21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/2

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 16 juli 2015 – Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd

(Mål C-425/13) (1)

((Talan om ogiltigförklaring - Rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar om sammankoppling av Europeiska unionens utsläppshandelssystem med ett utsläppshandelssystem i Australien - Förhandlingsdirektiv - Särskild kommitté - Åsidosättande av artiklarna 13.2 FEU, 218.2 – 218.4 FEUF och 295 FEUF - Institutionell jämvikt))

(2015/C 311/02)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Valero Jordana och F. Castillo de la Torre)

Part som har intervenerat till stöd för sökanden: Europaparlamentet (ombud: R. Passos och D. Warin)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: K. Michoel, M. Moore och J.-P. Hix)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek, J. Vláčil och E. Ruffer), Konungariket Danmark (ombud: C. Thorning, L. Volck Madsen och U. Melgaard), Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze och B. Beutler), Republiken Frankrike (ombud: D. Colas, G. de Bergues, F. Fize och N. Rouam), Konungariket Nederländerna (ombud: M. Bulterman och M. de Ree), Republiken Polen (ombud: B. Majczyna), Konungariket Sverige (ombud: A. Falk, C. Meyer-Seitz, U. Persson, E. Karlsson, L. Swedenborg och C. Hagerman), Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: E. Jenkinson och M. Holt, biträdda av J. Holmes och B. Kennelly, barristers)

Domslut

I avdelning A (Förfarandet för förhandlingarna) i bilagan till rådets beslut av den 13 maj 2013 om bemyndigande att inleda förhandlingar om sammankoppling av Europeiska unionens utsläppshandelssystem med ett utsläppshandelssystem i Australien, ska följande ogiltigförklaras:

—	den andra meningen i punkt 1 i nämnda avdelning A, i vilken det föreskrivs att ”Om det finns anledning härtill ska detaljerade förhandlingspositioner för unionen fastställas i den särskilda kommitté som anges i artikel 1.2 eller i rådet”, och

—	i punkt 3 i nämnda avdelning, orden ”fastställa förhandlingspositioner”.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Europeiska kommissionen och Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader, inbegripet kostnader för det förfarande där domstolen meddelande beslut kommissionen/rådet (C-425/13, EU:C:2014:91).

4)	Europaparlamentet samt Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Frankrike, Konungariket Nederländerna, Republiken Polen, Konungariket Sverige och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 274, 21.9.2013.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/3

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 juli 2015 (begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation – Frankrike) – Directeur général des finances publiques mot Mapfre asistencia compañia internacional de seguros y reaseguros SA och Mapfre warranty SpA mot Directeur général des finances publiques

(Mål C-584/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Beskattning - Omsättningsskatt - Tillämpningsområde - Undantag från skatteplikt - Begreppet försäkringstransaktioner - Begreppet tillhandahållande av tjänster - Schablonbelopp för en garanti mot fel på ett begagnat fordon))

(2015/C 311/03)

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour de cassation

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Directeur général des finances publiques, Mapfre warranty SpA

Motparter: Mapfre asistencia compañia internacional de seguros y reaseguros SA, Directeur général des finances publiques

Domslut

Artikel 13 B a i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter – Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess lydelse enligt rådets direktiv 91/680/EEG av den 16 december 1991, ska tolkas så, att det är fråga om en försäkringstransaktion som är undantagen från skatteplikt, i den mening som avses i den bestämmelsen, vid tillhandahållandet av en tjänst som består i att en ekonomisk aktör som är självständig i förhållande till en återförsäljare av begagnade bilar, mot betalning av ett schablonbelopp, lämnar en garanti mot mekaniska fel som kan uppkomma på vissa delar av det aktuella fordonet. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att bedöma huruvida det aktuella tillhandahållandet av tjänster, under omständigheterna i de nationella målen, utgör ett sådant tillhandahållande. Tillhandahållandet av en sådan tjänst och försäljningen av ett begagnat fordon ska, i princip, betraktas som fristående och självständiga tillhandahållanden som ska behandlas separat i mervärdesskattehänseende. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att, med beaktande av de särskilda omständigheterna i de nationella målen, avgöra huruvida försäljningen av ett begagnat fordon och den garanti, mot mekaniska fel som kan uppkomma på vissa delar av fordonet, som tillhandahålls av en ekonomisk aktör som är självständig i förhållande till återförsäljaren av fordonet har ett så nära samband att de ska anses utgöra en enda transaktion eller om de, tvärtom, utgör självständiga transaktioner.

(1) EUT C 31, 1.2.2014.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/4

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 16 juli 2015 – ClientEarth mot Europeiska kommissionen

(Mål C-612/13 P) (1)

((Överklagande - Tillgång till handlingar från Europeiska unionens institutioner - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Artikel 4.2 tredje strecksatsen - Miljöinformation - Århuskonventionen - Artikel 4.1 och 4.4 - Undantag från rätten till tillgång - Skydd för syftet med utredningar - Undersökningar som gjorts av ett företag, på Europeiska kommissionens begäran, rörande införlivande av direktiv på miljöområdet - Delvis avslag på ansökan om tillgång))

(2015/C 311/04)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: ClientEarth (ombud: advokaten P. Kirch)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: L. Pignataro-Nolin, P. Costa de Oliveira och M. Konstantinidis)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Europaparlamentet (ombud: J. Rodrigues och L. Visaggio, Europeiska unionens råd (ombud: M. Moore, M. Simm och A. Jensen)

Domslut

Den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal i målet ClientEarth/kommissionen (T-111/11, EU:T:2013:482) upphävs i den mån Europeiska unionens tribunal härigenom slog fast att Europeiska kommissionen, i sitt beslut av den 30 maj 2011, med stöd av en allmän presumtion kunde neka ClientEarth fullständig tillgång till de undersökningar om överensstämmelse mellan lagstiftningen i olika medlemsstater och Europeiska unionens miljölagstiftning som, vid tidpunkten då beslutet antogs, inte hade resulterat i att Europeiska kommissionen tillställt den berörda medlemsstaten en formell underrättelse enligt artikel 258 första stycket FEUF och således inte hade lagts till handlingarna i den administrativa fasen av ett fördragsbrottsförfarande.

2)	Överklagandet ogillas i övrigt.

3)	Kommissionens beslut av den 30 maj 2011 ogiltigförklaras i den del Europeiska kommissionen härigenom nekade ClientEarth fullständig tillgång till de undersökningar som avses i punkt 1 i detta domslut.

4)	ClientEarth och Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader i målet om överklagande och i målet i första instans.

5)	Europaparlamentet och Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader i målet om överklagande.

(1) EUT C 71, 8.3.2014.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/5

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 16 juli 2015 – ClientEarth, Pesticide Action Network Europe (PAN Europe) mot Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), Europeiska kommissionen

(Mål C-615/13 P) (1)

((Överklagande - Tillgång till handlingar från Europeiska unionens institutioner - Förordning (EG) nr 1049/2001 - Artikel 4.1 b - Förordning (EG) nr 45/2001 - Artikel 8 - Undantag från rätten till tillgång - Skydd för personuppgifter - Begreppet ”personuppgifter” - Villkor för överföring av personuppgifter - Namn på den person som har yttrat sig över ett utkast till vägledning från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) avseende den vetenskapliga dokumentation som ska bifogas ansökningar om godkännande för utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden - Tillgång nekad))

(2015/C 311/05)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: ClientEarth, Pesticide Action Network Europe (PAN Europe) (ombud: P. Kirch, avocat)

Övriga parter i målet: Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) (ombud: D. Detken, C. Pintado och R. Van der Hout, advocaat), Europeiska kommissionen (ombud: B. Martenczuk och L. Pignataro-Nolin)

Övrig part som intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska datatillsynsmannen (datatillsynsmannen) (ombud: A. Buchta och M. Pérez Asinari)

Domslut

1)	Den dom som meddelades av Europeiska unionens tribunal i mål ClientEarth och PAN Europe/Efsa (T-214/11, EU:T:2013:483) ogiltigförklaras.

2)	Det beslut som meddelades av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) den 12 december 2011 ogiltigförklaras.

3)	Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de kostnader som förorsakats ClientEarth och Pesticide action Network Europe (PAN Europe) för överklagandet och förfarandet i första instans.

4)	Europeiska kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader för överklagandeförfarandet och förfarandet i första instans.

5)	Europeiska datatillsynsmannen (datatillsynsmannen) ska bära sina egna rättegångskostnader i överklagandeförfarandet.

(1) EUT C 71, 8.3.2014.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/6

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 juli 2015 – Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-653/13) (1)

((Fördragsbrott - Miljö - Direktiv 2006/12/EG - Artiklarna 4 och 5 - Avfallshantering - Regionen Kampanien - Domstolens dom - Fastställande av fördragsbrott - Domen har endast delvis verkställts - Artikel 260.2 FEUF - Ekonomiska sanktioner - Vite - Schablonbelopp))

(2015/C 311/06)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: D. Recchia och E. Sanfrutos Cano)

Svarande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, biträdd av S. Fiorentino, avvocato dello Stato)

Domslut

1)	Republiken Italien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 260.1 FEUF genom att inte vidta samtliga åtgärder som är nödvändiga för att följa domstolens dom kommissionen/Italien (C-297/08, EU:C:2010:115).

Republiken Italien föreläggs att till Europeiska kommissionen, på kontot ”Europeiska unionens egna medel”, betala ett löpande vite på 1 20 000 euro per dag under vilken det inte har vidtagits nödvändiga åtgärder för att följa domstolens dom kommissionen/Italien (C-297/08, EU:C:2010:115), från den dag förevarande dom meddelas till den dag domstolens dom kommissionen/Italien (C-297/08, EU:C:2010:115) helt har följts.

3)	Republiken Italien ska till Europeiska kommissionen, på kontot ”Europeiska unionens egna medel”, betala ett schablonbelopp på 20 miljoner euro.

4)	Republiken Italien ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 93, 29.3.2014.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/6

Domstolens dom (första avdelningen) av den 16 juli 2015 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden – Nederländerna) – Diageo Brands BV mot Simiramida-04 EOOD

(Mål C-681/13) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Civilrättsligt samarbete - Förordning nr 44/2001 - Erkännande och verkställighet av domar - Skäl för avslag - Åsidosättande av grunderna för rättsordningen (ordre public) i den stat där domen görs gällande - Dom som har meddelats av en domstol i en annan medlemsstat och som strider mot unionens varumärkesrätt - Direktiv 2004/48/EG - Skydd för immateriella rättigheter - Kostnader för förfarandet))

(2015/C 311/07)

Rättegångsspråk: nederlänska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Diageo Brands BV

Motpart: Simiramida-04 EOOD

Domslut

Artikel 34 led 1 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område ska tolkas så, att den omständigheten att en dom som har meddelats i en medlemsstat strider mot unionsrätten motiverar inte att den domen inte erkänns i en annan medlemsstat av det skälet att den strider mot grunderna för rättsordningen i sistnämnda stat, då den felaktiga rättstillämpning som åberopats inte utgör ett uppenbart åsidosättande av en rättsregel som anses vara av grundläggande betydelse i unionens rättsordning och således i rättsordningen i den medlemsstar där domen görs gällande eller ett uppenbart åsidosättande av en rättighet som erkänts som grundläggande i nämnda rättsordningar. Så är inte fallet i fråga om en felaktig tillämpning av en bestämmelse såsom artikel 5.3 i rådets direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar, i dess lydelse enligt avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet av den 2 maj 1992.

När domstolen i den stat där domen görs gällande kontrollerar huruvida det föreligger ett uppenbart åsidosättande av grunderna för rättsordningen i den staten, ska den beakta att enskilda måste använda samtliga tillgängliga rättsmedel i ursprungsmedlemsstaten för att på förhand förhindra ett sådant åsidosättande, såvida inte särskilda omständigheter gör det alltför svårt eller omöjligt att använda rättsmedlen i den medlemsstaten.

Artikel 14 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter ska tolkas så, att den är tillämplig på de kostnader för förfarandet som parterna har haft i samband med en skadeståndstalan som har väckts i en medlemsstat för att erhålla ersättning till följd av ett beslag som verkställts i en annan medlemsstat – vars syfte var att förhindra ett intrång i en immateriell rättighet – när det inom ramen för denna skadeståndstalan uppkommer en fråga om erkännande av en dom som har meddelats i denna andra medlemsstat och i vilken det fastslås att beslaget var omotiverat.

(1) EUT C 71, 8.3.2014.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/7

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 16 juli 2015 – Europeiska kommissionen mot Rusal Armenal ZAO och Europeiska unionens råd

(Mål C-21/14 P) (1)

((Överklagande - Dumpning - Import av viss aluminiumfolie med ursprung i Armenien, Brasilien och Kina - Republiken Armeniens anslutning till Världshandelsorganisationen (WTO) - Artikel 2.7 i förordning (EG) nr 384/96 - Förenlighet med avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (GATT))

(2015/C 311/08)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: J.-F. Brakeland, M. França och T. Maxian Rusche)

Övriga parter i målet: Rusal Armenal ZAO (ombud: B. Evtimov, avocat), Europeiska unionens råd (ombud: S. Boelaert och J.-P. Hix, biträdda av B. O'Connor, Solicitor, S. Gubel, avocat)

Part som intervenerat till stöd för klaganden: Europaparlamentet (ombud: D. Warin et A. Auersperger Matić)

Domslut

1)	Europeiska unionens tribunals dom Rusal Armenal/rådet (T-512/09, EU:T:2013:571) upphävs.

2)	Målet återförvisas till Europeiska unionens tribunal för prövning av de grunder som inte prövats av tribunalen.

3)	Beslut om rättegångskostnaderna anstår.

(1) EUT C 61, 1.3.2014.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/8

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 16 juli 2015 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Sofia-grad – Bulgarien) – ”CHEZ Razpredelenie Bulgaria” AD mot Komisia za zashtita ot diskriminatsia

(Mål C-83/14) (1)

((Direktiv 2000/43/EG - Principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung - Stadsdel som till övervägande del bebos av personer med romskt ursprung - Montering av elmätare på pelare för luftkraftledningsnätet på mellan sex till sju meters höjd - Begreppen direkt diskriminering och indirekt diskriminering - Bevisbörda - Eventuell motivering - Åtgärder för att förhindra manipulering av elmätare och olagligt uttag av el - Proportionalitet - Åtgärdens universella karaktär - Åtgärdens kränkande och stigmatiserande verkan - Direktiven 2006/32/EG och 2009/72/EG - Omöjligt för konsumenten att avläsa sin elförbrukning))

(2015/C 311/09)

Rättegångsspråk: bulgariska

Hänskjutande domstol

Administrativen sad Sofia-grad

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande:”CHEZ Razpredelenie Bulgaria” AD

Motpart: Komisia za zashtita ot diskriminatsia

ytterligare deltagare i rättegången: Anelia Nikolova och Darzhavna Komisia za energiyno i vodno regulirane

Domslut

Begreppet ”diskriminering på grund av etniskt ursprung” i den mening som avses i rådets direktiv 2000/43/EG av den 29 juni 2000 om genomförandet av principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung, och särskilt artiklarna 1 och 2.1 i detta, ska tolkas på så sätt att det är tillämpligt under sådana omständigheter som är aktuella i det nationella målet, nämligen att samtliga elmätare i en stadsdel som till övervägande del bebos av personer med romskt ursprung har monterats på pelare för luftkraftledningsnätet på mellan sex till sju meters höjd, medan samma mätare monterats på en höjd under två meter i andra stadsdelar, oberoende av huruvida denna kollektiva åtgärd drabbar personer med visst etniskt ursprung eller personer som, utan att ha detta ursprung, tillsammans med de förstnämnda personerna behandlas mindre förmånligt eller särskilt missgynnas till följd av åtgärden.

Direktiv 2000/43, särskilt artikel 2.1 och 2.2 a och b, ska tolkas så, att det utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken det för att det ska kunna slås fast att det föreligger direkt eller indirekt diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung på de områden som omfattas av artikel 3.1 i direktivet krävs att den mindre förmånliga behandlingen eller det särskilda missgynnandet, i den mening som avses i nämnda artikel 2.2 a och b, inkräktar på rättigheter eller berättigade intressen.

Artikel 2.2 a i direktiv 2000/43 ska tolkas så, att en åtgärd som den som beskrivits ovan i punkt 1 i domslutet utgör direkt diskriminering i den mening som avses i den bestämmelsen om det visar sig att åtgärden har införts och/eller upprätthållits av skäl som hänger samman med det etniska ursprung som är gemensamt för de flesta av invånarna i den aktuella stadsdelen, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva med beaktande av samtliga relevanta omständigheter i målet och bestämmelserna om omvänd bevisbörda i artikel 8.1 i direktivet.

Artikel 2.2 b i direktiv 2000/43 ska tolkas på följande sätt:

—	Den utgör hinder för en nationell bestämmelse som föreskriver att det krävs att en person särskilt missgynnas på grund av ras eller etniskt ursprung för att indirekt diskriminering på grund av ras eller etniskt ursprung ska anses föreligga.

—

Med begreppet ”skenbart neutrala” bestämmelser, kriterier eller förfaringssätt i den bestämmelsen avses bestämmelser, kriterier eller förfaringssätt som är utformade eller som tillämpas på ett skenbart neutralt sätt, det vill säga med beaktande av andra faktorer än den egenskap som är skyddad och som inte kan likställas med den.

—

Begreppet ”särskilt missgynnar” i den bestämmelsen avser inte allvarliga, uppenbara och särskilt betydande fall av ojämlikhet, utan den omständigheten att det särskilt är de personer som har en viss ras eller ett visst etniskt ursprung som missgynnas av bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet i fråga.

—

Om det antas att en åtgärd som den som beskrivits ovan i punkt 1 i domslutet inte utgör direkt diskriminering i den mening som avses i artikel 2.2 a i det direktivet, kan en sådan åtgärd i princip utgöra ett skenbart neutralt förfaringssätt i den mening som avses i artikel 2.2 b i direktivet, som särskilt missgynnar personer av ett visst etniskt ursprung jämfört med andra personer.

—

En sådan åtgärd kan endast anses vara objektivt motiverad av behovet att säkerställa ett säkert elnät och att i vederbörlig ordning registrera elförbrukningen under förutsättning att åtgärden inte går utöver vad som är lämpligt och nödvändigt för att uppnå dessa berättigade mål och att uppkomna olägenheter inte är orimliga i förhållande till de eftersträvade målen. Så är inte fallet om den hänskjutande domstolen slår fast antingen att det finns andra lämpliga och mindre inskränkande åtgärder för att uppnå målen eller – vid avsaknad av sådana andra åtgärder – att åtgärden på ett orimligt sätt äventyrar det berättigade intresset hos elkonsumenterna i den aktuella stadsdelen, som till övervägande del bebos av romer, att tillhandahållas el under villkor som inte är kränkande eller stigmatiserande och som gör det möjligt för konsumenterna att avläsa sin elförbrukning regelbundet.

(1) EUT C 142, 12.5.2014.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/10

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 juli 2015 – Europeiska kommissionen mot Republiken Slovenien

(Mål C-140/14) (1)

((Fördragsbrott - Direktiven 2008/98/EG och 1999/31/EG - Förebyggande och bortskaffande av schaktmassor och annat avfall - Deponering - Underlåtenhet att vidta åtgärder för att bortskaffa och lagra detta avfall - Användning av rättsmedel))

(2015/C 311/10)

Rättegångsspråk: slovenska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: E. Sanfrutos Cano et M. Žebre)

Svarande: Republiken Slovenien (ombud: J. Morela)

Domslut

Republiken Slovenien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt följande bestämmelser:

—

artiklarna 13 och 36.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och om upphävande av vissa direktiv, artiklarna 5.3 e och 6 i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall, jämförda med rådets beslut 2003/33/EG av den 19 december 2002 om kriterier och förfaranden för mottagning av avfall vid avfallsdeponier i enlighet med artikel 16 i, och bilaga II till, direktiv 1999/31/EG, samt artiklarna 7–9, 11 och 12 och bilagarna I–III i direktiv 1999/31, genom att meddela tillstånd för deponering av schaktmassor på tomt nr 115/1 i kommunen Teharje (Bukovžlak) utan att säkerställa att annat avfall inte tidigare eller samtidigt tillåtits på denna plats och denna plats utgör sålunda en olaglig deponi som inte uppfyller villkoren och kraven i ovannämnda bestämmelser, eftersom inga åtgärder vidtagits för att från platsen bortskaffa avtal som inte omfattas av det meddelade tillståndet,

—

ovannämnda bestämmelser i direktiven 1999/31 och 2008/98 samt artiklarna 12, 15 och 17 i sistnämnda direktiv genom att inte sedan april 2009 ha vidtagit tillräckliga åtgärder för att förhindra och sedan bortskaffa schaktmassor enligt klassificeringsnummer 17 05 06 (annat muddringsslam än muddringsslam enligt nummer 17 05 05) och 17 05 05 (muddringsslam innehållande farliga ämnen) på platsen för en kommunal infrastruktur avsedd för industriområdet Gaberje-syd och denna plats utgör sålunda en olaglig deponi som inte iakttar i de denna strecksats nämnda bestämmelserna.

2)	Republiken Slovenien ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 184, 16.6.2014.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/11

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 juli 2015 – Europeiska kommissionen mot Republiken Bulgarien

(Mål C-145/14) (1)

((Fördragsbrott - Miljö - Direktiv 1999/31/EG - Artikel 14 - Deponering av avfall - Icke-farligt avfall - Befintliga avfallsdeponier som inte uppfyller kraven))

(2015/C 311/11)

Rättegångsspråk: bulgariska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: S. Petrova och E. Sanfrutos Cano)

Svarande: Republiken Bulgarien (ombud: E. Petranova och D. Drambozova)

Domslut

Republiken Bulgarien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14 a–c i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall genom att inte vidta de åtgärdet som krävs för att säkerställa att befintliga deponier för icke-farligt avfall i landet får fortsätta att vara i drift efter den 16 juli 2009 endast om de inte följer kraven i det direktivet.

2)	Talan ogillas i övrigt.

3)	Europeiska kommissionen och Republiken Bulgarien ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 159, 26.5.2014.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/11

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 juli 2015 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – Sommer Antriebs- und Funktechnik GmbH mot Rademacher Geräte-Elektronik GmbH & Co. KG

(Mål C-369/14) (1)

((Begäran om förhandsavgörande - Avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning - Direktiv 2002/96/EG - Artiklarna 2.1 och 3 a samt bilagorna I A och I B - Direktiv 2012/19/EU - Artiklarna 2.1 a, 2.3 b och 3.1 a och b samt bilagorna I och II - Begreppen ”elektrisk och elektronisk utrustning” och ”elektriska och elektroniska verktyg” - Garageportsöppnare))

(2015/C 311/12)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landgericht Köln

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Sommer Antriebs- und Funktechnik GmbH

Motpart: Rademacher Geräte-Elektronik GmbH & Co. KG

Domslut

Artikel 2.1 och 3 a samt punkt 6 i bilaga I A och punkt 6 i bilaga I B i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/96/EG av den 27 januari 2003 om avfall som utgörs av eller innehåller elektriska eller elektroniska produkter (WEEE), och artiklarna 2.1 a, 2.3 b och 3.1 a och b samt punkt 6 i bilaga I och punkt 6 i bilaga II i Europaparlamentets och rådets direktiv 2012/19/EU av den 4 juli 2012 om avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning (WEEE), ska tolkas så, att garageportsöppnare, såsom de som är aktuella i det nationella målet, som är beroende av elektrisk ström med en spänning på cirka 220 till 240 volt för att fungera korrekt, som är utformade för att installeras som en del av byggnadsinstallationen tillsammans med garageporten och som när som helst kan monteras ner, nyinstalleras och/eller fogas till nämnda installation, omfattas av tillämpningsområdena för direktiven 2002/96/EG respektive 2012/19/EU under den övergångsperiod som fastställs i artikel 2.1 a i sistnämnda direktiv.

(1) EUT C 439, 8.12.2014.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/12

Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 16 juli 2015 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Danmark

(Mål C-468/14) (1)

((Fördragsbrott - Direktiv 2001/37/EG - Tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror - Artiklarna 2.4 och 8 - Förbud mot utsläppande på marknaden av tobak för användning i munnen - Lössnus))

(2015/C 311/13)

Rättegångsspråk: danska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Cattabriga och M. Clausen)

Svarande: Konungariket Danmark (ombud: C. Thorning och M. Wolff)

Domslut

Konungariket Danmark har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2.4 och 8 i direktiv 2001/37/EG av den 5 juni om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror genom att upprätthålla nationella bestämmelser som tillåter försäljningen av lössnus.

2)	Konungariket Danmark ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 439, 8.12.2014.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/12

Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 16 juli 2015 – Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike

(Mål C-485/14) (1)

((Fördragsbrott - Fri rörelse för kapital - Artiklarna 63 FEUF och 40 i EES-avtalet - Överlåtelser utan vederlag - Skattebefrielse - Legat och gåvor - Särbehandling - Organisationer etablerade i en annan medlemsstat - Bilateralt skatteavtal saknas))

(2015/C 311/14)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J.-F. Brakeland och W. Roels)

Svarande: Republiken Frankrike (ombud: D. Colas och J. – S. Pilczer)

Domslut

Republiken Frankrike har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 63 FEUF och artikel 40 i EES-avtalet genom att från skattskyldigheten undanta överlåtelser utan vederlag vid gåvor och legat till offentliga organisationer eller allmännyttan enbart när dessa organisationer är etablerade i Frankrike eller i en medlemsstat eller i en signatärstat till avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, av den 2 maj 1992, och som har ingått ett bilateralt avtal med Frankrike.

2)	Republiken Frankrike ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 7, 12.1.2015.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/14

Överklagande ingett den 20 mars 2015 av Mohammad Makhlouf av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 21 januari 2015 i mål T-509/11, Makhlouf mot rådet

(Mål C-136/15 P)

(2015/C 311/19)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Mohammad Makhlouf (ombud: advokaten G. Karouni)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	slå fast att de beslut och förordningar som avses med detta överklagande är ogiltiga i den del de avser klaganden, och

—	förplikta rådet att ersätta klagandens rättegångskostnader i samband med överklagandet och med förfarandet vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar till stöd för överklagandet en enda grund avseende att tribunalen tillämpade bestämmelserna om rådets skyldighet felaktigt.

Klaganden gör närmare bestämt gällande att tribunalen grundade sig på en inkomplett och odetaljerad motivering från rådets sida som inte gav klaganden möjlighet att förstå de specifika och konkreta skälen för att lägga till honom på förteckningen. Klaganden kunde på grund av detta inte säkerställa ett adekvat försvar eftersom han inte visste vad han anklagades för med avseende på våld mot demonstranter, tillhandahållande av stöd till regimen eller vad gäller att ha dragit fördel av regimen.

Det är dessutom uppenbart att tribunalen förvrängde rådets motiveringsskyldighet när den försökte avhjälpa dess underlåtenhet genom att, felaktigt och för första gången i sin dom, hävda att klaganden ”drar fördel av regimens politik”.

Avsaknaden av en klar och tydlig uppgift i rådets motivering om det påstådda handlandet ledde på detta sätt till allvarlig skada för klagandens möjligheter att utöva sin rätt till försvar.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/15

Överklagande ingett den 19 maj 2015 av Robert Aubineau m.fl. av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 18 mars 2015 i mål T-195/11, T-458/11, T-448/12 och T-41/13, Cahier m.fl. mot rådet och kommissionen

(Mål C-227/15 P)

(2015/C 311/20)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Robert Aubineau m.fl. (ombud: advokaten Ch.-E. Gudin)

Övriga parter i målet: Rådet, kommissionen och Republiken Frankrike

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—

upphäva tribunalens dom i den mån tribunalen nekar att nekar att erkänna förbudet mot producenter av hembränt att själva destillera det vin som producerats utöver de kvantiteter som normalt används till vinframställning, eftersom de kan ansöka om tillstånd härför, och därigenom klassas som destillatörer,

—	upphäva tribunalens dom i den mån tribunalen nekar att erkänna den diskriminerande karaktären hos förordning (EG) nr 1623/2000 (1) då den inte tillerkänner brännvinstillverkare samma rättigheter,

—

upphäva tribunalens dom i den mån tribunalen nekar att erkänna unionsinstitutionernas felaktiga agerande och ansvar för att ha antagit en rättsakt som strider mot likabehandlingsprincipen, vilken framstår som en allmän unionsrättslig princip enligt domstolens praxis och enligt artikel 40 FEUF, då rättsakten ingår i den gemensamma organisationen av en marknad, vilket är fallet i förevarande mål, och

—

upphäva tribunalens dom i den mån den nekat att erkänna den skada klagandena har lidit på grund av att förordningen getts två olika tolkningar, och att förordningen har föranlett samtliga nationella domstolar att straffa klagandena strängt. Dessa två tolkningar är en direkt konsekvens av en rättsakt för vilken dess upphovsman bär ansvaret, i förevarande fall kommissionen.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klagandena fyra grunder.

Inom ramen för den första grunden ombeds domstolen upphäva tribunalens dom, då den vägrar erkänna den diskriminerande karaktären hos förordning nr 1623/2000, då den inte tillerkänner brännvinstillverkare samma rättigheter.

Genom den andra grunden hävdar klagandena att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte erkänna unionsinstitutionernas felaktiga agerande och ansvar för att ha antagit och tolkat en rättsakt i strid med likabehandlingsprincipen vilken framstår som en allmän unionsrättslig princip enligt domstolens praxis och enligt artikel 40 FEUF, då rättsakten ingår i den gemensamma organisationen av en marknad, vilket är fallet i förevarande mål.

Genom den tredje grunden invänder klagandena mot att tribunalen inte har erkänt den skada de lidit. De två möjliga tolkningarna av förordning nr 1623/200 har föranlett nationella domstolar att strängt lagföra klagandena och denna rättsstridighet är själva orsaken till den uppkomna skadan.

Genom den sista grunden har klagandena hävdat att tribunalen har missuppfattat innebörden och räckvidden av artikel 65 i förordningen, vilken föreskriver särskilda formaliteter för tillverkare som äger sina egna destillerier och som har för avsikt att bedriva obligatorisk destillering av egna kvantiteter som överstiger de kvantiteter som normalt används till vinframställning.

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 1623/2000 av den 25 juli 2000 om tillämpningsföreskrifter för förordning (EG) nr 1493/1999 om den gemensamma organisationen av marknaden för vin, vad beträffar marknadsföreskrifterna (EUT L 194, s. 45).

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/16

Överklagande ingett den 26 maj 2015 av Emsibeth SpA av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 26 mars 2015 i mål T-596/13, Emsibeth mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-251/15 P)

(2015/C 311/21)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Emsibeth SpA (ombud: advokaten A. Arpaia)

Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen (tribunalens dom av den 26 mars 2015 i mål T-596/13),

—	pröva målet i sak, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit i första instans.

Grunder och huvudargument

Sökanden har gjort gällande åsidosättande och felaktig tillämpning av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 (1). I synnerhet är domen felaktig med avseende på de kriterier mot bakgrund av vilka tribunalen har prövat i) omsättningskretsen, frågan om huruvida ii) varorna och iii) varumärkena är identiska eller liknar varandra, samt huruvida det föreligger iv) en risk för förväxling mellan de båda varumärkena.

Den överklagade domen är motsägelsefull i så måtto att tribunalen först utgått från att genomsnittskonsumenten – definierad som omsättningskretsen – är normalt informerad samt skäligen uppmärksam och medveten, med sedan slagit fast att densamme, när det gäller att avgöra huruvida vederbörande faktiskt är kapabel att särskilja två uppenbart olika varumärken, är helt ytlig och inkapabel att göra självständiga bedömningar i relativt enkla situationer.

ii)

Den överklagade domen strider mot unionens rättspraxis enligt vilken det vid bedömningen av varuslagslikheten ska tas hänsyn till samtliga relevanta faktorer som är kännetecknande för förhållandet mellan varorna, särskilt varornas art, avsedda ändamål och användningsområde samt huruvida de konkurrerar med varandra eller utgör komplementära varor, liksom de aktuella varornas distributionskanaler. Tribunalen har i verkligheten inte beaktat något av de ovannämnda faktorerna i sin bedömning, utan enbart angett att hårfärgningsmedel och hårblekningsmedel ”ingår” bland kosmetiska produkter och följaktligen ska anses vara identiska varor.

iii)

Den överklagade domen är vidare felaktig i den del där tribunalen jämfört ett ordmärke med ett sammansatt varumärke och inte lagt tillräckligt stor vikt vid det andra varumärkets figurelement som inte finns i det första varumärket och genom vilket de böra varumärkena kan särskiljas, utan enbart jämfört de båda varumärkenas ordelement.

Den överklagade domen är dessutom felaktig i den del där tribunalen inte låtit det tidigare varumärkets första ord (Mc) ingå i jämförelsen och inte funnit att detta prefix, om placerat framför ett namn och på grund av sin stora spridning, allmänt anses som ett skotskt efternamn och således uttalas på engelska av hela omsättningskretsen och inte enbart av den engelskspråkiga delen härav.

iv)	Den överklagade domen är alltså felaktig i den mån som tribunalen, trots flertalet olikheter mellan de jämförda varumärkena, slagit fast att det föreligger en risk för förväxling.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/17

Överklagande ingett den 8 juni 2015 av Sea Handling SpA, in liquidazione, tidigare Sea Handling SpA av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 25 mars 2015 i mål T-456/13, Sea Handling mot kommissionen

(Mål C-271/15 P)

(2015/C 311/22)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Sea Handling SpA, in liquidazione, tidigare Sea Handling SpA (ombud: B. Nascimbene och M. Merola, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva Europeiska unionens tribunals dom av den 25 mars 2015 i mål T-456/13,

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut, Ref. Ares(2013)2028929, av den 12 juni 2013 genom vilket kommissionen avslog SEA Handlings begäran om tillgång till vissa handlingar rörande förfarandet avseende statligt stöd SA. 21420 – Italien/SEA Handling, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som är hänförliga till förfarandet vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Första grunden: Felaktig rättstillämpning, motsägelse och otillräcklig motivering i den överklagade domen vid bedömningen av undantaget avseende skyddet för syftet med utredningar i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning (EG) nr 1049/2001 (1).

Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fastställde att kommissionen gjorde rätt när den använde sig av den allmänna presumtionen för sekretess när den prövade en begäran om tillgång till specifika handlingar. Den tolkning som tribunalen gjorde, vad gäller undantaget avseende skyddet för syftet med utredningar i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001, inför en begränsning av rätten till tillgång till handlingar som är i) oproportionerlig i förhållande till de mål som eftersträvas med artikel 4 i förordning nr 1049/2001 och (ii) inte lämpligt motiverad.

För det första gör klaganden gällande att tribunalen inte får ge kommissionen rätt att använda sig av den allmänna presumtionen gentemot en begäran om tillgång till handlingar, i ett förfarande avseende statligt stöd, vilken tydligt och detaljerat anger de handlingar som det begärs tillgång till. Detta gäller i ännu större utsträckning när – i en situation som den här aktuella, vilken kännetecknas av att kommissionen gjort sig skyldig till förfarandefel – ett sådant synsätt skulle leda till att presumtionen för sekretess blev en presumtion som inte kan motbevisas av den person som begär tillgång till handlingar, vilket skulle strida mot artikel 4 i förordning nr 1049/2001.

För det andra gör klaganden gällande att den överklagande domen inte är tillfredställande motiverad, eftersom tribunalen inte angett varför det är möjligt att tillämpa den rättsprincip som anges i domstolens dom av den 29 juni 2010, kommissionen mot Technische Glaswerke Illmenau, mål C-319/07 P, EU:C:2010:376, i situationer där det inte begärts tillgång till hela akten, utan till enskilda handlingar som angetts med precision.

Andra grunden: Felaktig rättstillämpning i den överklagade domen genom att det inte ges någon möjlighet att delvis få tillgång till handlingarna.

Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning när den fastställde att en tillämpning av den allmänna presumtionen motiverade ett nekande av tillgång till handlingarna, vilket gav kommissionen rätt att inte ge partiell tillgång till handlingarna. De villkor som domstolen tidigare uppställt för att neka partiell tillgång till handlingar som omfattas av den allmänna presumtionen om sekretess var inte uppfyllda i detta fall och kommissionen hade därför inte rätt att neka partiell tillgång till handlingarna av det enda skälet att handlingarna utgjorde en del av en administrativ akt i ett förfarande avseende statligt stöd.

Tredje grunden: Felaktig rättstillämpning i den överklagade domen genom att tribunalen inte iakttog sin skyldighet att undersöka de handlingar som det nekats tillgång till.

Tribunalen har gjort en felaktig rättstillämpning genom att inte iaktta sin skyldighet att undersöka de handlingar som det nekats tillgång till. Tribunalen ansåg sig felaktigt kunna pröva kommissionens agerande utan att undersöka handlingarna i fråga.

Fjärde grunden: Motsägelse och felaktig rättstillämpning genom att tribunalen inte fäste tillräcklig vikt vid de förfarandefel som begåtts vid antagandet av det omtvistade beslutet.

Den överklagade domen innehåller en felaktig rättstillämpning i den del det förnekas att de förfarandefel som kommissionen gjort sig skyldig till har påverkat klagandens möjligheter att framföra sina synpunkter rörande frågan huruvida den allmänna presumtionen om sekretess är tillämplig i förevarande fall. Tribunalen beaktade inte att den felaktiga rättstillämpningen i fråga påverkade klagandens processuella rättigheter genom att förvandla den allmänna presumtionen avseende skydd för utredningar, vilken är en presumtion som kan motbevisas, till en presumtion som inte kan motbevisas.

Femte grunden: Felaktig rättstillämpning genom att tribunalen har förnekat förekomsten av ett övervägande allmänintresse.

Tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning genom att slå fast att det inte förelåg något övervägande allmänintresse som kunde åberopas gentemot de undantag som föreskrivs i artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001. Tribunalen underlät härvid felaktigt att beakta de argument som framförts av klaganden i detta hänseende.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/19

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Apelacyjny w Warszawie (Polen) den 17 juni 2015 – Edyta Mikołajczyk mot Marie Louise Czarnecka och Stefan Czarnecki

(Mål C-294/15)

(2015/C 311/23)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Apelacyjny w Warszawie

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Edyta Mikołajczyk

Motpart: Marie Louise Czarnecka och Stefan Czarnecki

Tolkningsfrågor

Omfattas förfaranden för att annullera ett äktenskap som inletts när en av makarna är död av tillämpningsområdet för rådets förordning (EG) nr 2201/2003 av den 27 november 2003 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar i äktenskapsmål och mål om föräldraansvar samt om upphävande av förordning (EG) nr 1347/2000 (1)?

2)	För det fall fråga 1 ska besvaras jakande: Omfattar ovannämnda förordnings tillämpningsområde även förfaranden om annullering av ett äktenskap som inleds av en annan person än någon av makarna?

3)	För det fall fråga 2 ska besvaras jakande: Kan en domstol i ett förfarande angående annullering av ett äktenskap, vilket inletts av en annan person än någon av makarna, vara behörig med stöd av någon av behörighetsgrunderna i artikel 3.1 a femte och sjätte strecksatserna?

(1) EUT L 338, s. 1.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos Aukščiausiasis Teismas (Litauen) den 18 juni 2015 – ”Borta” UAB mot VĮ Klaipėdos valstybinio jūrų uosto direkcija

(Mål C-298/15)

(2015/C 311/24)

Rättegångsspråk: litauiska

Hänskjutande domstol

Lietuvos Aukščiausiasis Teismas

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande:”Borta” UAB

Motpart: VĮ Klaipėdos valstybinio jūrų uosto direkcija

Tolkningsfrågor

Ska artiklarna 37, 38, 53 och 54 i direktiv 2004/17 (1), tillsammans eller var för sig (men utan inskränkning till att endast omfatta dessa bestämmelser), förstås och tolkas så, att

(a)	de utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken, i de fall underleverantörer fått erbjudande om att fullgöra ett byggentreprenadskontrakt, det huvudsakliga arbetet, såsom detta har fastställts av den upphandlande myndigheten, ska utföras av leverantören?

(b)

de utgör hinder för ett system, som fastställts i upphandlingsdokumenten, för att kumulera leverantörernas yrkesmässiga kapacitet, såsom det som den upphandlande myndigheten har specificerat i den omtvistade kravspecifikationen, vilket kräver att den del som avser den yrkesmässiga kapaciteten hos den berörda ekonomiska aktören (en part som deltar i en gemensam verksamhet) motsvarar den del av det specifika arbete som den faktiskt kommer att utföra i enlighet med det offentliga upphandlingskontraktet?

Ska artiklarna 10, 46 och 47 i direktiv 2004/17, tillsammans eller var för sig (men utan inskränkning till att endast omfatta dessa bestämmelser), förstås och tolkas så, att

(a)

principen om likabehandling av leverantörer och principen om insyn inte åsidosätts i de fall då den upphandlande myndigheten

—	i förväg, i upphandlingsdokumenten, ger en allmän möjlighet att kumulera leverantörernas yrkesmässiga kapacitet, men inte anger hur detta val ska gå till,

—	därefter, under den offentliga upphandlingen, närmare definierar kraven som styr värderingen av leverantörernas kvalifikationer genom att fastställa vissa begränsningar för att kumulera leverantörernas yrkesmässiga kapacitet,

—	på grund av den mer detaljerade definitionen av kvalifikationskravens innehåll, förlänger tidsfristen för inlämnande av anbud och offentliggör förlängningen i den officiella tidningen?

(b)	en begränsning av möjligheten att kumulera leverantörers kapacitet inte klart behöver anges i förväg om den särskilda karaktären hos den upphandlande myndighetens verksamheter och särdragen hos det offentliga upphandlingskontraktet rättfärdigar en sådan begränsning och gör den förutsebar?

(1) Europaparlamentets och Rådets direktiv 2004/17/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid upphandling på områdena vatten, energi, transporter och posttjänster (försörjningsdirektivet) (EUT 2004 L 134, s. 1).

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/21

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Łodzi (Polen) den 22 juni 2015 – G. M. och M. S.

(Mål C-303/15)

(2015/C 311/25)

Rättegångsspråk: polska

Hänskjutande domstol

Sąd Okręgowy w Łodzi

Parter i målet vid den nationella domstolen

G.M. och M.S.

Tolkningsfråga

”Ska artikel 8.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (1) tolkas så, att om bestämmelser inte har anmälts som tekniska föreskrifter, finns det flera möjligheter: När det är fråga om bestämmelser som rör friheter som inte är föremål för begränsningar enligt artikel 36 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt så måste underlåtenheten att anmäla ha lett till att dessa bestämmelser inte kan tillämpas, medan den nationella domstolen, som samtidigt fungerar som unionsdomstol, när det är fråga om bestämmelser som rör friheter som är föremål för begränsningar enligt artikel 36 i fördraget, är behörig att bedöma huruvida dessa bestämmelser, trots underlåtenheten att anmäla, är förenliga med kraven i artikel 36 i fördraget och kan tillämpas?”

(1) EGT. L 204, s. 37.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/21

Talan väckt den 23 juni 2015 – Europeiska kommissionen mot Rumänien

(Mål C-306/15)

(2015/C 311/26)

Rättegångsspråk: rumänska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: E. Sanfrutos Cano och L. Nicolae)

Svarande: Rumänien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Rumänien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 2.1 i kommissionens direktiv 2013/2/EU av den 7 februari 2013 om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall (1) genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte underrätta kommissionen om sådana åtgärder bestämmelser, och

—	förplikta Rumänien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Fristen för att införliva direktivet med nationell rätt löpte ut den 30 september 2013.

(1) EUT L 37, s. 10.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/22

Begäran om förhandsavgörande framställd av the Supreme Court of the United Kingdom (Förenade kungadönet Storbritannien) den 26 juni 2015 – The Queen on the application of Hemming (trading as ”Simply Pleasure Ltd.”) m.fl. mot Westminster City Council

(Mål C-316/15)

(2015/C 311/27)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Supreme Court of the United Kingdom

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Hemming, trading as ”Simply Pleasure Ltd.”, James Alan Poulton, Harmony Ltd, Gatisle Ltd, trading as ”Janus”, Winart Publications Ltd, Darker Enterprises Ltd, Swish Publications Ltd

Svarande: Westminster City Council

Tolkningsfrågor

”I ett fall där den som ansöker om tillstånd eller förnyelse av tillstånd att bedriva sexverksamhet måste betala en avgift som består av två delar, en del som avser handläggningen av ansökan och som inte återbetalas och en del som avser driften av tillståndsverksamheten som återbetalas om ansökan avslås:

innebär skyldigheten att betala en avgift som avser den andra återbetalningsbara delen enligt gemenskapsrätten utan ytterligare förutsättningar att svarandena ådragit sig en kostnad för sina ansökningar i strid med artikel 13.2 i direktiv 2006/123/EG (1) om tjänster på den inre marknaden till den del den överstiger kostnaden för Westminster City Council att handlägga ansökningen?

förutsätter slutsatsen att en sådan skyldighet ska anses innefatta en kostnad – eller, om det ska anses att den avser en avgift utöver kostnaden för Westminster City Council för handläggning av ansökningen – att ytterligare omständigheter inverkar (och i så fall vilka), exempelvis:

a)	utredning som visar att betalning av den andra återbetalningsbara delen medförde eller sannolikt skulle medföra en kostnad eller förlust för en sökande,

b)	storleken på den andra återbetalningsbara delen och den tid under vilken den hålls inne innan den återbetalas, eller

c)	en minskning av kostnaderna för Westminster City Council för handläggning av ansökningar (och detta av icke-återbetalningsbara kostnader) som följer av kravet på omgående betalning av samtliga sökande av en avgift avseende båda delarna?

(1) EUT L 376, s. 36.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/23

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 26 juni 2015 – X, Staatssecretaris van Financiën

(Mål C-317/15)

(2015/C 311/28)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: X, Staatssecretaris van Financiën

Tolkningsfrågor

Omfattar det godtagande av tillämpning av restriktioner gentemot tredjeland som anges i artikel 64.1 FEUF även tillämpning av restriktioner som är i kraft enligt en nationell regel såsom förevarande förlängda frist för eftertaxering, vilken även kan tillämpas i situationer som inte rör [Orig. s. 18] direktinvesteringar, tillhandahållande av finansiella tjänster eller emission och introduktion av värdepapper på kapitalmarknader?

Avser det godtagande av tillämpning av restriktioner avseende kapitalrörelser som gäller tillhandahållande av finansiella tjänster som anges i artikel 64.1 FEUF även restriktioner som, i likhet med förevarande förlängda frist för eftertaxering, inte riktar sig till tjänsteleverantören och inte heller fastställer vare sig villkoren eller metoderna för tillhandahållandet av tjänsterna?

Ska med ”kapitalrörelser som gäller tillhandahållande av finansiella tjänster” i den mening som avses i artikel 64.1 FEUF även förstås ett fall som det förevarande, där en person med hemvist i en medlemsstat har öppnat ett (värdepappers)konto hos en bank utanför unionen, och har det därvid betydelse huruvida, och i så fall i vilken utsträckning, banken inom denna ram utför arbetsuppgifter till förmån för kontohavaren?

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/24

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Piemonte (Italien) den 26 juni 2015 – Tecnoedi Costruzioni Srl mot Comune di Fossano

(Mål C-318/15)

(2015/C 311/29)

Rättegångssprå: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per il Piemonte

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Tecnoedi Costruzioni Srl

Motpart: Comune di Fossano

Tolkningsfråga

Ska artiklarna 49 och 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och principerna om etableringsfrihet, frihet att tillhandahålla tjänster, likabehandling, icke-diskriminering samt proportionalitetsprincipen tolkas så, att de utgör hinder för nationella bestämmelser – såsom de nu i Italien gällande och som stadgas i artiklarna 122.9 och 253.20-bis i lagstiftningsdekret nr 163/2006 – om automatiskt uteslutande av onormalt låga anbud från upphandlingsförfaranden avseende tilldelning av byggentreprenadkontrakt vars värde understiger tröskelvärdet och som är av gränsöverskridande intresse?

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/24

Överklagande ingett den 30 juni 2015 av Polynt SpA av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 30 april 2015 i mål T-134/13, Polynt SpA and Sitre Srl v Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA)

(Mål C-323/15 P)

(2015/C 311/30)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Polynt SpA (ombud: C. Mereu, avocat)

Övriga parter i målet: Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA), Sitre Srl, New Japan Chemical, REACh ChemAdvice GmbH, Kungariket Nederländerna, Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som meddelades av tribunalen i mål T-135/13, och

—	ogiltigförklara det angripna beslutet eller alternativt återförvisa målet till tribunalen för prövning av klagandenas talan om ogiltigförklaring, samt

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna i målet vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att tribunalen åsidosatte gemenskapsrätten när den ogillade dennes talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet. Klaganden gör särskilt gällande att det fanns ett flertal fel i tribunalens resonemang kring och tolkning av de bestämmelser som var tillämpliga på klagandens situation. Sålunda gjorde tribunalen sig skyldig till följande fall av felaktig rättstillämpning:

—	Tribunalens resonemang med avseende på behovet av riskbedömning på grundval av artikel 57.f i Reach (1) var motsägelsefullt och felaktigt, innebärande att den gjorde sig skyldig till en felaktig tolkning av denna bestämmelse.

—	Tribunalen gav motsägelsegulla förklaringar och frångick fast rättspraxis vad gäller vägledande dokuments ställning och tyngd när den tolkade innebörden av ”motsvararande betänkligheter” i nämnda artikel 57.f.

—	Den omständigheten att tribunalen felaktigt stödde sig på artikel 60.2 i Reach ledde till en bristfällig motivering.

—	Tribunalen tillämpade fel rättsregler när den avvisade argumenten avseende arbetstagares och konsumenters exponering och tillämpade därmed artikel 57.f på ett felaktigt sätt.

Av dessa skäl anser klaganden att den dom som tribunalen meddelade i mål T-135/13 ska upphävas och det angripna beslutet ogiltigförklaras.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävandeav rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG, EUT L 396, s. 1.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/25

Överklagande ingett den 30 juni 2015 av Hitachi Chemical Europe GmbH och Polynt SpA av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 30 april 2015 i mål T-135/13, Hitachi Chemical Europe GmbH, Polynt SpA och Sitre Srl mot Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA)

(Mål C-324/15 P)

(2015/C 311/31)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Hitachi Chemical Europe GmbH och Polynt SpA (ombud: C. Mereu, avocat)

Övriga parter i målet: Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA), Sitre Srl, REACh ChemAdvice GmbH, New Japan Chemical, Kungariket Nederländerna, Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som meddelades av tribunalen i mål T-135/13, och

—	ogiltigförklara det angripna beslutet eller alternativt återförvisa målet till tribunalen för prövning av klagandenas talan om ogiltigförklaring, samt

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna i målet vid tribunalen.

Grunder och huvudargument

Klagandena gör gällande att tribunalen åsidosatte gemenskapsrätten när den ogillade deras talan om ogiltigförklaring av det angripna beslutet. Klagandena gör särskilt gällande att det fanns ett flertal fel i tribunalens resonemang kring och tolkning av de bestämmelser som var tillämpliga på klagandenas situation. Sålunda gjorde den sig skyldig till följande fall av felaktig rättstillämpning:

—	Tribunalens resonemang med avseende på behovet av riskbedömning på grundval av artikel 57.f i Reach (1) var motsägelsefullt och felaktigt, innebärande att den gjorde sig skyldig till en felaktig tolkning av denna bestämmelse.

—	Tribunalen gav motsägelsegulla förklaringar och frångick fast rättspraxis vad gäller vägledande dokuments ställning och tyngd när den tolkade innebörden av ”motsvararande betänkligheter” i nämnda artikel 57.f.

—	Den omständigheten att tribunalen felaktigt stödde sig på artikel 60.2 i Reach ledde till en bristfällig motivering.

—	Tribunalen tillämpade fel rättsregler när den avvisade argumenten avseende arbetstagares och konsumenters exponering och tillämpade därmed artikel 57.f på ett felaktigt sätt.

Av dessa skäl anser klagandena att den dom som tribunalen meddelade i mål T-135/13 ska upphävas och det angripna beslutet ogiltigförklaras.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/26

Begäran om förhandsavgörande framställd av Administratīvā apgabaltiesa (Lettland) den 1 juli 2015 – AS ”DNB Banka” mot Valsts ieņēmumu dienests

(Mål C-326/15)

(2015/C 311/32)

Rättegångsspråk: lettiska

Hänskjutande domstol

Administratīvā apgabaltiesa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: AS ”DNB Banka”

Övrig part i målet: Valsts ieņēmumu dienests

Tolkningsfrågor

1)	Kan det föreligga en fristående grupp av personer i den mening som avses i artikel 132.1 f i direktivet (1) när medlemmarna av denna har hemvist i olika medlemsstater i Europeiska unionen, i vilka denna bestämmelse i direktivet har införlivats med olika krav som inte är förenliga?

Kan en medlemsstat begränsa rätten för en beskattningsbar person att tillämpa det undantag som avses i artikel 132.1 f i direktivet när den beskattningsbara personen har uppfyllt alla krav för tillämpningen av undantaget i sin medlemsstat, men då bestämmelsen har införlivats med den nationella lagstiftningen i de medlemsstater i vilka andra medlemmarna i gruppen har hemvist med restriktioner som begränsar möjligheten för beskattningsbara personer från andra medlemsstater att tillämpa motsvarande undantag avseende mervärdesskatten i deras egen medlemsstat?

Är det tillåtet att tillämpa undantaget enligt artikel 132.1 f i direktivet för tjänster i den medlemsstat där mottagaren av tjänsten, som är mervärdesskattepliktig, har hemvist, då tjänsteleverantören, som är mervärdesskattepliktig, har påfört mervärdesskatt på dessa tjänster enligt de allmänna reglerna i en annan medlemsstat, det vill säga, i tanke att mervärdesskatten för sådana tjänster ska betalas i mottagarens medlemsstat i enlighet med artikel 196 i direktivet?

Ska med ”fristående grupp av personer” i den mening som avses i artikel 132.1 f i direktivet, förstås en separat juridisk person vars existens måste bevisas genom ett särskilt avtal för inrättandet av den fristående gruppen av personer?

Om svaret på denna fråga är att den fristående gruppen av personer inte ska anses vara en separat enhet, kan begreppet då förstås såsom att den fristående gruppen är en grupp av närstående företag, vilka, som en del av sin normala verksamhet, ömsesidigt utför stödtjänster för att utföra sin affärsverksamhet, och förekomsten av en sådan grupp kan bevisas genom ingångna kontrakt avseende tjänster eller dokumentation om internprissättning?

Kan en medlemsstat begränsa rätten för en beskattningsbar person att tillämpa det undantag från mervärdesskatt som avses i artikel 132.1 f i direktivet när den beskattningsbara personen har gjort ett påslag på transaktionerna i enlighet med kraven i lagstiftningen om direktbeskattning i den medlemsstat där den skatteskyldige har hemvist?

Omfattar undantaget i artikel 132.1 f i direktivet tjänster som erhålls från tredjeländer? Det vill säga, kan en medlem av en fristående grupp av personer, i den mening som avses i denna bestämmelse i direktivet, som inom gruppen tillhandahåller tjänster till andra gruppmedlemmar, vara en beskattningsbar person från ett tredjeland?

(1) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1).

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/27

Överklagande ingett den 3 juli 2015 av Republiken Frankrike av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 16 april 2015 i mål T-402/12, Carl Schlyter mot Europeiska kommissionen

(Mål C-331/15 P)

(2015/C 311/33)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues, D. Colas och F. Fize)

Övriga parter i målet: Carl Schlyter, Europeiska kommissionen, Republiken Finland, Konungariket Sverige

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva den dom som tribunalen meddelade den 16 april 2015 i mål T-402/12, Carl Schlyter/kommissionen, i den del domen innebar ogiltigförklaring av Europeiska kommissionens beslut av den 27 juni 2012 att under frysningsperioden neka tillgång till kommissionens detaljerade utlåtande angående ett förslag till förordning om innehållet i och villkoren för framläggande av den årliga rapporten om ämnen i nanopartikelform (2011/673/F), ett förslag som de franska myndigheterna hade anmält till kommissionen med tillämpning av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG (1) av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998,

—	återförvisa målet till tribunalen, och

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom sitt överklagande av den 3 juli 2015 yrkar den franska regeringen att Europeiska unionens domstol med stöd av artikel 56 i domstolens stadga ska upphäva den dom som tribunalens fjärde avdelning meddelade den 16 april 2015 i mål T-402/12, Carl Schlyter/kommissionen (nedan kallad den överklagade domen).

Den franska regeringen anför en enda grund till stöd för överklagandet.

Till stöd för denna grund gör den franska regeringen gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till flera fall av felaktig rättstillämpning, dels i samband med prövningen av frågan hur det förfarande som föreskrivs i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (nedan kallat direktiv 98/34) ska kvalificeras, dels i samband med tillämpningen av undantaget avseende skydd för syftet med utredningar i artikel 4.2 tredje strecksatsen i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 (2) av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (nedan kallad förordning nr 1049/2001).

För det första gör den franska regeringen gällande att det innebar felaktig rättstillämpning när tribunalen inte slog fast att det förfarande som föreskrivs i direktiv 98/34 utgör en utredning, i den mening som avses i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

I detta avseende påpekar den franska regeringen att tribunalens definition av begreppet utredning i den överklagade domen inte bygger på någon definition som fastställs i förordning nr 1049/2001, i direktiv 98/34 eller i rättspraxis.

Vidare är denna definition inkonsekvent med den dom som tribunalens åttonde avdelning meddelade den 25 september 2014, Spirlea/kommissionen, i mål T-306/12. I den domen fann tribunalen nämligen att det så kallade EU Pilot-förfarandet kan anses utgöra en utredning enligt artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001. Enligt den franska regeringen uppvisar EU Pilot-förfarandets syften och fortgång stora likheter med syftena med det förfarande som föreskrivs i direktiv 98/34 och dess fortgång.

Om domstolen skulle anamma definitionen i den överklagade domen av begreppet utredning anser den franska regeringen att det förfarande som föreskrivs i direktiv 98/34 under alla omständigheter motsvarar denna definition med hänsyn till förfarandets syften och fortgång.

För det andra anser den franska regeringen att det innebar felaktig rättstillämpning när tribunalen slog fast, i andra hand, att även om kommissionens detaljerade utlåtande skulle anses avgivet inom ramen för en utredning i den mening som avses i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001, så motverkar ett utlämnande av utlåtandet inte nödvändigtvis syftet med det förfarande som föreskrivs i direktiv 98/34.

Den franska regeringen påpekar härvid att sökanden inte i något fall i sin ursprungliga talan, i sin replik eller i sina yttranden över interventionsinlagorna gjorde gällande att utlämnandet av den omtvistade handlingen, för det fall förfarandet enligt direktiv 98/34 skulle anses utgöra en utredning, inte skulle motverka syftet med denna utredning.

Eftersom den grund som tribunalen anförde i andra hand inte hade åberopats av sökanden och den avser det angripna beslutets lagenlighet, anser den franska regeringen att det innebar felaktig rättstillämpning när tribunalen i punkterna 84–88 i den överklagade domen anförde denna grund ex officio.

Vidare fann tribunalen i den överklagade domen att syftet med det förfarande som föreskrivs i direktiv 98/34 är att förhindra att den nationella lagstiftaren antar en teknisk föreskrift som hindrar den fria rörligheten för varor och tjänster och tjänsteleverantörers etableringsfrihet på den inre marknaden (punkt 85 i den överklagade domen).

Den franska regeringen anser dock att tribunalen på detta sätt gjorde en restriktiv tolkning av syftet med det förfarande som föreskrivs i direktiv 98/34.

Den franska regeringen anser nämligen att syftet med det förfarande som föreskrivs i direktiv 98/34 inte bara är att de nationella bestämmelserna ska bli enhetliga, utan även att främja kvaliteten på dialogen mellan kommissionen och den berörda medlemsstaten.

(1) EUT L 204, s. 37.

(2) EGT L 145, s. 43.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/29

Begäran om förhandsavgörande framställd av Arbetsdomstolen (Sverige) den 6 juli 2015 – Unionen mot Almega Tjänsteförbunden, ISS Facility Services AB

(Mål C-336/15)

(2015/C 311/34)

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Arbetsdomstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Unionen

Svarande: Almega Tjänsteförbunden, ISS Facility Services AB

Tolkningsfråga

Är det förenligt med överlåtelsedirektivet (1) för en förvärvare att – sedan ett år förflutit efter en övergång av verksamhet – vid tillämpning av en bestämmelse i förvärvarens kollektivavtal, som innebär att viss sammanhängande anställningstid hos en och samma arbetsgivare är en förutsättning för förlängd uppsägningstid, inte beakta anställningstiden hos överlåtaren, när arbetstagarna enligt en likalydande bestämmelse i det kollektivavtal som gällde hos överlåtaren haft rätt att få denna anställningstid beaktad?

(1) Rådets direktiv 2001/23/EG av den 12 mars 2001 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om skydd för arbetstagares rättigheter vid överlåtelse av företag, verksamheter eller delar av företag eller verksamheter (EGT L 82, s. 16)

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/30

Begäran om förhandsavgörande framställd av nederländskspråkliga avdelningen vid Rechtbank van eerste aanleg te Brussel (Belgien) den 7 juli 2015 – Brottmål motLuc Vanderborght, övrig deltagare i rättegången: Verbond der Vlaamse Tandartsen VZW

(Mål C-339/15)

(2015/C 311/35)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Nederländskspråkliga avdelningen vid Rechtbank van eerste aanleg te Brussel

Parter i målet vid den nationella domstolen

Tilltalad: Luc Vanderborght

Övrig deltagare i rättegången: Verbond der Vlaamse Tandartsen VZW

Tolkningsfrågor

Ska Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG (1) av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden tolkas så, att det utgör hinder för nationell lagstiftning som innebär ett absolut förbud mot all reklam, oavsett av vem, på mun- eller tandvårdsområdet, såsom artikel 1 i den belgiska lagen av den 15 april 1958 om reklam på tandvårdsområdet?

Ska ett förbud mot reklam på mun- och tandvårdsområdet betraktas som en ”bestämmelse på gemenskapsnivå eller nationell nivå avseende produkters hälso- och säkerhetsaspekter” i den mening som avses i artikel 3.3 Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden?

Ska Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden tolkas så, att det utgör hinder för en nationell bestämmelse med detaljerade krav på hur diskret en för allmänheten avsedd skylt utanför en tandläkarpraktik måste vara, såsom artikel 8 quinquies i den kungliga förordningen av den 1 juni 1934 om regler för utövande av tandläkaryrket?

Ska Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG (2) av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden tolkas så, att det utgör hinder för nationell lagstiftning som innebär ett absolut förbud mot all reklam, oavsett av vem, på mun- eller tandvårdsområdet, inklusive ett förbud mot kommersiell reklam på elektronisk väg (webbplats), såsom artikel 1 i den belgiska lagen av den 15 april 1958 om reklam på tandvårdsområdet?

5.	Hur ska begreppet ”informationssamhällets tjänster” i artikel 2 a i direktiv 2000/31/EG tolkas, som innehåller hänvisning till artikel 1.2 direktiv 98/34/EG (3), i dess lydelse enligt direktiv 98/48/EG (4)?

6.	Ska artiklarna 49 och 56 FEUF tolkas så, att de utgör hinder för nationell lagstiftning som den som är i fråga i det nationella målet, där ett absolut förbud mot reklam på tandvårdsområdet har införts i syfte att skydda folkhälsan?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/29/EG av den 11 maj 2005 om otillbörliga affärsmetoder som tillämpas av näringsidkare gentemot konsumenter på den inre marknaden och om ändring av rådets direktiv 84/450/EEG, Europaparlamentets och rådets direktiv 97/7/EG, 98/27/EG och 2002/65/EG och Europaparlamentets och rådets förordning (EG) 2006/2004 (Direktiv om otillbörliga affärsmetoder) (EUT L 149, s. 22).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/31/EG av den 8 juni 2000 om vissa rättsliga aspekter på informationssamhällets tjänster, särskilt elektronisk handel, på den inre marknaden (Direktiv om elektronisk handel) (EUT L 178, s. 1).

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/34/EG av den 22 juni 1998 om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EUT L 204, s. 37).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv 98/48/EG av den 20 juli 1998 om ändring av direktiv 98/34/EG om ett informationsförfarande beträffande tekniska standarder och föreskrifter (EUT L 217, s. 18).

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/31

Begäran om förhandsavgörande framställd av Centrale Raad van Beroep (Nederländerna) den 8 juli 2015 – J. Klinkenberg mot Minister van Infrastructuur en Milieu

(Mål C-343/15)

(2015/C 311/36)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Centrale Raad van Beroep

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: J. Klinkenberg

Motpart: Minister van Infrastructuur en Milieu

Tolkningsfrågor

Ska artikel 1 i direktiv 1999/63/EG (1) och klausul 1.1 i bilagan ”Europeiskt avtal om arbetstidens organisation för sjömän” tolkas så, att direktivet och avtalet ska tillämpas på en tjänsteman som arbetar för Rijksrederij och ingår i besättningen på ett fartyg som används för att genomföra fiskerikontroller?

Om den första frågan besvaras nekande, ska artikel 2 i direktiv 89/391/EEG (2), artiklarna 1.3, 2.1 och 2.2 i direktiv 93/104/EG (3) samt artiklarna 1.3, 2.1 och 2.2 i direktiv 2003/88/EG tolkas så, att direktiven 93/104/EG och 2003/88/EG är tillämpliga på den tjänsteman som avses i den första frågan?

Ska artiklarna 3, 5 och 6 i direktiv 93/104/EG samt artiklarna 3, 5 och 6 i direktiv 2003/88/EG (4) tolkas så, att de utgör hinder för en nationell bestämmelse, enligt vilken de timmar under sjöresan ska anses utgöra viloperioder, under vilka den tjänsteman som avses i den första frågan inte utför arbete, men är skyldig att stå till förfogande för att på begäran undanröja störningar i maskinrummet?

Ska artiklarna 3, 5 och 6 i direktiv 93/104/EG samt artiklarna 3, 5 och 6 i direktiv 2003/88/EG tolkas så, att de utgör hinder för en nationell bestämmelse enligt vilken de timmar under sjöresan ska anses utgöra viloperioder, under vilka den tjänsteman som avses i den första frågan inte utför något arbete, men är skyldig att utföra arbete på befälhavarens begäran om det behövs för att trygga fartygets, de ombordvarandes, lastens eller miljöns omedelbara säkerhet, eller för att bistå andra fartyg eller personer i nöd?

(1) Rådets direktiv av den 21 juni 1999 om det avtal om arbetstidens organisation för sjömän som ingåtts av European Community Shipowners' Association (ESCA) och Federation of Transport Workers' Unions in the European Union (FST) – Bilaga: Europeiskt avtal om arbetstidens organisation för sjömän (EGT L 167, 2.7.1999, s. 33).

(2) Rådets direktiv av den 12 juni 1989 om åtgärder för att främja förbättringar av arbetstagarnas säkerhet och hälsa i arbetet (EGT L 183, s. 1; svensk specialutgåva, område 5, volym 4, s. 146).

(3) Rådets direktiv av den 23 november 1993 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EGT L 307, s. 18).

(4) Europaparlamentets och rådets direktiv av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, s. 9).

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/32

Begäran om förhandsavgörande framställd av Appeal Commissioners (Irland) den 6 juli 2015 – National Roads Authority mot The Revenue Commissioners

(Mål C-344/15)

(2015/C 311/37)

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Appeal Commissioners

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: National Roads Authority

Motpart: The Revenue Commissioners

Tolkningsfrågor

Om ett offentligrättsligt organ bedriver verksamhet i form av tillhandahållande av tillträde till en väg mot betalning av en vägavgift och om det i medlemsstaten finns privata organ som uppbär avgifter på olika avgiftsbelagda vägar enligt ett avtal med det relevanta offentliga organet i enlighet med nationell lagstiftning, ska då artikel 13.[1] andra stycket i rådets direktiv 2006/112/EG (1) tolkas så att det berörda offentliga organet ska anses konkurrera med de privata operatörerna i fråga så att det därmed skulle leda till en betydande snedvridning av konkurrensen ifall det offentliga organet behandlades som en icke beskattningsbar person trots att a) det inte finns och inte kan finnas någon faktisk konkurrens mellan det offentliga organet och de privata operatörerna i fråga och b) det inte finns någon bevisning som styrker att det finns realistisk möjlighet att privata operatörer skulle kunna inträda på marknaden för att bygga och driva en avgiftsbelagd väg som skulle konkurrera med den avgiftsbelagda väg som drivs av det offentliga organet?

2)	Om det inte finns en sådan presumtion, vilka kriterier ska då tillämpas för att avgöra huruvida det föreligger en betydande snedvridning av konkurrensen i den mening som avses i artikel 13.[1] andra stycket i rådets direktiv 2006/112/EG?

(1) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1)

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/33

Överklagande ingett den 7 juli 2015 av Chelyabinsk electrometallurgical integrated plant OAO (CHEMK) och Kuzneckie ferrosplavy OAO (KF) av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 28 april 2015 i mål T-169/12: Chelyabinsk electrometallurgical integrated plant OAO (CHEMK) och Kuzneckie ferrosplavy OAO (KF) mot Europeiska unionens råd

(Mål C-345/15 P)

(2015/C 311/38)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Chelyabinsk electrometallurgical integrated plant OAO (CHEMK), Kuzneckie ferrosplavy OAO (KF) (ombud: B. Evtimov, lawyer, D. O’Keeffe, solicitor)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen och Euroalliages

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom,

—	slutligt avgöra målet när det är färdigt för avgörande,

—	alternativt, återförvisa målet till tribunalen för fortsatt handläggning,

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna,

—	förplikta intervenienterna att bära sina egna rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Klagandena gör gällande att tribunalen åsidosatte unionsrätten vid sin prövning av klagandenas grunder i sin dom, enligt följande:

—

Som första grund för överklagandet gör klagandena gällande att tribunalen gjorde en felaktig tolkning av artikel 11.3 i rådets förordning (EG) nr 1225/2009 (1) (den grundläggande antidumpningsförordningen) och en oriktig rättslig bedömning när den fann att talan inte kunde bifallas på den grunden att artikel 11.9 i den grundläggande antidumpningsförordningen och dess hänvisning till artikel 2 i samma förordning kräver att institutioner beräknar en dumpingsmarginal vid alla interimsöversyner avseende dumpning, och åsidosatte därmed även de rättsliga principerna om god förvaltning, öppenhet och rättssäkerhet,

—	Som andra grund gör klagandena gällande att tribunalen gjorde en felaktig tolkning av skälen i tribunalens dom i mål T-143/06 MTZ Polyfilms mot Europeiska unionens råd.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1225/2009 av den 30 november 2009 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen EUT L 343, s. 51

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/34

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Santa Maria Capua Vetere (Italien) den 10 juli 2015 – brottmål mot Luciano Baldetti

(Mål C-350/15)

(2015/C 311/39)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Santa Maria Capua Vetere

Part i målet vid den nationella domstolen

Luciano Baldetti

Tolkningsfråga

Är bestämmelsen i artikel 10 ter i lagstiftningsdekret nr 74/00, mot bakgrund av artikel 4 i [protokoll 7 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna] och artikel 50 i [Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna], förenlig med unionsrätten, i den del som den bestämmelsen ger rätt att bedöma en enskild persons straffrättsliga ansvar vilken med anledning av samma handlande (underlåtenhet att inbetala mervärdesskatt) redan är föremål för ett slutligt beslut från den statliga skattemyndigheten avseende föreläggande av en administrativ sanktionsavgift?

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/34

Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta förvaltningsdomstolen (Finland) den 14 juli 2015 – Ilves Jakelu Oy

(Mål C-368/15)

(2015/C 311/40)

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Högsta förvaltningsdomstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ilves Jakelu Oy

Motpart: Kommunikationsministeriet

Tolkningsfrågor

Ska vid tolkningen av artikel 9 i postdirektivet 97/67/EG (1) i dess lydelse enligt direktiven 2002/39/EG (2) och 2008/6/EG (3), utdelning av avtalskunders postförsändelser betraktas som en i punkt 1 i bestämmelsen avsedd tjänst som ligger utanför de samhällsomfattande tjänsternas räckvidd eller en i punkt 2 i bestämmelsen avsedd tjänst som ligger inom de samhällsomfattande tjänsternas räckvidd, när ett postföretag ingår avtal med sina kunder om villkoren för utdelning av postförsändelser och fakturerar kunderna på en avgift om vilken man avtalar separat?

Om den ovan nämnda utdelningen av avtalskunders postförsändelser ligger utanför de samhällsomfattande tjänsternas räckvidd, ska artikel 9.1 och artikel 2.14 tolkas så att det under sådana omständigheter som i det nationella målet, är möjligt att ställa krav på en sådan enskild koncession om vilken bestäms i postlagen för att posttjänster av ovan nämnd art ska få tillhandahållas?

Om den ovan nämnda utdelningen av avtalskunders postförsändelser är en tjänst som ligger utanför de samhällsomfattande tjänsternas räckvidd, ska artikel 9.1 tolkas så att en koncession för dessa tjänster kan villkoras endast för att genom villkoren garantera att de i artikel 2.19 avsedda väsentliga kraven uppfylls och så att villkor som hänför sig till tjänsternas kvalitet, tillgänglighet eller utförande inte kan ställas för beviljandet av en koncession avseende sådana tjänster?

Om en koncession för utdelning av de ovan nämnda avtalskundernas postförsändelser kan villkoras endast för att genom villkoren garantera att väsentliga krav tillgodoses, kan sådana koncessionsvillkor som det är fråga om i det nationella målet, det vill säga villkor som hänför sig till leveransvillkoren för posttjänsterna, försändelsernas utdelningsintervall, tjänster vid adressförändring och önskat avbrott i utdelningen, märkning av försändelser samt insamlingsställen, anses motsvara de väsentliga krav som avses i artikel 2.19 i postdirektivet och kan de på det sätt som avses i artikel 9.1 anses vara nödvändiga för att garantera att de väsentliga kraven uppfylls?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 97/67/EG av den 15 december 1997 om gemensamma regler för utvecklingen av gemenskapens inre marknad för posttjänster och för förbättring av kvaliteten på tjänsterna (EGT L 15, s. 14).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/39/EG av den 10 juni 2002 om ändring av direktiv 97/67/EG för att ytterligare öka konkurrensen inom postsektorn i gemenskapen (EGT L 176, s. 21).

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/6/EG av den 20 februari 2008 om ändring av direktiv 97/67/EG beträffande fullständigt genomförande av gemenskapens inre marknad för posttjänster (EGT L 52, s. 3).

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/35

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 13 juli 2015 – Siderúrgica Sevillana S.A. mot Administración del Estado

(Mål C-369/15)

(2015/C 311/41)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Siderúrgica Sevillana S.A.

Motpart: Administración del Estado

Tolkningsfrågor

Strider beslut 2013/448/EU (1) mot artikel 296.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (2), i det avseendet att korrigeringsfaktorn har fastställts med hjälp av en mekanism som, i strid med motiveringsskyldigheten, inte gör det möjligt för innehavarna av de berörda anläggningar att få kännedom om de uppgifter, beräkningar och kriterier som har beaktats vid dess antagande?

Strider beslut 2013/448/EU, i den del det definierar och fastställer den övre gränsen för utsläppen från industrin och den sektorsövergripande korrigeringsfaktorn som föreskrivs i artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG (3) och artikel 15 i beslut 2011/278/EU (4), mot artiklarna 10a.1 och 23.3 i 2003 års direktiv på grund av att det inte har utarbetats i enlighet med ”det föreskrivande förfarandet med kontroll” som regleras i beslut 1999/468/EG (5)?

Mot bakgrund av att beslut 2013/448/EU och/eller artikel 15 i beslut 2011/278/EU skapar en assymmetri mellan

—	å ena sidan beräkningsgrunden i artikel 10a.5 a och b i [direktiv 2003/87/EG], som inte inkluderar utsläpp från elproduktion vilka hänger samman med förbränning av rökgaser och kraftvärmeproduktion som äger rum i anläggningar som ingår i bilaga I till nämnda direktiv, och

—

å andra sidan de kriterier som uppställs i artikel 10a.1 och 10a.4 i nämnda direktiv för gratis tilldelning av utsläppsrätter, vilka inkluderar denna typ av utsläpp,

strider beslut 2013/448/EU och/eller artikel 15 i beslut 2011/278/EU mot artikel 10a.5 jämförd med artikel 3 u och slutet av tredje stycket i artikel 10a.1 i direktiv 2003/87/EG, då de innebär att utsläpp som skapas genom förbränning av rökgaser eller genom värmeproduktion i sådana elproducerande anläggningar som ingår i bilaga I till nämnda direktiv, i alla fall ska anses utgöra utsläpp från ”elproducenter” vid fastställandet av den övre utsläppsgränsen för industrin, och därför ska lämnas utan avseende vid beräkningen, och

strider beslut 2013/448/EU och/eller artikel 15 i beslut 2011/278/EU mot artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG och/eller detta direktivs syften – för det fall föregående fråga besvaras nekande – på grund av att de från beräkningsgrunden för den övre gränsen för industriuppsläppen, som regleras av den bestämmelsen, utesluter utsläpp härrörande från elproduktion från rökgaser och kraftvärme, som uppstått i anläggningar som ingår i bilaga I till nämnda direktiv, trots att gratis tilldelning av utsläppsrätter med stöd av artikel 10a.1 och 10a.4 i samma direktiv kan ske till dessa?

Strider kommissionens beslut [2013/448/EU], och i förekommande fall beslut 2011/278/EU som tillämpas genom det förstnämnda beslutet, mot artikel 10a.12 i direktivet, genom att det utsträcker den sektorsövergripande korrigeringsfaktorn till att även omfatta sektorer som i kommissionens beslut 2010/2/EU (6) (nu beslut 2014/746/EU (7)) definieras som sektorer som löper avsevärd risk för koldioxidläckage, med en minskning av tilldelningen av gratis utsläppsrätter som följd?

Strider beslut [2013/448/EU] mot artikel 10a.5 i direktiv 2003/87/EG på grund av att Europeiska kommissionen, för att fastställa de verifierade utsläppen som skedde under perioden 2005–2007 (vilka avses i punkterna a och b i artikel 10a.5),

a)	inte beaktade de utsläpp som inte omnämndes i gemenskapens oberoende transaktionsförteckning trots att det rörde sig om utsläpp som det inte var obligatoriskt att registrera under den aktuella perioden,

b)	i möjligaste mån extrapolerade de relevanta utsläppssiffrorna från verifierade utsläpp från tiden efter år 2008 genom att tillämpa faktorn 1,74 % i motsatt riktning, och

c)	bortsåg från samtliga utsläpp från anläggningar som stängdes före den 30 juni 2011.

(1) Kommissionens beslut av den 5 september 2013 om nationella genomförandeåtgärder för övergångsutdelningen av gratis utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med artikel 11.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 240, s. 27).

(2) EGT C 364, 2000, s. 1.

(4) Kommissionens beslut 2011/278/EU av den 27 april 2011 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 130, s. 1).

(5) Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, s. 23).

(6) Kommissionens beslut av den 24 december 2009 om fastställande, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, av en förteckning över sektorer och delsektorer som anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage (EUT L 1, 2010, s. 10).

(7) EUT L 308, s. 114.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/37

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 13 juli 2015 – Solvay Solutions España S.L. mot Administración del Estado

(Mål C-370/15)

(2015/C 311/42)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Solvay Solutions España S.L.

Motpart: Administración del Estado

Tolkningsfråga

Mot bakgrund av att beslut 2013/448/EU och/eller artikel 15 i beslut 2011/278/EU skapar en assymmetri mellan

—	å ena sidan beräkningsgrunden i artikel 10a.5 a och b i [direktiv 2003/87/EG], som inte inkluderar utsläpp från elproduktion vilka hänger samman med förbränning av rökgaser och kraftvärmeproduktion som äger rum i anläggningar som ingår i bilaga I till nämnda direktiv, och

—

å andra sidan de kriterier som uppställs i artikel 10a.1 och 10a.4 i nämnda direktiv för gratis tilldelning av utsläppsrätter, vilka inkluderar denna typ av utsläpp,

a)	inte beaktade de utsläpp som inte omnämndes i gemenskapens oberoende transaktionsförteckning trots att det rörde sig om utsläpp som det inte var obligatoriskt att registrera under den aktuella perioden,

b)	i möjligaste mån extrapolerade de relevanta utsläppssiffrorna från verifierade utsläpp från tiden efter år 2008 genom att tillämpa faktorn 1,74 % i motsatt riktning, och

c)	bortsåg från samtliga utsläpp från anläggningar som stängdes före den 30 juni 2011.

(2) EGT C 364, 2000, s. 1.

(5) Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, s. 23).

(7) EUT L 308, s. 114.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/39

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 13 juli 2015 – Cepsa Quimica, S.A. mot Administración del Estado

(Mål C-371/15)

(2015/C 311/43)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Cepsa Quimica, S.A.

Motpart: Administración del Estado

Tolkningsfrågor

Mot bakgrund av att beslut 2013/448/EU och/eller artikel 15 i beslut 2011/278/EU skapar en assymmetri mellan

—	å ena sidan beräkningsgrunden i artikel 10a.5 a och b i [direktiv 2003/87/EG], som inte inkluderar utsläpp från elproduktion vilka hänger samman med förbränning av rökgaser och kraftvärmeproduktion som äger rum i anläggningar som ingår i bilaga I till nämnda direktiv, och

—

å andra sidan de kriterier som uppställs i artikel 10a.1 och 10a.4 i nämnda direktiv för gratis tilldelning av utsläppsrätter, vilka inkluderar denna typ av utsläpp,

a)	inte beaktade de utsläpp som inte omnämndes i gemenskapens oberoende transaktionsförteckning trots att det rörde sig om utsläpp som det inte var obligatoriskt att registrera under den aktuella perioden,

b)	i möjligaste mån extrapolerade de relevanta utsläppssiffrorna från verifierade utsläpp från tiden efter år 2008 genom att tillämpa faktorn 1,74 % i motsatt riktning, och

c)	bortsåg från samtliga utsläpp från anläggningar som stängdes före den 30 juni 2011.

(2) EGT C 364, 2000, s. 1.

(5) Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, s. 23).

(7) EUT L 308, s. 114.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/41

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 13 juli 2015 – Dow Chemical Ibérica S.A. mot Administración del Estado

(Mål C-372/15)

(2015/C 311/44)

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Dow Chemical Ibérica S.A.

Motpart: Administración del Estado

Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor

Mot bakgrund av att beslut 2013/448/EU och/eller artikel 15 i beslut 2011/278/EU skapar en assymmetri mellan

—	å ena sidan beräkningsgrunden i artikel 10a.5 a och b i [direktiv 2003/87/EG], som inte inkluderar utsläpp från elproduktion vilka hänger samman med förbränning av rökgaser och kraftvärmeproduktion som äger rum i anläggningar som ingår i bilaga I till nämnda direktiv, och

—

å andra sidan de kriterier som uppställs i artikel 10a.1 och 10a.4 i nämnda direktiv för gratis tilldelning av utsläppsrätter, vilka inkluderar denna typ av utsläpp,

Strider kommissionens beslut 2013/448/EU, och i förekommande fall beslut 2011/278/EU som tillämpas genom det förstnämnda beslutet, mot artikel 10a.12 i direktivet, genom att det utsträcker den sektorsövergripande korrigeringsfaktorn till att även omfatta sektorer som i kommissionens beslut 2010/2/EU (6) (nu beslut 2014/746/EU) (7) definieras som sektorer som löper avsevärd risk för koldioxidläckage, med en minskning av tilldelningen av gratis utsläppsrätter som följd?

a)	inte beaktade de utsläpp som inte omnämndes i gemenskapens oberoende transaktionsförteckning trots att det rörde sig om utsläpp som det inte var obligatoriskt att registrera under den aktuella perioden,

b)	i möjligaste mån extrapolerade de relevanta utsläppssiffrorna från verifierade utsläpp från tiden efter år 2008 genom att tillämpa faktorn 1,74 % i motsatt riktning, och

c)	bortsåg från samtliga utsläpp från anläggningar som stängdes före den 30 juni 2011.

(1) Kommissionens beslut 2013/448/EU av den 5 september 2013 om nationella genomförandeåtgärder för övergångsutdelningen av gratis utsläppsrätter för växthusgaser i enlighet med artikel 11.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 240, s. 27)

(2) EUT C 364, 2000, s. 1.

(3) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG av den 13 oktober 2003 om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom gemenskapen och om ändring av rådets direktiv 96/61/EG (EUT L 275, s. 32), i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/29/EG av den 23 april 2009 (EUT L 140, s. 63).

(5) Rådets beslut 1999/468/EG av den 28 juni 1999 om de förfaranden som skall tillämpas vid utövandet av kommissionens genomförandebefogenheter (EGT L 184, s. 23).

(6) Kommissionens beslut 2010/2/EU av den 24 december 2009 om fastställande, enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG, av en förteckning över sektorer och delsektorer som anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage (EUT L 1, s. 10)

(7) EUT L 308, s. 114.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/42

Talan väckt den 17 juli 2015 – Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd

(Mål C-389/15)

(2015/C 311/45)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Castillo de la Torre, J. Guillem Carrau och B. Hartmann)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut av den 7 maj 2015 om bemyndigande att inleda förhandlingar om en reviderad Lissabonöverenskommelse om ursprungsbeteckningar och geografiska beteckningar i den del det angår frågor som omfattas av Europeiska unionens behörighet,

—	upprätthålla rättsverkningarna av beslutet, i de delar det är lämpligt, under rimlig tid sedan dom meddelats i förevarande mål, till dess att ett nytt beslut av rådet träder i kraft, i enlighet med artikel 218.3, 218.4 och 218.8 FEUF, och

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Första grunden: I det angripna beslutet erkänns att medlemsstaterna är behöriga på området, vilket strider med artikel 3 FEUF, eftersom förhandlingarna angår ett avtal inom ett område där unionen har exklusiv behörighet.

Andra grunden: Åsidosättande av artiklarna 207.3, 218.3, 218.4 och 218.8 FEUF genom att rådet har utsett medlemsstater till ”förhandlare”, inom ett av EU:s behörighetsområden, och genom att ha antagit det angripna beslutet i strid med de tillämpliga majoritetsbestämmelserna.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/43

Överklagande ingett den 21 juli 2015 av John Dalli av den dom som tribunalen (tredje avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 12 maj 2015 i mål T-562/12, John Dalli mot Europeiska kommissionen

(Mål C-394/15 P)

(2015/C 311/46)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: John Dalli (ombud: L. Levi and S. Rodrigues, avocats)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	ta upp hans överklagande till sakprövning,

—	upphäva den överklagade domen,

—	upphäva det överklagade beslutet,

—	tilldöma honom 1 euro i symbolisk ersättning för ideell skada och, preliminärt, 1 9 13 396 euro för ekonomisk skada, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande anför klaganden

—	för det första att tribunalen gick utöver parternas yrkanden (ultra petita) genom att ändra saken i målet,

—	för det andra att motiveringsskyldighet åsidosatts,

—	för det tredje att ett förfarandefel har begåtts som inverkar negativt på klagandens intressen, inbegripet hans rätt till försvar,

—	för det fjärde att faktiska omständigheter och bevisning snedvridits i flera fall, och

—	för det femte att tribunalen tolkat unionsrätten felaktigt.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/44

Tribunalens beslut av den 29 juni 2015 – Frank Bold mot kommissionen

(Mål T-19/13) (1)

((Miljö - Direktiv 2003/87/EG - System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser - Beslut om att ge republiken Tjeckien möjlighet till kostnadsfria utsläppsrätter under en övergångsperiod för modernisering av elproduktionen - Begäran om intern omprövning av beslutet - Åtgärd med individuell räckvidd föreligger inte - Kommissionens beslut att avvisa begäran om intern omprövning - Uppenbart att talan i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundad))

(2015/C 311/47)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Frank Bold Society, tidigare Ekologický právní servis (Brně, Republiken Tjeckien) (ombud: advokaten P. Černý)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis P. Oliver och L. Pignataro-Nolin, därefter L. Pignataro-Nolin och J. Tomkin)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek, T. Müller och D. Hadroušek)

Saken

Yrkande dels om ogiltigförklaring av kommissionens beslut C(2012) 8382 final av den 12 november 2012 om avslag på begäran om intern omprövning av kommissionens beslut C(2012) 4576 final av den 6 juli 2012 om att ge republiken Tjeckien möjlighet till kostnadsfria utsläppsrätter under en övergångsperiod för modernisering av elproduktionen, dels om ogiltigförklaring av det sistnämnda beslutet.

Avgörande

1)	Talan ogillas.

2)	Frank Bold Society ska bära sina rättegångskostnader och ersätta europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)	Republiken Tjeckien ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 79, 16.3.2013.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/45

Tribunalens beslut av den 22 juni 2015 – In vivo mot kommissionen

(Mål T-690/13) (1)

((Passivitetstalan - Olafs beslut att inte inleda en extern utredning - Ställningstagande - Begäran om föreläggande - Uppenbart att talan skall avvisas))

(2015/C 311/48)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: In vivo OOO (Abinsk, Ryssland) (ombud: advokaten T. Huopalainen)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J.-P. Keppenne och J. Baquero Cruz)

Saken

Talan om att tribunalen ska fastställa att Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) har underlåtit att agera genom att besluta att inte inleda en extern utredning och ålägga den att vidta åtgärder.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	In vivo OOO ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 151, 19.5.2014.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/45

Tribunalens beslut av den 24 juni 2015 – Wm. Wrigley Jr. mot harmoniseringsbyrån (Extra)

(Mål T-552/14) (1)

((Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket Extra - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 - Talan som uppenbart saknar rättslig grund))

(2015/C 311/49)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Wm. Wrigley Jr. Company (Wilmington, Delaware, Förenta staterna) (ombud: advokaterna M. Kinkeldey, S. Brandstätter och C. Schmitt)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: D. Walicka)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av det beslut som femte överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån meddelade den 19 maj 2014 (ärende R 199/2014-5) avseende en ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket Extra.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Wm. Wrigley Jr. Company ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 351, 6.10.2014.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/46

Tribunalens beslut av den 24 juni 2015 – Wm. Wrigley Jr. mot harmoniseringsbyrån (Extra)

(Mål T-553/14) (1)

(2015/C 311/50)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Wm. Wrigley Jr. Company (Wilmington, Förenta staterna) (ombud: advokaterna M. Kinkeldey, S. Brandstätter och C. Schmitt)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: D. Walicka)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av det beslut som femte överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån meddelade den 19 maj 2014 (ärende R 218/2014-5) avseende en ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket Extra.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Wm. Wrigley Jr. Company ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 351, 6.10.2014.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/47

Tribunalens beslut av den 24 juni 2015 – Wm. Wrigley Jr. mot harmoniseringsbyrån (Sfärisk figur)

(Mål T-625/14) (1)

((Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ett figurmärke som återger en sfärisk figur - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 - Talan som uppenbart saknar rättslig grund))

(2015/C 311/51)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Wm. Wrigley Jr. Company (Wilmington, Delware, Förenta staterna) (ombud: advokaterna M. Kinkeldey, S. Brandstätter och C. Schmitt)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Crespo Carrillo)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av det beslut som femte överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån meddelade den 17 juni 2014 (ärende R 168/2014-5) avseende en ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ett figurmärke som återger en sfärisk figur.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Wm. Wrigley Jr. Company ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 351, 6.10.2014.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/47

Tribunalens beslut av den 24 juni 2015 – Wm. Wrigley Jr. mot harmoniseringsbyrån (Blå sfärisk figur)

(Mål T-626/14) (1)

((Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ett figurmärke som återger en blå sfärisk figur - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 - Talan som uppenbart saknar rättslig grund))

(2015/C 311/52)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Wm. Wrigley Jr. Company (Wilmington, Delaware, Förenta staterna) (ombud: advokaterna M. Kinkeldey, S. Brandstätter och C. Schmitt)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Crespo Carrillo)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av det beslut som femte överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån meddelade den 17 juni 2014 (ärende R 169/2014-5) avseende en ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ett figurmärke som återger en blå sfärisk figur.

Avgörande

1)	Talan avvisas.

2)	Wm. Wrigley Jr. Company ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 351, 6.10.2014.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/48

Överklagande ingett den 12 juni 2015 – IR mot harmoniseringskontoret – Pirelli Tyre (popchrono)

(Mål T-132/15)

(2015/C 311/53)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: IR (Caen, Frankrike) (ombud: advokaten C. de Marguerye)

Motpart: Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (harmoniseringskontoret)

Motpart vid överklagandenämnden: Pirelli Tyre SpA (Milano, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid harmoniseringskontoret

Innehavare av det omtvistade varumärket: Klaganden

Omtvistat varumärke: Gemenskapsordmärket ”popchrono” – Gemenskapsvarumärke nr 4 177 267

Förfarande vid harmoniseringskontoret: Upphävandeförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid harmoniseringskontoret den 13 februari 2015 i ärende R 217/2014-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	bifalla yrkandena,

—	ogiltigförklara överklagandenämndens beslut av den 13 februari 2015,

—	bekräfta äganderätten till varumärket POPCHRONO och

—	förplikta harmoniseringskontoret att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av rätten att höras,

—	överklagandenämndens alltför snäva tolkning av begreppet verkligt bruk,

—	den omständigheten att harmoniseringskontoret borde ha prövat om bruket av det ifrågavarande gemenskapsvarumärket hade återupptagits på grundval av de handlingar som klaganden ingett, bland annat ett tidigare licensavtal som ingåtts tre månader innan ansökan om upphävande gjordes, och

—	harmoniseringskontorets underlåtelse att beakta åsidosättandet av grundläggande konkurrensrättsliga bestämmelser eller den ena partens avsikt att sabotera för den andra parten.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/49

Talan väckt den 30 juni 2015 – Papapanagiotou mot parlamentet

(Mål T-351/15)

(2015/C 311/54)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Papapanagiotou AVEEA (Serres, Grekland) (ombud: advokaterna S. Pappas och I. Ioannidis)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara beslut D(2015)12887 av den 27 april 2015, meddelat av generaldirektören för generaldirektoratet för infrastruktur och logistik, att avslå det anbud som getts in av sökanden avseende delarna 1, 2 och 4 i upphandlingen för kontorsmöbler nr INLO.AO-2012-017-LUX-UAGBI-02 för förvärv av standard-, exekutiv- och toppklasskontorsmöbler och kontorsmateriel, och genom vilket beslut generaldirektören underrättade sökanden om att han – vid bedömningen av samtliga anbud i ovannämnda upphandlingsförfarande – inte hade beaktat ett av de tilldelningskriterier som anges i upphandlingsdokumenten, samt

—	förplikta svaranden att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: Det angripna beslutet är inte lagenligt eftersom tilldelningskriteriet konstruktion (tålighet, slitning, avskavning och avfärgning) undantogs från upphandlingsförfarandet; detta strider mot anbudsinfordran, mot artiklarna 110.1 och 113.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (nedan kallad budgetförordningen) och mot de allmänna principerna om likabehandling och öppenhet.

Andra grunden: Den upphandlande myndigheten underlät att motivera sitt beslut, nämligen det som kännetecknar de vinnande anbuden och de relativa fördelarna med dessa. Detta strider mot artikel 113.2 i budgetförordningen, artikel 161.3 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 1268/2012 av den 29 oktober 2012 om tillämpningsföreskrifter för Europaparlamentets och rådets förordning nr 966/2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget (tillämpningsföreskrifterna), artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheter och mot artikel 296 FEUF.

Tredje grunden: Den upphandlande myndigheten underlät att iaktta öppenhetsprincipen i artikel 102 i budgetförordningen och artikel 15.3 FEUF. Den upphandlande myndigheten underlät nämligen att lämna information och bevis om huruvida de visningsexemplar som lämnats av anbudsgivarna för omprövningen av deras anbud var identiska med de visningsexemplar som var föremål för bedömning i det första, sedermera inställda, prövningsförfarandet.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/50

Talan väckt den 26 juni 2015 – NeXovation mot kommissionen

(Mål T-353/15)

(2015/C 311/55)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: NeXovation, Inc. (Hendersonville, Förenta staterna) (ombud: advokaterna A. von Bergwelt, F. Henkel och M. Nordmann)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen

—	delvis ska ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2014) 3634 slutlig av den 1 oktober 2014 (i form av det rättade beslutet av den 13 april 2015) om statligt stöd SA.31550 som Tyskland beviljat till förmån för Nürburgring, i den mån som

—	det fastställs att försäljningen av Nürburgring GmbH:s, Motorsport Resort Nürburgring GmbH:s och Congress- und Motorsport Hotel Nürburgring GmbH:s tillgångar inte utgör statligt stöd, såsom anges i första punkten i skäl 285 i det överklagade beslutet,

—

det fastställs att försäljningen av Nürburgring GmbH:s, Motorsport Resort Nürburgring GmbH:s och Congress- und Motorsport Hotel Nürburgring GmbH:s tillgångar inte innebär att det föreligger en ekonomisk kontinuitet mellan Nürburgring GmbH, Motorsport Resort Nürburgring GmbH och Congress- und Motorsport Hotel Nürburgring GmbH, å ena sidan, och Capricorn NÜRBURGRING Besitzgesellschaft GmbH, som är den nya ägaren till tillgångarna, eller dess dotterbolag, å andra sidan, såsom anges i första meningen i andra punkten i skäl 285 i det överklagade beslutet,

—

det fastställs att ett eventuellt återkrav av det oförenliga statligt stödet inte skulle beröra Capricorn NÜRBURGRING Besitzgesellschaft GmbH, som köpte de tillgångar vilka såldes efter anbudsförfarandet, eller dess dotterbolag, såsom anges i artikel 3.2 i slutet av det överklagade beslutet, i enlighet med andra meningen i andra punkten i skäl 285 i det överklagade beslutet, och

—	förplikta kommissionen att bära sina egna rättegångskostnader och ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökanden har kritiserat kommissionens beslut av den 1 oktober 2014 (med rättelse av den 13 april 2015) i den del som det fastställer att försäljningen av komplexet Nürburgrings tillgångar inte utgör statligt stöd, att försäljningen av tillgångarna inte innebär att det föreligger en ekonomisk kontinuitet mellan säljarna och köparna av tillgångarna och att ett eventuellt återkrav av det oförenliga statliga stödet inte skulle beröra köparna av tillgångarna.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

Första grunden: Kommissionen har tillämpat artikel 107.1 FEUF felaktigt genom att missförstå innebörden av ett öppet och icke-diskriminerande anbudsförfarande vilket leder till försäljning till den högsbjudande och genom att dessutom underlåta att på ett korrekt sätt undersöka medlemsstatens inblandning i försäljningen.

2.	Andra grunden: Kommissionen har tillämpat artikel 107.1 FEUF felaktigt genom att fastställa att avtalet om tillfällig hyra av ringens tillgångar inte utgjorde statligt stöd och att säljarna inte på ett olagligt sätt påverkade den efterföljande försäljningen av tillgångarna till en rysk investerare.

3.	Tredje grunden: Kommissionen har tillämpat principen om ekonomisk kontinuitet felaktigt.

4.	Fjärde grunden: Kommissionen har underlåtit att inleda ett formellt granskningsförfarande.

5.	Femte grunden: kommissionen har åsidosatt sökandens rättigheter enligt artikel 20.2 i förordning nr 659/1999.

6.	Sjätte grunden: Kommissionen har åsidosatt principerna om en objektiv och omsorgsfull granskning.

7.	Sjunde grunden: Kommissionen har tillämpat artikel 296.2 FEUF felaktigt.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/51

Överklagande ingett den 9 juli 2015 av CJ av det beslut som personaldomstolen meddelade den 29 april 2015 i de förenade målen F-159/12 och F-161/12, CJ mot ECDC

(Mål T-370/15 P)

(2015/C 311/56)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: CJ (Agios Stefanos, Grekland) (ombud: advokaten V. Kolias)

Övrig part i målet: Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC)

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

upphäva Europeiska unionens personaldomstols dom av den 29 april 2015 i de förenade målen F-159/12 och F-161/12, CJ mot ECDC, i den mån som personaldomstolen:

—	delvis ogillade talan i mål F-159/12 och förpliktade klaganden att bära sina rättegångskostnader,

—	ogillade talan i sin helhet i mål F-161/12 och förpliktade klaganden att bära sina rättegångskostnader och ersätta ECDC:s rättegångskostnader,

—	förpliktade klaganden att till personaldomstolen betala 2 000 euro i syfte att återbetala en av de kostnader som personaldomstolen haft, vilka hade kunnat undvikas,

—

följaktligen om överklagandet bifalls:

—	ogiltigförklara det angripna beslutet av den 24 februari 2012,

—	förplikta ECDC att betala ersättning vilket i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) ska fastställas till 80 000 euro för den ideella skada som klaganden ådragit sig enligt det första yrkandet i mål F-161/12,

—	förplikta ECDC att betala ersättning vilket i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) ska fastställas till 56 800 euro för den ideella skada som klaganden ådragit sig enligt klagandens ursprungliga krav på ersättning under rättegången i första instans, och

—	förplikta ECDC att ersätta rättegångskostnaderna vid första instans och överklagandet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden sju grunder.

Första grunden: Personaldomstolen åsidosatte principen att ingen ska dömas ohörd (audi et alteram partem) när den inte godtog klagandens replik på den grunden att dess innehåll och bilagor inte direkt hänförde sig till vissa bilagor i ECDC:s försvar.

Andra grunden: Personaldomstolen underlät att pröva yrkanden som framställts för första gången under förfarandet om ersättning av ideell skada orsakade av vissa uttalanden i ECDC:s försvar.

Tredje grunden: Personaldomstolen åsidosatte artikel 91.1 i tjänsteföreskrifterna när den bedömde att den inte kunde pröva huruvida det fanns grund för påståendena om bristfällig ekonomisk förvaltning vid ECDC, i den mån som de tidigare hade prövats av Olaf.

Fjärde grunden: Personaldomstolen gjorde en felaktig tolkning av

—	artikel 47 b ii), jämförd med artikel 86, i anställningsvillkor för övriga anställda i Europeiska unionen genom att den fann att klaganden kunde avskedas summariskt för olydnad utan ett disciplinärt förfarande,

—	artikel 41.2 a i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna i förhållande till den tid klaganden fick på sig för att presentera sin ståndpunkt innan vederbörande avskedades,

—	artikel 48.1 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, eftersom personaldomstolen bedömde att påståendena om att klaganden hade begått brott var välgrundade, även om klaganden inte hade blivit anklagad eller dömd för något sådant vid en brottmålsdomstol,

—	arbetsgivarens omsorgsplikt genom att personaldomstolen bedömde att ECDC inte behövde erbjuda klaganden vissa rättigheter i samband med vederbörandes försvar under en administrativ utredning enligt bilaga IX till tjänsteföreskrifterna.

Femte grunden: Personaldomstolen gjorde en felaktig tolkning av den första, femte och åttonde grunden och yrkandena.

Sjätte grunden: Personaldomstolen gjorde en felaktig rättslig klassificering av vissa omständigheter.

Sjunde grunden: Personaldomstolen missuppfattade delar av bevisningen.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/53

Överklagande ingett den 9 juli 2015 – Preferisco Foods mot harmoniseringskontoret – Piccardo & Savore' (PREFERISCO)

(Mål T-371/15)

(2015/C 311/57)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Preferisco Foods Ltd (Vancouver, Kanada) (ombud: juristterna G. Macias Bonilla, P. López Ronda, G. Marín Raigal och E. Armero)

Motpart: Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (harmoniseringskontoret)

Motpart vid överklagandenämnden: Piccardo & Savore' Srl (Chiusavecchia, Italien)

Uppgifter om förfarandet vid harmoniseringskontoret

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Gemenskapsfigurmärke innehållande ordelementet PREFERISCO – Registreringsansökan nr 10 974 616

Förfarande vid harmoniseringskontoret: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av harmoniseringskontorets andra överklagandenämnd den 15 april 2015 i ärende R 2598/2013-2

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	delvis ogiltigförklara det överklagade beslutet som meddelats av harmoniseringskontorets andra överklagandenämnd den 15 april 2015 i ärende R 2598/2013-2, i synnerhet i den del det avser avslag på registreringsansökan nr 10974616 ”PREFERISCO” för varor i klasserna 29 och 30, och

—	förplikta harmoniseringskontoret att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som uppkommit i förfarandena vid harmoniseringskontorets invändningsenhet och harmoniseringskontorets andra överklagandenämnd.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b förordning nr 207/2009.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/53

Överklagande ingett den 16 juli 2015 – Perfetti Van Melle Benelux mot harmoniseringskontoret – PepsiCo (3D)

(Mål T-390/15)

(2015/C 311/58)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Perfetti Van Melle Benelux BV (Breda, Nederländerna) (ombud: advokaten P. Testa)

Sökande: Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (harmoniseringskontoret)

Motpart vid överklagandenämnden: PepsiCo, Inc. (New York, Förenta staterna)

Uppgifter om förfarandet vid harmoniseringskontoret

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Gemenskapsfigurmärke i svart och vitt innehållande ordelementet ”3D” – Registreringsansökan nr 9 384 041

Förfarande vid harmoniseringskontoret: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av den femte överklagandenämnden vid harmoniseringskontoret den 8 maj 2015 i ärende R 465/2014-5

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det överklagade beslutet och bifalla ansökan nr 009384041 om registrering för följande varor: chokladsortiment; bakverk; godsaker; sötsaker; tuggkarameller; praliner; vingummidroppar; kola; tuggummi; bubbelgum; godisklubbor; lakrits; geléer (konfekt); knäck; pepparmyntsgodis; sötsaker, och,

—	förplikta PepsiCo, Inc. att ersätta rättegångskostnaderna.

Grund

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/54

Talan väckt den 13 juli 2015 – Università del Salento mot Europeiska kommissionen

(Mål T-393/15)

(2015/C 311/59)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Università del Salento (Lecce, Italien) (ombud: advokaten F. Vetrò)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

ogiltigförklara de angripna akterna och följaktligen förordna om återbetalning av resterande belopp till Dipartimento di Ingegneria dell’Innovazione vid Università del Salento (Avdelningen för Innovativ Ingengörsvetenskap vid Salentos universitet) avseende kontrakten med titeln ”Support for training career of researchers, Grant Agreement nr. 6102350, Explaining the nature of technological innovation in Chinese enterprises”, med alla rättsliga följder, inklusive vad gäller betalningen av rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Förevarande talan riktar sig mot den rättsakt som Europeiska kommissionens generaldirektorat för budget, Budgetgenomförande (den allmänna budgeten och Europeiska utvecklingsfonden) indrivning av fordringar, av den 4 maj 2015, ref. N. D/CA – B.2 – 005817, samt den där bifogade debitnotan. Denna rättsakt avser kommissionens betalning av den fordring som Dipartimento di Ingegneria dell’Innovazione vid Università del Salento hade på kommissionen för genomförandet av den så kallade Marie Curie-linje, med titeln ”Support for training career of researchers, Grant Agreement nr. 6102350, Explaining the nature of technological innovation in Chinese enterprises”, inklusive den fordran som kommissionen enligt egen utsago hade på Università di Salentos Dipartimento di Scienze giuridiche (Avdelningen för rättsvetenskap vid Salentos universitet) avseende kontrakten med titeln ”Agreement JUST/2010/JPEN/AG/1540 – Judicial Training and Research on EU crimes against environment and maritime pollution”.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artiklarna 3 och 24 i Republiken Italiens grundlag, maktmissbruk, maktexcess på grundval av felaktiga antaganden, bristande instruktion, faktisk villfarelse, samt åsidosättande och felaktig tillämpning av artikel 81 i Europeiska unionens budgetförordning.

—

Det har i detta avseende gjorts gällande att kompensationen genomförts i strid med de europeiska bestämmelserna om säkerhet, likviditet och utkrävbarhet. I förevarande fall framgår av de skrivelser som bifogats handlingarna att gäldenären bestrider den påstådda skulden. Kommissionens beslut är ensidigt och strider som sådant mot likhetsprincipen.

Andra grunden: Åsidosättande och felaktig tillämpning av principen om effektiviteten hos unionens rättsordning, åsidosättande och felaktig tillämpning av principen om sund ekonomisk förvaltning samt maktmissbruk med anledning av bristande instruktion.

—

Det har i detta avseende gjorts gällande att resten det belopp som beviljats Dipartimento di Ingegneria dell’Innovaziones forskningsprojekt, först skulle utbetalas när den forskning genomförts för vilken beloppet avsatts och att nämnda belopp inte får vara föremål för fordringar avseende andra verksamheter än den som genomförts genom det berörda forskningsprojektet, eftersom detta annars skulle åsidosätta effektivitetsprincipen. De angripna rättsakterna innebär också ett åsidosättande av principen om sund ekonomisk förvaltning, eftersom kommissionen, genom kompensationen, inte har använt beloppet i enlighet med deras avsedda syfte.

Tredje grunden: Åsidosättande och felaktig tillämpning av artikel 296 FEUF

—

Det har i detta avseende gjorts gällande att den ifrågasatta rättsakten inte uppfyller motiveringsskyldigheten i ovannämnda artikel, eftersom den inte anger vare sig källan, syftet eller de rättsliga villkoren för beslutet att kompensera det belopp som Dipartimento di Ingegneria dell’Innovazione har gjort anspråk på, med det belopp som Dipartimento di Scienze giuridiche har gjort anspråk på.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/55

Överklagande ingett den 14 juli 2015 av Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) av det beslut som personaldomstolen meddelade den 29 april 2015 i de förenade målen F-159/12 och F-161/12, CJ mot ECDC

(Mål T-395/15 P)

(2015/C 311/60)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) (ombud: J. Mannheim och A. Daume samt advokaterna D. Waelbroeck och A. Duron)

Övrig part i målet: CJ (Agios Stefanos, Grekland)

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	upphäva den dom som personaldomstolen meddelade den 29 april 2015 i de förenade målen F-159/12 och F-161/12, beträffande den grund som bestrids i överklagandet, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden två grunder.

Första grunden: Personaldomstolen har gjort en felaktig rättstillämpning i fråga om räckvidden av rätten att bli hörd.

—

Utan att hänvisa till praxis eller ge en specifik motivering antog personaldomstolen en extensiv tolkning av räckvidden av rätten att bli hörd till att omfatta inte enbart åtalspunkter gentemot en individ, men även de konsekvenser som kan tillskrivas denna individs beteende. Dessutom motsägs personaldomstolens ståndpunkt rörande räckvidden av rätten att bli hörd av sina egna slutsatser i den angripna domen.

Andra grunden: Personaldomstolen har gjort en felaktig rättstillämpning i det ställningstagande den kom fram till i sin bedömning av huruvida förfarandet kunde ha lett till ett annat resultat i frånvaro av den påstådda oegentligheten.

—	Eftersom personaldomstolen medgett att det förlorade förtroendet mellan motparten och klaganden var irreparabel, hade inte frånvaron av den påstådda oegentligheten lett till något annat resultat.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/56

Överklagande ingett den 20 juli 2015 – Morgan & Morgan mot harmoniseringskontoret – Grupo Morgan & Morgan (Morgan & Morgan)

(Mål T-399/15)

(2015/C 311/61)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Morgan & Morgan International Insurance Brokers S.r.l. (Conegilano, Italien) (ombud: juristerna F. Gatti och F. Caricato)

Motpart: Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (harmoniseringskontoret)

Motpart vid överklagandenämnden: Grupo Morgan & Morgan (Panama, Panama)

Uppgifter om förfarandet vid harmoniseringskontoret

Varumärkessökande: Klaganden

Omtvistat varumärke: Gemenskapsfigurmärke innehållande ordelementet Morgan & Morgan – Registreringsansökan nr 11 596 087

Förfarande vid harmoniseringskontoret: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av harmoniseringskontorets första överklagandenämnd den 7 maj 2015 i ärende R 1657/2014-1

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	fastställa att klagandens överklagande kan tas upp till sakprövning och att det är välgrundat,

—	ändra det överklagade beslutet,

—	slutgiltigt registrera gemenskapsvarumärke nr 11 596 087 i namnet Morgan & Morgan International Insurance Brokers S.r.l. i klass 36, och

—	förplikta harmoniseringskontoret att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/57

Talan väckt den 22 juli 2015 – Republiken Polen mot Europeiska kommissionen

(Mål T-402/15)

(2015/C 311/62)

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Republiken Polen (ombud: B. Majczyna)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det beslut som meddelades av Europeiska kommissionen den 11 maj 2015 (delgivet under nr C(2015) 3228) att inte bevilja stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden för storprojektet Europeiskt gemensamt tjänstecentrum – Intelligent logistiksystem såsom del av det operationella programmet Innovativ ekonomi, som omfattas av strukturhjälp inom ramen för målet Konvergens i Polen, samt

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 41.1, jämförd med artiklarna 56.3 och 60 a, i förordning (EG) nr 1083/2006 och åsidosättande av principen om lojalt sammarbete. Projektet har nämligen bedömts på ett sätt som utgår från de av tillsynskommittén fastställda urvalskriterierna, trots att dessa kriterier då de lades fast av kommissionen inte ifrågasatts, samt åsidosättande av artikel 41.2 i förordning (EG) nr 1083/2006 i och med att fristen för projektbedömning har överskridits i betydande utsträckning.

Andra grunden: Felaktig tolkning av villkoren för medfinansiering medelst medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden, i och med att det antas att medfinansiering endast kan medges för investeringar med stor potential för spridning (diffusion) av innovationer, samt felaktig bedömning av projektet, i och med att det antas att det på grund av bristande innovationskraft inte överensstämmer med det operationella programmet Innovativ ekonomi.

Tredje grunden: Felaktig tolkning av villkoren för medfinansiering medelst medel från Europeiska regionala utvecklingsfonden, i och med att det antas att medfinansiering endast kan medges för investeringar som skapar kvalificerade arbetstillfällen, samt felaktig bedömning av projektet, i och med att det antas att projektet inte skapar några kvalificerade arbetstillfällen.

4.	Fjärde grunden: Felaktig bedömning av projektet, i och med att det antas att det inte uppfyller målen med det operationella projektet Innovativ ekonomi, då projektet inte skapar något mervärde eller incitament.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/58

Talan väckt den 22 juli 2015 – JYSK mot kommissionen

(Mål T-403/15)

(2015/C 311/63)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: JYSK sp. z o.o. (Radomsko, Polen) (ombud: advokaten H. Sønderby Christensen)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut C (2015) 3228 final av den 11 maj 2015 angående ett finansiellt bidrag från Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) till projektet ”European Shared Service Centre – Intelligent Logistics Systems”, vilket är en del av det operativa programmet ”Innovativ ekonomi” för stöd från ERUF till konvergensmålet i Polen.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

1.	Första grunden: JYSK uppfyllde de krav som ställdes av den polska regeringen och syftet med såväl det operativa programmet Innovativ ekonomi 2007–2013 (OP IE) som unionsrätten.

Andra grunden: Projektet är i enlighet med OP IE och med unionsrätten.

—

Sökanden gör gällande att kommissionen i sitt beslut inte invänt mot att de kriterier som fastställdes i delåtgärd 4.5.2 (bilaga 2) är i enlighet med OP IE och unionsrätten. I tillägg hävdar sökanden att kommissionen inte invänt mot att projektet är i enlighet med de uppställda kriterierna och/eller att JYSK tilldelades 60,5 poäng.

Tredje grunden, vilken utgör själva huvudsaken för denna talan.

—

Sökanden hävdar att denna talan egentligen inte på något sätt angår JYSK, eftersom alla parter, även kommissionen, är eniga om att JYSK uppfyllde de fastställda kriterierna. Enligt sökanden är denna talan därför endast en tvist om lagenlighet mellan polska myndigheter å ena sidan och kommissionen å andra sidan. Detta ska inte JYSK behöva lida för.

Fjärde grunden: Kommissionens företrädare bekräftade att de polska myndigheterna agerade i enlighet med unionsrätten och OP IE.

—	Enligt sökanden är det tydligt att kommissionen samtyckte till samtliga av de fastställda kriterierna och att den godkände OP IE och dess konkreta implementeringsåtgärder.

Femte grunden: Kommissionen har åsidosatt behörighetsfördelningen mellan kommissionen och de polska myndigheterna, i strid med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

—

Sökanden gör gällande att kommissionen inte är behörig att neka nationellt stöd, då detta är en fråga för de polska myndigheterna, med hänvisning till dessas omfattande erfarenhet på området. Enligt sökanden är kommissionen inte heller behörig att neka nationellt stöd med hänvisning till omständigheter som den kände till vid tiden för ansökan. ”Resultattavlan” (delåtgärd 4.5.2) påstås exakt återge de mål och syften som fastställts för OP IE, vilka kommissionens företrädare i övervakningskommittén hade kännedom om vid tiden för JYSK:s ansökan. Enligt sökanden ska en korrekt tolkning/förståelse av OP IE ta hänsyn till de polska myndigheternas särskilda kunskaper om arbetsplatser och arbetstagarnas färdigheter i Radomsko, och kommissionen kan inte åsidosätta de polska myndigheternas bedömning i alla detaljer vid implementeringen av programmet. Kommissionen har också fel som anser att ett visst syfte eller ”mål” med OP IE har avgörande betydelse. Enligt sökanden ska en korrekt tolkning av OP IE och unionsrätten grundas på att vissa bestämmelser är av större betydelse än andra – vilket illustreras genom resultattavlan (delåtgärd 4.5.2).

Sjätte grunden: Bestridande av kommissionens argument.

—

Sökanden hävdar att inget av kommissionens tre huvudsakliga argument vid tiden för JYSK:s ansökan (juli 2008) var i kraft och/eller avgörande på det sätt kommissionen gör gällande och hänvisar till. Enligt sökanden är således dessa argument utan betydelse i förevarande fall och, i den utsträckning domstolen finner dem vara av betydelse, så är de i vart fall inte avgörande.

21.9.2015

Europeiska unionens officiella tidning

C 311/59

Överklagande ingett den 27 juli 2015 – Monster Energy mot harmoniseringskontoret – Hot-Can Intellectual Property (HotoGo self-heating can technology)

(Mål T-407/15)

(2015/C 311/64)

Överklagandet är avfattat på engelska

Parter

Klagande: Monster Energy Company (Corona, Förenta staterna) (ombud: P. Bronlow, solicitor)

Motpart: Kontoret för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) (harmoniseringskontoret)

Motpart vid överklagandenämnden: Hot-Can Intellectual Property Sdn Bhd (Cheras, Malaysia)

Uppgifter om förfarandet vid harmoniseringskontoret

Varumärkessökande: Motparten vid överklagandenämnden

Omtvistat varumärke: Figurmärke innehållande ordelementen ”HotoGo self-heating can technology” – Registreringsansökan nr 11 418 101

Förfarande vid harmoniseringskontoret: Invändningsförfarande

Överklagat beslut: Beslut meddelat av femte överklagandenämnden vid harmoniseringskontoret den 4 maj 2015 i ärende R 1028/2014-5

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det överklagade beslutet,

—	ogiltigförklara invändningsenhetens beslut av den 21 februari 2014 i invändningsärende nr B2178567,

—	avslå registreringsansökan, och

—	förplikta harmoniseringskontoret att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder

—	Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.

—	Åsidosättande av artikel 8.5 i förordning nr 207/2009.

		ISSN 1977-1061
Europeiska unionens officiella tidning		C 311

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	58 årgången 21 september 2015

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2015/C 311/01	Europeiska unionens domstols senaste offentliggöranden i Europeiska unionens officiella tidning	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2015/C 311/02	Mål C-425/13: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 16 juli 2015 – Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd (Talan om ogiltigförklaring — Rådets beslut om bemyndigande att inleda förhandlingar om sammankoppling av Europeiska unionens utsläppshandelssystem med ett utsläppshandelssystem i Australien — Förhandlingsdirektiv — Särskild kommitté — Åsidosättande av artiklarna 13.2 FEU, 218.2 – 218.4 FEUF och 295 FEUF — Institutionell jämvikt)	2
2015/C 311/03	Mål C-584/13: Domstolens dom (femte avdelningen) av den 16 juli 2015 (begäran om förhandsavgörande från Cour de cassation – Frankrike) – Directeur général des finances publiques mot Mapfre asistencia compañia internacional de seguros y reaseguros SA och Mapfre warranty SpA mot Directeur général des finances publiques (Begäran om förhandsavgörande — Beskattning — Omsättningsskatt — Tillämpningsområde — Undantag från skatteplikt — Begreppet försäkringstransaktioner — Begreppet tillhandahållande av tjänster — Schablonbelopp för en garanti mot fel på ett begagnat fordon)	3
2015/C 311/04	Mål C-612/13 P: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 16 juli 2015 – ClientEarth mot Europeiska kommissionen (Överklagande — Tillgång till handlingar från Europeiska unionens institutioner — Förordning (EG) nr 1049/2001 — Artikel 4.2 tredje strecksatsen — Miljöinformation — Århuskonventionen — Artikel 4.1 och 4.4 — Undantag från rätten till tillgång — Skydd för syftet med utredningar — Undersökningar som gjorts av ett företag, på Europeiska kommissionens begäran, rörande införlivande av direktiv på miljöområdet — Delvis avslag på ansökan om tillgång)	4
2015/C 311/05	Mål C-615/13 P: Domstolens dom (andra avdelningen) av den 16 juli 2015 – ClientEarth, Pesticide Action Network Europe (PAN Europe) mot Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa), Europeiska kommissionen (Överklagande — Tillgång till handlingar från Europeiska unionens institutioner — Förordning (EG) nr 1049/2001 — Artikel 4.1 b — Förordning (EG) nr 45/2001 — Artikel 8 — Undantag från rätten till tillgång — Skydd för personuppgifter — Begreppet personuppgifter — Villkor för överföring av personuppgifter — Namn på den person som har yttrat sig över ett utkast till vägledning från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) avseende den vetenskapliga dokumentation som ska bifogas ansökningar om godkännande för utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden — Tillgång nekad)	5
2015/C 311/06	Mål C-653/13: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 juli 2015 – Europeiska kommissionen mot Republiken Italien (Fördragsbrott — Miljö — Direktiv 2006/12/EG — Artiklarna 4 och 5 — Avfallshantering — Regionen Kampanien — Domstolens dom — Fastställande av fördragsbrott — Domen har endast delvis verkställts — Artikel 260.2 FEUF — Ekonomiska sanktioner — Vite — Schablonbelopp)	6
2015/C 311/07	Mål C-681/13: Domstolens dom (första avdelningen) av den 16 juli 2015 (begäran om förhandsavgörande från Hoge Raad der Nederlanden – Nederländerna) – Diageo Brands BV mot Simiramida-04 EOOD (Begäran om förhandsavgörande — Civilrättsligt samarbete — Förordning nr 44/2001 — Erkännande och verkställighet av domar — Skäl för avslag — Åsidosättande av grunderna för rättsordningen (ordre public) i den stat där domen görs gällande — Dom som har meddelats av en domstol i en annan medlemsstat och som strider mot unionens varumärkesrätt — Direktiv 2004/48/EG — Skydd för immateriella rättigheter — Kostnader för förfarandet)	6
2015/C 311/08	Mål C-21/14 P: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 16 juli 2015 – Europeiska kommissionen mot Rusal Armenal ZAO och Europeiska unionens råd (Överklagande — Dumpning — Import av viss aluminiumfolie med ursprung i Armenien, Brasilien och Kina — Republiken Armeniens anslutning till Världshandelsorganisationen (WTO) — Artikel 2.7 i förordning (EG) nr 384/96 — Förenlighet med avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 (GATT)	7
2015/C 311/09	Mål C-83/14: Domstolens dom (stora avdelningen) av den 16 juli 2015 (begäran om förhandsavgörande från Administrativen sad Sofia-grad – Bulgarien) – CHEZ Razpredelenie Bulgaria AD mot Komisia za zashtita ot diskriminatsia (Direktiv 2000/43/EG — Principen om likabehandling av personer oavsett deras ras eller etniska ursprung — Stadsdel som till övervägande del bebos av personer med romskt ursprung — Montering av elmätare på pelare för luftkraftledningsnätet på mellan sex till sju meters höjd — Begreppen direkt diskriminering och indirekt diskriminering — Bevisbörda — Eventuell motivering — Åtgärder för att förhindra manipulering av elmätare och olagligt uttag av el — Proportionalitet — Åtgärdens universella karaktär — Åtgärdens kränkande och stigmatiserande verkan — Direktiven 2006/32/EG och 2009/72/EG — Omöjligt för konsumenten att avläsa sin elförbrukning)	8
2015/C 311/10	Mål C-140/14: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 juli 2015 – Europeiska kommissionen mot Republiken Slovenien (Fördragsbrott — Direktiven 2008/98/EG och 1999/31/EG — Förebyggande och bortskaffande av schaktmassor och annat avfall — Deponering — Underlåtenhet att vidta åtgärder för att bortskaffa och lagra detta avfall — Användning av rättsmedel)	10
2015/C 311/11	Mål C-145/14: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 juli 2015 – Europeiska kommissionen mot Republiken Bulgarien (Fördragsbrott — Miljö — Direktiv 1999/31/EG — Artikel 14 — Deponering av avfall — Icke-farligt avfall — Befintliga avfallsdeponier som inte uppfyller kraven)	11
2015/C 311/12	Mål C-369/14: Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 16 juli 2015 (begäran om förhandsavgörande från Landgericht Köln – Tyskland) – Sommer Antriebs- und Funktechnik GmbH mot Rademacher Geräte-Elektronik GmbH & Co. KG (Begäran om förhandsavgörande — Avfall som utgörs av eller innehåller elektrisk och elektronisk utrustning — Direktiv 2002/96/EG — Artiklarna 2.1 och 3 a samt bilagorna I A och I B — Direktiv 2012/19/EU — Artiklarna 2.1 a, 2.3 b och 3.1 a och b samt bilagorna I och II — Begreppen elektrisk och elektronisk utrustning och elektriska och elektroniska verktyg — Garageportsöppnare)	11
2015/C 311/13	Mål C-468/14: Domstolens dom (nionde avdelningen) av den 16 juli 2015 – Europeiska kommissionen mot Konungariket Danmark (Fördragsbrott — Direktiv 2001/37/EG — Tillverkning, presentation och försäljning av tobaksvaror — Artiklarna 2.4 och 8 — Förbud mot utsläppande på marknaden av tobak för användning i munnen — Lössnus)	12
2015/C 311/14	Mål C-485/14: Domstolens dom (sjätte avdelningen) av den 16 juli 2015 – Europeiska kommissionen mot Republiken Frankrike (Fördragsbrott — Fri rörelse för kapital — Artiklarna 63 FEUF och 40 i EES-avtalet — Överlåtelser utan vederlag — Skattebefrielse — Legat och gåvor — Särbehandling — Organisationer etablerade i en annan medlemsstat — Bilateralt skatteavtal saknas)	12
2015/C 311/15	Yttrande 3/15: Begäran om yttrande framställd av Europeiska kommissionen i enlighet med artikel 218.11 FEUF	13
2015/C 311/16	Mål C-579/14 P: Överklagande ingett den 12 december 2014 av Junited Autoglas Deutschland GmbH & Co. KG av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 16 oktober 2014 i mål T-297/13, Junited Autoglas Deutschland GmbH & Co. KG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)	13
2015/C 311/17	Mål C-602/14 P: Överklagande ingett den 23 december 2014 av Bharat Heavy Electricals Ltd av det beslut som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 21 oktober 2014 i mål T-374/14, Bharat Heavy Electricals Ltd mot Europeiska kommissionen	14
2015/C 311/18	Mål C-36/15 P: Överklagande ingett den 28 januari 2015 av Kontoret för harmonisering av den inre marknaden (varumärken och mönster) av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 25 november 2014 i mål T-556/12, Kontoret för harmonisering av den inre marknaden (varumärken och mönster) mot Royalton Overseas Ltd	14
2015/C 311/19	Mål C-136/15 P: Överklagande ingett den 20 mars 2015 av Mohammad Makhlouf av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 21 januari 2015 i mål T-509/11, Makhlouf mot rådet	14
2015/C 311/20	Mål C-227/15 P: Överklagande ingett den 19 maj 2015 av Robert Aubineau m.fl. av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 18 mars 2015 i mål T-195/11, T-458/11, T-448/12 och T-41/13, Cahier m.fl. mot rådet och kommissionen	15
2015/C 311/21	Mål C-251/15 P: Överklagande ingett den 26 maj 2015 av Emsibeth SpA av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 26 mars 2015 i mål T-596/13, Emsibeth mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)	16
2015/C 311/22	Mål C-271/15 P: Överklagande ingett den 8 juni 2015 av Sea Handling SpA, in liquidazione, tidigare Sea Handling SpA av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 25 mars 2015 i mål T-456/13, Sea Handling mot kommissionen	17
2015/C 311/23	Mål C-294/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Apelacyjny w Warszawie (Polen) den 17 juni 2015 – Edyta Mikołajczyk mot Marie Louise Czarnecka och Stefan Czarnecki	19
2015/C 311/24	Mål C-298/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av Lietuvos Aukščiausiasis Teismas (Litauen) den 18 juni 2015 – Borta UAB mot VĮ Klaipėdos valstybinio jūrų uosto direkcija	20
2015/C 311/25	Mål C-303/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av Sąd Okręgowy w Łodzi (Polen) den 22 juni 2015 – G. M. och M. S.	21
2015/C 311/26	Mål C-306/15: Talan väckt den 23 juni 2015 – Europeiska kommissionen mot Rumänien	21
2015/C 311/27	Mål C-316/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av the Supreme Court of the United Kingdom (Förenade kungadönet Storbritannien) den 26 juni 2015 – The Queen on the application of Hemming (trading as Simply Pleasure Ltd.) m.fl. mot Westminster City Council	22
2015/C 311/28	Mål C-317/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 26 juni 2015 – X, Staatssecretaris van Financiën	23
2015/C 311/29	Mål C-318/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per il Piemonte (Italien) den 26 juni 2015 – Tecnoedi Costruzioni Srl mot Comune di Fossano	24
2015/C 311/30	Mål C-323/15 P: Överklagande ingett den 30 juni 2015 av Polynt SpA av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 30 april 2015 i mål T-134/13, Polynt SpA and Sitre Srl v Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA)	24
2015/C 311/31	Mål C-324/15 P: Överklagande ingett den 30 juni 2015 av Hitachi Chemical Europe GmbH och Polynt SpA av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 30 april 2015 i mål T-135/13, Hitachi Chemical Europe GmbH, Polynt SpA och Sitre Srl mot Europeiska kemikaliemyndigheten (ECHA)	25
2015/C 311/32	Mål C-326/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av Administratīvā apgabaltiesa (Lettland) den 1 juli 2015 – AS DNB Banka mot Valsts ieņēmumu dienests	26
2015/C 311/33	Mål C-331/15 P: Överklagande ingett den 3 juli 2015 av Republiken Frankrike av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 16 april 2015 i mål T-402/12, Carl Schlyter mot Europeiska kommissionen	27
2015/C 311/34	Mål C-336/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av Arbetsdomstolen (Sverige) den 6 juli 2015 – Unionen mot Almega Tjänsteförbunden, ISS Facility Services AB	29
2015/C 311/35	Mål C-339/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av nederländskspråkliga avdelningen vid Rechtbank van eerste aanleg te Brussel (Belgien) den 7 juli 2015 – Brottmål motLuc Vanderborght, övrig deltagare i rättegången: Verbond der Vlaamse Tandartsen VZW	30
2015/C 311/36	Mål C-343/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av Centrale Raad van Beroep (Nederländerna) den 8 juli 2015 – J. Klinkenberg mot Minister van Infrastructuur en Milieu	31
2015/C 311/37	Mål C-344/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av Appeal Commissioners (Irland) den 6 juli 2015 – National Roads Authority mot The Revenue Commissioners	32
2015/C 311/38	Mål C-345/15 P: Överklagande ingett den 7 juli 2015 av Chelyabinsk electrometallurgical integrated plant OAO (CHEMK) och Kuzneckie ferrosplavy OAO (KF) av den dom som tribunalen (andra avdelningen) meddelade den 28 april 2015 i mål T-169/12: Chelyabinsk electrometallurgical integrated plant OAO (CHEMK) och Kuzneckie ferrosplavy OAO (KF) mot Europeiska unionens råd	33
2015/C 311/39	Mål C-350/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Santa Maria Capua Vetere (Italien) den 10 juli 2015 – brottmål mot Luciano Baldetti	34
2015/C 311/40	Mål C-368/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av Högsta förvaltningsdomstolen (Finland) den 14 juli 2015 – Ilves Jakelu Oy	34
2015/C 311/41	Mål C-369/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 13 juli 2015 – Siderúrgica Sevillana S.A. mot Administración del Estado	35
2015/C 311/42	Mål C-370/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 13 juli 2015 – Solvay Solutions España S.L. mot Administración del Estado	37
2015/C 311/43	Mål C-371/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 13 juli 2015 – Cepsa Quimica, S.A. mot Administración del Estado	39
2015/C 311/44	Mål C-372/15: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Supremo (Spanien) den 13 juli 2015 – Dow Chemical Ibérica S.A. mot Administración del Estado	41
2015/C 311/45	Mål C-389/15: Talan väckt den 17 juli 2015 – Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd	42
2015/C 311/46	Mål C-394/15 P: Överklagande ingett den 21 juli 2015 av John Dalli av den dom som tribunalen (tredje avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 12 maj 2015 i mål T-562/12, John Dalli mot Europeiska kommissionen	43
	Tribunalen
2015/C 311/47	Mål T-19/13: Tribunalens beslut av den 29 juni 2015 – Frank Bold mot kommissionen (Miljö — Direktiv 2003/87/EG — System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser — Beslut om att ge republiken Tjeckien möjlighet till kostnadsfria utsläppsrätter under en övergångsperiod för modernisering av elproduktionen — Begäran om intern omprövning av beslutet — Åtgärd med individuell räckvidd föreligger inte — Kommissionens beslut att avvisa begäran om intern omprövning — Uppenbart att talan i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundad)	44
2015/C 311/48	Mål T-690/13: Tribunalens beslut av den 22 juni 2015 – In vivo mot kommissionen (Passivitetstalan — Olafs beslut att inte inleda en extern utredning — Ställningstagande — Begäran om föreläggande — Uppenbart att talan skall avvisas)	45
2015/C 311/49	Mål T-552/14: Tribunalens beslut av den 24 juni 2015 – Wm. Wrigley Jr. mot harmoniseringsbyrån (Extra) (Gemenskapsvarumärke — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket Extra — Absolut registreringshinder — Särskiljningsförmåga saknas — Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 — Talan som uppenbart saknar rättslig grund)	45
2015/C 311/50	Mål T-553/14: Tribunalens beslut av den 24 juni 2015 – Wm. Wrigley Jr. mot harmoniseringsbyrån (Extra) (Gemenskapsvarumärke — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket Extra — Absolut registreringshinder — Särskiljningsförmåga saknas — Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 — Talan som uppenbart saknar rättslig grund)	46
2015/C 311/51	Mål T-625/14: Tribunalens beslut av den 24 juni 2015 – Wm. Wrigley Jr. mot harmoniseringsbyrån (Sfärisk figur) (Gemenskapsvarumärke — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ett figurmärke som återger en sfärisk figur — Absolut registreringshinder — Särskiljningsförmåga saknas — Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 — Talan som uppenbart saknar rättslig grund)	47
2015/C 311/52	Mål T-626/14: Tribunalens beslut av den 24 juni 2015 – Wm. Wrigley Jr. mot harmoniseringsbyrån (Blå sfärisk figur) (Gemenskapsvarumärke — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ett figurmärke som återger en blå sfärisk figur — Absolut registreringshinder — Särskiljningsförmåga saknas — Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 — Talan som uppenbart saknar rättslig grund)	47
2015/C 311/53	Mål T-132/15: Överklagande ingett den 12 juni 2015 – IR mot harmoniseringskontoret – Pirelli Tyre (popchrono)	48
2015/C 311/54	Mål T-351/15: Talan väckt den 30 juni 2015 – Papapanagiotou mot parlamentet	49
2015/C 311/55	Mål T-353/15: Talan väckt den 26 juni 2015 – NeXovation mot kommissionen	50
2015/C 311/56	Mål T-370/15 P: Överklagande ingett den 9 juli 2015 av CJ av det beslut som personaldomstolen meddelade den 29 april 2015 i de förenade målen F-159/12 och F-161/12, CJ mot ECDC	51
2015/C 311/57	Mål T-371/15: Överklagande ingett den 9 juli 2015 – Preferisco Foods mot harmoniseringskontoret – Piccardo & Savore' (PREFERISCO)	53
2015/C 311/58	Mål T-390/15: Överklagande ingett den 16 juli 2015 – Perfetti Van Melle Benelux mot harmoniseringskontoret – PepsiCo (3D)	53
2015/C 311/59	Mål T-393/15: Talan väckt den 13 juli 2015 – Università del Salento mot Europeiska kommissionen	54
2015/C 311/60	Mål T-395/15 P: Överklagande ingett den 14 juli 2015 av Europeiskt centrum för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC) av det beslut som personaldomstolen meddelade den 29 april 2015 i de förenade målen F-159/12 och F-161/12, CJ mot ECDC	55
2015/C 311/61	Mål T-399/15: Överklagande ingett den 20 juli 2015 – Morgan & Morgan mot harmoniseringskontoret – Grupo Morgan & Morgan (Morgan & Morgan)	56
2015/C 311/62	Mål T-402/15: Talan väckt den 22 juli 2015 – Republiken Polen mot Europeiska kommissionen	57
2015/C 311/63	Mål T-403/15: Talan väckt den 22 juli 2015 – JYSK mot kommissionen	58
2015/C 311/64	Mål T-407/15: Överklagande ingett den 27 juli 2015 – Monster Energy mot harmoniseringskontoret – Hot-Can Intellectual Property (HotoGo self-heating can technology)	59
2015/C 311/65	Mål T-573/12: Tribunalens beslut av den 12 juni 2015 – Matrix Energetics International mot harmoniseringsbyrån (MATRIX ENERGETICS)	60
2015/C 311/66	Mål T-73/13: Tribunalens beslut av den 29 juni 2015 – InterMune UK m.fl. mot EMA	60
2015/C 311/67	Mål T-166/14: Tribunalens beslut av den 17 juni 2015 – PRS Mediterranean mot harmoniseringsbyrån – Reynolds Presto Products (NEOWEB)	61
2015/C 311/68	Mål T-212/14: Tribunalens beslut av den 29 juni 2015 – PSL mot Harmoniseringsbyrån – Consortium Menager Parisien (Représentation d'une montre à bracelet)	61
2015/C 311/69	Mål T-255/14: Tribunalens beslut av den 10 juni 2015 – Aalto-korkeakoulusäätiö mot harmoniseringsbyrån (APPCAMPUS)	61
2015/C 311/70	Mål T-729/14: Tribunalens beslut av den 30 juni 2015 – PAN Europe och Unaapi mot kommissionen	61
2015/C 311/71	Mål T-815/14: Tribunalens beslut av den 29 juni 2015 – Closet Clothing mot Harmoniseringsbyrån – Closed Holding (CLOSET)	62
2015/C 311/72	Mål T-93/15: Tribunalens beslut av den 26 juni 2015 – Navitar mot harmoniseringsbyrån – Elukuva (NaviTar)	62