30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/4

Överklagande ingett den 29 januari 2016 av Carsten René Beul av det beslut som tribunalen (nionde avdelningen) meddelade den 23 november 2015 i mål T-640/14, Beul mot parlamentet och rådet

(Mål C-53/16)

(2016/C 191/07)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Carsten René Beul (ombud: advokaterna H.-M. Pott och T. Eckhold)

Övriga parter i målet: Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva det beslut som tribunalen meddelade den 23 november 2015,

—	ogiltigförklara den omtvistade förordningen (EU) nr 537/2014 eller, i andra hand, återförvisa målet till tribunalen, och

—	förplikta motparterna att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden yrkade i målet vid tribunalen ogiltigförklaring av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 537/2014 av den 16 april 2014 om särskilda krav avseende lagstadgad revision av företag av allmänt intresse och om upphävande av kommissionens beslut 2005/909/EG.

Klaganden är en revisor som är behörig att utöva yrkesverksamhet i Tyskland (och är dessutom, enligt den tyska lagstiftningen, behörig att utföra revision av företag av allmänt intresse). Han är i egenskap av revisor underställd, vad gäller hela hans verksamhet, den tillsyn som utövas av Wirtschaftsprüferkammer (kammaren för auktoriserade revisorer, Tyskland) som är en offentligrättslig sammanslutning. De auktoriserade revisorerna är medlemmar i denna sammanslutning och väljer de ledamöter som ingår i dess organ.

I den omtvistade förordningen (nedan kallad förordningen) föreskrivs att tillsynen över lagstadgade revisorer som utför revision av företag av allmänt intresse ska utövas av en oberoende myndighet, dvs. en myndighet som inte erhåller några anvisningar av staten. En yrkesverksam revisor får under inga omständigheter utföra några arbetsuppgifter för denna myndighet och en revisor som inte längre är yrkesverksam får inte heller göra detta förrän efter att en relativt lång tid har förflutit efter det att han eller hon upphörde med sin verksamhet.

Klaganden anser sig ha lidit skada på grund va de nya reglerna. Han gör gällande att förordningen strider mot unionsrätten.

Tribunalen avvisade hans talan i första instans på grund av att han saknade talerätt mot förordningen. Tribunalen anförde som skäl till detta att sökanden inte var personligen berörd av förordningen eftersom han tillhörde en abstrakt angiven personkrets som förordningen var tillämplig på och inte kan göra anspråk på någon personlig rättighet.

Klaganden gör emellertid gällande att han är direkt och personligen berörd av förordningen. Han anser i synnerhet att den personkrets som förordningen är tillämplig på är en öppen krets, särskilt på grund av att ett obestämt antal personer kunde ansluta sig till denna krets av yrkesutövare under tiden från det att förordningen antogs till dess att den trädde i kraft.

Klaganden hävdar emellertid att han är inte bara direkt utan även personligen berörd av förordningen, vilket tribunalen har underlåtit att beakta. Han anser att kretsen av yrkesutövare kan bestämmas i varje ögonblick på grundval av unionsrätten. Den omständigheten att antagandedagen inte sammanfaller med ikraftträdandedagen kan inte vara avgörande för om han har rätt till skydd i domstol eller inte.

Klaganden anser dessutom att det skulle uppstå en lucka i rätten till domstolsskydd om han ansågs inte vara personligen berörd. Med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, i vilken det även stadgas skydd för det fria yrkesvalet, och av Europeiska konventionen om de mänskliga rättigheterna, måste enligt honom denna lucka utfyllas. Det ankommer på Europeiska unionens domstolar att fylla ut denna lucka, eftersom det är de som har skapat förutsättningarna för att denna lucka i domstolsskyddet ska kunna uppstå.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/5

Överklagande ingett den 1 februari 2016 av ClientEarth av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 13 november 2015 i de förenade målen T-424/14 och T-425/14, ClientEarth mot Europiska kommissionen

(Mål C-57/16 P)

(2016/C 191/08)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: ClientEarth (ombud: O.W. Brouwer, F. Heringa, J. Wolfhagen, samtliga advocaten)

Övrig part i målet: Europiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som tribunalen meddelade den 13 november 2015, i vilken tribunalen

—	ogillade klagandens talan, och

—	förpliktade klaganden att ersätta rättegångskostnaderna,

2)	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som orsakats av eventuella intervenienter.

Grunder och huvudargument

Klaganden anser att domen ska upphävas på följande grunder:

Första grunden : Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att godta en allmän presumtion i fråga om tillämpningen av artikel 4.3 i förordning nr 1049/2001 (1) (första stycket) med avseende på de handlingar som begärts utlämnade.

Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att

1)	tillämpa domstolens praxis på ett felaktigt sätt,

2)	inte slå fast att artikel 17.1–17.3 FEU inte ger stöd för att godta en sådan allmän presumtion,

3)	godta en allmän presumtion för att de begärda handlingarna inte ska lämnas ut, utan att undersöka huruvida ett sådant utlämnande skulle kunna medföra faktisk och konkret skada,

4)	inte fastställa att de begärda handlingarna har ett nära samband med beslutet att genomföra eller att avstå från att genomföra lagstiftningsinitiativ.

Andra grunden : Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte slå fast att det finns ett övervägande allmänintresse i detta fall.

Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att

1)	underlåta att beakta de specifika allmänna intressen som ClientEarth åberopat,

2)	finna att utlämnande av de begärda handlingarna vid en senare tidpunkt innebär att det inte kan föreligga ett övervägande allmänt intresse av att de begärda handlingarna lämnas ut,

3)	finna att utlämnande av andra handlingar än de begärda handlingarna innebär att det inte kan föreligga ett övervägande allmänt intresse av att de begärda handlingarna lämnas ut,

4)	inte erkänna arten av det allmänna intresse som ClientEarth åberopat,

5)	inte tolka grunderna för att neka utlämnande restriktivt, med hänsyn till det allmänna intresset av att handlingarna utlämnades, såsom krävs enligt den andra meningen i artikel 6.1 i förordning nr 1367/2006 (2),

6)	inte finna att det fanns ett allmänt intresse av att förbättra möjligheten att få till stånd en domstolsprövning i miljöfrågor.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EUT L 145, s. 43).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (EUT L 264, s. 13).

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/6

Överklagande ingett den 9 februari 2016 av Comercializadora Eloro, S.A. av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 9 december 2015 i mål T-354/14, Comercializadora Eloro mot EUIPO – Zumex Group (Zumex)

(Mål C-71/16 P)

(2016/C 191/09)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Klagande: Comercializadora Eloro, S.A. (ombud: J. L. de Castro Hermida, abogado)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) och Zumex Group (Zumex)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	beakta den åberopade bevisningen och den handling som ingivits vid överklagandeförfarandets slut, vilken återgavs tillsammans med överklagandet och är indelad och numrerad i handlingar 1–7, såsom anges i den förteckning över handlingar som är bilagd detta överklagande,

—

slå fast, med stöd av den bevisning som företetts i det administrativa förfarandet, att klaganden (Comercializadora Eloro, S.A.) har visat att dess varumärke JUMEX varit föremål för ett verkligt och faktisk bruk under den period och inom det område som här är relevant, vad gäller fruktjuicer i klass 32,

—

avslå registreringen av det sökta varumärket ZUMEX för varor i klass 32, eftersom bruket av det äldre varumärket styrkts av klaganden, med hänvisning till att det, till följd av de båda varumärkenas samexistens, föreligger en risk för förväxling hos konsumenterna med hänsyn till likheten mellan orden respektive mellan användningsområdena.

Grunder och huvudargument

Första grunden: Åsidosättande av artikel 42.2 i varumärkesförordningen (1) och av regel 22.2 och 22.3 i genomförandeförordningen (2)

Invändningsenheten vid EUIPO fann att klagandens bevisning avseende bruk uppnådde miniminnivån för att det skulle funna förklaras att det varumärket verkligen hade använts under referensperioden och inom referensområdet.

De tvivel som uttrycktes i den överklagade domen avseende frågan huruvida de produkter som såldes av det holländska bolaget ”Nidera General Merchandise, B.V.” verkligen fördes in i Europeiska unionen grundas enbart på ett skriftligt indicium, nämligen bolagets websida, vilken är tillgänglig på adressen www.ngm-int.com, på vilken bolaget informerar om att destinationsorten för deras handel är länderna i västra Afrika.

Utdragen från denna webplats ska inte ges något bevisvärde, eftersom de erhölls vid den tidpunkt då bevisningen kontrollerades, det vill säga ett datum som ligger nära den 5 augusti 2011, vilket är åtta år efter inledningen på den period som är relevant för bevisen avseende bruket – och tre år efter den periodens slut. Under denna tidsrymd har det aktuella bolaget väsentligt kunnat förändra sin kommersiella verksamhet och det geografiska området för denna. Juridisk logik kräver att den bevisning som företes för att vederlägga påståendet att det aktuella varumärket använts även ska avse den relevanta perioden, och inte åren därefter.

De fakturor som ingivits som bevis visar att det holländskabolaget ”Nidera General Marchandise, B.V.”, med hemvist i Rotterdam, inte endast är köpare av produkterna utan även det bolag som konsignerar den sålda varan, av vilket det kan förstås att varan förts in i Europeiska unionen.

Klaganden har inkommit med bevis avseende sin tillhörighet till företagsgruppen ”Nidera” som är etablerad i ett flertal europeiska länder, däribland Spanien genom dess dotterbolag ”Nidera Agro Comercial, S.A.”, vilket är en stark indikation på att den vara som detta bolag köpt var avsedd för den europeiska marknaden.

Klaganden har haft bevisbördan för användningen av dess varumärke och denna användning har styrkts genom fakturor som avser försäljning av de produkter som avsetts med varumärket. Bevisbördan borde därför ha omkastats, vad gäller den invändning som innebär att bevisningen skulle vara skenbar. Det bolag som söker registrering av varumärket bör ha en bevisbörda för påståendet att bevisningen är otillräcklig som går utöver gissningar och antaganden.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 15.1.b i varumärkesförordningen

Den omständigheten att det holländska företaget ”Nidera General Merchandise, B.V.” förekommer på fakturorna såsom konsignatarie för varorna utesluter att produkterna hanterades av Europeiska unionens tull som ett externt tulltransiteringsförfarande och ger vid handen att varorna verkligen förts in till det relevanta området även om de därefter skulle exporteras till Afrika.

I den överklagade domen förkastas argumentet att import som endast sker i exportsyfte utgör verkligt bruk av varumärket, på den grunden att denna verksamhet inte gör det möjligt att erhålla eller behålla marknadsandelar. Det är dock fråga om samma sak som när det gäller antagandet i artikel 15.1 b i varumärkesförordningen, det vill säga att varumärket anbringas endast för exportändamål, vilket är en verksamhet som heller inte gör det möjligt att erhålla eller behålla marknadsandelar inom unionen.

Tredje grunden: Åsidosättande av artikel 76.2 i varumärkesförordningen

Det följer av denna artikel och av rättspraxis att huvudregeln är att även argument och bevisning som inges efter fristen beaktas. Det utrymme för skönsmässig bedömning som EUIPO förfogar över måste tolkas restriktivt och innebär att ett avvisande måste motiveras. Att en bedömning är skönsmässig är inte detsamma som att den är godtycklig eller subjektiv.

De nya fakturor och förpackningsetiketter som gavs in vid överklagandeförfarandets slut, handlingarna 1–7, var fundamentala, eftersom de, genom att de var utställda av andra europeiska bolag, gjorde det möjligt att skingra tvivel avseende de fakturor som hade ställts ut av det holländska bolaget ”Nidera General Merchandise, B.V.”

Klaganden hade, för att visa den hade använt sitt varumärke, mött svårigheter av tidsmässigt slag, då anskaffandet av bevis skedde tre år efter denna användning, och av geografiskt slag, då klaganden är ett mexikanskt bolag med sina huvudsakliga intressen på den amerikanska kontinenten.

Då en undersökning av de föreliggande tidsmässiga och geografiska omständigheterna och av att de för sent ingivna handlingarna är av största vikt för att lösa tvisten borde EUIPO ha beaktat dessa handlingar och funnit att det äldre varumärke som invändningen avsåg hade varit föremål för ett verkligt och faktiskt bruk. EUIPO borde ha gjort den nödvändiga jämförelsen mellan de motstående varumärkena och funnit att det förelåg en risk för att konsumenterna skulle förväxla dem.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (kodifierad versión), EUT L 78, 2009, s. 1

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 2868/95 av den 13 december 1995 om genomförande av rådets förordning (EG) nr 40/94 om gemenskapsvarumärke, EGT L 303, 1995, s. 1

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/8

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Udine (Italien) den 24 februari 2016 – brottmål mot Giorgio Fidenato m.fl.

(Mål C-111/16)

(2016/C 191/10)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Udine

Tilltalade i brottmålet vid den nationella domstolen

Giorgio Fidenato, Leandro Taboga och Luciano Taboga

Tolkningsfrågor

Är kommissionen enligt artikel 54.1 i förordning nr 178/2002 (1) skyldig att vidta nödåtgärder i den mening som avses i artikel 53 i samma förordning när en medlemsstat så begär, även om det för vissa livsmedel eller foder bedöms inte föreligga en allvarlig, uppenbar risk för människors och djurs hälsa och miljön?

Om kommissionen underrättar medlemsstaten om att den gör en annan bedömning än vad medlemsstaten gjort i sin begäran – en bedömning som i princip innebär att det inte är nödvändigt att vidta nödåtgärder – och kommissionen av detta skäl inte vidtar sådana åtgärder enligt artikel 34 i förordning nr 1829/2003 (2), såsom medlemsstaten begärt, får då medlemsstaten i fråga vidta tillfälliga nödåtgärder i den mening som avses i artikel 53 i förordning nr 178/2002?

Kan överväganden kopplade till försiktighetsprincipen som avviker från parametrarna om att användning av ett livsmedel eller ett foder ska utgöra en allvarlig, uppenbar risk för människors och djurs hälsa och miljön motivera att en medlemsstat vidtar tillfälliga nödåtgärder enligt artikel 34 i förordning nr 1829/2003?

När det är tydligt och uppenbart att kommissionen har funnit att de materiella villkoren för att vidta nödåtgärder rörande ett livsmedel eller ett foder inte är uppfyllda, en bedömning som sedan också bekräftats i ett vetenskapligt yttrande från Efsa (Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet), och den medlemsstat som begärt att åtgärder ska vidtas har underrättats skriftligen om denna bedömning, kan då denna medlemsstat behålla sina tillfälliga nödåtgärder och/eller förlänga giltighetstiden för sådana åtgärder när den period för vilken de infördes har löpt ut?

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 178/2002 av den 28 januari 2002 om allmänna principer och krav för livsmedelslagstiftning, om inrättande av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet och om förfaranden i frågor som gäller livsmedelssäkerhet (EGT L 31, s. 1).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1829/2003 av den 22 september 2003 om genetiskt modifierade livsmedel och foder (EUT L 268, s. 1).

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/9

Överklagande ingett den 26 februari 2016 av British Airways plc av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 16 december 2015 i mål T-48/11, British Airways plc mot Europeiska kommissionen

(Mål C-122/16 P)

(2016/C 191/11)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: British Airways plc (ombud: J. Turner QC och R. O'Donoghue, båda barristers, A. Lyle-Smythe, solicitor)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom i den del tribunalen däri har begränsat ogiltigförklaringen av det omtvistade beslutet av Europeiska kommissionen i enlighet med British Airways yrkande härom i den ursprungliga ansökan om ogiltigförklaring,

—	upphäva punkt 1 i domslutet i tribunalens dom,

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut i dess helhet, och

—	tillerkänna British Airways ersättning för sina rättegångskostnader i målet om överklagande.

Grunder och huvudargument

British Airways plc vill genom detta överklagande att den dom som tribunalen meddelade den 16 december 2015 i mål T-48/11, British Airways plc mot Europeiska kommissionen delvis ska upphävas. Tribunalen ogiltigförklarade genom den domen delvis kommissionens beslut K(2010) 7694 slutlig av den 9 november 2010 (ärende COMP/39258 – Luftfrakt), i den del beslutet rörde sökanden.

British Airways plc åberopar till stöd för överklagandet två grunder:

Första grunden: Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att tillämpa principen att rätten inte får döma utöver vad parterna har yrkat (ultra petita) för att begränsa sin rättskipning, trots att tribunalen på eget initiativ hade kommit fram till att det fanns grundläggande brister i förhållande till de offentliga målen, vilka gjorde sig gällande i fråga om beslutet i dess helhet. Tribunalen dömer inte utöver vad parterna har yrkat genom att på eget initiativ ta upp en fråga rörande offentliga mål och avgöra målet grundval därav. Tribunalen gjorde därför en felaktig rättstillämpning när den ansåg sig vara begränsad genom denna princip då den skulle bestämma konsekvenserna av domskälen i domslutet.

Andra grunden: Klaganden gör alternativt gällande, för det fall att principen om att rätten inte får döma utöver vad parterna har yrkat skulle anses tillämplig, att tribunalen borde ha slagit fast att den likväl hade möjlighet, och till och med skyldighet, att ogiltigförklaras det omtvistade beslutet i dess helhet för att ge verkan åt den slutsats som den dragit om att beslutet stred mot överordnade rättsnormer, nämligen legalitetsprincipen och principen om ett effektivt domstolsskydd enligt artikel 47 i stadgan om de grundläggande rättigheterna.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/10

Överklagande ingett den 27 februari 2016 av Orange Polska SA av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 17 december 2015 i mål T-486/11, Orange Polska SA mot Europeiska kommissionen

(Mål C-123/16 P)

(2016/C 191/12)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Orange Polska SA (ombud: D.M. Beard QC, A. Howard, Barristers, M. Modzelewska de Raad, adwokat, P. Paśnik, adwokat)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, Polska Izba Informatyki i Telekomunikacji, European Competitive Telecommunications Association

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	ogiltigförklara det omtvistade beslutet i dess helhet, alternativt

—	ogiltigförklara artikel 2 i det omtvistade beslutet i dess helhet, alternativt

—	sätta ned böterna i skälig utsträckning, alternativt

—	överlämna beslutet med avseende på böterna till kommissionen, samt

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar till stöd för sitt överklagande tre rättsliga grunder. Som första grund görs det gällande att kommissionens bedömning i det omtvistade beslutet i sak inte är riktig. Den andra och den tredje grunden avser nivån på de böter som kommissionen ålagt klaganden i enlighet med artikel 2 i det omtvistade beslutet.

a.	Klaganden gör gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning och en oriktig bedömning, i och med att tribunalen underlät att kräva att kommissionen skulle visa ett legitimt intresse av att genomföra en utredning och vidta ett beslut avseende företagets agerande i det förflutna.

b.	Tribunalen gjorde i ett antal avseende en felaktig rättstillämpning och/eller missuppfattade bevisningen, då tribunalen fastställde kommissionens bedömning av överträdelsens påverkan vid bötesberäkningen.

c.	Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning och en uppenbart oriktig bevisvärdering, då den underlät att beakta de investeringar som Orange gjort i syfte att sätta ned böterna på grund av förmildrande omständigheter.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/11

Begäran om förhandsavgörande framställd av Prim’Awla tal-Qorti Ċivili (Malta) den 29 februari 2016 – Malta Dental Technologists Association m.fl. mot Superintendent tas-Saħħa Pubblika, Kunsill tal-Professjonijiet Kumplimentari għall-Mediċina

(Mål C-125/16)

(2016/C 191/13)

Rättegångsspråk: maltesiska

Hänskjutande domstol

Prim’Awla tal-Qorti Ċivili

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Malta Dental Technologists Association, John Salomone Reynaud

Svarande: Superintendent tas-Saħħa Pubblika, Kunsill tal-Professjonijiet Kumplimentari għall-Mediċina

Tolkningsfrågor

Är de maltesiska sjukvårdsmyndigheternas förbud mot eller vägran att erkänna yrket sjukhustandtekniker/protestekniker – varigenom, trots avsaknad av diskriminering i lagstiftningen, enskilda från andra medlemsstater som har gjort en ansökan i detta avseende i praktiken hindras från att etablera sig i sitt yrke på Malta – oförenligt med de principer och rättsliga bestämmelser som reglerar upprättandet av den inre marknaden, i synnerhet de som följer av artiklarna 49 FEUF, 52 FEUF och 56 FEUF, i en situation där det inte föreligger någon risk för folkhälsan?

Ska Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG (1) av den 7 september 2005, kallat yrkeskvalifikationsdirektivet, tillämpas på sjukhustandtekniker med hänsyn till den omständigheten att om en tandprotes skulle visa sig vara felaktig skulle den enda följden bli att det felaktiga tandhjälpmedlet behöver ändras eller bytas ut utan någon risk för patienten?

3)	Kan de maltesiska sjukvårdsmyndigheternas förbud, som ifrågasätts i förevarande mål, anses säkerställa målet att ha en hög nivå på skyddet för folkhälsan när varje felaktig tandprotes kan bytas ut utan någon risk för patienten?

Innebär det sätt varpå svaranden, Superintendent of Public Health, tolkar och tillämpar Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 med avseende på sjukhustandtekniker som har ansökt om erkännande av samma maltesiska sjukvårdsmyndigheter ett åsidosättande av proportionalitetsprincipen?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (EUT L 255, 2005, s. 22).

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour d'appel de Mons (Belgien) den 4 mars 2016 – Christian Ferenschild mot JPC Motor SA

(Mål C-133/16)

(2016/C 191/14)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour d'appel de Mons

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Christian Ferenschild

Motpart: JPC Motor SA

Tolkningsfrågor

Ska artikel [5.1] jämförd med artikel [7.1 andra stycket] i Europaparlamentets och rådets direktiv 1999/44/EG av den 25 maj 1999 om vissa aspekter rörande försäljning av konsumentvaror och härmed förknippade garantier (1) tolkas på så sätt att de hindrar att en nationell bestämmelse förstås så, att den beträffande begagnade varor tillåter att preskriptionsfristen för konsumentens talerätt löper ut tidigare än fristen på två år räknat från leveransen av den icke avtalsenliga varan, när säljaren och konsumenten har avtalat om en kortare garantitid än två år?

(1) EUT L 171, s. 12.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Commissione Tributaria Regionale di Milano (Italien) den 2 mars 2016 – Stanleybet Malta Ltd, Mario Stoppani mot Agenzia delle dogane e dei Monopoli

(Mål C-141/16)

(2016/C 191/15)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Commissione Tributaria Regionale di Milano

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Stanleybet Malta Ltd, Mario Stoppani

Motpart: Agenzia delle dogane e dei Monopoli

Tolkningsfrågor

Utgör artiklarna 56 och 52 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt – mot bakgrund av domstolens praxis i fråga om vadhållning och hasardspel såsom den följer av domarna Gambelli, Placanica samt Costa och Cifone, och i fråga om skattediskriminering såsom den följer av domarna Lindman, kommissionen/Spanien samt Bianco och Fabretti, och mot bakgrund av de unionsrättsliga principerna om likabehandling, icke-diskriminering och berättigade förväntningar – hinder för en nationell lagstiftning såsom den som är aktuell i förevarande mål, vilken innebär att nationella mellanhänder som överför speldata för vadhållningsaktörers räkning och som är etablerade i en annan medlemsstat i Europeiska unionen – särskilt sådana som uppvisar de särdrag som bolaget Stanleybet Malta Ltd har och eventuellt vadhållningsaktörerna själva solidariskt med sina nationella mellanhänder – är skyldiga att betala engångsskatten på vadhållning och tipsspel enligt artiklarna 1–3 i lagstiftningsdekret nr 504 av den 23 december 1998 i dess lydelse enligt artikel 1.66 b i 2011 års stabilitetslag?

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas (Litauen) den 14 mars 2016 – UAB ”Vakarų Baltijos laivų statykla”/Valstybinė mokesčių inspekciją prie Lietuvos Respublikos finansų ministeriją

(Mål C-151/16)

(2016/C 191/16)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos vyriausiasis administracinis teismas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande:”Vakarų Baltijos laivų statykla”

Motpart: Valstybinė mokesčių inspekcija prie Lietuvos Respublikos finansų ministerijos

Tolkningsfrågor

Ska artikel 14.1 c i rådets direktiv 2003/96/EG (1) av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet, i dess senaste lydelse enligt rådets direktiv 2004/75/EG (2) av den 29 april 2004, tolkas så, att punktskatt inte får tas ut på leverans av energiprodukter under sådana omständigheter som i förevarande mål, då dessa produkter levereras som bränsle till ett fartyg för att användas för sjöfart inom [Europeiska unionens] farvatten i syfte att fartyget – utan att någon direkt ersättning är inblandad – för egen maskin ska gå från den plats där det byggdes till en hamn i en annan medlemsstat i syfte att ta ombord fartygets första kommersiella last?

Utgör artikel 14.1 c i direktiv 2003/96 hinder för bestämmelser i medlemsstaternas nationella lagstiftning, såsom de bestämmelser som är tillämpliga i förevarande mål, vilka utesluter att den skattebefrielse som föreskrivs i denna bestämmelse beviljas i fall där leveransen av energiprodukter skedde i strid med de villkor som medlemsstaten har fastställt, trots att leveransen uppfyller de väsentliga villkoren för att tillämpa den skattebefrielse som föreskrivs i denna bestämmelse i direktiv 2003/96?

(1) EUT L 283, s. 51.

(2) EUT L 157, s. 100.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/13

Talan väckt den 14 mars 2016 – Europeiska kommissionen/Storhertigdömet Luxemburg

(Mål C-152/16)

(2016/C 191/17)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: advokaten J. Hottiaux)

Svarande: Storhertigdömet Luxemburg

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Storhertigdömet Luxemburg har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 16.1 och 16.5 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1071/2009 (1) av den 21 oktober 2009 om gemensamma regler beträffande de villkor som ska uppfyllas av personer som bedriver yrkesmässig trafik och om upphävande av rådets direktiv 96/26/EG (1), genom att inte skapa ett nationellt elektroniskt register över vägtransportföretag, och genom att därmed inte heller ha sammankopplat nämnda register med de andra medlemsstaternas nationella elektroniska register, och

—	förplikta Storhertigdömet Luxemburg att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 16.1 i förordning nr 1071/2009 ska varje medlemsstat föra ett nationellt elektroniskt register över de vägtransportföretag som av en behörig myndighet utsedd av medlemsstaten har beviljats tillstånd att bedriva yrkesmässig trafik.

Det framgår emellertid av luxemburgska statens svar på den formella underrättelsen att ett sådant nationellt register inte har införts.

Luxemburgska staten har följaktligen inte rättat sig efter artikel 16.1 i förordning nr 1071/2009.

Enligt artikel 16.5 i förordning nr 1071/2009 ska medlemsstaterna vidta nödvändiga åtgärder för att se till att de nationella elektroniska registren är sammankopplade och tillgängliga på unionsnivå.

Med beaktande av att det inte finns något nationellt register råder det ingen tvekan om att de luxemburgska myndigheterna inte har vidtagit de nödvändiga åtgärderna för att sammankoppla sitt nationella register, vilket inte existerar, med de andra nationella registren.

Luxemburgska staten har följaktligen inte rättat sig efter artikel 16.5 i förordning nr 1071/2009.

(1) EUT L 300, s. 51.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Augstākā tiesa (Lettland) den 15 mars 2016 – VAS ”Latvijas dzelzceļš” mot Valsts ieņemumu dienests

(Mål C-154/16)

(2016/C 191/18)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākā tiesa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: VAS ”Latvijas dzelzceļš”

Motpart: Valsts ieņemumu dienests

Tolkningsfrågor

Ska artikel 203.1 i kommissionens förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (1) tolkas så, att den är tillämplig så snart varan inte visas upp i oförändrat skick för bestämmelsekontoret enligt förfarandet för extern transitering, även efter uppvisade av vederbörliga bevis på att varan blivit fullständigt förstörd eller oåterkalleligen gått förlorad?

Om svaret på den första frågan är nekande, kan ett uppvisande av vederbörliga bevis på att varan har förstörts och därmed inte har kunnat släppas ut på den nationella marknaden, motivera en tillämpning av artiklarna 204.1 a och 206 i kommissionens förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen, genom att vid beräkningen av tullskulden inte inkludera den mängd varor som förstörts under förfarandet för extern transitering?

Om artiklarna 203.1, 204.1 a och 206 i kommissionens förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen ska tolkas så, att importtullar för varor som förstörts under förfarandet för extern transitering ska betalas, ska artiklarna 2.1 d, 70 och 71 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (2) tolkas så, att samtidigt med importtullarna även mervärdesskatten i så fall ska betalas, även när varan de facto inte kan ha släppts ut på den nationella marknaden?

Ska artikel 96 i kommissionens förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen tolkas så, att den huvudansvarige alltid är ansvarig för betalningen av denna tullskuld, enligt förfarandet för extern transitering, oberoende av om transportören har uppfyllt sina förpliktelser enligt artikel 96.2?

Ska artiklarna 94.1, 96.1 och 213 i kommissionens förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen tolkas så, att den nationella tullmyndigheten är skyldig att förklara samtliga personer som i det konkreta fallet kan vara ansvariga för tullskulden solidariskt betalningsansvariga med den huvudansvarige enligt bestämmelserna i tullkodexen?

Om svaret på den femte frågan är jakande och det i nationell rätt föreskrivs en allmän skyldighet att betala mervärdesskatt på varor som importeras enligt ett förfarande där varorna övergår till fri omsättning, ska artiklarna 201, 202 och 205 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt tolkas så, att medlemsstaten är skyldig att förklara samtliga personer som, i det enskilda fallet, kan vara ansvariga för tullskulden enligt bestämmelserna i kommissionens förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen solidariskt betalningsansvariga för mervärdesskatten?

Om svaret på den femte frågan eller den sjätte frågan är jakande, ska artiklarna 96.1 och 213 i kommissionens förordning (EEG) nr 2913/92 av den 12 oktober 1992 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen och artiklarna 201, 202 och 205 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt tolkas så, att det räcker att det nationella tullkontoret av misstag underlåter att ålägga någon av de personer som tillsammans med den huvudansvarige kan vara ansvariga för tullskulden ett solidariskt betalningsansvar för att frita den huvudansvarige från ansvar för tullskulden?

(1) EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4.

(2) EUT L 347, s. 1.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Augstākā tiesa (Lettland) den 17 mars 2016 – VAS ”Starptautiskā lidosta ’Rīga’” mot Konkurences padome

(Mål C-159/16)

(2016/C 191/19)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Augstākā tiesa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: VAS ”Starptautiskā lidosta ’Rīga’”

Motpart: Konkurences padome

Tolkningsfrågor

Ska artiklarna 102 och 107.1 FEUF tolkas på så sätt att ett och samma beteende hos ett statligt företag kan prövas med avseende på både förekomsten av statligt stöd (såsom ett eventuellt beviljande av statligt stöd till en kund eller en handelspartner) och missbruk av en dominerande ställning (prisdiskriminering)?

2)	Gäller en prioritetsordning mellan de båda prövningarna?

Är det tillåtet för en myndighet eller en domstol att, vid prövningen av huruvida konkurrensen har åsidosatts genom att ett statligt företag tillämpat diskriminerande priser för kunder eller handelspartner, fastställa att en ekonomisk aktörs beteende utgör en överträdelse av artikel 102 FEUF, om överträdelsen är en följd av att statligt stöd beviljats i strid med det preliminära granskningsförfarandet enligt artikel 108.3 FEUF?

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division) (Förenade konungariket) den 21 mars 2016 – Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs mot Mercedes Benz Financial Services UK Ltd

(Mål C-164/16)

(2016/C 191/20)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Court of Appeal (England & Wales) (Civil Division)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs

Motpart: Mercedes Benz Financial Services UK Ltd

Tolkningsfrågor

1)	Vad betyder formuleringen ”ett avtal … enligt vilket äganderätten normalt skall övergå senast när den sista avbetalningen har erlagts” i artikel 14.2 b [i direktiv 2006/112 (1)]?

2)	Ska uttrycket ”normalt” i förevarande mål anses kräva att en skattemyndighet inte ska göra mer än att konstatera förekomsten av en köpoption som kan utnyttjas senast när den sista avbetalningen har erlagts?

3)	I andra hand, ska uttrycket ”normalt” anses kräva att den nationella myndigheten går längre och fastställer det ekonomiska syftet med avtalet?

Om svaret på fråga 3 är jakande:

a)	Ska tolkningen av artikel 14.2 [i direktiv 2006/112] påverkas av en bedömning av huruvida det är troligt att kunden kommer att utnyttja en sådan optionsrätt?

b)	Är storleken på det pris som ska betalas när köpoptionen utnyttjas relevant vid fastställandet av det ekonomiska syftet med avtalet?

(1) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1).

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court) (Förenade kungariket) den 21 mars 2016 – Toufik Lounes mot Secretary of State for the Home Department

(Mål C-165/16)

(2016/C 191/21)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Justice (England & Wales), Queen's Bench Division (Administrative Court)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Toufik Lounes

Motpart: Secretary of State for the Home Department

Tolkningsfrågor

Om en spansk medborgare – som därmed också är unionsmedborgare –

i)	flyttar till Förenade kungariket för att utöva sin rätt att fritt röra sig enligt direktiv 2004/38/EG (1), och

ii)	uppehåller sig i Förenade kungariket med utövande av sin rätt enligt artikel 7 eller artikel 16 i direktiv 2004/38/EG, och

iii)	senare förvärvar brittiskt medborgarskap, samtidigt som hon behåller sitt spanska medborgarskap och alltså har dubbelt medborgarskap, samt

iv)	flera år efter det att hon har förvärvat brittiskt medborgarskap gifter sig med en tredjelandsmedborgare som hon uppehåller sig tillsammans med i Förenade kungariket,

är i så fall både hon och hennes make förmånstagare i den mening som avses i artikel 3.1 i direktiv 2004/38/EG under tiden hon uppehåller sig i Förenade kungariket och har både spanskt och brittiskt medborgarskap?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, s. 77).

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/18

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour du travail de Mons (Belgien) den 25 mars 2016 – Sandra Nogueira, Victor Perez-Ortega, Virginie Mauguit, Maria Sanchez-Odogherty, José Sanchez-Navarro mot Crewlink Ltd

(Mål C-168/16)

(2016/C 191/22)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour du travail de Mons

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Sandra Nogueira, Victor Perez-Ortega, Virginie Mauguit, Maria Sanchez-Odogherty, José Sanchez-Navarro

Motpart: Crewlink Ltd

Tolkningsfråga

Med hänsyn till följande:

—

Kraven på förutsebara lösningar och rättssäkerhet som präglat antagandet av regler om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område, såsom dessa följer av konventionen av den 27 september 1968 om domstols behörighet och om verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 299, 1972, s. 32), i dess ändrade lydelse enligt Konvention om Republiken Österrikes, Republiken Finlands och Konungariket Sveriges tillträde till konventionen (EGT [C] 15, 1997, s. 1), även kallad Brysselkonventionen, samt av rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, 2001, s. 1) (se bland annat dom av den 19 juli 2012, Mahamdia, C-154/11, [EU:C:2012:491], punkterna 44 och 46).

—

De särskilda omständigheter som råder inom den europeiska luftfartssektorn, där besättningar som tjänstgör för ett flygbolags räkning, vars säte är beläget i en av Europeiska unionens stater, och som ställts till detta flygbolags förfogande av ett annat bolag vars säte är beläget i samma stat, varje dag flyger över Europeiska unionens territorium med utgångspunkt från en stationeringsort som, i likhet med vad som är för handen i förevarande mål, kan vara belägen i en annan av unionens stater.

—	De särskilda omständigheter som kännetecknar förevarande mål och som beskrivits i skälen till detta [beslut].

—	Kriteriet som följer av begreppet ”stationeringsort” (såsom denna definieras i bilaga III till förordning EEG nr 3922/91) vilket används i förordning nr 883/2004 för att fastställa den lag om social trygghet som är tillämplig på flygbesättning och kabinbesättning från och med den 28 juni 2012.

—	Den rättspraxis som utvecklats av Europeiska unionens domstol i de domar som citeras i skälen ovan till förevarande beslut.

Ska begreppet ”den ort där arbetstagaren vanligtvis utför… sitt arbete” enligt artikel 19.2 i rådets förordning nr 44/2001 av den 22 december 2000 tolkas så, att det kan jämställas med begreppet ”stationeringsort” som definieras i bilaga III i rådets förordning nr 3922/91 av den 16 december 1991 såsom ”[d]en av operatören för varje besättningsmedlem fastställda ort där besättningsmedlemmen vanligen inleder och avslutar en tjänstgöringsperiod eller en serie tjänstgöringsperioder och där operatören vanligen inte är ansvarig för besättningsmedlemmens inkvartering” för att fastställa i vilken avtalsslutande stat (och följaktligen dess jurisdiktion) där dessa arbetstagare vanligtvis utför sitt arbete när arbetstagarna i sin egenskap av besättningsmedlemmar har ställts till förfogande för ett flygbolag som omfattas av lagstiftningen i en av unionens stater och genomför internationella passagerartransporter med flyg i hela Europeiska unionen då sistnämnda anknytningskriterium – vilket är hänförligt till uttrycket ”stationeringsort” som definieras såsom ”det faktiska centrat för anställningsförhållandet”, eftersom det är den ort där arbetstagarna systematiskt påbörjar och avslutar sin arbetsdag, organiserar sitt dagliga arbete och även, under den period som avtalet varigenom de ställts till detta flygbolags förfogande gäller, har sin faktiska bostad i närheten – är det kriterium som har den starkaste anknytningen till en avtalsslutande stat och samtidigt säkerställer det mest lämpliga skyddet av den svagaste parten i avtalsförhållandet?

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour du travail de Mons (Belgien) den 25 mars 2016 – Miguel José Moreno Osacar mot Ryanair Ltd

(Mål C-169/16)

(2016/C 191/23)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour du travail de Mons

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Miguel José Moreno Osacar

Motpart: Ryanair Ltd

Tolkningsfråga

Med hänsyn till följande:

—

De särskilda omständigheter som råder inom den europeiska luftfartssektorn, där besättningen hos flygbolag med säte i en av unionens stater varje dag flyger över Europeiska unionens territorium med utgångspunkt från en stationeringsort som, i likhet med vad som är för handen i förevarande mål, kan vara belägen i en annan av unionens stater.

—	De särskilda omständigheter som kännetecknar förevarande mål och som beskrivits i skälen till detta [beslut].

—	Kriteriet som följer av begreppet ”stationeringsort” (såsom denna definieras i bilaga III till förordning EEG nr 3922/91) vilket används i förordning nr 883/2004 för att fastställa den lag om social trygghet som är tillämplig på flygbesättning och kabinbesättning från och med den 28 juni 2012.

—	Den rättspraxis som utvecklats av Europeiska unionens domstol i de domar som citeras i skälen ovan till förevarande beslut.

Ska begreppet ”den ort där arbetstagaren vanligtvis utför… sitt arbete” enligt artikel 19.2 i rådets förordning nr 44/2001 av den 22 december 2000 tolkas så, att det kan jämställas med begreppet ”stationeringsort” som definieras i bilaga III i rådets förordning nr 3922/91 av den 16 december 1991 såsom ”[d]en av operatören för varje besättningsmedlem fastställda ort där besättningsmedlemmen vanligen inleder och avslutar en tjänstgöringsperiod eller en serie tjänstgöringsperioder och där operatören vanligen inte är ansvarig för besättningsmedlemmens inkvartering” för att fastställa i vilken avtalsslutande stat (och följaktligen dess jurisdiktion) där en arbetstagare vanligtvis utför sitt arbete när arbetstagaren är anställd som besättningsmedlem av ett flygbolag som omfattas av lagstiftningen i en av unionens stater och genomför internationella passagerartransporter med flyg i hela Europeiska unionen då sistnämnda anknytningskriterium – vilket är hänförligt till uttrycket ”stationeringsort” som definieras såsom ”det faktiska centrat för anställningsförhållandet”, eftersom det är den ort där arbetstagaren systematiskt påbörjar och avslutar sin arbetsdag, organiserar sitt dagliga arbete och även, under den period som avtalet gäller, har sin faktiska bostad i närheten – är det kriterium som har den starkaste anknytningen till en avtalsslutande stat och samtidigt säkerställer det mest lämpliga skyddet av den svagaste parten i avtalsförhållandet?

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta domstolen (Finland) den 29 mars 2016 – Hannele Hälvä, Sari Naukkarinen, Pirjo Paajanen, Satu Piik mot SOS-Lapsikylä ry

(Mål C-175/16)

(2016/C 191/24)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Högsta domstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Hannele Hälvä, Sari Naukkarinen, Pirjo Paajanen, Satu Piik

Motpart: SOS-Lapsikylä ry

Tolkningsfrågor

Ska artikel 17.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG (1) av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden, tolkas så, att dess tillämpningsområde även kan omfatta ett sådant arbete som det ovan beskrivna i ett barnbyhus, i vilket arbetstagaren fungerar som vikarie för de omhändertagna barnens surrogatföräldrar under deras lediga dagar, under denna tid bor tillsammans med barnen under hemlika förhållanden och under denna tid självständigt omsörjer barnens och familjens behov på samma sätt som föräldrar i allmänhet gör?

(1) EUT L 299, s. 9.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/20

Överklagande ingett den 23 mars 2016 av Proforec Srl av det beslut som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 21 januari 2016 i mål T-120/15, Proforec mot kommissionen

(Mål C-176/16 P)

(2016/C 191/25)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Proforec Srl (ombud: G. Durazzo, M. Mencoboni, G. Pescatore, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	Upphäva avvisningsbeslutet med nummer 704600 av den 21 januari 2016 i mål T-120/15 på de grunder som uttömmande anges nedan,

—	fastställa att talan kan prövas i sak och återförvisa målet till Europeiska unionens tribunal för förnyad prövning, i förekommande fall efter att ha vidtagit lämpliga åtgärder,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande förfarande och, för det fall överklagandet mot all förmodan ogillas, fastställa att vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar följande tre grunder vad gäller invändningen om rättegångshinder:

FÖRSTA GRUNDEN: Felaktig motivering i såväl rättsligt som faktiskt hänseende vad gäller klagandens berättigade intresse av att få saken prövad. Tribunalen slog i punkterna 28–31 i det överklagade beslutet felaktigt fast att klaganden saknar berättigat intresset av att yrka ogiltigförklaring av förordningen. Tribunalen kom nämligen genom ett ologiskt resonemang fram till att de enda som skulle få en fördel av att förordningen ogiltigförklarades var distributörerna av utomståendes varumärken och inte klaganden direkt.

ANDRA GRUNDEN: Tribunalen underlät att tillämpa artikel 263.4 FEUF i det att den fann att klaganden saknade berättigat intresse av att väcka talan.

TREJDE GRUNDEN: Tribunalen gav i punkterna 32–35 i det överklagade beslutet en otillräcklig till varför klaganden saknade berättigat intresse av att få saken prövad i det att tribunalen gav en felaktig redogörelse för de faktiska omständigheter som rörde frånvaron av risk för att klaganden skulle bli föremål för rättsliga åtgärder. Tribunalen fann nämligen inte att en sådan risk faktiskt förelåg vid tidpunkten för talans väckande. Vidare underlät tribunalen att ta ställning till förordningens uppenbara rättsstridighet i det att det däri inte föreskrivs någon övergångsperiod för att göra det möjligt att tömma lagren och göra slut på förpackningar.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Conseil d'État (Belgien) den 31 mars 2016 – Sadikou Gnandi mot Belgiska staten

(Mål C-181/16)

(2016/C 191/26)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Conseil d’État (Högsta förvaltningsdomstolen, Belgien)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Sadikou Gnandi

Motpart: Belgiska staten

Tolkningsfråga

Ska artikel 5 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/115/EG av den 16 december 2008 om gemensamma normer och förfaranden för återvändande av tredjelandsmedborgare som vistas olagligt i medlemsstaterna (1), i vilken det föreskrivs att medlemsstaterna ska respektera principen om non-refoulement vid sitt genomförande av direktivet, samt tillgången till ett effektivt rättsmedel, som föreskrivs i artikel 13.1 i samma direktiv och i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, tolkas så att de utgör hinder för att det antas ett beslut om återvändande enligt artikel 6 i ovannämnda direktiv 2008/115/EG samt enligt artikel 52/3 första stycket i lagen av den 15 december 1980 om utlänningars rätt till inresa, uppehåll och bosättning samt om avlägsnande av utlänningar (loi du 15 décembre 1980 sur l’accès du territoire, le séjour, l’établissement et l’éloignement des étrangers) och artikel 75 andra stycket i det kungliga dekretet av den 8 oktober 1981 om utlänningars rätt till inresa, uppehåll och bosättning samt om avlägsnande av utlänningar (l’arrêté royal du 8 octobre 1981 sur l’accès au territoire, le séjour, l’établissement et l’éloignement des étrangers), redan så snart asylansökan har avslagits av Commissaire général aux réfugiés et aux apatrides (generalkommissariatet för flyktingar och statslösa) och således innan rättsmedlen mot detta avslagsbeslut är uttömda och innan asylförfarandet kan avslutas slutligt?

(1) EUT L 348, s. 98.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/22

Talan väckt den 4 april 2016 – Europeiska kommissionen mot Republiken Österrike

(Mål C-187/16)

(2016/C 191/27)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Tokár och B.-R. Killmann, Bevollmächtigte)

Svarande: Republiken Österrike

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

fastställa att Republiken Österrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 49 FEUF och artikel 56 FEUF respektive enligt artikel 4 jämförd med artiklarna 11-37 i direktiv 92/50/EEG (1) samt enligt artiklarna 14, 20 och 23-55 i direktiv 2004/18/EG, (2) genom att

—

beställa tjänster direkt från Österreichische Staatsdruckerei GmbH rörande tillverkning av vissa bestämda dokument, såsom respass med datorchip, nödpass, uppehållstillstånd, personbevis, pyrotekniktillstånd, körkort i checkkortsformat och besiktningsbevis i checkkortsformat under och över de för direktiv 92/50/EEG och 2004/18/EG gällande tröskelvärdena i tiden före och efter införlivandet av direktiv 2004/18/EG,

—	bibehålla nationella bestämmelser, såsom 2 § stycke 3 i Bundesgesetz zur Neuordnung der Rechtsverhältnisse der Österreichischen Staatsdruckerei, vilka innebär att upphandlande myndigheter åläggs att beställa dessa tjänster uteslutande från Österreichische Staatsdruckerei GmbH,

2.	förplikta Republiken Österrike att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen åberopar följande rättsliga grunder:

Österreichische Staatsdruckerei GmbH är ett privat bolag.

Enligt österrikisk rätt är det uteslutande Österreichische Staatsdruckerei GmbH som ska tilldelas kontrakt rörande tillverkning av samtliga dokument som erfordrar sekretess eller att säkerhetsbestämmelser följs.

Österrikiska upphandlande myndigheter har därför tilldelat tjänstekontrakt rörande tillverkning av respass med datorchip, nödpass, uppehållstillstånd, personbevis, pyrotekniktillstånd, körkort i checkkortsformat och besiktningsbevis i checkkortsformat, direkt till Österreichische Staatsdruckerei GmbH.

Österrikiska upphandlande myndigheter har därför varit ålagda att tilldela kontrakt rörande tillverkning av nämnda dokument till bolag som inom ramen för upphandlingsförfarandet antingen motsvarar bestämmelserna i direktiv 92/50/EEG och direktiv 2004/18/EG eller uppvisar en tillräcklig grad av offentlighet enligt EUF-fördraget.

I och med att österrikiska upphandlande myndigheter tilldelat Österreichische Staatsdruckerei GmbH uppdraget att tillverka nämnda dokument utan att först ha genomfört en offentlig upphandling, och i och med att de enligt österrikisk rätt är skyldiga att ge i uppdrag endast åt Österreichische Staatsdruckerei GmbH att tillverka nämnda dokument, så har Republiken Österrike underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt unionsrätten.

(1) Rådets direktiv 92/50/EEG av den 18 juni 1992 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling (EGT L 209, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 139)

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114).

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/23

Tribunalens dom av den 19 april 2016 – Capri Italia mot EUIPO – IN.PRO.DI (100 % Capri)

(Mål T-198/14) (1)

((Unionsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering av unionsfigurmärket 100 % Capri - Det äldre unionsfigurmärket CAPRI - Relativt registreringshinder - Särskiljningsförmåga - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

(2016/C 191/28)

Rättegångsspråk: italienska

Rättegångsdeltagare

Klagande: 100 % Capri Italia Srl (Capri, Italien) (ombud: advokaterna A. Perani, G. Ghisletti och F. Braga)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: advokaten L. Rampini)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Inghirami produzione distribuzione SpA (IN.PRO.DI), anciennement Cantoni ITC SpA (Milano, Italien) (ombud: advokaterna V. Piccarreta och M. Franzosi)

Saken

Talan mot det beslut som fattats av EUIPO:s första överklagandenämnd den 10 januari 2014 (ärende R 2122/2012-2) om ett invändningsförfarande mellan Inghirami produzione distribuzione SpA (IN.PRO.DI) och 100 % Capri Italia Srl.

Domslut

1)	Talan gillas.

2)	100 % Capri Italia Srl ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 159,26.5.2014.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/23

Tribunalens dom av den 14 april 2016 – Ben Ali mot rådet

(Mål T-200/14) (1)

((Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien - Frysning av tillgångar - Rättslig grund - Sökandens namn har förts in med en ny motivering efter det att tidigare åtgärder för frysning av tillgångar ogiltigförklarats - Motiveringsskyldighet - Äganderätt - Proportionalitet - Fel i sak - Rätten till försvar - Rätt till ett effektivt domstolsskydd - Maktmissbruk - Rätt till liv - Rätt till skydd för familjelivet - Utomobligatoriskt skadestånd))

(2016/C 191/29)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Mehdi Ben Tijani Haj Hamda Ben Haj Hassen Ben Ali (Saint-Étienne-du-Rouvray, Frankrike) (ombud: advokaten A. de Saint Rémy)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: G. Étienne och A. de Elera-San Miguel Hurtado)

Saken

Ogiltigförklaring av rådets förordning 2014/49/Gusp av den 30 januari 2014 om ändring av beslut 2011/72/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien, dels rådets genomförandeförordning (EU) nr 81/2014 av den 30 januari 2014 om genomförande av förordning (EU) nr 101/2011 om restriktiva åtgärder mot vissa personer, enheter och organ mot bakgrund av situationen i Tunisien (EUT L 82, s. 28) i de delar dessa rättsakter avser sökanden samt skadestånd

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Mehdi Ben Tijani Haj Hamda Ben Haj Hassen Ben Ali ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska unionens råds rättegångskostnader.

(1) EUT C 202 av den 30.6.2014.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/24

Tribunalens dom av den 19 april 2016 – Novomatic mot EUIPO – Granini France (HOT JOKER)

(Mål T-326/14) (1)

((Unionsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om regitrering av unionsfigurmärket HOT JOKER - Äldre nationellt figurmärke Joker - Relativt registringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 - Motiveringsskyldighet - Artikel 75 i förordning nr 207/2009 - Artikel 76.1 i förordning nr 207/2009))

(2016/C 191/30)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Novomatic AG (Gumpoldskirchen, Österrike) (ombud: advokaten W. Mosing)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: advokaten P. Bullock)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Granini France (Mâcon, Frankrike) (ombud: advokaten D. Lichtlen)

Saken

Överklagande av det beslut som andra överklagandenämnden vid EUIPO meddelade den 6 februari 2014 (ärende R 589/2013-2) angående ett invändningsförfarande mellan Granini France och Novomatic AG.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Novomatic AG ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 245, 28.7.2014.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/25

Tribunalens dom av den 7 april 2016 – Industrias Tomás Morcillo/EUIPO – Aucar Trailer (Polycart A Whole Cart Full of Benefits)

(Mål T-613/14) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket Polycart A Whole Cart Full of Benefits - Äldre EU-figurmärket POLICAR - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

(2016/C 191/31)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Industrias Tomás Morcillo, SL (Albuixech, Spanien) (ombud: advokaten A. Sanz-Bermell y Martínez)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: S. Palmero Cabezas och A. Schifko)

Motpart vid immaterialrättsmyndighetens överklagandenämnd: Aucar Trailer, SL (Premia de Mar, Spanien)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av immaterialrättsmyndighetens första överklagandenämnd den 7 maj 2014 (ärende R 1735/2012-1) om ett invändningsförfarande mellan Aucar Trailer, SL och Industrias Tomás Morcillo, SL.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Industrias Tomás Morcillo, SL ska bära rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 339, 29.9.2014.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/25

Tribunalens dom av den 8 april 2016 – Frinsa del Noroeste mot EUIPO – Frisa Frigorífico Rio Doce (FRISA)

(Mål T-638/14) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket FRISA - Äldre EU-figurmärke Frinsa - Relativt registreringshinder - Verkligt bruk av det äldre varumärket - Nya omständigheter och ny bevisning har åberopats till stöd för överklagandet till tribunalen - Befogenhet att ändra - Artikel 42.2 och 42.3, artikel 65 och artikel 76.1 in fine i förordning (EG) nr 207/2009 - Regel 22.2–22.4 i förordning (EG) nr 2868/95))

(2016/C 191/32)

Rättegångsspråk: spanska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Frinsa del Noroeste SA (Santa Eugenia de Ribeira, Spanien) (ombud: advokaten J. Botella Reyna)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Frisa Frigorífico Rio Doce, SA (Espírito Santo, Brasilien)

Saken

Överklagande av det beslut som EUIPO:s fjärde överklagandenämnd meddelade den 1 juli 2014 (förenade ärendena R 1547/2013-4 och R 1851/2013-4) angående ett invändningsförfarande mellan Frinsa del Noroeste, SA och Frisa Frigorífico Rio Doce, SA.

Domslut

1)	Det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) den 1 juli 2014 (förenade ärendena R 1547/2013-4 och R 1851/2013-4) ogiltigförklaras.

2)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 380, 27.10.2014.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/26

Tribunalens dom av den 12 april 2016 – Auyantepui Corp mot EUIPO – Magda Rose (Mr Jones)

(Mål T-8/15) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket Mr Jones - Det äldre internationella figurmärket Jones - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009))

(2016/C 191/33)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Auyantepui Corp., SA (Panama, Panama) (ombud: advokaten E. Manresa Medina)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: E. Zaera Cuadrado)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Magda Rose GmbH & Co. KG (Wien, Österrike) (ombud: advokaten R. Kornfeld)

Saken

Överklagande av det beslut som fattades av andra överklagandenämnden vid EUIPO den 28 oktober 2014 (ärende R 49/2014-2) om ett invändningsförfarande mellan Magda Rose GmbH & Co. KG och Auyantepui Corp., SA.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Auyantepui Corp., SA, ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 118, 13.4.2015.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/27

Tribunalens dom av den 14 april 2016 – Henkell & Co. Sektkellerei mot EUIPO – Ciacci Piccolomini d’Aragona di Bianchini (PICCOLOMINI)

(Mål T-20/15) (1)

((EU-varumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket PICCOLOMINI - Det äldre EU-ordmärket PICCOLO - Verkligt bruk av det äldre varumärket föreligger inte - Artikel 42.2 i förordning (EG) nr 207/2009))

(2016/C 191/34)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Henkell & Co. Sektkellerei KG (Wiesbaden, Tyskland) (ombud: advokat J. Flick)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: A. Kusturovic och A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Ciacci Piccolomini d’Aragona di Bianchini Società Agricola (Milano, Italien) (ombud: advokaterna F. Cecchi, P. Pozzi och F. Ghisletti Giovanni)

Saken

Överklagande av det beslut som fattades av första överklagandenämnden vid EUIPO den 31 oktober 2014 (ärende R 2265/2013-1) om ett invändningsförfarande mellan Henkell & Co. Sektkellerei KG och Ciacci Piccolomini d’Aragona di Bianchini Società Agricola.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Henkell & Co. Sektkellerei KG, ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som uppkommit för Europeiska immaterialrättsmyndigheten (EUIPO) och för Ciacci Piccolomini d’Aragona di Bianchini Società Agricola.

(1) EUT C 89, 16.3.2015.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/27

Tribunalens dom av den 13 april 2016 – Facchinello mot EUIPO – Olimpia Splendid (Synthesis)

(Mål T-81/15) (1)

((Unionsvarumärke - Upphävandeförfarande - Unionsfigurmärket Synthesis - Varumärket har inte varit föremål för verkligt bruk - Artikel 51.1 a i förordning nr 207/2009 - Bevisning som åberopats för första gången vid tribunalen))

(2016/C 191/35)

Rättegångsspråk: italienska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Danila Facchinello (Molinella, Italien) (ombud: advokaten F. Torlontano)

Motpart: Europeiska immaterialrättsmyndigheten (ombud: M. Capostagno och A. Folliard-Monguiral)

Motpart i förfarandet vid EUIPO:s överklagandenämnd, som intervenerat vid tribunalen: Olimpia Splendid SpA (Gualtieri, Italien) (ombud: advokaterna A. Ferrarese och G. Ferrarese)

Saken

Överklagande av det beslut som fattades av första överklagandenämnden vid EUIPO den 21 november 2014 (ärende R 2169/2013-1), om ett upphävandeförfarande mellan Olimpia Splendid SpA och Danila Facchinello.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Danila Facchinello ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 118, 13.4.2015.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/28

Tribunalens dom av den 19 april 2016 – Spirig Pharma mot EUIPO (Daylong)

(Mål T-261/15) (1)

((EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av figurmärket Daylong - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009))

(2016/C 191/36)

Rättegångsspråk: franska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Spirig Pharma AG (Egerkingen, Schweiz) (ombud: advokaterna T. de Haan och P. Péters)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: V. Melgar och J. Crespo Carrillo)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 24 mars 2015 (ärende R 2455/2014-4) om ansökan om registrering av figurkännetecknet Daylong som EU-varumärke.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Spirig Pharma AG ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 245, 27.7.2015.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/29

Tribunalens dom av den 12 april 2016 – Choice mot EUIPO (Choice chocolate & ice cream)

(Mål T-361/15) (1)

((EU-varumärke - Ansökan om registrering som EU-varumärke av ordmärket Choice Chocolate & ice cream - Absolut registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009))

(2016/C 191/37)

Rättegångsspråk: polska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Choice sp. z o.o. (Legnica, Polen) (ombud: advokaten T. Mielke)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (ombud: D. Walicka)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 30 april 2015 (ärende R 2221-2014-5) om en ansökan om registrering av figurkännetecknet Choice chocolate & ice cream som EU-varumärke.

Domslut

1)	Överklagandet ogillas.

2)	Choice sp. z o.o. ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 294, 7.9.2015.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/29

Tribunalens beslut av den 7 april 2016 – Aduanas y Servicios Fornesa mot kommissionen

(Mål T-580/14) (1)

((Tullunionen - Import av aromatiserade eller färgade sockerlösningar från Andorra - Bedrägeri - Uppbörd av importtullar i efterhand - Ansökan om eftergift av importtull - Artikel 239 i förordning (EEG) nr 2913/92 - Berättigat intresse av att få saken prövad föreligger inte längre - Anledning saknas att döma i saken))

(2016/C 191/38)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Aduanas y Servicios Fornesa, SL (Lleida, Spanien) (ombud: advokaten I. Toda Jiménez)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Caeiros, B.-R. Killmann och L. Lozano Palacios)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C (2014) 2376 final av den 15 april 2014, enligt vilket det i ett visst fall inte var motiverat att efterge importtull. (REM 02/2012).

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att pröva förevarande talan.

2)	Aduanas y Servicios Fornesa, SL ska ersätta en tredjedel av Europeiska kommissionens rättegångskostnader samt bära sina egna rättegångskostnader.

3)	Kommissionen ska bära två tredjedelar av sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 315, 15.9.2014.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/30

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 7 april 2016 – ADR Center mot kommissionen

(Mål T-644/14 R)

((Interimistiskt förfarande - Skiljedomsklausul - Avtal som ingåtts för att genomföra projekt som är subventionerade av unionen inom ramen för programmet ”Civilrätt” - Verkställbart beslut från kommissionen om att återkräva utbetalda belopp - Begäran om uppskov med verkställigheten - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte))

(2016/C 191/39)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ADR Center Srl (Rom, Italien) (ombud: advokaten L. Tantalo)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Cappelletti och J. Estrada de Solà)

Saken

Begäran om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut C (2014) 4485 final av den 27 juni 2014 om återkrav på ett belopp om 194 275,34 euro jämte ränta som ska betalas av ADR Center Srl med hänvisning till debetnotor nr 3241311168, 3241311170 och 3241311175 avseende 62 649,47 euro, 78 991,12 euro respektive 52 634,75 euro.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Beslutet av den 22 januari 2016 upphävs i den del det avser mål T–644/14 R.

3)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/30

Tribunalens beslut av den 14 mars 2016 – Sopra Steria Group mot Parlamentet

(Mål T-181/15) (1)

((Offentlig upphandling av tjänster - Parlamentets beslut att inleda ett förhandlat förfarande utan offentliggörande av ett meddelande om offentlig upphandling av it-tjänster - Rättsakten har återkallats - Anledning saknas att döma i saken))

(2016/C 191/40)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Sopra Steria Group SA (Annecy-le-Vieux, Frankrike) (ombud: advokaterna A. Verlinden, R. Martens och J. Joossen)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: L. Tapper Brandberg och B. Simon)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av parlamentets beslut att använda sig av det förhandlade förfarandet PE/ITEC-NPE-15.8 utan föregående offentliggörande av ett meddelande om offentlig upphandling för tillhandahållande av it-tjänster vid parlamentet och andra institutioner och organ vid Europeiska unionen.

Avgörande

1)	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2)	Europaparlamentet ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 262, 10.8.2015.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/31

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 7 april 2016 – ADR Center mot kommissionen

(Mål T-364/15 R)

(2016/C 191/41)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: ADR Center Srl (Rom, Italien) (ombud: advokaten L. Tantalo)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: L. Cappelletti och J. Estrada de Solà)

Saken

Begäran om uppskov med verkställigheten av kommissionens beslut C (2015) 3117 final av den 4 maj 2015 om återkrav på ett belopp om 432 637,97 euro jämte ränta som ska betalas av ADR Center Srl med hänvisning till debetnotor nr 3241408192 och 3241409206 avseende 155 507,97 euro respektive 277 130 euro.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Beslutet av den 22 januari 2016 upphävs i den del det avser mål T 364/15 R.

3)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/32

Tribunalens beslut av den 18 mars 2016 – CBM mot harmoniseringskontoret – ÏD Group (Fashion ID)

(Mål T-535/15) (1)

((Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Återkallelse av invändningen - Det saknas anledning att döma i saken))

(2016/C 191/42)

Rättegångsspråk: engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: CBM Creative Brands Marken GmbH (Zürich, Schweiz) (ombud: advokaterna U. Lüken och J. Bärenfänger)

Motpart: Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (ombud: S. Hanne)

Motpart vid harmoniseringskontorets överklagandenämnd: ÏD Group (Roubaix, Frankrike)

Saken

Överklagande av det beslut som meddelades av harmoniseringskontorets fjärde överklagandenämnd den 14 juli 2015 (ärende R 2470/2014-4) om ett invändningsförfarande mellan ÏD Group och CBM Creative Brands Marken GmbH.

Avgörande

1)	Det saknas anledning att döma i saken.

2)	CBM Creative Brands Marken GmbH ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta rättegångskostnaderna för harmoniseringskontoret (varumärken och mönster) (OHMI).

(1) EUT C 371, 9.11.2015.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/32

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 29 februari 2016 – Chemtura Netherlands mot Efsa

(Mål T-725/15 R)

((Interimistiskt förfarande - Förfarande för utsläppande på marknaden av växtskyddsmedel - Offentliggörande av handlingar avseende upptagandet av ett verksamt ämne - Avslag på ansökan om konfidentiell behandling av vissa uppgifter - Ansökan om interimistiska åtgärder - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte))

(2016/C 191/43)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Chemtura Netherlands BV (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: advokaterna C. Mereu och K. Van Maldegem)

Svarande: Europeiska myndigheten för livsmedelsäkerhet (Efsa) (ombud: D. Detken, S. Gabbi, biträdda av advokaterna R. van der Hout och C. Wagner)

Saken

Ansökan om uppskov med verkställigheten av det beslut som Efsa fattade den 10 december 2015 om offentliggörande av vissa delar av slutsatsen från en expertgranskning av översynen av godkännandet av det verksamma ämnet diflubensuron beträffande metaboliten 4-kloranilin (PCA), som sökanden ansökte om konfidentiell behandling av.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Beslutet av den 15 december 2015 i mål T-725/15 R upphävs.

3)	Beslut om rättegångskostnaderna anstår.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/33

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 6 april 2016 – GABO:mi mot kommissionen

(Mål T-10/16 R)

((Interimistiskt förfarande - Subventioner - Europeiska gemenskapens sjätte och sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2002-2006 och 2007-2013) - Skrivelser om begäran om återbetalning av en del av de erhållna bidragen - Debetnota - Ansökan om uppskov med verkställighet - Upptagande till sakprövning - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte))

(2016/C 191/44)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: GABO:mi Gesellschaft für Ablauforganisation:milliarium mbH & Co. KG (München, Tyskland) (ombud: advokaterna M. Ahlhaus och C. Mayer)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: S. Delaude, S. Lejeune och M. Sickierzyńska)

Saken

Ansökan om uppskov med verkställighet av, dels, två skrivelser från kommissionen av den 2 december 2015 genom vilka sökanden meddelades att kommissionen begärde återbetalning av en del av de bidrag som sökanden erhållit inom ramen för Europeiska gemenskapens sjätte och sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2002-2006 och 2007-2013) och, dels, en debetnota från kommissionen genom vilken sökanden blev ålagd att betala ett belopp på 1 770 417,29 euro senast den 15 januari 2016.

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Beslutet av den 18 januari 2016 i mål T-10/16 R upphävs.

3)	Frågan om rättegångskostnader anstår.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/33

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 13 april 2016 – Cyprus Turkish Chamber of Industry m.fl mot kommissionen

(Mål T-41/16 R)

((Interimistiskt förfarande - Förfarande för registrering av en skyddad ursprungsbeteckning - Halloumi eller Hellim - Avslag på en invändning - Ansökan om uppskov med verkställighet - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte))

(2016/C 191/45)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Cyprus Turkish Chamber of Industry (Nicosia, Cypern), Animal Breeders Association (Nicosia), Milk and Oil Products Production and Marketing Cooperative Ltd (Nicosia), Süt Ürünleri İmalatçulari Birliği Milk Processors Association (Nicosia), och Fatma Garanti (Güzelyurt, Cypern) (ombud: B. O’Connor, solicitor, advokaterna S. Gubel och E. Bertolotto)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: X. Lewis, J. Guillem Carrau och P. Aalto)

Saken

Ansökan med stöd av artiklarna 278 och 279 FEUF om interimistiska åtgärder i samband med förfarandet för registrering av osten med namnet halloumi/hellim som skyddad ursprungsbeteckning enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel (EUT L 343, 2012, s. 1).

Avgörande

1)	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2)	Beslut om rättegångskostnader meddelas senare.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/34

Överklagande ingett den 30 december 2015 – Bittorrent Marketing mot EUIPO – BitTorrent (bittorrent)

(Mål T-771/15)

(2016/C 191/46)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Bittorrent Marketing GmbH (Neu-Isenburg, Tyskland) (ombud: advokaten C. Hoppe)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet

Motpart vid överklagandenämnden: BitTorrent, Inc. (San Francisco, Kalifornien, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”bittorrent” – EU-varumärke nr 3 216 439

Förfarande vid harmoniseringskontoret: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid EUIPO den 31 augusti 2015 i ärende R 2275/2013-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet och avslå ansökan om upphävande från motparten vid överklagandenämnden, och

—	förplikta EUIPO och motparten vid överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 76.1 första meningen och 76.2 i förordning nr 207/2009.

—	Åsidosättande av artikel 51.1 a i förordning nr 207/2009.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/35

Överklagande ingett den 21 mars 2016 – Isdin mot EUIPO – Spirig Pharma (ERYFOTONA ACTINICA)

(Mål T-117/16)

(2016/C 191/47)

Överklagandet är avfattat på engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: Isdin, SA (Barcelona, Spanien) (ombud: advokaterna G. Macías Bonilla, P. López Ronda, G. Marín Raigal och E. Armero)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Spirig Pharma AG (Egerkingen, Schweiz)

Uppgifter om förfarandet vid harmoniseringskontoret

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”ERYFOTONA ACTINICA” – Registreringsansökan nr 11 853 116

Förfarande vid EUIPO: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av fjärde överklagandenämnden vid EUIPO den 20 januari 2016 i ärende R 1387/2015-4

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta harmoniseringskontoret, och i förekommande fall, motparten vid överklagandenämnden att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna som hänför sig till förfarandet vid invändningsenheten och överklagandenämnden vid EUIPO.

Grund(er)

—

Överklagandenämndens beslut att inte vilandeförklara ärendet utgör en uppenbart oriktig bedömning, maktmissbruk och åsidosättande av regel 20.7, jämförd med regel 50.1 i förordning nr 2868/95, regel 52.1 i förordning nr 2868/95, artiklarna 75, 76.1 och 99.1 i förordning nr 207/2009, samt en kränkning av principerna om likhet inför lagen, proportionalitet, rättssäkerhet och god förvaltning.

—	I andra hand, åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/36

Talan väckt den 22 mars 2016 – Belgien mot kommissionen

(Mål T-131/16)

(2016/C 191/48)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Konungariket Belgien (ombud: C. Pochet och J. Halleux, biträdda av advokaterna M. Segura Catalán och M. Clayton)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska:

—	ta upp yrkandena om ogiltigförklaring till sakprövning och bifalla dem,

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 11 januari 2016 om den statliga stödordning för skattelättnader vid överskjutande vinst SA.37667 (2015/C) (ex 2015/NN) som Konungariket Belgien har genomfört, eftersom beslutet inte på ett vederbörligt sätt identifierar stödåtgärden, kvalificerar systemet för beskattning av överskjutande vinst som en stödordning, samt bedömer att detta utgör statligt stöd som är oförenligt med artikel 107 FEUF,

—

i andra hand, ogiltigförklara artikel 1 och 2 i det angripna beslutet i den mån dessa artiklar, i strid med allmänna unionsrättsliga principer, anger att systemet för beskattning av överskjutande vinst är oförenligt med den inre marknaden och förelägger de företagskoncerner som stödmottagarna tillhör att återbetala det påstådda stödet, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder.

1.	Första grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 2.6 FEUF samt artiklarna 5.1 och 5.2 FEU genom att utnyttja reglerna om statligt stöd för att ensidigt definiera den belgiska statens beskattningsrätt.

Andra grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och en uppenbart oriktig bedömning när den identifierade den påstådda statliga stödåtgärden och kvalificerade den som en stödordning som inte kräver några ytterligare genomförandeåtgärder i den mening som avses i artikel 1 d i förordning nr 2015/1589 och artikel 107 FEUF.

Tredje grunden: Kommissionen åsidosatte artikel 107 FEUF när den fann att systemet för beskattning av överskjutande vinst utgjorde en statlig stödåtgärd. Kommissionen förebringade inte någon bevisning om de statliga medel som avsatts, bevisade inte att en ekonomisk fördel uppkommit och gjorde en felaktig bedömning av huruvida åtgärden var selektiv och medförde en snedvridning av konkurrensen.

4.	Fjärde grunden: Kommissionen gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att identifiera inte enbart belgiska enheter som är skattskyldiga i Belgien, utan även de multinationella företagskoncerner som enheterna tillhör, som mottagare av det påstådda stödet.

Femte grunden, åberopad i andra hand: Kommissionen åsidosatte legalitetsprincipen och artikel 16.1 i Rådets förordning (EU) nr 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (1) eftersom återkrav kan ställas mot de multinationella företagskoncerner som de belgiska enheter till vilka beslutet riktar sig tillhör.

(1) Rådets förordning (EU) nr 2015/1589 av den 13 juli 2015 om genomförandebestämmelser för artikel 108 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUT 2015 L 248, s. 9).

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/37

Överklagande ingett den 23 mars 2016 – PayPal mot EUIPO – Hub Culture (VENMO)

(Mål T-132/16)

(2016/C 191/49)

Överklagandet är avfattat på engelska

Rättegångsdeltagare

Klagande: PayPal, Inc. (San Jose, Kalifornien, Förenta staterna) (ombud: A. Renck, advokat och I. Junkar, solicitor)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Hub Culture Ltd (Hamilton, Bermuda)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”VENMO” – EU-varumärke nr 9 509 357

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av EUIPO:s femte överklagandenämnd den 12 januari 2016 i ärende R 2974/2014-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska:

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta EUIPO, och motparten vid överklagandenämnden för det fall den väljer att intervenera i detta förfarande, att bära rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 52.1 b i förordning nr 207/2009.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/37

Talan väckt den 5 april 2016 – Le Pen mot parlamentet

(Mål T-140/16)

(2016/C 191/50)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Jean-Marie Le Pen (La Trinité-sur-Mer, Frankrike) (ombud: advokaterna M. Ceccaldi och J.-P. Le Moigne)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av Europaparlamentets generalsekreterare den 29 januari 2016, delgivet genom skrivelse nr D 302191 av den 5 februari 2016, antaget med stöd av artikel 68 i beslut 2009/C 159/01 av Europaparlamentets presidium av den 19 maj och 9 juli 2008 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets ledamotsstadga, i ändrad lydelse, genom vilket det fastställdes en fordran mot sökanden på 320 026,23 euro på grund av felaktigt utbetalda belopp för assistentstöd till ledamot och angavs skäl för återbetalning,

—

ogiltigförklara debetnota nr 2016-195 av den 4 februari 2016 genom vilken sökanden informerades om att det fanns en fordran mot honom till följd av generalsekreterarens beslut av den 29 januari 2016, om återkrav av felaktigt utbetalda belopp för assistentstöd till ledamot, och tillämpning av artikel 68 i tillämpningsföreskrifterna för ledamotsstadgan och artiklarna 78, 79 och 80 i budgetförordningen,

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta rättegångskostnaderna,

—	förplikta Europaparlamentet att betala 50 000,00 euro till Jean-Marie le Pen som betalning för utgifter som är ersättningsgilla.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: Fel som påverkar en rättsakts lagenlighet i formellt hänseende. Denna grund består av två delar.

—	Första delen: Behörighet att besluta i finansiella frågor som rör de politiska partierna och således ledamöterna tillkommer Europaparlamentets presidium och inte generalsekreteraren.

—

Andra delen: Europaparlamentets presidium kan inte ändra arten och omfattningen av sin behörighet. Generalsekreteraren har inget fast bemyndigande från ordföranden för Parlamentets presidium som ger generalsekreteraren behörighet att anta eller delge de rättsakter som angripits, som rör finansiella frågor i samband med en ledamot.

Andra grunden: Fel som påverkar ett besluts lagenlighet i materiellt hänseende. Denna grund består av fyra delar.

—	Första delen: De angripna rättsakterna grundar sig på en uppenbart oriktig bedömning.

—	Andra delen: Parlamentets presidium har inte lagt fram någon bevisning som motiverar de angripna rättsakterna.

—	Tredje delen: De angripna rättakterna grundas på maktmissbruk och åsidosättande av handläggningsregler.

—	Fjärde delen: De angripna rättsakterna har en diskriminerande karaktär.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/39

Talan väckt den 4 april 2016 – Europeiska kommissionen mot IEM

(Mål T-141/16)

(2016/C 191/51)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: S. Lejeune)

Svarande: IEM – Erga – Erevnes – Meletes Perivallontos kai Chorotaxias AE (Aten, Grekland)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

förplikta svaranden att betala ett belopp på 105 416,47 euro jämte dröjsmålsränta med den räntesats som tillämpades av Europeiska centralbanken för dess huvudsakliga återfinansieringstransaktioner den 1 juli 2010 (2,0 %) plus en procentenhet (1,0 %), det vill säga totalt tre procents ränta (3 %), beräknat från den 6 juli 2010 till dess full betalning sker, med avdrag av ett belopp på EUR 30 208 (vilket betalats i form av kompensation den 4 september 2010), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen har väckt förevarande talan med stöd av artikel 272 FEUF och yrkar att tribunalen ska förplikta svaranden att betala ett belopp på 75 208,47 euro jämte ränta med anledning av avtalet FAIR-CT98-9544 för ett projekt med rubriken ”Utveckling av en ny metod för att rengöra och skala frukt”.

Till stöd för sin talan åberopar kommissionen som huvudgrund att svaranden har åsidosatt sina förpliktelser enligt det aktuella avtalet. Kommissionen gör i synnerhet gällande att det belopp som betalades ut till svaranden enligt avtalet inte användes för att utföra något arbete som hade samband med avtalet och att svaranden inte har lagt fram någon relevant skriftlig bevisning. I andra hand åberopar kommissionen att svaranden har gjort en obehörig vinst i den mening som avses i artiklarna 904 och 908 i civillagen.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/39

Överklagande ingett den 4 april 2016 – Intesa Sanpaolo mot EUIPO – Intesia Group Holding (INTESA)

(Mål T-143/16)

(2016/C 191/52)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Intesa Sanpaolo SpA (Turin, Italien) (ombud: advokaterna P. Pozzi och G. Ghisletti, advokater)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Intesia Group Holding GmbH (Böblingen, Tyskland)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: EU-ordmärket ”INTESA” – EU-varumärke nr 3 105 277

Förfarande vid EUIPO: Ogiltighetsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid EUIPO den 21 januari 2016 i ärende R 632/2015-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet, och

—	förplikta de övriga parterna att ersätta rättegångskostnaderna för nu aktuellt förfarande och kostnaderna för ansökan om upphävande vid EUIPO och överklagandeförfarandet.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 51.1 a och 51.2 i förordning nr 207/2009.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/40

Överklagande ingett den 4 april 2016 – Mundipharma mot EUIPO- Multipharma (MULTIPHARMA)

(Mål T-144/16)

(2016/C 191/53)

Överklagandet är avfattat på tyska

Parter

Klagande: Mundipharma AG (Basel, Schweiz) (ombud: advokaten F. Nielsen)

Motpart: Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO)

Motpart vid överklagandenämnden: Multipharma SA (Luxemburg, Luxemburg)

Uppgifter om förfarandet vid EUIPO

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Unionsordmärket ”MULTIPHARMA” – Registreringsansökan nr 9 537 887

Förfarande vid immaterialrättsmyndigheten: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av första överklagandenämnden vid immaterialrättsmyndigheten den 22 januari 2016 i ärende R 2950/2014-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	upphäva det överklagade beslutet, och

—	förplikta immaterialrättsmyndigheten att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna vid överklagandenämnden.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/41

Talan väckt den 4 april 2016 – Vereniging tot Behoud van Natuurmonumenten in Nederland mot kommissionen

(Mål T-146/16)

(2016/C 191/54)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Vereniging tot Behoud van Natuurmonumenten in Nederland (‘s-Graveland, Nederländerna), Stichting Het Groninger Landschap (Haren, Nederländerna), It Fryske Gea (Opsterland, Nederländerna), Stichting Het Drentse Landschap (Assen, Nederländerna), Stichting Het Overijssels Landschap (Dalfsen, Nederländerna), Stichting Het Geldersch Landschap (Arnhem, Nederländerna), Stichting Flevo-Landschap (Lelystad, Nederländerna), Stichting Het Utrechts Landschap (De Bilt, Nederländerna), Stichting Landschap Noord-Holland (Heiloo, Nederländerna), Stichting Het Zuid-Hollands Landschap (Rotterdam, Nederländerna), Stichting Het Zeeuwse Landschap (Heinkenszand, Nederländerna), Stichting Het Noordbrabants Landschap (‘s-Hertogenbosch, Nederländerna), Stichting Het Limburgs Landschap (Maastricht, Nederländerna) (ombud: advokaterna P. Kuypers och M. de Wit)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut av den 2 september 2015 om statligt stöld SA.27301 (2015/NN) – Nederländerna, ärende C(2015)5929 final, och

—	förplikta svaranden att ersätta röättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 107.1 FEUF

—	Naturskydd är i Nederländerna en tjänst av allmänt intresse i den mening som avses i artikel 26 i protokoll nr 26 om tjänster av allmänt intresse (EUT C 326, 2012, s. 308) och avser därmed inte ekonomisk verksamhet.

—

Sökandena har felaktigt kvalificerats som företag i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. Sökandena är organisationer som underhåller markarealer utan vinstsyfte och som har bildats för ett (icke-ekonomiskt) allmänt syfte. Sökandena har i andra hand gjort gällande att de inte är företag när de med tillämpning av systemet med bidrag till vissa naturskyddsorganisationer, som underhåller markarealer, med hjälp av stödet köper mark för naturskyddsändamål.

—	Stödet medför inte, mot bakgrund av de villkoren för dess tillämpning, en ekonomisk fördel i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF.

—	Stödet medför inte någon snedvridning av konkurrensen.

—	Stödet påverkar inte handeln mellan medlemsstaterna.

2.	Andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/42

Talan väckt den 8 april 2016 – Italien mot kommissionen

(Mål T-147/16)

(2016/C 191/55)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: S. Fiorentino, avvocato dello Stato, samt G. Palmieri)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut K(2016) 366 slutlig av den 28 januari 2016, delgivet den 29 januari 2016, varigenom kommissionen för verkställighet av domstolens dom av den 17 november 2011 i mål C-496/09 ålade Republiken Italien att betala 5 382 000 euro respektive 2 106 000 euro som påföljd för dröjsmål avseende tredje respektive fjärde halvåret efter det att domen meddelades, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en grund, avseende åsidosättande av artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999, felaktig tillämpning av artikel 11 i kommissionens förordning (EG) nr 794/2004 av den 21 april 2004 samt åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

—

Sökanden gör gällande att det angripna beslutet innebär att ränta på ränta måste tas ut i enlighet med artikel 11 i förordning nr 794/2004 på de belopp som återkrävs av företag som oriktigt utbetalt statligt stöd. Den italienska regeringen kritiserar detta på den grunden att denna metod att beräkna böterna, även sett mot bakgrund av domstolens praxis, inte är tillämplig på beslut om återkrav som fattades innan förordning nr 794/2004 trädde i kraft och än mindre på beslut som föregår offentliggörandet av meddelandet av år 2003 från kommissionen om de räntesatser som är tillämpliga vid återbetalning av stöd som olagligt beviljats. Det finns inte fog för att påstå, som kommissionen gjort i det angripna beslutet, att det finns en överenskommelse av motsatt innebörd mellan kommissionen och de italienska myndigheterna.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/42

Överklagande ingett den 11 april 2016 av Adrian Barnett och Sven-Ole Mogensen av den dom som personaldomstolen meddelade den 5 februari 2016 i mål F-56/15 mot Barnett och Mogensen/kommissionen

(Mål T-148/16)

(2016/C 191/56)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Adrian Barnett (Roskilde, Danmark), Sven-Ole Mogensen (Hellerup, Danmark) (ombud: advokaterna S. Orlandi och T. Martin)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Klagandena yrkar att tribunalen ska

—	upphäva personaldomstolens dom i mål F-56/15, Barnett och Mogensen/kommissionen,

—	på grundval av nya bestämmelser ogiltigförklara innehållet i de pensionsbesked för juni 2014 där korrigeringskoefficienten för klagandenas pension sänkts från den 1 januari 2014, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klagandena två grunder.

Första grunden: Felaktig rättstillämpning, genom att personaldomstolen tolkat klara och exakta bestämmelser i tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen mot bakgrund av lagstiftarens påstådda ”faktiska avsikter” vad gäller frysningen av uppdateringsmekanismen för pensioner och löner åren 2013 och 2014. Personaldomstolen tolkade därmed artikel 65.4 i tjänsteföreskrifterna och tillämpningsbestämmelserna i bilaga XI till tjänsteföreskrifterna på ett sätt som stred mot lagens bokstav.

Andra grunden: Felaktig rättstillämpning, eftersom personaldomstolen inte beaktat att villkoren enligt tjänsteföreskrifterna för den omtvistade mellanliggande uppdateringen enligt bilaga XI till tjänsteföreskrifterna inte var uppfyllda och kommissionen, gjorde sig skyldig till maktmissbruk genom denna uppdatering. Efter att i den överklagade domen ha konstaterat att den tidigare korrigeringskoefficienten hade beräknats felaktigt i rådets förordning (EU) nr 1416/2013 av den 17 december 2013 om anpassning av korrigeringskoefficienterna för lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda vid Europeiska unionen med verkan från och med den 1 juli 2013, gjorde personaldomstolen en felaktig rättstillämpning när den fann att likabehandlingsprincipen medgav att tillsättningsmyndigheten genomförde den omtvistade mellanliggande uppdateringen utan att ta hänsyn till teorin om återkallande av rättsstridiga administrativa rättsakter som ger upphov till rättigheter eller liknande fördelar.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/43

Överklagande ingett den 14 april 2016 av Ingrid Fedtke av det beslut som personaldomstolen meddelade den 5 februari 2016 i mål F-107/15, Fedtke mot EESK

(Mål T-157/16 P)

(2016/C 191/57)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Ingrid Fedtke (Wezembeek-Oppem, Belgien) (ombud: advokaten M.-A. Lucas)

Övrig part i målet: Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av personaldomstolen (andra avdelningen) den 5 februari 2016 i mål F-107/15,

—	återförvisa målet till personaldomstolen för avgörande i sak,

—	besluta om rättegångskostnaderna enligt gällande regler.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden fyra grunder.

Första grunden: Det angripna beslutet grundar sig på en felaktig rättstillämpning och/eller är inte tillräckligt motiverat. Personaldomstolen fann nämligen, i punkterna 19–21 och 25 i beslutet, att det, såväl vad avser en ansökan om omprövning av ett beslut som inte bestritts inom tidsfristen som vad avser en ansökan som indirekt ifrågasätter ett sådant beslut, för att en omständighet som åberopas till stöd för en ansökan ska anses vara ny, krävs att varken sökanden eller administrationen hade eller hade kunnat ha kännedom om den berörda omständigheten när beslutet, som har vunnit laga kraft, fattades, och tillämpade denna princip i punkterna 27–32 av nämnda beslut, trots att det av rättspraxis framgår att avsaknaden av kännedom om den åberopade omständigheten inte krävs vid en ansökan om omprövning.

Andra grunden: Det angripna beslutet grundar sig på en felaktig rättstillämpning och/eller en missuppfattning av handlingarna i akten och är inte tillräckligt motiverat. Personaldomstolen fann nämligen, i punkt 32 i beslutet, med motiveringen att ingen ny eller väsentlig omständighet motiverade en ansökan om omprövning, att det administrativa förfarandet inte hade genomförts på ett korrekt sätt och att yrkandena mot beslutet av den 30 september 2014 och avslaget av klagomålet av den 22 april 2015 inte kunde tas upp till prövning, trots att dessa besluts rent bekräftande karaktär tyder dels på att de inte föregåtts av en omprövning, dels på att de inte omfattade någon ny omständighet och att, såsom klaganden hade gjort gällande, beslutet av den 30 september 2014 innehöll en ny omständighet i förhållande till beslutet av den 7 april 2014, liksom beslutet av den 22 april 2015 i förhållande till beslutet av den 30 september 2014.

Tredje grunden: Det angripna beslutet grundar sig på en felaktig rättstillämpning och/eller en missuppfattning av handlingarna i akten och det besvarar inte klagandens argumentation. Personaldomstolen påpekade nämligen, i punkt 26 i nämnda beslut, att det, för att en omständighet som åberopats till stöd för ansökan om omprövning ska anses vara ny, krävs att parterna inte hade eller hade kunnat ha kännedom om den och fann att klaganden inte hade angett några nya och väsentliga omständigheter i sin ansökan som kunde motivera en omprövning utan i stället, med hänvisning till en skrivelse av sin enhetschef, åberopat en ändring av tjänsteföreskrifterna, trots att avsaknaden om kännedom om den åberopade omständigheten inte krävdes i detta fall, trots att klaganden, såsom denne åberopat, i sin ansökan om omprövning hade angett att hon utvidgade sin rättsliga grund och – med hänvisning till den skrivelse som lämnats av hennes enhetschef – trots att administrationen inte hade tagit tillräcklig hänsyn till reglerna i de nya tjänsteföreskrifterna, vilket utgjorde nya och väsentliga omständigheter.

Åsidosättande av bevisreglerna och av objektivitetsprincipen. Personaldomstolen fann nämligen, i punkt 28 i det angripna beslutet, att sökanden inte hade lämnat några uppgifter om vilket datum administrationen hade fått eller hade kunnat få kännedom om när i framtiden hennes kollega skulle gå på mammaledighet och föräldraledighet och, i punkt 29 i nämnda beslut, att det inte kunde uteslutas att så hade varit fallet den 7 april 2014 med hänsyn till den tid som föreskrivs i tjänsteföreskrifterna för denna ledighet, att det är förutsebart långt i förväg när en födsel ska äga rum och att det är brukligt att så snart som möjligt informera på sitt tjänsteställe om en så lång frånvaro. Personaldomstolen drog sedan, i punkterna 30 och 32 i beslutet, slutsatsen att klagaden inte hade visat att varken hon eller administrationen den 7 april 2014 hade eller hade kunnat ha kännedom om hennes kollegas framtida frånvaro, att hennes ansökan om omprövning inte var motiverad av en ny eller väsentlig omständighet och att hennes yrkanden inte kunde tas upp till prövning, trots att det är omöjligt att bevisa en negativ omständighet som beror av en tredje person, trots att det ankom på EESK att ange vilket datum ansökan om ledighet gjordes, och trots att tribunalen inte kan grunda sig på flera på varandra följande antaganden eller på endast en förmodan för att kasta om bevisbördan och motivera sina yrkanden.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/44

Överklagande ingett den 14 april 2016 av Inge Barnett, Suzanne Ditlevsen, Annie Madsen av den dom som personaldomstolen meddelade den 5 februari 2016 i mål F-66/15, Barnett m.fl. mot EESK

(Mål T-158/16 P)

(2016/C 191/58)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Inge Barnett (Roskilde, Danmark), Suzanne Ditlevsen (Köpenhamn, Danmark), Annie Madsen (Frederiksberg, Danmark) (ombud: advokaterna S. Orlandi och T. Martin)

Övrig part i målet: Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

Yrkanden

Klagandena yrkar att tribunalen ska

—	upphäva personaldomstolens dom i mål F-66/15, Barnett m.fl./EESK,

—	på grundval av nya bestämmelser ogiltigförklara innehållet i de pensionsbesked för juni 2014 där korrigeringskoefficienten för klagandenas pension sänkts från den 1 januari 2014, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klagandena två grunder, vilka väsentligen är identiska eller likartade dem som åberopas i mål T-148/16 P, Barnett och Mogensen/kommissionen.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/47

Personaldomstolens dom (andra avdelningen) av den 11 april 2016 – Rouffaud mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål F-59/13 RENV) (1)

((Personalmål - Återförvisning till personaldomstolen efter upphävande - Europeiska utrikestjänstens personal - Kontraktsanställd - Kontraktsanställd för övriga uppgifter - Omklassificering av ett avtal om anställning som kontraktsanställd för övriga uppgifter till ett avtal om anställning som kontraktsanställd på obestämd tid - Vägran))

(2016/C 191/67)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Thierry Rouffaud (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna J.-N. Louis och N. de Montigny)

Svarande: Europeiska utrikestjänsten (ombud: S. Marquardt och M. Silva)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av beslutet att avslå sökandens begäran att hans succesiva tidsbegränsade kontrakt ska omkvalificeras till tidsobegränsade kontrakt och att hans tjänstgöringsperioder som tillfälligt kontraktsanställd betraktas som tjänstgöringsperioder som tillfälligt anställd.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader i målen F-59/13 och F-59/13 RENV.

3)	Europeiska utrikestjänsten ska bära sina rättegångskostnader i målet T-457/14 P och ersätta Thierry Rouffauds rättegångskostnader i målet T-457/14 P.

(1) EUT C 233, 10.8.2013, s. 14 (det ursprungliga målet F-59/13).

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/47

Personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 11 april 2016 – FN, FP och FQ mot Cepol

(Mål F-41/15 DISS II) (1)

((Personalmål - Cepols personal - Tillfälligt anställda - Kontraktsanställda - Anställningsorten är densamma som Cepols säte - Omlokalisering av Cepol till Budapest (Ungern) - Motsvarande ändring av de anställdas anställningsort - Avtalsmässiga följder - Krav på de anställdas samtycke - Korrigeringskoefficient som är tillämplig på den nya anställningsorten - Berättigade förväntningar - Principen om god förvaltning))

(2016/C 191/68)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: FN, FP och FQ (ombud: advokaterna L. Levi och A. Blot)

Svarande: Europeiska polisakademin (ombud: F. Bánfi, R.Woldhuis och advokaten B. Wägenbaur)

Saken

Yrkande dels om ogiltigförklaring av besluten av Europeiska polisakademin (Cepol) som fått till följd antingen att sökandena säger upp sig från sin anställning vid akademin eller att de flyttar från London till Budapest och därvid lider ekonomiska förluster, dels om ersättning för den ideella och ekonomiska skada de anser sig ha lidit.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	FN, FP och FQ ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska polisakademin.

(1) EUT C 178, 1.6.2015, s. 28.)

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/48

Personaldomstolens dom (andra avdelningen) av den 11 april 2016 – FU mot kommissionen

(Mål F-49/15) (1)

((Personalmål - Disciplinärt förfarande - Disciplinnämnd - Tillfälligt anställd vid revisionsrätten som utnämnts till provanställd tjänsteman vid kommissionen - Förflyttning till en annan anställningsort - Förflyttning till en annan anställningsort har inte anmälts till revisionsrätten - Samtida ansökningar om flyttningsbidrag till hemlandet och om bosättningsbidrag i Bryssel - Ansökning om ersättning för kostnader för flytt från Luxemburg till hemlandet - Utredning av Olaf - Disciplinåtgärd - Placering i en lägre tjänstegrupp, med bibehållen lönegrad - Artikel 25 i bilaga IX till tjänsteföreskrifterna - Uppenbart oriktig bedömning - Den kontradiktoriska principen har inte iakttagits - Ny omständighet - Skyldighet att på nytt ta upp det disciplinära förfarandet - Disciplinåtgärdens proportionalitet - Processuell frist))

(2016/C 191/69)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: FU (ombud: advokaten S. Pappas)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis J. Currall och C. Ehrbar, därefter C. Ehrbar och F. Simonetti)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av beslutet att gentemot sökanden vidta en disciplinåtgärd i form av placering i lönegraden AST5 trots att sökanden tillsats i lönegraden AD5, för att ha lämnat påstått osanna uppgifter i syfte att erhålla flyttbidrag och ersättning för flyttkostnader.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	FU ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

(1) EUT C 190, 8.6.2015, s. 36.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/49

Personaldomstolens dom (andra avdelningen) av den 11 april 2016 – Zink mot kommissionen

(Mål F-77/15) (1)

((Personalmål - Tjänstemän - Utlandstillägg - Administrativt fel som lett till att utlandstillägg inte betalats ut under flera år - Rättsakt som går någon emot - Lönebesked återspeglar inte beslut - Artikel 82 i rättegångsreglerna - Rättegångshinder som inte kan avhjälpas - Det administrativa förfarandet har handlagts på ett felaktigt sätt - Begäran i den mening som avses i artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna - Skälig tid))

(2016/C 191/70)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Richard Zink (Bamako, Mali) (ombud: advokaterna J.-N. Louis och N. de Montigny)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: T. S. Bohr och F. Simonetti)

Saken

Ogiltigförklaring av beslutet att begränsa retroaktiv utbetalning av utlandstillägg till en femårsperiod, från och med den dag då den uteblivna utbetalningen upptäcktes och den dag då svaranden förpliktades att betala dröjsmålsränta.

Domslut

1)	Talan ogillas.

2)	Richard Zink ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som uppkommit för Europeiska kommissionen.

(1) EUT C 245, 27.7.2015, s. 51.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/49

Personaldomstolens (andra avdelningen) dom av den 11 april 2016 – Wolff mot Europeiska utrikestjänsten

(Mål F-94/15) (1)

((Personalmål - Personal vid EEAS - Personalkommitté - Val av ledamöter till personalkommittén - Giltighet - Artikel 1femte stycket bilaga II till tjänsteföreskrifterna - Valbestämmelser för EEAS - Första valomgång - Beslutsmässighet föreligger inte - Förlängning av tiden för att rösta - Ytterligare förlängning av tiden för att rösta - En andra valomgång har inte genomförts - Rättsstridigt))

(2016/C 191/71)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Oren Wolff (Etterbeek, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi och T. Martin)

Svarande: Europeiska utriketjänsten (ombud: inledningsvis M. Silva och S. Marquardt, därefter G.-J. van Hegelsom, S. Marquardt och E. Chaboureau, slutligen G.-J. van Hegelsom, S. Marquardt, E. Chaboureau samt advokaterna M. Troncoso Ferrer, F.-M. Hislaire och S. Moya Izquierdo)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av beslut med avslag på sökandens invändning mot valresultatet till EEAS:s personalkommitté.

Domslut

1)	Europeiska utrikestjänstens beslut av den 23 april 2015 med avslag på Oren Wolffs ansökan om ogiltigförklaring av resultatet vid valet av ledamöter till utrikestjänstens personalkommittéogiltigförklaras.

2)	Europeiska utrikestjänsten ska bära sina rättegångskostander och ersätta Oren Wolff:s rättegångskostnader.

(1) EUT C 294, 7.9.2015.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/50

Personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 12 april 2016 – CP mot parlamentet

(Mål F-98/15) (1)

((Personalmål - Tjänstemän - Enhetschef - Provanställning - Tjänsteställningen som enhetschef har inte fastställts - Verkställighet av en dom om ogiltigförklaring - Förlorad möjlighet))

(2016/C 191/72)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: CP (ombud: L. Levi och advokat A. Tymen)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: V. Montebello-Demogeot och O. Caisou-Rousseau)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av beslutet av den 18 juli 2014 – genom vilket sökandens tjänsteställning som enhetschef fastställdes till följd av personaldomstolens dom av den 26 mars 2014 i mål F-8/13, CP mot Europaparlamentet – på grund av att det däri inte fastställdes att ställningen som enhetschef tillerkändes retroaktivt och att den höjning av grundlönen som var hänförlig till sökandens tjänst (managementersättning) inte beviljades retroaktivt, samt om skadestånd för den ekonomiska och ideella skada som påstås ha lidits.

Domslut

Europaparlamentet förpliktas att till CP utge ett belopp om 3 219,55 euro jämte dröjsmålsränta beräknad enligt Europeiska centralbankens räntesats för huvudsakliga refinansieringstransaktioner tillämplig under den berörda perioden, ökad med två procentenheter, från och med den 1 juli 2011 till det att full betalning sker.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 294, 7.9.2015.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/51

Personaldomstolens beslut (tredje avdelningen) av den 12 april 2016 – Beiner mot kommissionen

(Mål F-135/15) (1)

((Personalmål - Uttagningsprov - Villkor för deltagande - Arbetslivserfarenhet - Uttagningskommitténs beslut att inte låta sökanden delta i uttagningsprovet - Uppenbart oriktig bedömning))

(2016/C 191/73)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Laurent Beiner (Knutange, Frankrike) (ombud: advokat B. Sahki)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Gattinara och F. Simonetti)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av det beslut uttagningskommittén för det allmänna uttagningsprovet EPSO/AST/130/14 antog varigenom sökandens ansökan om att få delta i uttagningsprovet avslogs på den grunden att sökanden inte befanns ha uppnått den krävda utbildningsnivån och inte heller en för arbetsuppgifterna relevant erforderlig yrkeserfarenhet på minst sex år.

Avgörande

1)	Talan ogillas, eftersom det är uppenbart att den delvis inte kan tas upp till prövning och delvis är ogrundad.

2)	Laurent Beiner ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som Europeiska kommissionen har haft.

(1) EUT C 7, 11/1/2016, s. 37.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/51

Talan väckt den 17 februari 2016 – ZZ mot Europeiska ombudsmannen

(Mål F-10/16)

(2016/C 191/74)

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: ZZ (ombud: advokaten Vasileios A. Christianos)

Svarande: Europeiska ombudsmannen

Saken och beskrivning av tvisten

Yrkande om ogiltigförklaring av Europeiska ombudsmannens beslut att inte tillsätta sökanden på tjänsten som generalsekreterare vid ombudsmannens kontor och om att svaranden ska förpliktas att ersätta den ekonomiska och ideella skada som sökanden anser sig ha lidit.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara Europeiska ombudsmannens beslut av den 9 november 2015 om avslag på sökandens administrativa klagomål,

—	ogiltigförklara dels beslutet av den 10 april 2015 att inte kalla sökanden till en intervju, dels beslutet av den 16 juli 2015 att tillsätta B.G. på tjänsten som generalsekreterare vid Europeiska ombudsmannens kontor,

—	förplikta Europeiska ombudsmannen att till sökanden betala ett belopp på 112 472,64 euro som ersättning för den ekonomiska skada denne lidit,

—	förplikta Europeiska ombudsmannen att till sökanden betala ett belopp på trettio tusen (30 000) euro för den ideella skada denne lidit, och

—	förplikta Europeiska ombudsmannen att ersätta rättegångskostnaderna.

30.5.2016

Europeiska unionens officiella tidning

C 191/53

Talan väckt den 23 mars 2016 – ZZ mot kommissionen

(Mål F-17/16)

(2016/C 191/77)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: ZZ (ombud: H. Tettenborn, Rechtsanwalt)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av Europeiska rekryteringsbyråns (EPSO) beslut att inte beakta en sent ingiven begäran om omprövning av beslutet att inte bevilja sökanden tillträde till nästa fas i uttagningsprov EPSO/AST-SC/03/15 – 3 , samt ogiltigförklaring av det implicita beslutet att inte bifalla denna begäran.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—

ogiltigförklara Europeiska rekryteringsbyråns (EPSO) beslut av den 17 augusti 2015, som tillställdes sökanden genom ett epostmeddelande, att inte beakta sökandens begäran av den 13 augusti 2015 om omprövning av uttagningskommitténs beslut i uttagningsprov EPSO/AST SC/03/15-3 att inte bevilja henne tillträde till nästa fas i detta prov,

—	ogiltigförklara det implicita beslutet av uttagningskommittén i uttagningsprov EPSO/AST SC/03/15-3 att inte bifalla sökandens begäran av den 13 augusti 2015 om omprövning av uttagningskommitténs beslut att inte bevilja henne tillträde till uttagningsprovets nästa fas,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 191

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	59 årgången 30 maj 2016

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2016/C 191/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning	1