27.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/1

27.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/2

—

med beaktande av slutdokumenten från den första och andra internationella konferensen om utvecklingsfinansiering, i synnerhet Monterreyöverenskommelsen från 2002 och Dohaförklaringen från 2008,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolutioner 68/204 och 68/279 om den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering, som ska hållas i Addis Abeba (Etiopien) den 13 till 16 juli 2015,

—

med beaktande av det aspektdokument som medordförandena för förberedelsen av den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering lade fram den 21 januari 2015,

—

med beaktande av FN:s generalsekreterares sammanfattningsrapport från december 2014 om agendan efter 2015, med titeln The Road to Dignity by 2030: Ending Poverty, Transforming All Lives and Protecting the Planet,

—

med beaktande av rapporten från den mellanstatliga expertkommittén för finansiering av hållbar utveckling i augusti 2014,

—

med beaktande av rapporten från juli 2014 från FN:s öppna arbetsgrupp om mål för en hållbar utveckling,

—

med beaktande av dokumentet UNCTAD’s World Investment Report 2014 – Investing in the SDGs: An Action Plan  (1),

—

med beaktande av slutdokumentet från FN:s konferens om hållbar utveckling (Rio+20) från juni 2012 The Future We Want,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution om vägen mot upprättande av en multilateral rättslig ram för omstrukturering av statsskulder från september 2014,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 februari 2015Ett globalt partnerskap för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling efter 2015 (COM(2015)0044),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juni 2014Ett anständigt liv för alla: från vision till kollektiva åtgärder (COM(2014)0335),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 juli 2013Efter 2015: mot en bred och integrerad strategi för finansiering av fattigdomsutrotning och hållbar utveckling (COM(2013)0531),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 februari 2013Ett anständigt liv för alla: Att avskaffa fattigdom och ge världen en hållbar framtid (COM(2013)0092),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 12 december 2013 om konsekvens i utvecklingspolitiken,

—

med beaktande av rådets (allmänna frågor) slutsatser av den 16 december 2014 om en omdanande agenda för tiden efter 2015 (2),

—

med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser av den 12 december 2013 om finansieringen av fattigdomsutrotning och hållbar utveckling efter 2015 (3),

—

med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om en starkare roll för den privata sektorn i utvecklingssamarbete av den 12 december 2014,

—

med beaktande av rådets (allmänna frågor) slutsatser av den 25 juni 2013 om den övergripande agendan för tiden efter 2015 (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 november 2014 om EU och den globala utvecklingsramen efter 2015 (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 om uppföljningen av Monterreykonferensen 2002 om utvecklingsfinansiering (6),

—

med beaktande av sina resolutioner av den 26 november 2014 om FN:s klimatkonferens 2014 – COP 20 i Lima, Peru (1–12 december 2014) (7), av den 26 februari 2014 om att främja utveckling genom ansvarsfulla affärsmetoder, inklusive utvinningsindustrins roll i utvecklingsländerna (8), av den 8 oktober 2013 om korruption inom den offentliga och den privata sektorn: inverkan på mänskliga rättigheter i tredjeländer (9), av den 21 maj 2013 om bekämpning av skattebedrägeri, skatteundandragande och skatteparadis (10) och av den 16 april 2013 om utveckling som drivs av handel (11),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 472/2014/EU av den 16 april 2014 om Europaåret för utvecklingssamarbete (2015) (12),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014–2020,

—

med beaktande av artikel 208 i EUF-fördraget, som fastställer att utrotning av fattigdom är det främsta målet för EU:s utvecklingspolitik och föreskriver en konsekvent politik för utveckling,

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandet från budgetutskottet (A8-0143/2015), och av följande skäl:

A.

2015 är ett avgörande år för det globala utvecklingsarbetet eftersom man ska anta mål för en hållbar utveckling och nå en överenskommelse om globala klimatåtgärder, båda med en löptid till 2030.

B.

Den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering, som kommer att hållas i Addis Abeba (Etiopien) den 13 till 16 juli 2015, måste skapa förutsättningar för finansiering och genomförande av utvecklingsagendan för tiden efter 2015. Hur framgångsrik denna agenda blir styrs av ambitionsnivån på konferensen.

C.

1,5 miljarder människor lever i fattigdom med brister i hälso-, utbildnings- och levnadsstandarder, framför allt i konfliktdrabbade och instabila stater. Detta är inte acceptabelt i en värld där det finns tillräckligt med resurser för att få ett progressivt slut på denna situation.

D.

Utrotning av fattigdom och orättvisor kan endast nås genom fullständig mobilisering av tillräckliga och lämpliga resurser för alla, samt genom en förbättrad inriktning på marginaliserade grupper såsom barn, kvinnor, äldre och personer med funktionshinder. Trots en betydande minskning av den extrema fattigdomen har framstegen bland barn varit långsammare, vilket gör att behovet av att investera i barn – både genom en inhemsk mobilisering av resurser och genom internationell offentlig finansiering – blir en avgörande faktor.

E.

Man kan inte nå någon hållbar utveckling utan fred och säkerhet, vilket även beskrivs i dokumentet om europeiskt samförstånd från 2005;

F.

Tre fjärdedelar av de fattigaste människorna i världen – ungefär 960 miljoner människor – bor för närvarande i medelinkomstländer, och ett nytt utvecklingsparadigm kräver program som riktar sig till både fattiga människor och till fattiga länder.

G.

FN:s konferens för handel och utveckling beräknar att finansieringsbehoven i utvecklingsländer kommer att uppgå till 3,9 biljoner dollar per år för de kommande målen för hållbar utveckling, men för detta saknas för närvarande 2,5 biljoner dollar per år. Kostnaderna för otillräckliga insatser kommer i slutändan att vara mycket högre än kostnaderna för avgörande insatser för hållbar utveckling.

H.

Omfattningen på finansieringen av målen för hållbar utveckling kräver ett starkt och globalt partnerskap och användande av alla former av finansiering (inhemska, internationella, offentliga, privata och innovativa källor) och icke-finansiella medel. Genom privat finansiering kan man komplettera, men inte ersätta, offentlig finansiering.

I.

Mobilisering av inhemska resurser och offentligt utvecklingsbistånd utgör oersättliga grunder för utvecklingsfinansieringen och måste stärkas.

J.

Utvecklingsländernas potential för inhemsk mobilisering av resurser är betydande, men det finns gränser för vad länderna kan uppnå på egen hand. Skatteresurserna utgör fortfarande en liten andel av BNP i de flesta utvecklingsländer och man måste därför främja välbalanserade, rättvisa och effektiva skattesystem som bygger på betalningsförmågan hos enskilda skattebetalare och företag. En inhemsk mobilisering av resurser kräver även en rättvis och öppen fördelning av de fördelar naturtillgångar ger.

K.

Väldigt få utvecklade länder uppfyller åtagandet om att avsätta 0,7 % av bruttonationalinkomsten (BNI) till officiellt utvecklingsbistånd, varav 0,15–0,20 % till de minst utvecklade länderna. De medlemsstater som gick med i EU under 2004 eller senare har åtagit sig att sträva mot ett mål på 0,33 % av BNI, men ännu har ingen av dem nått detta mål.

L.

Många mindre utvecklade länder är utsatta, eller har blivit utsatta på grund av externa händelser såsom väpnade konflikter, epidemier som ebola och naturkatastrofer, och behöver därför större stöd.

M.

Fattigdomsminskning, ekonomisk tillväxt och säkerhet är till stor del beroende av statens möjligheter att utöva sin makt, säkerställa rättstaten och erbjuda grundläggande tjänster som tillgång till utbildning och hälsovård, samtidigt som ägandeprincipen respekteras. Dessa länder behöver i synnerhet större stöd för att införa robusta hälsovårdssystem.

N.

Utvecklingsagendan blir allt bredare och det är därför viktigt att erkänna och skapa ytterligare incitament för de ansträngningar som görs ovanför och utöver det officiella utvecklinsbiståndet. Trots det svåra skatteläget i många OECD-länder upprätthöll man det höga nivåerna på det offentliga utvecklingsbiståndet, och biståndet nådde rekordsumman 134,8 miljarder dollar 2013. Det offentliga utvecklingsbiståndet kan fungera som en katalysator för att dra till sig privata investeringar och man bör ta del av betydelsen av innovativa ekonomiska instrument i detta sammanhang.

O.

Den privata sektorn och utländska direktinvesteringar har, när de regleras ordentligt och kopplas till konkreta förbättringar i den inhemska ekonomin, stor potential att bidra till målen för en hållbar utveckling, vilket återspeglas i Unctads förslag till handlingsplan för dessa mål.

P.

Privata kapitalflöden påverkar utvecklingsländerna på många olika sätt och kan ge både positiva och negativa effekter. Det finns ett betydande ekonomiskt flöde från privata källor till utvecklingsländerna, men detta är ojämnt fördelat och ofta kopplat till utflöden vid till exempel hemförande av vinster, vilket sedan 2010 har överstigit inflödet av utländska direktinvesteringar.

Q.

Civilsamhället spelar en nyckelroll för att säkerställa en universell och inkluderande process på både nationell och global nivå, och bidrar till ett gott styre och ansvarstagande. Utvecklingsbistånd och korruption är ömsesidigt oförenliga.

R.

Det är viktigt att främja användandet av banktjänster i utvecklingsländer.

S.

EU och dess medlemsstater måste, i egenskap av de största givarna av utvecklingsbistånd, leda utvecklingsfinansieringen och bidra till att skapa ett trovärdigt svar på de utmaningar som utvecklingsfinansieringen ger, för att på så sätt säkra att utvecklingspolitiken är förenlig med agendan för tiden efter 2015. Andra utvecklade länder och tillväxtländer bör följa EU:s exempel.

1.

Europaparlamentet välkomnar det första förslaget till resultatdokument från den tredje konferensen om utvecklingsfinansiering, och uppmanar EU och dess medlemsstater att stödja det.

2.

Europaparlamentet välkomnar FN:s generalssekreterares sammanfattningsrapport och dess omdanande, heltäckande och integrerade synsätt på ett ambitiöst globalt partnerskap för utvecklingsmålen och den tillhörande ekonomiska ramen, där fokus ligger på utrotande av fattigdom, de mänskliga rättigheternas universalitet samt jämställdhet. Parlamentet är övertygat om att det krävs heltäckande och betydande genomförandemedel för att ett sådant ambitiöst partnerskap ska lyckas.

3.

Europaparlamentet uppmanar EU att visa sitt politiska ledarskap genom alla förberedelser för att nå en definition av ramen för hållbar utveckling, för ett förnyat avtal för finansiering av utveckling samt för andra genomförandesätt, i enlighet med de åtaganden och värderingar som finns i unionens grundfördrag. Parlamentet anser att tillhandahållandet av utvecklingsstöd från EU inte får användas som villkor av andra partnergivare.

4.

Europaparlamentet kräver att EU och dess medlemsstater upprätthåller sina positioner som ledande biståndsgivare, och att samtidigt verka för ett delat ansvar. Parlamentet uppmanar höginkomstländer, medelinkomstländer och tillväxtekonomier att göra betydande åtaganden.

5.

Europaparlamentet lovordar kommissionens meddelande Ett globalt partnerskap för fattigdomsbekämpning och hållbar utveckling efter 2015, eftersom det är heltäckande, fokuserar på en konsekvent politik och bekräftar att EU åtar sig att spela sin fulla roll i detta globala partnerskap. Parlamentet beklagar dock att det inte finns några åtaganden rörande tidpunkten för framtida ekonomiska mål.

6.

Europaparlamentet betonar att offentligt utvecklingsbistånd fortsatt är ett nyckelinstrument för att finansiera utveckling. EU och dess medlemsstater uppmanas att genast återigen åta sig att följa målet om 0,7 % av BNI för offentligt utvecklingsbistånd, varav minst 50 % av utvecklingsbiståndet och 0,2 % av BNI ska reserveras för de minst utvecklade länderna, samt att lägga fram fleråriga budgettidtabeller för att öka dessa nivåer till 2020. Parlamentet välkomnar EU:s fasta linje för att insatserna ska koncentreras på utvecklingsbiståndets kvantitet och kvalitet. Parlamentet uppmanar de utvecklade parterna och tillväxtländerna att öka sitt bistånd samt kommissionen och medlemsstaterna att övertyga offentliga och privata givare runt om i världen om att infria sina finansiella löften och göra nya åttaganden. Parlamentet understryker att alla givare måste se till att offentligt utvecklingsbistånd utgör en verklig överföring till utvecklingsländer.

7.

Europaparlamentet understryker att EU och andra utvecklade länder måste följa sitt åtagande om att tillhandahålla utökad, ny och ytterligare finansiering för klimatåtgärder för att nå målet om att till 2020 uppbringa 100 miljarder dollar per år från olika källor, både offentliga och privata, bilaterala och multilaterala, och alternativa källor. Parlamentet beklagar djupt att det inte har gjorts några framsteg när det gäller att ge klimatfinansiering utöver det offentliga utvecklingsbiståndet (additionalitet). Parlamentet begär en gemensam internationell insats från utvecklings- och tillväxtländerna för att finna ny och ytterligare klimatfinansiering för utvecklingsländer – dock inte på bekostnad av utvecklingsbudgeten – i den överenskommelse om globala klimatåtgärder som ska ingås vid Pariskonferensen, som kommer att äga rum i december 2015. Parlamentet anser att EU bör föreslå mellanliggande steg på vägen mot fullständig additionalitet. Medlemsstaterna uppmanas att använda de inkomster som genereras genom koldioxidhandeln till klimatåtgärder i utvecklingsländer. Dessutom uppmanas tillväxtekonomierna att uppbringa klimatfinansiering för utvecklingsländer.

8.

Europaparlamentet stöder innovativa källor för ytterligare finansiering av utvecklings- och klimatåtgärder, såsom skatter på finansiella transaktioner eller koldioxidskatter på internationella flyg- och sjötransporter, samt automatisk avsättning av inkomsterna från koldioxidmarknaden. Parlamentet välkomnar fler europeiska och internationella försök att identifiera ytterligare källor.

9.

Europaparlamentet betonar att officiellt utvecklingsbistånd bör fortsätta att vara grundåtgärden för de finansiella insatserna och stöder införandet av en kompletterande indikator för totalt officiellt stöd för hållbar utveckling, förutsatt att det klargörs helt att denna inte på något sätt ska ersätta eller minska betydelsen av det officiella utvecklingsbiståndet.

10.

Europaparlamentet konstaterar att även om större delen av det officiella utvecklingsbiståndet ges i form av bidrag så är subventionerade lån också viktiga. Dessa bidrar dock till att bygga upp skuldbördan och riskerar att leda till en skuldbubbla, i synnerhet i länder i Afrika söder om Sahara och i Västindien, vilka har begränsat med inkomster för att betala sina skulder. Givarna uppmanas således att ge stöd till de minst utvecklade länderna i form av bidrag. Parlamentet anser att subventionerade lån eventuellt inte är lämpliga för investeringar i sociala sektorer där målet inte är att göra vinst. Parlamentet välkomnar överenskommelsen i OECD:s kommitté för utvecklingsbistånd om att modernisera rapporteringen av subventionerade lån genom att införa ett bidragsekvivalent system i syfte att beräkna det officiella utvecklingsbiståndet.

11.

Europaparlamentet påpekar att EU är världens ledande givare av utvecklingsbistånd och står för nästan 60 % av världens officiella utvecklingsbistånd. Parlamentet begär ändå att kommissionen ska tillhandahålla tydliga och transparenta uppgifter om hur stor andel av den totala budgeten som avsätts för EU:s utvecklingsbistånd, för att kunna bedöma alla europeiska givares uppföljning av Monterreyöverenskommelsen. Parlamentet uttrycker också sin besvikelse över att nivån på EU:s finansiella bidrag till utvecklingsländer inte är synlig, och uppmanar kommissionen att utveckla lämpliga och riktade kommunikations- och informationsverktyg för att öka synligheten i EU:s utvecklingsbistånd.

12.

Europaparlamentet uppmanar EU att beakta långfristiga ekonomiska krav genom att främja och visa vägen för ett mer strategiskt, ambitiöst och universellt tillvägagångssätt, i linje med målen för hållbar utveckling.

13.

Europaparlamentet påminner om EU-budgetens bidrag till utvecklingsfinansiering med 19,7 miljarder EUR för utvecklingssamarbete och 6,8 miljarder EUR för humanitärt stöd mellan 2014 och 2020, utöver reserven för katastrofbistånd, som motsvarar 2,2 miljarder EUR. Parlamentet fäster även uppmärksamheten vid Europeiska utvecklingsfonden, som innehåller 30,5 miljarder EUR. Parlamentet förespråkar att fonden ska budgeteras, vilket skulle innebära fördelar såsom ökad transparens, synlighet, effektivitet och ändamålsenlighet. Parlamentet välkomnar det faktum att översynen och revisionen av den fleråriga budgetramen efter valet gör det möjligt att beakta de ökande strukturella behoven i samband med humanitärt bistånd och utvecklingsbehoven i de svagaste och fattigaste länderna.

14.

Europaparlamentet noterar att man i budgeten för 2015 anslår 2,4 miljarder EUR i åtaganden (2,1 miljarder EUR i betalningar) till utvecklingssamarbete och 928,8 miljoner EUR i åtaganden (918,8 miljoner EUR i betalningar) till humanitärt bistånd. Parlamentet stöder de åtgärder som vidtagits för att minska eftersläpningen av obetalda räkningar, särskilt för att upprätthålla de svagaste partnernas ekonomiska livskraft, och betonar vikten av principen om jämlikhet mellan åtaganden och betalningar när det gäller humanitärt bistånd, eftersom det allt oftare förekommer kriser då medel snabbt måste betalas ut.

15.

Europaparlamentet uppmanar EU att säkerställa att förhandlingarna om den globala utvecklingsagendan för tiden efter 2015, finansiering för utveckling och klimatförändringarna är kopplade på ett trovärdigt sätt till det nya ramverket för katastrofriskreducering 2015–2030 från konferensen i Sendai, så att man kan bygga upp återhämtningsförmågan och beredskapen samtidigt som man uppnår det övergripande målet att inte lämna någon på efterkälken.

16.

Europaparlamentet påminner om att utvecklingssamarbete är ett delat ansvar mellan EU och medlemsstaterna och att det behöver respektera begreppen komplementaritet och samordning. Parlamentet betonar behovet av att involvera civilsamhället och lokala myndigheter i samordningsprocessen.

17.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att främja biståndseffektiviteten genom att bygga vidare på åtagandena inom Busanpartnerskapet för ett effektivt utvecklingssamarbete, minska fragmenteringen genom samlade finansieringsmekanismer samt öka samordningen mellan de olika biståndsmekanismerna och biståndsgivarna. Parlamentet betonar att all utvecklingsfinansiering måste gynna de fattiga, ta hänsyn till kön och vara bra ur miljö- och klimatsynpunkt.

18.

Europaparlamentet påminner om att EUF-fördraget fastslår att minskning och slutligen utrotning av fattigdomen är EU:s främsta mål på utvecklingsområdet, medan försvaret av mänskliga rättigheter, jämlikhet, social sammanhållning och bekämpning av ojämlikhet bör finnas kvar i kärnan av utvecklingsverksamheten.

19.

Europaparlamentet betonar vikten av att fastställa tydliga prioriteringar för utgifter med ett särskilt fokus på åtgärder avseende hälsa, utbildning, energi, vattenförsörjning och infrastruktur. Parlamentet betonar behovet av att göra ytterligare insatser och förbättringar när det gäller biståndets effektivitet genom ökad samordning mellan olika mekanismer och givare.

20.

Europaparlamentet understryker att det offentliga utvecklingsbiståndet bör användas för att prioritera grundläggande sociala tjänster åt alla samt för kollektiva nyttigheter som utförs mindre effektivt inom den privata sektorn, såsom grundläggande utbildning, sociala skyddsnät och hälsovård samt infrastruktur för sanitet, vattenförsörjning och energi, så att utvecklingsländerna kan uppfylla sin fulla potential. Parlamentet understryker att tillgänglighet bör vara ett nyckelkriterium vid den internationella offentliga finansieringen för att främja universella och inkluderande tjänster och infrastrukturer.

21.

Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa att de mest sårbara befolkningsgrupperna får tillgång till utvecklingsmöjligheter. Parlamentet påminner i detta sammanhang om att kanalisering av bistånd enbart genom stater riskerar att leda till att marginaliserade eller utsatta gemenskaper inte får tillräcklig finansiering.

22.

Europaparlamentet betonar vikten av utvecklingsbanker som mobiliserar ytterligare medel för att minska gapet i infrastrukturfinansiering och tillgång till krediter i utvecklingsländer med hjälp av övervaknings- och konsekvensutvärderingsmekanismer.

23.

Europaparlamentet understryker att det är absolut nödvändigt att EU strävar efter största möjliga samordning för att uppnå överensstämmelse med övrig gemenskapspolitik (miljö, migration, internationell handel, mänskliga rättigheter, jordbruk etc.) och för att undvika dubbelarbete och inkonsekventa verksamheter. Parlamentet påminner om att en konsekvent politik för utveckling blev en skyldighet i och med Lissabonfördraget (artikel 208 i EUF-fördraget).

24.

Europaparlamentet betonar att inhemsk mobilisering av resurser är mer förutsägbart och hållbart än utländskt bistånd och måste utgöra en grundläggande finansieringskälla. Parlamentet uppmanar utvecklingsländerna att öka denna mobilisering och betonar betydelsen av att förbättra insamlandet av inhemska skatter i utvecklingsländer och av robusta, välbalanserade, rättvisa och effektiva skattesystem som gynnar de fattiga, tar hänsyn till de mest utsatta grupperna och respekterar internationella åtaganden om hållbar utveckling. Skadligt stöd bör avskaffas inom energi (i synnerhet för fossila bränslen), fiske och jordbruk.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att öka sitt kapacitetsbyggande stöd inom skatteförvaltning, ekonomiskt styre, offentlig ekonomisk förvaltning, korruptionsbekämpning, återvinning av stulna tillgångar och bekämpande av skatteundandragande och felaktig transferprissättning. Parlamentet anser att unionen här har en central roll att spela och påminner om betydelsen av fördelningen av skatteinkomster från naturtillgångar, i synnerhet genom skapandet av statsägda förmögenhetsfonder. Parlamentet understryker att man måste påskynda och öka ansträngningarna för att förbättra budgetrapporteringen, samt efterlyser en ökad harmonisering av rutinerna för budgetrapportering mellan länderna.

26.

EU och dess medlemsstater uppmanas att aktivt slå ner på skatteparadis, skatteundandragande och olagliga pengaflöden eftersom dessa motverkar utvecklingsbiståndet och bidrar till utvecklingsländernas skulder, att samarbeta med utvecklingsländerna för att motarbeta det aggressiva skatteunderdragande som vissa transnationella företag ägnar sig åt, samt att söka vägar att hjälpa utvecklingsländerna att motstå påtryckningarna om att konkurrera med skatter, eftersom detta underminerar mobiliseringen av inhemska resurser för utveckling.

27.

Europaparlamentet stöder upprättandet av ett mellanstatligt organ för skattesamarbete under FN:s översinseende och uppmuntrar ett automatiskt informationsutbyte. Parlamentet vill se offentliga register för verkligt ägande samt landsspecifik redovisning för transnationella företag inom alla branscher, för att kunna säkerställa en rättvis fördelning av skatterättigheterna vid förhandling om skatte- och investeringsavtal med utvecklingsländer.

28.

Europaparlamentet anser att internationella regler om företagsskatt bör inkludera principen att skatt ska betalas där värdet utvinns eller skapas.

29.

Europaparlamentet understryker den avgörande betydelsen av gott styre, skydd för mänskliga rättigheter, rättsstatlighet, institutionella ramar och regleringsinstrument. Parlamentet stöder i synnerhet investeringar i kapacitetsbyggande, grundläggande samhällstjänster som utbildning och hälsovård (för att säkerställa hälsovård åt alla), inklusive sexuell och reproduktiv hälsa och rätt till detta, kosthållning, offentliga tjänster och socialt skydd samt kampen mot fattigdom och orättvisor, inklusive bland barn och med avseende på kön. Parlamentet erkänner behovet av tillgänglig infrastruktur och selektiva offentliga investeringar, samt av hållbar användning av naturresurser, även från utvinningsindustriernas sida.

30.

Europaparlamentet understryker att utvecklingsfinansieringen måste användas för att förstärka de tillgängliga resurserna och främja jämställdhet mellan kvinnor och män, kvinnors rättigheter och kvinnors egenmakt. Parlamentet betonar kvinnornas specifika roll i samhället, och understryker att detta bör inkludera jämställdhetsintegrering i budgetarbetet, riktade investeringar inom nyckelsektorer som hälsa och utbildning samt steg för att säkerställa att man fullt ut tar hänsyn till kvinnors och flickors situation vid all utvecklingsfinansiering.

31.

Europaparlamentet vill se mer finansiering av forskning och utveckling inom vetenskap, teknik och innovation i utvecklingsländer, och anser att denna finansiering bör vara både inhemsk och internationell. Parlamentet uppmanar till främjande av forskning och utveckling som kan driva utvecklingen framåt när det gäller att möta komplexa utmaningar, och leda till en god förvaltning av kollektiva nyttigheter, såsom teknik och innovation på hälsoområdet. Parlamentet påpekar att mikroföretag och små och medelstora företag spelar en mycket viktig roll i detta sammanhang. Parlamentet vill se en översyn av de intellektuella äganderättigheter som har införts i utvecklingsländer genom frihandelsavtal, så att man kan identifiera eventuella negativa effekter på allmänhälsan, miljön och tekniköverföringen.

32.

Europaparlamentet understryker den stora betydelsen av att upprätta gynnsamma villkor för privata företag och företagande i utvecklingsländer, i synnerhet för mikroföretag och små och medelstora företag, eftersom de spelar en grundläggande roll som motor för sysselsättning och inkluderande tillväxt. Parlamentet efterlyser framför allt ytterligare förstärkningar av mikrofinansieringslån och garantisystem. Parlamentet insisterar på behovet av att vidareutveckla lokala och regionala banker och kreditunioner för att i betydande grad minska de överdrivet höga räntorna för marknadslån, så att samhällsutvecklingen kan stödjas bättre på lokal nivå (13). Den privata sektorn bör anpassa sig till målen för en hållbar utveckling genom lämpliga partnerskap, ekonomiska instrument, incitament, en ansvarsram och ett effektivt system för företagens sociala ansvar. Parlamentet påminner om behoven av att uppfylla internationella standarder såsom internationella arbetsorganisationens standarder och FN:s vägledande principer om företag och mänskliga rättigheter.

33.

Europaparlamentet understryker att man måste göra det lättare för företag att få tillgång till de informations-, utbildnings- och rådgivningsplattformar som krävs för deras utveckling.

34.

Europaparlamentet understryker att för att skapa en långsiktig stimulering av ekonomin måste ungdomar och kvinnor ges tillgång till krediter för att starta företag.

35.

Europaparlamentet understryker den roll för den sociala sammanhållningen som spelas av producentorganisationernas kollektiva företagande för att förebygga etniska och religiösa konflikter.

36.

Europaparlamentet kräver att EU:s stöd och samarbete med den privata sektorn kan, och måste, bidra till att minska fattigidomen och ojämlikheterna samt främja mänskliga rättigheter, miljönormer, klimatåtaganden och social dialog. Parlamentet efterlyser en juridiskt bindande ram för företag, inklusive transnationella företag, med ett varningsförfarande.

37.

Europaparlamentet uppmanar EU att, tillsammans med utvecklingsländerna, införa en regleringsram i enlighet med Unctads heltäckande investeringspolitiska ram för hållbar utveckling, som stimulerar ansvarstagande, transparenta och kontrollerbara investeringar och bidrar till utvecklingen av en socialt medveten privat sektor i utvecklingsländer.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja en ökad tillgång till finansiering för mikroföretag, små och medelstora företag och kooperativ i utvecklingsländer. Parlamentet understryker behovet av system för mikrolån, i synnerhet för kvinnor. Parlamentet vill se en fortsatt utveckling av lokala och regionala banker och kreditunioner. Kommissionen uppmanas att uppmuntra utvecklingsländer att bedriva en politik och en rättslig ram som främjar utvecklingen av banktjänster. Det finns ett behov av information och utbildning inom ekonomi, banktjänster, försäkring och relevant ny teknik på olika nivåer – bland annat för fattiga, kvinnor och andra utsatta grupper.

39.

Europaparlamentet påminner om att offentligt bistånd är långt ifrån tillräckligt för att täcka alla investeringsbehov i utvecklingsländerna. Parlamentet insisterar därför på de hävstångseffekter som kombinationer och offentlig-privata partnerskap kan få för att förbättra utvecklingsbiståndets effekter, attrahera privat finansiering och stödja lokala företag. Parlamentet betonar dock att kombinationsfinansiering inte får ersätta staternas ansvar för att tillgodose sociala behov och att den bör anpassas till nationella utvecklingsmål och principerna om utvecklingseffektivitet. Parlamentet uppmuntrar offentlig–privata partnerskap, särskilt inom forskningen i samband med initiativet för innovativa läkemedel, såsom programmet Ebola+.

40.

Europaparlamentet vill se internationella standarder och kriterier samt en skuldriskanalys för kombinerade projekt och offentlig-privata-partnerskap som drar till sig finansiering och stödjer lokala företag, samtidigt som man respekterar Internationella arbetsorganisationens och Världshälsoorganisationens normer och internationella standarder för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen med kraft, mot bakgrund av dess önskan att kraftigt utöka användningen av kombinerad finansiering i framtiden, att genomföra rekommendationerna i Europeiska revisionsrättens särskilda rapport om att kombinera bidrag och att utvärdera mekanismen för att kombinera lån och bidrag, särskilt när det gäller utvecklingsmässig och finansiell additionalitet, transparens och ansvarighet. Europeiska investeringsbanken och andra institut som finansierar utveckling uppmanas att prioritera investeringar i företag och fonder som offentliggör verkligt ägande och tillämpar en landsspecifik redovisning.

41.

Europaparlamentet ger sitt stöd till en ökad marknadstillgång för utvecklingsländer, och då i synnerhet de minst utvecklade länderna, eftersom detta kan bidra till att stärka den privata sektorn och skapa incitament för reformer. Parlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att handels- och investeringsavtal, i synnerhet med utvecklingsländer, de minst utvecklade länderna och instabila stater, anpassas till målen om hållbar utveckling och främjar mänskliga rättigheter och regional integration. Sådana avtal bör vara föremål för konsekvensbedömningar rörande målen. Parlamentet stöder kommissionens förslag om att uppdatera sin strategi för handelsrelaterat bistånd i ljuset av resultaten av förhandlingarna om målen efter 2015, samt att ge en särskild och differentierad behandling till utvecklingsländer, de minst utvecklade länderna och instabila stater i handelsavtalen – samtidigt som man respekterar deras politiska utrymme att fatta självständiga beslut utifrån sitt nationella sammanhang och den egna befolkningens behov.

42.

Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att främja användande av och insyn i nationella offentliga upphandlingssystem för verksamhet inom den offentliga sektorn samt för att stärka konkurrensmyndigheterna i utvecklingsländer.

43.

Europaparlamentet understryker det positiva bidrag som migranter ger till utvecklingen i sina ursprungsländer och efterlyser ett effektivare och mer innovativt samarbete mellan ursprungs- och målländer rörande migrationspolitiken. Parlamentet påpekar att de pengar som diasporan skickar hem utgör betydande och ökande ekonomiska flöden och stöder därför skapandet av diasporafonder, samt efterlyser ytterligare åtgärder för att minska kostnaderna för betalningsöverföringar så att effekterna av dessa överföringar på den lokala utvecklingen i ursprungsländerna ökar.

44.

Europaparlamentet vill se ett ökat deltagande från lokala myndigheter och civilsamhället, däribland gemenskapsbaserade icke-statliga organisationer, i diskussioner om utvecklingsprioritering, i synnerhet vid Addis Abeba-konferensen, samt ett mer inkluderande och ansvarstagande genomförande av agendan för tiden efter 2015. Parlamentet understryker de icke-statliga organisationernas roll i genomförandet av verksamhet på marken och utvecklingen av ansvars-, övervaknings- och översynsmekanismer. Parlamentet är medvetet om att nödvändiga medel måste avsättas om de lokala myndigheterna ska kunna bidra till att uppnå målen om hållbar utveckling. Unga människor måste i större utsträckning inkluderas i diskussionerna om utvecklingsagendan efter 2015, i synnerhet genom användande av innovativ kommunikationsteknik. Parlamentet understryker den roll som EU:s delegationer spelar för att underlätta sådana dialoger.

45.

Europaparlamentet påminner om FN:s centrala roll, tillsammans med andra befintliga institutioner och forum som till exempel OECD, i den globala ekonomiska styrningen och utvecklingen. Parlamentet efterlyser en jämställd och könsbalanserad representation från alla länder i multilaterala institutioner och andra normerande organ, däribland internationella finansiella institutioner. Parlamentet påminner om att alla internationella finansiella institutioner måste följa grundläggande transparensnormer – i enlighet med stadgan om transparens i internationella ekonomiska institutioner – och bedriva en politik som ger öppenhet för allmänheten.

46.

Europaparlamentet kräver att man måste göra det lättare att hitta lösningar för att nå en hållbar skuldsättning, däribland standarder för ansvarsfullt lånande, genom en multilateral rättslig ram för omstrukturering av statsskulder i syfte att lätta på skuldbördan och undvika en ohållbar skuldsättning. Parlamentet uppmanar EU att aktivt engagera sig i FN-förhandlingarna om denna ram. Parlamentet uppmanar EU att arbeta för ett införande av principerna från FN:s konferens för handel och utveckling om ansvarsfulla transaktioner vid statsskulder, för såväl utlånare som låntagare.

47.

Europaparlamentet välkomnar de internationella försöken att lätta de internationella skuldåtagandena för de eboladrabbade länderna, för att hjälpa dem att möta den ekonomiska kris som epidemin har orsakat.

48.

Europaparlamentet efterlyser en översyn av de internationella organisationernas program och instrument för ekonomiskt utvecklingsstöd för att kunna anpassa dem till de nya målen om hållbar utveckling. Parlamentet uppmanar i synnerhet Europeiska investeringsbanken, Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling, Internationella valutafonden och Världsbanken att upprätta högsta möjliga standard för ansvarstagande finansiering samt att i högre grad rikta sina resurser mot utvecklingsländernas behov, inklusive genom ömsesidigt effektiva lånearrangemang för fattiga länder. Parlamentet begär en ökning av beloppen till lån med särskilt förmånliga villkor genom Europeiska investeringsbanken, utöver dess nuvarande mandat, så att dess finansiering till låginkomstländer kan öka ytterligare.

49.

Europaparlamentet vill vid Addis Abeba-konferensen se en överenskommelse om en gedigen, öppen och tillgänglig övervaknings- och ansvarsram för effektiv spårning och uppföljning av investeringar och framsteg rörande specifika åtaganden och mål. Parlamentet vill se ett internationellt initiativ för att förbättra kvaliteten på statistik, data och information, inklusive data uppdelad efter inkomst, kön, ålder, ras, etnicitet, migrationsstatus, funktionshinder, geografisk plats samt andra egenskaper som är relevanta i det nationella sammanhanget. Parlamentet uppmanar alla parter att säkerställa ett öppet och effektivt genomförande av bistånd och finansiering, i synnerhet genom undertecknande och effektivt genomförande av bestämmelserna i FN:s konvention mot korruption och genom att åta sig att systematiskt offentliggöra precisa, och jämförbara inkomst- och utgiftsuppgifter samt budgetdokument i rätt tid. Parlamentet uppmanar specifikt kommissionen att fortsätta att övervaka och kontrollera finansieringen av biståndsprogram och biståndsprojekt samt att vidta de åtgärder som krävs när det finns bevis för korruption och vanskötsel. Parlamentet uppmanar dessutom bestämt kommissionen att öka stödet till stärkandet av rättsliga och korruptionsbekämpande organ i utvecklingsländerna.

50.

Europaparlamentet efterlyser ett internationellt initiativ för att förbättra kvaliteten på statistik, uppgifter och information för att spåra utgifter, investeringar och framsteg för specifika åtaganden och mål. Parlamentet välkomnar att man i de globala insatserna för att säkerställa genomförandet av målen för hållbar utveckling använder sig av uppgifter som är tillräckligt uppdelade på inkomst, kön, ålder och andra indikatorer, så att effekterna av politiken kan övervakas effektivt.

51.

Europaparlamentet upprepar att utöver BNP så behövs det nya indikatorer för att ta hänsyn till de sociala och miljömässiga utmaningarna, och påpekar att detta i synnerhet bör inkludera FN:s index för mänsklig utveckling, ginikoefficienten, ett mått på jämställdheten, koldioxidutsläppen och det ekologiska fotavtrycket.

52.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Förenta nationernas generalsekreterare och mötesledarna för förberedelsen av den tredje internationella konferensen om utvecklingsfinansiering.

27.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/12

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 23 april 2009 om förslaget till rådets rekommendation om patientsäkerhet och förebyggande och kontroll av vårdrelaterade infektioner (1),

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 9 juni 2009 om patientsäkerhet och förebyggande och kontroll av vårdrelaterade infektioner (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/24/EU av den 9 mars 2011 om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 november 2011Handlingsplan mot antimikrobiell resistens (COM(2011)0748),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 22 juni 2012Antimikrobiell resistens och dess inverkan på hälsovårdssektorn och veterinärsektorn – ett samlat hälsoperspektiv,

—

med beaktande av sin resolution av den 11 december 2012 om den mikrobiella utmaningen – allt större hot från antimikrobiell resistens (3),

—

med beaktande av rapporterna av den 13 november 2012 och den 19 juni 2014 från kommissionen till rådet på grundval av medlemsstaternas rapporter om genomförandet av rådets rekommendation (2009/C 151/01) om patientsäkerhet och förebyggande och kontroll av vårdrelaterade infektioner (COM(2012)0658 and COM(2014)0371),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 oktober 2013 om rapporten från kommissionen till rådet på grundval av medlemsstaternas rapporter om genomförandet av rådets rekommendation 2009/C 151/01 om patientsäkerhet och förebyggande och kontroll av vårdrelaterade infektioner (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1082/2013/EU av den 22 oktober 2013 om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa,

—

med beaktande av den särskilda Eurobarometerundersökningen 411 om patientsäkerhet och vårdkvalitet,

—

med beaktande av lägesrapporten om handlingsplanen mot antimikrobiell resistens (SANTE/10251/2015),

—

med beaktande av förslaget av den 10 september 2014 till Europaparlamentets och rådets förordning om veterinärmedicinska läkemedel (2014/0257(COD)),

—

med beaktande av Världshälsoorganisationens (WHO) rapport Conceptual framework for the international classification for patient safety,

—

med beaktande av det lettiska ordförandeskapets insatser för att ta upp frågan om antimikrobiell resistens, särskilt med avseende på tuberkulos och multiresistent tuberkulos,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 1 december 2014 om patientsäkerhet och vårdkvalitet, däribland förebyggande och kontroll av vårdrelaterade infektioner och mikrobiell resistens,

—

med beaktande av den första gemensamma rapporten från ECDC/Efsa/EMA om en integrerad analys av användningen av antimikrobiella medel och förekomsten av antimikrobiell resistens hos bakterier från människor och livsmedelsproducerande djur – Joint Interagency Antimicrobial Consumption and Resistance Analysis (JIACRA),

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A8-0142/2015), och av följande skäl:

A.

Nyckeln till kvalitet inom hälso- och sjukvården heter patientsäkerhet, vars huvudkomponenter är en hälso- och sjukvårdskultur samt hantering av negativa händelser.

B.

Mängden tillgängliga uppgifter om prevalens och incidens av negativa händelser i EU-medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem är för närvarande begränsad, men den växer stadigt. De senaste tillgängliga uppgifterna är från 2008.

C.

Man beräknar att mellan 8 procent och 12 procent av alla patienter som tas in på sjukhus i EU drabbas av negativa händelser under den tid de vårdas. Nästan hälften av dessa händelser skulle kunna undvikas.

D.

De vanligaste negativa händelserna inom vården är vårdrelaterade infektioner, läkemedelsrelaterade problem och komplikationer som uppstår under eller efter operationer.

E.

Patientsäkerhet och en kvalitativ hälso- och sjukvård kräver att vårdpersonalen arbetar under anständiga förhållanden och i en säker miljö. I överbelagda och underbemannade vårdmiljöer är det mycket svårt att garantera patientsäkerhet, förebyggande och kontroll av vårdrelaterade infektioner samt förebyggande av spridning av multiresistenta bakterier.

F.

Den nuvarande ekonomiska krisen har ökat trycket på medlemsstaternas hälso- och sjukvårdsbudgetar, vilket således inverkar på patientsäkerheten eftersom många av medlemsstaterna ganska drastiskt har minskat budgeten och bemanningsnivåerna inom sina hälso- och sjukvårdssystem i stället för att på ett lämpligt sätt ta tag i frågan om effektivitet.

G.

Den ekonomiska krisen har ytterligare förvärrat rådande ojämlikheter när det gäller tillgång till vårdtjänster.

H.

Fortbildning av läkare och annan vårdpersonal är avgörande för att undvika negativa händelser, bl.a. läkemedelsbiverkningar, vilka beräknas kosta EU:s hälso- och sjukvårdssystem cirka 2,7 miljarder euro per år i vårdkostnader och stå för 1,1 procent av alla sjukhusvistelser i EU.

I.

Patientfokuserad elektronisk hälsovård (e-hälsa) och medicinska behandlingar i hemmet har en hög potential att förbättra kvaliteten och effektiviteten i de medicinska behandlingarna, och bidrar samtidigt till att förbättra hälsovården.

J.

Ett tvärvetenskapligt synsätt ökar chanserna att medicinska behandlingar ger ett positivt resultat.

K.

Patienter, familjer och patientorganisationer spelar en central roll för att förespråka säkrare vård, och deras roll bör därför främjas genom ökat inflytande och deltagande för patienter i hälsovårdsprocessen och hälsovårdspolitiken på alla nivåer.

L.

Medicinsk behandling i hemmet kan hjälpa patienterna psykologiskt och leda till en bättre fungerande hälsovård.

M.

Antibiotika används i högre grad av personer med bristfällig information. Ökade kunskaper om antibiotika skulle kunna få människor att använda dem på ett mer ansvarsfullt sätt.

N.

30–50 procent av patienterna tar inte de läkemedel som läkaren skrivit ut eller tar dem på ett annat sätt än vad läkaren föreskrivit.

O.

Intressekonflikter med anknytning till läkemedelsindustrin förekommer på sjukhus och bland allmänpraktiserande läkare liksom bland veterinärer.

P.

Vårdrelaterade infektioner är ett stort folkhälsoproblem i medlemsstaterna (enligt uppgifter från Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) drabbas i genomsnitt 1 av 20 inlagda patienter i EU, det vill säga 4,1 miljoner patienter, varje år av en vårdrelaterad infektion, och av dessa dör 37 000, trots att 20–30 procent av dessa infektioner anses kunna förebyggas genom omfattande hygien- och kontrollprogram). Detta lägger en tung börda på hälso- och sjukvårdsbudgetarna.

Q.

Patienters upplevelser och intryck skiljer sig ofta från vårdpersonalens och kan vara av stort värde för att hitta nya sätt att minska och förebygga vårdrelaterade infektioner.

R.

Antalet vårdrelaterade infektioner som orsakas av multiresistenta bakterier ökar.

S.

Den antimikrobiella resistensen mot bakteriella patogener har ökat i hela världen, vilket leder till en ökande förekomst av vårdrelaterade infektioner och misslyckade behandlingar av infektionssjukdomar hos människor och djur på nationell, europeisk och internationell nivå.

T.

År 2050 beräknas 10 miljoner människor dö varje år i hela världen på grund av antimikrobiell resistens.

U.

Graden av resistens mot antibiotika som vanligtvis används för att behandla orsakande bakterier är 25 procent eller högre i flera av medlemsstaterna. Klyftan ökar mellan antimikrobiell resistens och utvecklingen av ny antibiotika och införandet av den i det kliniska arbetet, och detta är kopplat till vetenskapliga, lagstiftningsmässiga och ekonomiska utmaningar.

V.

De senaste studier som har gjorts visar att antimikrobiell resistens på sjukhus med mycket få undantag har ökat generellt sett i EU under de senaste åren.

W.

EU beräknar att minst 25 000 personer dör varje år på grund av infektioner som orsakats av resistenta bakterier, vilket kostar de offentliga hälso- och sjukvårdssystemen cirka 1,5 miljarder euro enligt uppgifter från 2011 som samlats in av ECDC.

X.

Kostnaderna för läkemedelsresistenta infektioner uppgår uppskattningsvis till 1,5 miljarder euro per år på grund av ökade kostnader för hälsovårdsutgifter samt produktionsförluster. Patienter som har smittats av resistenta bakterier måste isoleras under behandlingen på sjukhus, och denna extra åtgärd kostar 900 miljoner euro och resulterar i 2,5 miljoner extra vårddygn per år.

Y.

En av de största orsakerna till spridningen av antimikrobiell resistens på sjukhus är bristande efterlevnad av allmänt vedertagna metoder för infektionsförebyggande och kontroll.

Z.

Effekten av första generationens läkemedel på bakteriella patogener blir alltmer begränsad på grund av resistens, och andra eller tredje generationens läkemedel finns inte alltid tillgängliga och är ofta mer toxiska, dyrare och mindre effektiva än första generationens läkemedel.

AA.

En av de främsta orsakerna till antimikrobiell resistens är missbruket av antimikrobiella ämnen, däribland antibiotika, och i synnerhet en systematisk och överdriven användning av dessa.

AB.

Den stora rörligheten inom de europeiska hälso- och sjukvårdsystemen och den europeiska hälso- och sjukvårdens allt mer gränsöverskridande karaktär kan bidra till att resistenta mikroorganismer sprids från en medlemsstat till en annan.

AC.

Vaccinationsprogram är ett effektivt verktyg i arbetet med att bekämpa antibiotikaresistens, eftersom de kan bidra till att begränsa användningen av antibiotika och därmed utvecklingen av antimikrobiell resistens.

AD.

Utmaningarna inom forskning och utveckling avseende antibakteriella medel är unika eftersom det krävs ett långsiktigt perspektiv för att utveckla sakkunskap och tillämpa den vid laboratorierna. Det är därför beklagligt att många forskare med sådan sakkunskap har gått över till andra områden till följd av bristande privat och offentlig finansiering.

AE.

Bristande vidtagande av grundläggande försiktighetsåtgärder för personlig hygien, såväl på som utanför sjukhusen, kan leda till spridning av patogener, framför allt sådana som är resistenta mot antimikrobiella medel.

AF.

Det finns allt fler vetenskapliga belägg för att god handhygien inom vården kräver handtorkningsmetoder som inte främjar mikrobiell korskontaminering via luften och via aerosoler.

AG.

Resistenta bakterier förekommer på medicintekniska produkter även när de har steriliserats enligt tillverkarens instruktioner.

AH.

Användningen av antimikrobiella medel inom human- och veterinärmedicinen bidrar till utvecklingen av resistomer i miljön, som kan utgöra en källa till utveckling av resistens hos både människor och djur. Samma klasser av antibiotika används både inom human- och veterinärmedicinen och liknande resistensmekanismer har utvecklats inom båda sektorerna.

AI.

Intensiv djurhållning kan innebära att boskap, fjäderfän och fisk på ett olämpligt och rutinmässigt sätt ges antibiotika för att de ska växa snabbare. Antibiotika används också i stor utsträckning för profylaktiska ändamål, i syfte att förhindra att sjukdomar sprids till följd av de trånga, avgränsade och stressframkallande förhållanden som djuren hålls i och som hämmar deras immunsystem, och i syfte att kompensera för de ohälsosamma förhållanden som de föds upp under.

AJ.

Enligt konceptet för ett samlat hälsoperspektiv, som stöds av Världshälsoorganisationen (WHO) och Världsorganisationen för djurhälsa (OIE), är människors och djurs hälsa samt ekosystemen sammanlänkade. Inte minst djur och livsmedel av animaliskt ursprung kan utgöra en direkt källa till resistenta zoonotiska patogener. Därför kan användningen av antibiotika hos djur, särskilt djur som ska bli livsmedel och som hålls på anläggningar för intensiv djurhållning, påverka antibiotikaresistensen hos människor.

AK.

Ett systematiskt genomförande av ett samlat hälsoperspektiv, där både läkare och veterinärer tar initiativ för att förebygga resistenta infektioner och minska användningen av antibiotika, kan bidra till att förebygga vårdrelaterade infektioner, både på och utanför sjukhusen.

AL.

Enligt WHO används antimikrobiella medel mycket mer för djurbesättningar än för människor i vissa EU-medlemsstater (5).

AM.

Enligt europeiska konsumentorganisationer har över 70 procent av de köttbaserade produkter som testats i sex EU-medlemsstater varit smittade med antibiotikaresistenta bakterier. I ytterligare åtta medlemsstater förekom dessa bakterier i 50 procent av de prover som togs (6).

AN.

Hög resistens mot fluorokinoloner har konstaterats hos Kampylobakter och en stor del av Kampylobaktersmittan hos människor kommer från hantering, beredning och konsumtion av kycklingkött. Dessa höga resistensnivåer minskar de effektiva behandlingsalternativen mot Kampylobaktersmitta hos människor.

AO.

Inom EU är subterapeutisk användning av antibiotika i låga doser för att främja djurbesättningarnas tillväxt förbjuden sedan 2006.

AP.

De allra flesta foder som innehåller läkemedel och är avsedda för produktionsdjur innehåller antimikrobiella medel.

AQ.

Användningen av antimikrobiella medel på sällskapsdjur är en ytterligare riskfaktor när det gäller utveckling och överföring av antimikrobiell resistens hos människor. En liknande ökning av antimikrobiell resistens som den som påträffats hos sällskapsdjur på veterinärmottagningar har även kunnat konstateras på sjukhus.

AR.

Risken för överföring av antimikrobiell resistens från sällskapsdjur till människor kan inte kvantifieras fullt ut och det krävs därför mer forskning på detta område.

AS.

Det är allmänt erkänt att den nuvarande veterinärmedicinska lagstiftningen inte innehåller tillräckliga verktyg för att säkerställa att risker för människors hälsa till följd av användningen av antimikrobiella medel på djur hanteras på lämpligt sätt.

AT.

Icke avsedd användning av antibiotika är ett bekymmer inom både human- och veterinärmedicinen.

AU.

Läkemedelsföretagen har en tendens att lägga till nya antibiotika inom befintliga antibiotikaklasser i stället för att satsa på att upptäcka och utveckla helt nya antibakteriella medel. Till följd av detta utvecklas resistensen mot dessa nya medel snabbare än för läkemedel med helt nya verkningsmekanismer.

AV.

Läkemedelslaboratorier bör uppmuntras att ta fram nya antibiotika genom att man ser över möjligheterna att skapa incitament och alternativa ekonomiska modeller för att belöna innovation.

AW.

Det är ytterst viktigt att uppmuntra läkemedelsföretagen att investera och fortsätta att investera i utvecklingen av nya antimikrobiella medel, särskilt sådana som är aktiva mot sjukdomar där antimikrobiell resistens är ett allvarligt problem, i första hand följande:

Det måste också tas fram andra metoder för att bekämpa vårdrelaterade infektioner utan användning av antibiotika.

AX.

Detta kan uppnås genom att man tar tag i några av viktigaste vetenskapliga, lagstiftningsmässiga och ekonomiska utmaningar som har hämmat utvecklingen av antimikrobiella medel och särskilt genom att man uppmuntrar investeringar i forskning och utveckling som fokuseras på de största folkhälsobehoven, samtidigt som man ser till att de nationella hälso- och sjukvårdssystemen är fortsatt hållbara.

AY.

I artikel 4.2 i direktiv 2001/18/EG anges en tidsfrist för användningen av antibiotikaresistenta gener i transgena växter.

AZ.

Produktspecialister bör aldrig utföra terapeutiska behandlingar, utan bör endast stödja vårdpersonalen när och om vårdpersonalen behöver detta, t.ex. för att sätta ihop eller ta isär ett visst instrument.

BA.

Bestämmelserna om patientrörlighet i direktiv 2011/24/EU genomförs inom hela EU, vilket innebär att det blir allt viktigare att europeiska patienter informeras om patientsäkerheten i de olika medlemsstaterna.

BB.

Det är av yttersta vikt att säkerställa patienternas rättigheter och allmänhetens förtroende för hälso- och sjukvården genom att se till att medlemsstaterna har system för att ge en rättvis ekonomisk ersättning vid försumlighet till följd av felaktig medicinsk behandling.

BC.

Internet är den största oreglerade läkemedelsmarknaden i världen. 62 procent av de läkemedel som köps via nätet är falska eller uppfyller inte gällande normer. En mycket stor andel av de aktörer som bedriver verksamhet via nätet gör det olagligt, och den årliga globala omsättningen från olaglig försäljning av receptbelagda läkemedel över nätet uppskattas till cirka 200 miljarder US-dollar.

BD.

I artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt föreskrivs att EU:s insatser ska komplettera den nationella politiken och inriktas på att förbättra folkhälsan, förebygga fysisk och psykisk ohälsa och sjukdomar hos människor och undanröja faror för den fysiska och mentala hälsan.

1.

Europaparlamentet erinrar om att EU:s läkemedelslagstiftning infördes för att värna om patienternas säkerhet. Parlamentet påminner om ovannämnda resolution av den 22 oktober 2013 om rapporten från kommissionen till rådet på grundval av medlemsstaternas rapporter om genomförandet av rådets rekommendation (2009/C 151/01) om patientsäkerhet och förebyggande och kontroll av vårdrelaterade infektioner.

2.

Europaparlamentet välkomnar förbättringen av systemet för övervakning av vårdrelaterade infektioner i EU och de andra åtgärder som nyligen införts av vissa medlemsstater för att förbättra den allmänna patientsäkerheten och minska förekomsten av vårdrelaterade infektioner, i synnerhet de framsteg som gjorts av medlemsstaterna när det gäller att utveckla strategier och program för patientsäkerhet, inbegripet patientsäkerhet inom hälsoskyddslagstiftningen, samt system för rapportering och utbildning.

3.

Europaparlamentet konstaterar emellertid att den andra genomföranderapporten visar på fortsatt ojämna framsteg mellan medlemsstaterna när det gäller patientsäkerhet, och beklagar att vissa medlemsstater uppenbarligen har fördröjt genomförandet av rådets rekommendationer, vilket eventuellt beror på finansiella begränsningar till följd av den ekonomiska krisen.

4.

Europaparlamentet beklagar att åtstramningsåtgärderna har lett till nedskärningar av städpersonalen på sjukhus och andra vårdinrättningar i Europa, med tanke på städpersonalens viktiga roll för att garantera en god hygien.

5.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i dessa ekonomiska kristider se till att patientsäkerheten inte påverkas av åtstramningsåtgärder och att vårdsystemen beviljas tillräcklig finansiering och, i synnerhet, att undvika de mest skadliga åtgärderna, såsom kortsiktiga besparingar som kommer att leda till höga kostnader på medellång till lång sikt, och i stället koncentrera sig på att vidareutveckla högkvalitativa och högeffektiva vårdsystem. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att det finns tillräckligt med vårdpersonal som är utbildad i eller specialiserad på förebyggande och kontroll av infektioner samt på sjukhushygien, i syfte att få till stånd ett mer patientinriktat förhållningssätt.

6.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att ange konkreta och ambitiösa kvantitativa mål för att minska antibiotikaanvändningen.

7.

Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförs av EU:s arbetsgrupp för patientsäkerhet och vårdkvalitet, som består av företrädare för samtliga 28 EU-medlemsstater, Eftaländer, internationella organisationer och EU-organ, och som bidrar till att utforma EU:s agenda för patientsäkerhet och vårdkvalitet.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att övervaka genomförandet av bestämmelserna om patientsäkerhet i medlemsstaterna och att vid behov ta fram nya riktlinjer i enlighet med detta.

9.

Europaparlamentet välkomnar de arbete som har samfinansierats av EU och som utförts av OECD om jämförbara indikatorer för att bedöma patientsäkerheten. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa sådana indikatorer för att utvärdera patientsäkerheten.

10.

Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att patientsäkerhet ingår i vårdpersonalens allmänna utbildning, utbildning på arbetsplatsen och vidareutbildning i alla medlemsstater.

11.

Europaparlamentet understryker de möjliga fördelarna med elektronisk hälsovård, som kan minska de negativa händelserna genom att spåra informationsflöden och öka kunskapen om medicinska processer samt genom att tillhandahålla digitala recept och varna för läkemedelsinteraktion. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ytterligare utforska vilka möjligheter elektronisk hälsovård har när det gäller patientsäkerhet, inbegripet införandet av elektroniska patientjournaler, och att öka samarbetet för att utbyta erfarenheter, kunskaper och god praxis inom detta område.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bedöma vilken potential mobil hälsa (m-hälsa) har när det gäller vårdeffektivitet, antal sjukhusvistelser samt en minskning av de årliga vårdkostnaderna per capita.

13.

Europaparlamentet konstaterar att användningen av antibiotika och förekomsten av antimikrobiell resistens varierar stort mellan medlemsstaterna, och uppmanar medlemsstaterna att tillämpa bästa praxis.

14.

Europaparlamentet understryker att det är mycket viktigt att främja forskning och innovation inom veterinärmedicin på EU-nivå och nationell nivå.

15.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra eller utveckla följande åtgärder:

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utreda eventuella försummelser i samband med reparation och återanvändning av medicintekniska produkter som ursprungligen var utformade och märkta för engångsbruk.

17.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att förbättra informationsprogrammen för läkare och annan vårdpersonal, veterinärer och allmänheten, med inriktning på användning av antibiotika och förebyggande av infektioner.

18.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) att ta fram riktlinjer för icke avsedd användning av läkemedel baserade på medicinska behov, och att sammanställa en lista över läkemedel som används på icke avsett sätt trots att det finns godkända alternativ.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och ECDC att utforma riktlinjer för vårdpersonal, patienter och deras familjer om effektiv handtvätt och handtorkning och att främja användningen av handtorkningsmetoder som inte främjar mikrobiell korskontaminering via luften och via aerosoler.

20.

Europaparlamentet understryker behovet av stora förbättringar på kommunikations- och utbildningsområdet för både veterinärer och jordbrukare.

21.

Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att så snart som möjligt lägga fram ett lagstiftningsförslag om obligatorisk angivelse av faktarutan om läkemedlet i bipacksedeln. Den information som ska ingå i faktarutan om läkemedlet ska framställas i en form som är fullt läsbar och synlig och som tydligt kan särskiljas från resten av texten. Faktarutan om läkemedlet bör innehålla en kortfattad beskrivning med nödvändiga uppgifter om läkemedlet så att patienterna förstår vad det är avsett för, är medvetna om eventuella risker och kan använda läkemedlet på ett säkert och korrekt sätt. Detta inbegriper bland annat råd om hur antibiotika ska användas på rätt sätt.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja införandet av den europeiska logotyp som anges i genomförandeförordning (EU) nr 699/2014 för att tydligt visa vilka apotek som erbjuder distansförsäljning på nätet till allmänheten för att skydda konsumenterna från falska läkemedel som ofta är hälsofarliga.

23.

Europaparlamentet påpekar att medlemsstaterna på grundval av beslut nr 1082/2013/EU om allvarliga gränsöverskridande hot mot människors hälsa ska överlämna en redogörelse till kommissionen om läget i deras nationella beredskaps- och insatsplanering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att redovisa informationen i fråga enligt den tidsplan som anges i det beslutet.

24.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra regelbunden information från vårdpersonal som arbetar med att informera patienterna om hur de kan minimera riskerna för sin säkerhet i kontakterna med vårdsystemet.

25.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att inrätta oberoende organ som samarbetar med vårdpersonal för att öka medvetenheten om hot mot patientsäkerheten och se till att varningar utfärdas om sådana hot uppstår.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra sina rapporteringssystem för negativa händelser och felbehandlingar genom att ta fram åtgärder som uppmuntrar till en noggrann, neutral och anonym rapportering från vårdpersonalens och patienternas sida, och att överväga att inrätta ett e-system som underlättar och förbättrar patienternas rapportering.

27.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder som ökar kvaliteten på rapporteringen av negativa händelser, inte bara antalet rapporteringar, så att rapporteringen innehåller tillförlitlig information som verkligen kan förbättra patientsäkerheten, och att inrätta ett system som gör det enkelt att hämta ut uppgifter för en grundlig och systematisk utvärdering.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utforma standardiserade undersökningar för insamling av uppgifter om vårdrelaterade infektioner.

29.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vara noggrannare när det gäller att kontrollera och upprätthålla förbudet mot att icke-medicinsk extern personal utför medicinska behandlingar.

30.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att informera patienterna om risker och förebyggande åtgärder i samband med negativa händelser inom vården samt om klagomålsförfaranden och möjligheter till rättslig prövning om en negativ händelse skulle inträffa, t.ex. via patientombudsmän.

31.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta nödvändiga åtgärder för att undvika eventuella intressekonflikter för läkare och veterinärer i samband med förskrivning och försäljning av läkemedel.

32.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att fullständig information om befintliga klagomåls- och ersättningsförfaranden finns lätt tillgänglig för patienter som har drabbats av en vårdrelaterad infektion eller en medicinsk felbehandling.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera om nationell praxis när det gäller kollektiv prövning i fall av vårdrelaterade infektioner.

34.

Europaparlamentet konstaterar värdet i olika medborgarinitiativ, t.ex. den europeiska stadgan om patienträttigheter som grundar sig på Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, och den europeiska dagen för patienters rättigheter, som har anordnats den 18 april varje år sedan 2007. Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja den europeiska dagen för patienters rättigheter på lokal och nationell nivå samt EU-nivå.

35.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens insatser mot antimikrobiell resistens och för förebyggande och kontroll av vårdrelaterade infektioner, liksom ECDC:s arbete för samordning och övervakning, särskilt inom ramen för det europeiska nätverket för övervakning av antimikrobiell resistens (EARS-Net), det europeiska nätverket för övervakning av användningen av antimikrobiella medel (ESAC-Net) och nätverket för övervakning av vårdrelaterade infektioner (HAI-Net).

36.

Europaparlamentet välkomnar det gemensamma samordnings- och övervakningsarbete mot antimikrobiell resistens som utförs av ECDC, EMA och Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa).

37.

Europaparlamentet noterar bekymrat att andelen K. pneumoniae som är resistenta mot fluorokinoloner, tredje generationens cefalosporiner och aminoglykosider samt den kombinerade resistensen mot alla tre antibiotikagrupperna och resistensen mot karbapenemer, den senaste generationen antibiotika, ökade avsevärt mellan 2010 och 2013 i många av medlemsstaterna och på EU-nivå. Parlamentet noterar vidare att resistensen mot tredje generationens cefalosporiner under samma period ökade avsevärt för E. coli i många av medlemsstaterna och på EU-nivå. Parlamentet noterar även att multiresistent tuberkulos i vissa delar av Europa står för så mycket som 20 procent av alla nya tuberkulosfall, samtidigt som behandlingsresultaten för multiresistent tuberkulos är alarmerande låga.

38.

Europaparlamentet konstaterar bekymrat att det i länder med hög multiresistens, däribland resistens mot karbapenemer, endast finns få tillgängliga behandlingsalternativ, och ett av dessa är polymyxiner. Parlamentet betonar att förekomsten av bakterier som är resistenta mot polymyxiner i dessa länder är en viktig signal om att behandlingsalternativen för de smittade patienterna är på väg att bli ännu mer begränsade.

39.

Europaparlamentet konstaterar att infektioner orsakade av bakterier som är resistenta mot antimikrobiella medel mycket sannolikt medför kostsamma långvariga sjukhusvistelser samt användning av alternativa och dyrare terapeutiska behandlingar, vilket kommer att öka bördan på medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem.

40.

Europaparlamentet beklagar att det under de senaste 25 åren har funnits en bristande medvetenhet om vikten av rationell användning av antimikrobiella medel, i synnerhet antibiotika, och att utvecklingen av antimikrobiella läkemedel har avstannat. Detta beror framför allt på att vetenskapliga, ekonomiska och juridiska hinder har uppstått.

41.

Europaparlamentet konstaterar att både Horisont 2020 och EU:s tredje folkhälsoprogram betonar vårdrelaterade infektioner och antimikrobiell resistens.

42.

Europaparlamentet konstaterar att vissa befintliga och effektiva antibiotika inte finns tillgängliga i flera medlemsstater, vilket leder till olämpliga läkemedelsbehandlingar. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att undersöka hur effektiva antibiotika kan behållas på marknaden.

43.

Europaparlamentet noterar att antibiotikaresistens ofta leder till en försenad antibiotikabehandling och att patienter med svåra infektionssjukdomar får svåra komplikationer och ibland dör på grund av olämplig eller för sent insatt antibiotikabehandling.

44.

Europaparlamentet är mycket oroat över det stora antalet djur som smittats med antibiotikaresistenta bakterier och risken för att dessa bakterier överförs från smittat kött till konsumenterna.

45.

Europaparlamentet ser med stor oro på kopplingen mellan veterinärmedicinsk användning av antimikrobiella medel och utvecklingen av antimikrobiell resistens hos jordbrukare, och risken för att denna resistens kan spridas till följd av sjukhusbehandlingar.

46.

Europaparlamentet välkomnar medlemsstaternas, djurskyddspersonalens och djurägarnas initiativ och åtgärder för en ansvarsfull användning av antimikrobiella medel hos djur och en minskning av sådana medel inom djurhållningen.

47.

Europaparlamentet anser att forskningen om nya antimikrobiella läkemedel är ytterst viktig, och uppmanar kommissionen att använda Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi) för att stimulera forskning genom att t.ex. stödja befintliga strukturer såsom initiativet för innovativa läkemedel.

48.

Europaparlamentet menar att skapandet av nya antimikrobiella medel för nya mål måste uppmärksammas bättre.

49.

Europaparlamentet välkomnar och uppmuntrar ytterligare forskning om helt nya antimikrobiella läkemedel, särskilt antibiotika som är aktiva mot allmänt förekommande multiresistenta gramnegativa bakterier och mot sjukdomar som är särskilt utsatta för antimikrobiell resistens såsom K. pneumoniae, Acinetobacter, E. Coli, hiv, Staphylococcus aureus, tuberkulos och malaria. Parlamentet betonar dock att det är ytterst viktigt att först och främst säkerställa en ansvarsfull och försiktig användning av antimikrobiella medel. Parlamentet välkomnar och uppmuntrar ytterligare forskning om alternativa metoder för att bekämpa vårdrelaterade infektioner utan användning av antibiotika och för att bekämpa multiresistent tuberkulos.

50.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att påskynda FoU-verksamheten för att tillhandahålla nya verktyg för bekämpning av de allt vanligare förekommande bakterieinfektionerna i Europa.

51.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka incitamenten för samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn för att få fart på forskningen och utvecklingen avseende antibiotika.

52.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att intensifiera samarbetet när det gäller patientsäkerhet och kampen mot antimikrobiell resistens i syfte att begränsa och minska spridningen av resistenta mikroorganismer från en medlemsstat till en annan.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda system för ”stegvist godkännande” och andra regleringsverktyg så att patienterna får snabbare tillgång till innovativa antibakteriella medel för behandling av resistenta infektioner.

54.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda Europeiska läkemedelsmyndighetens program för ”stegvist godkännande” och att använda alla tillgängliga lagstadgade instrument för att garantera en snabbare tillgång till innovativa antibakteriella behandlingar för patienter.

55.

Europaparlamentet betonar att patienterna måste stå i centrum för all hälsopolitik och uppmuntrar hälsokompetens och patienternas medverkan i beslut om behandlingar.

56.

Europaparlamentet anser att det är av yttersta vikt att kommissionen säkerställer en fortsättning på EU:s handlingsplan mot antimikrobiell resistens efter år 2016, med betoning på hur de vetenskapliga, lagstiftningsmässiga och ekonomiska problem som är knutna till antimikrobiell resistens ska lösas, med beaktande av förebyggande och kontroll av vårdrelaterade infektioner.

57.

Europaparlamentet erinrar om att självmedicinering med antibiotika måste vara strängt förbjuden och betonar att medlemsstaternas nationella behöriga myndigheter måste se till att receptkravet på antibakteriella medel efterlevs.

58.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att inom humanmedicinen säkerställa en ansvarsfull och förnuftig användning av alla antimikrobiella medel och i synnerhet av antibiotika som betraktas som senaste generationens behandling av bakterieinfektioner på sjukhus, eftersom olämplig användning av antibiotika i förebyggande syfte, bl.a. på sjukhus, är en av de främsta orsakerna till uppkomsten av antibiotikaresistens.

59.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja tillgången till högkvalitativa läkemedel och att se till att alla patienter fullföljer hela behandlingen, med särskilt stöd till de mest sårbara patienterna, som ett sätt att förebygga utvecklingen av resistens.

60.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att även forska om den så kallade bortglömda antibiotikan för att få fler läkemedel att välja mellan.

61.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att delta i WHO:s arbete med att utveckla en ny ekonomisk modell för att ta hänsyn till farhågor och behov på folkhälsoområdet.

62.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att inleda en diskussionsprocess för att utveckla en ny ekonomisk modell, där försäljningsvolymen frikopplas från den ersättning som betalas för ny antibiotika. Det skulle avspegla samhällsvärdet av ny antibiotika och samtidigt möjliggöra tillräcklig avkastning på investeringen för företaget, medan köparen skulle få rätt att använda produkten och ha full kontroll över volymerna.

63.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra eller utveckla följande åtgärder:

64.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga konsekvenserna av den ökade rörligheten enligt direktiv 2011/24/EU med avseende på den ökade antimikrobiella resistens som kan bli följden av att patienter reser inom EU för att genomgå behandlingar.

65.

Europaparlamentet är oroat över att Efsas och ECDC:s gemensamma rapport om antimikrobiell resistens visar att de bakterier som oftast orsakar livsmedelsburna infektioner som Salmonella och Kampylobakter har uppvisat avsevärd resistens mot vanliga antimikrobiella medel.

66.

Europaparlamentet upprepar uppmaningen i sin resolution av den 27 oktober 2011 om det hot mot folkhälsan som antimikrobiell resistens utgör (7), att avveckla användning av antibiotika som profylax inom djuruppfödning. I sin resolution betonar parlamentet också att djurproduktionen och den intensiva fiskodlingen bör inrikta sig på att förebygga sjukdomar genom god hygien, bra anläggningar att hålla djuren i och god djurhållning samt strikta biosäkerhetsåtgärder, snarare än att använda antibiotika profylaktiskt.

67.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att införa eller utveckla följande åtgärder:

68.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck medlemsstaterna att lösa frågan om eventuella intressekonflikter och ekonomiska incitament som berör veterinärer som både säljer och förskriver antibiotika.

69.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska läkemedelsmyndigheten att utarbeta en förteckning över antibiotika som används hos djur och som man har kunnat konstatera innebär en betydande risk för folkhälsan.

70.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de nationella myndigheterna och EMA att genomföra eller utveckla följande åtgärder:

71.

Europaparlamentet uppmanar medlagstiftaren att vid förhandlingarna om förslaget till förordning om veterinärmedicinska läkemedel (2014/0257(COD)) följa handlingsalternativ som är i linje med principen om ett samlat hälsoperspektiv, och i synnerhet

72.

Europaparlamentet uppmanar medlagstiftaren att under förhandlingarna om förslaget till förordning om tillverkning, utsläppande på marknaden och användning av foder som innehåller läkemedel och om upphävande av rådets direktiv 90/167/EEG (2014/0255(COD)) säkerställa att förordningen innehåller bestämmelser som syftar till att avsevärt begränsa användningen av foder som innehåller läkemedel och antimikrobiella medel för livsmedelsproducerande djur, och i synnerhet strängt förbjuda förebyggande användning av antimikrobiella medel i foder som innehåller läkemedel.

73.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och ECDC att genomföra forskning om potentiella skador – direkta eller indirekta – som användningen av antimikrobiella medel kan orsaka hos sällskapsdjur och att utarbeta åtgärder för att minska riskerna för antimikrobiell resistens som eventuellt skulle kunna överföras från sällskapsdjur till människor.

74.

Europaparlamentet påpekar att vissa EU-medlemsstater redan framgångsrikt har fasat ut profylaktisk användning på gårdsnivå. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram lagstiftningsförslag om utfasning av profylaktisk användning av antibiotika.

75.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att samarbeta för att på EU-nivå fastställa miniminormer för patientsäkerhet samt indikatorer för vårdsäkerhet och vårdkvalitet i samråd med alla berörda aktörer, inbegripet patientorganisationer.

76.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta att föra en dialog med alla berörda parter och att utveckla en samordnad, övergripande och hållbar strategi för patientsäkerhet inom EU, samt att presentera konkreta lösningar som ska genomföras på europeisk, nationell, regional och lokal nivå och/eller på primärvårdsnivå.

77.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att tillsammans med WHO inleda en diskussionsprocess för att utveckla en ny ekonomisk modell, där den mängd antibiotika som säljs frikopplas från den ersättning som betalas för ny antibiotika, för att garantera att företagen får en rättvis avkastning på investeringarna, samtidigt som de nationella vårdsystemens hållbarhet skyddas.

78.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och läkemedelsindustrin att optimera partnerskapen i EU mellan den akademiska världen och läkemedelsindustrin, vilket initiativet för innovativa läkemedel är ett exempel på.

79.

Europaparlamentet uppmuntrar läkemedelsföretag, regeringar och den akademiska världen att bidra med sina främsta tillgångar (infrastruktur, föreningar, idéer och ekonomiska resurser) till banbrytande grundforskning och gemensamma projekt och anser att initiativet för innovativa läkemedel bör ges möjlighet att utforska alla nya rön som kommer fram i dessa projekt.

80.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga en lagstiftningsram för att stimulera utvecklingen av nya antibiotika, till exempel i form av ett instrument som reglerar antibiotika för mänskligt bruk liknande det som redan föreslås för antibiotika för användning hos djur.

81.

Europaparlamentet uppmuntrar ökad användning av offentlig-privata samarbeten, såsom programmen ”New Drugs for Bad Bugs”, Combacte, Translocation, Drive AB eller Enable inom ramen för initiativet för innovativa läkemedel, för att utnyttja samarbetets kraft.

82.

Europaparlamentet välkomnar det gemensamma programinitiativet mot antimikrobiell resistens, som gör det möjligt för medlemsstaterna att komma överens om forskningsbehov för att undvika dubbelarbete, och begär ökad finansiering för utvecklingen av nya läkemedel som kan utgöra alternativ till antibiotika, i syfte att bekämpa antimikrobiell resistens.

83.

Europaparlamentet uppmuntrar EU att ansluta sig till den globala innovationsfond som har föreslagits inom ramen för granskningen ”Antibiotic Resistance Review” som utförts i Förenade kungariket, i syfte att stödja banbrytande grundforskning.

84.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stödja lättanvända diagnosverktyg för att öka möjligheten att ställa en lämplig diagnos innan antibiotika förskrivs eller ges, speciellt inom öppenvården.

85.

Europaparlamentet uppmanar EU att främja och ta del i alla globala initiativ som kan underlätta bekämpningen av antibiotikaresistens och att stödja forskningen på området.

86.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna utarbeta rekommendationer om de livsmedelssäkerhetsnormer som ska tillämpas med avseende på förekomsten av (multi)resistenta patogener och/eller specificerade resistensfaktorer.

87.

Europaparlamentet betonar att antimikrobiell resistens har blivit ett allvarligt problem som snabbt måste hanteras. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att överväga lagstiftningsförslag om försiktig användning av antibiotika, om små eller inga framsteg har gjorts i medlemsstaterna inom fem år efter offentliggörandet av dessa rekommendationer.

88.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Regionkommittén och medlemsstaterna.

27.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/27

—

med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2013 om att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2014 om en återindustrialisering av Europa för att främja konkurrenskraft och hållbarhet (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 27 november 2014 om översynen av kommissionens riktlinjer för konsekvensbedömningar och SMF-testets roll (3),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Tänk småskaligt först – En ”Small Business Act för Europa” (COM(2008)0394),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Översyn av småföretagsakten för Europa (COM(2011)0078),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Möjligheter till resurseffektivitet inom byggsektorn (COM(2014)0445),

—

med beaktande av Eurobarometerundersökningen om små och medelstora företag, resurseffektivitet och gröna marknader (Flash Eurobarometer 381) och Eurobarometerundersökningen om det offentliga stödets roll i samband med kommersialiseringen av innovationer (Flash Eurobarometer 394),

—

med beaktande av Regionkommitténs yttrande över det industripolitiska paketet (antaget vid det 109:e plenarsammanträdet den 3–4 december 2014),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Grön handlingsplan för små och medelstora företag (COM(2014)0440),

—

med beaktande av manifestet och de politiska rekommendationerna från den europeiska plattformen för resurseffektivitet i mars 2014,

—

med beaktande av kommissionens meddelande Mot ett kretsloppssamhälle: Program för ett avfallsfritt Europa (COM(2014)0398),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Innovation för en hållbar framtid – Handlingsplanen för miljöinnovation (COM(2011)0899),

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från budgetutskottet och utskottet för regional utveckling (A8-0135/2015), och av följande skäl:

A.

Små och medelstora företag utgör mer än 98 procent av alla företag i EU och står för 67 procent av alla arbetstillfällen i unionen och 58 procent av bruttoförädlingsvärdet. De utgör ryggraden i EU:s ekonomi och är centrala drivkrafter för en långsiktig ekonomisk tillväxt i Europa och för skapandet av hållbara arbetstillfällen i de 28 medlemsstaterna. Sysselsättningen inom sektorn för miljöanpassade varor och tjänster ökade med 20 procent under åren 2007–2011, trots krisen, och erbjuder en möjlighet för små och medelstora företag att skapa alltmer ekonomisk aktivitet och allt fler arbetstillfällen, även i avfolkningsområden med åldrande befolkning. Därför spelar de en viktig roll inom industrins ekosystem, tillsammans med midcap-företag och multinationella företag. Nio av tio små och medelstora företag har tio eller färre anställda och dessa mikroföretag står för 53 procent av alla arbetstillfällen i Europa.

B.

Världsmarknaden för miljöanpassade varor och tjänster uppgår för närvarande till uppskattningsvis 1 000 miljarder euro per år, ett belopp som uppskattas komma att fördubblas eller rentav tredubblas fram till 2020, något som skapar oerhörda möjligheter, både för Europas små och medelstora företag och för den ekonomiska tillväxten överlag inom EU. EU är världsledande inom både import och export av miljöanpassade varor. Med dessa varor är tjänster är oupplösligt förbundna, men likväl kvarstår icke-tariffära hinder för leverantörer av miljötjänster.

C.

Europeiska unionen har gått in för en återindustrialisering av Europa genom investeringar i och stöd till principerna om hållbarhet, konkurrenskraft och innovation för att nå dithän att industriproduktionens andel av EU-medlemsstaternas BNP fram till 2020 ska uppgå till minst 20 procent. Europeiska rådet har åtagit sig att senast 2030 minska de inhemska utsläppen av växthusgaser med minst 40 procent, öka andelen förnybar energi till minst 27 procent och öka energieffektiviteten med minst 27 procent, varvid syftet är att det sistnämnda målet ska höjas till 30 procent. Små och medelstora företag bör kunna göra sitt för att de här målen ska uppnås, eftersom 93 procent (4) av dessa företag redan vidtar åtgärder för att bli resurseffektivare. Bättre ekodesign, avfallsförebyggande arbete, materialåtervinning och återanvändning skulle enligt kommissionen kunna medföra nettobesparingar för EU:s företag på upp till 600 miljarder euro, eller 8 procent av den årliga omsättningen, samtidigt som de sammanlagda utsläppen av växthusgaser skulle minska med 2–4 procent.

D.

En av principerna i småföretagsakten är att små och medelstora företag ska få möjlighet att omsätta miljöutmaningar i form av ekonomiska möjligheter och samtidigt agera på ett hållbart sätt. Hittills har det dock inte gjorts några större framsteg med politiken och små och medelstora företag ställs ofta inför en inkonsekvent politik när de ska inleda sin verksamhet och genomföra miljönormer.

E.

Både marknaden och lagstiftningen kommer att göra det lättare för små och medelstora företag att rätta sig efter det ökande antalet miljönormer. EU och medlemsstaterna bör minimera den administrativa bördan i ny och befintlig lagstiftning och sträva efter att undvika att lagstiftningens efterlevnad vållar merkostnader för företagen. Nya initiativ har lagts fram för att minska regelbördan för små och medelstora företag och andra sektorer och dessa initiativ bör genomföras av kommissionen och medlemsstaterna.

F.

90 procent av EU:s företag är mikroföretag. Trots vad som gjorts på sista tiden är det fortfarande svårt för små och medelstora företag att få tag på kompetens, information och kapital, liksom också att få ett tillräckligt mångsidigt urval av kapital- och skuldinstrument som ett företag behöver under sin tillväxtfas, och EU:s program ger fortfarande inte något större bidrag till innovation. Att ansöka om EU-medel är fortfarande alltför byråkratiskt för små och medelstora företag och därför avskräckande för många små och medelstora företag.

G.

Hänsyn måste tas till hur EU:s budget, i egenskap av att vara en investeringsdriven budget, kan underlätta de europeiska små och medelstora företagens tillgång till finansiering med hjälp av minskad byråkrati och särskilda finansieringsverktyg och ökade anslag till Leo (lokala företagsbyråer). Parlamentet betonar att utvecklingen av användarvänliga förfaranden för de olika stödformerna bör förbättras.

H.

Åtgärder som förbättrar resurseffektiviteten är proportionellt sett till större nytta för små företag än för stora och bör därför ägnas ökad uppmärksamhet inom politiken. Nyttan av en förbättrad resurseffektivitet kan, uttryckt i brutto, komma att uppgå till mellan 10 och 17 procent av omsättningen, beroende på vilken verksamhetssektor det handlar om.

I.

Den digitala tekniken är både ett viktigt verktyg för små och medelstora företag för att uppnå de fördelar som förväntas av ett optimalt resursutnyttjande och en lämplig sektor där små och medelstora företag kan växa fram och utvecklas.

J.

Tyngdpunkten vilar i första hand på små och medelstora företag som verkar inom högteknikbranschen och direkt ger upphov till gröna innovationer, men andra företag behöver också stöd till sitt arbete med att följa miljölagstiftningen, genomföra åtgärder för grön innovation och få bättre miljöprestanda. Miljöinnovation kan vara ett bra uppslag för ett nytt företag, men också ett sätt att förbättra befintliga företag inom ramen för den gröna ekonomin

K.

Det finns visserligen ingen internationellt överenskommen definition av grön tillväxt, men man är allmänt ense om att det handlar om att förena ekonomisk tillväxt med hållbarhet ur miljösynvinkel. Kompetenshöjning och utbildning är en central utmaning för små och medelstora företag som särskilt bör uppmärksammas, i synnerhet när det gäller innovation och resurseffektivitet. Otillräcklig tillgång till riskkapital, särskilt i den inledande fasen, utgör fortfarande ett av de största hindren för att skapa och utveckla tillväxtinriktade företag.

L.

Eftersom mikroföretag genererar tusentals arbetstillfällen inom Europa och hela 53 procent av sysselsättningen och därför behöver andra ramar att arbeta inom måste definitionen av vad mikroföretag är snabbt börja användas konsekvent. Mikroföretag står inför flera stora svårigheter, såsom hinder i upphandlingsreglerna, överdrivet betungande lagstiftning och svårigheter att få kapital.

1.

Europaparlamentet stöder begreppet grön tillväxt och kretsloppsekonomi och konstaterar att de möjligheter det ger upphov till hänför sig till olika områden med stor betydelse, såsom förnybara energikällor, särskilt ett effektivt utnyttjande av vindenergi, solenergi, vattenkraft och geotermisk energi, energi- och resurseffektivitet, avfallshantering, utsläppsminskning, elektrifiering och vagga till vagga. Parlamentet påpekar vilken stor potential för ekonomi och sysselsättning dessa områden har för olika sektorer. Parlamentet konstaterar att grön tillväxt bör vara ett inslag i en bredare strategi för att främja skapandet av arbetstillfällen och ekonomisk tillväxt bland små och medelstora företag.

2.

Europaparlamentet betonar att grön tillväxt bör infogas i ett brett perspektiv och omfatta insatser som gjorts utmed hela värdekedjan och inom hela det ekosystem som företagsvärlden utgör, bland annat insatser gjorda av tillverkningsindustrins aktörer för att minska det ekologiska fotavtrycket av deras produkter, produktionsprocesser, affärsmetoder och tjänster. Parlamentet påminner om rekommendationerna från plattformen för ett resurseffektivt Europa, där man belyste att resurseffektivitet kräver en dynamisk lagstiftningsram som ger lämpliga signaler till producenter och konsumenter om att förbättra produkters prestanda genom hela livscykeln. Parlamentet uppmanar kommissionen att fastställa en övergripande politisk ram med bland annat konkreta politiska mål och bättre integrering och anpassning av befintliga politiska styrmedel för att små och medelstora företag ska få möjligheter inom den gröna ekonomin och kretsloppsekonomin och delta i den.

3.

Europaparlamentet framhåller att den globala ekonomin kommer att nödgas försörja en allt talrikare befolkning – nio miljarder människor fram till 2050 – och att våra naturtillgångar är begränsade och därför bör användas hållbart och mycket ändamålsenligt. Parlamentet påpekar att det finns nya innovativa, gröna och hållbara lösningar på dessa utmaningar, såsom nya produkter, produktionsprocesser, affärsmetoder och tjänster, exempelvis genom integrering av innovativ digital teknik, och en ny rättslig ram till stöd för dem.

4.

Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om att små och medelstora företag i EU är av mycket olika slag (från mycket traditionella familjeföretag till snabbväxande företag, högteknologiföretag, mikroföretag, sociala företag och nystartade företag) och att det därför behövs lika mångskiftande strategier för stöd till dem.

5.

Europaparlamentet anser att EU, för att bidra till ekonomisk tillväxt, radikalt måste lägga om sin entreprenörskapskultur, genom att få flera att starta eget och söka efter flera affärsmöjligheter, särskilt inom grön tillväxt, och genom att acceptera misslyckanden och risktagande. Parlamentet betonar att det här måste ställas i centrum vid utformandet av politiken. Parlamentet uppmanar också medlemsstaterna att ordna så att företagare kan landa mjukare efter att ha gått i konkurs, genom att ändra konkurslagstiftningen så det går att starta på nytt kort efter ett tidigare misslyckande, framför allt inom nya och innovativa sektorer. Parlamentet uppmanar kommissionen att genom informationskampanjer och utbildning minska rädslan för att misslyckas.

6.

Europaparlamentet betonar EU-budgetens mervärde som ett sätt att hjälpa små och medelstora företag, mikroföretag, sociala företag och kooperativ att få tillgång till finansiering och internationella marknader, framför allt via programmet Cosme och via Horisont 2020 och de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Parlamentet betonar att de nationella tillsynsmyndigheterna måste tillämpa en klar och enhetlig tolkning inom hela EU, och att det behövs öppna regler för offentlig upphandling.

7.

Europaparlamentet konstaterar att många europeiska små och medelstora företag i dag konkurrerar internationellt med lösningar som omfattar både produkter och så kallade gröna tjänster, till exempel anläggning, installation, reparation och förvaltning. Dessa tjänster är centrala för utveckling, försäljning och export av gröna produkter. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta upp gröna tjänster både i de pågående förhandlingarna om avtalet om miljöanpassade varor och i bilaterala handelsavtal som det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar för att minska hindren för de europeiska små och medelstora företag och tjänsteleverantörer som vill ut på den internationella marknaden.

8.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt för uppkomsten av ett företagarvänligt klimat och en marknad med lika villkor för små och medelstora företag att hela EU kännetecknas av god förvaltning, ett oberoende rättsväsen, insyn och rättsstat.

9.

Europaparlamentet påpekar att kommissionen i sin handlingsplan om förbättrad tillgång till finansiering för små och medelstora företag fäster stort avseende vid riskkapital som en möjlighet att finansiera tillväxt i dagens läge, där en av de faktorer som mest hämmar grundandet och utvecklingen av tillväxtinriktade företag fortfarande är att det inte går att i tillräcklig grad komma åt lämpliga källor till riskkapital, framför allt på ett tidigt stadium. Parlamentet understryker dock att riskkapitalfinansiering lämpar sig endast för ett ringa antal små och medelstora företag och att banklån fortfarande är en viktig källa till kapital och att alternativ bör utvecklas av den privata sektorn. I detta sammanhang betonar Europaparlamentet vikten av att främja alternativa låneformer för små och medelstora företag, såsom kreditunioner, och att de tillbudsstående finansieringsmöjligheterna bör utredas via Europeiska fonden för strategiska investeringar.

10.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att skapa incitament för utländska investerare genom att undanröja språkhinder. Att godkänna ansökningar och lämna uppgifter på engelska, utöver medlemsstatens egna officiella språk, är ett steg i den riktningen.

11.

Europaparlamentet betonar att det inte finns någon finansieringsform som skulle passa lika bra för alla och uppmanar kommissionen att ta hänsyn till de små och medelstora företagens intressen i alla befintliga och eventuellt kommande program, instrument och initiativ, framför allt för nya företagsmodeller inom den gröna ekonomin, där det bör ingå allt från eget kapital (såsom företagsänglar, gräsrotsfinansiering och multilaterala handelsplattformar), kapital likställt med eget kapital (såsom överbryggningsfinansiering) och skuldinstrument (såsom småskaliga företagsobligationer, garantiinstrument och garantiplattformar) till partnerskap mellan banker och andra aktörer som arbetar med att finansiera små och medelstora företag (revisionspersonal, organisationer för näringslivet eller för små och medelstora företag eller handelskamrar), för att små och medelstora företag ska få stöd under start-, tillväxt- och övergångsfasen, med hänsyn tagen till deras storlek, omsättning och behov av finansiering. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna att tillförsäkra lämpliga incitament och att erbjuda skatteincitament till dessa finansieringsmodeller, och betonar att de nuvarande instrumenten för stöd till små och medelstora företag måste ses över för att de ska innefatta ytterligare möjligheter till grön tillväxt.

12.

Europaparlamentet betonar att finansieringsinstrumenten i EU:s budget måste samordnas och komplettera varandra, framför allt de europeiska struktur- och investeringsfonderna, EU:s program för sysselsättning och social innovation (EaSI) och programmet Life.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se efter vilka resultat som uppnåtts av de små och medelstora företag som kommit i fråga för finansiering av gröna innovationer, för att mäta hur effektiv finansieringen varit. Parlamentet uppmanar kommissionen att ofördröjligen vidta förbättringsåtgärder om det skulle visa sig att resultaten inte är tillfredsställande.

14.

Europaparlamentet betonar att man, till följd av den mycket tekniska karaktären hos många planer för gröna investeringar måste framhålla vikten av standardiserade risk- och avkastningsmodeller och ta fram nya modeller för nya utmaningar och sektorer.

15.

Europaparlamentet erinrar om att små och medelstora företag kan förväntas få stor betydelse i kretsloppsekonomin eftersom de ger hållbara men ändå arbetskraftsintensiva tjänster som reparationer, renoveringar och materialåtervinning. Parlamentet konstaterar att kommissionen, Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD), Internationella valutafonden (IMF), Internationella arbetsorganisationen (ILO), Europaparlamentet och eurogruppen ger ett brett stöd till principen om en skatteväxling från arbete till utnyttjandet av naturtillgångar och konsumtion. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma konsekvenserna av en skatteväxling från arbete till utnyttjandet av naturtillgångar.

16.

Europaparlamentet framhåller att företagare, små och medelstora företag, näringslivsorganisationer och stödorganisationer bör veta mer om vilka möjligheter det finns till finansiering av effektivare teknik eller för att anlita tjänster såsom konsulttjänster, handledning och utbildning om ekodesign, resurshantering, grönt företagande och tillgången till grön teknik samt gröna produkter och tjänster, som skulle kunna bli till nytta för deras verksamhet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att förbättra utbudet av tjänster till små och medelstora företag inom dessa områden och framhåller också att det behövs enkla och åtkomliga informationskällor och databaser om dessa produkter och tjänster. Parlamentet erinrar kommissionen och medlemsstaterna om att denna information bör föras ut på ett sätt som bäst motsvarar de små och medelstora företagens företagslogik och arbetsmetoder.

17.

Europaparlamentet konstaterar att EU:s program inte bidrar särskilt mycket till vare sig miljöinnovationen eller kretsloppsekonomin och att kommissionen därför måste inrikta sig mera på att anslagen från Cosme och Horisont 2020 ska gå till utveckling av miljöinnovativa lösningar genom försorg av och till nytta för små och medelstora företag, samt till att stödja finansieringen av bättre produktutformning och effektivare processer, med utgångspunkt tagen i de goda erfarenheterna av den förra budgetramen. Parlamentet anser framför allt att det instrument för små och medelstora företag som ingår i Horisont 2020 måste genomföras fullt ut.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska investeringsbanken att under genomförandefasen av investeringsplanen för Europa se till att små och medelstora företag, bland annat gröna och innovativa sådana, blir de huvudsakliga mottagarna av det stöd som ges enligt detta förslag. Tydliga kriterier, bland annat beträffande ett europeiskt mervärde, måste tas fram för att uppnå målet, och rådgivande tjänster om resurseffektivitet och miljöinnovationer måste bli mer tillgängliga för små och medelstora företag. EIB och kommissionen uppmanas att se till att alla kategorier som tas upp i kommissionens rekommendation om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (C(2003)1422) gynnas i tillräcklig utsträckning. Parlamentet påpekar vikten av Horisont 2020 och Cosme för stödet till små och medelstora företag och behovet av att instrumentet för små och medelstora företag i Horisont 2020 genomförs fullt ut.

19.

Europaparlamentet anser att man måste samordna de åtgärder som vidtas inom ramen för sammanhållningspolitiken och andra program, såsom Horisont 2020-programmet, både nationellt och regionalt, för att finansieringsinstrumenten för små och medelstora företag verkligen ska komplettera varandra Parlamentet betonar vikten av en lagstiftning som låter de små och medelstora företagen behålla sin konkurrenskraft.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att hitta en snabb och varaktig lösning på de enorma eftersläpningarna med utbetalningar inom regionalpolitiken och med utbetalningar av stödmedel ur de europeiska struktur- och investeringsfonderna för förra finansieringsperioden, för att inte försenade utbetalningar av stödmedel ska avskräcka små och medelstora företag från att som projektpartner delta i dessa stödprogram och projekt.

21.

Europaparlamentet framhåller att man aktivt måste eftersträva samarbeten över alla sektorer, längs värdekedjor och inom geografiska områden, som ger möjligheter att få i gång innovation och nya möjligheter för tillväxt genom att idéer och innovativa koncept kommer åt att stimulera varandra. Parlamentet välkomnar den Horisont 2020-åtgärd som heter Klusterdrivna projekt för nya industriella värdekedjor, eftersom man med dess hjälp bättre kan frigöra de små och medelstora företagens innovativa potential, bland annat i form av de miljöinnovativa och resurseffektiva lösningar de har att erbjuda.

22.

Europaparlamentet välkomnar inrättandet av ett europeiskt expertcentrum för resurseffektivitet som kan ge råd till och stödja små och medelstora företag som vill förbättra sin resurseffektivitet. Parlamentet betonar att detta centrum måste göras till ett starkt nätverk av partner från alla regioner i EU och bygga på de erfarenheter som redan gjorts i medlemsstaterna. Centrumet bör vägleda små och medelstora företag till EU:s program och till nationella och regionala program på området samt ge tillgång till expertkunskap, nätverk och infrastruktur.

23.

Europaparlamentet betonar vikten av kunskapsöverföringar och kunskapsdelning mellan flera olika aktörer, också på gränsöverskridande basis, genom informella nätverk, särskilt för små och medelstora företag samt mikroföretag, eftersom man på det viset kan höja medvetenheten om befintlig och ny innovativ teknik samt om bästa praxis, olika sätt att utverka lämplig finansiering, eventuella system för offentligt stöd och om de relevanta rättsliga ramar som är minst betungande ur administrativ synvinkel. De befintliga nationella kontaktpunkterna för EU:s finansieringsprogram och Enterprise Europe Network (EEN) måste medverka fullt ut i arbetet med att stödja de små och medelstora företagen och aktivt informera, vägleda och hjälpa dessa företag att hitta finansieringsmöjligheter på EU-nivå eller på nationell och regional nivå. Parlamentet stöder genomförandet av en europeisk kampanj om resurseffektivitet som ska informera små och medelstora företag om fördelarna och möjligheterna med att arbeta resurseffektivt och om hur man inom näringslivet kan uppnå samverkansvinster om materialåtervinning. Parlamentet uppmanar kommissionen och EEN att samarbeta kring resurseffektivitet tillsammans med branschförbund, fackföreningar, små och medelstora företag, icke-statliga organisationer, forskarvärlden och med regionala initiativ. Kommissionens inriktning på symbios och kluster välkomnas därför i detta hänseende, och kommissionen uppmanas att lägga fram konkreta initiativ för att underlätta sektorsövergripande samarbeten och resurshantering.

24.

Europaparlamentet uppmanar med kraft sektorssammanslutningar att spela en mera framträdande roll genom att tillhandahålla lämplig information och rådgivning om grön teknik, finansieringsmöjligheter och relevanta förfaranden och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att täppa de luckor som uppstått där detta stöd inte finns att tillgå och att, i samarbete med branschförbund och företag, ytterligare utreda vilka möjligheter som finns och påskynda hållbara lösningar och investeringar i en ekonomi baserad på miljövänlig teknik, resurseffektivitet och materialåtervinning. Parlamentet konstaterar att klyftan mellan de små och medelstora företagens behov och arbetstagarnas kompetens har ökat. 26 procent av arbetsgivarna i Europa har svårt att hitta arbetskraft med rätt kompetens.

25.

Europaparlamentet betonar att grundläggande forskning och utveckling måste utvecklas effektivare och att de små och medelstora företagen fullständigt måste få medverka vid detta arbete, samt att det behövs ett aktivt stöd till att resultaten av grundläggande forskning och utveckling i högre grad omsätts i form av tekniska framsteg. Parlamentet framhåller att Europa måste återindustrialiseras, eftersom tillverkningsindustrin är så viktig för forskning, utveckling och innovation och således för EU:s framtida konkurrensfördelar. Icke-teknisk innovation, organisatorisk innovation, systeminnovation och innovation inom den offentliga sektorn bör också få tillräcklig uppmärksamhet, vid sidan om teknikbaserade lösningar.

26.

Europaparlamentet framhåller vikten av att de europeiska företagen kommersiellt omsätter resultaten av sin forskning och utveckling och låter dem komma till sitt fulla värde. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillhandahålla ett stabilare regelverk och lämpliga finansieringssystem för att således möjliggöra ekonomiskt initiativtagande och företagande och begränsa tidsåtgången innan nya produkter, tjänster och affärsmetoder kan komma ut på marknaden, framför allt inom den gröna ekonomin.

27.

Europaparlamentet understryker den nya europeiska rymdinfrastrukturens potential för innovation och grön tillväxt. Kommissionen uppmanas att främja små och medelstora företags användning av data från denna infrastruktur inom ramen för plantskolor och företagsinkubatorer. Kommissionen uppmanas att se till att det finns ett system för att små och medelstora företag lätt ska få data från denna infrastruktur för forsknings-, utvecklings- och saluföringsändamål.

28.

Europaparlamentet konstaterar att det framgått av undersökningen Innobarometer i maj 2014 att endast 9 procent av alla företag sagt sig ha fått något offentligt ekonomiskt stöd för sin verksamhet inom forskning, utveckling och innovation sedan januari 2011. Parlamentet påpekar att det behöver utvecklas användarvänliga förfaranden för de olika formerna av stöd.

29.

Europaparlamentet noterar att det enhetliga EU-patentet är till nytta för små och medelstora företag, bland annat på området grön teknik. Samtliga medlemsstater uppmanas att ansluta sig till det enhetliga EU-patentet. Medlemsstaterna uppmanas att ofördröjligen ratificera avtalet om en enhetlig patentdomstol, vilket är nödvändigt för tillämpningen av det enhetliga EU-patentet. Kommissionen uppmanas att föreslå ett förenklat förfarande för små och medelstora företag för att väcka åtal för patentintrång vid den enhetliga patentdomstolen.

30.

Europaparlamentet efterlyser bättre politiska ramar för kretsloppsekonomin, bland annat genom att det antas och genomförs smart lagstiftning, standarder och uppförandekoder för att internalisera externa kostnader, hantera resursintensiva produkter, skapa lika villkor, belöna föregångare och påskynda övergången till en resurseffektiv och hållbar ekonomi.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvidga instrumentet för ekodesign inom paketet för en kretsloppsekonomi så att det även omfattar den dimension som heter resurseffektivitet. Inom ekodesign bör hänsyn tas till livslängd, möjligheten att reparera och återvinna produkter, inklusive standarder för garanterad minimilivslängd och nedmontering.

32.

Europaparlamentet uppmuntrar till en utbyggnad av innovativa stödsystem, såsom checkar för grön innovation, som kan hjälpa hållbar teknik samt miljövänliga och klimattåliga lösningar att vinna insteg på marknaden. Parlamentet menar att reglerna för ansökningar om stödmedel måste vara enkla och tydliga och att de inte bör vara administrativt betungande. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen och medlemsstaterna att hitta innovativa finansieringslösningar för de små och medelstora företagen samt att tillhandahålla fullt tillgängliga finansieringsinstrument. Parlamentet erinrar om att de europeiska små och medelstora företagens hållbara tillväxt och innovationskapacitet är en av EU:s huvudsakliga konkurrensfördelar på globaliserade marknader.

33.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att undvika att skapa hinder för den inre marknaden i form av överflödig lagstiftning, att se över gällande lagstiftning och undanröja eventuella marknadshinder i form av överflödiga eller verkningslösa regelverk, liksom att se till att unionslagstiftningen konsekvent införlivas med den nationella lagstiftningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att småföretagartestet tillämpas fullt ut vid alla konsekvensbedömningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att med större kraft arbeta för att tillsammans med enskilda medlemsstater åtgärda överflödig lagstiftning. Parlamentet betonar behovet av att unionslagstiftningen överallt inom EU tolkas entydigt och enhetligt av de nationella tillsynsmyndigheterna samt att det behövs öppna regler för offentlig upphandling, även för grön upphandling och e-upphandling, eftersom små och medelstora företag som vill internationalisera sig i dagens läge upplever avsevärda hinder på detta område, som samtidigt erbjuder en oerhörd möjlighet för medlemsstater att tidigt anpassa sig, också när det gäller resurs- och energieffektiva produkter och lösningar.

34.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att dra tillbaka föråldrade eller över hövan betungande lagstiftningsförslag. Parlamentet förväntar sig att kommissionen lägger fram ett mer ambitiöst lagstiftningsförslag om avfall, såsom det tillkännagavs av vice ordföranden Timmermans vid parlamentets plenarsammanträde i december 2014. Parlamentet uppmanar kommissionen att inte lägga fram sådana lagstiftningsförslag som skulle bli en onödig administrativ börda för näringslivet och de små och medelstora företagen och att fortlöpande se över befintlig lagstiftning för att minska den nuvarande administrativa bördan, göra lagstiftningen bättre och effektivare, och anpassa den till nya affärsmodeller. Parlamentet betonar dock att uppnåendet av EU:s miljömål förutsätter vittgående åtgärder, tillsammans med att den befintliga lagstiftningen genomförs korrekt och i rätt tid och att aktörer från berörda delar av näringslivet och från små och medelstora företag får medverka i god tid, även vid konsekvensbedömningarna.

35.

Europaparlamentet påminner om hur viktigt det är med teknikneutral och innovationsvänlig lagstiftning som låter marknaden pröva och utvärdera olika former av ny teknik. Parlamentet välkomnar utvecklingen av systemet med miljöteknikkontroller som ett nytt verktyg för att hjälpa innovativ miljöteknik att nå ut på marknaden. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i sina system för offentligt stöd på lämpligt sätt använda marknadsbaserade instrument och inte miljöfarliga marknadssnedvridande subventioner. Parlamentet erinrar om att offentliga ingripanden bör användas mot marknadsmisslyckanden, såsom att externa kostnader inte vägts in vid prissättningen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta gemensamma riktlinjer för nationella system för offentligt stöd till gröna investeringsprojekt, för att uppsättningen av åtgärder ska bli mera enhetlig.

36.

Europaparlamentet konstaterar att omstörtande industrier och teknik ofta ger en fingervisning om brister i befintlig lagstiftning. Parlamentet betonar att den befintliga lagstiftningen och genomförandet av den fortlöpande behöver övervakas och uppdateras, så att hållbar eller miljöinnovativ teknik och nyutvecklad teknik inte stöter på hinder.

37.

Europaparlamentet anser att det i grundutbildningssystemen och i systemen för högre utbildning bör införas utveckling av företagarfärdigheter och program för att lära sig hur marknaden, ekonomin och det finansiella systemet arbetar, fungerar och interagerar, tillsammans med miljömedvetenhet och kunskaper om hur ny teknik kan främja effektiva, innovativa och gröna möjligheter och att detta även bör främjas genom aktiviteter utanför schemat och genom livslångt lärande. Parlamentet anser att en noggrant utformad affärsplan är första steget mot bättre tillgång till finansiering och hållbarhet. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utan dröjsmål införa entreprenörskap samt finansiell utbildning, ekonomisk utbildning och miljöutbildning som ett ämne i sina utbildningsprogram. I detta sammanhang stöder parlamentet programmet ”Erasmus för unga företagare” som syftar till att främja entreprenörskapskultur och utveckling av den inre marknaden och konkurrenskraften.

38.

Europaparlamentet betonar att också mikroföretag och nystartade företag bör erbjudas hjälp och vägledning för en hållbar grön tillväxt. Kommissionen uppmanas att se till att dessa företag på ett lämpligt sätt inkluderas i nya initiativ som är inriktade på gröna tillväxtmöjligheter för små och medelstora företag.

39.

Europaparlamentet konstaterar att Erasmus+-programmet innebär att studenter och ungdomar kan utveckla sina företagarfärdigheter genom bland annat finansiering av praktikplatser. Parlamentet stöder programmet ”Erasmus för unga företagare”, som syftar till att främja entreprenörskapskultur och utveckling av den inre marknaden samt konkurrensförmågan.

40.

Europaparlamentet konstaterar att ohållbara konsumtionsmönster måste åtgärdas och att det måste arbetas för en förändring av konsumentbeteendet. Parlamentet påpekar att det behövs lämplig konsumentupplysning och uppmuntran till incitament för en mer hållbar konsumtion. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att stärka åtgärder på efterfrågesidan, till exempel att använda offentlig upphandling för att ge resurs- och energieffektiva produkter och lösningar bättre genomslag. Parlamentet betonar vikten av att inkludera resursanvändning i produktinformation och miljömärkning för att ge konsumenterna större inflytande.

41.

Europaparlamentet påpekar att man med hjälp av samarbete med tekniska forskningsinstitut, universitet och yrkesskolor måste underlätta uppkomsten av nystartade och avknoppade företag.

42.

Europaparlamentet betonar vikten av export för att skapa arbetstillfällen och tillväxt i Europa. Kommissionen uppmanas att påskynda de handelsavtal som är under förhandling med våra partner så att europeiska små och medelstora företag lättare får tillträde till nya marknader.

43.

Europaparlamentet anser att kvinnligt entreprenörskap än så länge inte uppskattas till sitt fulla värde för tillväxt och konkurrenskraft i EU och att denna tillgång bör uppmuntras och stärkas och att alla hinder, framför allt lönediskriminering, som kvinnor konfronteras med bör undanröjas, också inom den gröna ekonomin, för att kvinnor och män ska få lika stor nytta. Parlamentet anser att en regelbunden insamling av harmoniserad statistik, också om lagstiftningens könsspecifika konsekvenser och i form av könsuppdelade arbetskraftdata, skulle göra både det politiska beslutsfattandet och övervakningen mera evidensbaserade och täppa till en kunskapslucka i hållbarhetsdebatten.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och ta reda på inom vilka sektorer av Europas industri och i vilka geografiska områden det finns förutsättningar för inrättandet av nya kluster och knutpunkter samt att stödja framväxten av dem.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att särskilt uppmärksamma och bemöta de möjligheter och utmaningar som landsbygden har att erbjuda för små och medelstora företag, grön tillväxt och miljöinnovation.

46.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att (på nationell, regional och lokal beslutsfattar- och förvaltningsnivå) oavlåtligen främja hållbar tillväxt, inom ramen för de smarta specialiseringsstrategierna och med medverkan från huvudsakliga berörda parter, som främjar kluster, samverkansvinster och nätverk kring den verksamhet som bedrivs i den gröna ekonomin. Parlamentet uppmanar kommissionen att, när så är lämpligt, rapportera till parlamentet om genomförandet av de smarta specialiseringsstrategierna på nationell och/eller regional nivå, och särskilt om de olika mönster för ”insatser i senare led” som används i unionen och i medlemsstaterna. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ge information om vilka praktiska åtgärder som vidtagits för att utveckla färdigheter för miljöinnovativa små och medelstora företag genom att sammankoppla regionala innovationscentrum och de centrala stödnätverken.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom regionalpolitiken skapa specifika program som innefattar allt som hör samman med grön tillväxt för små och medelstora företag. Parlamentet betonar att man inom ramen för grön tillväxt inom små och medelstora företag fullt ut måste ta till vara unga människors företagarpotential. Parlamentet uppmanar kommissionen att förbereda åtgärder för att skapa en koppling mellan utbildningsinstitutioner, europeiska program och åtgärder för stöd till grön ekonomi. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utnyttja alla till buds stående medel för att ge råd till arbetstagare i små och medelstora företag och att höja deras kunskaper och färdigheter. Parlamentet uppmanar till stöd för fortbildning med fokus på ungdomar och de mest missgynnade grupperna.

48.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

27.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/35

—

med beaktande av kommissionens delegerade direktiv (C(2015)00383)

—

med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/65/EU av den 8 juni 2011 om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning, särskilt artiklarna 4 och 5.1 a och 22 (1),

—

med beaktande av artikel 105.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

I artikel 4.1 i direktiv 2011/65/EU om begränsning av användning av vissa farliga ämnen i elektrisk och elektronisk utrustning (nedan kallat RoHS-direktivet) begränsas bland annat användningen av kadmium i elektrisk och elektronisk utrustning (se förteckningen i bilaga II till RoHS-direktivet).

B.

I bilaga III till RoHS-direktivet föreskrivs undantag från de begränsningar som fastställs i artikel 4.1.

C.

I punkt 39 i bilaga III förtecknas ett undantag för ”kadmium i färgväxlande lysdioder med II–VI halvledare (< 10 μg Cd per mm2 av den ljusemitterande ytan) för användning i SSL-belysning eller displaysystem”. Undantaget är avsett att upphöra att gälla den 1 juli 2014.

D.

I artikel 5 ingår föreskrifter om anpassning till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen av bilaga III, varvid undantag kan tilläggas eller utgå.

E.

Kommissionen angav att den i december 2012 mottagit en ansökan om förnyelse av undantag 39 och, i maj 2013, en närstående ansökan om ett mer inskränkt och specifikt undantag för kadmium i kvantprickar i displaysystem.

F.

Enligt artikel 5.1 a ska undantagen införas i bilaga III, förutsatt att detta inte leder till att det miljö- och hälsoskydd som erbjuds av förordning (EG) nr 1907/2006 försvagas samt att följande villkor uppfylls: Det är från vetenskaplig eller teknisk synpunkt inte praktiskt möjligt att ta bort eller substituera dem genom en förändrad konstruktion eller genom material och komponenter som inte kräver sådana material eller ämnen som förtecknas i bilaga II. Substitutens tillförlitlighet är inte säkrad. De sammanlagda negativa miljö- eller hälsokonsekvenser eller konsekvenser för konsumentsäkerhet som orsakas av substitution med andra ämnen kommer sannolikt att vara större än de sammanlagda fördelar för miljö, hälsa och konsumentsäkerhet som en sådan substitution kan medföra.

G.

I kommissionens delegerade direktiv utsträcks giltighetstiden för undantag 39 till och med den 30 juni 2017 och det får en ny beteckning, nämligen 39 a. Där införs också ett mera specifikt undantag 39 b för ”[k]admium i nanokristallina kvantprickar av halvledarmaterial för transformering av displaybelysning (< 0,2 μg Cd per mm2 displayyta)”, avsett att upphöra gälla den 30 juni 2018.

H.

Såväl förlängningen av undantag 39 som det nya undantaget 39 b berör kadmium i kvantprickar, trots att det bara i undantag 39 b talas uttryckligen om kvantprickar.

I.

Förlängningen av undantag 39 berör två olika tillämpningar av kadmium i kvantprickar, nämligen dels användningen i SSL-belysning (nedan kallad belysning) och dels displaysystem.

J.

Det nya undantaget 39 b berör däremot bara displayer.

K.

Kommissionen säger uttryckligen ifrån att det ännu inte finns att tillgå lysdioder med kvantprickar (med eller utan kadmium) för belysningsändamål och medger att man därför ännu inte kunnat påvisa vilken positiv inverkan de skulle ha på miljön. Kommissionen utsträckte trots detta det generella undantaget för belysningstillämpningar baserade på kvantprickar med kadmium så att det upphör att gälla den 30 juni 2017, för att belysningsindustrin skulle hinna ansöka om ett särskilt undantag, eftersom sådana tillämpningar redan skulle befinna sig i förproduktionsfasen.

L.

De oberoende konsulter som bedömde tillämpningarna för kommissionens räkning drog den slutsatsen att man utgående från den information som ställts till förfogande inte kunde sluta sig till att det för närvarande vore berättigat med ett undantag för belysning och avrådde därför i sin rekommendation uttryckligen från det (2).

M.

De informella uppgifter som släppts av kommissionen den 12 maj 2015 ändrar ingenting på den här punkten, eftersom det inte ges något belägg för att dessa produkter skulle finnas att tillgå på den europeiska marknaden och inte heller görs någon bedömning av deras egenskaper mot bakgrund av villkoren i artikel 5.1 a.

N.

Eftersom det inte fanns några relevanta belysningsprodukter att tillgå kunde sökanden inte bevisa att något enda av villkoren i artikel 5.1 a uppfyllts i fråga om användning av kvantprickar med kadmium i belysning. Alltså finns det ingenting som berättigar till en förlängning av undantaget för belysning.

O.

Visserligen kan det bli aktuellt med ett sådant undantag i framtiden, men det kan beviljas bara utgående från en ordentlig bedömning, och någon sådan har ännu inte gjorts.

P.

I sitt delegerade direktiv beviljade kommissionen dessutom ett nytt specifikt undantag för kvantprickar i displayer, med den motiveringen att de redan användes för detta ändamål, att de totalt sett skulle bli till fördel, till följd av sin låga energiförbrukning, och att kadmiumfria kvantprickar ännu inte var tekniskt tillgängliga.

Q.

De oberoende konsulterna som för kommissionens räkning bedömde ansökningarna rekommenderade i april 2014 att det skulle beviljas ett särskilt undantag för kvantprickar med kadmium i displayer och att undantaget skulle gälla under en kortare tid än vad det ansökts om (fram till den 30 juni 2017, alltså ett år kortare tid än vad kommissionen antagit), mot bakgrund av att man kommit fram till att forskningen kring både tillämpningar där det finns mindre mängder kadmium och kadmiumfria substitut befinner sig i slutstadiet. Med andra ord byggde rekommendationen på att det vid den tidpunkten inte fanns kadmiumfria kvantprickar i displayer.

R.

Sedan dess har det dock skett en viktig utveckling på marknaden. Under 2015 släppte en av världens ledande tv-tillverkare ut en hel serie nya modeller av tv-apparater på unionsmarknaden. De var baserade på kadmiumfria kvantprickar och fanns till salu hos större detaljhandlare i ett flertal medlemsstater (åtminstone Tyskland, Storbritannien och Belgien).

S.

Å andra sidan verkar det inte längre finnas kvar på unionens marknad några tv-apparater med kvantprickar som innehåller kadmium och det är svårt att hitta någon detaljhandlare som säljer den enda bärbara dator av typ notebook som bygger på teknik med kvantprickar som innehåller kadmium.

T.

Man kan förvänta sig att de energisparande egenskaperna hos kadmiumfria kvantprickar är av liknande slag som hos kvantprickar som innehåller kadmium. Enligt miljömärkningsinformation har det framgått vid en jämförelse av tv-apparater av liknande storlek att en tv-bildskärm med kadmiumfria kvantprickar förbrukar mindre energi än en modell som bygger på kvantprickar som innehåller kadmium. Enligt upplysningar från industrin har det visat sig, när man testat färgskärpan mot relevanta standarder, att bildskärmar med kadmiumfria kvantprickar är lika bra, om inte rentav bättre.

U.

Kommissionens huvudargument för att bevilja det nya specifika undantaget är att kadmiumfria kvantprickar ännu inte är tekniskt tillgängliga.

V.

Detta har uppenbart inte fog för sig, inte bara därför att kadmiumfria kvantprickar faktiskt är tekniskt tillgängliga, utan också för att en hel serie av tv-apparater som bygger på denna teknik har blivit tillgänglig på bred bas på unionens marknad, där de saluförs av välkända större detaljhandlare.

W.

De informella uppgifter som släpptes av kommissionen den 12 maj 2015 ändrar ingenting på den här punkten. De exempel som kommissionen räknar upp på produkter med bildskärmar med kvantprickar som innehåller kadmium finns antingen inte att tillgå i dag (TCL 55’’ TV), eller också säljs de bara i Förenta staterna (ASUS Notebook, tv-apparater av märket Sony) eller också berör de bara produkter som är på väg att lanseras (Konka, Phillips, AOC).

X.

Alltså finns det ingenting som berättigar, vare sig till att det nuvarande undantag 39 förlängs eller till att ett nytt undantag 39 b införs, eftersom inget av villkoren i artikel 5.1 a uppfylls. De relativt korta tiderna fram till att undantagen ska upphöra gälla är ingen orsak till att man inte skulle rätta sig efter villkoren i artikel 5.1 a.

Y.

Enligt artikel 5.5 i RoHS-direktivet ska det befintliga undantaget 39 förbli giltigt till dess att kommissionen fattat ett beslut om ansökan om förnyelse.

Z.

Om en ansökan om förnyelse av ett undantag avslås eller ett undantag dras tillbaka ska, enligt artikel 5.6 i RoHS-direktivet, undantaget upphöra att gälla tidigast 12 månader och senast 18 månader efter den dag då beslutet fattats.

AA.

Om det delegerade direktivet förkastas kommer således inte kvantprickar som innehåller kadmium att förbjudas, utan den enda konsekvensen blir att en ny bedömning måste göras. Följaktligen uppkommer inga snedvridningar av marknaden, eftersom det nuvarande undantaget förblir giltigt till dess att det upphävs, och därefter ska en ytterligare frist beviljas.

AB.

Utvecklingen har på senaste tiden gått avsevärt framåt så att produkter som bygger på teknik med kadmiumfria kvantprickar nu finns att tillgå i kommersiell skala. Denna teknik kräver en ny bedömning.

1.

Europaparlamentet invänder mot kommissionens delegerade direktiv.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och informera den om att det delegerade direktivet inte kan träda i kraft.

3.

Europaparlamentet anser att kommissionens delegerade direktiv inte uppfyller villkoren i artikel 5.1 a i direktiv 2011/65/EU, för båda undantagen, som den infogar i 39 a och 39 b i bilaga III till direktiv 2011/65/EU.

4.

Europaparlamentet anser framför allt att undantag 39 b motiveras med föråldrade skäl när det gäller de praktiska möjligheterna att ersätta kadmium i kvantprickar. Parlamentet vill därför att det befintliga undantag 39 i bilaga III till direktiv 2011/65/EU snabbt ska omprövas mot bakgrund av villkoren i artikel 5.1 a, i syfte att det ska upphävas.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny delegerad akt som tar hänsyn till parlamentets ståndpunkt.

6.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

27.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/38

—

med beaktande av kommissionens delegerade förordning C(2015)00861,

—

med beaktande av artikel 290 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (1), särskilt artiklarna 177.1 a, 223.2 och 227.5,

—

med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling,

—

med beaktande av artikel 105.3 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Uppföljningen av uppgifter om etanol som framställts av jordbruksprodukter garanterar både öppenhet och kunskap om utvecklingen av marknaden, som fortfarande är instabil och möter hård konkurrens, särskilt på grund av import från länder utanför EU.

B.

Sådana uppgifter är också ytterst användbara i samband med förhandlingar om internationella avtal och antidumpningsundersökningar.

C.

Eurostat tillhandahåller inte lika exakta uppgifter, vilket innebär att det inte finns något annat sätt för aktörer, medlemsstater och EU-institutioner att få fullständig kunskap om marknadssituationen.

1.

Europaparlamentet invänder mot kommissionens delegerade förordning.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen och informera den om att den delegerade förordningen inte kan träda i kraft.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

27.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/39

—

med beaktande av artiklarna 2 och 3.3 andra stycket i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 8 och 294 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av rådets direktiv 92/85/EEG av den 19 oktober 1992 om åtgärder för att förbättra säkerhet och hälsa på arbetsplatsen för arbetstagare som är gravida, nyligen har fött barn eller ammar (1) (direktivet om mammaledighet),

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets direktiv om ändring av direktivet om mammaledighet (COM(2008)0637,

—

med beaktande av sin ståndpunkt fastställd vid första behandlingen den 20 oktober 2010 inför antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/…/EU om ändring av direktivet om mammaledighet (2),

—

med beaktandet av sina upprepade uttalanden i frågan, bland annat sin resolution av den 10 mars 2015 om jämställdheten mellan kvinnor och män i Europeiska unionen 2013 (3),

—

med beaktandet av det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning (4) och det kommandet avtalet om samma ämne,

—

med beaktande av frågorna till rådet och kommissionen om mammaledighet (O-000049/2015 – B8-0119/2015 och O-000050/2015 – B8-0120/2015),

—

med beaktande av EU-domstolens dom av den 14 april 2015 om bland annat kommissionens rätt att återkalla ett förslag (mål C.409/13),

—

med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Principen om likabehandling av kvinnor och män innebär att det inte får förekomma någon som helst diskriminering, varken direkt eller indirekt, på grund av kön, och inte heller på grund av moderskap, faderskap eller familjeåtaganden.

B.

Europa 2020-strategin för en smart och hållbar ekonomisk tillväxt för alla innehåller ambitiösa mål, såsom en sysselsättningsgrad på 75 % och en minskning av antalet personer som är drabbade av eller hotas av fattigdom och social utestängning med minst 20 miljoner före 2020.

C.

Fler kvinnor än män lever i fattigdom och utanförskap, särskilt äldre kvinnor, vars genomsnittspension är 39 procent lägre än mäns, och ensamstående mödrar. Det är vanligare att kvinnor arbetar deltid av familjeskäl och har tidsbegränsade eller tillfälliga arbeten. Anställningar med minimala garantier är en starkt bidragande faktor till kvinnors fattigdom.

D.

Födelsetalen i EU minskar och detta förvärras av krisen då arbetslösheten, anställningar med minimala garantier och en osäker framtid och ekonomi får par och framför allt yngre kvinnor att skjuta upp barnafödandet, vilket förstärker trenden mot befolkningens åldrande i EU i ännu högre grad.

E.

Kvinnor lägger ned tre gånger så lång tid som män på hushållsarbete (bland annat omvårdnad av barn, äldre och personer med funktionsnedsättning samt hushållssysslor). Den kvinnliga arbetslösheten underskattas eftersom många kvinnor inte registreras som arbetslösa, särskilt inte sådana som ägnar sig helt och hållet åt hushållssysslor och barnomsorg.

F.

Att kvinnor och män delar på familje- och hushållsansvaret är avgörande för att uppnå jämställdhet. En fjärdedel av medlemsstaterna erbjuder inte pappaledighet.

G.

Rådet har ännu inte svarat officiellt på parlamentets ståndpunkt vid första behandlingen av den 20 oktober 2010 om förslaget till direktiv om ändring av direktivet om mammaledighet.

1.

Europaparlamentet beklagar blockeringen i rådet av direktivet om mammaledighet. Medlemsstaterna uppmanas att återuppta förhandlingarna.

2.

Europaparlamentet beklagar den interinstitutionella instabiliteten till följd av rådets underlåtenhet att agera. Parlamentet har avslutat sin första behandling men diskussionerna i rådet har avstannat, vilket därmed äventyrar hela lagstiftningsförfarandet.

3.

Europaparlamentet upprepar sin beredvillighet att bryta blockeringen och uppmanar kommissionen att spela sin roll som ”opartisk medlare” och att på ett konstruktivt sätt aktivt arbetar med medlagstiftarna i syfte att sammanjämka parlamentets och rådets ståndpunkter, med vederbörlig respekt för balansen mellan institutionerna och sin roll enligt fördragen.

4.

Europaparlamentet beklagar att den föreslagna översynen av direktivet kan dras tillbaka av kommissionen inom ramen för Refit-programmet, och om detta till slut visar sig bli fallet, begär parlamentet ett lagstiftningsinitiativ som syftar till att ändra rådets direktiv 92/85/EEG som ett direkt alternativ, något som bör inledas under det luxemburgiska rådsordförandeskapet, så att hälsan och säkerheten för gravida kvinnor och arbetstagare som nyligen fött barn eller ammar förbättras, och så att man därmed tar sig an de demografiska utmaningarna samtidigt som ojämlikheten mellan män och kvinnor minskas.

5.

Europaparlamentet noterar domstolens dom av den 14 april 2015 om kommissionens rätt att återkalla ett förslag (mål C-409/13), i vilken de särskilda villkor som kommissionen ska uppfylla bekräftas, bland annat att den ska iaktta skyldigheten att delge parlamentet och rådet skälen till återkallandet och respektera principerna om tilldelade befogenheter, institutionell jämvikt och lojalt samarbete i enlighet med EU-fördraget.

6.

Europaparlamentet upprepar att man är beredd att utarbeta ett separat direktiv som föreskriver en betald pappaledighet på minst 10 arbetsdagar och uppmuntrar till lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder som kan få män, i synnerhet fäder, att utöva sin rätt att uppnå balans mellan arbetsliv och privatliv.

7.

Europaparlamentet väntar på den slutliga utvärderingen av rådets direktiv 2010/18/EU om föräldraledighet och begär, i ljuset av de provisoriska studierna som finns tillgängliga, en översyn av det direktivet eftersom det inte uppnår sitt mål att förena privat- och yrkesliv så att båda föräldrar kan uppnå balans mellan arbetsliv och privatliv, och särskilt inte för kvinnor, som påverkas av könsklyftorna när det gäller lön, pensioner och fattigdom.

8.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

27.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/41

—

med beaktande av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, som trädde i kraft i EU den 21 januari 2011 i enlighet med rådets beslut 2010/48/EG av den 26 november 2009 om ingående från Europeiska gemenskapens sida av Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (1),

—

med beaktande av uppförandekoden mellan rådet, medlemsstaterna och kommissionen om fastställande av interna ordningar för Europeiska unionens genomförande av och representation när det gäller Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (2),

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och den internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter,

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument Report on the implementation of the UN Convention on the Right of Persons with Disabilities (CRPD) by the European Union (rapport om Europeiska unionens genomförande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning) (SWD(2014)0182),

—

med beaktande av den förteckning över frågor som FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning har antagit i samband med Europeiska unionens inledande rapport (3),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 november 2010EU:s handikappstrategi 2010–2020: Nya åtgärder för ett hinderfritt samhälle i EU (COM(2010)0636),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering av personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020 (4),

—

med beaktande av Europeiska ombudsmannens årsrapport 2013,

—

med beaktande av artiklarna 2, 9, 10, 19 och 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artiklarna 3, 15, 21, 23 och 26 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling (5),

—

med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Som fullvärdiga medborgare har personer med funktionsnedsättning lika rättigheter och en oförytterlig rätt till värdighet, likabehandling, ett självständigt liv och full delaktighet i samhället.

B.

Det finns cirka 80 miljoner personer med funktionsnedsättning i EU.

C.

Samstämmiga uppgifter från EU:s byrå för grundläggande rättigheter visar att personer med funktionsnedsättning diskrimineras och hindras från att utöva sina rättigheter på lika villkor som andra.

D.

Personer med funktionsnedsättning är en av de mest utsatta grupperna i vårt samhälle, och insatserna för att integrera dem på arbetsmarknaden utgör en av de största utmaningarna för social- och arbetsmarknadspolitiken.

E.

För att få till stånd en fullständig integrering och ett lika deltagande av personer med funktionsnedsättning är det nödvändigt att på alla nivåer av EU:s besluts-, genomförande- och tillsynsförfaranden, inklusive inom institutionerna, anamma ett människorättsbaserat synsätt på funktionsnedsättningar. Kommissionen måste ta vederbörlig hänsyn till detta i sina kommande förslag.

F.

EU:s byrå för grundläggande rättigheter uppger att 21 av de 28 medlemsstaterna fortfarande tillämpar restriktioner för ett fullständigt utövande av rättskapaciteten.

G.

Kommissionen lade 2008 fram ett förslag till EU-direktiv mot diskriminering men det är alltjämt blockerat i rådet.

H.

Principerna i FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning (nedan kallad konventionen) handlar inte bara om diskriminering, utan är mycket mer långtgående än så. I principerna slås det nämligen fast att alla personer med funktionsnedsättning fullt ut ska åtnjuta mänskliga rättigheter i ett inkluderande samhälle. Dessutom syftar principerna till att tillhandahålla nödvändigt stöd och bistånd för att göra det möjligt för familjer att bidra till att personer med funktionsnedsättning kan åtnjuta sina rättigheter fullt ut och på ett likvärdigt sätt.

I.

EU har formellt ratificerat konventionen, som även har undertecknats av alla EU:s 28 medlemsstater och ratificerats av 25 av dem.

J.

Parlamentets utskott för framställningar tar varje år emot framställningar som handlar om att personer med funktionsnedsättning utsatts för diskriminering i samband med tillträde till arbetsmarknaden och verksamhet som egenföretagare och till offentlig service och utbildning.

K.

Personer med funktionsnedsättning är inte en homogen grupp, och den politik och de insatser som planeras till förmån för dem bör beakta denna bristande homogenitet samt det faktum att vissa grupper – såsom kvinnor, barn och enskilda individer med särskilt stort stödbehov – måste kämpa mot ytterligare svårigheter och flera olika former av diskriminering.

L.

Parlamentet måste ta hänsyn till att bestämmelserna i konventionen är minimistandarder som gör det möjligt för EU-institutionerna att gå längre än dem för att skydda personer med funktionsnedsättning och bekämpa diskriminering.

M.

Tillgång till jobb, i kombination med icke-diskriminering på arbetsplatsen, är en grundförutsättning för ett självständigt och oberoende liv. Sysselsättningsgraden för personer mellan 20 och 64 år högre än 70 procent, men trots alla de program, initiativ och strategier som finns på EU-nivå är sysselsättningsgraden för personer med funktionsnedsättning lägre än 50 procent. Sysselsättningsgraden för kvinnor utan funktionsnedsättning är 65 procent, jämfört med 44 procent för kvinnor med funktionsnedsättning.

N.

Personer med funktionsnedsättning måste ha ett avlönat arbete för att kunna leva självständiga liv, och medlemsstaterna bör därför sträva efter att utöka tillträdet till arbetsmarknaden för personer med funktionsnedsättning så att de kan bidra till det samhälle de lever i. Medlemsstaterna bör vara skyldiga att ge inkluderande utbildning till alla barn med funktionsnedsättning, även dem med inlärningssvårigheter, så att de får en god utbildning redan i grundskolan. Målsättningen är att de ska kunna följa en undervisningsgång som är anpassad efter deras inlärningsförmåga och som, genom att ge dem en gedigen utbildningsbakgrund, kan hjälpa dem att göra karriär eller få ett bra jobb som i ett senare skede gör det möjligt för dem att leva självständiga liv.

O.

Funktionsnedsättning är ett begrepp som ständigt förändras och som formas av samspelet mellan personer med funktionsnedsättning och de faktorer, både i form av omvärldens attityder och hinder i den fysiska miljön, som hindrar dessa personer från att till fullo och i praktiken delta i samhället på lika villkor och med samma värdighet som andra.

P.

På grundval av artikel 7 i förordningen om gemensamma bestämmelser är det särskilt viktigt att beakta tillgängligheten för personer med funktionsnedsättning under förberedandet och genomförandet av program som finansieras av de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Samma frågor bör beaktas när andra EU-fonder förbereds och genomförs.

Q.

I några medlemsstater ökar efterfrågan på sociala tjänster på grund av demografiska och samhälleliga förändringar, såsom ökad arbetslöshet, fattigdom och social utestängning, och det finns även en bristande tillgång på tjänster av hög kvalitet för personer med funktionsnedsättning, vilket gör det svårare för dessa personer att leva självständigt och integrerat och på lika villkor som andra.

R.

Den nuvarande EU-lagstiftningen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning bör genomföras och efterlevas bättre, så att tillgängligheten för alla personer med funktionsnedsättning i EU förbättras.

S.

Parlamentet ingår i EU:s ram för att främja, skydda och övervaka genomförandet av konventionen, i enlighet med artikel 33.2 i konventionen.

T.

Flera organisationer i det civila samhället har lämnat in information till FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning (nedan kallad kommittén) i samband med förteckningen över frågor.

U.

Kommissionen, som är en kontaktpunkt enligt artikel 33.1 i konventionen, har anförtrotts uppgiften att besvara de frågor som förs upp på förteckningen av kommittén.

V.

Parlamentet är det enda direktvalda EU-organ som företräder EU-medborgarna och är därför helt förenligt med Parisprinciperna, som fastställs i artikel 33 i konventionen.

1.

Europaparlamentet lovar kommittén att besvara de frågor som direkt ställs till parlamentet och uppmanar eftertryckligen kommissionen att ta hänsyn till parlamentets synpunkter när den sammanställer sina svar till kommittén.

2.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen och rådet antog uppförandekoden utan att göra parlamentet delaktigt, vilket lett till att parlamentet har begränsade befogenheter när det gäller övervakningen av konventionen.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att formellt samråda med alla relevanta institutioner och byråer – däribland parlamentet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén, ombudsmannen och EU:s byrå för grundläggande rättigheter – när det gäller kommissionens svar till förteckningen över frågor.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bjuda in EU-ramen att formellt delta i den konstruktiva dialogen.

5.

Europaparlamentet påpekar att förslaget till EU-direktiv mot diskriminering syftar till att skydda personer med funktionsnedsättning mot diskriminering i samband med socialt skydd, hälso- och sjukvård och (re)habilitering, utbildning och tillgång till och utbud av varor och tjänster, såsom bostäder, transporter och försäkringar. Parlamentet beklagar djupt att det inte gjorts några framsteg i rådet angående detta förslag och uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att sträva efter att anta en gemensam ståndpunkt så snart som möjligt.

6.

Europaparlamentet konstaterar att bristen på uppdelade data och statistiska uppgifter för specifika grupper av personer med funktionsnedsättning utgör ett hinder för utformningen av en lämplig politik. Kommissionen uppmanas därför att samla in och sprida statistiska uppgifter om funktionsnedsättning, uppdelade på ålder och kön, för att övervaka situationen för personer med funktionsnedsättning i hela EU på relevanta områden i det dagliga livet och inte bara på sysselsättningsområdet.

7.

Europaparlamentet konstaterar att flera organisationer i det civila samhället har lämnat in information till kommittén beträffande förteckningen över frågor. Kommissionen uppmanas eftertryckligen att fortsätta att utveckla en strukturerad dialog och att, som ett led i översynsprocessen, samråda och samarbeta med organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning, bland annat i samband med svaren till kommitténs förteckning över frågor och i samband med utarbetandet, genomförandet och övervakningen av EU:s politik på detta område.

8.

Europaparlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har ratificerat konventionen att göra det utan dröjsmål.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett ambitiöst förslag till en europeisk tillgänglighetslag och att göra personer med funktionsnedsättning fullt delaktiga under hela lagstiftningscykeln. Det är viktigt att detta förslag omfattar alla politikområden när det gäller tillgängligheten till varor och tjänster för alla EU-medborgare och främjar ett självständigt liv och full delaktighet för personer med funktionsnedsättning samt skapar en löpande, effektiv och oberoende övervaknings- och efterlevnadsmekanism.

10.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i den nationella lagstiftningen inlemma de skyldigheter som följer av artikel 12 i konventionen och att, mer specifikt, lätta på eventuella restriktioner när det gäller dessa personers rätt att rösta och ställa upp i val.

11.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen rådet att påskynda sitt arbete med förslaget till direktiv om tillgängligheten till offentliga myndigheters webbplatser, så att man kan komma överens om en gemensam ståndpunkt och ta vidare steg på väg mot att anta denna rättsakt och därigenom öka tillgången till handlingar, videor och webbplatser och skapa alternativa format och kommunikationsmedel.

12.

Europaparlamentet rekommenderar att EU-medel används till att främja tillgänglighet och e-tillgänglighet för personer med funktionsnedsättning, främja en övergång från institutionsbaserad till samhällsbaserad omsorg, utveckla sociala tjänster och hälsovårdstjänster av hög kvalitet och satsa på kapacitetsuppbyggnad för organisationer som företräder personer med funktionsnedsättning.

13.

Europaparlamentet påminner om sina svar och åtgärder när det gäller förteckningen över de frågor som tagits upp i samband med EU:s inledande rapport inom ramen för översynen av konventionen:

14.

Europaparlamentet betonar vikten av ett utökat politisk samarbete inom EU-ramen med de ekonomiska och mänskliga resurser som krävs för att den ska kunna fullgöra sina uppgifter enligt rådets ovannämnda beslut. Aktörerna inom EU-ramen uppmanas eftertryckligen att avsätta de resurser som begärts för denna uppgift.

15.

Europaparlamentet gläder sig över att vissa ledamöter begärt att utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för sysselsättning och sociala frågor och utskottet för framställningar regelbundet ska utarbeta ett gemensamt betänkande som svar på kommitténs rekommendationer.

16.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och kommittén för rättigheter för personer med funktionsnedsättning samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

27.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/46

—

med beaktande av rådets direktiv 2000/29/EG om skyddsåtgärder mot att skadegörare på växter eller växtprodukter förs in till gemenskapen och mot att de sprids inom gemenskapen (1),

—

med beaktande av det vetenskapliga yttrandet av den 26 november 2013 och 6 januari 2015 från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), där myndigheten beskrev den risk för växters hälsa inom Europeiska unionen som Xylella fastidiosa utgör, och där olika alternativ för att minska riskerna även identifierades och bedömdes,

—

med beaktande av kommissionens genomförandebeslut av den 13 februari 2014, 23 juli 2014 och 28 april 2015 om åtgärder för att förhindra att Xylella fastidiosa införs i och sprids inom unionen,

—

med beaktande av rapporterna från kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor om granskningar som gjorts i februari 2014 och november 2014,

—

med beaktande av frågan till kommissionen om utbrottet av Xylella fastidiosa som drabbar olivträd (O-000038/2015 – B8-0117/2015),

—

med beaktande av direktiv 2009/128/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel (2),

—

med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Xylella fastidiosa är ett mycket farligt och omedelbart hot mot produktionen av vissa grödor i södra Europa, bland annat olivträd, mandelträd, persikoträd och prydnadsväxter. Beroende på bakterietyp är det ett potentiellt hot mot vinodlingar, citronträd och andra grödor och kan leda till enorma och förödande förluster med dramatiska ekonomiska, miljömässiga och sociala konsekvenser. Den stam som angriper olivträd i regionen Apulien skiljer sig från de isolat som orsakar sjukdomar hos vinrankor och citrusfruktträd i andra delen av världen.

B.

Bakterien har redan orsakat allvarliga skador på olivodlingarna i regionen Apulien i södra Italien, och utgör ett potentiellt hot mot andra grödor och regioner.

C.

Olivproduktionen är en av regionen Apuliens viktigaste jordbrukssektorer och stod för 11,6 procent (motsvarande 522 miljoner euro) av det totala värdet av jordbruksproduktionen år 2013 i regionen och 30 procent av värdet av Italiens olivproduktion.

D.

Xylella fastidiosa orsakar allvarliga ekonomiska skador, inte enbart för olivproducenterna utan även för hela produktionskedjan, däribland kooperativa och privata kvarnar, turismnäringen och marknadsföringen.

E.

Första rapporten om ett utbrott av Xylella fastidiosa kom från de italienska myndigheterna den 21 oktober 2013, sedan dessa har ett oroväckande stort antal träd smittats.

F.

De inspektioner som utfördes i Italien i februari och november 2014 av kontoret för livsmedels- och veterinärfrågor (FVO) inom kommissionens generaldirektorat för hälsa och livsmedelssäkerhet, bekräftar att situationen har försämrats dramatiskt och att en ytterligare spridning av bakterien inte kan uteslutas.

G.

Ingen behandling finns för närvarande tillgänglig för att bota de angripna växterna på fältet, och de drabbade växterna förblir oftast smittade under hela sin livstid eller dör snabbt.

H.

Ett stort antal växter, däribland symptomfria vilda växter, skulle kunna vara värdväxter för sjukdomen i EU.

I.

Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) har betonat att eftersom det är så svårt att stoppa spridningen av Xylella fastidiosa när ett produktionsområde väl är drabbat, bör man prioritera förebyggande åtgärder som fokuserar på import och begränsning av utbrotten tillsammans med en förstärkning av samarbetet kring forskning.

1.

Europaparlamentet noterar att de genomförandebeslut som kommissionen tagit före april 2015 huvudsakligen har fokuserats på interna åtgärder för att bekämpa utbrottet, och inte omfattat kraftfulla åtgärder för att förhindra att sjukdomen förs in i EU från tredjeländer.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta kraftfulla åtgärder mot Xylella fastidiosa för att förhindra import av smittat material till EU. Parlamentet välkomnar kommissionens beslut i april 2015 om att stoppa importen av smittade kaffeplantor från Costa Rica och Honduras, och även besluten om restriktioner när det gäller import av växter från smittade områden i andra tredjeländer. Om det visar sig behövas vill parlamentet dessutom se kraftfullare åtgärder, såsom att man endast tillåter import från obesmittade produktionsplatser.

3.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen mycket ofta inte reagerar tillräckligt snabbt för att kunna hindra att växtsjukdomar förs in i EU från tredjeländer, och parlamentet uppmanar därför kommissionen att kontrollera infektionskällan och att se över EU:s officiella fytosanitära kontrollsystem i syfte att skydda och bevara vårt territorium.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, särskilt med tanke på att sommaren närmar sig, att vidta effektiva åtgärder för att undvika att Xylella fastidiosa sprider sig inom EU, i synnerhet genom att inrikta sig på de odlingar för vilka risken att smittas är störst, samtidigt som man inte förbiser andra grödor som också kan komma att drabbas allvarligt, samt understryker i detta sammanhang betydelsen av bestämmelserna i artikel 9 i genomförandebeslutet från 2015.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att kompensera producenterna för att de tvingas utplåna sina odlingar och för deras inkomstbortfall – åtgärder som medför förluster inte bara av jordbruksproduktion utan även av kulturarv, historia och turismrelaterad verksamhet.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och behöriga myndigheter att utnyttja alla medel och instrument som står till förfogande för att bidra till den ekonomiska återhämtningen i de drabbade områdena. Kommissionen uppmanas att fastställa incitament för producenter som vidtar förebyggande åtgärder.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa att tillräckliga finansiella och mänskliga resurser ställs till förfogande för genomförandet av de relevanta åtgärderna, däribland ekonomiskt stöd till jordbrukare så att de kan tillämpa de jordbruksmetoder som krävs för att hantera Xylella fastidiosa och dess vektorer. Parlamentet uppmanar bestämt kommissionen att utan dröjsmål främja intensifierade forskningsinsatser, bland annat genom utökade internationella nätverk och genom att ställa medel till förfogande för forskningsinstitut, öka de vetenskapliga kunskaperna om Xylella fastidiosa samt förhoppningsvis kunna identifiera kopplingarna mellan patogen, symptom och sjukdomsutveckling.

8.

Europaparlamentet understryker behovet av att bedriva informationskampanjer i EU-områden som riskerar att ha drabbats, för att informera inte bara aktörer inom jordbruket, utan även inom trädgårdsbruk, inklusive återförsäljare av prydnadsväxter, trädgårdsmästare och deras kunder.

9.

Europaparlamentet anser, särskilt med hänsyn till att sommaren snart är här, att kommissionen och medlemsstaterna bör varna resenärer om riskerna med att införa angripna växter från länder som är drabbade av Xylella fastidiosa till EU.

10.

Europaparlamentet anser att ökade medel bör ställas till förfogande för att se till att skadliga organismer kan upptäckas redan vid införseln till EU. Parlamentet uppmuntra vidare medlemsstaterna att öka antalet regelbundna inspektioner för att förebygga spridningen av Xylella fastidiosa utanför de avgränsade områdena.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla en öppen databas, med en förteckning över institutioner och behöriga myndigheter på unions- och medlemsstatsnivå, för utbyte av information, erfarenheter och bästa praxis, och även för att man snabbt ska kunna varna de behöriga myndigheterna och vidta nödvändiga åtgärder.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta tydliga och övergripande riktlinjer för vidtagande av förebyggande och sjukdomskontrollerande åtgärder, med klara angivelser av tillämpningsområde och varaktighet och med utgångspunkt i befintliga erfarenheter och bästa praxis, så att riktlinjerna kan användas som ett stödverktyg för behöriga myndigheter och tjänster i medlemsstaterna.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att rapportera till parlamentet varje år, eller så snart situationen förändras, om hotet mot EU-producenterna från Xylella fastidiosa och andra organismer som utgör en fara för jordbruket.

14.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

27.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/49

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Zimbabwe, särskilt resolutionen av den 7 februari 2013 (1),

—

med beaktande av EU:s lokala uttalanden av den 11 mars 2015 och den 9 april 2015 om bortförandet av Itai Dzamara,

—

med beaktande av uttalandet av den 19 februari 2014 från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om översynen av förbindelserna mellan EU och Zimbabwe,

—

med beaktande av rådets beslut 2014/98/Gusp av den 17 februari 2014 (2) och 2015/277/Gusp av den 19 februari 2015 (3) om ändring av beslut 2011/101/Gusp om restriktiva åtgärder mot Zimbabwe,

—

med beaktande av uttalandet från talespersonen för kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter av den 18 januari 2013 om den senaste tidens attacker mot människorättsförsvarare inför valet,

—

med beaktande av den övergripande politiska överenskommelse som 2008 undertecknades av de tre största politiska partierna Zanu-PF, MDC-T och MDC,

—

med beaktande av rådets slutsatser om Zimbabwe av den 23 juli 2012 och rådets genomförandebeslut 2012/124/Gusp av den 27 februari 2012 (4) om restriktiva åtgärder mot Zimbabwe,

—

med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter av den 27 juni 1981, som Zimbabwe har ratificerat,

—

med beaktande av Zimbabwes författning,

—

med beaktande av Cotonouavtalet,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Den 9 mars 2015 uppgavs Itai Dzamara, framstående zimbabwisk människorättsaktivist, ledare för rörelsen Occupy Africa Unity Square och motståndare till president Mugabe, ha bortförts av fem okända beväpnade män i en förort till Harare. Det är fortfarande okänt var han befinner sig och man kan allvarligt ifrågasätta hans säkerhet och huruvida hans rättigheter tillvaratas.

B.

Under de månader som föregick bortförandet hade Itai Dzamara lett en rad fredliga protester mot det försämrade politiska och ekonomiska läget i Zimbabwe. Två dagar innan han bortfördes hade han talat vid ett politiskt möte som anordnades av oppositionspartiet MDC-T och manat till massprotester mot det förvärrade förtrycket och den försämrade ekonomiska situationen i landet. Han uppmanade president Mugabe att avgå och efterlyste reformer av valsystemet.

C.

Regeringen har hittills inte uttalat sig om Dzamaras försvinnande, vilket har fått allmänheten att misstänka att regeringen ligger bakom. Det styrande partiet Zanu-PF förnekar att han skulle ha bortförts med våld och menar att det hela har iscensatts av oppositionspartierna.

D.

I en dom från Högsta domstolen av den 13 mars 2015 beordrades de zimbabwiska myndigheterna att söka efter Itai Dzamara och att varannan vecka tills han återfunnits rapportera resultaten till domstolen. Denna order från Högsta domstolen har ignorerats av de myndigheter den riktar sig till, och de statliga myndigheterna har hittills inte följt denna dom.

E.

Itai Dzamara hade vid flera tillfällen angripits av anhängare av det ledande partiet Zanu-PF och uniformerad polis. I november 2014 belades Dzamara med handfängsel av omkring tjugo uniformerade poliser som slog honom medvetslös och som även angrep hans advokat Kennedy Masiye.

F.

Den 27 april 2015 greps elva personer i Harare efter att de deltagit i en demonstration till stöd för den saknade Itai Dzamara. Aktivisterna arresterades och hölls i sex timmar.

G.

Efter bortförandet uppmanade hans fru, Sheffra Dzamara, Harares högsta domstol att tvinga polisen och den centrala säkerhetstjänsten att söka efter hennes make. Under förhöret sade sig polisen och säkerhetstjänsten inte ha någon vetskap om var Dzamara befann sig. I början av april rapporterade Sheffra Dzamara att okända män ständigt bevakade henne och att hon var rädd att bli dödad.

H.

Situationen för mänskliga rättigheter och demokrati i Zimbabwe blir allt sämre, och det kommer ständigt uppgifter om trakasserier och människorättsövergrepp mot människorättsaktivister, journalister och medlemmar av det civila samhället i Zimbabwe.

I.

Polisen missbrukar ofta befintliga lagar, t.ex. lagen om allmän ordning och säkerhet (POSA) och lagen om tillgång till information och skydd av den personliga integriteten (AIPPA), för att förbjuda lagliga politiska möten och sammankomster.

J.

Mötes- och föreningsfrihet liksom yttrandefrihet är viktiga beståndsdelar i en demokrati.

K.

I februari 2015 återupptog EU sitt stöd till Zimbabwe, i form av ett nationellt vägledande program på 234 miljoner euro för att hjälpa Zimbabwe att bli ett mer demokratiskt och välmående land. Samtidigt beslutade Europeiska rådet att upprätthålla några av sanktionerna mot Zimbabwe. Endast president Robert Mugabe, hans fru och ett försvarsföretag har fortfarande sina tillgångar frysta och omfattas av reseförbudet. Även ett EU-vapenembargo är fortfarande i kraft.

L.

Den 16 mars 2013 antogs en ny författning genom en folkomröstning, med det uttalade syftet att städa upp inom politiken, men i praktiken sker framstegen långsamt och människorättssituationen är fortsatt ostadig.

1.

Europaparlamentet fördömer med kraft det påtvingade försvinnandet av människorättsaktivisten Itai Dzamara och begär att han omedelbart och villkorslöst ska släppas.

2.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck regeringen i Zimbabwe att vidta alla nödvändiga åtgärder för att hitta Itai Dzamara och lagföra alla ansvariga. Parlamentet uppmanar regeringen att till fullo efterkomma Högsta domstolens order som anmodar den att söka efter Dzamara.

3.

Europaparlamentet uppmanar de zimbabwiska myndigheterna att säkerställa hans frus och familjs, liksom hans kollegors och anhängares säkerhet och skydd.

4.

Europaparlamentet är djupt oroat över rapporter från människorättsorganisationer om ökat politiskt våld och ökade trakasserier mot den politiska oppositionen, och över de stränga restriktioner och de hot som människorättsaktivister är föremål för. Dessa blir ofta slagna av polisen och arresteras på falska grunder. Parlamentet beklagar att det sedan det senaste valet och antagandet av den nya författningen 2013 har skett få framsteg vad gäller rättsstatsprincipen och särskilt vad gäller en ändring av förutsättningarna för mänskliga rättigheter.

5.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck de zimbabwiska myndigheterna att utreda påståenden om överdriven våldsanvändning och andra människorättsövergrepp från polisens och statstjänstemäns sida, och att ställa dem till svars.

6.

Europaparlamentet påminner om den zimbabwiska regeringens övergripande ansvar för att garantera säkerheten för samtliga medborgare i landet. Parlamentet uppmanar Zimbabwes myndigheter att genomföra den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, Afrikanska stadgan om mänskliga rättigheter och folkens rättigheter samt regionala människorättsinstrument som Zimbabwe har ratificerat.

7.

Europaparlamentet påminner om att Zimbabwe enligt den övergripande politiska överenskommelsen åtog sig att se till att både dess lagstiftning och dess förfaranden och praxis är förenliga med internationella människorättsprinciper och folkrättsliga lagar, inbegripet mötes- och föreningsfriheten samt yttrandefriheten.

8.

Europaparlamentet uttrycker sin erkänsla för inrättandet av Zimbabwes människorättskommission, men oroas över att den inte getts någon betydande kapacitet att arbeta oberoende och uppfylla sina mål i de brännande människorättsfrågor som landet brottas med.

9.

Europaparlamentet efterlyser därför en gemensam insats från det internationella samfundet, särskilt Södra Afrikas utvecklingsgemenskap (SADC). Parlamentet anser att denna regionala organisation har en viktig roll som garant för den övergripande politiska överenskommelsen, bland annat genom att insistera på att överenskommelsen, i synnerhet artikel 13, omsätts i praktiken för att polis och andra säkerhetsstyrkor ska agera opartiskt.

10.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck Zimbabwes regering och president Mugabe att fullgöra sina internationella skyldigheter och följa bestämmelserna i de internationella konventioner som Zimbabwe har undertecknat och som garanterar respekten för rättsstatsprincipen och iakttagandet av medborgerliga och politiska rättigheter.

11.

Europaparlamentet uppmanar EU att intensifiera sin politiska dialog om mänskliga rättigheter på grundval av artikel 8 i Cotonouavtalet, och särskilt att uppmuntra regeringen att häva eller på lämpligt sätt ändra lagen om allmän ordning och säkerhet och lagen om tillgång till information och skydd av den personliga integriteten, i syfte att se till att de inte längre missbrukas.

12.

Europaparlamentet beklagar djupt avsaknaden av en kraftfull och bindande människorättsklausul i det interimsavtal om ekonomiskt partnerskap (EPA) som ingåtts med fyra länder i östra och södra Afrika, däribland Zimbabwe.

13.

Europaparlamentet noterar att EU har beslutat att häva vissa sanktioner, och stöder de riktade åtgärder som fortfarande är i kraft mot presidenten och hans fru, liksom vapenembargot, vilket är ett svar på den politiska situationen och människorättssituationen i Zimbabwe.

14.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att främja demokrati och skyddet av mänskliga rättigheter och rättsstatsprincipen om Zimbabwe ska bli ett fritt och blomstrande land.

15.

Europaparlamentet uppmanar EU:s delegation i Harare att fortsätta att erbjuda stöd till Zimbabwe för att förbättra människorättssituationen. Parlamentet trycker på att EU måste se till att utvecklingsstödet till Zimbabwe verkligen tillgodoser befolkningens behov, särskilt genom organisationer i det civila samhället, och att de politiska och ekonomiska reformer som finansieras med detta stöd genomförs.

16.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar och parlament, Europeiska utrikestjänsten, Zimbabwes regering och parlament, regeringarna i Södra Afrikas utvecklingsgemenskap, Afrikanska unionens kommission, Panafrikanska parlamentet, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen och Samväldets generalsekreterare.

27.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/52

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Myanmar/Burma och rohingya, särskilt resolutionerna av den 20 april 2012 (1), den 13 september 2012 (2), den 22 november 2012 (3) och den 13 juni 2013 (4), samt resolutionen av den 23 maj 2013 om återinförande av allmänna tullförmåner för Myanmar/Burma (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 februari 2009 om situationen för burmesiska flyktingar i Thailand (6),

—

med beaktande av uttalandet av den 6 maj 2015 från FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) om massgravar för rohingya i Thailand,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna av den 10 december 1948,

—

med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

—

med beaktande av 1951 års FN-konvention om flyktingars rättsliga ställning och det tillhörande protokollet från 1967,

—

med beaktande av förklaringen om de mänskliga rättigheterna från Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), särskilt punkterna 13, 15, 16 och 18,

—

med beaktande av UNHCR:s vädjan av den 15 maj 2015 till de regionala regeringarna om att göra sök- och räddningsinsatser, i vilken man varnade för en ”potentiell humanitär katastrof”,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

I en tilltagande regionövergripande kris beräknas tusentals rohingya och andra flyktingar fortfarande befinna sig i båtar i Andamansjön och Malackasundet, en del övergivna av sina människohandlare med bara lite mat eller vatten, och de tvingas tillbaka ut på havet när deras båtar kommer in på territorialvatten.

B.

Den 1 och 4 maj 2015 upptäckte militärpolisen kropparna av minst 30 etniska rohingyamuslimer i ett misstänkt läger för människohandel i Sadaodistriktet i Songkhlaprovinsen nära gränsen mellan Thailand och Malaysia. Ett annat läger med minst fem andra gravar påträffades några dagar senare.

C.

Rohingya är alltjämt utsatta för förföljelse och diskriminering och godtyckligt berövade sitt medborgarskap i Myanmar/Burma och är därför fortsatt statslösa. Den 1 april 2015 drog den burmesiska regeringen in deras tillfälliga identitetskort och berövade dem deras rösträtt. Straffrihet råder alltjämt i fall där de utsatts för brott och grymheter.

D.

Rohingyafolket har lämnat Myanmar/Burma i stora skaror sedan ett våldsutbrott 2012 jämnade hela områden med marken och krävde hundratals människoliv. Många av dem som flytt har råkat i klorna på gäng som bedriver människohandel i Bengaliska viken.

E.

Enligt UNHCR:s återkommande utvärdering av den 8 maj 2015 klev omkring 25 000 rohingya och bangladeshier ombord på smugglarbåtar mellan januari och mars 2015. Det är nästan en fördubbling jämfört med samma period 2014.

F.

Flera tusen rohingya har flytt sjövägen för att undkomma förföljelserna, och hundratals har mist livet då deras båtar sjunkit eller då de tvingats tillbaka ut på havet.

G.

Efter kraftåtgärderna har människohandlarna gått över till sjörutter. Det förekommer allt fler fall av migranter som överges till havs av sina smugglare.

H.

Tusentals rohingya och andra migranter smugglas fortsatt genom Thailand och från andra länder i regionen av människohandlare, i vissa fall med inblandning av korrupta lokala thailändska myndigheter, och hålls fångna under omänskliga förhållanden i läger i djungeln i södra Thailand, där de torteras, svälts och slås ihjäl av sina tillfångatagare, som försöker pressa deras familjer och anhöriga på lösesummor, eller så säljs de som slavar.

I.

UNHCR har efterlyst en gemensam reaktion efter upptäckten av massgravar med rohingya i Thailand och uppmanat länderna i regionen att stärka samarbetet kring åtgärder mot smuggling och människohandel och att samtidigt garantera skydd för offren.

J.

Rohingyafrågan diskuterades inte under Aseans 26:e toppmöte den 26–28 april 2015 i Malaysia.

K.

Mellan 2010 och 2015 försåg kommissionens generaldirektorat för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo) utsatta människor i delstaten Rakhine med runt 57,3 miljoner euro i humanitärt bistånd. Under 2015 finansierar Echo projekt över hela Rakhine för att tillgodose några av de mest akuta behoven för rohingyabefolkningen i de norra distrikten, bland annat i fråga om livsmedel och näring, grundläggande hälso- och sjukvård och tillhandahållande av andra bashushållsartiklar, och för att stödja befolkningen, som varit fördriven sedan 2012.

L.

Echo har sedan 2013 anslagit 325 000 euro till Internationella organisationen för migration (IOM) för ett erbjuda livsmedel, bashushållsartiklar, hälso- och sjukvård och skydd för runt 3 000 män, kvinnor och barn ur rohingyabefolkningen som hålls kvar i Thailand.

1.

Europaparlamentet uttrycker sin allra djupaste oro över den utsatta situationen för rohingyaflyktingarna och den pågående humanitära krisen på öppet hav och på territorialvattnet mellan Myanmar, Bangladesh, Thailand och Indonesien, och är bestört över de fynd som gjorts den senaste tiden i samband med uppgrävningarna av dussintals kroppar från massgravar i närheten av läger för människohandel i södra Thailand. Parlamentet uttrycker sitt deltagande med offrens anhöriga.

2.

Europaparlamentet uppmanar de thailändska myndigheterna att omedelbart genomföra fullständiga och trovärdiga brottsutredningar om massgravarna med rohingyamuslimer, om nödvändigt med bistånd av FN, för att se till att de ansvariga ställs inför rätta.

3.

Europaparlamentet välkomnar den thailändska regeringens erkännande av problemet med människohandel i Thailand och regionen och av vissa korrupta myndigheters delaktighet i smugglingen av människor. Parlamentet uppmanar den thailändska regeringen och dess tjänstemän att sätta stopp för all eventuell samverkan med de kriminella gäng som bedriver handel med rohingya och andra migranter i Thailand.

4.

Europaparlamentet uppmanar länderna i regionen att stärka samarbetet kring åtgärder mot smuggling och människohandel och att samtidigt garantera skydd för offren. Parlamentet framhåller vilken viktig roll Asean kan spela i detta avseende. Parlamentet uppmuntrar regeringarna i staterna i regionen att delta i det kommande regionala möte om migranternas situation som under thailändskt värdskap kommer att hållas i Bangkok den 29 maj 2015. Parlamentet välkomnar utarbetandet av Aseans konvention mot handel med människor, särskilt kvinnor och barn, som bör godkännas av Aseanledarna under 2015.

5.

Europaparlamentet uppmanar alla länder i regionen att underteckna och ratificera FN:s konvention om flyktingars rättsliga ställning och att bevilja rohingyaasylsökande åtminstone tillfälligt skydd, och att samtidigt stödja den burmesiska regeringen i arbetet med att finna långsiktiga, rättvisa lösningar på de bakomliggande orsakerna.

6.

Europaparlamentet uppmanar vidare regeringen i Myanmar/Burma att ändra strategi och att vidta alla nödvändiga åtgärder för att få ett slut på förföljelsen och diskrimineringen av rohingyaminoriteten. Parlamentet upprepar sina tidigare krav på en ändring eller ett upphävande av 1982 års medborgarskapslag så att rohingya har lika möjlighet att få burmesiskt medborgarskap.

7.

Europaparlamentet välkomnar det senkomna uttalandet av den 18 maj 2015 från talespersonen för Aung San Suu Kyis oppositionsparti, Nationella demokratiska förbundet, om att regeringen i Myanmar/Burma bör bevilja rohingyaminoriteten medborgarskap.

8.

Europaparlamentet uppmanar med kraft ledarna i Indonesien, Malaysia och Thailand att göra det till en topprioritering att rädda livet på migranter och flyktingar som lämnats vind för våg i båtar i Bengaliska viken och Andamansjön, och välkomnar Malaysias och Indonesiens uttalande av den 20 maj 2015 om att de kommer att ge migranter som påträffas till havs tillfällig fristad.

9.

Europaparlamentet välkomnar hjälpen från Europeiska unionen och internationella organisationer, såsom UNHCR, till rohingya i Myanmar/Burma och Thailand samt EU:s humanitära bistånd till internflyktingar i delstaten Arakan/Rakhine, till papperslösa rohingya och utsatta värdbefolkningar i Bangladesh och till rohingyamigranter och bangladeshiska migranter som för närvarande sitter fast i invandringsläger (män) och socialcentrum (kvinnor och barn) i Thailand.

10.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik att ta upp denna fråga på högsta möjliga politiska nivå i sina kontakter med Thailand och Myanmar/Burma och med andra länder som är medlemmar i Asean.

11.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, medlemsstaternas regeringar och parlament, Myanmar/Burmas regering och parlament, Thailands regering och parlament, generalsekreteraren för Sydostasiatiska nationers förbund (Asean), Aseans mellanstatliga kommission för mänskliga rättigheter, FN:s särskilda representant för mänskliga rättigheter i Myanmar, FN:s flyktingkommissarie, FN:s råd för mänskliga rättigheter samt regeringarna och parlamenten i andra stater i regionen.

27.9.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 353/55

—

med beaktande av Cotonouavtalet,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

—

med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

—

med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,