ISSN 1977-1061
Europeiska unionens
officiella tidning
C 350
Svensk utgåva
Meddelanden och upplysningar
59 årgången
26 september 2016
|
ISSN 1977-1061 |
||
|
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350 |
|
|
|
||
|
Svensk utgåva |
Meddelanden och upplysningar |
59 årgången |
|
Informationsnummer |
Innehållsförteckning |
Sida |
|
|
IV Upplysningar |
|
|
|
UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN |
|
|
|
Europeiska unionens domstol |
|
|
2016/C 350/01 |
Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning |
|
SV |
|
IV Upplysningar
UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
Europeiska unionens domstol
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/1 |
Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning
(2016/C 350/01)
Senaste offentliggörandet
Senaste listan över offentliggöranden
Dessa texter är tillgängliga på
EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu
V Yttranden
DOMSTOLSFÖRFARANDEN
Domstolen
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/2 |
Domstolens dom (stora avdelningen) av den 28 juli 2016 – Europeiska unionens råd mot europeiska kommissionen
(Mål C-660/13) (1)
((Talan om ogiltigförklaring - Europeiska unionens yttre relationer - Schweiziska edsförbundets tillträde till den inre marknaden - Ekonomiskt bidrag från Schweiziska edsförbundet till ekonomisk och social sammanhållning i en utvidgad union - Samförståndsavtal om ett ekonomiskt bidrag från Schweiziska edsförbundet till de medlemsstater som blev medlemmar vid 2004 års utvidgning - Utvidgning av unionen till att omfatta Republiken Kroatien - Tilläggsavtal till samförståndsavtalet avseende ekonomiskt bidrag från Schweiziska edsförbundet till Republiken Kroatien - Europeiska kommissionen har undertecknat tilläggsavtalet på unionens vägnar utan föregående godkännande av Europeiska unionens råd - Befogenhet - Artiklarna 13.2, 16.1, 16.6 och 17.1 FEU - Principerna om tilldelade befogenheter, institutionell jämvikt och lojalt samarbete))
(2016/C 350/02)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Europeiska unionens råd (ombud: A. de Elera-San Miguel Hurtado, P. Mahnič och E. Finnegan)
med stöd av
Republiken Tjeckien, (ombud: M. Smolek, J. Vláčil, E. Ruffer och M. Hedvábná) Förbundsrepubliken Tyskland, (ombud: T. Henze och B. Beutler) Republiken Grekland, (ombud: S. Chala och M. Tassapoulou,) Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues, D. Colas, F. Fize och N. Rouam) Republiken Litauen (ombud: D. Kriaučiūnas och J. Nasutavičienè) Ungern (ombud: M. Z. Fehér ochv G. Szima, Konungariket Nederländerna, (ombud: M. Bulterman, M. Gijzen, och M. Noort) Republiken Polen, (ombud B. Majczyna) Republiken Finland, (ombud: J. Heliskoski och H. Leppo) Förenade kungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: J. Kraehling, C. Brodie, S. Behzadi-Spencer och E. Jenkinson, biträdda av J. Holmes, barrister
Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: S. Pardo Quintillán et T. Scharf)
Domslut
|
1) |
Kommissionens beslut C(2013) 6355 final av den 3 oktober 2013 om undertecknande av ett tilläggsavtal till samförståndsavtalet om ett finansiellt bidrag från Schweiziska edsförbundet ogiltigförklaras. |
|
2) |
Verkningarna av kommissionens beslut C(2013) 6355 final ska bestå tills dess att ett nytt beslut, inom rimlig tid, antas för att ersätta det. |
|
3) |
Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna. |
|
4) |
Republiken Tjeckien, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Grekland, Republiken Frankrike, Republiken Litauen, Ungern, Konungariket Nederländerna, Republiken Polen, Republiken Finland och Förenade kungariket ska bära sina rättegångskostnader. |
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/3 |
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Hamburg – Tyskland) – Masterrind GmbH mot Hauptzollamt Hamburg-Jonas
(Mål C-469/14) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Jordbruk - Förordning (EG) nr 1/2005 - Skydd av djur under transport - Långa transporter - Punkt 1.4 d i kapitel V i bilaga I - Transporttider och viloperioder för djuren under transporten - Transport av nötkreatur - Begreppet ”tillräcklig vilotid på minst en timme” - Möjlighet att avbryta transporten vid flera tillfällen - Artikel 22 - Dröjsmål under transporten - Förordningarna (EG) nr 1234/2007 och (EU) nr 817/2010 - Exportbidrag - Krav på djurskydd under transport av levande nötkreatur - Förordning nr 817/2010 - Artikel 2.2–2.4 - Officiella veterinären vid utförselstället - Rapport och anteckning i det dokument som styrker att djuren har lämnat unionens tullområde när det gäller huruvida tillämpliga bestämmelser i förordning nr 1/2005 har följts - Icke tillfredsställande resultat vid företagna kontroller - Artikel 5.1 c - Huruvida nämnda anteckning är bindande för den nationella myndighet som är behörig att betala ut exportbidrag))
(2016/C 350/03)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Finanzgericht Hamburg
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande: Masterrind GmbH
Svarande: Hauptzollamt Hamburg-Jonas
Domslut
|
1) |
Punkt 1.4 d i kapitel V i bilaga I till rådets förordning (EG) nr 1/2005 av den 22 december 2004 om skydd av djur under transport och därmed sammanhängande förfaranden och om ändring av direktiven 64/432/EEG och 93/119/EG samt förordning (EG) nr 1255/97 ska tolkas så, att det vid en vägtransport av djur av de arter som avses i denna bestämmelse, exempelvis nötkreatur, förutom kalvar, i princip kan göras avbrott för en vilotid överstigande en timme mellan transportfaserna. Den mellanliggande vilotiden får emellertid aldrig vara så lång att den, med hänsyn till de konkreta omständigheterna runt denna vilotid och transporten i dess helhet, medför en risk för att de transporterade djuren skadas eller orsakas onödigt lidande. Den sammanlagda tiden för transport och vila, såsom dessa perioder regleras i punkt 1.4 d i detta kapitel, får dessutom inte överstiga 29 timmar, med möjlighet till två timmars förlängning i djurens intresse, i enlighet med punkt 1.8 i nämnda kapitel, och utan hinder av bestämmelserna i artikel 22 i denna förordning i fall av oförutsedda omständigheter. Transportperioderna på högst 14 timmar för varje period får vidare innehålla ett eller flera färduppehåll. Dessa färduppehåll ska adderas till transportfaserna vid beräkningen av den sammanlagda tiden för den transportperiod som de ingår i, vilken får vara högst 14 timmar. |
|
2) |
Kommissionens förordning (EU) 817/2010 av den 16 september 2010 om tillämpningsföreskrifter enligt rådets förordning (EG) nr 1234/2007 beträffande de krav på djurskydd under transport av levande nötkreatur som gäller för beviljande av exportbidrag ska tolkas så, att den myndighet som är behörig att betala ut exportbidrag avseende nötkreatur inte är bunden av den anteckning som gjorts av den officiella veterinären vid utförselstället i det dokument som styrker att de berörda djuren har lämnat Europeiska unionens tullområde, i vilket det anges att tillämpliga bestämmelser i förordning nr 1/2005 inte har följts vid transporten av dessa djur, vad gäller samtliga eller en del av djuren. |
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/4 |
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 28 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Cour constitutionnelle – Belgien) – Ordre des barreaux francophones et germanophone m.fl., Jimmy Tessens m.fl., Orde van Vlaamse Balies, Ordre des avocats du barreau d’Arlon m.fl. mot Conseil des ministres
(Mål C-543/14) (1)
((Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Giltighet och tolkning av direktivet - Advokattjänster - Mervärdesskatteskyldighet - Rätt till ett effektivt rättsmedel - Parternas likställdhet i processen - Rättshjälp))
(2016/C 350/04)
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Cour constitutionelle
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Ordre des barreaux francophones et germanophone m.fl., Jimmy Tessens m.fl., Orde van Vlaamse Balies, Ordre des avocats du barreau d’Arlon m.fl.
Motpart: Conseil des ministres
ytterligare deltagare i rättegången: Association Syndicale des Magistrats ASBL, Conseil des barreaux européens
Domslut
|
1) |
Vid prövningen av artiklarna 1.2 och 2.1 c i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, med beaktande av rätten till ett effektivt rättsmedel och principen om parternas likställdhet i processen såsom de säkerställs i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, har det inte framkommit någon omständighet som kan påverka giltigheten av dessa bestämmelser, såtillvida de föreskriver att mervärdesskatt ska utgå på tjänster som advokater tillhandahåller rättssubjekt som inte åtnjuter rättshjälp inom ramen för ett nationellt rättshjälpssystem. |
|
2) |
Artikel 9.4 och 9.5 i konventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor, undertecknad den 25 juni 1998 i Århus, kan inte beaktas vid prövningen av giltigheten av artiklarna 1.2 och 2.1 c i direktiv 2006/112. |
|
3) |
Artikel 132.1 g i direktiv 2006/112 ska tolkas så, att tjänster som advokater tillhandahåller till förmån för rättssubjekt som åtnjuter rättshjälp inom ramen för ett nationellt rättshjälpsystem, såsom det i det nationella målet, inte är undantagna från mervärdesskatteplikt. |
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/5 |
Domstolens dom (femte avdelningen) av den 28 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Hof van beroep te Antwerpen – Belgien) – United Video Properties Inc. mot Telenet NV
(Mål C-57/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Immateriella rättigheter - Direktiv 2004/48/EG - Artikel 14 - Kostnader för förfarandet - Advokatkostnader - Schablonmässig ersättning - Maximibelopp - Kostnader för sakkunnig rådgivare - Ersättning - Krav på att den förlorande parten ska ha gjort sig skyldig till ett fel))
(2016/C 350/05)
Rättegångsspråk: nederländska
Hänskjutande domstol
Hof van beroep te Antwerpen
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: United Video Properties Inc.
Motpart: Telenet NV
Domslut
|
1) |
Artikel 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter, ska tolkas så, att den inte utgör hinder mot en sådan nationell lagstiftning som, liksom den i det nationella målet, vilken föreskriver att den förlorande parten ska förpliktas att ersätta den vinnande partens kostnader för förfarandet, ger domstolarna möjlighet att ta hänsyn till omständigheterna i målet och innehåller ett system med schablonmässiga taxor avseende ersättningen för advokatkostnader, under förutsättning att dessa taxor säkerställer att de kostnader som den förlorande parten ska ersätta är rimliga, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma. Dock utgör artikel 14 i direktivet hinder för en nationell lagstiftning som innehåller schablonmässiga taxor varigenom det, på grund av alltför lågt satta maximibelopp, inte säkerställs att åtminstone en betydande och lämplig del av de rimliga kostnader som den vinnande parten har åsamkats ersätts av den förlorande parten. |
|
2) |
Artikel 14 i direktiv 2004/48 ska tolkas så, att den utgör hinder mot nationella regler som innebär att kostnader för att anlita en sakkunnig rådgivare endast ersätts om den förlorande parten har gjort sig skyldig till ett fel, och under förutsättning att dessa kostnader är direkt och nära kopplade till väckandet av en talan för att värna en immateriell rättighet. |
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/5 |
Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 28 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Baden-Württemberg – Tyskland) – Robert Fuchs AG mot Hauptzollamt Lörrach
(Mål C-80/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Tullunion - Gemensamma tulltaxan - Förfarandet för temporär import med befrielse från tull - Förordning (EEG) nr 2454/93 - Villkoren för fullständig befrielse från importtull - Transportmedel som är registrerade utanför unions tullområde och som används i lufttrafik av en person etablerad utanför detta tullområde - Artikel 555.1 a - Kommersiellt bruk - Begrepp - En flygskolas användning av helikoptrar för skolflygningar mot vederlag, som företas av lärare och elev - Omfattas inte))
(2016/C 350/06)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Finanzgericht Baden-Württemberg
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Robert Fuchs AG
Motpart: Hauptzollamt Lörrach
Domslut
Artikel 555.1 a i kommissionens förordning (EEG) nr 2454/93 av den 2 juli 1993 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, i dess lydelse enligt kommissionens förordning (EG) nr 2286/2003 av den 18 december 2003, ska tolkas så, flygningar som genomförs mot vederlag i samband med utbildning i helikopterflygning, i vilken helikopter en flygelev och en flyglärare befinner sig, inte ska anses utgöra ett kommersiellt bruk av ett transportmedel i den mening som avses i den bestämmelsen.
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/6 |
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Fővárosi Ítélőtábla – Ungern) – Gazdasági Versenyhivatal mot Siemens Aktiengesellschaft Österreich
(Mål C-102/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Förordning (EG) nr 44/2001 - Domstols behörighet och erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område - Det materiella tillämpningsområdet - Talan om återbetalning av belopp som erlagts utan grund - Obehörig vinst - Fordran som grundas på en felaktig återbetalning av böter för överträdelse av konkurrensrättsliga bestämmelser))
(2016/C 350/07)
Rättegångsspråk: ungerska
Hänskjutande domstol
Fővárosi Ítélőtábla
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Gazdasági Versenyhivatal
Motpart: Siemens Aktiengesellschaft Österreich
Domslut
En talan om återbetalning på grund av obehörig vinst, såsom den som är aktuell i det nationella målet, vilken grundas på återbetalning av böter som denna part ålagts i ett konkurrensförfarande, avser inte ”privaträttens område” i den mening som avses i artikel 1 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område.
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/7 |
Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 28 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Città Metropolitana di Bari, tidigare Provincia di Bari mot Edilizia Mastrodonato Srl
(Mål C-147/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Miljöskydd - Avfallshantering - Direktiv 2006/21/EG - Artikel 10.2 - Håligheter efter brytning fylls igen med annat avfall än utvinningsavfall - Deponering eller återvinning av nämnda avfall))
(2016/C 350/08)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Consiglio di Stato
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Città Metropolitana di Bari, tidigare Provincia di Bari
Motpart: Edilizia Mastrodonato Srl
Domslut
Artikel 10.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/21/EG av den 15 mars 2006 om hantering av avfall från utvinningsindustrin och om ändring av direktiv 2004/35/EG ska tolkas så, att den inte innebär att bestämmelserna i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall ska tillämpas på igenfyllning av ett stenbrott som sker med användning av annat avfall än utvinningsavfall, när denna åtgärd utgör återvinning av avfallet, något som det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/7 |
Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Okresný súd Prešov – Slovakien) – Milena Tomášová mot Slovenská republika – Ministerstvo spravodlivosti SR, Pohotovosť s.r.o.
(Mål C-168/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Konsumentskydd - Direktiv 93/13/EEG - Oskäliga avtalsvillkor i konsumentavtal - Kreditavtal som innehåller ett oskäligt avtalsvillkor - Verkställighet av en skiljedom som meddelats med tillämpning av det avtalsvillkoret - En medlemsstats skadeståndsansvar för skada som har vållats enskilda genom sådana överträdelser av unionsrätten som kan tillskrivas en nationell domstol - Förutsättningarna för skadeståndsansvar - Huruvida det föreligger en tillräckligt klar överträdelse av unionsrätten))
(2016/C 350/09)
Rättegångsspråk: slovakiska
Hänskjutande domstol
Okresný súd Prešov
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Milena Tomášová
Motpart: Slovenská republika – Ministerstvo spravodlivosti SR, Pohotovosť s.r.o.
Ytterligare deltagare i rättegången: Združenie na ochranu občana spotrebiteľa HOOS
Domslut
|
1) |
En medlemsstat kan endast ådra sig skadeståndsansvar för skada som har vållats enskilda genom en överträdelse av unionsrätten på grund av ett avgörande från en nationell domstol om nämnda avgörande har meddelats av en domstol, i den medlemsstaten, som dömer i sista instans, vilket det i det nationella målet ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva. Om detta är fallet kan ett avgörande som meddelats av den nationella domstol som dömer i sista instans endast anses utgöra en sådan tillräckligt klar överträdelse av unionsrätten som medför att nämnda medlemsstat ådrar sig skadeståndsansvar, om den domstolen genom avgörandet uppenbart har överträtt tillämpliga bestämmelser eller om överträdelsen har skett trots att det finns en fast praxis från EU-domstolen på området. En nationell domstol som före domen av den 4 juni 2009, Pannon GSM (C-243/08, EU:C:2009:350), har underlåtit att – inom ramen för ett utsökningsförfarande med anledning av en skiljedom, i vilken ett yrkande om att fordringar ska betalas har bifallits med tillämpning av ett avtalsvillkor som ska anses vara oskäligt i den mening som avses i direktiv 93/13 – ex officio pröva huruvida detta avtalsvillkor är oskäligt, trots att den förfogade över erforderliga uppgifter om de rättsliga och faktiska omständigheterna, ska inte anses uppenbart ha åsidosatt domstolens praxis på området och följaktligen gjort sig skyldig till en tillräckligt klar överträdelse av unionsrätten. |
|
2) |
Bestämmelserna avseende skadestånd för en skada som vållats av en överträdelse av unionsrätten – såsom de som avser bedömningen av en sådan skada eller de om förhållandet mellan en talan om ett sådant skadestånd och de andra rättsmedel som eventuellt står till buds – ska fastställas i enlighet med varje medlemsstats nationella rättsordning, varvid dock likvärdighetsprincipen och effektivitetsprincipen ska iakttas. |
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/8 |
Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Oberster Gerichtshof – Österrike) – Verein für Konsumenteninformation mot Amazon EU Sàrl
(Mål C-191/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Förordningarna (EG) nr 864/2007 och (EG) nr 593/2008 - Konsumentskydd - Direktiv 93/13/EEG - Uppgiftsskydd - Direktiv 95/46/EG - Avtal om onlineförsäljning av varor med konsumenter som är bosatta i andra medlemsstater - Oskäliga villkor - Allmänna avtalsvillkor som innehåller en lagvalsklausul om att rätten i den medlemsstat där företaget har sitt säte ska tillämpas - Fastställelse av tillämplig lag för prövning av huruvida dessa allmänna villkor är oskäliga i samband med ett förbudsföreläggande - Fastställelse av tillämplig lag avseende behandling av konsumenternas personuppgifter))
(2016/C 350/10)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Oberster Gerichtshof
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Verein für Konsumenteninformation
Svarande: Amazon EU Sàrl
Domslut
|
1) |
Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 593/2008 av den 17 juni 2008 om tillämplig lag för avtalsförpliktelser (Rom I) och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) ska, utan att det påverkar tillämpningen av artikel 1.3 i var och en av de förordningarna, tolkas så, att den lag som är tillämplig på ett förbudsföreläggande i den mening som avses i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/22/EG av den 23 april 2009 om förbudsföreläggande för att skydda konsumenternas intressen och som riktas mot tillämpning av påstått rättsstridiga avtalsvillkor av ett företag som är etablerat i en medlemsstat och som genom e-handel ingår avtal med konsumenter som är bosatta i andra medlemsstater, bland annat i den medlemsstat där den domstol som handlägger tvisten är belägen, ska fastställas enligt artikel 6.1 i förordning 864/2007, medan den lag som är tillämplig på prövningen av ett visst avtalsvillkor alltid ska fastställas enligt förordning 593/2008, oavsett om prövningen görs i samband med en individuell eller en kollektiv talan. |
|
2) |
Artikel 3.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att ett villkor i en näringsidkares allmänna försäljningsvillkor som inte har varit föremål för individuell förhandling, och enligt vilket avtal som ingås genom e-handel med en konsument ska regleras enligt lagen i det land där näringsidkaren har sitt säte, är oskäligt i den mån det är vilseledande för konsumenten genom att denne får intrycket att endast lagen i den medlemsstaten är tillämplig på avtalet, och konsumenten inte upplyses om att denne enligt artikel 6.2 i förordning 593/2008 även har rätt att göra gällande det skydd som säkerställs genom tvingande bestämmelser i den lag som skulle vara tillämplig i avsaknad av det villkoret, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera mot bakgrund av samtliga relevanta omständigheter. |
|
3) |
Artikel 4.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter ska tolkas så, att ett e-handelsföretags behandling av personuppgifter regleras genom lagen i den medlemsstat till vilken det företaget riktar sin verksamhet om det framgår att det företaget behandlar de ifrågavarande uppgifterna i samband med verksamhet vid ett verksamhetsställe i den medlemsstaten. Det ankommer på den nationella domstolen att bedöma om så är fallet. |
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/9 |
Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato – Italien) – Autorità per le Garanzie nelle Comunicazioni mot Istituto Nazionale di Statistica – ISTAT, Presidenza del Consiglio dei Ministri, Ministero dell’Economia e delle Finanze
(Mål C-240/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster - Direktiv 2002/21/EG - Artikel 3 - De nationella regleringsmyndigheternas opartiskhet och oberoende - Direktiv 2002/20/EG - Artikel 12 - Administrativa avgifter - Fråga huruvida en nationell regleringsmyndighet omfattas av bestämmelserna om offentliga finanser samt av bestämmelser angående begränsning och effektivisering av myndigheternas utgifter))
(2016/C 350/11)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Consiglio di Stato
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Autorità per le Garanzie nelle Comunicazioni
Motparter: Istituto Nazionale di Statistica – ISTAT, Presidenza del Consiglio dei Ministri, Ministero dell’Economia e delle Finanze
Domslut
Artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/21/EG av den 7 mars 2002 om ett gemensamt regelverk för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (ramdirektiv), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/140/EG av den 25 november 2009, och artikel 12 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/20/EG av den 7 mars 2002 om auktorisation för elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (auktorisationsdirektiv) ska tolkas så, att de inte utgör hinder för nationell lagstiftning som innebär att en nationell regleringsmyndighet, i den mening som avses i direktiv 2002/21 i dess lydelse enligt direktiv 2009/140, omfattas av nationella bestämmelser om offentliga finanser och i synnerhet av bestämmelser om begränsning och effektivisering av myndigheternas utgifter, såsom de bestämmelser som är aktuella i det nationella målet.
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/10 |
Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 juli 2016 – Johannes Tomana m.fl. mot Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland
(Mål C-330/15 P) (1)
((Överklagande - Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter som ingår i Zimbabwes regering eller som har band till denna - Förteckning över personer, grupper och enheter som omfattas av frysning av tillgångar och ekonomiska resurser - Klagandenas namn ingår))
(2016/C 350/12)
Rättegångsspråk: x
Parter
Klagande: Johannes Tomana m.fl. (ombud: M. O'Kane, Solicitor, samt M. Lester och Z. Al-Rikabi, Barristers)
Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd (ombud: B. Driessen och A. Vitro), Europeiska kommissionen (ombud: E. Georgieva, M. Konstantinidis och T. Scharf) och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: M. Holt, biträdd av S. Lee, barrister)
Domslut
|
1) |
Överklagandet ogillas. |
|
2) |
Johannes Tomana de övriga 120 sökandena, vars namn anges i en bilaga till förevarande dom, ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de som uppkommit för Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen. |
|
3) |
Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska bära sina rättegångskostnader. |
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/10 |
Domstolens dom (sjunde avdelningen) av den 28 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Tribunale di Treviso – Italien) – brottmål mot Giuseppe Astone
(Mål C-332/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Gemensamt system för mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 167, 168, 178–182, 193, 206, 242, 244, 250, 252 och 273 - Avdragsrätt för ingående mervärdesskatt - Materiella krav - Formella krav - Preklusionsfrist - Nationella bestämmelser som utesluter avdragsrätt när flertalet av de formella kraven inte är uppfyllda - Skatteundandragande))
(2016/C 350/13)
Rättegångsspråk: italienska
Hänskjutande domstol
Tribunale di Treviso
Part i brottmålet vid den nationella domstolen
Giuseppe Astone
Domslut
|
1) |
Artiklarna 167, 168, 178, 179 första stycket, 180 och 182 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt, ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning som föreskriver en preklusionsfrist för att utöva avdragsrätten, såsom den i det nationella målet, såvitt principerna om likabehandling och effektivitet iakttas, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera. |
|
2) |
Artiklarna 168, 178, 179, 193, 206, 242, 244, 250, 252 och 273 i direktiv 2006/112 ska tolkas så, att de inte utgör hinder för en nationell lagstiftning, såsom den i det nationella målet, enligt vilken det är tillåtet för skattemyndigheten att neka en beskattningsbar person avdragsrätt för mervärdesskatt när det är utrett att denne på ett bedrägligt sätt, vilket det ankommer på den nationella domstolen att kontrollera, har åsidosatt flertalet av de formella skyldigheter som åligger vederbörande för att kunna åtnjuta denna rätt. |
(1) EUT C 320 av den 28.9.2015.
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/11 |
Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Conseil d'État – Frankrike) – Association France Nature Environnement mot Premier ministre, Ministre de l’Écologie, du Développement durable et de l'Énergie
(Mål C-379/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Direktiv 2001/42/EG - Miljöbedömning av vissa planer och program - Nationell rättsakt som är oförenlig med unionsrätten - Rättsverkningar - Den nationella domstolens behörighet att förordna att vissa verkningar av rättsakten ska bestå tillfälligt - Artikel 267 tredje stycket FEUF - Skyldighet att begära förhandsavgörande från EU-domstolen))
(2016/C 350/14)
Rättegångsspråk: franska
Hänskjutande domstol
Conseil d'État
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Association France Nature Environnement
Motpart: Premier ministre och Ministre de l’Écologie, du Développement durable et de l'Énergie
Domslut
|
1) |
En nationell domstol får – om nationell rätt tillåter det och i enskilda fall – undantagsvis begränsa vissa verkningar i tiden av en ogiltigförklaring av en nationell bestämmelse som har antagits i strid med kraven i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/42/EG av den 27 juni 2001 om bedömning av vissa planers och programs miljöpåverkan, särskilt kraven i artikel 6.3 i detta, förutsatt att en sådan begränsning hänför sig till tvingande miljöskyddshänsyn och med beaktande av de särskilda omständigheterna i det mål den har att avgöra. Denna möjlighet, som ska tillämpas undantagsvis, kan emellertid endast utnyttjas när alla villkor som framgår av domen av den 28 februari 2012, Inter-Environnement Wallonie och Terre wallonne (C-41/11, EU:C:2012:103), är uppfyllda, det vill säga
|
|
2) |
På unionsrättens nuvarande stadium är en nationell domstol mot vars avgöranden det inte längre finns något rättsmedel i princip skyldig att begära att EU-domstolen meddelar förhandsavgörande för att den ska kunna bedöma om nationella bestämmelser som befunnits strida mot unionsrätten undantagsvis kan bestå tillfälligt med beaktande av tvingande miljöskyddshänsyn och de särskilda omständigheterna i det mål som den nationella domstolen har att avgöra. Den nationella domstolen är befriad från denna skyldighet endast när den är övertygad om – vilket den ska redogöra för på ett detaljerat sätt – att det inte finns något rimligt tvivel avseende tolkningen och tillämpningen av de villkor som framgår av domen av den 28 februari 2012, Inter-Environnement Wallonie och Terre wallonne (C-41/11, EU:C:2012:103). |
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/12 |
Domstolens dom (första avdelningen) av den 25 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Bundesarbeitsgericht – Tyskland) – Nils-Johannes Kratzer mot R+V Allgemeine Versicherung AG
(Mål C-423/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Direktiv 2000/78/EG - Likabehandling i arbetslivet - Artikel 3.1 a - Direktiv 2006/54/EG - Lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet - Artikel 14.1 a - Tillämpningsområde - Begreppet tillträde till anställning, till verksamhet som egenföretagare och till yrkesutövning - Ansökan om en utlyst tjänst har ingetts för att uppnå formell ställning som sökande enbart för att kunna begära skadestånd för diskriminering - Rättsmissbruk))
(2016/C 350/15)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesarbeitsgericht
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Nils-Johannes Kratzer
Motpart: R+V Allgemeine Versicherung AG
Domslut
Artikel 3.1 a i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet och artikel 14.1 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet ska tolkas så, att en situation där en person har sökt en utlyst tjänst men inte önskat erhålla tjänsten utan enbart önskat uppnå formell ställning av sökande med det enda syftet att därefter kunna framställa skadeståndsanspråk inte omfattas av begreppet ”tillträde till anställning och … till yrkesverksamhet” i den mening som avses i dessa bestämmelser och att en sådan situation, såvida nödvändiga unionsrättsliga rekvisit är uppfyllda, kan kvalificeras som rättsmissbruk.
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/13 |
Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 28 juli 2016 (begäran om förhandsavgörande från Verwaltungsgericht Berlin (Tyskland)) – Vattenfall Europe Generation AG mot Bundesrepublik Deutschland
(Mål C-457/15) (1)
((Begäran om förhandsavgörande - System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom Europeiska unionen - Direktiv 2003/87/EG - Tillämpning i tiden (ratione temporis) - Den tidpunkt då skyldigheten att handla med utsläppsrätter inträder - Artikel 3 - Bilaga I - Begreppet anläggning - Förbränning av bränsle i anläggningar med en sammanlagd tillförd effekt på mer än 20 MW))
(2016/C 350/16)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Verwaltungsgericht Berlin
Parter i målet vid den nationella domstolen
Sökande: Vattenfall Europe Generation AG
Svarande: Bundesrepublik Deutschland
Domslut
Bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009, i vilken ”förbränning av bränsle i anläggningar med en sammanlagd tillförd effekt på mer än 20 MW” tas upp i den förteckning över verksamheter på vilka direktivet är tillämpligt, ska tolkas så, att skyldigheten för en anläggning som producerar el att handla med utsläppsrätter inträder från det första utsläppet av växthusgaser och därmed eventuellt innan anläggningen har börjat producera någon el.
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/14 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 24 maj 2016 – Kamin und Grill Shop GmbH mot Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs Frankfurt am Main e.V.
(Mål C-289/16)
(2016/C 350/17)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Bundesgerichtshof
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Kamin und Grill Shop GmbH
Motpart: Zentrale zur Bekämpfung unlauteren Wettbewerbs Frankfurt am Main e.V.
Tolkningsfråga
Ska det anses vara fråga om en ”direkt” försäljning till slutkonsumenter, i den mening som avses i artikel 28.2 i förordning nr 834/2007 (1), när en näringsidkare eller dennes försäljningspersonal säljer produkterna till slutkonsumenten utan inblandning av tredje man, eller krävs det för en ”direkt” försäljning dessutom att försäljningen äger rum på den plats där produkterna förvaras och att näringsidkaren eller dennes försäljningspersonal samt slutkonsumenten samtidigt är närvarande vid försäljningen?
(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 251/2014 av den 26 februari 2014 om definition, beskrivning, presentation och märkning av, samt skydd av geografiska beteckningar för, aromatiserade vinprodukter och om upphävande av rådets förordning (EEG) nr 1601/91 (EUT L 189, 2007, s. 1).
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/14 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Arbeitsgericht Verden (Tyskland) den 27 juni 2016 – Ute Kleinsteuber mot Mars GmbH
(Mål C-354/16)
(2016/C 350/18)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Arbeitsgericht Verden
Parter i målet vid den nationella domstolen
Kärande: Ute Kleinsteuber
Svarande: Mars GmbH
Tolkningsfrågor
|
1. |
|
|
2. |
Ska den tillämpliga unionslagstiftningen, särskilt det i artikel 21 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna föreskrivna och genom direktiv 2000/78/EG, särskilt artiklarna 1, 2 och 6, preciserade förbudet mot åldersdiskriminering, tolkas så, att den utgör hinder mot en nationell lagstiftning eller praxis som föreskriver en tjänstepension som motsvarar tjänstetidens längd från det att tjänstgöringen påbörjades till den normala pensionsåldern enligt det lagstadgade pensionssystemet (beräkning pro rata temporis) och härvid fastställer ett högsta tak för antalet tjänsteår som kan tillgodoräknas, med följden att arbetstagare som fullgjort sin tjänstgöringstid i yngre ålder erhåller en lägre tjänstepension än anställda som har fullgjort sin tjänstgöringstid i högre ålder, fastän båda medarbetarna har fullgjort en lika lång tjänstgöringstid? |
(1) Rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS (EGT L 14, 1998, s. 9).
(2) Rådets direktiv 98/23/EG av den 7 april 1998 om att utvidga direktiv 97/81/EG om ramavtalet om deltidsarbete undertecknat av UNICE, CEEP och EFS till att omfatta Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (EGT L 131, 1998, s. 10).
(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/54/EG av den 5 juli 2006 om genomförandet av principen om lika möjligheter och likabehandling av kvinnor och män i arbetslivet (omarbetning) (EUT L 204, 2006, s. 23).
(4) Rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, 2000, s. 16).
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/15 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Szombathelyi Törvényszék (Ungern) den 13 juli 2016 – brottmål mot Dániel Bertold Lada
(Mål C-390/16)
(2016/C 350/19)
Rättegångsspråk: ungerska
Hänskjutande domstol
Szombathelyi Törvényszék
Part i målet vid den nationella domstolen
Tilltalad: Dániel Bertold Lada
Tolkningsfrågor
|
1. |
Ska artiklarna 67 och 82 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (FEUF) tolkas så, att de utgör hinder för ett nationellt brottmålsförfarande eller annat förfarande, reglerat enligt nationell rätt, som har till syfte att i en medlemsstat ”erkänna” eller omvandla rättsverkningarna av en utländsk dom – och till följd av vilka den utländska domen ska betraktas som om den meddelats av en nationell domstol – med avseende på en tilltalad vars brottmål redan avgjorts med rättskraftig verkan, genom en utländsk dom, meddelad av en nationell domstol i en annan medlemsstat inom Europeiska unionen? |
|
2. |
Är ett förfarande som regleras i en medlemsstat i unionen, närmare bestämt det förfarande som föreskrivs i artiklarna 46–48 i 1996 års ungerska lag XXXVIII ”om erkännande av verkan” i Ungern [av utländska fällande avgöranden], förenligt med principen ne bis in idem som stadgas i artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och i artikel 54 i konventionen om tillämpningen av Schengenavtalet (1) – mot bakgrund av rådets rambeslut 2008/675/RIF av den 24 juli 2008 – när det gäller ett brottmålsförfarande som handlagts och avgjorts genom en lagakraftvunnen dom (med avseende på samma person och samma faktiska omständigheter) i en annan medlemsstat, även när nämnda förfarande i själva verket inte har till syfte att verkställa nämnda dom, utan att skapa en grund för att denna dom kan beaktas i framtida brottmål? |
(1) Rådets rambeslut 2008/675/RIF av den 24 juli 2008 om beaktande av fällande domar avkunnade i Europeiska unionens medlemsstater vid ett nytt brottmålsförfarande i en medlemsstat (EUT L 220, 2008, s. 32).
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/16 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien) den 14 juli 2016 – M mot Ministerstvo vnitra
(Mål C-391/16)
(2016/C 350/20)
Rättegångsspråk: tjeckiska
Hänskjutande domstol
Nejvyšší správní soud
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: M
Motpart: Ministerstvo vnitra
Giltighetsfråga
Är bestämmelserna i artikel 14.4 och 14.6 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/95/EU om normer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer ska anses berättigade till internationellt skydd, för en enhetlig status för flyktingar eller personer som uppfyller kraven för att betecknas som subsidiärt skyddsbehövande, och för innehållet i det beviljade skyddet ogiltiga på grund av att de strider mot artikel 18 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, artikel 78.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt samt de allmänna unionsrättsliga principerna enligt artikel 6.3 i fördraget om Europeiska unionen?
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/16 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Curtea de Apel Bucureşti (Rumänien) den 13 juli 2016 – Marcu Dumitru/Agenţia Naţională de Administrare Fiscală (ANAF), Direcția Generală Regională a Finanțelor Publice București
(Mål C-392/16)
(2016/C 350/21)
Rättegångsspråk: rumänska
Hänskjutande domstol
Curtea de Apel Bucureşti
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Marcu Dumitru
Motpart: Agenţia Naţională de Administrare Fiscală (ANAF), Direcția Generală Regională a Finanțelor Publice București
Tolkningsfråga
Utgör direktiv 77/388/EEG (1) och direktiv 2006/112/EG (2), under de omständigheter som är i fråga i det nationella målet, hinder för en nationell bestämmelse eller en skatterättslig praxis enligt vilken förfarandet för omvänd betalningsskyldighet (förenklingsåtgärder) – som vid den relevanta tidpunkten föreskrevs utan undantag för transaktioner avseende fast egendom mellan mervärdesskatteskyldiga personer – inte är tillämpligt på en person som varit föremål för kontroll och därefter registrerats för mervärdesskatt, med motiveringen att denna person, före genomförandet av transaktionerna eller vid överskridandet av gränsen för skattefrihet, inte ansökt om eller blivit föremål för mervärdesskatteregistrering?
(1) Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1).
(2) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1).
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/17 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Landgericht Trier (Tyskland) den 1 augusti 2016 – Verband Sozialer Wettbewerb e.V. mot TofuTown.com GmbH
(Mål C-422/16)
(2016/C 350/22)
Rättegångsspråk: tyska
Hänskjutande domstol
Landgericht Trier
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Verband Sozialer Wettbewerb e.V.
Motpart: TofuTown.com GmbH
Tolkningsfrågor
|
1) |
Kan artikel 78.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1308/2013 (1) av den 17 december 2013 om upprättande av en samlad marknadsordning för jordbruksprodukter och om upphävande av rådets förordningar (EEG) nr 922/72, (EEG) nr 234/79, (EG) nr 1037/2001 och (EG) nr 1234/2007 (nedan kallad förordning (EU) nr 1308/2013) tolkas så, att definitioner, beteckningar och varubeskrivningar i den mening som avses i bilaga VII inte måste uppfylla motsvarande krav i denna bilaga, när motsvarande definitioner, beteckningar eller varubeskrivningar kompletteras med klargörande respektive beskrivande tillägg (såsom ”Tofusmör” för en rent vegetabilisk produkt)? |
|
2) |
Ska bilaga VII del III punkt 1 i förordning (EU) nr 1308/2013 tolkas så, att begreppet mjölk uteslutande används för det normala juversekret som erhålls vi en eller flera mjölkningar, utan någon tillsats och utan att något avlägsnats från detta, eller får begreppet mjölk också användas i förekommande fall vid marknadsföring av vegetabiliska (veganska) produkter, genom tillägg av kompletterande beteckningar såsom sojamjölk? |
|
3) |
Ska bilaga VII del III punkt 2 beträffande artikel 78 i förordning (EU) nr 1308/2013 tolkas så, att de beteckningar som där anges i punkt 2.a, såsom ”vassle”, ”grädde”, ”smör”, ”kärnmjölk”, ”ost”, ”yoghurt” eller begreppet grädde, osv., uteslutande ska användas för mjölkprodukter, eller faller sådana rent vegetabiliska/veganska produkter som inte har framställts av animalisk mjölk också under tillämpningsområdet för bilaga VII del III punkt 2 i förordning (EU) nr 1308/2013? |
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/18 |
Överklagande ingett den 1 augusti 2016 av NX av den dom som tribunalen meddelade den 2 juni 2016 i mål T-723/14, HX mot rådet
(Mål C-423/16 P)
(2016/C 350/23)
Rättegångsspråk: bulgariska
Parter
Klagande: NX (ombud: advokaten S. Koev)
Övrig part i målet: Europeiska unionens råd
Klagandens yrkanden
Klaganden yrkar att domstolen ska
|
— |
slå fast att förevarande överklagande kan prövas i sak och är välgrundat i sin helhet samt slå fast att överklagandet ska bifallas på samtliga grunder som har åberopats, |
|
— |
slå fast att de angripna rättsakterna kan ogiltigförklaras delvis, |
|
— |
delvis upphäva dom av den 2 juni 2016, HX/rådet, T-723/14, i den del HX talan ogillas, |
|
— |
delvis ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2015/837 av den 28 maj 2015 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 132, s. 82) i den del det avser HX, |
|
— |
förplikta Europeiska unionens råd att ersätta klagandenas samtliga rättegångskostnader, utgifter, arvoden och andra kostnader som uppkommit i samband med deras försvar. |
Grunder och huvudargument
Första grunden: Felaktig rättstillämpning genom ett åsidosättande av unionsrätten i det att det beslut som är föremål för den ogillade talan inte har delgetts klaganden personligen, trots att rådet har haft vederbörandes adress. Det finns anledning att anta att anpassningen av yrkandena vad gäller dessa rättsakter ska godtas och har ingetts före preklusionsfristen.
Andra grunden: Felaktig rättstillämpning genom ett åsidosättande av förfaranderegler, vilket äventyrar klagandens intressen genom följande omständigheter:
|
— |
avsaknaden av en särskild ansökan äventyrar inte motpartens rättigheter och försvårar inte tribunalens arbete, |
|
— |
tribunalen har inte beaktat rättegångsspråket, eftersom den bulgariska versionen av rättegångsreglerna inte innehåller något absolut krav på att det ska finnas en särskild skriftlig handling, |
|
— |
den kontradiktoriska principen i artikel 64 i rättegångsreglerna äventyras, eftersom tribunalen inte har berett klaganden tillfälle att ta del av vare sig själva beslutet från rådet eller andra språkversioner av rättegångsreglerna för att klaganden skulle få möjlighet att utforma sin ansökan i enlighet med språkkunskaperna och tribunalens förväntningar, |
|
— |
tribunalen har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 86.4 i rättegångsreglerna, som kräver att möjlighet ges, och i förekommande fall en längre frist beviljas, för att förete en kopia av rådets beslut (Gusp) 2015/837 av den 28 maj 2015 som motiverar en anpassning av ansökan, |
|
— |
tribunalen har genom ett åsidosättande av artikel 87.2 i rättegångsreglerna inte i tillräcklig grad analyserat sakfrågorna i målet i sin förberedande rapport. |
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/19 |
Begäran om förhandsavgörande framställd av Supreme Court of the United Kingdom (Förenade kungariket) den 1 augusti 2016 – Secretary of State for the Home Department mot Franco Vomero
(Mål C-424/16)
(2016/C 350/24)
Rättegångsspråk: engelska
Hänskjutande domstol
Supreme Court of the United Kingdom
Parter i målet vid den nationella domstolen
Klagande: Secretary of State for the Home Department
Motpart: Franco Vomero
Tolkningsfrågor
|
1) |
Är rätt till förstärkt skydd enligt artikel 28.3 a (1) avhängigt av permanent uppehållsrätt enligt artiklarna 16 och 28.2? Om svaret på fråga 1 är nekande hänskjuts även följande frågor: |
|
2) |
Är den vistelse under de tio föregående åren som avses i artikel 28.3
|
|
3) |
Vad är det faktiska förhållandet mellan villkoret på tio års uppehälle i artikel 28.3 a och den samlade bedömningen av personens integrationsanknytning? |
(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier (EUT L 158, s. 77).
Tribunalen
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/20 |
Talan väckt den 14 juli 2016 – BP Aromatics mot kommissionen
(Mål T-371/16)
(2016/C 350/25)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: BP Aromatics Ltd (Geel, Belgien) (ombud: H. Vanhulle, B. van de Walle de Ghelcke, C. Borgers and N. Baeten, advokater)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
|
— |
ogiltigförklara kommissionens beslut av den 11 januari 2016 om den statliga stödordning för skattelättnader vid överskjutande vinst SA.37667 (2015/C) (ex 2015/NN) som Konungariket Belgien har genomfört, |
|
— |
i andra hand, ogiltigförklara artiklarna 2–4 i beslutet, |
|
— |
under alla omständigheter förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna för förfarandet. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.
|
1. |
Första grunden: felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktig bedömning
|
|
2. |
Andra grunden: åsidosättande av artikel 107 FEUF
|
|
3. |
Tredje grunden: åsidosättande av artikel 16.1 i förordning nr 2015/1589
|
|
4. |
Fjärde grunden: åsidosättande av artikel 2.6 FEUF
|
(1) Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9).
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/20 |
Talan väckt den 13 juli 2016 – Victaulic Europe mot kommissionen
(Mål T-373/16)
(2016/C 350/26)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Victaulic Europe (Nazareth, Belgien) (ombud: C. Fairpo, solicitor)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
|
— |
ta upp talan om ogiltigförklaring till prövning, |
|
— |
ogiltigförklara kommissionens beslut av den 11 januari 2016 om den statliga stödordning för skattelättnader vid överskjutande vinst SA.37667 (2015/C) (ex 2015/NN) som Konungariket Belgien har genomfört, eftersom kommissionen felaktigt kvalificerar systemet för beskattning av överskjutande vinst som en stödordning, inte på ett vederbörligt sätt identifierar den påstådda stödåtgärden, felaktigt finner att avgöranden om beskattning av överskjutande vinst utgör statligt stöd som är oförenligt med artikel 107 FEUF samt felaktigt ålägger Belgien att återkräva icke specificerade belopp från mottagare av avgöranden inom ramen för systemet för beskattning av överskjutande vinst, och |
|
— |
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.
|
1. |
Första grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att felaktigt kvalificera systemet för beskattning av överskjutande vinst som en stödordning. |
|
2. |
Andra grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom sin underlåtenhet att beakta huruvida det påstådda stödet faktiskt ger upphov till en fördel. |
|
3. |
Tredje grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att systemet för beskattning vid överskjutande vinst var selektivt. |
|
4. |
Fjärde grunden: Belgiens skyldighet att återkräva det påstådda stödet strider mot rättssäkerhetsprincipen. |
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/21 |
Talan väckt den 20 juli 2016 – Tri Ocean Energy mot rådet
(Mål T-383/16)
(2016/C 350/27)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Tri Ocean Energy (Kairo, Egypten) (ombud: P. Saini, QC, R. Mehta, Barrister och N. Sheikh, Solicitor)
Svarande: Europeiska unionens råd
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
|
— |
ogiltigförklara rådets beslut (Gusp) 2016/850 av den 27 maj 2016 om ändring av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien (EUT L 141, 2016, s. 125), i den mån det berör sökanden, |
|
— |
ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) 2016/840 av den 27 maj 2016 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (EUT L 141, 2016, s. 30), i den mån den berör sökanden, och |
|
— |
förplikta rådet att ersätta sökandens rättegångskostnader. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.
|
1. |
Första grunden: Sökanden hävdar att den inte har uppfyllt villkoret för att upptas i förteckningen i bilagan till det angripna beslutet och förordningen, vilket anges i artikel 28.1 i 2013/255/GUSP om restriktiva åtgärder mot Syrien (det ursprungliga beslutet) och i artikel 15.1 a i rådets förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien (den ursprungliga förordningen). |
|
2. |
Andra grunden: Åsidosättande av rätten till försvar och rätten till ett effektivt domstolsskydd. |
|
3. |
Tredje grunden: Rådet har inte uppfyllt sin motiveringsskyldighet i det angripna beslutet och den angripna förordningen. |
|
4. |
Fjärde grunden: Begränsningen av sökandens rätt till egendom och dess anseende är inte legitim och den är oproportionerlig. |
|
5. |
Femte grunden: En uppenbart oriktig bedömning. |
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/22 |
Talan väckt den 20 juli 2016 – Eval Europe mot kommissionen
(Mål T-388/16)
(2016/C 350/28)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Eval Europe NV (Zwijndrecht, Belgien) (ombud: advokaterna H. Vanhulle, B. van de Walle de Ghelcke, C. Borgers och N. Baeten)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
|
— |
ogiltigförklara kommissionens beslut av den 11 januari 2016 om den statliga stödordning för skattelättnader vid överskjutande vinst SA.37667 (2015/C) (ex 2015/NN) som Konungariket Belgien har genomfört, |
|
— |
i andra hand, ogiltigförklara artiklarna 2–4 i beslutet, och |
|
— |
under alla omständigheter, förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.
|
1. |
Första grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den identifierade den påstådda stödåtgärden och kvalificerade denna som en stödordning i den mening som avses i artikel 1 d i rådets förordning nr 2015/1589 (1) och artikel 107 FEUF. |
|
2. |
Andra grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 107 FEUF, gjorde sig skyldig till bristande motivering och gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den fann att Belgiens system för beskattning av överskjutande vinst utgör en statlig stödåtgärd. |
|
3. |
Tredje grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 16.1 i rådets förordning nr 2015/1589 och de allmänna principerna om rättssäkerhet och skydd för berättigade förväntningar, genom att förordna om att det påstådda stödet ska återkrävas. |
|
4. |
Fjärde grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 2.6 FEUF och likabehandlingsprincipen och gjorde sig skyldig till maktmissbruk, genom att utnyttja reglerna om statligt stöd för att förbjuda Belgiens system för beskattning av överskjutande vinst. |
(1) Rådets förordning (EU) 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT L 248, 2015, s. 9).
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/23 |
Talan väckt den 29 juli 2016 – SJM Coordination Center mot kommissionen
(Mål T-420/16)
(2016/C 350/29)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: St. Jude Medical Coordination Center (SJM Coordination Center) (Zaventem, Belgien) (ombud: advokaterna F. Louis och J. Ylinen)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
|
— |
ogiltigförklara kommissionens beslut av den 11 januari 2016 om den statliga stödordning för skattelättnader vid överskjutande vinst SA.37667 (2015/C) (ex 2015/NN) som Konungariket Belgien har genomfört, |
|
— |
i andra hand, ogiltigförklara det angripna beslutet i den del sökanden, i detta beslut, anges bland dem som gynnas av den påstådda stödordningen, |
|
— |
i tredje hand, ogiltigförklara det angripna beslutet i den del det i detta beslut förordnas om att påstådda stödbelopp ska återkrävas av sökanden, och |
|
— |
förplikta kommissionen att ersätta sökandens rättegångskostnader. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden tio grunder.
|
1. |
Första grunden avser bristande befogenhet. Sökanden anför att kommissionen saknade befogenhet att anta det angripna beslutet och att principen om tilldelade befogenheter, enligt vilken unionens befogenheter begränsas, åsidosätts genom detta beslut. |
|
2. |
Andra grunden avser åsidosättande av rätten att bli hörd. Sökanden anför att kommissionen genom sina motstridiga ställningstaganden i beslutet om att inleda ett förfarande och i det angripna beslutet åsidosatte sökandens rätt att bli hörd. |
|
3. |
Tredje grunden avser felaktig kvalificering av systemet som en stödordning. Sökanden anför att det, i det angripna beslutet, felaktigt fastställs att en stödordning föreligger och att kommissionen genom sin bedömning åsidosatte sin skyldighet att utföra en fullständig, omsorgsfull och opartisk bedömning av de omständigheter som var föremål för utredning. |
|
4. |
Fjärde grunden avser bristande motivering. Sökanden anför att kommissionen inte på ett vederbörligt sätt redogjorde för skälen för det angripna beslutet. |
|
5. |
Femte grunden avser det förhållandet att kommissionen felaktigt fann att det förelåg selektivitet enligt artikel 107.1 FEUF. Sökanden anför att det angripna beslutet, med beaktande av alla tre steg för fastställande av selektivitet, är felaktigt på flera sätt: (i) Artikel 185.2 b i den belgiska skattelagen (Code des impôts sur les revenus 1992, eller CIR) och avgöranden om beskattning vid överskjutande vinst kan inte uteslutas från referenssystemet, (ii) det avgörande som sökanden har mottagit avviker varken från (a) armslängdsprincipen eller från (b) det belgiska bolagsskattesystemet, och (iii) den påstådda avvikelsen skulle vara motiverad av behovet av att undvika dubbelbeskattning. |
|
6. |
Sjätte grunden avser att det inte har uppkommit någon fördel. Sökanden anför att det inte i det angripna beslutet analyseras huruvida det föreligger en fördel. Enligt sökanden har sökanden inte fått någon fördel, och eventuella förmåner för sökanden ligger i linje med armslängdsprincipen som fastställs i artikel 9 i OECD:s modellavtal för skatter, vilken införlivas med belgisk rätt genom artikel 185.2 i CIR. |
|
7. |
Sjunde grunden avser åsidosättande av likabehandlingsprincipen. Sökanden anför att likabehandlingsprincipen åsidosätts genom att det angripna beslutet (i) anger att armslängdsprincipen ger skattemyndigheter rätt att öka multinationella företags beskattningsunderlag samtidigt som det kräver att en konkret risk för dubbelbeskattning föreligger för att nedjusteringar ska tillåtas och (ii) begränsar analysen av fördelar till att avse det belgiska multinationella företaget. |
|
8. |
Åttonde grunden avser åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen och legalitetsprincipen. Genom det angripna beslutet åsidosätts rättssäkerheten genom att beslutet (i) strider mot rättspraxis och kommissionens egen tidigare praxis och (ii) inte identifierar den påstådda fördelen. |
|
9. |
Nionde grunden avser att återkrav leder till dubbelbeskattning. Sökanden anför att det är fel att i det angripna beslutet anta att det inte föreligger någon risk för dubbelbeskattning, som skulle bli högre om sökanden förpliktades att betala någon summa i förfarandet för återkrav. Enligt sökanden måste det angripna beslutet därför ogiltigförklaras i den del det ålägger Belgien att återkräva någon summa från sökanden. |
|
10. |
Tionde grunden avser att återkrav inte kan vara föremål för kommissionens skönsmässiga bedömning. Sökanden anför att kommissionen genom det angripna beslutet förefaller få utrymme för skönsmässig bedömning för att inte godta anpassningar av den skattskyldiges beskattningsunderlag som grundas på de faktiska omständigheter som förelåg vid den tidpunkt då den skattskyldige mottog avgörandet. |
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/24 |
Överklagande ingett den 29 juli 2016 – Sensi Vigne & Vini/EUIPO – El Grifo (CONTADO DEL GRIFO)
(Mål T-434/16)
(2016/C 350/30)
Överklagandet är avfattat på italienska
Parter
Klagande: Sensi Vigne & Vini Srl (Lamporecchio, Italien) (ombud: advokaten F. Caricato)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)
Motpart vid överklagandenämnden: El Grifo, SA (San Bartolomé de Lanzarote, Spanien)
Uppgifter om förfarandet vid EUIPO
Varumärkessökande: Klaganden
Omtvistat varumärke: Unionsfigurmärke innehållande ordelementet ”CONTADO DEL GRIFO” – Registreringsansökan nr 12 097 416
Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande
Överklagat beslut: Beslut meddelat av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 25 maj 2016 i ärende R 2218/2015-2
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
|
— |
helt ändra EUIPO:s beslut av den 25 maj 2016, |
|
— |
bifalla detta överklagande och förordna om registrering av unionsvarumärke nr 012097416 som det ansökts om den 28 augusti 2013 för klass 33, och |
|
— |
förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grund
|
— |
Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009. |
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/25 |
Överklagande ingett den 29 juli 2016 – holyGhost mot EUIPO – CBM (holyGhost)
(Mål T-439/16)
(2016/C 350/31)
Överklagandet är avfattat på tyska
Parter
Klagande: holyGhost GmbH (München, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Wiedemann och S. Engbrink)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet
Motpart vid överklagandenämnden: CBM Creative Brands Marken GmbH (Zürich, Schweiz)
Uppgifter om förfarandet vid EUIPO
Varumärkessökande: Klaganden
Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”holyGhost” – Registreringsansökan nr 11 757 853
Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande
Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 30 maj 2016 i ärende R 2867/2014-5
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
|
— |
ogiltigförklara det överklagade beslutet, och |
|
— |
förplikta EUIPO att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grund
|
— |
Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009. |
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/26 |
Talan väckt den 9 augusti 2016 – Vasco Group och Astra Sweets mot kommissionen
(Mål T-444/16)
(2016/C 350/32)
Rättegångsspråk: engelska
Parter
Sökande: Vasco Group (Dilsen-Stokkem, Belgien) och Astra Sweets (Turnhout, Belgien) (ombud: H. Gilliams, advokat)
Svarande: Europeiska kommissionen
Yrkanden
Sökanden yrkar att tribunalen ska
|
— |
ogiltigförklara kommissionens beslut av den 11 januari 2016 om den statliga stödordning för skattelättnader vid överskjutande vinst SA.37667 (2015/C) (ex 2015/NN) som Konungariket Belgien har genomfört, |
|
— |
i andra hand, ogiltigförklara artiklarna 2–4 i beslutet, |
|
— |
under alla omständigheter ogiltigförklara artiklarna 2–4 i beslutet i den del dessa artiklar a) föreskriver återbetalning från andra enheter än dem som omfattas av ett ”avgörande om beskattning av överskjutande vinst” i den mening som avses i beslutet, och (b) föreskriver att återbetalningen ska uppgå till ett belopp som motsvarar mottagarnas skattebesparingar utan att tillåta att Belgien beaktar uppjusteringar som företagits av andra skattemyndigheter, och |
|
— |
förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna. |
Grunder och huvudargument
Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.
|
1. |
Första grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning och gjorde sig skyldig till maktmissbruk och bristfällig motivering såtillvida den, i beslutet av den 11 januari 2016 om den statliga stödordning för skattelättnader vid överskjutande vinst SA.37667 (2015/C) (ex 2015/NN) som Konungariket Belgien har genomfört, gjorde gällande att en stödordning föreligger. |
|
2. |
Andra grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 107 FEUF och motiveringsskyldigheten samt gjorde en uppenbart oriktig bedömning såtillvida den, i det angripna beslutet, kvalificerade den påstådda stödordningen som en selektiv åtgärd. |
|
3. |
Tredje grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 107 FEUF och gjorde en uppenbart oriktig bedömning såtillvida den, i det angripna beslutet, fastställde att den påstådda stödordningen ger upphov till en fördel. |
|
4. |
Fjärde grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 107 FEUF och skyddet för berättigade förväntningar, gjorde en uppenbart oriktig bedömning samt gjorde sig skyldig till maktmissbruk och bristfällig motivering såtillvida den, i det angripna beslutet, ålade Belgien att återkräva stödet. |
|
26.9.2016 |
SV |
Europeiska unionens officiella tidning |
C 350/27 |
Överklagande ingett den 4 augusti 2016 – Pirelli Tyre mot EUIPO – Yokohama Rubber (Återgivning av ett däckmönster)
(Mål T-447/16)
(2016/C 350/33)
Överklagandet är avfattat på engelska
Parter
Klagande: Pirelli Tyre SpA (Miano, Italien) (ombud: advokaterna T. Müller och F. Togo)
Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)
Motpart vid överklagandenämnden: Yokohama Rubber Co. Ltd (Tokyo, Japan)
Uppgifter om förfarandet vid EUIPO
Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden
Omtvistat varumärke: Figurmärke (återgivning av ett däckmönster) Gemenskapsvarumärke nr 2 319 176
Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande
Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 28 april 2016 i ärende R 2583/2014-5
Yrkanden
Klaganden yrkar att tribunalen ska
|
— |
ogiltigförklara det överklagade beslutet i den del varumärket förklaras ogiltigt och klaganden förpliktades att ersätta kostnaderna för förfarandet vid immaterialrättsmyndigheten. |
Grund
|
— |
Åsidosättande av artikel 52.1 i förordning nr 207/2009 jämförd med artikel 7.1 b, e och ii i samma förordning. |