21.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 19/1

1.

Regionkommittén välkomnar att den nya kommissionen har satt investeringar i tillväxt och sysselsättning i centrum för sin agenda, och framhåller att kommittén är villig att samarbeta med EU-institutionerna, särskilt kommissionen och Europeiska investeringsbanken, för att säkerställa det politiska ansvarstagande som krävs för att planen, där ökade investeringar kombineras med strukturreformer, ska bli en framgång.

2.

Kommittén välkomnar att man i den föreslagna investeringsplanen erkänner den roll som de lokala och regionala myndigheterna kommer att spela när det gäller att öka investeringarna för sysselsättning och tillväxt, med tanke på att myndigheterna på nivåerna under den nationella stod för ca 55 % av de totala offentliga investeringarna i EU-28 under 2013 (1).

3.

ReK välkomnar kommissionens erkännande av de rådande kraftiga underinvesteringarna. Investeringsnivåerna är för närvarande 230–370 miljarder euro per år lägre än genomsnittligt.

4.

Investeringsplanen bör utgöra startskottet till en bredare EU-investeringsstrategi som är nära kopplad till översynen av Europa 2020-strategin och sammanlänkad med avlägsnandet av regleringsbördor.

5.

Investeringstakten per medlemsstat bör användas som ett kriterium i den makroekonomiska övervakningen.

6.

Offentliga investeringar måste vara förenliga med den offentliga skuldens hållbarhet. Offentliga investeringar av hög kvalitet utgör en stimulans och ofta en förutsättning för privata investeringar, och nylanseringen av dem bör syfta till att skapa avkastningseffekter som medför en minskning av skulden i förhållande till BNP.

7.

Regionkommittén uppmanar medlemsstaterna samt de regionala och lokala myndigheterna att reagera positivt på uppmaningen till frivilligt deltagande i Europeiska fonden för strategiska investeringar (Efsi).

8.

Kommittén ställer sig bakom kommissionens förslag om att offentliga investeringar som stöder projekt inom Efsi ska undantas från underskottsberäkningarna enligt stabilitets- och tillväxtpakten.

9.

Vi anser att detta undantag är i linje med Regionkommitténs rekommendation om att den nationella medfinansieringen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna ska undantas från underskottsberäkningar i stabilitets- och tillväxtpakten, och vi ber därför kommissionen att bedöma om förslaget går att genomföra.

10.

ReK instämmer i kommissionens bedömning att utan de regionala myndigheternas finansiella och projektbaserade deltagande kommer investeringsplanen inte att ge de lämpliga hävstångseffekterna i realekonomin.

11.

Kommittén ifrågasätter huruvida det planerade hävstångsmåttet på 1:15 kan uppnås i hela EU med hänsyn till att vissa mindre utvecklade regioner saknar en stabil privat sektor som skulle kunna ge projekt ytterligare finansiering.

12.

ReK välkomnar kommissionens tillkännagivande att den nya Europeiska fonden för strategiska investeringar kommer att inrättas vid sidan av de europeiska strukturella investeringsfonderna. ReK understryker att eventuella överlappningar mellan Europeiska fonden för strategiska investeringar och de europeiska strukturella investeringsfonderna måste undvikas och begär klargöranden om samverkanseffekterna mellan de båda fonderna, bl.a. om användningen av finansieringsinstrumenten.

13.

Kommittén betonar att småskaliga projekt som bidrar till att skapa arbetstillfällen på lokal nivå måste göras tillgängliga och framhåller behovet av en balanserad plan för investeringar i stads- och landsbygdsområden.

14.

Detta paket får inte ha någon negativ inverkan på projekt som inletts eller planeras inom de befintliga Cosme- och Horisont 2020-programmen.

15.

Kapitalinjektioner bör inte bara inriktas på kvantitativa hävstångseffekter i allmänhet, utan också på kvalitativa investeringar på områden såsom utbildning, forskning, transporter, infrastruktur, hälsa, energieffektivitet och hållbar utveckling, vilka ökar tillväxtpotentialen.

16.

Regionkommittén välkomnar kommissionens avsikt att samarbeta med alla offentliga och privata berörda parter på regional nivå för att underlätta viktiga investeringsprojekt och säkerställa deras tillgång till lämpliga finansieringskällor. Offentlig-privata partnerskap skulle kunna leverera konkurrenskraft, men behöver väldefinierade områden och fastställda mål. Vi uppmanar kommissionen att kräva öppenhet av medlemsstaterna när de väljer ut projekt samt att de involverar de regionala och lokala myndigheterna i denna process.

17.

De nationella och regionala utvecklingsbankerna måste göras mer delaktiga i genomförandet av investeringspaketet.

18.

OECD:s principer för offentliga investeringar bör beaktas när de planerade investeringsprojekten bedöms.

19.

Regionkommittén stöder idén om en enda kontaktpunkt, ett centrum för investeringsrådgivning för att garantera en europeisk prioriteringsordning. Vi framhåller de lokala och regional myndigheternas kapacitet att samarbeta med projektansvariga, investerare och offentliga förvaltningsmyndigheter för att främja viktiga investeringsprojekt och se till att rätt projekt får tillgång till lämpliga finansieringskällor.

20.

Kommittén välkomnar planens initiativ om att stödja riskkapital för små och medelstora företag. Eftersom det är känt att små och medelstora företag är mest sårbara i tider av ekonomisk och finansiell instabilitet, bör stödet emellertid garanteras fullt ut av EIB och inte prissättas på marknadsvillkor. Kommittén betonar att riskkapitalstödet även måste vara tillgängligt för småföretag och mikroföretag och är oroad för att den breda definitionen av medelstora börsnoterade företag kan leda till att stödet mest gynnar de större företagen av denna typ.

21.

Vi stöder initiativet om att organisera ”Investera i Europa-seminarier” på regional nivå och bekräftar att vi gärna bidrar med vår sakkunskap för att de ska bli framgångsrika.

22.

Regionkommittén understryker att lokala och regionala förvaltningars kapacitet och kvalitet när det gäller att identifiera och förbereda lämpliga projekt ofta är det största hindret för ökade privata investeringar. Lokala och regionala myndigheter kan komma att drabbas av extra finansiella och administrativa bördor under planens genomförandefas. Det är viktigt att man arbetar tillsammans med lokala och regionala myndigheter för att kartlägga regleringshinder och andra hinder, med tanke på att det är de lokala och regionala myndigheterna som genomför omkring 70 % av EU:s beslut.

23.

Vi understryker därför att det behövs mer riktat tekniskt stöd för att understödja de lokala och regionala offentliga förvaltningarnas administrativa kapacitet så att de effektivt kan klara av strukturreformer som syftar till att förbättra investeringsklimatet.

24.

ReK förespråkar förenklade förfaranden som gör det möjligt att godkänna projekt i tid för att undvika förseningar i genomförandet av planen.

25.

Kommittén instämmer i att ett effektivt införlivande i god tid av EU:s regler om offentlig upphandling, inklusive om innovativa partnerskap och främjande av e-upphandlingsverktyg, kommer att förbättra förutsättningarna för investeringar. Här vill vi understryka att många upphandlande myndigheter i dag inte har möjlighet att ta emot elektroniska fakturor och att en rad medlemsstater därför bör satsa på att utveckla lämpliga it-system och komma med lösningar för åtgärda denna brist.

26.

ReK åtar sig att ge sitt bidrag till förslaget till förordning om genomförande av investeringsplanen, som väntas antas av kommissionen i januari 2015.

27.

Regionkommittén ger sin ordförande i uppdrag att vidarebefordra denna resolution till Europaparlamentet, rådet och Europeiska kommissionen samt till Europeiska rådets ordförande.

21.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 19/4

1.

Regionkommittén understryker att den rådande finansiella, ekonomiska och sociala krisen i grunden har förändrat förutsättningarna för finansieringen av realekonomin. Mot denna bakgrund blir det allt viktigare med stöd till både offentliga och privata långsiktiga investeringar. Offentliga investeringar kan inte enbart vara en stimulans för privata investeringar utan också en förutsättning för dem, eftersom de kan bidra till att de rätta strukturella förhållandena för ekonomin uppstår i en viss region och eftersom de kan fungera kontracykliskt när det råder ogynnsamma ekonomiska villkor. Vid sidan av att utgöra ett komplement till privata investeringar kan offentliga investeringar också syfta till att förverkliga mål av allmänt intresse på olika områden (t.ex. utbildning, forskning, infrastruktur, hälsa och miljö) där offentliga insatser behövs för att de privata investeringsmönstren inte överensstämmer med den större samhällsnyttan.

2.

ReK konstaterar att direktinvesteringarna internationellt ökar i en nästan tvåsiffrig takt (1), men att de privata investeringarna i EU samtidigt är på tillbakagång. Samtidigt ger de för närvarande ytterst låga realräntorna begränsade incitament åt den privata sektorn att stödja offentliga investeringar på kort sikt. Det är därför viktigt att skapa gynnsamma villkor som stimulerar privata investeringar samtidigt som man ökar nivån på de offentliga investeringarna samt deras kvalitet och effektivitet, och därigenom kompenserar för den bristande privata efterfrågan med hjälp av offentlig efterfrågan.

3.

Enligt IMF:s utsikter för världsekonomin (World Economic Outlook) från oktober 2014 (2) finns det starka skäl att öka de offentliga infrastrukturinvesteringarna i ekonomier med tydligt identifierade infrastrukturbehov och effektiva offentliga investeringsprocesser, med en avmattning i ekonomin och en ackommoderande penningpolitik.

4.

Vi framhåller att de offentliga investeringarna inom Europeiska unionen minskade med 20 % i reala termer mellan 2008 och 2013. Tendensen med minskade offentliga investeringar inleddes före krisen och har sedan dess förvärrats betydligt. Under krisen inskränktes de offentliga investeringarna ännu mer av offentliga ingrepp för återkapitalisering av banker, som framför allt tvingades ta i tu med konsekvenserna av privata överinvesteringar i fastigheter i en rad euroländer. Enligt kommissionens senaste prognoser för 2013 och 2014 kommer de offentliga investeringarna i EU-27 att nå historiskt låga nivåer under 2014, vilket redan var fallet för den privata sektorn 2013 (3).

5.

Vi ansluter oss därför till det växande samförståndet om att det utan stimulans till tillväxtfrämjande investeringar kommer att visa sig vara omöjligt att återställa varaktig tillväxt i EU (4). Det är nödvändigt att stimulera tillväxtfrämjande investeringar eftersom detta har den högsta finanspolitiska multiplikatoreffekten, dvs. härledd effekt på BNP-tillväxten i reala termer, jämfört med andra typer av utgifter, till exempel offentlig konsumtion, sociala transfereringar, momssänkningar eller ökade egenavgifter från arbetstagare (5).

6.

En ihållande låg nivå på offentliga kvalitetsinvesteringar riskerar att ytterligare fördjupa klyftorna när det gäller sammanhållning och konvergens, enligt analysen i kommissionens sjätte sammanhållningsrapport.

7.

ReK vill emellertid rikta uppmärksamheten mot att både den höga skuldnivån i vissa medlemsstater och den krisrelaterade ökningen av utgifter för sociala tjänster och överföringar av kapital till företag inskränker det finanspolitiska manöverutrymmet för offentliga investeringar.

8.

Vi konstaterar att försämringen av de offentliga finanserna och de finanspolitiska konsolideringsåtgärder som genomförts sedan slutet av 2010 har lett till stora förändringar i de offentliga utgifternas sammansättning i ett antal medlemsstater. I synnerhet har tillväxtfrämjande utgifter skurits ned på ett oproportionerligt sätt som ett led i de finanspolitiska konsolideringsåtgärderna, och dessa utgifter har mellan 2008 och 2012 minskat i EU-27 från 36,7 % till 35,6 % (6).

9.

Vi upprepar att regionala och lokala myndigheter spelar en viktig roll när det gäller offentliga investeringar, med tanke på att de stod för ca 55 % av de totala offentliga investeringarna i EU-28 under 2013. De regionala och lokala offentliga investeringarnas andel har dock minskat från 2,2 % av BNP i EU-27 år 1995 till 1,8 % år 2013, med en kontinuerlig minskning i reala termer sedan 2010 (7). Denna minskning är också i stor utsträckning en följd av försämrade lånevillkor. Införandet av bestämmelser för de lokala och regionala myndigheternas upplåning eller en skärpning av redan gällande bestämmelser som ett led i de finanspolitiska konsolideringsåtgärderna i många OECD-länder är i många fall nödvändigt för att begränsa den offentliga skulden, men leder också till en ytterligare minskning av dessa myndigheters investeringskapacitet.

10.

Vi understryker att medlemsstaterna i enlighet med protokoll 12 till fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) är ansvariga för underskotten i den offentliga sektorn, vilket inbegriper alla offentliga myndighetsnivåer. Effekterna av EU:s finanspolitiska regler på de europeiska lokala och regionala myndigheterna varierar samtidigt mycket. Effekterna beror på i) hur medlemsstaterna har omsatt EU:s finanspolitiska regler i nationell lagstiftning, ii) skattedecentraliseringsnivån inom en medlemsstat, iii) de lokala och regionala myndigheternas befogenheter och iv) de lokala och regionala myndigheternas finansiella ställning, som kan variera avsevärt även inom medlemsstaterna.

11.

Regionkommittén betonar att samtidigt som offentliga investeringar berörs indirekt genom stabilitets- och tillväxtpaktens makroekonomiska krav att underskottet och statsskulden ska ligga under tröskelvärdena på 3 % respektive 60 % av BNP, nämns offentliga investeringar i EU-fördragen specifikt endast i anslutning till förfarandet vid alltför stora underskott, inom vilket det inte finns någon differentiering av de olika utgiftsslagen. I artikel 126.3 i EUF-fördraget anges att den rapport som ska avges innan ett förfarande vid alltför stora underskott inleds ”även [ska] beakta huruvida den offentliga sektorns underskott överstiger utgifterna för de offentliga investeringarna samt alla övriga faktorer av betydelse”. Förteckningen över relevanta faktorer i förordningen om förfarandet vid alltför stora underskott inbegriper ”utvecklingen av de primära utgifterna, både de löpande utgifterna och kapitalutgifterna, […] politiskt genomförande av unionens gemensamma tillväxtstrategi och de offentliga finansernas allmänna kvalitet”.

12.

Vi konstaterar att ingen EU-strategi för offentliga investeringar hittills har utformats och att kommissionen för det mesta har begränsat sig till att utfärda icke-bindande rekommendationer till medlemsstaterna: ”Tillväxten kan stimuleras genom en trovärdig och tillväxtvänlig konsolidering som förbättrar skattesystemets effektivitet och de offentliga utgifternas kvalitet. […] Medlemsstaterna [bör] särskilt sträva efter att upprätthålla en lämplig takt vid konsolideringen av de offentliga utgifterna, samtidigt som man bibehåller investeringar avsedda att nå målen i Europa 2020-strategin om tillväxt och sysselsättning (8).” Denna rekommendation specificerades ytterligare i den årliga tillväxtstrategin för 2013, där man betonar följande: ”Investeringar i utbildning, forskning, innovation och energi bör prioriteras och om möjligt stärkas, samtidigt som effektiviteten av dessa utgifter måste säkerställas […]”. Vi betonar att en eventuell EU-strategi till fullo måste vara förenlig med subsidiaritetsprincipen.

13.

Vi välkomnar dock att man i de landsspecifika rekommendationerna för 2014 lägger starkare tonvikt på långsiktiga åtgärder för att främja tillväxten och att man erkänner att kortsiktiga finanspolitiska konsolideringsåtgärder i en justerad policymix bör kompletteras med långsiktiga investeringar för tillväxt och sysselsättning. I de landsspecifika rekommendationerna hänvisar man ofta till forskning och innovation, kunskap, utbildning, marknadstillträdet för små och medelstora företag (13 länder), energisektorn (12 länder) samt transport- och bredbandsinfrastruktur (8 länder) (9).

14.

Vi påminner om att det i den ”tillväxt- och sysselsättningspakt” som antogs av stats- och regeringscheferna den 28–29 juni 2012 anges att ”särskild uppmärksamhet måste ägnas åt investeringar i framtidsorienterade områden med direkt koppling till ekonomins tillväxtpotential och säkerställande av pensionssystemens hållbarhet. Kommissionen övervakar inverkan av kraftiga budgetåtstramningar på tillväxtfrämjande offentliga utgifter och offentliga investeringar. Kommissionen kommer att lämna en rapport om kvaliteten på de offentliga utgifterna och om utrymmet för eventuella åtgärder inom gränserna för EU:s och de enskilda ländernas finanspolitiska ramar.” Kommissionen svarade på detta mandat genom ett ganska akademiskt bidrag, som varken hade en tillbörlig rättslig status eller innehöll några politiska rekommendationer (10).

15.

Regionkommittén anser att rekommendationen i Europeiska rådets slutsatser från december 2012 att ”[utnyttja] de möjligheter till en avvägning mellan behoven av produktiva offentliga investeringar och budgetdisciplinmålen som EU:s befintliga finanspolitiska ramverk erbjuder […] inom stabilitets- och tillväxtpaktens preventiva aspekt (11)” inte har följts upp, men fortfarande är mycket aktuell, något som framhölls av ECB:s ordförande den 22 augusti 2014 när han konstaterade följande: ”Sedan 2010 har euroområdet lidit av att finanspolitiska åtgärder är mindre tillgängliga och effektiva, särskilt jämfört med andra avancerade ekonomier […] det skulle vara bra för den övergripande inriktningen av politiken om finanspolitiken kunde spela en större roll jämsides med penningpolitiken, och jag menar att det finns utrymme för detta, med hänsyn tagen till våra specifika utgångsförutsättningar och rättsliga begränsningar.”

16.

Vi påminner om att stabilitets- och tillväxtpakten kan tillämpas på ett flexibelt sätt under extraordinära och tillfälliga omständigheter, vilket har fastställts genom förordning 1177/2011, och att kommissionens egen bedömning är att ”EU:s finanspolitiska ramar ger tillräckligt utrymme för att jämka samman det erkända behovet av produktiva offentliga investeringar med målet att uppnå finanspolitisk disciplin” (12).

17.

Med hänvisning till Europeiska rådets slutsatser av den 27 juni 2014, där det bekräftas att ”[…] unionen måste vidta djärva åtgärder för att främja tillväxten, öka investeringarna, skapa fler och bättre arbetstillfällen och uppmuntra till konkurrenskraftsfrämjande reformer” och att ”detta [också kräver] att man på bästa sätt utnyttjar den flexibilitet som är inbyggd i stabilitets- och tillväxtpaktens gällande regler”, uppmanar vi kommissionen att offentliggöra ett meddelande om hur kommissionen tänker tillämpa de befintliga flexibilitetsbestämmelserna i stabilitets- och tillväxtpakten för att främja de offentliga investeringar som behövs för att stimulera den ekonomiska tillväxten.

18.

Kommittén påminner om att det för att uppnå en lämplig och hållbar nivå av offentliga nettoinvesteringar är viktigt att se till att regeringarna – när de efterlever kraven på finanspolitisk korrigering – inte skär ner på investeringsutgifterna. Erfarenheten visar att regeringarna när krisen var som värst beslutade att minska investeringarna i stället för de löpande utgifterna. Det är emellertid allmänt känt att investeringar utgör en väsentlig hävstång för effektiva strukturåtgärder i de regioner och städer i Europa som tar emot stöd från europeiska struktur- och investeringsfonder, och utan denna hävstångseffekt skulle det bli omöjligt att säkerställa att dessa kan spela en aktiv roll som deltagare i Europa 2020-strategin.

19.

Vi upprepar vårt stöd för Europaparlamentets uppmaning att utesluta nationell medfinansiering av investeringar som medfinansieras av EU inom ramen för partnerskapsavtal, och i detta sammanhang begär vi att investeringar som görs av lokala och regionala myndigheter inom ramen för struktur- och sammanhållningsfonderna ska undantas från reglerna för stabilitets- och tillväxtpakten. Vi påpekar dock också att alla myndighetsnivåer måste sträva efter att begränsa den offentliga skuldsättningen i syfte att minska återbetalningsbördan för framtida generationer.

20.

ReK uttrycker oro över att Eurostats nya redovisningsnorm ENS 2010, som ska genomföras från september 2014, inte gör åtskillnad mellan utgifter och investeringar. I vissa medlemsstater innebär införlivandet av dessa normer i nationell lagstiftning dessutom att de lokala och regionala myndigheterna måste tillämpa högsta investeringstak per år och per invånare. Dessa tak hindrar i synnerhet de lokala och regionala myndigheterna i vissa medlemsstater från att tillhandahålla den medfinansiering som krävs för projekt inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Dessa tak hindrar också de lokala och regionala myndigheter som har finansiella medel i reserv från att inleda betydande investeringsprojekt som inte berör de europeiska struktur- och investeringsfonderna. Vi uppmanar därför kommissionen att lägga fram en rapport om genomförandet av ENS 2010.

21.

Regionkommittén betonar att uteslutandet av medfinansiering från beräkningarna av budgetunderskott är särskilt viktigt för att påskynda och underlätta genomförandet av EU-programmen. Vi understryker dessutom att uteslutandet skulle vara av betydelse även i de medlemsstater som har drabbats hårdast av krisen och som har mottagit ekonomiskt stöd genom ett program under betalningsbalansmekanismen för länder utanför euroområdet (Rumänien, Lettland och Ungern) eller genom den europeiska finansiella stabiliseringsmekanismen för länder i euroområdet (Grekland, Irland och Portugal) och där den nationella medfinansieringsandelen för strukturfonderna har sänkts sedan 2011. Om medfinansieringsandelen utesluts från beräkningarna av budgetunderskott skulle det dessutom underlätta medfinansiering från de lokala och regionala myndigheterna och göra den mer omfattande. Detta skulle i sin tur göra det möjligt att sprida EU-medlen över flera projekt så att man kan öka deras hävstångseffekt och främja offentliga kvalitetsinvesteringar.

22.

Med tanke på att EU:s offentliga investeringar genom sammanhållningspolitiken redan grundar sig på överväganden beträffande de offentliga investeringarnas differentierade kvalitet mot bakgrund av principen om tematisk koncentration (öronmärkning och prioritering av medel till Europa 2020-strategins mål) frågar vi kommissionen om inte EU borde överväga att tillämpa liknande bedömningskriterier vid utvärderingen av nationella offentliga utgifter.

23.

Vi uppmanar kommissionen att lägga fram en vitbok som fastställer en typologi på EU-nivå för offentliga investeringars kvalitet i de offentliga utgiftsredovisningarna i förhållande till deras långsiktiga effekter. En sådan typologi skulle så småningom kunna leda till en viktad bedömning av kvaliteten på de offentliga utgifterna i beräkningarna av budgetunderskott och/eller till ett bättre hänsynstagande till den nuvarande makroekonomiska cykeln/kontexten med det slutliga målet att införa en ”gyllene regel” som möjliggör åtskillnad mellan löpande utgifter och investeringar i den offentliga redovisningen så att man kan undvika att offentliga investeringar med nettofördelar på lång sikt endast redovisas som negativa ”kostnader” på kort sikt.

24.

Kommittén bekräftar också sitt stöd för de rekommendationer som Europaparlamentet lade fram i sin resolution om ”Social investeringspakt – som ett svar på krisen” (13) i november 2012. I resolutionen erkänner Europaparlamentet den rådande finansiella och ekonomiska krisens långvariga effekter på kvantiteten och kvaliteten på sociala investeringar i Europa och efterlyser en förnyad syn på sociala investeringar i Europa. Parlamentet föreslår för medlemsstaterna att överväga att på basis av modellen för europluspakten ingå en ”social investeringspakt”, som fastställer investeringsmål för att uppnå de sysselsättningsrelaterade, sociala och utbildningsrelaterade målen i Europa 2020-strategin. ReK anser dessutom att strategin för offentliga investeringar bör inriktas på miljömässiga och sociala mål.

25.

ReK efterlyser en översyn av metoden för beräkning av det ”strukturella underskottet” för att ta hänsyn till de nationella ekonomiernas inneboende egenskaper och de strukturella skillnaderna i de offentliga utgifterna (14).

26.

Vi uppmanar kommissionen att inkludera ett kapitel om kvaliteten på de offentliga investeringarna, även på nivån under den nationella, i alla årliga rapporter om de offentliga finanserna i Ekonomiska och monetära unionen (EMU).

27.

Vi påpekar att kvaliteten på utgifterna i hög grad beror på god förvaltning. I detta hänseende delar vi åsikten att utgiftsöversyner kan vara ett lämpligt instrument för att granska utgiftsresultaten. Det innebär att man försöker hitta en ”smartare” utgiftsfördelning mellan de nationella politiska prioriteringarna baserat på en selektiv och hållbar utgiftsbaserad konsolidering, dvs. en djupgående och samordnad granskning av grundutgifterna mot bakgrund av de politiska resultat som eftersträvas. Utgiftsöversynerna erbjuder i princip ett mer hållbart tillvägagångssätt jämfört med linjära allmänna utgiftsnedskärningar, som kan ge vissa negativa ekonomiska och sociala konsekvenser på medellång och lång sikt (15).

28.

Vi föreslår att kommissionen officiellt stöder rekommendationen från Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) om att anta en uppsättning principer för offentliga investeringar (16) (mars 2014). Vi välkomnar att denna rekommendation på samtliga områden för politiska åtgärder (samordning av offentliga investeringar, kapacitetsuppbyggnad, fastställande av ramvillkoren) erkänner de regionala och lokala myndigheternas viktiga och växande roll i planeringen och genomförandet av offentliga investeringar.

29.

Regionkommittén välkomnar det aviserade s.k. Juncker-paketet, som bör mobilisera upp till totalt 300 miljarder euro för investeringar i sektorer som bredband, energi och infrastruktur på industri- och kommunikationsområdet. Kommittén efterlyser i detta sammanhang mer information om varifrån resurserna ska tas, om deras verkliga additionalitet och om mängden privata resurser som man anser kan mobiliseras. Vi hoppas att de lokala och regionala myndigheterna kommer att få delta i adekvat utsträckning i programplaneringen och genomförandet av åtgärderna.

30.

ReK föreslår att man inom ramen för halvtidsöversynen av Europa 2020-strategin tar med en indikator för investeringsnivån i den makroekonomiska resultattavlan.

31.

ReK framhåller att en EU-strategi för att intensifiera bekämpningen av skatteundandragande och hindra skatteflykt samtidigt skulle frigöra inkomster för att stimulera offentliga kvalitetsinvesteringar och garantera bättre och rättvisare konkurrensvillkor för företagen.

32.

ReK menar att införandet av ett EU-sparkonto skulle kunna bidra till finansieringen av investeringspaketet på 300 miljarder euro.

33.

ReK förväntar sig att inkomsterna från den skatt på finansiella transaktioner som 11 medlemsstater avser att införa på grundval av ett fördjupat samarbete kommer att samordnas med investeringspaketet på 300 miljarder euro.

34.

ReK förordar en starkare samordning mellan EIB och de nationella investeringsbankerna så att man kan samla den finansiella kapaciteten kring gemensamma projekt och uppnå gränsöverskridande spridningseffekter.

35.

Kommittén välkomnar de första europeiska projektobligationer för supersnabbt bredband som lanserades av Europeiska kommissionen och Europeiska investeringsbanken (EIB) den 23 juli 2014, och efterlyser ytterligare gränsöverskridande/europeiska projektobligationer för att stödja utvecklingen av infrastruktur.

36.

Vi stöder en ytterligare ökning av EIB:s inbetalda kapital med 10 miljarder euro, i linje med den framgångsrika ökningen i mitten av 2012, som gjorde det möjligt att nästan fördubbla utlåningen till små och medelstora företag. En ytterligare ökning med 10 miljarder euro skulle göra det möjligt att ytterligare öka EIB:s utlåning med upp till 80 miljarder euro i den mån detta ligger inom ramen för EIB:s uppdrag i de enskilda medlemsländerna.

37.

I detta sammanhang uppmanar vi kommissionen att undersöka möjligheten att en liten del av EU:s budget, eventuellt kring 5 miljarder euro årligen, skulle användas som en riskbuffert för att göra det möjligt för EIB att låna ut ytterligare resurser för att finansiera infrastrukturprojekt (projektobligationer) och för att främja innovation, vilket skulle kunna generera upp till 40 miljarder euro i investeringar.

21.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 19/9

1.

Regionkommittén anser att sammanhållningspolitiken är ett av de mest karaktäristiska instrumenten i den europeiska modellen, och den politik som (med avseende på sin potential att reformera ekonomi och förvaltning och sin vittomfattande inverkan på flera nivåer) på bästa sätt kan bidra till att ge unionen och dess regioner möjlighet att möta vår tids stora utmaningar, från globalisering till klimatförändringar, energiförsörjning och hållbar utveckling.

2.

Under den ekonomiska krisen bidrog sammanhållningspolitiken till att upprätthålla den offentliga investeringsnivån i flera medlemsstater vad avser både kvantitet och kvalitet tack vare de urvalsmekanismer som säkerställer samstämmigheten med EU-strategierna.

3.

De regionala och lokala myndigheterna är i många fall administrativt huvudansvariga för offentliga investeringar, och sammanhållningspolitiken, som är ett viktigt instrument för att dessa myndigheter ska kunna spela en aktiv roll i EU-sammanhang, bör öka deras möjligheter att erbjuda medborgarna tjänster av hög kvalitet.

4.

Regionkommittén anser att konsekvenserna av den ekonomiska och finansiella krisen för de offentliga finanserna överallt i EU ökar behovet av att sätta i gång nya hållbara offentliga och privata investeringar och av en ökad fokusering på utgiftsförvaltningen för att säkerställa effektivitet, regelbundenhet och snabbhet.

5.

Sammanhållningspolitiken måste stämmas av bättre mot Europa 2020-strategin. Halvtidsöversynen av den senare ska påbörjas under 2015. Denna avstämning skulle kunna ske genom att man i den årliga tillväxtöversikt som läggs fram i början av den europeiska planeringsterminen i september varje år tar med ett kapitel om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning och att detta ersätter de lägesrapporter om sammanhållningen som tidigare har offentliggjorts mellan sammanhållningsrapporterna.

6.

Kommittén anser att sammanhållningspolitikens roll är central vid en tidpunkt då balansen mellan åtstramningar och tillväxtåtgärder, och utformningen av en ny utvecklingsmodell som motsvarar dagens globaliseringstryck, är en viktig fråga på EU:s dagordning. Det är mot denna bakgrund – och med tanke på trycket på de offentliga finanserna – som EU:s insatser även fortsättningsvis måste stödja tillväxten, rikta åtgärderna mot strategiska mål för enskilda regioner och för den europeiska ekonomin och utforma ett effektivt administrativt system för att möta globaliseringens utmaningar. För detta ändamål – och i samband med att programplaneringsperioden 2014–2020 inleds – anser kommittén att det nödvändigt att diskutera olika sätt att säkerställa att sammanhållningspolitiken får största möjliga inflytande, att utnyttja synergier med andra instrument och förbättra kunskaperna om sammanhållningspolitiken bland EU-medborgarna.

7.

Regionkommittén välkomnar den sjätte rapporten som ett viktigt informationsverktyg om utvecklingen av sammanhållningspolitiken, dess resultat och operativa svårigheter, de problem som den står inför de kommande åren och de möjligheter som ett effektivt utnyttjande av sammanhållningspolitiken erbjuder.

8.

Regionkommittén betonar att ett väl fungerande flernivåstyre, med en struktur som är effektiv när det gäller att uppfylla kraven från medborgare och företag och ett system för öppen och innovativ offentlig upphandling, är avgörande för att förbättra sammanhållningspolitikens resultat. Därför rekommenderar kommittén, i linje med den sjätte sammanhållningsrapporten, att man använder de resurser och den expertis som sammanhållningspolitiken ställer till förfogande för en markant förstärkning av den administrativa kapaciteten, bland annat genom största möjliga användning av ny teknik och genom att eftersträva minskad byråkrati.

9.

För att förbättra kvaliteten på de offentliga utgifterna bör man beakta inte bara effektiviteten i resursfördelningen utan också territoriella skillnader och särdrag som kan utgöra ett hinder för tillväxt samt effekterna av dessa på åtgärderna, och försöka anpassa åtgärderna så att man ökar effekterna av sammanhållningspolitiken (1).

10.

Med tanke på den särskilda sårbarheten i många ekonomier i den rådande krissituationen, bör den offentliga politiken inriktas på förmågan att snabbt och effektivt reagera på ekonomiska chocker. Kommittén anser att strukturfonderna, som syftar till långsiktig strukturanpassning och ekonomisk anpassning, måste kompletteras med kortsiktiga stimulansåtgärder.

11.

I den sjätte lägesrapporten anges att utvecklingen i fråga om nyföretagande delvis beror på hur lätt det är att driva företag, och detta varierar avsevärt i medlemsstaterna. Kommittén anser att ytterligare åtgärder behövs för att förenkla regler och instrument, minska den administrativa bördan och förbättra ramvillkoren för investeringar samt uppmuntra entreprenörskompetens i de olika utbildningssystemen.

12.

”Smart tillväxt” är av stor betydelse när det gäller att främja mer konkurrenskraftiga regionala ekonomier som är mindre sårbara för externa chocker. Kommittén uppmuntrar därför regionerna och städerna att organiskt och kontinuerligt utveckla initiativ för att främja företagandet inom innovativa sektorer och koncentrera sina investeringar till ”framtidssektorer” som livsmedelsindustrin (jordbruks-, veterinär- och livsmedelsteknik), grön ekonomi, kreativa industrier, e-hälsovård, turism och sociala tjänster samt den så kallade silverekonomin. I detta syfte uppmanar kommittén kommissionen att stödja de regionala myndigheterna så att de strategier för smart specialisering som dessa utarbetar i linje med gemenskapsriktlinjerna genomförs effektivt på regional nivå.

13.

De förändringar som den globaliserade ekonomin har gett upphov till har en enorm inverkan på arbetsmarknaden. Vi bör därför fokusera på en modernisering av arbetsmarknaden för att hjälpa medborgarna att finna arbete, och på utbildning inriktad på de färdigheter som de nya utmaningarna i näringslivet kräver. Kommittén betonar i detta sammanhang den centrala roll som Europeiska socialfonden (nedan kallad ESF) har när det gäller att stödja aktiva politiska åtgärder, särskilt sådana som syftar till att förbättra arbetstagarnas kunskaper och deras anpassning till sociala, tekniska och kulturella förändringar.

14.

ReK understryker att sammanhållningspolitiken anslår en del av sin finansiering till stöd för initiativ på utbildningsområdet, och erinrar om att en av effekterna av krisen var den kraftiga ökningen av ungdomsarbetslösheten. Kommittén framhåller den viktiga roll som lokala och regionala myndigheter spelar på detta område och anser att det är nödvändigt att stärka kopplingen mellan ungdomssysselsättningsinitiativet (2) och ESF-finansierad verksamhet, med fokus på ungdomsgarantin och instrumenten för tillträde till arbetsmarknaden.

15.

Mot bakgrund av den ökade fattigdomen och sociala utslagningen i det europeiska samhället bör den offentliga politiken förbättra instrumenten för stöd till de sämst ställda, bland annat genom europeiska initiativ och användningen av medel som är avsatta för sammanhållningspolitik.

16.

Kommittén ställer sig positiv till att stadsfrågorna har en framträdande roll i analysen i den sjätte sammanhållningsrapporten, med tanke på storstädernas betydelse i den globaliserade ekonomin och de möjliga effekterna i fråga om hållbarhet, men beklagar att de mycket stora skillnaderna i utvecklingsnivå mellan stad och landsbygd inte behandlas mer och betonar därför behovet av att främja en polycentrisk och geografiskt balanserad tillväxt mellan olika regioner, bl.a. genom åtgärder för att ta itu med den digitala klyftan och en hållbar transportpolitik som bygger på en differentierad strategi som beaktar de territoriella särdragen.

17.

ReK påminner om vikten av tillväxt som skapar nya ekonomiska möjligheter genom utveckling av ren och effektiv energi. Kommittén ser positivt på att de lokala och regionala myndigheterna under senare år har ökat de offentliga investeringarna på miljöområdet, och noterar de europeiska städernas och regionernas åtaganden för en övergång mot grönare tillväxt. I detta sammanhang efterlyser kommittén en förstärkning av borgmästaravtalet i syfte att öka och förbättra de lokala och regionala myndigheternas engagemang i kampen mot klimatförändringarna.

18.

Regionkommittén anser att EU:s sammanhållningspolitik med sitt mål om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning även i framtiden tydligt bör bidra till genomförandet av målen i Europa 2020-strategin. Genom den förstärkta kopplingen mellan tillväxt- och konvergensmålen kommer sammanhållningspolitiken att bidra till att undanröja skillnaderna inom EU när det handlar om att uppnå de centrala målen i strategin och därmed också till varaktiga välfärdsvinster i hela Europa. Man måste konsekvent utnyttja denna potential genom att med hjälp av sammanhållningspolitikens partnerskapsstrategi konkret ta itu med förhållandena och potentialen på plats genom regionalt förankrade strategier.

19.

Vi upprepar vår uppmaning att inte inkludera medlemsstaternas och de lokala och regionala myndigheternas offentliga utgifter för samfinansiering av struktur- och investeringsfonderna i de motsvarande strukturella och offentliga utgifter som fastställs i stabilitets- och tillväxtpakten. Detta skulle både frigöra resurser för investeringar som bedöms vara av europeiskt intresse och påskynda utgiftsförfarandena.

20.

I likhet med vad som anges i den sjätte lägesrapporten framhåller kommittén att man i riktlinjerna för utbyggnad av det transeuropeiska transportnätet bör ha som målsättning att det ska finnas ett reellt multimodalt nätverk på EU-nivå som omfattar järnvägsförbindelserna genom utbyggnad av infrastrukturen men även genom förbättring av den existerande. I detta avseende anser vi att det är nödvändigt att förfoga över hållbara, konkurrenskraftiga, energieffektiva och mer ekologiska transportmedel, att uppmuntra intermodalitet och komplementär användning av olika transportmedel, samt att genomföra infrastrukturprojekt åtminstone i de mindre utvecklade regionerna där det finns fysiska hinder för den inre marknaden (såsom avlägset belägna områden och bergsregioner), och i områden som har problem när det gäller den territoriella sammanhållningen.

21.

För att öka och förbättra de tillväxtinriktade investeringarna efterlyser kommittén större samverkanseffekter mellan budgetinstrument på olika nationella förvaltningsnivåer och EU:s finansieringsinstrument. I samband med detta anser kommittén det vara en prioritering att grundligare överväga Europeiska investeringsbankens (EIB) och Europeiska investeringsfondens roll, i syfte att utvidga deras mandat och stärka deras kapital. Kommittén påpekar att programperiodens inledning vore en bra tidpunkt att fastställa den EIB-finansiering som ska öronmärkas för regional utveckling, med löptider och villkor som utformats för behoven hos de administrationer som använder medlen. Dessutom bör man undersöka möjligheten att ge EIB en tillsynsfunktion för vissa investeringar som lokala och regionala myndigheter initierar. Framför allt skulle unionens finansinstitut kunna bedöma investeringarnas kvalitet och överensstämmelse med EU:s viktiga strategiska beslut, bland annat för att uppnå en gynnsam behandling av lån som behövs för att genomföra dem i den mening som avses i stabilitetspakten.

22.

ReK upprepar sin oro för risken att struktur- och investeringsfondernas effektivitet och positiva inverkan genom den makroekonomiska villkorligheten påverkas negativt av medlemsstaternas makroekonomiska politik.

23.

Vi uppmanar kommissionen att bedöma i vilken mån förhandsvillkoren har bidragit till de stora förseningarna när det handlar om att ingå partnerskapsavtal och operativa program.

24.

ReK påpekar att de indikatorer som används i samband med förfarandet vid makroekonomiska obalanser och som infördes genom lagstiftningspaketet om ekonomisk styrning har uteslutande ekonomisk karaktär. Kommittén anser att kommissionen, när den beslutar om att ge förebyggande rekommendationer till en medlemsstat eller, i de allvarligaste fallen, inleda förfarandet vid makroekonomiska obalanser, också bör ta hänsyn till sociala, miljömässiga och territoriella indikatorer i linje med de centrala målen i Europa 2020-strategin. Kommittén anser att det nära sambandet mellan ekonomiska och finanspolitiska mål och sammanhållningspolitiken skulle kunna försvaga genomförandet av åtgärder för territoriell sammanhållning.

25.

Kommittén efterlyser större respekt för artikel 174 om territoriell sammanhållning i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilken särskild hänsyn ska tas till landsbygdsområden, områden som påverkas av strukturomvandlingar och regioner med allvarliga och permanenta, naturbetingade eller demografiska nackdelar, till exempel de nordligaste regionerna med mycket låg befolkningstäthet, öar samt gräns- och bergsområden. Dessutom bör man ta hänsyn till andra demografiska utmaningar som har stor inverkan på regionerna, såsom avfolkning, åldrande befolkning och mycket spridd befolkning. Regionkommittén anser att kommissionen bör ägna särskild uppmärksamhet åt de geografiskt och demografiskt mest missgynnade områdena i genomförandet av sammanhållningspolitiken.

26.

Kommittén framhåller att sammanhållningspolitiken utgör ett mycket viktigt stöd som drivkraft för tillväxt och förändringar i de minst utvecklade regionerna som har behov av långsiktiga, varaktiga satsningar.

27.

Kommittén anser dessutom att man vid sammanhållningspolitikens utformning och genomförande bör fästa större uppmärksamhet vid de yttersta randområdenas särdrag och begränsningar, i enlighet med artikel 349 i EUF-fördraget.

28.

ReK anser att den territoriella dimensionen bör beaktas fullt ut i utformningen och genomförandet av Europa 2020-strategin, bland annat på grund av de skillnader som framkommit när det gäller graden av innovation. En större roll för de lokala och regionala myndigheterna i detta hänseende skulle öka deras ansvar och främja ett mer effektivt beslutsfattande med avseende på prioriterade investeringar. Kommittén föreslår att man inrättar regionala indikatorer för att övervaka framstegen.

29.

Vi beklagar att den sjätte sammanhållningsrapporten inte innehåller en tydlig utvärdering av de territoriella konsekvenserna av den europeiska sektorspolitiken på sammanhållningspolitiken. Med tanke på det ömsesidiga beroendet mellan sammanhållningspolitiken och sektorspolitiken på olika områden föreslår kommittén att man i rapporten infogar ett kapitel som särskilt behandlar denna aspekt, såsom tidigare var fallet, och i linje med EUF-fördraget, som föreskriver att EU-politiken ska främja sammanhållningen i Europa.

30.

Kommittén påminner om vikten av att anta instrument för bedömning av politikens territoriella konsekvenser, vars huvudsyfte är att granska EU-politikens territoriella konsekvenser för de lokala och regionala myndigheterna och att öka synligheten för dessa konsekvenser i lagstiftningsprocessen.

31.

Kommittén efterlyser därför en prioriterad territoriell dimension i de operativa programmen, som omfattar teman med anknytning till Europa 2020-strategin, så att den territoriella sammanhållningen kan garantera en balanserad fysisk planering som beaktar det ömsesidiga beroendet mellan regionerna.

32.

ReK påminner kommissionen om sitt tidigare arbete i ämnet bortom BNP och om behovet av att se på de regionala utmaningarna på ett mer uppfinningsrikt sätt (t.ex. hur IKT- och höghastighetsbredbandsprojekt skulle kunna stödjas via Eruf). Kommittén anser att användningen av en regions BNP medför ett antal svagheter som underminerar sammanhållningspolitikens trovärdighet, framför allt vad gäller klassificeringen av regionerna och fördelningen av resurser från Esif.

33.

För att säkerställa ett snabbt genomförande av programmen menar kommittén att man bör anta åtgärder för förenkling och rationalisering av förfarandena för tillgång till EU-medel, och för hanteringen av insatserna och kontrollmekanismerna för att öka effektiviteten.

34.

Kommittén uppmanar de ansvariga myndigheterna att göra en särskild insats när det gäller harmoniseringen och ett korrekt införlivande av de grundläggande, övergripande bestämmelser som utgör grunden för förvaltningen av sammanhållningspolitikens medel, särskilt bestämmelserna om offentlig upphandling (3).

35.

Kommissionen bör se till att inte en alltför stor byråkratisk börda hämmar effektiviteten i insatserna. ReK uppmanar kommissionen att se över den praxis som innebär att den byråkratiska bördan är lika stor för de effektivaste operativa programmen som för de program som kännetecknas av en stor andel fel och bedrägerier. För övrigt uppmanar ReK kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att möjliggöra ett snabbt godkännande av operativa program så att den nya programperioden kan inledas snabbare.

36.

Kommittén håller med om den synpunkt som framförs i rapporten om behovet av att koncentrera struktur- och investeringsfonderna på ett begränsat antal mål för att maximera effekterna på fältet. Kommittén uttrycker dock sin oro över bristen på flexibilitet i valet av de tematiska mål, som bör fastställas på grundval av särdragen och behoven i de olika regionerna.

37.

Kommittén är oroad över att additionalitetsprincipen för perioden 2014–2020 har försvagats och att verifiering bara krävs i 14 medlemsstater. Vi vill därför be kommissionen att utvärdera tillämpningen av denna princip inom EU i syfte att undvika att Esif används för att ersätta investeringar från medlemsstaternas sida.

38.

ReK motsätter sig inrättandet av en EU-resultatreserv på nationell nivå, eftersom en sådan mekanism kan leda till att man fastställer mål som är lätta att uppnå och ger blygsamma resultat. Kommittén anser att en av de största utmaningarna när det gäller resultatramen är att formulera ambitiösa kvantifierade mål och indikatorer som samtidigt är uppnåbara.

39.

Kommittén påminner om att offentliga och privata investeringar har minskat under de senaste åren och nått negativa nivåer i vissa länder. Snäva budgetar och nedskärningar av utgifterna har allvarligt undergrävt investeringar i sektorer som kan stimulera den ekonomiska tillväxten. I detta sammanhang uppmanar ReK kommissionen att med beaktande av de eventuella återverkningarna på sysselsättningen och tillväxten noggrant utvärdera de omständigheter under vilka finansiella korrigeringar eller inställande av betalningar ska tillämpas.

40.

Vi uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att påskynda förhandlingarna och förfarandena för att godkänna partnerskapsavtalen och de operativa programmen. Vi framhåller den betydelse som medlen från de europeiska struktur- och investeringsfonderna har för investeringarna i de lokala och regionala myndigheternas områden och uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna till nära samverkan för att värna om kvaliteten på förfarandena och begränsa de negativa effekterna av att början på den nya stödperioden senareläggs ytterligare.

41.

ReK uppmanar kommissionen att fastställa former för administrativt stöd när det gäller viktiga faktorer som fastställande av insatsernas mål, utvärdering av resultaten med användning av lämpliga indikatorer och beslut om uppföljningsåtgärder. Det handlar om att säkerställa att detta genomförs på ett konsekvent sätt i de olika berörda förvaltningarna och om att bidra till att det på EU-nivå skapas en förvaltningskultur som bygger på övervakning och utvärdering av den verksamhet som genomförs. På samma sätt anser kommittén att det är viktigt att säkerställa stöd till de regionala myndigheterna vad avser dels finansieringstekniska initiativ, som är avgörande för att öka resurserna och investeringarna, dels offentlig upphandling, som i allt högre grad bör utvecklas till att bli ett instrument som den offentliga förvaltningen använder för att stimulera innovation och kreativitet.

42.

Kommittén är övertygad om att uppförandekoden för partnerskap stärker deltagandet i programplaneringen i regionerna, både vad gäller metod och innehåll, och har en avgörande roll för att öka sammanhållningspolitikens effekter och befästa dess inverkan. Kommittén uppmanar kommissionen att övervaka hur uppförandekoden tillämpas i de nationella rättssystemen för att säkerställa ett brett och öppet deltagande av lokala aktörer, med tanke på att om de inte deltar fullt ut i utarbetandet av programdokumenten kommer deras deltagande att vara mindre effektivt i genomförandefasen, särskilt vad avser planeringsverktyg som bygger på delaktighet mellan de olika styresnivåerna.

43.

Vid en tidpunkt när medborgarna, för att säkerställa politikens fulla legitimitet och en fördjupad europeisk integration, bör göras uppmärksamma på och informeras om resultaten av projekt som finansieras genom strukturfonderna och om effekterna av EU:s politik i deras regioner, påpekar kommittén att den sjätte rapporten inte ägnar särskild uppmärksamhet åt kommunikation och information. För att maximera spridningen av kunskaper om sammanhållningspolitiken bland medborgarna uppmanar kommittén kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ett större deltagande av de lokala och regionala myndigheterna i informationskampanjer. Samtidigt anser kommittén att det finns behov av att ge full effekt åt de bestämmelser som kräver full öppenhet vad gäller anslag och resultat av åtgärder, bl.a. genom största möjliga användning av it-verktyg, och att förbättra användningen av den insamlade informationen (Open Data) för det syfte som man bedömer ger allmänheten största nytta och effektivitet.

44.

Med tanke på att det europeiska territoriella samarbetet sedan programperioden 2007–2013 är ett fullvärdigt mål för sammanhållningspolitiken, anser kommittén att det inte behandlas i tillräcklig utsträckning i rapporten. Det är i första hand det gränsöverskridande samarbetet som påverkar sammanhållningen i gränsregioner. Vi föreslår därför att rapporten i framtiden innehåller en utvärdering av sammanhållningen i Europas gränsöverskridande regioner, inbegripet en analys av deras viktigaste problem, samt en utvärdering av effekterna av det gränsöverskridande samarbetets operativa program. Detta instrument bör uppmärksammas i större utsträckning, inte minst eftersom det främjar samarbete och erfarenhetsutbyte mellan förvaltningarna i olika medlemsstater och syftar till ett administrativt system som i allt högre grad bygger på gemensamma värden och arbetsmetoder.

45.

Kommittén beklagar att den nyckelroll som sammanhållningspolitiken spelar för att stödja makroregionala strategier inte utvecklas närmare i den sjätte sammanhållningsrapporten.

46.

ReK efterlyser en närmare samordning mellan sammanhållningspolitiken och EU:s grannskapspolitik och en bättre utvärdering och spridning av projektresultaten.

47.

Kommittén rekommenderar att man inrättar ett ”råd för sammanhållningspolitiken” bestående av nationella ministrar på relevant styrelsenivå med ansvar för sammanhållningspolitiken. Kommittén anser att detta skulle öka synligheten och säkerställa en kontinuerlig politisk debatt om sammanhållningen. Kommittén förklarar sig beredd att delta aktivt i de politiska diskussionerna om inrättandet av ett sådant organ för att säkerställa att de lokala och regionala myndigheternas synpunkter beaktas fullt ut (4).

21.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 19/15

1.

Sedan 2010 har ReK särskilt behandlat industripolitiken med utgångspunkt i de relevanta flaggskeppsinitiativen inom Europa 2020-strategin, som kommittén har bedömt genom ett antal undersökningar och konferenser (1). Detta resulterade i ReK:s samlade bedömning av Europa 2020-strategin, som presenterades den 7 mars 2014 i Atenförklaringen (2) om en territoriell vision för tillväxt och sysselsättning tillsammans med en halvtidsutvärdering (3). I korthet förespråkar ReK följande:

2.

Genom att i högre grad involvera städerna i alla faser av politikutformningen kommer EU att bättre kunna hantera de förändringar som medborgarna i hela Europa möter. Detta förutsätter att man tillämpar strategin för flernivåstyre och arbetar tillsammans med alla styresnivåer (vertikala partnerskap) och samarbetar i olika omfattning med alla intressenter (horisontella partnerskap).

3.

Vi föreslår att kommissionen utökar sina aktiviteter inom regional och lokal benchmarking, utbyte av erfarenheter och ömsesidigt lärande. Alla dessa områden är ytterst viktiga för kapacitetsuppbyggnaden inom industriell innovation, och har därför stor betydelse för Europa 2020-strategin. För att de lokala och regionala myndigheterna ska kunna spela en samordnande roll och erbjuda partnerna ett forum där lösningar kan hittas måste deras administrativa kapacitet på dessa områden förstärkas.

4.

ReK har analyserat det industripolitiska paketets territoriella dimension och identifierat de lokala och regionala myndigheternas största problem och behov vid genomförandet av industripolitiken: (1) de lokala och regionala områdenas roll i den globala värdekedjan, (2) krisens ojämna och ihållande effekter på den territoriella, ekonomiska och sociala sammanhållningen, (3) flernivåstyre och politisk samordning, (4) den institutionella kapaciteten och strategisk styrning av industripolitiken samt (5) förmågan att främja entreprenörsprocessen och att reglera marknaden på ett rättvist och effektivt sätt.

5.

Analysen omfattar också en utvärdering av kopplingarna mellan dessa problem och behov och meddelandena om det industripolitiska paketet samt jämförelse av vissa exempel på bästa praxis. Bland resultaten finns förslag på hur lokala och regionala myndigheter kan stödja och främja industriell verksamhet.

6.

Utgående från analysen rekommenderar ReK att de lokala och regionala myndigheterna i sina forsknings- och innovationsstrategier som bygger på smart specialisering (RIS3) ägnar särskild uppmärksamhet åt följande punkter, varav många också kräver åtgärder från kommissionens sida:

7.

Regionkommittén håller med kommissionen om att en stark industribas är av största betydelse för Europas konkurrenskraft och stabila tillväxt. Vi understryker att industri är mycket mer än den traditionella tillverkningssektorn, som den normalt förknippas med, och betonar att industriella processer och ekosystem har en enorm inverkan på hela samhället. ReK vill därför att de åtgärder som föreslås i detta yttrande genomförs så fort som möjligt.

8.

ReK påpekar att Europas konkurrensfördel i världsekonomin framför allt bygger på hållbara produkter och tjänster med högt mervärde. Därför har minskningen av investeringarna i innovation, som är nödvändiga för industriell förnyelse, under en tid av ekonomisk kris blivit ett allvarligt hot mot Europas framtid.

9.

EU måste sträva efter att vara en global ledare inom strategiska sektorer med högkvalificerade arbetstillfällen. Därför krävs det att de befintliga industrierna stimuleras genom investeringar i ny teknik, förbättrat affärsklimat och lättare tillgång till marknader och finansiering, samt genom att arbetstagarna förses med den relevanta industriella kompetens som behövs.

10.

Kommittén betonar att den längsta krisen någonsin i EU har visat att det är viktigt med en stark, konkurrenskraftig och hållbar industri som utgör grundpelaren för medborgarnas välfärd. Industrin står för över 80 % av Europas export och 80 % av den privata sektorns forskning och innovation. Nästan var fjärde arbetsplats inom den privata sektorn finns inom industrin och förutsätter ofta en hög grad av yrkesskicklighet. Varje nytt arbetstillfälle inom tillverkningsindustrin ger upphov till 0,5–2 arbetstillfällen inom andra branscher.

11.

Kommittén betonar att förutom åtgärder som samhället vidtar är varje industriföretags egen reaktionsförmåga och de åtgärder som det vidtar av avgörande betydelse för att industrin – som ryggrad för realekonomin och välfärden – ska kunna utvecklas och bevara sin konkurrenskraft.

12.

Kommittén framhåller förmågan att hantera förändringar på lokal nivå i hela Europa. Industriell och politisk kompetens omfattar mer än någonsin förståelse av affärsprocesser, kunskaps- och teknikförvaltning samt förmåga till mänsklig interaktion. Den industriella verksamheten utgör en del av alltmer omfattande och komplicerade värdekedjor och värdenätverk, där stora bolag och små och medelstora företag som verkar inom olika branscher och i olika länder knyts till varandra. Det måste finnas en verklig koppling mellan storföretagens och de små och medelstora industriföretagens strategier och den konkreta industripolitiken i de stater och regioner där företagen är belägna.

13.

Kommittén påpekar att det traditionella konceptet med en produktionskedja med fasta faser och produktionsfaktorer håller på att försvinna, eftersom verkligheten bygger på komplexa interaktioner i ekosystem som bildar globala nätverk. Tekniken spelar en central roll när man vill hitta nya hållbara lösningar.

14.

ReK betonar vikten av att satsa på en modernisering av EU:s traditionella industrier, framför allt de vars konkurrenskraft har drabbats särskilt hårt av arbetskraftskostnaderna och där det finns omfattande know-how att dra nytta av.

15.

Vi noterar den senaste tidens industriella utveckling där industriella produkter och tjänster kompletterar varandra. Tjänster står för cirka 40 % av mervärdet i den europeiska exporten av tillverkade varor. Cirka en tredjedel av de arbetstillfällen som skapas genom denna export finns i företag som förser varuexportörerna med extra tjänster. Tjänster i form av underhåll och utbildning är en väsentlig del av tillhandahållandet av komplexa industriprodukter. Sakkunnigtjänster, såsom tjänster inom finansiering, kommunikation, försäkringsverksamhet och kunskapsintensiva företagstjänster (KIBS), får allt större betydelse i produktionen av industriprodukter. Det här är en av förklaringarna till tjänsternas ökande andel av ekonomins sammanlagda output.

16.

Vi vill också betona konsekvenserna av IKT-paradigmskiftet. Mobila nätverksförbindelser är i dag mer allmänt förekommande i bilar, konsumentelektronik, den industriella produktionen och hälsovården än i människornas vardagliga aktiviteter. I en modern mekanisk verkstad finns det ofta mer än tio gånger fler datorer och nätverksandordningar än i ett kontor. Verksamhet som grundar sig på nätverkssamarbete kräver effektiv kunskapshantering, dvs. informationsmodellering för system samt öppen innovation och samarbete till nytta för alla berörda parter. Det finns ett brådskande behov av regional informationsmodellering inom stadsplaneringen samt processtyrning på kommunal och regional nivå.

17.

Kommittén vill verka för att principerna om företagens sociala ansvar införlivas i EU:s industripolitik, som utgångspunkt för att skapa en mer produktiv, hållbar och inkluderande ekonomi.

18.

Kommittén stöder kommissionens uppmaning till medlemsstaterna att ta ansvar för frågan om en industriell återhämtning och att söka mer delade lösningar för att förstärka konkurrenskraften och en hållbar utveckling i Europa. Kommittén anser att kommissionen bättre bör utnyttja alla de möjligheter i anslutning till industripolitiken som nämns i artikel 173 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Den bör bland annat utnyttja möjligheten att ”ta lämpliga initiativ för att främja […] samordning [mellan medlemsstaterna i fråga om industripolitiken], särskilt initiativ med syftet att fastställa riktlinjer och indikatorer, organisera utbyte av bästa praxis och utforma de delar som behövs för periodisk övervakning och utvärdering”.

19.

Vi betonar att den industriella strategin inte kan genomföras som en fristående politik, eftersom den samverkar med många andra politikområden. Den industriella strategin bör vara nära kopplad till politikområdena energi, utbildning, forskning, utveckling och innovation, handel, infrastruktur, socialt ansvar samt hälsa och säkerhet. Kommittén efterlyser därför ett mer integrerat och tvärvetenskapligt sätt att se på näringslivspolitiken.

20.

De små och medelstora företagens strategiska roll i EU:s industripolitik bör erkännas genom att meddelandet ”Small Business Act” tillämpas på ett effektivt sätt.

21.

Kommittén framhåller också den tunga primärindustrins betydelse för utvecklingen av Europas bioekonomi och föreslår att EU börjar använda nya samarbets- och finansieringsmekanismer, så att den nyaste europeiska tekniken och andra kunskaper kan användas i komplexa och stora projekt för förnyelse av primärindustrin, i synnerhet i områden med hög arbetslöshet.

22.

Vi vill betona de prioriteringar som kommissionen föreslår för att stödja den europeiska industrins konkurrenskraft. ReK betonar dock att det handlar om grundläggande krav som måste utvecklas ytterligare och genomföras i praktiken.

23.

Vi välkomnar de viktiga beslut som Europeiska rådet fattade den 20–21 mars 2014 i syfte att öka den industriella konkurrenskraften. Rådet konstaterade att viktig möjliggörande teknik bör stärkas genom att man snarast identifierar projekt av gemensamt europeiskt intresse, och lade särskild vikt vid den roll som ren teknik spelar som en övergripande aspekt för att öka industrins konkurrenskraft.

24.

Vid genomförandet av förordning (EU) nr 1260/2012 om ett fördjupat samarbete i fråga om patent måste man göra en avvägning mellan skyddet av immateriella rättigheter i syfte att stimulera innovation å ena sidan och största möjliga utbyte av kunskaper som kan ligga till grund för framtida tekniska framsteg å andra sidan. På EU-nivå måste man förhindra att patent används som strategiska vapen, t.ex. genom missbruk av patentsnår (”patent thickets”) eller fragmentering av patent, och främja strikta kriterier för patenterbarhet för att undvika monopolrättigheter till patent utan något större mervärde.

25.

Vi välkomnar att rådet dessutom uppmanade kommissionen och medlemsstaterna att som en prioritering ta sig an kompetensbristerna på området för vetenskap, teknik, ingenjörsvetenskap och matematik, med större insatser från industrins sida. För att genomföra detta behövs snabba åtgärder. ReK föreslår att man också inkluderar åtgärder som ökar språkkunskaperna och på så sätt förbättrar den inre marknadens funktion.

26.

Vi uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för en återindustrialisering av Europa, med fokus på spetskompetens och spridning av spetskompetens till områden med primärindustri på olika håll i Europa, med stöd från Horisont 2020-programmet. Interreg-programmen är visserligen verktyg som krävs för att stärka nätverkssamarbetet mellan högskolor för tillämpad vetenskap i industriregioner, men med tanke på interaktionen mellan forskar- och industrivärlden beklagar ReK verkligen att verktyget ”kunskapsregioner” har försvunnit ur programmet Horisont 2020 i programplaneringen för 2014–2020. Det har ändå tidigare fungerat bra i samordningen av de regionala klustrens forskningsagendor under nästan tio år. ReK betonar att Horisont 2020-programmets första verksamhetsår har visat att man inte har utvecklat ett tillräckligt effektivt nytt verktyg för detta behov. Ett verktyg som motsvarar ”kunskapsregioner” måste snabbt utformas och tas i användning på nytt.

27.

ReK uppmanar kommissionen att framhålla sambandet mellan vetenskap, företagsverksamhet, samhälle, medborgarna och politiskt beslutsfattande, och stöder regionernas viktiga roll när det gäller att sammanföra alla relevanta aktörer enligt de så kallade Triple Helix och Quadruple Helix-modellerna.

28.

Rådet betonade också att alla tillgängliga instrument, såsom de europeiska struktur- och investeringsfonderna, bör användas för att uppnå målen för Europas konkurrenskraft och hållbara utveckling.

29.

ReK understryker att kommissionen, medlemsstaterna och de lokala och regionala myndigheterna har ett gemensamt ansvar för att skapa och genomföra investeringspaketet på 300 miljarder i syfte att främja tillväxt och sysselsättning, eftersom de har kompletterande rättsliga och budgetmässiga befogenheter i detta avseende. Nya lösningar med både kort- och långsiktig inverkan skulle kunna baseras på följande principer:

30.

ReK stöder sökandet efter alternativa finansieringskällor för att stärka ekosystemen, t.ex. gräsrotsfinansiering, riskkapital och andra innovativa verktyg, för att bryta det traditionella beroendet av banklån.

31.

EU:s konkurrensfördel i världsekonomin bygger på hållbara varor och tjänster med ett högt förädlingsvärde, effektiv förvaltning av värdekedjor och tillträde till marknader över hela världen.

32.

Ett stabilt och förutsägbart regelverk är en förutsättning för investeringar i industri inom EU. Denna stabilitet och förutsägbarhet måste uppnås på både lokal, regional, nationell och europeisk nivå. Stabiliteten och förutsägbarheten garanterar rättssäkerheten för företagen och bör stödjas genom EU:s bestämmelser, företrädesvis med hjälp av direktiv.

33.

Vi stöder kommissionens politik för att utveckla den inre marknaden som en hörnsten för en konkurrenskraftig och hållbar industri. ReK framhåller dessutom att den inre marknadens lagstiftning om produkter och tjänster inte bara är en nyckelfaktor för den europeiska industrins konkurrenskraft, utan också för konsument- och miljöskyddet.

34.

Vi håller med kommissionen om att den europeiska marknaden för industriprodukter och industritjänster – för att förbli konkurrenskraftig – behöver ett ramverk som underlättar innovation och som inte ger upphov till onödiga hinder när det gäller att snabbt anamma ny teknik och introducera nya innovationer på marknaden. EU:s lagstiftning och standarder måste kunna underlätta att nya produkter och tjänster samt ny teknik snabbt blir tillgängliga på marknaden så att Europa kan ta vara på fördelarna med att vara först på den globala marknaden.

35.

Vi betonar att regionerna måste kunna definiera sin egen tillväxtpotential och skapa innovation. De lokala och regionala myndigheterna måste involveras i detta arbete, och det är viktigt att kombinera uppifrån och ned-orienterade med nedifrån och upp-orienterade tillvägagångssätt.

36.

ReK upprepar sitt förslag om territoriella pakter för att organisera de territoriella utvecklingsprojektens olika samarbetsnivåer och främja interregionalt samarbete. Kommittén föreslår för detta ett samlat programdokument där man på lokal och regional nivå kan sammanföra den nationella och lokala politiken med EU:s sektors- och sammanhållningspolitik.

37.

Kommittén anser att investeringarna i samband med dessa samlade programdokument måste kunna omfattas av särskilda låneanslag från Europeiska investeringsbanken (EIB), som skulle verka för att skapa nya territoriella ekosystem för ekonomisk och social innovation. Detta skulle kunna vara ett utmärkt sätt att uppmuntra innovativa lösningar, ge företag tillgång till demonstratorer och främja upprättandet av konsortier på områden där det krävs ett nytt partnerskap mellan företag. Som offentlig-privata partnerskap bör dessa ekosystem bidra till att både förbättra företagens konkurrenskraft och de offentliga tjänsternas effektivitet (och därmed till att rationalisera de offentliga utgifterna).

38.

Kommittén är övertygad om att den viktigaste byggstenen för att stödja EU:s industriella ambitioner är den regionala strategin smart specialisering RIS3, som grundar sig på en systematisk analys av befintliga regionala särdrag och potentialen för innovation och tillväxt.

39.

ReK föreslår att medlemsstaterna antar strategier för fysisk planering som gör det möjligt att i god tid bestämma lokaliseringen av industriområden och som inte skapar onödiga hinder som försvårar företagens etablering.

40.

Vi uppmanar regionerna att bedöma behovet av teknik som kan främja den önskade utvecklingen i deras egna strategier för smart specialisering (RIS3) och att vidta nödvändiga åtgärder för att främja industripolitik som en viktig prioritet i finansieringen samt åtgärder för att öka samarbetet i EU i syfte att uppnå målen.

41.

Vi uppmanar kommissionen att stödja i synnerhet interregionala nätverk och samarbetet mellan dem, samt att lära sig av deras verksamhet. Ett exempel är Vanguard-initiativet, som har satt industriell renässans i centrum för sina S3-aktiviteter i syfte att främja utbyte av erfarenheter, skapa spetsforskningsstegar och gemensamt behandla projektansökningar.

42.

Vi betonar att EU måste tillhandahålla finansiering till regionerna för att hjälpa dem att skapa effektiva innovationsekosystem och gemensamma europeiska initiativ. ReK betonar att decentraliserad innovationsverksamhet som stöds av EU är det enda sättet att uppnå RIS3-målen i hela Europa.

43.

Medlemsstaternas och de regionala myndigheternas regler och praxis bör förnyas jämfört med den tidigare programperioden 2007–2013 i syfte att lyfta fram och mäta resultaten och genomslaget. Detta kräver huvudsakligen ökat deltagande av alla viktiga aktörer inom forskning, utveckling och innovation i regionen i genomförandet av regionens strategi för smart specialisering samt effektivt nätverksbyggande på EU-nivå.

44.

Vi delar många europeiska aktörers oro för att medlemsstaterna och de regionala myndigheterna inte har följt kommissionens riktlinjer om att minska byråkratin, förnya finansieringen utifrån RIS3 och bygga upp det flexibla användarstyrda finansieringssystemet för de europeiska struktur- och investeringsfonderna.

45.

För att effektivisera myndighetsutövningen och minska byråkratin för företagare uppmanas medlemsstaterna att genomföra mätningar av det lokala företagsklimatet. Detta möjliggör jämförelser av hur olika handläggningsprocesser och regeltillämpningar påverkar det lokala företagsklimatet.

46.

Vi uppmanar regionerna att tillsammans med kommissionen se över sina strategier för smart specialisering och de europeiska partnerskapsplanerna med beaktande av viktig möjliggörande teknik. Enligt rapporten om S3-plattformen har de regionala politiska beslutsfattarna många frågor kring statligt stöd och finansiering av viktig möjliggörande teknik, bland annat om regler för finansiering av demonstrationsprojekt och infrastruktur.

47.

Man måste också börja använda nationella instrument, särskilt marknadsbaserade och andra innovativa finansieringsinstrument. De nya finansieringsprioriteringar som kommissionen och Europeiska investeringsbanken har kommit överens om innebär en viktig möjlighet för företag som är föregångare på området att investera i viktig möjliggörande teknik.

48.

Vi betonar betydelsen av de europeiska struktur- och investeringsfonderna och Horisont 2020-programmet för att stärka EU:s industriella konkurrenskraft. Det är särskilt viktigt att öka den tvärvetenskapliga spetsforskningen och omsättningen av dess resultat i praktiken på regional nivå. Det behövs åtgärdspaket som omfattar flera olika fonder och genom vilka i synnerhet de nyaste forskningsrönen inom IKT och viktig möjliggörande teknik används för att modernisera de olika industrisektorerna och skapa den nya praxis som behövs för att uppnå hållbara samhälleliga resultat.

49.

Dessutom är det viktigt med fortsatt stöd från Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter som ett praktiskt verktyg för att hjälpa människor och regioner att återhämta sig från konsekvenserna av den ekonomiska krisen och globaliseringens effekter genom att hjälpa människor som har blivit uppsagda att få jobb igen.

50.

Vi uppmärksammar den avgörande roll som humankapital, förstklassig know-how och kompetens spelar när det gäller att hantera de industriella utmaningarna. Låg kompetensmatchning och utbildningsfrågor kommer att vara en stor utmaning för industrin i EU under de kommande åren, särskilt som tillverkningstekniska framsteg kommer att öka efterfrågan på särskilda färdigheter. Kommittén anser att det är nödvändigt att göra allmänheten mer medveten om denna fråga, och att man måste inrätta mångdisciplinära och sektorsöverskridande coachnings- och utbildningsprogram så att resultaten av forskning och innovation kan utvecklas, permanentas och användas

51.

ReK utmanar den unga digitala generationen och deras nystartade företag att bidra till utformningen och genomförandet av regionala strategier för smart specialisering genom att hjälpa till att identifiera kunskapsgap och fastställa förfarandena i de värdekedjor som behövs i regionen. Dessa nya innovativa lösningar bör fokusera på både offentliga och privata industriella processer och medborgarnas beteende som konsumenter.

52.

ReK uppmanar EU, medlemsstaterna och regionerna att inrikta sammanhållningsfonderna och Horisont 2020 på konkurrensstärkande investeringar i region-, gräns- och sektorsöverskridande industriell utveckling. Särskild uppmärksamhet bör läggas vid energi, transport och digital infrastruktur samt vid att möjliggöra samarbete mellan länder, integrera försörjningskedjan och stärka den inre handeln inom EU.

53.

Regionkommittén har i sina tidigare yttranden efterlyst strukturreformer inom industrin och betonat betydelsen av samhällets och företagens reaktionsförmåga i den konkurrenspräglade miljö som globaliseringen och digitaliseringen har gett upphov till. Dessa rekommendationer är också knutna till åtgärder för att höja kompetensnivån och till ett livscykelperspektiv som betonar den övergripande effekten samt målen rörande klimatförändringarna. Det handlar om följande synpunkter:

54.

Kommittén har redan tidigare identifierat de viktigaste ändringar som behövs inom industripolitiken och de nödvändiga investeringarna för att modernisera företagsverksamheten, samt hur man kan genomföra dessa. Följande citat är hämtade från det yttrande från ReK som antogs för tre år sedan och visar att samma riktlinjer fortfarande håller på att förberedas och att EU:s åtgärder är för långsamma för att kunna reagera snabbt på ekonomins och företagens föränderliga behov. Regionkommitténs anför följande (6):

55.

Kommittén betonar att förändringarna kan påskyndas genom att i högre grad än för närvarande tilldela resurser till den lokala och regionala nivån. Det behövs nyskapande pionjäraktiviteter av hög kvalitet och spridning av resultaten i hela Europa. Regionerna är klara för experimentering och snabb prototypframställning, vilket är nyckeln till framgång.

56.

Kommittén har i många tidigare yttranden påpekat vad som bör beaktas vid genomförandet. Följande exempel är hämtade från yttrandet om Horisont 2020 (7), som ReK antog för två år sedan, och är relevanta för genomförandet av det industripolitiska paketet. Regionkommittén anför följande:

57.

Det globala konkurrensläget har förändrats i grunden, och det räcker inte att enbart anpassa sig till verkligheten utan i många fall gäller det att själv bli drivkraft för förändringen. EU-företagens långsiktiga globala konkurrenskraft måste ges större plats när man utvärderar den befintliga EU-lagstiftningen och beslutar om tilldelningen av anslag för forskning, utveckling och innovation.

58.

I EU:s lagstiftning om industriprodukter fastställs de viktigaste kraven på företagen i fråga om säkerhet, hälsa och andra allmänna intressen. Det är synnerligen viktigt att industrin inte i onödan belastas med alltför ofta förekommande ändringar i lagstiftningen, utan tvärtom får tillgång till konkreta mekanismer som syftar till att underlätta och stödja företagsinvesteringar. Det är också viktigt att på ett kontrollerat sätt avlägsna rättsliga hinder då tekniken utvecklas allt snabbare och de globala leveranskedjorna kopplas samman alltmer.

59.

ReK uppmanar de europeiska regionerna och kommunerna att inom sina territorier skapa och tillämpa ett regelverk som stimulerar innovation och IKT-investeringar inom hela ekonomin. Att EU återetableras som en global innovatör kommer att leda till en gynnsam cirkel av produktivitetsökning, tillväxt och nya arbetstillfällen.

60.

Kommissionen har lovat att regleringen ska vara stabil på lång sikt och att den ska förenklas kraftigt. Detta mål är en prioritering och måste genomföras omedelbart. Det bör göras en grundlig konsekvensanalys av nya regler. EU:s standarder fungerar i praktiken som förebilder i hela världen, och kommissionen kommer även i fortsättningen att främja ett internationellt standardiseringssystem.

61.

Vi uppmanar kommissionen att förbättra sin analyskapacitet och sina redskap för stöd till företag genom att studera möjligheterna att, såsom i fallet med livsmedelsindustrin, införa en ny kategori för mellanföretag, mellan kategorierna små och medelstora företag respektive stora företag, med mellan 250 och 750 anställda och en omsättning på mindre än 200 miljoner euro. Denna kategori företag skulle kunna dra nytta av anpassade stödnivåer, som är högre än för stora företag och lägre än för små och medelstora företag (8).

62.

De nya bestämmelserna om statligt stöd för den allmänna förordningen om gruppundantag och forskning, utveckling och innovation trädde i kraft i juli 2014 (9). Dessa bestämmelser möjliggör ökade investeringar i forskning och innovation, särskilt i storskaliga komplexa projektkluster, som bland annat ska ha en betydande effekt på industrins förnyelse.

63.

Ett särskilt viktigt framsteg är att man underlättar genomförandet av EU:s struktur- och investeringsfonder genom att utvidga tillämpningsområdet för den allmänna förordningen om gruppundantag.

64.

Den allmänna gruppundantagsförordningen fastställer de villkor under vilka statligt stöd undantas från kravet på förhandsanmälan till kommissionen och fastställer högre tröskelvärden för anmälan och högre tillåtna stödnivåer, samt inför flera kategorier av stöd som undantas, t.ex. stöd till innovationskluster och investeringsstöd till forskningsinfrastruktur.

65.

Rambestämmelserna för statligt stöd för forskning, utveckling och innovation omfattar stöd för experimentell utveckling och industriell forskning. Nu är det också möjligt med högre maximala stödnivåer för tillämpad forskning.

66.

Vi betonar att omfattningen av instrumentet ”viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse” sträcker sig utöver forskning och utveckling och inbegriper första användning, och att användningen av viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse ofta kräver ett betydande deltagande av offentliga myndigheter, eftersom marknaden annars inte skulle finansiera sådana projekt.

67.

Vi upprepar att viktiga projekt av gemensamt europeiskt intresse kan utgöra ett viktigt bidrag till ekonomisk tillväxt, sysselsättning och konkurrenskraft för EU:s industri och ekonomi med tanke på deras positiva spridningseffekter på den inre marknaden och samhället i allmänhet i EU.

68.

Vi betonar att medlemsstaterna och industrin fullt ut bör utnyttja de möjligheter som de nya reglerna om statligt stöd erbjuder när det gäller att främja företagsverksamhet, förnya industrin och skapa sysselsättning i Europa.

69.

Vi betonar att de europeiska företagen bör förbättra sin innovationskapacitet och bli nyckelaktörer i de dynamiskt växande nätverken av värdekedjor, även om de åläggs orättvisa villkor på viktiga framväxande marknader.

21.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 19/24

1.

Utnyttjandet av den potential som finns i den blå tillväxten är en möjlighet att stimulera den lokala ekonomin och skapa högkvalitativa arbetstillfällen inom ekonomiska sektorer som grundar sig på kunskaper och investeringar.

2.

Miljöskyddet bör vara ett av de främsta målen för den europeiska strategin för blå tillväxt.

3.

En bedömning av vetenskapliga data kan i hög grad bidra till en framgångsrik reform av den gemensamma fiskeripolitiken och är en viktig förutsättning för genomförandet av den del av denna politik som rör regionalisering.

4.

Vi vill åter framhålla att utvecklingen av och stödet till det europeiska vattenbruket är ett viktigt inslag i strävan att skapa arbetstillfällen i strukturellt svaga områden och att det säkrar leveranser av fisk och skaldjur av hög kvalitet till de europeiska konsumenterna.

5.

Regionkommittén stöder kommissionens initiativ för att stimulera tillväxten i den blå ekonomin.

6.

Vid samordningen av forskningspolitiken, den ekonomiska politiken, den gemensamma fiskeripolitiken och transportpolitiken krävs det en övergripande och integrerad strategi. Om man vill öka effektiviteten i EU:s åtgärder inom den blå ekonomin bör man inte behandla dessa politikområden som helt separata områden. Samverkanseffekter mellan dessa ökar effektiviteten i initiativen och skapar ökat mervärde.

7.

Man måste utnyttja vetenskaplig forskning vid genomförandet av reformen av den gemensamma fiskeripolitiken, vid skyddet av havsekosystemen och vid riskhanteringen i krissituationer. Utnyttjandet av forskningsresultat och införandet av innovationer bör framför allt riktas in på blå tillväxt men inte bara i betydelsen ekonomisk tillväxt i den marina ekonomin utan också med positiva effekter på andra delar av ekonomin

8.

Utnyttjandet av havens potential för tillväxt och nya arbetstillfällen är viktigt och önskvärt, men får inte leda till att miljön försämras och ekosystem förstörs.

9.

Vid införandet av innovationer bör man ta större hänsyn till vattenbruket och sjötransporter, kustsjöfart och kryssningstrafik för att uppnå större ekonomisk tillväxt och skapa nya arbetstillfällen.

10.

Det behövs en bredare och mer effektiv samordning mellan strategin för blå tillväxt och andra strategier samt EU:s program, framför allt Europa 2020-strategin.

11.

Forskning och innovation bör, även om de bedrivs i syfte att uppnå blå tillväxt, inte bara påverka den marina ekonomin utan också andra delar av ekonomin.

12.

Kommittén skulle vilja att det inrättades en särskild kunskaps- och innovationsgrupp för den blå ekonomin, som en ytterligare åtgärd för att utveckla kompetens och föra över idéer från havsforskningen till den privata sektorn.

13.

Kunskapsluckor och ofullständiga data om tillståndet i våra hav, djuphavsresurserna, livet i havet och hoten mot livsmiljöer och ekosystem är ett av de främsta hindren för den blå ekonomins utveckling. Ökade kunskaper om våra hav kommer att främja tillväxten i den blå ekonomin, genom såväl bättre kunskaper om resurserna som bättre förståelse av hur de kan användas, och bidra till att de fastställda målen på miljöskyddsområdet uppnås.

14.

Tillgången till data om tillståndet i våra hav spelar en viktig roll i utvecklingen av den blå ekonomin. Ökat utbud av och förbättrad tillgång till data kommer att fungera som en drivkraft för innovationer och konkurrenskraft, möjliggöra en bra riskhantering i kritiska situationer och minska osäkerheten i fråga om havsområdena.

15.

Tillgången till data om tillståndet i våra hav bör inte begränsas till allmänna data som är av relevans för EU-nivån eller enskilda medlemsstater. Det är viktigt att ta hänsyn till behoven hos enskilda regioner och att ställa kunskaper på området till deras förfogande, kunskaper som de kan utnyttja effektivt, inom både den offentliga och den privata sektorn.

16.

Även om det är viktigt att göra data om tillståndet i våra hav tillgängliga på regional, lokal och nationell nivå, måste hela processen samordnas på EU-nivå. Detta kommer att bidra till att uppgifterna kan användas på ett effektivare sätt och möjliggöra lämpligt utbyte av information mellan berörda parter.

17.

Kommissionen bör öka användningen av vetenskaplig forskning i sina insatser för att uppnå en regionalisering i den gemensamma fiskeripolitiken. En mer omfattande användning av forskningsresultat kommer å ena sidan att återspegla principen om en övergripande strategi i den blå ekonomin och å andra sidan att förbättra den rationella hanteringen av fiskresurserna.

18.

EU bör fortsätta att stödja vattenbruket som en av de snabbast växande sektorerna för livsmedelsproduktion. Lämpliga vetenskapliga undersökningar som ger företagare tillgång till nya och bredare kunskaper om tillståndet i haven kan bidra till att öka företagens konkurrenskraft, och detta kommer att leda till ökad sysselsättning, framför allt i strukturellt svaga områden.

19.

Insamling och tillhandahållande av information om tillståndet i haven får inte leda till några olägenheter eller ytterligare administrativa bördor för lokala och regionala myndigheter och ekonomiska aktörer.

20.

Lämplig tillgång till information om tillståndet i haven är inte bara av betydelse vid införandet av innovativa lösningar, miljöskydd och förvaltning av fisk- och vattenbruksresurser utan kan vara en viktig faktor som möjliggör riskhantering och lämpliga hjälpåtgärder i krissituationer. Regionkommittén anser därför att man bör vidta åtgärder för att utarbeta en mekanism för användning av data från satellitbilder som erhålls genom satellittjänster inom ramen för programmet Copernicus, så att de kan användas för de lokala och regionala myndigheternas första insatser vid naturkatastrofer.

21.

Införandet av innovationer och tillväxten i den blå ekonomin bör vara föremål för löpande övervakning, så att de åtgärder som vidtas blir så effektiva som möjligt. Vi föreslår därför att man utarbetar exakta indikatorer på effektiviteten i tillväxten och innovationerna i den blå ekonomin. Indikatorer som fastställs på detta sätt kommer inte bara att komma kommissionen till nytta utan också bidra till att fastställa lämpliga mål för medlemsstaterna och regionerna.

22.

Användningen av kunskaper om havet är inte bara en grundläggande fråga för den blå ekonomin när det handlar om att öka den ekonomiska utvecklingen utan framför allt för att bevara de marina ekosystemen och värna om kvaliteten på den marina miljön. Skyddet och bevarandet av de marina ekosystemen måste vara en viktig del av den europeiska havspolitiken.

23.

Den marina miljön bör vara ren och hälsosam. Därför bör man officiellt ta ställning till idén om att utarbeta planer för att avlägsna militära lämningar och kemikalier som har släppts ut i havet. Denna idé har framförts i ett tidigare yttrande från Regionkommittén (1). Kunskaperna om havet bör dessutom användas i syfte att rensa och förnya den marina miljön, som därigenom behåller sin biologiska mångfald och sin bördighet.

24.

En ren och hälsosam marin miljö, som grundar sig på att det finns skyddade marina områden, har också betydelse för turismens utveckling, bl.a. hållbar dykturism, som är ett strategiskt verktyg för att öka kunskaperna om den marina miljön och medvetenheten om denna i samhället.

25.

Större konkurrenskraft och sysselsättning inom vattenbrukssektorn kommer att öka dynamiken i sektorns utveckling. Detta får dock inte leda till att kvaliteten på de marina produkterna minskar till förmån för deras kvantitet. Därför bör man fortsätta att vidta alla slags åtgärder för att de europeiska konsumenterna ska ha tillgång till produkter av hög kvalitet. Det innebär framför allt att man motsätter sig att konsumenterna får genetiskt modifierade organismer.

26.

Vi uppskattar kommissionens initiativ för att öka användningen av vetenskapliga undersökningar och innovationer i strategin för blå tillväxt. Man får dock inte glömma det som bör vara den grundläggande och den mest önskvärda effekten av strategin för blå tillväxt: utvecklingen av ett företagande som grundar sig på havens outnyttjade potential.

27.

I meddelandet har man inte tagit hänsyn till ett antal sektorer som har en mycket stor andel i den blå ekonomin, t.ex. varvsindustri, sjötransporter och blå energi. Det är tydligt att meddelandet banar vägen för framtida innovationer och vetenskapliga initiativ. De nämnda sektorerna i ekonomin spelar dock även i fortsättningen rollen som drivkraft för den blå ekonomin.

28.

När man undersöker möjligheten att införa innovationer i den blå ekonomin bör man framför allt tänka på sjötransporternas och havsturismens utveckling. Dessa har en enorm potential när det handlar om att öka sysselsättningen.

29.

Företagare inom privata sektorn kan spela en viktig roll när det handlar om att skapa innovationer och använda dem i syfte att öka den ekonomiska tillväxten och skapa nya och bättre arbetstillfällen. Framför allt företagarna i sektorn för små och medelstora företag kan spela en viktig roll på detta område.

30.

Kommissionens förväntningar om större deltagande i den blå ekonomin från de små och medelstora företagens sida bör kopplas till lämpligt finansiellt stöd inom ramen för både befintliga och framtida program. Behovet av hjälp är framför allt synligt inom vattenbrukssektorn, som till 90 % består av mikroföretag och som har kapacitet att generera den önskade innovationsnivån.

31.

Det är nödvändigt att stärka de politiska ramarna för att involvera privata företag i den blå ekonomin. För att uppnå bästa möjliga samverkanseffekter mellan den offentliga sektorn och den privata sektorns behov bör företagarna ha möjlighet att delta i arbetet med att fastställa forskningsbehoven och fastställa normer, standarder och lösningar som gynnar företagen.

32.

Om privata företag i större utsträckning involveras i den blå ekonomin bör detta ske utan onödiga bördor för den privata sektorn.

33.

Vi uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta åtgärder för att förbättra konkurrenskraften hos europeiska ekonomiska aktörer verksamma inom havssektorn. När det handlar om att involvera företag i den blå ekonomin blir det lättare att anpassa åtgärder och politiska strategier till dem på europeisk, nationell och regional nivå om man känner till den privata sektorns behov.

34.

Företagsamheten i den blå ekonomin avser inte bara verksamhet till sjöss. Det är viktigt att planera lämpligt stöd till företag på land som har anknytning till den blå ekonomin, t.ex. lokala fiskberedningsanläggningar, så att man skapar en hållbar affärsmiljö för lokala fiskare.

35.

När man inför innovationer i den blå ekonomin för ekonomisk tillväxt och nya arbetstillfällen krävs också adekvata mänskliga resurser. För att göra det mer populärt och attraktivt bland unga människor att arbeta till sjöss krävs det en nära samordning mellan politik, utbildning och näringsliv.

36.

Fördelarna från den blå ekonomin blir också kännbara för den offentliga och den privata sektorn. Offentliga medel har dock alltid sina begränsningar. Därför är det viktigt att man också skaffar privat kapital för finansiering av åtgärder på detta område. Man bör alltså främja ett omfattande samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn, bl.a. genom offentlig–privata partnerskap, där den offentliga sektorn inte bara skulle kunna utnyttja den privata sektorns finansiella möjligheter utan också dess kunskaper, affärserfarenheter, förvaltningskompetens och intellektuella potential i syfte att skapa och införa innovativa lösningar i den blå ekonomin.

37.

Med tanke på de olika rättsliga lösningar som finns för offentlig–privata partnerskap i EU:s enskilda medlemsstater har kommissionen en utomordentligt viktig roll att spela när det handlar om att främja god praxis och bra lösningar vid tillämpning av offentlig–privata partnerskap inom havsekonomisektorn. Man bör framför allt överväga möjligheten att införa ett institutionaliserat offentlig–privat partnerskap, med tanke på de nya arbetstillfällen som detta kan medföra.

38.

En förutsättning för att företrädare för den privata sektorn, däribland de små och medelstora företagen, ska samarbeta med den offentliga sektorn är att idén om samarbete främjas på regional och lokal nivå. Man bör alltså underlätta och stödja åtgärder från de lokala och regionala myndigheternas sida som syftar till att involvera företrädare för den privata sektorn i projekt som genomförs inom ramen för offentlig–privata partnerskap.

39.

Användningen av offentlig-privata partnerskap inom den blå ekonomin bör inte bara ske i syfte att involvera storföretag som privata partner. Vid ett korrekt genomförande av offentlig–privata partnerskap bör man ta hänsyn till den finansiella potentialen och möjligheterna till riskhantering hos de små och medelstora företagen. Detta kommer att göra det möjligt för mindre territoriella enheter att utnyttja dessa aktörers resurser.

40.

Kommittén välkomnar att subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna i artikel 5 i fördraget om Europeiska unionen och artiklarna 3 och 4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt upprätthålls i meddelandet.

21.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 19/28

1.

Regionkommittén välkomnar kommissionens meddelande, där det slås fast att hälso- och sjukvårdssystemen bör säkerställa att man inte bara lever längre utan också bättre, och därigenom bidra till att öka medborgarnas hälsa. Individens hälsa, när den definieras som såväl fysiskt som psykiskt välbefinnande, avgörs även av andra faktorer än hälso- och sjukvårdens insatser.

2.

Hälsa bör erkännas som ett värde i sig. Utgifter för hälso- och sjukvårdssystemen bör betraktas som investeringar i befolkningens hälsa, en investering som dessutom kan få positiva effekter i form av ökad produktivitet, ökat arbetskraftsutbud och hållbara offentliga finanser.

3.

Lokala och regionala myndigheter i hela EU står inför samma utmaningar: Kostnaderna för hälso- och sjukvård ökar och befolkningen åldras och drabbas allt oftare av kroniska sjukdomar och multisjuklighet, vilket leder till en växande efterfrågan på hälso- och sjukvård. Det är ett nationellt, regionalt och lokalt ansvar att möta dessa utmaningar.

4.

Kommittén välkomnar och stöder att EU-medborgarna har tillgång till effektiv behandling av hög kvalitet och att kommissionen mot bakgrund av de senaste årens erfarenheter vill bistå medlemsstaterna när det gäller att utarbeta strategier för att göra hälso- och sjukvårdssystemen effektivare, öka tillgången till vård och göra hälso- och sjukvårdssystemen mer anpassningsbara.

5.

Vi utgår ifrån att artikel 168 i fördraget, där det fastställs att hälso- och sjukvården i princip är en nationell angelägenhet, respekteras samt att subsidiaritetsprincipen iakttas på detta område. Regionkommittén påminner i detta sammanhang om att ansvaret för hälsopolitiken vilar på medlemsstaterna, och i de flesta fall ligger en stor del av befogenheterna avseende hälso- och sjukvården hos de lokala och regionala myndigheterna.

6.

Under 2013 fick 11 medlemsstater rekommendationer om att reformera sina hälso- och sjukvårdssystem inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Regionkommittén vill i detta sammanhang fästa uppmärksamheten på att skillnaderna mellan medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem avspeglar olika samhällsval, samt på artikel 168 i fördraget, enligt vilken EU:s insatser på hälsoområdet ska komplettera den nationella politiken.

7.

Vi håller med om att hälso- och sjukvårdssektorn till stor del drivs av innovation och inser att sektorn har stor ekonomisk betydelse, men rekommenderar att de gemensamma värderingarna om EU:s hälso- och sjukvårdssystems universalitet, tillgång till vård av god kvalitet, jämlikhet och solidaritet, som erkändes av rådet (hälso- och sjukvård) 2006, alltid ska ha företräde framför hänsyn till den aktuella ekonomiska konjunkturen.

8.

Den ekonomiska krisen har visserligen ökat pressen på de finansiella resurserna i medlemsstaterna, men ReK påminner samtidigt om att hälso- och sjukvårdssystemen måste vara hållbara på ett sätt som tryggar de grundläggande gemensamma värderingarna i framtiden och samtidigt tryggar att värderingarna förverkligas i dag.

9.

Kommittén välkomnar att kommissionen i sitt arbete med att stödja medlemsstaterna när det gäller utvärderingar av hälso- och sjukvårdssystemens effektivitet kommer att intensifiera samarbetet med internationella organisationer såsom WHO och OECD.

10.

Kommissionen bör vara försiktig med att börja utveckla ett omfattande rapporteringssystem för att utvärdera hälso- och sjukvårdssystemens resultat. Man kan med fördel utnyttja befintliga data genom det intensifierade samarbetet med WHO och OECD.

11.

Medlemsstaterna uppmanas att stärka och vid behov bygga ut den befintliga kapaciteten för att trygga en löpande och rutinmässig insamling av hälsodata, eftersom detta kommer att bidra till en hög kvalitet på internationella data inom organisationer såsom WHO och OECD.

12.

Utvärderingen av hälso- och sjukvårdssystemens resultat bör bygga på övergripande och lättillgängliga indikatorer såsom överlevnadsgrad för vissa typer av sjukdomar eller väntetider. Vi välkomnar en ram för några gemensamma europeiska kriterier för utvärdering av hälso- och sjukvårdssystemens resultat som ska ge underlag till den politiska diskussionen och prioriteringen i medlemsstaterna.

13.

ReK håller med om att patienternas och vårdpersonalens ökande rörlighet innebär att medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem påverkar varandra i högre grad, och fäster uppmärksamheten på att man vid ett förstärkt samarbete mellan hälso- och sjukvårdssystemen som svar på detta bör utnyttja den kunskap som finns på den regionala och lokala nivån.

14.

Välutbildad personal med god möjlighet till kompetensutveckling, kompetensförsörjning, god ledning och de rätta informationsflödena i systemet är till stor del kännetecknande för hälso- och sjukvårdssystem som är uppbyggda kring delegerade befogenheter till den regionala och lokala nivån.

15.

Integrationen av vård bör ske parallellt med ett ökat fokus på patientmedverkan och kvalitet i behandlingen. Kommissionens expertpanels arbete på detta och andra områden bör diskuteras med de lokala och regionala myndigheterna i form av t.ex. offentliga samråd om panelens resultat.

16.

Hälso- och sjukvårdssystemen måste vara flexibla samt kunna anpassa sig till olika miljöer och hantera betydande utmaningar med begränsade resurser. Dessa egenskaper bör säkerställas med utgångspunkt i det regionala och lokala ansvaret för invånarnas hälsa.

17.

Kommittén välkomnar att kommissionen erkänner hälso- och sjukvårdssektorns betydelse för att bekämpa de sociala konsekvenserna av den ekonomiska krisen, men understryker att beslut avsedda att hantera övergripande ekonomiska kriser/problem måste analyseras utifrån eventuell negativ påverkan på folkhälsan så att sådana effekter kan undvikas.

18.

Vi välkomnar och stöder utarbetandet av en strategi för social integration som omfattar bred tillgång till överkomliga och högkvalitativa hälso- och sjukvårdstjänster i syfte att bekämpa den ökande ojämlikheten i hälsa i medlemsstaterna.

19.

Regionkommittén välkomnar och stöder det fortlöpande arbetet med patientsäkerhet på EU-nivå, och anser att arbetet med patienternas erfarenheter och patientmedverkan är ett centralt område som måste ges högre prioritet i framtida EU-initiativ på hälsoområdet. Detta gäller även kompetensutveckling av personal.

20.

Hälsoresultat är svåra att definiera, vilket gör det svårt att göra en jämförelse mellan medlemsstaterna, men vi håller med om att mätning och jämförelse av hälso- och sjukvårdssystemens effektivitet är ett relevant ämne.

21.

ReK anser vidare att jämförelser mellan medlemsstaterna enbart bör göras med sikte på lärande och utbyte av erfarenheter om bästa praxis. Detta ger medlemsstaterna möjlighet att följa upp sin egen utveckling i ett internationellt perspektiv i strävan efter fortsatta förbättringar.

22.

Inom vissa områden där data från internationella organisationer såsom WHO och OECD inte är tillräckliga kan det finnas ett behov av att skapa ett EU-baserat europeiskt dataunderlag.

23.

Regionkommittén uppskattar att kommissionen i sitt meddelande upprepar principerna i den europeiska sociala stadgan, där man betonar vikten av tydliga kriterier för tillgång till läkarvård och skyldigheten att inte utesluta delar av befolkningen från hälso- och sjukvård.

24.

Kommittén håller med om att det är svårt att mäta tillgången till hälso- och sjukvård, men påpekar att indikatorer som omfattar invånarnas rapporter av egna erfarenheter är ett viktigt riktmärke för befolkningens uppfattning om tillgången till hälso- och sjukvård.

25.

ReK instämmer i att man vid utvärderingen av tillgången till hälso- och sjukvård bör fokusera både på den andel av befolkningen som omfattas av hälso- och sjukvården och på omfattningen av vården, men kommittén påminner om att skillnaderna i täckning och täckningens omfattning avspeglar olika samhällsval på nationell, regional och lokal nivå.

26.

Vi håller med om att tillgänglighet är en förutsättning för tillgång till hälso- och sjukvård och att detta omfattar både väntetid, avstånd och antalet anställda inom vården, men påpekar att det kan vara nödvändigt att samla specialiserade behandlingar på centrala orter, med de reseavstånd som detta leder till, för att upprätthålla tillräcklig sakkunskap inom specifika behandlingsområden. Man måste dock alltid se till att även befolkningen i regioner med demografiska och geografiska nackdelar får tillgång till sådana specialiserade hälso- och sjukvårdstjänster.

27.

Regioner med geografiska och demografiska nackdelar (en mycket spridd befolkning, låg befolkningstäthet, en påtagligt åldrande befolkning, ö- och bergsregioner) ställs inför särskilda utmaningar på hälso- och sjukvårdsområdet.

28.

Integrerade vårdmodeller och e-hälsolösningar är en del av lösningen när det gäller tillgängligheten i medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem. Detta är särskilt fallet för regioner med geografiska och demografiska nackdelar.

29.

ReK saknar i detta sammanhang en hänvisning till att särskilt personer med funktionsnedsättning ibland har begränsad tillgång till hälso- och sjukvård, och påminner mot bakgrund av artikel 9 i FN-konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning kommissionen om dess åtagande (COM(2010) 636 final) att ta särskild hänsyn till personer med funktionsnedsättning i strategier som syftar till att undanröja ojämlikheter i hälsa.

30.

Det är positivt att Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård har ökat fokus på hälso- och sjukvårdssystemens ansvar för tillgång till behandling.

31.

Det är glädjande att kommissionen fokuserar på att vårdpersonalen också i framtiden ska ha en viktig rådgivande roll och att detta kan ske i samarbete med andra sektorer. Den omfattande regionala och lokala sakkunskapen beträffande sådant samarbete kan med fördel utnyttjas i det vidare arbetet.

32.

Kommittén stöder utbyte av uppgifter om bättre tillgång till läkemedel, men påpekar att besluten om prissättning och ersättning till patienter är ett resultat av samhällsval samt nationella, regionala och lokala prioriteringar. Ökad öppenhet beträffande prissättningen för läkemedel kommer emellertid att medföra en effektivare användning av resurserna.

33.

ReK konstaterar att kommissionen vill fortsätta arbetet med att stödja medlemsstaternas planering av behovet av vårdpersonal och på så sätt bidra till att möta de utmaningar som rör vårdpersonalens rörlighet.

34.

Vi håller med om att medlemsstaterna bör se till att Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård genomförs fullt ut.

35.

Regionkommittén konstaterar att kommissionen rekommenderar reformer av medlemsstaternas hälso- och sjukvårdssystem inom ramen för den europeiska planeringsterminen, och fäster i detta sammanhang uppmärksamheten vid artikel 168 i fördraget, enligt vilken EU:s insatser på hälsoområdet ska komplettera den nationella politiken.

36.

Det är välkommet att kommissionen stöder medlemsstaterna när det gäller att reformera deras hälso- och sjukvårdssystem genom att lansera initiativ kring lärande och utbyte av bästa praxis med andra medlemsstater och regioner.

37.

Tillräckliga och långsiktiga investeringar i hälso- och sjukvårdssystemen kan på lång sikt vara billigare än kortsiktiga och konjunkturbetingade finansiella hänsyn. Att kartlägga effekterna av investeringar i hälso- och sjukvård på både kortare och längre sikt bör vara en framtida prioritering.

38.

Hälso- och sjukvårdssystemen måste vara finansiellt motståndskraftiga, och kortsiktiga och konjunkturbetingade finansiella hänsyn får inte väga tyngre än hälsa som ett värde i sig eller än patienternas säkerhet och delaktighet samt personalens kompetensutveckling.

39.

Kommittén erkänner och välkomnar kommissionens arbete med att identifiera sex faktorer för en god anpassningsförmåga som kan hjälpa hälso- och sjukvårdssystemen att trygga tillgänglig och effektiv hälso- och sjukvård för invånarna.

40.

ReK välkomnar kommissionens stöd till ett ambitiöst mål för det nätverk för utvärdering av medicinska metoder som inrättades genom Europaparlamentets och rådets direktiv om tillämpningen av patienträttigheter vid gränsöverskridande hälso- och sjukvård, och håller med om att detta kommer att minska dubbelarbetet för myndigheterna.

41.

Vi noterar kommissionens fokus på att styra informationsflöden på patientnivå till de nödvändiga vårdgivarna, och uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna i detta genom att främja kunskapsdelning och utbyte av bästa praxis om informationsflöden.

42.

Det finns omfattande kunskaper på regional och lokal nivå om hälso- och sjukvård från allmänhetens perspektiv. Det är viktigare att aktivt utnyttja dessa kunskaper än att undersöka möjligheterna till ett övergripande konsortium för europeisk forskningsinfrastruktur.

43.

Samverkanseffekterna har ännu inte optimerats när det gäller hälso- och sjukvårdstjänster i gränsregionerna. Detta skulle emellertid bidra till hälso- och sjukvårdssystemens tillgänglighet, till förmån för patienterna. Regionkommittén uppmanar de offentliga myndigheterna i medlemsstaterna att främja undertecknandet av samarbetsavtal i denna riktning.

44.

Även när det gäller forskningsinfrastruktur kan man med fördel utnyttja befintliga data genom det intensifierade samarbetet med WHO och OECD.

21.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 19/32

1.

Regionkommittén välkomnar Europeiska rådets slutsatser från december 2013, i vilka kommissionen uppmanades att i samarbete med medlemsstaterna fram till juni 2015 utarbeta en EU-strategi för Alpområdet.

2.

Detta uppdrag innebär också en kraftig förstärkning av regionernas roll i arbetet med att utarbeta och genomföra EU-strategin för Alpområdet. För att främja den fortsatta utvecklingen bör Europa därför erkänna och uppvärdera sin mångfald i stället för att försöka utjämna skillnaderna. De makroregionala strategierna är ett instrument som kan bidra konkret till en uppvärdering av utvecklingens särdrag i olika regioner med hänsyn tagen till deras naturliga potential och särart.

3.

Vi ställer oss positiva till de makroregionala strategierna som en integrerad ram som har godkänts av Europeiska rådet och stöds av Europaparlamentet, är avsedd för medlemsstater och tredjeländer i samma geografiska område samt syftar till att behandla gemensamma utmaningar och utnyttja det förstärkta samarbetet för social, ekonomisk och territoriell sammanhållning (1).

4.

Som vi redan förklarat i vårt yttrande om de makroregionala strategiernas mervärde tänker vi fortsätta att stödja utarbetandet och genomförandet av makroregionala strategier (2). Vi betonar att mervärdet med de befintliga makroregionala strategierna redan har fått politiskt och strategiskt erkännande (3).

5.

EU-strategin för Alpområdet kommer att bli den fjärde makoregionala strategin efter EU-strategierna för Östersjöområdet, Donauområdet samt området kring Adriatiska havet och Joniska havet. Mot bakgrund av de stora utmaningar som andra europeiska makroregioner står inför stöder vi inrättandet av fler makroregionala strategier.

6.

Vi ställer oss positiva till att fem EU-medlemsstater (Tyskland, Frankrike, Italien, Österrike och Slovenien) och två tredjeländer (Liechtenstein och Schweiz) kommer att samarbeta med varandra inom ramen för EU-strategin för Alpområdet och på så sätt kraftigt bidra till den europeiska integrationen. Integrationsaspekten ger denna makroregionala strategi ett särskilt mervärde (4).

7.

Det var Alpregionerna som tog initiativet till en gemensam strategisk positionering av Alpområdet på EU-nivå, och EU-strategin för Alpområdet utarbetades sedan i en verklig bottom up-process: från de deltagande regionerna, över Alpstaterna och upp till europeisk nivå.

8.

Vi ställer oss positiva till att kommissionen i samarbete med staterna och regionerna i Alpområdet i styrkommittén för EU-strategin för Alpområdet håller på att utarbeta en särskild handlingsplan för genomförandet av strategin.

9.

Det är glädjande att alla berörda parter och medborgare genom ett brett offentligt samråd om de prioriteringar som hittills har utarbetats för EU-strategin för Alpområdet har fått möjlighet att ta ställning till dessa prioriteringar, föreslå och förbereda andra och ytterligare teman samt identifiera berörda aktörer för att utforma målen och de mest lämpade verktygen, så att man når den höga utvecklings- och välfärdsnivå som alla lokala och regionala myndigheter i Alpområdet eftersträvar.

10.

Det gränsöverskridande samarbetet i Alpområdet har en lång historia och har sedan 1970-talet utmynnat i ett antal olika samarbetsinstrument, t.ex. Arge-Alp, Alpe-Adria, Alpkonventionen, EU-programmet för Alpområdet, bi- och multilaterala samarbetsstrukturer, t.ex. Euregio Alpes-Méditerranée eller de europeiska grupperingarna för territoriellt samarbete (EGTS) ”Senza Confini” och Euregio Tyrolen – Sydtyrolen – Trentino samt olika organisationer i det civila samhället.

11.

EU-strategin för Alpområdet grundar sig i avgörande utsträckning på en bottom up-strategi och ska fånga upp det substantiella arbete som sker inom ramen för de instrument för gränsöverskridande samarbete som finns i Alpområdet. Tanken är att samarbetsprojekten, som utmärker sig genom sin stora bredd, ska bli ännu mer effektiva genom att de placeras under ett och samma tak.

12.

Ett viktigt mervärde med de makroregionala strategierna är att de gör det möjligt att ta itu med gemensamma utmaningar genom de målinriktade aktiviteter som berörda parter bedriver och genom bästa möjliga användning av lämpliga finansieringsinstrument, t.ex. offentlig-privata partnerskap.

13.

EU-strategin för Alpområdet kommer att ge gemensamma svar på de utmaningar som Alpområdet står inför. Till dessa utmaningar hör att upprätthålla livskvaliteten, en hög grad av miljöskydd och en blomstrande ekonomisk utveckling mot bakgrund av globaliseringen, klimatförändringarna och de demografiska förändringarna, framför allt de grundläggande strukturförändringarna inom jordbruk och turism, avindustrialiseringen, de digitala kunskapsklyftorna och den begränsade tillgången till tjänster av allmänt intresse i vissa områden.

14.

Strategin har bergsmassivet Alperna som referenspunkt. Alpområdet har, såsom fastställts i Alpkonventionen, sin kärna i bergsområdet men består också av området runt detta, däribland en rad storstäder. Dessa områden hänger samman med varandra genom tät växelverkan och funktionella relationer, som påverkar den ekonomiska, sociala och miljömässiga utvecklingen.

15.

Kommittén är medveten om att bergsområdena och deras omland med städer ofta står inför olika utmaningar och prioriteringar. Man måste stärka en jämbördig dialog mellan Alpområdets kärna och de omgivande områdena så att en balans uppnås mellan befolkningens intressen i de båda zonerna.

16.

Vi förespråkar en flexibel hantering av tillämpningsområdet för EU-strategin för Alpområdet, så att räckvidden för det strategiska samarbetet i varje enskilt fall fastställs utifrån de specifika kraven inom varje åtgärdsområde och med hänsyn till de funktionella relationerna mellan Alpområdets kärna och de omgivande områdena.

17.

Kommittén instämmer i att EU-strategin för Alpområdet måste leda till specifika och för Alpområdet avpassade bidrag till genomförandet av Europa 2020-strategin för en smart och hållbar tillväxt för alla, så att man på så sätt driver på Europas ekonomiska, sociala och territoriella sammanhållning.

18.

De strategiska prioriteringarna för EU-strategin för Alpområdet bör väljas på ett sådant sätt att hänsyn i första hand tas till intressena hos bergsområdena i Alpområdets kärna och lämplig hänsyn även tas till intressena hos de omgivande områdena och städerna, så att växelverkan mellan dessa områden kommer båda sidor till gagn.

19.

För att EU-strategin för Alpområdet ska lyckas måste det finnas innovativa metoder som gör det möjligt att förlika strategins utvecklingsinriktade komponenter och det miljöskydd som krävs. Detta är nämligen det enda sättet att bevara Alpområdet som ett levande område med människor, företag och natur mitt i Europa och att utnyttja dess resurser på ett hållbart sätt.

20.

Vi hänvisar till Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2013 om en makroregional strategi för Alperna (2013/2549(RSP)) och framhåller också att innehållet i strategin bör harmoniseras med Alpkonventionen.

21.

Kommittén framhåller dessutom vikten av partnerskapssamarbete mellan alla territoriella aktörer vid utarbetandet och genomförandet av EU-strategin för Alpområdet och välkomnar det innehåll som styrkommittén för strategin i jämbördig samverkan med regionerna, staterna och kommissionen hittills kommit fram till i form av tre pelare: ”Hållbar tillväxt och främjande av full sysselsättning, konkurrenskraft och innovation genom konsolidering och diversifiering av ekonomiska aktiviteter i syfte att stärka den ömsesidiga solidariteten mellan bergsområden och stadsområden”, ”Främjande av markanvändning, med fokus på miljövänlig rörlighet, stärkt akademiskt samarbete, utveckling av tjänster, transport- och kommunikationsinfrastrukturpolitik” samt ”Främjande av hållbar energihushållning, natur- och kulturresurser, miljöskydd och bevarande av den biologiska mångfalden och av naturområden”.

22.

För en integrerad vidareutveckling av detta i handlingsplanen bör man ägna särskild uppmärksamhet åt följande teman: skapa ny sysselsättning, utveckla de alpina värdekedjorna, turismen och ett nätverk av alpina företag på makroregional nivå, stärka tjänsterna av allmänt intresse och den ömsesidiga solidariteten mellan invånarna i olika regioner i Alpområdet, förbättra sammankopplingarna och därmed överbrygga den digitala klyftan i mindre gynnade områden, stärka intermodaliteten och driftskompatibiliteten i transporterna samt koppla de lokala och regionala transportnäten till de överordnade europeiska transportvägarna, sträva efter att flytta över godstransporterna från väg till järnväg, öka energieffektiviteten och den hållbara produktionen av förnybar energi, framför allt användningen av vattenkraft, hållbar och effektiv hantering av natur- och kulturresurser samt vidareutveckling av hanteringen av naturkatastrofer med tanke på klimatförändringarna, varvid särskild vikt bör läggas vid bevarandet av den hydrogeologiska strukturen och miljön.

23.

Vi förväntar oss att handlingsplanen leder till samverkanseffekter mellan de olika befintliga programmen och inriktas på ett begränsat antal prioriteringar som möjliggör en kraftsamling av medlen.

24.

Kommittén har med intresse tagit del av kommissionens rapport om styrningen av makroregionala strategier (5) men anser inte att man har tagit tillräcklig hänsyn till regionernas roll som beslutsfattare.

25.

Kommittén framhåller de lokala och regionala myndigheternas roll. Dessa ser till att EU-strategin för Alpområdet genom sin utformning får den förankring i verkligheten som medborgarna förväntar sig. Förutsättningarna för att även lokala och regionala myndigheter ska kunna driva flaggskeppsprojekt måste förbättras.

26.

För att EU-strategin för Alpområdet ska bli framgångsrik måste man involvera de politiska aktörerna på regional och lokal nivå, däribland även de europeiska grupperingarna för territoriellt samarbete, i den politiska styrningen av denna flernivåprocess och följa subsidiaritetsprincipen, som har fastställts i EU-rätten. I anslutning till detta vore det också meningsfullt att uppmuntra andra sociala, ekonomiska och kulturella aktörer i området att delta.

27.

Man måste utarbeta metoder för att genomföra den strategi som innebär att den regionala nivån i linje med principen om flernivåstyre enligt Regionkommitténs stadga (6) involveras på samma villkor som den nationella nivån och i enlighet med sina respektive befogenheter.

28.

Den mellanregionala gruppen ”Makroregionen Alperna”, som kommittén inrättade i juni 2014, ska genom de nationella kontaktpunkterna stödja kommissionen och Alpstaterna vid utarbetandet och uppföljningen av en strategi för Alperna, bistå vid utarbetandet av handlingsplanen och ge denna en skarpare profil på regional, nationell och europeisk nivå genom att främja den gemensamma identiteten i området och på så sätt uppmärksamma dess stora potential.

29.

EU-strategin för Alpområdet bör ha ett roterande ordförandeskap som innehas av medlemsstaterna eller regioner i varje medlemsstat och som ska fastställa de huvudsakliga riktlinjerna i strategin. Varje medlemsstat i Alpområdet skulle inneha ordförandeskapet under ett år i enlighet med en rotationsprincip som man kommer överens om, så att de deltagande staterna och regionerna kan bidra till utformningen på ett balanserat sätt och delar lika på arbetet med att förvalta strategin. Ordförandeskapet skulle också kunna kopplas till arbetet med att organisera ett strategiforum och fastställa riktningen för detta.

30.

De regioner och medlemsstater som deltar i EU-strategin för Alpområdet bör, med de europeiska TEN-T-samordnarna som förebild, inrätta en funktion som samordnare för strategin, som under detta uppdrag inte får inneha någon politisk funktion eller verkställande makt, för att stödja kommissionen och ordförandeskapet och se till att strategin får en starkare förankring hos EU-institutionerna.

31.

Funktionen som samordnare för EU-strategin för Alpområdet bör utövas av en person med erfarenheter av mellanregionalt och gränsöverskridande samarbete i Alpområdet och som kommer från regionerna. Detta är framför allt av avgörande betydelse med tanke på strategins bottom up-inriktning.

32.

Genom en balanserad utformning av de politiska ledningsstrukturerna som helhet ser man till att staternas och regionernas intressen beaktas i lika stor utsträckning som kommissionens.

33.

Kommissionen spelar en viktig roll i den strategiska ledningen av EU-strategin för Alpområdet, framför allt genom att den värnar om samstämmigheten med EU:s politik och ståndpunkter och ser till att det makroregionala konceptet beaktas i EU:s åtgärder, särskilt i de europeiska finansieringsprogrammen och finansieringsinstrumenten.

34.

Styrningen av genomförandet av de strategiska prioriteringarna bör vara inriktad på en bred spridning av ansvaret för de olika prioriteringarna inom ”pelarna”. Framför allt för övergripande teman, som t.ex. klimatförändringarna, måste man utveckla särskilda organisationsformer.

35.

Kommittén är övertygad om att EU-strategier och EU-politik inte kan genomföras effektivt utan flernivåstyre. Man bör överväga att använda sig av de europeiska grupperingarna för territoriellt samarbete som genomförandeinstrument för strategierna inom deras respektive ansvarsområden.

36.

Vi hänvisar till Europaparlamentets resolution av den 23 maj 2013 om en makroregional strategi för Alperna (2013/2549(RSP)) och framhåller också att befintliga gränsöverskridande samarbeten och nätverk bör involveras vid genomförandet av EU-strategin för Alpområdet.

37.

Vi är medvetna om att resultat som är påtagliga för medborgarna endast kan uppnås genom konkreta projekt i samband med att handlingsplanen för EU-strategin för Alpområdet genomförs och anser att man måste undanröja de rättsliga och administrativa hinder som står i vägen för genomförandet.

38.

Makroregionala strategier är en lämplig ram för att involvera partner från det civila samhället i det politiska beslutsfattandet och uppnå samverkanseffekter med befintliga initiativ och bästa möjliga resursanvändning. I det sammanhanget bör man, för att göra ovannämnda deltagande så konkret som möjligt och för att se till att tillgången till och användningen av disponibla ekonomiska resurser blir mer effektiv, upprätta avtal och protokoll för samarbetet med dessa partner i det civila samhället, t.ex. branschorganisationer, handelskamrar, universitetet och andra ekonomiska och sociala intressenter i de relevanta regionerna.

39.

Europarådet, framför allt kommunalkongressen, bör involveras i den makroregionala Alpprocessen, i synnerhet som två av de stater som omfattas av denna makroregionala strategi – Schweiz och Liechtenstein – inte är medlemmar av EU men däremot av Europarådet.

40.

Kommittén gläder sig över att förordningen med gemensamma bestämmelser och det europeiska territoriella samarbetet möjliggör stöd till makroregionala prioriteringar ur alla strukturfonder. Vi uppmanar kommissionen att fastställa hur dessa fonder kan användas i linje med partnerskapsavtalen och de regionala operativa programmen i Alpområdet.

41.

Vi medger att regeln om ”tre nej” (inga nya rättsföreskrifter, inga nya EU-institutioner och inga ytterligare medel) har bidragit till att de finansiella resurserna för det europeiska territoriella samarbetet använts mer effektivt i de regioner där det redan finns en makroregional strategi. Kommittén vill dock understryka vikten av mer långsiktig finansiering. Framför allt är de organisationer som får rollen att samordna strategins genomförande i behov av långsiktig finansering. Berörda medlemsstater och deras lokala och regionala myndigheter måste i enlighet med principen om flernivåstyre ta ett större ansvar och tillhandahålla tillräckliga resurser för genomförandet av den makroregionala strategin för Alpområdet.

42.

Kommittén bekräftar, i linje med sina yttranden om befintliga makroregionala strategier (7), att det också finns ”tre ja” som bör gälla (större avstämning vid användning av befintliga finansiella resurser, mer institutionell samordning och fler nya idéer och projekt).

43.

Vi ställer oss positiva till att en av prioriteringarna för samarbetsprogrammet ”Alpområdet 2014–2020”, kommer användas för att stödja innovativa styrningsmodeller.

44.

Vi ställer oss positiva till att EU:s program för Alpområdet under den innevarande programplaneringsperioden innehåller ”ett välförvaltat Alpområde” som centralt stödområde, där stöd kan ges till innovativa styrningsmodeller. ReK uppmanar därför framför allt kommissionen och dess tjänstegrenar som ansvarar både för de operativa program som ska tjäna EU:s struktur- och investeringsfonder och för de direkt förvaltade programmen, att inom ramen för sina befogenheter se till att målen för EU-strategin för Alpområdet och de åtgärder som ingår i instrument och program genomförs.

21.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 19/36

1.

Ett operativt europeiskt system med aktuell information för förare och resenärer inom alla transportsätt är ett viktigt instrument för utövandet av en av de grundläggande friheterna i EU, nämligen den fria rörligheten för personer. Den fria rörligheten för personer innebär nämligen inte bara att man inte lägger hinder i vägen för den utan också att man i största möjliga mån underlättar den. Det bör därför finnas en skyldighet att offentliggöra tidtabeller och annan reseinformation och göra denna information fullständigt tillgänglig för alla EU-medborgare utan åtskillnad och detta i en form som gör att varje EU-medborgare så lätt och effektivt som möjligt kan använda den. EU och de olika medlemsstaterna bör också se till att detta system inte gynnar någon operatör inom kollektivtrafiken på bekostnad av någon annan. De bör också se till att alla rese- och transportföretag utan åtskillnad får tillgång till dessa system. Det är också med en sådan helhetssyn som man bör utarbeta den EU-lagstiftning som sedan ska införlivas i de enskilda medlemsstaternas lagstiftning. Detta perspektiv bör inte bara anläggas på statisk information om trafiken, dvs. fasta tidtabeller, utan också på dynamisk information, t.ex. aktuell information om var på sin färdväg ett fordon befinner sig. Kravet på insamling av information om var kollektivtrafikfordonen befinner sig kommer också att främja användningen av det rymdsegment som redan finns inom Galileo.

2.

Kommittén ställer sig därför positiv till att kommissionen uppmärksammar problematiken kring multimodal information om transporter och registreringstjänster för resenärer (”biljettjänster”). Vi betraktar detta arbetsdokument som ett viktigt steg på vägen, som kommer att stimulera till fortsatt debatt, sökande efter lösningar och genomförande.

3.

Vi är medvetna om komplexiteten i hela problemet. Även om vi ställer oss positiva till att kommissionens plan inte bara omfattar kollektivtrafik utan också individuella transportsätt, anser vi att en utvidgning av tillämpningsområdet visserligen gör det mer heltäckande, men i nuläget gör hela problematiken betydligt mer komplicerad och en lösning därmed ännu mer avlägsen och komplicerad. Vi föreslår därför ett förfarande i flera steg, där vi börjar med kollektivtrafiken och först därefter lägger till de individuella transportsätten till de operativa systemen för offentliga och kollektiva transporter. Det kan hända att de olika individuella transportsätten integreras olika snabbt i EU:s olika regioner, beroende på hur stor andel ett visst individuellt transportsätt står för i en viss region.

4.

Kommittén understryker att individuella transportsätt på sikt också måste tas under noggrant övervägande, och att man bör ta fram effektiva rättsliga och tekniska lösningar. Vi menar därför att det bör utarbetas en tidsplan som kan säkerställa tillräcklig effektivitet i åtgärderna.

5.

I dokumentet identifieras helt riktigt ”the first/last mile”, dvs. de delar av en resa som i regel faller inom de lokala och regionala myndigheternas behörighetsområde, som det mest komplicerade avsnittet i fråga om reseinformation och registrering. Det är därför av helt avgörande betydelse att de lokala och regionala myndigheterna involveras i arbetet såväl med att genomföra olika lösningar och följa upp funktionsdugligheten som att se till att hela systemet fungerar effektivt.

6.

I lösningarna för informations- och registreringssystemen (inklusive biljettjänsterna) måste man ta hänsyn till att användningen av kollektivtrafiken omfattar flera steg: 1. Att söka efter en lämplig förbindelse, 2. Att boka en plats, 3. Att betala för biljetten, 4. Att använda biljetten under resans gång. Man måste därför hitta lösningar för vart och ett av dessa steg. Att man löser problemet med det första steget (att söka efter en lämplig förbindelse) är en förutsättning för att man ska kunna ta itu med de andra.

7.

De flesta av EU:s medlemsstater har för närvarande inte ens något eget nationellt system för fasta tidtabeller, där alla tidtabeller i landet samlas och där man kan söka efter och boka resor med kollektivtrafiken inom en stat. I ett första skede måste man alltså skapa ett sådant system i varje medlemsstat. Det är nämligen på denna nivå som man kan lagstifta om en skyldighet för både offentliga och privata transportföretag att informera staten om sina tidtabeller. Varje medlemsstat bör införa ett nationellt system för information om tidtabeller som också omfattar alla regionala tidtabeller från såväl offentliga som privata företag. Man bör dessutom se till att detta system uppdateras och underhålls regelbundet, särskilt vid övergång till nya tidtabeller. Detta är ett nödvändigt första steg i skapandet av ett system för hela Europa. Varje enskild stat bör också se till att informationen i det nationella systemet är korrekt. Via detta system bör det också vara möjligt att boka och betala resor helt online. Det innebär att alla företag måste tillhandahålla inte bara tidtabeller, utan också biljettprisinformation.

8.

ReK anser att det minimum av uppgifter som krävs för att säkerställa den förväntade kvaliteten i systemet bör baseras på samråd med berörda parter och sakkunniga inom branschen samt på tester och ett pilotprogram.

9.

Eftersom informationen om tidtabellerna för det mesta samlas in och bearbetas på regional och inte på nationell nivå och eftersom det finns en rad regionala informationssystem bör dessa system kopplas samman, framför allt över gränserna. Regionkommittén välkomnar att information om multimodala transporter ingår i det tematiska målet 7 om att främja hållbara transporter och få bort flaskhalsar i viktig nätinfrastruktur, men påpekar att man måste uppnå en bättre samordning och fokusering av instrumentet inom och mellan enskilda operativa program inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna för att kunna uppnå en sådan sammankoppling, särskilt över gränserna.

10.

För att göra verkliga framsteg inom informations- och biljettjänsterna för alla transportmedel måste man inom ramen för de europeiska struktur- och investeringsfonderna – främst inom de enskilda motsvarande operativa programmen – avsätta medel för det verkliga genomförandet av systemen och inte bara för forskning och utveckling och liknande.

11.

I detta sammanhang framhåller vi att man måste ta itu med problematiken som helhet genom att börja lösa ett antal enkla men konkreta problem och t.ex. harmonisera den nuvarande terminologin och symbolerna i EU, sammanställa de ”fasta” tidtabellerna i de enskilda länderna och se till att de används över gränserna. När det gäller biljettjänsterna bör man skapa en referensmodell för hela sektorn som visar vilka brister och möjligheter som finns i systemet, samtidigt som man söker efter möjligheter att öppna alla transportörers och operatörers bokningssystem för varandra.

12.

Kommittén påpekar att moderna elektroniska biljettsystem som använder sig av laddningsbara smartkort som inte fungerar i grannländerna på detta sätt skapar nya gränser och försvårar gränsöverskridande transporter. Man bör därför utveckla ett europeiskt smart biljettsystem för offentliga transporter som fungerar i alla medlemsstater och vid gränsöverskridande resor.

13.

Det är inte realistiskt att på kort sikt utarbeta obligatoriska normer för hela Europa för att lösa denna problematik, men det finns ett behov av interoperabilitet så att kommunikationen mellan de enskilda systemen är så bra som möjligt. För detta ändamål bör man skapa en gemensam specifikation för de olika mellanregionala och gränsöverskridande förbindelserna, som sedan pilottestas i en operativ fas. Med detta som utgångspunkt bör man för regionen i fråga fastställa en ”gemensam teknisk specifikation” som gör det möjligt för befintliga och nya system i regionen att kommunicera med varandra. För detta ändamål bör man också se till att respekten för denna ”gemensamma tekniska specifikation” inte uppfattas som en grund för diskriminering i samband med upphandlingar.

14.

När man kopplar samman olika informationssystem bör man dessutom inte bara utgå från statisk information i fasta tidtabeller utan också från den stora informationspotential som finns i GNSS-systemen, däribland det europeiska navigeringssystemet Galileo. Med hjälp av system som bara bearbetar statiska data skulle man på så sätt kunna skapa intelligenta system som reagerar på det aktuella trafikläget och transportföretagens operativa förmåga. Dessa system kan sedan inte bara ge resenärerna upplysningar om trafikläget i realtid och föreslå alternativ utan också ge mer omfattande upplysningar, ”just in time”, till operatörerna inom kollektivtrafik och individuella transporter och därigenom göra det möjligt för dem att reagera snabbt. Just omvandlingen av de befintliga lokala och regionala systemen för användning av dynamisk trafikinformation och därigenom uppgraderingen av dem till en högre kvalitetsnivå bör vara den främsta drivkraften för att koppla samman informationssystemen. För att få dynamisk trafikinformation bör man använda sig av det europeiska navigeringssystem som redan finns, Galileo, som till skillnad från andra liknande system också erbjuder en tjänst med en fastställd kvalitet på lokaliseringssignalen. Denna information är en förutsättning för en modern trafikförvaltning och kan användas inte bara av transportföretagen utan också av systemen för information om multimodala transporter och av de nationella, lokala och regionala myndigheterna. De senare kan genom olika tillämpningar använda denna information för långsiktig planering (av t.ex. tidtabeller och rutter), strategiskt beslutsfattande och krishantering.

15.

För att lösa olika situationer, framför allt krissituationer, och göra det möjligt för dem som driver kollektivtrafiken, för det mesta de lokala och regionala myndigheterna, att reagera snabbt bör man också koppla samman systemen för information om multimodala transporter med Copernicus, det europeiska programmet för övervakning för miljö och säkerhet (f.d. GMES). De olika tillämpningar som dessa båda källor skulle använda skulle inte bara göra det möjligt att identifiera möjliga krissituationer utan också att t.ex. föreslå nödvändiga åtgärder: De skulle inte bara räka ut alternativa resvägar utan också vilken kapacitet som måste sättas in för alternativa transporter och sedan föreslå andra alternativa resvägar för varje passagerare.

16.

För att passagerarna aktivt och till fullo ska kunna använda sig av systemet för information om multimodala transporter måste det finnas en möjlighet att i fordonen, i väntrummen, på hållplatserna, på biljettkontoren och på påstigningsplatserna koppla upp sig mot ett höghastighetsnät. En av de grundläggande förutsättningarna för att systemet ska bete sig intelligent och passagerarna ska kunna utnyttja fördelarna med den dynamiska informationen om det aktuella trafikläget är att det finns en konstant nätverksanslutning av hög kvalitet.

17.

Europeiska passagerares rättigheter gäller endast separat för varje enskilt befordringsavtal. Eftersom det är omöjligt att köpa direktbiljetter för många gränsöverskridande resor och i samband med multimodala resor, kan passagerarna inte förlita sig på de vanliga passagerarrättigheterna. Vi efterlyser därför en lagstiftning som fastställer en EU-ordning för passagerarrättigheter i samband med multimodala transporter.

18.

Systemen för information om multimodala transporter bör vara så användarvänliga som möjligt. Därför måste de basera sig på kartografiska och geografiska underlag som uppdateras. Det vore dessutom lämpligt, och intressant för användarna, om man genom olika tillämpningar kopplade dem till lokal och regional turistinformation om t.ex. logimöjligheter, turistorter och kulturevenemang och andra evenemang.

19.

Sammankopplingen av komplexa system för information om multimodala transporter med GNSS-system, framför allt Galileo, kartografiska och geografiska underlag, Copernicus-programmet och andra informations- och datakällor gör det möjligt att skapa en lång rad av tillämpningar. Dessa tillämpningar gör det möjligt att på ett effektivt sätt planera transportrutterna, att snabbt reagera på de transportbehov som uppstår, att på ett effektivt sätt lösa olika undantagssituationer eller krissituationer, att kraftigt öka effektiviteten i transporterna, vilket leder till energibesparingar och ett betydande bidrag till minskade koldioxidutsläpp och rent generellt till en bättre miljö, att öka rörligheten bland medborgarna och därmed ge dem större möjligheter att reagera på anställningserbjudanden m.m. Framför allt kommer det dock att uppstå en helt ny industrisektor för att behandla dessa data, för att skapa och förvalta tillämpningarna och för att använda resultaten av dem, och detta kommer att leda till att många arbetstillfällen skapas. En fördel med dessa nya arbetstillfällen är att de oftast inte behöver utövas på plats, och på så sätt också kan skapa arbetstillfällen i avlägsna och mindre utvecklade regioner.

20.

Det finns fler och fler mobila tillämpningar för multimodal reseplanering och reseinformation, och de utvecklas ofta av kreativa privata utvecklare. Vi uppmanar alla relevanta operatörer och myndigheter att samarbeta och ställa sina data till förfogande med utgångspunkt i öppna källor.

21.

Med tanke på att de lokala och regionala myndigheterna är hörnstenen i detta integrerade system måste man avslutningsvis lösa följande frågor för att de lokala och regionala myndigheterna och de organismer som inrättas av dem mer aktivt ska kunna delta och driva hela processen framåt:

21.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 19/40

1.

Misstron mot institutionerna och politiken i allmänhet, den ökade andelen EU-fientliga röster vid Europaparlamentsvalet den 22–25 maj 2014 och det historiskt låga valdeltagandet utgör en ny varning som man snabbt måste dra de fulla konsekvenserna av.

2.

Att försona medborgarna med EU och stimulera deras europeiska engagemang utgör en politisk och demokratisk utmaning och en kommunikationsutmaning som måste antas gemensamt av alla styresnivåer i EU, även regionerna och kommunerna.

3.

Det är EU-institutionernas ansvar att föreslå ett nytt sätt att i partnerskap förmedla det europeiska projektet för att öka medborgarnas stöd för EU. I denna decentraliserade och kreativa process måste institutionerna enas om ett förenande kommunikationskoncept som lyfter fram EU, dess identitet, dess existensberättigande, dess värderingar och de konkreta resultaten av EU-politiken i medborgarnas liv. Kommunikationskonceptet måste vara lyhört för de frågor som är angelägna för medborgarna.

4.

Regionerna och städerna har en erkänd tradition och sakkunskap när det gäller samråd och dialog med invånarna, som bland annat bygger på deltagandemekanismer som är väsentliga tillgångar för EU:s institutionella kommunikation.

5.

Regionkommittén upprepar att man för att föra EU närmare medborgarna måste skapa förutsättningar för förbättrade beslutsprocesser och en mer demokratisk och öppen dialog mellan medborgarna och institutionerna på lokal, regional, nationell och europeisk nivå.

6.

Kommittén välkomnar initiativen för att förbättra förutsättningarna för medborgerligt och demokratiskt deltagande på EU-nivå, t.ex. det europeiska medborgarinitiativet, och beklagar minskningen av budgeten för programmet ”Ett Europa för medborgarna” i den nya fleråriga budgetramen.

7.

Såsom anges i den resolution som antogs med anledning av ReK:s 20-årsjubileum och i kommitténs stadga om flernivåstyre i Europa anser vi att EU:s verksamhet bättre bör avspegla de frågor som är angelägna för medborgarna och tillföra ett verkligt mervärde, i enlighet med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

8.

De lokala och regionala myndigheterna bör ges större ansvar i egenskap av viktiga partner i genomförandet av en kommunikation som syftar till att bygga broar mellan medborgarna och EU. ReK-ledamöterna bör tillsammans med regionala och lokala politiska företrädare vara viktiga aktörer för europeisk integration i sina respektive valkretsar och EU-institutionernas språkrör för den lokala allmänna opinionen. I gengäld är det upp till de regionala och lokala myndigheterna, särskilt de som är folkvalda, att genom ett omfattande upplysningsarbete informera alla medborgare om EU:s insatser inom deras områden, något som under alla omständigheter föreskrivs i bestämmelserna om kommunikation om strukturfonderna. För att de till fullo ska kunna ta på sig detta ömsesidiga ansvar skulle det också vara önskvärt att de ges en plats i protokollet för lokala och europeiska evenemang.

9.

Man bör undvika att fragmentera och öka antalet kanaler, prioriteringar, resurser och stilar för kommunikation i syfte att uppnå en bättre samordning av EU-institutionernas och EU-organens kommunikationsstrategier och kommunikationsverksamhet.

10.

Det är också nödvändigt att skapa konvergens mellan EU-institutionernas respektive profileringspolitik för att göra det lättare för medborgarna att få en överblick över det europeiska projektet. Det är viktigt att ”översätta” EU-fackspråket och EU-terminologin för medborgarna och att bidra till en bättre förståelse av de institutionella strukturerna med hjälp av lättfattligt informationsmaterial.

11.

EU-institutionerna måste fortsätta sina insatser för att professionalisera och förbättra sin kommunikations- och deltagandepolitik. Kommunikationen måste vara anpassad till medborgarnas intressen och bör inte begränsas till institutionella kampanjer och sista minuten-kampanjer just före Europaparlamentsvalet. Till exempel bör det arbete som Europaparlamentet utförde med stöd av de politiska partierna under kampanjen inför valet till Europaparlamentet tjäna som modell för EU:s dagliga kommunikation.

12.

EU-institutionerna bör gemensamt förplikta sig till en ”kommunikationsplan för 2015–2019: Att återförena EU med medborgarna” fram till nästa Europaparlamentsval genom att på grundval av samordnade och decentraliserade strategier och initiativ för kommunikation fastställa kvantifierade och mätbara mål för att mobilisera allmänheten för det europeiska projektet och öka dess kunskaper om detta.

13.

I denna plan bör man ge upp den traditionella uppifrån och ned-metoden, som går ut på att förklara och ”sälja” EU. Framväxten av en dialog med och mellan medborgarna kommer att möjliggöra en tvåvägskommunikation och återkoppling från gräsrotsnivån.

14.

Kommittén föreslår att man senast i maj 2019 ska uppnå att en majoritet av de tillfrågade i Standard Eurobarometer-undersökningarna anser att deras röst räknas i EU, att de förstår EU:s viktigaste beslutsprocesser och politik och att de är välinformerade om EU-frågor samt anger att de har en positiv bild av EU (1).

15.

Innehållet i EU:s kommunikation bör anpassas till de lokala kulturella, sociala och ekonomiska förutsättningarna, och de nationella utmaningarna bör beaktas. Det skulle vara klokare och enklare att ”europeisera” de befintliga lokala, regionala och nationella rummen än att sträva efter att skapa ett enhetligt europeiskt offentligt rum.

16.

Kommunikationen bör inriktas och skräddarsys i enlighet med de behov och intressen som medborgarna har, särskilt ungdomarna, de allt fler äldre människorna och invånarna i landsbygdsområden och stadsnära områden.

17.

ReK understryker att ungdomar är en lika viktig målgrupp i alla regioner. Unga människor som ges möjlighet delta i EU:s program för rörlighet, elevutbyten, utbytesår eller internationella ungdomsträffar samt partnerskap mellan skolor, blir morgondagens EU-ambassadörer. ReK vill därför att så många ungdomar som möjligt ska få chansen att delta i EU:s program och partnerskap, t.ex. programmet Erasmus+, som måste bli mer känt i regionerna.

18.

För att kommunikationsplanen för 2015–2019 ska bli en framgång anser ReK att det är mycket viktigt att skapa kommunikationsverktyg som hjälper till att involvera och motivera allmänheten samt främjar den emotionella aspekten av att vara och känna sig som en europé. I detta sammanhang finns det många lokala och regionala myndigheter som har webbplattformar eller sociala plattformar som kan vara mycket användbara för att nå ut till medborgarna och få dem att engagera sig i det europeiska projektet.

19.

Regionkommittén upprepar att det är nödvändigt att lyfta fram faktauppgifter om EU-politikens räckvidd och inflytande på medborgarnas vardag.

20.

ReK påminner om vikten av flerspråkighet. Därför bör informationen finnas tillgänglig på alla officiella EU-språk.

21.

Kommittén uppmuntrar EU-institutionerna att tillhandahålla information för att motverka spridningen av rykten och felaktig information som syftar till att misskreditera EU genom att förvränga fakta. Vi uppmanar de politiska företrädarna på alla nivåer att direkt bemöta grundlös s.k. Brussels bashing, särskilt inrikespolitiskt motiverade attacker från nationella regeringar och politiska partier, och vi vill bygga vidare på insatserna från de kvinnor och män som bygger Europa varje dag och försöka diskutera EU-frågor på grundval av objektiv och korrekt information.

22.

ReK stöder insatserna för att stimulera en ”skildring av Europa” som skulle ge allmänheten i EU möjlighet att reflektera över den europeiska integrationens historiska, kulturella, filosofiska och sociologiska grunder, inklusive kostnaderna för uteblivna åtgärder på EU-nivå, utan att detta påtvingas uppifrån eller används för att legitimera EU:s politik i efterhand.

23.

ReK understryker här hur viktigt det är att på lokal, regional, nationell och europeisk nivå utnyttja innovativa, europeiskt präglade och alltjämt underskattade och underutnyttjade sektorer, såsom idrotten, för att förstärka ”skildringen av Europa” med utgångspunkt från en gemensam berättelse och ett pedagogiskt tillvägagångssätt.

24.

Denna ”skildring av Europa” bör stärkas med hjälp av kommunikationsverktyg (videoklipp, tecknade serier och applikationer för mobila enheter osv.) som visar en familjs historia mot bakgrund av de stora händelserna i Europa och genom att personer som förkroppsligar EU:s värderingar avbildas på eurosedlarna. ReK föreslår att kulturarbetare och intellektuella som bidrar till denna ”nya skildring” ska ges plattformar och förutsättningar som främjar deras deltagande i nätverk och utbyten.

25.

Den interinstitutionella gruppen för information (IGI) bör med Europaparlamentet, rådet och kommissionen som medordförande sammanträda varje kvartal med ett tydligt uppdrag att utforma, genomföra och utvärdera de gemensamma strategiska prioriteringarna och bättre tillgodose respektive institutions behov när det gäller kommunikation. Även rådets arbetsgrupp för information bör mobiliseras i syfte att i alla medlemsstater införa strukturer för samordning mellan de ansvariga för EU-kommunikation på nationell och subnationell nivå.

26.

I samband med 2014 års val till Europaparlamentet bevisade Europaparlamentet relevansen av en centraliserad informationskampanj, som Regionkommittén deltog mycket aktivt i. Kommunikationsverksamhet på EU-nivå förutsätter emellertid decentraliserat samarbete med regionerna och kommunerna, det civila samhället och medierna. I detta sammanhang noterar kommittén omstruktureringen av kommissionens kommunikationspolitik, som förväntas bidra till förverkligandet av detta samarbete.

27.

Kommittén föreslår att EU-institutionerna under fem års tid anordnar 500 ”medborgardialoger”, som täcker hela EU:s territorium och att man undviker att hålla mötena enbart i storstäderna. Europaparlamentets informationskontor, kommissionens representationer, Regionkommittén och de lokala och regionala myndigheterna, som har nödvändiga resurser, erfarenheter och kunskaper vad gäller de lokala särdragen, bör systematiskt delta i dessa möten med medborgarna. Dessa medborgardialoger bör äga rum på symboliska platser och handla om ett specifikt EU-politikområde eller om brännande frågor för en befolkningsgrupp eller en region. De politiskt ansvariga på regional och lokal nivå, särskilt ReK:s och Europaparlamentets ledamöter, skulle uppmanas att leda dem och säkerställa en konkret uppföljning. Det skulle vara positivt om detta initiativ samordnades med informationsnätverket Europa direkt, som inrättats av kommissionen och finns närvarande i alla medlemsstater och har erfarenhet av att sprida information om det europeiska projektet på regional och lokal nivå.

28.

Kommittén skulle vilja att man varje år anordnar ett besök av en kommissionsledamot i alla 277 regioner i EU för att lyssna på medborgarna och lyfta fram EU:s insatser.

29.

Det skulle vara lämpligt att Europaparlamentets och Regionkommitténs ledamöter årligen deltog i initiativet ”Back to School” i likhet med kommissionens tjänstemän som gör detta varje år.

30.

ReK välkomnar de pilotkommunikationskampanjer som kommissionen inlett under andra halvåret 2014 i sex medlemsstater och som skulle kunna utgöra en andra pelare i EU:s kommunikationsplan för 2015–2019 i egenskap av lokala kampanjer som visar på den konkreta inverkan av EU:s politik och lagstiftning. Vi föreslår att kampanjerna utvidgas till övriga medlemsstater, att regionerna och städerna görs delaktiga och att det införs en interaktiv del.

31.

EU-institutionernas kommunikationskontor i medlemsstaterna (kommissionens representationer, Europaparlamentets informationskontor, informationscentrumen Europa direkt och de förvaltningsmyndigheter som ansvarar för det övergripande genomförandet av EU-fonderna) bör samarbeta mer aktivt med de lokala och regionala myndigheterna och deras nationella sammanslutningar och tillhandahålla lämplig information om Regionkommitténs arbete med EU-lagstiftningen och inom EU:s beslutsprocess i syfte att lyfta fram EU-politikens betydelse och inverkan på lokal nivå och att uppmuntra verksamhet som syftar till att kanalisera medborgarnas frågor och farhågor och ge invånarna möjlighet att ta upp de frågor som är angelägna för dem.

32.

Regionkommittén uppmanar dessa kommunikationskontor i medlemsstaterna att göra en sammanställning av offentliga och privata initiativ för medborgerligt deltagande för att framföra budskap via dem och därmed göra budskapen mer interaktiva och öka genomslagskraften på lokal nivå. Därför rekommenderar vi att man skapar nätverk och inkluderar dessa i kommunikationsplanen som centrala verktyg för spridning av information.

33.

De lokala och regionala myndigheterna har ofta egna medier med stor spridning som skulle kunna användas för att förmedla och väcka debatt om EU-information som är anpassad till det lokala sammanhanget. EU skulle kunna förse dessa ca 1 00  000 lokala myndigheter med jargongfritt kommunikationsmaterial som är färdigt att använda (artiklar för informationsmagasin, diagram, videoklipp osv.). De nationella sammanslutningarna av lokala och regionala myndigheter och de nationella delegationerna vid ReK är den bästa utgångspunkten för att etablera kontakt med denna målgrupp som utgörs av lokala och regionala myndigheter.

34.

Regionkommittén erinrar om att de lokala och regionala myndigheterna ansvarar för genomförandet av en stor del av EU:s lagstiftning. Det är därför viktigt att se till att de har de bästa möjliga förutsättningarna att delta i EU:s lagstiftningsprocess. Det senaste gemensamma förslaget från kommissionen och Europaparlamentet om att tvinga de lokala myndigheterna och sammanslutningarna av lokala myndigheter att skriva in sig i registret över lobbyister begränsar dock avsevärt dessa möjligheter till deltagande. Regionkommittén menar därför att man bör ta upp denna aspekt av förslaget till förnyad behandling, och att man precis som med regionerna bör undanta de lokala myndigheterna och sammanslutningarna av lokala myndigheter från skyldigheten att registrera sig.

35.

Kommissionen uppmanas att skärpa kommunikationskraven i samband med beviljande av EU-stöd till de lokala och regionala myndigheterna i EU (skyltstorlek, placering, EU-loggor på kommunikationsmaterial osv.). Uppgiften ”Medfinansierad av EU” bör ersätta förkortningar av typen Eruf, Ejflu och ESF, som är obegripliga för mannen på gatan. De insatser som vissa regioner gjort för att slå samman kommunikationsbudgetarna för de olika programmen inom de europeiska struktur- och investeringsfonderna och använda dem för effektivare kampanjer bör tjäna som förebild. Man bör även eftersträva synergieffekter (genom europa.eu-portalen) mellan de olika onlineprojekten (2) från kommissionen, medlemsstaterna, Europaparlamentet och ReK, som alla bygger på interaktiva kartor för att presentera de projekt som EU stöder på lokal nivå.

36.

Kommittén rekommenderar en ökad och bättre användning av verktyg för onlinekommunikation och sociala medier som centrala verktyg i kommunikationsplanen för 2015–2019. ReK välkomnar initiativen för att utveckla innovativa metoder för deltagande online och för insamling av synpunkter från medborgarna i flera medlemsstater, och framhåller den oerhörda multiplikatorpotential som de politiskt ansvariga på lokal och regional nivå förfogar över med tanke på deras räckvidd i de sociala nätverken.

37.

Regionkommittén motsätter sig minskningen av EU-institutionernas resurser för kommunikation för perioden 2014–2020.

38.

Kommittén föreslår att 20 % av EU:s kommunikationsbudget ska decentraliseras till nationell och lokal nivå, särskilt till informationscentrumen Europa direkt – Europahuset, i syfte att förstärka dessa organ, upprätta ett strukturellt samarbete med lokala eller regionala partner och nå ut till en större publik.

39.

Man bör förstärka reklamkampanjerna för att lyfta fram EU:s insatser och förbättra förståelsen av dess beslutsmekanismer. Man bör sluta partnerskapsavtal med 500 lokala tryckta medier, tv- och radiostationer för att anordna debatter och ge ordet åt dem som lever i och bygger Europa varje dag. Partnerskapsavtalen måste fullt ut respektera dessa mediers redaktionella frihet. EU-institutionerna bör stödja Regionkommitténs insatser för att informera lokala och regionala journalister och förbättra deras kunskaper genom att anordna regelbundna gemensamma aktiviteter.

40.

Man bör utarbeta nya modeller för medfinansiering av EU:s kommunikationsstrategier som ersättning för det förvaltningspartnerskapsprogram som upphörde 2013. Den struktur som utarbetas bör också möjliggöra direkta partnerskap med de lokala och regionala myndigheterna i medlemsstaterna. De pilotprojekt för strategiskt partnerskap som nyligen inletts mellan kommissionens representationer och regionala myndigheter skulle kunna utgöra en förebild och tillämpas i större skala förutsatt att de omfattar ömsesidiga finansiella åtaganden.

41.

Man bör ingå 500 strategiska partnerskap med budgetanslag mellan kommissionens representationer och lokala och regionala myndigheter inom ramen för kommunikationsplanen för 2015–2019: Att återförena EU med medborgarna.

42.

ReK betonar nyttan av strukturerade nätverk, såsom ReK:s årliga EuroPCom-konferens, som varje år samlar mer än 700 institutionella kommunikationsexperter i Bryssel, och stödåtgärder för att öka de lokala, regionala och nationella myndigheternas kommunikationskapacitet. Senast 2019 bör man samla minst 5  000 kommuner, städer och regioner som är ”Europas vänner” i detta nätverk för att mobilisera, utbilda och bistå de kommunikationsansvariga i medlemsstaterna.

43.

Kommissionens och Europaparlamentets institutionella representationer i medlemsstaterna uppmanas att i regionerna, Bryssel och Strasbourg anordna möten med offentliga kommunikatörer och tjänstemän från de lokala och regionala offentliga förvaltningarna.

44.

Man bör utvärdera genomslaget av EU:s kommunikationsplan för 2015–2019 och genomföra fler regionala Eurobarometerundersökningar som är anpassade till den lokala och regionala nivån samt fastställa en gemensam metod för att mäta genomslaget av kommunikationen om EU på lokal nivå genom att utnyttja de lokala och regionala myndigheternas sakkunskap och deras förståelse av den allmänna opinionen.

21.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 19/45

1.

Regionkommittén vill understryka vikten av den europeiska grannskapspolitiken (EGP) som ett av EU:s utrikespolitiska instrument, inriktat på länderna söder och öster om unionen och med målet att stärka deras förbindelser med EU.

2.

Vi betonar att förbindelserna inom ramen för EGP är komplexa och mångdimensionella samt präglas av flernivåstyre, vilket gör det nödvändigt att stödja den lokala och regionala dimensionen i EGP som ett komplement till det mellanstatliga samarbetet.

3.

Vi uppmanar därför den nyutnämnda höga representanten att involvera den lokala och regionala nivån både i EU och i EGP-länderna i vidareutvecklingen av politiken och att samarbeta nära med ReK för att förbättra utformningen, genomförandet och acceptansen av den europeiska grannskapspolitiken på fältet.

4.

Vi framhåller också behovet av att göra förfarandena mer flexibla samt av målinriktade, skräddarsydda metoder för att stödja demokratiska förändringar och ekonomiska reformer i de enskilda mottagarländerna.

5.

Vi understryker vikten av två initiativ, nämligen det östliga partnerskapet och unionen för Medelhavsområdet. De är uttryck för EGP:s regionala dimension och är inte bara en del av EU:s tematiska politik, utan utgör också prioriterade frågor inom enskilda EU-medlemsstaters utrikespolitik, på såväl central som regional och lokal nivå.

6.

Vi uppmanar myndigheterna under den nationella nivån att delta mer aktivt och i högre grad engagera sig i genomförandet av grannskapspolitiken. Regionkommitténs inrättande av två parallella plattformar för dialog och samarbete, nämligen församlingen för lokala och regionala myndigheter i EU och Medelhavsområdet (Arlem) och konferensen för regionala och lokala myndigheter i länderna inom det östliga partnerskapet (Corleap), ger möjlighet att vidareutveckla denna dimension av EGP genom konkret samarbete och direkt dialog på lokal och regional nivå.

7.

Vi uppskattar de insatser som Europeiska unionen har gjort för att stödja den konstitutionella och ekonomiska reformprocessen genom att tillhandahålla lämpligt ekonomiskt och tekniskt stöd till partnerländerna inom grannskapspolitiken. Detta stöd måste dock förenklas och organiseras ytterligare. En ökning av EU:s bistånd till grannländerna bör vara beroende av framsteg vad gäller konstitutionella förändringar, demokratisering, respekt för rättsstatsprincipen och jämställdhet mellan könen. Dessa framsteg framstår som än mer brådskande till följd av de tragiska händelserna under den senaste tiden och måste genomföras med full respekt för de mänskliga rättigheterna och så att de berörda länderna beviljar fullständigt medborgarskap till medborgare från alla religiösa och etniska minoriteter.

8.

Vi framhåller den lokala och regionala nivåns grundläggande roll när det gäller att sörja för korrekta prognoser, planering, genomförande och uppföljning av stödprogram och stödinstrument, och menar dessutom att man bör underlätta de regionala och lokala myndigheternas tillgång till finansiering och förenkla mekanismerna och förfarandena för detta ändamål.

9.

Vi understryker behovet av att främja starka och demokratiska styresformer på nivåerna under den nationella, och noterar frågan om den lokala demokratin i partnerländerna, liksom problemen med de lokala och regionala myndigheternas funktionssätt. Vi ställer oss därför positiva till en decentraliseringsprocess, i synnerhet när det gäller skattedecentralisering, stöd till gräsrotsinitiativ, samt erkännande av de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller att genomföra de erforderliga inhemska reformerna.

10.

Regionkommittén betonar att 2013 präglades av stora förändringar i det område som omfattas av den europeiska grannskapspolitiken. Under det gångna året har den europeiska grannskapspolitiken, som syftar till att utveckla särskilda förbindelser mellan EU och de enskilda grannländerna för att öka säkerheten, välståndet och grannsämjan, uppnått vissa av målen, men har även drabbats av ett antal stora bakslag. Det är nödvändigt med en kritisk granskning av EGP i dess helhet för att bedöma om politiken är lämplig i sin nuvarande form.

11.

Positivt var att den komplexa övergången till demokrati i vissa länder i det södra grannskapet såsom Tunisien och Marocko samt till viss del Egypten påskyndades. Dessutom godkändes i november 2013 associeringsavtal (med avsnitt om djupgående och omfattande frihandelsområden) med två länder i det östra grannskapet, nämligen Georgien och Moldavien, och därefter 2014 med Ukraina. De två förstnämnda ländernas undertecknande av dessa avtal innebar att de utdragna förhandlingarna slutfördes och att en grund lades för utarbetandet av en tidsplan för genomförande av åtagandena i avtalen.

12.

ReK konstaterar emellertid att 2013 också var en tid av betydande politisk turbulens och ekonomisk kris i många länder inom den europeiska grannskapspolitiken. Säkerhetshoten på såväl nationell som regional nivå (både i de södra och i de östra EGP-länderna) har blivit fler. De dramatiska händelserna i Ukraina, inbördeskriget i Syrien och upptrappningen av konflikten mellan Israel och Palestina har gjort det ännu svårare att skapa en konsekvent europeisk politik för att främja stabilitet med en stark lokal och regional dimension.

13.

ReK efterlyser lämpliga åtgärder för att hjälpa lokala myndigheter att hantera de humanitära kriserna, särskilt inflödet av flyktingar som orsakas av instabiliteten i många EGP-länder, för närvarande i synnerhet Syrien och Ukraina. Särskilt i Medelhavsområdet kräver migrationsströmmarna en långsiktig och övergripande strategi med aktivt deltagande av alla medlemsstater, däribland regionala och lokala myndigheter, och inte bara av dem som har ett intresse i denna fråga av geografiska skäl. Länder, regioner och lokala myndigheter i områden som befinner sig vid EU:s yttre gränser bör få lämpligt stöd för kontrollen av de yttre gränserna och hanteringen av krissituationer, även hälsokriser, som beror på invandring.

14.

Kommittén konstaterar att det finns stora skillnader mellan EGP-länderna när det gäller tidsplanerna för nödvändiga politiska, sociala och ekonomiska reformer och den politiska viljan att genomföra dem. Initiativen inom EGP bör därför anpassas till regeringarnas verkliga beredvillighet att förändra och fördjupa förbindelserna med EU, liksom deras vilja att främja reformer och vinna allmänhetens stöd. De lokala och regionala myndigheterna spelar en central roll i detta avseende men är ofta beroende av de nationella regeringarna. De bör dock ändå betraktas som viktiga samtalspartner.

15.

Vi håller med om att det är mycket viktigt för EU att demokratin byggs upp i partnerländerna. Demokratisering och decentralisering är en förutsättning för ekonomisk och social utveckling och har grundläggande betydelse för övergångsprocessen i de östliga partnerskapsländerna och i Medelhavsområdet. Den europeiska grannskapspolitiken är ett utmärkt initiativ till stöd för dessa processer, och Corleap och Arlem är relevanta plattformar för att främja partnerskap och öppenhet i demokratiseringsprocessen och uppbyggnaden av det civila samhället.

16.

Vi ställer oss helt bakom idén i det gemensamma meddelandet att EGP bör förbli ett attraktivt samarbetsinitiativ och bidra till att tillgodose partnerländernas behov. EU bör därför vara en strategisk partner för EGP-länderna och stödja dem i deras ekonomiska utveckling samt i deras strävan efter bättre styrelseformer, samtidigt som deras suveränitet respekteras.

17.

Vi påminner om att en framtida anslutning till EU är ett av de främsta incitament som EU förfogar över för att förmå partnerländerna att genomföra reformer. Det är därför mycket viktigt att detta instrument används på ett lämpligt, öppet och realistiskt sätt beroende på det berörda landets specifika situation.

18.

Vi påminner om att de lokala och regionala myndigheterna har en nyckelroll för att främja och utforma de demokratiska processerna. De är strategiska partner när det gäller att skapa goda styrelseformer och uppnå positiva resultat på utvecklingsområdet, och de är viktiga aktörer i EU:s utrikespolitik.

19.

ReK understryker samtidigt att det är nödvändigt att utvärdera genomförandet av grannskapspolitiken i framtiden, även i fråga om de lokala och regionala myndigheternas och deras företrädares deltagande på överstatlig nivå, något som saknas i det aktuella meddelandet.

20.

Regionkommittén framhåller att det är nödvändigt att berika den bilaterala grannskapspolitiken med regionala och multilaterala samarbetsinitiativ med hjälp av mekanismer som främjar samverkan mellan EU och grannländerna, men även mellan enskilda länder, genom att man förbättrar och utökar samarbetsmöjligheterna inom ramen för de EU-initiativ som redan finns, mellan regioner och nätverk av europeiska regioner inom och utanför EU.

21.

Vi konstaterar att den europeiska grannskapspolitiken är ett interaktivt initiativ och att ett effektivt genomförande av den kräver att samtliga berörda aktörer engageras och samarbetar på olika förvaltningsnivåer. Endast när EGP-länderna är redo att genomföra interna reformer får de möjlighet att samarbeta effektivt med EU och kan då räkna med politiskt stöd, omfattande handelsavtal, åtgärder för liberalisering av viseringsbestämmelserna, samt tekniskt och ekonomiskt bistånd.

22.

Variationsrikedomen när det gäller att genomföra reformer i grannskapsländerna och bygga upp tätare förbindelser med EU, samt de många olika utmaningar som enskilda EGP-länder nyligen ställts inför, har för EU:s del medfört ett behov av en målinriktad, skräddarsydd strategi för den europeiska grannskapspolitiken, inte bara i dess geografiska (södra och östra) dimension utan särskilt när det gäller förväntningar, möjligheter och uppgifter för enskilda partnerländer.

23.

Vi håller med om att EU bör investera i sektoriella, tematiskt strukturerade finansiella instrument. Ett sådant tillvägagångssätt kommer att främja bredare utbyte av god praxis och utformningen av utvecklingsstrategier på utvalda prioriterade politikområden, t.ex. reform av den offentliga förvaltningen, skattedecentralisering och territoriellt samarbete.

24.

Vi vill betona vikten av att understödja strävan efter fördjupad demokrati och politiska reformer i partnerländerna. Det råder inga tvivel om att en grannskapspolitik som genomförs i och av regionerna kan vara ett effektivt instrument för att främja EU:s grundläggande värderingar, nämligen respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive minoriteters rättigheter.

25.

ReK anser att särskild uppmärksamhet ska riktas mot betydelsen av och fördelarna med att de lokala och regionala myndigheterna deltar i EU:s och EGP-ländernas konkreta samarbetsprojekt. Om de angivna målen ska kunna uppnås beror nämligen till stor del på den regionala utvecklingsnivån och på de enskilda ländernas förmåga till effektiv förvaltning på central, regional och lokal myndighetsnivå.

26.

Vi uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att beakta ReK:s och dess ledamöters rekommendationer och erfarenheter till stöd för ekonomiska och politiska förändringar i partnerländerna och effektivare samarbete på alla myndighetsnivåer.

27.

Det faktum att de enskilda ländernas utrikespolitik har flera nivåer är heller inte utan betydelse. Den grundläggande utmaningen i detta hänseende är att skapa synergieffekter mellan den nationella dimensionen och den regionala och lokala dimensionen i de olika ländernas utrikespolitik. I det avseendet är Corleap och Arlem idealiska forum för att fastställa behoven och utbyta erfarenheter.

28.

Vi vill framhålla att de regionala och lokala myndigheterna genom sina internationella kontakter och sitt aktiva deltagande i ekonomin ser till att ett av de grundläggande målen för den europeiska integrationen uppnås, nämligen att främja den socioekonomiska utvecklingen. Med tanke på detta bör de regionala och lokala myndigheterna delta i planeringen, genomförandet, övervakningen och utvärderingen av EGP, särskilt på de områden där de har direkt behörighet och erfarenhet.

29.

Kommittén är medveten om att utveckling av den institutionella och administrativa kapaciteten har grundläggande betydelse för de flesta av EGP-länderna. En viktig del av denna politiska dimension rör just de lokala och regionala myndigheterna. ReK och de lokala och regionala myndigheterna bör därför spela en aktiv roll i utformningen och genomförandet av de s.k. övergripande programmen för institutionsuppbyggnad, som lanserades av kommissionen och medlemsstaterna i syfte att förstärka den institutionella och administrativa kapaciteten i de östliga partnerländerna.

30.

Vi uppmuntrar de lokala och regionala myndigheterna att jämsides med centralregeringarna delta i utarbetande och genomförande av associeringsavtal, strategidokument och handlingsplaner som är föremål för överenskommelser mellan EU och partnerländerna.

31.

ReK betonar vikten av väl samordnade gräsrotsinitiativ och av stöd till samarbetet mellan de lokala och regionala myndigheterna i partnerländerna och i EU, vilket bidrar till att främja uppbyggnaden av lokala demokratiska strukturer och av det civila samhället.

32.

Vi anser det lämpligt att stödja initiativ på områden som är av praktiskt intresse för städerna och regionerna i EGP-länderna, och som kan genomföras av de lokala och regionala myndigheterna, t.ex. samarbete mellan partnerstäder, gränsöverskridande, kulturellt och ekonomiskt samarbete osv.

33.

Vi anser att de demokratiska reformerna av den centrala förvaltningen bör kompletteras med insatser på regional och lokal nivå. Detta är väsentligt med tanke på den institutionella kapacitetsuppbyggnaden och på genomförandet av olika avtal med EU, t.ex. associeringsavtal och inrättande av djupgående och omfattande frihandelsområden.

34.

ReK understryker att regional utveckling i partnerländerna bör vara ett centralt mål för EU:s fonder, med tydligt definierade kriterier för deras användning baserade på utformning och antagande av regionala utvecklingsstrategier, konkreta mål och resultat, tillsammans med lämplig representation från de lokala och regionala myndigheterna och det civila samhället i organ som utövar tillsyn över hur dessa medel används.

35.

Vi anser att det i båda EGP-dimensionerna ska införas lämpliga mekanismer för att uppmuntra direktdialog, informationsutbyte och överföring av know-how till gagn för den regionala och lokala nivån i EGP-länderna (t.ex. i linje med det befintliga programmet för kommunal förvaltning).

36.

Vi efterlyser en mer effektiv användning av stödinstrumenten, t.ex. partnersamverkan och Taiex, mellan de lokala och regionala myndigheterna i EU och deras motsvarigheter i EGP-länderna för att stödja EGP-länderna i utvecklingen av effektiva och moderna administrativa strukturer. Detta kan exempelvis ske genom ett nära samarbete mellan förvaltningarna, där utbyte av tjänstemän mellan medlemsstatens och EGP-landets offentliga förvaltning ingår som en grundläggande aspekt. EU:s regioner skulle också kunna stärka sin roll när det gäller att stödja potentiella deltagare i EU-program under perioden 2014–2020 som är inriktade på tredjeländer, såsom IPA II (föranslutningsinstrumentet), delen ”Internationella förbindelser” under Horisont 2020, samt EU-program där medlemsländer och tredjeländer deltar, vilket under perioden 2007–2013 var fallet med programmet ENPI CBC MED, som fortsätter att finansiera gränsöverskridande samarbete även under perioden 2014–2020 inom ramen för programmet ENI CBC MED.

37.

Vi är övertygade om att ökad medverkan från ReK:s sida i arbetet med de tematiska plattformarna kommer att göra det möjligt för de lokala och regionala myndigheterna att genomföra effektivare insatser med bättre resultat. ReK spelar nämligen en viktig roll i detta avseende genom att komplettera och stödja beslut som fattas av Corleap och Arlem.

38.

ReK framhåller sin vilja att ge kommissionen och dess avdelningar råd när det gäller utformningen av kriterierna för finansiellt stöd från EU och förfarandena för ansökan om sådant stöd, för att göra detta tillgängligt och ändamålsenligt för de lokala och regionala myndigheterna i länderna inom den europeiska grannskapspolitiken. I dessa kriterier får man dock inte bortse från behovet av att de lokala myndigheterna i EGP-länderna tar ett större ansvar för organisation och resultat.

39.

Regionkommittén anser att EU:s insatser för att skapa varaktiga politiska och administrativa strukturer också bör omfatta utbildningsprogram (studier på plats och distansstudier) för företrädare för regionala och lokala förvaltningar, i syfte att förbättra yrkeskvalifikationerna och färdigheterna och uppnå en effektiv användning av stödmedlen.

40.

Vi påminner om de redan pågående projekten inom ReK för övervakning och utvärdering av decentraliseringen av befogenheter i grannländerna. Dessa verktyg, som omfattar en elektronisk plattform, skulle i framtiden kunna bli inte bara en källa till information utan också en grund för utarbetande av nya eller förändrade riktlinjer.

41.

Vi anser att information om tillgängliga stödprogram och förfaranden för ansökan om ekonomiskt stöd från unionen bör nå ut till alla berörda aktörer i EGP-länderna. De lokala och regionala myndigheterna bör i sin tur överlämna information till adekvata nationella och överstatliga organ om sina utbildningsbehov och om andra åtgärder som behövs för att främja ”god förvaltning” på regional och lokal nivå. Effektiv kommunikation och dialog mellan partnerna bör vara den viktigaste länken i den europeiska grannskapspolitiken.

42.

ReK rekommenderar att man utarbetar en handbok i elektroniskt format om de länder som omfattas av EGP och tillgängliga finansiella instrument med webbsidan ”Inforegio” om regionalpolitik som förebild. Den skulle rikta sig till och vara tillgänglig för de lokala och regionala myndigheterna i EGP-länderna. På så sätt skulle de lokala och regionala myndigheterna i både EU och partnerländerna få tydlig och aktuell information.

43.

Regionkommittén uppmanar slutligen Europeiska utrikestjänsten att utse kontaktpersoner i varje EU-representation i EGP-länderna. Å ena sidan skulle dessa kunna ge information till värdländernas decentraliserade organisationer och lokala och regionala myndigheter om planerade och pågående projekt på nivåer under den statliga och å andra sidan förmedla information från ReK till aktörer i EGP-länderna.

21.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 19/50

1.

Omstruktureringar och strukturella förändringar betraktas i allmänhet som en del av den naturliga ekonomiska utvecklingen.

2.

Effekterna av omstruktureringarna är mycket kännbara på regional nivå. De kan påverka regionernas strukturella utveckling och deras konkurrensförmåga på både medellång och lång sikt. Det krävs därför regionala strategier (en decentraliserad politik som är anpassad till lokala behov och där viktiga partner involveras i genomförandet) (1).

3.

ReK påminner om att omstruktureringar särskilt kraftfullt påverkar de mindre utvecklade regionerna, som ofta har en industrisektor som är mindre konkurrenskraftig och innovativ samt höga arbetslöshetsnivåer, och därför är det nödvändigt att särskilt uppmärksamma denna typ av regioner.

4.

Kommittén ställer sig därför positiv till att man i kvalitetskriterierna erkänner alla berörda partner, inbegripet de regionala myndigheternas, gemensamma ansvar. Problematiken berör dock också de lokala myndigheterna, framför allt de större städerna, som har den största koncentrationen av arbetsgivare och spelar en avgörande roll för den ekonomiska situationen i mindre tätorter i sina upptagningsområden.

5.

En gemensam förvaltning är en grundläggande förutsättning för att de föreslagna strategierna ska lyckas. Stöd för att stärka partnerskapen mellan alla viktiga aktörer bör ges också från EU. De nationella, regionala och lokala myndigheternas samordnande roll är också av avgörande betydelse, med tanke på att arbetstagare och arbetsgivare ofta har olika syn på omstruktureringar.

6.

För att genomförandet av Europa 2020-strategin ska lyckas är det i den socioekonomiska situation som råder absolut nödvändigt att framför allt rikta in sig på ökad sysselsättning (att skapa och bevara arbetstillfällen).

7.

Kommittén lägger stor vikt vid planeringen för förändringar och alla berörda parters förmåga att anpassa sig till dem. Fokus bör ligga på följande tre frågor:

8.

Vi ställer oss positiva till kommissionens pågående initiativ, t.ex. Europeiskt centrum för övervakning av förändringar (EMCC) eller European Restructuring Monitor (ERM) (2), och föreslår att dessa förstärks ytterligare, t.ex. genom individuell rådgivning anpassad till de lokala och regionala myndigheterna i konkreta situationer.

9.

Kommittén ställer sig också positiv till att Eurofound har riktat in sin forskning på den effekt som omstruktureringarna får på regional nivå och att man under de senaste åren därmed har reagerat på ett effektivt sätt på informationsbristen på detta område.

10.

ReK välkomnar att kommissionen i sitt meddelande förtecknar bästa praxis som man föreslår ska antas på frivillig basis. Vidare rekommenderar vi kommissionen att ta sig an Europaparlamentets och Regionkommitténs uppmaningar (3) om att se över regelverket om information till och samråd med arbetstagare när det handlar om att förutse och hantera omstruktureringar. Kommissionen tar själv upp de nuvarande bristerna i sitt meddelande.

11.

Vi föreslår att kommissionen vid bedömningen av kvalitetskriteriernas tillämpning samarbetar med alla berörda parter och i samband med detta också tar hänsyn till de förfaranden som redan finns eller överenskommelserna mellan partner i de enskilda medlemsstaterna.

12.

Kommittén konstaterar att de kvalitetskriterier som kommissionen föreslår – en samling av rekommendationer och bästa praxis som kommissionen rekommenderar att man ska anta på frivillig basis – inte innehåller någon hänvisning till en specifik rättslig grund i fördragen och utgör ett rättsligt instrument i sitt eget slag som inte heller uttryckligen fastställs i fördragen. Kommissionens tillvägagångssätt gör det således omöjligt för Europaparlamentet att ta ställning på ett ändamålsenligt sätt. Med tanke på att kommissionens förslag omfattas av de befogenheter som delas mellan EU och medlemsstaterna när det gäller socialpolitik i enlighet med artiklarna 151 och 153 i EUF-fördraget och att utbyte av erfarenheter och exempel på bästa praxis på EU-nivå har ett tydligt mervärde verkar kommissionens förslag icke desto mindre vara förenligt med subsidiaritets- och proportionalitetsprinciperna.

13.

ReK betonar de lokala och regionala myndigheternas roll när det gäller att förutse vilka färdigheter som efterfrågas och att matcha dem med behoven på arbetsmarknaden (4) med hjälp av åtgärder inom framför allt utbildning och stöd till unga människors företagande. Medlemsstaterna bör vara medvetna om denna roll och ge de lokala och regionala myndigheterna de resurser som de behöver för att underlätta ungdomars övergång från utbildning till sysselsättning, eftersom särskilt de lokala och regionala myndigheterna ofta tillhandahåller tjänster på områdena utbildning och sysselsättning (5).

14.

Kommittén upprepar att bland annat arbetstagarnas rörlighet samt balansen mellan utbud och efterfrågan på den lokala arbetsmarknaden är av avgörande betydelse för en effektiv omstrukturering. Rörligheten hos arbetstagare bör främjas genom att man tillhandahåller individanpassad arbetsförmedling, praktiktjänstgöring och utbildningskurser så att arbetstagarna kan anpassa sina färdigheter till kraven på arbetsmarknaden (6). Det handlar framför allt om specifika grupper som drabbas av långtidsarbetslöshet (ungdomar, lågutbildade, äldre personer, invandrare och personer med funktionsnedsättningar).

15.

När det gäller gränsområden betonar ReK att man måste främja arbetskraftens faktiska gränsöverskridande rörlighet genom att undanröja hinder inom arbetsrätten och socialförsäkringssystemet (undanröja skattehinder och göra det möjligt att överföra såväl rättigheter till arbetslöshetsersättning som pensionsrättigheter) (7). De lokala och regionala myndigheterna kan också spela en viktig roll när det gäller att ge råd till pendlare med hjälp av Eurestjänster eller befintliga gränsöverskridande strukturer (8).

16.

Regionkommittén uppmanar de lokala och regionala myndigheterna till ett närmare samarbete för informationsutbyte om arbetstillfällen på den lokala och regionala arbetsmarknaden. Gemensamma åtgärder för att öka enskilda personers rörlighet och för utbyte av information om arbetsmarknaden skulle kunna öka sysselsättningen inom yrkeskategorier som efterfrågas och där utbildning saknas på den lokala eller regionala arbetsmarknaden.

17.

ReK välkomnar kommissionens meddelande ”För en industriell renässans i Europa” (COM(2014) 14 final), som offentliggjordes i januari 2014, och uppmanar kommissionen att införliva planering för förändringar och hantering av omstruktureringar som aktiva åtgärder till stöd för en mer omfattande europeisk industripolitik. Strukturella förändringar påverkar industrin i regionerna och städerna. Därför måste varje debatt om strukturella förändringar också ta upp frågan om industripolitikens och regionalpolitikens roll vid förberedelserna inför strukturella förändringar.

18.

ReK betonar de lokala och regionala myndigheternas roll i användningen av EU:s strukturfonder, såsom ESF och Eruf, samt Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter i relevanta regioner, i syfte att främja skapandet av arbetstillfällen och inkluderande övergångar. För att finansieringen av åtgärder för planering för förändringar och omstruktureringar ska bli hållbar bör den komma från fler källor.

19.

Kommittén betonar betydelsen av forsknings- och innovationsstrategier som bygger på smart specialisering (RIS3) för att uppnå de förändringar som prioriteras av regionerna. RIS3 är till sin natur en process som framför allt är inriktad på förändringar inom ekonomin och som hjälper regionerna att få tillgång till den bästa möjliga innovationskunskapen och de bästa samarbetspartnerna. Det europeiska samarbete som betonas i RIS3-processen ger ett betydande mervärde till genomförandet av strukturförändringar.

20.

De lokala och regionala myndigheternas viktigaste uppgift i samband med omstruktureringen är att samordna alla berörda aktörer. Permanenta samordningsstrukturer har i praktiken visat sig vara avgörande för en snabb och effektiv reaktion på regional nivå.

21.

ReK stöder EESK:s uppmaning till en bättre samordning och ett bättre samarbete på EU-nivå mellan kommissionens politikområden och olika avdelningar, byråerna och de många observatorierna för att entydigt och konsekvent kunna stödja de beslut som fattas av företag under omstrukturering. Lämpliga och specifika mekanismer för stöd och mentorskap bör finnas tillgängliga särskilt för små och medelstora företag och mikroföretag för att föregripa omstruktureringar (9).

21.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 19/54

1.

Kommittén betonar att det krävs ett starkare fokus på EU:s åtagande att garantera principerna om solidaritet och delat ansvar för att kunna skapa en fullvärdig migrationspolitik som omfattar alla de problem som de lokala och regionala myndigheterna ställs inför. ReK välkomnar att det italienska ordförandeskapet prioriterar en övergripande strategi i migrationsfrågor med fokus på att främja genuin solidaritet och en verklig europeisk migrationspolitik för migranter, tredjeländer som är ursprungs- eller transitländer, liksom mottagande länder, regioner och städer samt mellan olika förvaltningsnivåer.

2.

Kommittén välkomnar att det italienska ordförandeskapet tydligt prioriterar utformningen av en gemensam europeisk migrationspolitik som grundar sig på en fullständig respekt för mänskliga rättigheter, solidaritet, ömsesidigt förtroende, internationella åtaganden och delat ansvar mellan medlemsstater och lokala och regionala myndigheter, och som kan bidra till EU:s agenda för tillväxt och kombineras med en strategi för att främja den ekonomiska tillväxten i migranternas ursprungsländer.

3.

Enligt ReK är flernivåstyre ett viktigt instrument och en förutsättning för att uppnå optimala resultat i integreringen av migranter och andra generationens invandrare. Alla förvaltningsnivåer i EU bör dela ansvaret för att ta emot och integrera flyktingar och migranter samt för att förbättra samarbetet, samordningen och solidariteten mellan regionerna, genom att införa en mekanism för delat ansvar mellan EU, medlemsstater, regioner och lokala myndigheter, som tar hänsyn till strukturella begränsningar, resurser, behoven på arbetsmarknaden, den demografiska situationen och andra relevanta faktorer (exempelvis familjeåterförening). I detta sammanhang är det mycket viktigt att EU och myndigheterna på nationell, regional och lokal nivå har ett nära samarbete med och är mottagliga för bidrag från det civila samhället, invandrarorganisationer, migranternas ursprungs- och transitländer utanför EU och lokalsamhällen.

4.

ReK vill berömma Italien för de sjöräddningsinsatser som landet gjort inom ramen för Mare Nostrum-åtgärden. ReK beklagar därför EU:s beslut att ersätta den med en Frontex-åtgärd utan tydlig inriktning på att rädda liv och människor i nöd. ReK uppmanar med kraft EU och medlemsstaterna att tillhandahålla de medel som krävs för att undvika dödsolyckor till havs.

5.

Regionkommittén anser att EU och dess viktigaste institutioner bör utforma en verklig migrationspolitik på detta känsliga och strategiska område, och ta det politiska ansvaret för att den genomförs. Denna uppgift får inte överlåtas på enskilda medlemsstater, framför allt inte på gränsstaterna. I stället bör de statliga och lokala myndigheterna delta i en gemensam migrationshandlingsplan, understödd av lämpliga operativa åtgärder.

6.

Vi påminner om att det 15 år efter de första försöken att utforma en gemensam migrationspolitik fortfarande finns en djup klyfta mellan praxis och de angivna principerna och värderingarna. Artikel 80 i EUF-fördraget har inte använts i tillräcklig utsträckning när det gäller att anta åtgärder för att genomföra principen om solidaritet och rättvis ansvarsfördelning mellan medlemsstaterna i fråga om mobilitet och dess ekonomiska konsekvenser. Åtaganden gällande migration och återflyttning har varit helt frivilliga, och i vissa fall har de lokala myndigheterna tagit på sig en ledande roll i syfte att genomföra dessa åtaganden i praktiken.

7.

Kommittén välkomnar rådets strategiska riktlinjer från juni 2014 för lagstiftningsmässig och politisk planering på området med frihet, säkerhet och rättvisa, som innebär att ett fullständigt och effektivt införlivande och genomförande av det gemensamma europeiska asylsystemet blir en absolut prioritet.

8.

ReK påminner om att Europeiska unionen behöver migration, både i form av medborgarnas rätt till fri rörlighet mellan medlemsstater och immigration från tredjeländer, för att kunna hantera demografiska förändringar och potentiell arbetskraftsbrist. Rådet uppmanas att fortsätta med sina åtgärder, även mot bakgrund av behovet av att ta itu med avsaknaden av solidaritet och en rättvis ansvarsfördelning. Under nästa lagstiftningsfas bör man emellertid inte enbart fokusera på att konsolidera och genomföra de befintliga bestämmelserna, eftersom man ännu inte tydligt preciserat hur solidaritetsprincipen ska kunna stärkas och eftersom EU saknar en övergripande migrationspolitik.

9.

ReK framhåller att de lokala och regionala myndigheternas deltagande är avgörande för att de strategiska riktlinjerna ska kunna genomföras på alla nivåer. Regionkommittén är beredd att inleda ett nära samarbete när det gäller utarbetandet av handlingsplanen. Från och med 2015 kommer verksamhetsområdet för det europeiska integrationsforumet, som inrättats av kommissionen och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, att utvidgas till att omfatta immigration och asylpolitik. Handlingsplanen kan dra nytta av sakkunskapen hos ett utvidgat forum som ReK bidrar till. Kommittén upprepar därför sin begäran om att få bli medlem av det framtida europeiska migrationsforumets presidium tillsammans med kommissionen och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén.

10.

De lokala och regionala myndigheterna bär för närvarande en avsevärd del av den finansiella bördan i samband med mottagandet av migranter. Mottagandet är dock ojämnt fördelat, såväl mellan medlemsstaterna som inom nationsgränserna, och många lokala och regionala myndigheter tar ett betydligt större ansvar än andra genom att ta emot en stor andel av de nyanlända, vilket medför att kapaciteten i de enskilda regionerna ofta överskrids.

11.

En ojämn fördelning av asylsökande och flyktingar mellan länderna och mellan och inom regionerna är en stor utmaning för de lokala och regionala myndigheterna. Ett annat problem är bristen på framförhållning och oförmågan att i god tid planera för mottagandet. Tillfälliga lösningar får ofta negativa sociala konsekvenser, vilket i sin tur påverkar möjligheterna för de nyanlända att tillgodogöra sig de verktyg som krävs för att påbörja integrationsprocessen.

12.

Regionkommittén menar därför att det är dags att på ett mer tydligt och realistiskt sätt fastställa vad solidaritet inom EU och mellan medlemsstaterna på asyl- och migrationsområdet innebär. Det står klart att olika länder, regioner och kommuner har olika uppfattning om vad som ska betraktas som ett rimligt delat ansvar eller solidaritet utifrån sina egna specifika förutsättningar och önskningar.

13.

Solidaritetsprincipen är en drivkraft för de beslut som fattas av lokala myndigheter som mottar stora mängder migranter. Orter som Lampedusa i Italien, Ceuta och Melilla i Spanien och Calais i Frankrike, är bara några av asylsökarnas och migranternas inrese- och transitknutpunkter i EU, men de speglar de stora svårigheter som vissa lokala myndigheter måste hantera i samband med mottagandet av migranter och hantering av migranter på flykt samt humanitära insatser.

14.

Kommittén menar att förtroende och ett fungerande samspel mellan lokal, regional, statlig och europeisk nivå beträffande resurs- och ansvarsfördelningen är en absolut förutsättning för ett hållbart och likvärdigt mottagande av asylsökande och migranter.

15.

De befintliga strukturerna erbjuder olika verktyg och en kanal för den politiska dialogen mellan EU, medlemsstaternas nationella nivå och det civila samhällets organisationer, medan den politiska dialogen mellan den lokala/regionala nivån och EU-nivån är fragmenterad eller genomförs på ad hoc-basis.

16.

Vi föreslår en översyn av tillgängligheten till de finansiella resurser till som är avsedda för de lokala och regionala myndigheterna i syfte att ge dem möjligheter att uppfylla sina förpliktelser på migrations- och integrationsområdet och säkra att de har tillgång till nationella medel och EU-medel (bland annat asyl-, migrations- och integrationsfonden, det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet, Europeiska socialfonden och Fonden för yttre gränser).

17.

Förstärkta gränskontroller och åtgärder för att ta itu med irreguljär migration är mycket viktigt, men de får inte ha företräde framför internationella förpliktelser (enligt till exempel Unclos, Solas och SAR) när det gäller att rädda liv och respektera de mänskliga rättigheterna, eller rätten att söka asyl i EU, som måste förbli en tillflyktsort för människor i behov av internationellt skydd. Regionkommittén vill också understryka vikten av att alltid följa FN:s konvention om barnens rättigheter i samband med mottagande av minderåriga asylsökande, flyktingar, migranter och ensamkommande flyktingbarn.

18.

Kommittén efterlyser en förstärkning av Frontex för att få till stånd ett mer ändamålsenligt, effektivt, förstärkt och rationaliserat samarbete mellan de nationella gränsskyddsmyndigheterna, skydda såväl migranterna som EU:s yttre gränser samt samarbeta i kampen mot människohandel.

19.

Vi stöder insatserna för att fortsätta att övervaka och genomföra strategierna i ”EU:s åtgärder rörande migrationstrycket” och uppmanar EU att fokusera på behovet av att samordna medlemsstaternas åtgärder, där relevanta EU-organ som Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens medlemsstaters yttre gränser (Frontex), Europol och Europeiska stödkontoret för asylfrågor (Easo) spelar en central roll.

20.

Det är mycket viktigt att fortsätta ansträngningarna i syfte att vidareutveckla en integrerad och balanserad gränsförvaltning för att förbättra kontrollen av de yttre gränserna och mer effektivt ta itu med irreguljär invandring, smuggling av migranter, människohandel och andra typer av gränsöverskridande och internationell brottslighet i samband med människohandel.

21.

Vi stöder ”paketet för smarta gränser”, som syftar till att skynda på, förenkla och förstärka gränskontrollprocedurerna för utlänningar som reser till EU, bland annat programmet för registrerade resenärer och systemet för in- och utresa. Vi vill dock på nytt framhålla den oro avseende integritetsskyddet och förslagens kostnadseffektivitet som vi tog upp 2013. Kommittén noterar resultaten från den tekniska studie som genomförts av kommissionen och eu-LISA. Där föreslås en långsiktig lösning på den operationella förvaltningen av storskaliga IT-system, som är oerhört betydelsefulla verktyg vid genomförandet av EU:s politik för asyl, gränsförvaltning och migration.

22.

Man bör särskilt fokusera på att öka synergieffekterna mellan de olika organ och system som hittills inrättats, på grundval av deras specifika mandat och ansvarsområden. Frontex, SIS II och Eurosur fungerar till exempel inom ramen för migration och personers rörlighet, och när det gäller säkerhet har Europol och Eurojust i uppgift att förebygga och utrota lagöverträdelser i anslutning till olaglig transit.

23.

Vad gäller särskilt Eurosur stöder kommittén ett fullständigt genomförande av den nyligen antagna förordningen som ska minska riskerna för att människoliv går förlorade till havs.

24.

Vi stöder strävandena att se närmare på åtgärder för att förebygga irreguljär migration och skapa säkra och lagliga alternativa inresemöjligheter till Europa för att förhindra att ytterligare människoliv går förlorade i samband med farliga resor. Dessa skulle kunna omfatta inrättandet av en ”humanitär korridor”, utfärdande av fler viseringar av humanitära skäl, ökade kvoter för vidarebosättning och inrättande av mottagningscentrum i transitländerna för handläggning av asylansökningar och bedömning av rätten till laglig inresa i EU-länderna (1). De lokala och regionala myndigheterna skulle kunna spela en särskilt viktig roll i detta avseende.

25.

Kommittén välkomnar arbetsgruppen för Medelhavsområdet (2), som inrättades efter mötet i rådet (rättsliga och inrikes frågor) den 7–8 oktober 2013, och som har i uppgift att utforma EU:s svar på situationen. Huvudsyftet är att ta fram lämpliga redskap för att undvika en upprepning av sådana tragiska händelser som de som har ägt rum utanför Lampedusas kust, samt att utveckla en mer strategisk, heltäckande och långsiktig lösning på migrationssituationen i Medelhavsområdet. ReK påminner i detta sammanhang om sitt arbete inom Arlem och i synnerhet rekommendationerna i den rapport om lokala och regionala myndigheters roll i migrationsarbetet i Medelhavsområdet, som nyligen antogs av Arlems ECOTER-utskott.

26.

Kommittén vill framhålla att ”Frontex Plus”-insatsen, som lanserades den 27 augusti 2014, och som enligt planerna ska ersätta Mare Nostrum, inte omfattar alla de uppgifter som för närvarande utförs av Mare Nostrum. Frontex budget har begränsats i den fleråriga budgetramen, och Frontex Plus kommer att bli beroende av bidrag från medlemsstaterna. Bortsett från de finansiella övervägandena skiljer sig de båda insatserna också åt i fråga om bevekelsegrunder – Mare Nostrum är en humanitär åtgärd, medan Frontex huvudsakliga syfte är gränskontroll.

27.

Kommittén stödjer en vidareutveckling av dialog och samarbete med tredjeländer som är ursprungs- eller transitländer för migrationsströmmar, i linje med EU:s övergripande strategi för migration och rörlighet via partnerskapen för rörlighet och regionala dialoger och processer, exempelvis Rabat-processen.

28.

Vi stödjer även Frontex insatser i syfte att ingå avtal om tekniskt operativt samarbete med tredjeländer när det gäller gränskontroll och irreguljär invandring, vilket bör bidra till att de berörda tredjeländerna i högre grad känner sig medansvariga.

29.

Det italienska ordförandeskapets initiativ att upprätta en liknande dialog med länderna i Östafrika välkomnas. Syftet med att främja laglig migration är att bidra till EU:s arbete för att skapa tillväxt och därigenom förhindra ett eventuellt missbruk av de lagliga migrationsvägarna, något som kan leda till att hela det europeiska migrationssystemets trovärdighet undergrävs.

30.

ReK betonar betydelsen av begreppet cirkulär migration, som skulle kunna hjälpa till att uppnå större balans vad gäller migrationens följder i både hem- och värdregioner och bidra till utvecklingen i dessa. Häri ingår en effektiv och hållbar återvändandepolitik, som till fullo respekterar migranternas rättigheter och tar hänsyn till ursprungsländernas specifika särdrag. I detta syfte måste det praktiska samarbetet mellan de lokala myndigheterna och relevanta tredjeländer förbättras i syfte att uppmuntra och skapa det effektivaste frivilliga återvändandesystemet.

31.

Myndigheter på alla nivåer måste aktivt engagera sig för att skydda och främja dialog och samarbete med tredjeländer i syfte att konkret stödja lagliga inresekanaler på politisk och ekonomisk nivå, samt förebygga och ta itu med irreguljär invandring och alla relaterade former av kriminalitet genom att förbättra de behöriga myndigheternas institutionella och operativa kapacitet i dessa länder.

32.

Kommittén framhåller att de lokala och regionala myndigheterna kan spela en roll för den gemensamma insatsen tillsammans med EU och den nationella nivån samt tredjeländer när det gäller att ta itu med och förhindra irreguljär migration genom insatser i ursprungsländerna (t.ex. kampanjer för att öka medvetenheten, information om riskerna med att olagligen ta sig över gränserna, integrationsförberedande åtgärder, utbildning, bistånd vid familjeåterförening, språkkurser och åtgärder för att förbättra den interkulturella dialogen) och i destinationsländerna (t.ex. inrättande av lokala urvalssystem i linje med lokala behov, mottagnings- och stödåtgärder, etc.). De kan också bidra till att identifiera och skydda offer för människohandel och hjälpa till med återintegrering av irreguljära migranter som återvänder till sina hemländer. En effektiv politik för laglig migration och integration på lokal och regional nivå är samtidigt ett sätt att bekämpa rasism och främlingsfientlighet.

33.

Att påskynda flyktingars vidarebosättning i EU bör vara en integrerad del av EU:s insatser för att stödja länderna i södra och östra Medelhavsområdet, som tar emot stora mängder flyktingar (3). Europas städer och regioner har spelat en viktig roll på detta område och främjat integration av flyktingar i lokalsamhällena samt vidtagit åtgärder för att stärka den sociala sammanhållningen.

34.

”Migrations- och integrationspartnerskap” mellan städer och regioner i ursprungsländer och destinationsländer bör uppmuntras i syfte att stärka samarbetet och det ömsesidiga förtroendet och därigenom säkra en mer decentraliserad förvaltning av migrationen. Regionkommittén upprepar också sitt förslag (4) om att de lokala och regionala myndigheterna bör involveras i utvecklingen av ”migrations- och integrationspartnerskap” med tredjeländer.

35.

I kommissionens meddelande om den reviderade europeiska agendan för integration (5) uppmanar man till fler insatser på lokal nivå och framhåller att det behövs ett genuint nedifrån-och-upp-handlande för att utveckla integrationspolitiken.

36.

De lokala och regionala myndigheterna bör spela en mer framträdande roll när det gäller att fastställa bredare ramar för att hantera migrationspolitiken.

37.

Vi vill framhålla behovet av att sprida bästa praxis bland de lokala och regionala myndigheterna och medlemsstaterna när det gäller handläggningen av asylsökandes och flyktingars ansökningar, integrationspolitik och hantering av irreguljär migration. Regionkommittén kan hjälpa till i arbetet med att mer effektivt involvera de lokala och regionala myndigheterna i utformningen och genomförandet av immigrations- och integrationspolitiken, i linje med flernivåstyret och subsidiaritetsprincipen. På så sätt skulle man även kunna motverka skillnaderna mellan medlemsstater och regioner i hur asylsökande, flyktingar och migranter tas emot och tas om hand.

38.

Regionkommittén föreslår att Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system (eu-LISA) inom en snar framtid ska utveckla ett fullständigt system för gemensamt utnyttjande av uppgifter om migration och lokala myndigheter, baserat på VIS-systemet. Ett sådant system skulle vara till stor hjälp vid utbytet av expertis och erfarenheter i fråga om inkvartering, handläggning av asylsökandes och flyktingars ansökningar, integrationspolitik och hantering av irreguljär migration, och det skulle kunna erbjuda praktiska lösningar när det gäller att främja solidaritetsprincipen mellan de lokala myndigheterna.

39.

Vi föreslår att man inrättar en databas för att underlätta spårningen av migrationsströmmar mellan medlemsstater. Denna databas skulle innehålla upplysningar om flödena av människor från ursprungsländer till destinationsländer. Kunskaper om dessa flöden skulle underlätta beslutsfattandet på lokal, regional och europeisk nivå.

40.

Samarbete och solidaritet skulle underlättas betydligt om mer gjordes för att få fram praktiska och pragmatiska lösningar. De lokala och regionala myndigheternas sakkunskap får inte ignoreras då man försöker kartlägga de viktigaste frågorna.

41.

EU bör ta tillfället i akt att samarbeta med institutionella partner och främja debatten på alla relevanta områden. Organisationer som Internationella organisationen för migration och församlingar som ReK:s församling för lokala och regionala myndigheter i EU och Medelhavsområdet (Arlem) är viktiga partner i detta avseende.

42.

Kommittén välkomnar det faktum att nästa ministerkonferens i Internationella organisationen för migration, som planeras till oktober 2015, kommer att fokusera på hur städerna kan bidra till hanteringen av migrationsfrågorna och utgöra en utmärkt plattform för en global dialog mellan städer. Regionkommittén önskar delta i denna konferens och ser fram emot att bidra till diskussionerna.

21.1.2015   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 19/59

1.

På begäran av det italienska ordförandeskapet för Europeiska unionens råd håller Regionkommittén på att utarbeta välgrundade förslag på hur man med hjälp av ett sammanlänkat Europa kan utnyttja de stora möjligheter som IKT-sektorn erbjuder som en källa för tillväxt och nya arbetstillfällen, i synnerhet under de kommande fem åren.

2.

Under den nya industriella revolutionen kan Europa använda digitalisering som drivkraft för social och ekonomisk tillväxt i enlighet med Europa 2020-strategin. Man måste fastställa vilken typ av tjänster beställaren behöver och kunna utveckla den teknik som behövs samt förstå att kunden inte bara vill köpa en produkt, utan produktivitet, arbetarskydd och kundtillfredsställelse. Allt detta kan uppnås genom digitalisering. Med hjälp av cirkulär ekonomi, digitalisering och tjänsteutformning kan man skapa nya gröna jobb (green jobs) och förnya den traditionella industrin. Enligt kommissionens undersökningar skulle Europa före år 2020 kunna öka sin BNP med 4 % genom att påskynda utvecklingen av den digitala inre marknaden, och den offentliga förvaltningen skulle kunna minska sina utgifter med 15–20 % genom att göra sina tjänster elektroniska (1). Till och med under en tid av hög arbetslöshet kan internet skapa fem nya arbetsplatser mot två förlorade. Det uppskattas att man med hjälp av gemensamma EU-åtgärder som rör den digitala agendan kan skapa upp till 3,8 miljoner nya arbetsplatser på lång sikt inom alla sektorer av ekonomin.

3.

Europas förmåga att skapa tillväxt och arbetstillfällen med hjälp av digitalisering är dock inte tillräcklig i alla hänseenden. Medborgarnas IKT-kunskaper måste utvecklas, eftersom hälften av befolkningen bara har låga IKT-kunskaper eller inga alls. Eftersom tjänsterna utvecklas i en global miljö med hjälp av informationsteknik är det viktigt att Europa förbättrar sin konkurrensställning som producent och utvecklare av tjänster. Även företagen drivs i en utmanande miljö: Det finns inte ett enda europeisk IKT-företag bland de 10 ledande IKT-företagen i världen i omsättning mätt.

—

Synergieffekter mellan de olika finansieringsmekanismerna och mellan den offentliga och den privata sektorn måste uppmuntras och planeras ordentligt för att man ska kunna införa infrastruktur av hög kvalitet till ett rimligt pris, som har kapacitet att hantera molnbaserade datortjänster, stordata och höghastighetsbredband.

—

De europeiska, nationella, regionala och lokala myndigheterna bör ha som prioritet att förse medborgarna med de rätta digitala färdigheterna och företagarfärdigheterna, så att de fullt ut kan utnyttja ny teknik, analysera stordata, förstå it-säkerhet, öka sin anställningsbarhet och skapa nya affärsmöjligheter.

—

De europeiska, nationella, regionala och lokala myndigheterna bör sträva efter att upprätta en flexibel rättslig ram som minskar kostnaderna för och underlättar grundandet och driften av IKT-företag. Samtidigt bör man möjliggöra enkel tillgång till finansiering och uppmuntra till innovation, däribland utvärderings- och belöningspolitik.

—

De lokala och regionala myndigheternas centrala roll och möjligheter när det gäller digital utbildning av medborgare, skapandet och förvaltningen av digital infrastruktur – ofta genom gränsöverskridande eller mellanregionalt samarbete – samt innovations- och entreprenörskapsprocessen och genomförandet av e-förvaltning bör beaktas i all framtida lagstiftning för fullbordandet av den digitala inre marknaden.

4.

ReK har välkomnat förslag till åtgärder som rör den inre marknaden för elektronisk kommunikation som syftar till att säkerställa en dynamisk och hållbar tillväxt och skapandet av nya arbetstillfällen inom alla ekonomiska sektorer, vilket också kommer att säkerställa ett konsumentskydd på hög nivå. De lokala och regionala myndigheternas centrala roll och potential när det gäller genomförandet av e-förvaltning bör beaktas i all framtida lagstiftning som syftar till att fullborda den digitala inre marknaden.

5.

Kommittén påpekar att flaggskeppsinitiativen, bland annat den digitala agendan, spelar en avgörande roll som verktyg för tillväxt. Flaggskeppsinitiativen bör fungera som hävstång för att förbättra den politiska samordningen på alla nivåer med hänsyn till Europa 2020-målen samt användas i nyckeldokumenten. De lokala och regionala myndigheterna bör också fortsätta att använda flaggskeppsinitiativen som en referensram, inte bara för den politiska planeringen utan också med tanke på interaktionen med de högre förvaltningsnivåerna och andra berörda parter. Dessutom kan de lokala och regionala myndigheterna (inklusive offentliga organ som bibliotek, sjukhus och skolor) spela en större roll i spridningen och utnyttjandet av Horisont 2020-resultaten.

6.

Kommittén påpekar att man inte kan uppnå ekonomisk tillväxt genom delvis optimering, utan att det behövs ett holistiskt tänkesätt, ledarskap och åtgärder. Till exempel kan de lokala och regionala myndigheterna i sin egen verksamhet bättre utnyttja digitalisering om deras budgetpraxis och indikatorer kräver ett bra sammanlagt resultat och uppmuntrar till ett sektorsövergripande samarbete. ReK anser också att det är viktigt att det finns en bra balans mellan myndigheternas ansvar och innovativ utveckling, eftersom man på så sätt kan utveckla nya innovativa förvaltningsförfaranden. Man har positiva erfarenheter av experimentell finansiering som används för att förebygga problem eller utveckla och testa nya samhälleliga innovationer.

7.

Kommittén rekommenderar en kombination av nedifrån och upp-orienterade åtgärder och ett uppifrån och ned-orienterat strategiskt ledarskap. Lokala och regionala aktörer är en drivande kraft i utvecklingen och utnyttjandet av digitalisering. Lokala och regionala beslutsfattare, arbetstagare och invånare kan vara en viktig resurs förutsatt att de har den kunskap och de färdigheter som behövs och en positiv attityd till digitalisering. Det är de lokala och regionala aktörernas uppgift att se till att dessa färdigheter uppnås. Den lokala och regionala nivån bör övervaka sin egen utveckling så att aktörerna på denna nivå inte sätter käppar i hjulet för sin egen utveckling.

8.

Kommittén påminner om att digitaliseringen i ett medborgarnas Europa gör det möjligt för människor att skapa nätverk och kontakter så att de kan diskutera, lära sig av varandra, forma gemensamma åsikter och genom egna önskningar och målsättningar påverka beslutsfattandet och stärkandet av den gemensamma europeiska identiteten. Nya arbetsplatser bygger på marknaderna, och marknader uppstår lättare om Europa har en stark digital identitet och invånarna vill utnyttja digitalisering och till och med kräver nya digitala lösningar.

9.

Kommittén påpekar att digitaliseringen genom att förändra arbetssätten oundvikligen har gjort vissa arbetsuppgifter föråldrade, vilket kräver att företagen och den offentliga sektorn har förmåga att förnyas och utnyttja en välutbildad arbetskraft för att skapa ett större mervärde. Digitalisering gör det också möjligt för medborgarna att försörja sig själva genom mikroföretag. Digitalisering bör också användas för att sträva efter tillväxtföretagande, eftersom tjänster och produkter kan produceras och distribueras oberoende av tid och plats. Aktörer i avlägsna regioner har lika möjligheter att dra nytta av digitalisering.

10.

Kommittén betonar att det behövs en tillväxtstrategi på EU-nivå och medlemsstatsnivå, som beaktar de möjligheter som den digitala agendan innebär och som stöder skapandet av ännu bättre och stabilare arbetsplatser, särskilt för unga. Ansvaret för anställbarheten ligger inte bara på den enskilda individen. Alla berörda parter, såsom företag, universitet, skolor, lokala myndigheter och de unga själva, bör vara delaktiga.

11.

Tillräckliga naturresurser och minskade koldioxidavtryck är viktiga faktorer för hållbar utveckling. Den ekonomiska tillväxten i EU bör alltså grunda sig på något annat än ökad produktion av konsumtionsvaror. Produkter och tjänster som kan produceras och erbjudas digitalt kan skapa tillväxt som tär mindre på naturresurserna (2).

12.

Kommittén uppmanar de lokala och regionala myndigheterna att utreda möjligheterna att med hjälp av IKT, informationsmodellering och ett tillvägagångssätt som bygger på offentlig-privata partnerskap förbättra de offentligägda tillgångarnas, i synnerhet byggnadsmiljöernas och byggnadernas, hållbarhet under hela livscykeln.

13.

Kommittén betonar att man utöver teknikbaserad produktutveckling också bör fokusera på att utveckla människocentrerade metoder, tjänster och produkter, bland annat användarorienterad design (user-centric design), gemensamt skapande (co-creation) och snabbt genomförande av pilotprojekt (rapid piloting). ReK stöder initiativet ”Fonden för ett sammanlänkat Europa”, som kan användas för att utveckla ny infrastruktur för digitala offentliga tjänster eller för att bättre matcha problem i olika regioner med förslag på lösningar som tas fram på olika håll i Europa. Genom dessa åtgärder kan man säkerställa att digitala produkter snabbare och bättre uppfyller marknadernas, inklusive den offentliga sektorns, verkliga behov, och att konkurrenskraften för europeiska produkter och företag förbättras.

14.

Kommittén rekommenderar att man utreder om klyftan mellan IKT och affärsverksamheten kan överbryggas genom att förvalta informationssystemtjänster med hjälp av en övergripande arkitektur – inte bara genom att hantera information eller aktiviteten i fråga, utan helheten. Centralt för den övergripande arkitekturmodellen är att anpassa den önskade informations- och teknikmiljön på ett välorganiserat och systematiskt sätt till de strategiska och operativa behoven hos kärnverksamheten.

15.

Kommittén konstaterar att de lokala och regionala myndigheterna har en mycket viktig roll när det gäller att säkerställa rättvis bredbandstillgång till rimligt pris i områden där marknadsmekanismerna kommer till korta och framhåller att digitala utvecklingsprojekt i glesbefolkade landsbygdsområden bör erkännas som tjänster av allmänt ekonomiskt intresse (3).

16.

Genom att dra nytta av IKT inom innovation kan man bemöta viktiga socioekonomiska utmaningar. Regionkommittén vill se en ny politisk ram som gör det möjligt för EU att stödja att affärsverksamhet som använder IKT inriktas på att lösa större samhällsproblem såsom klimatförändringen, energialternativ och åldrande samhällen. Kommittén är medveten om att fokus för flaggskeppsprojektet ”Europeiska innovationspartnerskap” ligger vid ”Aktivt och hälsosamt åldrande” och stöder att man tar fram e-tjänster till förmån för aktivt åldrande (Digital Active Aging). Genom att satsa på e-tjänster som gynnar den åldrande befolkningsgruppens hälsa och sociala integration kan Europa bli en pionjär på området och lägga grunden för nya världsomfattande exportmarknader. Europa skulle samtidigt kunna lätta den kostnadsbörda som hänger samman med den åldrande befolkningen.

17.

Det finns en möjlighet att skapa tillväxt och arbetstillfällen genom att använda digitalisering på ett nytt, innovativt sätt inom traditionellt starka europeiska sektorer såsom turism och kultur. De som tillhandahåller och använder tjänster kan exempelvis mötas på nya, innovativa digitala plattformar och på ett nytt sätt. Lokala och regionala aktörer kan hjälpa tjänsteleverantörer inom turism och kultur att finna andra tjänsteleverantörer i Europa inom samma verksamhetsområde. De skulle då kunna bygga nätverk och öka synligheten med hjälp av digitala lösningar. Konsumenter av tjänster inom turism och kultur kan både dra nytta av och själva producera innehåll genom så kallad crowdsourcing. Offentliga datasamlingar såsom digitalt material vid museer, arkiv och bibliotek kan fungera som utgångspunkter för de nya turism- och kulturtjänsterna.

18.

Regionkommittén rekommenderar att digitaliseringen ska spridas genom att man antar sinsemellan kompletterande affärsmodeller med hjälp av vilka exempelvis sociala företag, och aktörer inom tredje sektorn kan erbjuda tjänster där den offentliga sektorn inte är verksam och företagen ännu inte ser några affärsmöjligheter.

19.

Kommittén utgår från erfarenheten att investeringar i IKT kan bidra mer till regional tillväxt än andra kapitalinvesteringar. Därför rekommenderar ReK att man prioriterar fullbordandet av den digitala inre marknaden senast 2015, och vi anser att behoven av investeringar i telekominfrastrukturen ska tillgodoses genom att man fullt ut drar nytta av EU:s strukturfonder, underlättar en balanserad fördelning av offentliga och privata investeringar, utnyttjar andra finansieringskällor såsom Europeiska investeringsbanken samt genom att man tar fram en lämplig regelram på detta område. Mycket tätbefolkade regioner kan stödjas av privata investeringar i infrastruktur, medan övriga regioner behöver tillgång till offentliga investeringar för att stödja sin infrastruktur.

20.

Kommittén välkomnar kommissionens initiativ för sammankopplade samhällen (Connected Communities). Ett av initiativens mål är att ge kommuner, deltagare i lokala bredbandspartnerskap samt operatörer anvisningar om hur de kan söka finansiering och ta fram skräddarsydda affärsmodeller som kan bidra till att de kan erbjuda sina samhällen höghastighetsbredband. Kommittén uppmuntrar lokala och regionala aktörer att dra nytta av EU:s nya finansiering och stöd till bredband.

21.

Att få tillgång till och börja använda höghastighetsbredband samtidigt som kostnaderna minskar kan skapa sysselsättning inom europeiska företag, sätta fart på utvecklingen av moderna tjänster, främja e-handel och erbjuda affärsmöjligheter när det gäller sakernas internet (Internet of Things – IoT) och kommunikation från maskin till maskin (Machine-to-Machine – M2M). Regionkommittén oroar sig för en utveckling där nästa teknikgeneration (molntjänster, 3D-skrivare, e-hälsa, e-förvaltning, smarta städer, nöjestjänster, telepresence, stordata (Big Data), bilars anslutning till nätet osv.) kräver ännu snabbare bredband och sömlösa tjänster överallt i Europa. Dessutom kan de affärsmodeller som tas fram för att uppnå detta öka kostnadsbördan för regionala och lokala myndigheter mer än de klarar av. Det är viktigt att den övergripande kostnadsstrukturen för bredbandsprojekt inte bara beaktar etableringskostnader, utan även kostnader som följer av den snabba tekniska utvecklingen.

22.

Det europeiska innovationspartnerskapet Smarta städer och samhällen (4) är en plattform som effektivt kan gynna hållbar tillväxt som bygger på digitalisering. För att produktutvecklingen och testunderlaget ska fungera krävs det även ett välfungerande ekosystem för innovation och affärsverksamhet. Genom samarbetet mellan sammankopplade smarta städer kan de lokala och regionala aktörerna bäst främja att växande antal lösningar inom företagen och därmed främja företagens konkurrenskraft i en global verksamhetsmiljö.

23.

När regionerna bygger upp strategier för smart specialisering (RIS3) kan de gynna digitalisering i den specialiseringsstrategi som de gått in för. Därmed kan de skapa ett större mervärde och följaktligen en snabbare tillväxt i området. Lokala och regionala myndigheter bör skapa processer som stöder innovation och entreprenörskap och styrmekanismer som optimerar synergierna mellan olika offentliga och privata finansieringsmekanismer, som styr synergier mellan olika regionala och lokala projekthelheter och som riktar fokus mot uppbyggnaden av europeiska partnerskap genom Horisont 2020, Interreg och makroregionerna, osv.

24.

Kommittén uppmanar kommissionen att agera snabbt, så att regionerna får tydliga riktlinjer för hur de kan genomföra RIS3-strategier genom storskaliga ”megaprojekt” och projektportföljer som finansieras via flera fonder och som styrs genom ett samordnat samarbete med synergieffekter i stället för genom förvaltning av enskilda projekt. Digitala projekthanteringsinstrument och virtuella arbetsmiljöer är centrala för denna utveckling av arbetskulturen.

25.

Kommittén har tidigare, i anslutning till ramprogrammet Horisont 2020 och strukturfonderna, förespråkat att man börjar använda verktyg som kopplar samman forsknings- och innovationsstrategier med strategier för smart specialisering. På så sätt kan man skapa objektiva indikatorer som mäter spetskunnande samt ett europeiskt forskningsområde (5). Dessutom föreslår kommittén att de framtagna indikatorerna anpassas till utvärdering av resultaten av offentligt finansierade forskningsprojekt. Resultaten och deras inverkan bör fokusera på fördelarna för de lokala och regionala myndigheterna, skapa nya förutsättningar för företag och sysselsättning, förbättra tjänsternas utformning, ändamålsenlighet, användbarhet och effektivitet samt påverka produkters och tjänsters övergripande kvalitet och bidra till innovationssystem generellt.

26.

I sina yttranden har kommittén understrukit behovet av att aktivt dra nytta av innovativ offentlig upphandling och av att förenkla förfarandena. Kommittén uppmuntrar lokala och regionala tjänstemän att tillämpa dessa principer med målet att påskynda spridningen av digitala lösningar.

27.

En viktig förutsättning för att den europeiska inre marknaden ska fungera och den digitala ekonomin vara konkurrenskraftig är att man samlar värdenätverket av aktörer kring de digitala lösningarna, inklusive innehållsproducenter, marknadsförare, distributionskanaler, näthandel, programvaruutvecklare, teleoperatörer samt sakkunniga inom forskning, innovation, utbildning och immateriella rättigheter. Kommittén föreslår att de lokala och regionala myndigheterna åtar sig en viktigare roll när det gäller att samla och styra värdenätverk som sträcker sig över hela Europa och över regiongränser.

28.

Tillväxt och nya arbetstillfällen kan skapas genom att man öppnar upp data, processer, offentliga rum och sådan överskottsinnovation som uppstår ur offentligt finansierade FoU-projekt. Kommunerna kan stödja mikroföretagare eller aktivera olika medborgargrupper exempelvis genom att erbjuda tillgång till offentliga utrymmen och deras nätförbindelser mot en särskilt överenskommen avgift.

29.

Fri tillgång till offentliga handlingar och handlingar från aktörer som mottagit offentlig finansiering stärker enligt kommissionens utredningar den ekonomiska tillväxten och skapar nya möjligheter till affärsverksamhet även bland små företag, oavsett var de är belägna. Öppna offentliga uppgifter kan bidra till förbättrade förutsättningar för en effektiv digital inre marknad, där konsumenterna kan erbjudas lätthanterlig, trygg och flexibel tillgång till lagliga digitala material och tjänster (6).

30.

Den teknik som behövs för att ta del av offentliga öppna uppgifter ligger redan nu på en hög nivå, men den behärskas inte nödvändigtvis i tillräcklig utsträckning på lokal och regional nivå, och det finns kanske inte heller mekanismer för att finna uppgifter som kan återanvändas (7). Metadata är en viktig del av vidareutnyttjandet av uppgifter, och deras publicering i standardiserat format skulle kunna främja i synnerhet utbyte av information över gränserna, användbarhet och saluföring.

31.

Mängden data på internet ökar i allt snabbare takt. Användningen av stora datamängder (stordata eller Big Data) förväntas under de närmaste åren leda till nya affärsmöjligheter och arbetstillfällen, men deras användning inom den offentliga sektorn är fortfarande rudimentär, bl.a. inom hälsovården, trafiken eller arbetsförmedlingen. Det döljer sig en mycket stor potential i kombinationen av öppna data, stordata samt offentliga och privata databaser. Regleringen på EU-nivå bör utvecklas mot bättre möjligheter att utnyttja stordata på ett ändamålsenligt sätt utan att dataskyddet för medborgarna samtidigt äventyras.

32.

EU:s nätverksmiljö bör bli den tryggaste i världen. Därför föreslår kommittén att Europa i den världsomfattande konkurrensen profilerar sig som en trygg och stabil verksamhetsmiljö med en väl utbyggd infrastruktur för datatrafik. Därmed kunde man locka dataintensiva företag till investeringar och utvidgningar av sin verksamhet i europeiska regioner. Möjligheterna till störningar, attacker och brottslighet på datanäten bör minimeras, eftersom de skadar företagens image, minskar arbetsproduktiviteten och skadar uppgifter som är livsviktiga för företaget.

33.

Det bör byggas tekniska plattformar i Europa. I syfte att förbättre cybersäkerheten bör man utreda behovet av att bygga upp ett mer slutet nät vid sidan av dagens internet. Detta kunde ge en konkurrensfördel för affärsverksamhet, molntjänster och forskning som kräver tillförlitlighet. Dessutom kunde EU styra de aktörer som unionen finansierar i riktning mot att dra nytta av dessa plattformar och därmed underlätta den kommersiella framgången för de nya lösningarna.

34.

Det är ytterst viktigt att se till att säkerhetskraven på alla nivåer uppfylls för att säkerställa att man uppnår bästa möjliga skydd av personlig integritet och personuppgifter samt förhindrar alla former av olaglig spårning av personuppgifter och profilanalys, inklusive shoppingpreferenser, hälsotillstånd, patientjournaler etc. Med tanke på skyddet av privatlivet måste man även undersöka om uppgifter från olika register kan kombineras automatiskt i syfte att skapa synnerligen detaljerade personprofiler (8).

35.

Digitaliseringen inom högskoleutbildningen, inklusive storskaliga öppna nätkurser (Massive Open Online Courses, MOOC), undergår en liknande strukturomvandling som redan tidigare har ändrat verksamhetsförutsättningarna för exempelvis medierna. Högskoleutbildningen i Europa kan halka efter i förhållande till andra delar av världen som investerar i utbildningsreformer byggda på IKT-strategier. Å andra sidan har även lokala och regionala aktörer möjlighet att i sitt samarbete med högskolorna använda sig av digitaliseringen som ett led i förnyandet av utbildningssektorn. Detta kunde skapa bättre förutsättningar för europeiska aktörer att hävda sig på de växande utbildningsmarknaderna i världen och samtidigt skapa möjligheter för nya arbetstillfällen inom högskolesektorn. Genom att luta sig mot principen om kunskapstriangeln (forskning, innovation, utbildning) kunde högskolor som gått in för digitalisering på ett mer trovärdigt sätt se över andra verksamhetsområden i sin bransch och därmed främja uppkomsten av nya arbetstillfällen i företagen eller bidra till att den offentliga sektorn utvecklar e-förvaltning eller e-tjänster.

36.

Det är positivt att man agerar inom den stora koalition (Grand Coalition for Digital Jobs) som verkar för ökad sysselsättning på det digitala området (9) och att man samarbetar med sektorn för att främja det nödvändiga IKT-kunnandet bland användarna. Både organisationer och individer måste allt oftare ställa om – lära nytt och lära mer – för att hänga med i utvecklingen. Det blir därför allt mer angeläget för företag och offentlig förvaltning att utveckla innovativa sätt att säkra framtida kompetensförsörjning. Som de största hindren nämns bristen på rätt kunskap och kompetens. Särskilt de digitala kunskaperna bland arbetslösa bör förbättras, och personer med yrkesexamen eller högskoleexamen bör erbjudas möjlighet att lära sig hur e-handel fungerar. Regionkommittén stöder initiativet om utveckling av europeiskt nätföretagande.

37.

Kommittén har ställt sig bakom kommissionens förslag att via de nya utbildningsprogrammen Erasmus+ och Horisont 2020 stödja utbildningsanordnare i utarbetandet av nya verksamhets- och utbildningsmodeller och att initiera aktiviteter för att pröva innovativa lärmetoder, arbete med styrdokument och bedömning av färdigheter (10). I syfte att skapa tillväxt och nya arbetstillfällen stöder kommittén att läroanstalter som finansieras av lokala och regionala myndigheter öppnas som miljöer för utveckling, test och pilotprojekt (Living Labs) för digitala inlärningslösningar.

38.