30.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/1

30.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/2

—

med beaktande av artiklarna 174 och 176 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, vilka fastställer målet om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och anger de finansiella strukturinstrument som ska användas för att uppnå detta, och föreskriver att Europeiska regionala utvecklingsfondens syfte är att bistå med att avhjälpa de största regionala obalanserna i unionen,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om sammanhållningspolitikens bidrag till att uppnå Lissabon- och EU 2020-målen (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 14 december 2010 om att uppnå verklig territoriell, social och ekonomisk sammanhållning inom EU – en nödvändig förutsättning för global konkurrenskraft? (2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2010 om slutsatserna i den femte rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: sammanhållningspolitikens framtid (COM(2010)0642),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 november 2010En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen – EU:s bidrag till full sysselsättning (COM(2010)0682),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2010Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning (COM(2010)0758),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 januari 2011Ett resurseffektivt Europa – flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin (COM(2011)0021),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2011 om lägesrapport om och framtida synergier för ökad effektivitet mellan Europeiska regionala utvecklingsfonden och andra strukturfonder (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011Bortom BNP – Att mäta framsteg i en föränderlig värld  (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011Investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla  (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om kommissionens femte sammanhållningsrapport och strategin för sammanhållningspolitiken efter 2013 (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om utnyttjandet av struktur- och sammanhållningsfonderna: lärdomar för EU:s framtida sammanhållningspolitik (7),

—

med beaktande av förslaget av den 6 oktober 2011 till Europaparlamentets och rådet förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden som omfattas av den gemensamma strategiska ramen, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1083/2006 (COM(2011)0615),

—

med beaktande av förslaget av den 6 oktober 2011 till Europaparlamentets och rådet förordning om särskilda bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden och målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006 (COM(2011)0614),

—

med beaktande av förslaget av den 6 oktober 2011 till Europaparlamentets och rådet förordning om Europeiska socialfonden och om upphävande av förordning (EG) nr 1081/2006 (COM(2011)0607),

—

med beaktande av förslaget av den 6 oktober 2011 till Europaparlamentets och rådet förordning om Europeiska unionens program för social förändring och social innovation (COM(2011)0609),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 november 2011 om den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 juli 2008 om temat Mot en ny kultur för rörlighet i städer (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 24 mars 2009 om den urbana dimensionen av sammanhållningspolitiken under den nya programperioden (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 april 2009 om handlingsplanen för rörlighet i städerna (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2011 om programmet för städer i Europa och dess framtid i sammanhållningspolitiken (12),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 oktober 2005 om den urbana dimensionen och utvidgningen (13),

—

med beaktande av sin resolution av den 26 september 2006 om den temainriktade strategin för stadsmiljön (14),

—

med beaktande av Leipzigstadgan om hållbara städer i Europa, som godkändes i samband med det informella ministermöte om stadsutveckling och territoriell sammanhållning som hölls den 24–25 maj 2007 i Leipzig,

—

med beaktande av Toledoförklaringen för stadsutveckling, som godkändes i samband med det informella ministermöte som hölls den 22 juni 2010 i Toledo,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A7-0406/2012), och av följande skäl:

A.

80 procent av Europas invånare bor i tätorter (en siffra som hela tiden ökar genom den accelererande utflyttningen från landsbygd till städer), i vilka den ekonomiska krisens följder känns av i större utsträckning. Det är också i tätorterna som utmaningen att bekämpa klimatförändringarna, skapa arbetstillfällen samt främja välstånd och livskvalitet är som störst.

B.

Tätorterna måste upprätta handlingsplaner på medellång och lång sikt avseende hållbar ekonomisk, social och territoriell utveckling.

C.

Städerna utgör den ekonomiska motorn och motorn för produktion och sysselsättning, men samtidigt är det i städerna som man påträffar fenomen som okontrollerad stadsutbredning, arbetslöshet och, i mer allmänna termer, social utestängning och segregering samt miljöföroreningar.

D.

Starka stadsområden ger positiva återverkningar på den omgivande landsbygden och kan därför komma att ge spridningseffekter.

E.

Begreppet förort måste omdefinieras för att hejda de nuvarande tendenserna till bostadssegregation, som ger upphov till social polarisering.

F.

De omvandlingsprocesser som pågår i städerna skapar allt större förväntningar och problem, som myndigheter och andra offentliga organ traditionellt arbetar hårt för att tillmötesgå respektive lösa. Således behövs det innovativa och helhetsinriktade mekanismer för ekonomisk, social och territoriell sammanhållning.

G.

De sociodemografiska förändringarna i många städer har lett till att människor flyttar från de äldre stadsdelarna till nya och mer avlägset belägna bostadsområden, till tätorter i utkanten av städer eller helt enkelt till nya städer som ligger i närheten av ett storstadsområde.

H.

Sociala skillnader är en utmaning i många tätorter, och skillnader mellan stadsdelar beror ofta på en olämplig bostadspolitik och på att utbudet av tjänster många gånger är begränsat till mer välbärgade områden.

I.

En revidering av de traditionella tillvägagångssätten skulle kunna fungera som en språngbräda för att inleda olika typer av projekt och experimentverksamhet i städerna som utgår från en ny syn på planeringen av offentliga rum, offentliga behov och medborgarengagemang.

1.

Europaparlamentet betonar att den lokala utvecklingsmodellen utgör en av sammanhållningspolitikens starka punkter eftersom den mobiliserar avgörande faktorer och främjar valet av bästa alternativ närmast medborgarna, gemensamma insatser och de mest följdriktiga, effektiva och ändamålsenliga åtgärderna. Dessutom synliggör den i stor omfattning unionens insatser, bl.a. på områden där EU står inför de svåraste utmaningarna.

2.

Europaparlamentet efterlyser en ny fas i EU:s lagstiftning som ska vara kopplad till en plan för skydd och förnyelse av tätorterna som – i enlighet med subsidiaritetsprincipen – kan tillhandahålla den nödvändiga rättsliga grunden, definiera gemensamma mål på medellång och lång sikt och optimera användningen av sammanhållningspolitikens resurser.

3.

Europaparlamentet efterlyser åtgärder för färdigställande och återställande av befintliga delar av städer, inbegripet marginaliserade stadsdelar, funktionell omvandling av övergivna områden och saneringsområden, stärkande – genom en dynamisk utvecklingsprocess – av attraktionskraften i de områden där människor bor samt återlämnande till samhället av starkt symbolladdade områden av stort historiskt värde som har förlorat sin ursprungliga funktion och som stegvis har förfallit, samtidigt som kulturarvet främjas.

4.

Europaparlamentet begär att kulturella och ekonomiska resurser ska mobiliseras. I samband med detta måste frågan om stadsomvandlingens sociala hållbarhet prioriteras så att resurserna bidrar till solidaritet inom städerna och till social inkludering och integrering av städernas utsatta och marginaliserade grupper, i syfte att till fullo utnyttja utvecklingspotentialen med tanke på att stadsförnyelseprocesser alltid medför en risk för att samhällets svagaste grupper slås ut. Parlamentet understryker därför behovet av att i ett så tidigt skede som möjligt involvera invånarna.

5.

Europaparlamentet understryker städernas nyckelroll för att nå de ekonomiska, sociala och miljömässiga målen i Europa 2020-strategin och betonar att en förutsättning för ett globalt konkurrenskraftigt EU är att sammanhållningspolitiken fullt ut utnyttjar samtliga regioners och tätorters utvecklingspotential.

6.

Europaparlamentet efterlyser ett integrerat tillvägagångssätt som säkerställer samverkan mellan å ena sidan naturen och miljön och andra sidan dels historien och kulturen, dels samhället och handeln. Ett sådant tillvägagångssätt måste garantera infrastrukturutveckling, förbättring av stadsområden och ekonomisk expansion samt främja gemensam användning av olika områden genom integration av bostäder och andra byggnader, fysisk infrastruktur och immateriella nätverk.

7.

Europaparlamentet betonar att det behövs nya former av stadsförnyelsearbete som uppmärksammar människors kollektiva behov av offentliga rum och grönområden samt fritid, kultur och idrott.

8.

Europaparlamentet efterlyser en öppen planeringsprocess som genomförs i partnerskap med föreningar och med allmänheten för att säkerställa den nödvändiga kopplingen mellan den allmänna politiken och specifika områden. I detta sammanhang är det viktigt att framhäva det specifika områdets särdrag, identitet och historia liksom att stärka känslan av samhörighet med lokalsamhället och förtroendet för samhällets institutioner.

9.

Europaparlamentet understryker att det finns en nära koppling mellan stadsförnyelse och ekonomisk nystart, och att uppförandet av en attraktiv plats kan bli en avgörande faktor för ekonomisk återhämtning. Parlamentet påpekar att det för att uppnå detta är nödvändigt att stadsförnyelsen bygger på ett nytt tillvägagångssätt som kombinerar olika insatser för att förhindra städernas förslumning, främja utvecklingen av eftersatta och marginaliserade områden samt stödja lokal ekonomisk tillväxt och lokala sysselsättningsgenererande åtgärder. Detta tillvägagångssätt måste kompletteras med sociala åtgärder.

10.

Europaparlamentet efterlyser målmedvetna åtgärder för att bekämpa energiineffektiviteten, bl.a. genom funktionell omklassificering av fastigheter och uppförande av resurssnålare bostäder, inbegripet offentligt subventionerade bostäder. Trafikstockningar, föroreningar och buller måste minskas så att städerna blir mer miljövänliga.

11.

Europaparlamentet betonar vikten av en strategi för att skydda och säkra stadsmiljön och bostäder i områden där det råder stor risk för jordbävningar och översvämningar.

12.

Europaparlamentet påpekar att resursutnyttjandet måste samordnas för att garantera att de negativa aspekterna av den demografiska utvecklingen, det progressiva åldrandet och den stadsförtätning som orsakas av invandring hanteras på ett integrerat sätt. Parlamentet påpekar att strukturfondsprojekt kan bidra till lösningen av allvarliga problem och att de bör vara individcentrerade och särskilt uppmärksamma de svagaste grupperna i samhället, t.ex. barn, unga människor, kvinnor och äldre.

13.

Europaparlamentet välkomnar de åtgärder som har vidtagits för att främja nätverk mellan städer och utbytet av erfarenheter och bästa praxis. Parlamentet påpekar att dessa åtgärder bör stärkas och utvidgas ytterligare så att de omfattar funktionella stadsområden. Parlamentet förespråkar att befintliga instrument ska utvidgas i detta syfte, men betonar att man bör utnyttja befintliga program och organ innan nya strukturer inrättas.

14.

Europaparlamentet välkomnar att minst 5 procent av Europeiska regionala utvecklingsfondens (Eruf) resurser öronmärks för integrerade åtgärder för hållbar stadsutveckling och att förvaltningen av dem delegeras till städerna. Parlamentet betonar att denna siffra utgör en minimimålsättning som bör användas för att stödja utvecklingen i funktionella stadsområden. Parlamentet uppmanar myndigheterna på olika nivåer att använda nya verktyg såsom lokalt ledda strategier för lokal utveckling.

15.

Europaparlamentet motsätter sig de snäva ramarna för användningen av dessa medel i genomförandet av integrerade territoriella investeringar. Parlamentet anser att medlemsstaterna även ska kunna genomföra de integrerade åtgärderna för hållbar stadsutveckling genom ett specifikt operativt program eller ett specifikt prioriterat område.

16.

Även om tätorter kan spela en viktig roll som ett områdes tillväxtcenter och tillväxtmotor understryker Europaparlamentet betydelsen av att beakta lokala utvecklingsbehov när problemen i ytterområden, angränsande områden och landsbygdsområden behandlas, i syfte att främja ett konfliktfritt förhållande som skapar synergier och där båda sidor kompletterar varandra samt i syfte att motverka den gradvisa förlusten av stadsnära landsbygdsområden till följd av den pågående stadsutbredningen och upplåtandet av områden på landsbygden för bebyggelse, samtidigt som tillgången till samhällstjänster utvecklas.

17.

Europaparlamentet efterlyser en förbättring av lokala och regionala myndigheters samt ekonomiska och sociala aktörers kapacitet – t.ex. genom utökad användning av tekniskt stöd – att förvalta strukturfonderna, i syfte att få till stånd ett verkligt flernivåstyre så att man kan säkerställa att fastställda mål uppnås. Parlamentet anser det vara avgörande att hållbara mångfunktionella nätverk, som bygger på god praxis, utformas och främjas på ett sätt som stimulerar dynamiska och integrerade partnerskap mellan landsbygd och städer som utgår från varje regions särskilda behov

18.

Europaparlamentet understryker det lämpliga i att bygga nätverk mellan pilotprojekt för hållbar stadsutveckling som finansieras via Eruf och det nya fleråriga programmet Horisont 2020, för att garantera innovativa lösningar och strategier som kan tillämpas i samband med stadsförnyelsearbete.

19.

Europaparlamentet är övertygat om att erfarenheterna från ”borgmästaravtalet” kan utgöra en god utgångspunkt för ytterligare framsteg i strävan att uppnå Europa 2020-strategins mål.

20.

Europaparlamentet efterlyser en hållbar rörlighetsförvaltningsmodell, som ska vara integrerad i stadsplaneringen och som ska innefatta fler allmänna inrättningar och utbyggnaden av ett systemiskt logistiknät som är anpassat till varu- och tjänstedistributionen inom städerna, med lämplig hänsyn tagen till villkoren för miljöanpassade transporter.

21.

Europaparlamentet är övertygat om att ett miljöproblem som avfallshanteringen är en allvarlig fråga som inte bara rör rent tekniska aspekter utan också skapar sociala problem. Parlamentet efterlyser fortsatta åtgärder för att säkerställa tillgång till rent vatten och en god vattenrening i städerna, vilket ligger i både medborgarnas och miljöns intresse.

22.

Europaparlamentet betonar att utökningen av grönområden och parker i städerna utgör ett mycket värdefullt element för städernas natur, kultur och historia. Den bidrar till att reglera de negativa effekterna av städernas mikroklimat, till en bättre energibudget och ekonomiska besparingar och till en ökning av stadsmiljöns hållbarhet och kvalitet. Dessutom tillgodoser denna utökning sociala och fritidsrelaterade behov.

23.

Europaparlamentet hoppas att man vid fastställandet av inriktningen på stadsförnyelseprocesserna prioriterar material och tekniska lösningar som möjliggör energibesparingar som är i linje med målen för EU:s politik.

24.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

30.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/6

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt avdelning XVIII,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 av den 11 juli 2006 om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1260/1999 (1),

—

med beaktande av rådets beslut 2006/702/EG av den 6 oktober 2006 om gemenskapens strategiska riktlinjer för sammanhållningen (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om kommissionens femte sammanhållningsrapport och strategin för sammanhållningspolitiken efter 2013 (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2011 om lägesrapport om och framtida synergier för ökad effektivitet mellan Europeiska regionala utvecklingsfonden och andra strukturfonder (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om investering i framtiden: en ny flerårig budgetram för ett konkurrenskraftigt och hållbart Europa för alla (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2011 om programmet för städer i Europa och dess framtid i sammanhållningspolitiken (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2011 om mål 3: En utmaning för det territoriella samarbetet – en framtida dagordning för gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2010 om EU:s sammanhållnings- och regionalpolitik efter 2013 (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om sammanhållningspolitikens bidrag till att uppnå Lissabon- och EU 2020-målen (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2010 om hur synergieffekterna av medel öronmärkta för forskning och innovation enligt förordning (EG) nr 1080/2006 avseende Europeiska regionala utvecklingsfonden och sjunde ramprogrammet för forskning och utveckling har utnyttjats i städer och regioner såväl som i medlemsstaterna och i unionen (10),

—

med beaktande av studien Cohesion policy after 2013: a critical assessment of the legislative proposals som offentliggjorts av Europaparlamentet,

—

med beaktande av det polska ordförandeskapets slutsatser av den 24–25 november 2011 om EU-politikens territoriella dimension och den framtida sammanhållningspolitiken (11),

—

med beaktande av förslaget av den 6 oktober 2011 till Europaparlamentets och rådets förordning om gemensamma bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden, Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling och Europeiska havs- och fiskerifonden som omfattas av den gemensamma strategiska ramen, om allmänna bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska socialfonden och Sammanhållningsfonden samt om upphävande av förordning (EG) nr 1083/2006 (COM(2011)0615),

—

med beaktande av förslaget av den 6 oktober 2011 till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda bestämmelser för Europeiska regionala utvecklingsfonden och målet Investering för tillväxt och sysselsättning samt om upphävande av förordning (EG) nr 1080/2006 (COM(2011)0614),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2010Slutsatserna i den femte rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: sammanhållningspolitikens framtid (COM(2010)0642),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 oktober 2010Översyn av EU:s budget (COM(2010)0700) och dess tekniska bilagor (SEC(2010)7000),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2010Hur regionalpolitiken kan bidra till smart tillväxt i Europa 2020 (COM(2010)0553),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 mars 2010Sammanhållningspolitiken: Strategirapport 2010 om genomförandet av programmen 2007–2013 (COM(2010)0110),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av An agenda for a reformed cohesion policy – A place-based approach to meeting European Union challenges and expectations, en oberoende rapport som på begäran av Danuta Hübner utarbetades i april 2009 av Fabrizio Barca, kommissionsledamot med ansvar för regionalpolitik,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0421/2012), och av följande skäl:

A.

Sammanhållningspolitiken syftar till att minska skillnaderna mellan EU:s regioner genom att stärka den ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållningen. Den har på ett effektivt sätt kunnat främja den europeiska integrationen genom social och ekonomisk utveckling.

B.

I förordningen om gemensamma bestämmelser (grundförordningen) finns gemensamma bestämmelser för alla de fem europeiska finansieringsprogram (Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf), Europeiska socialfonden (ESF), Sammanhållningsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) och Europeiska havs- och fiskerifonden (EHFF)) som är avsedda att genomföra sammanhållningspolitiken, landsbygdspolitiken och fiskeripolitiken.

C.

I den gemensamma strategiska ramen beaktas mekanismer för en större samordning av de fonder som omfattas av grundförordningen (Eruf, ESF, Sammanhållningsfonden, EJFLU och EHFF) och en bättre integrering av dessa fonder med andra av EU:s politikområden.

D.

Den territoriella dimensionen är en övergripande aspekt av sammanhållningspolitiken som ger de europeiska regionerna möjlighet att utnyttja sin individuella territoriella potential för att uppnå sammanhållningspolitiska mål.

E.

Det är nu enligt Lissabonfördraget fastställt att territoriell sammanhållning är ett av EU:s grundläggande mål.

1.

Europaparlamentet anser att ett förenklat system med flernivåstyre är avgörande för beslutsfattandet i sammanhållningspolitiken och att samarbete krävs på europeisk, nationell, regional och lokal nivå i alla stadier av planeringen, utvecklingen och genomförandet av europeiska finansieringsprogram. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att detta avspeglas i utformningen av tydliga och väldefinierade partnerskapskontrakt.

2.

Europaparlamentet framhåller hur viktig den europeiska uppförandekoden är för medlemsstater, regioner och lokala myndigheter när de förbereder, genomför och övervakar finansieringsprogram. För att få till stånd ett sådant samarbete anser parlamentet att man måste säkerställa att beslut fattas på den nivå som är närmast medborgarna.

3.

Europaparlamentet betonar att det, trots avsevärda framsteg i arbetet för konvergens i EU, fortfarande förekommer skillnader (t.ex. i fråga om tillgänglighet) mellan EU:s regioner, och att dessa skillnader blir allt större. Parlamentet understryker att budgeten för sammanhållningspolitiken efter 2013 allra minst måste bibehållas på sin nuvarande nivå om stöd även i fortsättningen ska kunna nå sådana områden i alla regioner i EU som är i behov av ekonomisk och social förnyelse.

4.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att man bör inrikta sig på mätbara resultat i sammanhållningspolitiken för att kunna öka investeringars hållbarhet och garantera att finansieringsprogrammen är effektiva. Parlamentet betonar att inriktningen på ett resultatstyrt system måste inbegripa flexibilitet på nationell, regional och lokal nivå, med beaktande av förenkling, planeringsprioriteringar och partnerskap, så att resultatstyrda system blir regionspecifika.

5.

Europaparlamentet stöder kommissionens övergripande förslag i hela grundförordningen om att minska den administrativa bördan. Parlamentet betonar i linje med detta att regler, kontroller och kriterier för vilka som kan komma i fråga för finansiering måste klargöras från början, och att en framgångsrik förenkling av de administrativa förfarandena kan komma till stånd endast om man intar ett integrerat synsätt i fråga om utbetalningar av medel.

6.

Europaparlamentet understryker att det vid utarbetandet och genomförandet av sammanhållningspolitiken är viktigt att uppnå en rimlig balans mellan fondernas effektivitet och den nödvändiga kontrollen av deras användning.

7.

Europaparlamentet betonar att man måste garantera ett flexibelt tillvägagångssätt för fastställandet av lokala och regionala mål, och att intressenter på regional nivå måste involveras i alla stadier för att man ska kunna säkerställa att de europeiska finansieringsprogrammen verkligen tar itu med sociala och ekonomiska skillnader.

8.

Europaparlamentet understryker att flexibiliteten bör utökas så att projekt i större utsträckning kan finansieras med medel från olika fonder som omfattas av grundförordningen, och att denna utökade flexibilitet bör bidra till att underlätta projektens genomförande och öka EU-finansieringens kompletterande och övergripande aspekter.

9.

Europaparlamentet framhåller att målen för territoriell sammanhållning är oskiljbart sammanlänkade med ekonomiska och sociala utmaningar, och konstaterar att sammanhållningspolitiken på ett värdefullt sätt kan bidra till uppnåendet av Europa 2020-målen, särskilt på sysselsättnings- och utbildningsområdet och för att minska fattigdomen, genom att införa en territoriell dimension i EU:s tillväxtstrategi.

10.

Europaparlamentet betonar att man i arbetet för att uppfylla Europa 2020-målen även bör överväga att använda andra finansieringsprogram (t.ex. Horisont 2020), eventuellt parallellt med finansiering inom ramen för sammanhållningspolitiken.

11.

Europaparlamentet konstaterar att den ökade inriktningen på städer och stadsområden är en drivkraft för den ekonomiska tillväxten.

12.

Europaparlamentet betonar att man behöver stärka befintliga kopplingar mellan stad och landsbygd och främja nya sådana kopplingar. Parlamentet betonar att detta kräver ett aktivt deltagande på flera nivåer och samarbete mellan aktörer i städer och på landsbygden, och att de rätta förhållandena skapas genom att man främjar partnerskap och nätverk i syfte att uppmuntra deltagande från landsbygden i integrerad verksamhet inom en viss funktionell geografisk enhet.

13.

Europaparlamentet framhåller att program för territoriellt samarbete mer effektivt behöver kopplas samman med territoriella strategier, och understryker den roll som den europeiska grupperingen för territoriellt samarbete (EGTS) kan spela i arbetet med att få till stånd detta.

14.

Europaparlamentet betonar att definitionen av städer och stadsområden fastställs på medlemsstatsnivå, eftersom städer och stadsområden i EU varierar i fråga om storlek, resurser och sociala och ekonomiska aspekter.

15.

Europaparlamentet betonar att territoriell sammanhållning också är tillämplig på sammanhållningen inom områden, dvs. att man garanterar att hela området bidrar ekonomiskt, inte bara de stora städerna, och framhåller att man inte får bortse från det avsevärda bidrag som små och medelstora städer på landsbygden kan ge till regionen.

16.

Europaparlamentet understryker att tydliga och väldefinierade partnerskapskontrakt behövs för att man ska kunna beakta de övergripande aspekterna av territoriell sammanhållning i syfte att få till stånd konkreta resultat på regional nivå och till fullo utnyttja regionernas individuella potential. Parlamentet betonar att detta kan komma till stånd endast om lokala och regionala aktörer deltar, så att alla parter kan bidra till förberedelsen och genomförandet av programmen. Parlamentet framhåller att detta är särskilt viktigt när syftet är att stödja områden med specifika nackdelar, såsom gränsöverskridande områden, bergsområden, öregioner och de yttersta randområdena.

17.

Europaparlamentet välkomnar de förslag i grundförordningen som uppmuntrar till bättre samordning och integrering av finansieringsprogrammen i syfte att garantera att medlen får större effekt, och den starkare betoningen av den territoriella dimensionen i sammanhållningspolitiken i ramen för perioden 2014–2020.

18.

Europaparlamentet betonar att ett kraftfullare och mer samlat territoriellt förhållningssätt till EU-finansiering, med adekvat kapacitetsuppbyggnad och deltagande av arbetsmarknadens och det civila samhällets parter på lokal och regional nivå, både i städerna och på landsbygden, är ett konstruktivt sätt att säkerställa att pengarna används för att hantera EU:s långsiktiga sociala och ekonomiska utmaningar.

19.

Europaparlamentet betonar att en större harmonisering mellan sammanhållningspolitiken och andra politikområden i grundförordningen kommer att göra det möjligt för europeiska regioner att fortsätta utvecklas ekonomiskt genom att ta till vara sina individuella starka sidor.

20.

Europaparlamentet ger som exempel Wales European Funding Office (WEFO) och dess planer på att integrera EU-fonder i Wales genom att upprätta en enda ”portal” som ger tillgång till information om alla fonder som omfattas av grundförordningen. Parlamentet framhåller att denna portal skulle kunna innehålla en gemensam plattform med förfaranden för ansökningar, betalningar, övervakning och utvärdering som är gemensamma för alla fonder som omfattas av grundförordningen. Parlamentet betonar att detta angreppssätt skulle göra det lättare att identifiera potentiella synergier och integrera olika finansieringskanaler, och på så vis harmonisera och förenkla förfarandet för att ansöka om europeiska medel.

21.

Europaparlamentet betonar att eftersom de fonder som omfattas av grundförordningen har gemensamma karaktärsdrag med andra finansieringsprogram (t.ex. Horisont 2020 och Life+) skulle EU-finansieringen kunna göras mer effektiv genom att man undersöker om dessa fonder kan anpassas till varandra.

22.

Europaparlamentet välkomnar förslagen till rättslig ram med inriktning på lokal och integrerad utveckling genom lokalt ledd utveckling, gemensamma handlingsplaner och integrerade territoriella investeringar.

23.

Europaparlamentet betonar att alla investeringar enligt kommissionens förslag måste komplettera lokala behov och inte överlappa med andra projekt.

24.

Europaparlamentet anser att relaterade genomförandeinstrument (lokalt ledd utveckling, integrerade territoriella investeringar och gemensamma handlingsplaner) bör integreras helt, så att lokala partnerskap utifrån sina egna behov kan välja olika kombinationer av dessa instrument, samtidigt som man beaktar möjligheten att tillämpa en flexibel mekanism för att koncentrera resurser med utgångspunkt i medlemsstaternas och regionernas specifika behov.

25.

Europaparlamentet betonar att tillämpningen av de föreslagna instrumenten måste vara så enkel som möjligt för att inte belasta de lokala myndigheterna med ytterligare administrativa bördor eller avvika från förenklingsmålen.

26.

Europaparlamentet anser att den institutionella kapaciteten på olika åtgärdsnivåer är en viktig aspekt för en framgångsrik tillämpning av den territoriella strategin.

27.

Europaparlamentet belyser exemplet med delegering till kommuner i Nederländerna, där delar av finansieringsprogram (t.ex. Eruf) delegeras från de regionala myndigheterna till lokala myndigheter, med åtgärder som genomförs på lokal nivå för att bemöta lokala behov. Parlamentet betonar att man genom att överlåta förvaltningsansvaret på lokala myndigheter i högre grad möjliggör en integrering av den bästa kombinationen av fonder, särskilt anpassad till lokala behov. Med förvaltningsstrukturer redan på plats på lokal nivå framhåller parlamentet att denna strategi skulle kunna vara till nytta vid genomförandet av integrerade territoriella investeringar på lokal nivå eller gräsrotsnivå.

28.

Europaparlamentet stöder kommissionens förslag om lokalt ledd utveckling som en viktig bestämmelse i grundförordningen som kommer att fokusera på att utveckla synergieffekter mellan alla fonder som omfattas av grundförordningen.

29.

Europaparlamentet anser att detta instrument är ett utmärkt medel för att uppmuntra bottom-up-medverkan från ett tvärsnitt av lokala aktörer som arbetar för att uppnå hållbara territoriella mål. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang den ytterligare stärkningen av administrativ kapacitet på regional och lokal nivå för kapacitetsuppbyggande verksamhet med syftet att öka deltagandet från såväl lokala och regionala myndigheter som arbetsmarknadens parter.

30.

Europaparlamentet konstaterar att Leader-programmet på ett framgångsrikt sätt har fungerat som ett viktigt verktyg för genomförande av landsbygdsutvecklingspolitiken, och anser att denna mekanism genom lokalt ledd utveckling kan bidra till att hantera lokala och regionala utmaningar. Parlamentet stöder också användningen av lokalt ledd utveckling för stadsutveckling.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förtydliga sina förslag om lokalt ledd utveckling i genomförandefasen i syfte att låta eventuella deltagare helt fastställa det troliga syftet, tillämpningsområdet och effekten av denna utveckling. Parlamentet ser fram emot offentliggörandet av en handledning i lokalt ledd utveckling för förvaltningsmyndigheter.

32.

Europaparlamentet värdesätter de framsteg som gjorts sedan 2007, med samarbetet mellan lokala aktionsgrupper för fiske och lokala aktionsgrupper inom Leader som ett exempel på hur en framtida lokalt ledd utveckling på lokal nivå skulle kunna kombinera de fonder som omfattas av grundförordningen. Parlamentet framhåller exemplet med elva lokala partnerskap i Danmark som använder både EJFLU (Leader) och Europeiska fiskerifonden (prioritetsområde 4) för att finansiera projekt med samma genomförandesystem och administration.

33.

Europaparlamentet betonar att man behöver beakta exempel såsom en integrerad användning av EJFLU- och EHFF-medel genom lokalt ledd utveckling i nästa programperiod som ett sätt att utveckla synergier mellan alla fonder som omfattas av grundförordningen.

34.

Europaparlamentet stöder förslagen i grundförordningen om att införa gemensamma handlingsplaner för att grupper av projekt ska kunna finansieras av mer än ett operativt program.

35.

Europaparlamentet välkomnar gemensamma handlingsplaner som ett positivt steg mot en resultatbaserad förvaltning, i linje med ett av de övergripande målen för sammanhållningspolitiken efter 2013.

36.

Europaparlamentet framhåller att dessa instrument måste utvecklas parallellt med den lokalt ledda utvecklingen så att man kan säkerställa att den lokalt ledda utvecklingen utvecklas till något mer än bara ett strategiskt verktyg för lokal kapacitetsutveckling snarare än ett investeringsmål i sig, samtidigt som man främjar bland annat social integration och bekämpning av fattigdom.

37.

Europaparlamentet önskar ett förtydligande av tillämpningsområdet och integreringen av gemensamma handlingsplaner, och av huruvida detta instrument kommer att användas för att genomföra hela eller endast delar av program.

38.

Europaparlamentet anser att gemensamma handlingsplaner på ett effektivt sätt kan bidra till en balanserad integrering av unga på arbetsmarknaden. Parlamentet påpekar dock att alltför långa beslutsprocesser och administrativa förfaranden bör undvikas.

39.

Europaparlamentet välkomnar förslagen om integrerade territoriella investeringar, vilka kommer att erbjuda städer möjligheten att bemöta sina egna specifika behov genom att erhålla finansiering från mer än ett prioritetsområde för att genomföra operativa program på ett integrerat sätt.

40.

Europaparlamentet välkomnar ett ytterligare förtydligande av tillämpningsområdet för integrerade territoriella investeringar och potentialen för att använda detta instrument utanför stadsområden och i stadsperiferiska områden om det passar de lokala behoven, genom att man använder alla fonder som omfattas av grundförordningen. Parlamentet betonar att man måste säkerställa att integrerade territoriella investeringar är samstämda med strategier för regional hållbar utveckling om man ska kunna förbättra den ekonomiska och sociala sammanhållningen, inte enbart bland regioner utan även bland stadsområden och områden utanför stadsområden inom regionerna.

41.

Europaparlamentet framhåller exemplet med en föreslagen modell för integrerade territoriella investeringar från Greater Manchester, som integrerar finansiering från så många relevanta källor som möjligt för att få ut mer av investeringar. Parlamentet betonar att utformningen av denna modell inte är avslutad och att den eventuellt skulle kunna användas för att stödja en strategi som medför många ekonomiska och sociala fördelar för statsregionen. Parlamentet understryker att de föreslagna integrerade territoriella investeringarna skulle integrera Eruf-prioriteringar med ESF-åtgärder och att det, med tanke på Eruf:s ökade fokus på små och medelstora företag och innovation, är möjligt att integrerade territoriella investeringar skulle kunna skapa kopplingar till Horisont 2020- projekt i framtiden.

42.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om utbredd användning av finansieringsinstrument och ett utvidgat tillämpningsområde för dessa genom enklare och tydligare regler i syfte att göra alla de fem fonder som omfattas av grundförordningen effektivare.

43.

Europaparlamentet framhåller att finansieringsinstrument, inklusive mikrokrediter, skulle kunna ge många olika aktörer tillgång till alternativa finansieringskällor, som ett komplement till traditionella finansieringsmetoder. Europaparlamentet betonar att de finansiella instrumenten inom den framtida finansieringsramen bör fungera som incitament för att mobilisera privat finansiering och erbjuda medlemsstaterna och regionerna flexibilitet att skräddarsy målsektorer och genomförandemetoder utifrån sina specifika behov.

44.

Europaparlamentet betonar att finansieringsinstrument, såsom mekanismer som möjliggör samarbete mellan företag, organisationer i offentliga sektorn och utbildningsanstalter, också bör uppmuntras som ett sätt att utveckla en integrerad strategi för finansiering.

45.

Europaparlamentet välkomnar förslagen i den gemensamma strategiska ramen för partnerskapsavtal om att titta på möjligheterna att anpassa de fonder som omfattas av grundförordningen till andra finansieringsprogram, såsom EU:s ramprogram för forskning och innovation (tidigare det sjunde ramprogrammet, numera Horisont 2020), Life+ och Fonden för ett sammanlänkat Europa.

46.

Europaparlamentet instämmer i att även om finansieringsprogram som Horisont 2020 i första hand är inriktade på spetskompetens så har strukturfonderna tidigare spelat en framgångsrik ”kapacitetsuppbyggande” roll genom att tillhandahålla finansiering för utveckling av företag och organisationer som sedan har blivit partner i det sjunde ramprogrammet eller i projekt inom ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation.

47.

Parlamentet betonar att befintliga synergier mellan de fonder som omfattas av grundförordningen och Horisont 2020 innebär att de båda fonderna potentiellt skulle kunna användas när man arbetar för att uppnå tematiska mål som kompletterar varandra.

48.

Europaparlamentet understryker att sysselsättnings- och socialpolitiken spelar en viktig roll för en hållbar och socialt balanserad territoriell utveckling och kan på ett värdefullt sätt bidra till att minska regionala skillnader och förbättra välbefinnandet hos alla medborgare och samtidigt skapa lika möjligheter för alla.

49.

Europaparlamentet understryker att fattigdomsbekämpning även innefattar kampen mot utestängning och att tillgången till hälso- och sjukvårdstjänster är sämre i landsbygdsområden med låg befolkningstäthet eller åldrande befolkning, vilket i viss utsträckning skulle kunna kompenseras genom bättre tillgång till bredbandsteknik och främjande av telemedicin.

50.

Europaparlamentet anser att den områdesbaserade strategin bör visa sig vara en effektiv mekanism för att hjälpa små och medelstora företag att skapa nya hållbara arbetstillfällen och ta initiativ till eller utveckla yrkesutbildningsprogram. Parlamentet anser att företagsamhet som syftar till ökad tillväxt och sysselsättning och utnyttjande av potential kan fungera över administrativa landsgränser, och uppmanar medlemsstaterna att förbättra de nuvarande villkoren för nya företagare för att på ett bättre sätt utnyttja deras stora potential för att skapa nya hållbara arbetstillfällen.

51.

Europaparlamentet understryker att man måste skapa stora synergieffekter mellan sammanhållningspolitiken och övrig EU-politik för att säkerställa effektiviteten i sammanhållningspolitiken när det gäller att komma tillrätta med aktuella sysselsättningsrelaterade och sociala utmaningar.

52.

Europaparlamentet påpekar att territoriellt samarbete och makroregionala strategier kan vara användbara verktyg för att upptäcka och bekämpa regionala skillnader, exempelvis i fråga om tillgång till utbildning och sysselsättning, och för att främja konvergens mellan de europeiska regionerna.

53.

Europaparlamentet anser att frivillig rörlighet för arbetstagare och unga akademiker i EU kan vara en lösning på arbetskraftsbristen på regionala och lokala arbetsmarknader, och uppmanar medlemsstaterna och regionerna att använda denna rörlighet mer effektivt för att främja territoriell utveckling och sammanhållning.

54.

Europaparlamentet anser att man måste samordna de åtgärder som stöds av Europeiska socialfonden på olika politiska nivåer för att möjliggöra en effektiv områdesbaserad strategi. Parlamentet anser att man framför allt behöver koppla utbildningstjänster och resurser till den lokala arbetsmarknadens behov.

55.

Europaparlamentet anser att man särskilt behöver främja utbyte av bästa praxis mellan medlemsstaterna inom ramen för en ändamålsenlig och effektiv, långsiktig planering för territoriell utveckling, även genom att stärka värdig och hållbar sysselsättning, i syfte att förebygga och bekämpa fattigdom och arbetslöshet.

56.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

30.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/13

—

med beaktande av artiklarna 175, 212 och 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2012/2002 av den 11 november 2002 om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (1),

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 7 november 2002 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om finansieringen av Europeiska unionens solidaritetsfond som kompletterade det interinstitutionella avtalet av den 6 maj 1999 om budgetdisciplin och förbättring av budgetförfarandet (2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om framtiden för Europeiska unionens solidaritetsfond (COM(2011)0613),

—

med beaktande av kommissionens rapport om Europeiska unionens solidaritetsfond 2010 (COM(2011)0694),

—

med beaktande av kommissionens rapport om Europeiska unionens solidaritetsfond – Årsrapport 2008 och Rapport om erfarenheterna från solidaritetsfondens sex första år (COM(2009)0193),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 18 maj 2006 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av Europeiska unionens solidaritetsfond (3),

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén Framtiden för Europeiska unionens solidaritetsfond  (4),

—

med beaktande av Europeiska revisionsrättens särskilda rapport nr 3/2008 Europeiska unionens solidaritetsfond. Hur snabb, effektiv och flexibel är den  (5)?

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling (A7-0398/2012), och av följande skäl:

A.

I artikel 222 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs att unionen och dess medlemsstater ska handla gemensamt i en anda av solidaritet om en medlemsstat drabbas av en naturkatastrof eller en katastrof orsakad av människan eller utsätts för en terroristattack.

B.

Europeiska unionens solidaritetsfond är det främsta instrumentet för unionens solidariska åtgärder. Via fonden ges ett viktigt finansiellt stöd till medlemsstater eller regioner som drabbas av allvarliga katastrofer.

C.

När det är nödvändigt att mobilisera solidaritetsfonden uppfattas den allmänt som ett av de bästa instrument som Europeiska unionen förfogar över eftersom den är det tydligaste, mest konkreta och viktigaste uttrycket för EU:s solidaritet med de människor som befinner sig i svåra situationer.

D.

Lagstiftningsförslaget från 2005 om en ny förordning för solidaritetsfonden fick starkt stöd från Europaparlamentet men ansågs oacceptabelt av de flesta medlemsstaterna, vilket ledde till att kommissionen slutligen drog tillbaka förslaget.

E.

Den rådande krisen tvingar medlemsstaterna och EU att hålla igen på utgifterna.

F.

En rad rapporter (6) har pekat på behovet av att ändra den befintliga förordningen om solidaritetsfonden, med det främsta målet att göra den smidigare att tillämpa och lättare att genomföra samtidigt som subsidiaritetsprincipen respekteras.

1.

Europaparlamentet understryker solidaritetsfondens betydelse som det viktigaste instrument som EU förfogar över för att agera vid allvarliga katastrofer som inträffar i en EU-medlemsstat eller i länder som förhandlar om EU-medlemskap.

2.

Trots att medborgarna har en positiv uppfattning om solidaritetsfonden betonar Europaparlamentet att fondens drift måste förbättras så att den blir mer flexibel och mer synlig, i syfte att förbättra EU:s trovärdighet inför medborgarna.

3.

Europaparlamentet lyfter fram betydelsen av det stöd som medlemsstaterna har beviljats från solidaritetsfonden för att minska bördan på statsfinanserna av åtgärder som vidtas i samband med krissituationer till följd av en allvarlig katastrof, vilka ofta blir en alltför stor belastning.

4.

Europaparlamentet anser att den tid det för närvarande tar att mobilisera fonden är oacceptabelt lång och påpekar därför att de administrativa förfaranden som krävs för att mobilisera fonden måste effektiviseras och snabbas upp. Tre EU-institutioner måste ge sitt samtycke innan utbetalningar kan göras ur fonden, vilket leder till att det tar alldeles för lång tid innan drabbade medlemsstater får hjälp, varvid de eftersträvade resultaten uteblir.

5.

Europaparlamentet betonar att de flesta ansökningarna (63 procent) rörde kategorin ”exceptionell regional katastrof” och att 66 procent av dessa ansökningar avslogs efter kommissionens granskning.

6.

Europaparlamentet anser att förordningens nuvarande bestämmelser om ”utdragna katastrofer” skapar rättsliga och praktiska svårigheter att mobilisera fonden, och begär därför att kommissionen ska överväga möjligheten att visa större flexibilitet när det gäller den tidsfrist som fastställts för inlämnande av ansökningar, så att man verkligen ser till att sådana skador också kan täckas av solidaritetsfonden.

7.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut om att se över den befintliga förordningen om solidaritetsfonden i syfte att förbättra fondens drift och genomförande. Parlamentet instämmer i kommissionens åsikt att förslaget till ändring av förordningen, med tanke på den rådande ekonomiska krisen, inte bör medföra ytterligare finansiella bördor, vare sig för unionsbudgeten eller för medlemsstaternas budgetar.

8.

Europaparlamentet anser att principen om att den som orsakar skadorna ska betala bör fortsätta att tillämpas, så att en mobilisering av solidaritetsfonden inte medför att de som är skyldiga till en katastrof befrias från sitt ansvar.

9.

Europaparlamentet anser att motståndet från vissa medlemsstater, som är rädda för att större ändringar i den rättsliga grunden för solidaritetsfonden kommer att medföra ökade utgifter, är ogrundat och har begränsat anpassningen av förordningen från 2002 till vissa förtydliganden och till ett försök att förbättra dess genomförande. Parlamentet påminner om att antalet och omfattningen av de katastrofer som drabbat unionens regioner tyvärr har ökat betydligt sedan fonden inrättades, och att katastroferna dessutom har blivit allvarligare och intensivare.

10.

Europaparlamentet välkomnar emellertid att det bara genom att göra vissa justeringar av den gällande förordningen är möjligt få till stånd betydande förbättringar i fondens genomförande, samtidigt som fondens grundsyfte och egenskaper bevaras, vilka i huvudsak går ut på att fonden ska vara ett smidigt och effektivt instrument som snabbt hjälper människor som drabbats av en katastrof som allvarligt påverkar deras levnadsförhållanden och välbefinnande.

11.

Europaparlamentet frågar sig om en tydligare och mer exakt definition av begreppet katastrof skulle kunna bidra till att minska den skeptiska inställningen hos många av de medlemsstater som motsätter sig en genomgripande reform av detta unionsinstrument.

12.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att snabbt förenkla de byråkratiska förfarandena för mobilisering av solidaritetsfonden, så att man kan minska den tid som förflyter från det att en katastrof inträffar till dess att den drabbade medlemsstaten eller regionen erhåller stöd. Ibland dröjer det över ett år innan stöd betalas ut. Parlamentet påpekar emellertid att fonden inte inrättades för snabbinsatser, utan för att refinansiera krisinsatser som ursprungligen finansierats av myndigheterna i det drabbade landet.

13.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag att bidra till en förenkling av förfarandena på EU-nivå i syfte att minskar förseningarna. Parlamentet betonar att även medlemsstaterna bör granska sina administrativa förfaranden och kartlägga och avskaffa eventuella flaskhalsar som kan ligga i vägen för en snabbare mobilisering av stöd till de drabbade regionerna.

14.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bedriva ett nära samarbete med lokala och regionala myndigheter i alla faser av genomförandet, så att unionens stöd blir synligt och effektivt där det sätts in, och i syfte att främja hållbara lösningar.

15.

Europaparlamentet anser att kommissionens förslag om att slå ihop bidragsbesluten och genomförandeavtalen mellan kommissionen och medlemsstaterna är intressant och lägligt så snart parlamentet och rådet har tillgängliggjort de finansiella resurserna, eftersom det skulle spara tid och följaktligen möjliggöra snabbare insatser.

16.

Europaparlamentet påpekar att det är omöjligt att förutsäga hur många katastrofer som kan inträffa i framtiden och hur allvarliga de kan bli. Solidaritetsfonden bör därför även fortsättningsvis hållas utanför unionsbudgeten och mobiliseras när katastrofer inträffar.

17.

Europaparlamentet instämmer i att införandet av möjligheten att göra förskottsutbetalningar så snart den drabbade medlemsstaten har ansökt om stöd också är en bra lösning för att påskynda utbetalningen av stöd till länder som drabbas av en större katastrof och att detta skulle göra solidaritetsfonden mer effektiv. Om man beslutar att införa förskottsbetalningar anser parlamentet att de bör utgöra en fast procentandel av det sammanlagda stöd som man beräknar kommer att betalas ut, och att detta belopp måste återbetalas till unionens budget om ansökan skulle avslås.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tydliggöra fondens tillämpningsområde och täckning för att undanröja eventuella rättsliga frågetecken kring dess räckvidd och dessutom undvika en situation där medlemsstaterna lämnar in ansökningar till följd av påtryckningar från medborgarna, trots att de vet att ansökan med säkerhet kommer att avslås.

19.

Europaparlamentet anser att om en katastrof ger upphov till en dominoeffekt bör ”följdskador” fortsätta att omfattas av fonden om de har en allvarlig inverkan på den socioekonomiska strukturen i en region.

20.

Europaparlamentet betonar behovet av att på ett tydligt och lättfattligt sätt definiera vad som avses med en katastrof på regional nivå och att tydliggöra vilken typ av regionala katastrofer som berättigar till stöd, genom att man inför ett enkelt och objektivt kriterium för att jämställa regionala katastrofer med andra katastrofer och på så sätt undanröja alla spekulativa tolkningar och de sökandes tvivel om huruvida en katastrof berättigar till stöd.

21.

Europaparlamentet anser att det kriterium som grundar sig på inkomsttröskeln skulle kunna användas som ett allmänt grundkriterium för alla typer av katastrofer. Parlamentet betonar att om detta kriterium fastställs som en indikator för att avgöra huruvida en katastrof med regional omfattning är berättigad till stöd, bör det anpassas så att det överensstämmer med regionernas BNP-nivåer det senaste år som det finns officiella siffror för, med tillämpning av en på förhand fastställd korrigeringsfaktor. På så sätt blir det möjligt att ta hänsyn till förluster som inte går att mäta i inkomstnivå och till de direkta och indirekta verkningar som vanligen går hand i hand med en regional katastrof, vilka ofta är mycket allvarligare än de verkningar som kan mätas i inkomstnivå.

22.

Europaparlamentet anser att den föreslagna gränsen för skador på 1,5 procent av bruttoregionalprodukten på Nuts 2-nivå (7) för att fastställa om en regional katastrof är berättigad till stöd skulle klargöra om en katastrof är berättigad till stöd eller inte vid eventuella ansökningar om bidrag från fonden, men betonar att praktiskt taget alla katastrofer på regional nivå kommer att vara otillåtliga även i fortsättningen eftersom denna gräns i praktiken ger samma resultat som de gällande kriterierna. Parlamentet betonar därför att en så hög gräns inte kommer att leva upp till medborgarnas förväntningar och inte kommer att kunna förhindra en känsla av frustration bland de människor som drabbas av en katastrof. Dessa människor kommer snarare att fortsätta att fördöma unionens agerande och anklaga den för bristande förståelse för sina medborgare.

23.

Europaparlamentet påminner om att förebyggande av katastrofer spelar en viktig roll inom EU:s politik och är det billigaste sättet att minska utsattheten för katastrofer. Parlamentet betonar att EU:s regioner konsekvent bör utnyttja alla typer av finansieringsmöjligheter som står till buds för att på ett hållbart sätt förebygga katastrofer.

24.

Europaparlamentet betonar att det bör klargöras att torka även i fortsättningen kommer att betraktas som en katastrof som berättigar till stöd från solidaritetsfonden. Stödet bör inriktas på att begränsa torkans socioekonomiska och miljömässiga följder inom ramen för bestämmelserna i ramdirektivet om vatten. Det är viktigt att beakta att torka är ett varaktigt strukturellt problem som är svårt att anpassa till de fastställda ansökningsfristerna och som får allvarliga återverkningar på den sociala och ekonomiska utvecklingen i de drabbade regionerna. Parlamentet insisterar därför på att det i samband med allvarlig torka eller andra utdragna katastrofer bör införas särskilda bestämmelser för att fastställa datumet för när myndigheterna senast måste ingripa, för att därmed möjliggöra en snabb och ur rättslig synvinkel tydlig insats.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka och anpassa kriterierna så att solidaritetsfonden kan användas för insatser vid naturkatastrofer i Medelhavsområdet som, delvis till följd av klimatförändringen, har drabbats av de allvarligaste naturkatastroferna i unionen under de senaste åren.

26.

Europaparlamentet påminner om att solidaritetsfonden inte täcker alla skador som uppstår till följd av en naturkatastrof, och att skador som täcks av denna fond därför noggrant bör definieras i ett kommande förslag till förordning.

27.

Europaparlamentet framhåller att det med de befintliga instrumenten är mycket svårt att på lämpligt sätt hantera allvarliga kriser som inte är naturkatastrofer på EU-nivå, vilket har visat sig vid industriolyckor eller allvarliga folkhälsokriser. Unionen bör förfoga över lämpliga instrument för att hantera sådana katastrofer på lämpligt sätt.

28.

Europaparlamentet påpekar att solidaritetsfonden måste komplettera andra finansieringsinstrument, exempelvis strukturfonderna, vid hanteringen av naturkatastrofer, och utnyttja de synergieffekter som skapas med dessa mekanismer och därtill knutna program.

29.

Europaparlamentet betonar att det är viktigt att regionerna inom ramen för nästa fleråriga budgetram 2014–2020 har tillräcklig flexibilitet och kan omfördela de medel de tilldelas så att de, om de finner detta vara nödvändigt och lämpligt, kan öka de tillgängliga medlen i händelse av en katastrof, och uppmanar kommissionen att i god tid inför den nya finansieringsperioden se över gällande förordning.

30.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas parlament.

30.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/17

—

med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, där det fastslås att rätten till god förvaltning är en grundläggande rättighet,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (2),

—

med beaktande av omfattande rättspraxis från Europeiska unionens domstol, som har erkänt en uppsättning allmänna förvaltningsrättsliga principer på grundval av medlemsstaternas konstitutionella traditioner,

—

med beaktande av sin resolution av den 6 september 2001 om särskild rapport från Europeiska ombudsmannen till Europaparlamentet efter undersökningen på eget initiativ av om de olika gemenskapsinstitutionerna och -organen har antagit någon kodex för god förvaltningssed som är tillgänglig för allmänheten (3),

—

med beaktande av kommissionens beslut 2000/633/EG, EKSG, Euratom av den 17 oktober 2000 om ändring av dess arbetsordning genom en bilaga med regler om god förvaltningssed för Europeiska kommissionens anställda när det gäller deras förhållande till allmänheten (4),

—

med beaktande av beslutet av rådets generalsekreterare/höge representant för den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken av den 25 juni 2001 om en kodex för god förvaltningssed i de yrkesmässiga förbindelserna med allmänheten för generalsekretariatet vid Europeiska unionens råd och dess personal (5),

—

med beaktande av rekommendation CM/Rec(2007)7 av den 20 juni 2007 från Europarådets ministerkommitté till medlemsstaterna om god förvaltning,

—

med beaktande av principerna för offentlig tjänst som ska iakttas av EU-tjänstemän, som offentliggjordes av Europeiska ombudsmannen den 19 juni 2012,

—

med beaktande av den undersökning som utfördes av det svenska statskontoret på uppdrag av Sveriges regering om principer för god förvaltning i Europeiska unionens medlemsstater (6),

—

med beaktande av de informationsmeddelanden som lades fram under den konferens om EU:s förvaltningslagstiftning som anordnades av utredningsavdelningen inom utskottet för rättsliga frågor samt av universitetet i León (León den 27–28 april 2011),

—

med beaktande av rekommendationerna i det arbetsdokument om det aktuella läget och framtidsutsikterna för EU:s förvaltningslagstiftning som arbetsgruppen om EU:s förvaltningslagstiftning lade fram den 22 november 2011,

—

med beaktande av bedömningen av det europeiska mervärdet av en förvaltningsprocesslag för Europeiska unionen, som Enheten för europeiskt mervärde lade fram för utskottet för rättsliga frågor den 6 november 2012,

—

med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandena från utskottet för konstitutionella frågor och utskottet för framställningar (A7-0369/2012), och av följande skäl:

A.

I takt med att Europeiska unionens behörighet utvecklas kommer medborgarna i allt högre grad i direkt kontakt med unionens förvaltning, men de har inte alltid de motsvarande processuella rättigheterna för att göra sin sak gällande i fall där sådana åtgärder kan visa sig nödvändiga.

B.

Medborgarna har rätt att förvänta sig en hög nivå av öppenhet, effektivitet, snabb behandling och lyhördhet från unionens förvaltning, oavsett om de inger ett formellt klagomål eller utövar sin framställningsrätt enligt fördraget. De har också rätt till information om möjligheter att vidta ytterligare åtgärder i ärendet.

C.

EU:s befintliga regler och principer om god förvaltning är spridda över en mängd områden: primärrätten, rättspraxis från Europeiska unionens domstol, sekundärrätten, icke-bindande lagstiftning och ensidiga åtaganden av EU-institutionerna.

D.

EU saknar en enhetlig och omfattande uppsättning kodifierade förvaltningsrättsliga regler, vilket gör det svårt för medborgarna att förstå sina administrativa rättigheter enligt unionsrätten.

E.

De interna regler för god förvaltningssed som redan tillämpas av de olika institutionerna har en begränsad effekt, och de är varken enhetliga eller rättsligt bindande.

F.

I ovan nämnda resolution av den 6 september 2001 godkände parlamentet Europeiska ombudsmannens förslag till en europeisk kodex för god förvaltningssed med de ändringar som gjordes, i tron att samma kodex för god förvaltningssed skulle gälla för EU:s samtliga institutioner, organ och byråer.

G.

I samma resolution uppmanade parlamentet kommissionen att lägga fram ett förslag till förordning med en kodex för god förvaltning på grundval av artikel 308 i EG-fördraget.

H.

Som ombudsmannen påpekat skulle detta kunna bidra till att skingra den förvirring som uppstår när de flesta av EU:s institutioner och organ tillämpar olika regler och leda till att alla institutioner och organ tillämpar samma grundprinciper i sina kontakter med medborgarna, samtidigt som dessa principers betydelse framhävs för både medborgare och tjänstemän.

I.

Alla unionens åtgärder måste följa rättsstatsprincipen enligt en strikt maktdelning.

J.

Den grundläggande rätten till god förvaltning, som fastställs i artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, har blivit rättsligt bindande som primärrätt.

K.

Regler om god förvaltning främjar insynen och ansvarigheten.

L.

Ett akut problem för Europeiska unionen i dag är att medborgarna saknar förtroende för unionen, något som kan påverka dess legitimitet. EU bör leverera snabba, tydliga och raka svar till medborgarna för att bemöta deras oro.

M.

Kodifieringen av serviceprincipen – dvs. principen att förvaltningen bör sträva efter att vägleda, hjälpa, tjäna och bistå medborgarna, visa tillbörlig hövlighet och därför undvika onödigt besvärliga och långdragna förfaranden, vilket således sparar tid och arbete för både medborgare och tjänstemän – skulle bidra till att infria medborgarnas berättigade förväntningar och gagna både medborgarna och förvaltningen genom bättre service och ökad effektivitet. Medvetenheten om unionsmedborgarnas rätt till god förvaltning bör ökas, bland annat genom kommissionens relevanta informationstjänster och nätverk.

N.

Med tanke på rekommendationerna från Europarådets grupp av stater mot korruption (Greco) skulle en tydlig och bindande uppsättning regler för unionens förvaltning vara en positiv signal i kampen mot korruption i offentliga förvaltningar.

O.

En uppsättning kärnprinciper om god förvaltning är för närvarande allmänt accepterade i medlemsstaterna.

P.

Domstolen har genom sin rättspraxis utvecklat väletablerade förfarandeprinciper som tillämpas på medlemsstaternas förfaranden i EU-frågor och som även bör tillämpas direkt på unionens förvaltning.

Q.

En europeisk förvaltningsprocesslag skulle hjälpa unionsförvaltningen att använda sin behörighet att reglera den interna organisationen för att underlätta och främja bästa möjliga interna förvaltning.

R.

En europeisk förvaltningsprocesslag skulle öka EU:s legitimitet och öka medborgarnas förtroende för unionens förvaltning.

S.

En europeisk förvaltningsprocesslag skulle kunna bidra till ett spontant närmande av den nationella förvaltningsrätten när det gäller allmänna förfarandeprinciper och medborgarnas grundläggande administrativa rättigheter, vilket skulle främja integrationsprocessen.

T.

En europeisk förvaltningsprocesslag skulle kunna främja samarbete och utbyte av bästa praxis mellan nationella förvaltningar och unionsförvaltningen, så att de mål som anges i artikel 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt uppfylls.

U.

Lissabonfördragets ikraftträdande har gett EU en god rättslig grund för att anta en europeisk förvaltningsprocesslag.

V.

Den lagstiftningsåtgärd som begärs i denna resolution bör grundas på detaljerade konsekvensbedömningar, där man bland annat beräknar förvaltningsprocessernas kostnader.

W.

Kommissionen bör i lämplig utsträckning samråda med alla berörda aktörer och framför allt dra nytta av Europeiska ombudsmannens särskilda erfarenheter och sakkunskap, eftersom det är ombudsmannen som tar emot medborgarnas klagomål om missförhållanden inom EU:s organ och institutioner.

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artikel 298 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt lägga fram ett förslag till förordning om en europeisk förvaltningsprocesslag i enlighet med de detaljerade rekommendationer som bifogas i bilagan.

2.

Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritetsprincipen.

3.

Europaparlamentet anser att det begärda förslaget inte har några ekonomiska konsekvenser.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och bifogade detaljerade rekommendationer till kommissionen och rådet, till Europeiska ombudsmannen samt till medlemsstaternas parlament och regeringar.

30.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/23

—

med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artiklarna 9, 151 och 153.1 e i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artiklarna 14, 27 och 30 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av bedömningen av det europeiska mervärdet av en unionsåtgärd om information till och samråd med anställda, planering och hantering av omstruktureringar som genomfördes av Enheten för europeiskt mervärde vid Europaparlamentet och som överlämnades till utskottet för sysselsättning och sociala frågor den 19 november 2012 (1),

—

med beaktande av ”Att hantera förändringar – Slutrapport från högnivågruppen om ekonomiska och sociala konsekvenser av industriella förändringar, som inrättades av det luxemburgska toppmötet om sysselsättning i november 1997” (2),

—

med beaktande av rådets rekommendation 92/443/EEG av den 27 juli 1992 om främjande inom medlemsstaterna av arbetstagares möjlighet att ta del av företagsvinster och resultat (inklusive andelsägande genom aktieförvärv) (3),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag (4),

—

med beaktande av rådets direktiv 98/59/EG av den 20 juli 1998 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om kollektiva uppsägningar (5),

—

med beaktande av rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (6),

—

med beaktande av rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (7),

—

med beaktande av rådets direktiv 2001/86/EG av den 8 oktober 2001 om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande (8),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/14/EG av den 11 mars 2002 om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (9),

—

med beaktande av rådets direktiv 2003/72/EG av den 22 juli 2003 om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande (10),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/25/EG av den 21 april 2004 om uppköpserbjudanden (11),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/56/EG av den 26 oktober 2005 om gränsöverskridande fusioner av bolag med begränsat ansvar (12),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/38/EG av den 6 maj 2009 om inrättandet av ett europeiskt företagsråd eller ett förfarande i gemenskapsföretag och grupper av gemenskapsföretag för information till och samråd med arbetstagare (13),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 31 mars 2005 om ”Omstruktureringar och sysselsättning: Att förutse omstruktureringar och ge stöd i syfte att utveckla sysselsättningen: Europeiska unionens roll” (COM(2005)0120) och yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 14 december 2005 (14),

—

med beaktande av kommissionens meddelande om den socialpolitiska agendan (COM(2005)0033),

—

med beaktande av rådets beslut 2010/707/EU av den 21 oktober 2010 om riktlinjer för medlemsstaternas sysselsättningspolitik (15),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – Med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum” (COM(2010)0614),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”På väg mot en inre marknadsakt” (COM(2010)0608/2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen” (COM(2010)0682),

—

med beaktande av kommissionens grönbok om omstruktureringar och planering för förändringar: Vilka lärdomar kan vi dra av de senaste årens erfarenheter? (COM(2012)0007),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 december 2011 om översynen efter halva tiden av den europeiska strategin 2007–2012 för hälsa och säkerhet på arbetsplatsen (16),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning” (COM(2012)0173),

—

med beaktande av sin resolution av den 26 maj 2005 om den sociala agendan för perioden 2006–2010 (17),

—

med beaktande av yttrandet på eget initiativ av den 25 april 2012 från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om ”Kooperativ och omstrukturering” (18),

—

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 10 maj 2007 om förstärkning av gemenskapsrätten beträffande information och samråd med arbetstagare (19),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om en industripolitik för en globaliserad tid (20),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2011 – Färdplan för ett resurseffektivt Europa (COM(2011)0571),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 mars 2011 med titeln ”Färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050” (COM(2011)0112),

—

med beaktande av den forskning och de undersökningar som har genomförts av Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor,

—

med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0390/2012), och av följande skäl:

A.

Omstrukturering är inte ett nytt fenomen utan en metod som tillämpas allt oftare på grund av ekonomiska svårigheter och som på senare år har blivit alltmer utbredd och tagit många olika former. Omstruktureringen har ökat inom vissa sektorer och håller på att sprida sig till andra, med oförutsebara konsekvenser för medlemsstaternas ekonomiska och sociala strukturer.

B.

Den globala ekonomiska kris som utlöstes 2008 kräver att företagen och deras anställda gör de förändringar som är nödvändiga för att trygga konkurrenskraften och arbetstillfällena. Krisen förstärktes avsevärt genom spekulationer på finansmarknaden, vilka påskyndade förändringarna i snabb takt och därmed ökade, i en oroväckande omfattning, trycket på arbetstagare, territorier och alla förvaltningsnivåer att göra strukturella anpassningar.

C.

Till följd av de senaste 30 årens djupgående förändringar av de ekonomiska strategierna har en massiv omfördelning från den reala ekonomin till finanssektorn ägt rum. Situationen måste förbättras för dem som producerar alla varor och tjänster, men som ensamma får bära hela bördan av den ekonomiska krisen.

D.

Omstrukturering påverkar inte aktörerna förrän i ett sent skede, och oftast då uppsägningar redan övervägs.

E.

Vid omstruktureringar är det den omedelbara och konkreta inverkan på sysselsättningen som uppmärksammas mest, medan den negativa effekten på arbetsvillkoren och arbetstagarnas hälsa inte erkänns och hanteras i tillräcklig omfattning.

F.

De många och olika aktörerna som deltar i omstruktureringar är isolerade och samarbetar sällan långsiktigt.

G.

Som konsekvent betonas i de senaste strategidokumenten från kommissionen, särskilt Europa 2020-strategin och det industripolitiska meddelandet av den 28 oktober 2010: ”Om man bättre kunde förutse och hantera strukturomvandlingar skulle det hjälpa de anställda och företagen att anpassa sig till den övergång som överkapaciteten leder till och som också orsakas av modernisering och strukturanpassningar”. […] ”Det är ledningen och arbetstagarnas företrädare som måste komma överens om omstruktureringsåtgärder på företagsnivå. Även politiska åtgärder måste till vid sådan omstrukturering för att undvika sociala problem och främja ny kompetens och nya arbetstillfällen. På så sätt kan man undvika massuppsägningar och en nedgång i hela regionen eller utflyttning av hela industrier och i stället underlätta en ekonomisk omställning och omskolning.”

H.

Krisen har lett till en ny ekonomisk styrning på unionsnivå genom den årliga tillväxtöversikten och planeringsterminen, och denna nya ekonomiska styrning kan i sig leda till omstruktureringar och det krävs därför att arbetsmarknadens parter engageras.

I.

Arbetstagarna måste på lämpligt sätt förberedas på en övergång till en resurseffektiv och klimatvänlig ekonomi. Denna utveckling medför en mycket stor sysselsättningspotential, men kommer att leda till omstrukturering av ohållbara sektorer och företag.

J.

Antalet arbetstillfällen som försvann var nästan dubbelt så stort som antalet skapade arbetstillfällen under det tredje kvartalet 2011. Denna trend kommer sannolikt att öka med tillkännagivanden av omfattande omstruktureringar på strategiska områden.

K.

Mellan 2008 och 2011 försvann mer än 6,4 miljoner arbetstillfällen inom bygg- och tillverkningsbranschen.

L.

Alla medlemsstater där det sedan krisen startade har varit förhållandevis få friställningar har mycket välordnade arbetsmarknadssystem, där arbetstagarna och deras representanter medges relativt många rättigheter i fråga om samråd, information och medbestämmande, vilket på företagsnivå har lett till gemensamma överenskommelser, baserade på lagar och kollektivavtal.

M.

Som framgår av den årliga tillväxtöversikten med unionens övergripande svar på krisen visar vissa medlemsstaters positiva exportresultat att framgång på de globala marknaderna vilar på bredare faktorer, bland annat specialisering på sektorer, innovation samt kompetensnivåer som verkligen höjer konkurrenskraften. Just under krisen valde företag i vissa medlemsstater en långsiktig strategi och gjorde allt för att deras välutbildade och mycket erfarna medarbetare inte skulle behöva friställas.

N.

Företagen i EU kan ha svårigheter att bli framgångsrika på världsmarknaderna genom att endast bjuda under i priskonkurrensen, snarare än genom att ta fram bra produkter, metoder och tjänster.

O.

Arbetstagarna inom ohållbara sektorer bör få hjälp och utbildning för att klara övergången till gröna arbetstillfällen.

P.

Det finns risk att goda erfarenheter som särskilt ILO har kunnat samla till följd av krisen inte beaktas tillräckligt och inte kommer till användning vid framtida kriser. EU-institutionerna bör därför undersöka och dokumentera dessa goda erfarenheter, så att de kan användas även vid omstrukturering.

Q.

I meddelandet ”En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen” av den 23 november 2010 erkänner kommissionen också att anpassning och förebyggande när man byter arbete eller sysselsättning emellertid kan hämmas av osäkerhet eftersom övergångar innebär en potentiell risk för arbetslöshet, lägre löner och social otrygghet. Positiva övergångar under karriärens gång är därför nödvändiga genom konstant anpassning och upprätthållande och ökning av anställbarheten samtidigt som säkerhet skapas för individen och flexibilitet på arbetsmarknaderna.

R.

Vid omstrukturering då uppsägningar är oundvikliga löper utsatta grupper av arbetstagare, däribland unga och äldre, större risk att sägas upp än andra åldersgrupper, även om detta utgör diskriminering enligt unionslagstiftningen på området.

S.

I kommissionens meddelande ”På väg mot en inremarknadsakt”, anges att ”den besvikelse över den inre marknaden som vissa erfar även [kan] förklaras genom en känsla av att de på varandra följande liberaliseringarna har skett på bekostnad av de sociala rättigheter som varit grundförutsättningen för olika ekonomiska aktörer”. ”Lissabonfördraget och bekräftelsen av begreppet ’social marknadsekonomi med hög konkurrenskraft’ som ett centralt mål, tvingar unionen till en mer nyanserad bild av den inre marknaden. De ekonomiska friheterna och friheterna att vidta kollektiva åtgärder måste bringas i harmoni med varandra. Det är viktigt att blåsa nytt liv i dialogen mellan arbetsmarknadens parter och på så sätt lättare nå fram till lagstiftning som är skapad av och för arbetsmarknadens parter, vilket också sägs uttryckligen i Lissabonfördraget”. ”Vid sidan av de åtgärder som varit en ren reaktion på den ekonomiska och finansiella krisen, har de föregripande strategierna hjälpt företagen att förebygga sociala konflikter genom en proaktiv och i förväg förhandlad förvaltning av omstruktureringsarbete. Det är ett villkor för ekonomisk framgång och ett socialt krav, eftersom det möjliggör en omfördelning av resurserna mot framväxande branscher, och ger arbetstagarna nya möjligheter när deras sysselsättning hotas.” En unionsrättsakt för omstruktureringar skulle göra det möjligt att skapa en miljö baserad på ömsesidigt förtroende.

T.

Fördjupningen av den inre marknaden leder till ökad konkurrens vilket kan leda till fler omstruktureringar. Unionen bör ta ansvar för denna process genom att inrätta ramar för att mildra de sociala konsekvenserna.

U.

De ”Riktlinjer för hanteringen av förändringar och deras sociala konsekvenser” som upprättades av arbetsmarknadens parter i oktober 2003 har dock inte gett upphov till någon lagstiftningsåtgärd trots att de har följts av två omgångar med nationella seminarier som hållits av arbetsmarknadens parter inom ramen för deras fleråriga arbetsprogram. De nationella och sektorsvisa sociala organisationerna, och framför allt företagen och arbetstagarrepresentanterna, känner fortfarande i stor utsträckning inte till dessa riktlinjer. Det är mycket viktigt att principerna i dessa riktlinjer och i många andra studier och rapporter följs på ett effektivt sätt i god tid. Eftersom företagen på detta område oftast agerar i efterhand snarare än proaktivt, ingriper de alltför sent i beslutsprocessen och involverar inte de externa enheter som skulle kunna bidra till att mildra den sociala effekten antingen tillräckligt eller i tillräckligt god tid.

V.

Kommissionen har eftersökt konkreta bidrag till en metod för att vidareutveckla politiken på detta område genom sin ”Grönbok om omstruktureringar och planering för förändringar: Vilka lärdomar kan vi dra av de senaste årens erfarenheter?”, där man konstaterar att ”[t]eknisk utveckling och innovation kan på detta sätt tvinga fram anpassningsstrategier från företagens och arbetstagarnas sida, men det finns också tecken som tyder på att en satsning på innovation, forskning och utbildning kan vara ett effektivt sätt att hjälpa EU ur krisen”.

W.

Kooperativen genomför omstruktureringar på ett socialt ansvarstagande sätt och ”den specifikt kooperativa styrningsmodellen, som bygger på gemensamt ägande, demokratiskt deltagande och medlemskontroll samt kooperativens möjlighet att förlita sig på egna finansiella resurser och stödnätverk är förklaringen till varför kooperativen är mer flexibla och innovativa i hanteringen av omstruktureringar i det långa loppet och när det gäller att skapa nya affärsmöjligheter”.

X.

Trots dessa kraftfulla uttalanden har kommissionens svar på parlamentets resolutioner om information, samråd och omstrukturering som betonar behovet av brådskande och konkreta åtgärder på detta område samt på krav från andra berörda ekonomiska och sociala aktörer varit en besvikelse.

Y.

Denna resolution påverkar inte de informationsskyldigheter som omfattas av unionsrätten och nationell rätt. Enligt vad som anges i unionsrätten och nationell rätt bör informationsförfaranden användas fullt ut för att tillämpa de rekommendationer som anges i denna resolution.

Z.

Denna resolution påverkar inte de skyldigheter avseende anställningsskydd och uppsägning som följer av nationell rätt.

AA.

Det finns i dag stora skillnader mellan medlemsstaternas lagstiftning om arbetsgivarnas ansvar gentemot sina anställda vid omstrukturering. Samråd har hållits med EU:s arbetsmarknadsparter två gånger under det senaste årtiondet, och kommissionen har inte lyckats agera.

AB.

God och effektiv information och samråd i samband med omstrukturering betyder att relevanta åtgärder bör vidtas flera månader före beslutet om planerad omstrukturering, och att även dotterbolag ska omfattas samt att yrkesutbildningar för omskolning snabbt ska erbjudas för att bidra till att öka företagens och unionens konkurrenskraft och därmed ge de unionsmedborgarna och investerarna ett budskap om säkerhet och öppenhet.

AC.

De företag som inte lyckas anpassa sig till de föränderliga villkoren kan på sikt inte hålla jämn takt med konkurrenterna. Kunskapen om omstruktureringsbehoven brukar vara störst hos företagen, arbetstagarna och sektorerna själva. Omstruktureringsprocessen ser olika ut och har olika konsekvenser i de olika medlemsstaterna.

AD.

Kommissionen har, i syfte att hjälpa arbetstagare och företag att effektivare förutse förändringar, inlett djupgående studier och analyser, såväl om själva fenomenet med omstrukturering som om övervakning av verksamhetssektorer, däribland en rad studier om förändringarna på arbetsmarknaden fram till 2020 (21). Denna framtidsanalys har genomförts i samarbete med oberoende forskare, arbetsmarknadens parter och de övriga EU-institutionerna, som exempelvis Europaparlamentet och EU-byråer och EU-organ, till exempel Europeiskt centrum för övervakning av förändringar (22) vid Europeiska institutet för förbättring av levnads- och arbetsvillkor och Europeiska centrumet för utveckling av yrkesutbildning.

AE.

Det pågår för närvarande en översyn av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1927/2006 av den 20 december 2006 om upprättande av Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter (23).

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen i enlighet med artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och efter samråd med arbetsmarknadens parter att så snart som möjligt lägga fram ett förslag till en rättsakt om information till och samråd med anställda, planering och hantering av omstruktureringar, i enlighet med de utförliga rekommendationer som fastställs i bilagan till denna resolution.

2.

Europaparlamentet bekräftar att rekommendationerna står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritetsprincipen. Parlamentet bekräftar vidare att rekommendationerna respekterar proportionalitetsprincipen, näringsfriheten samt rätten till egendom.

3.

Europaparlamentet bekräftar vikten av en stark dialog mellan arbetsmarknadens parter på grundval av ömsesidigt förtroende och delat ansvar som det bästa verktyget för att finna samförståndslösningar och gemensamma infallsvinklar i fråga om att föregripa, förebygga och hantera omstruktureringsprocesser.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att analysera behovet av att vidta åtgärder på unionsnivå för att övervaka företagens verksamhet i syfte att förhindra alla typer av missbruk med skadliga effekter, i synnerhet för arbetstagarna.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att uppsägningar betraktas som det sista alternativet efter det att alla andra alternativ har övervägts, utan att detta skadar företagens konkurrenskraft.

6.

Europaparlamentet anser att det begärda förslaget inte kommer att ha några ekonomiska konsekvenser.

7.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända detta förslag och de bifogade detaljerade rekommendationerna till kommissionen och rådet.

30.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/38

—

med beaktande av sin resolution av den 10 maj 2012 om sjöröveri (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 januari 2009 om situationen på Afrikas horn (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 10 mars 2010 om den årliga rapporten om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken 2008 (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 11 maj 2011 om den årliga rapporten om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken 2009 (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 september 2012 om årsrapporten från rådet till Europaparlamentet om den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken (5),

—

med beaktande av rådets slutsatser om Afrikas horn av den 14 november 2011 och framför allt den strategiska ramen i bilagan,

—

med beaktande av den europeiska säkerhetsstrategin och rapporten av den 14 mars 2008 från den höga representanten och kommissionen till Europeiska rådet Klimatförändring och internationell säkerhet,

—

med beaktande av slutrapporten från Europeiska unionens valobservatörsuppdrag avseende valet i Etiopien den 23 maj 2010,

—

med beaktande av antagandet av en konstitution för Somalia av 825 ledamöter av den nationella konstituerande församlingen den 1 augusti 2012 och med beaktande av det demokratiska valet av ny somalisk president den 11 september 2012 som ett led i övergångsprocessen,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 1 december 2011 och den 23 juli 2012 om den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner om läget i Somalia, framför allt resolution nr 2067(2012),

—

med beaktande av Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom), dess strategiska koncept av den 5 januari 2012 om att etablera närvaro i de fyra sektorerna och FN:s säkerhetsråds resolution nr 2036 (2012), i vilken Afrikanska unionen uppmanas att öka Amisom-styrkan från 12 000 till maximalt 17 731 personer (uniformerad personal), bestående av soldater och annan personal från utbildade polisenheter,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolution nr 1820(2008) om kvinnor, fred och säkerhet,

—

med beaktande av FN:s rapport av den 25 januari 2011 och dess 25 förslag, framförda av Jack Lang, FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare för rättsliga frågor i samband med piratdåd utanför Somalias kust, och med beaktande av Jack Langs uppföljningsrapporter, inklusive rapporten om olika metoder för att inrätta specialdomstolar mot sjöröveri av den 15 juni 2011, och generalsekreterarens rapport om specialdomstolar mot sjöröveri i Somalia och andra stater i regionen av den 20 januari 2012,

—

med beaktande av den gemensamma strategin Afrika–EU,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utrikesfrågor och yttrandet från utskottet för utveckling (A7-0408/2012), och av följande skäl:

A.

Afrikas horn är en av de regioner i världen som har den osäkraste tillgången på livsmedel, och miljontals personer som lever i området är undernärda och riskerar att drabbas av svält. Denna geografiska region inbegriper länder som hör till dem som har den lägsta hälsostandarden i världen. Afrikas horn är även en av världens fattigaste regioner och en av de regioner som i allra högsta grad karaktäriseras av ett bristfälligt styre. Människornas brist på trygghet och livsmedel i synnerhet leder till akuta humanitära kriser i regionen. Världssamfundet har underlåtit att vidta preventiva åtgärder för att öka människors säkerhet och motverka torka och svält i regionen.

B.

Regionen har en lång historia av konflikter, och det finns ett samband mellan konflikter, fattigdom och underutveckling. Hållbar utveckling kan inte uppnås i en miljö som präglas av spänningar, väpnade konflikter och instabila statliga institutioner, samtidigt som fattigdom och underutveckling är faktorer som genererar konflikter. Klimatförändringarna kommer sannolikt att ytterligare försvåra situationen i regionen, där perioder av allvarlig torka redan har blivit vanligare.

C.

En långvarig instabilitet på Afrikas horn får konsekvenser för grannländernas säkerhet och för hela kontinenten och kan på grund av terroristnätverken i regionen komma att påverka säkerheten i andra regioner, såsom Europa, den arabiska halvön och Sydasien.

D.

Den onda cirkeln av osäkerhet, instabilitet, fattigdom och ett svagt styre kan motverkas framgångsrikt och effektivt endast genom en heltäckande, holistisk strategi som är inriktad på en hållbar utveckling i regionens länder. Afrikas horn är ett exempel på kopplingen mellan utveckling och säkerhet, eftersom det är en region där brottslig verksamhet, framför allt terrorism och sjöröveri, blomstrar som ett resultat av extrem fattigdom och ett svagt eller obefintligt styre från statligt håll.

E.

Det finns ett trefaldigt europeiskt och bredare, internationellt intresse för säkerhetssituationen på Afrikas horn: För det första, hotet från den internationella terrorismen och de vinster från piratdåd och kidnappningar som överförs till terroristorganisationer. För det andra, det ekonomiska hotet mot den internationella handeln och behovet att göra sjöfartslederna säkrare. För det tredje, behovet att hjälpa FN att uppnå sina mål, t.ex. genom att skydda Världslivsmedelsprogrammets fartyg i regionen.

F.

EU:s engagemang i regionen bygger på såväl regionens geostrategiska betydelse som viljan att stödja människorna på Afrikas horn och lyfta dem ur fattigdom. För att kunna göra det och uppnå en varaktig fred har EU åtagit sig att stödja insatser både regionalt – t.ex. genom den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (Igad) och Afrikanska unionen – och nationellt för att konsolidera fred och rättvisa som bygger på principerna om integrering, rättsstaten och respekt för mänskliga rättigheter.

G.

Igad är fortfarande ett underutvecklat instrument för stärkt samarbete, integration och säkerhet på regional nivå. Igad måste spela en central roll i den politiska strukturen och säkerhetsstrukturen på Afrikas horn samt när det gäller konfliktförebyggandet och den politiska och ekonomiska integrationen i regionen, i syfte att binda länderna i regionen till en gemensam politisk och ekonomisk agenda och förankra dem i den.

H.

Ett obrutet bälte av osäkerhet och instabilitet som sträcker sig från Atlanten till Indiska oceanen skulle också stärka narkotikasmugglingen över Sydatlanten och i Latinamerika och Karibien och främja handeln med vapen och människor genom att det öppnas nya smuggelleder och skapas möjligheter att smuggla narkotika till både Europa och den arabiska halvön.

I.

Konkurrensen mellan staterna i regionen om naturtillgångar, framför allt fossila bränslen och vatten, och konkurrensen för att bereda infrastrukturellt tillträde till hamnar för olje- och gasproducerande stater samt tillträde till havet för inlandsstater skulle kunna leda till ytterligare spänningar i regionen och skapa kronisk instabilitet.

J.

En långsiktig, hållbar stabilitet på Afrikas horn kan byggas endast på starka och ansvarstagande demokratiska institutioner, rättsstatsprincipen och respekt för mänskliga rättigheter, framför allt yttrandefrihet, och på förbättrade ekonomiska utsikter för samhället i stort.

K.

Det är absolut avgörande att aktivt stödja fickorna av stabilitet i regionen, bekämpa fattigdom och främja ekonomisk återhämtning som ett sätt att återuppbygga förstörda stater. Det finns ingen säkerhet utan utveckling och heller ingen utveckling utan säkerhet.

L.

Al-Shabaabs våldsamma uppror, bristen på styre från statligt håll i Somalia, hotet från ständiga piratdåd utanför Somalias kust, motsättningarna och risken för konflikt mellan Sudan och Sydsudan, de konfliktbenägna regionerna Abiyei och Darfur, den politiska övergångsprocessen i Etiopien efter premiärminister Meles Zenawis bortgång, motsättningarna mellan Etiopien och Eritrea och Somalia, motsättningarna mellan Eritrea och Djibouti och de terroristhandlingar som begås av Herrens motståndsarmé (LRA) bidrar allihop till att göra Afrikas horn till en av de mest konfliktbenägna regionerna i världen, vilket leder till ett oerhört mänskligt lidande, intern tvångsförflyttning av människor och förvärrade humanitära kriser. Dessutom försvårar det en hållbar social och ekonomisk utveckling samt utvecklingen av demokrati och rättsstatliga principer.

M.

I takt med att kampen mot Al-Shabaab i Somalia skärps finns det en ökande risk för att terroristverksamhet och destabilisering kan flytta till andra delar av Somalia eller längre ut i delar av Afrika som tidigare inte påverkats.

N.

Den fortsatta politiska instabiliteten och konflikten i Somalia har praktiskt taget förstört alla möjligheter till hållbar ekonomisk utveckling i regionen. Bristen på stabila demokratiska och ekonomiska framtidsutsikter för befolkningen, i synnerhet för ungdomar, skapar i kombination med avsaknaden av demokrati, rättssäkerhet, styre och mänsklig säkerhet en gynnsam grogrund för kriminella verksamheter, inbegripet sjöröveri och narkotikasmuggling, och gör det möjligt för terroristgrupper som Al-Shabaab att existera även framöver. Det är mycket viktigt att dessa frågor hanteras på ett övergripande plan genom att man utnyttjar EU:s alla instrument för yttre åtgärder, och att komplettera sådana åtgärder genom att införa specialdomstolar mot sjöröveri i Somalia så snart en hållbar statsstruktur uppnåtts i Somalia.

O.

Somalias federala övergångsregering har inte lyckats skapa en stabil och inkluderande förvaltning som kan främja konsensus hos sina olika etniska och politiska komponenter. Den nya somaliska regeringen måste få fullt stöd från världssamfundet så att den kan ta tag i de utmaningar som Somalia står inför och återställa en hållbar politisk, demokratisk, etnisk och social stabilitet.

P.

Fiskefartyg från många olika länder har utnyttjat kaoset i Somalia och har sedan 1990 fiskat inom zonen på 200 sjömil från den somaliska kusten, vilket har underminerat de somaliska fiskarnas försörjning.

Q.

Enligt UNHCR finns det över en miljon somaliska flyktingar utspridda över Afrikas horn, i första hand i Kenya och Etiopien, samt 1,3 miljoner internt fördrivna människor i Somalia. Interna konflikter, Al-Shaababs terrorism och upprepade perioder av torka är huvudanledningarna till denna flykt och fördrivning av människor i Somalia, som kraftigt påverkar hela regionen.

R.

Den 20 augusti 2012 inträffade två händelser på Afrikas horn som har mycket stor inverkan på regionen. För det första avled Etiopiens premiärminister Meles Zenawi och för det andra bildades det första formella parlamentet i Somalia på över två årtionden. Installationen av ett nytt parlament och valet av en ny president i Somalia, Hassan Sheikh Mohamud, den 10 september 2012, var ett historiskt ögonblick och ett viktigt steg mot att stärka fred och säkerhet och visade att det går att vända utvecklingen i Somalia.

S.

Etiopien, Djibouti, Kenya och Uganda har tillhandahållit militärt och politiskt stöd till stabilitetsinsatserna i regionen, framför allt genom Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom), för att därigenom se till att en hållbar lösning för att uppnå säkerhet och stabilitet i regionen kan skapas och ledas av afrikanska länder, med aktivt stöd från världssamfundet. Afrikanska unionen är en viktig partner för fred och stabilitet i regionen.

T.

Säkerhetssituationen i Somalia – inklusive de militära aspekterna – är fortfarande farlig och oförutsebar. Amisom har lyckats tränga tillbaka den islamistiska milisgruppen Al-Shabaab och har satt in 100 soldater i Baidoa. Kenya har nyligen ingripit militärt i södra och centrala Somalia, men lyckades inte slutgiltigt besegra Al-Shabaab. De etiopiska nationella försvarsstyrkorna gjorde ett ingripande i regionerna Hiraan och Bay i februari 2012. Kränkningar av de mänskliga rättigheterna, tortyr, godtyckliga fängslanden, summariska avrättningar samt olagliga vedergällningsattacker mot civila som utförs av etiopiska styrkor och milisstyrkor som är lojala mot den federala övergångsregeringen har rapporterats av Human Rights Watch. Grannlandet Eritrea har av FN:s grupp för övervakning av sanktioner anklagats för att tillhandahålla vapen, utbildning och ekonomiskt stöd till Al-Shabaab, vilket utgör en överträdelse av FN:s vapenembargo.

U.

Ett slut på krisen i Somalia är beroende av den stabilitet som skapas genom Afrikanska unionens verksamhet i landet, men blir möjligt endast genom ett bevarande av och stöd för social och politisk stabilitet. Det betyder att de parter som deltar i de militära operationerna även kommer att ha ett stort ansvar för att stödja de lokala myndigheterna med alla till buds stående medel under den period som följer sedan de militära operationerna har avslutats.

V.

Enbart internationella militära insatser kan inte åstadkomma säkerhet, stabilitet och en varaktig fred om de inte åtföljs av ett program för demokratisk utveckling.

W.

Premiärminister Meles Zenawis bortgång kommer sannolikt att få djupgående nationella och regionala konsekvenser och skapa möjligheter för det nya ledarskapet att öppna upp det politiska fältet, återkalla repressiva lagar och starta en politisk dialog som omfattar alla och som syftar till en övergång till demokrati. En inkluderande, demokratiskt vald regering i Etiopien är det enda sättet att förhindra att instabilitet, radikalism och oroligheter sprids i landet och hotar Etiopiens roll i samband med terroristbekämpning.

X.

Vid parlamentsvalet i maj 2010 vann EPRDF 545 av de 547 aktuella mandaten, vilket föranledde EU:s valobservatörsuppdrag att förklara att valet inte uppfyllde internationella standarder.

Y.

Etiopien mottar mer utlandsbistånd från Förenta staterna och EU än något annat afrikanskt land.

Z.

Efter 20 år av oberoende under ledning av president Isaias Afewerki är Eritrea ett av världens mest repressiva och slutna länder med oerhört svaga meriter när det gäller mänskliga rättigheter, bl.a. fängslande, tortyr och avrättning av landets medborgare. Den 5 juli 2012 antog FN:s människorättsråd en resolution som i starka ordalag fördömer de fortsatta vitt spridda och systematiska kränkningar av mänskliga rättigheter som begås av de eritreanska myndigheterna, de allvarliga inskränkningarna av åsikts- och yttrandefriheten och tvångsrekryteringen av medborgare till landets stridskrafter på obestämd tid. Rådet utsåg också en särskild rapportör för mänskliga rättigheter i Eritrea för att bryta landets isolering samt undersöka och rapportera om kränkningar. Den svensk-eritreanska medborgaren Dawit Isaak har hållits isolerad i fängelse utan rättgång i Eritrea de senaste elva åren.

AA.

Den 26 september 2012 undertecknade presidenterna från Sudan och Sydsudan ett sedan länge efterlängtat samarbetsavtal som innebär ett återupptagande av oljetransporterna från söder genom de nordliga delarna, en demilitarisering av buffertzonen längs gränsen, återupptagande av den gränsöverskridande handeln och fri rörlighet för medborgarna från båda sidor. De båda länderna har ännu inte enats om statusen för Abyei och andra omtvistade områden.

AB.

Sydsudan står inför allvarliga politiska, ekonomiska och säkerhetsrelaterade utmaningar, särskilt när det gäller våldet mellan olika grupper i samhället och bristen på stabila strukturer för styret. Den pågående avväpningen av civila, som kallas ”Operation Restore Peace” och som startade i mars 2012 som en reaktion på våldet mellan olika befolkningsgrupper i staten Jonglei, har enligt rapporter lett till kränkningar av civila från de väpnade styrkornas sida.

AC.

Det är fortfarande svårt att skapa fred i regionen Darfur i västra Sudan och i de södra distrikten Södra Kurdufan och Blå Nilen. Människorättsorganisationerna fortsätter att rapportera om urskillningslösa bombningar i civila områden från regeringsstyrkornas sida, summariska avrättningar, godtyckliga arresteringar, massplundring och förstörelse av egendom. Det pågående våldet har utlöst en långvarig och oroande humanitär kris.

AD.

Svårigheterna att nå fram till befolkningen fortsätter att vara ett av de största problemen i länderna på Afrikas horn när det gäller att bekämpa den humanitära nödsituationen.

AE.

Kommissionen förbereder ett stöd på totalt 158 miljoner euro i humanitärt bistånd i år till de delar av befolkningen som drabbats av torkan i länderna på Afrikas horn.

AF.

Vid den internationella givarkonferensen i Addis Abeba åtog sig Afrikanska unionens största medlemsländer att frigöra närmare 350 miljoner US-dollar till de länder som drabbats av torkan.

AG.

Afrikas horn, framför allt Somalia, drabbades av en allvarlig hungersnöd på grund av torkan, vilket resulterade i en allvarlig humanitär kris som drabbade över 12 miljoner människor i regionen och över 7,5 miljoner människor i Somalia. Hungersnöden orsakade inte bara att många människor, framför allt barn, avled, utan ledde också till en omfattande flyktingström till grannländerna Kenya och Etiopien. Kommissionen ökade sitt humanitära stöd från 9 miljoner euro 2008 till 46 miljoner euro 2009, men minskade det sedan till 35 miljoner euro 2010 och 30 miljoner euro 2011. Kommissionen uppjusterade stödet till 77 miljoner euro, dock först efter den mycket svåra perioden av torka sommaren 2011.

AH.

Alla ansträngningar att skapa betydande förbättringar av den humanitära situationen på Afrikas horn måste kopplas till alla andra mål som unionen strävar efter att uppnå i regionen. Alla hållbara lösningar på de olika konflikter som plågar regionen måste därför ta hänsyn till de internt fördrivnas behov, den pågående flyktingkrisen och dess orsaker, inklusive den strukturellt osäkra livsmedelsförsörjningen och följderna av konflikter och klimatförändringar, även med särskilt beaktande av de mest sårbara befolkningsgrupperna, såsom kvinnor och barn.

AI.

Bland de viktiga givarna och politiska aktörerna i regionen återfinns inte bara traditionella aktörer inom politik och utveckling, såsom EU, Förenta staterna och internationella organisationer som FN och Världsbanken, utan också Turkiet, Egypten, Gulfstaternas samarbetsråd (framför allt Qatar) och Islamiska samarbetsorganisationen. Kina har spelat en avgörande roll för att främja infrastrukturell utveckling och ekonomisk kapacitet på Afrikas horn genom att erbjuda mjuka, riktade lån som inte kräver att länderna genomför effektiva reformer och som ofta underlättar privilegierad tillgång till naturtillgångar och marknadstillträdet i de berörda länderna.

AJ.

EU är den största givaren av internationellt och humanitärt bistånd på Afrikas horn och bidrar till utvecklingen och säkerheten i regionen både på land och till sjöss.

AK.

Skapandet av en säker miljö för handel och transporter är den viktigaste faktorn i strävan efter att uppnå stabilitet och utveckling i regionen, såväl på land som till sjöss.

AL.

Den olagliga försäljningen av elfenben har blivit en av de viktigaste inkomstkällorna för milisgrupper som Al-Shabaab och officiella militära styrkor på grund av den mycket kraftigt ökade efterfrågan i de asiatiska länderna. Enligt Cites är tjuvjakten på elefanter nu den värsta på ett decennium, och de registrerade beslagen av elfenben ligger på sin högsta nivå sedan 1989.

AM.

Enligt en rapport från FN:s miljöprogram (Unep) har mycket stora mängder giftigt avfall i olagliga sändningar med läckande fraktbehållare dumpats längs Somalia kust, utan minsta hänsyn tagen till lokalbefolkningens hälsa eller återverkningarna för miljön. Enligt samma rapport medför detta avfall, som dumpats till havs och som delvis har sitt ursprung i EU, oåterkalleliga skador för människors hälsa och miljön i regionen. Det rör sig således om en uppenbar kränkning av de mänskliga rättigheterna.

AN.

Inget av de åtta millennieutvecklingsmålen är i nuläget nära att uppnås i regionen, och det är endast med stor politisk beslutsamhet som vissa framsteg kommer att kunna göras under de tre år som återstår fram till tidsfristen 2015.

AO.

Irrationalitet och politisk extremism får fäste när det råder misär eller svält. Fjorton månader efter FN:s officiella förklaring om 2000-talets första svält, som drabbade Afrikas horn, har den humanitära situationen förbättrats jämförelsevis, men regionen befinner sig fortfarande i ett kritiskt läge.

AP.

Fattigdomsbekämpningen har drabbats av bakslag på Afrikas horn på grund av livsmedels- och bränslekrisen i kombination med den globala ekonomiska och finansiella krisen och följderna av klimatförändringar.

AQ.

I mars 2012 uppskattade FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO) att över åtta miljoner människor är hjälpbehövande på Afrikas horn (däribland 3,2 miljoner i Etiopien, 2,5 miljoner i Somalia, 2,2 miljoner i Kenya och 180 000 i Djibouti). År 2011 drabbades regionen av den värsta torkan på 60 år. Torkan påverkade över 13 miljoner människor, varav hundratusentals tvingades överge sina hem och tiotusentals dog.

AR.

Den internationella brottmålsdomstolens arbete på Afrikas horn med att ställa gärningsmän inför rätta och bekämpa straffrihet försvåras av vissa länder i regionen.

AS.

Unicef behöver 273 miljoner US-dollar för 2012 för att kunna fortsätta sitt humanitära arbete och investera i återhämtningsinitiativ i Somalia, Kenya och Etiopien. I slutet av juli 2012 hade Unicef mottagit bara 33 procent av detta belopp.

1.

Europaparlamentet välkomnar EU:s strategi för Afrikas horn och i synnerhet dess omfattande tillvägagångssätt, där man behandlar säkerhets- och stabilitetsfrågor, tillämpar rättsstatens principer och säkrar korrekta rättsförfaranden som måste inkludera fungerande brottsbekämpningsmekanismer och motsvarande förfaranden samt ett oberoende rättsväsen, samtidigt som man tar itu med de bakomliggande orsakerna, inte minst genom utvecklingsrelaterade och humanitära strategier som bygger på klart definierade mål. Parlamentet efterlyser med kraft ett fullt genomförande av EU:s strategiska ramar för Afrikas horn och stöder dess fem komponenter, närmare bestämt att

Parlamentet betonar vikten av att främja en hållbar ekonomisk tillväxt i regionen och minska fattigdomen genom att ta hänsyn till människornas grundläggande behov.

2.

Europaparlamentet understryker att eventuella hållbara lösningar på de många olika konflikterna i regionen blir möjliga enbart om man fastställer principer för god grannsämja vilka löser rivalitet och gränstvister, för icke-inblandning och samarbete mellan stater och för hållbar utveckling som inbegriper tillgång till resurser samt en jämlik och rättvis fördelning av denna tillgång, inklusive ekonomiska möjligheter för alla utan diskriminering. Parlamentet konstaterar att detta kräver radikala insatser inom fredsbyggande, medling och förlikning samt slutet på straffrihet – dessa insatser måste göras i samarbete med Internationella brottmålsdomstolen – och full respekt för internationell humanitär rätt, inklusive fri tillgång till humanitärt bistånd för befolkningen, och de mänskliga rättigheterna. Parlamentet konstaterar att unionen i nära samarbete med regionala organ spelar en roll genom att underlätta dessa processer, bekämpa spridningen av handeldvapen och lätta vapen och underlätta demobilisering, avväpning och återintegrering av tidigare stridande, men att det i slutändan är befolkningarna själva på Afrikas horn som är de enda aktörer som kan göra det möjligt för regionen att uppnå hållbar fred, stabilitet, välstånd, ansvarstagande regeringar och respekt för rättsstatsprincipen.

3.

Europaparlamentet välkomnar utnämningen av EU:s särskilda representant för Afrikas horn, vilket parlamentet efterlyste i ovannämnda resolution av den 10 maj 2007 om Afrikas horn. Vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen uppmanas med kraft att aktivt stödja EU:s särskilda representants arbete genom att ge vederbörande adekvata ekonomiska och mänskliga resurser och direkt tillträde till GSFP:s strukturer och uppdrag samt till kommissionens strukturer och program inom ramen för politiken för utveckling och humanitärt bistånd. Parlamentet påminner om att det i sin resolution uppmanade EU:s särskilda representant för Afrikas horn att lämna regelbundna rapporter till parlamentet. Parlamentet välkomnar i detta avseende de regelbundna rapporterna från EU:s särskilda representant och uppmanar representanten att fortsätta dialogen och diskussionerna med ledamöterna på regelbunden basis. Parlamentet välkomnar även utnämningen av EU:s särskilda representant för Sudan och Sydsudan. För att fullt ut garantera samråd och samordning av åtgärderna bör de två särskilda representanterna regelbundet höras av de behöriga avdelningar som planerar finansieringsinstrumenten för EU:s yttre åtgärder, och dessa bör ges regelbunden politisk och strategisk rådgivning av de två särskilda representanterna. Parlamentet framhåller värdet av regelbunden dialog och samordning mellan de två särskilda EU-representanterna och de ansvariga för EU:s delegationer i regionen.

4.

Europaparlamentet anser att mer resurser skulle kunna investeras i Igad för att främja ett system med god styrning samt mekanismer för effektiv politisk dialog och konsensusbyggande i och mellan alla dess medlemsstater. Parlamentet uppmanar EU att underlätta denna roll genom att ytterligare engagera sig i deras process för att bygga upp sin interna kapacitet. Parlamentet påminner om att det kommer att vara ytterst viktigt att främja en regional institutionell ram för dialog och samordning bland länderna i regionen, särskilt med avseende på Etiopien, Kenya och Uganda, som i egenskap av nyckelaktörer i regionen måste fortsätta att samordna insatserna och försöka uppnå gemensamma målsättningar. Parlamentet påminner vidare om att Igad skulle kunna tillhandahålla en lämplig ram för dialog och samordning med avseende på exploatering av viktiga naturresurser, såsom vatten.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga bistånd och stöd till alla afrikanska länder som engagerar sig militärt för att upprätthålla fred i länderna på Afrikas horn, särskilt i Somalia.

6.

Europaparlamentet välkomnar EU:s beslut att ge ytterligare stöd till Amisom, för att göra det möjligt för Amisom att fullfölja sitt uppdrag och uppnå en total styrka på 17 731 man, i enlighet med FN:s mandat.

7.

Europaparlamentet anser att Amisoms resultat i kampen mot Al-Shabaab, till exempel vad gäller att återta kontrollen över Kismayo, bekräftar den strategiska betydelsen av att stödja Afrikanska unionen. Parlamentet understryker därför betydelsen av att främja Afrikanska unionens process för att bygga upp institutioner, kapacitet och goda styrelseformer samt dess insatsförmåga, bland annat för krishantering och på militär nivå. Parlamentet välkomnar inrättandet av en EU-delegation till Afrikanska unionen i Addis Abeba.

8.

Europaparlamentet efterlyser brådskande stöd till rätts- och kriminalvårdssystemen i de länder som har samarbetat med EU vad avser utlämning av personer misstänkta för sjöröveri (Kenya, Seychellerna och Mauritius) samt stöd till de somaliska myndigheterna för att se till att de har rättslig kapacitet och tillämpar korrekta rättsförfaranden i enlighet med internationell rätt, framför allt människorättslagstiftningen, så att de kan hantera de pirater och Al-Shabaab-medlemmar som tillfångatas. Parlamentet understryker samtidigt vikten av att erbjuda tillfångatagna personer som gjort sig skyldiga till sjöröveri rehabilitering och social återanpassning.

9.

Trots EU:s stöd för att stärka rättsstatsprincipen i regionen, de utlämningsavtal som unionen slutit med tredjeländer (Kenya, Seychellerna och Mauritius) och de bilaterala återtagandeavtalen för personer dömda för sjöröveri mellan Seychellerna, Puntland och Somaliland samt olika folkrättsliga ramar av relevans har ett stort antal pirater och andra brottslingar antingen ännu inte gripits eller gripits och sedan släppts i brist på säkra bevis eller politisk vilja att åtala dem, vilket Europaparlamentet beklagar.

10.

Europaparlamentet välkomnar varmt FN:s rapport av den 25 januari 2011 och dess 25 förslag, framförda av Jack Lang, FN:s generalsekreterares särskilda rådgivare för rättsliga frågor i samband med piratdåd utanför Somalias kust. Parlamentet välkomnar också Jack Langs relevanta uppföljningsrapporter, såsom rapporten av den 15 juni 2011 om olika metoder för att inrätta specialdomstolar mot sjöröveri i Somalia, och generalsekreterarens rapport av den 20 januari 2012 om specialdomstolar mot sjöröveri i Somalia och andra stater i regionen. Parlamentet uppmanar med kraft vice ordföranden/den höga representanten, EU:s särskilda representant samt de tre uppdrags- och delegationscheferna att behandla de förslag som framförts av Jack Lang som en prioriterad fråga och att utveckla en strategi för EU:s bidrag till den internationella strategin för att tillämpa straffrätten på Somalias territorium.

11.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till medlemsstaterna att i samarbete med Europol och Interpol undersöka och spåra penningflöden och beslagta de pengar som betalas som lösensummor till piraterna, eftersom det finns uppgifter som tyder på att dessa pengar eventuellt överförs till bankkonton över hela världen, inklusive banker i Europa, samt att identifiera och upplösa de organiserade kriminella nätverk som skördar vinsterna av sådana handlingar. Parlamentet uppmanar rådet att underlätta ytterligare samarbete mellan Eunavfor, å ena sidan, och Europol och Interpol, å andra sidan.

12.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen samtliga länder i regionen att samarbeta med Internationella brottmålsdomstolen och påminner om det bindande åtagandet för de länder som undertecknat och ratificerat Romstadgan. Parlamentet välkomnar också den senaste tidens utveckling vad gäller Internationella brottmålsdomstolen, eftersom denna utveckling medger undersökningar och utredningar i länder som inte har undertecknat eller inte har ratificerat Romstadgan.

13.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att fortsätta att vara vaksamma och aktiva när det gäller den politiska övergång som håller på att inledas i Etiopien och med tanke på de demokratiska framsteg som nu görs i Somalia.

14.

Europaparlamentet anser att man bör ta vara på det tillfälle som erbjuds genom behovet av en efterträdare till den bortgångne etiopiske premiärministern Meles Zenawi, som avled den 20 augusti 2012, genom valet av en ny somalisk president och genom det nära förestående parlamentsvalet i Kenya 2013 för att

15.

Europaparlamentet gläds åt att Sudan och Sydsudan kommer att ingå ett avtal om oljeresurserna när den tidsfrist löper ut som fastställts i Afrikanska unionens freds- och säkerhetsråds färdplan och som förankrats i FN:s säkerhetsråds resolution nr 2046(2012). Parlamentet hoppas att detta avtal även kommer att medge en slutgiltig lösning snarast möjligt på problemet med Sydsudans oljetransporter.

16.

Europaparlamentet välkomnar Eunavfor Atalantas viktiga bidrag inom ramen för ansträngningarna att bekämpa sjöröveri och förbättra sjöfartsskyddet utanför Somalias kust. Parlamentet understryker dess roll när det gäller att skydda de fartyg som Världslivsmedelsprogrammet använder för att transportera bistånd till Somalia samt andra utsatta fartyg, liksom proviant till Amisom. Parlamentet välkomnar rådets beslut av den 23 mars 2012 om att förlänga mandatet för Eunavfor Atalanta till december 2014 och att utöka insatsområdet till att omfatta piraternas operativa bas på land. Parlamentet uppmanar eftertryckligen medlemsstaterna att se till att Eunavfor Atalanta får tillräckligt med stöd i form av ändamålsenliga övervaknings- och patrullfartyg eftersom de nuvarande framstegen i kampen mot sjöröveri skulle kunna gå om intet, och att världssamfundet får de resurser som krävs för att jaga pirater och deras finansiärer och nätverk. Parlamentet konstaterar att de effektivaste åtgärderna mot sjöröveri i själva verket har varit de olika skyddsåtgärder som rederierna infört ombord på fartygen. Parlamentet välkomnar i sammanhanget uppmaningarna på senare tid från sjöfartsbranschen om en reglering av de privata sjösäkerhetsföretagen och uppmanar Internationella sjöfartsorganisationen, flaggstaterna och sjöfartsbranschen att samarbeta för att ytterligare utveckla och införa tydliga, konsekventa och realistiska internationella normer för de privata väpnade säkerhetsföretagens personal ombord på fartygen, samt uppmanar de privata sjösäkerhetsföretagen att till fullo uppfylla normerna i fråga.

17.

Europaparlamentet uppmärksammar vikten av samarbete mellan Eunavfor och övriga internationella uppdrag i området, framför allt Amisoms landbaserade operation, och anser att goda förbindelser och ett nära samarbete, inklusive informationsutbyte, är avgörande när det gäller att garantera ett stabilt Somalia. Parlamentet påminner om att Eunafvor Atalanta och Natos Operation Ocean Shield kan avskräcka och hindra piratdåd framgångsrikt endast om en heltäckande strategi tillämpas på Afrikas horn, och framför allt i Somalia, för att åtgärda orsakerna till att somalier ägnar sig åt sjöröveri och brottslig verksamhet för att skaffa inkomster. Parlamentet konstaterar att Natos nuvarande uppdrag för sjöröveribekämpning, Operation Ocean Shield, har rönt framgångar med två kortare operationer mot sjöröveri sedan oktober 2008, för att skydda Världslivsmedelsprogrammets fartyg.

18.

Europaparlamentet välkomnar rådets (utrikes frågor) beslut av den 12 december 2011 om att upprätta ett initiativ för regional maritim kapacitetsuppbyggnad, kallat Eucap Nestor, för att förstärka de maritima och rättsliga kapaciteterna samt utbildningen av kustpolis och domare i samråd med och med tillstånd från lokalsamhällena i fem länder på Afrikas horn och i de västra delarna av Indiska oceanen. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att skyndsamt förse det nya uppdraget med kompetent civil och militär personal. Parlamentet efterlyser ett nära samarbete med andra initiativ, inbegripet EU:s Marsic-projekt, inom ramen för programmet för viktiga sjöfartsrutter, som finansieras av stabilitetsinstrumentet, och det regionala sjösäkerhetsprogrammet, som startats av länderna i östra och södra Afrika och Indiska oceanen med stöd av EU och som syftar till att ta itu med piratdåd på land och förstärka rättsliga kapaciteter att arrestera, överföra, fängsla och åtala dem som misstänks för piratdåd. Parlamentet anser att världssamfundet kommer att kunna uppnå det övergripande målet om stabilitet och säkerhet i regionen och därmed ett minskat behov av patrullfartyg i området endast genom att stärka kustsäkerhetskapaciteten i de kustnära länderna, ta itu med de bakomliggande orsakerna till piratdåd på land, uppmuntra till efterlevnad av BMP4 Best Management Practices (bästa hanteringsmetoder) för sjöfarten och förbättra standarderna för sjösäkerhetsbranschen.

19.

Europaparlamentet välkomnar beslutet från juli 2011 att förlänga och omformulera mandatet för EU:s utbildningsuppdrag (EUTM) med bas i Uganda. Parlamentet efterlyser dock en bättre kontroll och övervakning av uppförandet och ansvarstagandet hos alla rekryterade personer som utbildas av EUTM för att se till att minderåriga eller personer med anknytning till militanta grupper inte godtas i programmet, att de integreras i Somalias väpnade styrkor och att eventuella avhopp omedelbart anmäls och utreds. Parlamentet uppmanar även EU att delta i den noggranna övervakningen av betalningskedjan för de styrkor som utbildas för att se till att betalningarna når de avsedda mottagarna och skapar motivation, lojalitet och engagemang, och därigenom garanterar att förmågan att ta över ansvaret bibehålls framöver hos de somaliska säkerhetsstyrkorna.

20.

Europaparlamentet betonar behovet av nära strategisk samordning mellan alla aktörer på säkerhetsområdet, i synnerhet Eunavfor Atalanta, EUTM Somalia och Eucap Nestor, samt Nato (Operation Ocean Shield), den USA-ledda insatsstyrkan CTF-151, FN och Amisom. Parlamentet konstaterar att det finns internationella samordningsmekanismer, såsom kontaktgruppen för piratdåd utanför Somalias kust (CGPCS) i New York och den gemensamma mekanismen för medvetenhet och konfliktlösning (Shade) i Bahrain. Parlamentet välkomnar därför rådets beslut av den 23 mars 2012 att under en inledande tvåårsperiod aktivera EU:s operationscentrum för att samordna och stärka synergierna mellan de tre GSFP-uppdragen på Afrikas horn samt de Brysselbaserade strukturerna i samband med strategin för Afrikas horn och i samarbete med Europeiska unionens särskilda representant för Afrikas horn.

21.

Europaparlamentet konstaterar att det finns tecken på att Herrens motståndsarmé (LRA) kan vara i färd med att utvidga sin räckvidd, dra in fler länder i kampen och utsätta fler barn för risker. Parlamentet påminner om att kampen mot LRA och jakten på LRA:s ledare, Joseph Kony, har varit mycket beroende av finansiering, utrustning och logistiskt stöd från Förenta staterna. Parlamentet uppmanar EU att sörja för samordning med Förenta staterna när det gäller eventuellt ytterligare stöd som krävs i kampen mot LRA under ledning av Afrikanska unionen.

22.

Europaparlamentet fördömer det bristfälliga genomförandet av Cites-förordningarna och uppmanar kommissionen och rådet att främja inrättandet av ett system för certifiering och kontroll av elfenbensimport till EU, liknande den framgångsrika Kimberleyprocessen.

23.

Europaparlamentet välkomnar att EU:s strategi för Afrikas horn omfattar inte bara säkerhetspolitik och humanitär politik, utan även en mer långsiktig utvecklingspolitik och millennieutvecklingsmålen. Parlamentet understryker betydelsen av denna mer långsiktiga vision för utvecklingspolitiken och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samordna sin politik i detta avseende och genomföra en gemensam planering för de olika länderna och regionen så snart som möjligt.

24.

Europaparlamentet anser att ett stabilt och säkert Afrikas horn skulle få positiva politiska och säkerhetsmässiga följder utanför regionen, även vad gäller investeringar och säkra sjöfartsleder i Indiska oceanen. Parlamentet anser därför att en diskussion om strategier för att främja säkerhet och stabilitet i regionen och om samordning för att tillhandahålla de nödvändiga finansiella resurserna för att tillämpa en övergripande strategi bör påbörjas på G20-nivå. Parlamentet noterar i det sammanhanget de positiva erfarenheterna från den konferens om Somalia som hölls i London i februari 2012, och uppmuntrar vice ordföranden/den höga representanten att undersöka möjligheterna till en liknande konferens 2013.

25.

Europaparlamentet anser att man även bör beakta att Afrikas horn har god ekonomisk potential, framför allt vad gäller mineraler och jordbruk. Parlamentet uppmanar därför rådet, kommissionen, Europeiska utrikestjänsten och Europeiska investeringsbanken att i samverkan med andra multilaterala givare och finansinstitut identifiera projekt av gemensamt intresse för länderna i regionen som skulle kunna främja samarbete och positivt ömsesidigt beroende, t.ex. på områdena energiförsörjning, inklusive förnybar energi, och naturtillgångar, inklusive vatten. Parlamentet understryker betydelsen av gränsöverskridande handel, tillträde till internationella marknader, hamninfrastruktur och tillhandahållandet av lämpliga korridorer för tillträde till hamnar för länder utan egen kust, som avgörande element för en långsiktig ekonomisk utveckling på Afrikas horn. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en djupgående analys av omfattningen och de ekonomiska, miljömässiga och sociala följderna av uthyrning av mark till tredjeländer på Afrikas horn, och att föreslå möjliga skyddsstrategier och motsvarande mekanismer.

26.

Europaparlamentet anser att det visserligen är mycket viktigt att stärka säkerheten i regionen och bekämpa terrorism och piratverksamhet, men anser samtidigt att detta inte får överskugga den absoluta nödvändigheten av att främst stödja kampen mot fattigdomen i regionen, framför allt eftersom EU enligt sitt grundfördrag ska ta hänsyn till målen för utvecklingssamarbetet – bland vilka de främsta är att minska och utrota fattigdomen – vid genomförandet av politik som kan påverka utvecklingsländerna (artikel 208.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). Parlamentet konstaterar att alla länder på Afrikas horn är utvecklingsländer och att de – undantaget Sudan och Sydsudan, som inte har undertecknat Cotonouavtalet – i denna egenskap har mottagit två miljarder euro i utvecklingsbistånd (varav 644 miljoner euro enbart till Etiopien) för de nationella och regionala vägledande programmen inom ramen för den tionde EUF (2008–2013). Parlamentet konstaterar att regionen i östra Afrika, södra Afrika och Indiska oceanen under samma period, fortfarande inom ramen för den tionde EUF, mottar 619 miljoner euro (delvis för Igad) för att utrota fattigdomen i länderna i regionen och hjälpa dem att uppnå millennieutvecklingsmålen. Parlamentet påminner slutligen om att den fredsbevarande resursen för Afrika, som ingår i EUF, ger finansiellt stöd till Amisom.

27.

Europaparlamentet anser att EU (medlemsstaterna och kommissionen), som är den främsta givaren i världen av utvecklingsbistånd och humanitärt bistånd i regionen – bl.a. med hjälp av centraliseringen av de diplomatiska insatserna i form av Europeiska utrikestjänsten och EU:s särskilda representant samt framgångarna med insatsen Atalanta och närvaron i regionen i form av diplomater och militära styrkor från vissa medlemsstater –, skulle kunna göra mer för att utrota den utbredda fattigdomen i regionen och den anarki och laglöshet som råder på vissa platser.

28.

Europaparlamentet anser att man bör utnyttja den möjlighet som uppstått genom valet den 10 september 2012 av Somalias nya president, Hassan Sheikh Mohamud, för att med hjälp av den strategiska ramen för Afrikas horn och med stöd av EU:s särskilda representant i regionen, Europeiska utrikestjänsten och de nationella diplomaterna samt med Afrikanska unionens hjälp verka för att upprätta normala diplomatiska och ekonomiska förbindelser mellan Etiopien och Eritrea och för att lösa krisen i Somalia, eftersom detta skulle gagna utvecklingen i hela regionen. Parlamentet påpekar att området kring de stora sjöarna, som gränsar till de västra delarna av Afrikas horn, också är en av de mest instabila regionerna i världen, med klart underutvecklade länder där det förekommer väpnat våld (t.ex. Demokratiska republiken Kongo) och även krig med ett eller flera av grannländerna (t.ex. motsättningar mellan Rwanda, som i bred bemärkelse ingår i Afrikas horn, och Demokratiska republiken Kongo). Parlamentet understryker att vi i samband med genomförandet av den europeiska strategin för Afrikas horn inte kan ignorera de eventuella följderna för utvecklingen – som är mycket viktig – i grannregionerna (framför allt området kring de stora sjöarna, Centralafrika och södra Afrika).

29.

Europaparlamentet välkomnar, när det gäller både stödet till den regionala utvecklingen och det humanitära biståndet, den nya plan för Afrikas horn som kommissionen föreslog 2012, ”Stöd till Afrikas horns motståndskraft (Share)”, och som ska vara ett instrument som sammankopplar kortsiktigt humanitärt bistånd och långsiktig utveckling för att bryta den onda cirkel av kriser som drabbar regionen. Parlamentet stöder fullt ut kommissionens vilja att stärka kopplingen mellan katastrof-, återanpassnings- och utvecklingsbistånd (LRRD). Parlamentet uppmanar EU att inom ramen för detta program säkra olika försörjningsmöjligheter, bättre marknadstillträde och bättre tillgång till information för att öka hushållens inkomster för befolkningarna i områden med boskapsskötsel och annat jordbruk, i flodområden och kustområden samt i städer och stadsområden, förbättra tillgången till grundläggande sociala tjänster och försöka erbjuda tillförlitliga och förutsebara stödnivåer för de befolkningsgrupper som är utsatta för permanenta eller säsongsmässiga risker.

30.

Europaparlamentet välkomnar EU:s nya program Share, som syftar till att öka kapaciteten att stå emot de åtskilliga hot som länderna på Afrikas horn ställs inför. Parlamentet framhåller emellertid att detta program bör samordnas med EU:s strategi för Sahelregionen, som står inför liknande utmaningar (terrorism, narkotikahandel, klimatförändringar, tillströmning av flyktingar och fördrivna personer osv.).

31.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att stödja jordbruk, betesbruk och boskapsuppfödning i länderna på Afrikas horn, och välkomnar det viktiga arbete som utförts på dessa områden av olika icke-statliga organisationer.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja alla program för tillgång till vatten, som en grundläggande och mänsklig rättighet, samt att stödja offentlig-privata partnerskap för tillgång till dricksvatten.

33.

Europaparlamentet insisterar på att EU:s stöd till Afrikas horn i möjligaste mån inte bör utformas som direkt budgetstöd utan bör beviljas för att uppnå specifika mål på grundval av tydliga resultatindikatorer. Parlamentet anser att stöd som måste ha formen av budgetstöd bör villkoras med uppnåendet av specifika mål. Parlamentet anser att program för att stödja EU:s strategi för Afrikas horn bör kunna dra nytta av en blandning av resurser, dvs. att finansieringen av sådana program bör vara öppen för andra internationella givare på grundval av tydliga gemensamma standarder för att underlätta en samordnad, enhetlig strategi hos samtliga givare och en minimal risk för motstridiga strategier eller dubbleringar. Parlamentet anser att EU på samma sätt bör kunna delta i finansieringen av tredjepartsprogram på Afrikas horn under förutsättning att en fullständig respekt för reglerna för EU:s finansiella bidrag till tredjeländer kan säkras.

34.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att fortsätta tillhandahålla neutralt, opartiskt och oberoende humanitärt bistånd till sårbara befolkningar och hjälpa länderna i regionen att stärka sin nationella kapacitet genom strategier för katastrofriskreducering och långsiktiga program för utvecklingssamarbete på områden som beredskap inför perioder av torka samt jordbruk, landsbygdsutveckling och livsmedelstrygghet.

35.

Europaparlamentet påpekar att orsaken till livsmedelskrisen på Afrikas horn (precis som i Sahelregionen) visserligen är de upprepade perioderna av torka, dåliga skördar och stigande priser, men att det samtidigt är viktigt att tänka på att det förutom dessa cykliskt återkommande orsaker (även om torkan numera kan anses vara strukturell) även finns andra mycket viktiga orsaker, exempelvis splittringen av samhällen och ett överdrivet främjande av export av jordbruksvaror till nackdel för livsmedelssuveräniteten och jordbruksverksamhet för egen konsumtion och försäljning på nationella marknader.

36.

Europaparlamentet understryker att respekten för mänskliga rättigheter och grundläggande friheter utgör en permanent grund för unionens engagemang med tredjeländer som partner. Parlamentet oroas därför djupt över rapporterna om godtyckliga arresteringar, misshandel av fångar och våld mot demonstranter samt repressiva åtgärder mot den politiska oppositionen inklusive censur och godtycklig arrestering av journalister och aktivister som har inträffat i hela regionen. Parlamentet uppmanar samtliga myndigheter på Afrikas horn att respektera dessa grundläggande principer och villkorslöst frisläppa alla politiska fångar.

37.

Europaparlamentet uttrycker sin djupa oro över markstölderna i Afrika, vilka riskerar att undergräva den lokala livsmedelstryggheten och ökar svälten. Parlamentet uppmanar regeringarna på Afrikas horn och EU att utvärdera hur den pågående upphandlingen av jordbruksmark påverkar fattigdomen på landsbygden och den rådande svältkrisen. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att inkludera frågan om markstöld i sin politiska dialog med utvecklingsländerna för att utforma en konsekvent politik.

38.

Europaparlamentet oroas över att företag inom EU samt kriminella nätverk påstås göra sig skyldiga till olaglig dumpning av avfall. Parlamentet påminner om att olaglig dumpning av avfall är ett stort orosmoment för den somaliska befolkning som lever längs kusten. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att skyndsamt låta ett oberoende organ genomföra en fullständig utredning, inklusive insamling av bevis och prover och, beroende på utredningens resultat, överväga rättsliga åtgärder, inbegripet kompensation från europeiska företag, EU:s medlemsstater och EU.

39.

Europaparlamentet inser att det är mycket viktigt att alla de konfliktdrabbade befolkningarna på Afrikas horn erhåller ett oberoende och opartiskt humanitärt bistånd och att en adekvat finansiering tillhandahålls även framöver, framför allt till Somalia. Parlamentet understryker att alla minskningar av biståndet skulle kunna leda till att den somaliska befolkningen sjunker tillbaka ned i en humanitär kris. Parlamentet betonar hur viktigt det är – utöver det humanitära biståndet – att bygga vidare på initiativ som ”Stöd till Afrikas horns motståndskraft (Share)” för att garantera motståndskraften och förbättra försörjningsmöjligheterna för lokalbefolkningen.

40.

Europaparlamentet betonar att de mänskliga rättigheterna, särskilt kvinnors, barns, hbt-personers och religiösa minoriteters rättigheter, under lång tid har åsidosatts i regionen, och konstaterar att sekteristisk islamism har spritts i vissa delar av Afrikas horn och hotar friheten för minoriteter.

41.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av europeiskt stöd till civilsamhället. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att sörja för samordnat stöd till civilsamhället både inom de enskilda länderna och på gränsöverskridande och regional nivå.

42.

Europaparlamentet framhåller vikten av kontinuerligt bistånd till Sydsudan för att skapa och upprätthålla ett effektivt civilsamhälle. Parlamentet är övertygat om att det nya instrumentet för att främja demokrati och mänskliga rättigheter bör inbegripa tillfälliga budgetrubriker för Afrikas horn. Parlamentet anser att man bör överväga att utvidga det europeiska initiativet för demokrati till att omfatta länderna på Afrikas horn.

43.

Europaparlamentet välkomnar de överenskommelser som nåtts av Sudan och Sydsudan om att återuppta oljeexporten och demilitariseringen av gränsen och uppmanar båda länderna att respektera dessa överenskommelser. Parlamentet uppmanar båda länderna att sluta ge en fristad åt eller stödja rebellgrupper från det andra landet. Parlamentet efterlyser med kraft ytterligare förhandlingar om gränsdragningen mellan de båda länderna för att undvika ytterligare utbrott av konflikter som skulle kunna äventyra det nyligen ingångna avtalet, och rekommenderar att båda ledarna fortsätter förhandlingarna för att nå en överenskommelse om ställningen för Abyei och andra omtvistade områden i enlighet med Afrikanska unionens färdplan och FN:s säkerhetsråds resolution nr 2046 så snart som möjligt. Parlamentet gratulerar den tidigare presidenten Mbekis högnivåpanel – som delvis finansierats av EU – till de framsteg som den, med stöd från Afrikanska unionen, gjort när det gäller förhandlingarna och medlingen mellan Sudan och Sydsudan. Parlamentet uppmanar EU:s särskilda representant för Sudan och Sydsudan att sörja för samordning med delegationscheferna i Sudan och Sydsudan för att se till att EU:s engagemang, politiska insatser och bistånd även framöver präglas av mycket god synlighet.

44.

Europaparlamentet välkomnar de samförståndsavtal som slutits separat mellan den sudanesiska regeringen och SPLM (Nord) tillsammans med FN, Afrikanska unionen och Arabförbundet i syfte att tillåta transporter med humanitärt bistånd till civilbefolkningarna i distrikten Blå Nilen och Södra Kurdufan.

45.

Europaparlamentet är bekymrat över att våldsamheter på nytt brutit ut i delstaten Jonglei i Sydsudan, vilket hotar de framsteg som gjorts med att återupprätta fred och säkerhet i regionen. Parlamentet stöder Unmiss begäran om en utredning, och kräver att de skyldiga ska straffas. Parlamentet uppmanar Sydsudans regering att

Parlamentet understryker betydelsen av EU:s fortsatta bistånd till Sydsudan i syfte att tillhandahålla kapacitetsbyggande för landets offentliga förvaltning och de brottsbekämpande myndigheterna, skapa och underhålla ett effektivt civilsamhälle och främja goda styrelseformer. Parlamentet uppmanar eftertryckligen EU att driva på Sydsudans ratificering av viktiga internationella människorättsfördrag och hjälpa landets myndigheter med tillämpningen. Parlamentet fördömer de militära styrkornas rapporterade kränkningar av civila i samband med demilitariseringsprocessen och uppmanar den sydsudanesiska regeringen att genomföra en oberoende undersökning av händelserna för att ställa de ansvariga soldaterna till svars och ersätta offren.

46.

Europaparlamentet fördömer kraftfullt alla våldshandlingar som riktas mot civila i strid med internationella humanitära lagar och människorättslagstiftningen i Sudan. Parlamentet uppmanar med kraft EU och världssamfundet att komma överens om en enhetlig strategi för att ta itu med skyddet av civila och få ett slut på kränkningarna av mänskliga rättigheter, framför allt i Darfur, Södra Kurdufan och Blå Nilen. Parlamentet uppmanar den sudanesiska regeringen och SPLM (Nord) att omedelbart inleda direkta förhandlingar för att komma överens om ett totalt upphörande av alla fientliga handlingar och nå en politisk överenskommelse på grundval av ramavtalet av den 28 juni 2011, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolution nr 2046. Parlamentet understryker betydelsen av att behålla internationella aktörer i konfliktområdena och uppmanar med kraft de sudanesiska myndigheterna att garantera deras och civilbefolkningens säkerhet. Parlamentet påminner om att EU och medlemsstaterna har ett ansvar att erbjuda förstärkt stöd till och samarbete med Internationella brottmålsdomstolen för att verkställa arresteringsorderna för Ahmad Muhammad Harun, Ali Muhammad Ali Abd-Al-Rahman, Abdel Rahim Mohammed Hussein och president Omar Hassan Ahmad Al Bashir.

47.

Europaparlamentet är bekymrat över det försämrade hälsotillståndet hos de enligt beräkningar 170 000 sudanesiska flyktingar, varav hälften barn, som befinner sig i de fyra lägren i Övre Nilen och i lägret i enhetsstaten, där risken för infektioner, diarré och malaria snabbt ökar samt förvärras av undernäringen.

48.

Europaparlamentet fördömer allt stöd som Sudan och Sydsudan ger till beväpnade grupper som inte tillhör de reguljära stridskrafterna.

49.

Europaparlamentet tar del av resultatet av presidentvalet den 20 augusti 2012 i Somalia och uppmanar eftertryckligen alla politiska aktörer i Somalia att stödja demokrati, rättsstatsprincipen och mänskliga rättigheter som den enda vägen ut ur den onda cirkeln av fattigdom, underutveckling och osäkerhet. Parlamentet betonar att slutet på den federala övergångsmyndighetens mandat är ett viktigt test för att avgöra om Somalia kan fungera som stat och har förmågan att återuppbygga starka, demokratiska och verkligt representativa institutioner. Parlamentet anser att det kommer att vara avgörande att främja en inkluderande politisk dialog i Somalia och att främja konsensusbyggande processer för att stödja Somalias nya regering. Parlamentet uppmanar den nya federala regeringen och den nya presidenten, Hassan Sheikh Mohamud, att arbeta för en förlikning inom det somaliska folket genom att bygga vidare på Garoweöverenskommelsen för att etablera den nya federala staten och påbörja den långa men viktiga processen för att uppnå fred, säkerhet och demokrati för alla somalier.

50.

Europaparlamentet välkomnar att det första formella parlamentet i Somalia på över 20 år nyligen svors in, och hoppas att detta ska utgöra det första steget i en övergång mot en mer representativ parlamentarisk demokrati. Parlamentet konstaterar att kvoten för kvinnliga ledamöter i parlamentet, som fastställts till 30 procent, nästan har uppnåtts, och påminner om att ett meningsfullt deltagande av kvinnor i alla sektorer av offentligt liv måste säkras om insatserna för konfliktlösning och fredsbyggande ska bli framgångsrika.

51.

Europaparlamentet välkomnar slutet på övergångsperioden i Somalia som en möjlighet till förnyelse. Parlamentet applåderar det arbete som färdplanens signatärer, de traditionella äldreråden, den nationella konstituerande församlingen, det nya federala parlamentet och den tekniska urvalskommittén utfört för att avsluta övergångsperioden i Somalia. Parlamentet välkomnar den avgående presidentens engagemang för att stödja och samarbeta med president Hassan Sheikh Mohamud och uppmanar eftertryckligen alla politiska aktörer i Somalia att samarbeta med de nya myndigheterna. Parlamentet välkomnar president Hassan Sheikhs vision för Somalia och hans avsikt att sörja för inkluderande styrande institutioner med en bred bas samt stärka stabilisering, rättsstatsprincipen och goda styrelseformer, ekonomisk återhämtning, fredsbyggande och förlikning, tillhandahållande av offentliga tjänster och förbättrade förbindelser mellan Somalia och övriga världen. Parlamentet uppmanar honom med kraft att respektera sitt åtagande för öppna och ansvarstagande styrelseformer och för att bekämpa korruption på alla nivåer och garantera en inkluderande dialog och upprättandet av representativa och ansvarskännande institutioner på nationell, regional och lokal nivå samt på distriktsnivå i enlighet med Somalias provisoriska konstitution.

52.

Europaparlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och EU:s särskilda representant för Afrikas horn att kritiskt ompröva Djiboutiprocessen för fred och att överväga möjligheten att inrätta en grupp av medlare som många vitt skilda aktörer i Somalia kan känna förtroende för, inbegripet kvinnoorganisationer, och som har förmågan att samla många olika somaliska aktörer runt förhandlingsbordet. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att inleda en process för somaliska aktörer från civilsamhället inom och utanför landet vilken skulle möjliggöra en regelbunden och kontinuerlig diskussion om möjliga lösningar på de politiska problemen i landet. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten att sammanföra dessa båda processer och att ta som exempel den framgångsrika fredsprocessen mellan 2000 och 2005 i Sudan.

53.

Europaparlamentet välkomnar den somaliska regeringens nyliga fredsinitiativ, som innebär att civila arbeten och utbildning erbjuds avhoppade Al-Shabaab-rebeller. Parlamentet välkomnar den senaste tidens stöd för en ambitiös konstitution som utlovar lika rättigheter för ”alla medborgare, oavsett kön, religion, social eller ekonomisk status, politisk åskådning, klan, funktionshinder, sysselsättning, yrke eller dialekt”, förbjuder kvinnlig könsstympning och inrättar en sannings- och förlikningskommission. Parlamentet oroas emellertid över att den nya konstitutionen i ett land som under decennier plågats av stamstrider inte tar upp frågan om hur man ska ta itu med fördelning av makt och resurser mellan centrum och regionerna, och efterlyser ett närmare samarbete med de nya myndigheterna för att lösa dessa frågor.

54.

Europaparlamentet uppmanar de somaliska myndigheterna att prioritera institutionsbyggande och inrättandet av en ansvarstagande, öppen och integrerande polisstyrka som en brådskande åtgärd eftersom detta kommer att befästa befolkningens förtroende för den nya regeringen. Parlamentet applåderar i det sammanhanget det värdefulla bidrag som EUTM Somalia lämnar till landets säkerhetsstyrkor. Parlamentet litar på medlemsstaternas fortsatta stöd till arbetet i detta GSFP-uppdrag, som syftar till att bidra till främjande av respekt för mänskliga rättigheter, jämställdhet mellan kvinnor och män och respekt för rättsstatsprincipen bland Somalias väpnade styrkor. Parlamentet konstaterar att utvecklingen av stabila, ansvarstagande och inkluderande somaliska institutioner måste sträcka sig utöver säkerhetsstyrkorna och att somalier måste leda och ansvara för arbetet med denna fråga om Somalia ska bli en livskraftig stat.

55.

Europaparlamentet understryker att hållbara och inkluderande ekonomiska strukturer och ett system för intäktsdelning för framtida olje- och gasexploatering mellan regionerna och den federala nivån till förmån för hela befolkningen kommer att vara avgörande för Somalias långsiktiga hållbarhet som en väl fungerande federal stat. Parlamentet uppmanar eftertryckligen världssamfundet att inte upprepa tidigare misstag och koncentrera biståndet till de federala institutionerna i Mogadishu på bekostnad av Somalias regioner, som kan spela en avgörande roll för ett decentraliserat tillhandahållande av bastjänster och stabilitet åt befolkningen. Parlamentet uppmanar EU att mobilisera alla resurser under detta fönster av möjligheter för att hjälpa regionala enheter i Somalia med denna viktiga, demokratiska övergångsprocess. Mot bakgrund av den senaste utvecklingen inom politik och säkerhet i Somalia uppmuntrar parlamentet medlemsstaterna och vice ordföranden/den höga representanten att i nära samarbete med de legitima somaliska myndigheterna, Afrikanska unionen och Igad samt Förenta staternas regering överväga ett uppdrag för att reformera säkerhetssektorn så snart läget på plats medger detta.

56.

Europaparlamentet inser att freden i Somalia måste byggas nedifrån och upp. Parlamentet betonar att EU måste se till att dess strategi lämnar utrymme för att lokala insatser för att bygga fred och lösa tvister ska få tillräckligt stöd och bli en nationell och regional prioritering. Parlamentet påminner också om att lokal legitimitet kommer att underlätta framväxten av styrande institutioner i Somalia som erbjuder möjligheter till stabilitet på lång sikt.

57.

Europaparlamentet påminner om att Afrikanska unionen har satt in Amisom, ett militärt uppdrag för Somalia, som har fått mandat av FN:s säkerhetsråd och som desperat söker efter ytterligare länder som kan bidra med trupper.

58.

Europaparlamentet betonar att EU, i nära samarbete med Förenta staterna och Afrikanska unionen, måste spela en viktig roll för Somalias framtid.

59.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen världssamfundet att, tillsammans med Internationella rödakorskommittén och Röda halvmånen, snarast möjligt upprätta och utveckla hälso- och sjukvårdsinrättningar samt ambulerande vårdenheter och näringskliniker i Somalia.

60.

Europaparlamentet gläds åt inrättandet av en lokal stabilitetsfond som framför allt är avsedd att samordna det internationella biståndet i de områden i Somalias södra delar som nyligen öppnats och blivit tillgängliga.

61.

Europaparlamentet beklagar djupt att 13 journalister och mediearbetare dödats i de regeringskontrollerade delarna av Somalia enbart sedan december 2011 och att inga framsteg har gjorts med att ställa de ansvariga inför rätta. Parlamentet understryker betydelsen av att säkra yttrandefriheten och uppmanar med kraft den nya regeringen och presidenten att vidta åtgärder för att erbjuda ett bättre skydd för journalister och genomföra trovärdiga utredningar av dessa dödsfall.

62.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen EU och alla regionala och internationella partner att maximalt utnyttja de möjligheter som erbjuds genom en ny regering i Somalia, som mot bakgrund av den uppenbara tillbakagången för Al-Shaabab-upproret i landet erbjuder en möjlighet att inleda en ny politisk era i Somalia. Parlamentet understryker därför att världssamfundet, och framför allt EU, måste stå berett att stödja legitima och demokratiska myndigheter på området för institutionellt kapacitetsuppbyggande, reformering av säkerhetssektorn och DDR (avväpning, demobilisering och återanpassning) samt att stödja civilsamhället. Parlamentet uppmanar eftertryckligen vice ordföranden/den höga representanten att se till att EU:s insatser i Somalia bidrar till ett fritt och öppet samhälle som respekterar och upprätthåller de mänskliga rättigheterna, särskilt kvinnors och minoriteters rättigheter, gör det möjligt att ge mer makt åt kvinnorna och säkrar jämställdhet mellan kvinnor och män i alla sektorer av samhället.

63.

Europaparlamentet understryker det mycket positiva exemplet Somaliland, som har visat sin kapacitet att utveckla och konsolidera sina demokratiska, ekonomiska och administrativa strukturer under mer än 20 år och skapa en hållbar demokratisk process. Parlamentet noterar att Somaliland än så länge har nått stora framgångar när det gäller att konsolidera säkerhet och stabilitet på sitt territorium och samarbeta mot piratverksamhet och terrorism. Parlamentet uttrycker dock oro över att en eventuell omgruppering av Al-Shabaab i de bergiga gränsregionerna skulle kunna göra Somaliland sårbart. Parlamentet betonar därför vikten av att stödja Somaliland i kampen mot terrorismen, även genom att främja ekonomisk diversifiering och bygga upp kapaciteten för ungdomsarbete för att motverka rekryteringen av ungdomar. Parlamentet pekar på betydelsen av att Somaliland främjar den ekonomiska och sociala utvecklingen i regionen som ett sätt att motverka radikaliseringen av instabila områden inom sitt territorium. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att stödja Somaliland genom att stärka dess utvecklingsmöjligheter och främja dess ekonomiska och sociala stabilitet. Parlamentet betonar att det är viktigt att man under strävan efter en lösning för långsiktig stabilitet och säkerhet i Somalia utvärderar det positiva exempel som stabiliteten i Somaliland utgör.

64.

Europaparlamentet välkomnar det kraftfulla uttalandet till stöd för de nya federala institutionerna i Somalia från vice ordföranden/den höga representanten under FN:s generalförsamlings minitoppmöte om Somalia i New York och framför allt hennes stöd för en fyraårig konsolideringsperiod för de nya federala institutionerna och regionala förvaltningarna samt en internationell konferens om Somalia 2013. Parlamentet uppmanar Somaliland och de övriga federala enheterna att engagera sig fullt ut för att hjälpa till att förhandla fram rättsliga och politiska förbindelser med de nya federala institutionerna i Somalia i syfte att uppnå en hållbar, stabil och välmående somalisk federal stat.

65.

Europaparlamentet pekar på Etiopiens centrala roll för den politiska och ekonomiska stabiliteten i hela regionen. Parlamentet konstaterar att Hailemariam Desalegn, Etiopiens nya premiärminister, i sitt installationstal underströk betydelsen av att stärka de mänskliga rättigheterna och de demokratiska institutionerna i landet för att hjälpa till att utveckla en demokratisk kultur och full respekt för de mänskliga rättigheterna i landet. Parlamentet anser att den nya etiopiska regeringen erbjuder en möjlighet att engagera Etiopien i alla frågor som är av gemensamt intresse eller som är ett gemensamt problem, inklusive sådana frågor där det tidigare kan ha rått olika meningar, och understryker betydelsen av att stödja Etiopien på dess väg mot ett nytt demokratiskt system genom en positiv dialog och partnerskap. Parlamentet stöder Etiopien i dess kamp mot terrorismen, men understryker att en sådan kamp bör bedrivas med fullständig respekt för grundläggande rättigheter.

66.

Europaparlamentet hoppas att Etiopien under ledning av premiärminister Hailemariam Desalegn, som utsågs den 21 september 2012, kommer att inleda en genuint demokratisk övergångsprocess för att förverkliga sin starka demokratiska potential och upphöra med åtgärder som hindrar utövande av religionsfriheten och civilsamhällets friheter. Parlamentet uppmanar Europeiska utrikestjänsten, EU:s särskilda representant för Afrikas horn och EU:s särskilda representant för mänskliga rättigheter att inleda ett samarbete med Etiopien om mänskliga rättigheter som en brådskande fråga så att landet kan utnyttja möjligheten i samband med den pågående politiska övergången till att åstadkomma en verkligt demokratisk övergång baserad på det centrala värdet av de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, mediefriheten och fullt erkännande av yttrandefriheten. Parlamentet uppmanar med kraft EU och världssamfundet att förbli vaksamma och aktiva med avseende på den politiska övergång som är på gång i Etiopien, för att bidra till starkare demokratiska institutioner och koppla politiskt, militärt och utvecklingsrelaterat bistånd till konkreta demokratiska reformer, som måste inbegripa frisläppande av alla samvetsfångar – t.ex. Eskinder Nega och andra journalister, människorätts- och utvecklingsaktivister samt oppositionella –, fritt tillträde för FN:s särskilda rapportörer för mänskliga rättigheter till alla regioner och förvarsanläggningar, återkallande eller ändring av proklamationen om välgörenhetsinrättningar och föreningar och antiterroristproklamationen samt möjligheter för oppositionspolitiker i exil att återvända. Parlamentet uppmanar EU att försöka hitta innovativa och säkra sätt att ge det kämpande civilsamhället i Etiopien finansiellt och politiskt stöd och inleda en nära dialog såväl med oppositionen i Etiopien som med oppositionspolitiker i exil.

67.

Europaparlamentet konstaterar att det i Etiopien för närvarande finns varken ett oberoende rättsväsen eller oberoende medier till följd av en samordnad strategi för att undergräva och blockera domarna, kontrollera medierna, skrämma oppositionen och tysta människorättsorganisationerna.

68.

Europaparlamentet påpekar att många journalister har åtalats enligt antiterroristlagen från 2009. Parlamentet beklagar djupt den juridiska förföljelsekampanj som nyligen kulminerade i den federala högsta domstolen i och med att bloggaren Elias Kifle dömdes till livstids fängelse i sin frånvaro och att Wubishet Taye, biträdande redaktionschef vid en lokal dagstidning, och kåsören Reeyot Alemn dömdes till 14 års fängelse. Parlamentet välkomnar emellertid att de svenska journalisterna Martin Schibbye och Johan Persson nyligen benådades efter premiärminister Meles Zenawis bortgång. Parlamentet uppmanar med kraft landets nya regering att på samma sätt benåda alla andra personer som fallit offer för en godtycklig rättslig behandling.

69.

Europaparlamentet understryker de stora möjligheterna med dammprojektet Grand Renaissance Blue Nile i Benishangul-Gumuz-regionen i Etiopien när det gäller framställning av ren energi och hela regionens ekonomiska utveckling. Parlamentet stöder den internationella expertpanel som inrättats av Etiopien, Sudan och Egypten för detta projekt och efterlyser en bättre överenskommelse i fråga om uppdelningen av vattenresurserna från Nilen och den energi som produceras av vattenkraftsanläggningen i anslutning till dammen.

70.

Europaparlamentet uppmanar Etiopiens regering att formellt stödja gränskommissionens beslut i fråga om gränsdragning mellan Eritrea och Etiopien som slutligt och bindande, i enlighet med FN:s säkerhetsråds resolutioner nr 1907 (2009) och nr 2023 (2011) och med relevanta resolutioner från Afrikanska unionen och Igad. Parlamentet uppmanar därför Eritreas regering att samtycka till att delta i dialog med Etiopien i syfte att ta itu med frågan om tillbakadragandet av trupper från gränsområdet och den fysiska gränsmarkeringen i enlighet med gränskommissionens beslut, med beaktande av betydelsen av att hålla samman samhällena, liksom att normalisera förbindelserna med Etiopien och i samband med det åter öppna gränsen. Parlamentet uppmanar världssamfundet att samarbeta med Eritrea och försvara det eritreanska folkets intressen och behov, samtidigt som regimen och de militära styrkorna bör utsättas för påtryckningar för att släppa in internationella organisationer, förbereda det sedan länge utlovade valet och öppna upp den politiska sfären i landet. Parlamentet betonar att allt icke-humanitärt EU-bistånd bör beviljas endast under förutsättning att de eritreanska myndigheterna åtar sig att främja en demokratisk övergång och förbättra situationen för de mänskliga rättigheterna i landet – med insynsvänliga och konkreta riktmärken – och för det eritreanska folkets grundläggande behov. Parlamentet uppmanar Eritrea att avhålla sig från att stödja väpnade grupper som undergräver möjligheterna till fred och förlikning i Somalia och den regionala stabiliteten i allmänhet. Parlamentet efterlyser yttrande-, press- och religionsfrihet samt införandet av fria och rättvisa val och demokrati i landet. Parlamentet efterlyser ett omedelbart frisläppande av politiska fångar, inklusive den fängslade journalisten Dawit Isaac, som har suttit fängslad utan rättegång i över 4 000 dagar.

71.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till Europeiska utrikestjänsten och medlemsstaterna, EU:s särskilda representant för Sudan, EU:s särskilda representant för Afrikas horn, EU:s medlemsstater, Turkiets regering, Förenta staternas kongress, Förenta staternas utrikesministerium, Afrikanska unionens kommission, Panafrikanska parlamentet, de regeringar och parlament som ingår i den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (Igad) och myndigheterna i Somaliland.

30.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 440/55

—

med beaktande av konventionen om biologisk mångfald från 1992,

—

med beaktande av Nagoyaprotokollet om tillträde till och rättvis fördelning av vinster från nyttjande av genetiska resurser, som bifogades konventionen om biologisk mångfald 2010,

—

med beaktande av det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk från 2001,

—

med beaktande av konventionen om patentsamarbete från 2002,

—

med beaktande av FN:s förklaring om urbefolkningars rättigheter, antagen av generalförsamlingen den 13 september 2007,

—

med beaktande av ILO:s konvention 169 om ursprungsfolk och stamfolk från 1989,

—

med beaktande av den internationella konventionen om skydd för växtförädlingsprodukter, reviderad i Genève den 19 mars 1991,

—

med beaktande av WTO-avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter från 1995,

—

med beaktande av det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk från 2002 och Världshälsoorganisationens ramverk för influensavirus från 2011,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/44/EG av den 6 juli 1998 om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 oktober 2010 om EU:s strategiska mål för det tionde mötet i konferensen för parterna i konventionen om biologisk mångfald (COP 10) i Nagoya (Japan) den 18–29 oktober 2010 (2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén med titeln ”Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020” (COM(2011)0244),

—

med beaktande av verksamheten i och rapporterna från den mellanstatliga kommittén om immateriell äganderätt och genetiska resurser, traditionell kunskap och traditionella kulturyttringar inom Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo),

—

med beaktande av rapporten från mötet i gruppen av experter på tekniska och rättsliga frågor om traditionell kunskap i samband med genetiska resurser inom ramen för det internationella systemet för tillträde och fördelning av nytta (UNEP/CBD/WG-ABS/8/2, 2009),

—

med beaktande av undersökningen ”Intellectual Property Rights on genetic resources and the fight against poverty” från 2011, som utfördes på uppdrag av Europaparlamentets utskott för utveckling,

—

med beaktande av Ramsarkonventionen om våtmarker från 1971,

—

med beaktande av Cites-konventionen om internationell handel med utrotningshotade arter från 1973,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för utveckling och yttrandena från utskottet för internationell handel och utskottet för rättsliga frågor (A7-0423/2012), och av följande skäl:

A.

70 procent av världens fattiga i landsbygds- eller stadsområden är direkt beroende av den biologiska mångfalden för att överleva och må bra.

B.

Konventionen om biologisk mångfald syftar huvudsakligen till att främja bevarandet och ett hållbart utnyttjande av den biologiska mångfalden och till att ta itu med hindren för tillämpningen av denna.

C.

De personer som tillhandahåller genetiska resurser och de som besitter traditionell kunskap befinner sig framför allt i utvecklingsländer med stor biologisk mångfald.

D.

Den nationella lagstiftning om tillträde och fördelning av nytta som antogs inom ramen för processen med konventionen om biologisk mångfald uppstod som en reaktion på metoderna med bioprospektering och biostöld.

E.

”Biostöld” avser vanligen den praxis som används i industrin för att privatisera och patentera ursprungsbefolkningars traditionella kunskap eller genetiska resurser, utan tillstånd eller utan att betala ersättning till ursprungsländerna.

F.

Enligt konventionen om biologisk mångfald och Nagoyaprotokollet ska företag som sysslar med bioprospektering inhämta ”förhandsgodkännande sedan information lämnats” från, samt enas om ”ömsesidigt överenskomna villkor” med, ursprungsländer eller ursprungs- och lokalsamhällen med avseende på traditionell kunskap med koppling till genetiska resurser, och dela nyttan av bioprospektering med dem.

G.

Systemet för tillträde och fördelning av nytta inom konventionen om biologisk mångfald fungerar som ett komplement till WTO och dess avtal om handelsrelaterade aspekter (Tripsavtalet), Världsorganisationen för den intellektuella äganderätten (Wipo), FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), Internationella unionen för skydd av växtförädlingsprodukter (Upov) och Världshälsoorganisationen (WHO).

H.

Systemet för tillträde och fördelning av nytta avspeglas även i ett antal människorättsinstrument, däribland den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948, Internationella konventionen om medborgerliga och politiska rättigheter från 1966 och Internationella konventionen om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter från 1966.

I.

Enligt artikel 27.3b i Tripsavtalet kan regeringar undanta växter, djur och ”väsentligen” biologiska processer, men inte icke-biologiska och mikrobiologiska förfaranden, från patenterbarhet.