4.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 407/1

4.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 407/2

—

med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—

med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor,

—

med beaktande av FN-konventionen från 1949 om bekämpning av människohandel och utnyttjande av prostituerade,

—

med beaktande av deklarationen och handlingsplanen från Peking, som antogs vid den fjärde världskonferensen för kvinnor den 15 september 1995, de slutdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking + 5 (2000), Peking + 10 (2005) och Peking + 15 (2010) och slutdokumentet från översynskonferensen Peking + 20,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 606/2013 av den 12 juni 2013 om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1567/2003 av den 15 juli 2003 om stöd för strategier och åtgärder avseende reproduktiv och sexuell hälsa och därtill hörande rättigheter i utvecklingsländerna (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/99/EU av den 13 december 2011 om den europeiska skyddsordern (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF (5),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/41/EU av den 7 juli 2010 om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och om upphävande av rådets direktiv 86/613/EEG (6),

—

med beaktande av rådets direktiv 2010/18/EU av den 8 mars 2010 om genomförandet av det ändrade ramavtalet om föräldraledighet som ingåtts av BusinessEurope, UEAPME, ECPE och EFS och om upphävande av direktiv 96/34/EG (7),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) (8),

—

med beaktande av rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (tionde särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 89/391/EEG) (9),

—

med beaktande av rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av män och kvinnor när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster (10) och den relaterade domen av den 1 mars 2011 i Europeiska unionens domstol i Test-Achats-målet (C-236/09) (11),

—

med beaktande av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen),

—

med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av Europeiska rådet i mars 2011 (12),

—

med beaktade av kommissionens meddelande av den 5 mars 2010, Ett förstärkt engagemang för jämställdhet: Kvinnostadga (COM(2010)0078),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010, Strategi för jämställdhet 2010–2015 (COM(2010)0491),

—

med beaktade av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010, EU 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2011, Stöd till tillväxt och sysselsättning – en agenda för modernisering av Europas system för högre utbildning (COM(2011)0567),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 16 september 2013, Mid-term review of the Strategy for equality between women and men (2010-2015) (SWD(2013)0339),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 8 mars 2010, EU:s handlingsplan för jämställdhet och ökat medinflytande för kvinnor i utvecklingssamarbetet (2010–2015), (SWD(2010)0265),

—

med beaktande av slutsatserna från rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård och konsumentfrågor) av den 19–20 juni 2014,

—

med beaktande av undersökningen från Europaparlamentets utredningsavdelning C, Study on the Evaluation of the Strategy for Equality between Women and Men 2010-2015 as a contribution to achieve the goals of the Beijing Platform for Action, som offentliggjordes år 2014,

—

med beaktande av en rapport från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), Våld mot kvinnor – en undersökning omfattande hela EU. Huvudsakliga resultat, som offentliggjordes i mars 2014,

—

med beaktande av rapporten Discrimination against and living conditions of Roma women in 11 EU Member States från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), som offentliggjordes i oktober 2014,

—

med beaktande av rapporten Being Trans in the EU – Comparative analysis of the EU LGBT survey data från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA), som offentliggjordes i december 2014,

—

med beaktande av sina resolutioner av den 15 juni 1995 om den fjärde internationella kvinnokonferensen i Peking om jämställdhet, utveckling och fred (13), av den 10 mars 2005 om uppföljningen av handlingsprogrammet från FN:s fjärde kvinnokonferens (Peking + 10) (14) samt av den 25 februari 2010 om Peking + 15 – FN:s handlingsplan för jämställdhet (15),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 10 februari 2010 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2009 (16), av den 8 mars 2011 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2010 (17), av den 13 mars 2012 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2011 (18), samt av den 10 mars 2015 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2013 (19),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för lika eller likvärdigt arbete (20),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2013 om avskaffande av könsstereotyper i EU (21),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om jämställdhetsaspekterna av den ekonomiska och finansiella krisen (22) och av den 12 mars 2013 om den ekonomiska krisens inverkan på jämställdhet mellan könen och kvinnors rättigheter (23),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2013 om 57:e sessionen i FN:s kvinnokommission (CSW): Eliminering och förebyggande av alla former av våld mot kvinnor och flickor (24),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 maj 2012 med rekommendationer till kommissionen om tillämpning av principen om lika lön för manliga och kvinnliga arbetstagare för samma eller likvärdigt arbete (25),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 november 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om en jämnare könsfördelning bland icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag och därmed sammanhängande åtgärder (26),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2014 med rekommendationer till kommissionen om bekämpning av våld mot kvinnor (27),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 februari 2014 om den europeiska planeringsterminen för samordning av den ekonomiska politiken: Årlig tillväxtöversikt för 2014 (28),

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor A8–0163/2015), och av följande skäl:

A.

Rätten till likabehandling är en grundläggande rättighet enligt EU-fördragen och en viktig, i det europeiska samhället djupt rotad rättighet som är oumbärlig för samhällets vidareutveckling och som bör gälla på samma sätt i lagstiftning, praxis och rättspraxis som i det verkliga livet.

B.

EU har historiskt sett tagit en del viktiga steg för att stärka kvinnors rättigheter och öka jämställdheten mellan könen, men under det senaste årtiondet har takten dämpats när det gäller politiska åtgärder och reformer för jämställdhet på EU-nivå. Kommissionens tidigare strategi var alltför svag och resulterade inte i tillräckliga åtgärder för att öka jämställdheten. En ny strategi måste ge ny kraft åt jämställdhetsarbetet och leda till konkreta åtgärder för att stärka kvinnors rättigheter och främja jämställdhet mellan könen.

C.

Genom kommissionens tidigare strategi uppnåddes visserligen vissa av de fastställda målen, men dock inte någon full jämställdhet mellan kvinnor och män. Indikationer på samspelet mellan de olika formerna av diskriminering, tydliga mål och effektiva utvärderingsåtgärder saknades ofta och jämställdhetsintegrering tillämpades fortfarande endast i begränsad utsträckning.

D.

Jämställdhet är en av EU:s värdegrunder och erkänns i fördragen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna. EU har tagit på sig den specifika uppgiften att integrera jämställdhet i all sin verksamhet. Jämställdheten är oumbärlig som strategiskt mål för att uppnå EU:s allmänna mål, såsom den eftersträvade sysselsättningsgraden inom Europa 2020-strategin, och en central ekonomisk faktor för att främja en rättvis ekonomisk tillväxt för alla. Att minska yrkesmässig ojämlikhet syftar inte bara till likabehandling utan också till effektivitet och flexibilitet på arbetsmarknaden.

E.

Klyftorna är fortfarande stora mellan romer och majoritetssamhället i fråga om utbildning, sysselsättning, hälsa och diskriminering. Situationen för de romska kvinnorna i EU är ännu värre till följd av flerfaldig diskriminering på grund av både etnicitet och kön.

F.

Europas ekonomiska och politiska ställning kan förbättras och följderna av de demografiska förändringarna motverkas endast om alla kvinnors och mäns kompetens och potential tas till vara.

G.

Vi kan inte hålla fast vid ekonomiska modeller som inte längre fungerar, är miljömässigt ohållbara och grundas på en omodern könsuppdelning av arbetet som ändå har raserats av kvinnans inträde på arbetsmarknaden. Vi behöver en ny modell som är baserad på kunskap och innovation, är socialt hållbar, tar med kvinnors fulla kapacitet i produktionsmönstret – bland annat genom att ifrågasätta vissa industrinormer och de faktorer som tilldelar män och kvinnor olika yrken – ger en balanserad ansvarsfördelning mellan män och kvinnor inom den offentliga och den privata sfären samt gör det möjligt för arbetstagare av båda könen att förena privatliv och arbetsliv.

H.

Att underlätta tillgången till högkvalitativ och prismässigt överkomlig barnomsorg, äldreomsorg och tjänster för andra omsorgsbehövande personer är av grundläggande vikt för att lika många kvinnor som män ska arbeta och studera.

I.

I år är det 20 år sedan handlingsplattformen från Peking antogs, och dess mål och fullständiga genomförande är mer aktuella än någonsin.

J.

Våld mot kvinnor, både fysiskt, sexuellt och psykiskt, är ett stort hinder för jämställdheten och alltjämt den mest utbredda kränkningen av de mänskliga rättigheterna som påverkar alla delar av samhället, samtidigt som det är ett av de brott som anmäls minst. Trots åtgärder för att bekämpa det har enligt en undersökning som gjordes av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter (FRA) i mars 2014 55 % av kvinnorna utsatts för en eller flera former av sexuella trakasserier under sitt liv och 33 % av kvinnorna har utsatts för fysiskt och/eller sexuellt våld sedan 15 års ålder. Att kunna leva utan våld är en förutsättning för kvinnors fullständiga deltagande i samhällslivet, och det krävs kraftåtgärder för att bekämpa våld mot kvinnor.

K.

Tvångsprostitution är våld som särskilt drabbar de mest utsatta och är mestadels kopplat till organiserade kriminella nätverk och människohandel och utgör ett hinder för jämställdhet mellan kvinnor och män.

L.

Genom traditionella strukturer och negativa skatteincitament tvingas kvinnor in i rollen som den person som inte tjänar huvudinkomsten i hushållet, vilket kommer till uttryck i både vertikal och horisontell segregering på arbetsmarknaden, ofullständiga yrkeskarriärer och könsspecifika löneskillnader. Kvinnor utför dessutom betydligt oftare obetalt vård-, hushålls- och omsorgsarbete där de tar hand om barn, äldre och andra omsorgsbehövande personer och har därför mindre tid för ett betalt arbete, vilket i sin tur leder till mycket lägre pension. Det krävs därför ett fortsatt främjande av möjligheterna att förena familjeliv och yrkesliv genom konkreta åtgärder, särskilt för att uppnå målen i strategin Europa 2020, varvid framför allt män måste involveras mer.

M.

Sysselsättningsgraden för kvinnor är 63 %, eller 53,5 % om sysselsättningen mäts i heltidsekvivalenter (29). Lönegapet mellan kvinnor och män ligger på 16,4 % och pensionsgapet på i genomsnitt 39 %. Kvinnors deltagande på arbetsmarknaden omsätts inte alltid i inflytande. Maktpositioner och beslutsfattande positioner innehas till största delen av män, vilket begränsar kvinnors möjligheter till inflytande och innebär ett demokratiskt underskott i beslutsfattandet, med tanke på att kvinnor utgör halva befolkningen. Jämställdhetsarbete handlar inte bara om att förbjuda diskriminering på grund av kön, och positiv särbehandling av kvinnor har visat sig vara grundläggande för att kvinnor verkligen ska komma in på arbetsmarknaden och delta i det politiska och ekonomiska beslutsfattandet och i samhällslivet i stort. Exkluderingen av kvinnor på maktpositioner och i beslutsfattande organ har en negativ effekt på kvinnans förmåga att utöva inflytande över sin egen utveckling och frigörelse men även över samhällets utveckling.

N.

Kvotering och jämställda listor i det politiska beslutsfattandet har visat sig vara ytterst effektiva verktyg för att komma till rätta med diskriminering och könsmaktskillnader och för att förbättra den demokratiska representationen i politiska beslutsfattande organ.

O.

Misslyckandet med att främja en politik som gör det möjligt att uppnå en balans mellan arbetsliv och privatliv, det otillräckliga främjandet av flexibla arbetstider, särskilt bland män, och det låga utnyttjandet av föräldraledighet och pappaledighet är kraftiga hinder för kvinnors ekonomiska oberoende och för en rättvis fördelning av ansvaret för familj och hushåll.

P.

Fattigdomen i Europa har i oproportionerligt stor utsträckning ett kvinnligt ansikte. Särskilt ensamstående mödrar, kvinnor med funktionsnedsättning, unga och gamla kvinnor, migrerande kvinnor och kvinnor som tillhör etniska minoriteter drabbas av fattigdom och social utestängning. Detta förstärks ytterligare genom den ekonomiska krisen och särskilda åtstramningsåtgärder, som inte bör rättfärdiga att mindre görs för jämställdheten, samt genom osäkra anställningar, deltidsarbete, låga löner och pensioner, svårigheter att få tillgång till grundläggande social- och vårdtjänster och det faktum att framför allt arbetsplatser inom den offentliga sektorn och tjänster inom vård och omsorg dras in, vilket gör jämställdhetsperspektivet ännu viktigare.

Q.

Kvinnor på landsbygden drabbas i större utsträckning av flerfaldig diskriminering och av könsstereotyper än kvinnor i stadsområden. Sysselsättningsgraden för kvinnor på landsbygden är mycket lägre än för kvinnor i städerna. På landsbygden är möjligheterna till högkvalitativ sysselsättning få. Många kvinnor kommer dessutom aldrig in på den officiella arbetsmarknaden och är därför varken anmälda som arbetssökande eller registrerade i arbetslöshetsstatistiken, vilket orsakar särskilda ekonomiska och rättsliga problem i samband med rätten till mammaledighet, sjukledighet, pension och tillgång till socialt skydd, och även problem i händelse av skilsmässa.

R.

De traditionella könsrollerna och stereotyperna har fortfarande stor inverkan på arbetsfördelningen i hemmet, inom utbildningen, i yrkeskarriären, på arbetsplatsen och i samhället i stort.

S.

Könsstereotyper och traditionella strukturer har en negativ inverkan på hälsan och den allmänna tillgången till sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter, som utgör grundläggande mänskliga rättigheter och därför aldrig får inskränkas. Rätten till sin egen kropp och till självbestämmande är en grundförutsättning för alla människors lika värde.

T.

Ett av sex par i världen upplever någon form av infertilitetsproblem. Kommissionen bör lägga fram en ny komparativ analys av assisterad befruktning i EU, eftersom den som gjordes 2008 (SANCO/2008/C6/051) – som visade på betydande skillnader när det gäller tillgången till fertilitetsbehandling – har blivit förlegad.

U.

Det finns fortfarande könssegregerade skolor, och skolmaterial innehåller ofta stereotyper som bidrar till att flickors och pojkars traditionella åtskilda roller lever kvar, vilket inverkar negativt på deras valmöjligheter. Dessa rollmönster förstärks ytterligare, framför allt genom framställningar och den bild av kvinnor som förmedlas i media, i material på internet och i reklam.

V.

Transpersoner i hela EU utsätts idag ofta för diskriminering, trakasserier och våld på grund av sin könsidentitet eller sitt könsuttryck.

W.

EU har ett ansvar och ska vara en förebild för jämställdhet och kvinnors rättigheter, som bör bli en central fråga i de yttre åtgärderna. Jämställdhet, bekämpande av könsrelaterat våld samt kvinnors egenmakt är en nödvändighet för uppnåendet av de internationella utvecklingsmålen och för en framgångsrik europeisk utrikespolitik, politik för utvecklingssamarbete och internationell handelspolitik. Kvinnor är inte bara mer sårbara för energi-, miljö- och klimatförändringseffekter utan är också starka aktörer när det gäller strategier för minsknings- och anpassningsåtgärder samt en drivkraft för en rättvis och hållbar tillväxtmodell.

X.

De institutionella mekanismerna utgör en nödvändig grund för att förverkliga jämställdheten. Dessutom måste jämställdheten tillsammans med koncepten jämställdhetsintegrering, jämställdhetsbudgetering och konsekvensanalys ur ett jämställdhetsperspektiv behandlas som en viktig, övergripande aspekt inom samtliga politiska områden i EU och dess medlemsstater.

Y.

Könsspecifika data är ett viktigt verktyg för att åstadkomma verkliga framsteg och utvärdera resultat effektivt.

Z.

De senaste åren har rörelser mot jämställdhet vunnit mark i ett antal medlemsstater med försök att förstärka traditionella könsroller och med ifrågasättanden av de framsteg som gjorts på jämställdhetsområdet.

AA.

De aktuella utmaningarna och de erfarenheter som gjorts visar att frånvaron av en sammanhållen politik mellan olika områden tidigare stått i vägen för jämställdhet och att vi måste bli bättre på att med tillräckligt stora resurser samordna, sprida och främja kvinnors rättigheter, med hänsyn till deras olika levnadsförhållanden.

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta och anta en ny separat strategi för kvinnors rättigheter och jämställdhet i Europa som syftar till att skapa lika möjligheter och som baseras på de prioriterade områdena i den tidigare strategin i syfte att avskaffa all diskriminering som kvinnor utsätts för på arbetsmarknaden när det gäller löner, pensioner, beslutsfattande, tillgång till varor och tjänster, möjligheter att förena familj och yrkesliv samt alla former av våld mot kvinnor, och i syfte att undanröja könsrelaterade diskriminerande strukturer och metoder. Parlamentet understryker att den nya strategin för kvinnors rättigheter och jämställdhet noga måste beakta de flerfaldiga och intersektionella former av diskriminering som tas upp i artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som har gemensamma bakomliggande faktorer men som drabbar kvinnor olika, och att den måste innehålla specifika åtgärder för att stärka rättigheterna för olika grupper av kvinnor, däribland kvinnor med funktionsnedsättning, migrerande kvinnor och kvinnor som tillhör etniska minoriteter, romska kvinnor, äldre kvinnor, ensamstående mödrar och hbti-kvinnor.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att även ta fram åtgärder för att undanröja diskriminering av alla kvinnor i all deras mångfald inom ramen för en bredare antidiskrimineringsstrategi samt en egen och separat hbti-färdplan. I detta avseende uppmanar parlamentet rådet att så snart som möjligt enas om en gemensam ståndpunkt om förslaget till direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, som är blockerat sedan det antogs av parlamentet i april 2009.

3.

Europaparlamentet beklagar att EU:s jämställdhetsstrategi 2010–2015 inte specifikt tar upp frågan om funktionsnedsättning, trots att kvinnor med funktionsnedsättning ofta befinner sig i en mer utsatt position än män med funktionsnedsättning och i högre grad riskerar fattigdom och social utestängning. Därför uppmanar parlamentet kommissionen att ta itu med behoven hos kvinnor med funktionsnedsättning för att de i högre grad ska kunna delta på arbetsmarknaden. Parlamentet beklagar även att EU:s handikappstrategi 2010–2020 inte innehåller något genusperspektiv eller något särskilt kapitel om en jämställdhetsspecifik handikappolitik.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att involvera det civila samhället och arbetsmarknadens parter på ett strukturerat sätt vid utvecklingen och den kontinuerliga utvärderingen av strategin.

5.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att rätten till kollektivavtal förstärks och efterlevs i den privata och offentliga sektorn, då detta är ett ovärderligt instrument för reglering av arbetsförhållandena och för att man ska kunna bekämpa lönediskriminering och främja jämställdhet.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utvärderingen av tillämpningen av direktiv 2004/113/EG om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster beakta fall av diskriminering.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydliggöra den roll som EU vill spela i världen och i arbetet med medlemsstaterna, inklusive deras ansvariga jämställdhetsmyndigheter, både inom och utanför unionens gränser, och att sträva efter att uppnå dessa mål såväl genom att tillämpa konceptet jämställdhetsintegrering på alla områden som genom att vidta enskilda riktade och specifika åtgärder. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att integrera jämställdhetsperspektivet och kampen mot könsrelaterat våld i unionens utrikespolitik, politik för utvecklingssamarbete och internationella handelspolitik, och säkerställa nödvändiga ekonomiska instrument och mänskliga resurser.

8.

Europaparlamentet beklagar än en gång att jämställdhetsperspektivet inte behandlas på lämpligt sätt i Europa 2020-strategin. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och rådet att se till att jämställdhetshänsyn integreras i alla program, åtgärder och initiativ som inleds inom ramen för strategin och att införa en särskild pelare för jämställdhet mellan kvinnor och män i strategin, att betrakta målen i denna framtida strategi som en del av den europeiska planeringsterminen och att införa ett jämställdhetsperspektiv i de landsspecifika rekommendationerna och i den årliga tillväxtöversikten.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samla in, analysera och offentliggöra tillförlitliga könsspecifika uppgifter samt jämställdhetsindikatorer på alla politikområden och alla styrelsenivåer, och bygga vidare på det arbete som bedrivs av Europeiska jämställdhetsinstitutet och Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, för att göra det möjligt att analysera utformningen och tillämpningen av jämställdhetsstrategier i EU och medlemsstaterna, uppdatera dessa strategier och utvärdera hur jämställdhetsperspektivet integreras i alla lämpliga politikområden nationellt och på unionsnivå och att där det är möjligt ytterligare dela upp dessa uppgifter utifrån ras eller etniskt ursprung, religion eller tro och funktionsnedsättning, för att möjliggöra en intersektionell analys på alla politikområden och därmed dokumentera den flerfaldiga diskriminering som vissa grupper av kvinnor utsätts för. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra konsekvensanalyser av medlemsstaternas politik ur ett jämställdhetsperspektiv, särskilt när de föreslår arbetsmarknads- och pensionsreformer.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma strategin i form av en konkret handlingsplan med tydlig identifiering av ansvariga aktörer, varvid denna särskilt ska beakta nedanstående specifika förslag inom områdena våld mot kvinnor, arbete och tid, kvinnor i maktposition och beslutsfattande position, ekonomiska resurser, hälsa, kunskap, utbildning och medier, global utblick samt institutionella mekanismer och jämställdhetsintegrering. Parlamentet framhåller behovet av att, i tillämpliga fall och med full respekt för EU:s befogenheter, införa lagstiftning som stärker den rättsliga ramen för jämställdhet.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, liksom redan i sin resolution av den 25 februari 2014 med rekommendationer om bekämpning av våld mot kvinnor, att lägga fram ett lagstiftningsförslag som föreskriver både ett enhetligt system för insamling av statistiska uppgifter och ett förstärkt tillvägagångssätt från medlemsstaternas sida för att förebygga och avskaffa alla former av våld mot kvinnor och flickor samt könsrelaterat våld och som möjliggör tillgång till rättsväsendet utan onödiga hinder.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i den framtida strategin införa en definition av könsbaserat våld i linje med bestämmelserna i direktiv 2012/29/EU och att så snart som möjligt lägga fram en övergripande strategi mot våld mot kvinnor och flickor och könsrelaterat våld, som innefattar en bindande rättsakt. Parlamentet uppmanar rådet att aktivera övergångsklausulen genom att anta ett enhälligt beslut om att lägga könsrelaterat våld till de brottsområden som anges i artikel 83.1 i EUF-fördraget.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att EU ansluter sig till Istanbulkonventionen och att inleda det förfarandet så snart som möjligt, samt att främja medlemsstaternas ratificering av Istanbulkonventionen genom den nya strategin och att aktivt verka för att bekämpa våld mot kvinnor och flickor. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att underteckna och ratificera Istanbulkonventionen snarast möjligt.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen än en gång att utnämna 2016 till Europaåret för bekämpande av våld mot kvinnor och flickor och att under ett sådant år prioritera framtagandet av långtgående och handlingskraftiga strategier för att markant minska det våld som drabbar kvinnor och flickor.

15.

Europaparlamentet uppmanar EU att stödja medlemsstaterna vid utarbetandet av kampanjer och strategier mot de dagliga kränkningarna av kvinnor i det offentliga rummet och att därvid dela med sig av bästa praxis till länderna.

16.

Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att ytterligare övervaka införlivandet och genomförandet av direktivet om brottsoffers rättigheter samt stöd till och skydd av brottsoffer, förordningen om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga förfaranden och direktivet om den europeiska skyddsordern fram till och med år 2015 men även därefter.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förankra nolltoleranskampanjer i strategin och att stödja medlemsstaterna när det gäller att medvetandegöra samhället om problemet med våld mot kvinnor och när det gäller att främja årliga informationskampanjer om orsakerna till våld och övergrepp samt om förebyggande, tillgång till rättslig prövning och stöd till offren. Parlamentet betonar hur viktigt det är att hela samhället, i synnerhet män och pojkar, mer konkret involveras i kampen mot våld mot kvinnor. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen att följa upp sina initiativ i kampen mot kvinnlig könsstympning.

18.

Europaparlamentet framhåller att ett effektivt bekämpande av våld mot kvinnor och av straffrihet kräver en förändrad attityd mot kvinnor och flickor i samhället, där kvinnor alltför ofta framställs i underordnade roller och våld mot dem alltför ofta tolereras eller inte tillmäts betydelse. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna när det gäller att förebygga och bekämpa våld i alla dess former och motiven bakom det och när det gäller att skydda kvinnor som utsatts för övergrepp, samt att anta specifika åtgärder för de olika aspekterna, däribland ökat stöd till kvinnojourer och organisationer som arbetar med att stödja kvinnor som utsätts för könsrelaterat våld, och förebyggande åtgärder, t.ex. att bekämpa könsstereotyper och diskriminerande sociokulturella attityder redan från tidig ålder och straffa förövarna.

19.

Europaparlamentet konstaterar att feminiseringen av fattigdom kan leda till ökad kvinnlig människohandel, sexuell exploatering och tvångsprostitution, vilket innebär att kvinnor blir mer ekonomiskt beroende. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka skälen till att kvinnor prostituerar sig och lösningar för att motverka efterfrågan. Parlamentet framhåller vikten av program för kvinnor som vill lämna prostitution.

20.

Europaparlamentet understryker vikten av systematisk utbildning av den behöriga personal som har hand om kvinnor som utsatts för fysiskt, sexuellt och psykiskt våld. Detta är helt nödvändigt för den personal som först kommer i kontakt med dessa kvinnor, bl.a. inom socialtjänsten, vården, civilskyddet och polisen.

21.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut genomföra direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel, och uppmanar kommissionen att utvärdera och övervaka genomförandet och att identifiera bästa praxis som medlemsstaterna kan utbyta med varandra inför antagandet av en ny strategi mot människohandel när den nuvarande löper ut 2016 – en strategi som bör innehålla ett jämställdhetsperspektiv, prioritera rättigheterna för offer för människohandel, med en särskild pelare avseende människohandel för sexuella ändamål och med särskilt fokus på nya metoder för människohandel som växer fram i takt med att andra mer etablerade metoder stängs – samt att se till att alla medlemsstaters politik, budgetar och resultat i samband med utvecklingen av strategin är öppna för insyn och tillgängliga.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna att se till att offer för stalkning kan utnyttja det skydd som erbjuds genom befintliga åtgärder, t.ex. den europeiska skyddsordern, förordningen om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga frågor och EU:s brottsofferdirektiv, när de flyttar från ett EU-land till ett annat, och att överväga ytterligare åtgärder för att förbättra skyddet av offer för stalkning, med tanke på att uppgifter visar att 18 % av kvinnorna i EU har utsatts för stalkning från 15 års ålder och att ett av fem stalkningsoffer uppger att beteendet fortsatt i två år eller mer (30).

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaternas behöriga myndigheter vid utformningen av deras handlingsprogram för jämställdhet och att särskilt uppmärksamma nya former av våld mot kvinnor och flickor som nättrakasserier, nätstalkning (31) och nätmobbning samt att genomföra kontinuerliga utvärderingar. Parlamentet understryker i detta sammanhang även vikten av ett nära samarbete med det civila samhället för tidigare upptäckt av och effektivare bekämpning av problemområden.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att medlemsstaterna gör det möjligt att juridiskt fullt ut erkänna en persons önskade kön, bl.a. byte av förnamn, personnummer och andra könsindikatorer i identitetshandlingar.

25.

Europaparlamentet uppmanar återigen kommissionen att så snart som möjligt, inom ramen för Europeiska jämställdhetsinstitutet, inrätta ett europeiskt organ för övervakning av våld mot kvinnor under ledning av en europeisk samordnare för bekämpande av våld mot kvinnor och flickor.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i den nya strategin särskilt uppmärksamma olika möjligheter att förena arbete och familjeliv. Parlamentet beklagar i detta sammanhang de avstannade förhandlingarna om antagandet av direktivet om mammaledighet och framhäver än en sin obegränsade samarbetsvilja. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att under tiden trygga moderskapsskyddet, vidta åtgärder för att förhindra ogrundade uppsägningar i samband med graviditet och skydda kvinnor och män med omsorgsansvar från ogrundad uppsägning.

27.

Europaparlamentet påpekar att vissa medlemsstater, trots den EU-finansiering som finns tillgänglig, har genomfört budgetnedskärningar som drabbar tillgången till, kvaliteten på och kostnaderna för barnomsorg. Detta försvårar möjligheten att förena arbete och familjeliv, vilket framför allt drabbar kvinnor. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka uppnåendet av Barcelonamålen och att fortsatt stödja medlemsstaterna vid införandet av en barnomsorg av hög kvalitet till rimliga kostnader och med rimliga öppettider, samt att successivt ta fram nya mål i fråga om barnomsorgsinrättningar. Parlamentet understryker i detta avseende även vikten av att skapa ett större utbud av bättre och mer lättillgänglig vård och omsorg för barn, äldre och personer som behöver särskild vård, inklusive assistans till personer i beroendeställning, och att säkerställa att tillgången till dessa tjänster är förenlig med arbetstiderna för heltidsarbetande kvinnor och män. Parlamentet konstaterar att mer omfattande barnomsorgsmöjligheter är beroende inte bara av den nödvändiga offentliga politiken utan även av incitament till arbetsgivare att erbjuda sådana lösningar.

28.

Europaparlamentet understryker vikten av flexibla arbetsformer för att kvinnor och män ska kunna förena yrkes- och familjeliv, förutsatt att arbetstagaren fritt bestämmer sitt val, och uppdrar åt kommissionen att koordinera och driva på utbytet av bästa praxis. Parlamentet understryker i detta sammanhang behovet av att bedriva informationskampanjer för en jämn fördelning av hushålls-, vård- och omsorgsarbete, förbättra investeringarna i vårdinrättningar samt uppmuntra mäns deltagande och införa pappaledighet på minst tio dagar och föräldraledighet som är tillgänglig för båda föräldrarna men med starka initiativ för pappor, såsom föräldraledighet som inte kan överföras. Parlamentet betonar att en jämställd föräldraledighet gynnar alla familjemedlemmar och kan verka som incitament för minskning av diskriminering kopplat till föräldraledighet.

29.

Europaparlamentet efterlyser nödvändiga åtgärder för att för att öka sysselsättningsgraden hos kvinnor, till exempel genom prismässigt överkomlig vård och barnomsorg, adekvata mamma-, pappa- och föräldraledighetsystem samt flexibilitet i fråga om arbetstid och arbetsplats. Parlamentet understryker vikten av goda och trygga arbetsformer för att både kvinnor och män ska kunna förena arbete och privatliv, och uppmanar kommissionen att samordna och främja förbättringen av arbetstagarnas rättigheter för ökad jämställdhet. Parlamentet poängterar att en förbättrad balans mellan familje-, privat- och yrkeslivet är en viktig faktor för ekonomisk återhämtning, hållbar demografi samt personligt och socialt välbefinnande, och konstaterar att ett jämställt deltagande av män och kvinnor på arbetsmarknaden skulle kunna öka EU:s ekonomiska potential avsevärt och samtidigt befästa dess rättvisa och inkluderande karaktär. Enligt OECD:s beräkningar skulle en fullständig konvergens av deltagandegraden leda till att BNP per capita ökade med 12,4 % till 2030. Parlamentet påpekar att deltidsarbete, som till största delen utförs av kvinnor, visserligen kan göra det lättare att förena arbete och familjeliv men att det också innebär färre tillfällen att göra karriär, lägre löner och pensioner och ett underutnyttjande av humankapitalet, vilket i sin tur leder till lägre ekonomisk tillväxt och minskat välstånd.

30.

Europaparlamentet understryker vikten av att be Europeiska jämställdhetsinstitutet samla in omfattande könsspecifika uppgifter om fördelningen av tiden för omsorgs-, vård- och hushållsarbete samt fritid i syfte att företa en regelbunden utvärdering.

31.

Europaparlamentet rekommenderar att en mer omfattande familje- och arbetslagstiftning utformas med avseende på familjer med ensamstående föräldrar och hbt-föräldrar, eftersom familjesammansättningen och definitionen av familj förändras över tid.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja kvinnornas röst i den sociala dialogen och kvinnlig representation i fackföreningar inom alla sektorer.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med strategin verka för att medlemsstaterna ratificerar Internationella arbetsorganisationens konvention nr 189 för att stärka rättigheterna för europeiska hushålls- och vårdarbetare.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaternas behöriga myndigheter i fråga om att skapa incitament för arbetsgivare att omvandla informellt arbete till formellt arbete. Parlamentet framhåller det omfattande odeklarerade arbete som kan konstateras framförallt i kvinnodominerade sektorer, såsom arbete i privata hushåll. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekämpa osäkra anställningar och odeklarerat arbete för kvinnor, företeelser som bidrar till en fullständig avreglering av kvinnors lönestrukturer och därmed till ökad fattigdom bland kvinnor, särskilt senare i livet, och som har en negativ inverkan både på kvinnors sociala trygghet och på EU:s BNP-nivåer. Medlemsstaterna uppmanas även att se till att arbetstagare åtnjuter lämpligt socialt skydd. Parlamentet efterlyser ett snabbt inrättande av det europeiska forumet för att bättre förebygga och motverka odeklarerat arbete.

35.

Europaparlamentet betonar att feminiseringen av fattigdomen beror på flera faktorer. Hit hör kvinnors karriäruppehåll, löneskillnader mellan könen (16,4 %), pensionsklyftan (39 %), ojämställd karriärutveckling, det faktum att kvinnor ofta är anställda med kontrakt som inte följer standarden (t.ex. ofrivillig deltid, tillfällig anställning eller arbetsavtal där antalet arbetstimmar ej avtalats), avsaknad av socialförsäkring för partner som hjälper egenföretagare samt fattigdom i hushåll med ensamstående mödrar. Målet att lyfta 20 miljoner människor ur fattigdom senast 2020 kan nås genom strategier mot fattigdom och diskriminering som bygger på jämställdhetsintegrering, genom handlingsprogram som ägnar särskild uppmärksamhet åt missgynnade kvinnor och som understöds av åtgärder riktade mot fattigdom bland kvinnor samt genom förbättring av arbetsförhållandena i sektorer med låg inkomst där kvinnor är överrepresenterade. Den flerfaldiga diskriminering som kvinnor utsätts för på grund av funktionsnedsättning, ras och etnisk bakgrund, socioekonomisk status, könsidentitet och andra faktorer bidrar till feminiseringen av fattigdomen. Det är viktigt att övervaka vilka könsspecifika effekter skatte- och arbetstidsmodeller har för kvinnor och familjer.

36.

Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen vidtar alla åtgärder som står till dess förfogande för att säkerställa att alla aspekter av EU-direktiven om likabehandling av kvinnor och män tillämpas, bland annat av arbetsmarknadsparterna – som förhandlar fram kollektivavtal – och att kommissionen främjar en dialog med arbetsmarknadsparterna för att titta på frågor såsom transparent lönesättning och villkoren för deltids- och visstidsanställningar för kvinnor och uppmuntra kvinnors deltagande i ”gröna” och innovativa branscher. Parlamentet betonar att pensioner är en viktig faktor som är avgörande för förmånstagarnas ekonomiska oberoende, och att pensionsskillnaderna återspeglar de ackumulerade nackdelar som följer av ett yrkesliv på en könsdiskriminerande arbetsmarknad. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att minska pensionsskillnaderna mellan könen, som är en direkt konsekvens av löneskillnaderna mellan könen, samt att utvärdera hur de nya pensionssystemen påverkar kvinnor, med särskild hänsyn till deltidsanställningar och atypiska anställningsavtal.

37.

Europaparlamentet framhäver betydelsen av öka medvetenheten om konceptet gemensamt ägande på EU-nivå för att garantera ett fullständigt erkännande av kvinnors rättigheter inom jordbrukssektorn. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att arbeta för att införa en strategi som skapar arbetstillfällen för kvinnor på landsbygden och kan garantera en rimlig pension för de kvinnliga pensionärer inom EU som lever under otrygga förhållanden. Parlamentet efterslyser stöd till politiska insatser för att stärka kvinnors roll i jordbruket och för att de ska representeras på lämpligt sätt i alla politiska, ekonomiska, och sociala forum inom jordbrukssektorn.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta de socioekonomiska hinder som kvinnor möter under särskilda omständigheter, exempelvis i landsbygdsområden, i mansdominerade sektorer och på äldre dagar, liksom även kvinnor med funktionsnedsättning. Parlamentet framhåller att osäkra anställningar alltjämt är vanligare förekommande bland kvinnor än bland män och att situationen med osäkra anställningar har förvärrats på grund av krisen. Parlamentet oroas över antalet och andelen kvinnor som är förvärvsarbetande men fattiga. Parlamentet anser att främjandet av kvinnors återinträde på arbetsmarknaden kräver politiska lösningar av flera olika dimensioner som integrerar livslångt lärande, åtgärder för att motverka osäkra anställningsförhållanden och främja arbeten med tillhörande rättigheter samt varierande organisation av arbetet. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att stärka jämställdhetsperspektivet i alla program för att öka sysselsättningen och skapa arbeten av hög kvalitet i enlighet med ILO:s agenda för anständigt arbete.

39.

Europaparlamentet betonar att ekonomisk tillväxt och konkurrenskraft i EU är avhängigt av att skillnaden minskas mellan kvinnors utbildningsnivå (60 % av alla med universitetsexamen i Europa är kvinnor) och deras deltagande och ställning på arbetsmarknaden. Alla aspekter av vertikal och horisontell segregering måste bekämpas, eftersom sådan segregering gör att anställningen av kvinnor begränsas till vissa sektorer och utesluter dem från högre nivåer inom företagshierarkin. Befintlig lagstiftning som innehåller positiv särbehandling, framför allt inom den offentliga sektorn i vissa medlemsstater, har förbättrat jämställdheten på ingångsnivå men det måste utvidgas till att omfatta alla karriärnivåer.

40.

Europaparlamentet påpekar att den utan tvekan största ökningen av andelen kvinnor i företagsstyrelser har påvisats i länder som redan har antagit lagstiftning om obligatorisk kvotering. I de medlemsstater där inga bindande åtgärder har vidtagits är företagen fortfarande långt ifrån att uppnå en acceptabel könsfördelning. Parlamentet framhåller behovet av öppna förfaranden vid tillsättningen av kvinnor som icke verkställande styrelseledamöter i börsnoterade företag. Den offentliga och den privata sektorn uppmuntras att införa frivilliga system för att främja kvinnliga chefer. Kommissionen uppmanas att i strategin ta med konkreta åtgärder för att främja lika representation av kvinnor och män i ledande ställning, och att stödja rådet vid förhandlingarna om antagandet av direktivet om en jämnare könsfördelning i bolagsstyrelser. Rådet uppmanas att så snart som möjligt nå fram till en gemensam ståndpunkt om detta förslag till direktiv.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge medlemsstaterna incitament att skapa en jämnare fördelning av kvinnor och män i kommunfullmäktige, i regionala och nationella parlament och i Europaparlamentet, och understryker härvidlag vikten av en jämn könsfördelning på vallistor som toppas växelvis av en man och en kvinna. Parlamentet framhåller betydelsen av kvoter för att öka kvinnors närvaro i det politiska beslutsfattandet. Parlamentet uppmanar samtliga EU-institutioner att vidta interna åtgärder för att öka jämställdheten inom de egna beslutsfattande organen genom att föreslå både en kvinnlig och en manlig kandidat till topposter inom EU. Parlamentet anser att nästkommande kommission bör ha som krav att vara jämställd och att tillsättningen av en jämställd kommission också är en viktig markering inför det framtida jämställdhetsarbetet.

42.

Europaparlamentet pekar på den rådande obalansen när det gäller mäns och kvinnors deltagande i beslutsfattandet i det politiska, offentliga och ekonomiska livet, och framhåller att hindren för kvinnors deltagande kan härledas till en kombination av könsrelaterad diskriminering och stereotypa attityder som fortfarande lever kvar i näringslivet, politiken och samhället. Kvinnor utgör 60 % av de nyutexaminerade men är underrepresenterade inom till exempel vetenskap och forskning. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka kvinnors medvetenhet om utbildningsmöjligheter på detta område samt att se till att kvinnor har samma möjligheter som män att få tillträde till och möjlighet att göra karriär inom de tillhörande yrkena. Parlamentet konstaterar att kvinnors karriärutveckling i allmänhet är svag. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ge uppmuntran och stöd åt kvinnor så att de kan få framgångsrika karriärer, bland annat genom positiva åtgärder såsom program för nätverksarbete och mentorskap, samt att skapa fullgoda förutsättningar och säkerställa att kvinnor i alla åldrar har samma möjligheter som män till utbildning, befordran, fortbildning och omskolning. Parlamentet betonar vikten av en politik som syftar till jämställdhet mellan kvinnor och män på sysselsättningsområdet med hänsyn tagen till den potentiella utsattheten för kvinnor på topposter. Parlamentet betonar särskilt att kommissionen bör främja politik mot trakasserier på arbetsplatsen (32).

43.

Europaparlamentet betonar att kvinnor utgör 52 % av Europas totala befolkning, men endast en tredjedel av egenföretagarna och företagsgrundarna i EU. Parlamentet understryker vikten av stödprogram för kvinnliga företagare samt för kvinnor inom vetenskap och akademi, och uppmanar EU att stödja sådana program på ett mer konkret sätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra analyser och utarbeta förslag om hur kvinnor kan uppmuntras att starta företag. Parlamentet understryker att potentiella kvinnliga företagare, forskare och akademiker bör göras medvetna om stödprogram och finansieringsmöjligheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja åtgärder och insatser för att hjälpa och ge rådgivning till kvinnor som bestämmer sig för att blir företagare och att uppmuntra kvinnors företagande, underlätta och förenkla tillgången till finansiering och annat stöd och minska pappersexercisen och andra hinder för kvinnors nyföretagande.

44.

Europaparlamentet påpekar än en gång att det alltjämt förekommer löneskillnader mellan könen som knappt har minskat de senaste åren. Parlamentet understryker att löneskillnaderna mellan könen har sin grund i det otillräckliga kvinnliga deltagandet på arbetsmarknaden, vertikal och horisontell segregering och det faktum att de sektorer där kvinnor är överrepresenterade ofta har lägre löner. Parlamentet uppmanar kommissionen att övervaka genomförandet av direktiv 2006/54/EG och att lägga fram specifika åtgärder – både lagstiftning och andra åtgärder – som beaktar de strukturella löneskillnaderna för att garantera lönetransparens och tillämpa påföljder, och på så vis minska löneskillnaderna mellan könen, samt att lägga fram en årlig framstegsrapport i frågan. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att ta fasta på att det senaste direktivet om offentlig upphandling kan vara ett verktyg för att främja och stärka jämställdhetsintegrering genom att överväga att på grundval av befintlig nationell lagstiftning fastställa krav på likabehandling och jämställdhet som villkor för offentliga upphandlingskontrakt i tillämpliga fall. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att undersöka om sociala klausuler i offentlig upphandling kan vara ett potentiellt verktyg för att stärka politiken för social inkludering. Parlamentet inser att denna tanke måste utvecklas under med respekt för EU:s konkurrensrätt.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta den demografiska utvecklingen och hushållens förändrade storlek och sammansättning när de utformar sin skattepolitik, sina sociala trygghetssystem och sin offentliga service.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i kampen mot fattigdomen, som främst drabbar ensamstående kvinnor med barn och som förvärrats ytterligare genom krisen och i ökad utsträckning leder till social utestängning.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna när det gäller att i högre grad utnyttja strukturfonderna för investeringar i offentlig barn- och äldreomsorg som en central strategi för att öka kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

48.

Europaparlamentet upprepar än en gång att direktiv 2006/54/EG i sin nuvarande form inte är tillräckligt effektivt för att man ska kunna motverka löneskillnaderna mellan könen och uppnå målet om jämställdhet i arbetslivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål se över det direktivet.

49.

Europaparlamentet anser att politik och verktyg som syftar till att råda bot på ungdomsarbetslösheten, t.ex. ungdomsgarantin och sysselsättningsinitiativet för ungdomar, bör tillgodose de specifika behoven hos unga kvinnor och män för att göra det möjligt för dem att komma ut på arbetsmarknaden. Parlamentet noterar även att andelen unga kvinnor som varken arbetar eller studerar är högre än andelen unga män. Parlamentet efterslyser även insamling av könsuppdelade uppgifter i fråga om ungdomsarbetslöshet så att skräddarsydda och evidensbaserade strategier kan utarbetas.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydligare inrikta både det år 2014 beslutade investeringspaketet och ungdomsgarantin på den speciella situationen och de särskilda behoven för flickor och kvinnor.

51.

Europaparlamentet understryker vikten av att utbyta exempel på bästa praxis och initiativ för att motverka tendenser till kompetensförlust bland kvinnor, förbättra deras kvalifikationer eller utbilda dem som under en tid har ägnat sig uteslutande åt vård av barn och andra familjemedlemmar, så att de kan återgå till arbetsmarknaden. Parlamentet framhåller också vikten av att förbättra och underlätta erkännandet av examensbevis och kvalifikationer för att förhindra att potential hos kvinnor med högre utbildningar inte utnyttjas, vilket ofta är fallet bland invandrarkvinnor.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att hjälpa medlemsstaterna med att säkerställa högkvalitativa, geografiskt anpassade och lättillgängliga tjänster i fråga om sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter, säkra och lagliga aborter och preventivmedel samt allmän hälso- och sjukvård.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter i nästa hälsostrategi för EU för att säkerställa jämställdhet mellan kvinnor och män och komplettera den nationella politiken för sexuell och reproduktiv hälsa och tillhörande rättigheter.

54.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fokusera på förebyggande av sexuellt överförbara sjukdomar och på preventionsmetoder samt på prevention och forskning för att främja tidig upptäckt av sjukdomar såsom kvinnospecifika cancerformer (bröst-, livmoderhals- och äggstockscancer) genom regelbundna gynekologiska kontroller.

55.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Världshälsoorganisationen att stryka könsidentitetsstörningar från förteckningen över psykiska och beteendemässiga störningar samt se till att det görs en icke-patologiserande omklassificering under förhandlingarna om den elfte versionen av den internationella sjukdomsklassifikationen (ICD-11) och säkerställa att olika könsuppfattningar under barndomen inte klassificeras som sjukdomar.

56.

Europaparlamentet erkänner vikten av sexuella och reproduktiva rättigheter och uppmanar kommissionen att upprätta förebilder för bästa praxis inom utbildning i sex och samlevnad för ungdomar i hela Europa.

57.

Europaparlamentet betonar att kommissionen behöver genomföra en jämställdhetsöversyn för att se till att EU:s hälso- och sjukvårdspolitik och EU-finansierad forskning i högre grad inriktas på kvinnors hälsotillstånd och hälsodiagnoser.

58.

Europaparlamentet understryker vikten av kampanjer för ökad medvetenhet om könsspecifika sjukdomssymtom samt om könsroller och stereotyper som påverkar hälsan. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge ekonomiskt stöd till forskningsprogram med ett genusperspektiv.

59.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra medlemsstaterna att främja (medicinskt) fertilitetsstöd och avskaffa diskriminering i tillgången till fertilitetsbehandling och assisterad befruktning. Parlamentet understryker också i detta sammanhang vikten av stöd till adoption.

60.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra program för sexualundervisning i skolorna och säkerställa rådgivning och tillgång till preventivmedel för unga.

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skapa incitament till kompetent utbildning i kritisk medieanvändning i medlemsstaterna för att uppmuntra till ett ifrågasättande av stereotyper och strukturer och att utbyta exempel på bästa praxis för att kontrollera i vad mån det undervisningsmaterial som hittills använts innehåller framställningar av stereotypa könsroller. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta sammanhang stödja program för ökad medvetenhet om stereotyper, sexism och traditionella könsroller på utbildnings- och medieområdet och att genomföra kampanjer i fråga om positiva kvinnliga och manliga förebilder. Parlamentet understryker i detta avseende att bekämpande av mobbning och fördomar mot hbti-personer i skolor, oavsett om det är av elever, föräldrar eller lärare, bör ingå i EU:s ansträngningar att bekämpa könsstereotyper. Parlamentet understryker vikten av en jämställd pedagogik för lärare, så att dessa kan tydliggöra fördelarna med jämställdhet och med ett pluralistiskt samhälle.

62.

Europarlamentet uppmanar medlemsstaterna, och särskilt medietillsynsmyndigheterna, att se över vilken plats kvinnor ges – både kvantitativt och kvalitativt – samt att verka för en balanserad, icke-stereotyp kvinnobild som respekterar kvinnors värdighet, deras olika roller och deras identitet och att se till att kommersiella audiovisuella medier inte innehåller könsdiskriminering eller ger en förödmjukande bild av kvinnor, med särskild hänvisning till internetbaserade medier, som ofta är inriktade på kvinnor och flickor. Parlamentet betonar att medlemsstaterna även bör förbättra kvinnors tillgång till arbetstillfällen inom media och framför allt till beslutsfattande positioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka medlemsstaternas medvetenhet om att offentligrättsliga medier bör vara en förebild i sin framställning av mångfald. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra starkare utfästelser om att undanröja de sexistiska stereotyper som förmedlas i media, och pekar på de viktiga åtgärder som anges i parlamentets betänkande om avskaffande av könsstereotyper, som antogs 2013.

63.

Europaparlamentet framhåller den avgörande roll som utbildning och egenmakt har i bekämpandet av könsstereotyper och könsrelaterad diskriminering, liksom den positiva effekten för kvinnorna men även för samhället och ekonomin i stort. Parlamentet understryker att det är oerhört viktigt att inpränta dessa värderingar redan från en tidig ålder och att på arbetsplatserna och i medierna bedriva informationskampanjer där man framhåller männens roll för att främja jämställdhet, rättvis fördelning av familjeansvaret och balans mellan arbets- och privatlivet.

64.

Europaparlamentet understryker att jämställdhet bör vara ett kriterium för alla EU-finansierade kultur-, utbildnings- och forskningsprogram, och uppmanar kommissionen att ta med genusforskning som ett särskilt område i Horisont 2020-programmet.

65.

Europaparlamentet uppdrar åt kommissionen att genomföra en undersökning i det dagliga livet om effekterna av hur könen framställs i den offentliga sfären, i medierna och i skolorna, med särskild tonvikt på skolmobbning, hatpropaganda och könsrelaterat våld.

66.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja kampanjer och initiativ för att främja medborgarnas aktiva deltagande i samhället, framför med avseende på kvinnor och kvinnliga invandrare.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att ett människorättsbaserat tillvägagångssätt tillämpas i det europeiska utvecklingssamarbetet, med särskilt fokus på jämställdhet, kvinnors utbildning, bekämpande av alla typer av våld mot kvinnor och utrotning av barnarbete. Parlamentet understryker att allmän tillgång till hälsa, särskilt sexuell och reproduktiv hälsa och därmed sammanhängande rättigheter, utgör en grundläggande mänsklig rättighet. Parlamentet framhåller även rätten till familjeplaneringstjänster, däribland vård i samband med säker och laglig abort, samt information och utbildning för att minska mödra- och spädbarnsdödligheten och för att undanröja alla former av könsrelaterat våld, däribland kvinnlig könsstympning, barnäktenskap, tidiga äktenskap och tvångsäktenskap, könsrelaterade mord, tvångssterilisering och våldtäkt i äktenskapet.

68.

Europaparlamentet framhåller att det är absolut nödvändigt att jämställdhetsperspektivet integreras i alla delar av programplaneringen för livsmedelssäkerhet, eftersom kvinnor svarar för 80 % av jordbruket i Afrika.

69.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för utvidgnings- och grannskapspolitiken och inom utvecklingssamarbete, handelsförbindelser och diplomatiska förbindelser verka för en standard enligt vilken kvinnors rättigheter definieras som en mänsklig rättighet som obligatoriskt måste respekteras och som en del av den strukturerade dialogen inom alla EU:s partnerskap och bilaterala förhandlingar. Parlamentet understryker vikten av ett delaktigt samarbete med samtliga aktörer, framför allt med kvinnorättsorganisationer och det civila samhällets organisationer samt med lokal- och regionalförvaltningsorganisationer, inom ramen för utvecklingssamarbetet. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta fasta på att en framträdande plats för flickor inom ramen för den globala utvecklingen skapar en ram för att säkerställa att flickors mänskliga rättigheter respekteras, främjas och förverkligas, och vill att ”förklaringen om flickor” och dess mål placeras i centrum av jämställdhetsstrategin för perioden efter 2015. Parlamentet betonar vikten av att genomföra informations- och upplysningskampanjer i samhällen där könsrelaterade kränkningar av mänskliga rättigheter förekommer.

70.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för att medlemsstaterna upprättar en handlingsplan baserad på FN:s säkerhetsråds resolutioner 1325 och 1820 om kvinnor, fred och säkerhet. Parlamentet erinrar världssamfundet om de nödvändiga skyddsmekanismerna för kvinnor och flickor, i synnerhet skydd mot våldtäkt som ett krigsvapen och tvångsprostitution. Parlamentet fördömer skarpt den fortsatta användningen av sexuellt våld mot kvinnor som ett krigsvapen. Parlamentet betonar att mer måste göras för att säkerställa respekten för folkrätten, skyddet av brottsoffer och tillgången till sjukvård och psykologiskt stöd för kvinnor och flickor som utsatts för övergrepp i konflikter.

71.

Europaparlamentet begär att EU:s och medlemsstaternas humanitära bistånd inte ska omfattas av restriktioner från andra partnergivare i fråga om nödvändig medicinsk behandling, däribland tillgång till säker abort för kvinnor och flickor som våldtagits i väpnade konflikter.

72.

Europaparlamentet understryker vikten av en asyl- och invandringspolitik med ett genusperspektiv, erkännande av hot om könsstympning som asylskäl samt utveckling av lämpliga riktlinjer och samordning av exempel på bästa praxis. Parlamentet understryker i detta sammanhang den absoluta nödvändigheten av individuell uppehållsrätt eftersom det annars uppstår en maktobalans, framför allt med avseende på kvinnliga migranter i fall av våld i hemmet. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma och identifiera särskilda åtgärder som kan säkerställa att kvinnliga asylsökandes rättigheter förstärks och till fullo respekteras under hela asylförfarandet.

73.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samla in könsspecifika uppgifter för att kunna genomföra en konsekvensbedömning för kvinnor inom klimat-, miljö- och energipolitiken.

74.

Europaparlamentet påpekar att jämställdhetsrådgivare visserligen deltar i både de militära och civila krishanteringsuppdrag som EU medverkar i men att det fortfarande är nödvändigt att öka kvinnors deltagande i operationer och uppdrag på alla beslutsnivåer och i förhandlingarna om freds- och återuppbyggnadsprocesser. Parlamentet trycker på att det för varje uppdrag bör finnas en särskild strategi för flickors och kvinnors rättigheter och jämställdhet. Parlamentet anser vidare att ett specifikt jämställdhetskapitel måste förankras i utrikestjänstens nästa handlingsplan för mänskliga rättigheter. Parlamentet framhåller i detta sammanhang vikten av ett fortlöpande och intensivt samarbete mellan utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män och utrikestjänsten.

75.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja användningen av jämställdhetsintegrering, jämställdhetsbudgetering och konsekvensanalys ur ett jämställdhetsperspektiv på alla områden, i alla lagstiftningsförslag och på alla styrelsenivåer och på så vis säkerställa konkreta jämställdhetsmål. Parlamentet uppmanar revisionsrätten att även integrera jämställdhetsperspektivet i bedömningen av unionens budgetgenomförande. Parlamentet uppmanar likaså medlemsstaterna att jämställdhetsintegrera sina budgetar för att analysera statliga program och strategier, deras inverkan på resursfördelningen och deras bidrag till jämställdheten.

76.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att även uppmuntra samarbete mellan medlemsstater, kvinnorättsorganisationer och arbetsmarknadens parter.

77.

Europaparlamentet understryker vikten av tillräcklig finansiering för nationella jämställdhets- och antidiskrimineringsorgan. Kommissionen uppmanas därför att noga övervaka hur effektivt de nationella organen för behandling av klagomål och deras förfaranden fungerar i samband med genomförandet av jämställdhetsdirektiven. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang även kommissionen att stödja genomförandet av den europeiska stadgan för jämställdhet mellan män och kvinnor på det lokala planet samt kontinuiteten inom icke-statliga organisationer, särskilt kvinnorättsorganisationer och andra organisationer som arbetar med jämställdhetsfrågor, genom adekvat och förutsebart ekonomiskt stöd. Parlamentet begär i detta sammanhang även att Daphneprogrammet ska få fortsatt ekonomiskt stöd och att dess synlighet inte ska begränsas, så att i synnerhet kvinnorättsorganisationer på plats i medlemsstaterna kan fortsätta att arbeta mot våld mot kvinnor.

78.

Europaparlamentet understryker vikten av partnersamarbete mellan kommissionen och parlamentet och föreslår därför att kommissionsledamoten med ansvar för rättsliga frågor, konsumentfrågor och jämställdhet ska tillställa utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män en årlig muntlig och skriftlig framstegsrapport om de mål som fastställts i strategin – såväl ur kommissionens som ur medlemsstaternas perspektiv och med ett landsspecifikt angreppssätt i rapporteringen där specifik information ges om varje medlemsstat.

79.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med parlamentet och rådet och att sammankalla ett årligt EU-toppmöte om jämställdhet och kvinnors rättigheter för att identifiera de framsteg som gjorts och göra förnyade åtaganden.

80.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

4.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 407/18

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 1 juli 2014Handel, tillväxt och immateriella rättigheter – Strategi för skydd och säkerställande av immateriella rättigheter i tredjeländer (COM(2014)0389),

—

med beaktande av kommissionens strategi för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter i tredjeländer (1) och dess oberoende utvärdering från november 2010,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 11.1 och 17.2,

—

med beaktande av Europa 2020-strategin (COM(2010)2020),

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 21 mars 2014,

—

med beaktande av 2008 års rapport från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) om de ekonomiska följderna av förfalskning och piratkopiering (The economic impact of counterfeiting and piracy), uppdaterad 2009,

—

med beaktande av 2009 års rapport från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) om piratkopiering av digitalt innehåll (Piracy of digital content),

—

med beaktande av 2013 års gemensamma studie från Europeiska patentverket och Kontoret för harmonisering i den inre marknaden (EPO/OHIM) om immaterialrättsintensiva branscher (Intellectual property rights intensive industries: contribution to economic performance and employment in the European Union),

—

med beaktande av 2010 års handelspolitiska arbetsdokument från OECD om kompletterande åtgärder för att stärka immateriella rättigheter i utvecklingsländer (Policy Complements to the Strengthening of IPRS in Developing Countries),

—

med beaktande av 2013 års studie från Världshandelsorganisationen, Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten och Världshälsoorganisationen om tillgång till medicinsk teknik och innovation (Promoting Access to Medical Technologies and Innovation),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 3286/94 av den 22 december 1994 om fastställande av gemenskapsförfaranden på den gemensamma handelspolitikens område i syfte att säkerställa gemenskapens rättigheter enligt internationella handelsregler, särskilt regler som fastställts av Världshandelsorganisationen (WTO) (2) (handelshindersförordningen),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 816/2006 av den 17 maj 2006 om tvångslicensiering av patent för tillverkning av läkemedelsprodukter för export till länder med folkhälsoproblem (4),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 953/2003 av den 26 maj 2003 om förhindrande av att handeln med vissa viktiga mediciner avleds till Europeiska unionen (5),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 952/2013 av den 9 oktober 2013 om fastställande av en tullkodex för unionen (6),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003 (7),

—

med beaktande av avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter (Trips) och Dohadeklarationen om Trips-avtalet och folkhälsa, antagen vid Världshandelsorganisationens ministerkonferens den 14 november 2001,

—

med beaktande av sin resolution av den 12 juli 2007 om Trips-avtalet och tillgång till läkemedel (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 18 december 2008 om varumärkesförfalskningens inverkan på den internationella handeln (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 september 2010 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter på den inre marknaden (10),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 31 juli 2014 om EU:s tullrapport om säkerställande av skydd för immateriella rättigheter – Resultat vid de europeiska gränserna 2013 (11),

—

med beaktande av rådets resolution om EU:s handlingsplan för tullens bekämpning av intrång i immateriella rättigheter för perioden 2013–2017 (12),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 december 2014,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A8–0161/2015), och av följande skäl:

A.

EU:s konkurrenskraft har byggt och kommer i allt högre grad att bygga på kreativitet och innovation. Smart tillväxt, dvs. att utveckla en ekonomi baserad på kunskap och innovation, är en av de tre prioriteringarna i Europa 2020-strategin.

B.

Immateriella rättigheter bidrar till främjandet av innovation och kreativitet, och skydd av dessa är av avgörande betydelse för EU:s konkurrenskraft. Därför bör unionen utarbeta en ambitiösare strategi för skydd av immateriella rättigheter gentemot sina handelspartner.

C.

Det är mycket viktigt att främja starkare kopplingar mellan utbildning, företag, forskning och innovation och immateriella rättigheter. Förfaranden för att bekämpa intrång i immateriella rättigheter är kostsamma och tidskrävande, särskilt för små och medelstora företag, inbegripet enskilda rättighetsinnehavare.

D.

EU och dess medlemsstater är, som medlemmar av Världshandelsorganisationen, bundna av Trips-avtalet (avtalet om handelsrelaterade immateriella rättigheter) och har därmed åtagit sig att anta och genomföra minimistandarder gällande effektiva åtgärder mot alla former av intrång i immateriella rättigheter.

E.

Diskussionen om immateriella rättigheter bör baseras på och avspegla tidigare erfarenheter och framtida tekniska trender, vara konsekvent när det gäller interna och externa aspekter, skilja mellan fysiska och digitala miljöer och, när detta är lämpligt, beakta alla berörda parters intressen, inte minst små och medelstora företags och konsumentorganisationers, och ha som målsättning att säkerställa fullständig transparens vad gäller intressen och tillräcklig legitimitet i strävan efter att skapa en rimlig balans mellan alla berörda intressen.

F.

Förfalskning är inte längre begränsat till lyxprodukter, utan berör också vanliga produkter såsom leksaker, läkemedel, kosmetika och livsmedel, som om de förfalskas kan orsaka skador eller utgöra en allvarlig hälsorisk för konsumenterna.

G.

EU:s tullmyndigheter beslagtog nästan 36 miljoner artiklar som misstänktes utgöra immaterialrättsliga intrång under 2013. Värdet av de beslagtagna produkterna översteg 760 miljoner euro.

H.

Under 2013 avsåg 72 procent av alla beslag små leveranser. Läkemedel låg i topp för fjärde året i följd och stod för 19 procent av dessa beslag och 10 procent av samtliga beslag.

I.

Alla immaterialrättsliga intrång måste bekämpas för att minska riskerna för konsumenters hälsa och säkerhet och för miljön, skydda värdeskapandet i EU och tredjeländer, undvika ekonomiska och sociala följder för EU:s företag och innovatörer samt avvärja hot mot den kulturella mångfalden i Europa och tredjeländer. Kampen mot organiserad brottslighet som profiterar på handel med förfalskade och piratkopierade produkter kräver särskild uppmärksamhet.

J.

Ett heltäckande immaterialrättsligt regelverk bör kombineras med effektiva efterlevnadsåtgärder, i tillämpliga fall med hänvisning till efterlevnadsbestämmelser och påföljder, samtidigt som det säkerställs att immaterialrättsliga åtgärder inte i onödan hindrar den lagliga handeln.

K.

Skyddet av immateriella rättigheter innebär framför allt god tillämpning av befintliga lagar och internationella åtaganden, vilket också inkluderar bestämmelser om påföljder.

1.

Europaparlamentet uppskattar det tillvägagångssätt som kommissionen valt, särskilt kravet på balans mellan skiljaktiga intressen.

2.

Europaparlamentet anser att debatten om en rättvis balans mellan rättighetsinnehavarnas och slutanvändarnas intressen är mångfacetterad och mycket komplex, med ekonomiska intressen på alla sidor. Parlamentet anser att kommissionen bör undersöka hur en väl underbyggd och transparent offentlig debatt kan genomföras om skydd och säkerställande av immateriella rättigheter och vad detta innebär för konsumenterna. Parlamentet anser att kravet på en ökad involvering av intressenterna i debatten om immateriella rättigheter måste åtföljas av åtgärder för att säkra transparens och legitimitet i fråga om alla deltagare. Parlamentet anser att det i meddelandet saknas en utvärdering som både beaktar 2004 års strategi för säkerställande av immateriella rättigheter i tredjeländer och förkastandet av handelsavtalet om åtgärder mot immaterialrättsintrång (Acta-avtalet).

3.

Europaparlamentet betonar att det inte står klart på vilka sätt och med vilka metoder som de i meddelandet angivna resultaten skulle kunna uppnås, särskilt när det gäller de resurser som ska sättas in och varifrån de ska tas och de begränsade resurser som ställts till förfogande för att stödja europeiska rättighetsinnehavare som exporterar till eller etablerar sig på tredjelandsmarknader.

4.

Europaparlamentet anser att det inte finns några klara tecken på samordning mellan intern och extern politik avseende skyddet av immateriella rättigheter, och betonar vikten av interna förbättringar i denna fråga. Parlamentet inser att samstämmighet mellan intern och extern politik inte avlägsnar behovet av en skräddarsydd strategi, eftersom särskilda fakta och omständigheter är aktuella på olika tredjelandsmarknader.

5.

Europaparlamentet betonar att immaterialrättsligt skydd bör ses som ett första steg, som är nödvändigt men inte tillräckligt, för att etablera tillträde till en tredjelandsmarknad, och att möjligheten att utöva effektivt erkända immateriella rättigheter kräver ett omfattande skydd med bland annat effektivt säkerställande och effektiva rättsmedel i det berörda landet.

6.

Europaparlamentet betonar att många immaterialrättsliga intrångs kommersiella karaktär och den organiserade brottslighetens ständigt växande roll i förbindelse med immaterialrättsliga intrång har blivit ett stort problem. Parlamentet beklagar att Förenta nationernas konvention mot gränsöverskridande organiserad brottslighet (Palermokonventionen) fortfarande inte har något protokoll om bekämpning av förfalskning, och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att avsevärt öka sina insatser på detta område.

7.

Europaparlamentet uppskattar och stöder målet om bättre samstämdhet mellan skydd och säkerställande av immateriella rättigheter och annan politik samt mellan kommissionen och medlemsstaterna när det gäller att uppnå målet. Parlamentet anser att immaterialrättsligt skydd och lämpliga åtgärder för att bekämpa immaterialrättsliga intrång kan bidra till kampen mot organiserad brottslighet, penningtvätt och skatteundandragande, och till utvecklingen av en rättvis, hållbar, framtidssäkrad och innovationsfrämjande digital marknad.

8.

Europaparlamentet stöder kommissionen i dess arbete för att fastställa geografiska prioriteringar, med utgångspunkt i dess halvårsrapporter om skyddet och säkerställande av immateriella rättigheter i tredjeländer.

9.

Europaparlamentet anser att strategin inte i tillräcklig grad erkänner skillnaden mellan, å ena sidan, fysisk förfalskning av varumärken och patent och, å andra sidan, överträdelser av upphovsrätten i den digitala världen. Parlamentet noterar att immaterialrättsligt skydd och säkerställande i den digitala världen kommer att bli allt viktigare i hela världen på grund av den allt snabbare digitaliseringen.

10.

Europaparlamentet anser att strategin bör vara bättre anpassad till den digitala världen och föreskriva ett nära samarbete med tullmyndigheter och marknadskontrollmyndigheter för att säkerställa övergripande enhetlighet.

11.

Europaparlamentet betonar att geografiska beteckningar och skyddet av dem är lika viktiga som andra typer av immateriella rättigheter eftersom de garanterar produkternas spårbarhet och skyddar producenternas know-how.

12.

Europaparlamentet anser att kommissionen bör säkerställa att geografiska beteckningar erkänns och effektivt skyddas i samband med förhandlingar om frihandelsavtal med tredjeländer, särskilt inom ramen för förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP).

13.

Europaparlamentet anser att Trips-avtalet när detta är lämpligt bör genomföras på ett balanserat och effektivt sätt och att all flexibilitet i avtalets ordalydelse till fullo bör respektera den grundläggande principen om icke-diskriminerande behandling för alla teknikområden, i enlighet med artikel 27.1 i Trips-avtalet. Parlamentet anser vidare att hänsyn även bör tas till Dohadeklarationen, men betonar att ett stärkt immaterialrättsligt skydd och säkerställande inte bara är till fördel för EU-länderna utan även hjälper utvecklingsländer att bygga upp och utveckla nödvändiga inhemska ramar för främjande och skydd av innovation och forskning, vilket blir en allt viktigare fråga när dessa länder rör sig uppåt i den internationella handelns värdekedjor.

14.

Europaparlamentet betonar att det behövs en väl underbyggd, balanserad och mer transparent offentlig debatt om säkerställandet som involverar alla berörda parter och balanserar alla privata och offentliga intressen.

15.

Europaparlamentet erkänner att det är nödvändigt att höja medvetenheten bland konsumenterna om de ekonomiska skador, de negativa konsekvenser för innovation och kreativitet och, i vissa fall, de risker för hälsa och säkerhet som köp av eller tillgång till varor som gör intrång på immateriella rättigheter medför. Parlamentet påpekar att enbart ett starkare säkerställande inte kommer att lösa befintliga och framtida orosmoment gällande skydd och säkerställande av immateriella rättigheter, utan det bör vara ett komplement till ökad medvetenhet bland konsumenterna. Parlamentet betonar näringslivets roll i detta sammanhang.

16.

Europaparlamentet anser att det står klart att allmänhetens stöd för skydd av immateriella rättigheter måste uppnås. Parlamentet noterar i detta sammanhang det arbete som utförs av Kontoret för harmonisering i den inre marknaden (varumärken och mönster) (KHIM), vilket omfattar medvetandehöjande kampanjer riktade till medborgarna om konsekvenserna av immaterialrättsligt intrång på kommersiell nivå.

17.

Europaparlamentet välkomnar det samförståndsavtal mellan rättighetsinnehavare och internetplattformar som undertecknades den 4 maj 2011 i ett gemensamt försök att minska försäljningen av förfalskade produkter via e-handelsplattformar. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att påbörja en strukturerad dialog med online-plattformar om hur man bäst kan identifiera och hantera försäljningen av förfalskade produkter.

18.

Europaparlamentet konstaterar att problemet med immaterialrättsliga intrång har ökat stort de senaste åren på grund av digitaliseringen och det växande antalet digitala försäljningsplattformar, där förfalskade produkter säljs och distribueras över hela världen utan möjlighet till effektiv kontroll. Parlamentet efterlyser i detta sammanhang en djupare reflektion inriktad på antagande av mer effektiva verktyg för att kontrollera internetförsäljning av fysiska produkter.

19.

Europaparlamentet anser att formuleringarna i strategin om främjande av ett sunt skydd av geografiska beteckningar på internet skulle behöva vara mer specifik i syfte att främja konkreta mål.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att arbeta tillsammans med ICANN (Internet Corporation for Assigned Names and Numbers) och Wipo (Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten) för att skapa skyddsmekanismer för geografiska beteckningar på internet.

21.

Europaparlamentet anser att mellanhändernas ansvar måste undersökas noggrant. Parlamentet skulle här ha välkomnat en mer avancerad strategi, samtidigt som det inser att denna fråga är en separat debatt.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bidra till att skapa en miljö där medlemsstaternas och tredjeländers intressen sammanfaller och där det finns ett ömsesidigt intresse att skapa skyddsramar av hög standard kopplade till effektiva rättsmedel för att överbrygga luckorna i det immaterialrättsliga skyddet. Parlamentet noterar att det finns ett behov av att göra en tydlig skillnad mellan förhållandena i de olika ”utvecklingsländerna”, och mellan de berörda handelsproblemen, och att ta hänsyn till de rådande specifika förhållandena i enskilda utvecklingsländer.

23.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens arbete för att, på basis av varje enskilt fall, stödja, utvecklingsländer som önskar förbättra sina immaterialrättsliga system, och uppmanar kommissionen att gå vidare och intensifiera sina insatser för att erbjuda fortsatt lämpligt tekniskt bistånd i form av informationsprogram, rättsligt stöd och utbildning av tjänstemän, med hänsyn till varje lands utvecklingsnivå.

24.

Europaparlamentet instämmer i att det krävs breda svar på det komplexa och mångfacetterade problemet med sambandet mellan immateriella rättigheter och allmän tillgång till läkemedel till rimliga priser, men understryker samtidigt vikten av ett patientinriktat synsätt på immateriella rättigheter inom läkemedelssektorn.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att även i fortsättningen stödja en konstruktiv dialog om tillgång till läkemedel där alla berörda parter deltar, och att identifiera lösningar som underlättar tillgången till läkemedel för invånarna i de fattigaste länderna, som inte kan få tillgång till de bästa behandlingsmetoder som finns i dag.

26.

Europaparlamentet anser att även om EU:s läkemedelsföretags intressen och konkurrenskraft måste skyddas genom att deras innovationskapacitet upprätthålls, och trots att vissa EU-företag ger tillgång till läkemedel via biståndsprogram och rabatter eller differentierad prissättning, måste läkemedelspriserna vara rimliga för alla människor i det land där de säljs. Det är därför nödvändigt att stödja användningen av de möjligheter till flexibilitet som ges i Trips-avtalet och som erkänns i Dohadeklarationen, samtidigt som marknadssnedvridningar till följd av återförsäljning av läkemedel i tredjeländer måste beaktas. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta ansträngningarna för att se till att gränsinsatser för att stoppa import av förfalskade läkemedel inte inverkar negativt på inflödet av generiska läkemedel.

27.

Europaparlamentet anser att företagen måste uppmuntras att samarbeta på ett bättre sätt i sin konkurrensmiljö och att arbeta tillsammans med offentliga myndigheter för att garantera en bättre och bredare tillgång till läkemedel i medlemsstaterna och i tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att stödja innovativa mekanismer såsom patentpooler för att stimulera forskning och samtidigt säkra generisk produktion.

28.

Europaparlamentet anser att unionen behöver engagera sig i den bredare debatten om främjandet av hälsovården i hela världen, inbegripet strategier för att stärka hälsovårdssystemen.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja tidig export av EU-producerade generiska läkemedel så snart som dessa inte längre är skyddade av patent i tredjeländer.

30.

Europaparlamentet anser att vissa av de statistiska uppgifter som det hänvisas till i meddelandet har tagits fram med en kontroversiell metod som redan har kritiserats, och att de statistiska uppgifterna måste förbättras för att bättre återspegla den faktiska situationen när det gäller den viktiga roll som immateriella rättigheter och deras skydd och säkerställande spelar för EU:s ekonomi, inte bara för att ligga till grund för och förbättra den befintliga politiken utan också för att ge ytterligare stöd till principen om faktabaserat beslutsfattande.

31.

Europaparlamentet instämmer i kommissionens resonemang för att inrätta ett EU-observatorium för immaterialrättsliga intrång och begär att resurser ska anslås till detta.

32.

Europaparlamentet betonar att sammansättningen av observatoriet bör vara heltäckande och att det inte bör vara en kopia av redan existerande organ.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att verka för att observatoriet får behålla sitt oberoende för att säkerställa att dess arbete inte undermineras av verkliga eller upplevda särintressen.

34.

Europaparlamentet erkänner att bättre och korrekt harmoniserade interna immaterialrättsliga strategier skulle kunna vara till hjälp för att förbättra standarden på skyddet och säkerställandet av immateriella rättigheter globalt.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med medlemsstaterna för en ratificering av Wipos varumärkesöverenskommelse, Genèveakten till Haagöverenskommelsen, Lissabonöverenskommelsen om skydd för ursprungsbeteckningar och deras internationella registrering och andra immaterialrättsliga internationella överenskommelser.

36.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta ytterligare åtgärder i linje med resultatet av det offentliga samrådet om dess grönbok Tillvarata Europas traditionella kunnande på bästa sätt: en möjlig utvidgning av geografiska ursprungsbeteckningar till andra produkter än jordbruksprodukter (COM(2014)0469).

37.

Europaparlamentet stöder kommissionens löfte att prioritera främjande och säkerställande av bättre immaterialrättsligt skydd inom ramen för WTO och på andra internationella arenor, och på så sätt öppna nya marknader för europeiska exportföretag och förbättra det aktuella marknadstillträdet.

38.

Europaparlamentet noterar att beviljandet av status som marknadsekonomi i samband med handelspolitiska skyddsåtgärder är avhängigt av olika kriterier, bland annat skydd av immateriella rättigheter i det berörda landet.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i högre grad slå vakt om skyddet av immateriella rättigheter inom alla relevanta multilaterala organisationer (WTO, WHO och Wipo), och att verka för att införa i WTO-systemet de immaterialrättsliga internationella avtal som ännu inte ingår i det, såsom Wipos varumärkesöverenskommelse, Wipos fördrag om framföranden och fonogram, Wipos fördrag om upphovsrätt, Genèveakten till Haagöverenskommelsen och Lissabonöverenskommelsen om skydd för ursprungsbeteckningar och deras internationella registrering.

40.

Europaparlamentet anser att man i förhandlingarna om bilaterala frihandelsavtal bör ge vederbörlig uppmärksamhet till kapitlen om immateriella rättigheter, och att förhandlingsparterna bör erkänna att det i rätten att driva företag bör ingå att immateriella rättigheter respekteras och att befintliga rättsliga ramar efterlevs. Parlamentet välkomnar kommissionens hittills framgångsrika arbete för att införliva kapitel om skydd och säkerställande av immateriella rättigheter i bilaterala frihandelsavtal.

41.

Europaparlamentet anser att ratificeringen av de Wipo-fördrag som nämns i föregående punkt för införlivande i WTO-systemet bör inkluderas i de bilaterala frihandelsavtal som unionen ingår.

42.

Europaparlamentet stöder kommissionens strategi att inrätta immaterialrättsliga dialoger och arbetsgrupper med prioriterade länder med vilka heltäckande förhandlingar inte pågår, i syfte att uppnå och stärka specifika åtaganden för immaterialrättsligt skydd och säkerställande. Parlamentet betonar behovet av att sätta immateriella rättigheter på dagordningen för politiska möten på hög nivå, om inga framsteg uppnås i förbindelse med dialoger om immateriella rättigheter och sammanträden mellan olika organ.

43.

Europaparlamentet betonar att immaterialrättsligt samarbete mellan unionen och andra regionala block bör intensifieras när detta är möjligt.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att mer regelbundet utnyttja relevanta tvistlösningsmekanismer, inbegripet WTO:s tvistlösningsorgan, när unionens ekonomiska aktörers rättigheter, däribland alla innehavare av immateriella rättigheter, kränks.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra tredjeländer att ömsesidigt erkänna immaterialrättsliga experters rätt att utöva sitt yrke.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att trappa upp tullsamarbetet inom unionen och med tredjeländer när det gäller att beslagta förfalskade varor och förenkla tullförfarandena.

47.

Europaparlamentet ber kommissionen och medlemsstaterna att föra ett närmare samarbete med tredjeländer om upphovsrättsfrågor och licensiering.

48.

Europaparlamentet är övertygat om att ett bättre skydd av de immateriella rättigheterna och en effektiv tillämpning av relevanta regler i tredjeländer skulle ge investerare i EU och på andra håll starka incitament att investera, dela med sig av ny teknisk kompetens och modernisera befintlig teknik.

49.

Europaparlamentet noterar att en del medlemsstater har attachéer som arbetar med immaterialrättsliga frågor vid sina delegationer i vissa viktiga länder. Parlamentet anser att bättre samordning och informationsutbyte mellan medlemsstaterna skulle kunna ge nya möjligheter att uppnå gemensamma mål för immaterialrättsligt skydd i tredjeländer.

50.

Europaparlamentet anser att EU:s ekonomiska aktörer och konsumenter i tredjeländer där överträdelser av de immateriella rättigheterna är vanligare bör skyddas särskilt genom att en utvidgning av helpdesken för immaterialrättigheter.

51.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

4.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 407/25

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (1) (Ipred-direktivet),

—

med beaktande av artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 386/2012 av den 19 april 2012 om tilldelning till Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) av uppgifter i samband med säkerställande av skydd för immateriella rättigheter, inbegripet sammanförande av företrädare för offentlig och privat sektor i ett europeiskt observatorium avseende intrång i immateriella rättigheter (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 608/2013 av den 12 juni 2013 om tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och upphävande av rådets förordning (EG) nr 1383/2003,

—

med beaktande av den rapport som Kontoret för harmonisering i den inre marknaden (varumärken och mönster) och Europeiska patentverket lade fram i september 2013 om immaterialrättsintensiva branscher och bidraget till ekonomin och sysselsättningen i EU (Intellectual property rights intensive industries: contribution to economic performance and employment in Europe),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 25 juni 2008Tänk småskaligt först – En ”Small Business Act” för Europa (COM(2008)0394),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till rådet, Europaparlamentet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 11 september 2009 om att stärka säkerställandet av skydd för immateriella rättigheter på den inre marknaden (COM(2009)0467),

—

med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 22 december 2010 om tillämpning av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (COM(2010)0779) och det åtföljande arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar (3),

—

med beaktande av kommissionens sammanfattning av svaren på det offentliga samrådet Civil enforcement of intellectual property rights: public consultation on the efficiency of proceedings and accessibility of measures från juli 2013 (4),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 1 juli 2014 till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén Mot ett förnyat samförstånd om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter: En EU-handlingsplan (COM(2014)0392),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 1 juli 2014Handel, tillväxt och immateriella rättigheter – Strategi för skydd och säkerställande av immateriella rättigheter i tredjeländer (COM(2014)0389),

—

med beaktande av kommissionens plan på att skapa en digital inre marknad inom EU och av sin resolution av den 20 april 2012 om en konkurrenskraftig digital inre marknad (5),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 4–5 december 2014 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (6),

—

med beaktande av rådets resolution om EU:s handlingsplan för tullens bekämpning av intrång i immateriella rättigheter för perioden 2013–2017 (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 september 2010 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter på den inre marknaden (8),

—

med beaktande av skrivelsen från utskottet för rättsliga frågor av den 24 mars 2011 om rapporten om tillämpningen av direktiv 2004/48/EG,

—

med beaktande av artikel 27 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, där det fastställs att var och en har rätt till skydd för de ideella och materiella intressen som härrör från vetenskapliga, litterära och konstnärliga verk till vilka han eller hon är upphovsman,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för kultur och utbildning (A8-0169/2015), och av följande skäl:

A.

Särskild tonvikt läggs vid immateriell egendom i artikel 118 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och i artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

B.

Immateriella rättigheter är en drivkraft bakom innovation och skapande och en viktig hävstång för konkurrenskraft, sysselsättning och kulturell mångfald. Produktens äkthet bör inte alltid blandas ihop med produktsäkerhets- och produktkvalitetsfrågor, och säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter spelar en viktig roll när det gäller att trygga konsumenternas hälsa och säkerhet. De pengar som tjänas på förfalskningar ger vanligen näring åt den svarta ekonomin och den organiserade brottsligheten.

C.

EU står inför ett stort antal intrång i immateriella rättigheter, och dessa intrångs volym och ekonomiska värde är oroväckande, vilket framgår av kommissionens rapport om tillämpning av direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (COM(2010)0779). Dessa siffror illustrerar också det mervärde som de immateriella rättigheterna tillför den europeiska ekonomin i den globala konkurrensen.

D.

Intrång i immateriella rättigheter, inklusive varumärkesförfalskning, hämmar tillväxten och uppkomsten av nya arbetstillfällen och hindrar innovation och kreativitet.

E.

Intrång i immateriella rättigheter vållar europeiska företag både icke-materiell och ekonomisk skada och orsakar kraftiga ekonomiska och skattemässiga förluster för staterna.

F.

Ett adekvat skydd av de immateriella rättigheterna är en förutsättning för utvecklingen av en digital ekonomi och av den digitala inre marknaden.

G.

Den snabbt ökande utvecklingen av e-handeln och onlineverksamheten har ändrat det sätt på vilket säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter bör betraktas i den digitala miljön, särskilt eftersom den möjliggör nya intrång, inte minst på grund av nya sociala beteendemönster bland användarna.

H.

Parlamentet har bekymrat tagit del av en rapport från Kontoret för harmonisering i den inre marknaden (varumärken och mönster) (KHIM) där det framgår att det bland en betydande minoritet av européerna finns en viss tolerans för tanken att intrång i immateriella rättigheter kan betraktas som acceptabla (9). Det saknas tillräckliga kunskaper om de immateriella rättigheternas sociala och kulturella betydelse och om vilka handlingar som betraktas som intrång i dessa rättigheter. Dessutom finns det, särskilt bland unga européer, en bristande medvetenhet om de konsekvenser som intrång i immateriella rättigheter kan få för ekonomin och samhällslivet i EU och för medborgarnas allmänna säkerhet. Det är nödvändigt och möjligt att genomföra lämpliga upplysnings- och informationskampanjer.

I.

Det är angeläget att fördubbla ansträngningarna för att bekämpa den olagliga handeln med förfalskade varor. Ingen bör kunna tjäna pengar på intrång i immateriella rättigheter.

J.

Med hänsyn till lagens förutsebarhet är det mycket viktigt att bekämpa brott, och det är av yttersta vikt att hitta effektiva, proportionerliga och avskräckande sätt att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter över gränserna.

K.

Intrången i immateriella rättigheter har särskilt stora konsekvenser för små och medelstora företag, bland annat i tjänster mellan företag, och kan leda till marknadsbortfall och konkurser.

L.

Att ta hänsyn till internationella aspekter är mycket viktigt för säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter, eftersom intrång i immateriella rättigheter är ett globalt fenomen.

M.

Både online- och offline-intrång bör beaktas när det vidtas politiska åtgärder mot intrång i immateriella rättigheter.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande av den 1 juli 2014, där det läggs fram en handlingsplan för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter. Parlamentet stöder kommissionens förhållningssätt till säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter, vilket bygger på förebyggande åtgärder och politiska verktyg som har som mål att se till att intrångsgörare i kommersiell skala fråntas sina intäkter och att göra det svårare för intrångsgörande varor att släppas ut på marknaden.

2.

Europaparlamentet betonar att det alltjämt är medlemsstaternas offentliga myndigheter som har det främsta ansvaret för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter.

3.

Europaparlamentet betonar att huvudsyftet med handlingsplanen bör vara att trygga ett effektivt och evidensbaserat säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, vilket har en central roll när det gäller att främja innovation, kreativitet, konkurrenskraft, tillväxt och kulturell mångfald. De åtgärder som vidtas för att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter bör grundas på tydliga och tillförlitliga uppgifter.

4.

I ekonomiska kristider, då det görs stora nedskärningar i det ekonomiska stödet till kultursektorn, hör de immateriella rättigheterna ofta till de viktigaste inkomstkällorna för de enskilda upphovsmännen. Europaparlamentet framhåller därför att ett centralt inslag i EU:s handlingsplan bör vara att säkerställa en skälig ersättning för upphovsmännen.

5.

Europaparlamentet anser att det för att gynna innovation, kreativitet och konkurrenskraft är mycket viktigt att åtgärderna för att skydda immateriella rättigheter är transparenta och att allmänheten och alla andra berörda aktörer ges heltäckande information.

6.

Europaparlamentet inser att säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter inte bara är en drivkraft för jobb och tillväxt i hela unionen, utan även en förutsättning för en välfungerande inre marknad – särskilt med tanke på faktorer såsom andelen av EU:s BNP, sysselsättningen och de många olika branscher som drar fördel av och utnyttjar immateriella rättigheter – och att detta säkerställande spelar en avgörande roll när det gäller att främja innovation, kreativitet, konkurrenskraft och kulturell mångfald.

7.

Europaparlamentet betonar att immateriell äganderätt är en garant för kreativitet, innovation och konkurrenskraft för framför allt de kulturella och kreativa sektorerna men också för andra sektorer, vilket understryks av kommissionen i dess meddelande ”För en industriell renässans i Europa”. Kommissionen uppmanas att fortsätta att ta hänsyn till immateriella rättigheter som en faktor för den europeiska ekonomins konkurrenskraft.

8.

Europaparlamentet understryker att immateriella rättigheter inte bara handlar om upphovsrätt, utan även om bland annat varumärken och patent, och att vart och ett av dessa inslag är av avgörande betydelse för värdet på europeiska varor och tjänster.

9.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen angett att de kulturella och kreativa sektorerna, som ofta i hög grad bygger på immateriella rättigheter, redan står för 4,5 procent av BNP och upp till 8,5 miljoner arbetstillfällen i EU och inte bara är avgörande för den kulturella mångfalden, utan även i stor utsträckning bidrar till den sociala och ekonomiska utvecklingen.

10.

Europaparlamentet anser att alla aktörer i leveranskedjan har en roll att spela i kampen mot intrång i immateriella rättigheter och bör göras delaktiga i denna process. En strategi som involverar alla aktörer, både online och offline, bör utarbetas. För att detta ska lyckas måste de grundläggande rättigheterna vara balanserade, eftersom åtgärder som påverkar de grundläggande rättigheterna inte kan vidtas frivilligt av kommersiella aktörer, utan behöver en rättslig grund och en rättslig prövning.

11.

Europaparlamentet betonar att inkluderingen av onlineaktörer i åtgärder för att bekämpa intrång i immateriella rättigheter måste vara förenlig med principerna i direktiv 2000/31/EG (direktivet om elektronisk handel) och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

12.

Europaparlamentet konstaterar att det i allt högre grad handlas med och säljs förfalskade varor och varor som innebär ett intrång i immateriella rättigheter på marknadsplatser online, där medlemsstaternas myndigheter har begränsade möjligheter att kontrollera försäljningen. Det är viktigt att man involverar marknadsplatsplattformarnas ägare i allt arbete med att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter, inklusive ansträngningarna att avlägsna förfalskade varor och stänga av säljare av förfalskade varor från webbplatserna i fråga.

13.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att säkerställa tillämpning av tillbörlig aktsamhet under hela leveranskedjan, även i samband med den digitala leveranskedjan och alla dess centrala aktörer och operatörer, såsom upphovsmän, artister och rättsinnehavare, producenter, mellanhänder, internetleverantörer, detaljhandeln på internet, slutanvändare och offentliga myndigheter.

14.

Europaparlamentet anser att tillämpning av tillbörlig aktsamhet under hela leveranskedjan och ökad marknadsövervakning och informationsdelning mellan tullmyndigheterna skulle förbättra företagsklimatet och bidra till att hindra intrångsgörande varor och tjänster från att ta sig in på marknaden. Parlamentet betonar att de kvalitativa revisionssystemens kostnads–nyttoförhållande och ändamålsenlighet bör bedömas noggrant före genomförandet och att det bör starkt övervägas att stödja små och medelstora företag i detta hänseende.

15.

Europaparlamentet noterar vidare förslagen om samråd med alla berörda parter angående tillämpning av tillbörlig aktsamhet för EU i leveranskedjorna, inklusive leverantörer av betaltjänster, som ett sätt att förebygga intrång i immaterialrätten, och begär att parlamentet informeras om resultaten av samråden och det frivilliga systemet för tillbörlig aktsamhet för EU årligen i stället för vartannat år.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla samråd med berörda parter medger insyn och hålls i god tid och att resultaten av samråden analyseras både kvalitativt och kvantitativt och meddelas de berörda parterna, inklusive parlamentet och andra EU-institutioner.

17.

Europaparlamentet betonar vikten av sektorsbaserade avtal och riktlinjer för god praxis för att bekämpa intrång i immateriella rättigheter. Sektorns aktörer uppmanas att utbyta information om de plattformar som ger tillgång till innehåll som gör intrång i immateriella rättigheter och att vidta samordnade och proportionerliga åtgärder, såsom anmälan och avlägsnande, för att minska de inkomster som genereras av sådant innehåll och sådana plattformar. Dessa åtgärder bör inte omfatta icke-rättslig blockering av webbplatser.

18.

Europaparlamentet påpekar att ”cyberlocker”-plattformar är ett av de stora naven för intrång i immateriella rättigheter varigenom de indirekt tjänar pengar via annonsering och/eller abonnemang.

19.

Europaparlamentet välkomnar metoden att se till att intrångsgörare fråntas sina intäkter genom avtal mellan rättsinnehavare och deras partner. Parlamentet stöder utarbetandet av samförståndsavtal som icke-bindande åtgärder för att bekämpa varumärkesförfalskning och pirattillverkning och stöder tanken på att vidareutveckla sådana åtgärder bland de berörda parterna. Kommissionen rekommenderas att utreda hur denna förfalskningsverksamhet korsfinansierar verksamheten (försäljningen av förfalskade varor och tillhandahållandet av olagligt innehåll).

20.

Europaparlamentet påminner om att det sedan maj 2011 finns ett frivilligt samförståndsavtal om försäljning av förfalskade varor över internet och uppmanar kommissionen att utvärdera resultaten av genomförandet av detta avtal och avlägga rapport till parlamentet.

21.

Europaparlamentet anser att kommissionen, när det gäller att ta itu med intrång i immaterialrätten, även bör reflektera över såväl ändamålsenligheten i de befintliga initiativen som eventuella framtida åtgärder med avseende på den roll som mellanhänderna spelar.

22.

Europaparlamentet konstaterar att man framför allt inom den kulturella och kreativa sektorn bör främja samarbete – eventuellt i form av självreglering – mellan rättsinnehavare, upphovsmän, plattformsoperatörer, mellanhänder och slutanvändare, så att man snabbt kan upptäcka eventuella intrång i immateriella rättigheter. Kommissionen bör snarast kontrollera effektiviteten i en sådan självreglering, och eventuellt behövs ytterligare lagstiftningsåtgärder för att övervaka det.

23.

Europaparlamentet betonar att man inom den kulturella och kreativa sektorn bör involvera betalningstjänsteleverantörer i dialogen för att minska vinsterna från intrång i immateriella rättigheter på nätet.

24.

Europaparlamentet påminner om den organiserade brottslighetens inblandning i internationell verksamhet som gör intrång i immateriella rättigheter. Dessutom påminner parlamentet om att det är mycket viktigt att ge ett europeiskt samordnat svar, stärka de aktuella revisionsåtgärderna och samtidigt tillämpa ”följ pengarna”-principen för att skydda konsumenternas intressen och leveranskedjans integritet.

25.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens strategi att ta fram riktade informationskampanjer. Det är mycket viktigt att alla förstår de konkreta konsekvenser som intrång i immateriella rättigheter får för samhället i stort och för enskilda konsumenter och medborgare. Konsumenterna bör bättre informeras om vad immateriella rättigheter är och vad som får och inte får göras med skyddade varor och skyddat innehåll. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att fortsätta att ta fram medvetandehöjande åtgärder som riktar sig mot särskilda målgrupper och relevanta marknader.

26.

Europaparlamentet rekommenderar en bredare informationskampanj om plattformen för innehavare av immateriella rättigheter och brottsbekämpande myndigheter, så att rättsinnehavarna får en aktivare roll när det gäller att försvara sina rättigheter i Europeiska unionen via den brottsbekämpningsdatabas som är integrerad i det säkra nätverket för generaldirektoratet för skatter och tullunion. Parlamentet efterlyser en fortsatt och snabbare integration med polismyndigheterna och andra tullmyndigheter i hela världen för att förbättra säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter.

27.

Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att särskilt fokusera på den yngre generationen genom lämpliga upplysningskampanjer, med tanke på att en färsk studie om synen på immateriell egendom visar att det är just den generationen som visar minst respekt för de immateriella rättigheterna.

28.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att ta initiativ för att bedöma och övervaka utvecklingen av kunskaperna om unga människors förståelse för och syn på immateriell egendom för att bättre förstå deras behov och fastställa de lämpligaste åtgärder som bör vidtas.

29.

Europaparlamentet välkomnar särskilt de insatser som Europeiska observatoriet avseende intrång i immateriella rättigheter inom Kontoret för harmonisering i den inre marknaden (varumärken och mönster) (KHIM) gjort och som syftar till att inte bara öka medvetenheten bland konsumenterna om fördelarna med att välja produkter som respekterar immaterialrätten, utan även underlätta tillgången till sådana produkter.

30.

Europaparlamentet anser samtidigt att konsumenterna bättre bör kunna känna igen intrångsgörande erbjudanden, så att de kan besluta att inte fullfölja ett visst köp. Parlamentet beklagar djupt att kommissionens handlingsplan inte innehåller några åtgärder som utformats för att förbättra konsumenternas förmåga att känna igen intrångsgörande varor och innehåll. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att fortsätta att fundera på att ta fram särskilda verktyg och riktlinjer och att genomföra en evidensbaserad undersökning och eventuellt utveckla ett harmoniserat system för anmälan/avlägsnande av intrångsgörande varor och innehåll, så att konsumenter och företag kan vidta åtgärder när de vilseleds på samma sätt som de kan agera för att uppmärksamma oönskat innehåll. Utgångspunkten bör i detta fall vara de erfarenheter som gjorts av kommissionen och Europeiska observatoriet avseende intrång i immateriella rättigheter, särskilt när det gäller utbyte av bästa praxis.

31.

Europaparlamentet noterar att systemet för att anmäla och avlägsna innehåll som gör intrång i immateriella rättigheter (en webbadress åt gången) har praktiska begränsningar med tanke på hur snabbt det berörda innehållet kan göras tillgängligt på nytt. Operatörerna inom denna sektor uppmanas därför att börja tänka på hur de kan göra systemet för anmälan och avlägsnande effektivare på längre sikt.

32.

Europaparlamentet påpekar att alla aktörer som är inblandade i distributionskedjan bör samarbeta för att ta fram informationskampanjer som ger konsumenterna tillgång till information om sina rättigheter och skyldigheter samtidigt som de enkelt får tillgång till kreativt innehåll och använder detsamma.

33.

Europaparlamentet anser att man, för att på ett ändamålsenligt sätt öka insynen och öppenheten och förbättra informationen, måste samarbeta med de främsta internetaktörer som förmedlar innehåll som skyddas av immateriella rättigheter och att dessa aktörer därför bör göras delaktiga i sådana ansträngningar, så att ökad insyn och öppenhet uppnås och information sprids.

34.

Europaparlamentet framhåller vikten av att i samtliga medlemsstater samordna initiativ och kampanjer för att undvika dubbelarbete och säkerställa konsekvens och effektivitet.

35.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas myndigheter att se till att varor som gör intrång i immateriella rättigheter och utgör en säkerhetsrisk inkluderas i Rapex-underrättelser, oberoende av huruvida varorna säljs lagligt eller olagligt i den berörda medlemsstaten.

36.

Europaparlamentet anser att det faktum att konsumenterna inom vissa sektorer är omedvetna om lagliga erbjudanden och att det ibland är svårt eller dyrt att komma över icke-intrångsgörande varor och innehåll kan göra det svårt att avhålla konsumenterna från att köpa olagliga varor eller använda olagligt innehåll. Fler framsteg måste göras på detta område, och parlamentet uppmanar återigen kommissionen och medlemsstaterna att sätta mer press på branschen att i alla medlemsstater utveckla lagliga erbjudanden som är både diversifierade och attraktiva, så att konsumenterna verkligen har alla möjligheter att köpa lagliga varor eller använda lagligt innehåll.

37.

Europaparlamentet betonar att det behövs en större helhetssyn där tonvikten ligger på hur man ska möta konsumenternas efterfrågan genom att öka tillgången till och konsumtionen av innovativa och ekonomiskt överkomliga lagliga erbjudanden på grundval av internetanpassade affärsmodeller som gör det möjligt att avskaffa hinder och skapa en verkligt europeisk digital inre marknad men samtidigt upprätthåller en balans mellan konsumenternas rättigheter och skyddet av innovatörerna och upphovsmännen.

38.

Europaparlamentet anser att ett sätt att stärka skyddet för immateriella rättigheter skulle kunna vara att ta fram innovativa affärsmodeller. Vidare betonar parlamentet att förbättringar och ständiga anpassningar av sådana modeller efter teknikens utveckling bör övervägas för vissa av industrins sektorer.

39.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att förbättra civilrättsliga förfaranden för små och medelstora företag och enskilda upphovsmän när det gäller skyddet för immateriella rättigheter, eftersom dessa företag och upphovsmän har en central roll i de kreativa och kulturella sektorerna och ofta inte har möjlighet att få skyddet av sina rättigheter säkerställt på grund av dessa förfarandens komplexitet, kostnad och längd.

40.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens uttalade avsikt att hjälpa små och medelstora företag att säkerställa skyddet av sina immateriella rättigheter genom att förbättra tillgängliga metoder för civilrättslig prövning i syfte att på bättre sätt bekämpa marknadsmissbruk från större konkurrenter och att framför allt fortsätta att bedöma de små och medelstora företagens behov av framtida EU-åtgärder.

41.

Europaparlamentet välkomnar beslutet i kommissionens meddelande av den 1 juli 2014 om en EU-handlingsplan och närmare bestämt åtgärd 4 i det meddelandet, vilken syftar till att förbättra de civilrättsliga förfarandena för att säkerställa skydd för immateriella rättigheter för små och medelstora företag, särskilt när det gäller låga anspråk och eventuella åtgärder på det området.

42.

Europaparlamentet betonar att det för små och medelstora företag är mycket viktigt med tydliga och hanterbara strukturer för säkerställande av skyddet för deras immateriella rättigheter.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att alla de åtgärder som vidtas kommer att innebära begränsade bördor och kostnader för små och medelstora företag. I synnerhet uppmanas kommissionen att fortsätta att bedöma hur små och medelstora företag skulle kunna delta i kvalitativa revisionssystem och kartlägga vilka specifika åtgärder som skulle kunna vidtas för små och medelstora företag i detta syfte.

44.

Europaparlamentet betonar vikten av att ta hänsyn till små och medelstora företag vid utarbetandet av lagstiftning och upprepar att principen ”tänk småskaligt först” alltid bör tillämpas.

45.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är, särskilt för små och medelstora företag, med tillgång till rättslig prövning och kostnadseffektiva rättsliga förfaranden och efterlyser medlingstjänster och andra alternativa tvistlösningssystem mellan företag inom det immaterialrättsliga området.

46.

Europaparlamentet framhåller hur viktigt det är att regelbundet analysera de faktorer som på ett avgörande sätt påverkar de små och medelstora företagens beslut att använda eller inte använda sina immateriella rättigheter, i syfte att kartlägga vilka förbättringar som kan göras, vare sig det är fråga om innovativa små och medelstora företag eller små och medelstora företag som har särskilda problem med att utöva sina immateriella rättigheter.

47.

Europaparlamentet ser fram emot att senast i slutet av 2015 ta del av information om befintliga nationella initiativ som syftar till att förbättra civilrättsliga förfaranden för att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter för små och medelstora företag, och välkomnar den kommande grönboken om behovet av framtida EU-åtgärder baserade på bästa praxis som utarbetats i nationellt finansierade program för att hjälpa små och medelstora företag att hävda sina immateriella rättigheter.

48.

Europaparlamentet är nöjt med att verksamheten vid Europeiska observatoriet avseende intrång i immateriella rättigheter har utvecklats till att bli ett användbart hjälpmedel för politikernas överläggningar och ett redskap för att samla in och utbyta uppgifter och information om alla former av intrång i immateriella rättigheter.

49.

Europaparlamentet betonar att skyldigheten för KHIM, dvs. att samla in uppgifter om intrång i immateriella rättigheter från näringslivet och ta fram tillförlitliga uppgifter om och analyser av intrångens faktiska konsekvenser för ekonomiska aktörer, bör såväl vara en del av handlingsplanen i tio punkter som utgöra grunden för ytterligare åtgärder i de olika, mest berörda sektorerna. Kommissionen uppmanas i detta sammanhang att förbättra underlaget för den databas inom Acist (verktyget för underrättelsestöd för bekämpning av varumärkesförfalskning) som KHIM har tagit fram för att möjliggöra tillgång till uppgifter om förfalskarna och förhindra att de upphandlande myndigheterna köper förfalskade produkter.

50.

För att på ett meningsfullt sätt säkerställa skyddet för immateriella rättigheter är det enligt Europaparlamentet särskilt angeläget att tillgängliggöra all information om vilken typ av immateriella rättigheter (t.ex. patent, varumärke och upphovsrätt) som är relevant i det specifika fallet och rättigheternas giltighetsstatus samt om ägarnas identitet, även i form av metadata om det rör sig om digitala filer.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut använda sig av observatoriets insamlade uppgifter och av resultaten av observatoriets verksamhet för att dra slutsatser och ge beslutsfattarna lösningar som de kan använda för att förbättra säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter. Kommissionen uppmanas att regelbundet avlägga rapport om detta till parlamentet.

52.

Europaparlamentet noterar att utbildning för utveckling av sektorspecifikt säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter på nationell nivå är av avgörande betydelse, liksom den roll som observatoriet kommer att spela när det gäller att bidra till utbildning av medlemsstaternas myndigheter och utbyta bästa praxis, framför allt genom att främja effektiva, digitalt tillgängliga kampanjer och samordna dessa med de berörda byråerna och organen.

53.

Europaparlamentet gläder sig över att kommissionen har tillsatt en expertgrupp om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter och uppmanar kommissionen att se till att parlamentet, och vid behov Europeiska observatoriet avseende intrång i immateriella rättigheter, är mer delaktigt i gruppens arbete och att det ombeds att skicka experter för att närvara vid expertgruppens möten.

54.

Europaparlamentet välkomnar offentliggörandet av kommissionens rapport om tillämpning av direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (10) och noterar samtidigt att endast begränsade slutsatser kan dras i vissa avseenden eftersom några medlemsstater har varit sena med att införliva direktivet. Kommissionen uppmanas att ytterligare analysera direktivets konsekvenser, särskilt för innovation och för utvecklingen av ett informationssamhälle, vilket är ett krav enligt artikel 18.1 och efterlysts i parlamentets ovannämnda resolution av den 22 september 2010. Parlamentet påminner dock om att flera andra aspekter av säkerställandet av skyddet för immateriella rättigheter har identifierats av kommissionen, till exempel mellanhändernas roll i kampen mot intrång, vilken även skulle kunna bli ett effektivt verktyg i kampen mot missbruk.

55.

Europaparlamentet har tagit del av kommissionens rapport, där det anges att direktivet om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter i några avseenden är i otakt med den digitala tidsåldern och otillräckligt för att bekämpa intrång på internet. Kommissionen uppmanas att göra en detaljerad bedömning av begränsningarna i den nuvarande rättsliga ramen när det gäller onlineverksamhet och att, där så är lämpligt, ta med förslag om att anpassa EU:s lagstiftningsram till internetmiljön. Alla sådana förslag måste genomgå en detaljerad konsekvensbedömning.

56.

Europaparlamentet konstaterar att skiljaktiga tolkningar av vissa bestämmelser i direktivet leder till olikheter i direktivets tillämpning i medlemsstaterna. Kommissionen uppmanas att vidta åtgärder för att få bukt med de problem som pekas ut i rapporten, bland annat genom att ytterligare förtydliga direktivet.

57.

Europaparlamentet efterlyser på nytt en strategi för immateriella rättigheter, inklusive en heltäckande rättslig ram som bekämpar intrång i immateriella rättigheter och som är anpassad efter onlinemiljön, med fullständigt beaktande av grundläggande rättigheter och friheter, rättvisa rättegångar, proportionalitet och uppgiftsskydd. Det behövs snarast ett rättsligt skydd för nya verk, eftersom detta kommer att främja investeringar och leda till fler innovationer.

58.

Europaparlamentet betonar att all immaterialrättslig lagstiftning måste spegla utvecklingen i den digitala eran och beakta onlinemiljöns beskaffenhet och de olika distributionsmedlen så att man uppnår en välavvägd modell som tillgodoser intressena för alla berörda parter, i synnerhet konsumenterna och deras rätt till tillgång till det aktuella innehållet, samtidigt som den gynnar artister och upphovsmän och främjar innovation i Europa.

59.

Europaparlamentet upprepar att det behövs en modern, konkurrensfrämjande och konsumentvänlig upphovsrätt som även stöder kreativitet och innovation genom att garantera en säker, lämplig och trygg miljö för uppfinnare och upphovsmän.

60.

Europaparlamentet betonar att EU:s kulturella och kreativa sektorer är en drivkraft för social och ekonomisk utveckling samt skapande av arbetstillfällen i Europa. Ett väsentligt bidrag till ekonomisk tillväxt, innovation och skapande av arbetstillfällen i EU ges också av upphovsmän, formgivare och institutioner som åberopar undantag från och begränsningar av upphovsrätten. Alla lagstiftningsinitiativ för att modernisera upphovsrätten bör bygga på oberoende bevisning när det gäller konsekvenserna för tillväxt och arbetstillfällen (särskilt för de små och medelstora företagen inom de kulturella och kreativa sektorerna), tillgången till kunskap och kultur samt de eventuella kostnaderna och fördelarna.

61.

Europaparlamentet vidhåller att tullmyndigheterna och det internationella tullsamarbetet har en viktig roll i kampen mot intrång i immateriella rättigheter inom den gränsöverskridande handeln och betonar vikten av att stödja och underlätta det arbete som tullmyndigheterna utför i ömsesidigt samarbete genom att klargöra de operativa bestämmelserna, särskilt för att detta arbete ska göra det möjligt att effektivt utföra inspektioner av varor under transitering i EU.

62.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid genomförandet av handlingsplanen för säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter ta hänsyn till relaterade initiativ, särskilt EU:s handlingsplan för tullens bekämpning av intrång i immateriella rättigheter och strategin för skydd och säkerställande av immateriella rättigheter i tredjeländer.

63.

Europaparlamentet efterlyser en utökad marknadsövervakning, riskhantering och informationsdelning bland tullmyndigheterna beträffande problem som tagits upp i samband med tullens säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, till exempel när det gäller lagring och förstöring av intrångsgörande varor.

64.

Europaparlamentet framhåller vikten av ett nära samarbete och informationsutbyte samt av en lämplig utbildning för tullmyndigheterna, marknadsövervakningsmyndigheterna och de rättsliga myndigheterna.

65.

Europaparlamentet framhåller den mycket viktiga roll som de offentliga myndigheterna spelar på alla nivåer, däribland lokalt, regionalt och nationellt, genom upphandling och köp, och lovordar kommissionens avsikt att utveckla, främja och offentliggöra en vägledning om bästa praxis för myndigheter på alla nivåer så att de kan undvika att köpa förfalskade produkter.

66.

Europaparlamentet välkomnar den grönbok som kommissionen föreslår för att rådfråga berörda parter om effektiviteten hos ”chargeback” (återkreditering) och andra system för att ta itu med överträdelser av immaterialrätten i kommersiell skala. På grundval av detta kommer den att undersöka behovet av mer konkreta åtgärder på detta område, både online och offline. Om man inom hela EU ger konsumenterna rätt till chargeback för alla varor som de inte skulle ha velat köpa om de hade vetat om att varorna var förfalskade, gynnar man konsumenterna och uppmuntrar näringsidkarna att kontrollera varornas äkthet innan de saluför dem.

67.

Europaparlamentet stöder handlingsplanens inriktning på betydelsen av samarbete med medlemsstaterna, utbyte av information och bästa praxis samt samordning av åtgärder för gränsöverskridande säkerställande av skyddet för immaterialrätten.

68.

För att stimulera innovation och konkurrenskraft i kunskapsbaserade sektorer i unionen på ett sätt som är förenligt med immateriella rättigheter är det enligt Europaparlamentet nödvändigt att verka för öppen forskning och kunskapsdelning, som också pekas ut som viktiga inslag i strategierna ”Europa i världen” och ”Europa 2020”.

69.

Europaparlamentet framhåller behovet av exakta upptäcktssystem som leder till ett snabbt avbrytande av verksamhet som gör intrång i immaterialrätten i kommersiell skala.

70.

Europaparlamentet påpekar att inkomster som genereras av användning av immateriella rättigheter utgör en viktig källa för extern finansiering av forskningsprojekt och därmed en drivkraft för innovation och utveckling och för samarbete mellan universitet och företag.

71.

Europaparlamentet efterlyser ett snabbt genomförande av handlingsplanen, så att de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter, särskilt inom den kulturella och kreativa sektorn, kan ses över i en nära framtid för att ta hänsyn till de verkliga behoven.

72.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera genomförandet av var och en av de åtgärder som lagts fram i handlingsplanen och att senast i juli 2016 rapportera om dem till parlamentet.

73.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas parlament och regeringar.

4.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 407/35

—

med beaktande av sina resolutioner av den 13 december 2012 med parlamentets rekommendationer till rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten om förhandlingarna om ett nytt avtal mellan EU och Ryssland (1), av den 12 september 2013 om Rysslands påtryckningar på länder i det östliga partnerskapet (i samband med det östliga partnerskapets kommande toppmöte i Vilnius) (2), av den 6 februari 2014 om toppmötet mellan EU och Ryssland (3), av den 18 september 2014 om situationen i Ukraina och det aktuella läget för förbindelserna mellan EU och Ryssland (4) och av den 12 mars 2015 om mordet på den ryske oppositionsledaren Boris Nemtsov och den demokratiska situationen i Ryssland (5),

—

med beaktande av slutsatser och uttalanden från Europeiska rådet, rådet (utrikes frågor) och G7-ledarna under de senaste 18 månaderna om läget i Ukraina och förbindelserna med Ryssland,

—

med beaktande av överenskommelserna i Minsk den 5 och 19 september 2014 och den 12 februari 2015 (6) ,

—

med beaktande av förklaringen av den 5 september 2014 från Natos toppmöte i Wales,

—

med beaktande av resolutionerna från FN:s generalförsamling av den 27 mars 2014 (7) och FN:s säkerhetsråd av den 17 februari 2015 (8),

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikes frågor (A8–0162/2015), och av följande skäl:

A.

EU har under flera år strävat efter att bygga upp ett ömsesidigt fördelaktigt strategiskt partnerskap med Ryssland på grundval av delade värden och principer, såsom demokrati och rättsstatlighet, och gemensamma intressen. EU förblir öppet för sådana förbindelser och för dialog som leder fram till dem, och önskar återupprätta samarbete med Ryssland om de ryska myndigheterna uppfyller sina internationella och rättsliga skyldigheter.

B.

Som en reaktion på att Ryssland kränkte Georgiens territoriella integritet 2008, att ockupationen av de georgiska regionerna Abchazien och Tschinvali-regionen/Sydossetien pågår och att Ryssland inte fullgjorde alla sina åtaganden enligt 2008 års avtal om vapenvila – och trots detta agerande – valde EU en modell med utökat samarbete som ett sätt att fortsätta sitt engagemang för Ryssland, till ömsesidig fördel. I stället för att vidta restriktiva åtgärder har man inlett eller fördjupat en rad initiativ till fördjupat samarbete – exempelvis de gemensamma områdena, partnerskapet för modernisering, förhandlingarna om ett nytt avtal mellan EU och Ryssland och människorättsdialogen.

C.

Genom att olagligt annektera Krim – en åtgärd som EU kraftfullt fördömde och som inte kommer att erkännas – och driva en väpnad konflikt mot Ukraina, med direkt och indirekt deltagande av militära enheter och säkerhetsenheter, och genom att med avsikt destabilisera detta suveräna och självständiga grannland, har Ryssland på ett djupgående sätt skadat sina förbindelser med EU genom att äventyra de principer som ligger till grund för Europas säkerhetsordning, genom att inte respektera gränserna och genom att bryta mot sina internationella åtaganden, särskilt i enlighet med FN-stadgan, Helsingforsslutakten, samförståndsavtalet från Budapest, Parisstadgan för ett nytt Europa från 1990 och det bilaterala fördraget om vänskap, samarbete och partnerskap. Den humanitära situationen på Krim och i östra Ukraina har försämrats avsevärt, och dödssiffrorna ligger på flera tusen.

D.

Ryssland är direkt eller indirekt inblandat i ett antal ”frusna konflikter” i sitt grannskap – i Transnistrien, Sydossetien, Abchazien och Nagorno-Karabach – som utgör allvarliga hinder för utvecklingen och stabiliteten i de berörda grannländerna och för deras närmande till Europeiska unionen.

E.

Ryska federationen har svartlistat 89 EU-politiker – bland dem nuvarande och tidigare ledamöter av Europaparlamentet – och tjänstemän och vägrar dem inresa till Ryssland.

F.

Mot andan i goda grannförbindelser och i strid med internationell lag och internationella bestämmelser och normer har Ryssland – på grundval av en doktrin enligt vilken det anser sig självt ha rätt att skydda ryska medborgare utomlands – avsiktligt vidtagit åtgärder som syftar till att destabilisera sina grannländer genom olagliga handelsembargon eller integrationsavtal med separatist- och utbrytarregioner.

G.

Som reaktion på den olagliga annekteringen av Krim och det hybridkrig som Ryssland inlett mot Ukraina har EU antagit en rad stegvisa restriktiva åtgärder. Liknande åtgärder har vidtagits av ett antal andra länder som reaktion på Rysslands angrepp.

H.

På lång sikt krävs konstruktiva förbindelser mellan EU och Ryssland, i båda parters intresse och i syfte att möta gemensamma globala utmaningar, till exempel klimatförändringarna, ny teknisk utveckling och kampen mot terrorism, extremism och organiserad brottslighet. Samarbetet mellan EU och Ryssland får positiva resultat på vissa områden, exempelvis den nordliga dimensionen och det gränsöverskridande samarbetet. Ryssland har varit konstruktivt i den senaste tidens förhandlingar med Iran.

I.

Dessa restriktiva riktade åtgärder är inte inriktade på det ryska folket utan mot vissa enskilda personer och företag som har kopplingar till det ryska ledarskapet och som drar direkt fördel av den nuvarande konflikten med Ukraina inom näringslivs- och försvarssektorerna, och de har som mål att stimulera till en förändring i den ryska regeringens politik gentemot det gemensamma grannskapet och dess åtgärder där. De sanktioner som har samband med destabiliseringen i östra Ukraina bör hävas när Ryssland fullt ut genomfört bestämmelserna i Minskavtalen. Sanktionerna bör förstärkas om Ryssland väljer att fortsätta att direkt eller indirekt destabilisera Ukraina och skada landets territoriella integritet. De sanktioner som har samband med den olagliga annekteringen av Krim kommer att kvarstå tills halvön återlämnas till Ukraina.

J.

Som fullvärdig medlem av Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa, och som signatärstat till FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, har Ryska federationen förbundit sig att efterleva principerna om demokrati, rättsstatlighet och respekt för mänskliga rättigheter. EU har med kraft stött Rysslands anslutning till och deltagande i olika internationella organisationer och forum, exempelvis G8, G20 och Världshandelsorganisationen. Rysslands inträde i dessa organ har skapat spänningar på grund av landets upprepade överträdelser av bestämmelser; exempelvis har Ryssland inte följt Världshandelsorganisationens normer och skyldigheter (genom att införa ett antal diskriminerande åtgärder mot enskilda EU-medlemsstater och andra länder i dess grannskap), underlåtit att genomföra fler än tusen avgöranden från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna och underlåtit att garantera grundläggande mänskliga rättigheter. Överläggningarna mellan EU och Ryssland om mänskliga rättigheter har inte varit bindande eller gett några konkreta resultat.

K.

Rättsstatsprincipen är en av de grundläggande principerna för EU, och den innebär inte bara respekt för demokrati och mänskliga rättigheter, utan även efterlevnad av internationell rätt, garantier för att lagen verkställs och tillämpas rättvist samt oberoende och opartiskhet i rättssystemet. Dessa villkor uppfylls inte i Ryssland, där myndigheterna inte upprätthåller rättsstatligheten eller respekterar de grundläggande rättigheterna, och där situationen i fråga om politiska rättigheter, medborgerliga friheter och mediernas frihet försämrats under senare år. Nyligen har man antagit lagstiftning som innehåller tvetydiga bestämmelser som används för att ytterligare kringskära oppositionen och aktörerna i det civila samhället. Den nyligen antagna lag som straffbelägger så kallad homosexuell propaganda har lett till ökat homofobiskt våld, våld mot hbti-personer och hatpropaganda, något som myndigheterna inte tagit itu med. Efter den olagliga annekteringen av Krim har respekten för mänskliga rättigheter, inbegripet yttrande-, mötes- och föreningsfriheten, allvarligt försämrats på halvön, och krimtatarerna är särskilt utsatta.

L.

Alexej Navalnyj, en framstående oppositionsledare, har åtalats och dömts på grundval av förfalskad bevisning och utsätts för pågående hotelser och förföljelse, bland annat genom att hans bror fängslats. Framstegspartiet, som han är ordförande för, hindras från att delta i det kommande parlamentsvalet. Nadja Savtjenko, ledamot av Ukrainas parlament, kvarhålls olagligt i Ryssland, vilket strider mot internationell rätt.

M.

I korruptionsindex rankas Ryssland på plats 136 av 175. Ryssland ger upphov till allvarlig oro när det gäller internationell korruption och penningtvätt, vilket i sin tur är ett hot mot europeiska ekonomier och deras integritet.

N.

Ryssland använder sig aktivt av hybridkrigföring och suddar avsiktligt ut gränsen mellan militär/paramilitär verksamhet och politisk aktivism.

O.

I det globala pressfrihetsindexet för 2014 rankas Ryska federationen på 148:e plats av 180. Finansieringen av statligt kontrollerade mediekanaler har breddats och utökats betydligt. Initiativ och verksamhet från människorättsförsvarare, oberoende organisationer i det civila samhället, politiska meningsmotståndare, oberoende medier och vanliga medborgare begränsas eller hindras ofta. Utrymmet för uttryckande av oberoende och pluralistiska åsikter har krympt och är under ständigt hot. Det europeiska initiativet för demokrati har riktat in sig på frågan om mångfald i ryska medier, och initiativet uppmanas att tillsammans med sina partner utveckla nya medieinitiativ.

P.

Ryska stridsflygplans oansvariga handlingar nära EU- och Natomedlemsstaters luftrum äventyrar säkerheten för den civila luftfarten och skulle kunna hota säkerheten i det europeiska luftrummet. Provocerande storskaliga militära manövrar har genomförts i Ryssland i EU:s omedelbara närhet, samtidigt som hot om ryska militära och till och med nukleära angrepp har offentliggjorts. Ryssland har tillfälligt upphävt sitt deltagande i förhandlingarna om fördraget om konventionella styrkor i Europa och brutit mot avtalet om att avskaffa medel- och kortdistansrobotar.

Q.

Energin spelar en central och strategisk roll i förbindelserna mellan EU och Ryssland och är ett nyckelinstrument i den ryska utrikespolitiken. Motståndskraft hos EU mot externa påtryckningar kan uppnås genom att energileveranserna diversifieras och beroendet av Ryssland minskas. EU måste tala med en röst och visa prov på stark inbördes solidaritet när det gäller dess energitrygghet.

R.

Ryska federationen har aktivt verkat för den eurasiska ekonomiska unionen. Detta projekt för ekonomisk integration bör inte ses som en konkurrent till Europeiska unionen.

1.

Europaparlamentet upprepar att Rysslands direkta och indirekta inblandning i den väpnade konflikten i Ukraina och dess olagliga annektering av Krim, tillsammans med dess kränkning av Georgiens territoriella integritet, samt de ekonomiska påtryckningarna mot och den politiska destabiliseringen av dess europeiska grannländer utgör en medveten kränkning av demokratiska principer, grundläggande värden och internationell rätt. I detta sammanhang kan EU inte sikta på att återvända till den vanliga verksamheten, utan har inget annat val än att göra en kritisk ny utvärdering av sina förbindelser med Ryssland, vilket inbegriper att så fort som möjligt utarbeta en beredskapsplan för att med mjuk makt bemöta den aggressiva och splittrande politik som Ryssland för, och en övergripande plan för sina framtida förbindelser med detta land och med sina östeuropeiska partnerländer. Lösningen på konflikten i östra Ukraina kan enbart vara politisk.

2.

Europaparlamentet betonar att Ryssland nu på grund av sina handlingar på Krim och i östra Ukraina inte längre kan behandlas som eller anses vara en ”strategisk partner”. Strategiska partnerskap måste grundas på ömsesidigt förtroende och på respekt för internationell rätt, som grundas på demokrati, statlig suveränitet och frihet att välja inre konstitutionell ordning och utrikespolitisk inriktning, staters territoriella integritet samt respekt för rättsstatsprincipen, de mänskliga rättigheterna och den internationella diplomatins och handelns principer.

3.

Europaparlamentet är mycket oroat över att Ryssland nu öppet positionerar sig självt och utmanar den internationella demokratiska gemenskapen och dess lagstiftningsbaserade ordning, inte minst genom att försöka att med våld rita om gränserna i Europa. Parlamentet är förskräckt över den växande atmosfär av hat som riktas mot oppositionsaktivister, människorättsförsvarare, minoriteter och grannländerna och över försämringen i situationen för de mänskliga rättigheterna och rättsstatligheten i Ryssland. Parlamentet fördömer trakasserierna mot kritiska röster genom våld, rättegångar, fängslanden och andra åtgärder från statens sida.

4.

Europaparlamentet fördömer den godtyckliga åtgärden att förbjuda EU-politiker och tjänstemän att resa in på ryskt territorium och betonar att den ryska ledningen upprepade gånger överträder internationell rätt, kränker allmänna normer och förhindrar insyn. Denna handling är kontraproduktiv och skadlig för de redan svaga kommunikationskanalerna mellan Europeiska unionen och Ryssland. Parlamentet betonar att de drabbade EU-politikerna och tjänstemännen bör informeras om skälen till att de vägras tillträde till ryskt territorium och bör ha rätt att överklaga ett sådant beslut vid en oberoende domstol.

5.

Europaparlamentet anser att ett konstruktivt och förutsägbart förhållande mellan EU och Ryssland är möjligt i det långa loppet, till nytta för båda parter, särskilt mot bakgrund av de befintliga förbindelserna inom områdena politik, handel, transport och energi, direkta personkontakter – däribland genom Erasmus+ och de gemensamma stegen (9) –, gränsöverskridande samarbete, klimatförändringar, miljö och sektorsvist samarbete, med tanke på att ömsesidiga sanktioner skadar båda ekonomier, att gemensamma utmaningar och intressen på global nivå måste hanteras och att den splittrade karaktären av hur säkerheten i Europa uppfattas kan övervinnas genom ökad dialog. I detta hänseende välkomnar parlamentet de positiva resultaten av samarbetet mellan EU och Ryssland på olika områden som kampen mot terrorism, extremism och organiserad brottslighet, partnerskapet för den nordliga dimensionen, kärntekniksamtalen med Iran och fredsprocessen i Mellanöstern. Parlamentet uppmanar Ryssland att delta konstruktivt i att hitta en lösning på konflikten i Syrien.

6.

Europaparlamentet understryker att förbindelserna mellan EU och Ryssland i framtiden måste grundas på internationell rätt och en dialog, varigenom EU skulle vara redo att engagera sig på nytt och återuppta samarbetet med myndigheterna i Moskva på ett antal särskilda områden som är av gemensamt intresse. Ett återupptagande av samarbetet skulle kunna ske på villkor att Ryssland respekterar Ukrainas territoriella integritet och landets suveränitet, inklusive Krim, fullt ut genomför Minskavtalen (som omfattar de ukrainska myndigheternas fulla kontroll över gränserna, ett ovillkorligt tillbakadragande av ryska styrkor och vapen och ett omedelbart stopp för stödet till rebellgrupper) samt upphör med destabiliserande militär- och säkerhetsverksamhet vid EU-medlemsstaternas gränser. Parlamentet understryker att OSSE visat sig vara en struktur som är kapabel att lämna ett bidrag till att lösa krisen. Parlamentet betonar att ett sådant potentiellt förnyat samarbete inte får föras på bekostnad av internationella principer, europeiska värden och normer och internationella åtaganden. EU måste tydligt definiera både sina förväntningar på Ryssland, särskilt när det gäller att respektera internationell rätt och avtalsenliga åtaganden och att agera som en förutsägbar partner, och de åtgärder man kommer att vidta efter den 31 december 2015 om Ryssland skulle underlåta att uppfylla sina åtaganden (eller före detta datum, om det sker en allvarlig utveckling på plats), och vilket samarbete man skulle vara beredd att återuppta vid en eventuell efterlevnad. Parlamentet betonar att sådant samarbete bör ske med fullständig respekt för internationella människorättsnormer.

7.

Europaparlamentet berömmer den solidaritet och enhet som medlemsstaterna visat i samband med Rysslands illegala annektering av Krim och direkta inblandning i kriget i Ukraina, något som gjort det möjligt att anta och utöka motåtgärder, samt deras koppling till ett fullständigt genomförande av Minskavtalen. Medlemsstaterna uppmanas att ge bevarandet av denna enhet högsta prioritet och att avhålla sig från bilaterala förbindelser och avtal som skulle kunna bli till skada för denna enhet eller tolkas som skadliga för den. Parlamentet påminner om att enhet i handling och solidaritet mellan medlemsstaterna och med kandidatländerna är mycket viktiga när det gäller att se till att EU:s politik blir trovärdig, legitim och effektiv och förmår stå emot utmaningar och påtryckningar utifrån, och samtidigt skapar djupare och mera samarbetspräglade förbindelser med länderna inom det östliga partnerskapet.

8.

I detta sammanhang understryker Europaparlamentet att en fördjupad integration inom EU, tillsammans med konsekvens mellan den interna politiken och utrikespolitiken, är nyckeln till en mer sammanhängande, effektiv och framgångsrik politik för EU:s yttre åtgärder och säkerhet, däribland gentemot Ryssland. Medlemsstaterna uppmanas därför att fortsätta med – och intensifiera sina insatser i riktning mot – ett effektivt undanröjande av flaskhalsar i beslutsfattandet och tillsammans med kandidatländerna arbeta för en konsolidering av den gemensamma politiken, särskilt på områdena handel, finansiella tjänster och transaktioner, migration, energi, förvaltning av de yttre gränserna, information och it-säkerhet.

9.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till EU:s institutioner och medlemsstaterna att fullt ut utnyttja Lissabonfördragets bestämmelser och styrmedel för att göra det möjligt att förstärka den framåtsyftande och strategiska karaktären i den europeiska gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken. Vidare är parlamentet fast övertygat om att den centrala rollen för de mänskliga rättigheterna i varje aspekt av EU:s yttre åtgärder är en förutsättning för att garantera EU:s respekterade och trovärdiga roll som global aktör.

10.

Europaparlamentet upprepar sin övertygelse om att energipolitiken är ett viktigt inslag i EU:s politik för yttre åtgärder. Därför ger parlamentet sitt starka stöd åt att man snabbt ska inrätta en stabil europeisk energiunion, och särskilt sammankoppla de nationella energinätverken, för att avsevärt minska enskilda medlemsstaters beroende av externa energileverantörer, framför allt av Ryssland. Parlamentet är helt övertygat om att utmaningarna för och sårbarheten hos den europeiska solidariteten, och enskilda medlemsstaters och kandidatländers utsatthet, när det gäller användningen av energi som politiskt och diplomatiskt förhandlingsobjekt kan motverkas effektivt endast genom fullständig tillämpning av EU:s energilagstiftning, framför allt i form av att man genomför det tredje energipaketet och fullbordar en fri, insynsvänlig, integrerad, synkroniserad, energieffektiv och motståndskraftig europeisk inre marknad för energi – med en lämplig andel förnybar energi – med diversifierade leveranser, där konkurrenslagstiftningen otvetydigt måste tillämpas. Parlamentet uppmanar EU att ge lämpligt stöd åt energigemenskapens fördragsslutande parter, som föresatt sig att genomföra EU:s regelverk på energiområdet, i syfte att stärka deras förhandlingsposition gentemot energileverantörer utifrån.

11.

Europaparlamentet betonar nödvändigheten och vikten av att tillfälligt upphäva försvarssamarbetet med Ryssland med tanke på landets aggressiva hållning, och uppmanar medlemsstaterna och kandidatländerna att avstå från beslut som skulle kunna äventyra denna enade position. Trots att avtal med Ryssland på området för försvarssamarbete är av bilateral karaktär anser parlamentet därför att dessa bör utvärderas noggrant på EU-nivå i syfte att fastställa ett lämpligt och konsekvent förhållningssätt. I detta avseende är samarbetet mellan EU och Nato viktigt.

12.

Europaparlamentet är mycket oroat över de ständigt ökande restriktionerna för medie- och internetfriheten, den skärpta kontrollen av onlinemedier, användningen av tvång för att hindra opartisk rapportering, urholkningen av normerna för journalistiken i Ryssland och de statsägda mediekanalernas alltmer tilltagande monopol på den information som finns tillgänglig för ryskspråkiga mottagare utomlands. Parlamentet fördömer att ukrainska och tatariska tv-kanaler förbjudits sända på Krim.

13.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning om en utveckling av en förstärkt förmåga att analysera och övervaka rysk propaganda, särskilt på ryska, i syfte att kunna identifiera och snabbt och på lämpligt sätt kunna reagera på avsiktligt partisk information som sprids på olika EU-språk. Kommissionen uppmanas att snarast öronmärka tillräckliga medel för konkreta projekt för att bemöta rysk propaganda och desinformation inom och utanför EU, erbjuda objektiv information för allmänheten i länderna inom det östliga partnerskapet och utveckla lämpliga instrument för strategisk kommunikation. I detta avseende välkomnar parlamentet slutsatserna från Europeiska rådets möte den 20 mars 2015 om en handlingsplan för att bemöta desinformationskampanjer. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att också utarbeta en samordnad mekanism för insyn i – och för insamling, övervakning och rapportering av – finansiellt, politiskt eller tekniskt stöd som Ryssland tillhandahåller politiska partier och andra organisationer inom EU, i syfte att utvärdera landets inblandning i och inflytande över det politiska livet och den allmänna opinionen i EU och dess grannar i öst, samt att vidta lämpliga åtgärder.

14.

Europaparlamentet är mycket oroat över de ryska statskontrollerade mediernas senaste tendens att skriva om och omtolka historiska händelser under 1900-talet, exempelvis undertecknandet av Molotov–Ribbentrop-pakten och dess hemliga protokoll, och över den selektiva användningen av historiska berättelser för aktuell politisk propaganda.

15.

Europaparlamentet är djupt oroat över de alltmer intensiva kontakterna och samarbetena mellan europeiska populistiska, fascistiska och högerextrema partier och nationalistiska krafter i Ryssland, vilket tolereras av den ryska ledningen. Detta utgör en risk för demokratiska värderingar och rättsstatligheten i EU. I detta sammanhang uppmanar parlamentet EU:s institutioner och medlemsstaterna att ta itu med detta hot om bildande av en ”nationalistisk international”.

16.

Europaparlamentet är djupt oroat över Rysslands stöd till och finansiering av radikala och extremistiska partier i EU:s medlemsstater. Parlamentet anser att en sammankomst som nyligen hölls i Sankt Petersburg för partier på yttersta högerkanten skymfar minnet av de miljoner ryssar som gav sina liv för att rädda världen från nazismen.

17.

Europaparlamentet uppmanar EU att ge stöd åt projekt som syftar till att främja och utveckla en hög journalistisk standard, mediefriheten och opartisk och tillförlitlig information i Ryssland samt motverka propaganda i EU och länderna inom det östliga partnerskapet. Parlamentet uppmanar kommissionen att anslå tillräckliga medel till initiativ för utveckling av ryskspråkiga mediealternativ till ryska statskontrollerade medier, så att den ryskspråkiga publiken får tillgång till trovärdiga och oberoende informationskällor.

18.

Europaparlamentet upprepar att förbehållslös respekt för rättsstatsprincipen är en av de kärnprinciper som EU är grundat på och kräver att denna tillämpas strikt, snabbt och förbehållslöst om bestämmelserna inte följs. Kommissionen uppmanas att med samma beslutsamhet tillämpa principen om fri och rättvis konkurrens på den inre marknaden, även i förfarandet mot Gazprom. Parlamentet anser att EU och medlemsstaterna tydligare ska betona att Ryssland på ett konstruktivt sätt måste närma sig sitt medlemskap i Världshandelsorganisationen (WTO) och fullt ut uppfylla alla sina därav följande åtaganden, däribland att upphöra med oberättigade handelsbegränsande åtgärder och erbjuda tillträde till sin marknad utan diskriminering.

19.

Europaparlamentet uppmanar Ryssland att fullständigt samarbeta med det internationella samfundet om utredningen av kraschen av flyg MH17 och fördömer varje försök eller beslut om att bevilja amnesti eller försena lagföring av dem som identifierats som ansvariga. Parlamentet uppmanar än en gång Ryssland att omedelbart lämna tillbaka vraket och alla svarta lådor efter det polska regeringsplan som kraschade i Smolensk. Parlamentet uppmanar alla EU-institutioner att föra dessa begäranden på tal vid alla bilaterala kontakter med de ryska myndigheterna.

20.

Europaparlamentet uppmanar Rysslands regering att erkänna vilket omfattande och allvarligt problem våldet och trakasserierna mot hbti-personer i Ryssland är och åta sig att vidta åtgärder för att stoppa dessa övergrepp, samt att upphäva bestämmelserna i lag nr 135-FZ av den 29 juni 2013 (lagen mot homosexuell propaganda) med förbudet mot spridning av information om hbti-relationer. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och EU:s medlemsstater att vid möten med relevanta ryska tjänstemän, också på högsta nivå, ta upp frågan om homofobi och våld mot hbti-personer och hbti-aktivister. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, kommissionen och EU:s medlemsstater att, i linje med EU:s riktlinjer från juni 2013, arbeta för och slå vakt om att hbti-personer ska åtnjuta alla mänskliga rättigheter, att bidra till kampen mot allt slags våld mot hbti-personer genom att söka bistånd och upprättelse för offren för sådant våld, genom att stödja initiativ från det civila samhällets och myndigheternas sida till att övervaka fall av våld och genom att utbilda de brottsbekämpande myndigheternas personal.

21.

Med tanke på att ett samhälle berikas genom utvecklingen av ett verkligt och oberoende civilt samhälle uttrycker Europaparlamentet sin djupa oro över det allt sämre läget för de mänskliga rättigheterna, bland annat rättigheterna till yttrande-, förenings- och mötesfrihet, hbti-rättigheter och rättsstatligheten i Ryssland och på Krim efter dess olagliga annektering. Parlamentet fördömer kraftfullt regeringens fortsatta repressalier mot avvikande åsikter, i form av att det oberoende civilsamhället görs till måltavla genom den så kallade lagen mot utländska agenter, och de ihållande och mångfaldiga påtryckningarna mot aktivister, politiska motståndare och regimkritiker. Särskilt uppmärksammas morden på Anna Politkovskaja, Natalija Estemirova, Boris Nemtsov, Sergej Magnitskij, Alexander Litvinenko med flera. Parlamentet kräver att alla mord på politiska aktivister, journalister och visselblåsare undersöks på ett korrekt och oberoende sätt, att de ansvariga ställs inför rätta som ett tecken på en kompromisslös kamp mot straffrihet och att riktade restriktiva åtgärder övervägs om de undersökningar som bedrivs inte ligger i linje med internationell standard. Parlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att infria sitt löfte att försvara dessa principer, och att anta restriktiva åtgärder mot de tjänstemän som är inblandade i det väldokumenterade fallet Magnitskij, på grundval av ett förslag som utan dröjsmål bör läggas fram av vice ordföranden/den höga representanten. Parlamentet understryker att Rysslands skyldighet att följa standarderna för mänskliga rättigheter och rättsstatlighet följer direkt av landets medlemskap i FN, Europarådet och OSSE.

22.

Det är viktigt med fortlöpande politiskt och finansiellt stöd till oberoende civilsamhälleliga aktivister, människorättsförsvarare, bloggare, oberoende medier, frispråkiga akademiker och offentliga personer samt icke-statliga organisationer, med tanke på att främja demokratiska värden, grundläggande friheter och mänskliga rättigheter i Ryssland och på det ockuperade Krim. Europaparlamentet uppmanar kommissionen att planera för ett mer ambitiöst finansiellt stöd till det ryska civila samhället från de befintliga finansinstrumenten för yttre åtgärder. Parlamentet uppmuntrar EU att försöka nå ryska tjänstemän och civilsamhälleliga organisationer som kan tänka sig att utveckla en vision av de politiska och diplomatiska förbindelserna med EU som grundar sig på partnerskap och samarbete. Det är viktigt att i så stor utsträckning som möjligt främja direkta personkontakter och att, trots förbindelsernas aktuella tillstånd, upprätthålla en kraftfull dialog och samarbete mellan studenter och forskare i EU och Ryssland, mellan de civila samhällena och mellan lokala myndigheter, i syfte att lindra spänningarna och förbättra den ömsesidiga förståelsen.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå lagstiftning som säkerställer full insyn i politiska bidrag till och finansiering av politiska partier i EU i linje med Europarådets rekommendation, särskilt när det gäller politiska eller ekonomiska aktörer utanför EU.

24.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten, Ryska federationens regering och parlament samt regeringarna och parlamenten i länderna inom det östliga partnerskapet.

4.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 407/42

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 av den 11 september 2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) och om upphävande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1073/1999 och rådets förordning (Euratom) nr 1074/1999 (1),

—

med beaktande av sitt beslut av den 29 april 2015 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2013, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan (2),

—

med beaktande av sitt beslut av den 3 april 2014 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2012, avsnitt III – kommissionen och genomförandeorgan (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2013 om årsrapporten för 2011 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 mars 2015 om årsrapporten för 2013 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier (5),

—

med beaktande av Olafs övervakningskommittés (nedan kallad kommittén) årsrapport för 2014,

—

med beaktande av kommitténs yttrande nr 4/2014 Control of the Duration of Investigations conducted by the European Anti-fraud Office,

—

med beaktande av Olafs svar på kommitténs yttrande nr 4/2014,

—

med beaktande av kommitténs yttrande nr 5/2014 OLAF external reporting on the duration of investigations,

—

med beaktande av Olafs svar på kommitténs yttrande nr 5/2014,

—

med beaktande av kommitténs rapport nr 1/2014 Safeguarding OLAF’s investigative independence,

—

med beaktande av kommitténs rapport nr 2/2014 Implementation by OLAF of the Supervisory Committee’s recommendations,

—

med beaktande av kommitténs rapport nr 3/2014 Opening of cases in OLAF in 2012,

—

med beaktande av Olafs svar på kommitténs rapport nr 3/2014,

—

med beaktande av kommitténs meddelande om sin analys av Olafs utkast till utredningsprioriteringar för 2015,

—

med beaktande av kommitténs årsrapport för 2013,

—

med beaktande av kommitténs yttrande nr 2/2013 Establishing an internal OLAF procedure for complaints,

—

med beaktande av kommitténs yttrande nr 1/2014 OLAF Investigation Policy Priorities,

—

med beaktande av kommitténs yttrande nr 2/2014 Case selection in OLAF,

—

med beaktande av kommitténs iakttagelser om Olafs utredningsförfaranden,

—

med beaktande av kommitténs rekommendationer för 2012,

—

med beaktande av kommitténs dokument Mission, competences and objectives of the Supervisory Committee of the European Anti-Fraud Office – Mid-term strategy (2014-2015),

—

med beaktande av kommitténs samarbetsarrangemang med Olaf,

—

med beaktande av frågorna till kommissionen och rådet om Olafs övervakningskommittés årsrapport för 2014 (O-000060/2015 – B8-0553/2015, O-000061/2015 – B8-0554/2015 och O-000066/2015 – B8-0555/2015),

—

med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

I sin årliga verksamhetsrapport för 2014 konstaterade Olafs övervakningskommitté (nedan kallad kommittén) att vid tidpunkten för omorganiseringen av Olaf (den 1 februari 2012) inleddes på samma dag behandlingen av 423 fall, utgående från ett enda beslut av Olafs generaldirektör. Utgående från sin analys kom kommittén fram till att i) Olaf inte gjort någon lämplig bedömning av den information den fått i något enda av de fall som analyserades av kommittén, ii) det i det överväldigande flertalet fall inte ens fanns ett spår av någon bedömningsverksamhet och iii) Olafs generaldirektör inlett behandlingen av samtliga fall utan att på förhand fastställa att det rådde tillräckligt allvarlig misstanke om bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen, något som strider mot det lagfästa krav som på den tiden gällde för att Olaf skulle få inleda en utredning.

B.

Kommittén har i sitt meddelande till EU-institutionerna påpekat att Olafs generaldirektör under 2014 inte meddelat kommittén om vilka av rekommendationerna till Olaf som inte genomförts, trots att det i artikel 17.5 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 klart fastställs en skyldighet att göra detta.

C.

Under första hälften av sin uppdragsperiod utfärdade kommittén 50 rekommendationer till Olaf, av vilka endast åtta genomfördes fullständigt, sex genomfördes delvis, en avvaktar att genomföras och 20 inte genomfördes. I 15 fall kunde kommittén till följd av otillräckliga uppgifter om sakförhållandena inte fastställa om genomförande ägt rum.

D.

I sitt meddelande om Olafs utkast till utredningsprioriteringar för 2015 gjorde kommittén den iakttagelsen att Olaf inte hade beaktat de tre rekommendationerna i kommitténs yttrande nr 1/2014: i) Olafs generaldirektör hade inte utfärdat några riktlinjer om tillämpningen av de urvalsprinciper som följer av förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 (effektiv resursanvändning, proportionerlighet, subsidiaritet/mervärde) och, i stället för att se över de ekonomiska indikatorerna för att anpassa dem till utgiftsprogrammens realiteter, avskaffat dem helt. ii) I utkastet till utredningsprioriteringar för 2015 såg det ut som om man beaktat ett flertal dokument från berörda parter, men det verkade inte ha förekommit någon dialog om de ekonomiska indikatorerna och om en eventuell uppföljning av de fall där tillräckliga misstankar om bedrägeri förelåg, men som avskrivits, utgående från utredningsprioriteringarna eller urvalsprinciperna. iii) Olafs generaldirektör hade inte tillställt kommittén någon bedömning av tillämpningen av de tidigare utredningsprioriteringarna, och inte heller någon sammanfattning av responsen från de berörda parterna, trots en tidigare utfästelse att göra detta.

E.

Kommittén hade genomgående påpekat att den inte kunde övervaka Olafs oberoende, dess utredande funktion, tillämpningen av förfarandegarantier och utredningarnas längd, eftersom den saknade tillgång till nödvändig information.

F.

Kommittén har konstaterat att dess huvudsakliga problem med att utföra sin övervakningsfunktion inte består i att samarbetsarrangemangen tillämpas dåligt utan i att kommittén och Olafs generaldirektör har en i grund helt olika syn på kommitténs roll.

G.

Parlamentet har i sina ovannämnda resolutioner om årsrapporterna för 2011 och 2013 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier uppmanat till att kommittén ska få bättre förmåga att utföra sina uppgifter.

H.

Kommittén har vid ett flertal tillfällen uppmanat EU:s institutioner att antingen förstärka kommitténs befogenheter, framför allt genom att ge den oinskränkt tillgång till Olafs handlingar i ärendena, eller att vidta andra åtgärder för att öka Olafs ansvarsskyldighet.

I.

I mars 2014 utfäste sig Olafs generaldirektör att en gång om året rapportera till kommittén om antalet mottagna klagomål samt om man hunnit behandla dem i tid och om de klassificerats som berättigade eller oberättigade. Kommittén rapporterar dock att den inte mottagit någon information av detta slag.

J.

I förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 fick kommittén en starkare roll för att övervaka längden på Olafs utredningar. Trots att Olaf formellt fullgjort sin skyldighet att regelbundet rapportera till kommittén om utredningar som varar längre än 12 månader slöt sig kommittén i sitt yttrande nr 4/2014 Control of the duration of investigations conducted by OLAF till att den inte fått tillräckligt med information för att ordentligt och effektivt kunna övervaka längden på Olafs utredningar.

K.

I sitt yttrande nr 5/2014 OLAF external reporting on the duration of investigations slöt sig kommittén till att Olafs rapporter om längden på sina utredningar inte gett en heltäckande bild av hur effektivt Olaf sköter sitt utredningsarbete. Olaf framhöll visserligen i sin årliga rapport att utredningarna numera blir klara på kortare tid, men kommittén drog den slutsatsen att de förbättrade resultaten hos Olaf berodde på att det införts nya beräkningsmetoder.

L.

I sin rapport nr 1/2014 Safeguarding OLAF’s independence ville kommittén ha en klarläggning av Olafs roll i samband med genomförandet av kommissionens politik mot bedrägerier inom cigarettsektorn.

M.

Två år i följd har kommittén i sin årliga verksamhetsrapport uttryckt oro över bristen på insyn i Olafs deltagande i kommissionens Clearing House-möten, med den risk det innebär för Olafs förmåga att utföra opartiska utredningar.

N.

Kommittén har gjort EU:s institutioner uppmärksamma på att kraven i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om att kommitténs sekretariat ska fungera oberoende måste uppfyllas.

O.

Kommittén har utpekat fyra grundläggande krav för att dess sekretariat ska kunna fungera oberoende, nämligen att i) sekretariatets chef ska rekryteras, bedömas och befordras utgående från kommitténs beslut, ii) sekretariatets chef ska få ställning som högre chef, iii) sekretariatets personal ska rekryteras, bedömas och befordras utgående från sekretariatets chefs beslut, iv) genomförandet av sekretariatets budget ska vidaredelegeras till sekretariatets chef.

P.

Parlamentet har behandlat Olafs svar på de av kommitténs rapporter och yttranden som tillställts parlamentet.

1.

Europaparlamentet framhåller med skärpa att Olaf har att rätta sig efter lagstiftningens krav för att en utredning ska få inledas. Parlamentet erinrar om att av de 423 fall som började behandlas samma dag var det endast 8,4 procent av dem som avslutades som gav upphov till rekommendationer. Parlamentet uppmanar kommittén att regelbundet följa upp att kraven i lagstiftningen följs.

2.

Europaparlamentet hänvisar till sin ovannämnda resolution av den 29 april 2015 om ansvarsfrihet för genomförandet av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2013 och uppmanar med kraft Olaf att utan oskäligt dröjsmål lägga fram en motivering för de fall när Olaf inte genomfört kommitténs rekommendationer.

3.

Europaparlamentet anser det beklagligt att kommittén inte kunnat sluta sig till om utredningsprioriteringarna identifierats korrekt och inte heller om tillämpningen av dem fått positiva eller negativa konsekvenser för kampen mot bedrägeri och korruption.

4.

Europaparlamentet beklagar djupt att kommittén inte till fullo kan utföra sitt uppdrag. Parlamentet hänvisar till sina ovannämnda resolutioner om årsrapporterna för 2011 och 2013 om skyddet av EU:s ekonomiska intressen – kampen mot bedrägerier och uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att kommittén bättre ska kunna övervaka Olafs oberoende, dess utredningsfunktion, tillämpningen av förfarandegarantier och utredningarnas längd, utan att för den skull Olafs oberoende äventyras.

5.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att underlätta förhandlingarna mellan Olaf och kommittén genom att fram till den 31 december 2015 utarbeta en handlingsplan för att ändra samarbetsarrangemangen så vi får ett arbetsklimat där kommittén kan fullgöra sitt uppdrag. Parlamentet anser att samarbetsarrangemangen i sin ändrade lydelse bör klarlägga kommitténs roll för alla berörda parter och konstaterar att övervakningsorganets sekretariat står under det övervakade organets (administrativa) kontroll.

6.

Europaparlamentet kräver ett infriande av Olafs generaldirektörs utfästelse om att tillhandahålla kommittén uppgifter om antalet mottagna klagomål samt om man hunnit behandla dem i tid och om de klassificerats som berättigade eller oberättigade.

7.

Europaparlamentet uppmanar med kraft Olaf att rätta sig efter lagstiftningens krav för att kommittén ska kunna fullgöra en av sina viktigaste funktioner när det gäller att övervaka Olafs utredningars längd.

8.

Europaparlamentet välkomnar dock att Olaf och kommittén har börjat arbeta tillsammans för att förbättra den information som Olaf tillhandahåller kommittén och för att berika innehållet i rapporterna om utredningar som varat längre än 12 månader.

9.

Europaparlamentet konstaterar att av 134 utredare var vid utgången av 2014 13 (10 %) anknutna till tobaks- och förfalskningsenheten och 44 (33 %) till enheterna för jordbruks- och strukturfonder, vilka svarade för 86 % av de ekonomiska intressen som stod på spel (1,9 miljarder EUR). Parlamentet rekommenderar därför Olaf att ompröva fördelningen av sina resurser.

10.

Europaparlamentet oroar sig för insynen när det gäller Olafs deltagande i kommissionens Clearing House-möten.

11.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, de nationella parlamenten och Olafs övervakningskommitté.

4.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 407/46

—

med beaktande av ingressen till fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt andra samt fjärde till sjunde skälen,

—

med beaktande av framför allt artiklarna 2, 3.3 andra strecksatsen, artiklarna 6 och 7 i EU-fördraget, samt av de artiklar i såväl EU-fördraget som fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) som handlar om att respektera, främja och skydda grundläggande rättigheter i EU,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna av den 7 december 2000, vilken proklamerades den 12 december 2007 i Strasbourg och trädde i kraft genom Lissabonfördraget i december 2009,

—

med beaktande av artiklarna 1, 2 och 19 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av protokoll nr 13 till Europarådets konvention om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, i vilket dödsstraffet förbjuds under alla omständigheter,

—

med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, Europadomstolens rättspraxis och konventionerna, rekommendationerna, resolutionerna och rapporterna från Europarådets parlamentariska församling, ministerkommitté, kommissarie för mänskliga rättigheter och Venedigkommission,

—

med beaktande av sin resolution av den 3 juli 2013 om situationen vad gäller grundläggande rättigheter: standarder och praxis i Ungern (i enlighet med Europaparlamentets resolution av den 16 februari 2012) (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 27 februari 2014 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2012) (2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2014En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen (COM(2014)0158),

—

med beaktande av rapporten av den 16 december 2014 från Europarådets kommissarie för mänskliga rättigheter efter hans besök i Ungern den 1–4 juli 2014,

—

med beaktande av slutsatserna från rådet och medlemsstaterna, församlade i rådet, av den 16 december 2014 om att garantera rättsstatsprincipen,

—

med beaktande av utfrågningen om människorättssituationen i Ungern den 22 januari 2015, som anordnades av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

—

med beaktande av rådets och kommissionens uttalanden under Europaparlamentets plenardebatt den 11 februari 2015 om en EU-ram för demokrati, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av den diskussion som följde upp talmanskonferensens beslut av den 30 april 2015 om eventuella följder för en medlemsstat, häribland en EU-medlemsstats rättigheter och status, ifall den beslutar att återinföra dödsstraffet, och som anordnades den 7 maj 2015 av utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor,

—

med beaktande av rådets och kommissionens uttalanden under Europaparlamentets plenardebatt den 19 maj 2015 om situationen i Ungern,

—

med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Europeiska unionen bygger på värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter. Dessa värden är gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män (artikel 2 i EU-fördraget).

B.

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuder all diskriminering på grund av bland annat kön, ras, hudfärg, etniskt eller socialt ursprung, genetiska särdrag, språk, religion eller övertygelse, politisk eller annan åskådning, tillhörighet till nationell minoritet, förmögenhet, börd, funktionshinder, ålder och sexuell läggning.

C.

Avskaffandet av dödsstraffet är en förutsättning för EU-medlemskap och EU är en stark och principfast motståndare till dödsstraffet, och dödsstraffets avskaffande är ett av de viktigaste målen i EU:s människorättspolitik.

D.

Rätten till asyl garanteras med iakttagande av reglerna i Genèvekonventionen av den 28 juli 1951 och dess protokoll av den 31 januari 1967 om flyktingars rättsliga ställning och i enlighet med EU-fördraget och EUF-fördraget.

E.

Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna har helt införlivats i den ungerska konstitutionen. Den senaste utvecklingen i Ungern har dock lett till oro över situationen i landet.

F.

Mot bakgrund av de senaste händelserna i Ungern gjorde den ungerske premiärministern Viktor Orbán ett uttalande den 28 april 2015 om behovet av en offentlig debatt om dödsstraff. Den 30 april 2015 offentliggjorde Europaparlamentets talman Martin Schulz ett pressmeddelande, där han förklarade att Viktor Orbán hade försäkrat honom att den ungerska regeringen inte har några planer på att vidta åtgärder för att återinföra dödsstraff, och att den kommer att efterleva och respektera alla europeiska fördrag och all EU-lagstiftning. Viktor Orbán upprepade dock liknande uttalanden den 1 maj 2015 under en intervju i den nationella offentliga radion, där han tillade att medlemsstaterna skulle ha ensam behörighet att återinföra dödsstraff, och frångick därmed bestämmelserna i EU-fördragen.

G.

I maj 2015 inledde den ungerska regeringen ett offentligt samråd om migration, och den har redan tidigare rådfrågat allmänheten på liknande sätt om andra frågor. Offentliga samråd kan vara ett viktigt och värdefullt verktyg för att regeringar ska kunna utveckla en politik som kan räkna med befolkningens stöd. Frågorna har kritiserats för att vara ledande och retoriska, och för att sätta ett direkt samband mellan migration och säkerhetshot.

H.

Under diskussionen i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor höll de flesta politiska grupper med om att ett återinförande av dödsstraffet och de frågor som ställdes i det offentliga samrådet var oacceptabla.

I.

I sitt uttalande vid plenardebatten i Europaparlamentet den 19 maj 2015 om situationen i Ungern förklarade ordförandeskapet för Europeiska unionens råd att rådet inte hade diskuterat situationen i Ungern och därför inte hade intagit någon formell ställning i denna fråga.

J.

När frågan om den nuvarande situationen i Ungern tas upp bör inte syftet vara att peka ut någon särskild medlemsstat eller regering, utan i stället bör det vara alla EU-institutioners kollektiva skyldighet, i synnerhet kommissionen som är fördragens väktare, att garantera att fördragen och stadgan tillämpas och följs i hela unionen och i alla medlemsstater.

1.

Europaparlamentet betonar att dödsstraffet inte är förenligt med värdena respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna som unionen bygger på, och att om en medlemsstat återinför dödsstraffet skulle detta därför strida mot fördragen och Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Parlamentet slår en gång för alla fast att avskaffandet av dödsstraffet utgör en milstolpe i utvecklingen av de grundläggande rättigheterna i Europa

2.

Europaparlamentet påminner om att om en medlemsstat allvarligt åsidosätter de värden som anges i artikel 2 i EU-fördraget skulle detta aktivera det förfarande som nämns i artikel 7.

3.

Europaparlamentet fördömer den ungerske premiärministern Viktor Orbáns upprepade uttalanden som inlett en diskussion om dödsstraffets eventuella återinförande i Ungern, och som därmed institutionaliserar och driver en fråga som innebär ett åsidosättande av de värden som unionen bygger på. Parlamentet noterar därför Viktor Orbáns uttalande att inte återinföra dödsstraffet i Ungern, och understryker det ansvar som åvilar en premiärminister att i egenskap av regeringschef främja EU:s värden och föregå med gott exempel.

4.

Europaparlamentet noterar medlemsstaternas suveräna rätt att inleda nationella samråd. Samråden bör emellertid återspegla regeringarnas vilja att utöva ett ansvarsfullt styre syftande till att säkra demokratiska politiska lösningar och respekt för grundläggande europeiska värderingar.

5.

Europaparlamentet kritiserar det offentliga samrådet om migration och den tillhörande landsomfattande affischkampanjen som den ungerska regeringen initierat, och betonar att innehållet och språkbruket i det samråd som inletts i Ungern om immigration och terrorism är mycket vilseledande, fördomsfullt och obalanserat, och sätter ett partiskt och direkt samband mellan migration och säkerhetshot. Svaren i det internetbaserade frågeformuläret ska kompletteras med personuppgifter och på så vis avslöjas ens politiska åsikter, vilket står i strid med bestämmelserna för uppgiftsskydd. Samrådet bör därför dras tillbaka.

6.

Europaparlamentet beklagar att EU-institutionerna och deras politik i det offentliga samrådet ges skulden utan att det också erkänns att ansvaret ligger hos medlemsstaterna inom dessa områden, och påminner om att medlemsstaterna är fullt delaktiga i EU:s lagstiftningsprocess.

7.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att delta på ett konstruktivt sätt i den diskussion som nu pågår om den europeiska agendan för migration, som i lika delar berör intern, extern och utvecklingsinriktad politik som måste genomföras inom EU.

8.

Europaparlamentet anser att alla medlemsstater helt måste följa EU:s lagstiftning i sitt rättsliga och administrativa arbete, och att all lagstiftning, inklusive primärrätten i alla medlemsstater eller kandidatländer, måste återspegla och vara förenlig med grundläggande europeiska värden, såsom demokratiska principer, rättsstatsprincipen och grundläggande rättigheter.

9.

Europaparlamentet beklagar att rådet inte reagerat på den allra senaste utvecklingen i Ungern och kritiserar det bristande engagemanget från medlemsstaternas sida för att garantera respekten för rättsstatsprincipen i enlighet med slutsatserna från rådets möte den 16 december 2014. Parlamentet uppmanar med kraft Europeiska unionens råd och Europeiska rådet att anordna en diskussion och att anta slutsatser om situationen i Ungern.

10.

Europaparlamentet konstaterar med oro att utöver den senaste utvecklingen tillkommer en rad brott och attacker mot rättsstatsprincipen, demokratin och de grundläggande rättigheterna i Ungern under det senaste året, som sammantaget kan utgöra ett systemhot mot rättsstatsprincipen i denna medlemsstat.

11.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att påbörja den första fasen av EU-ramen för att stärka rättsstatsprincipen och att därför genast inleda en fördjupad övervakningsprocess gällande situationen för demokrati, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna i Ungern genom att bedöma ett potentiellt systemiskt och allvarligt åsidosättande av de värden som unionen bygger på enligt artikel 2 i EU-fördraget, däribland den kombinerade effekten av ett antal åtgärder som förvärrar läget för demokratin, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, och att bedöma systemhotet mot rättsstatsprincipen i medlemsstaten, vilket kan utvecklas till en tydlig risk för ett allvarligt brott i den mening som avses i artikel 7 i EU-fördraget. Parlamentet uppmanar kommissionen att rapportera i detta ärende till parlamentet och rådet före september 2015.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag om att upprätta en EU-mekanism för demokrati, rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, som ett verktyg för efterlevnad och upprätthållande av stadgan och fördrag vilka alla medlemsstater undertecknat, och som bygger på gemensamma och objektiva indikatorer, samt att årligen göra en opartisk bedömning av situationen för de grundläggande rättigheterna, demokratin och rättsstatsprincipen i alla medlemsstater, urskiljningslöst och på lika villkor, vilket innefattar en bedömning av Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, tillsammans med lämpliga bindande och korrigerande mekanismer, för att minska de skillnader som finns och möjliggöra en automatisk och gradvis reaktion på brotten mot rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna på medlemsstatsnivå. Parlamentet uppdrar åt utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor att bidra till utvecklingen och utarbetandet av detta förslag i form av ett betänkande som avser lagstiftningsinitiativ som ska antas i slutet av året.

13.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, Ungerns president, regering och parlament, medlemsstaternas och kandidatländernas regeringar och parlament, samt Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter, Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa.

4.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 407/50

—

med beaktande av kommissionens framstegsrapport 2014 om Turkiet (SWD(2014)0307),

—

med beaktande av meddelandet av den 8 oktober 2014 från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén Strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2014–15 (COM(2014)0700),

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner, särskilt av den 10 februari 2010 om 2009 års framstegsrapport om Turkiet (1), av den 9 mars 2011 om 2010 års framstegsrapport om Turkiet (2), av den 29 mars 2012 om 2011 års framstegsrapport om Turkiet (3), av den 18 april 2013 om 2012 års framstegsrapport om Turkiet (4), av den 13 juni 2013 om situationen i Turkiet (5), av den 12 mars 2014 om 2013 års framstegsrapport om Turkiet (6), av den 13 november 2014 om turkiskt agerande som skapar spänningar i Cyperns exklusiva ekonomiska zon (7) och av den 15 januari 2015 om yttrandefrihet i Turkiet (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 april 2015 om hundraårsminnet av det armeniska folkmordet (9),

—

med beaktande av förhandlingsramen för Turkiet från den 3 oktober 2005,

—

med beaktande av rådets beslut 2008/157/EG av den 18 februari 2008 om principerna, prioriteringarna och villkoren i partnerskapet för anslutning med Republiken Turkiet (10) (nedan kallat partnerskapet för anslutning), samt rådets föregående beslut om partnerskapet för anslutning 2001, 2003 och 2006,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 14 december 2010, den 5 december 2011, den 11 december 2012, den 25 juni 2013, den 24 oktober 2014 och den 16 december 2014,

—

med beaktande av artikel 46 i den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen), enligt vilken fördragsslutande parterna förbinder sig att rätta sig efter slutgiltiga domar från Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna i alla mål där de är parter,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av Världsbankens rapport av den 28 mars 2014 om utvärderingen om tullunionen mellan EU och Turkiet,

—

med beaktande av kommissionens rapport Turkiets framsteg med uppfyllande av kraven i färdplanen för viseringsliberalisering (COM(2014)0646),

—

med beaktande av det arbete som Kati Piri uträttat som utrikesutskottets ständiga föredragande för Turkiet,

—

med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Anslutningsförhandlingarna med Turkiet inleddes den 3 oktober 2005 och därmed inleddes en långvarig process vars resultat inte kan garanteras i förväg och som grundar sig på rättvisa och stränga villkor samt reformvilja.

B.

EU står fast vid sitt åtagande att främja utvidgning som en nyckelåtgärd för att stärka fred, demokrati, säkerhet och välstånd i Europa, och varje kandidatland kommer att bedömas utifrån sina egna meriter, och på basis av detta tror inte kommissionen att någon ny EU-anslutning kommer att ske under denna lagstiftningsperiod.

C.

Turkiet har åtagit sig att uppfylla Köpenhamnskriterierna, genomföra lämpliga och effektiva reformer, upprätthålla goda förbindelser med sina grannländer och gradvis anpassa sig till EU. Dessa insatser bör betraktas som en möjlighet för Turkiet att stärka sina institutioner och fortsätta sin demokratiserings- och moderniseringsprocess.

D.

Enligt Freedom House, som rankar press- och mediefrihet, är Turkiet nu ett land som inte har pressfrihet och som endast delvis har internetfrihet.

E.

Reportrar utan gränser klassificerade 2014 Turkiet som ett av de länder där journalister utsätts för flest hot och fysiska attacker.

F.

EU bör även i fortsättningen utgöra riktmärket för reformer i Turkiet.

G.

En grundförutsättning för anslutning till EU är fortfarande att Köpenhamnskriterierna uppfylls helt och hållet och att EU har förmåga att integrera nya medlemsstater i enlighet med slutsatserna från Europeiska rådets möte i december 2006.

H.

Rättsstatsprincipen är av central betydelse i förhandlingsprocessen – särskilt maktdelningen, kampen mot korruption och organiserad brottslighet, mötesfrihet och rätten till fredliga protester, yttrande- och mediefrihet, kvinnors rättigheter, religionsfrihet, rättigheter för personer som tillhör (nationella) minoriteter samt kampen mot diskriminering av utsatta grupper såsom romer och homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer).

I.

I sitt meddelande Strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2014–15 drog kommissionen slutsatsen att Turkiet är en strategisk partner för EU i fråga om ekonomi och energitrygghet, och att samarbete i utrikespolitiska frågor med Turkiet är avgörande. I samma meddelande uttryckte kommissionen oro över skyddet av de grundläggande rättigheterna, det oberoende rättsväsendet, Rättsstatsprincipen samt mötesfriheten och yttrandefriheten.

J.

Det är nu nionde året i rad som Turkiet fortfarande inte genomfört de bestämmelser som följer av associeringsavtalet mellan EG och Turkiet och tilläggsprotokollet till detta. Denna vägran fortsätter att påverka förhandlingsprocessen på ett mycket negativt sätt.

K.

För att förbättra stabiliteten och främja goda förbindelser med sina grannländer måste Turkiet göra mer för att lösa ouppklarade bilaterala problem, såsom olösta rättsliga åtaganden och tvister om land- och sjögränser och om luftrum med de närmaste grannländerna, i enlighet med FN-stadgan och internationell rätt.

L.

De turkiska myndigheterna gick inte med på att återigen öppna det ortodoxa seminariet på ön Heybeliada.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens framstegsrapport från 2014 om Turkiet, och delar kommissionens slutsats att Turkiet är en viktig strategisk partner för EU och att aktiva och trovärdiga förhandlingar skulle vara en lämplig ram för att ta till vara alla de möjligheter som förbindelserna mellan EU och Turkiet erbjuder. Parlamentet betonar att reformprocessen inom ramen för förhandlingarna med EU kan vara ett utmärkt tillfälle för Turkiet att utveckla ett starkt pluralistiskt och demokratiskt system med solida institutioner som gynnar alla Turkiets invånare och som skapar närmare förbindelser med EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra en bedömning av det sätt på vilket förhandlingarna hittills har förts och se hur förbindelserna och samarbetet mellan EU och Turkiet skulle kunna förbättras och intensifieras.

2.

Europaparlamentet understryker att effektiva och fungerande förbindelser baserade på dialog, närmare samarbete, ömsesidigt engagemang och förhandlingar mellan EU och Turkiet – med tanke på den geografiska närheten, de historiska banden, det stora antal turkar som bor i EU, de nära ekonomiska banden och de gemensamma strategiska intressena – skulle gynna båda parter. Parlamentet uppmanar Turkiet att sätta reformprocessen i centrum för sina inhemska politiska överväganden. Parlamentet anser att EU bör ta tillfället i akt och bli det viktigaste stödet för ytterligare demokratisering i Turkiet genom att främja universella värderingar och europeisk lagstiftningsstandard som riktmärken för reformprocessen, och genom att stödja Turkiet i utvecklingen av solida, demokratiska institutioner och effektiv lagstiftning som baseras på respekt för grundläggande friheter, mänskliga rättigheter och Rättsstatsprincipen, och som företräder och försvarar alla delar av det turkiska samhället.

3.

Parlamentet uppmuntrar Turkiet att öka förhandlingstakten och klart och tydligt lova att respektera de demokratiska värden och principer som är EU:s kärna. Parlamentet stöder den nya kommissionens ansträngningar att öka sitt engagemang för Turkiet på basis av delade intresse och gemensamma utmaningar. Parlamentet noterar att förhandlingar om kapitel 22 (Regionalpolitik) inleddes i november 2013.

4.

Europaparlamentet välkomnar valet av det mest inkluderande och moderna parlamentet i Turkiets moderna historia, som återspeglar landets mångfald. Parlamentet lovordar den turkiska demokratins återhämtningsförmåga och den demokratiska andan hos landets invånare, som visas genom ett mycket högt valdeltagande och en imponerande medverkan av frivilliga från det civila samhället på valdagen. Parlamentet uppmanar alla politiska partier att arbeta för inrättandet av en stabil och inkluderande regering med målet att ge ny kraft åt Turkiets demokratiseringsprocess och reformdialog med EU.

5.

Europaparlamentet betonar vikten av att satsa mer på personliga kontakter för att åstadkomma ett gynnsamt klimat för samarbete mellan Turkiet och EU. För att skapa närmare band mellan EU och Turkiet borde därför konkreta framsteg göras när det gäller viseringsliberaliseringen underförutsättning att de krav som anges i färdplanen mot ett visumfritt system med Turkiet uppfylls. Parlamentet betonar att EU under en övergångsperiod skulle underlätta för affärsfolk att få visum, och att utbytesprogram för studenter och forskare samt möjligheter till tillträde för civilsamhället aktivt bör uppmuntras. Parlamentet anser att möjligheter att få tillträde till EU skulle öka stödet till reformprocessen i Turkiet.

6.

Europaparlamentet konstaterar att Turkiet har fortsatt att genomföra reformerna från tidigare år. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang ändringarna av de rättsliga ramarna för politiska partier och valkampanjer, som tillåter att politiska kampanjer drivs på andra språk än turkiska, legaliserar medordförandeskap i partier samt underlättar de regler som styr den lokala organisationen av politiska partier. Parlamentet upprepar vikten av att sänka tioprocentspärren, vilket skulle ge alla delar av det turkiska samhället möjligheter att delta politiskt.

7.

Europaparlamentet betonar att en ny konstitution som baseras på bestämmelser som främjar ett pluralistiskt, inkluderande och tolerant samhälle skulle stödja reformprocessen och erbjuda en solid grund för grundläggande friheter och rättsstatsprincipen. Parlamentet lovordar det arbete som utförts av den konstitutionella förlikningskommittén, som nådde enhällighet kring 60 ändringar av konstitutionen innan den upplöstes. Parlamentet upprepar sitt krav på att den konstitutionella reformprocessen fortsätter, och understryker behovet av en ny konstitution som bygger på ett brett samförstånd över hela det politiska spektrumet och samhället i stort. Parlamentet uppmanar Turkiet att rådgöra med Venedigkommissionen inom ramen för den konstitutionella reformprocessen.

8.

Europaparlamentet välkomnar den nya strategi som Turkiets regering utarbetat för att låta all ny lagstiftning passera genom ministeriet för EU-frågor för att öka ministeriets samordningsroll och förbättra lagstiftningsförslagens överensstämmelse med EU:s normer. Parlamentet förordar i detta sammanhang, där så är möjligt, nära samråd med Venedigkommissionen och en intensivare dialog med kommissionen om nya lagförslag som utarbetas och om tillämpningen av gällande lagar, i syfte att garantera överensstämmelse med EU:s regelverk.

9.

Europaparlamentet betonar betydelsen av lämpliga samråd med det civila samhället under lagstiftningsprocessen. Parlamentet rekommenderar därför att strukturerade mekanismer för samråd med det civila samhället utvecklas som en del av lagstiftningsprocessen och det politiska beslutsfattandet och i genomförandet av ny lagstiftning. Parlamentet lovordar det dynamiska civila samhället i Turkiet, och understryker att det finns ett överhängande behov av konsekventa reformer för att garantera förenings- och yttrandefrihet, för att det civila samhällets organisationer ska kunna verka fritt utan begränsningar och förbättra deras tillgång till finansiering.

10.

Europaparlamentet uppmuntrar och stöder aktivt den turkiska regeringens och alla andra aktörers ansträngningar att nå en övergripande och varaktig lösning vad gäller fredsprocessen med den kurdiska befolkningen som bygger på förhandlingar med PKK, som finns på EU:s förteckning över terroristorganisationer, och på en socioekonomisk och politisk integrationsprocess för den kurdiska befolkningen. Parlamentet stöder helhjärtat HDP:s tillkännagivande om PKK:s extrakongress för att lägga ned vapnen och främja demokratisk politik som metod. Parlamentet uppmuntrar med kraft regeringen att fortsätta prioritera och öka de sociala, kulturella och politiska rättigheterna för samt likabehandling av medborgare med kurdisk bakgrund. Parlamentet välkomnar den lag för en starkare rättslig grund för konfliktlösningsprocessen som antogs av den turkiska nationalförsamlingen den 11 juni 2014 och som omfattar åtgärder för att utrota terrorism, stärka den sociala integrationen, återintegrera dem som lämnar PKK och lägger ned sina vapen samt förbereda den allmänna opinionen på ett återvändande av tidigare kombattanter. Parlamentet anser att en framgångsrik lösning på den kurdiska frågan är primär och på ett väsentligt och positivt sätt skulle bidra till demokratin, stabiliteten och skyddet av de mänskliga rättigheterna i Turkiet. Parlamentet uppmanar därför samtliga politiska partier att stödja denna process. Parlamentet uppmanar kommissionen att ge tekniskt stöd och att avsätta resurser som finns tillgängliga inom ramen för instrumentet för stöd inför anslutningen, till bland annat program för socioekonomisk integration och utbildning i de sydöstra delarna av Turkiet, som ett sätt att stärka processen för en lösning på den kurdiska frågan. Parlamentet konstaterar att förhandlingarna om kapitel 22 (Regionalpolitik) skulle kunna hjälpa Turkiet att ta fram ett ändamålsenligt program för sammanhållning i de sydöstra delarna.

11.

Europaparlamentet beklagar den turkiska statliga vattenkraftsmyndighetens beslut att fortsätta arbetet på dammprojektet Ilisu, som kommer att få förödande sociala, miljörelaterade och politiska effekter. Parlamentet erinrar om att denna region huvudsakligen bebos av kurder och att dammbygget kommer att få allvarliga konsekvenser för den kurdiska befolkningen och kulturen.

12.

Europaparlamentet uttrycker oro över det korruptionsindex för 2014 som offentliggjordes av Transparency International den 3 december 2014 och som visar på en stor ökning av korruption i Turkiet under det senaste året, där landet nu ligger på plats 64. Parlamentet beklagar djupt det sätt på vilket den turkiska regeringen och Turkiets parlament reagerade på de korruptionsanklagelser, bland annat mot tidigare medlemmar av regeringen, som gjordes i december 2013 och att det inte gjordes någon uppföljning av de mycket allvarliga anklagelserna. Parlamentet uttrycker oro över brottsåtalet mot de undersökande journalister som följde upp korruptionsfallen. Parlamentet efterlyser en öppen och oberoende utredning av de anklagelser som gjordes i december 2013. Parlamentet betonar behovet av en större politisk vilja att utveckla ett lämpligt regelverk som bekämpar korruption, som inte endast undergräver institutionernas demokratiska funktion och folkets förtroende för demokrati, men också kan skadar den ekonomiska utvecklingen och ett gynnsamt investeringsklimat.

13.

Europaparlamentet uttrycker oro över de senaste ändringarna av lagen om det högsta rådet för domare och åklagare och alla omplaceringar och avskedanden av domare och åklagare och över alla de poliser som gripits, omplacerats och avskedats, vilket har lett till allvarlig och rättmätig oro över rättsväsendets oberoende, opartiskhet och effektivitet, maktdelningen och respekten för rättsstatsprincipen, vilka fortfarande utgör kärnan i de politiska Köpenhamnskriterierna. Parlamentet är oroat över att viktig lagstiftning ständigt ändras utan föregående samråd med berörda intressenter. Parlamentet välkomnar avskaffandet av artikel 10 i lagen mot terrorism, men känner oro över att mycket breda definitioner ska utvidga antiterrorlagstiftningens räckvidd och leda till en alltför bred tolkning. Parlamentet erinrar om behovet av att reformera artikel 314 i strafflagen så att endast de som är medlemmar av eller bidrar till verksamheten i en terroristorganisation eller väpnad organisation kan åtalas. Parlamentet efterlyser en strategi för reform av rättsväsendet i linje med EU-standard i samarbete med alla berörda intressenter. Parlamentet välkomnar de första stegen mot en minskning av den maximala längden för frihetsberövande före rättegång från 10 till 5 år, men betonar kraftigt att ytterligare minskning behövs för att frihetsberövande före rättegång inte ska bli ett straff i sig. Parlamentet understryker vikten av att inrätta regionala appellationsdomstolar och anta lämpliga åtgärder för att säkerställa ett korrekt förfarande. Parlamentet uppmanar Turkiet att gå vidare med reformen av rättssystemet och att garantera rättvis och faktisk möjlighet till rättslig prövning för alla barn.

14.

Europaparlamentet uttrycker allvarlig oro i fråga om lag 6532, som trädde i kraft den 26 april 2014. Denna lag innebär drastiskt utökad makt för den nationella underrättelsetjänsten (MIT) och försvagad frihet för medierna, yttrandefrihet och rätt att få tillgång till information av allmänt intresse. Det leder till att underrättelsetjänstens personal i princip blir immun mot rättsliga åtgärder och innebär en integritetskränkning, då underrättelsetjänsten har rätt att ta fram privata uppgifter utan föregående domstolsföreläggande. Parlamentet menar att dessa bestämmelser är en överträdelse av Turkiets skyldigheter enligt internationell humanitär rätt liksom den egna inhemska lagstiftningen.

15.

Europaparlamentet välkomnar ett antal viktiga beslut som fattats av författningsdomstolen i Turkiet till försvar av rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna, såsom yttrandefriheten, något som belyser motståndskraften i det konstitutionella systemet. Parlamentet noterar dessutom att författningsdomstolen i sitt utslag framhöll de illa skötta utredningarna och senare domstolsprövningarna i målen om Ergenekon och Operation slägga. Parlamentet gläds åt att författningsdomstolen fortsätter att ta emot enskilda anmälningar. Parlamentet uttrycker oro över de ändringar som gjorts i strafflagen, särskilt när det gäller bruket av termen ”på sannolika skäl misstänkt”, som öppnar upp för godtyckliga angrepp mot oppositionen. Parlamentet noterar att dessa ändringar har godkänts utan att man har rådfrågat kommissionen, såsom avtalats under förhandlingarna.

16.

Europaparlamentet uttrycker stark oro över den stora politiska polariseringen i Turkiet. Parlamentet påminner om att mångfald bör stå i centrum för varje demokratisk regim. Parlamentet kräver därför att dialog främjas över hela det turkiska politiska spektrumet. När det gäller viktiga långsiktiga reformprocesser, en ny konstitution och förhandlingar om den kurdiska frågan är en sådan dialog oumbärlig. Parlamentet uppmanar det styrande partiet och oppositionen att sträva efter att samarbeta och nå samförstånd och aktivt inkludera det civila samhället i beslutsprocesserna.

17.

Europaparlamentet välkomnar antagandet i mars 2014 av handlingsplanen för förebyggande av överträdelser av den europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna (Europakonventionen) som ett betydelsefullt steg mot en anpassning av Turkiets rättsliga ramar till Europadomstolens rättspraxis, och förväntar sig att den turkiska regeringen vidtar ytterligare åtgärder för att genomföra dess rekommendationer. Parlamentet understryker att Turkiets medlemskap i Europarådet kräver att landet strävar efter hög politisk och rättslig standard och begär att Turkiet ska engagera sig fullt ut i Europarådet och Venedigkommissionen när det gäller sin reformprocess. Parlamentet erinrar om att framgång i förhandlingarna förutsätter respekt för rättsstatsprincipen och de grundläggande rättigheterna.

18.

Europaparlamentet konstaterar med oro att de flesta utredningar om händelserna i Geziparken i maj och juni 2013 och anklagelserna om oproportionerligt våld samt polisövergrepp fortfarande pågår, och att man inte har lyckats identifiera förövarna. Efter att en rad klagomål inkommit om polisens användning av våld under Gezidemonstrationerna utfärdade ombudsmannen en rapport där man konstaterade oproportionerlig användning av våld. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att ersätta alla offer som var fredliga demonstranter eller som inte var demonstranter utan endast råkade befinna sig på platsen för händelserna. Parlamentet begär att effektiva och opartiska utredningar av alla fall av påstådd misshandel som begåtts av statstjänstemän ska slutföras och att de ansvariga ställs inför rätta. Parlamentet understryker därför att tydliga regler om användning av våld och ordningsmaktens roll i enlighet med internationella normer måste antas. Parlamentet kräver med bestämdhet att begränsningarna av rätten att delta i fredliga sammankomster hävs, och betonar att annan lagstiftning, såsom lagstiftning mot terrorism, inte får användas för att hindra människor att utöva sin rätt till fredliga protester och att fredliga demonstrationer inte får vara ett skäl till gripande. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att säkerställa lämpliga, objektiva och öppna kontroller och motvikter till de brottsbekämpande organens befogenheter. Parlamentet rekommenderar turkiska myndigheter att inrätta en oberoende och verkningsfull mekanism för klagomål mot polisen. Parlamentet uttrycker djup oro över det nationella säkerhetspaketet, som strider mot principen om juridisk tillsyn av polisens verksamhet och har ett för brett tillämpningsområde.

19.

Europaparlamentet understryker behovet att se över lagen om Turkiets nationella människorättsinstitut så att detta blir ett oberoende organ med tillräckliga resurser, ansvarigt inför allmänheten och med deltagande av grupper i det civila samhället. Parlamentet noterar rekommendationerna i ombudsmannens rapport, med krav på en graderad och proportionerlig användning av våld från polisens sida, endast som en sista utväg och under övervakning. Parlamentet betonar vikten av en stärkt initiativrätt för ombudsmannen, dess kapacitet att genomföra kontroller på platsen och garantier för en tillfredsställande uppföljning av ombudsmannens beslut.

20.

Europaparlamentet gratulerar Turkiet till ett växande romskt civilsamhälle. Parlamentet hoppas att de nya romska organisationerna ska få stöd och tid för att på ett meningsfullt sätt kunna delta i samarbetsinitiativ för att utforma och verkställa åtgärder på lokal nivå och nationell nivå. Parlamentet rekommenderar regeringen att kombinera befintliga boendeprojekt med sociala och långsiktiga aspekter som sjukvård och utbildning. Parlamentet välkomnar generella handlingsplaner för antidiskriminering som skulle kunna ge romer större tillgång till arbetsmarknaden.

21.

Europaparlamentet uppmanar kraftfullt den turkiska regeringen att garantera mediefriheten som en prioriterad fråga och tillhandahålla en lämplig rättslig ram som garanterar mångfald i linje med internationell standard. Parlamentet fördömer den turkiska regeringens försök att hindra tillgången till sociala medier och webbplatser och att stänga de sistnämnda, dess restriktiva hållning till yttrandefrihet samt de påtryckningar som medier och journalister utsätts för, vilket ofta leder till att journalister hotas, avskedas eller grips, liksom en utbredd självcensur. Parlamentet påpekar att kränkningarna av yttrandefriheten har ökat efter korruptionsskandalen i december 2013. Parlamentet anser det nödvändigt med rättsliga ramar som möjliggör full insyn i ägarskapet för mediekoncerner. Parlamentet upprepar EU:s engagemang för yttrandefriheten i alla dess former, och uppmanar EU:s delegation till Turkiet att fortsätta att följa rättegångar mot journalister och människorättsförsvarare.

22.

Europaparlamentet fördömer den senaste tidens polisrazzior och frihetsberövandet av ett antal journalister och medieföreträdare den 14 december 2014. Parlamentet erinrar om att frihet och mångfald för pressen utgör själva kärnprincipen i varje demokrati, precis som rättssäkerhet och rättsväsendets oberoende. Parlamentet betonar därför behovet att i samtliga fall i) ge omfattande och tydlig information om vilka anklagelser som riktas mot de åtalade, ii) bevilja de åtalade fullständig tillgång till komprometterande bevis och fullständig rätt till försvar samt iii) garantera en korrekt behandling av målen i syfte att fastställa sanningshalten i anklagelserna, utan dröjsmål och utom rimligt tvivel. Parlamentet uppmanar myndigheterna i Turkiet att se över och ta itu med detta så snart som möjligt och att hålla sig till internationella rättssäkerhetsnormer i de fall där de insisterar på att gå vidare med förfarandet.

23.

Europaparlamentet konstaterar att den turkiska regeringens senaste ingripande mot pressfriheten och åsiktsmångfalden är oförenligt med de grundläggande rättigheter som EU försvarar och därför är oförenligt med andan i förhandlingsprocessen.

24.

Europaparlamentet anser att det i Turkiet finns ett akut behov av reformer av rättsväsendet och de grundläggande rättigheterna samt rättvisa, frihet och säkerhet, i enlighet med EU:s åtagande om rättsstatsprinciper och grundläggande värden. Parlamentet anser vidare att resultat i fråga om de officiella öppningsriktmärkena för kapitlen 23 (Rättsväsen och grundläggande rättigheter) och 24 (Rättvisa, frihet och säkerhet) är ett viktigt steg att driva igenom verkliga reformer och se till att reformprocessen i Turkiet utformas på grundval av europeiska värden och normer. Parlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att, så snart de fastställda kriterierna har uppfyllts, inleda förhandlingar om rättsväsende och grundläggande rättigheter samt om rättvisa, frihet och säkerhet. Turkiet uppmanas att samarbeta så mycket som möjligt i detta ändamål. Parlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål främja fortsatt dialog och samarbete med Turkiet på de områden som ingår i kapitlen 23 och 24 i syfte att uppnå samsyn om de reformer som behövs.

25.

Europaparlamentet välkomnar beslutet att reformer som rör rättsstaten och grundläggande rättigheter, inrikesfrågor och det civila samhället ska få ökad finansiering inom ramen för det nya instrumentet för stöd inför anslutningen, för perioden 2014–2020. Parlamentet påpekar att främjandet av rättsstaten, demokratin och de grundläggande friheterna är nyckelprinciper för stödet inför anslutningen. Parlamentet upprepar att rådet i december 2014 drog slutsatsen att ett större samband kommer att införas mellan det ekonomiska stödet och de allmänna framstegen med genomförandet av föranslutningsstrategin, inbegripet fullständig respekt för rättsstaten och de grundläggande friheterna. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att nära övervaka genomförandet av det nya föranslutningsinstrumentet i alla kandidatländer och att avdela resurser som är tillgängliga inom ramen för det europeiska instrumentet för demokrati och mänskliga rättigheter (EIDMR) för att stödja yttrandefriheten, inklusive mediefrihet, mediemångfald, förenings- och mötesfrihet, fackföreningsrelaterade rättigheter samt tankefrihet.

26.

Europaparlamentet noterar Turkiets bidrag till ikraftträdandet den 1 augusti 2014 av Europarådets konvention om förebyggande och bekämpning av våld mot kvinnor och våld i hemmet (Istanbulkonventionen). Parlamentet uttrycker emellertid oro över den fortsatt stora omfattningen av våld mot kvinnor och över att man inte inför skyddsåtgärder i den nationella lagstiftningen för att förhindra våld mot kvinnor. Parlamentet uppmanar de turkiska myndigheterna att erbjuda tillräcklig skyddsboenden åt kvinnor och minderåriga som utsatts för våld. Parlamentet rekommenderar regeringen att främja jämställdhet på det politiska, ekonomiska, sociala, kulturella, medborgerliga och alla andra områden. Parlamentet uppmanar Turkiets regering att i samarbete med det civila samhället och berörda näringslivsorganisationer underlätta kvinnors entreprenörskap och minska hindren för kvinnors tillträde till ekonomisk verksamhet. Turkiets regering uppmanas i detta sammanhang kraftfullt att sätta upp ett ambitiöst mål för kvinnors tillträde till sysselsättning. Parlamentet påpekar att Turkiet hamnade på plats 125 av 142 i Världsekonomiskt forums globala rapport från 2014 om klyftan mellan könen. Parlamentet beklagar djupt de kommentarer som fällts av vissa tjänstemän och regeringsföreträdare om kvinnornas roll i det turkiska samhället, och betonar vikten av att bekämpa stereotyper och fördomar mot kvinnor i samhället.

27.

Europaparlamentet påminner om vikten av att fortsätta med reformer på området för tanke-, samvets- och religionsfrihet genom att låta religiösa samfund bli juridiska personer, avskaffa alla restriktioner för utbildning, utnämning, laglig vistelse och efterträdande av präster samt genomföra alla relevanta domar från Europadomstolen och Venedigkommissionens rekommendationer i tillräcklig utsträckning. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av en dialog med aleviterna och att ge ett riktigt erkännande av cemevi som gudstjänstlokaler, att tillåta det grekisk-ortodoxa Halkiseminariet att öppna på nytt och avlägsna alla hinder för dess funktion samt att tillåta den officiella användningen av den kyrkliga titeln ekumenisk patriark. Parlamentet uppmanar de berörda turkiska myndigheterna att ta itu med alla kvarstående frågor som rör återlämnandet av mark som tillhör Mor Gabriel-klostret och andra markanspråk från den syriska kyrkan. Parlamentet påminner om vikten av ett lämpligt genomförande av Venedigkommissionens rekommendationer om Imbros och Tenedos när det gäller skyddet av egendom och rätten till utbildning. Parlamentet understryker behovet att i överensstämmelse med EU:s värderingar till fullo respektera rätten till olika livsstilar, såväl sekulära som sådana som grundas på tro, och att upprätthålla åtskillnaden mellan stat och religion. Parlamentet understryker vikten av att skydda minoriteternas rättigheter. Parlamentet beklagar att det efter avskaffandet av den gamla lagen för två år sedan och på grund av det nuvarande juridiska tomrummet inte är möjligt för icke-muslimska välgörenhetsorganisationer att välja styrelse.

28.

Europaparlamentet betonar behovet att erkänna rätten att samvetsvägra obligatorisk militärtjänst.

29.

Europaparlamentet uppmanar Turkiet att göra allvarliga ansträngningar för att skydda hbti-personers rättigheter, och anser att inrättandet av ett särskilt organ för att bekämpa diskriminering, hets, rasism, främlingsfientlighet, antisemitism och intolerans skulle stärka individuella rättigheter i Turkiet. Parlamentet uppmanar Turkiet att anta heltäckande lagstiftning mot diskriminering och hets, inklusive ett förbud mot diskriminering på grund av etnicitet, religion, sexuell läggning, kön eller könsidentitet, och att infoga förbudet mot sådan diskriminering i en ny konstitution. Parlamentet uttrycker oro över de ofta förekommande angreppen på transpersoner och över bristen på skydd för hbti-personer mot våldshandlingar. Parlamentet beklagar djupt att hatbrott mot hbti-personer ofta förblir ostraffade eller att förövarnas domar mildras på grund av offrets ”oberättigade provokation”. Den turkiska regeringen uppmanas på nytt att beordra Turkiets försvarsmakt att sluta klassa homosexuella och transsexuella som ”psykosexuellt sjuka”.

30.

Europaparlamentet beklagar förlusten av många människoliv i gruvkatastroferna i Soma och Ermenek. Parlamentet gläds åt att Turkiet ratificerat Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention om säkerhet och hälsa i gruvor, och efterlyser ett snabbt genomförande. Parlamentet betonar vikten av att ta itu med frågor om hälsa och säkerhet på arbetsplatsen i alla sektorer, och kräver att de turkiska myndigheterna ser till att övervakningen av olycksfall i arbetet med dödlig utgång sker med större öppenhet. Parlamentet anser att fackföreningsfrihet, social dialog och medverkan av arbetsmarknadens parter krävs för utvecklingen av ett välmående samhälle med åsiktsmångfald, och understryker vikten av ytterligare framsteg på områdena socialpolitik och sysselsättning på grundval av ett tillfredsställande och skyndsamt genomförande av ILO:s konventioner. Parlamentet noterar bristerna i lagstiftningen om arbetsrätt och fackliga rättigheter. Parlamentet betonar att rätten att organisera sig, rätten att inleda kollektiva förhandlingar och strejkrätten för privatanställda och offentliganställda måste anpassas till EU:s regelverk och internationell standard. Parlamentet uppmanar den turkiska regeringen att utarbeta en färdplan för att förbättra lagstiftningen och anpassa den till ILO:s normer. Parlamentet framhåller vikten av att Turkiet uppnår de inledande riktmärkena om socialpolitik och sysselsättning. Kommissionen uppmanas att tillhandahålla Turkiet lämpligt tekniskt bistånd på området för arbetsmarknadsreformer och att främja EU:s normer.

31.

Europaparlamentet uppmanar Turkiet att lagstifta om arbetsvillkoren för exempelvis deltidsanställda, som i dag har dåliga villkor, saknar anställningstrygghet och har svårt att ansluta sig till fackföreningar. Parlamentet konstaterar att gruvindustrin och byggsektorn är de farligaste branscherna i Turkiet, och efterfrågar offentliga utredningar av dödsolyckor på arbetsplatser.

32.

Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att stoppa byggandet av det planerade kärnkraftverket Akkuyu. Parlamentet påpekar att den tilltänkta platsen ligger i en region som kan drabbas av allvarliga jordbävningar och att detta därför utgör ett allvarligt hot mot inte bara Turkiet, utan hela Medelhavsregionen. Parlamentet begär därför att den turkiska regeringen ansluter sig till Esbokonventionen, enligt vilken konventionsparterna måste underrätta och samråda med varandra om större planerade projekt som kan få betydande negativa miljökonsekvenser över nationsgränser. Parlamentet uppmanar dessutom den turkiska regeringen att involvera, eller åtminstone konsultera, regeringarna i sina grannländer, såsom Grekland och Cypern, när det gäller Akkuyu-projektets eventuella vidare utveckling.

33.

Europaparlamentet understryker vilka betydande vinster som tullunionen mellan EU och Turkiet medför. Sedan tullunionen ingicks 1996 har värdet på den bilaterala handeln mellan Turkiet och EU mer än fyrdubblats, vid sidan av en betydande ökning av de utländska direktinvesteringarna från EU i Turkiet och en djupare integration mellan turkiska och europeiska företag, till nytta för båda parter. I detta sammanhang betonar parlamentet emellertid även att en ökning av tullunionens positiva effekter hänger samman med efterlevnaden av de bestämmelser och villkor som fastställts i tullunionen, och parlamentet är därför mycket bekymrat över att europeiska företag som handlar med Turkiet upplever allt större problem. Parlamentet pekar på Världsbankens utvärdering av tullunionen nyligen, där man understryker behovet av ett antal reformer för att bevara ett klimat som är gynnsamt för nära ekonomiskt samarbete även i framtiden. Parlamentet framhåller särskilt behovet i) att utvidga tullunionen till jordbruksprodukter, tjänster och offentlig upphandling, ii) att skapa gynnsamma villkor för en fortsatt tillväxt i handeln, bland annat genom viseringslättnader för affärsresenärer, och iii) för intensiva samråd mellan EU och Turkiet angående följderna för Turkiet av frihandelsavtal som EU undertecknar med tredjeländer.

34.

Europaparlamentet anser att den politiska dialogen mellan Turkiet och EU bör kompletteras med en regelbunden och strukturerad ekonomisk dialog på hög nivå om frågor av gemensamt intresse, däribland handelsförbindelser med tredjeländer. I detta sammanhang framhåller parlamentet växelverkan mellan en välfungerande rättsstat och ekonomisk utveckling. Parlamentet tror på betydelsen av att utveckla och förstärka Turkiets ekonomiska, institutionella och rättsliga ramar på området för den ekonomiska och monetära politiken, särskilt i fråga om centralbankens oberoende, och menar att detta skulle kunna bidra till Turkiets anpassning till EU:s gemensamma regelverk. Parlamentet noterar att det ekonomiska samarbetet avsevärt skulle förbättras om Turkiet i tillräcklig hög grad uppfyllde EU:s standarder avseende offentlig upphandling, konkurrens och sysselsättning och socialpolitik.

35.

Europaparlamentet bekräftar sitt stöd till återtagandeavtalet med EU, som trädde i kraft den 1 oktober 2014. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att övervaka Turkiets framsteg avseende uppfyllandet av kraven i färdplanen för viseringsliberalisering. Parlamentet välkomnar de faktiska ansträngningar som görs för att uppfylla de kriterier som fastställs i färdplanen för viseringsliberalisering. Parlamentet erinrar om att dialogen om viseringsliberalisering är en meritbaserad process och att Turkiet måste uppfylla alla krav i färdplanen för viseringsliberalisering, i synnerhet ett fullständigt och effektivt genomförande av alla bestämmelser i återtagandeavtalet. Parlamentet upprepar att Turkiet är skyldigt att fullständigt och faktiskt genomföra återtagandeavtalet och visaliberaliseringen gentemot samtliga medlemsstater, inbegripet icke-diskriminerande visumfri inresa till turkiskt territorium för medborgare i alla EU:s medlemsstater. Parlamentet uppmanar Turkiet att fullständigt och faktiskt genomföra de befintliga bilaterala återtagandeavtalen. Parlamentet erinrar om att Turkiet är ett av de viktigaste transitländerna för irreguljär migration till EU, och begär att Turkiets gränsöverskridande samarbete med angränsande EU-medlemsstater ska bli bättre i detta avseende. Parlamentet välkomnar ikraftträdandet av lagen om utlänningar och internationellt skydd och inrättandet av generaldirektoratet för migrationshantering i april 2014, som betydande steg i riktning mot en anpassning till EU:s normer för internationellt skydd av reguljära och irreguljära migranter. Parlamentet konstaterar att samarbetet mellan Turkiet och alla EU-medlemsstater behöver förstärkas, särskilt i syfte att stärka förvaltningen av gränser som delas med en EU-medlemsstat. Parlamentet framhåller att Turkiet måste stärka sin gränssäkerhet ytterligare för att motverka irreguljär migration till EU-länderna.

36.

Europaparlamentet påminner om Turkiets strategiska vikt för EU:s energitrygghet, och ser Turkiet som en viktig partner på energiområdet. Parlamentet pekar på de tre södra gaskorridorprojekten, som godkändes i slutet av 2013 och kommer att leda till en tryggare gasförsörjning för Turkiet och tillgång till EU som den främsta energimarknaden. Parlamentet anser att Turkiet, med sin enorma potential till förnybara energikällor, i ett läge med allt större konkurrens på energimarknaderna och ett behov av diversifierade energikällor och försörjningsvägar, skulle kunna ge ett viktigt bidrag till EU:s energitrygghet och unionens ambitioner i fråga om diversifiering av energiförsörjningen i överensstämmelse med internationell rätt. Parlamentet är oroat över ett mer nära energisamarbete mellan Turkiet och Ryssland och anser därför att EU bör påskynda förhandlingarna om energi.

37.

Europaparlamentet påminner om Turkiets strategiska ställning som partner till EU och medlem i Nato och därmed landets avgörande geopolitiska vikt och betydelse för en heltäckande strategi för säkerhet och stabilitet i EU:s östra och södra grannskap, med särskilt avseende på Syrien och Irak. Parlamentet påpekar att den mycket allvarliga händelseutvecklingen i regionen och de attentat som genomförts på europeisk mark gör det helt nödvändigt att stärka dialogen och samarbetet med EU i utrikespolitiska frågor inom ramen för den politiska dialogen mellan EU och Turkiet. Parlamentet uppmanar Turkiet att spela en aktiv roll i den internationella koalitionen mot terroristgrupper som Isis och att använda alla resurser som står till landets förfogande för detta ändamål. Parlamentet uppmanar Turkiet att öka åtgärderna för att förhindra att så kallade utländska stridande, pengar och utrustning når Isis och andra extremistgrupper via turkiskt territorium. Parlamentet betonar behovet att fortsätta och stärka den regelbundna dialogen mot terrorism mellan EU och Turkiet och att vidta konkreta åtgärder och insatser som en del av våra gemensamma ansträngningar för att bekämpa terrorism i alla dess former. Parlamentet uppmanar Turkiet att säkerställa en fungerande gränskontroll samtidigt som man fortsätter att ge nödvändigt stöd genom humanitärt bistånd till flyktingar som kommer in i landet från Syrien och att trygga säkerheten för offren för det syriska inbördeskriget. Parlamentet understryker vikten av tätare dialog och samråd på hög nivå mellan EU och Turkiet om utrikes- och säkerhetspolitiska frågor så att konsekvensen ökar mellan partnernas politik och Turkiet mer och mer anpassar sin utrikespolitik efter EU:s.

38.

Europaparlamentet anser att den turkiske utrikesministern bör inbjudas att närvara vid rådets (utrikes frågor) möten där det är relevant. Parlamentet anser att en ram behövs för strukturerad dialog, samverkan och samordning i utrikespolitiska, säkerhetspolitiska och försvarspolitiska frågor.

39.

Europaparlamentet beklagar djup att det hot om casus belli som uttalats av den turkiska nationalförsamlingen mot Grekland ännu inte har tagits tillbaka, trots en framgångsrik dialog och gott samarbete mellan Grekland och Turkiet.

40.

Europaparlamentet lovordar Turkiet för dess fortsatta stöd till de uppskattningsvis 1,6 miljoner flyktingarna från Irak och Syrien, och för att landet behåller en politik med öppna gränser för humanitära ändamål. Parlamentet välkomnar direktivet om tillfälligt skydd, som antogs i oktober 2014 och som ger flyktingar en säker rättslig ställning och gör det möjligt för dem att skaffa identitetshandlingar och få tillträde till arbetsmarknaden. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta sitt finansiella stöd till humanitärt bistånd för syriska och irakiska flyktingar i Turkiet. Parlamentet påpekar att flyktingförläggningarna har nått sin maxkapacitet och att det utsätter flyktingarnas liv och tillgångar för en enorm påfrestning när de tvingas hitta en egen bostad. Parlamentet anser att EU bör ge aktivt stöd till den turkiska regeringen för ett långsiktigt biståndsprogram för flyktingar och främja tillgången till utbildning, hälso- och sjukvård samt (laglig) anställning. Parlamentet uppmanar kommissionen att öka de resurser som finns tillgängliga inom ramen för det nya föranslutningsinstrumentet och stabilitets- och fredsinstrumentet, i syfte att tillhandahålla lämpligt stöd till de lokala samhällen som berörs av den stora tillströmningen av flyktingar. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att tillhandahålla (tillfälliga) platser för vidarebosättning till de mest utsatta flyktingarna, i en anda av genuint delat ansvar.

41.

Europaparlamentet uppmanar Turkiet att med tekniskt och ekonomiskt stöd från sina partner ge det växande antalet syriska barn i Turkiet tillträde till skolgång.

42.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen Turkiets regering att stoppa de upprepade kränkningarna av grekiskt luftrum och territorialvatten samt den turkiska militärens överflygningar över grekiska öar.

43.

Europaparlamentet uppmanar den turkiska regeringen att utan ytterligare dröjsmål underteckna och ratificera FN:s havsrättskonvention (Unclos), som har undertecknats och ratificerats av EU och dess 28 medlemsstater, och understryker Republiken Cyperns legitima rätt att ingå bilaterala avtal om sin exklusiva ekonomiska zon. Parlamentet upprepar sin uppmaning till Turkiet att respektera alla medlemsstaters suveräna rättigheter, också i fråga om rätten att utforska och utvinna naturtillgångar när detta sker i enlighet med EU:s regelverk och internationell rätt. Parlamentet uppmanar Turkiet att avhålla sig från alla åtgärder som skadar de goda grannförbindelserna och ett klimat som gynnar en fredlig lösning av bilaterala tvister.

44.

Europaparlamentet beklagar djupt Turkiets vägran att fullgöra sitt åtagande att tillämpa tilläggsprotokollet till associeringsavtalet mellan EG och Turkiet fullt ut och på ett icke-diskriminerande sätt gentemot alla medlemsstater. Parlamentet påminner om att denna vägran fortfarande har en djupgående inverkan på förhandlingsprocessen.

45.

Europaparlamentet upprepar på nytt sitt starka stöd för en återförening av Cypern, på grundval av en rättvis, övergripande och hållbar lösning för båda folkgrupperna, under överinseende av FN:s generalsekreterare och i enlighet med de relevanta resolutionerna från FN:s säkerhetsråd och de värden och principer som EU bygger på, till en federation som omfattar båda folkgrupperna och båda områdena, med en enda suveränitet, en enda internationell juridisk person och ett enda medborgarskap, där politisk jämställdhet råder mellan de två folkgrupperna och det finns lika möjligheter för alla medborgare. Parlamentet välkomnar tillkännagivandet från FN:s särskilde sändebud Espen Barth Eide om att ledarna för de båda folkgrupperna ska återuppta förhandlingarna under överinseende av FN:s generalsekreterare så snart som möjligt, och uttrycker sitt starka stöd för de insatser som gjorts av FN:s särskilde rådgivare för Cypern för att skapa förutsättningar för ett återupptagande av samtalen. Parlamentet uttrycker sin förhoppning om att budskapet om återförening och försoning från den nyvalde turkcypriotiske ledaren kommer att öppna nya möjligheter i förhandlingsprocessen. Parlamentet uppmanar Turkiet och alla berörda parter att aktivt stödja återföreningsförhandlingarna och ta de nödvändiga stegen mot en normalisering av förbindelserna med Cypern. Parlamentet uppmanar Turkiet att börja dra tillbaka sina styrkor från Cypern och att lämna över det avstängda området Famagusta till FN i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 550(1984). Parlamentet uppmanar samtidigt Republiken Cypern att öppna hamnen i Famagusta under EU:s tullövervakning för att främja ett positivt klimat som leder till en framgångsrik lösning av de pågående förhandlingarna om återförening och för att låta turkcyprioterna bedriva handel med EU på ett lagligt sätt som är acceptabelt för alla.

46.

Europaparlamentet påminner än en gång om relevanta beslut från Europadomstolen och uppmanar den turkiska regeringen att omedelbart upphöra med kränkningarna av de cypriotiska medborgarnas mänskliga rättigheter och att sluta beröva dem möjligheten att äga sin egendom och utöva sina religiösa och andra mänskliga rättigheter som härrör från Republiken Cyperns konstitutionella ordning och unionens regelverk samt EU:s grundläggande principer och värderingar.

47.

Europaparlamentet finner Turkiets bosättningspolitik djupt beklaglig, och uppmanar Turkiet att avstå från att låta fler turkiska medborgare bosätta sig i den ockuperade delen av Cypern, vilket strider mot Genèvekonventionen och de folkrättsliga principerna. Parlamentet uppmanar Turkiet att upphöra med alla åtgärder som förändrar den demografiska balansen på ön och därigenom hindrar en framtida lösning.

48.

Europaparlamentet uppmanar Turkiet att ge kommittén för saknade personer full tillgång till alla arkiv och militära områden i Cyperns norra del för gravöppningar och att tillhandahålla all information som kan leda till att flyttade kvarlevor hittas. Parlamentet efterlyser särskild hänsyn till kommitténs arbete.

49.

Europaparlamentet uppmanar kraftfullt Turkiet och Armenien att arbeta för att normalisera sina förbindelser genom att villkorslöst ratificera protokollen om upprättandet av diplomatiska förbindelser, genom att öppna gränsen och genom att aktivt förbättra sina förbindelser, i synnerhet det gränsöverskridande samarbetet och den ekonomiska integrationen. Parlamentet välkomnar den pågående dialogen mellan Turkiet och Armenien.

50.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europarådets generalsekreterare, Europadomstolens ordförande, medlemsstaternas regeringar och parlament samt Republiken Turkiets regering och parlament.

4.11.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 407/61

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Syrien, särskilt resolutionen av den 30 april 2015 (1),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 februari 2015 om frågor rörande en regional EU-strategi för Syrien och Irak liksom för hotet från IS/Daesh,

—

med beaktande av uttalandena och rapporterna från FN:s generalsekreterare och FN:s högkommissionär för mänskliga rättigheter om konflikten i Syrien,

—

med beaktande av rapporterna från den oberoende internationella undersökningskommissionen för Syrien, som inrättats av FN:s råd för mänskliga rättigheter,

—

med beaktande av Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen, antagen den 17 juli 1998, särskilt artikel 8.2 b ix, där det anges att uppsåtligt riktande av angrepp mot historiska minnesmärken utgör en krigsförbrytelse,

—

med beaktande av sin resolution av den 30 april 2015 om IS/Daesh förstörelse av kulturtillgångar (2),

—

med beaktande av artikel 167 i EUF-fördraget, där det står att ”unionen och medlemsstaterna ska främja samarbetet med tredje land och behöriga internationella organisationer på kulturområdet”,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 116/2009 av den 18 december 2008 om export av kulturföremål,

—

med beaktande av rådets resolution från den 25 och 26 oktober 2012 om inrättandet av ett informellt nätverk för brottsbekämpande myndigheter och sakkunniga på området kulturföremål (EU Cultnet),

—

med beaktande av det andra protokollet, från 1999, till 1954 års Haagkonvention om skydd för kulturell egendom i händelse av väpnad konflikt,

—

med beaktande av uttalandet av vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Federica Mogherini, av den 21 maj 2015 om situationen i Palmyra, och med beaktande av uttalandet av talespersonen för den höga representanten Catherine Ashton av den 17 februari 2012 med ett fördömande av gripandet av Mazen Darwish, och av det lokala EU-uttalandet av den 3 april 2012 om det fortsatta fängslandet utan åtal av Mazen Darwish och sju andra människorättsförsvarare,

—

med beaktande av EU:s riktlinjer om försvarare av de mänskliga rättigheterna, vilka godkändes av rådet i juni 2004 och uppdaterades 2008,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution 2222 (2015),

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl,

A.

Över 220 000 människor, de flesta civila, har dödats sedan konflikten i Syrien bröt ut 2011. Omfattande och upprepade kränkningar av de mänskliga rättigheterna och internationell humanitär rätt har begåtts av al-Assad-regimen, IS/Daesh, Nusra-fronten och övriga parter i konflikten. Den överväldigande majoriteten av dessa brott har hittills gått ostraffade.

B.

Under de senaste månaderna har det skett en dramatisk ökning av användningen av tortyr och massarresteringar och av den utbredda förstörelsen av befolkade områden. Många syrier tvingas på flykt och en del tvingas till och med att flytta längre bort från det humanitära bistånd de så väl behöver.

C.

IS/Daesh har dödat minst 400 människor, inklusive kvinnor och barn, i Palmyra sedan de intog denna gamla syriska stad. Enligt Syriens centrum för övervakning av mänskliga rättigheter har de avrättat minst 217 människor och gripit 600, inklusive kvinnor och barn som anklagas för att ha samröre med regimtrogna styrkor och gömma regimanhängare i sina hem.

D.

Intagandet av staden Palmyra följdes av kraftiga luftangrepp av Assadtrogna styrkor, i vilket ett femtontal människor dödades. Många av de kvarvarande invånarna flydde.

E.

Efter en ny offensiv i april-maj 2015 intog IS/Daesh Ramadi den 17 maj 2015 och Palmyra den 21 maj 2015, och gruppen kontrollerar nu hälften av Syriens territorium. Det faktum att den så kallade Islamiska staten är gränsöverskridande och har avsevärda ekonomiska resurser samt cirka 200 000 stridande enligt vissa källor, innebär ett hot mot hela regionen. Tusentals utlänningar, inbegripet EU-medborgare, beräknas strida för dessa väpnade grupper. IS/Daesh framryckningar har förvärrat den humanitära krisen, särskilt genom en massiv omflyttning av civila.

F.

Den 5 juni 2015 uttryckte medlemmarna i FN:s säkerhetsråd sin upprördhet över upptrappningen av våldet och alla angrepp mot civila i Syrien. De fördömde de terroristattacker som begåtts av IS/Daesh, Nusra-fronten och andra terroristgrupper som är verksamma i Syrien.

G.

Palmyra ligger mellan Damaskus och den östligt belägna staden Deir al-Zour, och i närheten ligger stora gasfält och fosfatgruvor. Intagandet av Palmyra sammanföll med IS/Daeshs erövring av Ramadi i Anbar-provinsen i Irak, men inträffade också kort efter att IS/Daesh förlorat terräng runt Tikrit.

H.

Denna stad som är över 2 000 år gammal är en kulturskatt som är upptagen på Unescos världsarvslista. Den 21 maj 2015 efterlyste Unescos generaldirektör att stridigheterna i Palmyra omedelbart skulle upphöra.

I.

Palmyra är en symbol för Syriens rika kulturarv Där finns monumentala ruiner av en stor stad som var ett av de mest betydelsefulla kulturcentrumen i den antika världen. IS/Daesh massdödanden och förstörelse av arkeologiska lämningar och kulturtillgångar har under vissa omständigheter betraktats som ett brott mot mänskligheten och ”kulturell rensning” och utgör en krigsförbrytelse enligt Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen. Dessa systematiska attacker mot kulturarvet har av Unescos generaldirektör Irina Bokova beskrivits som ”kulturell rensning”.

J.

IS/Daesh angriper och förstör systematiskt kulturarvet i både Irak och Syrien som en krigsstrategi för att sprida skräck och hat. Efter att IS/Daesh intagit Palmyra hotas nu denna stads historiska arv av förstörelse.

K.

I EU:s regionala strategi för Syrien och Irak liksom för hotet från IS/Daesh, som antogs av rådet (utrikes frågor) den 16 mars 2015, fördömer EU i kraftiga ordalag den medvetna förstörelsen av arkeologiska lämningar och kulturtillgångar, och noterar att sådant handlande kan utgöra en krigsförbrytelse i den mening som avses i Romstadgan för Internationella brottmålsdomstolen.

L.

Unesco och andra partner har dragit i gång det treåriga projektet ”rädda Syriens kulturarv” för att se till att kulturarvet omedelbart får det skydd det behöver.

M.

Olaglig handel med kulturföremål är numera den tredje största typen av olaglig handel, efter narkotika- och vapenhandel. Denna olagliga handel domineras av organiserade kriminella nätverk, och dagens nationella och internationella mekanismer är varken tillräckligt utrustade eller tillräckligt understödda för att kunna hantera frågan. EU har vidtagit alla lämpliga åtgärder i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 2199 (2015) för att förhindra olaglig handel med kulturföremål.

N.

Sedan konflikten i Syrien bröt ut i mars 2011 har det förekommit utbredda och allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna, särskilt de avsiktliga angreppen på och de godtyckliga gripandena och försvinnandena av oberoende journalister, människorättsförsvarare, humanitär personal och sjukvårdspersonal som utsatts för hot, våld, godtyckliga gripanden och försvinnanden i Syrien.

O.

Mazen Darwish, syrisk journalist och aktivist, ordförande för Syriens centrum för medier och yttrandefrihet, liksom Hani al-Zaitani och Hussein Ghrer, sitter i fängelse sedan 2012 för sitt arbete med att försvara yttrandefriheten. Mazen Darwish har enligt uppgift utsatts för svår tortyr och misshandel, och den 6 maj 2015 fördes han till okänd plats. Mazen Darwish har fått Unescos pressfrihetspris 2015 liksom andra betydelsefulla internationella utmärkelser, t.ex. Preis der Lutherstädte – Das unerschrockene Wort 2015, Bruno-Kreisky-Preis für Verdienste um die Menschenrechte 2013 och PEN-Pinter Prize 2014. Det fortsatta fängslandet av Mazen Darwish, Hani al-Zaitani och Hussain Ghrer är ytterligare ett bevis på hur repressiv Bashar Assads regim i Syrien är.

P.

FN:s generalförsamlings resolution 67/262 av den 15 maj 2013 kräver att de syriska myndigheterna omedelbart släpper alla personer som har gripits på godtyckliga grunder, däribland medlemmarna av Syriens centrum för medier och yttrandefrihet.

Q.

FN:s högkommissarie för de mänskliga rättigheterna, Zeid Ra’ad Al Hussein, krävde den 19 februari 2015 att de syriska myndigheterna skulle släppa alla personer som gripits till följd av att de på fredlig väg uttryckt sina åsikter, särskilt Marzen Darwish.

R.

Hundratals människorättsförsvarare har utsatts för hot, våld, godtyckliga gripanden eller försvinnanden i Syrien. Detta inbegriper människorättsadvokaten Razan Zeitouneh, 2011 års Sacharovpristagare, som bortfördes i Duma den 9 december 2013.

1.

Europaparlamentet fördömer i kraftfulla ordalag de fruktansvärda systematiska och utbredda människorättskränkningar och kränkningar mot internationell humanitär rätt som begåtts av al-Assad-regimen, terrorister med tillhörighet i IS/Daesh och andra jihadistgrupper i Syrien, och domarna och anklagelserna mot politiska och civila aktivister och människorättsaktivister, bloggare och journalister. Parlamentet upprepar sitt absoluta fördömande av den syriska regeringens användning av tortyr, upptrappad granatbeskjutning och bombningar från luften, inklusive med tunnbomber. Parlamentet uttrycker sina djupa sympatier med offren, och är djupt bestört över den fasansfulla nivån på det mänskliga lidandet och antalet dödsfall i den syriska konflikten, och är mycket bekymrat över att den humanitära situationen och säkerhetsläget i Syrien förvärras.

2.

Europaparlamentet fördömer att IS/Daesh den 21 maj 2015 tog herraväldet över Palmyra, efter ett blodigt angrepp som varade i nio dagar, och beklagar att IS/Daesh sedan dess har avrättat minst 217 personer i staden och dess omgivningar och har ökat övergreppen och grymheterna i det ”kalifat” som den på egen hand har utropat i de områden som gruppen kontrollerar i Syrien och Irak.

3.

Europaparlamentet är oroat över situationen i Palmyra och över situationen för de tusentals invånare som befinner sig inne i Palmyra och för de som omflyttats på grund av IS/Daesh framryckningar. Parlamentet är oroat över kvinnorna och barnen i Palmyra, med tanke på att IS/Daesh på andra håll har bortfört, utnyttjat och förgripit sig på kvinnor och barn, inklusive genom våldtäkter, sexuella övergrepp, tvångsäktenskap och tvångsrekrytering av barn.

4.

Europaparlamentet uppmuntrar rådet, kommissionen och den höga representanten att tillgängliggöra alla nödvändiga ekonomiska och mänskliga resurser för att bistå flyktingarna.

5.

Europaparlamentet välkomnar det åtagande om att fördubbla de kollektiva insatserna för att besegra IS/Daesh som gjordes vid den internationella koalitionen mot IS/Daesh ministermöte i Paris den 2 juni 2015. Parlamentet uppmanar koalitionen att öka insatserna för att genomföra en gemensam, flerdimensionell och långsiktig strategi för att försvaga och i slutändan utrota IS/Daesh. Parlamentet betonar att denna strategi måste gå hand i hand med ett utökat samarbete med alla statliga och icke-statliga aktörer i regionen som kämpar mot IS/Daesh.

6.

Europaparlamentet förblir övertygat om att det inte är möjligt att få till stånd en lösning på konflikten eller uppnå varaktig fred i Syrien om inte de brott som begåtts av alla sidor under konflikten utreds.

7.

Europaparlamentet påminner om att endast en politisk lösning som inbegriper alla parter kan erbjuda en varaktig lösning på konflikten. Den måste bygga på kommunikén från Genève av den 30 juni 2012 och ha det internationella samfundets stöd. Parlamentet uppmanar FN:s särskilda sändebud Staffan de Mistura att arbeta med alla parter för en genuin politisk övergång som tillmötesgår det syriska folkets legitima anspråk och gör det möjligt för dem att under oberoende och demokratiska former avgöra sin egen framtid.

8.

Europaparlamentet är djupt oroat över den svåra bristen på finansiering av de insatser som FN vädjat om under 2014, vilket lett till ett tillfälligt stopp av biståndet från Världslivsmedelsprogrammet för syriska flyktingar. Parlamentet uppmanar därför med kraft det internationella samfundet att besvara kommande vädjanden genom att öka sin finansiering och sitt stöd.

9.

Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att öka sina insatser för att hitta lösningar för att mildra krisen och få slut på kriget i Syrien. Parlamentet stöder de aktörer som är engagerade i kampen mot IS/Daesh i Syrien och Irak och uppmanar regeringarna i regionen att samarbeta i denna kamp, eftersom ett nära säkerhetssamarbete är enda möjligheten att återställa fred och säkerhet i regionen.

10.

Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att göra allt som står i dess makt för att skydda civilbefolkningen och det unika kulturarvet i Palmyra, och uppmanar alla parter att omedelbart upphöra med stridigheterna i Palmyra och att garantera alla civila som flyr våldet fri lejd.

11.

Europaparlamentet begär att förstörelsen av kulturarvet i Syrien och Irak, inklusive religiösa platser och föremål, omedelbart ska upphöra. Parlamentet betonar att inga sådana handlingar som begås av IS/Daesh eller andra enskilda, grupper, företag eller myndigheter kan accepteras, och förespråkar också att Iraks kulturarv ska bevaras genom skydd för kulturella och religiösa föremål och platser i enlighet med internationell humanitär rätt.

12.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck EU och medlemsstaterna att inleda upplysningskampanjer för att avråda från olagligt köp och olaglig försäljning av kulturföremål från konfliktområdena.

13.

Europaparlamentet upprepar kulturarvets stora värde för hela mänskligheten, och anser därför att förstörelsen av det bör betraktas som en oförsvarlig krigsförbrytelse.

14.

Europaparlamentet understryker behovet av gemensamma insatser från det internationella samfundet för att förhindra olaglig handel och smuggling med kulturföremål, vilka bidrar till att finansiera IS/Daesh.

15.

Europaparlamentet stöder förslagen från Unescos generalsekreterare samt alla undantagsåtgärder som vidtagits av FN eller Unesco för att försvara Palmyra och andra hotade kulturella och historiska platser.

16.

Europaparlamentet uppmanar FN:s generalsekreterare att uppmana säkerhetsrådet att utfärda en resolution till försvar för alla kulturella platser som hotas av terroristgrupper och IS/Daesh.

17.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och Europeiska unionen att tillsammans med FN vidta konkreta åtgärder för att skydda hotade kulturella, historiska, religiösa och arkeologiska platser, i Palmyra och i Mellanöstern i allmänhet.

18.

Europaparlamentet välkomnar och understryker att lokala och internationella organisationer i det civila samhället har en mycket viktig uppgift att fylla när det gäller att dokumentera människorättskränkningar, krigsförbrytelser, brott mot mänskligheten och andra kränkningar. Parlamentet uttrycker sin djupaste beundran för och solidaritet med alla de syriska aktivister som oförtröttligen fortsätter att bevaka, dokumentera och rapportera om människorättssituationen i sitt krigshärjade land med risk för sina egna liv.