Uppgift om honungens ursprungsland eller ursprungsländer - Enskilda portioner honung förpackade i en storförpackning som levereras till storkök - Portionsförpackningar som säljs styckvis eller erbjuds till slutkonsumenterna i redan sammansatta rätter som säljs som en enhet - Angivelse av honungens ursprungsland eller ursprungsländer))
(2016/C 419/19)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bayerischer Verwaltungsgerichtshof
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Breitsamer und Ulrich GmbH & Co. KG
Motpart: Landeshauptstadt München
ytterligare deltagare i rättegången: Landesanwaltschaft Bayern
Domslut
Artikel 1.3 b i Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG av den 20 mars 2000 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om märkning och presentation av livsmedel samt om reklam för livsmedel ska tolkas så, att varje enskild portion honung som presenteras i form av en förpackning försluten med ett aluminiumlock och som förpackas i en storförpackning, vilken levereras till storkök, ska anses utgöra ett ”färdigförpackat livsmedel”, när storköken säljer en sådan portionsförpackning styckvis eller erbjuder nämnda portionsförpackning till slutkonsumenterna i redan sammansatta rätter som säljs som en enhet.
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/16 |
Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 21 september 2016 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien
(Mål C-139/15 P) (1)
((Överklagande - Sammanhållningsfonden - Nedsättning av finansiellt stöd - Förfarande för antagande av Europeiska kommissionens beslut - Förekomsten av en frist - Den föreskrivna fristen har inte iakttagits - Följder))
(2016/C 419/20)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: S.Pardo Quintillán och D. Recchia,)
Övrig part i målet: Konungariket Spanien (ombud: A. Rubio González)
Part som har intervenerat till stöd för Konungariket Spanien: Konungariket Nederländerna (ombud: B. Koopman och M. Bulterman)
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna. |
3) |
Konungariket Nederländerna ska bära sina rättegångskostnader. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/17 |
Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 21 september 2016 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien
(Mål C-140/15 P) (1)
((Överklagande - Sammanhållningsfonden - Nedsättning av finansiellt stöd - Europeiska kommissionens beslutsförfarande - Förekomst av en frist - Underlåtenhet att iaktta den föreskrivna fristen - Följder))
(2016/C 419/21)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: S. Pardo Quintillán och D. Recchia)
Övrig part i målet: Konungariket Spanien (ombud: A. Rubio González)
Intervenient till stöd för Konungariket Spanien: Konungariket Nederländerna (ombud: B. Koopman och M. Bulterman)
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna. |
3) |
Konungariket Nederländerna ska bära sina rättegångskostnader. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/18 |
Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 14 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia del País Vasco – Spanien) – Florentina Martínez Andrés mot Servicio Vasco de Salud (C-184/15), Juan Carlos Castrejana López mot Ayuntamiento de Vitoria (C-197/15)
(Mål C-184/15 och C-197/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 1999/70/EG - Ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP - Klausulerna 5 och 8 - Användande av på varandra följande visstidsanställningar - Åtgärder för att förhindra missbruk som uppstår genom användandet av på varandra följande visstidsanställningskontrakt eller visstidsanställningsförhållanden - Sanktioner - Omvandling av en visstidsanställning till en ”icke-fast tillsvidareanställning” - Effektivitetsprincipen))
(2016/C 419/22)
Rättegångsspråk: spanska
Hänskjutande domstol
Tribunal Superior de Justicia del País Vasco
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Florentina Martínez Andrés (C-184/15), Juan Carlos Castrejana López (C-197/15)
Motpart: Servicio Vasco de Salud (C-184/15), Ayuntamiento de Vitoria (C-197/15)
Domslut
1) |
Klausul 5.1 i ramavtalet om visstidsarbete, undertecknat den 18 mars 1999, som återfinns i bilagan till rådets direktiv 1999/70/EG av den 28 juni 1999 om ramavtalet om visstidsarbete undertecknat av EFS, UNICE och CEEP ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för att de nationella domstolarna i den berörda medlemsstaten tillämpar en nationell lagstiftning, såsom den som är aktuell i de nationella målen, på så sätt att personer som administrationen har anställt genom ett anställningsavtal som omfattas av arbetsrättsliga bestämmelser har rätt att behålla arbetet vid missbruk av på varandra följande avtal om visstidsanställning, medan en sådan rätt generellt sett inte tillerkänns dem som administrationen har anställt på grundval av förvaltningsrättsliga bestämmelser, såvida det i den nationella rättsordningen inte finns någon annan effektiv åtgärd för att beivra sådant missbruk i förhållande till de sistnämnda, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera. |
2) |
Bestämmelserna i ramavtalet om visstidsarbete, som återfinns i bilagan till direktiv 1999/70, jämförda med effektivitetsprincipen, ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för nationella processuella regler som innebär att en visstidsanställd är tvungen att väcka ny talan om fastställande av lämplig sanktionsåtgärd när en rättslig myndighet har slagit fast att på varandra följande avtal om visstidsanställning har missbrukats, eftersom detta leder till att arbetstagaren drabbas av processuella olägenheter – bland annat med avseende på kostnader, varaktighet och bestämmelser om företrädande – vilka medför att det blir orimligt svårt för arbetstagaren att utöva de rättigheter som vederbörande har enligt unionsrätten. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/19 |
Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 21 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från Hof van beroep te Brussel – Belgien) – brottmål mot Etablissements Fr. Colruyt NV
(Mål C-221/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2011/64/EU - Artikel 15.1 - Frihet för tillverkare och importörer att bestämma högstapriser för tobaksvaror vid försäljning i detaljhandeln - Nationell lagstiftning som förbjuder försäljning av sådana varor i detaljhandeln till lägre priser än vad som anges på skattemärket - Fri rörlighet för varor - Artikel 34 FEUF - Säljformer - Artikel 101 FEUF jämförd med artikel 4.3 FEU))
(2016/C 419/23)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Hof van beroep te Brussel
Part i brottmålet vid den nationella domstolen
Etablissements Fr. Colruyt NV
Domslut
1) |
Artikel 15.1 i rådets direktiv 2011/64/EU av den 21 juni 2011 om strukturen och skattesatserna för punktskatten på tobaksvaror ska tolkas så, att det inte utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den i det nationella målet, som förbjuder detaljhandlare att sälja tobaksvaror till ett lägre enhetspris än det pris som tillverkaren eller importören har angett på skattemärket på dessa varor, under förutsättning att detta pris fritt har bestämts av tillverkaren eller importören. |
2) |
Artikel 34 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den i det nationella målet, som förbjuder detaljhandlare att sälja tobaksvaror till ett lägre enhetspris än det pris som tillverkaren eller importören har angett på skattemärket på dessa varor, under förutsättning att detta pris fritt har bestämts av importören. |
3) |
Artikel 101 FEUF jämförd med artikel 4.3 FEU ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den i det nationella målet, som förbjuder detaljhandlare att sälja tobaksvaror till ett lägre enhetspris än det pris som tillverkaren eller importören har angett på skattemärket på dessa varor. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/19 |
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 22 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från Oberlandesgericht Düsseldorf – Tyskland) – combit Software GmbH mot Commit Business Solutions Ltd
(Mål C-223/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Förordning (EG) nr 207/2009 - EU-varumärke - Enhetlig karaktär - Risk för förväxling föreligger i endast en del av unionen - Geografisk räckvidd av det förbud som avses i artikel 102 i nämnda förordning))
(2016/C 419/24)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Oberlandesgericht Düsseldorf
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: combit Software GmbH
Motpart: Commit Business Solutions Ltd
Domslut
Artiklarna 1.2, 9.1 b och 102.1 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om EU-varumärken ska tolkas på så sätt att när en domstol för EU-varumärken finner att användningen av ett kännetecken kan medföra risk för förväxling med ett EU-varumärke i en del av Europeiska unionen, samtidigt som nämnda användning inte medför någon sådan risk i en annan del av unionen, ska nämnda domstol slå fast att det föreligger intrång i den ensamrätt som det varumärket ger och meddela ett föreläggande om att nämnda användning ska upphöra i hela unionen, med undantag för den del av unionen där det har konstaterats inte föreligga någon risk för förväxling.
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/20 |
Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 21 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från Vredegerecht te Ieper – Belgien) – Nationale Maatschappij der Belgische Spoorwegen NV mot Gregory Demey
(C-261/15) (1)
((Järnvägstransport - Förordning (EG) nr 1371/2007 - Resenärers rättigheter och skyldigheter - Avsaknad av biljett - Betalning sker inte inom föreskriven tid - Brott))
(2016/C 419/25)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Vredegerecht te Ieper
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: Nationale Maatschappij der Belgische Spoorwegen NV
Motpart: Gregory Demey
Domslut
Artikel 6.2 sista meningen i bihang A till fördraget om internationell järnvägstrafik (Cotif) av den 9 maj 1980, ändrat genom protokollet om ändring av fördraget om internationell järnvägstrafik av den 3 juni 1999 i bilaga I till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1371/2007 av den 23 oktober 2007 om rättigheter och skyldigheter för tågresenärer ska tolkas så, att den inte utgör hinder för nationella bestämmelser i vilka föreskrivs att en person som reser med tåg utan att inneha biljett och som inte betalar föreskrivna avgifter inom de frister som anges i dessa bestämmelser inte har ett avtalsförhållande med järnvägsföretaget.
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/21 |
Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 21 september 2016 – Europeiska kommissionen mot Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland
(Mål C-304/15) (1)
((Fördragsbrott - Direktiv 2001/80/EG - Artikel 4.3 - Bilaga VI A - Begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar - Tillämpning - Kraftverket i Aberthaw))
(2016/C 419/26)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: K. Mifsud-Bonnici och S. Petrov)
Svarande: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: J. Kraehling och L. Christie, biträdda av G. Facenna QC)
Domslut
1) |
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 4.3 i direktiv 2001/80/EG om begränsning av utsläpp till luften av vissa föroreningar från stora förbränningsanläggningar1, i förening med bilaga VI A till detta direktiv, genom att inte på ett korrekt sätt tillämpa direktivet på verksamheten vid Aberthaw kraftverk (Förenade kungariket). |
2) |
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska ersätta rättegångskostnaderna. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/21 |
Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 15 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof – Tyskland) – Landkreis Potsdam-Mittelmark mot Finanzamt Brandenburg
(Mål C-400/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Mervärdesskatt - Sjätte direktivet 77/388/EEG - Avdragsrätt - Beslut 2004/817/EG - Lagstiftning i en medlemsstat - Utgifter för varor och tjänster - Användning för icke-ekonomiska ändamål till mer än 90 procent av den totala användningen - Avdragsrätt saknas))
(2016/C 419/27)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesfinanzhof
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Landkreis Potsdam-Mittelmark
Motpart: Finanzamt Brandenburg
Domslut
Artikel 1 i rådets beslut 2004/817/EG av den 19 november 2004 om att bemyndiga Förbundsrepubliken Tyskland att tillämpa en åtgärd som avviker från artikel 17 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter ska tolkas så, att den inte är tillämplig i en situation där ett företag förvärvar varor eller tjänster som till mer än 90 procent används i icke-ekonomisk verksamhet som inte faller inom tillämpningsområdet för mervärdesskatt.
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/22 |
Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 22 september 2016 – Pensa Pharma, SA mot Europeiska unionens immatrialrättsmyndighet, Ferring BV, Farmaceutisk Laboratorium Ferring A/S
(Mål C-442/15 P) (1)
((Överklagande - EU-varumärke - Ordmärket PENSA PHARMA - Figurmärket pensa - Ansökningar om ogiltighetsförklaring från innehavarna av ordmärkena pentasa - Ogiltighetsförklaring - Förfarande vid EUIPO - Ändring av saken i ärendet - Anförande av ny grund vid tribunalen))
(2016/C 419/28)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Pensa Pharma, SA (ombud: R. Kunze och G. Würtenberger, Rechtsanwälte)
Övrig part i målet: Europeiska unionens immatrialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo), Ferring BV, Farmaceutisk Laboratorium Ferring A/S (ombud: I. Fowler, solicitor, och D. Slopek, Rechtsanwalt)
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Pensa Pharma SA ska ersätta rättegångskostnaderna. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/22 |
Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 21 september 2016 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Baden-Württemberg – Tyskland) – Peter Radgen, Lilian Radgen mot Finanzamt Ettlingen
(Mål C-478/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Avtal mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer - Likabehandling - Inkomstskatt - Undantag för inkomster från en bisyssla som lärare vid en offentligrättslig juridisk person med säte i en medlemsstat i Europeiska unionen eller i en stat med avseende på vilken avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992 är tillämpligt - Lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken inkomst från en sådan verksamhet vid en offentligrättslig juridisk person med säte i Schweiz inte omfattas av detta undantag))
(2016/C 419/29)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Finanzgericht Baden-Württemberg
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Peter Radgen, Lilian Radgen
Motpart: Finanzamt Ettlingen
Domslut
Bestämmelserna avseende likabehandling av arbetstagare i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, undertecknat i Luxemburg den 21 juni 1999, ska tolkas så, att de utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat, såsom den som är aktuell i det nationella målet, enligt vilken en person som är medborgare i medlemsstaten och bosatt i densamma, som är obegränsat skattskyldig avseende inkomstskatt, vilken har utnyttjat sin rätt till fri rörlighet för att som bisyssla arbeta som lärare vid en offentligrättslig juridisk person med säte i Schweiz, inte beviljas undantag från skatteplikt avseende inkomsterna från denna anställning, trots att ett sådant undantag skulle ha beviljats om nämnda verksamhet hade bedrivits som anställd vid en offentligrättslig juridisk person med säte i den förstnämnda medlemsstaten, i en annan medlemsstat i Europeiska unionen eller i en stat med avseende på vilken avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992 är tillämpligt.
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/23 |
Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 14 september 2016 – Ori Martin SA (C-490/15 P), Siderurgica Latina Martin SpA (SLM) (C-505/15 P) mot Europeiska kommissionen
(Förenade målen C-490/15 P och C-505/15 P) (1)
((Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Den europeiska marknaden för stål för spännarmering - Böter - Beräkning av bötesbeloppet - Förordning (EG) nr 1/2003 - Artikel 23.2 - Presumtion om att moderbolaget utövar att bestämmande inflytande över dotterbolaget - 2006 års riktlinjer för beräkning av böter - Principen om förbud mot retroaktiv lagstiftning - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 47 - Rätten till ett effektivt rättsmedel inom skälig tid - Stadgan om de grundläggande rättigheterna - Artikel 41 - Rätten att få sina angelägenheter prövade inom skälig tid))
(2016/C 419/30)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Ori Martin SA (C-490/15 P), Siderurgica Latina Martin SpA (SLM) (C-505/15 P) (ombud: G. Belotti och P. Ziotti, avvocati)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: Bottka, G. Conte och P. Rossi)
Domslut
1) |
Överklagandena i målen C-490/15 P och C-505/15 P ogillas. |
2) |
Ori Martin SA ska ersätta rättegångskostnaderna i mål C-490/15 P. |
3) |
Siderurgica Latina Martin SpA (SLM) ska ersätta rättegångskostnaderna i mål C-505/15 P. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/24 |
Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 14 september 2016 – Trafilerie Meridionali SpA mot Europeiska kommissionen
(Mål C-519/15 P) (1)
((Överklagande - Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Den europeiska marknaden för stål för spännarmering - Böter - Beräkning av böter - 2006 års riktlinjer för beräkning av böter - Punkt 35 - Obegränsad behörighet - Motiveringsskyldighet - Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Artikel 47 - Rätt till ett effektivt rättsmedel inom skälig tid))
(2016/C 419/31)
Rättegångsspråk: italienska
Parter
Klagande: Trafilerie Meridionali SpA (ombud: P. Ferrari och G. Lamicela, avvocati)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: V. Bottka, G. Conte och P. Rossi)
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Trafilerie Meridionali SpA ska ersätta rättegångskostnaderna. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/24 |
Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 22 september 2016 – National Iranian Oil Company PTE Ltd (NIOC) m.fl. mot Europeiska unionens råd
(Mål C-595/15 P) (1)
((Överklagande - Restriktiva åtgärder mot Islamiska republiken Iran - Förteckning över personer och enheter som är föremål för beslut om frysning av medel och ekonomiska tillgångar - Genomförandeförordning (EU) nr 945/2012 - Rättslig grund - Begreppet associerad enhet))
(2016/C 419/32)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: National Iranian Oil Company PTE Ltd (NIOC), National Iranian Oil Company International Affairs Ltd (NIOC International Affairs), Iran Fuel Conservation Organization (IFCO), Karoon Oil & Gas Production Co., Petroleum Engineering & Development Co. (PEDEC), Khazar Exploration and Production Co. (KEPCO), National Iranian Drilling Co. (NIDC), South Zagros Oil & Gas Production Co., Maroun Oil & Gas Co., Masjed-Soleyman Oil & Gas Co. (MOGC), Gachsaran Oil & Gas Co., Aghajari Oil & Gas Production Co. (AOGPC), Arvandan Oil & Gas Co. (AOGC), West Oil & Gas Production Co., East Oil & Gas Production Co. (EOGPC), Iranian Oil Terminals Co. (IOTC), Pars Special Economic Energy Zone (PSEEZ) (ombud: advokaten J.-M. Thouvenin)
Övrig part i målet: Europeiska unionens råd (ombud: V. Piessevaux och M. Bishop)
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
National Iranian Oil Company PTE Ltd (NIOC), National Iranian Oil Company International Affairs Ltd (NIOC International Affairs), Iran Fuel Conservation Organization (IFCO), Karoon Oil & Gas Production Co., Petroleum Engineering & Development Co. (PEDEC), Khazar Exploration and Production Co. (KEPCO), National Iranian Drilling Co. (NIDC), South Zagros Oil & Gas Production Co., Maroun Oil & Gas Co., Masjed-Soleyman Oil & Gas Co. (MOGC), Gachsaran Oil & Gas Co., Aghajari Oil & Gas Production Co. (AOGPC), Arvandan Oil & Gas Co. (AOGC), West Oil & Gas Production Co., East Oil & Gas Production Co. (EOGPC), Iranian Oil Terminals Co. (IOTC) och Pars Special Economic Energy Zone (PSEEZ) ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens råd. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/25 |
Överklagande ingett den 1 mars 2016 av Anastasia-Soultana Gaki av det beslut som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 16 december 2015 i mål T-547/15, Anastasia-Soultana Gaki mot Europeiska kommissionen
(Mål C-130/16 P)
(2016/C 419/33)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Klagande: Anastasia-Soultana Gaki (ombud: advokat A. Heinen)
Övrig part i målet: Europeiska kommissionen
Europeiska unionens domstol (tionde avdelningen) har genom beslut av den 22 september 2016 ogillat överklagandet och fastställt att Anastasia-Soultana Gaki ska bära sina rättegångskostnader.
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/25 |
Begäran om förhandsavgörande framställd Landgericht Frankfurt am Main (Tyskland) den 14 juli 2016 – FMS Wertmanagement AöR mot Heta Asset Resolution AG
(Mål C-394/16)
(2016/C 419/34)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Landgericht Frankfurt am Main
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: FMS Wertmanagement AöR
Motpart: Heta Asset Resolution AG
Tolkningsfrågor
1) |
Ska Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag (1), särskilt artiklarna 1.1 och 2.1 led 2 och led 23 i nämnda direktiv, jämförda med artikel 4.1 punkt 1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag (2), tolkas så, att det även är tillämpligt på en avvecklingsenhet (avvecklingsbolag) som fortfarande var ett kreditinstitut i den mening som avses i artikel 4.1 led 1 i förordning (EU) nr 575/2013 (CRR-institut) när direktiv 2014/59/EU trädde i kraft den 2 juli 2014, varvid detta emellertid redan hade förlorat denna egenskap innan fristen för införlivandet av direktiv 2014/59/EU med nationell rätt hade löpt ut den 31 december 2014, och inte längre innehar någon bankrättslig koncession för att utöva bankverksamhet, respektive på grundval av en lagstadgad koncession endast får utöva (bank-)verksamhet i syfte att främja portföljavvecklingen? |
2) |
Ska direktiv 2014/59/EU, särskilt artiklarna 43.2 b och 37.6 i nämnda direktiv, tolkas så, att en åtgärd som överensstämmer med skuldnedskrivningsverktyget i artikel 43 i direktiv 2014/59/EU även omfattas av dess materiella tillämpningsområde när den genomförs i en situation i vilken det inte längre föreligger någon realistisk möjlighet att återställa avvecklingsenhetens bärkraft, där de delar som ska drivas vidare redan hade avyttrats efter ikraftträdandet av direktiv 2014/59/EU den 2 juli 2014 men innan införlivandefristen löpte ut den 31 december 2014, samt det inte heller föreligger någon överföring av systemrelevanta tjänster till broinstitut eller någon avyttring eller överlåtelse av andra delar av institutet, utan avvecklingsenhetens enda verksamhetsföremål utgörs av att förvalta tillgångar, rättigheter och skulder i syfte att åstadkomma en ordnad, aktiv och bästa möjliga avyttring av dessa enskilda tillgångar, rättigheter och skulder (portföljavveckling)? |
3) |
Ska artikel 3.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG av den 4 april 2001 om rekonstruktion och likvidation av kreditinstitut (i dess lydelse enligt artikel 117 i direktiv 2014/59/EU) tolkas så, att en nedskrivning av en avvecklingsenhets skulder som beslutats av en förvaltningsmyndighet från avvecklingsenhetens hemmedlemsstat på vilken en annan nationell lagstiftning är tillämplig, samt nedsättningen av räntesatsen och uppskov med skulderna i den medlemsstat vars lagstiftning är tillämplig på skulderna och i vilken den berörda borgenären har sitt säte utan vidare formaliteter får full verkan eller krävs det att avvecklingsenheten (avvecklingsbolaget) tillhör den personkrets på vilken direktiv 2014/59/EU är tillämpligt (i enlighet med den första tolkningsfrågan) och att den vidtagna åtgärden omfattas av det materiella tillämpningsområdet för direktiv 2014/59/EU? Innebär uttrycket ”ha full verkan … utan vidare formaliteter” att den domstol i en medlemsstat som ska besluta om erkännande av den åtgärd som vidtagits enligt lagstiftningen i hemmedlemsstaten inom ramen för den lagstiftning som är tillämplig på skulderna inte har någon prövningsrätt vad gäller frågan huruvida nämnda åtgärd är förenlig med direktiv 2014/59/EU? |
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2014/59/EU av den 15 maj 2014 om inrättande av en ram för återhämtning och resolution av kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av rådets direktiv 82/891/EEG och Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/24/EG, 2002/47/EG, 2004/25/EG, 2005/56/EG, 2007/36/EG, 2011/35/EU, 2012/30/EU och 2013/36/EU samt Europaparlamentets och rådets förordningar (EU) nr 1093/2010 och (EU) nr 648/2012 (EUT L 173, 2014, s. 190).
(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 575/2013 av den 26 juni 2013 om tillsynskrav för kreditinstitut och värdepappersföretag och om ändring av förordning (EU) nr 648/2012 (EUT L 176, 2013, s. 1).
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/26 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberlandesgericht Düsseldorf (Tyskland) den 15 juli 2016 – Oberlandesgericht Düsseldorf mot CeramTec GmbH
(Mål C-395/16)
(2016/C 419/35)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Oberlandesgericht Düsseldorf
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökandee: Oberlandesgericht Düsseldorf
Motpart: CeramTec GmbH
Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor
1) |
Är det även frågan om en sådan tekniskt betingad funktion i den mening som avses i artikel 8.1 i rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (1) som utesluter skydd när utformningen inte har någon betydelse för produktens design, utan den enda faktorn som är avgörande för designen är den (tekniska) funktionaliteten? |
2) |
Om domstolen besvarar den första frågan jakande: Från vilken ståndpunkt ska det bedömas huruvida formgivningen av en produkt har valts endast av funktionella skäl? Ska uppfattningen från en objektiv betraktare anses avgörande och hur ska denne i så fall definieras? |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/27 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgericht (Tyskland) den 27 juli 2016 – Vera Egenberger mot Evangelisches Werk für Diakonie und Entwicklung e.V.
(Mål C-414/16)
(2016/C 419/36)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesarbeitsgericht
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Vera Egenberger
Motpart: Evangelisches Werk für Diakonie und Entwicklung e.V.
Tolkningsfrågor
1) |
Ska artikel 4.2 i direktiv 2000/78/EG (1) tolkas så, att en arbetsgivare, såsom motparten i förevarande mål – respektive kyrkan för dennes räkning – med bindande verkan själv kan avgöra huruvida det med hänsyn till dennes etiska grundsyn på grund av verksamhetens art eller det sammanhang i vilket den utövas utgör ett verkligt, legitimt och berättigat yrkeskrav att den sökande har en viss religion? |
2) |
För det fall att den första frågan ska besvaras nekande: Krävs det att en bestämmelse i nationell lagstiftning – såsom i förevarande mål 9 § stycke 1 första alternativet AGG –, enligt vilken det även är tillåtet med en särbehandling på grund av religion vad gäller sysselsättning hos religiösa samfund och de inrättningar som tillhör dessa när en viss religionstillhörighet utgör ett berättigat yrkeskrav med beaktande av detta religiösa samfunds identitet mot bakgrund av dess självbestämmanderätt, inte tillämpas i en tvist såsom den här aktuella? |
3) |
För det fall att den första frågan ska besvaras nekande: Vilka krav ska uppställas på verksamhetens art eller det sammanhang i vilket den utövas såsom verkligt, legitimt och berättigat yrkeskrav mot bakgrund av organisationens etiska grundsyn enligt artikel 4.2 i direktiv 2000/78/EG? |
(1) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (EGT L 303, s. 16).
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/28 |
Överklagande ingett den 28 juli 2016 av mobile.de GmbH, tidigare mobile.international GmbH, av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 12 maj 2016 i mål T-322/14 och T-325/14, mobile.international mot EUIPO - Rezon
(Mål C-418/16 P)
(2016/C 419/37)
Rättegångsspråk: Deutsch
Parter
Klagande: mobile.de GmbH, tidigare mobile.international GmbH (ombud: advokat T. Lührig)
Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet, Rezon OOD
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
— |
ogiltigförklara den dom som tribunalen meddelade den 12 maj 2016 i mål T-322/14 och T-325/14, och |
— |
förplikta Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Den överklagade domen åsidosätter artikel 57.2 i förordning nr 207/2009 (1) jämförd med reglerna 22.2 och 40.6 i förordning nr 2868/95 (2), eftersom tribunalen däri och i strid mot de allmänt erkända tolkningsprinciperna inom den juridiska metodläran har tolkat begreppet ”Bevis på användning” i artikel 57.2 i förordning nr 207/2009 på ett sätt som skiljer sig från det i reglerna 22.2 och 40.6 i förordning nr 2868/95. Olika tolkning av ett och samma begrepp i förordningarna nr 207/2009 och nr 2868/95 strider mot rättssäkerhetsprincipen och principen om rättslig klarhet. Dessutom har tribunalen inte beaktat den omständigheten att reglerna 22.2 och 40.6 i förordning nr 2868/95 utesluter ett för sent inlämnande av bevismaterial i annulleringsförfaranden. Artikel 57.1 i förordning nr 207/2009 är inte tillämplig och har inte heller åberopats av EUIPO, varför varken överklagandenämnden eller tribunalen kan stödja sig på detta.
Den överklagade domen strider också mot artikel76.2 i förordning nr 207/2009, eftersom tribunalen gjort sig skyldig till ett rättsligt fel när den utgått från att denna bestämmelse kan tillämpas trots att reglerna 22.2 och 40.6 i förordning nr 2868/95 utesluter dess tillämplighet i ogiltighetsförfaranden på grund av en systematisk tolkning av regel 50.1 tredje stycket i förordning nr 2868/95. Dessutom är inte villkoren i artikel 76.2 i förordning nr 207/2009 uppfyllda, eftersom intervenienten inte någon gång under hela förfarandet har lämnat någon legitim grund för varför de räkningar som vederbörande från början haft i sin besittning inte har lagts fram i tid. Tribunalen har alltså tillämpat artikel 76.2 i förordning nr 207/2009 fel, eftersom det mot bakgrund av det framskridna förfarandet och de allmänna omständigheterna utesluter att de för sent framlagda bevisen beaktas. Därutöver har tribunalen framställt de faktiska omständigheterna felaktigt genom att slå fast att de i överklagandet framlagda räkningarna inte utgör ”ytterligare” eller ”förtydligande” bevis.
Tribunalen har prövat varken de fonetiska eller de begreppsliga skillnaderna mellan de faktiskt använda varumärkena och sammantaget inte utgått från helhetsintrycket utan enbart från enstaka beståndsdelar och således tillämpat artikel 15.1 a i förordning nr 207/2009 felaktigt.
Tribunalen har beaktat uppenbart irrelevanta bevis, trots att dessa saknat datering och legat utanför den relevanta tidsperioden. Därmed har tribunalen tillämpat artikel 57.2 i förordning nr 207/2009 jämförd med reglerna 22.2 och 40.6 i förordning nr 2868/95 felaktigt.
Tribunalen har gjort sig skyldig till ett rättsligt fel när den antog att den inte var skyldig att pröva invändningen om rättsmissbruk. Tribunalen prövade inte alls invändningen om preskription.
Tribunalen har slutligen genom den överklagade domen åsidosatt artikel 64.1 i förordning nr 207/2009, eftersom den inte har beaktat den omständigheten att överklagandenämnden logiskt sett borde ha upphävt och återförvisat invändningsenhetens beslut enbart i den del det avsåg tjänsterna ”reklam i samband med fordon” och fatta slutligt beslut avseende de övriga tjänsterna, för vilka användning inte bevisats, samt delvis avslagit begäran om annullering på grund av bristande bevisning om användande genom att meddela ett rättskraftigt avgörande.
(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 om Gemenskapsvarumärken (EGT L 78, s. 1).
(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärken (EGT L, 303, 1995, s. 1).
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/29 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 4 augusti 2016 – Acacia Srl und Rolando D'Amato mot Dr. Ing. h.c. F. Porsche AG
(Mål C-435/16)
(2016/C 419/38)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesgerichtshof
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Acacia Srl, Rolando D'Amato
Motpart: Dr. Ing. h.c. F. Porsche AG
Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor
1) |
Är tillämpningen av skyddsmekanismer i den mening som avses i artikel 110.1 i förordning (EG) nr 6/2002 (1) begränsad till sådana formgivningar som utgör delar vars form slutgiltigt har fastställts genom det ursprungliga utseendet av den sammansatta produkten, vilket får för konsekvens att kunderna inte har möjlighet att fritt välja produkt, såsom fälgar för motorfordon? |
2) |
För det fall fråga 1 besvaras nekande: Är de skyddsmekanismer i den mening som avses i artikel 110.1 i förordning (EG) nr 6/2002 endast tillämpliga på erbjudanden som avser produkter med identiska utformningar, närmare bestämt färg- och storleksmässigt identiska som de ursprungliga produkterna? |
3) |
För det fall fråga 1 besvaras nekande: Gäller de skyddsmekanismerna i den mening som avses i artikel 110.1 i förordning (EG) nr 6/2002 till förmån för leverantör av en produkt som utgör intrång i den aktuella formgivningen endast när denna leverantör objektivt säkerställer att produkten uteslutande förvärvs i reparationssyfte och inte i andra syften, exempelvis för uppgradering eller specialanpassning av den sammansatta produkten? |
4) |
För det fall fråga 3 besvaras jakande: Vilka åtgärder ska leverantören av en produkt som i princip utgör intrång i den aktuella formgivningen vidta för att objektivt säkerställa att dennes produkt endast förvärvs i reparationssyfte och inte i andra syften, exempelvis för uppgradering eller specialanpassning av den sammansatta produkten?
|
(1) Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EUT L 3, s. 1)
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/30 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie (Rumänien) den 8 augusti 2016 – SMS group GmbH mot Direcţia Generală Regională a Finanțelor Publice a Municipiului București
(Mål C-441/16)
(2016/C 419/39)
Rättegångsspråk: rumänska
Hänskjutande domstol
Înalta Curte de Casaţie şi Justiţie
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: SMS group GmbH
Motpart: Direcţia Generală Regională a Finanțelor Publice a Municipiului București
Tolkningsfrågor
1) |
Ska artiklarna 2, 3, 4 och 5 i direktiv 79/1072/EEG (1), jämförda med artikel 17.2 och 17.3 a i direktiv 77/388/EEG (2), tolkas så att de utgör hinder för en praxis vid en nationell skattemyndighet enligt vilken det inte föreligger några objektiva omständigheter som styrker den skattskyldiga personens uttalade avsikt att använda de importerade varorna inom ramen för vederbörandes näringsverksamhet, för det fall genomförandet av det avtal i kraft av vilket den skattskyldiga personen köpte och importerade varorna var uppskjutet vid tidpunkten för den faktiska importen, vilket innebär en allvarlig risk för att den efterföljande leverans/transaktion som de importerade varorna var avsedda för inte längre genomförs? |
2) |
Utgör beviset för den efterföljande omsättningen av de importerade varorna, det vill säga fastställandet av att de importerade varorna faktiskt har använts för den skattskyldiga personens skattepliktiga transaktioner, och på vilket sätt, ett kompletterande villkor för återbetalning av mervärdesskatt i förhållande till de villkor som anges i artiklarna 3 och 4 i direktiv 79/1072/EEG, vilket som sådant är förbjudet enligt artikel 6 i direktivet, eller uppgifter som är nödvändiga för att bestämma huruvida det materiella villkoret för återbetalning – det vill säga att de importerade varorna används inom ramen för skattepliktiga transaktioner – är uppfyllt och som skattemyndigheten kan begära enligt artikel 6 i direktivet? |
3) |
Kan artiklarna 2, 3, 4 och 5 i direktiv 79/1072/EEG, jämförda med artikel 17.2 och 17.3 a i direktiv 77/388/EEG, tolkas så att rätten till återbetalning av mervärdesskatt kan nekas om den förväntade efterföljande transaktion inom ramen för vilken de importerade varorna skulle användas inte längre genomförs? Är varornas faktiska användning – närmare bestämt huruvida varorna trots allt har använts, på vilket sätt och inom vilket territorium, det vill säga i den medlemsstat där mervärdesskatten har betalats eller utanför nämnda medlemsstat – under dessa omständigheter av betydelse? |
(1) Rådets åttonde direktiv 79/1072/EEG av den 6 december 1979 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Regler för återbetalning av mervärdeskatt till skattskyldiga som inte är etablerade inom landets territorium (EGT L 331, 1979, s. 11; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 84-91)
(2) Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund
(EGT L 145, 1977, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28-63)
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/31 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Szegedi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság (Ungern) den 29 augusti 2016 – F mot Bevándorlási és Állampolgársági Hivatal
(Mål C-473/16)
(2016/C 419/40)
Rättegångsspråk: ungerska
Hänskjutande domstol
Szegedi Közigazgatási és Munkaügyi Bíróság
Part i målet vid den nationella domstolen
Klagande: F
Motpart: Bevándorlási és Állampolgársági Hivatal
Tolkningsfrågor
1) |
Ska artikel 4 i direktiv 2004/83/EG (1), jämförd med artikel 1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas på så sätt att den inte utgör hinder för att det i förhållande till asylsökande som tillhör gruppen HBTQI utfärdas rättspsykologiska sakkunnigutlåtanden, som grundas på projektiva personlighetstester, när den asylsökande vid dessa undersökningar inte förhörs om sina sexualvanor eller undersöks fysiskt? |
2) |
För det fall det sakkunnigutlåtande som avses i den första frågan inte får användas som bevisning, ska artikel 4 i direktiv 2004/83, jämförd med artikel 1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas på så sätt att det, när asylansökan grundas på förföljelse på grund av sexuell läggning, inte är möjligt för vare sig nationella förvaltningsmyndigheter eller domstolar att med hjälp av professionella metoder undersöka om den asylsökandes påståenden är riktiga, oavsett vilka särskilda egenskaper dessa metoder har? |
(1) Rådets direktiv 2004/83/EG av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet (EUT L 304, s. 12).
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/31 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Ministarstvo pomorstva, prometa i infrastrukture – Uprava zračnog prometa, elektroničkih komunikacija i pošte (Kroatien) den 30 augusti 2016 – Hrvatska agencija za civilno zrakoplovstvo mot Air Serbia A.D. Beograd et Dane Kondić, direktor Air Serbia A.D. Beograd
(Mål C-476/16)
(2016/C 419/41)
Rättegångsspråk: kroatiska
Hänskjutande domstol
Ministarstvo pomorstva, prometa i infrastrukture – Uprava zračnog prometa, elektroničkih komunikacija i pošte
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Hrvatska agencija za civilno zrakoplovstvo
Motpart: Air Serbia A.D. Beograd och Dane Kondić, direktor Air Serbia A.D. Beograd
Tolkningsfråga
Är det förenligt med tolkningen av unionsrätten i allmänhet och med tolkningen av artikel 3.1 a i) i protokoll VI i bilaga V till det multilaterala avtalet om inrättandet av ett gemensamt europeiskt luftrum i synnerhet för ett flygbolag från en av parterna i nämnda multilaterala avtal att tillhandahålla kommersiella lufttransporttjänster avseende persontransport, med avgång från en av Europeiska unionens medlemsstater via bolagets ursprungsland som transferpunkt med omstigning för passagerarna och omlastning av deras bagage till ett annat flygplan från samma bolag, med en annan medlemsstat i unionen eller ett tredjeland som destination, med en fristående biljett som anger två olika flightnummer?
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/32 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Østre Landsret (Danmark) den 5 september 2016 – Fidelity Funds mot Skatteministeriet
(Mål C-480/16)
(2016/C 419/42)
Rättegångsspråk: danska
Hänskjutande domstol
Østre Landsret
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Fidelity Funds
Motpart: Skatteministeriet
Biintervenient: NN (L) SICAV
Tolkningsfråga
Utgör ett beskattningssystem, som det som avses i de nationella målen, enligt vilket utländska fondföretag som omfattas av rådets direktiv 85/611/EEG ska erlägga källskatt för utdelning från danska bolag ett åsidosättande av artikel 56 EG (nu artikel 63 FEUF) om kapitalets fria rörlighet eller artikel 49 EG (nu artikel 56 FEUF) om fri rörlighet för tjänster om motsvarande danska fondföretag kan befrias från att erlägga källskatten antingen på grund av att de faktiskt genomför en minimiutdelning till sina medlemmar på vilken källskatten innehålls eller tekniskt ska beräkna en minimiutdelning på vilken källskatt ska innehållas avseende fondens medlemmar?
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/32 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Törvényszék (Ungern) den 6 september 2016 – Zsolt Sziber mot ERSTE Bank Hungary Zrt.
(Mål C-483/16)
(2016/C 419/43)
Rättegångsspråk: ungerska
Hänskjutande domstol
Fővárosi Törvényszék
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande: Zsolt Sziber
Svarande: ERSTE Bank Hungary Zrt.
Övrig part i målet: Mónika Szeder
Tolkningsfrågor
1. |
Ska följande unionsrättsliga bestämmelser – artikel 129A.1 och 129A.2 jämförd med artikel 129A.3 i Fördraget om upprättande av Europeiska unionen (Romfördraget), artikel 38 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 362, 2012, s. 2), artikel 7.1 och 7.2 jämförd med artikel 8 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (1) och skäl 47 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (2) – tolkas så, att de utgör hinder för en nationell lagstiftning (och tillämpning av denna) som ställer upp ytterligare villkor till men för en part i ett mål (käranden eller svaranden) som mellan den 1 maj 2004 och den 26 juli 2014 i egenskap av konsument ingått ett kreditavtal som innehåller ett oskäligt avtalsvillkor som tillåter att ränta, avgifter och kommission höjs unilateralt eller gör åtskillnad mellan vilken växelkurs som ska tillämpas för köpare respektive säljare (árfolyamrés), genom att dessa ytterligare villkor, för att de rättigheter som följer av att nämnda konsumentavtal är ogiltiga ska kunna göras gällande inför domstol och, i synnerhet, för att domstolen ska kunna pröva målet i sak, fordrar en civilprocessuell rättegångshandling (en ansökan, en ändring av en ansökan, en invändning om ogiltighet från svaranden – mot ett avgörande där konsumenten ålagts förpliktelser – eller en ändring av denna invändning, ett genkäromål eller en ändring av genkäromålet) med obligatoriskt innehåll, medan en annan part i målet, som inte har ingått ett kreditavtal i egenskap av konsument eller som under samma period i egenskap av konsument har ingått ett kreditavtal av annat slag än det ovannämnda inte behöver ge in en sådan rättegångshandling med ett visst innehåll? |
2. |
Oavsett om EU-domstolen besvarar den första frågan jakande eller nekande, en fråga som är formulerad i mer allmänna ordalag än denna andra fråga: Ska de unionsrättsliga bestämmelser som räknas upp i den första frågan tolkas så, att de utgör hinder för att följande ytterligare obligatoriska villkor tillämpas på den part i målet som i egenskap av konsument har ingått ett kreditavtal i den mening som avses i den första frågan:
|
3. |
Ska de unionsrättsliga bestämmelser som räknas upp i den första frågan tolkas så, att en överträdelse av dessa bestämmelser genom uppställande av de ovan (i den första och den andra frågan) nämnda ytterligare villkoren samtidigt innebär en överträdelse av artiklarna 20, 21 och 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 326, 2012, s. 2), med beaktande även av (delvis även i den första och den andra frågan) att domstolarna i medlemsstaterna måste tillämpa unionsrätten på konsumentskyddsområdet även på faktiska omständigheter som inte är av gränsöverskridande karaktär, eller med andra ord rent interna, i enlighet med EU-domstolens dom av den 5 december 2000, Guimont (C-448/98, EU:C:2000:663), punkt 23, dom av den 10 maj 2012, Duomo Gpa m.fl. (C-357/10–C-359/10, EU:C:2012:283), punkt 28, och beslut av den 3 juli 2014, Tudoran (C-92/14, EU:C:2014:2051), punkt 39? Eller ska det, i den mån de kreditavtal som den första tolkningsfrågan avser är ”kreditavtal grundade på en utländsk valuta”, anses att det redan därigenom är fråga om en gränsöverskridande situation? |
(1) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, 1993, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).
(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EUT L 133, 2008, s. 66).
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/34 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Vrhovno sodišče Republike Slovenije (Slovenien)– den 14 september 2016 – A.S. mot Republiken Slovenien
(Mål C-490/16)
(2016/C 419/44)
Rättegångsspråk: slovenska
Hänskjutande domstol
Vrhovno sodišče Republike Slovenije
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: A.S.
Motpart: Republiken Slovenien
Tolkningsfrågor
1) |
Ska det rättsliga skydd som ges enligt artikel 27 i förordning nr 604/2013 tolkas så, att det också omfattar tolkningen av villkoren för kriteriet i artikel 13.1 i samma förordning när en medlemsstat har fattat beslut om att inte pröva en ansökan om internationellt skydd, när en annan medlemsstat har tagit på sig ansvaret för att pröva sökandens ansökan på samma grund och när sökanden har invänt mot detta? |
2) |
Ska villkoret avseende otillåten gränspassage enligt artikel 13.1 i förordning nr 604/2013 tolkas oberoende och självständigt eller ska det tolkas i förhållande till artikel 3 led 2 i direktiv 2008/115 och artikel 5 i Kodexen om Schengengränserna, i vilka otillåten gränspassage definieras, och ska denna tolkning ske med hänsyn till artikel 13.1 i förordning nr 604/2013? |
3) |
Med hänsyn till svaret i den andra frågan, ska begreppet otillåten gränspassage i artikel 13.1 i förordning nr 604/2013, under sådana omständigheter som de som är aktuella i förevarande mål, tolkas så, att det inte är fråga om en otillåten gränspassage när de offentliga myndigheterna i en medlemsstat organiserar gränspassagen i syfte att bereda en transitering till en annan medlemsstat? |
4) |
För det fall att den tredje frågan ska besvaras jakande, ska artikel 13.1 i förordning nr 604/2013 då tolkas så, att en tredjelandsmedborgare inte får överföras till den stat i vilken vederbörande ursprungligen reste in i EU? |
5) |
Ska artikel 27 i förordning nr 604/2013 tolkas så, att tidsfristerna i artikel 13.1 och artikel 29.2 inte fortsätter att löpa när sökanden utnyttjar sin rätt till rättsligt skydd, och detta innefattar en tolkningsfråga, eller när den nationella domstolen väntar på att EU-domstolen ska svara på en sådan fråga som ställts i ett annat mål? I andra hand, fortsätter tidsfristerna att löpa även när den ansvariga medlemsstaten inte har rätt att neka mottagande? |
Tribunalen
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/36 |
Tribunalens dom av den 4 oktober 2016 – Lidl Stiftung mot EUIPO – Horno del Espinar (Castello)
(Mål T-549/14) (1)
((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Castello - Äldre nationella figurmärket och EU-figurmärket Castelló - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b I förordning (EG) nr 207/2009))
(2016/C 419/45)
Rättegångsspråk: engelska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Lidl Stiftung & Co. KG (Neckarsulm, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Wolter, M. Kefferpütz och A. Marx)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: inledningsvis P. Geroulakos och D. Botis, därefter D. Botis, och slutligen D. Gája,)
Motpart i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd: Horno del Espinar SL (El Espinar, Spanien)
Saken
Överklagande av det beslut som EUIPO:s andra överklagandenämnd meddelade den 22 april 2014 (förenade ärendena R 1233/2013-2 och R 1258/2013-2) angående ett invändningsförfarande mellan Horno del Espinar och Lidl Stiftung & Co.
Domslut
1) |
Det beslut som andra överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) meddelade den 22 april 2014 (förenade ärendena R 1233/2013-2 och R 1258/2013-2) angående ett invändningsförfarande mellan Horno del Espinar SL och Lidl Stiftung & Co. KG ogiltigförklaras i den del överklagandenämnden däri fann att det fanns en risk för förväxling beträffande frysta frukter och grönsaker i klass 29 i Niceöverenskommelsen om internationell klassificering av varor och tjänster vid varumärkesregistrering av den 15 juni 1957, med ändringar och tillägg. |
2) |
Överklagandet ogillas i övrigt. |
3) |
Lidl Stiftung & Co. ska bära sina rättegångskostnader och ersätta tre fjärdedelar av EUIPO:s rättegångskostnader. |
4) |
EUIPO ska bära en fjärdedel av sina rättegångskostnader. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/37 |
Tribunalens dom av den 5 oktober 2016 – European Children’s Fashion Association och Instituto de Economía Pública mot EACEA
(Mål T-724/14) (1)
((Skiljedomsklausul - Bidragsavtal ingått inom ramen för åtgärdsprogrammet ”Lifelong Learning (2007–2013)” - Projektet ”Brand & Merchandising manager for SMEs in the childrens’ product sector” - Talan om ogiltigförklaring - Akt mot vilken talan inte kan väckas - Akt som ingår i ett rent avtalsrättsligt sammanhang från vilket den inte kan åtskiljas - Avvisning - Kostnader som inte berättigar till stöd - Återbetalning av utbetalade belopp - Revisionsrapport))
(2016/C 419/46)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: European Children’s Fashion Association (Valencia, Spanien) och Instituto de Economía Pública SL (Valencia) (ombud: advokaten A. Haegeman)
Svarande: Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (ombud: H. Monet och A. Jaume)
Saken
I första hand en talan enligt artikel 272 FEUF om fastställelse av att den första sökanden inte är skyldig att återbetala det belopp som EACEA betalat ut till denna sökande i enlighet med avtalet om utförande av projektet ”Brand & Merchandising manager for SMEs in the childrens’ product sector”, och i andra hand en talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av dels EACEA:s skrivelse med förhandsinformation av den 1 augusti 2014 om att den första sökanden var skyldig att återbetala ett belopp på 82 378,81 euro efter en revision av projektet, dels den debetnota nr 3241401420 som EACEA utfärdade den 5 augusti 2014 avseende återbetalning av nämnda belopp.
Domslut
1) |
Talan avvisas. |
2) |
European Children’s Fashion Association och Instituto de Economía Pública SL ska ersätta rättegångskostnaderna |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/37 |
Tribunalens dom av den 30 september 2016 – Trajektna luka Split mot kommissionen
(Mål T-70/15) (1)
((Konkurrens - Missbruk av dominerande ställning - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 102 FEUF konstateras - Hamnmyndigheten i Split har fastställt maximipriser för hamntjänster som avser nationell transport - Avvisning av ett klagomål - Ärendet handlagt av en konkurrensmyndighet i en medlemsstat - Inget unionsintresse))
(2016/C 419/47)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Trajektna luka Split d.d. (Split, Kroatien) (ombud: advokaterna M. Bauer, H.-J. Freund och S. Hankiewicz)
Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Giolito, C. Urraca Caviedes och I. Zaloguin)
Saken
Talan enligt artikel 263 FEUF om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2014) 9236 final av den 28 november 2014, genom vilket kommissionen avvisade sökandens klagomål avseende överträdelser av artikel 102 FEUF som det påståtts att hamnmyndigheten i Split gjort sig skyldig till eller av artiklarna 102 och 106 FEUF som Republiken Kroatien eller hamnmyndigheten i Split gjort sig skyldiga till (ärende AT.40199 – Hamnen i Split).
Domslut
1) |
Talan ogillas. |
2) |
Trajektna luka Split d.d. ska ersätta rättegångskostnaderna. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/38 |
Tribunalens dom av den 28 september 2016 – Intesa Sanpaolo mot EUIPO (WAVE 2 PAY och WAVE TO PAY)
(Målen T-129/15 och T-130/15) (1)
((EU-varumärke - Ansökan om registrering av EU-ordmärkena WAVE 2 PAY och WAVE TO PAY - Absoluta registreringshinder - Beskrivande karaktär - Avsaknad av beskrivande karaktär - Artikel 7.1 b och c och 7.2 i förordning (EG) nr 207/2009 - Motiveringsskyldighet - Artikel 75 i förordning nr 207/2009))
(2016/C 419/48)
Rättegångsspråk: italienska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Intesa Sanpaolo SpA (Turin, Italien) (ombud: advokaterna P. Pozzi och F. Cecchi)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: inledningsvis P. Bullock och L. Rampini, därefter L. Rampini)
Saken
Överklaganden av två beslut meddelade av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 19 januari 2015 (ärende R 1857/2014-5 respektive R 1864/2014-5), angående två ansökningar om registrering av ordmärkena WAVE 2 PAY respektive WAVE TO PAY som EU-varumärken.
Domslut
1) |
Överklagandena ogillas. |
2) |
Intesa Sanpaolo SpA ska ersätta rättegångskostnaderna. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/39 |
Tribunalens dom av den 29 september 2016 – Universal Protein Supplements mot EUIPO (Avbild av en kroppsbyggare)
(Mål T-335/15) (1)
((EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket föreställande en kroppsbyggare - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009))
(2016/C 419/49)
Rättegångsspråk: engelska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Universal Protein Supplements Corp. (New Brunswick, New Jersey, Förenta staterna) (ombud: S. Malynicz, QC)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: H. O’Neill och A. Folliard-Monguiral)
Saken
Överklagande av det beslut som femte överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 6 mars 2015 (ärende R 2958/2014-5) om en ansökan om registrering som EU-varumärke av figurkännetecknet föreställande en kroppsbyggare.
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Universal Protein Supplements Corp. ska ersätta rättegångskostnaderna. |
(1) EUT C 279, av den 28.8.2015.
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/39 |
Tribunalens dom av den 29 september 2016 – Bach Flower Remedies mot EUIPO – Durapharma (RESCUE)
(Mål T-337/15) (1)
((EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-ordmärket RESCUE - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Särskiljningsförmåga som förvärvats till följd av användning saknas - Artikel 7.1 c och 7.3 i förordning (EG) nr 2017/2009 - Artikel 52.2 i förordning nr 207/2009))
(2016/C 419/50)
Rättegångsspråk: engelska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Bach Flower Remedies Ltd (Wimbledon, Förenade kungariket) (ombud: I. Fowler, solicitor)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Simandlova och A. Schifko)
Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Durapharma ApS (Stenstrup, Danmark)
Saken
Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 26 mars 2015 (ärende R 2551/2013-1) om ett ogiltighetsförfarande mellan Durapharma och Bach Flower Remedies.
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Bach Flower remedies Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO). |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/40 |
Tribunalens dom av den 30 september 2016 – Alpex Pharma mot EUIPO – Astex Pharmaceuticals (ASTEX)
(Mål T-355/15) (1)
((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket ASTEX - Äldre EU-ordmärke ALPEX - Verkligt bruk av det äldre varumärket föreligger inte - Artikel 42.2 i förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 75 i förordning nr 207/2009 - Artikel 76.1 i förordning nr 207/2009))
(2016/C 419/51)
Rättegångsspråk: engelska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Alpex Pharma SA (Mezzovico-Vira, Schweiz) (ombud: advokaterna C. Bacchini, M. Mazzitelli och E. Rondinelli)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Rajh)
Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Astex Pharmaceuticals, Inc. (Plesanton, Förenta staterna)
Saken
Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 28 april 2015 (ärende R 593/2014-2) om ett invändningsförfarande mellan Alpex Phrma och Astex Pharmaceuticals.
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Alpex Pharma SA ska ersätta rättegångskostnaderna. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/40 |
Tribunalens dom av den 5 oktober 2016 – CJ mot ECDC
(Mål T-370/15 P) (1)
((Överklagande - Personalmål - Kontraktsanställd - Tidsbegränsat kontrakt - Uppsägning - Förtroende föreligger inte längre - Rätt att yttra sig))
(2016/C 419/52)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: CJ (Agios Stefanos, Grekland) (ombud: V. Kolias, avocat)
Övrig part i målet: Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ombud: J. Mannheim och A. Daume, biträdda av advokaterna D. Waelbroeck och A. Duron,)
Saken
Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade den 29 april 2015, CJ/ECDC (F-159/12 och F-161/12, EU:F:2015:38) med yrkande om delvis upphävande av den domen.
Domslut
1) |
Överklagandet av Europeiska unionens personaldomstols (andra avdelningen) dom av den 29 april 2015, CJ/ECDC (F-159/12 och F-161/12, EU:F:2015:38) ogillas såvitt det avser mål F-159/12. |
2) |
CJ ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomars (ECDC) rättegångskostnader i denna instans, såvitt de avser mål F-159/12. |
3) |
Punkterna 3 och 5 i domslutet i Europeiska unionens personaldomstols (andra avdelningen) dom av den 29 april 2015, CJ/ECDC (F-159/12 och F-161/12, EU:F:2015:38) upphävs. |
4) |
Målet återförvisas, såvitt det avser det överklagade målet F-161/12, till en annan avdelning än den avdelning som avgjort förevarande överklagade. |
5) |
Beslut om rättegångskostnader anstår såvitt avser mål F-161/12. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/41 |
Tribunalens dom av den 5 oktober 2016 – ECDC mot CJ
(Mål T-395/15 P) (1)
((Överklagande - Personalmål - Kontraktsanställd - Visstidsanställning - Uppsägning - Förtroende föreligger inte längre - Rätten att yttra sig))
(2016/C 419/53)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ombud: J. Mannheim och A. Daume samt advokaterna D. Waelbroeck och A. Duron)
Övrig part i målet: CJ (Agios Stefanos, Grekland) (ombud: advokaten V. Kolias)
Saken
Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (andra avdelningen) meddelade 29 april 2015, CJ/ECDF (F-159/12 och F-161/12, EU:F:2015:38), med yrkande om att denna dom delvis ska upphävas.
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/42 |
Tribunalens dom av den 30 september 2016 – Flowil International Lighting mot EUIPO – Lorimod Prod Com (Silvania Food)
(Mål T-430/15) (1)
((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om att figurmärket Silvania Food ska registreras som EU – varumärke - Det äldre EU – varumärket SYLVANIA - Relativa registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 8.5 i förordning nr 207/2009))
(2016/C 419/54)
Rättegångsspråk: engelska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Flowil International Lighting (Holding) BV (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: advokaten J. Güell Serra)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: L. Rampini)
Motpart vid överklagandenämnden: SC Lorimod Prod Com, Srl (Simleul Silvaniei, Rumänien)
Saken
Ett överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 8 maj 2015 (ärende R 616/2014-2) om ett invändningsförfarande mellan Flowil International Lighting (Holding) och SC Lorimod Prod Com.
Domslut
1) |
Talan ogillas. |
2) |
Flowil International Lighting (Holding) BV ska ersätta rättegångskostnaderna. |
(1) EUT C 320, av den 28.9.2015.
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/42 |
Tribunalens dom av den 5 oktober 2016 – Foodcare mot EUIPO– Michalczewski (T.G.R. ENERGY DRINK)
(Mål T-456/15) (1)
((EU-varumärke - Ogiltighetsförfarande - EU-ordmärket T.G.R. ENERGY DRINK - Ond tro - Artikel 52.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))
(2016/C 419/55)
Rättegångsspråk: engelska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Foodcare sp. z o.o. (Zabierzów, Polen) (ombud: advokaten A. Matusik)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Palmero Cabezas)
Motpart i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd, som intervenerat vid tribunalen: Dariusz Michalczewski (Gdańsk, Polen) (ombud: advokaterna B. Matusiewicz-Kulig, M. Czerwińska och M. Marek)
Saken
angående ett överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 12 maj 2015 (ärende R 265/2014-2) om ett ogiltighetsförfarande mellan Dariusz Michalczewski och Foodcare.
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Foodcare sp. z o.o. ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och Dariusz Michalczewski. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/43 |
Tribunalens dom av den 28 september 2016 – Kozmetika Afrodita mot EUIPO – Núñez Martín och Machado Montesinos (KOZMeTIKA AFRODITA)
(Mål T-574/15) (1)
((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket KOZMeTIKA AFRODITA - Det äldre nationella ordmärket EXOTIC AFRODITA MYSTIC MUSK OIL och det äldre nationella figurmärket AFRODITA MYSTIC MUSK OIL - Relativt registreringshinder - Förväxlingsrisk - Artikel 8.1 b i förordning (EG)nr 207/2009))
(2016/C 419/56)
Rättegångsspråk: slovenska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Kozmetika Afrodita d.o.o. (Rogaška Slatina, Slovenien) (ombud: advokaten B. Grešak)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Rajh)
Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Pedro Núñez Martín (Madrid, Spanien) och Carmen Guillermina Machado Montesinos (Madrid)
Saken
Överklagande av det beslut som fjärde överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 28 juli 2015 (ärende R 2577/2014-4) om ett invändningsförfarande mellan Pedro Núñez Martín och Carmen Guillermina Machado Montesinos, å ena sidan, och Kozmetika Afrodita, å andra sidan.
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Kozmetika Afrodita d.o.o. ska ersätta rättegångskostnaderna. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/43 |
Tribunalens dom av den 28 september 2016 – Kozmetika Afrodita mot EUIPO – Núñez Martín och Machado Montesinos (AFRODITA COSMETICS)
(Mål T-575/15) (1)
((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket AFRODITA COSMETICS - Det äldre nationella ordmärket EXOTIC AFRODITA MYSTIC MUSK OIL och det äldre nationella figurmärket AFRODITA MYSTIC MUSK OIL - Relativt registreringshinder - Förväxlingsrisk - Artikel 8.1 b i förordning (EG)nr 207/2009))
(2016/C 419/57)
Rättegångsspråk: slovenska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Kozmetika Afrodita d.o.o. (Rogaška Slatina, Slovenien) (ombud: advokaten B. Grešak)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: M. Rajh)
Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Pedro Núñez Martín (Madrid, Spanien) och Carmen Guillermina Machado Montesinos (Madrid)
Saken
Överklagande av det beslut som fjärde överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 28 juli 2015 (ärende R 2578/2014-4) om ett invändningsförfarande mellan Pedro Núñez Martín och Carmen Guillermina Machado Montesinos, å ena sidan, och Kozmetika Afrodita, å andra sidan.
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
Kozmetika Afrodita d.o.o. ska ersätta rättegångskostnaderna. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/44 |
Tribunalens dom av den 28 september 2016 – The Art Company B & S mot EUIPO – G-Star Raw (THE ART OF RAW)
(Mål T-593/15) (1)
((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket THE ART OF RAW - Äldre nationella figurmärken och EU-figurmärken och det äldre EU-figurmärket The Art Company - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling föreligger inte - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))
(2016/C 419/58)
Rättegångsspråk: engelska
Rättegångsdeltagare
Klagande: The Art Company B & S, SA (Quel, Spanien) (ombud: advokaten J. Villamor Muguerza)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Palmero Cabezas)
Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: G-Star Raw CV (Amsterdam, Nederländerna)
Saken
Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s första överklagandenämnd den 9 juli 2015 (ärende R 1980/2014-1), om ett invändningsförfarande mellan The Art Company B & S och G-Star Raw.
Domslut
1) |
Överklagandet ogillas. |
2) |
The Art Company B & S, SA ska ersätta rättegångskostnaderna. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/45 |
Tribunalens beslut av den 16 september 2016 – Aston Martin Lagonda mot EUIPO (Återgivning av en kylargrill som anbringats på ett motorfordons front)
(Mål T-73/15) (1)
((EU-varumärke - Registreringsansökan återkallad - Anledning saknas att döma i saken))
(2016/C 419/59)
Rättegångsspråk: engelska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Aston Martin Lagonda Ltd (Gaydon, Förenade kungariket) (ombud: D. Farnsworth, solicitor)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: H. O’Neill)
Saken
Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 11 december 2014 (ärende R 1796/2014-2) om en ansökan om registrering av ett EU-varumärke som klaganden har.
Avgörande
1) |
Det finns inte längre någon anledning att döma i saken. |
2) |
Aston Martin Lagonda Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO). |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/45 |
Tribunalens beslut av den 16 september 2016 – Aston Martin Lagonda mot EUIPO (Återgivning av en kylargrill som anbringats på ett motorfordons front)
(Mål T-87/15) (1)
((EU-varumärke - Registreringsansökan återkallad - Anledning saknas att döma i saken))
(2016/C 419/60)
Rättegångsspråk: engelska
Rättegångsdeltagare
Klagande: Aston Martin Lagonda Ltd (Gaydon, Förenade kungariket) (ombud: D. Farnsworth, solicitor)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: H. O'Neill)
Saken
Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s andra överklagandenämnd den 11 december 2014 (ärende R 1797/2014-2) om en ansökan om registrering av ett EU-varumärke som klaganden har.
Avgörande
1) |
Det finns inte längre någon anledning att döma i saken. |
2) |
Aston Martin Lagonda Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO). |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/46 |
Tribunalens beslut av den 26 september 2016 – Greenpeace Energy m.fl. mot kommissionen
(Mål T-382/15) (1)
((Talan om ogiltigförklaring - Statligt stöd - Kärnkraft - Stöd till förmån för Hinkley Point C Nuclear Power Station - Contract for difference, ministerieavtal och kreditgaranti - Beslut i vilket stödet förklaras förenligt med den inre marknaden - Konkurrensställningen har inte påverkats väsentligt - Villkoret personligen berörd ej uppfyllt - Avvisning))
(2016/C 419/61)
Rättegångsspråk: tyska
Parter
Sökande: Greenpeace Energy eG (Hamburg, Tyskland) och 9 andra sökande vars namn finns förtecknade i bilaga till beslutet (ombud: advokaterna D. Fouquet och J. Nysten)
Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: É. Gippini Fournier, T. Maxian Rusche och P. Němečková)
Saken
Talan som väckts med stöd av artikel 263 FEUF med yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut (EU) 2015/658 av den 8 oktober 2014 om den stödåtgärd SA.34947 (2013/C) (f.d. 2013/N) som Förenade kungariket planerar att genomföra till förmån för Hinkley Point C Nuclear Power Station (EUT L 109, 2015, s. 44).
Avgörande
1) |
Talan avvisas. |
2) |
Det saknas anledning av pröva de interventionsansökningar som ingetts av NNB Generation Company Limited, Republiken Slovakien, Hungern, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Frankrike, Republiken Tjeckien och Republiken Polen. |
3) |
Greenpeace Energy eG och de övriga sökande vars namn är förtecknade i bilaga ska ersätta sina rättegångskostnader och de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen med undantag för de kostnader som hänför sig till interventionsansökningarna. |
4) |
Greenpeace Energy eG och de övriga sökande vars namn är förtecknade i bilaga, kommissionen, NNB Generation Company Limited, Republiken Slovakien, Hungern, Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland, Republiken Frankrike, Republiken Tjeckien och Republiken Polen ska var och en bära sina rättegångskostnader som hänför sig till interventionsansökningarna. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/46 |
Talan väckt den 27 juli 2016 – HX mot rådet
(Mål T-408/16)
(2016/C 419/62)
Rättegångsspråk: bulgariska
Parter
Sökande: HX (Damaskus, Syrien) (ombud: S. Koev, Rechtsanwalt)
Svarande: Europeiska unionens råd
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
förklara att talan i dess helhet kan tas upp till sakprövning och förklara att det finns fog för alla åberopade grunder, |
— |
besluta att målet ska handläggas skyndsamt, |
— |
fastställa att de angripna rättsakterna delvis kan ogiltigförklaras, eftersom den del av respektive rättsakt som ska ogiltigförklaras helt och hållet kan skiljas från respektive rättsakt, och i enlighet härmed upphäva
|
— |
förplikta rådet att ersätta samtliga rättegångskostnader. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden(a) åtta grunder.
1. |
Allvarlig kränkning av var och ens rätt att inte bli dömd eller straffad två gånger för samma brott (artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna). |
2. |
Allvarlig kränkning av rätten till försvar och rätten till ett opartiskt förfarande. |
3. |
Åsidosättande av motiveringsskyldigheten. |
4. |
Kränkning av rätten till ett effektivt domstolsskydd. |
5. |
Rådets felaktiga bedömning av omständigheterna. |
6. |
Kränkning av rätten till egendom och principerna om proportionalitet och näringsfriheten. |
7. |
Kränkning av rätten till normala levnadsvillkor. |
8. |
Allvarlig kränkning av sökandens rätt till skydd för sitt goda namn och rykte. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/47 |
Talan väckt den 28 juli 2016 – Acquafarm mot kommissionen
(Mål T-458/16)
(2016/C 419/63)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Sökande: Acquafarm, SL (Huelva, Spanien) (ombud: advokaten A. Pérez Moreno)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökandebolaget yrkar att tribunalen ska slå fast att bolaget har rätt till ersättning för den skada som det lidit till följd av bristen på samordning i myndighetsutövningen vad beträffar vattenbruksanläggningen i Gibraleón (Huelva). Detta har i sin tur allvarligt skadat sökandebolagets berättigade förväntningar, som uppkommit till följd av att bolaget beviljats stöd för att genomföra ett vattenbruksprojekt, vilket på samma gång görs ogenomförbart av Europeiska unionen, eftersom den förbjuder export av den art som ska födas upp i nämnda anläggning.
Grunder och huvudargument
Sökandebolaget bedriver verksamhet inom forskning, innovation och industriutveckling på vattenbruksområdet. Bolaget bildades år 2004 för att genomföra ett vattenbruksprojekt som gick ut på att föda upp och saluföra skaldjur av arten Cherax Cuadricarinatus shellfish (australisk sötvattenskräfta). Projektet erhöll stöd från Europeiska unionen enligt bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 498/2007 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 1198/2006 om Europeiska fiskerifonden (EUT L 120, 2007, s. 1)
Till stöd för sin talan åberopar sökandebolaget artikel 340 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och, på grund av den hänvisning som görs i den artikeln, spansk rätt om skadeståndsansvar vid myndighetsutövning, enligt artikel 106 i Spaniens konstitution samt artikel 139 och följande artiklar i lag nr 30/1992 om det rättsliga systemet för offentliga myndigheter och om det allmänna förvaltningsförfarandet (Ley 30/92, de 26 de noviembre, de Régimen Jurídico de las Administraciones Públicas y del Procedimiento Administrativo Común).
I det avseendet anför sökandebolaget följande:
— |
Det stöd som bolaget mottagit har använts för förbättringsarbeten inom vattenbruksindustrin, varvid det aldrig har uppkommit några hinder för vare sig slutförandet av det projekt som genomförts med hjälp av stödet eller för de investeringar som gjorts. |
— |
När projektet var i slutförandefasen erhöll sökandebolaget ett meddelande från Australien om att det inte var möjligt att importera den aktuella arten till Europeiska unionen till följd av bestämmelserna i kommissionens förordning (EG) nr 1251/2008 av den 12 december 2008 om tillämpning av rådets direktiv 2006/88/EG när det gäller villkor och intygskrav för utsläppande på marknaden och import till gemenskapen av djur och produkter från vattenbruk och om fastställande av en förteckning över smittbärande arter (EUT L 337, 2008, s. 41). |
— |
Som en följd av detta har bolaget lidit olika slags skada, såsom framgår av ingiven bevisning, vilken uppgår till sammanlagt fem miljoner euro. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/48 |
Talan väckt den 6 september 2016 – Wabco Europe mot kommissionen
(Mål T-637/16)
(2016/C 419/64)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Wabco Europe (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna E. Righini och S. Völcker)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
slå fast att talan om ogiltigförklaring kan tas upp till sakprövning, |
— |
helt eller delvis ogiltigförklara det angripna beslutet (1), |
— |
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.
1. |
Första grunden:
|
2. |
Andra grunden:
|
3. |
Tredje grunden:
|
4. |
Fjärde grunden:
|
5. |
Femte grunden
|
6. |
Sjätte grunden
|
(1) Kommissionens beslut C(2015) 9837 final av den 11 januari 2016 om statligt stöd SA.37667 – Excess Profit exemption in Belgium
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/49 |
Överklagande ingett den 28 juni 2016 av FV av den dom av den 28 juni 2016 som personaldomstolen meddelade i mål- F-40/15, FV mot rådet
(Mål T-369/16 P)
(2016/C 419/65)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: FV (Rhode-St-Genèse, Belgien) (ombud: advokaten L. Levi)
Övrig part i målet: Europeiska unionens råd
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
— |
upphäva den dom som Europeiska unionens personaldomstol meddelade den 28 juni 2016 i mål F-40/15, och |
— |
följaktligen bifalla klagandens yrkanden i första instans, och således
|
— |
förplikta motparten att ersätta samtliga rättegångskostnader i de båda instanserna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden tre grunder.
1. |
Första grunden: Den överklagade domen har meddelats av en dömande sammansättning som strider mot kraven i artikel 27.3 i personaldomstolens rättegångsregler. Det påstådda regelbrottet har sin grund i att rådets beslut 2016/454 om utnämning av tre domare vid Europeiska unionens personaldomstol självt fattats på ett sätt som strider mot behörighetsreglerna samt att det strider mot artiklarna 257 och 281 FEUF, mot bilaga I till protokoll nr 3 om stadgan för Europeiska unionens domstol, mot artikel 13.2 EUF och mot beslut 2005/150/EG av den 18 januari 2015 om villkoren och formerna för ingivande och handläggning av ansökningar om anställning som domare vid Europeiska unionens personaldomstol. |
2. |
Andra grunden: Personaldomstolen har åsidosatt kravet på utredning, gjort en uppenbart oriktig bedömning, inte beaktat motpartens motiveringsskyldighet, samt själv åsidosatt motiveringsskyldigheten, missuppfattat upplysningarna i målet och åsidosatt vägledningen för betygssättning. |
3. |
Tredje grunden: Personaldomstolen har åsidosatt omsorgsplikten och missuppfattat upplysningarna i målet. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/50 |
Talan väckt den 11 september 2016 – Gamaa Islamya Egypte mot rådet
(Mål T-643/16)
(2016/C 419/66)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Gamaa Islamya Egypte (Egypten) (ombud: advokaten L. Glock)
Svarande: Europeiska unionens råd
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2016/1136 av den 12 juli 2016 om uppdatering av förteckningen över personer, grupper och enheter som omfattas av artiklarna 2, 3 och 4 i rådets gemensamma ståndpunkt 2001/931/Gusp om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av beslut (Gusp) 2015/2430 (EUT L 188, 13.7.2016, s. 21) i den del den angår Gamaa Islamya Égypte, |
— |
ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2016/1127 av den 12 juli 2016 om genomförande av artikel 2.3 i förordning (EG) nr 2580/2001 om särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter i syfte att bekämpa terrorism och om upphävande av genomförandeförordning (EU) 2015/2425 (EUT L 188, 13.7.2016, s. 1) i den del den angår Gamaa Islamya Égypte, och |
— |
förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden åtta grunder.
1. |
Första grunden: Rådet åsidosatte artikel 1.5 i rådets gemensamma ståndpunkt av den 27 december 2001 om tillämpning av särskilda åtgärder i syfte att bekämpa terrorism (2001/931/Gusp, EGT 2001, L344, s. 93, nedan kallad gemensam ståndpunkt 2001/931). |
2. |
Andra grunden: Rådet åsidosatte artikel 1.4 i gemensam ståndpunkt 2001/931. |
3. |
Tredje grunden: Rådet gjorde fel vid bedömningen av huruvida de handlingar klaganden anklagas för faktiskt begåtts. |
4. |
Fjärde grunden: Rådet gjorde en oriktig bedömning avseende huruvida sökanden är en ”terroristgrupp”. |
5. |
Femte grunden: Rådet åsidosatte artikel 1.6 i gemensam ståndpunkt 2001/931. |
6. |
Sjätte grunden: Rådet åsidosatte motiveringsskyldigheten. |
7. |
Sjunde grunden: Rådet åsidosatte rätten till försvar och rätten till ett effektivt domstolsskydd. |
8. |
Åttonde grunden: Rådet underlät att bekräfta motiveringens giltighet. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/51 |
Överklagande ingett den 6 september 2016 av Erik Simpson av det beslut som personaldomstolen meddelade den 24 juni 2016 i mål F-142/11 RENV Simpson mot rådet
(Mål T-646/16 P)
(2016/C 419/67)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Klagande: Erik Simpson (Bryssel, Belgien) (ombud: juristen M. Velardo)
Övrig part i målet: Europeiska unionens råd
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
— |
upphäva det beslut som meddelades av Europeiska unionens personaldomstol den 24 juni 2016 i mål F-142/11 RENV Erik Simpson mot rådet, i den del talan om ogiltigförklaring av det beslut som meddelats av Europeiska unionens råd den 9 december 2010 ogillades och det fastställdes att sökanden ska bära sina rättegångskostnader och ersätta rådets rättegångskostnader, |
— |
vid behov återförvisa målet till domstolen i första instans, och |
— |
förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande mål. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden två grunder.
1. |
Första grunden: Klaganden gör gällande att personaldomstolen med avseende på motiveringsskyldigheten har gjort en felaktig rättstillämpning, åsidosatt unionsrätten, underlåtit att motivera sitt beslut på föreskrivet sätt och missuppfattat bevisningen. |
2. |
Andra grunden: Klaganden hävdar att personaldomstolen med avseende på principen om likabehandling och en uppenbart oriktig bedömning har missuppfattat bevisningen, gjort en felaktig rättstillämpning, åsidosatt unionsrätten och underlåtit att motivera det omtvistade beslutet på föreskrivet sätt. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/51 |
Överklagande ingett den 16 september 2016 av HD av den dom som personaldomstolen meddelade den 21 juli 2016 i mål F-136/15, HD mot parlamentet
(Mål T-652/16 P)
(2016/C 419/68)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: HD (Aach, Tyskland) (ombud: advokaten C. Bernard-Glanz)
Övrig part i målet: Europaparlamentet
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
— |
fastställa att förevarande överklagande kan tas upp till sakprövning, |
— |
upphäva Europeiska unionens personaldomstols dom av den 21 juli 2016, HD/parlamentet (F-136/15), |
— |
bifalla de yrkanden om ogiltigförklaring som framställdes av klaganden i första instans, |
— |
förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna för förfarandena i första och andra instans. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden två grunder.
1. |
Första grunden: missuppfattning av de faktiska omständigheterna och bevisningen
|
2. |
Andra grunden: bristande motivering.
|
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/52 |
Talan väckt den 20 september 2016 – Villeneuve mot kommissionen
(Mål T-671/16)
(2016/C 419/69)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Vincent Villeneuve (Montpellier, Frankrike) (ombud: advokaten C. Mourato)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det beslut som fattades av uttagningskommittén i allmänt uttagningsprov EPSO/AD/303/15 (AD7) den 5 november 2015 vad avser sökanden, |
— |
förplikta svaranden att med stöd av artikel 134 i rättegångsreglerna ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.
1. |
Första grunden:
|
2. |
Andra grunden:
|
3. |
Tredje grunden:
|
4. |
Fjärde grunden:
|
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/53 |
Talan väckt den 22 september – Seigneur mot ECB
(Mål T-674/16)
(2016/C 419/70)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Olivier Seigneur (Frankfurt am Main, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Vandenbussche och L. Levi)
Svarande: Europeiska centralbanken
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
fastställa att talan kan tas upp till prövning och att den är välgrundad, |
— |
ogiltigförklara det beslut som Chief Services Officer fattade den 29 februari 2016 efter delegation från direktionen som tillkännagavs för personalen den 11 mars 2016 om att sökanden inte skulle beviljas ytterligare löneökningar under år 2016, |
— |
ogiltigförklara beslutet, daterat den 5 juli 2016 och mottaget den 13 juli 2016, om avslag på det särskilda klagomålet, |
— |
förplikta ECB att ersätta sökanden för den ekonomiska skada han orsakats till följd av förlusten av möjligheten att erhålla en ytterligare löneökning för år 2016, vilken uppskattas till 59 920 euro, |
— |
förplikta ECB att ersätta den ideella skada sökanden lidit som i enlighet med rätt och billighet (ex aequo et bono) uppskattas till 15 000 euro, och |
— |
förplikta ECB att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.
1. |
Första grunden: Åsidosättande av principen om icke-diskriminering i artiklarna 12 och 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 51 i anställningsvillkoren för ECB:s anställda, av rätten till en karriär och till befordran samt av rättssäkerhetsprincipen. |
2. |
Andra grunden: Chief Services Officer saknade behörighet att besluta om att det förfarande som anges i cirkulär nr 1/2011 av den 14 februari 2011 om ytterligare löneökningar inte skulle tillämpas i fråga om sökanden. |
3. |
Tredje grunden: Underlåtenhet att genomföra samråd med personalkommittén. |
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/54 |
Talan väckt den 22 september 2016 – Bowles mot ECB
(Mål T-677/16)
(2016/C 419/71)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Sökande: Carlos Bowles (Frankfurt am Main, Tyskland) (ombud: advokaterna L. Levi och M. Vandenbussche)
Svarande: Europeiska centralbanken
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
fastställa att talan kan tas upp till prövning och att den är välgrundad, |
och följaktligen
— |
ogiltigförklara det beslut som Chief Services Officer fattade den 29 februari 2016 efter delegation från direktionen som tillkännagavs för personalen den 11 mars 2016 om att sökanden inte skulle beviljas ytterligare löneökningar under år 2016, |
— |
ogiltigförklara beslutet, daterat den 5 juli 2016 och mottaget den 13 juli 2016, om avslag på det särskilda klagomålet, |
— |
förplikta ECB att ersätta sökanden för den ekonomiska skada han orsakats till följd av förlusten av möjligheten att erhålla en ytterligare löneökning för år 2016, vilken uppskattas till 49 102 euro, |
— |
förplikta ECB att ersätta den ideella skada sökanden lidit som i enlighet med rätt och billighet (ex aequo et bono) uppskattas till 15 000 euro, och |
— |
förplikta ECB att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.
1. |
Första grunden: Åsidosättande av principen om icke-diskriminering i artiklarna 12 och 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna (stadgan) och artikel 51 i anställningsvillkoren för ECB:s anställda (anställningsvillkoren), av rätten till en karriär och till befordran samt av rättssäkerhetsprincipen.
|
2. |
Andra grunden: Chief Services Officer saknade behörighet att besluta om att det förfarande som anges i cirkulär nr 1/2011 inte skulle tillämpas i fråga om sökanden.
|
3. |
Tredje grunden: Samråd med personalkommittén har inte ägt rum, vilket strider mot artikel 27 i stadgan och artiklarna 48 och 49 i anställningsvillkoren.
|
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/55 |
Överklagande ingett den 23 september 2016 av Sergio Siragusa av det beslut som personaldomstolen meddelade den 13 juli 2016 i mål F-124/15, Siragusa mot rådet
(Mål T-678/15)
(2016/C 419/72)
Rättegångsspråk: franska
Parter
Klagande: Sergio Siragusa (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna T. Bontinck och A. Guillerme)
Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd och Europaparlamentet
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
— |
upphäva det beslut som personaldomstolen meddelade den 13 juli 2016, delgivet den 14 juli 2016, Siragusa/Europeiska unionens råd (F-124/15), |
— |
pröva talan i sak och upphäva det angripna beslutet, samt |
— |
förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanser. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden en enda grund, som rör felaktig rättstillämpning.
Klaganden anser att personaldomstolen gjorde en felaktig rättstillämpning i sin rättsliga kvalificering av rådets beslut att godkänna klagandens begäran om förtidspensionering av den 11 juli 2013. Klaganden anser följaktligen att beslutet från tillsättningsmyndigheten av den 12 november 2014 att neka förtidspensionering ska anses utgöra en rättsakt som går klaganden emot om upphävande av det äldre beslutet att godta förtidspensionering, och inte ett vanligt beslut som utgör en bekräftelse av ett tyst avslagsbeslut.
Klaganden anser slutligen att eftersom beslutet av den 12 november 2014 angreps inom angiven frist, ska talan i första instans tas upp till sakprövning och prövas i sak.
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/56 |
Talan väckt den 26 september 2016 – Athletic Club mot kommissionen
(Mål T-679/16)
(2016/C 419/73)
Rättegångsspråk: spanska
Parter
Sökande: Athletic Club (Bilbao, Spanien) (ombud: advokaterna E. Lucas Murillo de la Cueva och J. Luís Carrasco)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara artikel 1 i kommissionens beslut C (2016) 4046 final av den 4 juli 2016 om statligt stöd SA.29769 (2013/C) (f.d. 2013/NN), som Spanien beviljat vissa fotbollsklubbar, i den del beslutet rör Athletic Club, |
— |
ogiltigförklara artiklarna 4 och 5 kommissionens beslut C (2016) 4046 final av den 4 juli 2016 om statligt stöd SA.29769 (2013/C) (f.d. 2013/NN), som Spanien beviljat vissa fotbollsklubbar, i den del beslutet innebär en skyldighet att återkräva det stöd som Athletic Club påstås ha beviljats och en skyldighet att avskaffa det bolagsskattesystem för föreningar utan vinstsyfte enligt vilket Athletic Club har beskattats, och |
— |
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Talan rör ogiltigförklaring av delar av kommissionens beslut C (2016) 4046 final av den 4 juli 2016 om statligt stöd SA.29769 (2013/C) (f.d. 2013/NN), som Spanien beviljat vissa fotbollsklubbar. Vad gäller sökanden, Athletic Club, har stödet enligt det angripna beslutet bestått i en skatteförmån som klubben erhållit under den aktuella perioden, till följd av att den beskattats som en förening utan vinstsyfte och inte enligt den normala bolagsskattesatsen.
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.
1. |
Första grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF
|
2. |
Andra grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF
|
3. |
Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF
|
4. |
Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 108 FEUF och av artiklarna 1 b i), 17, 18 och 19 rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).
|
5. |
Femte grunden: Åsidosättande av artikel 296 FEUF och av artikel 41.1 c i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.
|
14.11.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 419/57 |
Överklagande ingett den 3 oktober 2016 – Enoitalia mot EUIPO – La Rural Viñedos y Bodegas (ANTONIO RUBINI)
(Mål T-707/16)
(2016/C 419/74)
Överklagandet är avfattat på engelska
Parter
Klagande: Enoitalia, Corte Vigna, Baldo, Belvino, Ca' del Lago, Invino, Vinuva, Cantine Borsari, Ca' Montini, E.I., Enoi, V.E.B., Cbe, Ca.Pi SpA (Enoitalia SpA) (Calmasino di Bardolino, Italien) (ombud: advokaten S. Rizzo)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)
Motpart vid överklagandenämnden: La Rural Viñedos y Bodegas SA Ltda (Buenos Aires, Argentina)
Uppgifter om förfarandet vid EUIPO
Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden
Omtvistat varumärke: EU-ordmärket”ANTONIO RUBINI” – EU-varumärke nr 9 526 955
Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande
Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 28 juni 2016 i ärende R 1085/2015-5
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
— |
ogiltigförklara det överklagade beslutet, och |
— |
förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grund
— |
Åsidosättande av artikel 53.1 a jämförd med artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009. |