25.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/1

25.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/2

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), särskilt artiklarna 2, 3, 4, 6, 7 och 21,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 1, 2, 3, 4, 18 och 19,

—

med beaktande av den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna samt protokollen till denna,

—

med beaktande av FN:s relevanta instrument för mänskliga rättigheter, särskilt den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter av den 16 december 1966, konventionen mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning av den 10 december 1984 och de relevanta protokollen till denna samt den internationella konventionen till skydd för alla människor mot påtvingade försvinnanden av den 20 december 2006,

—

med beaktande av domarna i Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheter i målen al-Nashiri mot Polen, Abu Zubaydah mot Litauen, Husayn (Abu Zubaydah) mot Polen, El-Masri mot f.d. jugoslaviska republiken Makedonien, Nasr och Ghali mot Italien, och al-Nashiri mot Rumänien,

—

med beaktande av det italienska domstolsavgörande som förklarade 22 CIA-agenter, en Air Force-pilot och två italienska agenter skyldiga i deras frånvaro och dömde dem till fängelsestraff för deras roller i kidnappningen 2003 av Abu Omar, imam i Milano,

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2006 om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar – det tillfälliga utskottets halvtidsöversyn (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 februari 2007 om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 september 2012 om CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder: uppföljning av TDIP-utskottets betänkande (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 10 oktober 2013 om CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder (4),

—

med beaktande av studien från senatens särskilda utskott avseende underrättelsetjänster (Senate Select Committee on Intelligence (SSCI)) om CIA:s program för frihetsberövanden och förhör, och dess användning av olika former av tortyr mot fängslade mellan 2001 och 2006,

—

med beaktande av sina resolutioner om Guantánamo, varav den mest aktuella är av den 23 maj 2013 om hungerstrejk bland fångarna i Guantánamo (5),

—

med beaktande av rådets slutsatser om grundläggande rättigheter och rättsstatsprincipen och om kommissionens rapport från 2013 om tillämpning av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (Luxemburg den 5–6 juni 2014),

—

med beaktande av sin resolution av den 27 februari 2014 om situationen för de grundläggande rättigheterna i Europeiska unionen (2012) (6),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 mars 2014”En ny EU-ram för att stärka rättsstatsprincipen” (COM(2014)0158),

—

med beaktande av EU:s rapport om insatserna mot korruption från kommissionen av den 3 februari 2014 (COM(2014)0038),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2014 om amerikanska NSA:s övervakningsprogram, övervakningsorgan i olika medlemsstater samt deras inverkan på EU-medborgarnas grundläggande rättigheter och på det transatlantiska samarbetet i rättsliga och inrikes frågor (7),

—

med beaktande av direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem samt om ersättande av rådets rambeslut 2001/220/RIF,

—

med beaktande av artikel 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Respekt för grundläggande rättigheter och rättssäkerhet är avgörande för att en terroristbekämpningspolitik ska bli framgångsrik.

B.

Parlamentet har vid upprepade tillfällen fördömt CIA:s program för hemliga interneringar och extraordinära överlämnanden, vilket har lett till många människorättskränkningar, inbegripet användning av tortyr och annan omänsklig och förnedrande behandling, bortföranden, hemliga interneringar, interneringar utan rättegång och överträdelser av principen om ”non-refoulement”.

C.

Trots sin särskilda natur är nationell säkerhetspolitik och terroristbekämpning inte undantagna ansvarighetsprincipen, och det kan inte få förekomma någon straffrihet för kränkningar av folkrätt och mänskliga rättigheter.

D.

Ansvarsutkrävande för extraordinära överlämnanden, bortföranden, illegala hemliga interneringar och tortyr är avgörande för att man effektivt ska kunna försvara och främja mänskliga rättigheter i EU:s inrikes- och utrikespolitik och säkerställa en legitim och verkningsfull säkerhetspolitik som grundas på rättsstatsprincipen.

E.

Parlamentet har vid upprepade tillfällen efterlyst en fullständig undersökning av EU-medlemsstaternas medverkan i CIA:s program för hemliga interneringar och extraordinära överlämnanden.

F.

Det tidigare parlamentet efterlyste, i sin ovannämnda resolution av den 10 oktober 2013, att det nuvarande parlamentet skulle fortsätta att uppfylla och genomföra det mandat som det fått av det tillfälliga utskottet om CIA:s påstådda användning av europeiska länder för transport och illegal internering av fångar, och därmed även se till att utskottets rekommendationer följs upp, att undersöka nya frågor som kan uppstå och fullt ut utnyttja och utveckla sin undersökningsrätt.

G.

Rapporten från den amerikanska senatens särskilda utskott avseende underrättelsetjänster (SSCI) avslöjar nya fakta som stärker påståendena om att ett antal EU-medlemsstater, deras myndigheter, tjänsteman och medarbetare från deras säkerhets- och underrättelsetjänster var delaktiga i CIA:s program för hemliga interneringar och extraordinära överlämnanden, ibland på korrupta sätt genom betydande penningsummor som CIA erbjöd i utbyte för deras samarbete.

H.

SSCI-rapporten avvisar CIA:s påståenden att tortyr skulle ha utverkat information som inte kunde ha samlats in genom traditionella förhörstekniker utan våld.

I.

Ett ännu inte avgjort mål (nr 150/09 i centraldomstol 5 (Juzgado Central No 5) avseende tortyr på militärbasen i Guantánamobukten pågår i Konungariket Spaniens nationella domstol (Audiencia Nacional).

J.

USA:s president Barack Obama åtog sig att stänga fånglägret i Guantánamobukten före januari 2010, en anläggning där 122 personer hålls fångna utan att något formellt åtal väckts mot dem i en brottsmålsdomstol, däribland 54 personer som officiellt har fått klartecken för att lämna fånglägret.

K.

EU-medlemsstaternas hjälp med att ordna vidarebosättning för vissa fångar från lägret i Guantánamobukten har varit långsam och begränsad.

1.

Europaparlamentet välkomnar beslutet i SSCI-utskottet om att offentliggöra sammanfattningen av dess rapport om CIA:s program för interneringar och förhör. Parlamentet efterlyser ett offentliggörande av den fullständiga rapporten, utan överdrivna och onödiga redigeringar.

2.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt de fasansfulla förhörsmetoder som har präglat dessa olagliga terroristbekämpningsåtgärder. Parlamentet betonar den amerikanska senatens grundläggande slutsats att de våldsamma metoder som CIA tillämpade inte fick fram underrättelser som hindrade ytterligare terroristattacker. Parlamentet påminner om sitt absoluta fördömande av tortyr.

3.

Europaparlamentet anser att den straffrihetskultur som omgärdar CIA-programmet har gjort att kränkningar av grundläggande rättigheter har kunnat fortgå, vilket även avslöjades genom massövervakningsprogrammen under ledning av den amerikanska säkerhetsmyndigheten NSA och olika EU-medlemsstaters säkerhetstjänster.

4.

Europaparlamentet uppmanar USA att undersöka och väcka åtal mot de många människorättskränkningarna till följd av CIA:s program för överlämnanden och hemliga interneringar och att alltid tillmötesgå EU-medlemsstaters begäran om information, utlämningar eller effektiva rättsmedel för offer i samband med CIA-programmen.

5.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att undersöka påståendena om att det fanns hemliga fängelser på deras territorier där personer hölls fångna inom ramen för CIA-program och att väcka åtal mot dem som var inblandade i denna verksamhet, med beaktande av alla nya bevis som kommit i dagen.

6.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullt ut undersöka de senaste påståendena om att illegala överlämnanden, interneringar och tortyrhandlingar ägt rum på deras territorium och att åtala de ansvariga.

7.

Europaparlamentet uttrycker oro över hindren för nationella parlamentariska och rättsliga undersökningar om medlemsstaternas inblandning i CIA-programmen, missbruk av statshemligheter och omotiverad hemligstämpling av dokument som lett till att straffrättsliga förfaranden avbrutits och att de som gjort sig skyldiga till människorättskränkningar i praktiken gått straffria.

8.

Europaparlamentet begär att resultaten av befintliga undersökningar av medlemsstaternas inblandning i CIA-programmet, särskilt Chilcot-undersökningen, ska offentliggöras utan ytterligare dröjsmål.

9.

Europaparlamentet begär att en intern EU-strategi för grundläggande rättigheter ska antas och uppmanar kommissionen att föreslå att en sådan strategi och en därmed förknippad handlingsplan ska antas.

10.

Europaparlamentet uppmanar utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, i samarbete med utskottet för utrikesfrågor, och i synnerhet dess underskott för mänskliga rättigheter, att återuppta sin undersökning av ”CIA:s påstådda transport och illegala internering av fångar i europeiska länder” och att rapportera till plenarförsamlingen inom ett år, genom följande:

11.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

25.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/6

—

med beaktande av artiklarna 2, 3, 6, 7 och 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) och artiklarna 4, 16, 20, 67, 68, 70, 71, 72, 75, 82, 83, 84, 85, 86, 87 och 88 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 6, 7, 8, 10.1, 11, 12, 21, 47–50, 52 och 53,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 juni 2014 om genomförandet av strategin för inre säkerhet i Europeiska unionen 2010–2014 (COM(2014)0365),

—

med beaktande av Europols rapport om den rådande situationen för och tendenserna inom terrorismen i Europa (TE-SAT) för 2014,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution av den 24 september 2014 om det hot mot internationell fred och säkerhet som terroristhandlingar utgör (resolution 2178 (2014)),

—

med beaktande av EU:s strategi för inre säkerhet, som antogs vid rådets möte den 25 februari 2010,

—

med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om EU:s strategi för terrorismbekämpning: viktiga framsteg och kommande utmaningar (1),

—

med beaktande av sin rekommendation till rådet av den 24 april 2009 om problemet med etnisk och rasgrundad profilering i samband med terroristbekämpning, brottsbekämpning, invandring, tull och gränskontroll (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 september 2013 om den andra rapporten om genomförandet av strategin för inre säkerhet i EU (3),

—

med beaktande av Europols hotbildsbedömning av internetstödd organiserad brottslighet (Iocta) 2014,

—

med beaktande av Europols hotbildsbedömning av grov och organiserad brottslighet i EU (Socta) 2013,

—

med beaktande av sin debatt vid plenarsammanträdet den 28 januari 2015 om åtgärder mot terrorism,

—

med beaktande av rådets (rättsliga och inrikes frågor) informella möte i Riga den 29–30 januari 2015,

—

med beaktande av sin resolution av den 17 december 2014 om att förnya strategin för inre säkerhet i EU (4),

—

med beaktande av uttalandet från rådets (rättsliga och inrikes frågor) informella möte den 11 januari 2015,

—

med beaktande av slutsatserna från rådets (rättsliga och inrikes frågor) möten den 9 oktober 2014 och 5 december 2014,

—

med beaktande av rapporten av den 24 november 2014 från EU:s samordnare för kampen mot terrorism till Europeiska rådet (15799/14),

—

med beaktande av kommissionens arbetsprogram för 2015 av den 16 december 2014 (COM(2014)0910),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 januari 2014Att förhindra radikalisering som leder till terrorism och våldsam extremism: en skärpning av EU:s insatser (COM(2013)0941),

—

med beaktande av yttrandet från arbetsgruppen för skydd av enskilda med avseende på behandlingen av personuppgifter (den s.k. artikel 29-gruppen) om tillämpning av principerna om nödvändighet och proportionalitet samt uppgiftsskydd inom brottsbekämpningssektorn (yttrande 01/2014),

—

med beaktande av domstolens dom av den 8 april 2014 i de förenande målen C-293/12 och C-594/12, Digital Rights Ireland Ltd och Seitlinger m.fl., och yttrandet från parlamentets rättstjänst om tolkningen av domen,

—

med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Terrorism och våldsbejakande extremism är några av de största hoten mot vår säkerhet och våra friheter.

B.

De tragiska händelserna i Paris nyligen var en påminnelse om att EU står inför ett fortsatt terrorhot i ständig förändring, som under det senaste årtiondet allvarligt har drabbat flera av dess medlemsstater med attacker som riktat in sig inte bara på människor utan även på de värderingar och friheter som EU bygger på.

C.

Säkerhet är en av de rättigheter som garanteras av EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna. Samtidigt är dock grundläggande rättigheter, medborgerliga friheter och proportionalitet ett nödvändigt inslag i en framgångsrik politik för terrorismbekämpning.

D.

Förebyggande strategier för terrorismbekämpning bör bygga på ett mångfasetterat tillvägagångssätt som syftar till att direkt bekämpa förberedande av attacker på EU:s territorium men som även tar fasta på behovet av att ta tag i de bakomliggande orsakerna till terrorism. Terrorism utgör ett globalt hot som kräver åtgärder på lokal, nationell, europeisk och global nivå för att trygga våra medborgares säkerhet, försvara de grundläggande värdena frihet, demokrati och mänskliga rättigheter samt upprätthålla folkrätten.

E.

Sedan den 11 september 2001 har ett flertal allvarliga terroristattacker på europeisk mark, senast i januari i år, starkt påverkat känslan av säkerhet bland EU:s medborgare och invånare. Säkerhetsläget i Europa har under de senaste åren genomgått dramatiska förändringar på grund av nya konflikter och omvälvningar i EU:s omedelbara grannskap, den snabba utvecklingen av ny teknik samt en oroväckande radikalisering som leder till våld och terrorism både i EU och i dess grannländer.

F.

Spridningen av terroristpropaganda underlättas av internet och sociala medier. Genom cyberterrorism kan terroristgrupper knyta nya och upprätthålla befintliga kontakter utan att behöva möta fysiska hinder i form av gränser, vilket därmed minskar deras behov av baser eller fristäder i länderna.

G.

EU står inför ett allvarligt och växande inhemskt hot från ”EU:s utländska stridande”, det vill säga personer som reser till länder som de varken är bosatta eller medborgare i, för att utföra, planera eller förbereda terrordåd eller erbjuda eller genomgå terroristutbildning, även i samband med väpnade konflikter. Uppskattningsvis mellan 3 500 och 5 000 unionsmedborgare har lämnat sina hem för att bli utländska stridande sedan kriget och våldet i Syrien, Irak och Libyen bröt ut. Detta innebär en oerhörd utmaning för EU-medborgarnas säkerhet.

1.

Europaparlamentet fördömer i skarpast möjliga ordalag grymheterna i Paris, och uttrycker på nytt sitt djupaste deltagande med det franska folket och offrens anhöriga och sin enighet i den globala kampen mot terrorismen och mot angreppet mot våra demokratiska värderingar och friheter.

2.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt och kategoriskt alla terrorhandlingar, främjande av terrorism, förhärligande av dem som är inblandade i terrorism och förespråkande av extremistiska våldsbejakande ideologier, oavsett var sådant äger rum eller förespråkas i världen. Parlamentet framhåller att det inte finns någon frihet utan säkerhet och ingen säkerhet utan frihet.

3.

Europaparlamentet oroas över det snabbt växande antalet EU-medborgare som reser till konfliktområden för att ansluta sig till terroristorganisationer och som sedan återvänder till EU:s territorium och utgör en risk för EU:s inre säkerhet och EU-medborgarnas liv. Parlamentet ber kommissionen att föreslå en tydlig och gemensam definition av ”EU:s utländska stridande” för att öka rättssäkerheten.

4.

Europaparlamentet understryker att det behövs mer specialiserade åtgärder mot problemet med att EU-medborgare reser ut för att strida i utländska terroristorganisationer. Parlamentet anser visserligen att lagföring kan vara aktuellt i en del fall men att andra åtgärder bör vidtas för att förhindra radikalisering som leder till våldsbejakande extremism, så att man kan avbryta det resande som företas av europeiska och andra utländska stridande och ta hand om dem som återvänder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att utveckla praxis utgående från de medlemsstater som har infört framgångsrika strategier, handlingsplaner och program på detta område.

5.

Europaparlamentet understryker att hotet från terrorism i allmänhet måste motarbetas med hjälp av en flerdimensionell antiterrorstrategi som på ett heltäckande sätt tar tag i de bakomliggande faktorerna till radikalisering som leder till våldsbejakande extremism, bland annat genom att man främjar social sammanhållning, inkludering samt politisk och religiös tolerans, undviker gettoisering, analyserar och motverkar uppvigling på internet till terrorattacker, förebygger resor som företas i syfte att gå med i terroristorganisationer, förebygger och hejdar rekrytering till och deltagande i väpnade konflikter, stoppar det finansiella stödet till terroristorganisationer och individer som vill ansluta sig till dem, ser till att kraftfulla rättsliga åtgärder vidtas i tillämpliga fall och ger de brottsbekämpande myndigheterna lämpliga verktyg för att kunna utföra sina uppgifter med full respekt för de grundläggande rättigheterna.

6.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att satsa på program som tar tag i de grundläggande orsakerna till radikalisering – såsom utbildningsprogram som främjar integration, social inkludering, dialog, deltagande, jämlikhet, tolerans och förståelse mellan olika kulturer och religioner, och återanpassningsprogram.

7.

Europaparlamentet är djupt bekymrat över radikaliseringen i fängelser och uppmanar medlemsstaterna att utbyta bästa praxis i denna fråga. Parlamentet anser att särskild uppmärksamhet måste ägnas åt fängelser och fängelseförhållanden, med riktade åtgärder för att ta tag i radikaliseringen i dessa miljöer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra mer för att förbättra fångvårdsadministrationen i syfte att göra det lättare att upptäcka interner som förbereder terrordåd, övervaka och förhindra radikaliseringsprocesser och inrätta särskilda program för avhopp, återanpassning och avradikalisering.

8.

Europaparlamentet framhåller det brådskande behovet av att intensifiera det förebygganade arbetet mot radikalisering och främja avradikaliseringsprogram genom större egenmakt och delaktighet för lokalsamfunden och det civila samhället på nationell och lokal nivå, så att spridningen av extremistiska ideologier kan stoppas. Parlamentet uppmanar kommissionen att stärka EU:s nätverk för kunskapsspridning om radikalisering (RAN) – som sammanför alla aktörer som medverkar till att utveckla kampanjer mot radikalisering och inrätta strukturer och processer för avradikalisering av återvändande utländska stridande – och att direkt utmana extremistiska ideologier genom att erbjuda positiva alternativ.

9.

Europaparlamentet stöder antagandet av en europeisk strategi som syftar till att bekämpa terroristpropaganda, radikala nätverk och rekrytering via internet och som bygger vidare på de insatser som redan gjorts och de initiativ som redan tagits på mellanstatlig nivå och på frivillig basis för att främja utbyten av bästa praxis och framgångsrika metoder på detta område.

10.

Europaparlamentet vill att rådet antar en rekommendation om nationella strategier för förebyggande av radikalisering, som tar upp de många olika faktorerna bakom radikalisering och riktar rekommendationer till medlemsstaterna om inrättande av program för avhopp, återanpassning och avradikalisering.

11.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att till fullo utnyttja befintliga plattformar, databaser och varningssystem på europeisk nivå, såsom Schengens informationssystem (SIS) och systemet för förhandsinformation om passagerare (Apis).

12.

Europaparlamentet framhåller att fri rörlighet inom Schengenområdet är en av Europeiska unionens viktigaste friheter och avvisar därför alla förslag om att lägga Schengensystemet på is. Parlamentet uppmanar i stället medlemsstaterna att skärpa de befintliga bestämmelserna, som redan innefattar en möjlighet att tillfälligt införa kontroller av resehandlingar, och att göra bättre bruk av SIS II-systemet. Parlamentet konstaterar att det redan går att göra vissa riktade kontroller av personer i samband med att de passerar yttre gränser.

13.

Europaparlamentet åtar sig att arbeta för att ett direktiv om ett EU-system för passageraruppgifter (EU PNR) ska slutföras. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att redogöra för konsekvenserna av domstolens dom för datalagringsdirektivet (5) och de eventuella följderna för EU PNR-direktivet. Parlamentet uppmanar rådet att göra framsteg med uppgiftsskyddspaketet, så att det skulle kunna vara möjligt att genomföra trepartsdialogerna om både EU PNR-direktivet och uppgiftsskyddspaketet parallellt med varandra. Parlamentet uppmanar kommissionen att bjuda in oberoende experter från brottsbekämpande organ, säkerhetsorgan och underrättelseorgan samt företrädare för artikel 29-gruppen att – i ljuset av säkerhetsbehoven – bidra med synpunkter och principer i fråga om nödvändigheten av PNR och i fråga om PNR:s proportionalitet.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att omedelbart, och därefter regelbundet, utvärdera de nuvarande instrumenten och att göra en tillhörande bedömning av vilka luckor som återstår att täppa till i kampen mot terrorismen, varvid Europeiska rådet regelbundet ska bedöma vilka hot unionen står inför, så att unionen och medlemsstaterna kan vidta effektiva åtgärder. Parlamentet uppmanar kommissionen och rådet att godkänna en förnyad färdplan för terrorismbekämpning som ger ett effektivt svar på befintliga hot och ger verklig säkerhet åt alla och som samtidigt respekterar de rättigheter och friheter som utgör de grundläggande principerna för Europeiska unionen.

15.

Europaparlamentet betonar att strategier för skydd av och stöd till offren och deras anhöriga måste tas med som en väsentlig del av kampen mot terrorismen. Parlamentet uppmanar därför alla medlemsstater att korrekt tillämpa direktiv 2012/29/EU av den 25 oktober 2012 om fastställande av miniminormer för brottsoffers rättigheter och för stöd till och skydd av dem.

16.

Europaparlamentet anser att insatser mot den olagliga handeln med eldvapen bör vara en prioritering för EU i kampen mot grov och organiserad internationell brottslighet. Parlamentet anser särskilt att samarbetet behöver stärkas ytterligare i fråga om mekanismer för informationsutbyte och möjligheterna att spåra och förstöra förbjudna vapen. Parlamentet uppmanar kommissionen att skyndsamt utvärdera EU:s nuvarande bestämmelser om förflyttningar av olagliga eldvapen och sprängladdningar och vapenhandel med anknytning till organiserad brottslighet.

17.

Europaparlamentet välkomnar det kommande antagandet på EU-nivå av en uppdaterad rättslig ram för bekämpande av penningtvätt, och ser detta som ett avgörande steg som måste genomföras på alla nivåer för att fungera effektivt så att man kan ta itu med denna betydande finansieringskälla för terroristorganisationer.

18.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utöka det rättsliga samarbetet på grundval av de EU-instrument som finns att tillgå, framför allt det europeiska informationssystemet för utbyte av uppgifter ur kriminalregister (Ecris), den europeiska arresteringsordern och den europeiska utredningsordern.

19.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att hindra rörligheten för misstänkta terrorister genom att stärka kontrollerna vid de yttre gränserna, genomföra mer systematiska och effektiva kontroller av resehandlingar, bekämpa olaglig vapenhandel och identitetsförfalskning samt identifiera riskområden.

20.

Europaparlamentet oroas över terroristorganisationernas ökade användning av internet och kommunikationsteknik för att kommunicera, planera attacker och sprida propaganda. Parlamentet vill att internetföretag och företag inom sociala medier ska samarbeta med regeringarna, de brottsbekämpande myndigheterna och det civila samhället för att bekämpa detta problem, och samtidigt se till att de allmänna principerna om yttrandefrihet och integritet alltid respekteras. Parlamentet understryker att åtgärder som begränsar användningen och spridningen av uppgifter på internet i terrorismbekämpningssyfte måste vara nödvändiga och proportionerliga.

21.

Europaparlamentet upprepar att all insamling och delgivning av uppgifter, även av EU-organ som Europol, bör vara förenlig med EU:s lagstiftning och nationell lagstiftning och baseras på en konsekvent ram för uppgiftsskydd som erbjuder rättsligt bindande normer för personuppgiftsskydd på EU-nivå.

22.

Europaparlamentet uppmuntrar starkt till bättre informationsutbyte mellan medlemsstaternas brottsbekämpande myndigheter och EU-organen. Parlamentet framhåller vidare behovet av att förbättra, intensifiera och påskynda informationsutbytet mellan brottsbekämpande organ på global nivå. Parlamentet efterlyser ett effektivare samarbete både bland medlemsstaterna och bland tredjeländer genom användning av värdefulla befintliga instrument som exempelvis gemensamma utredningsgrupper, programmet för att spåra finansiering av terrorism och avtalen om passageraruppgifter (PNR), och genom snabbare och effektivare utbyte av relevanta uppgifter och relevant information, med lämpliga garantier för uppgiftsskydd och integritet.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att göra en omfattande utvärdering av EU:s antiterroråtgärder och relaterade åtgärder, i synnerhet av hur de genomförs i lagstiftningen och i praxis i medlemsstaterna och i vilken mån medlemsstaterna samarbetar med EU:s organ på detta område, särskilt Europol och Eurojust, samt en tillhörande bedömning av återstående luckor, genom att tillämpa det förfarande som föreskrivs i artikel 70 i EUF-fördraget, och att införa denna utvärderingsprocess som ett led i den europeiska säkerhetsagendan.

24.

Europaparlamentet understryker att EU-organen och de nationella brottsbekämpande myndigheterna måste bekämpa terroristorganisationernas huvudsakliga inkomstkällor, bland annat penningtvätt, människohandel och olaglig vapenhandel. Parlamentet kräver i detta avseende ett fullständigt genomförande av EU:s lagstiftning på området för att säkerställa en samordnad, EU-övergripande strategi. Parlamentet noterar att medlemsstaterna endast lämnar 50 % av informationen om terrorism och organiserad brottslighet till Europol och Eurojust.

25.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att dra bättre nytta av den unika kapaciteten hos Europol genom att se till att deras nationella enheter ger Europol relevant information på ett mera systematiskt och rutinmässigt sätt. Parlamentet stöder dessutom att det inom Europol inrättas ett europeiskt forum mot terrorism, för att Europol ska kunna maximera sin operativa och tekniska kapacitet och sin underrättelsekapacitet.

26.

Europaparlamentet betonar att de straffrättsliga motåtgärderna via Eurojust måste bli effektivare och mer samordnade och att straffbeläggningen av brott med anknytning till utländska stridande måste harmoniseras över hela EU för att tillhandahålla en rättslig ram och göra det lättare att samarbeta över gränserna, undvika luckor i lagstiftningen och bemöta de praktiska och juridiska utmaningar som insamlandet av bevis i terrorismmål och bevisens tillåtlighet innebär, genom en uppdatering av rambeslut 2008/919/RIF.

27.

Europaparlamentet efterlyser en stark demokratisk och juridisk tillsyn över terrorismbekämpningspolitiken och underrättelsearbetet i EU, med fullständig och oberoende demokratisk kontroll, och framhåller att säkerhetssamarbetet bör vara helt i linje med folkrätten.

28.

Europaparlamentet uppmanar EU att aktivt främja ett globalt partnerskap mot terrorism och att ha ett nära samarbete både med regionala aktörer såsom Afrikanska unionen, Gulfstaternas samarbetsråd och Arabförbundet – i synnerhet de länder som gränsar till Syrien och Irak och de länder som har drabbats hårt av konflikten, till exempel Jordanien, Libanon och Turkiet – och med FN, framför allt dess antiterrorismkommitté. Parlamentet efterlyser i detta hänseende en förstärkt dialog mellan experter på utveckling och säkerhet i EU och i dessa länder.

29.

Europaparlamentet poängterar i synnerhet att EU och dess medlemsstater och partnerländer måste bygga sin strategi för bekämpning av internationell terrorism på rättsstatsprincipen och respekt för de grundläggande rättigheterna. Vidare betonar parlamentet att unionens externa åtgärder mot internationell terrorism först och främst bör syfta till att förebygga, motverka och lagföra terrorism.

30.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten att anta en EU-extern strategi för bekämpning av internationell terrorism, i syfte att ta itu med källorna till internationell terrorism och integrera ett terrorismbekämpningsperspektiv. Parlamentet uppmanar kommissionen och utrikestjänsten att ta fram en strategi för samarbete med tredjeländer inom terrorismbekämpning och att samtidigt se till att internationella människorättsnormer respekteras.

31.

Europaparlamentet uppmanar med kraft EU att se över sin strategi för det södra Medelhavsområdet som ett led i den pågående översynen av den europeiska grannskapspolitiken, och att fokusera på att stödja de länder och aktörer som verkligen tror på gemensamma värderingar och på reformer.

32.

Europaparlamentet framhåller att handlingsplanerna och de politiska dialogerna mellan EU och dess partnerländer måste lägga fokus på att förebygga och motverka radikalisering, bland annat genom att man utökar det internationella samarbetet, utnyttjar befintliga program och befintlig kapacitet och samarbetar med civilsamhällesaktörer i länder av intresse när det gäller att motverka terroristpropaganda och radikal propaganda på internet och via andra kommunikationsmedel.

33.

Europaparlamentet betonar att en heltäckande EU-strategi för åtgärder mot terrorism även måste dra full nytta av unionens utrikes- och utvecklingspolitik för att bekämpa fattigdom, diskriminering och marginalisering, motverka korruption samt främja en god samhällsstyrning och förebygga och lösa konflikter, vilka alla bidrar till att vissa grupper och samhällssektorer marginaliseras och på det sättet blir mer utsatta för propaganda från extremistgrupper.

34.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

25.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/12

—

med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2005 om informationssamhället (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2006 om det europeiska informationssamhället för tillväxt och sysselsättning (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 januari 2008 om det andra mötet i Forumet för förvaltning av Internet (3)(nedan kallat forumet),

—

med beaktande av den principförklaring och den handlingsplan som antogs vid världstoppmötet om informationssamhället (WSIS) i Genève den 12 december 2003,

—

med beaktande av kommissionens meddelande För ett globalt partnerskap i informationssamhället: Att omsätta Genèveprinciperna i handling (COM(2004)0480),

—

med beaktande av Tunisåtagandet och Tunisagendan för informationssamhället, som antogs den 18 november 2005,

—

med beaktande av kommissionens meddelande som uppföljning av WSIS 2006 (COM(2006)0181),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 juni 2010 om förvaltning av Internet – framtida åtgärder (4),

—

med beaktande av uttalandet av den 24 april 2014 från flerpartsmötet Netmundial (Netmundial Multistakeholder Statement),

—

med beaktande av kommissionens meddelande Internetpolitik och förvaltning av internet – Europas roll i utformningen av framtidens internetförvaltning (COM(2014)0072),

—

med beaktande av det gemensamma uttalandet från EU:s delegation till forumet den 2–5 september 2014 i Istanbul,

—

med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Forumets syfte är att fullgöra det mandat som WSIS fastställde beträffande anordnandet av forum för politisk dialog mellan flera berörda parter under demokratiska och öppna former.

B.

Forumets främsta roll och funktion är att diskutera frågor på ett stort antal områden rörande förvaltningen av internet, och att vid behov lägga fram rekommendationer till det internationella samfundet.

C.

Den 20 december 2010 beslutade FN:s generalförsamling att förlänga forumets mandat med ytterligare fem år.

D.

Under 2015 kommer FN:s generalförsamling att diskutera och fatta beslut om huruvida forumets mandat ska förlängas ytterligare.

E.

År 2005 skickade Europaparlamentet en ad hoc-delegation till WSIS, och har sedan dess gjort så för varje årsmöte i forumet.

F.

De ad hoc-delegationer som parlamentet har skickat har, tillsammans med medlemsstaterna och kommissionen, spelat en avgörande roll i fråga om främjandet av europeiska värden och samspelet med de organisationer inom det civila samhället och de företrädare för nationella parlament som har närvarat vid dessa evenemang.

G.

De viktigaste prioriteringarna för EU under det nionde forumet i september 2014 med huvudtemat Sammankoppling av kontinenter för en förbättrad flerpartsförvaltning av internet var följande: utökad tillgång till internet globalt, underhåll av internet som en global, öppen och gemensam resurs, icke-diskriminerande tillgång till kunskap, större ansvarsskyldighet och öppenhet i flerpartsmodellen för förvaltning av internet, förkastande av tanken på ett statskontrollerat internet och erkännande av att våra grundläggande friheter och mänskliga rättigheter är icke förhandlingsbara och måste skyddas på nätet.

H.

Den 27 november 2014 godkände EU:s transport-, telekommunikations- och energiministrar rådets slutsatser, där man framhåller betydelsen av dels en samordnad europeisk ståndpunkt om förvaltningen av internet, dels stödet till stärkandet av forumet som en flerpartsplattform.

I.

I mars 2014 meddelade det amerikanska handelsdepartementets National Telecommunications and Information Administration (NTIA) att man planerade att överföra internetkontrollfunktionerna från IANA (Internet Assigned Numbers Authority) till den globala flerpartsgemenskapen innan det nuvarande kontraktet mellan NTIA och ICANN (Internet Corporation for Assigned Names and Numbers) löper ut i september 2015. Man måste i god tid komma fram till en välavvägd lösning på hur denna överföring ska ske, och resultatet bör vara ett system som inte kan tas över eller manipuleras och som fortsätter att garantera ett stabilt internet.

J.

Vid det möte om den framtida förvaltningen av internet (Netmundial – Global Multistakeholder Meeting) som hölls i april 2014 utarbetades en uppsättning principer för förvaltningen av internet och en färdplan för framtida utveckling av internetekosystemet.

K.

Den tillväxt som är kopplad till internetekonomin beräknas uppgå till nästan 11 procent i EU, med ett bidrag till BNP som förväntas öka från 3,8 procent 2010 till 5,7 procent 2016.

L.

Internet är en grundpelare för den digitala inre marknaden, och främjar bland annat innovation, tillväxt, handel, demokrati, kulturell mångfald och mänskliga rättigheter.

M.

En förutsättning för ett öppet internet bör vara att alla de rättigheter och friheter som människor åtnjuter offline även bör gälla online.

1.

Europaparlamentet uppmanar FN:s generalförsamling att förlänga forumets mandat, öka resurstilldelningen och stärka flerpartsmodellen för förvaltning av internet.

2.

Även om forumet inte kommer att anta några formella slutsatser anser Europaparlamentet att det är EU:s ansvar att stödja denna process och ta upp resultatet av diskussionerna i sina politiska överläggningar som en positiv och konkret utgångspunkt för utformningen av internets framtid på grundval av en flerpartsstrategi.

3.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de berörda EU-institutionerna att fortsatt låta forumet vara en prioriterad fråga och att även framöver stödja forumet och dess sekretariat, samt att bidra till utvecklingen av en effektiv och oberoende organisation som kan utöva sitt mandat och bidra till den framväxande modellen för förvaltning av internet.

4.

Europaparlamentet betonar att parlamentet bör fortsätta att delta i framtida möten i forumet med en betydande delegation för att tillsammans med medlemsstaterna och kommissionen på ett ändamålsenligt sätt bidra till utformningen av en EU-strategi för förvaltningen av internet.

5.

Europaparlamentet betonar att tillgången till internet behöver förbättras över hela världen, och understryker att forumet bör öka möjligheterna för alla parter att delta aktivt.

6.

Europaparlamentet uttrycker sitt starka stöd för flerpartsmodellen för förvaltning av internet, och uppmanar medlemsstaterna, kommissionen och alla relevanta parter att ytterligare stärka hållbarheten i denna modell genom att se till att aktörer och processer på nationell, regional och internationell nivå blir mer inkluderande, insynsvänliga och ansvarsskyldiga.

7.

Europaparlamentet betonar att internationaliseringen av internets kärnfunktioner och centrala organisationer måste slutföras. Parlamentet välkomnar det åtagande som USA:s regering gjorde i mars 2014 om överföring av kontrollen över IANA-funktionerna, och betonar att ICANN måste vara fullständigt ansvarsskyldigt och medge obegränsad insyn.

8.

Europaparlamentet betonar att det finns en fast tidsfrist för när man måste ha slutfört förhandlingarna om IANA-funktionerna som kommer att ge en långsiktig lösning på hur man upprätthåller stabilitet och säkerhet på internet, eftersom det nuvarande avtalet mellan ICANN och USA:s regering om övervakningen av IANA-funktionerna löper ut i september 2015.

9.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att intensifiera sina insatser för att stödja ingåendet av denna nya lägliga överenskommelse.

10.

Europaparlamentet uppmanar berörda EU-institutioner att föreslå EU själv som en första internationell partner till ICANN avseende IANA-funktionerna, inklusive en roll där EU är likställt med USA och andra stater i den förklaring av åtaganden som för närvarande reglerar IANA:s tjänster. Parlamentet ser detta som ett viktigt steg för att säkerställa ICANN:s absoluta neutralitet.

11.

Europaparlamentet betonar att man redan kan dra lärdom av de fruktbara diskussioner som hittills förts i forumet och att man kan bygga vidare på dessa, framför allt i fråga om reglering av elektronisk kommunikation samt uppgifts- och integritetsskydd. Parlamentet anser att forumet behöver föra ytterligare diskussioner om frågor som rör it-säkerhet och it-brott, och dessa diskussioner bör handla om allt ifrån att hitta lösningar för att skydda kritisk infrastruktur till att ge enskilda personer och små företag tillgång till lämpliga verktyg för säker kommunikation, särskilt e-autentisering och kryptering. Parlamentet betonar att man behöver säkerställa ett öppet och oberoende internet som fungerar som en global gemensam resurs, kombinerat med icke-diskriminerande tillgång till kunskap i framtiden, på grundval av parternas initiativ och behov, samt yttrandefrihet.

12.

Europaparlamentet betonar att arbetet måste gå vidare med att säkerställa ett rättsligt skydd för nätneutraliteten – som är en nödvändig förutsättning för att garantera informations- och yttrandefrihet –, att stimulera tillväxt och sysselsättning genom att utveckla innovations- och affärsmöjligheter kopplade till internet, och att främja och skydda den kulturella och språkliga mångfalden.

13.

Europaparlamentet understryker att de grundläggande friheterna och mänskliga rättigheterna är icke förhandlingsbara och måste skyddas både online och offline. Parlamentet beklagar att vissa stater med hjälp av censur och andra begränsningar försöker sätta stopp för sina medborgares möjligheter till global uppkoppling, och motsätter sig bestämt tanken på ett statskontrollerat internet och massövervakning av internet.

14.

Europaparlamentet betonar att rätten till personlig integritet på nätet och användares kontroll över sina personuppgifter har stor ekonomisk och social betydelse. Parlamentet anser att sådana rättigheter är grundläggande för demokrati och ett öppet och neutralt internet och för att alla företag ska ha samma villkor på nätet.

15.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen, rådet, medlemsstaterna och de nationella parlamenten.

25.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/15

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 av den 25 oktober 2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna, och om ändring av Europaparlamentets och rådets förordningar (EG) nr 1924/2006 och (EG) nr 1925/2006 samt om upphävande av kommissionens direktiv 87/250/EEG, rådets direktiv 90/496/EEG, kommissionens direktiv 1999/10/EG, Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/13/EG, kommissionens direktiv 2002/67/EG och 2008/5/EG samt kommissionens förordning (EG) nr 608/2004 (1) (nedan kallad förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna), särskilt artikel 26.6 och 26.7,

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 17 december 2013 om obligatorisk angivelse av ursprungsland eller härkomstplats för kött som används som ingrediens (COM(2013)0755) och kommissionens tillhörande arbetsdokument av den 17 december 2013Origin labelling for meat used as an ingredient: consumers’ attitude, feasibility of possible scenarios and impacts (SWD(2013)0437),

—

med beaktande av kommissionens genomförandeförordning (EU) nr 1337/2013 av den 13 december 2013 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1169/2011 vad gäller angivande av ursprungsland eller härkomstplats för färskt, kylt eller fryst kött av svin, får, get och fjäderfä (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 februari 2014 om kommissionens ovannämnda genomförandeförordning av den 13 december 2013 (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 januari 2014 om livsmedelskrisen, bedrägerier i livsmedelskedjan och kontrollen över detta (4),

—

med beaktande av frågan till kommissionen om ursprungslandsmärkning av kött i bearbetande livsmedel (O-000091/2014 – B8-0101/2015),

—

med beaktande av förslaget till resolution från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet,

—

med beaktande av artiklarna 128.5 och 123.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Enligt artikel 26.6 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna skulle kommissionen senast den 13 december 2013 lägga fram en rapport för parlamentet och rådet om det obligatoriska angivandet av ursprungsland eller härkomstplats för kött som används som ingrediens.

B.

Enligt artikel 26.7 i ovannämnda förordning måste rapporten bland annat beakta konsumentens behov av att bli informerad, huruvida det är genomförbart att tillhandahålla den obligatoriska uppgiften om ursprungsland eller härkomstplats samt en kostnads–nyttoanalys avseende införandet av sådana åtgärder. Dessutom anges det att rapporten får åtföljas av förslag om ändring av relevant EU-lagstiftning.

C.

Den 17 december 2013 offentliggjorde kommissionen i vederbörlig ordning sin rapport om obligatorisk angivelse av ursprungsland eller härkomstplats för kött som används som ingrediens och ett tillhörande arbetsdokument, Origin labelling for meat used as an ingredient: consumers’ attitude, feasibility of possible scenarios and impacts.

D.

Beroende på medlemsstat uppskattas 30–50 procent av den totala mängden kött från slaktade djur bearbetas till köttingredienser i livsmedel, framför allt till malet kött, köttberedningar och köttprodukter.

E.

Det återstår nu för kommissionen att lägga fram eventuella uppföljande lagstiftningsförslag. Ytterligare lämpliga steg kommer att tas efter diskussioner i parlamentet och rådet.

F.

De befintliga spårbarhetssystemen i EU är inte lämpliga när det gäller att överföra uppgifter om ursprung längs livsmedelskedjan, enligt ovannämnda rapport från kommissionen om obligatorisk angivelse av ursprungsland eller härkomstplats för kött som används som ingrediens.

G.

Enligt artikel 26.2 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna är angivande av ursprungsland eller härkomstort obligatoriskt i de fall där underlåtenhet att lämna sådana uppgifter skulle kunna vilseleda konsumenterna i fråga om livsmedlets rätta ursprungsland eller härkomstort, i synnerhet om den information som åtföljer livsmedlet eller etiketten som helhet annars skulle antyda att livsmedlet har ett annat ursprungsland eller en annan härkomstort.

H.

Den konsekvensanalys som förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna grundas på visade att köttets ursprung förefaller att vara den viktigaste frågan för konsumenterna i hela EU (5).

I.

Enligt FCEC:s (Food Chain Evaluation Consortium) konsumentundersökning från 2013 om ursprungsmärkning av olika livsmedelsgrupper var intresset störst för ursprungsmärkning av köttbaserade livsmedel. När man gör en mer ingående undersökning av olika typer av bearbetade köttbaserade produkter visar undersökningsresultaten däremot att mer än 90 procent av de tillfrågade konsumenterna anser att det är viktigt att ursprung anges.

1.

Europaparlamentet konstaterar att det är obligatoriskt att ange ursprung för obearbetat nötkött och obearbetade nötköttsprodukter i EU till följd av krisen med bovin spongiform encefalopati (BSE) (6) och att det finns EU-bestämmelser om märkning av nötkött sedan den 1 januari 2002. Dessa märkningskrav omfattar redan födelseort, uppfödningsort och slaktort.

2.

Europaparlamentet anser att de ovannämnda kraven på obearbetat nötkött och obearbetade nötköttsprodukter har medfört att konsumenterna ställer högre krav på information om ursprunget för andra typer av färskt kött som konsumeras i stor mängd i unionen, liksom om kött som används som ingrediens i bearbetade livsmedel.

3.

Europaparlamentet konstaterar att det i skäl 31 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna understryks att köttets ursprung är den viktigaste frågan för konsumenterna, och att konsumenterna därför vill ha ordentlig information om köttets ursprungsland. Parlamentet påpekar att det i skäl 31 dessutom stadgas att kraven på obligatorisk ursprungsmärkning bör beakta proportionalitetsprincipen och den administrativa bördan för livsmedelsföretagarna och tillsynsmyndigheterna.

4.

Europaparlamentet understryker att 90 procent av företagen inom köttbearbetningsindustrin är små och medelstora företag. Parlamentet betonar de små och medelstora företagens särskilda roll för att skapa tillväxt och sysselsättning, deras bidrag till en konkurrenskraftig europeisk ekonomi och deras engagemang för säkra och högkvalitativa livsmedel. Parlamentet anser att det är mycket viktigt att man inrättar likvärdiga förutsättningar för aktörerna inom denna sektor.

5.

Europaparlamentet upprepar sin oro över livsmedelsbedrägeriernas potentiella inverkan på livsmedelssäkerheten, konsumenthälsan, konsumentförtroendet, livsmedelskedjans funktionssätt och jordbruksprisernas stabilitet, och framhåller vikten av att man gör livsmedelsbedrägerier till en prioriterad fråga och därigenom snabbt återställer de europeiska konsumenternas förtroende.

6.

Europaparlamentet anser att märkningen av ursprungsland eller härkomstort för kött och köttprodukter inte i sig förebygger bedrägerier, men anser dock att ett strikt spårbarhetssystem bidrar till upptäckt av eventuella överträdelser och till åtgärder mot dem. Den senaste tidens livsmedelsskandaler, bland annat det bedrägliga ersättandet av nötkött med hästkött, har visat att konsumenterna vill ha strängare regler för spårbarhet och konsumentinformation. Parlamentet påpekar att strängare regler för spårbarhet också skulle göra det möjligt för myndigheterna att utreda livsmedelsbedrägerier på ett effektivare sätt.

7.

Europaparlamentet betonar vikten av att man betraktar hästkött såsom kött som används som ingrediens i bearbetade livsmedel, utöver nötkött och kött från svin, får, get och fjäderfä, eftersom det utgör en betydande andel av det kött som används i bearbetade livsmedel.

8.

Europaparlamentet understryker vidare att kommissionen i sin egen rapport bekräftar att över 90 procent av de tillfrågade konsumenterna anser det viktigt med ursprungsmärkning på bearbetade livsmedel (7). Parlamentet konstaterar att detta är en av flera faktorer som kan påverka konsumentbeteendet.

9.

Europaparlamentet anser att ursprungsmärkning av kött som används som livsmedelsingrediens kommer att bidra till bättre spårbarhet längs livsmedelskedjan, stabilare förbindelser mellan köttleverantörer och bearbetningsföretag samt ökad noggrannhet från livsmedelsföretagens sida när de väljer sina leverantörer och produkter.

10.

Europaparlamentet anser att livsmedelsmärkningen bör ge konsumenterna tydlig och lättbegriplig information samtidigt som den gör det möjligt för företagen i EU att verka på ett ekonomiskt hållbart sätt och på villkor som är godtagbara för konsumenternas köpkraft.

11.

När det gäller inverkan på priserna påpekar Europaparlamentet att de forskningsresultat som en fransk konsumentorganisation lagt fram skiljer sig mycket från de resultat som kommissionen kommit fram till i sin rapport om kostnaderna för att införa ursprungslandsmärkning. Parlamentet rekommenderar att denna fråga utreds ytterligare för att man ska få en klarare bild av de eventuella priseffekterna, under förutsättning att en sådan utredning görs tillsammans med konsumentorganisationer och inte försenar lagstiftningsförslag.

12.

Europaparlamentet noterar att ursprungslandsmärkning kommer att bli obligatoriskt för obearbetat kött från svin, får, get och fjäderfä från och med april 2015. Detta måste beaktas vid bedömningen av kostnaderna för att lämna uppgifter om ursprung för de här typerna av kött när de används som ingrediens.

13.

Europaparlamentet konstaterar att det nuvarande systemet med frivillig uppgift om ursprung kan ge konsumenterna vilseledande information.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över sådana frivilliga system för ursprungsmärkning och föreslå tydliga, konsekventa, harmoniserade och genomförbara bestämmelser när producenterna beslutar att tillämpa frivillig ursprungsmärkning.

15.

Europaparlamentet konstaterar vidare att det visserligen anges i kommissionens rapport att krav på en EU/icke-EU-ursprungsmärkning skulle medföra lägre kostnader, men att undersökningar som utförts av den europeiska konsumentorganisationen BEUC och som omfattar vissa medlemsstater visar att detta inte skulle vara en acceptabel lösning för konsumenterna (8).

16.

Europaparlamentet anser att kommissionen bör titta närmare på vissa europeiska återförsäljares och producenters praxis (som redan är relativt utbredd) i fråga om ursprungsmärkning av kött i bearbetade livsmedel och rapportera om sina resultat.

17.

Europaparlamentet uppmanar på nytt kommissionen att vidta alla nödvändiga åtgärder för att göra förebyggandet och bekämpandet av livsmedelsbedrägerier till ett stående inslag i EU:s politik och att ta itu med strukturella brister inom den övergripande livsmedelskedjan, särskilt genom utökade och stärkta kontroller.

18.

Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att anta en genomförandeakt avseende tillämpningen av artikel 26.3 i förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna, vilken hänför sig till märkning av ursprungsland för primära ingredienser såvida detta inte är samma land som livsmedlets ursprungsland.

19.

Europaparlamentet uppmanar bestämt kommissionen att följa upp sin rapport med förslag till rättsakter om införande av en skyldighet att ange ursprung för kött i bearbetade livsmedel, i syfte att säkerställa ökad insyn i hela livsmedelskedjan och bättre information till konsumenterna i EU. I det sammanhanget bör kommissionen ta hänsyn till sina konsekvensbedömningar och samtidigt undvika onödiga kostnader och administrativa bördor.

20.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

25.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/19

—

med beaktande av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stilla havet (AVS), å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 (1) (Cotonouavtalet) och ändrat för första gången i Luxemburg den 25 juni 2005 (2) och för andra gången i Ouagadougou den 22 juni 2010 (3),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 13 juni 2013 om utkastet till rådets beslut om ingående av avtalet om ändring för andra gången av partnerskapsavtalet mellan medlemmarna i gruppen av stater i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet, å ena sidan, och Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å andra sidan, undertecknat i Cotonou den 23 juni 2000 och ändrat första gången i Luxemburg den 25 juni 2005 (4),

—

med beaktande av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens arbetsordning, som antogs den 3 april 2003 (5) och senast ändrades i Addis Abeba (Etiopien) den 27 november 2013 (6),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 233/2014 av den 11 mars 2014 om upprättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete för perioden 2014-2020 (7),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 11 december 2013 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett finansieringsinstrument för utvecklingssamarbete (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 mars 2013 om förberedelse av den fleråriga finansieringsramen för finansieringen av EU:s samarbete med staterna i Afrika, Västindien och Stillahavsområdet samt de utomeuropeiska länderna och territorierna under perioden 2014-2020 (elfte Europeiska utvecklingsfonden) (9),

—

med beaktande av sina beslut av den 3 april 2014 om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för åttonde, nionde och tionde Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2012 (10) och av den 3 april 2014 om avslutandet av räkenskaperna för åttonde, nionde och tionde Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2012 (11), och av sin resolution av den 3 april 2014 med de iakttagelser som utgör en del av beslutet om ansvarsfrihet för genomförandet av budgeten för åttonde, nionde och tionde Europeiska utvecklingsfonden för budgetåret 2012 (12),

—

med beaktande av de resolutioner som antogs av den gemensamma parlamentariska AVS–EG-församlingen den 27 november 2013 om följande: respekt för rättsstatsprincipen – den roll som innehas av ett opartiskt och oberoende rättsväsen; syd-syd-samarbetet och trepartssamarbetet: möjligheter och utmaningar för AVS-länderna; de sociala och miljömässiga effekterna av betesbruk i AVS-länderna och säkerhet i området kring de stora sjöarna,

—

med beaktande av de resolutioner som antogs av den gemensamma parlamentariska AVS–EG-församlingen den 19 juni 2013 om följande: återkommande hot mot demokratin och den politiska stabiliteten i AVS-länderna till följd av militärkupper samt världssamfundets roll; avtal om ekonomiskt partnerskap – vägen framåt; hälso- och sjukvårdspersonal i AVS-länderna; situationen i Republiken Guinea och situationen i Centralafrikanska republiken,

—

med beaktande av de resolutioner som antogs av den gemensamma parlamentariska AVS–EG-församlingen den 29 november 2012 om följande: den politiska och humanitära krisen i Somalia: utmaningar för Europeiska unionen och AVS-gruppen; IKT-baserat företagande och dess inverkan på utvecklingen i AVS-länderna; vikten av tillgång till energi för en hållbar ekonomisk utveckling och uppnåendet av millennieutvecklingsmålen,

—

med beaktande av de resolutioner som antogs av den gemensamma parlamentariska AVS–EG-församlingen den 30 maj 2012 om följande: Libyen-konfliktens politiska inverkan på närliggande AVS- och EU-länder; prisvolatilitet – hur de globala marknaderna för jordbruksprodukter fungerar och hur de påverkar AVS-ländernas livsmedelsförsörjning; de sociala och miljömässiga konsekvenserna av gruvdrift i AVS-länderna,

—

med beaktande av den kommuniké som antogs den 19 juli 2013 i Abuja (Nigeria) vid den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens regionala möte för staterna i Västafrika (13),

—

med beaktande av den kommuniké som antogs den 16 februari 2013 i Santo Domingo (Dominikanska republiken) vid den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens regionala möte för staterna i Västindien (14),

—

med beaktande av den kommuniké som antogs den 20 juli 2012 i Apia (Samoa) vid den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens regionala möte för staterna i Stillahavsområdet (15),

—

med beaktande av den kommuniké som antogs den 24 februari 2012 i Lusaka (Zambia) vid den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens regionala sammanträde för staterna i Södra Afrika (16),

—

med beaktande av uppförandekoden för ledamöter i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen som deltar i valobservatörsuppdrag, antagen den 19 juni 2013,

—

med beaktande av FN:s millennieförklaring av den 18 september 2000 där världssamfundet gemensamt fastställer millennieutvecklingsmålen i syfte att utrota fattigdomen,

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Att göra EU:s utvecklingspolitik mer effektiv: en agenda för förändring (COM(2011)0637),

—

med beaktande av artikel 52 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling (A8-0012/2015), och av följande skäl:

A.

Den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen har en unik ställning, eftersom det är den enda multilaterala interparlamentariska församling som inrättats i enlighet med ett internationellt avtal, Cotonouavtalet.

B.

Den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen har kommit att bli en äkta parlamentarisk församling, som fungerar som ett forum för en öppen och uppriktig diskussion av frågor av central betydelse för utvecklingssamarbetet. Den bidrar också i betydande utsträckning till partnerskapet på lika villkor mellan AVS-länderna och EU.

C.

Cotonouavtalet mellan medlemmarna i gruppen av AVS-stater och EU är inriktat på målet att minska och i slutändan utrota fattigdomen. Samarbetet bör också bidra till hållbar ekonomisk utveckling, vilket är en viktig grund för varaktig fred och säkerhet samt för demokratisk och politisk stabilitet i AVS-länderna.

D.

Under 2013 anordnades undersökningsuppdrag till Mali i syfte att öka kunskaperna om den bräckliga situationen i landet, till Liberia i syfte att bidra till den politiska dialogen i enlighet med vad som föreskrivs i artikel 8 i Cotonouavtalet och till Haiti i syfte att kontrollera återuppbyggnaden och den politiska situationen.

E.

Efter det att församlingen antog en uppförandekod för ledamöter av församlingen som deltar i valobservatörsuppdrag har det skapats ett nytt klimat som bidrar till mervärde, t.ex. i fallet med den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens gemensamma uppdrag till presidentvalet i Mali och till parlamentsvalet och den andra omgången av presidentvalet i Madagaskar.

F.

Översynen av Cotonouavtalet 2010 stärkte den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens roll och dess regionala aspekter.

G.

Det bör säkerställas att församlingen deltar till fullo inom ramen för den politiska dialog som förs i enlighet med artikel 8 i Cotonouavtalet.

H.

Det vore viktigt att stimulera en regelbunden informell dialog, grundad på en omfattande analys, med olika grupper av berörda officiella och inofficiella aktörer, i olika AVS–EU-forum (den gemensamma parlamentariska församlingen, AVS–EU-ministerrådet, den privata sektorn och dialoger inom det civila samhället i AVS-länderna och EU) och i andra forum som inte har direkta intressen i AVS–EU-världen.

I.

Under perioden 2003–2013 hölls nästan alla de möten som anordnades av den gemensamma parlamentariska församlingens europeiska del i princip i det land som innehade det roterande ordförandeskapet för Europeiska unionens råd. De roterande ordförandeskapen måste respektera de åtaganden som gjorts i Cotonouavtalet i detta hänseende.

J.

Den snabba tillväxten i Briks-länderna (Brasilien, Ryssland, Indien, Kina och Sydafrika) och i andra tillväxtekonomier på det globala planet samt i AVS-länderna och AVS-regionerna påverkar i allt större utsträckning AVS-gruppen och de nuvarande förbindelserna mellan AVS-länderna och EU.

K.

Enligt de nya resebestämmelser som antagits av Europaparlamentets presidium får ackrediterade ledamotsassistenter inte längre bistå ledamöterna under den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens plenarsammanträden, vilket får stora konsekvenser för parlamentsarbetet.

1.

Europaparlamentet välkomnar att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen, såsom en av Cotonouavtalets gemensamma institutioner, fortsätter att fungera som en ram för en öppen, demokratisk och vittomfattande dialog mellan ledamöter av Europaparlamentet och parlamentariker från AVS-länderna om genomförandet av detta avtal, inbegripet granskning av det utvecklingssamarbete som sker genom Europeiska utvecklingsfonden och ingående och genomförande av avtalen om ekonomiskt partnerskap. Parlamentet välkomnar församlingens förmåga att fungera som ett forum där svåra och kontroversiella frågor kan diskuteras öppet och uppriktigt. Parlamentet anser därför att det framtida avtal som ska ersätta Cotonouavtalet måste innehålla ett uttryckligt omnämnande av förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet, vilket Europaparlamentet har krävt vid upprepade tillfällen.

2.

Europaparlamentet betonar behovet att stärka den politiska dialogen och framhäver i detta sammanhang även den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens roll när det gäller att främja och försvara de principer som fastslås i artikel 9 i Cotonouavtalet, särskilt rättsstatsprincipen och principen om god samhällsstyrning.

3.

Europaparlamentet betonar mervärdet av att hålla församlingens möten i de EU-medlemsstater som innehar EU:s roterande ordförandeskap, och anser att denna rotation bör fortsätta i framtiden. Parlamentet oroar sig över de olyckliga omständigheter som ledde till att det irländska ordförandeskapet inte ställde upp som värd för det 25:e mötet. Parlamentet lovordar däremot Danmarks regering som gick med på att stå som värd för det mycket lyckade 23:e mötet i Horsens, där det skapades kontakter på kultur- och utbildningsområdet mellan invånare i Horsens och delegater från AVS-länderna. Parlamentet beklagar djupt det bristande intresse som några av de EU-medlemsstater som har innehaft, eller som i framtiden förväntas inneha, EU:s roterande ordförandeskap har visat för att stå som värd för den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens sammanträden. Parlamentet uppmanar de EU-medlemsstater som innehar EU:s roterande ordförandeskap att engagera sig mer i arbetet med att förbereda, organisera och stå som värd för församlingens sammanträden.

4.

Europaparlamentet understryker betydelsen av den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens möten, inbegripet mötena i de ständiga utskotten, men beklagar att deltagandet mellan EU-medlemmar och AVS-medlemmar ofta har varit ojämnt och oroar sig över att antalet deltagande Europaparlamentsledamöter har sjunkit, särskilt under omröstningarna. Parlamentet noterar att deltagandet har varit jämnare i uppdragen, t.ex. de regionala mötena, och hoppas att dessa exempel kommer att följas för möten som församlingen i framtiden kommer att hålla i Bryssel.

5.

Europaparlamentet påminner om det åtagande som gjorts av den avgående vice ordföranden/höga representanten om att Europeiska unionens råd bör vara representerat på ministernivå vid församlingens möten, och uppmanar den tillträdande vice ordföranden/höga representanten att respektera detta åtagande.

6.

Europaparlamentet påminner om AVS–EU-ministerrådets skyldighet att lägga fram en årlig rapport för församlingen om genomförandet av Cotonouavtalet, vilken bör innehålla politiska, socioekonomiska och miljömässiga inslag och inte bara utgöra en sammanställning av hållna möten.

7.

Europaparlamentet påminner om att de gemensamma institutionerna i enlighet med artikel 14 i det ändrade Cotonouavtalet ska sträva efter att åstadkomma samordning, samstämmighet och komplementaritet samt ett välfungerande och ömsesidigt informationsflöde. Parlamentet anser att på samma sätt som Europaparlamentets talman bjuds in att delta vid Europeiska rådets möten bör den gemensamma församlingens två ordförande ges tillfälle att delta i AVS–EU-ministerrådets möten. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att ytterligare förbättra det befintliga samarbetet och att se till att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen bjuds in att delta vid nästa möte i det gemensamma ministerrådet.

8.

Europaparlamentet betonar vilken viktig roll AVS-ländernas nationella parlament, lokala myndigheter och icke-statliga aktörer spelar i förberedandet och övervakningen av landstrategidokumenten och de regionala strategidokumenten och i genomförandet av Europeiska regionala utvecklingsfonden. Parlamentet uppmanar kommissionen och AVS-ländernas regeringar att garantera deras engagemang genom att i god tid förse AVS-ländernas parlament med all tillgänglig information och genom att bistå dem i utövandet av demokratisk kontroll, särskilt med hjälp av kapacitetsuppbyggnad.

9.

Europaparlamentet noterar det arbete som gjorts av arbetsgrupperna i Europaparlamentets utskott för utveckling när det gäller granskning av bedömningen och övervakningen av programdokument för AVS-länderna och AVS-regionerna inom ramen för elfte Europeiska utvecklingsfonden, och efterlyser ett förfarande för att rapportera till AVS-medlemmarna om resultaten av denna process.

10.

Europaparlamentet uppskattar att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens presidium inte längre sysslar enbart med administrativa frågor utan också använder sina möten för politiska diskussioner, genom att på föredragningslistan för sina möten i Bryssel och Addis Abeba ha tagit upp frågor av ömsesidigt intresse, såsom frågan om AVS–EU-förbindelserna efter 2020. Parlamentet anser att man bör fortsätta med denna praxis i framtiden.

11.

Europaparlamentet uppmanar den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens presidium att slå in på en mer strategisk väg när det gäller församlingens arbetsprogram och de ständiga utskottens val av rapporter för att se till att rapporterna är nära kopplade till församlingens strategiska mål och bidrar framför allt till förhandlingarna om utvecklingsramen efter 2015 och AVS–EU-förbindelserna efter 2020.

12.

Europaparlamentet bekräftar på nytt sin oro över det försämrade politiska och humanitära läget i flera AVS-länder och AVS-regioner, inklusive över de följder som en sådan försämring får på olika nivåer både inom länderna och regionerna själva och över gränserna, och uttrycker solidaritet med de drabbade befolkningarna. Parlamentet uppmanar den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen att fortsätta att övervaka läget i AVS-länder i kris, att fästa större uppmärksamhet vid länder som uppvisar tecken på instabilitet och att uppmana AVS- och EU-länderna att på ett samordnat sätt bekämpa ebolautbrottet i Västafrika.

13.

Europaparlamentet välkomnar att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen får en allt mer parlamentarisk – och därmed politisk – karaktär, vilket tillsammans med allt aktivare ledamöter och högre kvalitet på debatterna utgör en viktig del i partnerskapet mellan AVS och EU. Parlamentet uppmanar den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen att stärka dialogen om mänskliga rättigheter i linje med FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna och med Cotonouavtalet, och att föra upp denna dialog på sina föredragningslistor som en återkommande punkt.

14.

Europaparlamentet uppmärksammar att det pågår en diskussion om förbindelserna mellan AVS och EU efter 2020 och om AVS-gruppens framtid, och betonar att den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen bör spela en viktig roll i denna process. Parlamentet understryker i detta avseende att det behövs en omfattande och förstärkt gemensam parlamentarisk granskning, oberoende av vad slutresultatet blir. Parlamentet betonar att det eventuella framtida avtal som ska ersätta Cotonouavtalet bör innehålla ett uttryckligt omnämnande av förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning eller könsidentitet, vilket Europaparlamentet har krävt vid upprepade tillfällen.

15.

Europaparlamentet upprepar sin djupa oro över antagandet av och diskussionen om lagstiftning som ytterligare kriminaliserar homosexualitet i vissa AVS-länder. Parlamentet uppmanar den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen att föra upp detta ämne på föredragningslistan för sina debatter. Parlamentet anser att man måste förstärka principen om icke-förhandlingsbara människorättsklausuler och skärpa påföljderna om dessa klausuler inte efterlevs, bland annat i de fall då det rör sig om diskriminering på grund av kön, ras eller etniskt ursprung, religion eller övertygelse, funktionsnedsättning, ålder, sexuell läggning eller könsidentitet eller gentemot hiv/aids-drabbade.

16.

Europaparlamentet anser att diskussionen om tiden efter Cotonouavtalet bör vara en möjlighet att noggrant analysera både brister och framgång i det nuvarande avtalet i fråga om hållbar socioekonomisk utveckling i AVS-länderna. Parlamentet anser även att allt framtida utvecklingssamarbete och ekonomiskt samarbete mellan AVS-länderna och EU, liksom handels- och investeringsavtal, bör garantera att inget AVS-land förlorar på det.

17.

Europaparlamentet uppmanar den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens presidium att inom församlingen utnämna två ständiga föredragande på området konsekvent politik för utveckling som ska samarbeta nära med Europaparlamentets ständiga föredragande på motsvarande område, och utarbeta en halvårsrapport om genomförandet av artikel 12 i det reviderade Cotonouavtalet.

18.

Europaparlamentet anser att man i samband med den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens sammanträden även bör hålla möten med organisationer i det civila samhället i de berörda länderna. Tanken bakom detta är att verka för en bredare vision och dra nytta av deras samlade erfarenheter och verksamhet, med särskild fokus på bästa praxis, för att knyta starkare band med dessa organisationer.

19.

Europaparlamentet anser att avtal om ekonomiska partnerskap med AVS-länder bör tjäna sådana utvecklingsmål som återspeglar både nationella och regionala intressen och AVS-befolkningarnas behov, i syfte att minska fattigdomen, uppnå millennieutvecklingsmålen och se till att de grundläggande mänskliga rättigheterna respekteras, däribland de socioekonomiska rättigheterna, såsom rätten till mat och rätten till tillgång till grundläggande offentliga tjänster.

20.

Europaparlamentet uppmanar den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen att utarbeta en gemensam strategi för fastställandet av den framtida utvecklingsramen efter 2015. Parlamentet uppmuntrar AVS-medlemmarnas engagemang i förhandlingarna om de nya målen för hållbar utveckling.

21.

Europaparlamentet välkomnar att det hölls framgångsrika regionala möten, såsom anges i Cotonouavtalet och den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingens arbetsordning, under 2012 och 2013. Parlamentet konstaterar att dessa möten möjliggör en verklig diskussion om regionala frågor, inklusive konfliktförebyggande och konfliktlösning, regional integration och regionalt samarbete samt förhandlingar om avtal om ekonomiskt partnerskap som är förenliga med WTO:s bestämmelser. Parlamentet lovordar organisatörerna av de framgångsrika mötena i Nigeria, Dominikanska republiken, Samoa och Zambia.

22.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är med de seminarier som anordnas under den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens plenarsammanträden som ett komplement till plenardebatterna. Parlamentet uppmanar presidiet, som är ansvarigt för att övervaka hur församlingens resolutioner och beslut följs upp, att stärka sin roll och att se till att det sker en uppföljning med ordföranden och föredraganden för det ständiga utskottet i fråga.

23.

Europaparlamentet välkomnar att parlamentets medordförande i den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingen deltagit i EU:s utvecklingsministrars informella möten och vid det sjunde toppmötet för AVS-ländernas stats- och regeringschefer.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att i förväg lämna skriftliga svar på de muntliga frågor som läggs fram vid församlingens möten.

25.

Europaparlamentet uppmanar de stater som ännu inte har gjort det att ratificera det reviderade Cotonouavtalet.

26.

Europaparlamentet uttrycker sin uppskattning för kommissionsledamot Piebalgs starka engagemang i församlingens arbete och hans värdefulla bidrag till detta arbete.

27.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, AVS-rådet, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, den gemensamma parlamentariska AVS–EU-församlingens presidium samt Danmarks, Surinams, Irlands och Etiopiens regeringar och parlament.

25.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/25

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Burundi, särskilt resolutionen av den 18 september 2014 om Burundi, särskilt fallet Pierre Claver Mbonimpa (1),

—

med beaktande av Cotonouavtalet,

—

med beaktande av uttalandet från FN:s säkerhetsråd av den 10 april 2014 om situationen i Burundi,

—

med beaktande av Arushaavtalet för fred och försoning,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 22 juli 2014 om området kring de stora sjöarna,

—

med beaktande av rapporterna från FN-kontoret i Burundi,

—

med beaktande av EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare och om yttrandefrihet, samt rådets slutsatser från juni 2014 om ett åtagande att intensifiera arbetet avseende människorättsförsvarare,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna,

—

med beaktande av Afrikanska stadgan om demokrati, val och samhällsstyrning,

—

med beaktande av yttrandet av den 25 april 2013 från den nationella rådgivande kommissionen för de mänskliga rättigheterna,

—

med beaktande av uttalandet av den 10 september 2014 från EU:s delegation till Burundi,

—

med beaktande av den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter,

—

med beaktande av Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Den 20 januari 2015 greps och häktades människorättsförsvararen Bob Rugurika, chef för Radio Publique Africaine, av de burundiska myndigheterna. Rugurika hade vägrat att avslöja sina källor några dagar efter att hans radiokanal sänt ett antal undersökande reportage om hur tre äldre italienska nunnor, Lucia Pulici, Olga Raschietti och Bernadetta Boggian, i september 2014 dödades i staden Kamenge norr om Bujumbura.

B.

I sändningarna förekom anklagelser om att högt uppsatta underrättelsetjänstemän skulle ha varit inblandade i dödsfallen. Dessa erbjöds att kommentera saken före sändningarna.

C.

De burundiska myndigheterna har inte lagt fram några bevis som rättfärdigar att Rugurika häktades på grund av ”kränkning av den allmänna solidariteten, brott mot utredningssekretessen, härbärgering av brottsling och delaktighet i mord”. Gripandet ingår i ett mönster av regeringsangrepp på yttrandefriheten inriktade på journalister, aktivister och medlemmar av politiska partier. Angreppen har trappats upp inför de val som ska hållas i Burundi i maj och juni 2015.

D.

Internationell människorättslagstiftning, däribland Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter och den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter, som båda ratificerats av Burundi, slår tydligt fast att häktning ska baseras på trovärdiga och rättsligt motiverade anklagelser. De burundiska myndigheterna har inte lagt fram några belägg för att häktningen av Rugurika var nödvändig.

E.

Detta är inte första gången den burundiska regeringen försöker hindra medier och människorättsgrupper från att publicera känslig information och rapportera om påstådda regeringsövergrepp. Trots dessa ständiga trakasserier har journalister inte dragit sig för att dokumentera och rapportera om kontroversiella ämnen, till exempel om Pierre Claver Mbonimpa, en ledande människorättsförsvarare som greps i maj 2014 för sina uttalanden i Radio Publique Africaine. Han frigavs senare, men anklagelserna mot honom står kvar.

F.

I juni 2013 antog Burundi en restriktiv presslag som inskränker mediernas frihet och begränsar antalet ämnen som journalister får rapportera om; rapportering om ämnen som den allmänna ordningen och säkerheten är potentiellt straffbelagda. Burundis journalistfack har tagit saken till Östafrikanska domstolen.

G.

Ett antal restriktiva lagar som antagits inför valen 2015, däribland medielagen från april 2013, har förvärrat de trakasserier och hot som sedan 2010 har drabbat journalister och andra kritiska röster som påtalat politiska mord, korruption och ett svagt styre i landet.

H.

Burundi ligger på plats 142 av 180 länder i 2014 års pressfrihetsindex från Reportrar utan gränser.

I.

Den särskilda rapportören om människorättsförsvarare i Afrika, Reine Alapini-Gansou, har fördömt gripandet och begärt att Bob Rugurika omedelbart ska försättas på fri fot, och har påmint de burundiska myndigheterna om deras skyldigheter enligt förklaringen om yttrandefrihetens principer i Afrika och enligt förklaringarna från Kigali och Grand Bay.

J.

Yttrandefriheten garanteras av Burundis konstitution och av internationella och regionala fördrag som Burundi ratificerat och är dessutom en del av landets nationella strategi för ett gott samhällsstyre och korruptionsbekämpning och en nödvändig förutsättning för att fria och rättvisa val ska kunna hållas under 2015 och för att valresultaten ska kunna accepteras av alla deltagare.

K.

En fri, rättvis, öppen och fredlig valprocess 2015 kommer att göra det möjligt för landet, som fortfarande befinner sig i en postkonfliktsituation, att ta sig ur det politiska dödläge som uppstod i och med valprocessen 2010.

L.

Efter parlamentets resolution av den 18 september 2014, särskilt hänvisningen till artikel 96 i Cotonouavtalet, har EU:s företrädare insisterat på att alla politiska krafter i landet måste få lov att delta i valprocessen i enlighet med färdplanen och uppförandekoden.

M.

Burundis regering har bekräftat sitt åtagande att agera för att se till att förhandlingarna med alla politiska krafter i landet sker i överensstämmelse med de båda ovanstående dokumenten, och har upprepat sin vädjan till EU och dess medlemsstater att tillhandahålla materiel och ekonomiskt stöd till den pågående valprocessen och att skicka observatörsuppdrag till Burundi före, under och efter valen.

N.

EU anslog nyligen 432 miljoner euro till Burundi från Europeiska utvecklingsfonden 2014–2020 för att bland annat hjälpa till med att stärka samhällsstyret och det civila samhället.

O.

Burundi befinner sig alltjämt i sin värsta politiska kris sedan landet 2005 tog sig ur det tolv år långa inbördeskriget. Detta skapar nya hot inte bara mot landets utan även mot grannländernas inre stabilitet i en redan skakig region på den afrikanska kontinenten.

1.

Europaparlamentet fördömer den orättfärdiga häktningen av Bob Rugurika och kräver att han omedelbart och villkorslöst ska försättas på fri fot. Parlamentet uppmanar samtidigt myndigheterna att fortsätta utredningarna av de tre italienska nunnornas tragiska död och ställa de ansvariga inför rätta. Parlamentet begär även att det tillsätts en oberoende utredning av de tre nunnornas död.

2.

Europaparlamentet fördömer alla kränkningar av de mänskliga rättigheterna i Burundi och de restriktiva lagar som införts inför president- och parlamentsvalen 2015, särskilt de lagar som inverkar menligt på oppositionen, medierna och det civila samhället genom att inskränka yttrande- och föreningsfriheten och friheten att hålla möten.

3.

Europaparlamentet uppmanar de burundiska myndigheterna att säkerställa en lämplig och rimlig balans mellan mediefriheten – däribland journalisters frihet att undersöka och rapportera om brott – och behovet att garantera brottsutredningar fria från otillbörlig påverkan.

4.

Europaparlamentet uppmanar Burundis regering att tillåta en genuin och öppen politisk debatt inför valen 2015 och att respektera den färdplan och uppförandekod som förhandlats fram under FN:s överinseende och som undertecknats av alla politiska ledare i Burundi. Parlamentet erinrar om Burundis konstitution, enligt vilken ”republikens president väljs för en period av fem år och kan väljas om en gång. Ingen kan tjänstgöra som president i mer än två mandatperioder.”

5.

Europaparlamentet uppmanar Burundis regering att respektera tidsplanen för valen och att inbegripa oppositionspartierna i valövervakningen, inklusive i delregistreringen av nya väljare i enlighet med överenskommelsen mellan den oberoende nationella valkommissionen och de politiska partierna i samband med utvärderingen av väljarregistreringen den 29–30 januari 2015.

6.

Europaparlamentet uttrycker djup oro över regeringens inblandning i oppositionspartiernas interna förvaltning, den bristande friheten för dessa partier att bedriva kampanjer och rättsväsendets tilltagande benägenhet att utesluta oppositionsledare från valprocessen.

7.

Europaparlamentet uppmanar med kraft Burundis regering att vidta åtgärder för att kontrollera CNDD–FDD-partiets ungdomsförbund och hindra det från att hota och angripa upplevda motståndare, och att se till att de ansvariga för övergrepp ställs inför rätta. Parlamentet efterlyser en oberoende internationell utredning av påståendena att CNDD–FDD förser sitt ungdomsförbund med vapen och utbildning. Parlamentet uppmanar med kraft oppositionspartiernas ledare att förhindra våld mot sina motståndare.

8.

Europaparlamentet framhåller vikten av att respektera uppförandekoden för val (Code de bonne conduite en matière électorale) och den färdplan för valen som FN lyckats förhandla fram och som undertecknades av de politiska aktörerna 2013. Parlamentet stöder till fullo FN:s och världssamfundets verksamhet för att förebygga en vidare upptrappning av det politiska våldet inför valen 2015 och hjälpa till att återupprätta långsiktig säkerhet och fred.

9.

Europaparlamentet uppmuntrar alla inblandade i valprocessen, däribland de för valorganisationen ansvariga organen samt säkerhetstjänsterna, att respektera de åtaganden som gjordes i Arushaavtalet, och erinrar om att detta avtal gjorde slut på inbördeskriget och utgör den grund som Burundis konstitution vilar på.

10.

Europaparlamentet framhåller att EU bör ha en ledande roll i övervakningen av situationen före valen för att undvika eventuella avsteg från åtagandena, som skulle kunna få allvarliga konsekvenser inte bara för demokratiseringsprocessen utan även för freden och säkerheten i Burundi och i hela området kring de stora sjöarna.

11.

Europaparlamentet upprepar att Burundi är bundet av människorättsklausulen i Cotonouavtalet, den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter och den Afrikanska stadgan om mänskliga och folkens rättigheter, och därför har en skyldighet att respektera de universella mänskliga rättigheterna, däribland yttrandefriheten. Parlamentet uppmanar Burundis regering att tillåta en genuin och öppen politisk debatt inför valen 2015, utan rädsla för hot, genom att inte ingripa i oppositionspartiernas interna förvaltning, inte utfärda restriktioner mot valkampanjer, som drabbar alla partier, särskilt på landsbygden, och inte missbruka rättsväsendet för att utesluta politiska rivaler.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, vice ordföranden/den höga representanten och medlemsstaterna att fortsätta att arbeta för en tydlig och principfast EU-policy gentemot Burundi, som tar upp de pågående allvarliga kränkningarna av de mänskliga rättigheterna, i linje med EU:s strategiska ram för mänskliga rättigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen att överväga att inleda samråd med Burundi, i enlighet med artikel 96 i Cotonouavtalet, med avseende på landets eventuella avstängning från avtalet och att vidta alla lämpliga åtgärder medan samråden pågår.

13.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att utnyttja den intensifierade politiska dialog som föreskrivs i artikel 8 i Cotonouavtalet i kontakterna med den burundiska regeringen för att konkret ta upp stängningen av det politiska utrymmet i Burundi och fastställa tydliga och konkreta riktmärken för att mäta utvecklingen och en strategi för att reagera på den.

14.

Europaparlamentet uppmanar Burundis regering, oppositionspartiernas ledare och civilsamhällets aktivister att göra sitt yttersta för att på ett demokratiskt och öppet sätt stödja freds- och försoningskommissionen i syfte att ta upp gångna tiders brott och gå framåt för att bereda vägen för framtiden.

15.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att frigöra de nödvändiga medlen för att hantera den humanitära situationen i denna del av världen och att särskilt arbeta tillsammans med FN:s organ i fråga om den kroniska undernäringen.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att företrädesvis anslå sina medel för perioden 2014–2020 till icke-statliga organisationer och internationella organisationer som verkar direkt bland befolkningen och att trycka på för att den burundiska regeringen ska genomföra de nödvändiga reformerna för en konsolidering av staten.

17.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaterna, Burundis regering, regeringarna i länderna i området kring de stora sjöarna, Afrikanska unionen, FN:s generalsekreterare, medordförandena i den parlamentariska AVS–EU-församlingen samt Panafrikanska parlamentet.

25.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/29

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Saudiarabien, särskilt de om mänskliga rättigheter, och i synnerhet den av den 11 mars 2014 om Saudiarabien, dess förbindelser med EU och dess roll i Mellanöstern och Nordafrika (1),

—

med beaktande av uttalandet av den 9 januari 2015 från talespersonen för Federica Mogherini, vice ordförande för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik,

—

med beaktande av uttalandet från FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, Zeid Ra’ad al-Hussein, med en vädjan till de saudiska myndigheterna att sätta stopp för bestraffningen av Raif Badawi,

—

med beaktande av artikel 18 i den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948 och artikel 19 i den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966,

—

med beaktande av FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning,

—

med beaktande av den arabiska stadgan om mänskliga rättigheter, som ratificerades av Saudiarabien 2009, vars artikel 32.1 garanterar rätten till information samt åsiktsfrihet och yttrandefrihet och vars artikel 8 förbjuder fysisk eller psykisk tortyr eller grym, förnedrande, förödmjukande eller omänsklig behandling,

—

med beaktande av EU:s riktlinjer om tortyr och misshandel och EU:s riktlinjer om människorättsförsvarare,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Raif Badawi, bloggare och människorättsaktivist, anklagades för avfall och dömdes av brottmålsdomstolen i Jeddah i maj 2014 till tio års fängelse, 1 000 piskrapp och böter på 1 miljon SAR (228 000 EUR) efter att ha skapat webbsidan ”Fria saudiska liberalers nätverk” för social, politisk och religiös debatt, som ansågs vara en förolämpning mot islam. Domen förbjuder även Badawi att använda några som helst medier och att resa utomlands under tio år efter det att han har avtjänat sitt fängelsestraff.

B.

Den 9 januari 2015 fick Badawi ta emot sina första femtio piskrapp framför moskén al-Jafali i Jeddah. De sår han då ådrog sig var så djupa att läkarna, när han fördes till en fängelseklinik för en läkarkontroll, konstaterade att han inte skulle tåla ytterligare en omgång piskrapp.

C.

Domar som utdömer kroppstraff, inklusive spöstraff, är strikt förbjudna enligt internationell människorättslagstiftning, däribland FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som Saudiarabien har ratificerat.

D.

Den 6 juli 2014 dömde den specialiserade brottmålsdomstolen Waleed Abu al-Khair, framstående människorättsförsvarare och tillika Raif Badawis advokat, till femton års fängelse och femton års reseförbud efter avtjänat fängelsestraff, efter att han inrättat människorättsorganisationen ”Övervakare av mänskliga rättigheter i Saudiarabien”.

E.

Fallet Badawi är ett av många fall där hårda domar och trakasserier har använts mot saudiska människorättsaktivister och andra reformförespråkare som förföljs för att de uttryckt sina åsikter. Flera av dem har dömts enligt förfaranden som inte lever upp till internationella normer för rättvisa rättegångar, vilket bekräftades av FN:s f.d. högkommissarie för mänskliga rättigheter i juli 2014.

F.

Saudiarabien har en aktiv grupp online-aktivister och det högsta antalet twitteranvändare i Mellanöstern. Internet är dock kraftigt censurerat och tusentals webbplatser har blockerats, och nya bloggar och webbplatser behöver tillstånd från informationsministeriet. Saudiarabien finns med på Reportrar utan gränsers lista över ”internets fiender” på grund av censuren av saudiska medier och internet och bestraffningen av personer som kritiserar landets regering eller religionen.

G.

Yttrandefrihet och press- och mediefrihet, både på och utanför nätet, är avgörande förutsättningar och katalysatorer för demokratisering och reformer och fungerar som en nödvändig kontroll av makten.

H.

Trots att den avlidne kung Abdullah under sitt styre införde några försiktiga reformer är det saudiska politiska och sociala systemet fortfarande mycket odemokratiskt; det förvandlar kvinnor och shiamuslimer till andra klassens medborgare, diskriminerar allvarligt mot landets många utländska arbetare och undertrycker brutalt alla avvikande röster.

I.

Antalet avrättningar och takten i vilken de verkställs är mycket oroväckande. Under 2014 avrättades fler än 87 personer, de flesta genom offentlig halshuggning. Minst 21 personer har avrättats sedan början av 2015. Mellan 2007 och 2012 rapporterades 423 avrättningar. Dödsstraffet kan utdömas för en lång rad olika brott.

J.

Konungariket Saudiarabien är en inflytelserik politisk, ekonomisk, kulturell och religiös aktör i Mellanöstern och den muslimska världen, och grundare och ledande medlem av Gulfstaternas samarbetsråd och G-20.

K.

I november 2013 valdes Saudiarabien in som medlem i FN:s råd för mänskliga rättigheter för en treårsperiod.

L.

Den så kallade Islamiska staten och Saudiarabien föreskriver nästintill identiska straff för en rad brott, bl.a. dödsstraff för hädelse, mord, homosexuella handlingar, stöld eller förräderi, död genom stening för äktenskapsbrott och amputation av händer och fötter för banditdåd.

M.

Saudiarabien spelar en ledande roll för att finansiera, sprida och främja en särskilt extremistisk tolkning av islam världen över. Den mest sekteristiska visionen av islam har inspirerat terroristorganisationer såsom den så kallade Islamiska staten och al-Qaida.

N.

De saudiarabiska myndigheterna hävdar att de gör gemensam sak med medlemsstaterna, särskilt i den världsomspännande kampen mot terrorn. En ny lag mot terrorism som antogs i januari 2014 innehåller bestämmelser som gör att alla avvikande meningar eller oberoende organisationer kan tolkas som terroristbrott.

1.

Europaparlamentet fördömer med kraft spöstraffet mot Raif Badawi och anser det vara en grym och chockerande handling från de saudiarabiska myndigheternas sida. Parlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att se till att Raif Badawi inte utsätts för ytterligare spöstraff och att omedelbart och villkorslöst försätta honom på fri fot, eftersom han betraktas som en samvetsfånge som gripits och dömts enbart på grundval av att han utövat sin rätt till yttrandefrihet. Parlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att se till att hans dom och straff, inbegripet hans reseförbud, annulleras.

2.

Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att se till att Raif Badawi skyddas från tortyr och annan misshandel och att han får den läkarvård han behöver samt att han omedelbart och regelbundet får möjlighet att träffa sina anhöriga och de advokater han själv har valt.

3.

Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att villkorslöst släppa Raif Badawis advokat, liksom alla människorättsförsvarare och andra samvetsfångar som gripits och dömts enbart för att det har utövat sin rätt till yttrandefrihet.

4.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla former av kroppsstraff, då de innebär en oacceptabel och förnedrande behandling som strider mot den mänskliga värdigheten, och oroar sig för staters användning av spöstraff och begär att detta straff ska avskaffas. Parlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att respektera förbudet mot tortyr som är inskrivet i FN:s konvention mot tortyr och annan grym, omänsklig eller förnedrande behandling eller bestraffning, som Saudiarabien har undertecknat och ratificerat. Parlamentet uppmanar Saudiarabien att underteckna den internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter.

5.

Europaparlamentet framhäver den rättsliga reformprocess som inletts av Saudiarabien för att stärka möjligheten att bättre skydda individuella rättigheter, men är fortfarande mycket oroat över människorättssituationen i Saudiarabien som fortsätter att vara ett av världens mest förtryckande länder. Parlamentet ser fallet med Raif Badawi som en symbol för angreppet mot yttrandefriheten och möjligheten att fredligt uttrycka en avvikande mening i landet och i vidare bemärkelse som en symbol för konungarikets karakteristiska politik av intolerans och extremistisk tolkning av islamisk lag.

6.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen de saudiska myndigheterna att avskaffa den specialiserade brottmålsdomstolen, som inrättades 2008 för att döma i terroristmål, men som i ökande utsträckning används för att åtala fredliga dissidenter i till synes politiskt motiverade fall och i förfaranden som strider mot den grundläggande rätten till en rättvis rättegång.

7.

Europaparlamentet uppmanar de saudiska myndigheterna att tillåta en oberoende press och oberoende medier och att garantera yttrandefrihet, föreningsfrihet och rätten att delta i fredliga sammankomster för alla invånare i Saudiarabien. Parlamentet fördömer förtrycket av fredliga aktivister och demonstranter och betonar att fredligt förespråkande av grundläggande juridiska rättigheter eller uttryckande av kritiska kommentarer via sociala medier är uttryck för en grundläggande rättighet.

8.

Europaparlamentet påminner Saudiarabiens ledarskap om dess utfästelse att upprätthålla högsta möjliga standarder för främjandet och skyddet av mänskliga rättigheter när det 2013 med framgång ansökte om medlemskap i FN:s råd för mänskliga rättigheter.

9.

Europaparlamentet anser att Saudiarabien skulle vara en mer trovärdig och effektiv partner i kampen mot terroristorganisationer såsom den så kallade Islamiska staten och al-Qaida om det inte ägnade sig åt sådana otidsenliga och extremistiska seder som offentliga halshuggningar, stening och andra former av tortyr, liknande de som används av IS.

10.

Europaparlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten och kommissionen att aktivt och på ett kreativt sätt stödja grupper i det civila samhället och enskilda personer som försvarar mänskliga rättigheter i Saudiarabien, bl.a. genom anordnandet av fängelsebesök, rättegångsövervakning och offentliga uttalanden.

11.

Europaparlamentet uppdrar åt sin delegation för förbindelserna med Arabiska halvön att ta upp frågan om Raif Badawi och andra samvetsfångar under dess kommande besök i Saudiarabien och att lämna en rapport till parlamentets underutskott för mänskliga rättigheter.

12.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att ompröva sina förbindelser med Saudiarabien, på ett sätt som innebär att landet kan verka för att tillgodose sina ekonomiska samt energi- och säkerhetsrelaterade intressen utan att samtidigt undergräva trovärdigheten i sina viktigaste människorättsåtaganden.

13.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten, FN:s generalsekreterare, FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter, kung Salman bin Abdulaziz, Konungariket Saudiarabiens regering och generalsekreteraren för Konungariket Saudiarabiens centrum för nationell dialog.

25.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/32

—

med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2007 om saknade personer i Cypern (1),

—

med beaktande av relevanta rapporter från FN:s generalsekreterare (2) och resolutioner från FN:s säkerhetsråd (3) samt de internationella initiativ som tagits för att utreda vad som hänt de saknade personerna i Cypern (4),

—

med beaktande av de domar som avkunnades av Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna den 10 maj 2001 (5) respektive 10 januari 2008 (6) om saknade personer i Cypern, och domstolens dom av den 12 maj 2014 i målet Cypern mot Turkiet,

—

med beaktande av sin resolution av den 18 juni 2008 om saknade personer i Cypern (7),

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A6-0139/2008),

—

med beaktande av sin förklaring av den 9 juni 2011 om arbetet i kommittén för saknade personer i Cypern,

—

med beaktande av internationell humanitär rätt, både traktaträtt och sedvanerätt, om saknade personer,

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Turkiet,

—

med beaktande av artiklarna 135.5 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Den 14 augusti 1974 bombades byn Ashia av turkiska luftstyrkor. Den 21 augusti 1974 genomförde den turkiska armén tvångsmassevakueringar och den 28 augusti 1974 genomfördes den slutliga utdrivningen av samtliga invånare i byn.

B.

Totalt försvann 106 personer i åldrarna 11–84 år från byn Ashia 1974.

C.

Våren 2009 gjorde kommittén för saknade personer i Cypern (nedan kallad kommittén) en genomsökning av området kring Ornithi, en by belägen 4 kilometer väster om byn Ashia. Under genomsökningen grävde man fram fyra begravningsplatser, varav två var vattenbrunnar som utgjorde massgravar. Man har kunnat konstatera att kvarlevorna, som kunnat identifieras genom DNA-analyser, tillhör de 71 människor som försvann i Ashia den 21 augusti 1974.

D.

Spåren tyder på att de två massgravarna redan hade grävts upp och att kvarlevorna avsiktligen hade flyttats till okänd plats.

E.

Den stora sorg och det lidande som de saknade personernas familjer i årtionden har fått utstå till följd av ovissheten om sina älskade anhörigas öden fortsätter än i dag. Alla tänkbara insatser måste därför göras för att påskynda kommitténs utredningar.

F.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna fastslog att det i fråga om de saknade grekcypriotiska personerna och deras anhöriga hade förekommit en kontinuerlig kränkning av artikel 2 (rätten till liv) i konventionen genom de turkiska myndigheternas underlåtenhet att genomföra en verklig utredning av vad som hänt de saknade grekcypriotiska personer som försvann under livshotande omständigheter. Det hade också förekommit en kontinuerlig kränkning av artikel 5 (rätt till frihet och säkerhet) genom Turkiets underlåtenhet att genomföra en verklig utredning av vad som hänt de saknade grekcypriotiska personerna vilka påstods ha tagits i turkiskt förvar vid tidpunkten för sitt försvinnande. Slutligen hade det enligt Europadomstolen förekommit en kontinuerlig kränkning av artikel 3 (förbud mot omänsklig eller förnedrande behandling) genom de turkiska myndigheternas sätt att möta de anhörigas påtagliga oro med tystnad, vilket slutligen inte kunde ses som annat än omänsklig behandling.

G.

De fall där endast vissa skelettdelar av personer kan lämnas över för begravning kan inte anses avslutade förrän samtliga identifierbara kvarlevor av de saknade personerna har hittats.

H.

Europeiska domstolen för de mänskliga rättigheterna har gett Turkiet ansvaret att, som den makt som de facto ockuperar den norra delen av Cypern, utreda var de saknade personerna är och vad som hänt dem samt att underlätta kommitténs arbete.

I.

Problemet med saknade personer är ett humanitärt problem som är kopplat till de anhörigas rätt att få veta vad som hänt de saknade personerna.

J.

Problemet med saknade personer i Cypern startade 1964, med ett mindre antal saknade personer från båda samhällsgrupperna, och nådde sin kulmen med nära 2 000 saknade personer efter Turkiets militära invasion 1974 som fortfarande delar landet.

K.

Totalt 2 001 cyprioter har varit saknade under flera årtionden. Av dessa är 1 508 grekcyprioter och 493 turkcyprioter.

1.

Europaparlamentet fördömer den förflyttning som ägde rum i Ornithi som det betraktar som en fruktansvärd brist på respekt mot de saknade personerna och en allvarlig kränkning av deras anhörigas rätt att slutligen få veta hur deras kära anhöriga dog. Parlamentet uttrycker sin sympati med alla saknade personers anhöriga som fortfarande lever i ovisshet.

2.

Europaparlamentet understryker att förflyttning av kvarlevor och liknande handlingar kan innebära att det utmanande och svåra arbetet med att utreda vad som hänt samtliga saknade personer i Cypern blir oerhört mycket svårare och mer komplicerat.

3.

Europaparlamentet uppmärksammar att frågan, såhär 41 år efter försvinnandena, börjar bli brådskande för de anhöriga till de saknade personerna, och betonar att tiden börjar bli knapp när det gäller att hitta anhöriga som kan vittna. Några av de anhöriga har dessutom avlidit. Parlamentet vill att det omedelbart görs en fullständig granskning av vad som hänt de saknade personerna.

4.

Europaparlamentet lovordar kommitténs arbete och framhåller vikten av att dess arbete intensifieras, eftersom hälften av de saknade personerna fortfarande inte har hittats och mer än två tredjedelar fortfarande inte har identifierats.

5.

Europaparlamentet betonar att kommitténs arbete är beroende av fullständigt stöd och samarbete från samtliga inblandade parter, välkomnar de medel som EU tillhandahåller i detta hänseende och vill att EU fortsätter att tillhandahålla medel för detta ändamål.

6.

Europaparlamentet konstaterar att kommittén har uppmanat alla som har information om eventuella begravningsplatser att omgående kontakta kommitténs utredare. Parlamentet uppmanar Turkiet och dess regering att omedelbart upphöra att flytta kvarlevor från massgravarna och att följa internationell rätt, internationell humanitär rätt och Europadomstolens domar, och att underlätta arbetet för kommittén genom att ge den fullständig tillgång till militära arkiv och militära områden för gravöppningar. Turkiet uppmanas att till fullo fullgöra sin skyldighet att följa Europadomstolens beslut och betala ut ersättning till de saknade personernas anhöriga.

7.

Europaparlamentet uppmanar Turkiet att utan avsiktlig fördröjning ge tillträde till områden som har definierats som militära områden och där det finns uppgifter om att saknade personer kan vara begravda inom dessa områden. Parlamentet understryker att den turkiska armén bör tillhandahålla och ge tillgång till militära kartor och ge full tillgång till sina arkiv för att underlätta arbetet med att leta efter gravplatser som fortfarande inte har undersökts.

8.

Europaparlamentet uppmanar med kraft samtliga EU-medlemsstater att snarast möjligt ratificera den internationella konventionen om skydd mot tvångsförsvinnande, och uppmanar Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna att stödja arbetet inom FN:s kommitté mot påtvingade försvinnanden, som inrättades genom konventionen.

9.

Europaparlamentet påminner samtliga berörda parter och alla dem som har eller kan få tillgång till uppgifter eller bevis som härrör ur personlig kunskap, arkiv, rapporter från slagfält eller register från interneringsanläggningar att snarast överlämna dessa uppgifter eller bevis till kommittén.

10.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik samt Turkiets regering och parlament, och erinrar om att varje stat ovillkorligen, i enlighet med den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, måste följa de domslut som avkunnats i mål som den varit part i.

25.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/35

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om Irak och Syrien,

—

med beaktande av rådets (utrikes frågor) slutsatser om Irak och Syrien, särskilt slutsatserna av den 15 december 2014,

—

med beaktande av rådets slutsatser om Irak och Syrien av den 30 augusti 2014,

—

med beaktande av uttalandena från vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik om Irak och Syrien,

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet av den 6 februari 2015 från vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen Elements for an EU regional strategy for Syria and Iraq as well as the Da’esh threat,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 2139 (2014), 2165 (2014) och 2170 (2014) och FN:s människorättsråds resolution S-22/1,

—

med beaktande av rapporten av den 14 november 2014 från FN:s oberoende internationella undersökningskommission om Arabrepubliken Syrien Rule of Terror: Living under ISIS in Syria (”Skräckväldet: att leva under Isis i Syrien”),

—

med beaktande av de avslutande iakttagelserna i de förenade andra till fjärde rapporterna om Irak, som offentliggjordes den 4 februari 2015 av FN:s kommitté för barnets rättigheter,

—

med beaktande av FN:s generalsekreterares uttalanden om Irak och Syrien,

—

med beaktande av den senaste tidens uttalanden från FN:s flyktingkommissarie, António Guterres, om situationen för syriska och irakiska flyktingar,

—

med beaktande av förklaringen från Natos toppmöte den 5 september 2014,

—

med beaktande av EU:s riktlinjer om internationell humanitär rätt, om människorättsförsvarare samt om främjande och skydd av religions- och trosfriheten,

—

med beaktande av slutsatserna från den internationella konferensen om fred och säkerhet i Irak, som hölls i Paris den 15 september 2014,

—

med beaktande av avtalet om partnerskap och samarbete mellan Europeiska unionen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Republiken Irak, å andra sidan, och av sin ståndpunkt av den 17 januari 2013 om detta avtal (1),

—

med beaktande av artikel 123.2 och 123.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Den pågående våldsamma krisen i Syrien, som är ett resultat av våld från Assadregimens och terroristers sida, har orsakat en humanitär katastrof som saknar motstycke i historien, med över 200 000 döda, de flesta civila, över 7,6 miljoner internflyktingar och över 12,2 miljoner syrier i desperat behov av bistånd inne i Syrien. 211 500 personer är fortfarande belägrade – 185 000 av regeringsstyrkor och 26 500 av oppositionsstyrkor. Över 3,8 miljoner syrier har flytt från sitt hemland, huvudsakligen till Libanon (1 160 468 flyktingar), Turkiet (1 623 839), Jordanien (621 773) och Egypten/Nordafrika (160 772).

B.

Den humanitära situationen i Irak, som orsakats av den pågående konflikten och av det våld och förtryck som utövas av terrororganisationen IS/Daish blir bara värre. Över 5,2 miljoner människor behöver akut humanitärt bistånd och över 2,1 miljoner irakier har blivit flyktingar i sitt eget land. Antalet invånare i de IS/Daish-kontrollerade områdena uppgår till 3,6 miljoner, av vilka 2,2 miljoner är i akut behov av hjälp. Det är särskilt svårt att nå ut till dessa människor. Irak har också tagit emot över 233 000 syriska flyktingar.

C.

Många flyktingar och internflyktingar är inte registrerade och går miste om både välbehövligt humanitärt bistånd och grundläggande skydd.

D.

Terrororganisationen IS/Daish har med hjälp av brutalt och urskillningslöst våld erövrat delar av nordvästra Irak, bland dem Iraks näst största stad Mosul, vilket följts av summariska avrättningar av irakiska medborgare, införandet av en sträng tolkning av sharialagstiftning, förstörelse av shiitiska, sufiska, sunnitiska, yazidiska, kurdiska och kristna gudstjänstlokaler och helgedomar samt barbariska illdåd mot civilbefolkningen, vilket framför allt drabbade kvinnor och barn.

E.

Tidigare Baathmilitärer från Iraks armé har gått med i IS/Daish, och armén själv plågas av omfattande korruption och politisk inblandning som hindrar en verkningsfull reaktion på IS/Daish.

F.

IS/Daish har inrättat så kallade shariadomstolar på det territorium man kontrollerar, och domstolarna har verkställt barbariska, grymma och omänskliga straff mot män, kvinnor och barn. IS/Daish har offentliggjort en strafflag med en förteckning över brott som är belagda med straff såsom amputation, stening och korsfästelse. De som straffas är anklagade för att ha kränkt gruppens extremistiska tolkningar av islamisk sharialag, eller för misstänkt bristande lojalitet.

G.

IS/Daish har iscensatt systematiska kampanjer för etnisk rensning i norra Irak och Syrien och begår krigsförbrytelser och grova kränkningar av internationell humanitär rätt, bland annat i form av summariska massmord och bortföranden, mot etniska och religiösa minoriteter. FN har redan rapporterat om riktat dödande, tvångsomvändelser, bortföranden, våldtäkter, smuggling och kidnappning av kvinnor, förslavande av kvinnor och barn, rekrytering av barn som självmordsbombare samt sexuella och fysiska övergrepp och tortyr. IS/Daish har riktat in sig på etniska och religiösa minoriteter, bland annat kristna, kurdiska, yazidiska, turkmenska, shabakiska, kakaiska, sabeiska och shiitiska folkgrupper, liksom många araber och sunnimuslimer.

H.

I en rapport som släpptes av FN:s kommitté för barnets rättigheter den 4 februari 2015 hävdas att militanta IS/Daish-anhängare säljer bortförda barn som sexslavar och dödar andra, bland annat genom korsfästelse och genom att begrava dem levande. Flertalet flyktingbarn och tvångsförflyttade barn saknar tillgång till utbildning.

I.

Ett stort antal kvinnor har dödats eller bortförts av IS/Daish i Syrien och Irak. De bortförda kvinnorna och flickorna uppges ha utsatts för våldtäkter och sexuella övergrepp, tvingats gifta sig med stridande eller sålts som sexslavar. Vissa kvinnor har sålts som slavar för så lite som 25 US-dollar. Yazidiska kvinnor i Irak är särskilt utsatta. Det råder en uppenbar brist på integrerade tjänster för sexuell och reproduktiv hälsa och för personer som drabbats av sexuellt och könsrelaterat våld.

J.

Utbildade och yrkesarbetande kvinnor, särskilt kvinnor som har kandiderat i val till offentliga uppdrag, tycks vara utsatta. Enligt uppgift har minst tre kvinnliga advokater avrättats och fyra läkare nyligen mördats i centrala Mosul. Kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter förväntas i mars 2015 lägga fram en rapport för FN:s människorättsråd vilken dokumenterar människorättskränkningar som begåtts av IS/Daish i Irak. Avfällingar har angripits och utsatts för omänskligt våld.

K.

Våld och mord har helt ostraffat begåtts av IS/Daish mot hbt-personer. Hbt-personerna i regionen är i särskilt stor fara, eftersom det stöd de kan vänta sig från sina familjer och samhällen och det statliga skydd som erbjuds dem är begränsat, och med tanke på att deras säkerhet är fortsatt hotad i flyktingsamhällena och i vissa mottagarsamhällen.

L.

Den särskilda psykologiska hjälp som offren för konflikten, bland annat våldtäktsoffren, så väl skulle behöva, finns inte att tillgå.

M.

FN:s flyktingkommissariat (UNHCR) har förklarat att nästan 50 procent av alla syrier har förlorat sina hem och att 40 procent av flyktingarna tvingas leva under undermåliga bostadsförhållanden. Enligt FN lever tre av fyra syrier i fattigdom, och arbetslösheten överstiger 50 procent. Trots kraftfulla ansträngningar från regeringarna lever två tredjedelar av de syriska flyktingarna i Jordanien under fattigdomsgränsen, och 55 procent av flyktingarna i Libanon bor i undermåliga bostäder. Våldet och diskrimineringen mot flyktingarna i värdländerna har ökat.

N.

Mellanöstern har drabbats av en sträng vinter, och UNHCR har stärkt sitt vinterbistånd och lanserat ett vinterprogram på 206 miljoner US-dollar för att hjälpa miljontals utsatta människor i regionen. Trots de insatser som gjorts tvingas många flyktingar bo i hus som inte är färdigbyggda och i olämpliga bostäder där de är utsatta för temperaturer under fryspunkten, kraftiga snöfall och hårda vindar. Uppskattningsvis 740 000 irakiska internflyktingar bor i undermåliga bostäder, och UNHCR försöker nå ut till 600 000 av dem med vinterhjälp i Irak.

O.

När temperaturerna stiger kommer risken för epidemier att öka, till följd av de svåra sanitära förhållandena och den begränsade dricksvattentillgången, framför allt i lokala och informella bosättningar.

P.

Av de 1,3 miljoner barn som utgör målgrupp för vinterbiståndet ger Unicef bistånd till 916 000 barn i Syrien, Irak, Libanon, Jordanien och Turkiet. Unicef och Världslivsmedelsprogrammet inledde en vinterkampanj för kontanthjälp i januari 2015 för att ge 41 000 utsatta flyktingbarn i lägren Za’atari och Azraq 14 jordanska dinarer vardera, så att deras familjer ska kunna köpa vinterkläder åt dem.

Q.

Den 1 december 2014 tvingades Världslivsmedelsprogrammet tillfälligt avbryta en livsviktig insats för livsmedelsbistånd till mer än 1,7 miljoner syriska flyktingar till följd av en internationell finansieringskris. Efter en akut vädjan fick Världslivsmedelsprogrammet ihop 88 miljoner US-dollar och kunde ge livsmedelsbistånd till flyktingarna i Libanon, Jordanien, Egypten och Turkiet. Enligt Världslivsmedelsprogrammet behöver uppskattningsvis 2,8 miljoner människor i Irak livsmedelsbistånd i dagens läge. Enbart Världslivsmedelsprogrammet begärde 214,5 miljoner US-dollar för sina akuta insatser i Syrien och i regionen, varav 112,6 miljoner US-dollar behövdes för att tillgodose behoven av livsmedelsbistånd under de kommande fyra månaderna.

R.

Parterna i konflikten har använt kollektiva bestraffningar som ett vapen i krigföringen. De har också stulit biståndsvaror och bedrivit olaglig handel med dem och på det sättet brutit mot Genèvekonventionerna.

S.

Enligt kommissionen har omkring 276 000 flyktingar försökt ta sig in i EU på olaglig väg, de flesta av dem den farliga sjövägen över Medelhavet. Enligt internationella organisationer drunknade nära 2 procent av flyktingarna under resan. Kriminella organisationer fraktar flyktingar i ”spökfartyg” som på autopilot rusar fram mot EU. Den 9 december 2014 hölls det en konferens om vidarebosättning i Genève, där regeringarna utfäste sig att ta emot 100 000 syriska flyktingar. UNHCR anser dock att det inte kommer att räcka med dessa bidrag för att man ska kunna tillgodose behoven av vidarebosättning i regionen.

T.

EU och medlemsstaterna har anslagit mer än 3,3 miljarder euro åt nödhjälp och hjälp till återhämtning för syrier i Syrien och för flyktingarna och deras värdländer. Enbart under 2014 var EU och dess medlemsstater den näst största givaren av humanitärt bistånd till Irak, med 163 miljoner euro. EU:s civilskyddsmekanism har aktiverats på begäran av Iraks regering. EU har betalat ut mer än planerat för att tillgodose de humanitära behoven, men de medel som ett flertal tredjeländer utfäst sig att bidra med har inte alltid utbetalats i praktiken.

U.

Trots de olika vädjandena lyckas inte världssamfundet tillgodose de behov som finns bland syrierna och irakierna och i de länder som tagit emot flyktingar. Enligt FN:s biträdande generalsekreterare för humanitära frågor, Kyung-wha Kang, lider FN:s insatser i dag brist på pengar, eftersom man bara fått 39 procent av de 2,3 miljarder US-dollar som skulle behövas. UNHCR har meddelat att leveranser av nödhjälp fortfarande är en kritisk prioritet, men att det är mycket svårt att verka i området och ge civila och flyktingar den hjälp de verkligen behöver. FN:s organ med humanitära program ska se till att alla berörda befolkningsgruppers behov tillgodoses på ett mer helhetsbetonat och kostnadseffektivt sätt.

V.

Det gäller för det internationella samfundet att bemöta de militära insatserna proportionerligt, för att lindra lidandet för de civila som blivit konfliktens fångar. Rättvisa och försoning kommer att behövas, både som ett inslag i åtgärderna efter konflikten och som ett steg mot en samhällsstyrning som är representativ, demokratisk och till för alla.

W.

Vissa medlemsstater erbjuder utrustning och utbildningsstöd till de legitima irakiska styrkorna och de kurdiska peshmergastyrkorna. Andra medlemsstater deltar direkt i koalitionens militära aktioner mot IS/Daish.

1.

Europaparlamentet fördömer skarpt de grymma, systematiska och utbredda övergrepp och kränkningar av de mänskliga rättigheterna som Assadregimen, terroristerna i IS/Daish och andra jihadistgrupper i Irak och Syrien gjort sig skyldiga till, bland annat att gisslan dödats, liksom alla former av våld mot människor på grund av deras religionstillhörighet eller etniska tillhörighet och våld mot kvinnor och hbti-personer. Parlamentet understryker återigen att rätten till tanke-, samvets- och religionsfrihet är en grundläggande mänsklig rättighet. Parlamentet beklagar djupt att det inrättats olagliga så kallade shariadomstolar på de IS/Daish-kontrollerade territorierna och påminner om sitt absoluta fördömande av tortyr. Parlamentet uttrycker sin djupa sympati med offren för de illdåd som Assadregimen, IS/Daish-terroristerna och andra jihadistgrupper begått, och kräver att alla som hålls som gisslan omedelbart ska friges. Parlamentet fördömer skarpt IS/Daish övergrepp mot barn.

2.

Europaparlamentet uttrycker stor oro över den försämrade humanitära situationen och människorättssituationen i Syrien och Irak samt brotten mot internationell humanitär rätt, inte minst med avseende på IS/Daish-upproret.

3.

Europaparlamentet betonar att det krig som pågår i Syrien, tillsammans med det senaste hotet från IS/Daish, utgör en allvarlig fara för folket i Irak och Syrien och i Mellanöstern i stort. Parlamentet uppmanar EU att anta och genomföra en heltäckande regional strategi för att slå ned IS/Daish och bidra till de gemensamma insatserna för att lindra den humanitära krisen och få ett slut på konflikten i Syrien och Irak. Parlamentet erinrar om att det behövs ett enhetligt gensvar för att samordna alla aspekter av insatserna och stödja värdländerna, bland annat i form av säkerhetsrelaterat, humanitärt, utvecklingsrelaterat och makroekonomiskt stöd. Parlamentet lovordar grannländerna för den roll de spelat genom att ta emot flyktingar. Parlamentet betonar att EU behöver en strategi som kompletterar arbetet i FN och i koalitionen mot IS/Daish och som är inriktad på samarbete med regionala partner för att hantera finansieringen av terrorism, vapenleveranser och strömmen av utländska stridande.

4.

Europaparlamentet understryker att olika etniska och religiösa minoritetsgrupper har levt i fred i årtionden i Mellanöstern.

5.

Europaparlamentet stöder den globala kampanjen mot IS/Daish och välkomnar koalitionspartnernas åtagande att samarbeta inom ramen för en gemensam, mångfasetterad och långsiktig strategi för att besegra IS/Daish. Parlamentet stöder den jordanske kungens fasta beslutsamhet att bekämpa IS/Daish, och gläds åt IS/Daish nederlag i den syriska staden Kobane. Parlamentet understryker att strategin bör innefatta stöd för att länderna i regionen ska kunna bekämpa våldsbejakande extremism, tillsammans med verktyg mot finansiering av terrorism. Parlamentet betonar att varje militär kampanj för att befria de territorier som kontrolleras av IS/Daish bör genomföras i strikt överensstämmelse med internationell humanitär rätt och internationell människorättslagstiftning, så att man undviker fler dödsoffer som skulle gynna den extremistiska agendan och även undviker nya vågor av flyktingar och internflyktingar.

6.

Europaparlamentet fördömer IS/Daish och associerade gruppers användning och exploatering av oljefält och tillhörande infrastruktur, som ger IS/Daish möjlighet att skapa avsevärda inkomster. Parlamentet uppmanar eftertryckligen alla stater att hålla fast vid FN:s säkerhetsråds resolutioner 2161 (2014) och 2170 (2014), som fördömer all handel, direkt eller indirekt, med IS/Daish och associerade grupper.

7.

Europaparlamentet betonar att skyddet av civila måste stå i centrum för den heltäckande regionala strategin och att humanitära insatser måste hållas åtskilda från militära och terrorbekämpande insatser. Parlamentet framhåller att det finns en koppling mellan å ena sidan konflikten och det mänskliga lidandet och å andra sidan radikaliseringen.

8.

Europaparlamentet anser att det för att bekämpa terrorismen inom EU är av avgörande betydelse att man övervinner det extremistiska terrorhot som breder ut sig i Mellanöstern och Nordafrika och på andra håll, eftersom det är denna utbredning som gynnar den inhemska radikaliseringen.

9.

Europaparlamentet upprepar sin oro över att tusentals utländska stridande, däribland EU-medborgare, har anslutit sig till IS/Daish-upproret. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för att hindra stridande från att lämna sina hemländer, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution 2170 (2014), och att ta fram en gemensam strategi för säkerhetstjänsternas och EU-organens övervakning och kontroll av jihadister. Parlamentet efterlyser samarbete inom EU och på internationell nivå för att vidta lämpliga rättsliga åtgärder mot personer som misstänks vara inblandade i terrordåd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att öka samarbetet och informationsutbytet sinsemellan och med EU-organ.

10.

Europaparlamentet välkomnar EU:s nya strategi Elements for an EU regional strategy for Syria and Iraq as well as the Da’esh threat, särskilt paketet på 1 miljard euro för att ”hjälpa till att återupprätta fred och säkerhet som har ödelagts av terrorism och våld alltför länge”, enligt vice ordförandens/den höga representantens ord.

11.

Europaparlamentet uppmanar det internationella samfundet att tillhandahålla mer humanitärt stöd och bistånd till de människor som drabbats av krisen i Irak och Syrien. Parlamentet uppmanar EU att överväga att ta initiativ till att sammankalla en givarkonferens. Parlamentet välkomnar åtagandena från EU-medlemsstaterna – de största givarna av ekonomiskt bistånd – och deras utfästelser för framtiden. Parlamentet uppmanar EU att utöva påtryckningar mot alla givare så att de snabbt uppfyller sina löften och infriar sina utfästelser. Parlamentet uppmanar EU att bidra med mer till FN:s humanitära program och att stärka sitt samarbete med internationella organisationer.

12.

Europaparlamentet betonar att EU och världssamfundet som helhet, med tanke på krisens exempellösa omfattning, måste ge prioritet åt att minska lidandet för de miljoner syrier och irakier som saknar grundläggande förnödenheter och tjänster. Parlamentet fördömer det ständiga motarbetandet av försöken att leverera humanitärt bistånd, och uppmanar alla parter i konflikten att hålla sig till internationell humanitär rätt och människorättslagstiftning, underlätta tillhandahållandet av humanitärt bistånd och stöd genom alla tänkbara kanaler, även över gränser och konfliktlinjer, samt garantera säkerheten för all medicinsk personal och alla biståndsarbetare i enlighet med de olika resolutionerna från FN:s säkerhetsråd i ämnet.

13.

Europaparlamentet uppmanar alla parter i konflikten att följa internationell humanitär rätt och att se till att civilbefolkningen skyddas, får obehindrad tillgång till sjukvård och humanitärt bistånd och ges möjlighet att i säkerhet och under värdiga former lämna områden som drabbats av våld.

14.

Europaparlamentet är övertygat om att det omedelbara humanitära biståndet och skyddet måste ingå som en del av långsiktiga strategier för att lindra det mänskliga lidande som orsakas av konflikten och stödja socioekonomiska rättigheter och försörjningsmöjligheter för återvändande, flyktingar och internflyktingar, däribland kvinnor, i syfte att säkerställa ett bättre ledarskap och deltagande för att därmed ge dem möjlighet att välja varaktiga lösningar som passar deras behov. Parlamentet anser att det är nödvändigt att utreda de specifika riskerna och särskilda behoven för olika grupper av kvinnor och barn som har utsatts för diskriminering på flera samverkande grunder.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att omgående besluta om särskilda insatser för att ta itu med situationen för kvinnor och flickor i Irak och Syrien och garantera deras frihet och respekten för deras mest grundläggande rättigheter, liksom att vidta åtgärder för att förhindra exploatering av och övergrepp och våld mot kvinnor och barn, särskilt tvångsäktenskap för flickor. Parlamentet anser att det är särskilt oroväckande att alla former av våld mot kvinnor har ökat. De tillgångatas, våldtas, utsätts för sexuella övergrepp och säljs till medlemmar av IS/Daish.

16.

Europaparlamentet kräver ett förnyat fokus på utbildning, skräddarsydd efter de specifika behov som föranletts av den pågående konflikten.

17.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fullt ut använda sig av EU:s riktlinjer för att främja och skydda de mänskliga rättigheterna för homosexuella, bisexuella, transpersoner och intersexuella (hbti-personer) i fråga om Irak och Syrien.

18.

Europaparlamentet uppmanar de internationella humanitära organ som arbetar i Irak och Syrien, inklusive FN:s organ, att utöka sin sjukvårds- och rådgivningsverksamhet, även i form av psykologbehandling och psykologiskt stöd, åt fördrivna personer som har flytt undan IS/Daish framfart och ägna särskild uppmärksamhet åt de mest utsatta grupperna, det vill säga personer som har överlevt sexuellt våld och barn. Parlamentet vill att ekonomiskt stöd görs tillgängligt och att program inrättas så man på ett övergripande sätt kan tillgodose de medicinska/psykologiska och sociala behoven hos personer som överlevt sexuellt och könsrelaterat våld i den pågående konflikten.

19.

Europaparlamentet uppmanar alla medlemsstater att påskynda behandlingen av asylansökningar från det ökande antalet syriska flyktingar som flyr från konfliktområdena. EU uppmanas att ta itu med frågan om de ofta livsfarliga resorna över Medelhavet och att genomföra en samordnad strategi för att rädda liv samt tillhandahålla stöd för de medlemsstater som drabbas hårdast av masstillströmningen av irreguljära migranter och asylsökande vid sina kuster.

20.

Europaparlamentet fördömer än en gång i hårdast möjliga ordalag de brott som begås av den syriska regimen mot dess egen befolkning, däribland användandet av kemiska vapen och brandvapen mot civila, godtyckliga frihetsberövanden i stor skala samt regimens belägringsstrategi för att svälta sitt folk till underkastelse.

21.

Europaparlamentet påminner om att det otillräckliga gensvaret på det instabila läget i Syrien har fått IS/Daish att blomstra. Parlamentet är bekymrat över den ökade inblandningen av extremistiska islamistgrupper och utländska stridande i konflikten i Syrien. Parlamentet betonar att en varaktig lösning förutsätter en politisk övergång genom en syriskledd politisk process som omfattar alla parter, på grundval av Genèvekommunikén från juni 2012, med stöd av det internationella samfundet. Parlamentet uppmanar EU att ta initiativ till diplomatiska insatser för detta ändamål. Parlamentet välkomnar och stöder det arbete som utförts av Staffan de Mistura, FN:s särskilde sändebud för Syrien, och hans ansträngningar för att hejda de våldsamma striderna i stadskärnorna, bland annat i Aleppo.

22.

Europaparlamentet uppmanar samtliga regionala aktörer att bidra till ansträngningarna för en nedtrappning av våldet i Irak och Syrien.

23.

Europaparlamentet uppmanar Iraks nya ledarskap att handla utifrån sitt åtagande om en regering för alla – en regering som företräder alla irakiers legitima intressen och tillgodoser deras trängande humanitära behov. De irakiska myndigheterna och världssamfundet uppmanas att hindra hämndaktioner mot sunnibefolkningen i de områden som för närvarande kontrolleras av IS/Daish, när dessa områden väl har befriats från IS/Daish. Parlamentet understryker att Iraks enhet, suveränitet och territoriella integritet är av avgörande betydelse för stabiliteten och den ekonomiska utvecklingen i landet och regionen.

24.

Europaparlamentet välkomnar de insatser som gjorts av kommissionens generaldirektorat för humanitärt bistånd och civilskydd (Echo), närmare bestämt dess kontor i Erbil, huvudstaden i irakiska Kurdistan, för att ta itu den humanitära situationen i regionen. Parlamentet betonar att mer och bättre samordning behövs mellan Echo och kommissionens generaldirektorat för internationellt samarbete och utveckling (Devco), för att kunna hjälpa de behövande befolkningarna på bästa och mest effektiva sätt.

25.

Europaparlamentet välkomnar vice ordföranden/den höga representanten Federica Mogherinis uttalande om öppnandet av EU-kontoret i Erbil, och vill att detta kontor öppnas i syfte att effektivisera och synliggöra EU:s åtgärder på fältet, bland annat genom en bättre samordning av humanitärt bistånd och utvecklingsbistånd. Parlamentet efterlyser en förstärkning av EU-kontoret i Gaziantep (Turkiet).

26.

Europaparlamentet ger sitt stöd till människorättsrådets begäran till kontoret för FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter om att snarast skicka en delegation till Irak med uppdraget att undersöka IS/Daish och associerade terroristgruppers kränkningar av och brott mot internationell människorättslagstiftning och ta reda på fakta och omständigheter kring dessa kränkningar och brott, så att förövarna inte går ostraffade och fullt ansvar utkrävs.

27.

Europaparlamentet är alltjämt övertygat om att det inte kan bli någon hållbar fred i Syrien och Irak utan att ansvar utkrävs för de brott som begåtts av alla sidor under konflikten, särskilt för sådana brott som är religiöst eller etniskt motiverade. Parlamentet kräver återigen att de personer som misstänks för att ha begått brott mot mänskligheten i Syrien och Irak överlämnas till Internationella brottmålsdomstolen, och stöder alla initiativ i denna riktning, till exempel genom FN:s säkerhetsråd.

28.

Europaparlamentet kräver rättvisa åtgärder för ansvarsutkrävande för alla parter i konflikten och att alla som fallit offer för kränkningar ska kunna få rättshjälp. Det är ytterst viktigt att skydda de civila som blivit våldets fångar och inte kan sätta sig i säkerhet eller få tillgång till livräddande humanitärt bistånd.

29.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, rådet, kommissionen, EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter, medlemsstaternas regeringar och parlament, Iraks regering och representantråd, Kurdistans regionala regering, FN:s generalsekreterare, FN:s råd för mänskliga rättigheter och alla parter i konflikten i Syrien.

25.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/42

—

med beaktande av talmanskonferensens förslag,

—

med beaktande av kommissionens beslut att utreda bruket av skattebeslut enligt EU:s regler för statligt stöd i alla medlemsstater,

—

med beaktande av att alla medlemsstater enligt EU:s skatteregler är skyldiga att, genom spontant informationsutbyte, informera andra medlemsstater om skattebeslut, särskilt om det kan innebära uteblivna skatteintäkter i en annan medlemsstat eller om artificiella överföringar av vinster inom koncerner kan medföra reducerad skatt,

—

med beaktande av artikel 197 i arbetsordningen.

1.

Europaparlamentet beslutar att tillsätta ett särskilt utskott för skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt för att undersöka praxis i tillämpningen av EU:s regler om statligt stöd och skatteregler med avseende på medlemsstaters skattebeslut och andra åtgärder av liknande karaktär eller med liknande effekt, om sådan praxis framstår som en åtgärd av medlemsstaten eller kommissionen.

2.

Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottet ska ha följande ansvarsområden:

3.

Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottet ska bestå av 45 ledamöter.

4.

Europaparlamentet beslutar att det särskilda utskottets mandatperiod ska vara sex månader från och med den dag då detta beslut antogs.

5.

Europaparlamentet anser det vara lämpligt att det särskilda utskottet lägger fram en rapport som har utarbetats av två medföredragande.

25.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/44

—

med beaktande av akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet (1),

—

med beaktande av sitt beslut av den 28 september 2005 om antagande av Europaparlamentets ledamotsstadga (2), särskilt artiklarna 2.1 och 3.1,

—

med beaktande av rådets direktiv 93/109/EG av den 6 december 1993 om fastställande av närmare bestämmelser för rösträtt och valbarhet vid val till Europaparlamentet för unionsmedborgare som är bosatta i en medlemsstat där de inte är medborgare (3)

—

med beaktande av domarna av den 7 juli 2005 och den 30 april 2009 från Europeiska unionens domstol (4),

—

med beaktande av artiklarna 3, 4 och 11 samt bilaga I i arbetsordningen,

—

med beaktande av de officiella kungörelserna från de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna om resultatet i valet till Europaparlamentet,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0013/2015), och av följande skäl:

A.

I artikel 7.1 och 7.2 i akten av den 20 september 1976 anges vilka uppdrag som inte är förenliga med uppdraget som ledamot av Europaparlamentet.

B.

I enlighet med artikel 11 i och bilaga I till arbetsordningen ska ledamöterna lämna detaljerade upplysningar angående yrkesmässig verksamhet och alla övriga relevanta uppdrag eller all annan verksamhet som de utför mot ersättning.

C.

Samtliga medlemsstater har meddelat parlamentet namnen på de valda kandidaterna. Vissa av dem har dock ännu inte, eller först efter förseningar, kungjort kandidaternas ersättare samt en rangordning baserad på valresultatet, vilket de är skyldiga att göra enligt artikel 3.4 i arbetsordningen.

D.

Vissa medlemsstater lämnade först in ett ofullständigt meddelande om valda kandidater och inkom med ytterligare uppgifter vid ett senare tillfälle.

E.

I vissa medlemsstater pågår en prövning i enlighet med gällande nationell lagstiftning av de invändningar som inkommit mot valet av vissa ledamöter av Europaparlamentet. Denna prövning skulle kunna leda till att valet av de berörda ledamöterna ogiltigförklaras.

F.

Enligt artikel 12 i akten av den 20 september 1976 ska Europaparlamentet avgöra enbart sådana tvister som uppkommer i fråga om giltigheten för ledamöternas mandat på grund av överträdelser av bestämmelserna i nämnda akt. Parlamentet ska inte ta ställning till eventuella överträdelser av nationella valbestämmelser som akten hänvisar till.

G.

För att pröva ledamöternas behörighet i enlighet med artikel 12 i akten från 1976 ska parlamentet – utan att ha något utrymme för skönsmässig bedömning – beakta de valresultat som medlemsstaternas behöriga myndigheter officiellt har tillkännagivit. Denna bestämmelse hindrar emellertid inte parlamentet att i förekommande fall rapportera om eventuella fall av bristande överensstämmelse mellan nationell vallagstiftning – som ligger till grund för resultaten – och EU:s lagstiftning.

H.

Personer som innehar medborgarskap i vissa medlemsstater men som varit bosatta i ett annat land under en viss tid kan berövas rösträtten i sitt hemland. I vissa fall kan detta även medföra att personerna i fråga berövas sin valbarhet.

I.

Den brittiska valkommissionen har rapporterat att ett antal personer som innehar medborgarskap i andra medlemsstater men som är bosatta i Storbritannien inte kunde utöva sin rösträtt i det senaste valet till Europaparlamentet.

1.

Med förbehåll för eventuella beslut som fattas av de behöriga myndigheterna i de medlemsstater där invändningar gjorts mot valresultatet, förklarar Europaparlamentet mandaten giltiga för de ledamöter som anges i bilagan till detta beslut, vilkas val kungjorts av de behöriga nationella myndigheterna, och som avgett de skriftliga förklaringar och försäkringar som följer av artikel 7.1 och 7.2 i akten av den 20 september 1976 och av bilaga I till arbetsordningen.

2.

Europaparlamentet upprepar sin begäran till de behöriga nationella myndigheterna att inte enbart meddela Europaparlamentet namnen på de valda kandidaterna, utan även uppge namnen på deras ersättare samt en rangordning baserad på valresultatet.

3.

Europaparlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna i medlemsstaterna att utan dröjsmål avsluta prövningen av de invändningar som framförts till dem och att informera Europaparlamentet om resultatet.

4.

Europaparlamentet anser att berövande av rösträtten innebär att man bestraffar medborgare som utövat rätten att fritt röra sig inom EU (artikel 20.2 a i EUF-fördraget), att man fråntar dem rösträtten och valbarheten vid val till Europaparlamentet i den medlemsstat där medborgarna är bosatta (artikel 20.2 b i EUF-fördraget) och att man handlar i strid med principen om allmänna och direkta val (artikel 14.3 i EU-fördraget och artikel 1.3 i akten från 1976). Parlamentet anser att berövande av rösträtt under inga omständigheter får tillämpas i samband med val till Europaparlamentet, och uppmanar kommissionen att se till att inga medlemsstater tillåter denna möjlighet.

5.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att – när det gäller att rösta eller kandidera i val till Europaparlamentet – se till att registreringsreglerna för personer som innehar medborgarskap i andra medlemsstater förenklas, i synnerhet genom att onödiga administrativa hinder eliminera så att de rättigheter som avses i artikel 20.2 a och 20.2 b i EUF-fördraget upprätthålls. Parlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att se till att medlemsstaternas system är förenliga med EU:s lagstiftning.

6.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta beslut till de behöriga nationella myndigheterna och medlemsstaternas parlament.

25.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/85

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0308),

—

med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0011/2014),

—

med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 december 2014 (1),

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 om en påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter (2),

—

med beaktande av artiklarna 103 och 59 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0031/2014).

A.

Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.

Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

25.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/87

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0317),

—

med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0017/2014),

—

med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 december 2014 (1),

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 om en påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter (2),

—

med beaktande av artiklarna 103 och 59 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0033/2014).

A.

Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.

Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

25.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/88

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0318),

—

med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0016/2014),

—

med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

efter att ha hört Europeiska ekonomiska och sociala kommittén,

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 om en påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter (1),

—

med beaktande av artiklarna 103 och 59 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0032/2014).

A.

Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.

Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

25.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/89

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0321),

—

med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0012/2014),

—

med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 december 2014 (1),

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 om en påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter (2),

—

med beaktande av artiklarna 103 och 59 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0040/2014), och av följande skäl:

A.

Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.

Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

25.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/90

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2014)0322),

—

med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C8-0013/2014),

—

med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs yttrande av den 10 december 2014 (1),

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 20 december 1994 om en påskyndad arbetsmetod för officiell kodifiering av texter till rättsakter (2),

—

med beaktande av artiklarna 103 och 59 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A8-0035/2014).

A.

Enligt yttrandet från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.

Europaparlamentet antar sin ståndpunkt vid första behandlingen.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

25.8.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 310/91

—

med beaktande av förslaget till rådets beslut (COM(2011)0904),

—

med beaktande av artikel 38 fjärde stycket i 1980 års Haagkonvention om de civila aspekterna på internationella bortföranden av barn,

—

med beaktande av artikel 81.3 samt artikel 218.6 andra stycket b i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka Europaparlamentet har hörts av rådet (C8-0263/2014),

—

med beaktande av domstolens yttrande av den 14 oktober 2014,

—