16.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 419/1

16.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 419/2

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och yttrandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0343/2012), och av följande skäl:

A.

Öppnandet av de nationella marknaderna för den betydande ekonomiska sektorn konsumentkrediter, en förstärkning av konkurrenskraften, åtgärder för att ta itu med skillnaderna i konsumentskyddsnivåer, undanröjande av potentiella konkurrenshinder mellan olika marknadsaktörer och en förbättring av den inre marknaden är en politisk uppgift för EU som ligger i konsumenternas och kreditgivarnas intresse.

B.

Med direktivet om konsumentkreditavtal har en gemensam europeisk rättslig ram skapats för att skydda konsumenterna genom en riktad slutlig harmonisering i fem delområden med begränsat spelrum för medlemsstaterna, som särskilt kan avse olika former för genomförandet.

C.

Hinder av både rättslig och faktisk karaktär finns fortfarande.

D.

Europaparlamentets studie av genomförandet av direktivet om konsumentkreditavtal visar att vissa nyckelbestämmelser i direktivet, t.ex. artikel 5 om förhandsinformation inför avtal, inte har medfört den avsedda enhetligheten i medlemsstaternas konsumentskyddsbestämmelser, på grund av medlemsstaternas olika tolkningar och genomförandeåtgärder.

E.

Direktivet om konsumentkreditavtal har på grund av den begränsande tidsfristen och de många och omfattande lagändringarna inte genomförts i tid eller inte helt korrekt av alla medlemsstater.

F.

Enligt statistik har det gränsöverskridande införandet av konsumentkrediter inte ökat sedan direktivet trädde i kraft, och detta kan bero på olika faktorer såsom språk, men även på de stora problemen i finanssektorn och på bristen på information till konsumenterna om deras möjligheter att få gränsöverskridande konsumentkredit och om konsumenters rättigheter när de ingår sådana avtal.

G.

Ett adekvat konsumentskydd inom kreditsektorn spelar en betydande roll när det gäller att uppnå finansiell stabilitet, och växelkursvolatilitet utgör en betydande risk för konsumenterna, särskilt under finanskriser.

H.

Alltför stor utlåning i utländsk valuta till konsumenter har ökat riskerna och förlusterna för hushållen.

I.

Europeiska systemrisknämnden antog den 21 september 2011 en viktig rekommendation om utlåning i utländsk valuta (ESRB/2011/1).

J.

Enligt artikel 27 i direktivet ska kommissionen se över vissa aspekter av direktivet, och kommission har redan beställt en förberedande studie i detta syfte.

K.

Det är särskilt viktigt att Europaparlamentet hålls informerat om de mellanliggande stegen och om resultatet av översynen samt att det får möjlighet att yttra sig.

1.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen vid föreberedelserna inför översynen redan genomför en studie om direktivets konsekvenser för den inre marknaden och konsumentskyddet för att undersöka den exakta betydelsen när det gäller det gränsöverskridande införandet av konsumentkrediter, och värdesätter det omfattande arbete som kommissionen, de nationella lagstiftarna och kreditinstituten har gjort.

2.

Europaparlamentet betonar att en förbättring av den gränsöverskridande konsumentkreditmarknaden skulle ge ett europeiskt mervärde genom att främja den inre marknaden. Parlamentet anser att detta kan uppnås bland annat genom bättre information till konsumenterna om deras möjligheter att få konsumentkredit i andra medlemsstater och om konsumenters rättigheter när de ingår sådana avtal.

3.

Europaparlamentet konstaterar att nivån på den gränsöverskridande konsumentkreditupplåningen ligger på under 2 procent av den totala kreditmarknaden, varav omkring 20 procent är nätbaserad upplåning.

4.

Europaparlamentet påpekar att en av målsättningarna med direktivet var att garantera tillgången till information, vilket gynnar verksamheten på den inre marknaden, även på kreditområdet. Det finns därför ett behov att utvärdera om antalet gränsöverskridande transaktioner ökar.

5.

Europaparlamentet anser att bestämmelserna om förhandsinformation, bestämmelserna om förklaringar i artikel 5.6 och bestämmelserna om bedömning av kreditvärdighet i artikel 8 fyller en viktig funktion när det gäller att öka konsumenternas medvetenhet om riskerna med lån i utländsk valuta.

6.

Europaparlamentet uppmanar ändå tillsynsmyndigheterna att kräva att finansinstituten ska ge konsumenterna personligt anpassade, fullständiga och lättförståeliga förklaringar om vilka risker lån i utländsk valuta innebär och om vilka effekterna skulle bli på avbetalningarna om det lagliga betalningsmedlet i den medlemsstat där konsumenten har sin hemvist minskade kraftigt i värde eller om den utländska räntenivån höjdes. Parlamentet anser att sådana förklaringar bör tillhandahållas innan avtal ingås.

7.

Europaparlamentet noterar den oro som uttryckts i vissa medlemsstater över det sätt på vilket förhandsinformationen utformas för konsumenterna genom blanketten Standardiserad europeisk konsumentkreditinformation, där informationen är så pass tekniskt utformad att konsumenternas möjlighet att ta till sig och förstå informationen påverkas. Parlamentet anser att verkningsfullheten hos denna blankett bör vara en viktig aspekt vid kommissionens utvärdering av direktivets verkan.

8.

Europaparlamentet välkomnar den granskning som kommissionen genomförde i september 2011 (”SWEEP”), då man kom fram till att det på 70 procent av de granskade finansinstitutwebbplatserna saknades såväl uppgifter i reklamen som viktiga uppgifter om krediterbjudandena samt att kostnadsuppgifterna var vilseledande. Kommissionen och medlemsstaterna uppmanas att vidta lämpliga åtgärder för att korrigera detta. Parlamentet konstaterar i detta sammanhang att bestämmelserna om representativa exempel i vissa fall inte tillämpas på avsett sätt och att det finns ett behov av förbättringar.

9.

Europaparlamentet kräver att finansinstitutens annons- och marknadsföringsmetoder ska övervakas noggrant för att undvika vilseledande eller falsk information vid annonsering eller marknadsföring av kreditavtal.

10.

Europaparlamentet påpekar att vissa medlemsstater har utnyttjat möjligheten att utvidga direktivets tillämpningsområde till att omfatta andra finansiella produkter, utan att detta verkar ha lett till inkonsekvenser vid tillämpningen.

11.

Europaparlamentet betonar att lagstadgade bestämmelser bör utgå från det som i regel förekommer, dvs. från genomsnittskonsumentens och den genomsnittliga näringsidkarens behov och inte från ett fåtal fall av missbruk om det medför att den information som ges till konsumenten blir otydligare och svårare att förstå och jämföra.

12.

Europaparlamentet konstaterar att mer omfattande bestämmelser inte alltid innebär ett starkare konsumentskydd och att för mycket information framför allt för oerfarna konsumenter kan leda till förvirring snarare än klargörande. Den sakkunskap, hjälp och utbildning i finansiella frågor som konsumentorganisationer kan erbjuda, och deras potentiella roll när det gäller skuldsanering för hushåll som har fått problem, är enligt parlamentets mening av stor betydelse.

13.

Europaparlamentet anser att konsumenterna ska ha rätt att bli informerade om kostnaderna för tilläggstjänster och om sin rätt att köpa tilläggstjänster, såsom försäkringar från alternativa leverantörer. Parlamentet anser att finansinstituten bör vara skyldiga att särskilja sådana tjänster och därmed förknippade kostnader från tjänster som avser det grundläggande lånet, och att klargöra vilka tjänster som är väsentliga för förlängningen av ett lån och vilka tjänster som låntagaren själv kan besluta att utnyttja.

14.

Europaparlamentet anser att de svårigheter som kan uppstå vid utövandet av ångerrätt i samband med kombinerade avtal bör undersökas närmare. Parlamentet betonar vikten av att göra konsumenterna medvetna om att de, om de utövar sin ångerrätt i samband med avtal där leverantören direkt får summan motsvarande betalningen från långivaren genom ett biavtal, inte ska stå för avgifter, provision eller kostnader med koppling till den finansiella tjänst som tillhandahålls.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera hur vanligt det är att informationskraven inte uppfylls i sådana avtal där kravet på förhandsinformation inte gäller förmedlare. En sådan utvärdering bör göras för att fastställa hur man bäst skyddar konsumenten i denna typ av situationer.

16.

Europaparlamentet anser att de komplicerade bestämmelserna om förtidsåterbetalning behöver ägnas särskild uppmärksamhet.

17.

Europaparlamentet konstaterar att konsumenterna inför ränteändringar bör få information tillräckligt lång tid i förväg för att hinna undersöka marknaden och byta kreditgivare innan ränteändringen träder i kraft.

18.

Europaparlamentet konstaterar att det finns ett behov att klargöra vad ett ”representativt exempel” är.

19.

Europaparlamentet betonar att en konsekvent beräkning av den effektiva räntan bör säkerställas, att tvetydiga bestämmelser bör förtydligas och att samstämdhet med alla andra rättsliga instrument bör uppnås.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att de nationella tillsynsorganen ges alla de befogenheter och resurser som krävs för att de ska kunna utföra sina uppdrag. De nationella tillsynsorganen uppmanas att effektivt kontrollera överensstämmelsen med bestämmelserna i direktivet och att genomdriva dessa.

21.

Europaparlamentet betonar att man när man i framtiden bestämmer hur lång tid införlivandet av ett direktiv får ta bör ta större hänsyn till sådana ändringar i den nationella lagstiftningen som införlivandeprocessen innebär.

22.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utvidga den befintliga konsumentskyddsnivån så att den kommer att omfatta lån, inklusive kortfristiga lån, som ges via internet, sms eller andra distanskommunikationsmedier och där lånesumman understiger tröskelvärdet på 200 euro. Lån av denna typ blir allt vanligare på konsumentkreditmarknaden men ingår i nuläget inte i direktivets tillämpningsområde.

23.

Europaparlamentet betonar att det för närvarande inte finns någon anledning att se över direktivet, och att man snarare först bör se till att direktivet införlivas och genomförs på ett korrekt sätt.

24.

I syfte att se till att direktivet införlivas till fullo och på ett korrekt sätt anser Europaparlamentet att de faktiska och praktiska konsekvenserna bör utvärderas innan kommissionen föreslår eventuella nödvändiga ändringar. Kommissionen uppmanas att lägga fram en utvärderingsrapport för parlamentet och rådet om genomförandet av direktivet och en fullständig utvärdering av dess inverkan på konsumentskyddet, med beaktande av konsekvenserna av den finansiella krisen och EU:s nya rättsliga ram för finansiella tjänster.

25.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

16.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 419/5

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 5, 6, 9, 147, 149, 151 och 153,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010”Europa 2020 – en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (COM(2010)2020),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 november 2010”En agenda för ny kompetens och arbetstillfällen: EU:s bidrag till full sysselsättning” (COM(2010)0682), och parlamentets resolution av den 26 oktober 2011 (1) om detta meddelande,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 november 2011 om årlig tillväxtöversikt 2012 (COM(2011)0815), och tillhörande utkast till gemensam sysselsättningsrapport, samt parlamentets resolution av den 15 februari 2012 om sysselsättning och sociala aspekter i den årliga tillväxtöversikten för 2012 (2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 april 2012 med titeln ”Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning” (COM(2012)0173),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 oktober 2008 om en rekommendation från kommissionen om aktiv inkludering av människor som är utestängda från arbetsmarknaden (COM(2008)0639), och parlamentets resolution av den 6 maj 2009 (3) om detta meddelande,

—

med beaktande av Eurostats undersökning från januari 2012 och Eurostats pressmeddelande av den 8 februari 2012 (4),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning” (COM(2010)0758), samt yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (5) och parlamentets resolution av den 15 november 2011 (6) om detta meddelande,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut av den 22 oktober 2008 om Europeiska året för bekämpning av fattigdom och social utestängning (2010) (7),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 2 juli 2008”En förnyad social agenda: Möjligheter, tillgång och solidaritet i framtidens Europa” (COM(2008)0412), och parlamentets resolution av den 6 maj 2009 (8) om detta meddelande,

—

med beaktande av kommissionens meddelande om långsiktigt hållbara offentliga finanser för ekonomisk återhämtning (COM(2009)0545), och parlamentets resolution av den 20 maj 2010 (9) om detta meddelande,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 juni 2010, om nya insatser för bättre EU-samarbete inom yrkesutbildning för att stödja Europa 2020-strategin (COM(2010)0296), och parlamentets resolution av den 8 juni 2011 (10) om detta meddelande,

—

med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering av personer med funktionsnedsättning och EU:s handikappstrategi 2010–2020 (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 1 december 2011 om insatser till förmån för elever som lämnar skolan i förtid (12),

—

med beaktande av Bryggekommunikén om ett utökat europeiskt samarbete inom den yrkesinriktade utbildningen under perioden 2011–2020, som antogs den 7 december 2010 (13),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument ”Progress Towards the Common European Objectives in Education and Training” (SEK(2011)0526),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om att främja ungdomars tillträde till arbetsmarknaden och stärka den rättsliga ställningen för praktikanter och lärlingar (14),

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om Europeiska unionens program för social förändring och social innovation (COM(2011)0609),

—

med beaktande av de fem förordningar och det direktiv som nyligen antogs om ekonomisk styrning på EU-nivå (15),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 december 2011 om initiativet Bättre möjligheter för unga (COM(2011)0933),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 juni 2011 om den fleråriga budgetramen 2014–2020 (COM(2011)0398),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0263/2012), och av följande skäl:

A.

Den rådande ekonomiska och finansiella krisen kommer att få långvariga effekter, inte bara på den ekonomiska tillväxten, utan även på sysselsättningsgraden, fattigdomsnivån och den sociala utestängningen, de offentliga besparingarna och kvantiteten och kvaliteten på sociala investeringar i Europa.

B.

Den offentliga sektorn under de senaste åren tagit stora lån och, för att förhindra en alltför stor skuldsättning, har majoriteten av de senaste åtgärderna för att hantera krisen främst baserats på kortsiktiga målsättningar som varit inriktade på att återställa stabiliteten i de offentliga finanserna, vilket också är nödvändiga åtgärder för att skydda vår ekonomi. Dessa åtstramningsåtgärder och budgetkonsolideringar bör kombineras med en omfattande och långtgående investeringsstrategi för hållbar tillväxt, sysselsättning, social sammanhållning och konkurrenskraft samt med social styrning, vilket skulle ge en effektiv mekanism för övervakning och kontroll av de sysselsättningsrelaterade och sociala målen i Europa 2020-strategin.

C.

Lissabonstrategin och den europeiska sysselsättningsstrategin har inte gett de resultat som önskades, och Europa 2020-strategins framgång är oviss och kräver mycket större engagemang från medlemsstaterna och EU:s institutioner i form av åtgärder som främjar konkurrenskraft, tillväxt och sysselsättning.

D.

Den nyligen publicerade årliga tillväxtöversikten och den gemensamma sysselsättningsrapporten visade att tillräckliga framsteg inte har gjorts mot budgetkonsolidering och att ett flertal av medlemsstaterna inte tagit tillräcklig hänsyn till de sociala, sysselsättningsrelaterade och utbildningsrelaterade målen i Europa 2020-strategin eftersom budgetkonsolidering har högsta prioritet.

E.

Arbetslöshetsnivån i EU-27 ökade från 7,1 procent 2008 till över 10 procent i januari 2012, med klara regionala skillnader, och det är främst ungdomar, lågkvalificerade arbetstagare och långtidsarbetslösa som drabbas. Detta i kombination med en allt äldre befolkning skapar en allvarlig risk för förlust av mänskligt kapital på lång sikt, och skulle kunna få oåterkalleliga effekter på arbetsmarknaden, särskilt på möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen, den ekonomiska tillväxten, konkurrenskraften och den sociala sammanhållningen.

F.

Åttio miljoner av EU:s medborgare riskerar att hamna i fattigdom, och under 2010 ökade antalet barn och vuxna som levde i hushåll där ingen förvärvsarbetar till nästan 10 procent. Detta i kombination med barnfattigdom, det ökande antalet fattiga arbetstagare och hög arbetslöshet bland ungdomar, kommer att leda till en ännu högre risk för fattigdom och social utestängning i framtiden.

G.

År 2011 låg andelen fattiga unga mellan 16 och 24 år i genomsnitt på 21,6 % i Europa, och ungdomar löper större risk att hamna i otrygga, tillfälliga anställningar, visstidsarbete eller deltidsarbete, och de löper också större risk att bli arbetslösa. Antalet tillfälliga anställningar har ökat kraftigt de senaste åren och arbetslösheten breder snabbt ut sig i vissa länder.

H.

Utbildningsresultaten i EU är, delvis på grund av bristande investeringar, fortfarande otillräckliga för att tillgodose arbetsmarknadens behov och räcker inte till i den alltmer kunskapsintensiva inriktningen på tillgängliga arbeten, såväl som när det gäller den yrkeskunskap som behövs i sektorer där det kommer att finnas gott om arbetstillfällen i framtiden.

I.

Pressen på sociala bidragssystem har ökat på grund av större utgifter, minskningar av deras medel samt krav på nedskärningar. En svag ekonomisk tillväxt, den fortsatt höga långtidsarbetslösheten, det ökande antalet fattiga arbetstagare, den höga andelen odeklarerat arbete och den växande ungdomsarbetslösheten kommer troligtvis att ytterligare förvärra denna utveckling.

J.

Välriktade sociala investeringar är viktiga för att kunna säkerställa en anständig sysselsättningsnivå för både kvinnor och män i framtiden samt för att stabilisera ekonomin och förbättra arbetstagarnas yrkeskunnande och kunskap samt stärka EU:s konkurrenskraft.

K.

Små och medelstora företag är en viktig resurs när det gäller skapandet av nya arbetstillfällen och spelar en avgörande roll i övergången till en ny, hållbar ekonomi.

1.

Europaparlamentet påminner om att sociala investeringar, som innebär tillhandahållande och nyttjande av finansiering för att skapa sociala såväl som ekonomiska vinster, är inriktade på att hantera de sociala risker och ouppfyllda behov som uppstår, och inriktas på offentlig politik och investeringsstrategier i mänskliga resurser för att hjälpa och förbereda individer, familjer och samhällen att anpassa sig till olika förändringar och hantera övergången mot föränderliga arbetsmarknader och ta itu med andra utmaningar, t.ex. att tillägna sig ny kunskap i sektorer där det kommer att finnas gott om arbetstillfällen i framtiden.

2.

Europaparlamentet konstaterar att bl.a. alla offentliga social-, hälso- och sjukvårdstjänster, utbildning och andra relaterade tjänster köpta av privata tjänsteleverantörer kan ses som sociala investeringar. I fördragen fastställs att dessa faller under nationell behörighet.

3.

Europaparlamentet betonar att ett av de allra viktigaste inslagen i sociala investeringar är deras förmåga att förena sociala och ekonomiska mål och att de därför inte bara bör behandlas som utgifter, utan framför allt som investeringar med dubbel utdelning som kommer att ge reell avkastning i framtiden om medlen används på rätt sätt.

4.

Europaparlamentet konstaterar därför att sociala investeringar bör utgöra en viktig del i EU:s och medlemsstaternas ekonomiska politik och sysselsättningspolitik och i deras hantering av krisen, för att kunna uppnå de sysselsättningsrelaterade, sociala och utbildningsrelaterade målen i Europa 2020-strategin.

5.

Europaparlamentet anser att underlättandet av och inriktningen på socialt entreprenörskap samt tillgång till mikrokrediter för utsatta grupper och personer som befinner sig längst bort från arbetsmarknaden är avgörande i samband med sociala investeringar, eftersom de kan skapa nya hållbara arbetstillfällen och ofta är beständiga under förändringar i de ekonomiska cyklerna.

6.

Europaparlamentet konstaterar att krisen kräver en modernisering av den europeiska sociala modellen, en omprövning av nationell socialpolitik och en övergång från en välfärdsstat som främst hanterar förluster som uppstår på grund av marknadsstörningar, till en ”aktiverande välfärdsstat” som investerar i människor och ger medborgarna redskap och incitament, i syfte att skapa hållbara arbetstillfällen och tillväxt samt förebygga sociala orättvisor. Parlamentet noterar att krisen ytterligare har ökat behovet av investeringar i socialt entreprenörskap.

7.

Europaparlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och kommissionen att bevara en balans mellan åtgärder som vidtas för att hantera de omedelbara problem som uppstår på grund av krisen och medel- och långsiktiga åtgärder, samt att prioritera insatser som syftar till att

8.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta åtgärder för att: skapa tillväxt och en arbetsvänlig politik (t.ex. effektivare stöd till små och medelstora företag samt effektivare, bättre riktade och aktiverande arbetslöshetsåtgärder och socialbidragssystem); införa livslångt lärande och specialutbildningar kopplade till sektorer där det råder brist på arbetskraft samt till lokala och regionala arbetsmarknaders behov, och omskolning i syfte att upprätthålla långtidsarbetslösas anställbarhet, och främja livslång kompetenshöjning, yrkesutbildning, yrkesutbildning på arbetsplatsen, avlönad praktik med särskilt fokus på arbetslösa ungdomar och lågkvalificerade arbetstagare; göra det möjligt för heltidsanställda att leva på sitt arbete.

9.

Europaparlamentet framhåller att ungdomsarbetslösheten måste utgöra en viktig del av strategin för sociala investeringar. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att investera i och lägga fram ambitiösa strategier för att undvika att en hel generation går förlorad och förbättra unga människors möjlighet att delta i arbetsmarknaden genom att

10.

Europaparlamentet betonar även det personliga ansvaret. Enskilda människor behöver fundera på vad de kan göra för att se till att de befinner sig på den vinnande sidan i kampen om de bästa begåvningarna.

11.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att göra allt de kan för att förbättra utbildningssystemet på alla nivåer genom att lägga stark tonvikt på strategier för utvecklingen under den tidiga barndomen, skapa ett inkluderande skolklimat, förhindra att elever lämnar skolan i förtid, förbättra högstadie- och gymnasieutbildningen och införa vägledning och rådgivning, erbjuda bättre villkor så att ungdomar kan utbilda sig på högre nivå eller ta sig direkt in på arbetsmarknaden, utarbeta instrument för att bättre kunna bedöma framtida kunskapsbehov och stärka samarbetet mellan utbildningsinstitutioner, näringsliv och arbetsförmedlingar, förbättra erkännandet av yrkeskvalifikationer samt utarbeta en nationell referensram för kvalifikationer.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en god balans mellan trygghet och flexibilitet på arbetsmarknaden, bland annat genom en omfattande tillämpning av ”flexicurity”-principer, och att motverka segmenteringen på arbetsmarknaden genom att se till att det finns både ett lämpligt socialt skydd för människor vid övergångsperioder eller för människor som har tillfälliga anställningar eller deltidsanställning, och tillgång till utbildning, yrkesutveckling och möjligheter till heltidsarbete. Parlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att investera i tjänster – såsom barnomsorg under hela dagen av hög kvalitet till ett rimligt pris, heldagsskolor och äldreomsorg – som främjar jämställdhet och gör det lättare att förena arbete och familjeliv och skapar förutsättningar för föräldrar att ta sig in på eller åter ta sig in på arbetsmarknaden.

13.

Europaparlamentet uppmuntrar de medlemsstater som ännu inte gjort detta att genomföra de reformer som krävs för att göra sina pensionssystem hållbara och säkra för alla och minska den ekonomiska försörjningsbördan för att kunna bibehålla en tillräckligt stor arbetsstyrka, att kombinera detta med ständig förbättring av arbetsvillkoren och genomförande av system för livslångt lärande som möjliggör längre och hälsosammare yrkeskarriärer.

14.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att göra mer för att inkludera sociala investeringar i sina budgetmål på medellång och lång sikt, samt i sina nationella reformprogram. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att bättre övervaka genomförandet och uppnåendet av sysselsättningsmålen och de sociala målen i Europa 2020-strategin.

15.

Europaparlamentet noterar att för att kunna säkerställa ett korrekt genomförande av sysselsättningsmålen och de sociala målen, måste det nyligen upprättade systemet för makroekonomisk övervakning och budgetkontroll i EU kompletteras av stärkt övervakning av sysselsättningspolitiken och socialpolitiken. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att överväga att utarbeta en resultattavla för gemensamma sociala investeringsindikatorer för att övervaka framstegen i medlemsstaterna och på unionsnivå i detta hänseende och för att uppmuntra till samhällsansvar bland företag, framför allt små och medelstora företag, genom att skapa europeisk social märkning.

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga att ingå i en ”social investeringspakt”, som fastställer bindande investeringsmål och skapar en förstärkt kontrollmekanism för att förbättra ansträngningarna att uppnå de sysselsättningsrelaterade, sociala och utbildningsrelaterade målen i Europa 2020-strategin. En sådan social investeringspakt, såsom t.ex. europluspakten, skulle innehålla en förteckning över specifika åtgärder i form av sociala investeringar som medlemsstaterna bör göra inom en given tidsram för att uppfylla de sysselsättningsrelaterade, sociala och utbildningsrelaterade målen i den årliga tillväxtstrategin och nationella reformprogram. Detta bör vara föremål för den regelmässiga tillsynsramen inom vilken kommissionen och parlamentet spelar en framträdande roll och alla relevanta rådskonstellationer deltar.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra allt den kan för att uppmuntra medlemsstaterna till och hjälpa dem att ingå den ”sociala investeringspakten” och att införa utvärdering av de sysselsättningsrelaterade, sociala och utbildningsrelaterade målen i den europeiska planeringsterminen för 2013.

18.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att den fleråriga budgetramen 2014–2020 innehåller de budgetresurser som krävs för att uppmuntra till och stödja sociala investeringar i Europa och att de befintliga medlen kan användas på ett rationellt och effektivt sätt samt se till att strukturfonderna, särskilt i Europeiska socialfonden, stöder sociala investeringar så att dess prioriteringar speglar medlemsstaternas specifika behov. Parlamentet uppmanar kommissionen att när den bedömer det lämpligt tillgängliggöra andra tillgängliga finansieringskällor som medlemsstaterna kan använda för sociala investeringar.

19.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

16.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 419/10

—

med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010 om skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (1),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen ”Säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer för jordbruksprodukter – en strategi med stort europeiskt mervärde för att främja Europas smaker” (COM(2012)0148),

—

med beaktande av kommissionens grönbok ”om säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer för jordbruksprodukter – en strategi med stort europeiskt mervärde för att främja Europas smaker” (COM(2011)0436),

—

med beaktande av den övergripande säljfrämjande förvaltningen enligt rådets förordning (EG) nr 3/2008 av den 17 december 2007 (2) och dess tillämpningsförordning, kommissionens förordning (EG) nr 501/2008 av den 5 juni 2008 (3),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1234/2007 av den 22 oktober 2007 om upprättande av en gemensam organisation av jordbruksmarknaderna och om särskilda bestämmelser för vissa jordbruksprodukter (förordningen om en samlad marknadsordning) (4),

—

med beaktande av undersökningen ”Evaluation of Promotion and Information Actions for Agricultural Products” från 2011 (5) som genomfördes på kommissionens vägnar,

—

med beaktande av rapporten från kommissionen ”om tillämpningen av rådets förordning (EG) nr 3/2008 om informationskampanjer och säljfrämjande åtgärder för jordbruksprodukter på den inre marknaden och i tredjeland” (SEC(2010)1434),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 15–16 december 2011 om framtiden för EU:s politik för främjande av jordbruksprodukter,

—

med beaktande av kommissionens lagstiftningsförslag om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken av den 12 oktober 2011: (COM(2011)0625/3, COM(2011)0627/3, COM(2011)0628/3, COM(2011)0629, COM(2011)0630/3 och COM(2011)0631/3) samt förslaget till förordning om en samlad marknadsordning,

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om kommissionen meddelande om säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer för jordbruksprodukter: en strategi med stort europeiskt mervärde för att främja Europas smaker” (NAT/560),

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om grönboken om säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer för jordbruksprodukter: en strategi med stort europeiskt mervärde för att främja Europas smaker (NAT/525) (6),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0286/2012), och av följande skäl:

A.

I mars 2012 offentliggjorde kommissionen ett meddelande om information och säljfrämjande åtgärder som väntas följas av lagstiftningsförslag i slutet av året.

B.

Jordbrukets livsmedelsindustri har potential att bli en stark och dynamisk industri för ekonomisk tillväxt och innovation i EU:s medlemsstater, särskilt på landsbygden och på regional nivå, som kan öka inkomstnivån inom jordbruket, skapa sysselsättning och generera tillväxt.

C.

Informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder infördes på 1980-talet i syfte att avsätta överskott på jordbruksprodukter och användes senare också som ett instrument för att hantera kriser inom livsmedelsindustrin, såsom 1996 års utbrott av bovin spongiform encefalopati (BSE) – mer känd under namnet ”galna ko-sjukan” – och skandalen med dioxiner i ägg 1999.

D.

Informationsåtgärderna och de säljfrämjande åtgärderna har i dag en mer omfattande och fortlöpande roll; de ska bidra till att göra produkterna mer lönsamma, till att förbättra konkurrensvillkoren på de yttre marknaderna och till att ge konsumenterna mer och bättre information.

E.

Dessa former av stöd finansieras i dagsläget genom förordning (EG) nr 3/2008, den så kallade övergripande säljfrämjande förvaltningen. I en utvärdering av säljfrämjande politik från 2011 som genomfördes på uppdrag av kommissionen drogs slutsatsen att en konsekvent och omfattande EU-strategi för information och säljfrämjande åtgärder saknades.

F.

I förordning (EG) nr 1234/2007 om en samlad marknadsordning, som för närvarande ses över som en del i reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken, ges stöd för särskilda säljfrämjande åtgärder för vin-, frukt- och grönsakssektorerna som en del av mer övergripande program. Säljfrämjande åtgärder för produkter som ingår i program för livsmedelskvalitet finansieras i nuläget inom ramen för politiken för landsbygdsutveckling.

G.

Vinkonsumtionen i Europeiska unionen är på ständig tillbakagång, och det finns inga europeiska åtgärder för att främja denna produkt internt.

H.

Utgifterna för den övergripande säljfrämjande förvaltningen i budgeten för 2012 väntas uppgå till ungefär 56 miljoner euro, vilket motsvarar cirka 0,1 procent av de sammanlagda utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken.

I.

Det är ur budgethänseende även viktigt att beakta de senaste målen för informationspolitiken och den säljfrämjande politiken, som inte begränsar sig till att återupprätta konsumenternas förtroende efter ett krisläge utan även innefattar att göra produkterna mer lönsamma, förbättra konkurrensvillkoren på de yttre marknaderna och ge konsumenterna mer och bättre information.

J.

Utgifterna för alla övriga säljfrämjande åtgärder och informationsåtgärder inom den gemensamma jordbrukspolitiken, framför allt inom ramen för den samlade marknadsordningen och politiken för landsbygdsutveckling, beräknas till mellan 400 miljoner och 500 miljoner euro per år, vilket fortfarande motsvarar mindre än 1 procent av de sammanlagda utgifterna för den gemensamma jordbrukspolitiken och är klart otillräckligt, inte minst för att öka de europeiska produkternas konkurrenskraft på världsmarknaden.

K.

En av EU:s styrkor när det gäller livsmedelsproduktion ligger i produkternas mångfald och specialisering och deras koppling till olika geografiska områden liksom till olika traditionella tillverkningsmetoder, vilket ger unika smaker som präglas av den variation och äkthet som konsumenter i allt större utsträckning söker såväl i som utanför EU.

L.

EU:s säljfrämjande politik är ett viktigt instrument för den gemensamma jordbrukspolitiken och kan bidra till långsiktig konkurrenskraft och lönsamhet inom jordbruks- och livsmedelssektorerna.

M.

EU har nyligen offentliggjort en förteckning över godkända hälsopåståenden – som träder i kraft i december 2012 – vilket innebär slutet på åratals ovisshet för livsmedelsindustrin och tillhandahåller viktiga marknadsföringsverktyg för att få konsumenternas uppmärksamhet och göra det möjligt för dessa att göra bättre underbyggda val.

N.

EU:s jordbruks- och livsmedelssektor kan bli mer konkurrenskraftig i världen om den lyckas med att främja den europeiska livsmedelsmångfalden liksom den europeiska produktionsmodell som styrs av strikta normer avseende kvalitet, säkerhet, djurskydd, miljömässig hållbarhet etc., för att därmed uppmuntra andra viktiga jordbruksnationer att anta denna modell för att fastställa rättvisa produktionsvillkor och en rättvis konkurrens inom handeln.

O.

Handelns ökade globalisering innebär visserligen utmaningar, men öppnar samtidigt upp nya marknader och ger nya tillväxtmöjligheter.

P.

I sina slutsatser om framtiden för EU:s politik för främjande av jordbruksprodukter uppger rådet att säljfrämjande åtgärder också bör genomföras för att främja potentialen hos lokalt jordbruk och korta leveranskedjor, och att dessa, i enlighet med ett förslag från kommissionen, bör ingå i landsbygdsutvecklingsprogrammen.

Q.

Det är både nödvändigt och viktigt med en politik som med hjälp av lämpliga instrument gynnar främjandet av den europeiska jordbruks- och livsmedelsproduktionen och bidrar till jordbruks- och livsmedelssektorns konkurrenskraft genom att utnyttja produkternas mångfald, mervärde och kvalitet.

R.

Det finns ett oupplösligt band mellan det europeiska jordbruket och den livsmedelsindustri som bearbetar 70 % av jordbruksråvarorna och som säljer livsmedelsprodukter, samtidigt som 99 % av de europeiska livsmedels- och dryckesföretagen är små och medelstora företag och fler än 52 % ligger på landsbygden, vilket gör dem till en ekonomisk och social drivkraft för den europeiska landsbygden.

S.

Jordbruksstödet för utveckling av korta leveranskedjor och lokala marknader finansieras genom politiken för landsbygdsutveckling, vilket är den bästa metoden med tanke på att sådana initiativ är småskaliga, mycket lokala och skapar lokala arbetstillfällen.

T.

Unika europeiska traditionella produkter har avsevärd tillväxtpotential och dragningskraft på konsumenterna på större marknader utanför EU och skulle gynnas av målinriktade och förstärkta säljfrämjande system samt generera sysselsättning och tillväxt i regionala områden.

U.

Ett av syftena med de lagförslag avseende reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken för perioden efter 2013 som för närvarande är under förhandling är att säkerställa att denna politik kan bidra fullt ut till Europa 2020-strategin.

V.

Förordning (EG) nr 1234/2007 om en samlad marknadsordning innehåller bestämmelser för finansiering av skolfrukts- och skolmjölksprogram. I det nuvarande förslaget om översyn av den samlade marknadsordningen (COM(2011)0626) föreslås att EU:s medfinansieringssats för skolfruktsprogrammet ska höjas från 50 procent till 75 procent av kostnaderna (och från 75 procent till 90 procent i konvergensregioner).

W.

Skolfrukts- och skolmjölksprogrammen har också pedagogiska mål. Dessa bör omfatta att ge eleverna en bättre uppfattning om hur livsmedel produceras och hur livet på en bondgård ser ut.

X.

Om de olika säljfrämjande systemen genomförs effektivt hjälper de till att säkerställa att EU:s jordbruksprodukter känns igen i Europa och övriga världen och gör konsumenterna medvetna om de höga livsmedelssäkerhets-, djurskydds- och miljöstandarder som de europeiska jordbrukarna garanterar och som ständigt kontrolleras och förbättras.

Y.

Förordning (EG) nr 814/2000 syftar till att hjälpa medborgare att förstå den europeiska jordbruksmodellen och öka allmänhetens medvetenhet om frågor på detta område. Okunnighet och missförstånd om jordbruk och om livet på landsbygden är troligen vanligare nu än under någon annan period i Europas historia; en av de relevanta faktorer som det råder störst okunskap om bland allmänheten är den avsevärda ökningen av produktionskostnaderna för jordbruksprodukter till följd av EU:s bestämmelser om livsmedelssäkerhet och livsmedelshygien, arbetstagarnas sociala skydd, miljöskydd och djurskydd, bestämmelser som ofta inte följs av EU:s direkta konkurrenter på jordbruksområdet; en av de relevanta faktorer som orsakar flest missförstånd bland allmänheten är den bristande medvetenheten om jordbrukets viktiga bidrag till minskningen av utsläppen av växthusgaser samt den omfattande listan över kollektiva nyttigheter som det tillhandahåller.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande ”Säljfrämjande åtgärder och informationskampanjer för jordbruksprodukter: en strategi med stort europeiskt mervärde för att främja Europas smaker”, vilket måste utgöra ett första steg för att stärka värdet på den europeiska produktionen, både bland européer och andra, och för att öka dess lönsamhet.

2.

Europaparlamentet stöder de fyra huvudsakliga mål som fastställs i meddelandet, nämligen att uppnå ett större europeiskt mervärde inom livsmedelssektorn, en mer attraktiv och självsäker politik, enklare förvaltning och mer samverkan mellan olika säljfrämjande verktyg.

3.

Europaparlamentet anser att den säljfrämjande politiken för både den inre marknaden och marknaden utanför EU bör behandlas lika, eftersom båda delarna är till gagn för producenter och konsumenter.

4.

Europaparlamentet betonar att EU:s säljfrämjande politik fortfarande betraktas som rimlig och viktig internt, på lokal och regional nivå och på expanderande världsmarknader.

5.

Europaparlamentet anser emellertid att syftena med EU:s säljfrämjande politik bör ges en tydlig och verkningsfull definition. Parlamentet betonar att säljfrämjande verksamhet bör täcka alla jordbruks- och livsmedelsprodukter som uppfyller de europeiska kvalitetsnormerna eftersom detta bidrar till den säljfrämjande verksamhetens ändamålsenlighet och tillgodoser konsumenternas krav. Parlamentet understryker även att tillväxt och sysselsättning främjas av stöd till ett jordbruk som garanterar livsmedelstrygghet, hållbar användning av naturtillgångar och dynamiska landsbygdsområden.

6.

Europaparlamentet betonar att det på den inre marknaden krävs allmän och fortlöpande säljfrämjande verksamhet för att säkerställa att de europeiska konsumenterna informeras om de egenskaper och det mervärde som kännetecknar de europeiska jordbruksprodukter som de hittar på marknaden.

7.

Europaparlamentet betonar att det på den yttre marknaden krävs att de europeiska jordbruksprodukternas marknadsandel upprätthålls och förstärks, och att man måste sikta in sig på nya framväxande marknader för att hitta nya avsättningsmöjligheter för dessa produkter, med större överensstämmelse mellan säljfrämjande verksamhet och EU:s handelspolitik.

8.

Europaparlamentet anser att kommissionen tydligt måste definiera syftena med EU:s säljfrämjande politik, liksom att det måste fastställas objektiva riktlinjer för medlemsstaterna som ett nödvändigt första steg mot att göra politiken mer konsekvent och öka samverkan mellan olika säljfrämjande verktyg; detta är även absolut nödvändigt för att öka transparensen i programurvalet i medlemsstaterna. Parlamentet påpekar att EU:s verksamhet på detta område måste komplettera såväl nationella initiativ som initiativ från den privata sektorn.

9.

Europaparlamentet anser att budgeten för bättre information och säljfrämjande åtgärder bör ökas avsevärt, med beaktande av de senaste målen för informationspolitiken och den säljfrämjande politiken, särskilt för den övergripande säljfrämjande förvaltningen. Parlamentet anser att den övergripande säljfrämjande förvaltningen bör få en egen budgetpost i den allmänna budgeten.

10.

Europaparlamentet understryker att det europeiska jordbrukets framgång kommer att vara beroende av dess förmåga att öka sina marknadsandelar och se till att den mycket konkurrenskraftiga livsmedelsindustrin kan behålla sin framträdande position inom ekonomin och handeln i EU.

11.

Europaparlamentet betonar behovet av att anordna omfattande konsumentinformationskampanjer i EU och på marknader utanför EU avseende produktionskvalitetsnormer och certifieringssystem.

12.

Europaparlamentet betonar att övergripande säljfrämjande åtgärder enligt förordning (EG) nr 3/2008 bör bidra till att utveckla lokala marknader och korta leveranskedjor liksom till att stärka den inre marknaden och förbättra försäljningen av europeiska produkter på de yttre marknaderna.

13.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att införa en fjärde komponent för tekniskt stöd i den säljfrämjande politiken. Parlamentet anser att detta är viktigt för att åstadkomma en effektiv säljfrämjande politik, särskilt utanför EU.

14.

Europaparlamentet konstaterar potentialen i ett gemensamt enhetligt system för informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder.

15.

Europaparlamentet rekommenderar att informationsåtgärderna och de säljfrämjande åtgärderna fortsätter att vara allmänna till sin natur.

16.

Europaparlamentet konstaterar att EU:s informationspolitik och säljfrämjande politik bör ha tre huvudsakliga syften: på de lokala och regionala marknaderna bör den framhäva produkternas mångfald och färskhet och de korta avstånden mellan producenter och konsumenter i syfte att ekonomiskt stimulera och socialt återuppväcka livet på landsbygden; på den inre marknaden bör den dra största möjliga fördel av det europeiska området utan gränser och dess 500 miljoner konsumenter i syfte att öka produktionen och stimulera konsumtionen av europeiska produkter; på de yttre marknaderna bör den utnyttja de strikta normer som gäller för den europeiska produktionsmodellen i syfte att skapa mervärde för jordbruks- och livsmedelssektorn.

17.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen på de lokala och regionala marknaderna utvecklar korta leveranskedjor för att därmed skapa nya möjligheter för jordbrukare och andra producenter på landsbygden och för sammanslutningar av jordbrukare och/eller av jordbrukare och andra aktörer på landsbygden, samt tar fram en bred uppsättning verktyg för att främja landsbygdsutvecklingen. Parlamentet anser även att det vore önskvärt att kommissionen utarbetar handledningar som hjälper jordbrukarna att göra fler och bättre investeringar i sina produkters kvalitet och mervärde. Parlamentet anser även att man bör överväga att investera i informationsspridning via medierna (särskilt internet).

18.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen på den inre marknaden i större utsträckning ska stödja de europeiska producenternas insatser för att öka sin kapacitet att bemöta konsumenternas ökande krav på livsmedelskvalitet och livsmedelshygien liksom på uppgifter om färska produkters ursprung och om när det är bäst att konsumera dem, för att främja produkternas och kostens mångfald och informera om nya produkter eller nya former för presentation eller användning av traditionella produkter.

19.

Europaparlamentet förespråkar därför en utvidgning av de program som riktar sig antingen till marknader eller till målprodukter, varvid de säljfrämjande instrumenten ska vara inriktade på produktionsstandardernas specifika egenskaper och alltid belysa den europeiska produktionsmodellen och i synnerhet de europeiska kvalitetssystemen. Det är även viktigt att främja program som täcker flera länder och som omfattar olika produkter, eftersom det är dessa som å ena sidan ger programmet en verklig europeisk dimension och som å andra sidan specifikt är i behov av europeiskt stöd. Parlamentet anser i detta avseende att man bör prioritera de länder som genomför produktionsprogram som tar hänsyn till marknadsvillkor och marknadspotential och som samtidigt gör det möjligt för kommissionen att anpassa stödet till området i fråga.

20.

Europaparlamentet kräver att informationsåtgärderna och de säljfrämjande åtgärderna ska göras mer lockande för branschorganisationerna med hjälp av ett större samarbete mellan pågående nationell och sektorsspecifik verksamhet och en bättre samordning med den politiska verksamheten, särskilt med frihandelsavtalen.

21.

Europaparlamentet anser att det måste införas större flexibilitet i programmen så att de under genomförandefasen kan anpassas till de växlande marknadsvillkoren. Parlamentet anser därför att det inte bör ställas krav på alltför detaljerad programutformning.

22.

Europaparlamentet kräver att det ska göras en bättre utvärdering av programmen med hjälp av ett strikt bedömningssystem med konkreta indikatorer, såsom ökad marknadsandel och skapande av arbetstillfällen. Parlamentet anser att urvalsprocessen bör ta kortare tid och att man bör överväga möjligheten att göra förskottsutbetalningar till organisationerna.

23.

Europaparlamentet gratulerar kommissionen till de goda resultat som uppnåtts med dagens informationspolitik och säljfrämjande politik för jordbruksprodukter, men anser att denna politik bör förenklas och förbättras. Särskilt viktigt är det att minska de administrativa bördorna, i första hand genom en minskning av det antal rapporter som kommissionen kräver. Parlamentet anser att kommissionen borde utarbeta en enkel och heltäckande handledning för att hjälpa potentiella förmånstagare att följa de bestämmelser och förfaranden som är kopplade till denna politik.

24.

Europaparlamentet uppmärksammar kommissionen på att produktionen av kvalitetslivsmedel inte i sig är tillräckligt för att garantera en god marknadsposition på de yttre marknaderna, och att det därför är nödvändigt att investera i säljfrämjande program. Dessa program ska föregås av marknadsstudier i tredjeländer, och studierna ska kunna erhålla samfinansiering. Parlamentet anser även att man bör överväga möjligheten att stödja pilotprojekt i tredjeländer som betraktas som potentiella nya marknader.

25.

Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att stimulera utvecklingen av europeiska sammanslutningar och företag och främja deras deltagande i globala forum där de konkurrerar med kvalitet och privilegierar specialisering och mångfald, vilket kräver stöd till jordbrukare och kooperativ så att de kan genomföra sina egna strategier och utnyttja sin exportkapacitet, inbegripet tekniskt bistånd till producenterna.

26.

Europaparlamentet efterlyser en möjlighet att främja ursprunget för produkter som inte omfattas av kvalitetsbeteckningar genom att betona deras egenskaper och drag.

27.

Europaparlamentet anser att informationspolitiken och den säljfrämjande politiken för europeiska produkter bör förfoga över en egen märkning som identifierar dessa produkter inom och utanför EU.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre upplysa konsumenterna om att de europeiska jordbruksnormerna är de striktaste i världen när det gäller kvalitet, säkerhet, djurskydd, miljömässig hållbarhet etc., vilket påverkar produktens slutpris. Parlamentet anser att konsumenterna bör få transparent information om hur de ska kunna identifiera europeiska produkter och deras egenskaper, så att de undviker risken att köpa förfalskade produkter och kan välja vad de ska köpa.

29.

Europaparlamentet anser att kvalitetsprodukter är produkter med anknytning till särskilda produktionsmetoder, geografiska ursprung, traditioner eller kulturella sammanhang. Parlamentet konstaterar att det redan finns program för att skydda sådana produkter i form av skyddad ursprungsbeteckning (SUB), skyddad geografisk beteckning (SGB), ekologiska produkter eller garanterad traditionell specialitet (GTS). Parlamentet efterlyser ett nytt program för lokalt jordbruk och direktförsäljning som ska omfatta lokala kvalitetsprodukter som är avsedda att konsumeras i den region där de framställts.

30.

Europaparlamentet anser att angivandet av europeiskt ursprung bör utgöra den främsta identifieringsfaktorn i all säljfrämjande och informativ verksamhet, såväl på den inre marknaden som i tredjeländer. Parlamentet anser att även angivande av nationellt ursprung i tredjeländer skulle kunna övervägas i de fall där denna identitet är stark och bidrar till att belysa mångfalden i utbudet av livsmedelsprodukter.

31.

Europaparlamentet understryker, när det gäller privata märken, att man ovillkorligen måste försöka nå en balans mellan allmänna säljfrämjande åtgärder och åtgärder för att främja specifika märken som kan bidra till att effektivisera de säljfrämjande kampanjerna i tredjeländer. Parlamentet stöder kommissionens åsikt att märkesprodukter kan ha en hävstångseffekt på denna typ av verksamhet, där det är naturligt att komplettera allmänna säljfrämjande åtgärder genom att sammanföra ekonomiska aktörer via främjandet av produkter och märken, så att inverkan på importörerna och därmed på konsumenterna blir större. Parlamentet anser vidare att företagens intresse att delta kommer att öka om privata märken införlivas i de säljfrämjande åtgärderna, och man bör beakta att det till syvende och sist är företagen som medfinansierar dessa åtgärder.

32.

Europaparlamentet påpekar att program för livsmedelskvalitet gör det möjligt för jordbrukare, i den utsträckning de är organiserade, att tillämpa utbudsstyrning och prisstabiliserande åtgärder, vilket ökar deras chanser att kunna försörja sig väl på jordbruket, och att sådana program därför lämpar sig bäst för att öka det ”europeiska mervärdet” i enlighet med kommissionens prioriteringar.

33.

Europaparlamentet anser att produkter som är föremål för kvalitetsnormer måste ges ett effektivare skydd gentemot EU:s handelspartner. Parlamentet förespråkar att samtliga geografiska beteckningar ska införlivas och ges starkare skydd i bilaterala och interregionala avtal och inom ramen för WTO.

34.

Europaparlamentet betonar att bestämmelserna avseende finansieringsramen för främjande av produkter som är föremål för kvalitetsnormer måste ändras i syfte att öka EU:s finansiella engagemang.

35.

Europaparlamentet noterar att ikraftträdandet av bestämmelser för godkänd information om förhållandet mellan särskilda ämnen i livsmedel och förbättrad hälsa kommer att medföra större klarhet i främjandet av produkter av hälsoskäl.

36.

Europaparlamentet välkomnar den allt större efterfrågan på ekologiska produkter, och efterlyser en mer aktiv stimulering av framställningen och främjandet av sådana produkter.

37.

Europaparlamentet betonar att lokala produkter i bergs- och öområden måste främjas och att EU måste höja sina anslag till detta.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin säljfrämjande verksamhet på den yttre marknaden lägga större tonvikt vid att lyfta fram åtagandena för hållbarare jordbruksmetoder, variation och kvalitet inom jordbruket i EU och de ökade kostnader detta innebär samt att utveckla och stärka medvetenheten om EU:s säljfrämjande system och logotyper.

39.

Europaparlamentet stöder tillhandahållandet av tekniskt stöd till i första hand små och medelstora företag för att hjälpa dem att utveckla egna marknadsföringsstrategier och analysera sina målmarknader.

40.

Europaparlamentet föreslår att det ska inrättas en internetplattform för utbyte av potentiella projekt och bästa praxis, som ett verktyg för att stödja utformningen av europeiska marknadsföringskampanjer.

41.

Europaparlamentet understryker att reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken är inriktad på att förbättra organisationen av produktionen, hållbarheten och jordbruksprodukternas kvalitet, och anser därför att den säljfrämjande politiken måste göra det möjligt att utnyttja livsmedelssektorns hela potential, i syfte att stimulera tillväxt och sysselsättning i den europeiska ekonomin.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sina framtida lagstiftningsförslag om främjande av de europeiska smakerna fastställa olika förvaltningsformer för de inre och yttre marknaderna liksom för multinationella program eller krisprogram.

43.

Europaparlamentet anser att det måste fastställas en europeisk strategi för informationsåtgärder och säljfrämjande åtgärder som är mer inriktad på marknaderna och på de produkter eller budskap som ska marknadsföras, med beaktande av förhandlingarna om frihandelsavtal och de mest lönsamma marknaderna för att undvika fragmenterad och splittrad finansiering.

44.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om att öka EU:s medfinansieringssats för skolfruktsprogrammet mot bakgrund av den fortsatta ekonomiska krisen.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att uppmuntra alla medlemsstater att lägga större tonvikt vid nationella skolfrukts- och skolmjölksprograms pedagogiska natur och att fullständigt införliva dessa program i jordbruksstödets andra pelare.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera genomförandet på EU:s marknad av informationskampanjer, riktade till den vuxna befolkningen, om en ansvarsfull konsumtion av europeiska kvalitetsviner. Förutom att trycka på en återhållsam konsumtion av dessa viner bör dessa kampanjer även belysa produktens kulturella rötter, dess kvalitativa egenskaper och de särdrag som kännetecknar den europeiska produktionen.

47.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

16.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 419/17

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/84/EG av den 27 september 2001 om upphovsmannens rätt till ersättning vid vidareförsäljning av originalkonstverk (följerätt) (nedan kallat direktivet) (1),

—

med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om rapporten om genomförandet och effekten av följerättsdirektivet (2001/84/EG) (COM(2011)0878),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor och yttrandet från utskottet för kultur och utbildning (A7-0326/2012), och av följande skäl:

A.

Följerätten är en intellektuell äganderätt som förankrats i artikel 14b i Bernkonventionen för skydd av litterära och konstnärliga verk.

B.

Direktivet har främjat en harmonisering av de grundläggande villkoren för tillämpningen av följerätten i syfte att åtgärda de potentiella hindren för förverkligandet av den inre marknaden.

C.

Antagandet av direktivet var viktigt för konstnärerna när det gäller inte bara deras initiativ i syfte att uppnå erkännande och rättvis behandling som kreativa personer, utan också deras roll som främjare av de kulturella värdena. Dock kvarstår en viss oro över hur direktivet kommer att påverka de europeiska konstmarknaderna, i synnerhet de många små och specialiserade auktionskamrarna och konsthandlarna i EU.

D.

Direktivet genomfördes fullt ut i alla medlemsstater först den 1 januari 2012.

E.

EU:s totala andel av marknaden för levande konstnärers verk har minskat betydligt de senaste åren.

F.

Konstnärligt skapande bidrar till den ständiga utvecklingen av EU:s kulturliv och kulturarv.

G.

Konst- och antikvitetsmarknaden bidrar väsentligt till den globala ekonomin, inklusive till branschens företag, särskilt företag i kreativa branscher.

H.

Direktivet medför en administrativ börda för konsthandlarna och innebär en konkurrensnackdel för EU:s konsthandlare i förhållande till konsthandlare i tredjeländer.

1.

Europaparlamentet noterar att 2011 var ett rekordår för konstmarknaden och att den totala årliga försäljningsintäkten uppgick till 11,57 miljarder US-dollar, vilket var en ökning med över 2 miljarder US-dollar jämfört med 2010 (2). Konst- och antikvitetsmarknaden bidrar väsentligt till den globala ekonomin, inklusive till branschens företag, särskilt företag i kreativa branscher.

2.

Europaparlamentet konstaterar att den europeiska konstmarknaden ökade kraftigt 2011. Förenade kungariket hade fortfarande en marknadsandel på 19,4 % av den globala marknaden med en ökning på 24 % av försäljningsvolymen. Frankrike hade en marknadsandel på 4,5 % och en omsättningsvolym som hade ökat med 9 %. Slutligen hade Tyskland en marknadsandel på 1,8 % och landets försäljning hade ökat med 23 % (3).

3.

Europaparlamentet noterar att den kinesiska marknaden utgjorde 41,4 % av den globala marknaden 2011 och gått förbi USA, vars omsättning hade minskat med 3 % och vars marknadsandel hade minskat med 6 % från 29,5 % 2010 till 23,5 % 2011 (4).

4.

Europaparlamentet framhåller Kinas imponerande tillväxt men påpekar att Kinas konstmarknad för närvarande begränsar sig till inhemska konstnärer.

5.

Europaparlamentet konstaterar att den allmänna tendensen mot en förskjutning av konstmarknadens tyngdpunkt till tillväxtländerna är knuten till globaliseringen, Asiens uppsving och uppkomsten av nya samlare i dessa länder.

6.

Europaparlamentet noterar nöjt att tredjeländer planerar att införa följerätten i sin nationella lagstiftning. Parlamentet påpekar framför allt att ett lagförslag lades fram i USA den 12 december 2011, i syfte att föreskriva en följerätt på 7 % på vidareförsäljningen av moderna konstverk. I Kina medför lagförslaget om upphovsrätt också införande av följerätt (artikel 11.13).

7.

Europaparlamentet påminner om att beloppen för rättigheterna till reproduktion och representation är förhållandevis obetydliga när det gäller grafik och formgivning eftersom inkomsterna i dessa fall härrör från försäljning eller vidareförsäljning av konstverk.

8.

Europaparlamentet betonar att följerätten garanterar en fortsatt ersättning till konstnärerna, som mycket ofta säljer sina verk till ett lågt pris i början av sin karriär.

9.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionens rapport om genomförandet och effekten av direktivet och statistiken från sektorn inte tyder på att följerätten har påverkat konstmarknaden negativt i Europa.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genom en konsekvensbedömning utvärdera hur konstmarknaden fungerar i allmänhet och titta närmare på vilka administrativa svårigheter som små och specialiserade auktionskamrar och konsthandlare står inför.

11.

Europaparlamentet konstaterar att flera bestämmelser i direktivet säkerställer en balanserad tillämpning av följerätten med hänsyn till alla berörda parters intressen, särskilt den successiva minskningen av de tillämpliga procentsatserna, den övre gränsen på 12  500 euro för följerätten, undantaget för liten försäljning och undantaget för vidareförsäljning för den första köparen. Parlamentet betonar dock att direktivet lägger en administrativ börda på konsthandlarna.

12.

Europaparlamentet noterar att följerätten för den levande upphovsmannen till ett originalkonstverk kan vara ett användbart verktyg för att förhindra diskriminering av konstnärer.

13.

Europaparlamentet konstaterar att konstmarknaden värderades till 10 miljarder US-dollar 2010 och att den värderas till nästan 12 miljarder US-dollar 2012, varav följerätten bara utgör 0,03 %. Parlamentet anser att detta är en viktig marknad varifrån konstnärerna och deras arvtagare bör få en rimlig ersättning.

14.

Europaparlamentet konstaterar att studier och statistik för konstmarknaden inte tyder på att följerätten inverkar negativt på konstmarknadens läge eller omsättningsnivå.

15.

Europaparlamentet konstaterar att direktivet inte var helt genomfört i alla medlemsstater förrän den 1 januari 2012, trots att många medlemsstater redan hade erkänt följerätten i flera årtionden.

16.

Europaparlamentet framhåller vikten av att ge proaktivt stöd till lokala konstnärer, inklusive de yngsta konstnärerna.

17.

Europaparlamentet anser att det är för tidigt att göra en ny utvärdering av direktivet 2014, vilket kommissionen planerar att göra. Parlamentet föreslår i stället att denna utvärdering ska göras 2015 (dvs. fyra år efter utvärderingen i december 2011).

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin nästa utvärderingsrapport ompröva lämpligheten för de tillämpliga procentsatserna, tröskelvärdena och lämpligheten för kategorierna av ersättningsberättigade enligt direktivet.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i nära samarbete med berörda parter stärka den europeiska konstmarknadens ställning och ta itu med problemen, såsom den kumulativa effekten av ersättningarna (”kaskadeffekten”) samt de administrativa svårigheter som små och specialiserade auktionskamrar och konsthandlare ställs inför.

20.

Europaparlamentet välkomnar de initiativ som tagits av tredjeländer för att införa följerätten och uppmanar enträget kommissionen att fortsätta sina ansträngningar i multilaterala forum för att stärka den europeiska konstmarknadens ställning i världen.

21.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

16.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 419/19

—

med beaktande av artiklarna 26 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av kommissionens grönbok av den 11 januari 2012 med titeln ”Mot en integrerad europeisk marknad för kort-, internet- och mobilbetalningar” (COM(2011)0941, nedan kallad ”grönboken”),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 januari 2012 med titeln ”Samstämmiga ramar för att öka tilltron till en inre e-marknad för e-handel och nättjänster” (COM(2011)0942),

—

med beaktande av det offentliga samråd om grönboken som anordnades av kommissionen från den 11 januari 2012 till den 11 april 2012,

—

med beaktande av den konferens om kort-, mobil- och internetbetalningar som anordnades av kommissionen den 4 maj 2012,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 260/2012 av den 14 mars 2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro och om ändring av förordning (EG) nr 924/2009 (1),

—

med beaktande av informationsdokumentet från mars 2012 om upprätthållande av konkurrens i betalningssektorn som sammanställdes av Europeiska konkurrensnätverkets undergrupp för bankverksamhet och betalningar (2),

—

med beaktande av Europeiska centralbankens rekommendationer från april 2012 för säkerhet vid internetbetalningar (3),

—

med beaktande av svaret från Europeiska datatillsynsmannen den 11 april 2012 på kommissionens offentliga samråd om grönboken ”Mot en integrerad europeisk marknad för kort-, internet- och mobilbetalningar” (4),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs arbetsdokument av den 22 maj 2012 om grönboken (INT/634),

—

med beaktande av kommissionens beslut av den 24 juli 2002 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet i ärende nr Comp/29.373 – Visa International (5),

—

med beaktande av kommissionens beslut av den 19 december 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 i EG-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet i ärendena nr Comp/34.579 – MasterCard, Comp/36.518 – EuroCommerce och Comp/38.580 – Företagskort (6),

—

med beaktande av tribunalens dom av den 24 maj 2012 i målet MasterCard m.fl. mot kommissionen (7),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0304/2012), och av följande skäl:

A.

Den europeiska marknaden för kort-, internet- och mobilbetalningar är för närvarande fortfarande uppsplittrad över nationella gränser och endast ett fåtal stora aktörer kan godtas av näringsidkare och bedriva gränsöverskridande verksamhet.

B.

Den dominanta ställningen hos två icke-europeiska leverantörer av kortbetalningstjänster kan leda till alltför höga och oberättigade avgifter för både konsumenter och näringsidkare, en situation som deras respektive banker (de så kallade utfärdande och inlösande bankerna) drar fördel av, vilket konstateras av kommissionen i grönboken.

C.

Utveckling och mer utbredd användning av kort-, internet- och mobilbetalningar kan också bidra till att e-handeln i Europa växer i storlek och i mångfald.

D.

Andelen internet- och mobilbetalningar och utbudet av olika sådana betalningsformer har stadigt ökat i Europa och i hela världen.

E.

Till följd av teknisk utveckling kan kortbetalningssystem gradvis ersättas av andra elektroniska och mobila betalningsmedel.

F.

I grönboken behandlas inte kostnaderna för kontant- eller checkbetalningar och deras samhällseffekter jämförelse med kort-, internet- och mobilbetalningar, vilket förhindrar en jämförande analys av de ekonomiska och välfärdsmässiga kostnaderna för och samhällseffekterna av betalningar med kontanter eller check.

G.

Den nuvarande affärsmodellen för kortbetalningar tillåter alltför höga multilaterala förmedlingsavgifter som ibland verkar överstiga den verkliga kostnaden för att finansiera systemet och utgör ett stort konkurrenshinder på marknaden för betalningar.

H.

Gränsöverskridande inlösen är en möjlighet som i nuläget bara står öppen för ett begränsat antal aktörer. Detta system skulle kunna innebära större valmöjligheter för affärsidkare och därmed öka konkurrensen och minska kostnaderna för konsumenter.

I.

Tilläggsavgifter för användning av kortbetalning är inte tillåtna i vissa medlemsstater men är vanligt förekommande i vissa andra. Alltför höga tilläggsavgifter har varit till nackdel för konsumenterna eftersom leverantörer av betalningar ofta inte erbjuder alternativ till betalningar med tilläggsavgifter .

J.

Single Euro Payment Area (Sepas) ramverk för kort kräver att kunder ska kunna använda allmänna kort för betalning och kontantuttag i euro inom Sepa-området med samma lätthet och bekvämlighet som i sitt hemland. Det bör inte vara någon skillnad på om de använder sitt eller sina kort i sitt hemland eller någon annanstans inom Sepa. Varken allmänna kortsystem som enbart är avsedda att användas i ett enda land, eller kortsystem som endast är avsedda för gränsöverskridande användning inom Sepa, bör finnas längre.

K.

En lyckad övergång till Sepa kan förväntas driva på utvecklingen av innovativa EU-omfattande betalningsmedel.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok och anser att de överväganden och frågor som läggs fram däri är ytterst relevanta och instämmer i de listade målen för att få ökad konkurrens, ökad valfrihet, mer innovation samt ökad betalningssäkerhet och stärkt konsumentförtroende.

2.

Europaparlamentet är överens med kommissionen om att det är nödvändigt att urskilja tre olika produktmarknader inom ramen för fyrpartssystemet för kortbetalning. För det första finns det en marknad där de olika kortsystemen konkurrerar om att få finansinstitut att bli deras utfärdande eller inlösande kunder. Därefter kommer en marknad ”i efterföljande led” där de utfärdande bankerna konkurrerar om att ha kortinnehavarna som kunder (”marknaden för utfärdande”). Slutligen finns det en andra marknad ”i efterföljande led” där de inlösande bankerna konkurrerar om att ha näringsidkarna som kunder (”inlösenmarknaden”). Parlamentet anser att man bör öka den fria konkurrensen på alla marknader.

3.

Europaparlamentet uppmärksammar betydelsen av marknadsbaserad självreglering i samarbete med alla intressenter, men är medvetet om att självreglering riskerar att inte ge önskade resultat inom acceptabel tid på grund av motstridande intressen. Parlamentet räknar med att kommissionen lägger fram nödvändiga förslag till lagstiftning för att bidra till att säkerställa ett verkligt gemensamt eurobetalningsområde (Sepa) för kort-, internet- och mobilbetalningar, och framhåller i detta avseende betydelsen av den kommande granskningen av direktivet om betaltjänster.

4.

Europaparlamentet betonar behovet av en tydlig och heltäckande vision för Sepa för kort-, internet- och mobilbetalningar och av att tillhandahålla sådana riktlinjer och tidsplaner som krävs för att nå det grundläggande målet att eliminera skillnaderna mellan gränsöverskridande och nationella betalningar.

5.

Europaparlamentet betonar behovet av att gå mot ett clearing- och avvecklingssystem i realtid, som tekniskt redan är inom räckhåll och används för en del betalningar. Parlamentet understryker att övergången till en realtidsekonomi bör vara ett viktigt mål inom hela Sepa och att ett avancerat realtidssystem mellan banker måste kunna nås inom hela Sepa.

6.

Europaparlamentet anser därför att alla nationella system för kort-, mobil- och internetbetalning bör ansluta sig till eller ombilda sig till ett EU-omfattande Sepa-kompatibelt system så att alla kort-, mobil- och internetbetalningar kan accepteras överallt inom Sepa samt att kommissionen bör föreslå en nödvändig period för denna övergång.

7.

Europaparlamentet konstaterar att alla terminaler bör kunna acceptera alla kort och uppfylla krav på driftskompatibilitet och därför bör eventuella tekniska hinder på grund av skillnader i funktionalitet och certifieringskrav för terminaler avlägsnas eftersom gemensamma standarder och regler och standardiserade terminalprogram skulle öka konkurrensen.

8.

Europaparlamentet anser att en självreglerande strategi för den integrerade europeiska marknaden inte är tillräcklig. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta lagstiftningsåtgärder för att garantera betalningssäkerhet, sund konkurrens, ekonomisk integration, skydd av personuppgifter och transparens för konsumenterna.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att reformera ledningen för Sepa för att se till att beslutsprocessen är demokratisk, transparent och tjänar allmänhetens intresse. Detta kräver att kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB) får en mer aktiv och ledande roll i ledningen av Sepa samt att alla berörda intressenter företräds på ett väl avvägt sätt i Sepas alla beslutsfattande och verkställande organ, vilket garanterar tillräcklig medverkan av slutanvändarna.

10.

Europaparlamentet uttrycker sin oro över eventuellt onödigt snäv reglering av marknaderna för internet- och mobilbetalningar i detta skede eftersom dessa betalningsmetoder fortfarande håller på att utvecklas. Parlamentet menar att eventuella regleringsinitiativ inom detta område riskerar att koncentreras alltför starkt på redan existerande betalningsinstrument, vilket kan förhala innovation och snedvrida marknaden innan den har utvecklats ordentligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att i ett framtida förslag tillämpa ett lämpligt förhållningssätt till samtliga internet- och mobilbetalningsmetoder, som garanterar ett starkt konsumentskydd, framför allt för sårbara konsumenter.

11.

Europaparlamentet påpekar att samtidigt som elektroniska betalningar spelar en allt viktigare roll i Europa och världen återstår det fortfarande allvarliga hinder för en fullständigt och effektivt integrerad, konkurrenskraftig, innovativ, säker, öppen och konsumentvänlig europeisk digital inre marknad med avseende på dessa typer av betalningar.

12.

Europaparlamentet konstaterar mot bakgrund av den pågående ekonomiska krisen att det är väsentligt att vidta åtgärder som gynnar den ekonomiska tillväxten, skapar arbetstillfällen och stimulerar konsumtionen. Den digitala marknaden erbjuder en viktig möjlighet att uppnå dessa mål, men för att göra det måste EU vara redo att etablera en fullständigt digital inre marknad. Det är nödvändigt att å ena sidan få bort de befintliga hindren och å andra sidan att öka konsumenternas förtroende. Parlamentet anser i detta avseende att en gemensam europeisk marknad för kortbetalningar via internet och mobilbetalningar, som möjliggör fri konkurrens och innovation och som är neutral och säker, är grundläggande för att uppnå en verkligt gemensam digital marknad, och skulle i avsevärd utsträckning kunna bidra till att öka konsumenternas förtroende.

13.

Europaparlamentet betonar att utvecklingen av transparenta, säkra och effektiva betalningssystem på den europeiska digitala marknaden är en grundläggande förutsättning för en verkligt digital ekonomi som underlättar den gränsöverskridande elektroniska handeln.

14.

Europaparlamentet påpekar att en säker, tillförlitlig och transparent europeisk ram för elektroniska betalningar är avgörande för en digital inre marknad. Parlamentet betonar vikten av informationskampanjer för att konsumenterna ska få kunskap om de alternativ som finns tillgängliga på marknaden och om villkoren och kraven för säkra elektroniska betalningar, och menar att sådana kampanjer bör genomföras på EU-nivå, inte minst för att konsumenterna ska övervinna den oro över denna form av betalningar som många gånger är ogrundad. Parlamentet anser i detta sammanhang att konsumentvänliga kontaktpunkter skulle stärka förtroendet för fjärrbetalningar.

15.

Europaparlamentet framhäver i detta sammanhang att åtgärder bör vidtas få ett slut på den diskriminering som ofta drabbar europeiska konsumenter när deras betalningar i gränsöverskridande internettransaktioner avvisas på grund av betalningens ursprung.

16.

Europaparlamentet beklagar att de flesta betalningskostnaderna i det rådande läget är icke-transparenta och framhåller att de som inte använder dyra betalningsmetoder ändå täcker sina kostnader. Parlamentet påminner om att varje betalningsmetod har sina kostnader. Kommissionen uppmanas därför att i framtiden även beakta kontanta betalningars och checkbetalningars kostnader, särdrag och samhällseffekter för alla marknadsaktörer och konsumenter, jämfört med andra betalningsmetoder. Parlamentet påminner om att alla européer bör ha tillgång till grundläggande banktjänster. Åtgärder för gemensamma tekniska standarder bör vidtas mot bakgrund av betydelsen, effektiviteten och tillräckligheten vad gäller de standarder som för närvarande finns i Europa.

17.

Europaparlamentet anser att ytterligare arbete med gemensamma tekniska standarder, med fri tillgång som utgångspunkt, skulle kunna förbättra den europeiska ekonomins konkurrenskraft och få den inre marknaden att fungera bättre, men också gynna driftskompatibilitet och medföra säkerhetsmässiga fördelar i form av gemensamma säkerhetsstandarder, vilket skulle gynna såväl konsumenter som affärsidkare.

18.

Europaparlamentet konstaterar att de flesta standarder för internet- och mobilbetalningar bör vara desamma som för nuvarande Sepa-betalningar, men nya standarder behövs för säkerhet och identifiering av kunder och för att tillhandahålla nätleveranser mellan banker i realtid. Parlamentet betonar att det inte är tillräckligt att utveckla nya standarder och att ett samordnat genomförande är minst lika viktigt.

19.

Europaparlamentet betonar att standardisering inte bör lägga hinder i vägen för konkurrens och innovation utan i stället bör undanröja hinder för att garantera lika villkor för alla parter. Parlamentet rekommenderar därför att standarder bör vara öppna för att möjliggöra innovation och konkurrens på marknaden, eftersom man genom att tillåta en enda eller en sluten standard skulle begränsa marknadsutveckling och innovationer, införa en oproportionerlig restriktion och inte bidra till lika konkurrensvillkor. Parlamentet noterar emellertid kommissionens antitrustutredning av standardiseringsprocessen för betalningar via internet (elektroniska betalningar) som genomförs av Europeiska betalningsrådet (EPC).

20.

Europaparlamentet konstaterar att i stort sett alla betalningstransaktioner innehåller samma typ av uppgifter och betonar att det bör finnas säker datakommunikation för all betalning som medger helautomatisk hantering. Parlamentet ser fördelarna med att alla system använder samma meddelandeformat och påminner om att det mest uppenbara valet är det som används för kontoöverföringar och autogiro enligt definitionen i bilagan till Sepas förordning om slutdatum (dvs. ISO XML 20022) och rekommenderar att samma meddelandeformat ska användas i all kommunikation av transaktionsuppgifter från terminal till kund med all relevant information.

21.

Med tanke på den snabbt växande men för närvarande omogna marknadsutvecklingsfasen för elektroniska och mobila betalningar betonar Europaparlamentet att ett införande av obligatoriska standarder på dessa viktiga områden för att förbättra den gemensamma digitala marknaden, skulle innebära en risk för negativa effekter på innovation, konkurrens och marknadstillväxt.

22.

Europaparlamentet påpekar att enligt kommissionens uppföljningsyttrande efter det offentliga samrådet om grönboken, innebär genomförandet av de utvecklade standarderna ofta en avgörande utmaning. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka möjligheten att införa kontrollmekanismer, till exempel att fastställa slutdatum för övergången.

23.

Europaparlamentet konstaterar att avgifter för kontantuttag från uttagsautomater utanför betaltjänstanvändarnas egna bank- och kortsystem ofta är alltför höga i många medlemsstater och bör vara mer kostnadsbaserade inom Sepa.

24.

Europaparlamentet betonar att alla krav på standardisering och driftskompabilitet bör syfta till att förbättra de europeiska betalningssystemens konkurrenskraft, transparens, innovativa natur, betalningssäkerhet och effektivitet, till gagn för alla konsumenter och andra intressenter. Inga standardiseringskrav får medföra hinder genom onödiga skillnader jämfört med världsmarknaden. Gemensamma standarder bör dessutom eftersträvas även på global nivå, i nära samarbete med EU:s viktigaste ekonomiska partner.

25.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera möjligheterna att gynna nytillkomna på kortmarknaden, t.ex. genom att överväga en gemensam betalningsinfrastruktur för alla transaktioner oberoende av kortleverantör.

26.

Europaparlamentet konstaterar att åtskillnad mellan betalningsinfrastruktur och betalningssystem skulle kunna öka konkurrensen eftersom mindre aktörer inte skulle stängas ute på grund av tekniska begränsningar. Parlamentet betonar att betaltjänstleverantörer fritt bör få välja en kombination av tillgängliga utfärdande och inlösande tjänster från betalningssystemen på marknaden och att betalningsinfrastrukturer på ett opartiskt sätt bör behandla transaktioner från olika parallella betalningssystem för liknande instrument.

27.

Europaparlamentet betonar att alla åtgärder på detta område alltid måste vidtas med hänsyn tagen till den fria och rättvisa konkurrensen och det fria inträdet på och tillträdet till marknaderna, och att man i samband med åtgärderna bör beakta framtida tekniska innovationer i denna sektor så att systemet ska kunna anpassa sig till framtida utveckling, och att innovation och konkurrenskraft måste gynnas och underlättas på ett konsekvent sätt.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en bättre ledning av Sepa, som täcker organisationsstrukturen för utveckling av de huvudsakliga inslagen i betaltjänster och införandet av de krav som måste uppfyllas, och som gör det möjligt att organisera utvecklingen av tekniska standarder och säkerhetsstandarder separat för att stödja genomförandet av den berörda lagstiftningen. Parlamentet efterlyser en mer balanserad representation av alla intressenter i den vidare utvecklingen av gemensamma tekniska standarder och säkerhetsstandarder för betalningssystem. Kommissionen uppmanas att uppfylla parlamentets tidigare krav på en genomgripande reform av ledningen av Sepa för att säkerställa bättre representation för betalningstjänstanvändare i beslutsprocessen och i arbetet med att fastställa standarder. Dessa parter kan inbegripa – men inte nödvändigtvis begränsas till – Europeiska betalningsrådet (EPC), konsumentorganisationer, handelsorganisationer och större distributionskedjor, Europeiska bankmyndigheten (EBA), kommissionen, experter inom olika områden, betaltjänstleverantörer som inte är banker, leverantörer av mobil-, internet- och kortbetalningstjänster samt mobilnätsoperatörer. Dessa intressenter uppmanas att planera sitt arbete enligt en ny ledningsstruktur där Sepa-rådet har en roll. Sepa-rådet bör biträdas av olika tekniska kommittéer eller arbetsgrupper för nätbetalning, m-betalning, kort, kontanter och andra standardiseringsfrågor samt av tillfälliga arbetsgrupper. Parlamentet påminner om kommissionens åtagande, i deklarationen om ledningen av Sepa vid antagandet av förordning (EU) nr 260/2012, att lägga fram ett förslag före slutet av 2012. Parlamentet uppmanar europeiska standardiseringsorgan såsom Europeiska standardiseringskommittén (Cen) och Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder (Etsi) att i samarbete med kommissionen inta en mer aktiv roll vid standardiseringen av kortbetalningar.

29.

Europaparlamentet noterar i detta sammanhang att Sepa är en hörnsten i skapandet av en integrerad EU-marknad för betalningar, och bör vara en grund för utveckling av en sådan marknad och för att göra den mer innovativ och konkurrenskraftig.

30.

Europaparlamentet anser att upprätthållandet av regler om elektronisk betalning ofta är svårt, otillräckligt och varierande inom Europa och att insatserna för att säkerställa ett korrekt och enhetligt upprätthållande av reglerna bör stärkas.

31.

Europaparlamentet bekräftar att en självreglerande strategi inte räcker till. Parlamentet anser att kommissionen och Europeiska centralbanken, i samarbete med medlemsstaterna, bör inta en mer aktiv och ledande roll, och att alla berörda intressenter, särskilt konsumentorganisationer, bör medverka aktivt och rådfrågas i beslutsprocessen.

32.

Europaparlamentet menar att antalet företag vars verksamhet faktiskt är beroende av att de kan ta emot kortbetalningar sannolikt kommer att öka. Parlamentet anser att det ligger i allmänhetens intresse att det fastställs objektiva regler som anger de omständigheter och förfaranden enligt vilka kortbetalningsprogram ensidigt kan vägra godkännande.

33.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att stärka ledningen av Sepa och ge det nya Sepa-rådet en starkare roll samt att detta nya ledningsorgan bör bestå av företrädare för de huvudsakliga berörda intressenterna och etableras på ett sådant sätt att det möjliggör en demokratisk kontroll från kommissionens och andra EU-myndigheters sida. Parlamentet föreslår att det nya Sepa-rådet ska leda arbetet, fastställa tidsfrister och en arbetsplan, besluta om prioriteringarna och i viktiga frågor och sålunda medla i tvister mellan intressenter. Demokratisk kontroll ska garanteras genom kommissionen, med ECB och EBA i framträdande roller.

34.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens samråd med intressenter inom ramen för grönboken om ledning av Sepa, enligt skäl 5 i förordning (EU) nr 260/2012, och ser fram emot det förslag som kommissionen har för avsikt att lägga fram i ämnet i slutet av detta år. Parlamentet betonar att den främsta prioriteringen för alla Sepa-intressenter måste vara att förbereda övergången till Sepa enligt bestämmelserna i förordning (EU) nr 260/2012 för att säkra en friktionsfri övergång från användningen av nationella till EU-omfattande betalningssystem.

35.

Europaparlamentet påpekar att ytterligare standardisering och anpassning av praxis i syfte att övervinna tekniska hinder och nationella krav på avveckling och clearing skulle bidra till att ytterligare främja gränsöverskridande inlösen; ett system som skulle öka konkurrensen och därmed valmöjligheterna för affärsidkare, och som skulle kunna leda till mer kostnadseffektiva betalningsmetoder för kunderna. Parlamentet anser att affärsidkarna borde vara bättre informerade om möjligheterna till gränsöverskridande inlösen.

36.

Europaparlamentet uppmanar till aktivt sökande efter lösningar för att ytterligare underlätta gränsöverskridande inlösen, med tanke på fördelarna för den inre marknaden. Parlamentet uttrycker sin oro över befintliga nationella, juridiska och tekniska hinder, såsom vissa licensvillkor, som bör avlägsnas så att en utländsk Sepa-kompatibel inlösande bank inte behandlas annorlunda än en inhemsk inlösande bank i det landet.

37.

Europaparlamentet betonar att det inte bör finnas några större skillnader mellan lagstiftning för olika betalkonton, och att betalaren bör kunna göra en internet- eller mobilöverföring av tillgångar till en betalningsmottagare som har sitt konto i ett Sepa-anslutet finansinstitut.

38.

Europaparlamentet betonar att alla godkända betaltjänstleverantörer bör ha samma tillträdesrättigheter till clearing- och avvecklingsresurser, om de har lämpliga riskhanteringsförfaranden, uppfyller tekniska minikrav och betraktas som tillräckligt stabila så att de inte utgör någon risk, dvs. om de är föremål för i grunden samma relevanta krav som banker.

39.

Europaparlamentet påminner om att enligt avgörandet i domstolen i Mastercard-fallet av den 24 maj 2012, kan den multilaterala förmedlingsavgiften (MIF) betraktas som konkurrensbegränsande, och uppmanar kommissionen att föreslå hur hänsyn bör tas till detta avgörande vid regleringen av affärsmodellerna för kort-, mobil- och internetbetalningar.

40.

Europaparlamentet noterar att dagens intäkter från MIF i många fall är för höga jämfört med de kostnader som ska täckas. Parlamentet påpekar att det kan finnas ett behov av att jämföra olika betalningsavgifter för att se till att praxis för korssubventionering inte främjar val av ineffektiva instrument, och uppmanar kommissionen att via lagstiftning se till att MIF inte längre snedvrider konkurrensen genom att skapa hinder för nya marknadsaktörer och innovationer. Kommissionen uppmanas att före slutet av 2012 genomföra en konsekvensbedömning av de olika alternativen. Parlamentet betonar att rättslig tydlighet och säkerhet behövs med avseende på MIF.

41.

Europaparlamentet noterar att efter en övergångsperiod ska en person som kommer från en annan medlemsstat få sitt Sepa-kompatibla betalningskort accepterat vid varje betalningsterminal inom Sepa, och betalningen ska dirigeras på ett säkert sätt. Parlamentet noterar att detta krav kan innebära att MIF behöver regleras till att minska under ett tröskelvärde, och understryker att detta inte bör leda till att MIF ökar i någon medlemsstat utan snarare minskar och kanske minskas till noll i ett senare skede.

42.

Europaparlamentet anser att gränsöverskridande och central inlösen bör förbättras och att alla tekniska eller juridiska hinder bör avlägsnas, eftersom detta skulle bidra till att minska MIF och handelns avgifter.

43.

Europaparlamentet anser att MIF bör regleras på EU-nivå, med syftet att garantera enklare tillgång för nya marknadsaktörer till gränsöverskridande inlösen, vilket ger affärsidkarna en verklig möjlighet att välja vilka betalningssystem de vill ansluta sig till. Om det nya förslaget till lagstiftning tillåter avgifter, bör fullständig transparens garanteras vad gäller de element som ligger till grund för deras belopp. Parlamentet påminner om att artikel 5 i förordning (EU) nr 260/2012 om antagande av tekniska och affärsmässiga krav för betalningar och autogireringar i euro, föreskriver att inga MIF per transaktion får tillämpas efter den 1 februari 2017. Parlamentet efterlyser samma strategi för kortbetalningar.

44.

Europaparlamentet anser att affärsmodellen för trepartssystem och blandade system kan ge upphov till liknande konkurrensproblem som affärsmodellerna för fyrpartssystem. Parlamentet anser därför att alla kortsystem, antingen de är fyrparts- eller trepartssystem eller blandade system, och alla nya marknadsaktörer ska behandlas lika för att garantera lika villkor och främja konkurrens och transparens för konsumenter och affärsidkare.

45.

Europaparlamentet konstaterar att co-badging, som berörda betalningssystem frivilligt inlåtit sig i, skulle kunna vara fördelaktigt för konsumenterna eftersom det skulle leda till färre kort i konsumentens plånbok, och skulle kunna underlätta nationella inhemska systems tillträde till Sepas större marknad, vilket främjar konkurrensen. Parlamentet påpekar emellertid att co-badging inte bör användas för att kringgå inhemska system genom att man föredrar användningen av ett inhemskt märke.

46.

Parlamentet betonar att kortkunderna bör ha friheten att välja vilka co-badging-alternativ som ska aktiveras på deras specifika kort, och understryker att affärsidkare bör ha rätt att välja vilka alternativ med flera märken de är villiga att godta, och att kortkunderna i varje enskild betalningssituation bör ha rätt att välja det alternativ med flera märken som de fördrar bland dem som godtas av affärsidkaren. Kommissionen uppmanas att föreslå lösningar som ska uppmuntra co-badging i mer än ett Sepa-kompatibelt system. Parlamentet anser att frågor som till exempel hanteringsförfarandenas kompatibilitet, teknisk driftskompatibilitet och ansvaret för brister i säkerheten bör övervägas noggrant.

47.

Europaparlamentet anser att co-badging bör införas tillsammans med lämplig information till konsumenterna, med syftet att skydda dem från risken att bli vilseledda. Parlamentet betonar att det måste vara klart för alla parter vem som ansvarar för skyddet och sekretessen för kortinnehavares och affärsidkares uppgifter och för betalningsinstrumentet med flera märken.

48.

Europaparlamentet anser att tilläggsavgifter, rabatter och andra styrningsmetoder, så som de vanligtvis tillämpas, ofta är skadliga för betalningstjänsternas slutanvändare. Tilläggsavgifter som endast baseras på det betalningsval som en kund gör riskerar att vara godtyckliga och kan missbrukas för att skaffa extra inkomster snarare än att täcka kostnader. Det framstår som viktigt att förbjuda möjligheten att ta ut alltför höga tilläggsavgifter i förhållande till affärsidkarens avgift för en enskild transaktion, samt att på EU-nivå kontrollera rabatter och liknande metoder för konsumentstyrning. Affärsidkare bör godta ett vanligt betalningsinstrument utan tilläggsavgift (Sepa-kompatibelt betalkort, elektronisk betalning) och eventuella tilläggsavgifter för andra instrument får inte i något fall överstiga de direkta kostnaderna för dessa instrument jämfört med instrumentet som godtas utan tilläggsavgift.

49.

Europaparlamentet betonar att det måste krävas ökad transparens och bättre information till konsumenterna om ytterligare kostnader och extraavgifter i samband med användning av olika betalningsmetoder eftersom näringsidkarna normalt inkluderar sina transaktionskostnader i priset på de varor och tjänster de erbjuder. Detta resulterar i att konsumenterna inte informeras korrekt i förväg om den totala kostnaden och att de således betalar mer för sina inköp, vilket är en omständighet som underminerar konsumenternas förtroende.

50.

Europaparlamentet konstaterar att tilläggsavgifter som baseras endast på det betalningsval som en kund gör riskerar att vara godtyckliga, kan missbrukas för att skaffa extra inkomster snarare än att täcka kostnader och är på det hela taget inte till fördel för utvecklingen av den inre marknaden eftersom det hämmar konkurrensen och ökar marknadssplittringen och konsumentens förvirring.

51.

Europaparlamentet noterar att en begränsning av tilläggsavgifter till den direkta kostnaden för att använda ett visst betalningsinstrument kan vara en möjlighet, liksom ett EU-täckande förbud mot tilläggsavgifter. Kommissionen uppmanas därför att genomföra en konsekvensbedömning avseende ett förbud för möjligheten att ta ut alltför höga tilläggsavgifter i förhållande till affärsidkarens avgift samt avseende ett EU-täckande förbud mot tilläggsavgifter, mot bakgrund av artikel 19 i konsumenträttsdirektivet 2011/83/EU.

52.

Europaparlamentet betonar att konsumenternas förtroende är avgörande för att fullständigt kunna utveckla potentialen hos elektroniska betalningar, vilket i sin tur kräver en hög säkerhetsnivå för att skydda mot risken för bedrägeri och för att skydda konsumenternas känsliga personuppgifter.

53.

Europaparlamentet betonar att konsumentens privatliv bör skyddas i enlighet med europeisk och nationell lagstiftning och att varje part i betalningskedjan endast bör ha tillgång till relevanta uppgifter för sin hantering och resten kopplas förbi krypterade.

54.

Europaparlamentet anser att minimikraven på säkerhet för internet-, kort- och mobilbetalningar bör vara samma i alla medlemsstater och att det bör finnas ett gemensamt ledningsorgan som fastställer kraven. Parlamentet noterar att standardiserade säkerhetslösningar skulle förenkla kundinformationen och sålunda det sätt på vilket kunder anpassar sig till säkerhetsarrangemang och det skulle även minska kostnaderna bland betaltjänstleverantörer. Därför föreslår parlamentet att alla betaltjänstleverantörer bör vara tvungna att ha gemensamma minimilösningar för säkerhet, som – medan de får förbättras av betaltjänstleverantörerna – inte får utgöra konkurrenshinder.

55.

Europaparlamentet påminner om att eftersom det slutgiltiga ansvaret för säkerhetsåtgärder i samband med olika betalningsmetoder inte kan vila på kunderna, bör de informeras om försiktighetsåtgärder för säkerhet och finansinstituten bör ansvara för bedrägerikostnader, om de inte orsakas av att kunden handlar bedrägligt eller avsiktligen eller med grov vårdslöshet underlåter att uppfylla en eller flera av sina skyldigheter enligt artikel 56 i direktivet om betaltjänster. Därför bör man uppmuntra offentliga informationskampanjer med syftet att öka allmänhetens medvetenhet och kunskap om i synnerhet digital säkerhet. Kommissionen uppmanas att vid utvecklingen av en strategi och instrument för integration av marknaderna för kort-, internet- och mobiltelefonbetalningar, ta hänsyn till Europeiska datatillsynsmannens standarder och rekommendationer om transparens, identifiering av den registeransvarige/registerföraren, proportionalitet och den registrerades rättigheter. Det är viktigt att alla betalningsbedrägerier inom Sepa rapporteras till en central enhet för övervakning, statistik och utvärdering, för att snabbt kunna reagera inför nya säkerhetshot samt att större förändringar bör offentliggöras. Parlamentet uppmanar kommissionen att utöka begreppet inbyggt integritetsskydd utöver autentiseringsmekanismer och säkerhetsgarantier för att säkerställa uppgiftsbegränsning, införa inbyggda skyddsmekanismer, begränsa tillgången till individers uppgifter till vad som är strikt nödvändigt för att tillhandahålla tjänsten samt införa verktyg som gör det lättare för användarna att skydda sina uppgifter.

56.

Europaparlamentet anser att säkerheten vid kortbetalningar vid direkt kontakt generellt sett är hög och att den gradvisa övergången från kort med magnetremsa till kort med chip, vilken bör fullbordas snabbt, kommer att förbättra säkerheten ytterligare. Parlamentet uttrycker sin oro över säkerhetsfrågor i samband med andra former av kortbetalningar och över att vissa europeiska EMV-genomföranden nyligen kanske inte är helt konsekventa, och efterlyser ansträngningar för att avhjälpa denna oönskade situation samt påminner om att det även behövs förbättrade lösningar för nätbaserade fjärrkortsbetalningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att samla in oberoende uppgifter om bedrägeri vid nätbetalningar och införliva lämpliga bestämmelser om bedrägeribekämpning i sitt förslag till lagstiftning.

57.

Europaparlamentet anser att det medför risker att förse tredje man med uppgifter om saldot på bankkonton. Parlamentet konstaterar att en av riskerna utgörs av att kunderna kanske inte är fullständigt medvetna om vem som har tillgång till deras kontouppgifter, vilken rättslig ram som gäller samt vilken operatör som är ansvarig för de betaltjänster som kunden använder. Parlamentet betonar att dataskyddet inte får äventyras i något skede.

58.

Europaparlamentet betonar att utvecklingen på reglerings- och teknikområdet skulle kunna minskas dessa säkerhetsrisker, och skulle kunna göra betalningar genom betaltjänstleverantörer som inte är banker lika säkra som betalningar direkt från väl skyddade bankkonton, förutsatt att det finns tillgång till säkra system i praktiken och att legitimiteten i denna tillgång och organisationerna som begär denna tillgång är tydligt definierade.

59.

Europaparlamentet stöder därför inte att tredje part får tillgång till en kunds bankkontouppgifter om systemet inte bevisligen är säkert och har testats grundligt. I framtida bestämmelser bör tillgång för tredje part begränsas till binär (”ja-nej”) information om saldot på kontot och särskild uppmärksamhet ägnas åt säkerhet, uppgiftsskydd och konsumenträttigheter. Parlamentet anser i synnerhet att det bör fastställas tydligt vilka parter som kan få tillgång till vilka uppgifter på ett icke-diskriminerande sätt och under vilka omständigheter uppgifterna kan lagras samt att dessa bestämmelser måste omfattas av en avtalsrelation mellan de berörda enheterna. Man bör tydligt skilja på tillgång till information om saldot på kontot för en bestämd transaktion och tillgång till kundens kontoinformation i allmänhet när man fastställer ett regelverk för tredje parts tillgång till uppgifter. Parlamentet uppmanar kommissionen att garantera skydd av personuppgifter genom att, efter samråd med Europeiska datatillsynsmannen, föreslå en tydlig reglering av vilken roll varje aktör spelar vid datainsamling och i vilket syfte, samt en tydlig definition av de aktörer som ansvarar för insamling, behandling och lagring av uppgifter. Parlamentet tillägger att kortanvändare bör ha möjligheten att få tillgång till och ändra sina personuppgifter, även i ett komplext gränsöverskridande sammanhang. Parlamentet anser att dataskyddskrav bör införas i enlighet med principen ”inbyggt integritetsskydd” och att företag eller konsumenter inte bör ha ansvaret för att skydda sina uppgifter.

60.

Europaparlamentet anser att konsumenternas rätt till ersättning bör stärkas både i händelse av icke-godkända betalningar och utebliven leverans (eller leverans som avviker från vad som utlovats) av varor och tjänster och att effektiva system för grupptalan och alternativ tvistlösning utgör nödvändiga redskap för konsumentskyddet, även när det gäller elektroniska betalningar.

61.

Europaparlamentet konstaterar att eftersom säkerhetshoten fortsätter att öka har även Europeiska standardiseringskommittén (CEN) och Europeiska institutet för telekommunikationsstandarder (ETSI) en uppgift att fylla genom att aktivt medverka till att utveckla säkerhetsstandarder.

62.

Europaparlamentet noterar att när det gäller betalningssystem där en eller fler deltagare finns i olika medlemsstater, förväntas kommissionen lägga fram klargörande förslag om vilka domstolar eller vilka system för tvistlösning utanför domstol som bör användas. Dessa alternativa organ för tvistlösning ska vara lättillgängliga och enkla att utnyttja för konsumenten.

63.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas parlament.

16.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 419/28

—

med beaktande av Europeiska kommissionens förslag och meddelande av den 12 september 2012 om en bankunion,

—

med beaktande av slutsatserna från G20 den 18 juni 2012 där man ville att arbetet med skuggbanksektorn skulle slutföras för att reformerna skulle genomföras fullt ut,

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2011 om den finansiella, ekonomiska och sociala krisen: rekommendationer om åtgärder och initiativ (1),

—

med beaktande av interimsrapporten som offentliggjordes den 27 april 2012 av den arbetsgrupp som rådet för finansiell stabilitet (FSB) inrättat för repor och värdepapperslån samt av den samrådsrapport som Internationella organisationen för värdepapperstillsyn (Iosco) offentliggjorde samma dag,

—

med beaktande av Europeiska centralbankens tillfälliga rapport nr 133 om skuggbanksektorn inom euroområdet, vilken släpptes den 30 april 2012,

—

med beaktande av kommissionens grönbok om skuggbanksektorn (COM(2012)0102),

—

med beaktande av kommissionens arbetsdokument av den 26 juli 2012 med titeln ”Product Rules, Liquidity Management, Depositary, Money Market Funds and Long-term Investments for UCITs”,

—

med beaktande av den rapport om förstärkt tillsyn och reglering av skuggbanksektorn som offentliggjordes av FSB den 27 oktober 2011 som ett svar på uppmaningarna från G20 i Söul 2010 och i Cannes 2011,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor (A7-0354/2012), och av följande skäl:

A.

Skuggbanksystemet omfattar enligt FSB:s definition systemet för kreditförmedling med enheter och verksamheter utanför det reguljära banksystemet.

B.

Reglerade enheter i det reguljära banksystemet deltar i stor omfattning i de verksamheter som enligt definitionen ingår i skuggbanksektorn och är på många sätt kopplade till enheter inom skuggbanksektorn.

C.

En mycket stor andel av verksamheten i skuggbanksektorn har en förgrening i det reguljära banksystemet, och denna förgrening måste fullt ut omfattas av det befintliga regelverket.

D.

Vissa aspekter som omfattas av termen skuggbanksektorn är av vital betydelse för finansieringen av realekonomin, och vederbörlig hänsyn bör tas i samband med definitionen av tillämpningsområdet för varje ny regleringsåtgärd eller utvidgning av befintlig sådan.

E.

Vissa skuggbanker håller riskerna effektivt åtskilda från banksektorn och undviker därmed potentiella risker för skattebetalare eller för systempåverkan. Ökad förståelse för skuggbanksverksamheten, dess kopplingar till finansinstituten och regleringen för att säkra transparens, minska systemriskerna och avskaffa all olämplig praxis är emellertid ett nödvändigt inslag i den finansiella stabiliteten.

F.

För att bringa klarhet i skuggbanksektorn måste all reglering fullt ut behandla frågorna om upplösningsmöjligheterna, komplexiteten och opaciteten för den berörda finansiella verksamheten, särskilt i en krissituation.

G.

FSB har uppskattat storleken på skuggbanksystemet till omkring 51 biljoner euro 2011, en ökning från 21 biljoner euro 2002. Detta motsvarar 25–30 % av det totala finansiella systemet och hälften av bankernas sammanlagda tillgångar.

H.

Trots vissa möjligen positiva effekter, såsom ökad effektivitet i finanssystemet, större produktmångfald och ökad konkurrens, har skuggbanksektorn identifierats som en av de huvudsakliga potentiella utlösande eller bidragande faktorerna bakom den finansiella krisen och kan utgöra ett hot mot finanssystemets stabilitet, och FSB efterlyser ökad tillsyn över den utvidgade del av skuggbankssektorn som i) väcker farhågor för systemrisker, särskilt när det gäller löptids- och/eller likviditetstransformering, lånefinansieringsandel och bristfällig kreditrisköverföring, och som ii) väcker farhågor för regelarbitrage.

I.

Förslagen om skuggbanksektorn och om uppläggningen av utlånarnas traditionella bankverksamhet och investeringsverksamhet bildar viktiga inslag i ett effektivt genomförande av G20-beslutet från 2008 om att reglera varje produkt och aktör och kommissionen måste snabbare och mer kritiskt övervaka detta område.

J.

Skuggbanksektorn är ett globalt fenomen och kräver konsekventa regler på global nivå, utgående från FSB:s rekommendationer, som kommer att offentliggöras inom de närmaste veckorna och kompletteras med reglerna från alla andra relevanta nationella eller överstatliga regleringsorgan.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens grönbok såsom ett första steg på väg mot striktare tillsyn och övervakning av skuggbanksektorn. Parlamentet ställer sig bakom kommissionens tillvägagångssätt som bygger på indirekt reglering och lämplig utvidgning eller översyn av befintlig reglering av skuggbanksektorn och understryker samtidigt att det behövs direkt reglering i de fall då vissa aspekter av den nuvarande regleringen visat sig fungera mindre väl, varvid överlappningar bör undvikas och konsekvensen med gällande bestämmelser tryggas. Parlamentet kräver en helhetsstrategi för skuggbanksektorn, i vilken både tillsyn och marknadspraxis ska anses viktiga. Parlamentet noterar att man alltmer börjat övergå till marknadsbaserad finansiering och till saluföring till icke-professionella investerare av mycket komplexa finansiella produkter. Parlamentet betonar därför att marknadspraxis och konsumentskydd bör beaktas.

2.

Europaparlamentet understryker att all förstärkning av regleringen av kreditinstitut, värdepappersföretag och försäkrings- och återförsäkringsbolag oundvikligen kommer att skapa incitament till att flytta verksamhet utanför tillämpningsområdet för den befintliga sektorslagstiftningen. Parlamentet betonar därför att det behövs bättre förfaranden för systematisk och förebyggande översyn av vilka konsekvenser ändringar i lagstiftningen för finanssektorn kan komma att få för risk- och kapitalflödet via mindre reglerade eller oreglerade finansiella enheter, samt att reglerna i motsvarande grad måste utvidgas för att regelarbitrage ska kunna undvikas.

3.

Europaparlamentet är överens med FSB:s definition av skuggbanksektorn som ett system av intermediärer, instrument, enheter eller finansiella avtal som skapar en kombination av bankliknande funktioner som det saknas regler för eller där reglerna antingen är föga rigorösa eller inriktar sig på andra frågor än systemriskerna, och som även saknar garanterad tillgång till likviditet från centralbankerna eller kreditgarantier från den offentliga sektorn. Parlamentet påpekar att skuggbanksektorn, i motsats till vad själva benämningen kan tyckas antyda, inte nödvändigtvis är en oreglerad eller olaglig del av finanssektorn. Parlamentet understryker vilken utmaning det innebär att tillämpa denna definition inom övervakningen, lagstiftningen och tillsynen, också med hänsyn till den ihållande opaciteten i detta system samt bristen på data om det och förståelsen för det.

4.

Europaparlamentet påpekar att endast några få av de verksamheter som bedrivits av skuggbanksektorn har försvunnit med krisen. Parlamentet påpekar dock att skuggbanksektorn är så pass innovativ att det kan tillkomma nya utvecklingar som kan bli en källa till systemrisk och bör åtgärdas och betonar därför att det på europeisk och global nivå måste samlas in flera och bättre data om skuggbanksektorns transaktioner samt om marknadsaktörerna, finansflödena och de inbördes kopplingarna för att en fullständig överblick över sektorn ska uppnås.

5.

Europaparlamentet anser att ett nära internationellt samarbete och förenade ansträngningar på global nivå är en absolut förutsättning för en helhetssyn på skuggbanksektorn.

6.

Europaparlamentet anser att en mer fullständig överblick, tillsammans med bättre övervakning och analys, kommer att möjliggöra en kartläggning både av vilka aspekter inom skuggbanksektorn som är till nytta för realekonomin och vilka som ger anledning till farhågor för systemrisk eller regelarbitrage. Parlamentet betonar att det behövs en förstärkt riskbedömning, öppenhet och övervakning i samband med alla institutioner som har en koncentrerad riskprofil av systemrelevans. Parlamentet påminner om de åtaganden som G20 ingick vid toppmötet i Los Cabos om att utarbeta ett identitetsbeteckningssystem för juridiska personer, och understryker att europeiska intressen också måste finnas lämpligt företrädda i förvaltningen av det.

7.

Europaparlamentet noterar att tillsynsmyndigheterna dessutom måste ha kännedom, minst i form av en sammanfattning, om institutens avtal om återköp, värdepapperslån och alla former av panträtts- eller återkravsförfaranden. Parlamentet noterar vidare att man i betänkandet om det fjärde kapitalkravsdirektivet från utskottet för ekonomi och valutafrågor, som för närvarande är uppe till diskussion med rådet, i detta syfte kräver att sådana data lämnas till ett transaktionsregister eller ett centralt värdepappersregister så att bl.a. Europeiska bankmyndigheten, Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma), relevanta behöriga myndigheter, Europeiska systemrisknämnden (ESRB) och relevanta centralbanker samt Europeiska centralbankssystemet (ECBS) får tillgång till dem. Parlamentet påpekar dessutom att betänkandet innefattar krav på att oregistrerade återkravsavtal inte ska vara rättsligt bindande vid likvidationsförfaranden.

8.

Europaparlamentet uttalar sitt stöd till att det, eventuellt i regi av ECB, upprättas och förvaltas en central databas för EU om repotransaktioner med euro, som ska få information från infrastrukturer och depåbanker i den utsträckning som de internaliserar avvecklingen av repor i sina egna register. Parlamentet anser dock att en sådan databas bör täcka transaktioner i alla valutor för att ge tillsynsmyndigheterna en komplett bild och förståelse av den globala repomarknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen att gå vidare med att snabbt anta (i början av 2013) en samstämd strategi för central datainsamling, genom att identifiera befintliga dataluckor och samordna de insatser som görs av andra organ och nationella myndigheter inom ramen för befintliga initiativ, framför allt de transaktionsregister som inrättats med stöd av förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en rapport (senast i mitten av 2013), som bland annat ska behandla den nödvändiga institutionella strukturen (t.ex. ECB, ESRB, ett oberoende centralt register), innehållet i och frekvensen för datainsamlingarna, särskilt om repotransaktioner i euro och överföringar av finansiella risker, samt de nödvändiga resursnivåerna.

9.

Europaparlamentet anser att kommissionen, trots att kapitalkravsdirektivets rapporteringsskyldighet för repor innebär att en stor mängd data och information ska tillhandahållas, bör undersöka i vad mån det i rätt tid finns att tillgå fullständiga data för kartläggnings- och övervakningsändamål.

10.

Europaparlamentet välkomnar utvecklingen av en identitetsbeteckning för juridiska personer (Legal Entity Identifier [LEI]), och anser att den är till så stor nytta att man utgående från den bör utveckla liknande gemensamma standarder för rapportering av repor och värdepapper, som omfattar kapitalbelopp, ränta, säkerhet, värderingsavdrag, löptid, motparter och andra aspekter, som bidrar till att skapa aggregat.

11.

Europaparlamentet understryker att det är viktigt att det finns gemensamma rapporteringsformat baserade på öppna branschstandarder, i syfte att skapa en gemensam global strategi så att tillsynsmyndigheterna ska kunna analysera och utbyta data samt vid behov vidta åtgärder för att förhindra att systemrisker byggs upp och skydda den finansiella stabiliteten.

12.

Europaparlamentet betonar ytterligare att man måste få en mera fullständig överblick av finansinstitutens risköverföringar, inbegripet men inte begränsat till överföringar som utförs genom derivattransaktioner, för vilka data kommer att tillhandahållas inom ramen för förordningen om Europas marknadsinfrastrukturer och direktivet och förordningen om marknader för finansiella instrument, så att man ska kunna veta vem som köpt vad från vem och vad som finns till stöd för de överförda riskerna. Parlamentet understryker att man i samband med alla finansiella tjänster bör sträva efter att kunna identifiera transaktionerna i realtid och att ett standardiserat meddelande- och dataidentifieringssystem kan bidra till och automatisera detta. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att, i samråd med ESRB och internationella organ såsom FSB, att i sin rapport om centraliserad datainsamling ta med det aktuella arbetet om standardiserade meddelande- och dataformat samt möjligheten att inrätta ett centralt register för risköverföringar, som i realtid kan notera och övervaka data om risköverföringar, och i det sammanhanget dra full nytta av de data som lämnas inom ramen för rapporteringskraven i befintlig och framtida finansiell lagstiftning och ta med internationellt tillgängliga data.

13.

Europaparlamentet anser att bankrapporteringskraven är ett mycket viktigt och värdefullt redskap för att identifiera skuggbanksektorns verksamhet. Parlamentet upprepar att redovisningsreglerna bör återspegla verkligheten och att balansräkningen i idealfallet bör återspegla aggregat i så stor utsträckning som möjligt.

14.

Europaparlamentet betonar att dessa nya uppgifter kommer att kräva en adekvat nivå av nya resurser.

15.

Europaparlamentet framhåller att det förekommer att vissa verksamheter och enheter inom skuggbanksystemet antingen är reglerade eller oreglerade, beroende på vilket land de hänför sig till. Parlamentet understryker vikten av lika spelregler mellan länderna och mellan banksektorn och skuggbanksektorn för att det ska gå att undvika regelarbitrage som skulle snedvrida incitamenten till reglering och konstaterar dessutom att banksektorn och skuggbanksektorn i dagens läge är ekonomiskt sett alltför beroende av varandra.

16.

Europaparlamentet noterar att det för närvarande blir nästan omöjligt med korrekt reglering, utvärdering och revision, i de fall då kreditrisken är snedvriden eller kassaflödena är störda.

17.

Europaparlamentet anser att fonder och förvaltare bör visa att de är felsäkra och att positionerna kan förstås korrekt och tas över av någon annan.

18.

Europaparlamentet understryker att informationen om överföringar av finansiella tillgångar från balansräkningen bör förbättras genom åtgärder mot bristerna i de internationella finansiella rapporteringsstandarderna (IFRS). Parlamentet betonar de finansiella ”grindvaktarnas” ansvar, såsom räkenskapsförare och internrevisorer, för att signalera potentiellt skadlig utveckling och ackumulering av risker.

19.

Europaparlamentet anser att redovisningsreglerna bör återspegla verkligheten och att möjligheten att värdera tillgångar till inköpspriset när detta ligger långt under marknadsvärdet har bidragit till att skapa instabilitet i banker och andra enheter och inte bör tillåtas. Parlamentet uppmanar kommissionen att arbeta för att IFRS ändras och se till att aggregat utan nettning och riskvikter i högre grad uppmärksammas.

20.

Europaparlamentet anser att den finansiella regleringen bör syfta till att motarbeta de finansiella tjänsternas och produkternas komplexitet och opacitet, och att regleringsåtgärder såsom ökade kapitalkrav och förbud mot reducerade riskvikter kan bidra till att avskräcka från användningen av komplexa risksäkringstransaktioner med derivatprodukter. Parlamentet anser att nya finansiella produkter inte bör marknadsföras eller godkännas om deras upplösningsmöjligheter inte samtidigt visas för tillsynsmyndigheterna.

21.

Europaparlamentet föreslår att man straffbelägger informationsasymmetrier, särskilt när det handlar om dokumentation och friskrivningsklausuler för finansiella tjänster och produkter. Parlamentet anser att sådana friskrivningsklausuler vid behov bör underställas en avgift för ”finstilt text” (per sida friskrivningsklausul).

22.

Europaparlamentet betonar att betänkandena från utskottet för ekonomi och valutafrågor om det fjärde kapitalkravsdirektivet (2), som för närvarande är uppe till diskussion med rådet, innebär ett viktigt steg i riktning mot positiva åtgärder inriktade på skuggbanksektorn, genom att införa kapitalmässig behandling av kreditförstärkning till strukturerade investeringsinstrument och kapitalkanaler, genom att för alla oreglerade enheter ställa så pass stränga krav som att riskexponeringen för eget kapital ska vara så hög som 25 %, något som kommer att föra bankerna i riktning mot stabil nettofinansieringskvot, och genom att i tillsynsreglerna för likviditetsriskerna erkänna den högre risken för reglerade och icke-finansiella enheter när det gäller exponering för sådana enheter.

23.

Europaparlamentet konstaterar att en av lärdomarna av den finansiella krisen är att fastän det brukar finnas en klar åtskillnad mellan försäkringsrisk och kreditrisk, kan denna åtskillnad vara mindre tydlig när det gäller till exempel kreditförsäkringsprodukter. Parlamentet uppmanar kommissionen att se över lagstiftningen för banker, försäkringsbolag och framför allt finansiella konglomerat i syfte att garantera lika villkor för banker och försäkringsbolag och förhindra regelarbitrage och/eller tillsynsarbitrage.

24.

Europaparlamentet anser ytterligare att förslaget om att utsträcka det fjärde kapitalkravsdirektivet till att omfatta också vissa finansinstitut som inte tar emot insättningar och inte omfattas av definitionen i kapitalkravsförordningen är nödvändigt för att vissa risker ska kunna åtgärdas, under hänsynstagande till att vissa bestämmelser kan behöva anpassas till särdragen hos dessa institut, för att de inte ska påverkas i oskäligt hög grad.

25.

Europaparlamentet anser att en europeisk bankmyndighet också måste övervaka skuggbanksektorn.

26.

Europaparlamentet betonar att det måste ses till att alla enheter inom skuggbanksektorn som har en banksponsor eller är anknutna till en bank tas med i bankens balansräkning med tanke på tillsynskonsolideringen. Parlamentet uppmanar kommissionen att från och med början av 2013 undersöka hur man kan se till att enheter som inte konsoliderats ur redovisningssynvinkel konsolideras med tanke på tillsynskonsolideringen för att förbättra den globala finansiella stabiliteten. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta alla riktlinjer från Baselkommittén för banktillsyn (BCBS) eller andra internationella organ för en bättre harmonisering av bokföringsförfaranden och riskbaserade konsolideringsgrunder.

27.

Europaparlamentet understryker att det behövs ökad transparens i finansinstitutens uppläggning och verksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att, med hänsyn till slutsatserna i Liikanenrapporten, föreslå åtgärder beträffande den europeiska banksektorns struktur, med beaktande av både fördelar och potentiella risker med att kombinera verksamhet som både affärsbank och investeringsbank.

28.

Europaparlamentet noterar att marknaden för repor och värdepapperslån är viktig. Parlamentet uppmanar kommissionen att senast i början av 2013 anta åtgärder för att öka transparensen, framför allt för kunderna, i vilket kan ingå att tillsynsmyndigheterna får veta vilka identifikationsnummer som tilldelats säkerheter och hur säkerheter återanvänds i aggregerad form samt att de får införa rekommenderade minimikrav i fråga om värderingsavdrag eller marginalnivåer för marknaderna för finansiella instrument för vilka det ställts säkerhet, utan att dessa krav dock standardiseras. Parlamentet bekräftar i detta sammanhang att äganderätten till värdepapperen klart måste fastställas och skyddas. Parlamentet uppmanar dock kommissionen att inleda en övergripande diskussion om marginalerna vid sidan av de sektorsinriktade insatser som redan gjorts och att undersöka och överväga införandet av gränser för återanvändning av säkerheter. Parlamentet betonar att det är nödvändigt att se över konkurslagstiftningen både när det gäller marknaden för repor och värdepapperslån och värdepapperisering i syfte att harmonisera och behandla frågor som rör företrädesordningen i samband med upplösning av reglerade finansinstitut. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka olika möjligheter att begränsa förmånsrätterna vid konkurser, däribland förslag att begränsa dessa förmånsrätter till centralt avvecklade transaktioner eller till säkerheter som uppfyller harmoniserade och på förhand fastställda tillträdeskriterier.

29.

Europaparlamentet anser att incitamenten till värdepapperisering måste behandlas på lämpligt sätt. och betonar att solvens- och likviditetskraven för värdepapper bör främja en väl diversifierad investeringsportfölj av hög kvalitet, så att flockbeteende kan undvikas. Parlamentet uppmanar kommissionen att undersöka marknaden för värdepapperisering, bland annat genom en översyn av täckta obligationer som kan öka riskerna i bankernas balansräkningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att föreslå åtgärder för att avsevärt öka marknadens transparens och att senast i början av 2013 vid behov uppdatera den nuvarande förordningen för att den ska stämma överens med det värdepapperiseringsregelverk från Baselkommittén för banktillsyn (BCBS) som för närvarande diskuteras. Parlamentet föreslår att det fastställs en gräns för hur många gånger en finansiell produkt får värdepapperiseras, tillsammans med särskilda krav för dem som står bakom värdepapperiseringen (såsom beställare eller sponsorer), så att de åläggs ha kvar en del av de risker som sammanhänger med värdepapperiseringen, så att risken verkligen förblir hos dem som står bakom värdepapperiseringen i stället för att överföras till kapitalförvaltaren, tillsammans med åtgärder för ökad transparens. Parlamentet kräver särskilt att det införs en konsekvent metod för att värdera de underliggande tillgångarna och standardisera de värdepapperiserade produkterna i de olika lagstiftningarna och jurisdiktionerna.

30.

Europaparlamentet noterar att tillgångskorgar har omvandlats till repor enligt en ”originate to repo”-modell och i vissa fall värderats högre. Parlamentet betonar att sådana transaktioner inte bör användas som regleringsåtgärder för likviditet (se betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor om det fjärde kapitalkravdirektivet).

31.

Europaparlamentet erkänner att penningmarknadsfonderna spelar en viktig roll för finansiering av finansinstitut på kort sikt och för att möjliggöra en spridning av riskerna. Parlamentet medger att dessa fonder har en annan roll och uppläggning inom EU än i Förenta staterna. Parlamentet erkänner att de genom Esmas riktlinjer från 2010 ålagts striktare normer (i fråga om krediternas kvaliteter, de underliggande säkerheternas löptider och öppnare information till investerarna). Parlamentet konstaterar dock att vissa penningmarknadsfonder, framför allt de som erbjuder investerarna ett fast fondandelsvärde, är känsliga för massiva inlösningar (”uttagsanstormningar”) och betonar därför att det måste vidtas ytterligare åtgärder för att göra dem mer belastningståliga och täcka likviditetsrisken. Parlamentet ställer upp bakom de rekommendationer om gränsöverskridande tillsyn och förvaltning av penningmarknadsfonder som föreslås i den slutligen rapporten från Iosco från oktober 2012 och anser att sådana penningmarknadsfonder som erbjuder ett stabilt fondandelsvärde bör omfattas av åtgärder avsedda att minska de specifika riskerna som sammanhänger med att de har stabila fondandelsvärden samt att få fonderna att internalisera de kostnader som föranleds av dessa risker. Parlamentet anser att tillsynsmyndigheterna, i de fall det går att genomföra, bör kräva en omvandling till flytande/varierande fondandelsvärden eller, som ett alternativ, att det bör införas garantier för att penningmarknadsfonder med fasta fondandelsvärden ska bli mer belastningståliga och bättre komma till rätta med situationer där stora mängder andelar inlöses. Parlamentet uppmanar kommissionen att under första halvåret 2013 lägga fram en översyn av ramarna för fondföretag, varvid tyngdpunkten särskilt ska vila på penningmarknadsfonderna, så att dessa fonder antingen måste införa ett varierande fondandelsvärde med daglig utvärdering eller, om de har kvar ett fast värde, vara skyldiga att ansöka om en begränsad banklicens och vara skyldiga att uppfylla kapitalkraven och andra tillsynskrav. Parlamentet betonar att regelarbitraget måste fås ned till ett minimum.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samband med översynen av fondföretag vidare undersöka förslaget att införa specifika likviditetsregler för penningmarknadsfonder, genom att fastställa minimikrav för likviditet över natten, per vecka och per månad [20 %, 40 %, 60 %] och att ta ut likviditetsavgifter när en gräns har nåtts, vilket även ska innebära en skyldighet att direkt informera behörig tillsynsmyndighet och Esma.

33.

Europaparlamentet erkänner nyttan med indexfonder, eftersom de ger icke-professionella investerare möjlighet att investera i flera olika slag av tillgångar (såsom framför allt råvaror), men betonar riskerna med dem, eftersom de är svåröverskådliga, innebär motpartsrisker samt risker för produkternas likviditet och eventuellt regelarbitrage. Parlamentet varnar för riskerna med syntetiska indexfonder till följd av deras allt större opacitet och komplexitet, i synnerhet när dessa fonder marknadsförs till icke-professionella investerare. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att vid den pågående översynen av direktivet om fondföretag (Ucits VI) bedöma och åtgärda dessa potentiella svagheter i strukturen, med beaktande av olika kundkategorier (t.ex. icke-professionella investerare, professionella investerare, institutionella investerare) och deras olika riskprofiler.

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att för alla nya lagstiftningsförslag göra en omfattande konsekvensbedömning av hur finansieringen av realekonomin påverkas.

35.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och FSB.

16.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 419/33

—

med beaktande av artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna och Europarådets konvention om skydd för enskilda vid automatisk databehandling av personuppgifter,

—

med beaktande av FN:s konvention av den 20 november 1989 om barnets rättigheter,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/92/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/13/EU av den 10 mars 2010 om samordning av vissa bestämmelser som fastställs i medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillhandahållande av audiovisuella medietjänster (”direktiv om audiovisuella medietjänster”) (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (”direktiv om elektronisk handel”) (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1718/2006/EG av den 15 november 2006 om genomförandet av ett stödprogram för den europeiska audiovisuella sektorn (Media 2007) (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation 2006/952/EG av den 20 december 2006 om skyddet av minderåriga och människans värdighet och om rätten till genmäle med avseende på konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och nätverksbaserade informationstjänster (5),

—

med beaktande av rådets slutsatser om skyddet av barn i den digitala världen (6),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 15 februari 2011 med titeln ”En EU-agenda för barns rättigheter” (COM(2011)0060),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 26 augusti 2010 med titeln ”En digital agenda för Europa” (COM(2010)0245/2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till rådet och Europaparlamentet av den 28 mars 2012 med titeln ”Brottsbekämpning i vår digitala tidsålder: inrättande av ett digitalt centrum mot it-brottslighet” (COM(2012)0140),

—

med beaktande av Europarådets strategi för barnets rättigheter (2012–2015) av den 15 februari 2012,

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 2 maj 2012 med titeln ”Europeisk strategi för ett bättre internet för barn” (COM(2012)0196),

—

med beaktande av rapporten från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén av den 13 september 2011 om tillämpningen av rådets rekommendation av den 24 september 1998 i fråga om skyddet av minderåriga och människans värdighet och av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 20 december 2006 om skyddet av minderåriga och människans värdighet och om rätten till genmäle med avseende på konkurrenskraften hos den europeiska industrin för audiovisuella tjänster och nätverksbaserade informationstjänster – Att skydda barn i den digitala världen (COM(2011)0556),

—

med beaktande av Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuellt utnyttjande och sexuella övergrepp,

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2011 om ett samlat grepp på skyddet av personuppgifter i Europeiska unionen (7),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0353/2012), och av följande skäl:

A.

Skyddet av minderåriga i den digitala världen måste stärkas på lagstiftningsnivå med hjälp av effektivare åtgärder, bland annat självreglering genom att branschen uppmuntras att ta sin del av ansvaret och inom utbildningen genom att barn, föräldrar och lärare får utbildning som syftar till att förhindra att minderåriga får tillgång till olagligt innehåll.

B.

Alla former av olagligt innehåll på internet måste bekämpas, och den särskilda karaktären på sexuella övergrepp mot barn gör att detta innehåll inte bara är olagligt utan också utgör en av de mest motbjudande formerna av innehåll på internet.

C.

Ett av de främsta målen för en effektiv strategi för skydd av barn bör vara att se till att alla barn, ungdomar och föräldrar/vårdnadshavare ges information och kunskaper så att de klarar att skydda sig själva på internet.

D.

Teknikens snabba utveckling kräver en snabb respons via såväl själv- som samreglering samt via permanenta organ som kan anta en helhetsstrategi för olika miljöer.

E.

Den digitala världen erbjuder en mängd möjligheter vad gäller utbildning och inlärning. Skolan håller på att anpassa sig till den digitala världen, men inte i samma takt och på samma sätt som den tekniska utvecklingen i barnens och ungdomarnas liv, vilket skapar problem för föräldrarna och lärarna när de försöker lära dessa att ha ett kritiskt förhållningssätt till medierna, medan de själva befinner sig i utkanten av de ungas virtuella liv.

F.

Barn och ungdomar har i allmänhet lätt för att använda internet, men behöver hjälp med att använda det på ett genomtänkt, ansvarsfullt och säkert sätt.

G.

Det är viktigt inte bara att barn och ungdomar förstår de potentiella faror som de kan möta på nätet, utan också familjen, skolan och det civila samhälle tar sin del av ansvaret för att utbilda dem på detta område och se till att de är tillräckligt skyddade när de använder internet och andra nya medier.

H.

Det är viktigt med utbildning om medier och den nya informations- och kommunikationstekniken vid utformningen av strategier för skydd av minderåriga i den digitala världen och för att garantera en säker, lämplig och kritisk användning av denna teknik.

I.

Utvecklingen av digital teknik gör att man kan skapa stora möjligheter för barn och ungdomar att effektivt använda nya medier och internet på ett sätt som ger dem makten att kommunicera med andra och på så sätt vara delaktiga och lära sig att aktivt delta i samhället, både online och offline.

J.

Utövandet av medborgarskapet och åtnjutandet av de medborgerliga rättigheterna, däribland att delta i det kulturella, sociala och demokratiska livet, kräver att även barn och ungdomar får tillgång till säkra och pluralistiska digitala verktyg, tjänster och innehåll.

K.

Förutom att bekämpa olagligt och olämpligt innehåll bör de förebyggande och ingripande åtgärderna för att skydda minderåriga också beakta en mängd andra hot såsom trakasserier, diskriminering och begränsad tillgång till tjänster, övervakning på nätet, kränkning av privatlivet och av yttrande- och informationsfriheten samt brist på insyn om syftet med insamling av personuppgifter.

L.

Den digitala världens nya informations- och kommunikationsmöjligheter – till exempel datorer, TV på olika plattformar, mobiltelefoner, videospel, surfplattor och appar – och nivån på spridningen av olika medier som strålar samman i ett enda digitalt system medför inte bara en mängd möjligheter och chanser för barn och ungdomar, utan även risker i form av enkel tillgång till innehåll som är olagligt, olämpligt eller skadligt för deras utveckling samt eventualiteten att uppgifter samlas in i syfte att rikta sig till barn och ungdomar i egenskap av konsumenter, med skadliga och omätbara konsekvenser.

M.

Inom ramen för den fria rörligheten av audiovisuella tjänster på den inre marknaden är de minderårigas väl och människans värdighet intressen som det är viktigt att ge rättsligt skydd.

N.

De åtgärder som medlemsstaterna vidtar mot olagligt innehåll på nätet är inte alltid effektiva och kräver oundvikligen olika strategier för förebyggande av skadligt innehåll. Sådant olagligt innehåll på nätet bör omedelbart avlägsnas genom ett vederbörligt rättsligt förfarande.

O.

Det faktum att personlig information om och personuppgifter för barn och ungdomar ligger kvar på nätet kan medföra att dessa uppgifter hanteras på ett olagligt sätt, att de minderåriga utnyttjas eller att deras personliga värdighet kränks, vilket kan få omfattande negativa konsekvenser för deras självuppfattning, sinnesstämning och sociala integration, i synnerhet som uppgifterna kan hamna i fel händer.

P.

De sociala mediernas mycket snabba utveckling medför vissa säkerhetsrisker för de minderårigas privatliv, personuppgifter och värdighet.

Q.

Nästan 15 procent av internetanvändarna mellan 10 och 17 år blir utsatta för någon form av sexuella inviter, och 34 procent av dem stöter på sexuellt innehåll som de inte har sökt efter.

R.

De olika uppförandekoder som leverantörer av digitalt innehåll och digitala tjänster antar uppfyller inte alltid EU-lagstiftningens eller den nationella lagstiftningens krav på öppenhet, oberoende, sekretess och hanteringen av personuppgifter och kan medföra risker för profilering i kommersiella syften, andra former av utnyttjande, till exempel sexuella övergrepp, och till och med människohandel.

S.

Reklam som riktas till barn bör vara ansvarsfull och måttfull.

T.

Minderåriga bör skyddas mot den digitala världens faror utifrån ålder och utvecklingsnivå, men medlemsstaterna anser att det är svårt att samordna olika aspekter av klassificeringen av digitalt innehåll utifrån ålder och risknivå.

U.

Samtidigt som vi är medvetna om de många faror som minderåriga ställs inför i den digitala världen, bör vi fortsätta att ta tillvara de många möjligheter som den digitala världen erbjuder i samband med utvecklingen av ett kunskapsbaserat samhälle.

V.

Föräldrarnas roll är av fundamental betydelse när det gäller att skydda barn mot den digitala världens faror.

1.

Europaparlamentet påpekar att skyddet av barns rättigheter på EU-nivå trädde in i ett nytt skede i och med Lissabonfördragets ikraftträdande, tillsammans med den nu rättsligt bindande EU-stadgan om de grundläggande rättigheterna, i vars artikel 24 det slås fast att skyddet av barns rättigheter är en grundläggande rättighet och att barnets bästa måste komma i främsta rummet vid alla åtgärder som rör barn, oavsett om de vidtas av offentliga myndigheter eller privata institutioner. Parlamentet upprepar kravet på att EU till fullo ska respektera normerna i de internationella instrument som EU som sådant inte är part till, något som EU-domstolen efterlyste i mål C-540/03, Europaparlamentet mot rådet.

2.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att smidigt och snabbt införa och genomföra direktiv 2011/92/EU om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i största möjliga utsträckning harmonisera sina insatser för skydd av minderåriga i den digitala världen.

3.

Europaparlamentet uppmanar åter medlemsstaterna att, om de ännu inte gjort det, underteckna och ratificera de internationella instrumenten om skydd av barn, till exempel Europarådets konvention om skydd för barn mot sexuell exploatering och sexuella övergrepp, det tredje fakultativa protokollet till Konventionen om barnets rättigheter samt Europeiska konventionen om utövandet av barns rättigheter, och att införliva dessa instrument med den nödvändiga rättsliga säkerhet och tydlighet som krävs i EU-lagstiftningen.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra de befintliga interna mekanismerna för att säkerställa ett konsekvent och samordnat synsätt på skyddet av barns och ungdomars rättigheter i den digitala världen. Parlamentet välkomnar kommissionens meddelande om en europeisk strategi för ett bättre internet för barn och uppmanar kommissionen att förbättra de befintliga interna mekanismerna för att säkerställa ett konsekvent och samordnat synsätt på barns säkerhet på nätet.

5.

Europaparlamentet betonar vikten av att barns rättigheter integreras i alla EU:s politikområden genom att man analyserar olika åtgärders inverkan på barns rättigheter, säkerhet, fysiska och mentala integritet och av att detta inbegriper tydligt formulerade kommissionsförslag om den digitala världen.

6.

Europaparlamentet understryker att man på ett tillfredsställande sätt kan undanröja de faror som barn utsätts för på nätet och öka skyddet av barn i den digitala miljön enbart om det finns en omfattande uppsättning rättsliga, tekniska och utbildningsmässiga åtgärder, inbegripet förebyggande insatser.

7.

Europaparlamentet välkomnar den nya nätsäkerhetsbyrån vid Europol och uppmanar kommissionen att se till att barnskyddspersonalen inom detta nya centrum får tillräckliga resurser och samarbetar effektivt med Interpol.

8.

Europaparlamentet hoppas att programmet Safer Internet förlängs, att det anslås en tillräcklig budget för att alla dess verksamheter kan genomföras och att dess specifika karaktär bevaras samt uppmanar kommissionen att lägga fram en rapport för parlamentet om sina framgångar och misslyckanden när det gäller att säkerställa maximal effektivitet i framtiden.

9.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att vidta lämpliga åtgärder, inbegripet insatser via internet, till exempel forsknings- och utbildningsprogram – i lämpliga fall i samarbete med relevanta civilsamhällesorganisationer, familjerna, skolan, audiovisuella tjänster, näringslivet och andra intressenter – i syfte att minska risken för att barn blir offer på internet.

10.

Europaparlamentet noterar att koalitionen CEO har bildats på kommissionens initiativ för att göra internet säkrare för barn. Parlamentet efterfrågar i detta sammanhang ett nära samarbete med sammanslutningar och organisationer i det civila samhället, bland annat sådana som verkar för skydd av minderåriga, uppgiftsskydd och utbildning samt med representanter för föräldrar och pedagoger, även på europeisk nivå, och med kommissionens olika generaldirektorat med ansvar för konsumentskydd och rättsliga frågor.

11.

Europaparlamentet påpekar att internet förser barn och ungdomar med oerhört värdefulla verktyg som de kan använda för att uttrycka och hävda sina åsikter, få tillgång till information och hävda sina rättigheter och som utgör ett utmärkt kommunikationsverktyg och ger möjligheter till öppenhet gentemot omvärlden och personlig utveckling.

12.

Europaparlamentet betonar emellertid att nätmiljön och de sociala medierna medför omfattande potentiella risker för barnens integritet och värdighet, då de tillhör de mest sårbara användarna.

13.

Parlamentet påminner om att internet även utsätter barn för risker i form av exempelvis barnpornografi, utbyte av våldsmaterial, it-relaterad brottslighet, hot, mobbning, gromning, möjligheten att få tillgång till eller köpa varor och tjänster som begränsas enligt lag eller som är olämpliga för vissa åldersgrupper, exponering för reklam som är olämplig för vissa åldersgrupper eller som är aggressiv eller vilseledande, svindleri, identitetsstöld, bedrägerier och liknande ekonomiska risker som kan ge traumatiska erfarenheter.

14.

Europaparlamentet stöder i detta sammanhang medlemsstaternas arbete för att främja regelbunden utbildning för barn, föräldrar, pedagoger, lärare och socialarbetare i syfte att lära dem att förstå den digitala världen och upptäcka de faror som kan skada barns fysiska eller mentala integritet, att minska den digitala världens risker samt att informera om anmälningspunkter och om hur man ska hjälpa utsatta barn. Parlamentet påpekar samtidigt att barn måste förstå att deras egen användning av digital teknik kan kränka andras rättigheter eller till och med utgöra en brottslig handling.

15.

Europaparlamentet anser att det är ytterst viktigt att barn och ungdomar från tidigast möjliga ålder får lära sig att använda medierna och att genom en kritisk och medveten hållning avgöra hur de kan använda sig av internet och vad de bör undvika samt att man förmedlar grundläggande värderingar i kontakterna med andra och en respektfull och tolerant attityd till medmänniskorna.

16.

Europaparlamentet menar att medieutbildning är det viktigaste verktyget för att göra det möjligt för minderåriga att använda medierna på ett kritiskt sätt och utnyttja den digitala världens möjligheter, och uppmanar medlemsstaterna att inbegripa sådan undervisning i läroplanerna. Parlamentet påminner kommissionen om att det även är viktigt med konsumentutbildning, med tanke på att den digitala marknadsföringen ständigt ökar.

17.

Europaparlamentet upprepar vikten av digital kompetens och mediekompetens bland barn och föräldrar. Parlamentet understryker även att digital kompetens, digitala färdigheter och säker internetanvändning bland minderåriga måste betraktas som en prioriterad fråga i medlemsstaterna och i unionens social-, utbildnings- och ungdomspolitik och som en avgörande beståndsdel av Europa 2020-strategin.

18.

Europaparlamentet uppmuntrar till permanent digital utbildning för de lärare som regelbundet arbetar med skolelever.

19.

Europaparlamentet framhåller behovet av en utbildningsallians mellan familjerna, skolan, det civila samhället och berörda parter, bland annat sådana som är verksamma inom medier och audiovisuella tjänster, i syfte att garantera en välavvägd och proaktiv dynamik mellan den digitala världen och barn och ungdomar. Parlamentet uppmuntrar kommissionen att stödja informationskampanjer som riktar sig till föräldrar och lärare och som syftar till att göra dem bättre rustade att hjälpa barn och ungdomar i användningen av digitala verktyg och tjänster.

20.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att inom befintliga och nya program och tjänster för barn och ungdomar och för utbildning, kultur och konst stödja minderårigas lika tillgång till ett säkert, högkvalitativt och pluralistiskt digitalt innehåll.

21.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna, myndigheterna och internetleverantörerna att stärka sina kommunikationsinsatser för att göra barn, ungdomar, föräldrar och lärare medvetna om digitala faror som man inte fått bukt med.

22.

Europaparlamentet framhåller den roll som offentligägda medier har när det gäller att främja en säker och tillförlitlig nätmiljö för minderåriga.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att göra skyddet av barn mot aggressiv eller vilseledande reklam på TV och internet till en av sina främsta prioriteringar.

24.

Europaparlamentet framhåller i synnerhet den privata sektorns och näringslivets, liksom andra intressenters, roll i fråga om deras ansvar för dessa frågor samt för barnsäkerhetsmärkning av webbsidor och ”netikett” för barn. Parlamentet betonar att alla sådana åtgärder till fullo måste överensstämma med rättsstatsprinciperna och rättslig tydlighet samt ta hänsyn till slutanvändarnas rättigheter och vara förenliga med befintliga rättsliga och juridiska förfaranden, liksom med Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och EU-domstolens och Europadomstolens rättspraxis. Parlamentet uppmanar näringslivet att respektera och fullt ut tillämpa de befintliga uppförandekoderna och liknande initiativ, exempelvis EU:s utfästelse och Barcelonaförklaringen från forumet för konsumentvaror.

25.

Europaparlamentet betonar att man bör ägna särskild uppmärksamhet åt marknadsföring på nätet av skadliga ämnen, till exempel alkohol, som kan nå ungdomar. Parlamentet påpekar att det på grund av beskaffenheten och omfattningen på marknadsföringsmetoderna på nätet är mycket svårt för enskilda medlemsstater att övervaka marknadsföringen av alkohol på nätet och att åtgärder från kommissionen därför skulle ge ett mervärde i detta sammanhang.

26.

Europaparlamentet betonar betydelsen av formell, informell och icke formell utbildning och kamratstöd för att sprida information om säkra metoder och de potentiella hoten (genom konkreta exempel) mot barn och ungdomar i samband med att de använder internet, de sociala nätverken, videospel och mobiltelefoner. Parlamentet uppmuntrar ”European Schoolnet” att främja mentorskap mellan elever på detta område. Parlamentet betonar även att föräldrar måste informeras om säkra metoder och hot.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta fram strategier i syfte att ge barn och ungdomar lämpliga kunskaper och se till att de använder internet och nya medier på ett medvetet sätt. Parlamentet betonar i detta sammanhang vikten av att integrera kunskaper om digitala medier och mediekompetens på alla nivåer av formell och informell utbildning, bland annat genom en strategi för livslångt lärande på tidigast möjliga stadium.

28.

Europaparlamentet framhåller de utmaningar som straffrätten står inför med avseende på nätmiljön i förhållande till principerna om rättslig säkerhet och legalitet, oskuldspresumtionen samt offrets respektive den misstänktes rättigheter. Parlamentet påpekar i detta avseende att det tidigare har uppstått svårigheter med att skapa en tydlig definition, till exempel i fallet med gromning på nätet och barnpornografi – företrädesvis benämnt ”material om sexuella övergrepp på barn”.

29.

Europaparlamentet uppmanar därför kommissionen att, inom ramen för sin rapporteringsskyldighet angående införlivandet av direktiv 2011/92/EU, samla in korrekta och tydliga uppgifter om brottet ”kontakt med barn i sexuellt syfte”, inbegripet en exakt beskrivning av de nationella bestämmelser som kriminaliserar ett sådant beteende. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att samla in uppgifter om brottet i fråga med avseende på antalet straffrättsliga förfaranden som inletts, antalet fällande domar och viktig nationell rättspraxis samt att utbyta bästa praxis när det gäller åtal och påföljd. Dessutom uppmanar parlamentet kommissionen att avsevärt förbättra utvecklingen och offentliggörandet av statistik i syfte att möjliggöra en bättre politisk utveckling och översyn.

30.

Europaparlamentet erkänner i detta sammanhang det omfattande samarbete som finns mellan polisväsendet och de rättsliga myndigheterna i medlemsstaterna, liksom mellan dem och Europol och Eurojust när det gäller brott som begås mot barn med hjälp av digitala medier, exempelvis tillslaget ”Icarus”, som genomfördes 2011 och som riktades mot fildelande barnpornografinätverk på nätet.

31.

Parlamentet betonar dock att ytterligare förbättringar skulle kunna uppnås genom ytterligare harmonisering av straffrätten och de straffrättsliga förfarandena i medlemsstaterna, inbegripet misstänkta gärningsmäns processuella rättigheter och rätt till uppgiftsskydd samt respekten för de grundläggande rättigheterna i enlighet med EU-stadgan, med tanke på de hinder som i nuläget finns för ett fullständigt samarbete och ömsesidigt förtroende.

32.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att överväga möjliga lagstiftningsåtgärder i händelse att branschens självreglering misslyckas.

33.

Europaparlamentet betonar dock att förslag om materiell straffrättslig EU-lagstiftning till fullo måste överensstämma med principerna om subsidiaritet och proportionalitet samt med de allmänna straffrättsliga principerna och att det måste framgå tydligt att de syftar till att ge ett mervärde i en gemensam EU-strategi för att bekämpa allvarlig gränsöverskridande brottslighet, i enlighet med parlamentets resolution av den 22 maj 2012 om en straffrättslig strategi inom EU (8),

34.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att göra allt de kan för att stärka sitt samarbete med tredjeländer i fråga om ett snabbt avlägsnande av webbsidor som finns på webbservrar på deras territorier och som innehåller eller sprider olagligt innehåll eller olagliga handlingar samt i kampen mot it-relaterad brottslighet. Parlamentet uppmuntrar i detta sammanhang till internationellt utbyte av expertis, bästa praxis och idéer mellan förvaltningar, brottsbekämpande myndigheter, polisenheter som är specialiserade på it-relaterad brottslighet, tipstelefoner, barnskyddsorganisationer och internetbranschen.

35.

Europaparlamentet efterlyser mot denna bakgrund ett fullständigt antagande av samtliga åtgärder som anges i rådets färdplan från 2009 för att stärka misstänkta eller åtalade personers processuella rättigheter i samband med straffrättsliga förfaranden, liksom ett gemensamt förhållningssätt avseende tillåtlighet och värdering, i syfte att undanröja hindren för den fria rörligheten för bevis som samlats in i en annan medlemsstat.

36.

Europaparlamentet stöder införandet och stärkandet av tipstelefonsystem för att rapportera om brott och olagligt innehåll och olagliga handlingar, med beaktande av bland annat erfarenheterna från det europeiska journumret för försvunna barn och från nationella system för tidig varning och det europeiska automatiska varningssystemet för försvunna barn. Parlamentet framhåller emellertid att det i alla eventuella direkta rättsliga åtgärder som baseras på rapportering måste finnas en balans mellan de potentiella offrens rättigheter och medlemsstatens positiva skyldighet att agera i enlighet med i artiklarna 2 och 8 i Europakonventionen, vilken redan har betonats i Europadomstolens rättspraxis, å ena sidan och den misstänktes rättigheter å den andra. I detta sammanhang uppmanar parlamentet medlemsstaterna och kommissionen att utbyta bästa praxis i fråga om utredning och åtal av brott som begås mot barn i den digitala världen. Parlamentet påminner om att det i artikel 8 i kommissionens förslag till allmän uppgiftsskyddsförordning (COM(2012)0011) fastställs särskilda skyddsåtgärder vid behandlingen av barns personuppgifter, exempelvis obligatoriskt samtycke från föräldrarna vid behandling av uppgifter om barn under 13 år.

37.

Europaparlamentet konstaterar att förfarandena för anmälan och avlägsnande av olagligt innehåll fortfarande går för långsamt i vissa medlemsstater. Parlamentet välkomnar kommissionens initiativ att offentliggöra en konsekvensbedömning om detta och rekommenderar ökad effektivitet i dessa förfaranden och att medlemsstaterna utvecklar dem i enlighet med bästa praxis.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera effektiviteten i samarbetet med polisen för att skydda barn mot brott på nätet, tipstelefonerna och de befintliga överenskommelserna med internetleverantörer. Parlamentet efterfrågar samverkanseffekter med andra närliggande myndigheter, bland annat polisen och ungdomsrättsvården, för att skydda barn och ungdomar från brott på nätet, särskilt genom att samordna och integrera tipstelefoner och kontaktpunkter.

39.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att främja de nationella tipstelefoner och andra kontaktpunkter, till exempel ”larmknappar”, som överensstämmer med INHOPE-standarden samt att förbättra integreringen mellan dem och noggrant analysera de uppnådda resultaten.

40.

Europaparlamentet understryker vikten av att sprida tillförlitliga metoder, såsom varningssidor eller ljudsignaler och optiska signaler, för att begränsa minderårigas direkta tillgång till innehåll som är skadligt för dem.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra informationen om tipstelefoner och andra kontaktpunkter såsom exempelvis ”larmknappar” för minderåriga och deras familjer och på så sätt göra det lättare att rapportera om olagligt innehåll, och uppmanar medlemsstaterna att öka medvetenheten om att det finns tipstelefoner via vilka man kan anmäla bilder på sexuella övergrepp på barn.

42.

Europaparlamentet stöder den strävan som finns bland leverantörerna av digitalt innehåll och digitala tjänster att tillämpa uppförandekoder i enlighet med gällande bestämmelser för att identifiera, förebygga och avlägsna olagligt innehåll på grundval av beslut från rättsliga myndigheter. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra utvärderingar på detta område.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att företa en ny kampanj som riktar sig till föräldrarna och som hjälper dem att förstå det digitala material som deras barn hanterar och, framför allt, hur de kan skydda sina barn och ungdomar mot olagligt, olämpligt eller farligt material.

44.

Europaparlamentet beklagar den bristande efterlevnaden av det avtal som undertecknades den 9 februari 2009 mellan kommissionen och 17 sociala nätverk på internet, däribland Facebook och MySpace, i syfte att främja skyddet av och säkerheten för barn på internet.

45.

Europaparlamentet påpekar att brottsligheten på nätet inte sällan är av gränsöverskridande karaktär och att internationellt samarbete mellan de befintliga brottsbekämpande organen därför är ett viktigt inslag i bekämpandet av den.

46.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja och genomföra informationskampanjer riktade till barn, föräldrar och lärare i syfte att ge dem den information som behövs för att skydda sig mot it-relaterade brott, men också för att uppmuntra dem att anmäla misstänkta webbplatser och beteenden på internet.

47.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att på lämpligt sätt tillämpa de nationella och internationella förfarandereglerna för att stänga ned webbplatser med exploaterande, hotfullt, otillbörligt, diskriminerande eller på annat sätt skadligt innehåll.

48.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka effektiviteten hos medlemsstaternas olika frivilliga system för klassificering av innehåll som är olämpligt för minderåriga och uppmuntrar kommissionen, medlemsstaterna och internetbranschen att stärka sitt samarbete vid framtagandet av strategier och standarder för att lära barn och ungdomar en ansvarsfull internetanvändning och medvetandegör dem och skyddar dem från att online och offline exponeras för innehåll som är olämpligt för deras åldersgrupp, bland annat våld och reklam som uppmuntrar till överkonsumtion och inköp av virtuella varor eller till mobillån.

49.

Europaparlamentet välkomnar tekniska innovationer som innebär att företagen erbjuder särskilda internetlösningar som gör att barn kan använda internet på ett säkert sätt.

50.

Europaparlamentet uppmuntrar sammanslutningarna av leverantörer av audiovisuella och digitala tjänster att i samarbete med andra relevanta sammanslutningar införliva skyddet av minderåriga i sina stadgar och att ange lämpliga åldersgränser.

51.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att fortsätta dialogen om en harmonisering av klassificeringen av digitalt innehåll som riktar sig till minderåriga, i samarbete med relevanta operatörer och sammanslutningar samt med tredjeländer.

52.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att klassificera elektroniska spel med tydliga beteckningar om vilka åldersgrupper de lämpar sig för och, framför allt, om spelens innehåll.

53.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att upprätthålla det europeiska ramverket för säkrare användning av mobiltelefoner och mobiltjänster bland barn och ungdomar genom att utnyttja möjligheterna till föräldrakontroll.

54.

Europaparlamentet framhåller det goda arbete som civilsamhällesorganisationer bedriver och uppmuntrar dessa organisationer att samarbeta med varandra över gränserna och att inleda partnerskap med brottsbekämpande organ, myndigheter, internetleverantörer och allmänheten.

55.

Europaparlamentet upprepar vikten av uppgiftsskydd för barn, i synnerhet när det gäller den snabba tillväxten hos sociala medier och chattrum, med tanke på den ökande mängd personuppgifter som ligger ute på nätet och tillgängligheten till dessa via digitala medier.

56.

Europaparlamentet välkomnar den nya föreslagna uppgiftsskyddsförordningen (COM(2012)0011) och dess särskilda bestämmelser om barns samtycke och rätten att bli bortglömd, som förbjuder bevarande på nätet av information om barns personuppgifter som kan utgöra en risk för deras privat- eller yrkesliv eftersom bevarandet på internet av information och uppgifter om barn kan missbrukas till skada för personens värdighet eller sociala integration.

57.

Europaparlamentet betonar att dessa bestämmelser måste förtydligas och utvecklas på ett sådant sätt att de blir helt tydliga och kan börja tillämpas till fullo när den nya lagstiftningen antas och att de inte underminerar friheten på internet.

58.

Parlamentet välkomnar också avsikten att upprätta ett elektroniskt system för ålderskontroll.

59.

Europaparlamentet anser att de som äger och administrerar webbsidor på ett tydligt och synligt sätt bör ange sin policy för uppgiftsskydd och erbjuda ett system för obligatoriskt samtycke från föräldrarna när det gäller behandlingen av uppgifter om barn under 13 år. Parlamentet efterfrågar även ökade insatser för att som standard förbättra skyddet av den personliga integriteten i mesta möjliga mån i syfte att förhindra att barn blir sekundära offer.

60.

Europaparlamentet framhåller vikten av att göra användarna medvetna hur tjänsteleverantörerna eller de sociala nätverken behandlar deras personuppgifter och uppgifter från tredjeman och om vilka möjligheter till gottgörelse de har i händelse att deras personuppgifter används för annat än de legitima ändamål för vilka leverantörerna och deras partner samlade in dem. Denna information ska ges på ett språk och i en form som anpassas efter användarnas profil, med särskild hänsyn till minderåriga användare. Parlamentet anser att leverantörerna har ett särskilt ansvar för detta och kräver att de på ett tydligt och lättbegripligt sätt informerar användarna om sina riktlinjer för offentliggörande.

61.

Europaparlamentet sätter stort hopp till att man inom samtliga digitala branscher främjar teknikalternativ som gör det möjligt att begränsa minderårigas nätsurfande med hjälp av spårbara gränser och villkorad tillgång, vilket skulle ge ett effektivt verktyg för föräldrakontroll. Sådana åtgärder kan emellertid inte ersätta grundlig utbildning för barn och ungdomar i användningen av medier.

62.

Europaparlamentet understryker att det är viktigt att i ett mycket tidigt skede informera barn och ungdomar om deras rätt till skydd av privatlivet på internet och att lära dem att känna igen de ibland subtila metoder som används för att få tag på information om dem.

63.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att utveckla och harmonisera systemen för rätten till genmäle i digitala medier och samtidigt göra dem mer effektiva.

64.

Europaparlamentet poängterar att den digitala tekniken är ett viktigt läroverktyg för medborgarskapet, som gör det lättare för ett antal medborgare som bor i avlägsna områden, framför allt ungdomar, att delta aktivt genom att de får möjlighet att dra full nytta av yttrande- och kommunikationsfriheten på internet.

65.

Europaparlamentet uppmuntrar medlemsstaterna att se de digitala plattformarna som verktyg för att öva sig på demokratisk delaktighet för alla barn, med särskild uppmärksamhet på de mest sårbara.

66.

Europaparlamentet lyfter fram den möjlighet som de nya medierna ger genom att de digitala tjänsterna och det digitala innehållet främjar förståelsen för och dialogen mellan generationerna, könen och olika kulturella och etniska grupper.

67.

Europaparlamentet erinrar om att information och medborgarskap är nära sammankopplade på internet och att det som hotar de ungas samhällsengagemang i dag är deras bristande intresse för information.

68.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

16.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 419/42

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 18 april 2012 om att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning (COM(2012)0173),

—

med beaktande av arbetsdokumentet från facksektionen för inre marknaden, produktion och konsumtion om meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén ”Skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation”, INT/606 av den 22 februari 2012,

—

med beaktande av kommissionens förslag till rådets förordning av den 8 februari 2012 om stadga för europeiska stiftelser (COM(2012)0035),

—

med beaktande av kommissionens förslag till direktiv av den 20 december 2011 om offentlig upphandling (COM(2011)0896),

—

med beaktande av kommissionens förslag till förordning av den 7 december 2011 om europeiska fonder för socialt företagande (COM(2011)0862),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2011”Initiativ för socialt företagande – Skapa förutsättningar för att främja sociala företag inom ramen för social ekonomi och innovation” (COM(2011)0682),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 25 oktober 2011”En förnyad EU-strategi 2011–2014 för företagens sociala ansvar” (COM(2011)0681),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 april 2011”Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden: Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” (COM(2011)0206),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 27 oktober 2010”På väg mot en inre marknadsakt – Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi” (COM(2010)0608),

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 6 oktober 2011 om Europeiska unionens program för social förändring och social innovation (COM(2011)0609),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020),

—

med beaktande av kommissionens förslag till förordning av den 6 oktober 2011 om Europeiska socialfonden och om upphävande av rådets förordning (EG) nr 1081/2006 (COM(2011)0607),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 16 december 2010”Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning” (COM(2010)0758)),

—

med beaktande av publikationen från FN:s utvecklingsprogram och det europeiska forskningsnätverket Emes från 2008 om socialt företagande – en ny modell för att minska fattigdom och öka sysselsättning (”Social Enterprise: A new model for poverty reduction and employment generation”) (1),

—

med beaktande av Europeiska ekonomiska och sociala kommitténs förberedande yttrande av den 26 oktober 2011”Socialt entreprenörskap och socialt företagande”, INT/589,

—

med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om den sociala ekonomin (1),

—

med beaktande av sin skriftliga förklaring, som antogs den 10 mars 2011 (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 mars 2012 om stadgan för europeiska kooperativa föreningar vad gäller arbetstagarinflytande (3),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0305/2012), och av följande skäl:

A.

Företag inom den sociala ekonomin sysselsätter minst 11 miljoner människor i EU, står för 6 % av den totala arbetsstyrkan eller 10 % av alla europeiska företag, dvs. 2 miljoner företag, och bidrar starkt till den europeiska sociala modellen och Europa 2020-strategin.

B.

Olika historiska händelseutvecklingar har lett till att regelverken för olika slags företag, däribland företag inom den sociala ekonomin och sociala företag, uppvisar stora skillnader i medlemsstaterna.

C.

De flesta typer av företag inom den sociala ekonomin erkänns inte rättsligt på europeisk nivå och endast i en del medlemsstater på nationell nivå.

D.

Konsekvenserna av den pågående sociala, ekonomiska och finansiella krisen liksom de demografiska förändringarna, särskilt befolkningens åldrande, sätter välfärdssystemen på svåra prov, till exempel de lagstadgade och frivilliga socialförsäkringssystemen. För att säkerställa social trygghet på en tillfredsställande och anständig nivå bör man därför satsa på innovativa socialhjälpssystem.

E.

Det finns ett starkt inbördes förhållande mellan inremarknadsakten och Europa 2020-strategin, som båda syftar till att skapa smart och hållbar tillväxt för alla och därigenom få till stånd fler och bättre arbetstillfällen och bekämpa fattigdom. Sociala företag kan lämna ett betydande bidrag genom sin innovationspotential och sitt sätt att tillgodose sociala behov.

F.

Kommissionen anser att aktörer inom den sociala ekonomin och sociala företag är motorer för ekonomisk tillväxt och social innovation som har potential att skapa hållbara arbetsstillfällen och som stimulerar integrationen av utsatta grupper på arbetsmarknaden.

G.

Kommissionens förslag om en förordning om europeiska fonder för socialt företagande och en förordning om programmet för social förändring och social innovation bör välkomnas.

H.

Sociala företag kan hjälpa till att tillhandahålla sociala tjänster, som är nyckelkomponenter i en välfärdsstat och som därmed bidrar till att uppnå gemensamma EU-mål.

I.

Många sociala företag har svårt att få finansiering för att utöka sin verksamhet och behöver därför särskilt, skräddarsytt stöd, exempelvis genom ett socialt bankväsende, riskdelningsinstrument, filantropiska fonder eller (mikro)krediter. Detta gäller framför allt mikroföretag och små och medelstora företag. EU:s strukturfonder är viktiga för att underlätta tillgången till finansiering för sociala företag, även för dem med hög investeringsintensitet.

J.

De flesta sociala företag verkar för en policyförändring genom att satsa på goda styrelseformer, särskilt genom att involvera arbetstagare, kunder och intressenter, och stöder ömsesidigt lärande och social innovation. På så vis lyssnar de på medborgarnas växande krav på ett etiskt, socialt och miljövänligt agerande från företagens sida.

K.

Genom sin karaktär och sitt sätt att arbeta bidrar sociala företag till ett mer sammanhållet, demokratiskt och aktivt samhälle. Ofta erbjuder de, och bör så göra, gynnsamma arbetsvillkor och lika lön för lika arbete, stöder lika möjligheter för kvinnor och män och gör det därigenom möjligt att förena yrkes- och privatlivet.

L.

Parlamentet har tagit del av kommissionens förslag att lägga till missgynnade samhällsgrupper som ny grupp i reserverade kontrakt.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelanden ”Initiativ för socialt företagande” och ”Att skapa förutsättningar för en återhämtning med ökad sysselsättning”, med rekommendationer till de nationella regeringarna att förbättra ramvillkoren för sociala företag, som kan ge nya möjligheter och arbetstillfällen, bland annat på det snabbt växande området vård och social omsorg (”vita sektorn”) och på miljöområdet (”gröna sektorn”). Dessa båda områden erbjuder nya möjligheter både för den sociala ekonomin och för ekonomin i stort.

2.

Europaparlamentet konstaterar att den sociala ekonomin är en del av den eko-sociala marknadsekonomin och den inre europeiska marknaden, och påpekar att den är mycket motståndskraftig mot kriser och har stabila företagsmodeller. Parlamentet understryker att sociala företag ofta försöker tillgodose sociala och mänskliga behov som inte alls, eller endast otillräckligt, tillgodoses av kommersiella aktörer eller av staten. Arbetstillfällen i den sociala ekonomin har större chanser att stanna kvar i närområdet.

3.

Europaparlamentet konstaterar att socialt företag är ett företag som, oavsett juridisk form,

4.

Europaparlamentet understryker att volontärarbete i olika sektorer av den sociala ekonomin – bland annat genom ungdomar som är nykomlingar i arbetslivet och för med sig entusiasm och nya färdigheter, liksom genom äldre som har stor erfarenhet och omfattande kunskaper – lämnar ett viktigt bidrag till ekonomisk tillväxt, solidaritet och social sammanhållning samt ger många människor en uppgift i livet. Parlamentet vill se ett erkännande samt lämpligt ekonomiskt och strukturellt stöd på lokal, nationell och europeisk nivå.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att sociala företag inte missgynnas genom att andra typer av företag dammsuger många lukrativa områden i den sociala ekonomin. Dessa områden finns oftast i stadsmiljö, vilket får till följd att färre och sämre tjänster blir kvar för andra, mindre lukrativa områden, som oftast ligger på landsbygden eller i periferin, där logistiken medför ökade kostnader. Parlamentet framhåller att användarna bör ha frihet att välja mellan ett antal tjänsteleverantörer.

6.

Europaparlamentet betonar vikten av en strategi och av åtgärder som främjar socialt entreprenörskap och innovativa sociala företag, särskilt med avseende på unga och missgynnade människor, så att företagare – både kvinnor och män – får bättre och lättare tillgång till program och finansiering från EU och medlemsstaterna. Parlamentet vill att programmet Erasmus för unga företagare får adekvat stöd så att det kan drivas vidare och bli både attraktivare och synligare även i den sociala ekonomin. Parlamentet erinrar emellertid om att egenföretagande måste åtföljas av tillräcklig vägledning.

7.

Europaparlamentet konstaterar att den sociala ekonomin präglas av mångfald. Eventuella nya regelverk på EU-nivå bör vara frivilliga för företagen och föregås av en konsekvensbedömning, så att hänsyn tas till de olika modellerna för socialt företagande i medlemsstaterna. Parlamentet betonar att alla eventuella åtgärder bör ha ett EU-mervärde.

8.

Europaparlamentet stöder initiativ på EU-nivå som syftar till att utöka och förstärka den redan välutvecklade föreningsverksamheten i olika medlemsstater Parlamentet efterlyser en europeisk föreningsstadga som komplement till befintliga rättsliga stadgor i medlemsstaterna.

9.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att lägga fram ett förslag till förenkling av förordningen om stadgan för europeiska kooperativa föreningar.

10.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens studie om situationen för ömsesidiga bolag i Europa i nära samarbete med sektorn. Parlamentet betonar att ömsesidiga företag, genom en europeisk stadga, bör erkännas som en egen och viktig aktör inom den europeiska ekonomin och det europeiska samhället, och framhåller fördelarna med en europeisk stadga som underlättar för ömsesidiga bolag att bedriva gränsöverskridande verksamhet. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som ännu inte har infört en nationell stadga för ömsesidiga bolag att göra detta.

11.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till förordning om stadgan för europeiska stiftelser.

12.

Europaparlamentet erinrar om att kommissionen i dokument COM(2004)0018 åtog sig att vidta tolv konkreta åtgärder för att stödja framväxten av kooperativ, och beklagar att det än så länge endast gjorts små framsteg med detta. Parlamentet uppmanar kommissionen att i linje med initiativet från 2004 föreslå ambitiösa åtgärder för att förbättra verksamhetsvillkoren för kooperativ, ömsesidiga bolag, föreningar och stiftelser, och att på så vis stödja den sociala ekonomins utveckling i stort.

13.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av det reviderade paketet för EU:s regler för statligt stöd till sociala och lokala tjänster, och uppmuntrar samtidigt kommissionen att ytterligare tydliggöra dessa regler så att lokala och regionala myndigheter lättare kan förstå och tillämpa dem, framför allt med avseende på sociala företag.

14.

Europaparlamentet understryker att sociala företag är viktiga leverantörer av tjänster av allmänt intresse. Sådana företag bottnar ofta i, eller är nära kopplade till, det civila samhällets organisationer, frivilligorganisationer och/eller välgörenhetsorganisationer som tillhandahåller individanpassade tjänster och syftar till att tillgodose vitala mänskliga behov, framför allt hos personer i utsatt position. Sociala företag befinner sig ofta mellan de traditionella privata och offentliga sektorerna vid tillhandahållande av offentliga tjänster, alltså inom ramen för offentlig upphandling.

15.

Europaparlamentet anser att begreppet ”företagens sociala ansvar” bör betraktas åtskilt från ”social ekonomi” och ”sociala företag”, även om vissa kommersiella företag som tar betydande socialt ansvar kan ha en stark koppling till sociala företag.

16.

Europaparlamentet anser att programmet för social förändring och social innovation för 2014–2020, med sin del om mikrofinansiering och socialt entreprenörskap, bidrar till arbetet med att skapa bättre tillgång till mikrokrediter för mikroföretag i den sociala ekonomin, samtidigt som hänsyn tas till att de sociala företagens finansieringsbehov är många och skiftande.

17.

Europaparlamentet anser att olika finansieringsinstrument, som europeiska fonder för socialt företagande, europeiska riskkapitalfonder och europeiska fonder för företagsänglar (EAF), behövs för att förbättra sociala företags tillträde till finansmarknaderna.

18.

Europaparlamentet framhåller behovet av att stödja sociala företag genom tillräckliga finansiella resurser på lokal, regional, nationell och europeisk nivå, och hänvisar till relevanta fonder inom den fleråriga budgetramen för 2014–2020 (exempelvis Europeiska socialfonden, Europeiska regionala utvecklingsfonden, Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling, programmet för social förändring och social innovation, programmet för forskning och utveckling samt Horisont 2020). Parlamentet begär uttryckligen att stöd ges till innovativa sociala företag, framför allt sådana som främjar sysselsättning av god kvalitet, bekämpar fattigdom och social utestängning samt investerar i allmän och yrkesinriktad utbildning och i livslångt lärande,

19.

Europaparlamentet understryker att tillgången till EU-medel måste förenklas och att tillräcklig flexibilitet samtidigt måste medges på medlemsstatsnivå. Finansieringsmöjligheterna bör tillgängliggöras och marknadsföras tydligt, och vidare bör de organisatoriska, administrativa och rapporteringsmässiga kraven förenklas.

20.

Europaparlamentet påpekar att nya former av ekonomiskt stöd kommer att föregås av en effektivitetsanalys av de befintliga instrumenten. Parlamentet anser det därför nödvändigt att ta fram verktyg som mäter och jämför investeringarnas sociala avkastning för att främja utvecklingen av en mer transparent investeringsmarknad.

21.

Europaparlamentet anser att det måste skapas sådana villkor som gör att sociala företag kan uppnå ekonomiskt oberoende och bedriva kommersiell affärsverksamhet.

22.

Europaparlamentet anser att ansvarsfulla förvaltningsprocesser som stöds av finansieringsmekanismer med lämplig insyn och övervakning är nödvändiga för att det sociala entreprenörskapets och de sociala företagens fokus ska kunna upprätthållas.

23.

Europaparlamentet efterlyser en komparativ studie, utförd på initiativ av kommissionen och i samarbete med sociala företag, om de olika nationella och regionala regelverken i EU, om de sociala företagens verksamhetsvillkor och egenskaper, bland annat deras storlek, antal och verksamhetsområden, och om nationella certifierings- och märkningssystem.

24.

Europaparlamentet poängterar att de sociala företagen uppvisar stor variation i fråga om form, storlek, affärsverksamhet, ekonomi och samarbete. Det finns sociala företag som leder utvecklingen inom sitt område och som har tillräcklig kapacitet för sin egen utveckling, men det finns även de som är i behov av lämpligt kunnande för att starta, utveckla och driva verksamheten.

25.

Europaparlamentet anser att det för att öka konkurrenskraften hos sociala företag i hela EU är nödvändigt att uppmuntra framväxten av kluster för social innovation, vilka inte bara har ett lokalt mervärde. Parlamentet anser dessutom att de sociala företagen, med rätt incitament, kan bli viktiga för att sysselsätta kvalificerade arbetstagare över 50 år som inte är kvar på arbetsmarknaden.

26.

Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att inrätta en flerspråkig, tillgänglig och användarvänlig nätplattform för sociala företag, som bland annat ska möjliggöra ömsesidigt lärande och utbyte av beprövade modeller, främja partnerskap, underlätta informationsutbyte om tillgång till finansiering och om utbildningsmöjligheter samt fungera som nätverk för gränsöverskridande samarbete. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmärksamma sociala företag i den öppna samordningsmetoden.

27.

Europaparlamentet stöder kommissionens förslag att tillsätta en expertgrupp för socialt företagande som ska övervaka och utvärdera framstegen med de åtgärder som planeras i kommissionens meddelande COM(2011)0682.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att överväga huruvida det är möjligt och önskvärt att ta fram en social märkning som ska tilldelas sociala företag för att ge bättre tillgång till offentlig och socialt innovativ upphandling utan att överträda några konkurrensregler. Parlamentet föreslår att företag som tilldelats en sådan märkning ska övervakas regelbundet med avseende på sin efterlevnad av märkningsbestämmelserna.

29.

Europaparlamentet efterlyser EU-regler för offentlig upphandling som följer principen om ”det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet” snarare än ”lägsta kostnad” när tjänster läggs ut på entreprenad.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra förståelsen av och kunskaperna om sociala företag och den sociala ekonomin och göra båda företeelserna synligare genom att stödja akademisk forskning, bland annat inom åttonde ramprogrammet (Horisont 2020), samt att ta fram en årlig verksamhetsrapport om sociala företag och deras facit på det sociala området. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ta fasta på kommissionens inbjudan att lämna förslag för att det ska finnas tillförlitlig statistik om sociala företag utarbetad av nationella statistikbyråer.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att ta med sociala företag i handlingsplaner för sysselsättning och social inkludering, och stöder instiftandet av ett europeiskt pris för socialt entreprenörskap som ett erkännande av dess sociala effekter.

32.

Europaparlamentet påpekar att sociala företag behöver maximalt stöd och erkännande genom medvetandehöjande åtgärder, inte minst genom att man lyfter fram andra förtjänster än de rent ekonomiska. Parlamentet efterlyser en bred informationskampanj som ska understödjas av kommissionen, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter och lanseras genom inrättandet av en lättillgänglig, flerspråkig webbplats som ger snabb och enkel information om sociala varor och tjänster för medborgarna.

33.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fundera på fördelarna med att låta principerna om socialt företagande/socialt entreprenörskap och socialt ansvar ingå i utbildningsinnehållet för skolor, universitet och andra utbildningsanstalter samt i program för livslångt lärande, så att man hjälper till att utveckla social och medborgerlig kompetens och stöder arbetsförmedling inom sociala företag. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och medlemsstaterna att stödja konventionell och internetbaserad utbildning för sociala entreprenörer och att verka för ett närmare samarbete mellan sociala företag, kommersiella företag och den akademiska världen för att öka medvetenheten och förståelsen när det gäller sociala företag och bekämpa eventuella stereotyper.

34.

Europaparlamentet anser att införandet av en gemensam europeisk ram för offentliggörande av uppgifter kommer att ge tydligare och effektivare information om investeringar i sociala företag.

35.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens åtagande att undersöka och överväga möjligheten att låta sociala företag använda vilande patent för att underlätta dessa företags utveckling. Parlamentet hoppas på konkreta åtgärder inom en snar framtid.

36.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

16.12.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 419/48

—

med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 28 och 29 juni 2012,

—

med beaktande av uttalandet från euroområdets stats- och regeringschefer av den 29 juni 2012,

—

med beaktande av rapporten av den 26 juni 2012 från ordförandena för Europeiska rådet, Europeiska kommissionen, Europeiska centralbanken och Eurogruppen med titeln ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union”,

—

med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för konstitutionella frågor, budgetutskottet samt utskottet för sysselsättning och sociala frågor (A7-0339/2012), och av följande skäl:

A.

Allt sedan undertecknandet av Romfördraget har Europeiska unionen tagit betydande steg mot en politisk, ekonomisk, finanspolitisk och monetär integration.

B.

Den ekonomiska och monetära unionen (EMU) är inte ett ändamål i sig, utan snarare ett instrument för att nå unionens och medlemsstaternas målsättningar, i synnerhet en balanserad och hållbar tillväxt och en hög sysselsättning. Social integrering och solidaritet utgör hörnstenarna i den europeiska sociala modellen och hela det europeiska integrationsarbetet och måste beaktas i framtida reformer av unionen.

C.

I det globaliserade informationssamhället blir behovet av en fördjupad europeisk integration som bygger på en grund av demokratisk legitimitet, möjlighet till ansvarsutkrävande, transparens och medborgarnas samtycke allt tydligare.

D.

Närmare europeisk integration bör leda till ett ökat parlamentariskt deltagande på såväl nationell nivå som unionsnivå.

E.

Unionen befinner sig vid ett vägskäl och måste tydligt välja att antingen slå sig samman inom unionen för att bygga en framtid med en starkare och värdedriven union grundad på solidaritet i en globaliserad värld, eller att vända sig inåt och tvingas att passivt underordna sig globaliseringen.

F.

Den ekonomiska och finansiella krisen och bankkrisen och den rådande ekonomiska nedgången har lett till höga offentliga och privata skulder på nationell nivå och finansieringsproblem i den offentliga sektorn i flera medlemsstater, och tillsammans med alltför stora makroekonomiska obalanser har detta snabbt, direkt och negativt påverkat den socioekonomiska utvecklingen i euroområdet och unionen i dess helhet.

G.

Mellan 2008 och mitten av 2012 steg arbetslöshetsnivån i de 27 EU-medlemsstaterna från cirka 7 % till 10,4 %, eller 25 miljoner arbetslösa, och mer än en av fem ungdomar är arbetslös (22 %). Vissa medlemsstater har en ungdomsarbetslöshet på över 50 %.

H.

Skapandet av arbetstillfällen, sysselsättning av god kvalitet och anständigt arbete är mycket viktiga faktorer för att man ska kunna ta sig ur den nuvarande krisen.

I.

Flera medlemsstater står för närvarande inför en mycket krävande ekonomisk och finansiell situation som förvärras genom de fortsatta spänningarna på statsobligationsmarknaderna, vilka återspeglas i höga låneräntor för vissa länder samt låga eller negativa låneräntor för vissa andra länder och en avsevärd finansiell och ekonomisk instabilitet.

J.

Skillnaderna i konkurrenskraft, som utvecklas i olika riktningar, tillsammans med en låg tillväxtpotential, hög arbetslöshet med stora offentliga och privata skulder har inte bara negativa effekter i vissa medlemsstater, utan gör även hela euroområdet sårbart.

K.

Den aktuella utvecklingen har tydligt visat att euroområdet ännu inte är ordentligt förberett för att lösa krisen eller vidta lämpliga åtgärder mot de regionala och globala ekonomiska kriserna på sitt eget territorium.

L.

Eurons stora betydelse, såväl inom euroområdet som på global nivå, som den andra viktigaste internationella reservvalutan kräver ett kraftfullt europeiskt svar och en samordnad europeisk aktion för att åter få tillväxt och stabilitet i ekonomin.

M.

Under det senaste årtiondet har euron haft många fördelar för EU-medborgarna, och har exempelvis skapat prisstabilitet, gjort att kostnaderna för valutakonverteringar inom euroområdet försvunnit, omöjliggjort nominella devalveringar i konkurrenssyfte, lett till lägre räntor, främjat integrationen av finansmarknaderna och underlättat gränsöverskridande kapitalrörelser.

N.

Unionens gemensamma valuta bör inte bli en symbol för splittring som hotar hela EU-projektet, utan bör förbli hela unionens valuta för en union som har förmåga att fatta långtgående beslut för att skapa en gemensam och blomstrande framtid.

O.

Under utvecklingen mot en verklig ekonomisk och monetär union bör viljan hos de medlemsstater som har valt att inte införa euron för att i stället behålla sina respektive nationella valutor respekteras.

P.

Medlemskapet i euroområdet förutsätter ett omfattande ekonomiskt och finansiellt ömsesidigt beroende mellan de berörda medlemsstaterna och kräver därför en mycket närmare samordning av den finansiella, finanspolitiska, sociala och ekonomiska politiken samt en överföring av behörighet från medlemsstaterna till unionen, kopplat till strängare tillsynsinstrument och ett effektiv genomdrivande. Denna närmare samordning av medlemsstater som har euron som valuta, eventuellt med stöd från en grupp av andra villiga medlemsstater, måste emellertid utvecklas inom ramen för ”två hastigheter, ett Europa” i syfte att undvika politiska åtgärder som i till slut skulle leda till att det skapas två olika Europa.

Q.

Av den senaste Eurobarometerundersökningen framgår att den ihållande krisen har lett till att förtroendet för de politiska institutionerna har minskat kraftigt såväl i medlemsstaterna som på unionsnivå. Även allmänhetens uppfattning om unionen har blivit påtagligt mer negativ. EU-medborgarna anser dock fortfarande att unionen är den aktör som mest effektivt kan hantera den ekonomiska krisen.

R.

Unionen och de nationella beslutsfattarna bör ständigt förklara för medborgarna vilka fördelarna är med europeisk integration och en gemensam valutas effekter och utmaningar, däribland kostnaderna för och riskerna med en upplösning av euroområdet.

S.

17 medlemsstater har redan antagit unionens gemensamma valuta och de flesta andra kommer att ansluta sig till euron när de är redo.

T.

Alla tvivel på EMU:s framtid i allmänhet, inklusive omöjligheten att lämna eurosamarbetet, och på unionens gemensamma valuta i synnerhet, är ogrundade eftersom en stark union ligger i alla medborgares intresse.

U.

Att återupprätta förtroendet är huvuduppgiften för att övertyga EU-medborgarna och företagen att återigen börja investera i ekonomin och skapa förutsättningar för finansinstituten att på nytt tillhandahålla krediter för realekonomin på breda men sunda grunder.

V.

Eurokrisen är komplex och kräver kontinuerliga och mångfacetterade insatser på alla institutionella och politiska nivåer.

W.

EU-institutionerna och stats- och regeringscheferna i medlemsstaterna i allmänhet och i medlemsstaterna i euroområdet i synnerhet spelar en viktig roll för att skapa en finanspolitisk union på ett sådant sätt att alla mekanismer i euroområdets krishantering, till exempel Europeiska stabilitetsmekanismen, ingår i en institutionell miljö där Europaparlamentet deltar fullt ut som medlagstiftare. Den nuvarande mellanstatliga strukturen uppvisar en allvarlig brist på demokratisk legitimitet. Den gemensamma valutan kan endast stabiliseras om medlemsstaterna är villiga att föra upp kontrollen över finanspolitiken till unionsnivå.

X.

För att återupprätta förtroendet krävs också att stats- och regeringscheferna och deras ministrar i respektive medlemsstater försvarar och förklarar de politiska beslut som har fattats på unionsnivå. Genom att på ett orättvist sätt i vissa fall lägga ansvaret för impopulära beslut på unionen spelas ett särskilt farligt opinionsspel som riskerar att undergräva unionen, urholka solidariteten och till slut skada trovärdigheten för de nationella ledarna själva och eventuellt hela EU-projektet.

Y.

Unionen är socialt bräcklig för ögonblicket. Flera av medlemsstaterna genomför extremt krävande strukturella reform- och konsolideringsprogram. En politisk union är till sist enda möjligheten att klara av tider som dessa, uppmuntra till solidaritet och fortsätta det europeiska projektet.

Z.

Europeiska rådet och euroområdet bekräftade vid sitt toppmöte den 28–29 juni 2012 sin beslutsamhet att vidta de nödvändiga åtgärderna för att säkerställa ett finansiellt stabilt, konkurrenskraftigt och välmående Europa och därmed öka medborgarnas välfärd.

AA.

Den allt större klyftan mellan länderna i EU:s kärn- och randområden får inte bli kronisk. Permanenta ramar måste inrättas som gör att medlemsstater med problem kan få ett solidaritetsbaserat stöd från andra medlemsstater. De medlemsstater som vill samarbeta solidariskt bör vara skyldiga att ta sitt ansvar för att genomföra alla sina åtaganden inom budgetområdet samt sina landsspecifika rekommendationer och sina åtaganden inom ramen för den europeiska planeringsterminen, i synnerhet de som avser stabilitets- och tillväxtpakten, europluspakten, Europa 2020-strategin och förfarandet vid alltför stora obalanser, med hänsyn tagen till landsspecifika omständigheter. Att säkra den finansiella stabiliteten i varje enskild medlemsstat ligger i samtliga medlemsstaters gemensamma intresse. I artikel 121 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) anges att medlemsstaterna ska betrakta den ekonomiska politiken som en fråga av gemensamt intresse och samordna den inom rådet.

AB.

Det är av avgörande betydelse för en återgång till tillväxt att den inre marknaden fullbordas. Kommissionen, i dess egenskap av fördragens väktare, måste öka sina ansträngningar att tvinga fram genomförande och efterlevnad av den rådande lagstiftning som gäller den inre marknaden. För att den inre marknaden ska fungera korrekt är det nödvändigt att reglerna om marknadsintegration bygger mer på förordningar än på direktiv.

AC.

Den europeiska integrationen är utan tvivel en oåterkallelig och progressiv process.

AD.

Det är ur demokratisk synvinkel och i ljuset av alla bestämmelser i Lissabonfördraget oacceptabelt att talmannen för Europaparlamentet, som består av valda företrädare för över 502 miljoner EU-medborgare, inte inbjöds att delta i utarbetandet av den ovannämnda rapporten med titeln ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union”.

AE.

Tiden är inne för de politiska ledarna för och inom unionen att visa sin beslutsamhet, sin kreativitet, sitt mod, sin ihärdighet och sitt ledarskap när det gäller att avskaffa de kvarstående brister som fortsatt hindrar att EMU fungerar korrekt. Den mellanstatliga metoden har nått vägs ände och är inte väl lämpad för ett demokratiskt och effektivt beslutsfattande under 2000-talet. Det är dags att ta steget mot ett verkligt federalt Europa.

AF.

I den ovannämnda rapporten ”Mot en verklig ekonomisk och monetär union” väljer man otvetydigt att se framåt och försöker bryta cirkeln av misstroende genom strukturella åtgärder. Rapporten borde också beakta den sociala dimensionen.

AG.

Europeiska rådet uppmanade vid sitt möte den 28–29 juni 2012 sin ordförande att utveckla en specifik och tidsbunden färdplan för fullbordandet av en verklig ekonomisk och monetär union. Fastställandet av en global och långsiktig vision med hjälp av en färdplan är en viktig signal som bör bidra till att återupprätta förtroendet, som bör öka allteftersom färdplanen stegvis genomförs.

AH.

De stadiga framstegen vid genomförandet av den långsiktiga färdplanen erbjuder ingen omedelbar lösning på krisen och bör inte fördröja de kortsiktiga åtgärder som krävs.

AI.

Det kan inte uteslutas att nya fördragsändringar kan bli nödvändiga för att öka den demokratiska legitimiteten för en fullt ut fungerande ekonomisk och monetär union, och kommissionen bör ange vilka nu pågående lagstiftningsinitiativ som inte får fördröjas genom den långsiktiga institutionella utvecklingen.

AJ.

Fullbordande av en verklig ekonomisk och monetär union inom unionen kommer på medellång sikt att kräva att en fördragsändring genomförs.

AK.

Förfarandena och flexibiliteten i de gällande fördragen måste utnyttjas fullt ut för att snabbt förbättra styrningen av den ekonomiska och monetära unionen inom ramen för utformningen av ett verkligt europeiskt politiskt område. Detta är en förutsättning för att bygga upp ett demokratiskt samförstånd inför en omfattande och framgångsrik framtida fördragsändring.

AL.

Europaparlamentet har rätt att förelägga rådet förslag till ändringar av fördragen, som sedan ska granskas av ett konvent, för att fullborda utformningen av en verklig ekonomisk och monetär union genom att öka unionens befogenheter, särskilt inom området för den ekonomiska politiken, samt förstärka unionens egna medel och budgetkapacitet, kommissionens roll och demokratiska ansvarighet samt Europaparlamentets rättigheter.

AM.

Det är realistiskt och rimligt att tänka sig att ett sådant konvent inte bör äga rum före nästa val till Europaparlamentet, men förberedelserna inför ett sådant konvent bör inledas redan före detta val.

AN.

Både de åtgärder som föreslås enligt de gällande fördragen och genom framtida fördragsändringar bör innebära att de medlemsstater som inte har antagit euron ges möjlighet att delta och att unionens integritet garanteras.

AO.

Framtida fördragsändringar bör inte utgöra ett hinder för ett snabbt genomförande av vad som redan kan genomföras inom ramen för de befintliga fördragen. De nuvarande fördragen medger en bred marginal för avsevärda framsteg mot en ekonomisk och monetär union som bygger på starkare och mer integrerade finansiella, budgetmässiga och ekonomisk-politiska ramar, en starkare demokratisk legitimitet och ett tydligare ansvarstagande.