20.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 264/1

Föredragande:

José María ZUFIAUR NARVAIZA

1.1

EESK håller med om att det är nödvändigt att se över den nuvarande europeiska säkerhetsstrategin från 2003 eftersom den internationella situationen har förändrats betydligt. Som rådgivande organ för EU-institutionerna och som företrädare för det organiserade civila samhället anser EESK att det är absolut nödvändigt att kommittén rådfrågas i samband med utarbetandet av den nya strategin, och att det civila samhället deltar på ett strukturerat sätt i denna process. EESK anser att den övergripande strategin bör ses över med kortare mellanrum, till exempel vart femte år, i samband med att det nya Europaparlamentet och den nya kommissionen tillträder.

1.2

EU står inför kriser som främst präglas av socialt sönderfall, ömsesidigt beroende, svaga institutioner och en allmän ojämlikhet. Social utestängning har i dag blivit en avgörande orsak till konflikter, och militära ingripanden är helt klart otillräckliga.

1.3

Den tilltagande geopolitiska och geoekonomiska konkurrensen och det faktum att vissa stormakter fortsätter att dela upp världen i inflytandesfärer påverkar den europeiska politiska modellen, som bygger på samarbete och positiv villkorlighet, vilket förutsätter en anpassning.

1.4

I en sådan komplicerad internationell situation anser EESK att Europa endast kan förvara sina värderingar och intressen genom en starkare samordning av gemensamma mål, politiska åtgärder och resurser. EU:s utrikespolitik börjar på hemmaplan, eftersom den interna och den externa politiken är oupplösligt kopplade till varandra.

1.5

Det enda som kan få EU-medborgarnas missnöje att minska och få dem att känna sig som européer och engagera sig för EU är att unionen ändrar kurs och positionerar sig som en förespråkare för frihet, säkerhet och välstånd och som en försvarare av jämlikhet i Europa och i resten av världen.

1.6

Den politiska integrationen i Europa måste förstärkas om EU ska kunna ta ledningen i en globaliserad värld och fatta beslut som kan återuppliva entusiasmen för det europeiska projektet och för ett förnyat socialt kontrakt samt för att ta itu med det rådande demokratiska underskottet.

1.7

EU:s utrikespolitik och säkerhets- och försvarspolitik, som bör få mer medel till sitt förfogande, kräver mer flexibla och bättre samordnade arbetsmetoder mellan medlemsstaterna och EU-institutionerna.

1.8

EU:s försvar kräver en bättre samordning och gemensam planering i syfte att gå i riktning mot en europeisk försvarsunion. För att uppnå detta behöver EU öka finansieringen och utveckla den europeiska försvarsindustrin samt undvika dubbla utgifter genom instrument för sammanslagning och gemensamt utnyttjande av resurser. På samma sätt är bättre styrning och en konsekvent institutionell struktur avgörande, liksom främjande av gemensamma storskaliga projekt. Detta bör inte påverka de transatlantiska förbindelserna och det nära samarbetet med de allianser och organisationer som de flesta EU-länder är medlemmar i, t.ex. Nato.

1.9

Enligt EESK:s åsikt bör prioriteringarna för den nya globala strategin vara följande: a) att stärka vägen mot anslutning för kandidatländerna, särskilt på västra Balkan, och stabilisera det östra och södra grannskapet, bl.a. genom insatser beträffande migrant- och flyktingströmmarna, b) att främja en ändamålsenligare, effektivare och synligare gemensam säkerhets- och försvarspolitik som underbyggs av en stark och mer tydligt definierad europeisk försvarsteknisk och försvarsindustriell bas, c) att stärka ett effektivt och reformerat multilateralt system för säkerhetsrelaterad, socioekonomisk och utvecklingsrelaterad styrning samt d) att främja handel och investeringar. Dessa prioriteringar bör dessutom präglas av två övergripande principer, hållbar utveckling i stort och förstärkning av det civila samhällets organisationer.

1.10

Med sin traditionellt förebyggande och multilaterala diplomati bör EU vara en normgivande och konstruktiv aktör, som främjar integrerade styrelseformer och framväxande ekonomiers deltagande i de multilaterala institutionerna.

1.11

EU grundades för att befästa freden i Europa, och det viktigaste målet i unionens övergripande strategi måste vara att bevara och främja fred. I detta avseende är säkerhets- och försvarspolitiken, diplomatiska insatser och det civila samhällets roll av avgörande betydelse.

1.12

När det gäller flyktingkrisen anser EESK att det är absolut nödvändigt att EU utformar en gemensam flykting-, asyl- och invandringspolitik som genomförs av en EU-institution, vilket skulle säkerställa att EU-medlemsstaterna tar sitt ansvar, gemensamt, proportionellt och solidariskt.

1.13

EESK anser att systemet för beviljande av bidrag från de europeiska utvecklingsfonderna bör ändras så att det blir mer flexibelt, mångsidigt och anpassat till konkreta omständigheter.

1.14

De megahandelsavtal som håller på att förhandlas fram eller ratificeras har tveklöst en geopolitisk dimension utöver de rent kommersiella aspekterna. Att hantera de geopolitiska effekterna av denna typ av avtal, förstärka de multilaterala förbindelserna och undvika spänningar mellan handelsblocken är ett grundläggande inslag i EU:s framtida globala strategi. EESK anser samtidigt att i den utsträckning handelsavtalen påverkar människors levnadsförhållanden är det absolut nödvändigt att bemöta och respektera det civila samhällets och allmänhetens krav och farhågor.

1.15

Att förstärka det civila samhället och dess verksamhet och förbindelser parallellt med de diplomatiska åtgärderna är enligt EESK:s åsikt av grundläggande betydelse för genomförandet av EU:s utrikes- och säkerhetspolitik. EESK förespråkar därför att denna komponent uttryckligen införs i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens prioriterade mål.

1.16

Vi anser att EESK, både i sin roll som rådgivande organ till EU-institutionerna och som företrädare för alla betydande organisationer i det organiserade civila samhället i medlemsstaterna, är den idealiska motparten till de EU-institutioner som är delaktiga i EU:s gemensamma utrikes- och säkerhetspolitik, särskilt Europeiska utrikestjänsten och kommissionen.

1.17

EESK föreslår därför att man gemensamt överväger dessa prioriteringar och undersöker hur ett samarbete mellan Europeiska utrikestjänsten och EESK kan formaliseras.

1.18

EESK erbjuder sig att bistå Europeiska utrikestjänsten i samband med utarbetandet av en utvärderingsrapport om det civila samhällets nuvarande deltagande i EU:s utrikespolitik.

1.19

Vi föreslår att EESK, i närvaro av den höga representanten för utrikespolitik och säkerhet, anordnar en årlig hearing om utrikespolitiken med deltagande av de viktigaste europeiska organisationerna i det civila samhället.

2.1

EESK påpekar att det behövs en strategi som omfattar alla EU-instrument för yttre åtgärder, däribland försvars- och säkerhetspolitiska verktyg, inom en konsekvent och uppdaterad övergripande ram. Det krävs därför ändringar av målen, prioriteringarna, intressena och instrumenten för EU:s utrikespolitik, och det behövs en helhetssyn för att övervinna partiella metoder och motståndet i medlemsstaterna och för att förstärka samordningen och flexibiliteten (1)  (2).

2.2

Trots stora sociala framsteg i fråga om olika aspekter av millennieutvecklingsmålen tyder andra aspekter – såsom västvärldens förlorade prestige, nya framväxande makters konsolidering, informationsteknikens ökande betydelse, de demografiska tendenserna och en ökad ojämlikhet – på en mer komplex geopolitisk situation i världen, där en modell som baseras på de normer och värderingar som kännetecknar öppna samhällen kommer att möta större motstånd. Detta är fallet inom ramen för multilaterala institutioner som inte har anpassat sig till en ny multipolär värld. Till följd av detta är de internationella normerna på väg att urholkas samtidigt som geopolitikens relevans håller på att omvärderas. Med alltfler aktörer, även icke-statliga aktörer och transnationella företag, och utvecklingen av ny omvälvande teknik, blir det svårare att fastställa strategiska prioriteringar och hantera komplexa miljöer.

2.3

De mest omedelbara utmaningarna för EU är att hantera migrationsströmmar, att skydda kontinenten mot terroristhot och att motverka militära angrepp och it-angrepp mot EU:s medlemsstater. De övriga utmaningarna, hoten och farorna är nu främst globala: klimatförändringar, finansiella och ekonomiska kriser, skatteundandragande, korruption, organiserad brottslighet, pandemier, humanitära kriser osv. EU har en roll att spela när det gäller alla dessa aspekter. Den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken måste i mycket högre grad än i dag bli ett effektivt verktyg för att försvara unionens och medlemsstaternas intressen, vilket är avgörande för att de sistnämnda i större utsträckning ska involveras i EU:s utrikes- och säkerhetspolitik. Den höga representanten/vice ordföranden har framhållit att vi behöver en proaktiv strategi för att skydda våra intressen, med tanke på att det är en integrerad del av våra intressen att främja våra värderingar.

2.4

Sedan 2003 års strategi har det skett två betydande strukturella förändringar.

2.4.1

För det första står vi inför kriser som främst präglas av socialt sönderfall, ömsesidigt beroende, svaga institutioner och en allmän ojämlikhet. I dag innebär globalisering närhet, synlighet och hög befolkningstäthet. Ojämlikheten har blivit en global parameter. De stora sociala skillnaderna ligger till grund för de massiva migrationsströmmarna. Vår alltmer sammankopplade men extremt ojämlika värld skapar instabilitet och osäkerhet. Vi lever i en tid med konflikter som beror på social utestängning, och militära ingripanden är helt klart otillräckliga. Vi står inför ett globalt, socialt problem som vi måste ta ställning till och som kräver ett svar, i likhet med vad som skedde under 1800- och 1900-talet i de europeiska nationalstaterna och, på det internationella planet, den banbrytande Philadelphiaförklaringen från 1944. Detta kräver en reglerings-, solidaritets- och samarbetspolitik.

2.4.2

För det andra växer den geopolitiska konkurrensen återigen, inte bara i EU:s grannländer. Vi formas av vårt geografiska läge. Konflikterna i exempelvis Ukraina, Syrien, Irak, Libyen och Sahel påverkar oss direkt när det gäller handel, jihadterrorism, energiförsörjning och flyktingars och migranters förflyttningar. Detta påverkar den europeiska politiska modellen, som bygger på samarbete och positiv villkorlighet.

2.4.3

I den nuvarande strategin konstateras att ”det bästa skyddet för vår säkerhet är en värld med välstyrda demokratiska stater”, och detta budskap gäller fortfarande. I strategin framhålls emellertid en rad brister: 1) Generellt sett har denna princip inte gett de förväntade resultaten, utom i några få fall med nära koppling till processerna för anslutning till EU. 2) Det förekommer andra principer – baserade på specifika religiösa tolkningar, exempelvis den självutnämnda Islamiska staten, eller på en speciell auktoritär nationalism, vilket är fallet i Ryssland, Kina (stormakter som har ett direkt inflytande över EU:s utvidgade grannskap) – som har en geopolitisk strategi baserad på influensområden. 3) Ofta har man inte tagit hänsyn till att de länder med vilka EU har försökt etablera partnerskap har mycket olika karaktär. 4) Det har ofta funnits en bristande överensstämmelse mellan EU:s uttalanden och konkreta politiska åtgärder. 5) Man har inte tagit tillräcklig hänsyn till att demokrati och rättsstatsprincipen inte kan införas utifrån, utan de måste utvecklas inifrån.

2.5

EU uppmanas att anpassa sin strategi i syfte att främja sina universella principer och värden på ett effektivare sätt med hjälp av det som utrikestjänsten har kallat en ”pragmatisk idealism”.

3.1

Det är allmänt accepterat att utrikespolitiken är en utvidgning av inrikespolitiken. Det är därför som de måste uppfylla samma mål för att bli effektiva. De måste vara integrerade och samordnade och deras centrala, gemensamma aspekter får inte vara motstridiga. Enligt EESK skapas de två viktigaste pelarna i en övergripande strategi för EU:s yttre politik på hemmaplan.

3.1.1

Den första pelaren är den grundläggande faktorn för EU:s attraktionskraft i världen, nämligen dess levnadssätt, baserat på frihet och mänskliga rättigheter, samt den sociala sammanhållningen bland hela befolkningen. Det är inte realistiskt att planera för en mer strukturerad, gemensam och effektiv utrikes- och säkerhetspolitik utan att först ta itu med de ökande ekonomiska och sociala skillnaderna mellan medlemsstaterna, försvagningen av den sociala modellen, tecknen på bristande solidaritet och tillit, reträtten till nationella intressen, svårigheterna att enas om gemensamma beslut, allmänhetens ökande missnöje och de växande populistiska, främlings- och EU-fientliga rörelserna. Den politiska integrationen i Europa måste därför förstärkas, och det lämpligaste sättet att göra detta är förmodligen genom det förstärkta samarbete som föreskrivs i fördragen. Endast på detta sätt kan EU ta ledningen i en globaliserad värld, fatta beslut som återupplivar entusiasmen för det europeiska projektet och för ett förnyat socialt kontrakt samt sätta likhetstecken mellan beslutsfattande och demokrati.

3.1.2

Den andra pelaren omfattar ökad europeisk integration och inrättande av gemensamma politiska strategier och verktyg för gemensamma åtgärder på områden som exempelvis migrationsflöden, energiförsörjning, klimatförändringarna, internationell terrorism, en tryggad livsmedelsförsörjning, handelspolitik, kampen mot organiserad brottslighet, en effektiv europeisk investeringsplan och skapande av arbetstillfällen, en europeisk social dimension samt fullbordandet av den inre marknaden. Det enda som kan få EU-medborgarnas missnöje att minska och få dem att engagera sig för EU är att unionen ändrar kurs och positionerar sig som en förespråkare för frihet, säkerhet och välstånd och som en försvarare för jämlikhet i Europa och i resten av världen.

3.2

EESK anser att en av EU:s prioriteringar är att finslipa EU:s inre marknad – industripolitiken, finanssystemet, telekommunikations- och transportpolitiken, digital teknik och försvarsindustrin. Utrikespolitiken bör ta itu med ett växande antal frågor som rör andra EU-politikområden, bl.a. socialpolitiken, miljöpolitiken, energipolitiken, den digitala politiken, den ekonomiska politiken, industripolitiken och transportpolitiken. På samma sätt måste vi fastställa en långsiktig vision för EU där ekonomisk utrikespolitik är en central pelare för att främja handel och investeringar. Det är också mycket angeläget att ha en gemensam energipolitik samt en gemensam migrations- och asylpolitik.

3.3

Mot bakgrund av den nya globala geostrategiska situationen har EU inget annat val än att utveckla sin kapacitet på säkerhets- och försvarsområdet. Detta kräver en alltmer integrerad utrikespolitik – medlemsstaterna blir successivt mindre relevanta på internationell nivå, och ett gemensamt agerande främjar alla – och innebär att man ger större utrymme åt den europeiska försvarspolitiken. Detta förutsätter en mycket bredare säkerhets- och försvarspolitisk strategi som omfattar mer än användning av våld. Kommittén konstaterar att en försvarspolitik ska användas preventivt och har en avskräckande funktion, men att den också är ett verktyg som ska användas som sista utväg, när vitala intressen och skyddsansvar inte kan försvaras på annat sätt. Detta kräver mer resurser och bättre resursanvändning. Trots sina 28 olika militära strukturer avsätter EU bara 40 % av vad Förenta staterna lägger på sitt nationella försvar. Till detta måste man lägga bl.a. betydande dubbelarbete och en svagt utvecklad försvarsindustri. Detta kräver ökad budget och gemensamma verktyg för planering och övervakning. EU:s regeringar och medborgare måste vara medvetna om att säkerhet, välstånd och frihet är oskiljaktiga. Större strategisk självständighet för EU i fråga om försvar får emellertid inte vara vare sig oförenligt med eller störa de transatlantiska förbindelserna och samarbetet med allianser och organisationer där majoriteten av EU-länderna är partner, särskilt Nato, som förblir grunden för det kollektiva försvaret.

3.4

EU:s försvarspolitik bör koncentreras till två grundläggande områden: 1) Den nuvarande geopolitiska situationen innebär att EU, som garant för säkerheten utanför dess gränser, bör inrikta sig på det vidare grannskapet, på stöd till mänskliga rättigheter och på att bidra till utvecklingen i grannländerna. 2) Bidra till att säkra fri tillgång till de globala kollektiva nyttigheterna och en världsordning grundad på rättsregler.

3.5

EU:s försvarsindustri bör spela en viktig roll när det gäller EU:s strategiska oberoende. Dess konkurrenskraft är ett värde som handlar om mycket mer än den privata sektorns intressen. Den rådande fragmenteringen av försvarsindustrin måste övervinnas. Om denna process ska bli framgångsrik beror i hög grad på vissa centrala verktyg, t.ex. samarbetsprojekt, beviljande av tillräckliga budgetmedel till nästa förberedande åtgärd (3) och inrättande av en ny särskild budgetrubrik för detta i nästa fleråriga budgetram.

3.6

Tanken att stabiliteten i vårt reella grannskap – dvs. våra grannländer och deras grannländer i sin tur – är grundvalen för vår egen stabilitet är direkt tillämplig på terroristhotet från den självutnämnda Islamiska staten. Detta innebär exempelvis att EU har direkt ansvar för att finna en politisk lösning på kriget i Syrien eftersom det innebär att man måste angripa en av orsakerna till problemet Detta innebär också att man måste förbättra samordningen i fråga om terrorbekämpning och underrättelseverksamhet. Ökat utbytet av information mellan medlemsstaterna, inbegripet inrättandet av en europeisk underrättelsetjänst, bör vara en absolut prioritet. Dessutom behöver man utveckla en övergripande strategi mot terrorism med en analys av orsakerna för att förhindra en konfrontation mellan religiösa åsikter och tvärtom uppmuntra samarbete mellan olika grupper med skilda trosuppfattningar i kampen mot terrorinriktad fanatism. Det är särskilt viktigt att stödja arabvärlden och den muslimska världen (som drabbats hårdast av attacker från den felaktigt benämnda Islamiska staten) så att den kan bekämpa detta interna hot. På samma sätt bör åtgärder mot försäljning av och handel med vapen och mot finansieringskällor ingå i en europeisk strategi mot terrorism. Förbindelser mellan det civila samhället i vårt vidare grannskap kan spela en positiv roll i denna strävan.

3.7

Flexibiliteten i de yttre åtgärderna bör öka. Ökad flexibilitet får inte leda till fragmentering, utan den bör uppnås genom att man till fullo utnyttjar de instrument som fastställs i EU-fördraget och EUF-fördraget. Därför är det nödvändigt att medlemsstaterna oftare använder sig av konstruktiv röstnedläggning i rådet beträffande Gusp/GSFP-frågorna. När det gäller att stärka den internationella säkerheten vill EESK erinra om behovet av att bibehålla vissa utrikespolitiska värden, särskilt respekten för Förenta nationernas stadga. Om man emellertid inte inom ramen för befintliga instrument kan hitta en tillfredsställande lösning kommer det att bli nödvändigt att tillsätta tillfälliga grupper, med deltagande av den höga representanten eller, om så inte är möjligt, företrädare för något annat av EU-institutionernas organ, så att principen om enhällighet inte utgör ett hinder för unionens möjligheter i utrikespolitiken. Nätverket för grön diplomati, som ursprungligen inrättades för att främja integrationen av miljömålen i EU:s yttre förbindelser och som spelade en viktig roll för att mobilisera och samordna EU:s diplomatiska insatser före COP 21, kan tjäna som förebild för andra nätverk.

3.8

EU bör inte vänta till nästa kris för att utrusta sig med mer ytterligare utrikespolitiska resurser. Resurserna bör anpassas till målen och inte variera efter det rådande konjunkturläget. De områden där EU saknar resurser bör kartläggas genom lämplig planering. På så sätt undviks de reaktiva åtgärder som har kännetecknat EU:s agerande under de senaste årens kriser. EU:s budget för utrikespolitiska åtgärder måste ökas, särskilt på det humanitära området och när det gäller migration, utveckling, utbildning, terrorismbekämpning och diplomati, och det organiserade civila samhällets roll måste stärkas.

4.1

EESK anser att den nya strategin bör leda till en förnyad granskning av EU:s omvärldsanalys och den roll som EU vill spela i framtiden. Det är viktigt att hitta en ny inriktning som bygger på ett aktivt engagemang för jämställdhet bland medborgarna när det gäller säkerhet, frihet och välstånd, och det är viktigt att framhålla EU:s starka sidor. EU är bland annat världens största inre marknad och har en aktiv handelspolitik. EU är världens största givare inom ramen för sin politik för samarbete och humanitärt bistånd. Livet i EU bygger på respekt för rättsstaten och de demokratiska principerna, och den sociala modellen baseras på ekonomisk och social sammanhållning. Vidare har EU en modell för hållbar utveckling som bygger på kampen mot ojämlikhet och miljöskydd, bland annat ambitiösa mål för klimatpolitiken.

4.2

Bristen på inre sammanhållning och politisk vilja har länge begränsat EU:s roll i världen. EU vill inte bli en supermakt utan bara utöva sitt inflytande på ett effektivare sätt. EU bör därför koncentrera sig på de områden där dess åtgärder har ett mervärde och kan ge störst effekt, särskilt i grannskapet och inom ramen för internationella institutioner såsom FN, Internationella valutafonden (IMF), Världsbanken och G-20, där samordningen mellan medlemsstaterna är dålig, vilket i sin tur begränsar möjligheterna att påverka. EESK ser därför positivt på kommissionens förslag från oktober 2015 till förmån för en gemensam representation för euroområdet inom IMF och andra internationella organisationer.

4.3

EU bör fortsätta med sin traditionella förebyggande och multilaterala diplomati, med målet att vara en normgivande och konstruktiv aktör. Att försvara en öppen, regelbaserad, global världsordning är en grundläggande del av EU:s identitet på det internationella planet. Som stor handelsmakt kan EU dra nytta av en sammankopplad värld, antingen det handlar om energi, finanser, cyberrymden eller sjövägar (omkring 90 % av EU:s utrikeshandel sker sjövägen). Kärnsäkerhet och energitrygghet måste även fortsättningsvis stå i fokus.

4.4

EU bör även fortsätta sitt samarbete inom ramen för de olika regionala integrationsprocesserna, såsom Ecowas, Asean och Mercosur.

4.5

EU bör likaså främja ett demokratiskt och inkluderande styrelseskick och framväxande ekonomiers deltagande i multilaterala institutioner i syfte att på ett fredligt sätt lindra spänningar och förebygga uppkomsten av alternativa styrelsemekanismer eller mekanismer som är fientliga gentemot de nuvarande.

4.6

EU måste upprätthålla sina värderingar och principer, de mänskliga rättigheternas universalitet och odelbarhet, kampen mot dödsstraff och våld mot kvinnor och flickor, skyddet av rättigheterna för människor med olika sexuella identiteter (hbti-personer). EU bör således grunda sin utrikes- och säkerhetspolitik på den sociala modell som kännetecknar unionen och utgör grunden för dess säkerhet, frihet och välstånd.

5.1

I det pågående arbetet med att utarbeta den globala strategin bör man tydligt ta fasta på den betydelse som Europas östra och södra grannskap har för säkerheten och välståndet i Europa och ge EU större inflytande och hävstångskraft att påverka centrala utvecklingar i dessa områden, med insatser för och reglering av migrant- och flyktingströmmarna. Dessa prioriteringar bör dessutom genomsyras av två övergripande dimensioner, hållbar utveckling och förstärkning av det civila samhällets organisationer (4)  (5).

5.2

Det vidare, strategiska grannskapet (från Sahel till Gulfstaterna och från Centralasien till Arktis) är det viktigaste området, inte bara när det gäller EU:s yttre åtgärder, utan även för medlemsstaternas interna dimension. Detta område genomgår för närvarande en djup social och institutionell splittring av flera olika orsaker, såsom väpnade konflikter, tvångsförflyttningar, internationell terrorism, statliga strukturers sammanbrott, korruption, organiserad brottslighet, återgång till auktoritära styresformer såsom är fallet med Turkiet, det utmanande beteendet från vissa stormakter som Ryssland samt hybridkrigföring och militär aggression. Denna situation ger upphov till djupgående strukturella utmaningar på lång sikt som starkt påverkar EU.

5.3

Inför denna nedslående realitet bör EU ta ett större ansvar för att förbättra den ekonomiska, sociala och säkerhetsmässiga situationen i grannländerna. EU får inte ge upp sitt försvar av demokratin, rättsstaten och de grundläggande mänskliga och sociala rättigheterna i sitt grannskap, bland annat föreningsfriheten och rätten till kollektivförhandlingar. Här är stöd till det lokala civila samhället, däribland arbetsmarknadens parter, avgörande, och deras oberoende måste därför bevaras.

5.4

EESK ser positivt på översynen av EU:s grannskapspolitik och instämmer i att det finns en koppling mellan instabilitet, fattigdom, ojämlikhet och bristande möjligheter som kan göra människor mer mottagliga för radikalisering. I detta sammanhang kan de yttre åtgärderna skapa synergier när det gäller att samordna åtgärderna för säkerhet, utveckling och handel. För att uppnå detta mål är det absolut nödvändigt att sätta stopp för överträdelserna av föreningsfriheten och av rätten för företagare, arbetstagare och organisationer från tredje sektorn att fritt organisera sig. Dessutom är det viktigt att förstärka instrument för tidig varning för att förebygga eventuella framtida kriser.

5.5

EESK förespråkar ett fortsatt strikt, men inte begränsande, synsätt när det gäller utvidgning och liberalisering av viseringar på grundval av kontrollerbara reformer.

5.6

Den afrikanska kontinenten är starkt knuten till EU:s grannskap, och bör enligt EESK:s åsikt vara det geografiska område som utgör den näst viktigaste prioriteringen i EU:s utrikespolitik. Detta beror inte bara på att många av utmaningarna återfinns där, utan även på möjligheterna till allianser som kan bidra till ekonomisk utveckling och ett globalt styre (6). 2030-agendan för hållbar utveckling och klimatavtalet från Paris innebär tydliga möjligheter att inrätta och stärka partnerskap med Afrika.

5.7

Ur geopolitiska synvinkel måste vi med hänsyn till stabiliteten i vårt vidare grannskap också uppmärksamma de stormakter som har störst inflytande i området, i synnerhet Ryssland och Kina. Den nya ryska beslutsamheten och den kinesiska strategin ”Ett bälte – en väg” (Kinas omfattande investeringar i konnektivitetsinfrastruktur) innebär att det är viktigare än någonsin att EU talar med en röst – och inte med 28 – gentemot dessa båda stormakter.

5.8

När det gäller flyktingkrisen anser EESK att det är mycket viktigt att EU utformar en gemensam asyl- och flyktingpolitik som genomförs av en EU-institution, vilket skulle säkerställa att EU-medlemsstaterna tar sitt ansvar, gemensamt, proportionellt och solidariskt. Att förstärka kanalerna för laglig migration är absolut nödvändigt, både för att tillgodose efterfrågan på sysselsättning och erbjuda skydd, tillgodose EU:s behov av migranter på grund av den demografiska nedgången samt förhindra människohandel. Den internationella rätten och EU-rätten måste respekteras, och det krävs ett gemensamt svar från EU:s sida på den humanitära kris som drabbar personer som redan befinner sig på unionens territorium. Resurserna för skydd av de gemensamma gränserna och sjöräddning måste också förstärkas och det är nödvändigt att inrätta en europeisk gräns- och kustbevakning, vilket föreslagits av kommissionen.

6.1

EU bör anpassa inrikes- och utrikespolitiken till målen i 2030-agendan för hållbar utveckling. När det gäller utvecklingspolitiken bör EU särskilt betona handlingsagendan från Addis Abeba. Klimatavtalet från Paris visar att världen obönhörligen går mot en grön ekonomi, en process där EU spelar en banbrytande roll.

6.2

EESK välkomnar åtgärderna för att omfördela det offentliga utvecklingsbiståndet (ODA) till de minst utvecklade länderna, finansieringen av den nya given för engagemang i instabila stater, den strategiska utvärderingen av stödet till jämställdhet, de ökade budgetmedlen för skydd av den biologiska mångfalden och Europeiska investeringsbankens åtaganden i kampen mot klimatförändringen samt det ekonomiska stöd till utvecklingsländer på 100 miljarder US-dollar per år senast 2020 som utlovades i Parisavtalet.

6.3

Den ekonomiska dimensionen av EU:s utrikes- och säkerhetspolitik bör förstärkas, och inte bara begränsas till området för handel. Det är likaså nödvändigt att stödja utbildning, innovation och entreprenörskap, eftersom stabiliteten i våra grannländer är beroende av deras ekonomiska och sociala utveckling. Länder som bland annat Tunisien, Libanon och Jordanien bör omfattas av en utvecklingsplan som ger dem möjlighet att stärka sina ekonomier. Det finns ömsesidiga fördelar med att bistå tredjeländer vid övergången till kolsnåla ekonomier, bl.a. genom effektiv tekniköverföring och samarbete.

6.4

EESK konstaterar att klimatförändringar är en faktor som bidrar till migration som uppstår på grund av statsinstabilitet, otrygghet och knappa resurser. EU måste hjälpa utvecklingsländerna, särskilt de mest utsatta, och ge dem stöd så att de direkt kan ta steget över till en koldioxidsnål ekonomi och stärka sin motståndskraft mot klimatförändringar.

6.5

EESK påpekar att målet att minst 0,7 % av BNI ska gå till offentligt utvecklingsbistånd bör prioriteras, trots de rådande budgetbegränsningarna i många medlemsstater. Det är även nödvändigt att öka samstämmigheten i utvecklingspolitiken och främja samordning mellan medlemsstaterna och EU-institutionerna (7).

6.6

Det är absolut nödvändigt att engagera alla typer av aktörer i finansieringen av målen för hållbar utveckling, bland annat det civila samhället och institutioner för utvecklingsfinansiering. Arbetsmarknadens parter bör dessutom delta i större utsträckning i förvaltningen av projekt (8).

6.7

EESK anser att systemet för beviljande av bidrag från de europeiska utvecklingsfonderna bör ändras så att det blir mer flexibelt, mångsidigt och anpassat till konkreta omständigheter. Det är nödvändigt att bland annat införa åtgärder som ”ramavtal”, driftsbidrag, kaskadbidrag, fleråriga avtal, medel till brådskande fall, samt börja använda ”verktygslådan”, som definieras i den strukturerade dialogen (9).

7.1

EESK stöder frihandel, som är en av EU:s pelare. Kommittén påpekar samtidigt att det är viktigt att ta hänsyn till förhandlingsparternas olikheter, respekten för de grundläggande arbetsrättigheterna och miljöbestämmelserna. EESK fortsätter också att stödja WTO:s multilaterala strategi när det gäller handelsregler. EESK anser att de mest representativa civilsamhällesorganisationernas deltagande i utarbetandet av avtalen, oavsett om de har en rådgivande eller faktisk roll, bör tas upp till förnyad och fördjupad diskussion (10).

7.2

De mycket omfattande (”mega-”) handelsavtalen TTP, CETA, TTIP, frihandelsavtalen med Japan och Indien, samt RCEP har tveklöst en geopolitisk dimension utöver de rent kommersiella aspekterna. Dessa avtal uppmärksammas alltmer av det civila samhället, eftersom de påverkar bestämmelser och standarder med stora återverkningar på livsstilen. Särskilt relevant är avtalens inverkan på det demokratiska beslutsfattandet, t.ex. tvistlösningsmekanismer mellan investerare och stater och kommittéer för rättsligt samarbete.

7.3

Den utmaning EU står inför på detta område innebär att det, samtidigt som nya ekonomiska och geostrategiska perspektiv öppnas, är nödvändigt att säkerställa europeiska normer, standarder och offentliga tjänster samt bevara de grundläggande politiska regleringsområdena, såsom hälsobestämmelser, arbetsbestämmelser och miljöskydd (11). Enligt EESK:s och det civila samhällets åsikt bör investerarskyddet säkras av ordinarie domstolar och, om så inte är möjligt, av en oberoende internationell domstol som inrättas av FN. Det krävs även ett reellt deltagande från det organiserade civila samhällets sida i avtalen, kopplat till en öppen information i realtid, både om förhandlingar och om beslut som påverkar det civila samhället (12).

8.1

EESK anser att det organiserade civila samhället är ett av de grundläggande inslagen i demokratin. Ett fritt och rättsbaserat civilt samhälle med starka arbetsmarknadsparter, där man faktiskt deltar i besluten och erkänns av institutionerna, är en absolut förutsättning för att uppnå och konsolidera demokrati, undvika skiften mot auktoritärt styre, främja ekonomisk utveckling, skapa fred och stimulera social sammanhållning, kämpa för jämlikhet i alla former, främja och möjliggöra en modell för hållbar utveckling och berika de demokratiska institutionerna. Det är också mycket viktigt för att utveckla närmare förbindelser med det civila samhället i andra länder och regioner i världen genom åtgärder parallellt med de diplomatiska insatser som krävs för att bygga en bro mellan historiska, kulturella, religiösa och globala mål.

8.2

EESK förespråkar därför att denna komponent uttryckligen införs i den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitikens prioriterade mål. En sådan förstärkning kan uppnås genom att man använder sig av olika resurser, såsom fonder för samarbete och utveckling av de mänskliga rättigheterna, diplomatiska åtgärder och krav, samt genom ett reellt och effektivt deltagande från det civila samhällets sida – som rådgivare och inte enbart som åhörare – i handels- och associeringsavtal, där det civila samhället verkligen är en part i avtalen och har behörighet i alla de frågor som omfattas av avtalen. Vidare behövs det en stärkt politisk insats, så att europeiska företag med verksamhet i andra länder eller regioner följer ILO:s grundläggande avtal och utvecklar EU:s policy för företagens sociala ansvar.

8.3

EESK anser därför att det är nödvändigt att det europeiska organiserade civila samhället görs delaktigt i utarbetandet och genomförandet av den europeiska försvars- och säkerhetspolitikens mål och prioriteringar. Vi anser att det civila samhällets roll kan förbättras genom att

9.1

Vi anser att EESK, både i sin roll som rådgivande organ till EU-institutionerna och som företrädare för alla betydelsefulla organisationer i det organiserade civila samhället i EU:s medlemsstater, är den idealiska motparten till Europeiska utrikestjänsten och kommissionen för att stärka och vidareutveckla en effektiv gemensam utrikes- och säkerhetspolitik för EU. Kommitténs ställning som trepartsorganisation, dess globala vision, långvariga erfarenhet och förbindelser med det civila samhället i andra delar i världen borgar för detta. Dessa förbindelser grundas främst på uppdrag enligt internationella avtal av olika typer som ingåtts av EU: associeringsavtal, strategiska partnerskap, frihandelsavtal samt anslutningsavtal med kandidatländer (13).

9.1.1

Vi föreslår att EESK, i närvaro av den höga representanten för utrikespolitik och säkerhet, anordnar en årlig hearing om utrikespolitiken med deltagande av de viktigaste europeiska organisationerna i det civila samhället.

9.2

EESK anser att det skulle vara mycket positivt att inrätta en strategisk förbindelse med Europeiska utrikestjänsten, på grundval av båda parters övertygelse om att det civila samhället spelar en mycket viktig roll i EU:s utrikespolitik, särskilt när det gäller att uppnå vissa prioriterade mål. EESK föreslår därför att man gemensamt diskuterar dessa prioriteringar och hur ett samarbete mellan Europeiska utrikestjänsten och EESK skulle kunna inrättas.

9.3

EESK kan bistå Europeiska utrikestjänsten i utarbetandet av en utvärderingsrapport om det civila samhällets nuvarande deltagande i EU:s utrikespolitik.

9.4

På området för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken kommer EESK att intensifiera sitt samarbete med FN:s organisationer, såsom ILO och FAO.

20.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 264/11

Föredragande:

Laura GONZÁLEZ DE TXABARRI ETXANIZ

Medföredragande:

Dorthe ANDERSEN

1.1

Med tanke på det nuvarande politiska läget anser EESK att både kommissionen och medlemsstaterna måste göra en särskild insats för att garantera och främja den fria rörligheten för arbetstagare inom EU genom att undanröja all diskriminering på grund av nationalitet. Eftersom detta är grundläggande friheter som fastställs i EUF-fördraget och som utgör ett av de mest uppskattade framstegen med den europeiska integrationen, måste man undvika omotiverade begränsningar för såväl arbetstagare som företag. EESK stöder initiativ som kan uppmuntra och främja arbetskraftens rättvisa rörlighet inom EU, såsom även uttryckts av det nederländska ordförandeskapet och kommissionens mål att främja rörlighet.

1.2

Om arbetskraftens rörlighet grundar sig på rättvisa villkor och är resultatet av ett positivt val kan den vara berikande och till nytta för arbetstagarna, arbetsgivarna och samhället som helhet. Arbetskraftens rörlighet är en av den inre marknadens hörnstenar och kan bidra till sysselsättningsmöjligheter och välstånd för EU:s medborgare och företag. Den kan utgöra en viktig faktor för att man ska kunna uppnå EU:s mål om sysselsättning och ekonomisk tillväxt genom att bidra till att utjämna skillnaderna i sysselsättningsgrad i medlemsstaterna och tillhandahålla arbetskraft och förmåga där det behövs, och den kan möjliggöra en bättre fördelning av personalresurser samt främja kunskapsöverföring, innovationer och kompetensutveckling, vilket är viktigt i en värld av tekniska förändringar. Samtidigt kan den bidra till att mildra effekterna av arbetskraftens åldrande i mottagarlandet.

1.3

Arbetskraftens rörlighet kan i vissa fall och inom vissa sektorer även ge upphov till vad som kallas ”kompetensflykt”, som innebär att särskilt yngre människor från vissa länder med hög arbetslöshet flyttar i jakt på arbete eller bättre möjligheter på arbetsmarknaden. Samtidigt får det positiva värdet av fri rörlighet för arbetstagare inte försvagas eller ifrågasättas av ogrundad rädsla för olika slags missbruk.

1.4

För att undvika sådana situationer uppmanar EESK kommissionen och medlemsstaterna att främja en ekonomisk politik som syftar till att öka tillväxten och produktiviteten och skapa högkvalitativa arbetstillfällen i samtliga medlemsstater för att förbättra livsvillkoren för alla EU-medborgare.

1.5

En förutsättning för en rättvis rörlighet är att det finns en garanti för att principerna om likabehandling och icke-diskriminering på grund av nationalitet i enlighet med EU:s regelverk efterlevs för europeiska mobila arbetstagare som utövar rätten till fri rörlighet och som omfattas av de arbetsvillkor och bestämmelser för lönesättning som gäller i värdlandet, med full respekt för nationella system för kollektivavtal och anställningsförhållanden.

1.6

EESK uppmanar kommissionen att i samråd med arbetsmarknadens parter ta upp samtliga nödvändiga frågor avseende utstationerade arbetstagare för att ta itu med de illojala metoder som leder till social dumpning. Dessutom måste alla nya åtgärder på europeisk nivå respektera de nationella befogenheterna beträffande kollektiva förhandlingar och de olika nationella systemen för arbetsmarknadsrelationer.

1.7

När det gäller gränsarbetare anser EESK att det är nödvändigt att övervaka situationen och samla in uppgifter på EU-nivå, i syfte att undanröja eventuella hinder och garantera fri och rättvis rörlighet för dessa arbetstagare.

1.8

EESK uppmanar kommissionen att i överensstämmelse med sin uttalade vilja att stoppa social dumpning och missbruk se till att detta i slutändan inte möjliggörs genom andra initiativ beträffande den inre marknaden (inklusive det planerade tjänstepasset).

1.9

Yrkesinspektionen har en nyckelroll när det gäller att säkra rättvis rörlighet. För att detta ska vara möjligt uppmanar EESK medlemsstaterna att tillhandahålla tillräckligt med befogenheter, personal och medel till de nationella inspektionerna och kontrollmyndigheterna för arbetsmarknaden, samtidigt som stöd ges till en förbättring av EU:s gränsöverskridande instrument för arbetsmarknadstillsyn, inklusive en förbättring av gränsöverskridande verkställighet av påföljder.

1.10

EESK stöder förenklingen av reglerna för samordning av de sociala trygghetssystemen och samarbetet mellan medlemsstaterna för deras tillämpning, och understryker behovet av att man i samband med en eventuell översyn av förordning (EG) nr 883/2004 (1) under alla omständigheter respekterar principen om likabehandling av mobila arbetstagare för att undvika att dessa går miste om de rättigheter som de erhållit eller blir rättslösa i händelse av att de beger sig till en annan medlemsstat för att arbeta.

2.1

EESK utarbetar detta förberedande yttrande om rättvisare rörlighet för arbetstagarna inom EU på begäran av det nederländska ordförandeskapet, som bland sina prioriteringar anger att ”rörlighet för arbetstagarna kan stimulera ekonomisk tillväxt och sysselsättning, men nackdelarna måste åtgärdas för att öka allmänhetens stöd för fri rörlighet för arbetstagare”.

2.2

Den fria rörligheten för arbetstagare utgör en av de grundläggande friheterna på den inre marknaden och en av pelarna i den europeiska integrationsprocessen. Den utgör dessutom ett av de framsteg som uppskattas mest av EU-medborgarna. Den inre marknaden, som har utvecklas på grundval av fri rörlighet, har bidragit till att skapa ekonomisk tillväxt, sysselsättning och möjligheter för medborgare, arbetstagare och företag. Om arbetskraftens rörlighet grundar sig på rättvisa villkor kan den vara till nytta för arbetstagarna, företagen och samhället som helhet, och den bör därför underlättas genom att man i möjligaste mån avlägsnar hindren för rörlighet. Illojal konkurrens och diskriminering av arbetstagare på den inre marknaden bör inte accepteras.

2.3

Arbetskraftens rörlighet kan även föra med sig ett antal nackdelar som måste åtgärdas för att minska de inneboende riskerna och möjliggöra att arbetstagare såväl som företag fullt ut kan dra nytta av de fördelar som rörligheten erbjuder.

2.4

EU arbetar för att öka en rättvis rörlighet för arbetskraften i Europa genom att undanröja hinder för den. Kommissionen tillkännagav i sitt arbetsprogram 2016 att den kommer att lägga fram förslag om arbetskraftens rörlighet som innehåller ”åtgärder mot missbruk genom bättre tillämpning och samordning av de sociala trygghetssystemen, och […] ska lägga fram en riktad översyn av utstationeringsdirektivet (2) för att motverka illojal konkurrens som leder till social dumpning och kompetensflykt genom att se till att samma arbete på samma plats ger samma lön” och främja arbetskraftens rörlighet inom EU.

2.5

Syftet med detta yttrande är att ta upp de olika aspekter som arbetskraftens rörlighet ger upphov till i ett sammanhang där arbetsmarknaderna fortsätter att uppvisa höga arbetslöshetsnivåer samtidigt som de är föremål för djupgående förändringar mot en bakgrund av globalisering, samhällsförändringar och tekniska innovationer.

2.6

Efter flera decennier med mycket begränsad rörlighet inom EU har EU:s utvidgning, den kris som började 2008 och den ökande arbetslösheten lett till att arbetstagarnas rörlighet ökat. År 2014 fanns det omkring 15 miljoner rörliga personer i EU, jämfört med nära 12 miljoner 2006 (3). Samma år var antalet mobila arbetstagare i arbetsför ålder som arbetade och bodde i en annan medlemsstat 8,3 miljoner, vilket motsvarade 3,4 % av hela arbetskraften, utöver de 1,6 miljoner människor som bodde i ett land men arbetade i ett annat (gränsarbetare) (4).

2.7

Den fria rörligheten för medborgare och arbetstagare i EU ifrågasätts dock för närvarande av olika skäl. Kommittén är bekymrad över denna utveckling. Såväl de restriktioner som vissa medlemsstater håller på att införa för Schengenområdet till följd av tillströmningen av flyktingar (5), som de undantag från likabehandling av mobila EU-arbetstagare som avtalades med Förenade kungariket vid Europeiska rådets möte den 18–19 februari 2016 (6) skulle kunna påverka ett av de mest uppskattade framstegen med den europeiska integrationsprocessen negativt.

2.8

Fri rörlighet för arbetstagare och undanröjande av all diskriminering på grund av nationalitet är grundläggande principer som fastställs i EUF-fördraget och som måste garanteras och främjas. Schengenområdet är också en central faktor för den europeiska integrationsprocessen och för en välfungerande ekonomi. Det bör vara en prioriterad fråga och ett ansvar för EU och dess medlemsstater att säkra att gränserna är öppna och att medborgarna kan resa, bo och arbeta på lika villkor i vilken medlemsstat som helst.

2.9

Eftersom detta särskilt berör arbetstagare och företag bör kommissionen samråda med arbetsmarknadens parter både på sektorsnivå och på sektorsövergripande nivå när det gäller behovet av initiativ på området och det möjliga innehållet i dessa. Dessutom måste alla nya åtgärder på europeisk nivå respektera de nationella befogenheterna beträffande kollektiva förhandlingar och de olika nationella systemen för arbetsmarknadsrelationer.

3.1

Den fria rörligheten för arbetstagare regleras genom artikel 3.2 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 4.2 a, 20, 26 och 45–48 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget). Den innebär ett förbud mot all diskriminering av arbetstagare från medlemsstaternas sida på grund av nationalitet i fråga om anställning, lön och övriga arbets- och anställningsvillkor. Den ger tillgång till rättigheter vad gäller rörlighet och bosättning samt ekonomiska och sociala rättigheter, beträffande vilket de grundläggande reglerna fastställs i direktiv 2004/38/EG om fri rörlighet och bosättning inom EU (7) och i direktiv 2014/54/EU om åtgärder som underlättar utövandet av rätten att arbeta i en annan medlemsstat (8).

3.2

Den fria rörligheten för arbetstagare innebär att man har rätt att fritt flytta till en annan medlemsstat för att arbeta och att bosätta sig där i överenstämmelse med de lagar och andra författningar som gäller för anställning av medborgare i den staten. Den omfattar således den fria rörligheten som sådan och rätten till likabehandling bland annat i fråga om arbete, sociala tjänster, utbildning och fortbildning.

3.3

Om arbetskraftens rörlighet grundar sig på rättvisa villkor kan den vara till nytta för arbetstagarna, företagen och samhället som helhet. Den kan utgöra en viktig möjlighet till personlig, ekonomisk och social utveckling för medborgare och arbetstagare och bör därför uppmuntras.

3.4

Rörlighet är en mycket viktig faktor för anställbarhet och utveckling av förmågor och kan vara ett sätt att överbrygga skillnaderna i sysselsättningsgrad mellan olika medlemsstater, vilket kan bidra till att motverka en eventuell brist på arbetskraft och till att arbetstagarnas kompetens utnyttjas bättre. Rörlighet ger arbetstagare större sysselsättningsmöjligheter och erbjuder arbetsgivare som letar efter personer med rätt kvalifikationer ett större urval. I detta avseende kan rörlighet utgöra en viktig faktor för att uppnå Europa 2020-strategins mål om sysselsättning och ekonomisk tillväxt.

3.5

Arbetskraftens rörlighet kan även bidra till att främja kunskapsöverföring, innovationer och utveckling av humankapital, vilket är väsentligt i ett sammanhang som präglas av snabba tekniska förändringar och globalisering. Under lämpliga förhållanden borde rättvis rörlighet för arbetskraften främja samspel mellan EU:s medborgare och förbättra de kunskaper som de har om varandra samt deras ömsesidiga acceptans av varandra, och därigenom bidra till ett mer tolerant och inkluderande samhälle.

3.6

Men vi kan inte heller bortse från att arbetskraftens rörlighet för med sig en rad nackdelar. De europeiska arbetstagare som arbetar i en annan medlemsstat är emellanåt och av olika skäl mer utsatta för utnyttjande och diskriminering inom områden såsom social trygghet, arbetsförhållanden och löner, tillgång till sociala förmåner och utbildning, skatter etc. Detta sammantaget kan även ge upphov till snedvridning av konkurrensen mellan företag, särskilt inom arbetskraftsintensiva sektorer såsom byggsektorn, där andelen mycket små företag är stor. Rörlighet kan dessutom leda till att familjer splittras och till integrationssvårigheter i ett främmande land till följd av språkliga och kulturella hinder etc. EESK har utarbetat flera yttranden om betydelsen av att stödja rörlighet inom EU och av att undanröja dessa hinder (9).

3.7

Varaktigheten vad gäller negativa ekonomiska utsikter, den höga arbetslösheten och bristen på förhoppningar om att få arbete i vissa EU-länder får en del, särskilt yngre, arbetstagare att söka arbete eller bättre löner och arbetsförhållanden i andra länder. Detta kan ha en positiv aspekt eftersom det möjliggör för unga att arbeta utomlands så att de kan skaffa sig erfarenhet och utveckla sin kompetens i stället för att vara arbetslösa i ursprungslandet. Dessutom innebär den erfarenhet som de skaffat sig en vinst för hemlandet när de återvänder. Men samtidigt kan detta ge upphov till ett problem med ”kompetensflykt” och förvärra konsekvenserna av en åldrande befolkning i ursprungsländerna.

3.8

Dessutom kan en hög rörlighet innebära stora utmaningar och skapa spänningar på arbetsmarknaden i mottagarlandet, särskilt om den ekonomiska situationen inte garanterar en adekvat nivå när det gäller tillväxt och skapande av arbetstillfällen som kan avvärja en växande arbetslöshet.

3.9

En nödvändig förutsättning för att maximera fördelarna med rörlighet för arbetskraften inom EU och samtidigt minska riskerna och göra det möjligt för både arbetstagare och företag att dra full nytta av dess möjligheter är att främja en ekonomisk politik för att öka tillväxten, produktiviteten och skapandet av arbetstillfällen, vilket gör det möjligt att förbättra levnadsvillkoren i samtliga länder.

3.10

Allmänhetens uppfattning i vissa länder att arbetskraftens rörlighet kan medföra social och lönemässig konkurrens kan, tillsammans med den ogrundade uppfattningen att mobila arbetstagare missbrukar de offentliga och sociala tjänsterna – så kallad social turism –, bidra till att underblåsa en fientlig inställning till arbetskraftens rörlighet. Olika studier tyder emellertid på att det inte finns några belägg för att en viktig orsak till arbetskraftens rörlighet skulle vara att socialbidragen i vissa länder är högre än i ursprungsländerna. Detta bekräftas av att migrerande arbetstagare inom EU utnyttjar dessa förmåner i lägre grad än medlemsstatens egna medborgare. I de fall mobila arbetstagare utnyttjar vissa förmåner i högre grad beror detta på särskilda samhällsekonomiska förhållanden (10). Studier visar att sociala förmåner har en minimal inverkan på rörligheten, och att arbetslösheten och lönenivån i landet är mycket mer avgörande (11).

4.1.1

På samma sätt är det nödvändigt att övervinna de administrativa, institutionella och språkliga hinder som fortfarande står i vägen för arbetskraftens rörlighet genom att vidta förstärkta konkreta åtgärder för ändamålet inom områden som tillhandahållande av information och rådgivning till mobila arbetstagare i samarbete med nätverket Eures och nätverket för offentliga arbetsförmedlingar, åtgärder för förbättring av språkkunskaperna, erkännande av yrkeskvalifikationer etc. i överensstämmelse med EESK:s tidigare yttranden (12).

4.1.2

En rättvis rörlighet för arbetskraften måste dessutom åtföljas av åtgärder för att garantera tillväxt och nya arbetstillfällen i samtliga EU-länder, för att man ska kunna undvika en fördjupning av befintliga skillnader dem emellan och se till att alla gynnas av rörligheten.

4.1.3

Bara under sådana förhållanden kan man garantera en rättvis rörlighet för arbetskraften, med innebörden att den är ett positivt alternativ för arbetstagare och inte ett val som de ser sig tvungna att göra.

4.2.1

Utstationerade arbetstagare omfattas av en annan lagstiftning, eftersom de inte utnyttjar rätten till fri rörlighet. Det gör däremot deras arbetsgivare, som använder sig av friheten att tillhandahålla tjänster för att tillfälligt sända medarbetare till ett annat land. Såväl arbetsgivaren som arbetstagaren drar fördel av att den arbetsort som anges i kontraktet inte behöver ändras, och att socialförsäkringsavgifterna även i fortsättningen kan betalas in i ursprungslandet.

4.2.2

De rättsliga ramarna för dessa utstationerade arbetstagare återfinns i direktiv 96/71/EG (13) och direktiv 2014/67/EU (14) om tillämpning av lagstiftningen om utstationering av arbetstagare, som antogs i maj 2014.

4.2.3

Även om det inte finns någon officiell statistik över utstationerade arbetstagares löner, konstateras det i en rapport som beställts av kommissionen (15) att deras löner inom byggnads- och transportsektorn är upp till 50 % lägre än de lokala arbetstagarnas löner. Skillnaderna kan förklaras med att bestämmelserna om minimilöner inte tillämpas korrekt, liksom andra faktorer, till exempel tendensen att placera utstationerade arbetstagare på en låg lönenivå i den avtalsmässiga klassificeringen. Det finns även liknande, fast mindre, skillnader inom andra produktionssektorer, som varierar från land till land. Det bör framhållas att informationen kommer från mycket olika källor, exempelvis yrkesinspektionen, rapporter från fackföreningar och arbetsgivarorganisationer samt massmedia (16).

4.2.4

EU-domstolen har behandlat frågan om vilken lön som utstationerade arbetstagare har rätt till, och dess rättspraxis blev mycket omtvistad. Detta ledde till att kommissionen lade fram förslaget till direktiv 2014/67/EU (17), som syftade till en effektivare bekämpning av bedrägerier och missbruk när det gäller utstationering av arbetstagare. Medlemsstaterna är skyldiga att införliva direktivet i sin lagstiftning senast den 18 juni 2016. EESK har redan gett uttryck för att direktivet visserligen är ett steg i riktning mot att stärka den inre marknadens sociala dimension, men att det inte räcker till för att uppfylla kommitténs önskemål (18).

4.2.5

Inom ramen för paketet om arbetstagarnas rörlighet tillkännagav kommissionen en riktad översyn av utstationeringsdirektivet ”för att motverka illojal konkurrens som leder till social dumpning och kompetensflykt genom att se till att samma arbete på samma plats ger samma lön” (19). Den 8 mars 2016 offentliggjorde kommissionen sitt lagstiftningsförslag till översyn av direktivet (20), inför framläggandet av paketet om arbetstagarnas rörlighet och innan tidsfristen för införlivandet av tillämpningsdirektivet löper ut. EESK kommer att behandla alla frågor rörande detta i ett särskilt yttrande om kommissionens förslag.

4.2.6

Under alla omständigheter noterar EESK med intresse kommissionens uttalade avsikt att stoppa social dumpning. EESK upprepar sin ståndpunkt i yttrandet SOC/460, där kommittén ”framhåller […] vikten av att garantera de utstationerade arbetstagarnas skydd och att respektera de olika arbetsmarknadsmodeller som finns i medlemsstaterna samt att motverka social dumpning och osund konkurrens”. Det är viktigt att – även i framtiden – finna rätt balans mellan behovet av att främja friheten att tillhandahålla tjänster och behovet av att skydda utstationerade arbetstagares rättigheter. EESK kommer att återkomma till detta.

4.2.7

EESK uppmanar kommissionen att i överensstämmelse med sin uttalade vilja att stoppa social dumpning och missbruk se till att detta i slutändan inte möjliggörs genom andra initiativ beträffande den inre marknaden (inklusive det planerade tjänstepasset).

4.4.1

EESK anser att de nationella yrkesinspektionerna bör spela en central roll i kampen mot brevlådeföretag, lönedumpning och odeklarerat arbete genom att se till att mobila och utstationerade arbetstagares rättigheter respekteras och uppfylls och att missbruk förhindras. Det skulle även kunna bidra till att förebygga konkurrenssnedvridningar mellan olika företag.

4.4.2

Den befintliga bristen på kontroll i vissa länder, antingen på grund av att det saknas en lämplig inspektörsstruktur, tillräckliga befogenheter, relevant kompetens eller nödvändiga resurser, är gynnsam för missbruk. Yrkesinspektionerna och andra arbetsmarknadsövervakningsmyndigheter kan bara fungera effektivt om de har tillräckliga ekonomiska och personella resurser, och att personalen har adekvat utbildning. I detta sammanhang är det nödvändigt att det finns EU-omfattande regler och att man förbättrar den gränsöverskridande verkställigheten av påföljder samt ger stöd till de medlemsstater som har svårigheter att skapa sådana infrastrukturer.

4.4.3

I kombination med detta skulle en förbättring av de europeiska inspektionsinstrumenten såsom föreslås i Europaparlamentets resolution av den 14 januari 2014 (21) bidra till att man kan upptäcka och bekämpa social dumpning, framför allt genom upptäckt av brevlådeföretag.

4.4.4

Detta skulle vara helt och hållet förenligt med den nyligen inrättade europeiska plattformen för bekämpning av odeklarerat arbete.

4.5.1

EESK stöder förenklingen av reglerna för samordning av de sociala trygghetssystemen och samarbetet mellan medlemsstaterna för deras tillämpning, och understryker behovet av att man i samband med en eventuell översyn av förordning (EG) nr 883/2004 under alla omständigheter respekterar principen om likabehandling av mobila arbetstagare för att undvika att dessa går miste om de rättigheter som de erhållit eller blir rättslösa i händelse av att de beger sig till en annan medlemsstat för att arbeta.

4.5.2

Att säkra möjligheten att överföra mobila arbetstagares sociala rättigheter är också en nödvändig aspekt i samband med rättvis rörlighet, både för personer som ger sig av för att arbeta i ett annat land som för de som återvänder till sitt ursprungsland efter att ha arbetat i ett annat land.

4.5.3

I syfte att underlätta den fria rörligheten för personer och främja rörligheten på arbetsmarknaden har man inom EU utvecklat en samordning av de sociala trygghetssystemen för att reglera kopplingen mellan de nationella systemen utan att förändra innehållet i bestämmelserna.

4.5.4

När fördragen utvecklades utfärdades regler för samordning av de sociala trygghetssystemen. Bland annat förordningarna (EEG) nr 1408/71 (grundförordning) och (EEG) nr 574/72 (tillämpningsföreskrifter), som ersatts genom förordningarna (EG) nr 883/2004 (grundförordning) och (EG) nr 987/2009 (22) (tillämpningsföreskrifter). För närvarande pågår en översyn av förordning (EG) nr 883/2004.

4.5.5

EESK har för avsikt att utarbeta en ingående rapport så snart kommissionen översänder förslaget till översyn av förordning (EG) nr 883/2004. Såsom redan anförts i ett tidigare yttrande bör den rättsliga ramen anpassas till den ändrade situationen på arbetsmarknaden, de nya anställningsformerna och framför allt de nya formerna av rörlighet (23).

4.5.6

EESK anser att principerna om likabehandling, sammanläggning av perioder, möjligheten att medföra förmåner utomlands och fastställande av tillämplig lagstiftning (enhetsprincipen) är avgörande för den fria rörligheten för arbetstagare och bör upprätthållas vid en eventuell framtida översyn av förordning (EG) nr 883/2004.

4.5.7

När det gäller den fria rörligheten för personer som söker arbete i ett annat land noterar EESK kommissionsledamot Marianne Thyssens uttalande av den 13 november 2015 i Dublin: ”Vi anser att även arbetssökandes rätt till rörlighet måste upprätthållas, särskilt med tanke på att arbetslösheten varierar kraftigt mellan medlemsstaterna. Det är dock viktigt att detta inte sker på bekostnad av värdlandets sociala trygghetssystem. Med detta i åtanke vill vi göra det möjligt för en person som blir arbetslös att ta med sig sin arbetslöshetsersättning till ett annat land där han eller hon kan ha bättre möjligheter att hitta ett jobb. Denna möjlighet finns redan i dag under en period på tre månader.” Kommissionen vill förlänga perioden till sex månader.

4.5.8

Mot bakgrund av komplexiteten hos reglerna i förordning (EG) nr 883/2004 krävs det ett nära samarbete mellan medlemsstaternas myndigheter för att garantera att mångfalden av statliga regelverk inte ska försvåra den fria rörligheten samt största möjliga tydlighet i fråga om information för att förmånstagarna och företagen ska bli medvetna om sina rättigheter och skyldigheter. Dessutom bör användningen av elektroniska medier och samarbetet mellan medlemsstaterna stärkas så att informationskraven på arbetstagare och företag minimeras.

20.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 264/19

Föredragande:

Christa SCHWENG

Medföredragande:

Panagiotis GKOFAS

2.1

Kommittén är övertygad om att integration är en nödvändighet för våra samhällen om vi vill bevara den sociala sammanhållningen.

2.2

EESK anser att ett gemensamt europeiskt asylsystem samt en djupgående reform av Dublinförordningen och en europeisk plan för migration måste genomföras omedelbart för att vara effektiva och återställa förtroendet för våra samhällens värderingar.

2.3

EESK betonar att integration är en dubbelriktad process. Bästa praxis inom integrationspolitiken är inte bara inriktad på flyktingarna utan omfattar även lokalbefolkningen. Ett sådant tillvägagångssätt är avgörande för acceptansen för integrationsåtgärderna. Medier, lokala myndigheter, fackföreningar, arbetsgivarorganisationer och icke-statliga organisationer spelar en viktig roll i denna process. För att skapa ett positivt klimat gentemot flyktingar i mottagarländerna – särskilt i tider med begränsad förväntad ekonomisk tillväxt och ansträngda arbetsmarknader i vissa länder – bör integrationsåtgärder och sociala investeringar tillhandahållas åt både lokalbefolkningen och flyktingarna, för att täcka respektive målgrupps specifika behov.

2.4

Språkundervisning bör inledas strax efter registreringen, om man kan förvänta sig ett positivt beslut om asylstatus. Utbildningen bör också omfatta grundläggande information om värderingar, kulturer och processer, samt kartläggning av färdigheter och kvalifikationer. Cedefop kan bidra till att utveckla metoder för att kartlägga färdigheter som förvärvats i ursprungslandet.

2.5

EESK rekommenderar att man ska ägna särskild uppmärksamhet åt barn, särskilt de som kommer ensamma, som ofta är traumatiserade och behöver sociopedagogiskt stöd. En snabb integration i skolsystemet eller vägledning om möjligheterna till yrkesutbildning ska tillhandahållas.

2.6

EESK betonar att flyktingarna måste få tillgång till information om rättigheter och skyldigheter i värdsamhället i allmänhet och på arbetsmarknaden i synnerhet. Flyktingarna måste behandlas på samma sätt som lokalbefolkningen på arbetsmarknaden för att förhindra illojal konkurrens samt social dumpning och lönedumpning.

2.7

EESK lovordar återigen solidariteten hos delar av det civila samhället, fackföreningar och arbetsgivarorganisationer, privatpersoner och företag, särskilt mikroföretag och små och medelstora hantverksföretag, som på frivillig basis har hjälpt asylsökande. EESK framhåller vikten av att skydda och stödja sådant individuellt engagemang genom lämpliga incitament, i synnerhet under humanitära nödsituationer, för att främja solidariteten i det civila samhället.

2.8

EESK understryker att EU måste grunda sin omedelbara hantering av situationen på solidaritet och en rättvis ansvars- och kostnadsfördelning i enlighet med artikel 80 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget).

2.9

Medlemsstaterna och EU:s behöriga myndigheter, även i ”transitländerna”, bör samarbeta med det civila samhällets organisationer när det gäller övervakning, uppdatering av uppgifter och samordning för att uppnå en gemensam, mer effektiv asylpolitik i EU. Gemensamma, harmoniserade och uppdaterade statistiksystem bör utvecklas för att fastställa EU:s och medlemsstaternas politiska alternativ.

2.10

För en varaktigt framgångsrik integration av flyktingar krävs såväl inom ramen för som utöver den europeiska investeringsplanen (Junckerplanen) förstärkta insatser genom investeringar för att främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Ytterligare investeringar i integrationsåtgärder och sociala investeringar bör tillhandahållas åt både lokalbefolkningen och flyktingarna för att täcka respektive målgrupps specifika behov. EESK har noterat de potentiella positiva effekterna av en skatt på finansiella transaktioner för de offentliga finanserna genom att trygga ett rättvisare bidrag från finanssektorn. På grund av de exceptionella omständigheterna och i linje med stabilitets- och tillväxtpakten bör de extra kostnaderna för att ta emot flyktingar – efter ingående granskning – inte beaktas i medlemsstaternas offentliga underskott. Investeringar i integrationsåtgärder är kostsamma på kort och medellång sikt, men bör ses som en investering i människor som kommer att betala sig på lång sikt. Om integrationen lyckas kommer den att leda till social sammanhållning, ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen. Dessutom bör Asyl-, migrations- och integrationsfondens (Amif) och Europeiska socialfondens (ESF) medel, särskilt i de medlemsstater som har tagit emot fler flyktingar än sin kvot, ökas i lämplig omfattning för att uppnå en bättre medfinansiering av åtgärder för att integrera flyktingar.

3.1

Konflikterna i Mellanöstern har lett till en aldrig tidigare skådad flyktingström till Europa. Människor från krigshärjade länder blandas med människor som velat lämna sina länder av ekonomiska skäl. Alla europeiska länder har undertecknat Genèvekonventionen från 1951 angående flyktingars rättsliga ställning, som ger flyktingar grundläggande rättigheter i syfte att skydda denna utsatta grupp. Med tanke på det stora antalet människor och för att efterleva Genèvekonventionen och de allmänna människorättsprinciperna är det viktigt att tydligt skilja mellan ekonomiska migranter och flyktingar, som är personer i behov av skyddsstatus (asyl eller subsidiärt skydd).

3.2

Även om det är fullt begripligt ur den enskildes synvikel att människor lämnar sitt land för att finna bättre ekonomiska förhållanden i utlandet kräver den rådande situationen och samhällsklimatet i de flesta medlemsstater en sådan tydlig åtskillnad. Ekonomiska migranter måste återvända till sina ursprungsländer om de söker skyddsstatus utan välgrundade skäl. EU:s handlingsplan för återvändande och handboken om återvändande bör följas av medlemsstaterna i de fall där ansökan om internationellt skydd har avslagits.

3.3

Detta förutsätter ett gemensamt europeiskt asylsystem med effektivt skydd av de yttre gränserna, korrekt registrering vid så kallade hotspots, snabb handläggning av asylansökningar och, om internationell skyddsstatus inte beviljats och asylansökan avslagits, återsändande till ursprungslandet eller till ett tredjeland med vilket återtagandeavtal har slutits. Det skulle också kunna vara meningsfullt och effektivt att inrätta hotspots i tredjeländer som gränsar till EU och som har avtal om migrationspolitik för registrering och ansökan om asyl.

3.4

De händelser som ägde rum under andra halvåret 2015 har visat att tredjelandsmedborgare ofta kommer till Europa med falska förhoppningar och en ljus bild av livet i EU som de vanligen fått av människosmugglare. När dessa tredjelandsmedborgare konfronteras med verkligheten är deras reaktion besvikelse och i vissa fall frivilligt återvändande. Inom ramen för ett program för frivilligt återvändande skulle deltagarna kunna bidra till att ge medborgarna i sina hemländer en mer realistisk bild av livet i Europa, vilket skulle kunna hindra andra från att bege sig ut på den farliga resan till Europa.

3.5

Utöver behovet av att göra ett gemensamt europeiskt asylsystem fullt ut operativt för att upprätta en hållbar och rättvis fördelning av ansvar och kostnader och minska trycket på det nuvarande asylsystemet är det nödvändigt att snabbt anta en ny europeisk strategi för migration samt en djupgående reform av Dublinförordningen som klarar kortsiktiga och långsiktiga utmaningar, såsom ordförande Jean-Claude Juncker aviserat för första kvartalet 2016. EESK kommer att avge sina synpunkter i ett särskilt yttrande.

3.6

I sin resolution om flyktingar från december 2015 betonade EESK att ”den rådande situationen kräver att EU utvecklar säkra humanitära korridorer för flyktingar från länder som är krigsdrabbade och hotas av terrorism och att detta görs tillsammans med de länder där det finns flest flyktingar”. EESK framhåller igen att registreringen bör äga rum redan utanför EU.

3.7

Krig, klimatförändringar och bristande framtidsutsikter i tredjeländer kan skapa ett fortsatt och till och med ökat inflöde av flyktingar och migranter. Att begränsa pushfaktorer för migration i allmänhet är en global utmaning. I detta yttrande behandlas dock enbart integration av personer som beviljats skyddsstatus eller som ansöker om sådan status.

4.1

Det nederländska ordförandeskapet efterlyste lärdomar om integration som kan dras från tidigare kriser som genererat stora flyktingströmmar. Kommitténs slutsats är att den rådande flyktingkrisen inte kan jämföras med de föregående, för det första på grund av antalet människor som det rör sig om – mer än 900 000 migranter korsade EU:s gränser genom Grekland under 2015 – och för det andra på grund av den snabba utvecklingen, som leder till ökad osäkerhet hos lokalbefolkningen. Om man t.ex. betraktar fallet Österrike, dit ca 90 000 flyktingar kom i början av 90-talet från kriget i f.d. Jugoslavien, så är skillnaderna tämligen tydliga: Människorna från Bosnien hade ofta släktingar i Österrike eller hade redan arbetat där. De kvalifikationer som förvärvats i ursprungslandet var av omedelbart värde för de österrikiska företagen, och kvinnorna var vana vid att delta fullt ut på arbetsmarknaden. Detta ökade familjeinkomsterna och gjorde familjerna mer rörliga, vilket hindrade uppkomsten av särskilt avsatta områden och främjade en bättre social blandning i skolor och på arbetsmarknaden.

4.2

Erfarenheterna av situationen på 90-talet är inte riktigt jämförbara med dagens situation. De människor som anländer i dag har en mer varierande bakgrund: Vissa har akademiska examina som kan jämföras med europeiska, andra har en utbildning som kanske inte kan användas direkt i Europa, ytterligare andra har mycket låg utbildning och många kvinnor har aldrig deltagit på arbetsmarknaden. Dessutom tenderar människorna i mottagarländerna, som fortfarande lider av sviterna av den ekonomiska krisen, att vara relativt reserverade gentemot utlänningar som konkurrerar på arbetsmarknaden.

5.1

Enligt UNHCR råder det ingen enighet om definitionen av integration av invandrare i de utvecklade länderna och det finns ingen formell definition i internationell flyktingrätt. En bred förståelse av integration som en individuell och dubbelriktad process ligger till grund för många offentliga och akademiska försök att definiera hur integration eller ett integrerat samhälle ser ut.

5.2

I centrum för UNHCR:s definition står tanken på integration som en dubbelriktad process och detta förutsätter den ena partens ”anpassning” och den andra partens ”välkomnande”. Den kräver dock inte att flyktingen ska avsäga sig sin kulturella identitet och integration skiljer sig således från assimilation (1). Denna definition stämmer överens med EESK:s uppfattning (2).

5.3

EESK har framhållit att man måste koppla samman integration med de värden och principer som fastställs i fördraget, stadgan om de grundläggande rättigheterna, Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, Europa 2020-strategin, sysselsättningspolitiken och den sociala agendan. Denna hänvisning är avgörande för EESK, mot bakgrund av den rådande värdekrisen i vissa sociala och politiska sektorer i Europa. Integration och ekonomisk och social sammanhållning är två sidor av samma mynt (3). Att sörja för anständiga levnadsvillkor och framtidsutsikter för alla kommer att främja acceptansen för integrationsåtgärder.

5.4

De gemensamma grundprinciperna för en integrationspolitik för invandrare (2004) och instrumentet för att genomföra dem, den gemensamma agendan för integration (2005), utgör den grund på vilken integration av migranter i EU utformas, och i dem anses integration bestå av följande:

5.5

Även om dessa principer inte gör åtskillnad mellan integration av migranter och flyktingar betraktar EESK även dessa principer som en grund för flyktingars integration. På grund av det stora antalet personer som anländer till Europa krävs det emellertid ytterligare insatser för att tillhandahålla språkundervisning, boende och integration på arbetsmarknaden.

5.6

För att skapa ett positivt klimat gentemot flyktingar i mottagarländerna – särskilt i tider med begränsad förväntad ekonomisk tillväxt och ansträngda arbetsmarknader i vissa länder – bör integrationsåtgärder och sociala investeringar tillhandahållas åt både lokalbefolkningen och flyktingarna, för att täcka respektive målgrupps specifika behov. EESK har framhållit vikten av att sammanlänka och integrera sociala mål inom ramen för integration (4).

5.7

Kommittén är övertygad om att integration av flyktingar är en absolut nödvändighet för våra samhällen om vi vill bevara den sociala sammanhållningen. Bristande integration kan leda till parallella samhällen som kan destabilisera mottagarländerna. Det ligger därför i vårt eget intresse att inleda integrationsåtgärder i ett mycket tidigt skede. Medierna bör uppmuntras att inse vikten av integration och den roll som de spelar för att skapa ett positivt politiskt och samhälleligt klimat.

5.8

Den demografiska utvecklingen i de flesta europeiska länder visar på en minskande befolkning i arbetsför ålder. För att se till att våra socialsystem förblir hållbara för kommande generationer måste man prioritera integrationen på arbetsmarknaden av hela arbetskraften, oavsett t.ex. kön, ålder, fysiska förutsättningar, religion, sexuell läggning och (etniskt) ursprung. Investeringar i integrationsåtgärder är kostsamma på kort och medellång sikt, men bör ses som en investering i människor som kommer att betala sig på lång sikt. Om integrationen lyckas kommer den att leda till social sammanhållning, ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen.

5.9

Den lokala nivån har en avgörande roll att spela i integrationen, eftersom det är den plats där människor lever tillsammans och där bristande integration först blir synlig. Lokalsamhällena bör få råd och vägledning om välfungerande integrationsåtgärder, t.ex. genom att bjuda in flyktingar att delta i lokala frivilligorganisationer (såsom fackföreningar, icke-statliga organisationer, brandkårer eller idrottsföreningar).

5.10

Kommissionens webbplats om integration innehåller en mängd information om exempel i fråga om integration (5). Med hjälp av sökfilter kan man finna exempel på bästa praxis med avseende på t.ex. land, integrationsområde eller målgrupp. Denna webbplats bör lyftas fram som inspirationskälla för medlemsstater, lokala myndigheter, icke-statliga organisationer och arbetsmarknadsparter när det gäller integrationsåtgärder.

5.11

På grundval av ett förslag från EESK finns det redan ett strukturerat samarbete mellan organisationer i det civila samhället, EESK och kommissionen via det europeiska migrationsforumet, som behandlar alla frågor som rör migration, asyl och integration. Dessutom skulle det kunna vara lämpligt att utvidga uppdraget för den rådgivande kommittén för fri rörlighet för personer till integration av flyktingar, eftersom det är det organ där regeringarna diskuterar och utbyter idéer med arbetsmarknadens parter. Denna kommitté skulle kunna ge ytterligare utrymme för utbyte av bästa praxis.

6.1

Asylsökande som anländer till Europa efter en (för det mesta) mycket slitsam och ofta traumatisk resa behöver först och främst en plats att stanna och vila. Myndigheterna bör utnyttja denna tid för att registrera dem ordentligt och i stora drag bedöma om de har möjlighet att beviljas status som flykting. I så fall bör integrationsåtgärder inledas i ett mycket tidigt skede. Enligt nya forskningsrön från Världshälsoorganisationen behövs ett särskilt medicinskt skydd för flyktingar som utvecklat posttraumatiskt stressyndrom eftersom detta ofta utgör ett svårt hinder för en effektiv integration.

6.2

Integration är inte tänkbar utan åtminstone grundläggande kunskaper i mottagarlandets språk. Därför bör språkundervisning påbörjas så tidigt som möjligt under asylförfarandet. Detta kräver att det upprättas nya strukturer samt en bättre förvaltning av kontakterna för att hantera det stora antalet asylsökande. Språkkurser bör också användas för att bekanta de asylsökande med mottagarlandets värderingar (t.ex. likabehandling av kvinnor och män, yttrandefrihet, förbud mot våld i hemmet) och kultur. Dessa kurser kan också användas för att förse de asylsökande med grundläggande riktlinjer i frågor som rör organisationer och institutioner samt information om vart de kan vända sig om problem uppstår. De asylsökande kommer ofta från mycket annorlunda kulturer. Beteenden som beror på bristande medvetenhet om de grundläggande värderingarna, rättigheterna och skyldigheterna i mottagarländerna kan skada integrationen.

6.3

Flyktingbarn bör gå i skolan med lokala barn så snabbt som möjligt och få stöd för att lära sig landets språk. Man måste ägna särskild uppmärksamhet åt barn, särskilt de som kommer ensamma, som ofta är traumatiserade. Om de på grund av sin ålder inte längre får gå i skolan bör lämpliga erbjudanden som är särskilt utformade för denna grupp tillhandahållas för att förebygga frustration. Medlemsstaterna bör vara medvetna om traumatiserade barns och ensamkommande barns särskilda behov och erbjuda socialpedagogiskt stöd. (T.ex. försöker staden Wien placera ensamkommande barn i fosterfamiljer inom befintliga ramar.)

6.4

Tidig kartläggning och klassificering av intyg, färdigheter och kvalifikationer är avgörande för att garantera en snabb integration på arbetsmarknaden. Redan i början av asylförfarandet bör den asylsökandes yrkesmässiga färdigheter och kvalifikationer kartläggas, med deltagande av arbetsmarknadsexperter. Dessa aspekter är absolut nödvändiga för riktat språkfrämjande, inledning av en utbildning, erkännande av yrkeskvalifikationer, tillhandahållande av nödvändig sekundärutbildning och effektivt anskaffande av lämplig sysselsättning. Att kartlägga färdigheter kan dock vara en mycket svår process. Många flyktingar har inte ens sina personliga handlingar med sig, för att inte tala om sina intyg eller examensbevis som styrker deras kvalifikationsnivå. Olika metoder för att testa färdigheter och kompetenser håller på att utarbetas av olika medlemsstater (t.ex. Tyskland och Österrike). Cedefop skulle kunna tillhandahålla en plattform för ömsesidigt lärande och utbyte av bästa praxis på detta område.

6.5

Asylförfarandena tar ofta mycket lång tid, vilket innebär att den asylsökande hamnar i en situation som präglas av osäkerhet. Långa perioder då den asylsökande inte kan leva ett självvalt liv kan orsaka psykosocial instabilitet, förlorat självförtroende och beroendesyndrom, vilket kan försämra sysselsättningsmöjligheterna även efter erkännandet som flykting. Barn påverkas ännu mer eftersom de behöver en stabil miljö. EESK uppmanar därför medlemsstaterna att fatta beslut i asylförfaranden så snabbt som möjligt. När det gäller integrationsstöd till asylsökande har enligt OECD (6) Grekland, Belgien och Danmark bland de kortaste asylförfarandena, och de omfattar språkutbildning i kombination med vuxenutbildning och arbetsrelaterad utbildning.

6.6

Med hänsyn till den förväntade ekonomiska tillväxten och situationen på arbetsmarknaden kan länder prova åtgärder för att minska väntetiderna för tillträde till arbetsmarknaden. Medan Tyskland och Ungern redan har minskat väntetiderna för tillgång till arbete har Finland, Belgien och Luxemburg gjort vissa insatser för att minska dem. Rättvisa, tydliga och rimliga bestämmelser för att bevilja asylsökande tillträde till arbetsmarknaden förhindrar odeklarerat arbete och ökar lokalbefolkningens acceptans. Samtidigt borde personer med skyddsstatus ha möjligheter att stanna i värdlandet om de är integrerade på arbetsmarknaden eller i värdsamhället. Asylsökande måste göras medvetna om att deras tillträde till arbetsmarknaden är beroende av det land där de ansökt om asyl. På grund av bristande kunskaper om förhållandena reser vissa asylsökande till andra medlemsstater i förhoppningen om att finna arbete där. I själva verket blir de irreguljära migranter, något som enkelt skulle kunna undvikas genom lämplig information.

6.7

Boende är mycket viktigt för integrationen: Mottagningscentrum tillgodoser det omedelbara behovet av en plats att vila på (och ofta under en mycket längre tid än planerat), men längre vistelser försvårar integrationen. I Österrike har man skapat projektet ”Kosmopolis” för privat boende. I ett nybyggt område är vissa lägenheter reserverade för flyktingar som redan har sysselsättning. För att undvika missförstånd mellan flyktingarna och andra människor som lever där har ett informationscentrum inrättats i närheten. I Portugal har ett protokoll mellan Lissabons kommun och portugisiska icke-statliga organisationer gjort det möjligt att tillhandahålla bostäder till flyktingar och ge tillgång till kommunens tjänster för utbildning och integrering på arbetsmarknaden (7).

6.8

Efter ett positivt beslut om asylstatus måste flyktingen själv hitta en bostad. Denna tid är ofta mycket svår, eftersom det stöd som staten ursprungligen beviljade upphör och flyktingen måste finna sysselsättning på samma sätt som medborgarna i mottagarlandet.

6.9

Här har den offentliga arbetsförmedlingen en viktig roll att spela. Först och främst bör den aktivt fullgöra sin uppgift som förmedlare av hållbar sysselsättning. Men den måste också besluta om ytterligare kvalifikationer som flyktingen kan behöva för att lyckas på arbetsmarknaden. Det bör noteras och beaktas att även efter fyra års vistelse har endast 25 % av flyktingarna anställning, och till och med efter tio år är siffran bara ca 50 % (8). Ett individuellt integrationsavtal med varje flykting skulle kunna ingås, med de relevanta åtgärder som måste vidtas (ytterligare utbildning, antal ansökningar osv.) för en fullständig integration på arbetsmarknaden. EESK betonar att flyktingarna måste behandlas på samma sätt som lokalbefolkningen på arbetsmarknaden för att förhindra illojal konkurrens samt social dumpning och lönedumpning. Om det inte finns någon möjlighet att inom rimlig tid hitta en anställning för flyktingen skulle samhällsnyttigt frivilligarbete kunna erbjudas som ett bra alternativ. Det skulle kunna bidra till förbättrade språkkunskaper och hjälpa flyktingen att integrera sig i samhället.

6.10

Ett gott exempel är Tyskland, där man nyligen beslutade att införa ett särskilt id-kort för asylsökande. Efter den första registreringen blir kortet det centrala och obligatoriska sättet att identifiera sig, kopplat till en central databas med information, såsom en persons utbildningsbakgrund och yrkeserfarenhet.

6.11

Precis som i lokalbefolkningen finns det bland flyktingarna människor med entreprenörsanda och kompetens. De bör få information och vägledning om hur man startar eget och blir arbetsgivare.

6.12

I Tyskland och Slovakien förs för närvarande diskussioner om hur flyktingar med höga kvalifikationer inom yrken med brist på kvalificerad arbetskraft skulle kunna ges tillträde till arbetsmarknaden genom påskyndade förfaranden.

6.13

Flyktingarna behöver information om arbetsmarknaden i allmänhet, möjligheterna till yrkesutbildning och de tillgängliga arbetstillfällena. Eftersom en stor andel flyktingar befinner sig i den typiska studerandeåldern, mellan 16 och 25 år, måste grundläggande information om eller förberedande kurser inom olika yrkesområden tillhandahållas innan utbildningen kan påbörjas. I Tyskland har industri- och handelskamrarna inlett initiativ i syfte att bistå med arbetsförmedling, t.ex. intervjuer av ”speed dating”-typ. De tyska industri- och handelskamrarna stöder företagens tillhandahållande av kvalifikationer och utbildning för flyktingar via projektet ”engagemang för utbildning”. De försöker också locka till sig frivilliga sponsorer som tar hand om flyktingarna och företagen och ger råd till båda sidor. Industri- och handelskamrarna ger också stöd till flyktingar som vill starta eget.

6.14

I Österrike har man inlett ett projekt som syftar till att ge unga flyktingar lediga praktikplatser med stöd av den offentliga arbetsförmedlingen och handledare. En praktikperiod kan föregå undertecknandet av ett formellt avtal om lärlingsutbildning. Det österrikiska statliga järnvägsbolaget (ÖBB) inledde dessutom projektet ”Diversität als Chance” (”Mångfald som möjlighet”) och erbjöd 50 ensamkommande flyktingar i åldern 15–17 år lärlingsutbildning.

6.15

För att underlätta integrationen av högkvalificerade migranter har den österrikiska federala handelskammaren utvecklat programmet ”mentorer för migranter”, som har utvidgats till högkvalificerade flyktingar. Mentorerna är människor som är väl integrerade på den österrikiska arbetsmarknaden och som stöder migranterna under deras arbetssökande genom att ge information eller till och med tillträde till sitt eget kontaktnät. Detta program bidrar också till att undvika kulturella missförstånd.

6.16

I flera medlemsstater tar så kallade flyktingvänner hand om flyktingarna. De är frivilligt engagerade i en rad olika organisationer och träffar regelbundet en flykting för att knyta personliga kontakter. Detta är desto viktigare som många flyktingar är ensamkommande barn som har lämnat sina familjer efter sig. Flyktingvännerna skulle också kunna fungera som talespersoner för att förbättra bilden av flyktingar i sitt land.

6.17

Arbetsmarknadsparternas organisationer i vissa medlemsstater (t.ex. Spanien, Frankrike, Tyskland, Tjeckien och Österrike) har uppmanat sina regeringar att arbeta mer effektivt med flyktingars integration. I Spanien tog man i den årliga sysselsättningsplanen med en kompletterande åtgärd som särskilt syftar till att integrera flyktingar på arbetsmarknaden.

6.18

I Danmark används den s.k. trappstegsmodellen för att integrera flyktingar på arbetsmarknaden: I det första steget (4–8 veckor) kartläggs den enskilda flyktingens färdigheter och ges lektioner i danska. I det andra steget (26–52 veckor) placeras praktikanten på ett företag (utan kostnad för arbetsgivaren) och ges ytterligare lektioner i danska. Därefter är flyktingen redo för en anställning med lönesubvention. Ett effektivt genomförande av sådana modeller bör främja skapandet av ytterligare sysselsättningsmöjligheter och förhindra att lokalbefolkningen trängs ut (inga ”svängdörrseffekter”).

6.19

För att garantera rättvis konkurrens måste arbetsvillkoren, inklusive lönerna, respekteras till fullo, oberoende av arbetstagarens nationalitet eller rättsliga ställning (lex loci laboris). Medlemsstaterna måste sörja för effektiva åtgärder, mekanismer och administrativ kapacitet för att se till att detta efterlevs. Fackföreningar hjälper flyktingar eller migrerande arbetstagare utan dokumentation att hävda sina rättigheter (”Ecole des solidarités” – Belgien, ”UNDOK” – Österrike).

7.1

EESK påpekar att alla åtgärder måste vara adekvat finansierade för att få en varaktig positiv inverkan på vårt samhälle. För en varaktigt framgångsrik integration av flyktingar krävs såväl inom ramen för som utöver den europeiska investeringsplanen (Junckerplanen) förstärkta insatser genom investeringar för att främja ekonomisk tillväxt och sysselsättning. Ytterligare investeringar i integrationsåtgärder och sociala investeringar bör tillhandahållas både lokalbefolkningen och flyktingarna, för att täcka respektive målgrupps specifika behov. EESK har noterat de potentiella positiva effekterna av en skatt på finansiella transaktioner för de offentliga finanserna genom att trygga ett rättvisare bidrag från finanssektorn. På grund av de exceptionella omständigheterna och i linje med stabilitets- och tillväxtpakten bör de extra kostnaderna för att ta emot flyktingar – efter ingående granskning – inte beaktas i medlemsstaternas offentliga underskott (9).

7.2

De medlemsstater som står för det första mottagandet, t.ex. Italien, Malta, Spanien och Grekland, bör få direkt ekonomiskt stöd för varje flykting eller migrant så att de snabbt och korrekt kan handlägga asylansökningar eller ordna med återsändande om kraven för beviljande av asyl inte är uppfyllda. De medlemsstater som åtar sig att integrera fler flyktingar i sina samhällen än vad solidaritetsprincipen kräver bör också kunna räkna med ekonomiskt stöd från EU.

7.3

De finansiella resurserna i Asyl-, migrations- och integrationsfonden (Amif) bör ökas för att kunna stödja medlemsstaterna bättre när det gäller att finansiera integrationen av flyktingar, särskilt program som genomförs av de lokala myndigheterna och icke-statliga organisationer. Även Europeiska socialfonden bör tilldelas tillräckliga ökade medel för att underlätta den sociala integrationen av flyktingar, jämställdhet, stöd till företag samt integration av flyktingar på arbetsmarknaden, vilket kräver dialog och samarbete med arbetsmarknadens parter. Dessutom borde regionala utvecklingsfonden få extra resurser till stadsområden som genomför sådana arrangemang som krävs för att ta emot och integrera flyktingar.

7.4

Man bör undersöka internationellt samarbete när det gäller finansieringen av flyktingars integration, särskilt med UNHCR och Internationella organisationen för migration.

20.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 264/28

Föredragande:

Vitas MAČIULIS

1.1

Energi är en oskiljaktig del av den internationella politiken och står för närvarande överst på EU:s agenda. Eftersom vissa internationella aktörer försöker använda energi som ett verktyg för att uppnå politiska mål ligger det i EU-medborgarnas intresse att EU förblir vaksamt när det gäller energifrågor.

1.1.1

Tre olika faktorer är ytterst viktiga för energifrågans externa dimension, nämligen diversifiering, ”att tala med en röst” och ett välutvecklat internt energisystem.

1.2

Av största vikt för den externa energipolitiken är en diversifiering av EU:s energikällor, leverantörer och transportvägar. I EU:s strategi för en energiunion understryks att en av EU:s största utmaningar består i att mer än hälften av den energi som förbrukas är importerad, och att den måste säkras genom vissa handelsstrategier.

1.2.1

Gruppen av energiimportpartner måste utvidgas genom att man ständigt söker efter och inleder dialoger med nya, tillförlitliga och stabila energileverantörer.

1.2.2

Nya stora infrastrukturprojekt i EU, som ska bidra till att uppnå diversifieringsmålen, bör uppfylla målsättningarna i strategin för energiunionen och vara i full överensstämmelse med EU:s regelverk. De bör också vara helt förenliga med målet att utveckla ett decentraliserat energisystem där förnybara energikällor spelar en mycket viktig roll.

1.2.3

Samarbete mellan företrädare för de privata och de politiska sektorerna bör uppmuntras i syfte att finna de lämpligaste metoderna och partnerna för utveckling av den externa dimensionen av energi. Målen för energitrygghet och hållbarhet bör alltid beaktas.

1.3

Man måste alltid sträva efter ”att tala med en röst” trots olika energimixer, energiimportstrukturer och traditionella partner i medlemsstaterna. En gemensam, intern EU-ståndpunkt är nyckeln till en stark extern position.

1.3.1

EESK uppmanar med kraft medlemsstaterna att samordna sina individuella intressen på energiområdet och fortsätta att bevara ömsesidig solidaritet och öppenhet.

1.3.2

EESK välkomnar kommissionens förslag av den 16 februari 2016 om en förstärkning av den befintliga mekanismen för informationsutbyte om mellanstatliga avtal och icke-bindande instrument.

1.3.3

Gemensamma standarder för miljö- och kärnsäkerhet i de energiprojekt som genomförs i EU:s grannländer bör vara en viktig del av EU:s externa energipolitik. Köp av energi från länder som inte efterlever dessa standarder bör begränsas.

1.4

Ett starkt internt energisystem är en hörnsten för att minska extern påverkan, och en av energiunionens viktigaste pelare är att inrätta en välfungerande och öppen inre energimarknad i EU. På så sätt skulle EU:s strategi för externa energifrågor bli effektivare.

1.4.1

Samtliga nödvändiga delar av energiinfrastrukturen måste fastställas för att göra det möjligt att optimera och effektivisera importen av energiresurser till EU.

1.4.2

EESK understryker behovet av att till fullo integrera alla medlemsstaters energinät och energisystem i EU:s inre marknad och säkra att de är fullständigt synkroniserade.

1.4.3

Konkurrenskraften för EU:s energiprodukter måste bibehållas genom att man skapar lika villkor för europeiska och icke-europeiska energiproducenter.

1.4.4

EESK anser att man vid utformningen och genomförandet av EU:s externa energipolitik bör ta hänsyn till den europeiska industrins, särskilt de energiintensiva branschernas, behov av tillgång till en konkurrenskraftig, stabil och förutsägbar energiförsörjning för att kunna verka på samma villkor som sina internationella konkurrenter.

1.5

En framåtblickande energipolitik, som kan bidra till att uppnå EU:s externa mål, bland annat i samband med COP21-avtalet, bör främst grundas på att man systematiskt beaktar målen för EU:s klimatpolitik och internationella insatser för att begränsa klimatförändringarna, främst genom utveckling av tre nyckelfaktorer: förnybara energikällor, energieffektivitet samt forskning och utveckling.

1.5.1

Förnybara energikällor är helt avgörande för att öka energitryggheten och minska importberoendet.

1.5.2

EU måste göra sitt yttersta för att behålla ledningen på detta område.

1.5.3

Energieffektivitet utgör en av hörnstenarna i åtgärderna för att minska EU:s energiförbrukning och därmed importen av energi. Det är därför av grundläggande betydelse att minska de privata och kommersiella förbrukarnas energiutgifter.

1.6

Forskning och utveckling måste erhålla adekvata resurser, något som skulle kunna leda till ökad effektivitet och minskade kostnader när det gäller energiproduktionen. Internationellt samarbete är givetvis också viktigt i detta sammanhang.

1.7

Eftersom energin bör vara överkomlig i pris för konsumenterna och stödja industrins konkurrenskraft uppmanar EESK kommissionen och de nationella regeringarna att låta det civila samhället, arbetsmarknadsparterna och konsumentorganisationerna få ett brett inflytande. Av detta skäl efterlyser EESK en europeisk energidialog och ett europeiskt energiforum med deltagande av samtliga berörda parter. Detta är avgörande för skapandet av en intelligent, effektiv och hållbar extern energipolitik.

1.7.1

EESK måste uppmana sina internationella organ att spela en aktiv roll när det gäller att skapa en effektiv och motståndskraftig extern energipolitik för EU.

2.1

Energifrågorna har först nyligen fått en framträdande plats i de politiska debatterna i EU och hamnat högst upp på kommissionens dagordning. Kommittén är också aktiv beträffande energipolitikens yttre dimension, och vi har redan utarbetat en rad yttranden i denna fråga (1).

2.2

Med tanke på EU:s växande beroende av importerad energi, i synnerhet olja och gas, är den externa dimensionen av EU:s energipolitik avgörande för att stödja en trygg energiförsörjning.

2.2.1

Över hälften (53,2 %) av EU:s inhemska bruttoenergiförbrukning importeras. EU importerar 44,2 % fasta bränslen (varav över hälften är stenkol), 87,4 % olja och oljeprodukter samt 65,3 % naturgas (uppgifter från Eurostat, 2013).

2.2.2

Siffrorna illustrerar med all tydlighet omfattningen av EU:s beroende av handel med leverantörer från tredjeländer. Om leverantören följaktligen skulle visa sig vara opålitlig eller oförutsägbar eller om infrastrukturen inte underhålls på ett tillfredsställande sätt utgör det ett allvarligt hot mot energitryggheten i hela EU.

3.1

EU bör undersöka nya möjligheter till samarbete och stärka de existerande energipartnerskapen med tredjeländer när det gäller diversifiering av energikällor, leverantörer och transportvägar.

3.2

Det är högst troligt att Ryssland kommer att vara EU:s viktigaste partner när det gäller import av energi under en överskådlig framtid. Detta gäller särskilt gasimport via pipelines.

3.2.1

En viktig prioritering för Ryssland är att åtminstone behålla sin gynnsamma position på EU:s energimarknad, eftersom EU är landets största marknad för energiexport och en mycket tillförlitlig kund.

3.2.2

Gasledningsprojektet Nord Stream II är för närvarande en oerhört viktig punkt på Rysslands energiagenda, eftersom syftet med projektet är att öka exporten av naturgas till EU. Inom EU har man uttryckt oro över huruvida projektet strider mot EU:s strategi för en energiunion med diversifierad gasförsörjning. EESK anser att kommissionens viktigaste roll är att utvärdera Nord Stream II-projektet och dess överensstämmelse med EU:s regelverk, inbegripet det tredje energipaketet, samt målen i strategin för energiunionen, i synnerhet diversifieringen av energikällor, leverantörer och transportvägar.

3.2.3

Alla medlemsstaters intressen måste beaktas i samband med utarbetandet av EU:s gemensamma ståndpunkt om Nord Stream II. Projektets kommersiella aspekter bör inte utgöra den enda faktor som ligger till grund för beslutet, särskilt med tanke på Rysslands tendens att använda energi som ett verktyg för att uppnå geopolitiska syften.

3.3

En värdefull partner till EU på den internationella arenan är Norge, som har samma politiska prioriteringar som EU, bland annat på energiområdet. Som medlem i Europeiska ekonomiska samarbetsområdet är Norge en del av EU:s inre marknad.

3.3.1

Den nordliga dimensionens betydelse kommer troligtvis att öka, liksom samarbetet i de nordliga regionerna när det gäller olje- och gasfält i Norra Ishavet. Den känsliga miljön måste emellertid särskilt betonas om och när olika företag börjar utforska de potentiella resurserna i detta område på allvar.

3.4

EU:s energisamarbete med partnerländer i södra och östra Medelhavsområdet har nyligen stärkts genom inrättandet av regionala plattformar som omfattar gas, el, förnybar energi och energieffektivitet. Dessa plattformar förväntas få en avgörande betydelse när det gäller att underlätta och stärka samarbetet på energiområdet.

3.5

EU betraktar Centralasien som en strategiskt viktig region med stora förekomster av energiresurser och har därför åtagit sig att etablera hållbara och stabila förbindelser med regionen. Enligt rådets (utrikes frågor) slutsatser om EU:s strategi för Centralasien, som antogs den 22 juni 2015, efterlyser EU ett stärkt energisamarbete, som skulle kunna bidra till ömsesidig energitrygghet.

3.6

En förbindelse mellan området kring Kaspiska havet och EU:s marknad via den södra gaskorridoren kommer att öppna nya möjligheter för handel med naturgas och bidra till EU:s diversifieringsmål. Den transanatoliska gasledningen (Tanap) kommer att utgöra en central del av sammanlänkningen tillsammans med den transadriatiska gasledningen (TAP).

3.7

Energiförbindelserna med Förenta staterna blir allt viktigare på EU:s agenda, vilket återspeglas i energirådet EU–Förenta staterna. Förenta staterna upplever för närvarande en period med billig gas till följd av okonventionell gasproduktion. EU bör ta tillfället i akt och uppmuntra utvecklingen av den transatlantiska handeln med flytande naturgas (LNG), eftersom detta i hög grad skulle bidra till en diversifiering av energiförsörjningen.

3.7.1

Det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP) skulle bland annat kunna bli ett viktigt verktyg för att främja den transatlantiska energitryggheten. EESK uppmanar parterna att inrikta alla sina insatser på att lösa energifrågorna i avtalet.

3.8

EU:s energitrygghet är nära kopplad till energisituationen i grannländerna, vilket innebär att EU bör fortsätta att ha ett nära samarbete med sina grannländer och utvidga det ömsesidigt fördelaktiga samarbetet.

3.8.1

EESK uppmanar kommissionen att ytterligare stärka energigemenskapen, särskilt med avseende på genomförandet av EU:s regelverk på energiområdet när det gäller de avtalsslutande parterna (2).

3.8.2

Energigemenskapens viktigaste mål är att utvidga EU:s inre energimarknad. EU måste även i fortsättningen stärka samarbetet med grannländerna och deras civila samhällen i syfte att skapa en verklig alleuropeisk energimarknad. EESK välkomnar kommissionens förslag till förordning om tryggad energiförsörjning som direkt involverar länderna inom energigemenskapen.

3.9

Efter upphävandet av de internationella sanktionerna mot Iran måste EU ta tillfället i akt för att återupprätta energiförbindelserna, med tanke på den potentiella roll som Iran kan spela när det gäller diversifiering av EU:s energiförsörjning.

3.10

EU bör även påskynda och stärka insatserna för att förstärka hållbara partnerskap med så olika, men viktiga, tredjeländer som Kanada, Turkiet och Algeriet. EESK välkomnar de högnivådialoger om energi med dessa länder som inleddes 2015.

3.11

Energiaspekten bör avspeglas på ett lämpligt sätt i handelsavtal med tredjeländer. Vidare måste energiavtalen med leverantörer från tredjeländer fullt ut överensstämma med EU:s bestämmelser om och principer för energitrygghet.

4.1

Den 20 juli 2015 antog rådet (utrikes frågor) en energidiplomatisk handlingsplan för att stödja den externa dimensionen av strategin för energiunionen. Handlingsplanen syftar till att framhäva gemensamma budskap för att EU ska kunna tala med en röst om viktiga energifrågor och för att uppnå energimålen i en anda av solidaritet och gemensamt intresse, i stället för att åternationalisera energipolitiken.

4.1.1

De viktigaste delarna av handlingsplanen omfattar diplomatiskt stöd för att diversifiera energikällor, leverantörer och transportvägar, ökat samarbete med transitländer (särskilt Ukraina) och andra viktiga energipartner i tredjeländer, en ytterligare förstärkning av energigemenskapen och upprätthållandet av EU:s strategiska engagemang i multilaterala initiativ på energiområdet.

4.2

I Europaparlamentets och rådets beslut av den 25 oktober 2012 inrättas en mekanism för informationsutbyte om mellanstatliga avtal för att säkerställa rättslig klarhet och insyn i avtalet samt innehållets överensstämmelse med EU:s lagstiftning. I februari 2016 lade kommissionen fram ett förslag till förstärkning av den nuvarande mekanismen.

4.2.1

EESK välkomnar insatsen för att säkerställa efterlevnad av lagstiftningen och insyn i EU:s avtal med tredjeländer (3) och skulle därför också stödja en förstärkning av den nuvarande mekanismen för informationsutbyte.

4.3

EU bör stå fast vid sitt åtagande att främja och ständigt förbättra standarderna för miljö- och kärnsäkerhet i tredjeländer.

4.3.1

Särskild uppmärksamhet måste inriktas på de kärnkraftverk som uppförs i tredjeländer nära EU:s gränser (t.ex. kärnkraftverket Astraviec i Vitryssland, som visade sig inte uppfylla bestämmelserna i Esbokonventionen). EU bör inför tredjeländer understryka vikten av att säkerställa den generella säkerheten beträffande sådana projekt i enlighet med IAEA:s konvention om kärnsäkerhet och andra relevanta internationella avtal. Kommissionen bör öka sina ansträngningar för att se till att de länder som har accepterat att genomföra stresstest av kärnsäkerheten i enlighet med EU:s bestämmelser uppfyller åtagandet så snart som möjligt. Dessutom bör man begränsa tillträdet till EU för energi från osäkra anläggningar.

5.1

Ett starkt internt energisystem leder direkt till en stark ställning gentemot omvärlden. EU bör därför sträva efter att samordna sin interna strategi när det gäller energifrågor.

5.2

Strategin för energiunionen är ett prioriterat initiativ som inriktas på att konsolidera en gemensam EU-strategi när det gäller energiutmaningarna. Eftersom energitryggheten är en förutsättning för EU:s ekonomiska och sociala välfärd blir den ett kollektivt ansvar för medlemsstaterna, energiproducenterna, konsumenterna, transitländerna och det internationella samfundet, som alla är aktörer på dagens globaliserade energimarknader.

5.2.1

En av hörnstenarna i energiunionen är bättre sammanlänkningar mellan medlemsstaterna och ett fullständigt genomförande av regelverket för den inre energimarknaden. En fullständig integration av EU:s inre marknad kommer att öka konkurrensen mellan energileverantörerna, vilket i sin tur kommer att leda till bättre priser för slutkonsumenterna.

5.2.2

Eftersom flytande naturgas blir allt mer lättillgänglig runt om i världen öppnar sig nu nya möjligheter till diversifiering av naturgasförsörjningen för EU. Därför bör infrastrukturen för flytande naturgas i EU förstärkas och utvecklas. EESK välkomnar strategin för flytande naturgas och gaslagring som kommissionen antog i februari 2016.

5.2.3

En fullständig integration inom EU innebär att det inte längre kommer att finnas ”energiöar”. EESK understryker behovet av att fullt ut integrera alla medlemsstaters energinät och energisystem i EU:s inre marknad, både genom att utveckla den fysiska infrastrukturen för att ansluta näten och genom att slutligen lösa frågan om synkronisering i de tre baltiska staterna (4), eftersom driften av deras elsystem för närvarande är beroende av en aktör i ett tredjeland (Ryssland).

5.2.4

EU:s energiproducenters konkurrenskraft måste skyddas. Man måste fastställa lika konkurrensvillkor mellan de europeiska och de icke-europeiska energiproducenterna i syfte att se till att alla aktörer på energimarknaden efterlever EU:s konkurrensregler.

6.1

Förnybara energikällor skapar en direkt möjlighet för EU att inte bara minska sitt beroende av importerade fossila bränslen utan också göra sin inhemska energiproduktion mer hållbar. EESK framhåller att utvecklingen av förnybara energikällor är en av de viktigaste åtgärderna för att få till stånd en tryggare energiförsörjning i framtiden. EU kan dock inte luta sig mot tidigare framgångar utan måste göra sitt yttersta för att behålla ledningen på detta område. Vidare bör EU:s tjänstemän uppmuntra tredjeländerna att fastställa ambitiösa mål för förnybar energi.

6.1.1

EU blickar redan bortom 2020 och har fastställt ännu ambitiösare mål för 2030. Ett gemensamt mål på minst 27 % energi från förnybara energikällor kräver att medlemsstaterna utökar samarbetet på regional nivå och därigenom ytterligare konsoliderar EU:s energisektor.

6.1.2

När det gäller att begränsa klimatförändringarna välkomnar EESK COP21-avtalet och EU:s åtagande att minska utsläppen av växthusgaser med minst 40 % (jämfört med 1990) fram till 2030 i enlighet med ramen för klimat- och energipolitiken. EU bör inte bara uppmuntra sina partner att aktivt arbeta på detta område utan också bistå med praktisk hjälp om man bedömer att det är nödvändigt.

6.1.3

Decentraliserad energiproduktion och energikooperativ kan bidra till att uppnå EU:s klimat- och energimål. Samhället i stort kan därmed involveras i arbetet mot energioberoende och energitrygghet i respektive länder samt i hela EU. Bästa praxis för kostnadseffektiv egenproduktion och egenförbrukning bör därför antas.

6.2

Energieffektivitet är också ett direkt sätt att hantera frågan om EU:s höga energiimportnivåer. Ett mål på minst 27 % bättre energieffektivitet (samma som när det gäller förnybara energikällor) fastställdes för 2030 för hela EU, och kommissionen gör allvarliga ansträngningar för att genomföra principen att ”energieffektivitet kommer först”. I sin tur kommer energiunionen även i fortsättningen att främja bättre tillgång till finansieringsinstrument för energieffektivitetsåtgärder, särskilt inom transport- och byggsektorn, samt uppmuntra medlemsstaterna att lyfta frågan om energieffektivitet högst upp i den egna politiken.

6.3

Det är mycket viktigt att bidra med tillräckliga resurser till forskning och utveckling i syfte att upprätthålla tekniska framsteg i samband med energiproduktion och smart distribution. Detta gäller särskilt förnybar energi, som har som mål att göra produktionen kostnadsvänlig och tillförlitlig. Vidare bör utvecklingen av spjutspetsteknik, t.ex. användningen av väte, bränsleceller och kärnfusion i samband med energiproduktion, fortsätta.

6.4

EESK uppmanar EU att inta en ledande roll och försöka finna hållbara lösningar på energiproblemen i utvecklingsländerna genom strategier och initiativ som syftar till att utvidga det ekonomiska, tekniska och rättsliga stödet. Stöd till utbildning på relevanta områden bör utgöra det viktigaste verktyget för ett utvidgat samarbete med utvecklingsländerna.

7.1

Eftersom konsumenterna förväntar sig att energi ska finnas tillgänglig och att den ska stödja industrins konkurrenskraft uppmanar EESK kommissionen och de nationella myndigheterna att involvera det civila samhället, arbetsmarknadens parter och konsumentorganisationer i energifrågor och att upprätthålla en öppen dialog. Detta skulle i hög grad bidra till en bättre förståelse av de aktuella energifrågorna.

7.1.1

Energifattigdom är ett globalt problem som inte kan förbigås varken i EU:s interna eller externa energipolitik. En hjälpande hand måste sträckas ut till dem som är mest hotade.

7.2

Det civila samhället bör visa mer initiativkraft i den energipolitiska beslutsprocessen. EESK välkomnar den gemensamma förklaringen om energi som undertecknades av plattformen för det civila samhället EU–Ukraina den 11 februari 2016, och som syftar till att stärka det civila samhällets roll och utarbeta rekommendationer om rättsstatsprincipen för de berörda myndigheterna.

7.2.1

Energifrågorna måste finnas med på dagordningen för EESK:s internationella möten, och de måste även bli ett viktigt tema i diskussionerna med det civila samhället i partnerländerna.

1)

Yttrande från EESK, ”Förbindelserna med Centralasien: EU:s roll och det civila samhällets bidrag” (EUT C 242, 23.7.2015, s. 1).

2)

Yttrande från EESK, ”Energiunionens strategiska ram” (EUT C 383, 17.11.2015, s. 84).

3)

Yttrande från EESK, ”Energi som utvecklings- och fördjupningsfaktor för västra Balkans anslutning” (EUT C 32, 28.1.2016. s. 8).

4)

Yttrande från EESK, ”Att trygga import som är viktig för EU genom EU:s nuvarande handelspolitik och politik på närliggande områden” (EUT C 67, 6.3.2014, s. 47).

5)

Yttrande från EESK om mellanstatliga avtal mellan medlemsstaterna och tredjeländer på energiområdet (EUT C 68, 6.3.2012, s. 65).

6)

Yttrande från EESK, ”Det civila samhällets deltagande i genomförandet av en framtida europeisk energigemenskap”(EUT C 68, 6.3.2012, s. 15).

7)

Yttrande från EESK, ”Den externa dimensionen av EU:s energipolitik”(EUT C 182, 4.8.2009, s. 82).

20.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 264/35

Föredragande:

Milena ANGELOVA

1.1

EESK välkomnar kommissionens syfte med att offentliggöra denna grönbok, att kommissionen är på god väg och att den har ett ambitiöst program för att genomföra handlingsplanen för en kapitalmarknadsunion (1).

1.2

EESK stöder kommissionens förslag om att sträva efter att underlätta den gränsöverskridande integrationen av finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag samt konsumenternas möjlighet att byta leverantör. Sådana åtgärder bör garantera en mer konkurrensutsatt marknadsstruktur och öka fördelarna för konsumenter av finansiella tjänster, bland annat genom att främja en jämn tillgång till prövningsmekanismer utanför domstol i alla medlemsstater (2).

1.3

EESK välkomnar kommissionens inställning i grönboken när det gäller att ta fram lämpliga politiska åtgärder för att stimulera båda sidorna av marknaden för finansiella tjänster som riktar sig till privatpersoner och mindre företag: utbud och efterfrågan.

1.4

EESK stöder förslaget att konsumenterna, när så är möjligt, bör ges möjlighet att jämföra olika produkter, så att de kan göra ett välgrundat val. I detta avseende stöder EESK helhjärtat direktivet om marknader för finansiella instrument (Мifid II) – samtidigt som kommittén fortfarande håller på att arbeta med sitt yttrande om de nyligen föreslagna översynerna (3) – och förordningen om faktablad för paketerade och försäkringsbaserade investeringsprodukter för icke-professionella investerare, med krav på bättre insyn och utlämnande av information (4).

1.5

Ett av grönbokens mål är att minska marknadsfragmenteringen i fråga om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag. I detta sammanhang vill EESK påpeka att det inte finns några absolut tillförlitliga belägg för att prisskillnaderna endast beror på marknadsmisslyckanden inom EU. Priserna på produkter och tjänster påverkas även av nationella och lokala faktorer, vilket försvårar prisharmoniseringen mellan medlemsstaterna. Premien för en konsuments bilförsäkring i en medlemsstat och motsvarande premie i en annan medlemsstat kan t.ex. vara fullständigt olika beroende på skadeprocenten, som grundas på antalet trafikolyckor eller antalet bedrägerifall i respektive land. Likaså kan räntorna på konsumentkrediter skilja sig mellan medlemsstaterna, beroende på deras nivå av osäkra fordringar. Sådana lokala faktorer nämns visserligen i grönboken, men är värda en närmare analys. EESK ser därför fram emot resultaten från samrådet och uppmuntrar kommissionen att söka efter ytterligare belägg för bristande konkurrens och orsaker som mer tydligt förklarar de upptäckta prisskillnaderna. Kommissionen bör även undersöka denna fråga i den konsekvensbedömning som ska göras före de förväntade lagstiftningsförslagen.

1.6

Samtidigt vill EESK påpeka att många av de problem som uppmärksammas i 2007 års grönbok om finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag (5) fortfarande – åtta år senare – kvarstår i denna grönbok. EESK stödde huvuddragen i den tidigare grönboken (6) och lovordade de åtgärder som vidtagits för att finna praktiska lösningar (7). Trots vissa positiva resultat har framstegen dock varit begränsade och problemen när det gäller en fungerande inre marknad för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag kvarstår. EESK anser därför att det krävs tid för att omvandla resultaten från samråden om denna grönbok till ett mer ambitiöst program för att övervinna de långvariga problemen.

1.7

I grönboken behandlas ett brett urval av finansiella produkter, i fråga om vilka större urval och fler möjligheter inte kan åstadkommas samtidigt för alla. Det står klart att produkterna kommer att behöva olika prioriteringar och tidsramar. EESK föreslår att resultaten från samrådet som en prioriterad fråga tillämpas på enklare produkter, med en jämförelsevis lägre inverkan av lokala faktorer. På så sätt skapas drivkraft och förtroende för processen att skapa en inre marknad för finansiella produkter. Exempel på sådana produkter kan vara betaltjänster, pensionsprodukter på EU-nivå, sparkonton samt bil- och livförsäkringar. Ett av de första stegen kan vara att tillämpa bonus-malus-systemet på bilförsäkringar i alla medlemsstater, vilket bidrar till att minska vikten av lokala faktorer och skapar en nära koppling mellan försäkringspremier och individuella profiler. Produkter som hypotekslån, konsumentlån, yrkesansvarsförsäkringar och kapitalförvaltning bör följa i tidsramen.

1.8

Grönboken fokuserar främst på digital teknik, men EESK ser två ytterligare viktiga faktorer för ökad gränsöverskridande efterfrågan på produkter som också bör övervägas:

1.9

EESK anser att det är mycket viktigt att göra allt för att undvika att direktiv som nyligen antagits (t.ex. andra betaltjänstdirektivet och direktivet om hypotekslån (9)) tas upp igen. Man måste medge en viss tid så att åtgärderna kan tillämpas effektivt och vara försiktig med att införa nya lagstiftningsåtgärder för att inte överreglera finansmarknaderna.

2.1

Kommissionen offentliggjorde grönboken i samband med handlingsplanen för en kapitalmarknadsunion (10) för att undersöka hur den europeiska marknaden för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag, nämligen försäkringar, lån, betalningar, privatkonton och sparkonton och andra investeringsprodukter för privatpersoner, kan öppnas upp ytterligare och ge bättre resultat för konsumenter och företag och samtidigt bibehålla en tillfredsställande nivå av skydd för konsumenter och investerare på både europeisk och nationell nivå.

2.2

Grönboken inriktas starkt på att bemöta digitaliseringens utmaningar. Digitaliseringen kan bidra till sänkta priser och förbättrad jämförbarhet mellan produkterna, vilket i sin tur ökar konsumenternas valfrihet när det gäller finansiella produkter. På lång sikt bör digitaliseringen leda till att företagen kan tillhandahålla sina produkter överallt i unionen, vilket utgör ännu ett steg mot en inre europeisk marknad.

2.3

En annan viktig fråga som tas upp i grönboken är hur förtroendet och tilliten kan byggas upp, eftersom detta är avgörande för en utökad inre marknad för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag. För att uppnå dessa mål inriktas grönboken på hur tjänsterna och produkterna kan göras mer förståeliga.

2.4

I grönboken undersöks även vilka åtgärder som kan vidtas för att bidra till att den inre marknaden för finansiella tjänster medför konkreta förbättringar i människors liv i EU och hur nya marknadsmöjligheter kan skapas för leverantörer och därigenom ge tillväxt i den europeiska ekonomin och skapa arbetstillfällen.

3.1

EESK anser att den fragmentering av marknaderna för finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag som betonas i grönboken beror på ett kombinerat inflytande av nationella och lokala faktorer på priserna för produkter och tjänster (rättsliga, regleringsmässiga och kulturella särdrag och särdrag i de offentliga systemen för socialt skydd) samt utmaningar både på utbuds- och efterfrågesidan. De sistnämnda måste lösas i framtiden.

3.2

De främsta utmaningarna på utbudssidan är följande:

3.3

De främsta utmaningarna på efterfrågesidan är följande:

3.4

EESK inser också att digitaliseringens utveckling skapar nya förhållanden, med avsevärt större utrymme för tillhandahållande av nya tjänster och ökad gränsöverskridande verksamhet. Man bör dock vara försiktig så att digitala landvinningar inte används för att vilseleda konsumenten genom information om finansiella tjänster som är alltför komplicerad, irrelevant eller svår att jämföra.

3.5

EESK påpekar att människors förmåga att förstå finansiell information fortfarande varierar stort från plats till plats, och är förhållandevis låg jämfört med andra utvecklade länder såsom Förenta staterna, Australien och Kanada (12). Finansiell rådgivning före försäljning är inte välreglerad och garanterar inte att kunderna väljer de lämpligaste produkterna och den professionella finansiella rådgivningen är inte tillräckligt utvecklad jämfört med vissa länder utanför EU.

3.6

De möjligheter som erbjuds genom nya tekniker och ökat utbud, även gränsöverskridande utbud, skapar möjligheter, men medför även potentiella risker. De kan leda till högre skuldsättning, betalningsinställelser av hypotekslån och fler fall av insolvens om konsumenterna saknar den nödvändiga finansiella kunskapen. Konsumenter som köper försäkrings- och pensionsprodukter online kan utsättas för risker eftersom de oftast inte gör tillräckliga efterforskningar och kan ingå avtal utan att veta om det (13). Nationella tillsynsmyndigheter bör därför se till att företag som säljer produkter online uppfyller ”rådgivningsskyldigheten” för att skydda konsumenterna. Det finns mer än tillräckligt med argument som talar för vikten av finansiell utbildning och lämplig rådgivning.

3.7

Konsumenter som inte förstår begreppet ränta på ränta drar på sig högre skulder och betalar högre räntor och transaktionskostnader (14), medan konsumenter med finansiell kunskap planerar bättre, sparar mer till pensionen (15) och sprider sina finansiella risker (16). Detsamma gäller även på makroekonomisk nivå, där det har visat sig att förmåga att förstå finansiell information har en starkt positiv effekt på ökningen av sparmedel och välstånd på nationell nivå (17). Därför är det ytterst tillrådligt att göra en tydligare åtskillnad mellan verksamheter i samband med marknadsföring av produkter och verksamheter som rör försäljning av produkter, särskilt i fall där rådgivning tillhandahålls. Rådgivningen får absolut inte användas som ett marknadsföringsverktyg och rådgivarna bör vara verkligt oberoende. Information innan avtal ingås bör tillhandahållas och presenteras på ett tydligt och heltäckande sätt. Kommittén är starkt övertygad om att det krävs riktade åtgärder för att utbilda enskilda investerare och förbättra den finansiella rådgivningen för att återställa förtroendet för marknaderna för finansiella tjänster, öka den gränsöverskridande verksamheten och förbättra flyttbarheten för finansiella produkter.

4.1.1

Grönboken innehåller frågor om flera olika produkter och tjänster från banksektorn och icke-banksektorn, men det finns avsevärda skillnader mellan de största transaktionsprodukterna (såsom privatkonton eller inlåning med fast löptid) och produkter som omfattas av avtal (såsom hypotekslån eller spar- och investeringsprodukter). När det gäller spar- och investeringsprodukter kommer vissa andra av EU:s rättsliga instrument (såsom Mifid eller initiativet att bygga en kapitalmarknadsunion) att påverka marknaden när de träder i kraft.

4.1.2

Alla produkter som diskuteras i grönboken kan leda till ökad konkurrens på de nationella marknaderna till följd av gränsöverskridande tillhandahållande. De produkter som har de största möjligheterna i detta skede är otvivelaktigt pensions- och investeringsprodukter. I kommissionens resultattavla hamnar marknaden för dessa produkter på sista plats av 31 konsumentmarknader (18). De pensionsprodukter som erbjuds är starkt lokalt färgade och har höga avgifter. Om inflation, förvaltningsavgifter och ytterligare betalningar beaktas har dessa produkter ofta negativ real avkastning och visar sämre resultat än relevanta marknadsindex (19). Därför stöder EESK till fullo förslaget om en inre marknad för pensionsprodukter, och i synnerhet förslaget om att utveckla en privatpensionsprodukt på EU-nivå (20), vilket kommer att leda till ökade skalfördelar, lägre priser och ökat urval för konsumenterna.

4.1.3

När det gäller försäkringsprodukter är vissa enkelt flyttbara, såsom livförsäkringsprodukter, där konsumenterna är skyddade även om de flyttar utanför sin lokalort. Andra försäkringsprodukter har dock inslag som är lokalt reglerade och måste anpassas när enheterna försöker distribuera dem i olika länder. I artikel 11 i direktivet om försäkringsdistribution (21) föreskrivs att medlemsstaterna ska inrätta en enda kontaktpunkt som ska ansvara för tillhandahållande av information om bestämmelser för att skydda allmänintresset i respektive medlemsstat, och Eiopa ges ansvaret att på sin webbplats ange länkar till de behöriga myndigheternas webbplatser där information om bestämmelser för att skydda allmänintresset offentliggörs. Fullständigt gränsöverskridande tillhandahållande kommer dessutom fortfarande inte att vara möjligt, eller ens önskvärt, på grund av de faktiska behoven hos de kunder som använder produkterna och skillnader i beteende och riskfaktorer som påverkar produktvillkoren. EESK välkomnar lösningar som bidrar till att avhjälpa bristen på produkters flyttbarhet, och rekommenderar att man åtminstone söker partiella lösningar i vissa fall, t.ex. möjligheter för försäkringsinnehavarna att endast betala för skillnaden mellan den högre och den lägre täckningen i olika medlemsstater.

4.1.4

De största hindren på utbudssidan anges i punkt 3.2. För att övervinna dem är följande nödvändigt:

4.1.5

De största hindren på efterfrågesidan anges i punkt 3.3.

4.1.6

Tack vare den nya tekniken, i synnerhet digitaliseringen, är det för första gången möjligt att gränsöverskridande leveranser av finansiella produkter kan få ett riktigt genombrott. Den skulle kunna spela en avsevärd roll för att tillhandahålla mer och bättre information, öka produkters transparens och jämförbarhet samt identifiera kunder. Dessutom skulle den kunna erbjuda kostnadsbesparingar genom att undanröja behovet av fysiska kontaktpunkter. Den är emellertid inte något substitut för att övervinna andra viktiga hinder, till exempel den ojämna nivån vad gäller harmonisering av rättssystem och konsumentskydd.

4.1.7

Det kan knappast betvivlas att det i framtiden fortfarande kommer att finnas människor som av en eller annan anledning inte kan använda digital teknik. Det bör dock inte hindra insatser för att uppmuntra användningen av sådan teknik för att tillhandahålla finansiella produkter. För det första kommer de traditionella sätten att leverera sådana produkter att finnas kvar länge än, och för det andra kommer dessa människor att få tillgång till ett bredare produktutbud genom välreglerade tjänster för finansiell rådgivning.

4.1.8

Den utbredda användningen av digitala tekniker kommer utan tvivel att ge upphov till vissa utmaningar vad gäller informationssäkerhet och data- och konsumentskydd. Tillsammans med de olika förordningar som styr tillgången till – och efterfrågan på – finansiella produkter via sådan teknik, bör det därför göras en bedömning av riskerna i samband med dessa utmaningar och lämnas förslag på hur de minimeras.

4.1.9

Det finns ingen gemensamt accepterad definition på säkra, enkla och begripliga finansiella produkter. Den allmänna uppfattningen är emellertid att sådana produkter ska inneha egenskaper som tydlig, lämplig och begriplig prisinformation på användarens språk, för en ändamålsenlig kommunikation, möjlighet till jämförelse med liknande produkter, tydlighet samt rakt förmedlade resultat. Detta är inte lätt att uppnå i en så komplicerad värld som finansmarknaden.

4.1.10

I strikt bemärkelse är produkter med sådana egenskaper sällan tillgängliga på marknaderna, och konsumenterna kan därför inte så lätt få tillgång till dem. Detta gäller både för länder med välutvecklade finansmarknader och de med mindre utvecklade marknader. Att en del medlemsstater har många olika slags produkter gör inte nödvändigtvis det hela lättare för konsumenterna, eftersom det kan leda till förvirring, beslutssvårigheter och i slutändan felval.

4.1.11

Tillgång till sådana produkter kan åstadkommas genom att man upprättar en grundläggande klass av finansiella produkter (22) på europeisk nivå, som uppfyller vissa standardiserade krav beroende på de behov de avser att tillgodose. Produkterna ska vara certifierade och bära ett särskilt namn så att de lätt kan kännas igen av konsumenterna. En sådan klass kan innefatta gemensamma produkter som olika sparkonton och tidsbegränsad livförsäkring. Den relativt höga siffran för gränsöverskridande marknadsföring för fondföretag ger skäl att anta att privatpensionsprodukter på EU-nivå kan skapas utifrån fondföretagens framgångsfaktorer och ingå i samma klass. Om det finns en sådan produktklass skulle det höja förtroendet för finansmarknaderna.

4.1.12

I många länder har det observerats nationell överreglering (23), olika tolkningar av europeisk lagstiftning, försenad harmonisering, skillnader i hur EU-lagstiftningen har införlivats i den nationella lagstiftningen samt skillnader i den konkreta tillämpningen, detta på ett sätt som leder till alltför höga administrativa krav och hinder. Allt detta utgör hinder för integrationen och påverkar konsumenternas förtroende negativt.

4.1.13

Europeiska tillsynsmyndigheter är ansvariga för konsumentskydd. EESK skulle vilja uppmuntra till genomförandet av denna uppgift, i enlighet med följande principer:

4.1.14

Slutligen ska de europeiska tillsynsmyndigheterna alltid gynna metoder som är bättre för kunderna. Följande ska prioriteras:

4.1.15

I grönboken behandlas i hög grad de aktuella förhärskande trenderna, nämligen svag gränsöverskridande konkurrens inom finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag, och begränsade urval av finansiella produkter för konsumenter.

4.2.1.1

Bättre information till kunder och hjälpa dem till ett byte

4.2.1.1.1

Att öka förmågan att förstå finansiell information och förbättra tillgången till finansiell rådgivning är utan tvivel nödvändigt. Konsumenterna bör inte bara ha tillgänglig information, utan också kunna förstå den eller ha tillgång till lämpliga finansiella rådgivningstjänster av god kvalitet.

4.2.1.2

Trots den växande trenden bland konsumenter att använda digitala tjänster för att få tag på information, är det fortfarande en avsevärd andel av dem som föredrar personlig kontakt, i synnerhet när de förhandlar om produkter. Med tanke på den nuvarande situationen vad gäller konsumenters kunskap, beteende och prioriteringar skulle bankerna dock kunna fundera på mer lämpliga kanaler för att öka konsumenternas kunskaper om finansiella tjänster – till exempel en konsumentwebbplats för hela EU. Finansieringskällorna för en sådan webbplats bör diskuteras ytterligare, men de skulle kunna förena insatserna av nationella regeringar, lokala myndigheter och tredjepartsaggregatorer. När man skapar ett sådant verktyg bör man beakta att instrumenten för jämförelse av försäkringar i första hand måste betraktas mot bakgrund av en nationell kulturell förståelse. Det kommer därför att vara mycket svårt för en alleuropeisk tjänst för jämförelse av försäkringar att med framgång täcka in mångfalden av användare/kunder i Europa, särskilt i fråga om jämförelse av den risk som ska försäkras, som ska ses i ett nationellt och lokalt kulturellt, rättsligt, skattemässigt, socialt osv. sammanhang.

4.2.1.2.1

EESK stöder insatser för att göra marknaden mer ändamålsenlig, flexibel och transparent, och stöder inriktningen på bättre konsumentskydd i det aktuella regelverksinitiativet. EESK anser att kvaliteten på de tjänster som åtföljer tillhandahållandet av finansiella tjänster även kan förbättras genom att digitaliseringens fördelar används bättre och genom att man utnyttjar potentialen hos olika mellanhänder, med välutbildad och kvalificerad personal och en tillräcklig metodik för att få fram fullständig, objektiv och jämförbar information för konsumentens val.

4.2.1.2.2

Den information som ges ska vara exakt, omfattande och relevant för användarna. Att överösa konsumenterna med information ska undvikas, liksom att förenkla verkligheten för mycket för att i stället betona bättre avkastning. Här är ett bra exempel den rutin som finns i Förenade kungariket för byte av leverantör av finansiella tjänster. Korrektheten vid bytet mellan de överlämnande och mottagande bankerna garanteras där av en oberoende tredje part, som säkerställer att bytesprocessen äger rum på ett enkelt och transparent sätt och inom sju arbetsdagar. Ett annat exempel på bästa praxis är den flyttbarhet för hypotekslån som infördes i Italien 2006 (25).

4.2.1.3

Hantera komplexa och oöverkomligt höga avgifter för utländska transaktioner

4.2.1.4

Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 924/2009 (26) har redan avskaffat skillnaderna i avgifter för gränsöverskridande betalningar i euro jämfört med motsvarande betalningar i euro på nationell nivå. Man skulle kunna göra en särskild bedömning för att kontrollera huruvida det skulle vara ändamålsenligt och gynna konsumenterna att tillämpa denna bestämmelse på alla valutor inom EU (dvs. anpassa avgifterna för gränsöverskridande och inhemska betalningar i en viss valuta). När det gäller den information som ges till betalningsanvändare måste betaltjänstleverantörer enligt det nya andra betaltjänstdirektivet (27) informera kunderna – betaltjänstanvändarna – om alla avgifter som de måste betala till betaltjänstleverantören och den faktiska växelkurs eller referensväxelkurs som ska gälla för betalningstransaktionen, om en valutaomräkning är tillämplig, innan de är bundna av ett avtal eller ett erbjudande. När betalningen har utförts innehåller andra betaltjänstdirektivet liknande bestämmelser om den information som betaltjänstleverantören ska tillhandahålla till betalaren och betalningsmottagaren. EESK anser att inga ytterligare åtgärder behövs eftersom andra betaltjänstdirektivet redan innehåller tydliga krav på öppenhet för betaltjänstleverantörer. Dessutom skulle tillämpningen av förordning (EG) nr 924/2009 om gränsöverskridande betalningar kunna utvidgas till att omfatta andra valutor än euro inom EU.

4.2.1.5

EESK anser att det i andra betaltjänstdirektivet fastställs tydliga krav på öppenhet som gör det möjligt för både betalare och betalningsmottagare att få information om den tillämpade växelkursen före och efter en gränsöverskridande transaktion. Detta direktiv måste införlivas i nationell rätt senast den 13 januari 2018, och därför krävs inga ytterligare åtgärder.

4.2.2.1

För försäkringsgivare är hemvisten av betydelse av följande skäl:

Lokala faktorer som klimat eller seismografi måste beaktas när man avgör till exempel villkor och pris för hemförsäkring. Utan en viss kritisk massa är det omöjligt att tillhandahålla tjänster på ett praktiskt sätt. Aktuariernas modeller fungerar med en hög felmarginal när antalet händelser som används för beräkningar inte är tillräckligt högt. Vid risksäkring genom återförsäkring prissätts dessutom risksäkringen olika av återförsäkringsmodellerna utifrån plats.

4.2.2.2

Större möjlighet att överföra produkter

4.2.2.2.1

Generellt uttryckt skulle försäkringsprodukter som levererar en ersättning eller vanlig utbetalning vara enklare att överföra än de som levererar en tjänst eller skadereglering.

4.2.2.2.2

Livförsäkringsprodukter är redan i viss mån överföringsbara i den meningen att kunden är skyddad vid resor utomlands, utom i vissa fall när resan görs till högriskländer. Lokal livförsäkring ger också kunden täckning oberoende av var han eller hon befinner sig. Fortfarande kvarstår dock sådana fall då en försäkringstagare flyttar till ett annat land, inte som resenär utan som permanentboende. I en sådan situation bör försäkringstagaren kunna fortsätta med sin försäkring genom att justera premien eller försäkringens täckning. I alla dessa fall handlar det om försäkringsprodukter som tillhandahåller en bestämd summa pengar.

4.2.2.2.3

Andra försäkringsprodukter är inte enkelt överföringsbara per se, eftersom dessas villkor i sig själva är kopplade till landsfaktorer. När det gäller exempelvis sjukförsäkring beror produktens utformning och prissättning till stor del på det skydd som tillhandahålls av hälso- och sjukvården i varje enskilt land.

4.2.2.2.4

Kopplat till detta finns även frågan om omfattning: det är teoretiskt möjligt att för kundens räkning specifikt anpassa produkten till de faktiska förhållanden som kunden kan komma att begära vid boende utomlands, men skulle medföra avstående från möjligheterna att uppnå skalfördelar. Produkten skulle bli alltför skräddarsydd för kundens fall och den enhet som tillhandahåller produkten skulle vara mindre konkurrenskraftig än faktiska lokala leverantörer. Det bästa alternativet vore i detta fall att främja samarbete mellan försäkringsbolag som finns representerade i olika EU-länder.

4.2.2.3

En annan typ av försäkringsprodukter som tillhandahåller tjänster är hem- och bilförsäkringar. Dessa produkter som täcker reparation av skador eller hanterar bilolyckor kräver att försäkringsbolaget har avtal med serviceleverantörer i hela landet, vilket kräver en viss omfattning för att vara kommersiellt gångbara. Ett rimligt alternativ är dock att främja samarbete med lokala (försäkrings)bolag som erbjuder denna tjänst i andra länder.

4.2.2.4

Förenkla åtkomst till – och erkännande av – yrkesansvarsförsäkring över gränserna

16.

4.2.3

Ett sätt att tillgängliggöra obligatorisk och gränsöverskridande yrkesansvarsförsäkring skulle vara att harmonisera belopp och villkor för obligatorisk yrkesansvarsförsäkring.

4.2.3.1

Att ge människor tillit och förtroende för att dra nytta av möjligheter på andra platser i Europa

4.2.3.2

Förenkla åtkomst till – och erkännande av – yrkesansvarsförsäkring över gränserna

4.2.3.2.1

EESK anser att de oberoende webbplatser som tillhandahåller information och gör det möjligt att jämföra de specifika produkter och tjänster som erbjuds av olika leverantörer i de olika medlemsstaterna är ett möjligt och bra alternativ för att öka medvetenheten. Kommittén stöder starkt tanken på en officiell webbplats för ändamålet som skulle kunna underhållas antingen av en administratör som utsetts på den lagstiftande nivån, där leverantörerna är skyldiga att själva uppdatera informationen med vissa tidsintervall, eller genom ett nätverk som upprättats av konsumentorganisationer i medlemsstaterna. Olika webbplatser skulle även kunna kopplas samman i ett decentraliserat, sammanlänkat system.

Om digitala lösningar används för att göra jämförelser bör plattformarna tillhandahålla tydlig information i syfte att jämföra likvärdiga produkter och de risker konsumenter skulle kunna utsättas för när de nyttjar dem. Om det finns fler skillnader än plattformen kan jämföra (plattformarnas huvudsakliga fokus är vanligtvis priset) bör de egenskaper som inte jämförs specificeras tydligt. Alla viktiga villkor med anknytning till produktdifferentiering bör också förtecknas. Konsumenterna bör få tydliga varningar om de möjliga riskerna när de använder jämförelseplattformar (till exempel sammanställning av personuppgifter).

4.2.3.2.2

Jämförelsen bör göras mellan de väsentliga parametrarna och inte vara vilseledande. Användning av personuppgifter bör begränsas till det absoluta minimum som krävs för att erbjuda konsumenterna fördelar, medan information ska tillhandahållas på ett tydligt och lättbegripligt sätt.

4.2.3.3

Främja tillgång till tvistlösning inom finansiella tjänster till privatpersoner och mindre företag

4.2.3.3.1

Tvistlösning utanför domstol är ett betydligt mer flexibelt förfarande än domstolsförfaranden: det är billigare, snabbare och kräver långt färre formaliteter. Ett sådant förfarande är särskilt användbart internationellt och, med tanke på den önskade ökningen av gränsöverskridande tillgång till – och efterfrågan på – finansiella tjänster, bör FIN-Net ges en större roll. Tyvärr är konsumenternas medvetenhet om vad FIN-Net kan erbjuda för närvarande jämförelsevis låg, och åtgärder bör vidtas för att förbättra detta. Vidare är inte alla EU:s medlemsstater – endast 22 av 28 – medlemmar i FIN-Net (29). Om detta håller i sig kommer det uppenbarligen inte att vara möjligt att använda FIN-Net som en infrastruktur för att underlätta skapandet av en inre marknad för finansiella tjänster. Därför bör möjligheterna till lagstadgade krav i detta avseende övervägas noggrant.

4.2.3.3.2

I de flesta fall finns ingen sådan tillgång. Begreppet vilseledande försäljningsmetoder har fortfarande inte förståtts till fullo och används inte i praktiken på grund av dess otydliga formulering samt att tillsynsmyndigheter saknar erfarenhet av det (30). På många platser är testerna för att fastställa de finansiella produkter som lämpar sig för kunder formella och leder inte till att de lämpligaste produkterna väljs ut för dem.

4.2.3.3.3

Det är möjligt att garantera tillgång till ekonomisk ersättning om en enskild, precis och praktisk definition av ”vilseledande försäljningsmetoder” införs och om en praxis verkställs i hela Europa för att sanktionera sådan försäljning (31).

4.2.3.4

Skydd för offren när trafikförsäkringsföretag är insolventa

4.2.3.5

I Spanien finns ett exempel på bästa praxis. Den spanska enheten ”Consorcio de Compensación de Seguros” fungerar som försäkringsgivare i händelse av att inget försäkringsbolag accepterar risken eller om inget försäkringsbolag finns – i händelse av exempelvis insolvens, och alltid subsidiärt. Garantin för denna enhet gäller enbart spanska enheter. För att säkerställa att offer vid bilolyckor täcks på samma nivå måste kommissionen kräva ett liknande garantisystem i alla medlemsstater. Det skulle kunna planeras att utvidga ett liknande instrument på europeisk basis till länder där det inte finns.

4.2.3.6

Ökande överskådlighet och jämförbarhet av tilläggsförsäkring

4.2.3.6.1

Det nya försäkringsdistributionsdirektivet (32) har stärkt kraven på överskådlighet i informationen till försäkringsförmedlare, inbegripet – om än med vissa begränsningar (tröskel) – för försäkringsförmedlare som bedriver förmedling som sidoverksamhet. Vidare förband sig fem stora hyrbilsföretag 2015 att förbättra sina webbplatser för att bättre informera kunderna om valfria undantag och försäkringsprodukter. Detta är en god utveckling. Medlemsstaterna kommer att ha till den 23 februari 2018 på sig att införliva försäkringsdistributionsdirektivet och det är därför alltför tidigt att säga huruvida ytterligare åtgärder behövs. Samtidigt verkar det lämpligt för kommissionen att övervaka huruvida hyrbilsföretagens åtaganden har uppfyllts, vilket inte enbart gäller försäkringsprodukter, och att överväga ytterligare åtgärder för att öka överskådligheten och förhindra nackdelar för konsumenterna.

4.2.3.6.2

När det gäller hyrbilssektorerna är det viktigt att beakta att kraven på tilläggsförsäkringsprodukter ofta skiljer sig åt beroende på uthyrarens riskprofil (vanligtvis kopplad till en kreditkortsgräns) eller beroende på den motorfordonsrelaterade skadekvoten eller andra marknadsegenskaper i medlemsstaten. Under alla omständigheter är dock informationen innan avtal ingås och ansträngningarna för att göra olika erbjudanden jämförbara viktiga för konsumenterna och det vore därför lämpligt att vänta tills kraven enligt detta direktiv är fullt införda innan man analyserar huruvida ytterligare åtgärder behövs.

4.3.1.1

Hjälpa företag att bättre använda sig av digitaliseringen

4.3.1.1.1

EESK välkomnar främjandet av innovativa digitala finansiella tjänster i hela Europa. Kommittén medger dock att banker är de största leverantörerna av finansiella tjänster och även de behöver uppmuntras att aktivt ta vara på de möjligheter som erbjuds genom den digitala revolutionen. För detta ändamål måste de lyda under samma regler som deras konkurrenter som tillhandahåller liknande tjänster, vilket nödvändiggör en översyn av de främsta lagren av regleringen av bankväsendet på ett betydande antal områden så att lika konkurrensvillkor tillhandahålls med avseende på

4.3.1.2

Möjliggöra elektroniska signaturer och kontroll av identitet

4.3.1.2.1

Det finns fortfarande skillnader mellan bestämmelser rörande e-identifiering och krav på kundkännedom och bekämpning av penningtvätt. De gällande bestämmelserna kräver att personlig identifiering och personliga utvärderingar ska genomföras för att kunder ska accepteras permanent. Sådana krav begränsar utvecklingen av helt digitala finansiella tjänster, vilket reser betydande hinder för att ta sig an nya kunder och medför ökade kostnader.

4.3.1.2.2

På grund av att länder har olika praxis krävs vidare åtgärder för att få bukt med avsaknaden av en mekanism för hela Europa för e-identifiering och e-signaturer. Även om bestämmelserna fastslår gemensamma standarder för e-signaturer i medlemsstaterna hindras gränsöverskridande erkännande av digitala signaturer av sättet de tillämpas på av lokala aktörer på nationell nivå. Lokala digitala aktörer är inte sammankopplade, vilket begränsar deras kapacitet att erbjuda kunder i EU helt digitaliserade finansiella tjänster.

4.3.1.2.3

Ja, åtgärder krävs med avseende på

4.3.1.3

Förbättra tillträde till – och användbarheten av – ekonomiska uppgifter

4.3.1.3.1

Även om det råder allmän konsensus kring vilka aspekter av en kunds finansiella situation som bör användas för att bedöma kreditvärdigheten, gör långivare egna expertbedömningar och använder interna metoder för att bedöma och hantera varje enskilt fall. Av denna anledning bör initiativ undvikas som gör banker eller andra kreditinstitut skyldiga att dela behandlade uppgifter som de inhämtar om sina kunders kreditvärdighet. Samtidigt skulle obearbetade (obehandlade) uppgifter kunna delas – med den berörda kundens tillstånd och i enlighet med EU:s normer för uppgiftsskydd. Detta skulle öka kreditbedömningens jämförbarhet.

4.3.1.3.2

Finansinstituten anstränger sig för att bättre lära känna konsumentbeteendet så att de kan diversifiera och personanpassa sina produkter och tjänster på ett bättre sätt. Det finns dock inga tydliga regler för hur de inhämtade uppgifterna bör användas, även om konsumenterna har gett sitt samtycke. EESK anser att det vore bra att vara tydligare om tillämpligheten hos reglerna på detta område för att garantera konsumentskyddet och samtidigt göra det möjligt för konsumenter att gynnas av finansiella innovationer.

4.3.1.3.3

Försäkringshistorik innehåller kunders känsliga personuppgifter. Hemförsäkringsbolaget får inte överföra denna information till någon annan intressent än den faktiska kunden. Det är upp till kunden att lämna denna historik till det nya försäkringsbolaget. Detta betyder inte att det utgör ett hinder för gränsöverskridande tjänster, eftersom kunden kan ta sin historik till ett land som denne föredrar. Samtidigt bör kommissionen, med hjälp av Eiopa, utforska sätt att främja standardisering av utbyte av skadehistorik mellan försäkringsbolag och godkännande av bonus-malus-system.

4.3.1.4

Underlätta tillhandahållandet av tjänster efter försäljningen

4.3.1.4.1

Efterföljande tjänster i en annan medlemsstat bör inte skilja sig från tjänsterna i det land där ifrågavarande produkter finns tillgängliga. Detta innebär att produkten i fråga, och tillhörande efterföljande tjänster, bör anses som en enda enhet för gränsöverskridande leverans av finansiella produkter. Tillämpningen av denna princip måste garanteras, annars kommer konsumenterna att försättas i sämre ställning. Det är viktigt att berörda regleringsmyndigheter övervakar tillämpningen av denna princip.

4.3.1.4.2

Plattformar som stöder företag (firmor) som erbjuder sina produkter över nationsgränser bör även innehålla sektioner för efterföljande tjänster. Ett praktiskt sätt att erbjuda sådana efterföljande tjänster är att uppmuntra företag att bilda grupper och arbeta tillsammans för att nå tillräckligt stor omfattning av verksamheten.

4.3.1.5

Övergå till att harmonisera förfaranden för personlig insolvens, fastighetsvärdering och verkställighet av säkerheter

4.3.1.5.1

Det största problemet på detta område rör indrivning av fordringar i händelse av att låntagare inte uppfyller sina skyldigheter enligt kreditavtalet. Mot denna bakgrund anser långivare för närvarande inte att gränsöverskridande bolåneverksamhet är ett lockande förslag, så ytterligare åtgärder krävs för att stimulera EU:s inre marknad på detta område.

4.3.1.5.2

Inteckningar och lån är bland de finansiella produkter vilkas marknadsföring över gränserna möter otaliga hinder som är svåra att övervinna. Ur hela utbudet av finansiella tjänster är det troligt att dessa kommer att vara de produkter för vilka hindren kommer att ta längst tid att övervinna. Följaktligen är det i detta skede bättre att fokusera de inledande åtgärderna på andra finansiella tjänster i detaljistledet, där det finns färre hinder, och att få praktisk erfarenhet och styrfart genom att aktivt arbeta med dessa.

4.3.2

4.3.2.1

Förenkla för företag att efterleva de rättsliga krav som tillämpas i andra medlemsstater

4.3.2.1.1

Tillämpningen av EU-lagstiftningen på många områden – exempelvis, men inte uteslutande, för erbjudande av investeringsprodukter – är inkonsekvent och motstridig i de olika medlemsstaterna. Till följd av detta behöver hjälp sökas från de nationella myndigheterna för att eliminera nationell överreglering.

Ett annat gott initiativ är Solvit-nätverket, vilket ger företag stöd på EU-nivå när de stöter på problem med offentliga myndigheter som inte korrekt tillämpar EU:s lagstiftning, och gemensamma kontaktpunkter tillhandahåller företagen stöd avseende deras skyldigheter vid tillhandahållande av tjänster över nationsgränser (33).

4.3.2.1.2

Det är logiskt att genom att utnyttja erfarenheten med Solvit vidta åtgärder för att nå en lösning som särskilt inriktas på finansiella produkter samt bättre samarbete och samordning mellan nationella regleringsmyndigheter, inklusive hjälp från regleringsmyndigheter till innovativa företag så att de förstår sina skyldigheter.

4.3.2.2

Att dra full nytta av etableringsfriheten

För försäkringsgivare är ofta lokal närvaro nödvändig för att få bättre kunskap om de risker som finns på plats och om de konsumenter som ska försäkras. Etableringsfriheten på lokal nivå är därför av avgörande betydelse för försäkringsgivare, inbegripet ömsesidiga försäkringsbolag. Avsaknaden av ett europeiskt erkännande av företagsformer inom den sociala ekonomin, inbegripet ömsesidiga försäkringsbolag, förhindrar etableringen av sådana företag i medlemsstater som inte erkänner dessa former, vilket hämmar deras utveckling över gränserna och utvecklingen av marknader och konkurrens. EESK uppmanar kommissionen, Europeiska unionens råd, Europaparlamentet och medlemsstaterna att verka för ett erkännande av den ömsesidiga modellen i Europeiska unionen.

4.3.2.3

Skapa autonoma eller mer noggrant harmoniserade system i hela EU

4.3.2.3.1

I fråga om gränsöverskridande distribution bör följande punkter uppmärksammas:

4.3.2.3.2

Var risken är belägen är vanligtvis den plats där den försäkrade personen har sin vanliga vistelseort, med vissa undantag när det gäller fast egendom, där det är den plats där byggnaden finns. Denna princip är vanligtvis standardiserad över hela världen och får rättsliga och skattemässiga konsekvenser för berörda parter. EESK anser att principen om var risken är belägen i försäkringssammanhang är väl anpassad till ändamålet. Kommittén förstår dock att bestämmelserna om ”det allmänna bästa” behöver ses över, eftersom de ger medlemsstaterna möjlighet att anta lagstiftning som kan hindra gränsöverskridande distribution av försäkringsprodukter.

20.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 264/51

Föredragande:

Denis MEYNENT

1.1

EESK beklagar att kommissionen i det aktuella meddelandet inte lägger mer konkreta förslag utan nöjer sig med att räkna upp olika utvecklingsvägar utan att ta ställning, vilket gör det svårare att föra en väl strukturerad debatt.

1.2

Upphovsrätt är ett viktigt instrument för att garantera skydd och rättvis ersättning till upphovsmän och deltagare i spridningen av verk och framföranden i sammankopplade digitala nät.

1.3

Kommittén efterlyser en snabb ratificering av Marrakechfördraget. Undantagen när det gäller utbildning, vetenskaplig forskning och kunskapsutbyte bör också prioriteras. Kommittén förespråkar också digitalisering av anonyma verk.

1.4

EESK anser att det är möjligt och önskvärt att skapa enighet inom EU när det gäller privatkopiering. En betydande andel av intäkterna från ersättningen för privatkopiering bör rimligtvis gå till t.ex. finansiering av skapande verksamhet och främjande av kulturell mångfald samt till allmännyttiga ändamål inom utbildning och forskning.

1.5

EESK förordar inrättandet av en rättslig ram som främjar såväl skapandet av upphovsrättsligt skyddade verk som nya licensieringsformer och nya affärsmodeller på inre marknaden samtidigt som man bevarar upphovsmäns avtalsfrihet och rätt att fullt ut njuta frukten av sitt arbete.

1.6

EESK anser att förordningen är det bästa verktyget för att utveckla den digitala inre marknaden. Man behöver också konsolidera den befintliga lagstiftningen.

1.7

EESK vill uppmuntra kommissionen att genomföra studier och ingående undersökningar om affärsmodeller som bygger på fria licenser, om deras nuvarande och potentiella ekonomiska betydelse, om de inkomster och sysselsättningstillfällen som de skulle kunna skapa på olika områden, samt om eventuella rättsliga förslag som skulle vara relevanta om man vill främja dem och se till att de kan utnyttjas.

1.8

EESK anser att Europas kulturella mångfald utgör kärnan i den europeiska identiteten och att den bör uppmuntras och främjas i medlemsstaterna.

1.9

I kampen mot missbruk av upphovsrätten bör man främst arbeta för att eliminera och att bestraffa överträdelser i kommersiell skala. För detta krävs samarbete och utbyte av information mellan brottsbekämpande och rättsliga myndigheter i medlemsstaterna.

1.10

Man bör ta itu med problemet med värdeöverföring i internetmiljön, som för närvarande gynnar självutnämnda mellanhänder som inte begär samtycke från eller ger ersättning till upphovsmännen.

2.1

Syftet med handlingsplanen är att modernisera EU:s upphovsrättslagstiftning. I meddelandet beskriver kommissionen de viktigaste faktorerna när det gäller att genomföra strategin för den digitala inre marknaden: Ökad tillgång till innehåll i hela EU, fastställa undantag i fråga om upphovsrätten, skapa en rättvisare marknad och bekämpa kommersiell piratkopiering samtidigt som man på lång sikt harmoniserar upphovsrätten.

2.2

I meddelandet föreslås bl.a. en förordning om säkerställande av gränsöverskridande portabilitet för innehållstjänster online (1), en ny rättighet för de europeiska konsumenterna som skulle genomföras år 2017, samma år som roamingavgifterna ska avskaffas inom EU.

3.1

Den digitala dataöverföringen mellan EU-medlemsstaterna är mycket begränsad (4 % av den totala trafiken) eftersom de flesta digitala tjänster finns i Förenta staterna och resten utgörs av trafik inom landet. Den digitala inre marknaden är i nuläget mycket underutvecklad. Hindren kvarstår, och hämmar framför allt kulturutbytet för många europeiska språkliga minoriteter som befinner sig på vardera sidan av många nationsgränser.

3.2

I sitt program ”En ny start för EU” (2) har kommissionens ordförande gett hög prioritet åt skapandet av en sammankopplad storskalig digital inre marknad för alla EU:s länder utan nationell diskriminering.

3.3

Upphovsrätten är skapandets rättsliga pelare och grunden för ersättningen till upphovsmän, uttolkare och andra rättighetsinnehavare samt, rent generellt, för det ekosystem som den kulturella och kreativa verksamheten eller branschen utgör. Upphovsrätten är en nationell rätt som skiljer sig åt mellan medlemsstater. Överallt tillerkänner denna rätt exklusiva och väsentliga rättigheter till rättighetsinnehavarna, som får ersättning inte bara från licensiering utan också som en följd av möjligheten att verket skulle kunna kopieras på andra medier eller överlämnas till tredje part av en licensinnehavare, utan krav på att kunna visa att en kopia verkligen har gjorts (avgift för privat kopiering och beskattning av tomma medier som skulle kunna användas för olagliga kopior). Vissa gärningar betraktas som t.o.m. som brott i vissa länder även om användarna har varit i god tro, medan sådana handlingar är tillåtna i andra länder.

3.4

Undantagen från och begränsningarna av upphovsrätten är minimala i alla medlemsstater. Upphovsrätten utformades för en tid då man tryckte på papper och för den tidens teknik, i första hand för bokutgivning och därefter för utgivning av tidningar och tidskrifter och notblad. Upphovsrätten är därför inte helt avpassad för det digitala samhället och sammankopplade bredbandsnätverk som ständigt utvecklas, utan behöver förtydligas. På andra områden, t.ex. i fråga om nya sätt att få tillgång till musik och audiovisuella verk, har det blivit mer komplext att förvalta upphovsrätten på grund av fragmenteringen av repertoaren, en fråga som bör lösas genom det nya direktivet om kollektiv förvaltning av upphovsrätt (3). Från vaxskivan till dvd:n förändrades inte särskilt mycket, särskilt inte i fråga om distribution eller utlåning av verk. Ny teknik innebar ett paradigmskifte, och nästan alla försäljningsställen för grammofonskivor och dvd-skivor har försvunnit och ersatts av nya distributionssätt eller digitala lån online. Samma sak gäller för film, tv och alla konstformer som kan göras tillgängliga online.

3.5

Eftersom den tillämpliga lagstiftningen inte har förändrats i någon större utsträckning försvåras möjligheterna att till fullo utnyttja alla de chanser som digitaliseringen av immateriella verk innebär, liksom distributionen av dem via internet, som utvecklas snabbt och blir alltmer global.

4.1

EESK beklagar att kommissionen i det aktuella meddelandet inte lägger mer konkreta förslag utan nöjer sig med att räkna upp olika utvecklingsvägar utan att ta ställning, vilket gör det svårare att föra en väl strukturerad debatt.

4.2

I sitt yttrande av den 26 oktober 2006 (4) uppmanade kommittén kommissionen att lägga fram förslag för att främja och skydda kostnadsfria licenser, t.ex. LGPL för teknisk dokumentation och ”Creative Commons”-licensen för böcker och konstnärliga verk. Trots frågans betydelse – de allra flesta servrar och serverparker i världen omfattas av fria licenser, t.ex. Debian eller GPL för GNU/Linux – måste man konstatera att kommissionen hittills inte har lagt fram något förslag i den riktningen.

4.3

Detta hämmar utvecklingen när det gäller överföring av data och tjänster över gränserna på EU:s inre marknad. ”Creative Commons” och ”public domain” utgör nya globala territorier som skapats av digitaliseringen och de sammankopplade nätverken medan splittringen på det rättsliga området orsakar hinder och problem för den gränsöverskridande handeln.

4.4

Upphovsrätten bör göra det möjligt att frigöra internets enorma potential för såväl upphovsmännen som användarna, inte begränsa och hämma möjligheterna. EU:s lagstiftning bör bidra till att undanröja så många som möjligt av hindren för gränsöverskridande utbyten i fråga om minoritetsspråken inom EU och ge tillgång till tjänster och verk.

4.5

I stället för att frukta utvecklingen borde rättighetsinnehavarna utnyttja möjligheterna. Fri betyder inte nödvändigtvis gratis. Öppen programvara möjliggör t.ex. en annorlunda affärsmodell som bygger på tjänster och skapar sysselsättning, till skillnad från vissa nuvarande metoder, som prioriterar ägarens ersättning och rättsliga skydd.

4.6

EESK vill än en gång uppmuntra kommissionen att genomföra studier och ingående undersökningar om affärsmodeller som bygger på fria licenser, om deras nuvarande och potentiella ekonomiska betydelse, om de inkomster och sysselsättningstillfällen som de skulle kunna skapa på olika områden, samt om eventuella rättsliga förslag som skulle vara relevanta om man vill främja dem och se till att de kan utnyttjas.

4.7

Erfarenheterna av t.ex. publicering online av vetenskapliga publikationer, forskningsrapporter finansierade med offentliga subventioner, universitetskurser – för att kompensera för de orimligt höga kostnaderna för högre utbildning i vissa medlemsstater (t.ex. alla MIT-kurser) – förtjänar stor uppmärksamhet och bör granskas med avseende på möjligheterna att tillämpa denna metod i EU (MOOC). I det perspektivet blir högre utbildning och kultur kollektiva nyttigheter som bidrar till förverkligandet av ett kunskapsbaserat samhälle, en utveckling som vi välkomnar i EU.

4.8

Produktionssättet ändras, och de immateriella varor och tjänster som distribueras via sammankopplade nätverk innebär nya framtidsutsikter för den ekonomiska utvecklingen, skapandet av arbetstillfällen och innovativa företag. Konsumtionssätten har börjat förändras och dessa nya sätt slår igenom snabbt. Men man måste vara medveten om att en europeisk inre marknad trots detta ännu inte existerar för dagens leverantörer av immateriella tjänster. Detta beror främst på att preferenser och kulturell praxis skiljer sig åt i olika medlemsstater, på vilket språk som konsumenterna talar och på fragmenteringen av upphovsrätten, som inte underlättar utvecklingen av den europeiska marknaden eller skapandet av gränsöverskridande eller t.o.m. europeiska licenser.

4.9

EESK förordar inrättandet av en rättslig ram som främjar såväl skapandet av upphovsrättsligt skyddade verk som nya licensieringsformer och nya affärsmodeller på inre marknaden samtidigt som man bevarar upphovsmäns avtalsfrihet och rätt att fullt ut njuta frukten av sitt arbete. Dessa nya modeller kan utvecklas parallellt med modellerna i WIPO:s fördrag. Denna fråga bör ingå som en del i den digitala agenda som kommissionen aviserade i maj 2015 och i planen för moderniseringen av upphovsrätten.

4.10

Undantagen utgör ytterligare ett hinder. EESK uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt ratificera Marrakechfördraget som fastställer ett undantag för personer med nedsatt syn eller blindhet. EU har undertecknat fördraget, men medlemsstaterna måste ratificera det individuellt för att det ska träda i kraft. EESK rekommenderar kommissionen att följa Europaparlamentets yttrande av den 9 juli 2015 och att uppmuntra medlemsstaterna att snarast ratificera detta viktiga fördrag, som det var mycket svårt att förhandla fram mot bakgrund av vissa aktörers konservativa inställning. Kommittén uppmanar Europeiska rådet att göra sitt yttersta för att påskynda ratificeringsprocessen.

4.11

Man bör också se till att fler verk blir tillgängliga för blinda och synskadade – i dagsläget är 95 % av alla böcker inte tillgängliga för dem.

4.12

Andra undantag kopplade till digitalisering och nätverk bör beaktas, i synnerhet vad gäller offentlig forskning, digitalisering av verk som är allmän egendom eller som är anonyma och som finns på universitetsbibliotek och offentliga bibliotek, utlåning av e-böcker och ljud- och videomedier, med hänsyn till den snabba framväxten av e-bokläsare och de många nya medierna. Samtidigt bör man notera att vissa tekniska branscher försöker att på nytt skydda sådant som redan är allmän egendom och på så sätt begränsar tillgången till det i affärsstrategiska syften.

4.13

Zonindelningen är också ett hinder för spridningen av verk. Den påverkar alla potentiella användare, men särskilt de många språkliga minoriteter i EU som uppstått som en följd av skillnader mellan den politiska och den språkliga kartan i Europa, som är ett historiskt arv och resultatet av krigen under 1800- och 1900-talen. Den ökande populistiska och nationalistiska retoriken ger frågan en politisk dimension som kräver en snabb lösning på problemet. Den europeiska stadgan om regionala språk men har ratificerats av många stater, men den kulturella inverkan av t.ex. tv-sändningar på regionala språk har hämmats kraftigt av de nuvarande hindren.

4.14

EESK anser att Europas kulturella mångfald utgör kärnan i den europeiska identiteten och att den bör uppmuntras och främjas i medlemsstaterna.

4.15

EESK anser att dessa frågor är prioriterade, och uppmanar kommissionen att beakta kommitténs förslag, som är förenliga med internationella fördrag om upphovsrätt och kan öppna nya möjligheter att fullborda EU:s digitala inre marknad.

5.1

Betydande förändringar kommer att behövas inom en mycket snar framtid, om man ser till den agenda med 16 initiativ som offentliggjordes i maj 2015 och de föregående allmänna kommentarerna med förslag om ett stort initiativ för att främja kollektiva nyttigheter, driftskompatibilitet och gränsöverskridande förbindelser samt fria licenser. I sina yttranden om digitala avtalsrättigheter (INT/775) och om delningsekonomi och självreglering (INT/779) konstaterade EESK att upphovsrätten var viktig för att fastställa rättigheterna hos parter som tillhandahåller digitala avtal och deltar i delningsekonomin.

5.2

EESK noterar med intresse att kommissionen klargör att upphovsrätten i EU måste anpassas, så att alla marknadsaktörer och medborgare kan dra nytta av potentialen i den nya rättsliga miljön och att en mer europeisk ram behövs för att övervinna fragmentering och slitningar på en välfungerande inre marknad. EESK ställer sig bakom detta mål, men konstaterar att regeringarna försvarar territorialiteten som enda sätt att finansiera verksamheten. Det finns andra sätt som bör utforskas, och inga dörrar får stängas innan man åtminstone har studerat alternativen objektivt.

5.3

Underlåtenhet att agera och motstånd mot förändringar i fråga om upphovsrätten kan inte vara ett lämpligt svar på de snabba tekniska förändringarna och de innovativa tjänster och distributionssätt som har uppstått och utvecklats som en nödvändig följd av utvecklingen av internet, nätverk och bredbandsuppkoppling. Kommittén ställer sig bakom kommissionens åsikt att det vid behov krävs en ”anpassning av upphovsrättsbestämmelserna till den tekniska verkligheten, så att bestämmelserna fortsätter att vara anpassade till målen”.

5.4

När det gäller undantag som är nära förbundna med utbildning, forskning och tillgång till kunskap finns det stora skillnader, och de kan bli ännu större i framtiden. Det kan gälla enkel användning för att t.ex. exemplifiera eller illustrera en företeelse till att i praktiken (om än inte i lagstiftningen) tillhandahålla böcker eller kurser utan begränsning i utbildningssyfte.

5.5

I Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG (5) om upphovsrätt finns en förteckning över undantag. Hur dessa undantag genomförs och utvecklas bör diskuteras enligt den praxis som tillämpas inom deltagardemokratin, så att individuella och kollektiva åsikter kommer fram och man får en enhetlig och konsekvent europeisk lagstiftning om undantag, som bör vara väl specificerade och definierade för vara lättare att tillämpa. EESK instämmer i kommissionens åsikt att undantag när det gäller utbildning, vetenskaplig forskning och kunskapsutbyte bör prioriteras. Samtidigt bör man granska andra kollektiva nyttigheter inför framtiden.

5.6

EESK anser att det är möjligt och önskvärt att skapa enighet inom EU när det gäller privatkopiering. Kommittén kommer i detta avseende att stödja kommissionen åtgärder, som bör vidtas så snart som möjligt, eftersom nationella skillnader utgör ett betydande hinder för den inre marknaden för elektroniska varor, samtidigt som nya medier har dykt upp. Enhetlighet är av största vikt för den fria rörligheten för varor som innehåller sådana medier. Fördelningen av intäkter från avgifter på medierna bör ske med hänsyn till att de flesta av dessa medier inte till sin natur är avsedda för kopiering av verk som skyddas av upphovsrätt. En betydande andel av intäkterna från avgiften för privatkopiering bör därför rimligtvis gå till t.ex. finansiering av skapande verksamhet och främjande av kulturell mångfald, såsom redan är fallet i vissa stater, samt till allmännyttiga ändamål inom utbildning och forskning.

5.7

Principen om neutralitet bör även fortsättningsvis vara en naturlig del av internet så att man kan garantera strikt likabehandling av konsumenter, oberoende av deras ekonomiska styrka. Nätneutraliteten är en grundläggande princip för internet som säkerställer att teleoperatörerna enbart är informationsöverförare och inte behandlar användarnas kommunikation olika. Denna princip ger alla användare möjlighet att få tillträde till hela nätet, oavsett deras resurser. Denna definition av nätneutralitet, och det uttalade skyddet av den, bör tydligt anges i EU-lagstiftningen.

5.8

En del i kampen mot missbruk av upphovsrätten bör vara att eliminera och att bestraffa överträdelser i kommersiell skala, som berövar upphovsmännen en stor del av deras inkomster. Kommittén har redan ett flertal gånger uttalat sig om problemen i samband med kampen mot förfalskning av varor och alla typer av intrång i upphovsrätten och närstående rättigheter. Vi hänvisar därför till tidigare yttranden, som fortfarande är helt relevanta (6).

5.9

Upphovsrätt är ett viktigt instrument för att garantera skydd till upphovsmän och deltagare i spridningen av verk och framföranden i sammankopplade digitala nät. Upphovsrätten måste utvecklas och anpassas till de mycket snabba tekniska förändringarna och innovationerna i fråga om distribution och tjänster. Denna modernisering bör ske på ett sätt som säkerställer skapande och utövande konstnärers rättigheter, en skälig ersättning för deras kreativa insats och del i den kommersiella framgången för verken, en hög skyddsnivå och finansiering av verken. Man bör framför allt se över den rättsliga ställningen hos plattformar för onlinetjänster när det handlar om upphovsrätten. Även om det i dag är det främsta sättet för användarna att få tillgång till innehåll online påstår sig tjänsteplattformarna vara rena tekniska mellanhänder och vägrar på så sätt att ersätta upphovsmännen till innehållet. Denna situation undergräver marknadens effektivitet, snedvrider konkurrensen och sänker det övergripande värdet på det kulturella innehåll som finns online.

5.10

Om inte denna anpassning till internets globala natur, till bredbandsuppkoppling och till konsumenternas nya förväntningar sker, riskerar man att underminera en rätt som gynnar immateriella verk och deras spridning. Man måste dock acceptera undantag som motiveras av rättigheterna hos andra berörda parter med sociala behov i förändring, t.ex. personer med funktionsnedsättning, studenter eller offentliga bibliotek. En fortsatt utveckling och ”europeisering” av upphovsrätten och närstående rättigheter behövs i medlemsstaterna, som är de aktörer som i första hand kan göra de rättsliga förändringar som kommer.

5.11

EESK anser att en förordning är det bästa instrumentet för att bygga den digitala inre marknaden eftersom skillnaderna mellan de nationella lagarna tydligt medför en nästan total blockering av en inre marknad. Här krävs en dialog mellan alla berörda parter utan åtskillnad, inbegripet företrädare för programvarulicenser och fritt innehåll samt de nya tjänster och verksamhetsmodeller som de medför. Analysen av hindren för gränsöverskridande licensiering och de olika sätten att övervinna dessa hinder bör också fördjupas.

5.12

Styrkan i olika särintressen och fördomar i fråga om upphovsrätt innebär att det kanske inte går att komma framåt annat än med små steg, på grundval av en rigorös utvärdering och proportionerliga svar, men allt måste göras för att upphovsrätten verkligen ska komma in i kunskaps- och informationssamhället. Detta är det enda sättet att föra Europa ut ur lågkonjunkturen och krisen, som äventyrar själva grunden för den europeiska idén. Allmänintresset bör få segra över ett fåtal särintressen i en dynamisk social marknadsekonomi.

20.7.2016   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 264/57

Föredragande:

Jorge PEGADO LIZ

1.1

EESK instämmer i att det nu är nödvändigt att reglera några av de frågor som behandlas i kommissionens meddelande (COM(2015) 633 final), i synnerhet de som presenteras i förslaget till direktivet om vissa aspekter på avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll.

1.2

EESK anser dock att andra faktorer, som kommittén har identifierat, är mycket viktigare än regleringen av avtalsrättigheter i avtal om försäljning av materiell lös egendom på nätet. De är enligt kommitténs mening också mer avgörande och av högre prioritet för de mål som kommissionen föreslår för att skapa en digital inre marknad, och utgör större hinder för utvecklingen av gränsöverskridande handel.

1.3

När det gäller de aspekter som tas upp håller EESK emellertid inte med om den rättsliga grund som åberopas av kommissionen, och åberopar i stället artikel 169 i EUF-fördraget.

1.4

De åtgärder som antas ska i princip baseras på direktiven om minimiharmonisering, i enlighet med punkt 2 a och punkt 4 i ovannämnda artikel, som generellt sett har godkänts av EU:s lagstiftare.

1.5

Att reglera dessa frågor i två direktiv i stället för i ett enda instrument är enligt EESK:s uppfattning endast motiverat på grund av att det är brådskande och lägligt att reglera onlinehandeln med digitalt innehåll.

1.6

Kommittén anser inte heller att man tillräckligt väl motiverar varför man väljer alternativet maximal harmonisering i stället för andra alternativ, t.ex. standardavtal certifierade med ett gemenskapsmärke, eller en minimiharmonisering enligt artikel 169 i EUF-fördraget.

1.7

När det gäller de aspekter som för närvarande regleras separat i förslaget om avtal om försäljning av materiell lös egendom på nätet anser EESK emellertid att det vore lämpligare att reglera dem gemensamt i samband med översynen av direktiv 1999/44/EG, i vilket de behandlas i ett kapitel, inom ramen för Refit-åtgärderna avseende konsumentlagstiftning.

1.8

När det gäller förslaget om försäljning av materiell lös egendom på nätet har kommissionen inrättat två system och lägger därmed grunden för olika behandling av försäljning av varor online och offline, vilket är oacceptabelt.

1.9

I händelse av att kommissionens planer fastställs i sin nuvarande form formulerar EESK en rad förbättringar av artiklarna i förslagen med syftet att undvika en försämring av konsumenträttigheterna och effektivt säkerställa en hög skyddsnivå, i enlighet med EUF-fördraget.

1.10

Detta gäller särskilt reglerna för försäljning av digitalt innehåll, som kommittén anser vara prioriterade och beträffande vilka den av praktiska skäl godtar kommissionens förslag om maximal harmonisering.

1.11

Det är emellertid på detta område som det finns flest brister när det gäller prognoserna och regleringen. De är inte förenliga med en maximal harmonisering och skapar oöverstigliga svårigheter vid införlivandet i nationell lagstiftning och hindrar tillämpningen i medlemsstaterna. För att komma till rätta med dessa brister framförs en rad specifika förslag.

2.1

Med detta meddelande har kommissionen tagit det första steget i genomförandet av strategin för den digitala inre marknaden för Europa (1) och genomför en av de viktigaste åtgärderna i sitt arbetsprogram för 2015 (2). Förslaget syftar till att ”förbättra tillgången till digitala varor och tjänster för konsumenter och företag”, och består av följande två rättsakter:

2.2

Kommissionen är medveten om att de viktigaste aspekterna av dessa två förslag från en systematisk synvinkel är nära kopplade till direktivet om försäljning av konsumentvaror (3), och har betonat att de är ”så enhetliga som möjligt”. Ändå har man förklarat att man hade beslutat att ”anta två olika rättsakter” eftersom ”digitalt innehåll har särdrag som kräver andra bestämmelser än varor”. Dessutom kommer ”den snabba tekniska och kommersiella utvecklingen när det gäller digitalt innehåll att kräva en översyn av tillämpningen av detta direktiv” och det finns också ett behov av att motivera varför det är bättre ”om de finns i en enda rättsakt, nämligen direktivet om tillhandahållande av digitalt innehåll”.

2.3

Med dessa två förslag avser kommissionen att uppnå följande fem mål:

2.4

Kommissionen anser att ”riktad” harmonisering är den lämpligaste metoden i båda fallen. De regler som gäller för avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och inköp och försäljning av varor på nätet kommer att harmoniseras fullständigt, liksom de tvingande rättigheterna och skyldigheterna för parter i avtal om tillhandahållande av digitalt innehåll och inköp och försäljning av andra varor på nätet. Detta omfattar nästan alla bestämmelser i direktivet, med undantag för reglerna om avtals utformning, giltighet eller verkningar, inbegripet konsekvenserna av hävning av ett avtal (artikel 1.4 i förslaget till direktiv om distansförsäljning), och vissa aspekter av dess genomförande.

2.5

Kommissionen begränsar uttryckligen tillämpningsområdet till de rättsliga avtalsvillkor som gäller i förhållandet mellan företag och konsumenter eftersom det, som noterats i konsekvensbedömningen (s. 23), inte finns några belägg för att skillnaderna i avtalsrätten hindrar företag inom EU från att göra inköp på nätet från andra medlemsstater. Kommissionen erkänner att små och medelstora företag, som den svagare parten med lägre förhandlingsstyrka, också möter svårigheter i samband med avtalsrättigheter, särskilt när det gäller användningen av digitalt innehåll. Kommissionen har dock, särskilt med beaktande av de ståndpunkter som uttryckts av intressenter och av medlemsstaterna, beslutat att undersöka denna fråga i samband med andra initiativ som har tillkännagivits inom ramen för strategin för den digitala inre marknaden.

2.6

Beträffande det valda rättsliga instrumentet motiverar kommissionen sitt val av ett direktiv i stället för en förordning med att den är övertygad om att direktiven utgör lämpligare instrument eftersom de ger medlemsstaterna frihet att bestämma hur de ska införliva dem i den nationella lagstiftningen. Enligt kommissionens uppfattning kommer detta val, förenat med en fullständig och riktad harmonisering med tvingande konsumenträttigheter, att skapa en lämplig balans mellan en hög nivå på konsumentskyddet i EU och avsevärt fler möjligheter för företag.

2.7

De ekonomiska motiv som kommissionen anger för de aktuella direktiven bygger på vissa antaganden, i synnerhet följande:

2.8

För att dessa förväntade resultat ska uppnås är dock de båda aktuella direktiven inte tillräckliga – de är en del av ett större åtgärdspaket som kommissionen lyfter fram, i synnerhet:

2.9

Slutligen understryker kommissionen vikten av att ”agera nu”, innan det är för sent, eftersom eventuella förseningar när det gäller digitalt innehåll medför en risk för att det uppstår nationella bestämmelser som ger upphov till en splittring av den inre marknaden och hindrar konsumenters och leverantörers deltagande i gränsöverskridande transaktioner.

3.1

De ekonomiska och psykologiska grunder som förklarar kopplingen mellan de föreslagna lagstiftningsåtgärderna och den elektroniska handelns ökade volym och oundvikliga återverkningar på tillväxten på europeisk nivå, ska enligt uppgift återfinnas i konsekvensbedömningen i följedokumentet. En detaljerad analys av detta dokument ger emellertid inga tydliga och säkra belägg för att de uppgifter man utgår från eller de resultat man kommer fram till i dokumentet är helt tillförlitliga, att andra faktorer inte påverkar dem och att andra alternativ inte skulle ge bättre resultat.

3.1.1

Även om de statistiska uppgifter man utgår från är korrekta – nämligen att 62 % (s. 10) av de europeiska handlarna, motsvarande över 122 000 företag, och över 13,5 % (s. 13) av konsumenterna, som representerar ytterligare 8–13 miljoner konsumenter, vilket ökar det totala antalet till 70 miljoner, skulle börja göra gränsöverskridande affärstransaktioner via internet om de påstådda hinder och merkostnader som är ett direkt resultat av det nu gällande rättssystemet skulle avskaffas – innebär detta inte att det är möjligt att med säkerhet avgöra hur mycket omsättningen skulle behöva öka för att ge upphov till den påföljande beräknade ökningen av EU:s BNP med 0,03 %, vilket motsvarar cirka 4 000 miljarder euro, med dess nödvändiga och exklusiva konsekvenser. Däremot är det säkert att varje företag skulle behöva betala i genomsnitt 7 000 euro för att anpassa sina avtalsinstrument till det nya systemet.

3.1.2

Inte heller ger studien några vederbörligen kvantifierade bevis för att andra faktorer inte kommer att fortsätta ha en avgörande inverkan på valet att delta i handel på nätet på en gränsöverskridande nivå, möjligen mer än det nuvarande rättssystemet (beskrivet på sidorna 7 och följande, och 18 och följande i konsekvensanalysen). Dessa faktorer inkluderar den språkliga frågan eller skattesystemen, höghastighetsinternettjänsters kvalitet, kostnader och tillgänglighet, risken för bedrägeri, juridiska kostnader, säkra betalningsmetoder, attestering av identitet och lämplighet av säljare eller brist på förtroende för rättsliga eller utomrättsliga konfliktlösningsprocesser.

3.1.2.1

Särskilt relevanta i detta sammanhang, vilket påpekas i alla studier som beställts av kommissionen, är det försenade införlivandet och problemen med tillämpningen och den otillräckliga funktionsdugligheten när det gäller vissa system för alternativ tvistlösning som skapats genom direktiv 2013/11/EU (5), av skäl som ofta är kopplade till bristen på ekonomiska medel i vissa medlemsstater, och i ännu högre grad den uppenbart otillräckliga funktionsdugligheten i det system för tvistlösning online vid konsumenttvister som infördes genom förordning (EU) nr 524/2013 (6), som trädde i kraft den 15 februari 2016 och har visat sig ytterst viktigt för den digitala inre marknadens funktionssätt.

3.1.3

När det gäller perfekt konkurrens har den relativa betydelsen av utbudets och efterfrågans elasticitet vid beräkningen av marknadsmättnad inte heller förklarats tydligt. Även om det är en rent teoretisk hypotes är detta en viktig faktor för modellens trovärdighet, för att inte tala om externa makroekonomiska politiska faktorer som på ett betydande sätt avgör konsumenternas köpbeslut, såsom följderna av åtstramningspolitik i jämförelse med tillväxtpolitik baserad på konsumtion och keynesiansk investering.

3.1.4

Avslutningsvis framhåller man i den bedömning som gjorts av kommissionen den föreslagna modellen, och tar inte vederbörlig hänsyn till de ekonomiska konsekvenserna av de andra fyra tillgängliga modellerna (konsekvensanalys, s. 23 och följande), som också skulle bidra till att undanröja just dessa hinder för att möjliggöra en jämförande analys, särskilt alternativ 5 – ett frivilligt europeiskt standardavtal i kombination med förtroendemärkning på EU-nivå (s. 25). trots att detta är ett enkelt och billigt alternativ med låga förvaltningskostnader (s. 38 och följande). Med andra ord är detta det alternativ som bäst skulle motsvara principerna i ”Bättre lagstiftning” (7)-paketet och i Refit (8), och det fick stöd under de förberedande samråden.

3.2

Valet av direktiv om maximal harmonisering är inte heller vederbörligen motiverat. Kommittén har framhållit att den generellt sett ställer sig mer positiv till antagandet av så detaljerade förordningar som omständigheterna kräver när det gäller att harmonisera frågor som i grund och botten är kopplade till den inre marknadens funktion. Den har emellertid också påpekat att den, när det gäller frågor som särskilt rör konsumenträttigheter, föredrar minimidirektiv i enlighet med vad som anges i EUF-fördraget (artikel 169.4).

3.2.1

Kommittén har dock upprepade gånger påpekat att den är emot den dominerande trenden inom kommissionen under de senaste åren, som innebär att man antar maximiharmoniseringsdirektiv som ger en låg skyddsnivå och knappt tillmötesgår aktörernas intressen (9).

3.2.2

I det aktuella fallet finns det en hel rad frågor som inte behandlas i direktiven och som måste harmoniseras. Dessa inkluderar minderårigas rättsförmåga att ingå avtal i den digitala miljön (i den senaste versionen av dataskyddsdirektivet anges en ålder på mellan 13 och 16 år), definitionen av kategorier av specifika oskäliga villkor för online-avtal, vilka inte förutsetts i direktiv 93/13/EEG (10), den senaste tidens tendens att ha en ”betala nu”-knapp på vissa sociala mediers sidor utan koppling till någon ansvarig plattforms webbplats, och införandet av en standardklausul om samreglering.

3.3

Valet av två direktiv i stället för ett enda anses också vara omotiverat eftersom det innebär en onödig fördubbling av bestämmelser, en större ansträngning vid införlivandet för att detta ska vara förenligt med de interna riktlinjerna i varje medlemsstat, och en större ansträngning när det gäller tolkningen av texterna. Detta skulle vara helt onödigt om texten i direktivet om försäljning av materiella tillgångar på nätet togs som utgångspunkt, och de utmärkande dragen av försäljning av immateriella tillgångar ingick som undantag från grundarrangemanget, eftersom distinktionen mellan materiella varor och digitalt innehåll knappt är märkbar, särskilt när de är sammankopplade.

3.4

Enligt kommissionen grundades valet av instrument på följande: 189 svar som samlats in inom ramen för ett samråd som omfattade alla kategorier av intressenter i hela EU; ett samråd med en grupp bestående av 22 organisationer som företrädde ett brett spektrum av intressen och som sammanträdde sju gånger; seminarier med medlemsstaterna och möten med de nationella myndigheter som tillämpar lagen vid sammanträdet med samarbetskommittén för konsumentskydd samt med de nationella myndigheter som ansvarar för konsumentpolitik vid sammanträdet för konsumentpolitiknätverket (maj 2015), som senare ifrågasatte detta urvals giltighet med tanke på dess begränsade omfattning (11).

3.4.1

Icke desto mindre finns, enligt de kända och offentliggjorda resultaten (12), ingen tydlig majoritet som stöder det alternativ som valts. Konsumentorganisationerna är tydligt emot alla former av tillämpning av säljarlagen, medan en majoritet av branschorganisationerna och vissa akademiker stöder detta alternativ. De flesta medlemsstaterna ifrågasätter å sin sida behovet av ny lagstiftning om frågor rörande distansköp (som redan omfattar försäljning på nätet) och i synnerhet de två direktivens lämplighet med hänsyn till svårigheten att få fram precisa och tydligt definierade riktlinjer. Vid en första anblick skulle en objektiv analys av svaren på samråden innebära att alternativ 5 har aktörernas och konsumenternas generella samtycke – givetvis beroende på innehållet i de standardavtalsregler som avtalas med branschen och på graden av EU-företagens användning av och tilltro till förtroendemärkning – främst på grund av att denna medför minst kostnader för aktörerna.

3.5

Slutligen är det viktigt att komma ihåg att EESK redan har haft möjlighet att uttömmande kommentera konsumenträttigheter i digitala miljöer i flera av sina yttranden. Kommittén har fastställt en grundläggande inriktning som innebär att de rättigheter som erkänns i den ”fysiska” världen offline (kontrakt som tecknas personligen) måste vara förenliga med onlinevärlden, oaktat specifika särdrag eller metoder som är lämpliga för transaktioner avseende digitalt (immateriellt) innehåll, men som alltid syftar till att stärka konsumenträttigheterna, inte reducera eller undergräva dem. Med förslaget om försäljning av materiell lös egendom på nätet har kommissionen inrättat två system och lägger därmed grunden för olika behandling av försäljning av varor online och offline, vilket är oacceptabelt.

4.1

Föregående kommentarer till trots instämmer EESK fullt ut i att det är nödvändigt och lägligt att reglera vissa av de frågor som presenteras i de förslag till direktiv som diskuteras här, i synnerhet online-försäljning av digitalt innehåll. Beträffande försäljning av materiell lös egendom på nätet rekommenderar EESK att åtgärder antas på lämpligt sätt inom ramen för Refit-processen. Eftersom utrymmet givetvis är begränsat avser kommentarerna nedan om texterna i vart och ett av förslagen endast de punkter där det råder oenighet med de föreslagna artiklarna.

4.2

4.2.1

När det gäller den rättsliga grunden anser konsumentföreträdarna och en majoritet av EESK-ledamöterna, i linje med EESK:s tidigare yttranden, att denna bör vara artikel 169.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt eftersom den grundläggande frågan är hur konsumenträttigheter ska definieras, skyddas och försvaras, och inte bara hur den inre marknaden ska genomföras. Några EESK-ledamöter, i synnerhet de som företräder näringslivet, sätter genomförandet av den inre marknaden i centrum och ger kommissionen sitt stöd.

4.2.2

Eftersom ett direktiv har valts anser EESK att det bör inriktas på minimiharmonisering, i likhet med det nuvarande direktivet om försäljning och garantier (direktiv 1999/44/EG), eftersom det valda alternativet leder till ökad ”splittring”, mindre rättssäkerhet och två skyddsklasser, medan de ”förbättringar” som nu införs även bör vara tillämpliga på försäljning i den ”fysiska världen”.

4.2.3

På grund av lagstiftningens komplexitet på området konsumentskydd samspelar förslaget med en rad andra bestämmelser, och kompletterar dessa (13), men det kräver onödiga ansträngningar och är svårt att tolka, vilket är raka motsatsen till de vettiga bestämmelserna i paketet ”Bättre lagstiftning”. Det gör det även svårare att införliva det när det gäller att säkerställa kompatibiliteten med de befintliga nationella regler vilka införlivat och kompletterat dessa gemenskapsregler och som skiljer sig åt mellan medlemsstaterna.

4.2.4

Av denna anledning skulle EESK föredra om de regler som presenteras i detta förslag till direktiv beaktades vid översynen av direktiv 1999/44/EG inom ramen för Refit-programmet.

4.2.5

Ett antal specifika ändringar av vissa av föreskrifterna i förslaget presenteras nedan:

1.

Begreppet garanti bör även omfatta andra former av kompensation, annars kommer de inte att anses vara omfattade av bestämmelserna i artikel 15.

2.

Begreppet materiell lös egendom definieras inte tydligt, vilket ger upphov till olika tolkningar i medlemsstaterna.

3.

Man utesluter inte andra typer av produkter med specifik lagstiftning, såsom läkemedelsprodukter eller medicintekniska produkter, som utesluts från andra konsumentskyddsbestämmelsers tillämpningsområde.

4.

Det är inte fastställt huruvida onlineplattformar kan anses vara ”säljare”.

5.

Det finns heller ingen definition av begreppet producent som kan användas när denne hålls direkt ansvarig gentemot konsumenten inom ramen för bestämmelserna i artikel 16.

1.

Kriteriet ”livslängd” bör inkluderas (14) och utgöra villkor för garantins giltighetsperiod.

2.

Definitionen av överensstämmelsekraven bör formuleras nekande, så att det uttryckligen framgår att det inte åligger konsumenten att bevisa att varorna inte uppfyller kontraktet och att bevisbördan faller på säljaren.

3.

Undantagen till artikeln är formulerade på ett sätt som skapar ett allmänt undantag från säljarens ansvar, som inte kan verkställas gentemot konsumenten utan att regressrätten åsidosätts (såsom i fallet med VW).

1.

Följande ska tilläggas i slutet av punkt 2: ”förutom i situationer där installationens särskilda svårighet kräver längre tid, som man kommit överens om med säljaren”.

2.

De rättigheter som i detta förslag tilldelas säljaren bör överföras på en eventuell innehavare i god tro.

1.

Föreskriften exkluderar som inledande alternativ möjligheten att återsända varorna omedelbart och få återbetalning, vilket strider mot konsumenträttigheterna i åtskilliga medlemsstater, med väsentliga variationer (Grekland, Portugal, Irland, Förenade kungariket, Danmark, Litauen).

2.

Begreppet ”skälig tid” är subjektivt och kan ge upphov till skillnader i införlivandet på detta viktiga område, och är oförenligt med innebörden i begreppet maximal harmonisering. Till exempel kan nämnas att i länder som Bulgarien, Frankrike, Portugal och Luxemburg är perioden 30 dagar. I Ungern, Rumänien, Grekland och Estland är den 15 dagar. Föreskriften bör fastställa en period som motsvarar den maximala perioden som tillämpas i vissa EU-länder – 15 dagar.

3.

Uttrycket ”omöjligt” i punkt 3 a bör ersättas med ”tekniskt omöjligt”.

4.

På samma sätt är begreppet ”väsentlig olägenhet” också subjektivt, och bör strykas eller ersättas med den formulering som används i österrikisk lag – ”minsta möjliga olägenhet” – och åtföljas av möjligheten att liknande varor omedelbart ställs till konsumentens förfogande som en tillfällig ersättning till dess att reparationen är slutförd.

5.

Kommissionens förslag beaktar inte det krav som redan finns i många nationella lagar (Frankrike, Malta, Grekland, Rumänien, Portugal och Slovenien), vilket hänvisar till producenters skyldighet att hålla – eller i rimlig tid tillhandahålla försäljarna – ett lämpligt lager reservdelar under varornas förväntade livslängd. Denna fråga är kopplad till den utbytta delens planerade föråldring och garantiperiod.

6.

Kommissionen bör införa ett krav på att försäljaren måste tillhandahålla en tillfällig ersättningsvara.

1.

Kommissionen lämnar inte utrymme för ett tillfälligt upphävande av den rättsliga garantiperioden under reparations- eller utbytesperioden, vilket man gör i de flesta nationella lagstiftningarna. Samma sak gäller för perioden för eventuell medling, eventuellt skiljedomsförfarande eller eventuella prövningar i domstol.

2.

Vid utbyte ska de utbytta varorna omfattas av en ny, identisk garantiperiod, räknad från tidpunkten för leverans.

1.

Begreppet ”väsentlig” bör strykas av ovan nämnda anledningar.

2.

Vad gäller ”återkommande” defekter bör konsumenten automatiskt ha rätt att häva avtalet.

1.

Man kan i högsta grad ifrågasätta kravet att konsumenten ska vara skyldig att betala för användning, försämring eller förstörelse av varorna om kontraktet hävs.

2.

Faktum är att domstolen redan har påpekat att konsumenten, om rätten till utbyte utnyttjas, inte kan tvingas betala ersättning för användningen av den felaktiga varan (Quelle-målet (15)).

3.

Det är oklart vilket värde som bör återbetalas när förvärvet gjorts till ett totalpris för olika varor utan åtskillnad.

1.

Ett nytt led d bör tilläggas till punkt 1: övriga garantier som erbjuds av säljaren på uppdrag av tredje part som tillhandahåller garantier (utrustningsförsäkring, märkesgarantier etc.).

2.

Information om möjligheten att överföra köpgarantin till tredje part bör också inkluderas.

1.

Utebliven harmonisering av denna aspekt utgör en viktig källa till avvikelser vid tillämpningen av direktivet, med negativa konsekvenser för handeln.

2.

Regeln bör sörja för tillverkarens direkta och solidariska ansvar gentemot konsumenten i fall där konsumenten väljer att reparera eller byta ut varan.

3.

Man bör också föreskriva att tillverkaren, i händelse av säljarens regress mot tillverkaren, har rätt till hela beloppet av de uppkomna utgifterna.

4.

Precis som i föregående punkter bör de onlineplattformar där konsumenten har förvärvat varorna åläggas ett solidariskt ansvar.

4.3

4.3.1

Som kommissionen själv konstaterar är grunderna för förslaget, insamlingen av sakkunnigutlåtanden och konsekvensbedömningen, tillämpliga när det gäller båda förslagen, eftersom de är utformade som ett paket med gemensamma mål. Därför kommer EESK att avstå från att upprepa frågor av allmän karaktär som är gemensamma för båda förslagen, och kommer att begränsa kommentarerna till specifika aspekter. Det är dock viktigt att i detta sammanhang notera att förslaget generellt sett får EESK:s principiella stöd, i synnerhet när det gäller följande aspekter:

4.3.2

Nedan presenteras ett antal specifika ändringar av några av föreskrifterna i förslaget, som innehåller 24 artiklar (och inte 20, såsom felaktigt är fallet i vissa versioner, punkt 5):

1.

EESK skulle kunna samtycka till att betalningen görs i natura (mot ”annan motprestation än pengar”) förutsatt att detta koncept definieras precist vad gäller innehållet. Om personuppgifter eller andra uppgifter lämnas kommer det att vara nödvändigt att specificera vilka, samt på vilka villkor och under vilka omständigheter.

2.

Det kommer även att vara nödvändigt att tydliggöra om vissa tjänster såsom betal-tv ingår, samt Google- och Facebook Messenger-tjänster, och huruvida vissa fysiska accessplattformar eller sakernas internet räknas som materiella eller immateriella tillgångar.

3.

Det framgår inte tydligt huruvida undantaget i artikel 5 a inbegriper hälso- och sjukvård, hasardspeltjänster eller finansiella tjänster. Denna fråga behöver förtydligas ytterligare, annars riskerar den att skapa osäkerhet om rättsläget.

4.

Det är oklart huruvida detta även omfattar så kallade ”dolda betalningar”, dvs. tjänster som tillhandahålls kostnadsfritt men som under utförandet kan inbegripa andra, betalda tjänster.

5.

Tillämpningsområdet för uppgifter vars behandling är nödvändig, i artikel 3.4, bör inte enbart omfatta utförandet utan även ”avtalets ingående”. Behandlingen av dessa uppgifter bör tillåtas i enlighet med bestämmelserna i lagstiftningen om personuppgifter.

6.

Det är även grundläggande att klargöra skillnaden mellan produkter och tjänster som tillhandahålls online, och de som helt och hållet avser lösa saker, vilket är fallet med så kallade kroppsnära datorer eller med sakernas internet, där den största delen av processen sker på digital nivå även om det finns en lös sak som ligger till grund för processen.

7.

Datacentralstjänster, i synnerhet tjänster som betecknas som molnbaserade datortjänster, bör identifieras klart och tydligt i föreliggande förslag, oavsett om de är kostnadsfria eller avgiftsbelagda, eftersom de ofta är förknippade med andra tjänster eller produkter som tillhandahålls till konsumenter och således löper risk att exkluderas från direktivets omfattning.

8.

När det gäller detta instrument är det även nödvändigt att klargöra om kombinationen av tjänster för digitalt innehåll och kommunikationstjänster såsom Facebook Messenger eller Google Hangout inbegrips, eftersom dessa för närvarande inte regleras genom direktiv 2002/21/EG om elektroniska kommunikationstjänster. Den allmänna uppfattningen har varit att vissa av dessa tjänster bör anses vara elektroniska kommunikationstjänster, med utökat skydd för konsumenten.

9.

På samma sätt finns ingen tydlig skillnad mellan situationer där syftet med de personuppgifter som erhållits endast är att utföra kontraktet eller att följa rättsliga krav. Av denna anledning föreslår EESK som en försiktighetsåtgärd att direktivet tillämpas på samtliga tjänster som kräver att personuppgifter lämnas, med undantag enbart för de tjänster där leverantören uttryckligen klargör att uppgifterna uteslutande är avsedda för utförandet av kontraktet eller att de behövs för att följa rättsliga krav.

10.

När det gäller punkt 4 kommer det dessutom att vara nödvändigt att reda ut när syftet med insamlingen av personuppgifter är att utföra kontraktet eller att följa rättsliga krav eftersom det inom andra sektorer, såsom telekommunikationssektorn och energisektorn, är vanligt att personuppgifter, vars insamling är berättigad med hänsyn till utförandet av kontraktet, används i företagens egna reklamkampanjer. Detta gäller inte minst när det handlar om andra former av kompensation än pengar.

1.

I punkt 1, stryk ”i förekommande fall”.

2.

I punkt 1 b, efter ”för vilket konsumenten behöver det”, lägg till ”eller legitimt förväntar sig att använda det”.

3.

I punkt 2 b, stryk ”i tillämpliga fall”.

1.

I punkt 2 b, ersätt ”Leverantören ska vidta alla åtgärder som kan förväntas för att avstå.” med ”Leverantören ska avstå.”.

2.

Leden c, d och e beror på regleringen av upphovsrätten, som ännu inte är känd.