17.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 453/1

—

under rubriken koncentrationer på kommissionens webbplats för konkurrens (http://ec.europa.eu/competition/mergers/cases/). Denna webbplats gör det möjligt att hitta enskilda beslut i koncentrationsärenden, uppgifter om företag, ärendenummer, datum och sektorer,

—

i elektronisk form på webbplatsen EUR-Lex (http://eur-lex.europa.eu/sv/index.htm) under dokumentnummer 32014M7445. EUR-Lex ger tillgång till EU-rätten via internet.

17.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 453/2

(1)

Genom sina beslut av den 2 december 2013 (2) och av den 12 juni 2014 (3) utnämnde rådet ledamöter och suppleanter i styrelsen för Europeiska arbetsmiljöbyrån för perioden till och med den 7 november 2016.

(2)

Arbetstagarorganisationen Europeiska fackliga samorganisationen (EFS) har föreslagit en kandidat till en plats som ska tillsättas.

17.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 453/4

17.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 453/5

(1)

Genom rådets förordning (EG) nr 1005/2008 (nedan kallad IUU-förordningen) upprättas ett unionssystem för att förebygga, motverka och undanröja olagligt, orapporterat och oreglerat fiske (nedan kallat IUU-fiske).

(2)

I kapitel VI i IUU-förordningen fastställs förfarandet för identifiering av icke-samarbetande tredjeländer, åtgärder med avseende på dessa länder, upprättandet av en förteckning över dessa länder, avförande från förteckningen, offentliggörandet av förteckningen och nödåtgärder.

(3)

Enligt artikel 32 i IUU-förordningen måste kommissionen meddela tredjeländer möjligheten att de kan komma att identifieras som icke-samarbetande tredjeländer. Ett sådant meddelande är av preliminär karaktär. Anmälan baseras på kriterierna i artikel 31 i IUU-förordningen. Kommissionen måste också vidta alla åtgärder som anges i artikel 32 i IUU-förordningen med avseende på de meddelade tredjeländerna. Kommissionen måste i synnerhet redogöra för huvudsakliga fakta och motiveringarna bakom en sådan identifikation, ge länderna möjlighet att svara och lämna bevis som vederlägger identifikationen eller i tillämpliga fall inkludera en handlingsplan för att förbättra situationen och information om åtgärder som vidtagits för att rätta till situationen. Kommissionen måste ge de meddelade tredjeländerna tillräcklig tid att besvara meddelandet och rimlig tid för att rätta till situationen.

(4)

Enligt artikel 31 i IUU-förordningen måste kommissionen identifiera de länder den anser vara icke-samarbetande tredjeländer när det gäller bekämpning av IUU-fiske. Ett tredjeland måste identifieras som ett icke-samarbetande tredjeland om det inte fullgör sina skyldigheter enligt internationell rätt att som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat vidta åtgärder i syfte att förebygga, hindra och undanröja IUU-fiske.

(5)

Identifieringen av icke-samarbetande tredjeländer måste grunda sig på en översyn av all information som avses i artikel 31.2 i IUU-förordningen.

(6)

I enlighet med artikel 33 i IUU-förordningen måste rådet upprätta en förteckning över icke-samarbetande tredjeländer. Bland annat i artikel 38 i IUU-förordningen anges vilka åtgärder som gäller för dessa länder.

(7)

För att ett fångstintyg som har godkänts av flaggstater som är tredjeländer ska accepteras måste, enligt artikel 20.1 i IUU-förordningen, dessa flaggstater underrätta kommissionen om sina förfaranden för genomförande, kontroll och tillsyn av de lagar, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder som deras fiskefartyg måste följa.

(8)

Enligt artikel 20.4 i IUU-förordningen måste kommissionen samarbeta administrativt med tredjeländer när det gäller genomförandet bestämmelserna i den förordningen.

(9)

Den 19–20 maj 2014 besökte kommissionen Saint Vincent och Grenadinerna inom ramen för det administrativa samarbete som avses i artikel 20.4 i IUU-förordningen.

(10)

Syftet med besöket var att kontrollera uppgifter om Saint Vincent och Grenadinernas förfaranden för genomförande, kontroll och tillsyn av lagar, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder som deras fiskefartyg måste följa och vilka åtgärder som Saint Vincent och Grenadinerna har vidtagit för att genomföra sina skyldigheter med avseende på bekämpningen av IUU-fiske.

(11)

Slutrapporten från besöket sändes till Saint Vincent och Grenadinerna den 13 juni 2014.

(12)

Hittills har Saint Vincent och Grenadinerna inte lämnat sina synpunkter på slutrapporten till kommissionen.

(13)

Saint Vincent och Grenadinerna är avtalsslutande part i Internationella kommissionen för bevarande av tonfisk i Atlanten (Iccat). Saint Vincent och Grenadinerna har ratificerat Förenta nationernas havsrättskonvention från 1982 (Unclos) och 1995 års avtal om tillämpning av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd (nedan kallat FN:s avtal om fiskbestånd).

(14)

För att utvärdera hur Saint Vincent och Grenadinerna fullgör sina internationella skyldigheter som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat i enlighet med de internationella avtal som avses i skäl 13 och de skyldigheter som fastställs av de relevanta regionala fiskeriförvaltningsorganisationer som avses i det skälet, har kommissionen samlat in och analyserat all information den ansåg krävdes för detta ändamål.

(15)

Kommissionen har i detta avseende också använt information från tillgängliga data som offentliggjorts av relevanta regionala fiskeriförvaltningsorganisationer, i det här fallet Iccat, samt offentligt tillgänglig information.

(16)

Kommissionen har analyserat Saint Vincent och Grenadinernas skyldigheter i dess egenskap av flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat i enlighet med artikel 31.3 i IUU-förordningen. I detta syfte tog kommissionen hänsyn till parametrarna i artikel 31.4–31.7 i IUU-förordningen.

(17)

Beträffande fartyg som för flagg från Saint Vincent och Grenadinerna noteras det utifrån informationen i de regionala fiskeriförvaltningsorganisationernas fartygsförteckningar att några sådana fartyg varken förekommer i de preliminära eller i de slutliga IUU-förteckningarna, och det finns inga belägg för att fartyg som för flagg från Saint Vincent och Grenadinerna tidigare har bedrivit IUU-fiske, som skulle göra det möjligt för kommissionen att analysera Saint Vincent och Grenadinernas förfaringssätt i fråga om återkommande IUU-fiske i enlighet med artikel 31.4 a.

(18)

I brist på information och bevis enligt vad som förklaras i skäl 17 dras slutsatsen enligt artikel 31.3 och 31.4 a att det inte finns några underlag för att bedöma om Saint Vincent och Grenadinernas agerande för att förebygga, motverka och undanröja IUU-fiske överensstämmer med landets skyldigheter som flaggstat enligt internationell lag i fråga om IUU-fartyg och IUU-fiske som bedrivits eller fått stöd av fiskefartyg som för landets flagg eller av landets medborgare.

(19)

Kommissionen har först analyserat huruvida Saint Vincent och Grenadinernas myndigheter samarbetat effektivt med kommissionen genom att reagera på kommissionens uppmaningar att utreda, lämna synpunkter eller följa upp IUU-fiske och tillhörande verksamhet.

(20)

I detta avseende har Saint Vincent och Grenadinernas fiskerimyndigheter inte tillhandahållit kommissionen någon information eller svar på hur man ska komma till rätta med de brister i fiskeriförvaltningssystemet som identifierades under kommissionens besök.

(21)

Kommissionen har dessutom, inom ramen för den övergripande bedömningen av hur väl Saint Vincent och Grenadinerna fullgör sina skyldigheter som flaggstat, analyserat om Saint Vincent och Grenadinerna samarbetar med andra flaggstater i kampen mot IUU-fiske.

(22)

Vid sitt besök konstaterade kommissionen att Saint Vincent och Grenadinerna inte var i stånd att följa upp sin fiskeflottas verksamhet. Saint Vincent och Grenadinerna hävdade att alla dess fiskefartyg som bedriver fiske i Iccats område uteslutande landar eller omlastar i Trinidad och Tobagos hamnar (Port of Spain och Chaguaramas). Detta påstående kunde emellertid inte bekräftas eftersom Saint Vincent och Grenadinerna inte använder landnings- och omlastningsdeklarationer. Inom ramen för det informella samarbetet med Trinidad och Tobago får Saint Vincent och Grenadinerna bara in uppgifter från fiskefartygens loggböcker en gång om året för hela året. Saint Vincent och Grenadinerna varken mottar eller begär några inspektionsrapporter från Trinidad och Tobago. Utöver att det saknas landnings- och omlastningsdeklarationer kan inte heller uppgifterna i loggböckerna dubbelkontrolleras eftersom fiskefartygen inte är utrustade med kontrollsystem för fartyg (VMS). Saint Vincent och Grenadinerna har ingen vetskap om fiskeriprodukternas destination eller deras användning.

(23)

Enligt artiklarna 63 och 64 i FN:s havsrättskonvention måste kust- och flaggstaterna samarbeta när det gäller gränsöverskridande och långvandrande fiskbestånd. Artiklarna 7 och 20 i FN:s avtal om fiskbestånd vidareutvecklar staters skyldighet att samarbeta till att omfatta krav på att fastställa åtgärder för bevarande och förvaltning och att garantera efterlevnad och verkställighet av sådana åtgärder. Detta specificeras i punkterna 28 och 51 i den internationella handlingsplanen mot IUU-fiske (IPOA IUU), med detaljerade metoder för direkt samarbete mellan stater, däribland utbyte av data eller information som kuststater har tillgång till.

(24)

Vikten av effektiva samarbetsmekanismer måste bedömas inom ramen för det informella samarbetet mellan Saint Vincent och Grenadinerna och Trinidad och Tobago. Såsom beskrivs i skäl 22 och enligt uppgifter som Saint Vincent och Grenadinernas myndigheter lämnade under kommissionens besök i maj 2014 landar eller omlastar alla fiskefartyg som är verksamma i Iccats område uteslutande i Trinidad och Tobagos hamnar. Samarbetet mellan Saint Vincent och Grenadinerna och Trinidad och Tobago är dock av inofficiellt slag och begränsat till ett minimum av informationsutbyte. Saint Vincent och Grenadinerna får endast en gång per år in loggböcker från Trinidad och Tobagos fiskefartyg för hela 12-månadersperioden. Saint Vincent och Grenadinerna har inte tillgång till landnings- och omlastningsdeklarationer. Utöver detta varken mottar eller begär Saint Vincent och Grenadinernas myndigheter några inspektionsrapporter från Trinidad och Tobago. Trinidad och Tobago har anmodat Saint Vincent och Grenadinerna att validera Iccats statistiska fångstdokument för storögd tonfisk och svärdfisk med avseende på fisk som härrör från fartyg som för Saint Vincent och Grenadinernas flagg och som landar i Trinidad och Tobagos hamnar. Enligt den offentligt tillgängliga information (Iccats webbplats) som togs fram den 20 maj 2014 är Saint Vincent och Grenadinerna emellertid inte registrerat hos Iccats sekretariat, såsom krävs enligt Iccats rekommendationer 01-21 och 01-22, för validering av sådana fångstdokument. Denna situation avslöjar en allvarlig brist på effektivt samarbete mellan tredjeländer och de regionala fiskeriförvaltningsorganisationerna, vilket kan förta effekterna av all eventuella åtgärder för att utreda, reagera på eller följa upp potentiell IUU-verksamhet.

(25)

I fråga om effektiva tillsynsåtgärder anges i artikel 19.2 i FN:s avtal om fiskbestånd att de straffpåföljder som tillämpas för sådana överträdelser ska vara av sådan dignitet att efterlevnaden av kraven effektivt säkerställs och att lagöverträdarna berövas den vinning som härrör från deras illegala verksamhet. Saint Vincent och Grenadinerna har visserligen en rättslig ram för förvaltning av dess fiskefartyg i detta avseende (särskilt High Seas Act från 2001 och High Seas Fishing Regulation från 2003), men det saknas tydliga definitioner av IUU-fiske och allvarliga överträdelser. Vidare har det inte skett någon tillsyn av att den nya rättsliga ramen tillämpas korrekt sedan den trädde i kraft 2001 respektive 2003. Enligt de uppgifter som lämnades av Saint Vincent och Grenadinerna i maj 2014 har landet inte genomdrivit några av de sanktioner som föreskrivs i den rättsliga ramen under de senaste tio åren. Detta kan leda till att den rättsliga ramen blir ineffektiv och undergräva systemets avvärjande effekter.

(26)

Saint Vincent och Grenadinerna har inte heller följt rekommendationerna i punkt 24 i den internationella handlingsplanen mot IUU-fiske, där flaggstater uppmanas att effektivisera övervakning och kontroll av fisket, från landningen och till slutdestinationen, bland annat genom att införa ett kontrollsystem för fartyg (VMS) i enlighet med relevanta nationella, regionala och internationella standarder. Detta innebär ett krav på att fartyg inom landets jurisdiktion ska ha VMS ombord.

(27)

Under sitt besök i Saint Vincent och Grenadinerna i maj 2014 observerade kommissionen att det inte finns något egentligt centrum för fiskerikontroll (FMC) som kan kontrollera Saint Vincent och Grenadinernas fjärrfiskeflotta. Dessutom har det nationella VMS-förvaltningssystemet legat nere sedan åtminstone 2012 efter ett sammanbrott i det tidigare systemet. Av denna anledning skickar Saint Vincent och Grenadinernas fiskefartyg sedan 2012 inte längre någon VMS-signal till Saint Vincent och Grenadinernas centrum för fiskerikontroll. Saint Vincent och Grenadinernas centrum för fiskerikontroll tar inte emot någon information om fjärrfiskeflottans positioner vare sig via VMS eller något annat positionsbestämningssystem, och följaktligen kan Saint Vincent och Grenadinerna inte övervaka och kontrollera sin fjärrfiskeflotta. Man kan framför allt inte övervaka den verksamhet som bedrivs av landets fjärrfiskeflotta på öppet hav och i tredjeländers vatten eller som anlöper tredjeländers hamnar. Man kan inte bekräfta huruvida ett visst fartyg befinner sig i eller utanför ett visst geografiskt område och om ett visst fartyg som fiskar i ett visst område (en exklusiv ekonomisk zon eller en regional fiskeriförvaltningsorganisations område) verkligen har tillstånd att fiska där. Vidare har Saint Vincent och Grenadinerna inte möjlighet att övervaka huruvida dess fartyg iakttar de säsongsstängningar av områden som fastställts av Iccat.

(28)

De fakta som beskrivs i skälen 22, 26 och 27 visar att Saint Vincent och Grenadinerna har underlåtit att uppfylla villkoren i artikel 94 i FN:s havsrättskonvention, där det föreskrivs att en flaggstat är rättsligt ansvarig under sin nationella lag för alla fartyg som för dess flagg och för deras befälhavare, befäl och besättning. Saint Vincent och Grenadinernas agerande med avseende på sina fartyg är också i strid med artikel 18.3 i FN:s avtal om fiskbestånd där det anges vilka åtgärder som en stat ska vidta med avseende på fartyg som för dess flagg. Saint Vincent och Grenadinerna uppfyller inte heller sina tillsynsskyldigheter som flaggstat enligt artikel 19 i FN:s avtal om fiskbestånd, eftersom landet inte har kunnat visa att det agerat i enlighet med de detaljerade bestämmelserna i denna artikel.

(29)

Den ovan beskrivna avsaknaden av tydlighet och transparens äventyrar även möjligheterna att bedöma aspekter som IUU-fiskets historiska bakgrund och art, omständigheterna kring det samt dess omfattning och allvar. Till följd av dessa brister är det omöjligt att på ett tillförlitligt sätt fastställa den IUU-fiskerelaterade verksamhetens potentiella omfattning. Det är emellertid ett känt faktum att bristen på transparens i kombination med bristen på effektiva kontroller uppmuntrar olagligt beteende.

(30)

Med hänsyn till den befintliga kapaciteten hos Saint Vincent och Grenadinerna bör det noteras att Saint Vincent och Grenadinerna, enligt FN:s index för mänsklig utveckling (2), anses vara ett land med hög mänsklig utveckling (plats 91 av 187 länder). I bilaga II till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1905/2006 (3) förtecknas Saint Vincent och Grenadinerna i kategorin länder och territorier med högre medelinkomst i linje med den förteckning över mottagare av offentligt bistånd som upprättats av OECD:s (Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling) kommitté för utvecklingsbistånd (DAC) den 1 januari 2013 (4). Med hänsyn till Saint Vincent och Grenadinernas placering är det inte nödvändigt att analysera landets befintliga kapacitet. Utvecklingsnivån i Saint Vincent och Grenadinerna kan nämligen inte anses vara en faktor som underminerar landets kapacitet att samarbeta med andra länder och genomföra tillsynsåtgärder, vilket visas i detta skäl.

(31)

Vid sidan av analysen i skäl 30 kan man utifrån den information som samlades in under kommissionens besök i maj 2014 dra slutsatsen att Saint Vincent och Grenadinerna inte saknar ekonomiska resurser. Saint Vincent och Grenadinerna saknar snarare den rättsliga och administrativa miljö och de befogenheter som krävs för att kunna garantera ett effektivt och ändamålsenligt fullgörande av landets internationella skyldigheter som flagg-, kust-, marknads- och hamnstat.

(32)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det enligt artikel 31.3 och 31.5 i IUU-förordningen fastställas att Saint Vincent och Grenadinerna inte har fullgjort sina skyldigheter som flaggstat enligt internationell rätt, i fråga om samarbete och tillsynsåtgärder.

(33)

Saint Vincent och Grenadinerna har ratificerat FN:s havsrättskonvention (Unclos) och FN:s avtal om fiskbestånd (Unfsa). Saint Vincent och Grenadinerna är avtalsslutande part i Iccat.

(34)

Kommissionen har analyserat all information som den bedömer som relevant för Saint Vincent och Grenadinernas status som icke-avtalsslutande part i Iccat.

(35)

Under 2011 utfärdade Iccat en skrivelse om identifiering till Saint Vincent och Grenadinerna där identifieringen av landet enligt Iccats rekommendation 06–13 med avseende på handelsåtgärder vidhölls (5). Det angavs att Saint Vincent och Grenadinerna inte fullt ut och på ett effektivt sätt hade fullgjort sina skyldigheter enligt Iccats rekommendation 05-09 om skyldigheten att rapportera statistik. I samma skrivelse angavs att Saint Vincent och Grenadinerna inte hade lämnat alla nödvändiga uppgifter inom de fastställda tidsfristerna. Särskilt följande rapporteringsbrister har noterats: 1) Vissa uppgifter lämnades in efter tidsfristens utgång. 2) Uppdrag II-uppgifter (fångststorlekar) har inte lämnats. 3) Vissa siffror i efterlevnadstabellerna lämnades in efter tidsfristens utgång. 4) Rapporten om interna åtgärder för fartyg med en längd över 20 meter lämnades in efter tidsfristens utgång. 5) Information om förvaltningsåtgärden för storskaliga ytlångrevsfartyg för tonfiskfiske lämnades in efter tidsfristens utgång.

(36)

Under 2012 drog Iccat tillbaka identifieringen av Saint Vincent och Grenadinerna enligt dess rekommendation 06-13, men utfärdade en skrivelse om uttalad oro (”letter of concern”) eftersom Saint Vincent och Grenadinerna inte fullt ut och på ett effektivt sätt hade fullgjort sina skyldigheter enligt Iccats rekommendation 05-09 (6). Följande brister konstaterades för Saint Vincent och Grenadinerna: 1) Den årliga rapporten lämnades in för sent. 2) Uppdrag II-uppgifter (uppgifter om fiskeflottan) om flottornas egenskaper har inte lämnats in. 3) Uppdrag II-uppgifter (fångststorlekar), frekvensdata, har inte lämnats in. 4) Efterlevnadstabellerna lämnades in efter tidsfristens utgång. 5) Information om rapporten om förvaltningsåtgärden för storskaliga ytlångrevsfartyg för tonfiskfiske med en längd över 20 meter lämnades in för sent. Dessutom uppmanade Iccat Saint Vincent och Grenadinerna att se över sina förfaranden för insamling och rapportering av uppgifter om Iccat-krav.

(37)

I skrivelsen om uttalad oro från 2013 uttryckte Iccat återigen sin oro över att Saint Vincent och Grenadinerna inte fullt ut och på ett effektivt sätt hade fullgjort sina skyldigheter enligt Iccats rekommendation 05-09 (7). Följande brister konstaterades för Saint Vincent och Grenadinerna: 1) Uppdrag II-uppgifter om flottornas egenskaper har inte lämnats in. 2) Efterlevnadstabellerna lämnades in efter tidsfristens utgång den 15 september 2012. 3) Iccat fick inte fick något svar på sin skrivelse om uttalad oro från 2012. Iccat uppmanade Saint Vincent och Grenadinerna att klargöra vilka Iccat-krav som är tillämpliga på Saint Vincent och Grenadinerna och att se över sina förfaranden för datainsamling och rapportering med avseende på Iccat-krav. Iccat uttryckte dessutom oro över eventuella olagliga omlastningar till havs av bifångster av Iccat-arter och uppmanade med eftertryck Saint Vincent och Grenadinerna att undersöka dessa aktiviteter och rapportera tillbaka till Iccat.

(38)

Kommissionen analyserade också tillgänglig information från Iccat om hur Saint Vincent och Grenadinerna följer Iccats regler och rapporteringskrav. För detta använde kommissionen Iccats efterlevnadstabeller från 2012 (Compliance Summary Tables) och Iccats efterlevnadstabeller från 2013 (8). Utöver de brister som betonas i skälen 42 och 43 noterades under 2013 potentiella fall av bristande efterlevand av bevarande- och förvaltningsåtgärderna, närmare bestämt av rekommendation 11-02: ingen utvecklings- eller förvaltningsplan för svärdfisk lämnades in. Potentiella fall av bristande efterlevnad av kvoter och fångstbegränsningar påpekades för 2013: efterlevnadstabellerna mottogs sent och förtydliganden rörande sydlig långfenad tonfisk begärdes.

(39)

Vid kommissionens besök i maj 2014 upptäcktes det också att Saint Vincent och Grenadinernas register är uppdelat på tre olika registerkontor utanför Saint Vincent och Grenadinerna. Dessa kontor är inte sammankopplade och har inte tillgång till varandras respektive uppgifter. Vidare har ministeriet för jordbruk, skogsbruk och fiske inte direkt tillgång till registren. Den låga nivån på kontrollen av registreringsprocessen från Saint Vincent och Grenadinernas myndigheters sida och bristen på relevanta krav, som t.ex. de som fastställs i punkt 14 i FAO:s riktlinjer för flaggstatens prestationsnivå, gör att myndigheterna inte kan säkerställa att fartyg som för Saint Vincent och Grenadinernas flagg har en direkt koppling till landet. Bristen på en sådan direkt koppling mellan staten och de fartyg som är registrerade i dess register är ett brott mot villkoren för fartygs nationalitet i artikel 91 i Unclos. Denna slutsats bekräftas ytterligare av Internationella transportarbetarfederationen (ITF) som anser Saint Vincent och Grenadinerna vara en bekvämlighetsflagg (9).

(40)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt och utifrån alla faktauppgifter som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som Saint Vincent och Grenadinerna har lämnat, kan det i enlighet med artikel 31.3 och 31.6 i IUU-förordningen fastställas att Saint Vincent och Grenadinerna inte har fullgjort sina skyldigheter enligt internationell rätt i fråga om internationella regler, förordningar och bevarande- och förvaltningsåtgärder.

(41)

Det erinras om att Saint Vincent och Grenadinerna enligt FN:s index för mänsklig utveckling (10) anses vara ett land med hög mänsklig utveckling (plats 91 av 187 länder). Det erinras också om att Saint Vincent och Grenadinerna, enligt förordning (EG) nr 1905/2006, klassificeras i kategorin länder och territorier med högre medelinkomst.

(42)

Med hänsyn till den klassificeringen kan Saint Vincent och Grenadinerna inte anses vara ett land som har särskilda begränsningar på grund av sin utvecklingsnivå. Det finns inga bevis som styrker att Saint Vincent och Grenadinerna har misslyckats med att uppfylla sina skyldigheter enligt internationell rätt på grund av bristande utvecklingsnivå. Det finns inte heller några konkreta bevis för att de uppdagade bristerna i övervakning och kontroll av fisket skulle bero på brister i kapacitet och infrastruktur. I detta avseende måste det noteras att Saint Vincent och Grenadinernas myndigheter inte har åberopat några argument om utvecklingsbegränsningar.

(43)

Mot bakgrund av den situation som beskrivs i detta avsnitt och utifrån alla fakta som kommissionen har samlat in, samt alla förklaringar som landet har lämnat, kan det fastställas enligt artikel 31.7 i IUU-förordningen att Saint Vincent och Grenadinernas utveckling och resultat i fråga om fisket inte har satts ned av utvecklingsnivån.

(44)

Mot bakgrund av slutsatserna om att Saint Vincent och Grenadinerna inte fullgör sina skyldigheter enligt internationell rätt att som flagg-, hamn-, kust- eller marknadsstat vidta åtgärder i syfte att förebygga, hindra och undanröja IUU-fiske bör detta land, i enlighet med artikel 32 i IUU-förordningen, meddelas möjligheten att landet av kommissionen kommer att identifieras som ett icke-samarbetande tredjeland när det gäller bekämpning av IUU-fiske.

(45)

I enlighet med artikel 32.1 i IUU-förordningen bör kommissionen meddela Saint Vincent och Grenadinerna möjligheten att landet kommer att identifieras som ett icke-samarbetande tredjeland. Kommissionen bör också vidta alla åtgärder som anges i artikel 32 i IUU-förordningen avseende Saint Vincent och Grenadinerna. Enligt god förvaltningspraxis bör det fastställas en period inom vilken landet skriftligen kan besvara meddelandet och rätta till situationen.

(46)

Meddelandet till Saint Vincent och Grenadinerna om möjligheten att landet av kommissionen kommer att identifieras som ett icke-samarbetande land med avseende på vad som anges i detta beslut varken utesluter eller automatiskt medför att kommissionen eller rådet senare vidtar ytterligare åtgärder för att identifiera icke-samarbetande länder och upprätta en förteckning över dem.

17.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 453/11

1.

Rådgivande kommittén instämmer i kommissionens bedömning, utifrån sakförhållandena i ärendet, att det är fråga om en överenskommelse och/eller ett samordnat förfarande i den mening som avses i artikel 101 i EUF-fördraget.

2.

Rådgivande kommittén instämmer i kommissionens uppfattning att serien av avtal och/eller samordnade förfaranden utgjorde en enda och fortlöpande överträdelse under den tid de varade.

3.

Rådgivande kommittén instämmer i att kommissionen har rätt att åberopa bevisning som lämnats av den som ansökt om förmånlig behandling och bevisning som avser Kok Seafood i form av inspelningar av telefonsamtal och utskrifter.

4.

Rådgivande kommittén instämmer i kommissionens åsikt att avtalen och/eller de samordnade förfarandena har haft till syfte att begränsa konkurrensen.

5.

Rådgivande kommittén instämmer i kommissionens bedömning av överträdelsens varaktighet för var och en av parterna.

6.

Rådgivande kommittén instämmer i kommissionens utkast till beslut vad gäller slutsatsen att avtalen och/eller de samordnade förfarandena mellan parterna kunde få en märkbar påverkan på handeln mellan EU:s medlemsstater.

7.

Rådgivande kommittén instämmer i kommissionens utkast till beslut vad gäller de parter som beslutet riktar sig till, särskilt med avseende på ansvarsskyldigheten för moderbolagen i de koncerner som berörs.

8.

Rådgivande kommittén rekommenderar att detta yttrande offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

17.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 453/12

1.

Rådgivande kommittén är enig med kommissionen om grundbeloppen för böterna.

2.

Rådgivande kommittén är enig med kommissionen om nedsättningen av böternas grundbelopp för två företag på grund av förmildrande omständigheter.

3.

Rådgivande kommittén instämmer i kommissionens åsikt om nedsättning av grundbeloppen för alla företag på grundval av punkt 37 i kommissionens riktlinjer för beräkning av böter från 2006.

4.

Rådgivande kommittén instämmer i kommissionens åsikt om nedsättning av bötesbeloppet för ett företag på grundval av kommissionens tillkännagivande från 2006 om immunitet mot böter och nedsättning av böter i kartellärenden.

5.

Rådgivande kommittén är enig med kommissionen om avslaget på ett företags åberopande om oförmåga att betala böter på grundval av punkt 35 i kommissionens riktlinjer för beräkning av böter.

6.

Rådgivande kommittén är enig med kommissionen om de slutgiltiga bötesbeloppen.

7.

Rådgivande kommittén rekommenderar att detta yttrande offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

17.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 453/13

1.

Ursprungligt förhörsombud med ansvar för detta ärende var Michael Albers. Han organiserade och ledde det muntliga hörandet och har ingett en interimsrapport till den behöriga ledamoten av kommissionen i enlighet med artikel 14 i beslut 2011/695/EU. När Michael Albers lämnade kommissionen övertog jag detta ärende från och med den 16 oktober 2013.

2.

När det gäller de steg i förfarandet som ägde rum före min nominering grundar sig denna rapport på det tidigare förhörsombudets utredningsresultat.

3.

Efter en ansökan om immunitet som lämnades den […] enligt tillkännagivandet om förmånlig behandling (2) från Klaas Puul som handlar med räkor från Nordsjön (3), genomförde kommissionen inspektioner i flera privata bostäder och affärslokaler från påstådda kartelldeltagare i Belgien, Danmark, Tyskland och Nederländerna den 24, 25 och 26 mars 2009. Kommissionen beviljade Klaas Puul villkorlig immunitet den 17 mars 2009.

4.

Den 12 juli 2012 utfärdade kommissionen ett meddelande om invändningar mot Heiploeg Holding BV, Heiploeg Beheer BV, Heiploeg BV och Goldfish BV (nedan kallade Heiploeg). Klaas Puul Holding BV, Klaas Puul Beheer BV och Klaas Puul BV (nedan kallade Klaas Puul); Stührk Delikatessen Import GmbH & Co. KG. (nedan kallat Stührk); Holding L.J.M. Kok BV och L. Kok International Seafood BV (nedan kallade Kok Seafood). Kommissionen anklagade dessa handlare av räkor från Nordsjön för att ha delat upp marknader, kunder och samordnat sina försäljningspriser till detaljhandlare och inköpspriser till fiskare.

5.

I juli 2012 beviljade generaldirektoratet för konkurrens de parter som meddelandet om invändningar riktade sig till tillgång till handlingarna via en DVD samt tillgång till Klaas Puuls företagsredogörelser i företagets lokaler. Generaldirektoratet för konkurrens erbjöd också de externa ombuden för de parter som meddelandet om invändningar riktar sig till tillfälle att lyssna till ljudinspelningar av telefonsamtal mellan Kok Seafoods verkställande direktör och andra påstådda deltagare i kartellen och se samtalsanteckningar av sådana telefonsamtal i ett datarum i företagets lokaler. Endast Heiploeg tog tillfället i akt att titta på företagsredogörelser, lyssna till ljudinspelningar och se över samtalsanteckningar.

6.

[…] (4). Bara Heiploeg tog tillfället i akt att lämna synpunkter på dessa dokument, vilket det gjorde den 21 februari 2013. Den 8 november 2013 skickade generaldirektoratet för konkurrens en skrivelse till Heiploeg i vilken Klaas Puul hade förtydligat omständigheterna kring upptäckten av dessa handlingar. Kommissionen lät Heiploeg lämna synpunkter på denna skrivelse före den 14 november 2013.

7.

Det muntliga hörandet hölls den 7 februari 2013, i närvaro av samtliga parter som meddelandet om invändningar riktar sig till.

8.

Den 27 september och den 4 oktober 2013 delade generaldirektoratet för konkurrens utdrag ur Stührks svar på meddelandet om invändningar med samtliga övriga parter och gav dem tillfälle att lämna skriftliga synpunkter på dessa utdrag (5). Bara Heiploeg och Klaas Puul lämnade skriftliga synpunkter (6).

9.

Kok Seafood hävdade att det inte fanns någon rättslig grund för att avlägsna bevismaterial från den verkställande direktörens privata bostad till affärslokalerna under inspektionen, och att kommissionen därför bör bortse från bevismaterialet i fråga. Generaldirektoratet för konkurrens informerade mig om att bara fem bevis som användes i meddelandet om invändningar överfördes från det privata hemmet till affärslokalerna (7). Eftersom kommissionen inte åberopat detta bevis i utkastet till beslut, har frågan förlorat sitt syfte.

10.

Kok Seafood hävdade att ljudinspelningar av telefonsamtal mellan dess verkställande direktör och andra påstådda deltagare i kartellen, rapporter av dessa inspelningar från Kok Seafoods verkställande direktör eller en av dennes anställda, och kommissionens bearbetade reproduktioner av dessa inspelningar omfattas av yrkesmässiga privilegier och kan därför inte användas som bevis.

11.

Det är dock fast rättspraxis att dokumenten bara omfattas av yrkesmässiga privilegier om de enbart upprättats för att få juridisk rådgivning från en advokat som utövar rätten till försvar (8) och som har en koppling till föremålet för förfarandet enligt artikel 101 och 102 i EUF-fördraget (9). Sedan Kok Seafood i sitt svar på meddelandet om invändningar medgav att det främst ville använda informationen som bevis i en avtalstvist och därmed inte enbart för att få juridisk rådgivning från en advokat som utövar rätten till försvar i kartellärendet om räkor från Nordsjön kan slutsatsen dras att Kok Seafoods åberopande av yrkesmässiga privilegier är ogrundat.

12.

Heiploeg hävdade att ljudinspelningar av den verkställande direktören för Kok Seafoods telefonsamtal inte kan användas som bevis av kommissionen eftersom det enligt lagstiftningen i vissa EU-medlemsstater är förbjudet att antingen i hemlighet spela in telefonsamtal eller göra sådana upptagningar tillgängliga för tredje man.

13.

Under det muntliga hörandet bekräftade Heiploeg att ljudinspelningen av telefonsamtalen och att upptagningarna gjorts tillgängliga till tredje parter enligt dess kännedom inte är olagligt enligt nederländsk lag (10), eftersom Nederländerna är det land där telefonsamtalen spelats in och tagits i beslag vid kommissionens inspektion.

14.

Även om Kok Seafoods verkställande direktör överträtt nationell lagstiftning, innebär det inte nödvändigtvis att det inte är tillåtet för kommissionen att använda dessa ljudinspelningar som legitim bevisning. Enligt fast rättspraxis är den rådande principen i EU-rätten den om fri bevisprövning och det enda relevanta kriteriet för att värdera den förebringade bevisningen utgörs av dess trovärdighet (11).

15.

Enligt artikel 6.1 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) kräver inte kommissionen att bevisning som privata parter har erhållit på ett rättsstridigt sätt avvisas, förutsatt att förfarandena som helhet var rättvisa (12), dvs. att svaranden har getts tillfälle att bestrida äktheten och användningen av bevisningen. Användningen av olagligt erhållna ljudinspelningar inverkar inte i sig på ett rättvist förfarande i den mening som avses i artikel 47 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 i Europakonventionen (13).

16.

Eftersom Heiploeg har getts tillfälle att bestrida äktheten och användningen av ljudupptagningarna kan man dra slutsatsen att ljudupptagningarna inte bör avvisas som bevisning på grund av att telefonsamtalen i fråga har spelats in i hemlighet av Kok Seafoods verkställande direktör och därefter gjorts tillgängliga för tredje part.

17.

Både Kok Seafood och Heiploeg hävdade att reproduktionen av ljudinspelningarna som behandlats av kommissionen inte är några verkliga utskrifter av talad text och att kommissionen lagt till sin egen tolkning och infört selektiva och felaktiga hänvisningar.

18.

I utkastet till beslut förklarar kommissionen att den ibland redigerade de ursprungliga samtalsanteckningarna för att underlätta läsandet av texten utan kommatering och identifiering av parterna i samtalen (14). När parterna kritiserade kommissionens tolkning av de ursprungliga samtalsanteckningarna förklaras det i utkastet till beslut varför kommissionen anser en viss tolkning eller slutsats vara motiverad (15). Mot bakgrund av de förklaringar som lämnats delar jag inte Kok Seafood och Heiploegs åsikt att kommissionen har redovisat faktauppgifterna på ett missvisande sätt.

19.

Vid ett avstämningsmöte med Heiploeg som hölls den 5 november 2013 underrättade generaldirektoratet för konkurrens Heiploeg om att kommissionen hade för avsikt att avslå dess ansökan om oförmåga att betala böterna. Heiploeg framförde klagomål till mig att kommissionen inte hade gett Heiploeg tillräcklig möjlighet att lämna synpunkter på det planerade avslaget av dess ansökan om oförmåga att betala böterna och om skälen till detta.

20.

Jag anser dock att rätten att höras i princip bara är relaterad till de frågor som kommissionen haft invändningar mot (16), och inte inkluderar en allmän rätt att lämna synpunkter på den hållning som kommissionen avser att inta i sitt slutliga beslut (17). Eftersom de relevanta bestämmelserna i kommissionens tillkännagivande om bästa praxis för förfaranden som rör artiklarna 101 och 102 i EUF-fördraget (18) inte ger någon rätt att yttra sig om det planerade avslaget av en ansökan om oförmåga att betala böter finns det enligt min åsikt ingen orsak att dra slutsatsen att kommissionen inte har iakttagit det faktiska utövandet av Heiploegs processuella rättigheter, särskilt dess rätt att höras.

21.

Enligt artikel 16.1 i beslut 2011/695/EU ska slutrapporten beröra frågan om huruvida utkastet till beslut bara tar upp invändningar som parterna har getts tillfälle att yttra sig om.

22.

Efter genomgång av utkastet till beslut drar jag slutsatsen att det inte tar upp eventuella invändningar som parterna inte har getts tillfälle att yttra sig om.

23.

På grundval av de överväganden som gjorts ovan dras slutsatsen att samtliga deltagare i förfarandet har haft möjlighet att effektivt utöva sina processuella rättigheter i detta ärende.

17.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 453/16

(1)

Genom beslutet åläggs fyra handlare av räkor från Nordsjön böter (Heiploeg, Klaas Puul, Kok Seafood från Nederländerna och Stührk från Tyskland) för överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget.

(2)

Under perioden juni 2000–januari 2009 deltog Heiploeg och Klaas Puul i en överenskommelse om fastställande av priser och uppdelning av försäljningsvolymer av räkor från Nordsjön inom EU, särskilt i Belgien, Frankrike, Tyskland och Nederländerna. Kok Seafood deltog åtminstone från och med februari 2005 och Stührk var inblandad i prisöverenskommelser i Tyskland under perioden mars 2003–november 2007.

(3)

Förfarandet inleddes till följd av en immunitetsansökan från Klaas Puul. Kommissionen fick ytterligare bevisning från inspektioner som genomfördes i mars 2009 i Belgien, Nederländerna, Tyskland och Danmark. Kommissionen sände också flera gånger en begäran om upplysningar till samtliga företag som deltagit i de konkurrensbegränsande arrangemangen.

(4)

Kommissionen antog meddelandet om invändningar den 12 juli 2012. Alla berörda företag gavs därefter tillfälle att ta del av ärendehandlingarna och att skriftligen och vid ett muntligt hörande den 7 februari 2013 lägga fram synpunkter på kommissionens preliminära bedömning.

(5)

Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor avgav den 14 och den 25 november 2013 ett positivt yttrande, förhörsombudet utfärdade sin slutrapport den 25 november 2013 och kommissionen antog beslutet den 27 november 2013.

(6)

Beslutet avser en enda och fortlöpande överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget. Överträdelsen bestod i prisöverenskommelser, uppdelning av marknader och utbyte av kommersiellt känslig information mellan handlare av räkor från Nordsjön.

(7)

Avtalen och de samordnade förfarandena ingick i en övergripande plan som fastställs av deltagarnas agerande på marknaden och begränsade deras enskilda affärsverksamhet i syfte att uppnå ett identiskt konkurrensbegränsande syfte och en enda ekonomisk målsättning, nämligen att tillsammans påverka prisnivån på räkor från Nordsjön, begränsa konkurrensen och stabilisera marknaden.

(8)

Alla deltagare strävade efter att uppnå höjningar eller åtminstone en stabilisering av försäljningspriser i ett senare led för räkor från Nordsjön genom samordnade priserbjudanden till kunder. Fastställande av referenspriser användes för att säkerställa detta mål, vid behov med stöd av kompletterande hemliga överläggningar, oavsett om det gäller inköpspriser, uppdelning av marknad eller kunder och särskilda åtgärder gentemot potentiella konkurrenter. Dessa kompletterande arrangemang begränsade eller minskade konkurrensen ytterligare vad gäller handeln med räkor från Nordsjön.

(9)

De konkurrensbegränsande arrangemangen ägde rum bland annat i Belgien, Tyskland, Nederländerna, Frankrike och Danmark men påverkade handeln med räkor från Nordsjön i hela EU, eftersom de var kopplade till varandra i fråga om priser och affärsstrategi.

(10)

Den kartell som beskrivs i detta beslut bedrevs genom bilaterala kontakter. Vid dessa informella kontakter kunde varje aspekt av verksamheten komma upp till diskussion, däribland försäljningspriser, de priser som betalades till yrkesfiskare, konkurrens och kunder.

(11)

Samtliga fyra företag som är föremål för detta beslut bidrog på sitt eget sätt till tanken på en begränsad konkurrens på en stabil marknad med en samordnad prisnivå. Heiploeg och Klaas Puul hade nära kontakt med varandra om alla aspekter av kartellen, på olika nivåer och i olika länder. Stührk utbytte prisinformation med Heiploeg och tog hänsyn till dessa uppgifter för sina egna affärsmässiga beslut, åtminstone i Tyskland. Kok Seafoods roll begränsades till att godkänna ett avtal med Heiploeg enligt vilket företaget fick ersättning för leverans av räkor till Heiploeg till det pris som kartellen fastställt och den dolda klausulen att Kok Seafood inte skulle komma till marknaden som en livskraftig konkurrent.

(12)

Överträdelsen varade åtminstone från den 21 juni 2000 till den 13 januari 2009 och för varje enskild part som beslutet riktar sig till fastställdes en individuell varaktighet för överträdelseperioden.

(13)

Varje part som beslutet riktar sig till anses ansvarig i enlighet med partens inblandning i kartellverksamheten, endera som en direkt deltagare eller som del i ett moderbolag, eftersom moderbolaget hålls ansvarigt för dotterbolagets beteende med tanke på att moderbolaget utövade ett avgörande inflytande över dotterbolagens beteenden under den period då överträdelsen varade.

(14)

Beslutet riktar sig till följande enheter och för följande individuella varaktighet: Heiploeg BV, Goldfish BV och Heiploeg Beheer BV (21.6.2000–13.1.2009), Heiploeg Holding BV (3.2.2006–13.1.2009), Klaas Puul BV, Klaas Puul Beheer BV och Klaas Puul Holding BV (21.6.2000–13.1.2009), Stührk Delikatessen Import GmbH & Co KG (14.3.2003–5.11.2007), L. Kok International Seafood BV och Holding L.J.M. Kok BV (11.2.2005–13.1.2009).

(15)

I beslutet tillämpas vid fastställandet av böterna 2006 års riktlinjer om böter samt bestämmelserna i tillkännagivandet från 2006 om förmånlig behandling.

(16)

Grundbeloppet fastställs till mellan 15 och 30 % av företagets genomsnittliga värde av försäljningen av räkor från Nordsjön under det budgetår som omfattas av den individuella överträdelseperioden i det berörda geografiska området. Detta geografiska område är EU för Heiploeg, Klaas Puul och Kok Seafood samt Tyskland för Stührk. Hänsyn tas till överträdelsens allvarliga art och de stora kombinerade marknadsandelarna för deltagarna i kartellen.

(17)

Grundbeloppet multipliceras med antalet deltagandeår i överträdelsen med full hänsyn tagen till hur lång tid varje enskilt företag deltog i överträdelsen.

(18)

Dessutom ska en procentandel på mellan 15 och 25 % av företagens försäljningsvärde läggas till för att avskräcka företagen från att ingå horisontella prisöverenskommelser och överenskommelser om uppdelning av marknaden.

(19)

Förmildrande omständigheter som beaktats för att minska bötesbeloppet är Stührk och Kok Seafoods mycket begränsade deltagande och Stührks samarbete utöver tillkännagivandet om förmånlig behandling med kommissionen under undersökningen. Böterna nedsattes också på grundval av punkt 37 i riktlinjerna för böter för att under de särskilda omständigheterna i ärendet beakta att alla inblandade företag till stor, men annorlunda, utsträckning var inblandade i hanteringen av räkor från Nordsjön.

(20)

Vid behov nedsattes bötesbeloppet ytterligare till den lagliga gränsen på 10 % av omsättningen i hela världen för företaget under budgetåret före antagandet.

(21)

Vad gäller tillämpningen av tillkännagivandet från 2006 om förmånlig behandling har Klaas Puul beviljats befrielse från böter.

(22)

Ett företag påstod sig vara oförmöget att betala böterna. Dessa påståenden bedömdes mot bakgrund av punkt 35 i 2006 års riktlinjer om böter och avslogs.

17.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 453/19

1.

Rådgivande kommittén är enig med kommissionen om att det konkurrensbegränsande agerande som behandlas i detta utkast till beslut utgör ett avtal och/eller samordnat förfarande mellan företag i den mening som avses i artikel 101 i EUF-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet.

2.

Rådgivande kommittén är enig med kommissionen om att de företag som behandlas i detta utkast till beslut har deltagit i en enda fortlöpande överträdelse av artikel 101 i EUF-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet.

3.

Rådgivande kommittén instämmer i kommissionens åsikt att avtalen och/eller de samordnade förfarandena har till syfte att begränsa konkurrensen i den mening som avses i artikel 101 i EUF-fördraget och artikel 53 i EES-avtalet.

4.

Rådgivande kommittén är enig med kommissionen om att avtalen eller de samordnade förfarandena avsevärt har kunnat påverka handeln mellan EU:s medlemsstater och Efta-staterna.

5.

Rådgivande kommittén instämmer i kommissionens bedömning vad gäller överträdelsens varaktighet för var och en av parterna.

6.

Rådgivande kommittén är enig med kommissionen vad gäller de företag som beslutet riktar sig till.

7.

Rådgivande kommittén är enig med kommissionen om att de företag som detta utkast till beslut riktar sig till bör åläggas böter.

8.

Rådgivande kommittén är enig med kommissionen om grundbeloppen för böterna.

9.

Rådgivande kommittén är enig med kommissionen om överträdelsens varaktighet för beräkningen av böterna.

10.

Rådgivande kommittén är enig med kommissionen om att inga försvårande eller förmildrande omständigheter föreligger i detta ärende.

11.

Rådgivande kommittén är enig med kommissionen om anpassningen av böterna i enlighet med punkt 37 i 2006 års riktlinjer om böter.

En minoritet avstår från att rösta.

12.

Rådgivande kommittén är enig med kommissionens åsikt om att minska böterna på grundval av 2006 års meddelande om förmånlig behandling.

13.

Rådgivande kommittén är enig med kommissionens åsikt om att minska böterna på grundval av 2008 års tillkännagivande om förlikningsförfaranden.

14.

Rådgivande kommittén är enig med kommissionens om de slutgiltiga bötesbeloppen.

15.

Kommittén rekommenderar att detta yttrande offentliggörs i Europeiska unionens officiella tidning.

17.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 453/20

17.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 453/21

(1)

Beslutet avser en enda och fortlöpande överträdelse av artikel 101 i fördraget och artikel 53 i EES-avtalet avseende svampar som säljs i konserver eller burkar (konserverad svamp). De konkurrensbegränsande beteenden som berörs av det aktuella förfarandet avser den privata varumärkesförsäljningen (nedan kallat MDD, HD och MPP) (2) av konserverad svamp via anbudsförfaranden till försäljningskanalen för detaljhandeln och livsmedelstjänster (3). Detta beslut riktar sig till följande företag: i) Bonduelle SCA, Bonduelle SAS och Bonduelle Conserve International SAS (Bonduelle). ii) C4C Holding B.V., Lutèce Holding B.V. och Lutèce B.V. (Lutèce) och iii) Peffer Holding B.V. och Prochamp B.V. (Prochamp).

(2)

Efter Lutèces ansökan om immunitet i december 2011 genomförde kommissionen oanmälda inspektioner i februari 2012 hos flera producenter av konserverad svamp. Sedan april 2012 har kommissionen flera gånger sänt en begäran om upplysningar till parterna. I september 2012 ansökte Prochamp om nedsättning av böterna.

(3)

Den 9 april 2013 inledde kommissionen förfaranden enligt artikel 11.6 i förordning (EG) nr 1/2003 mot dem som beslutet riktade sig till och en annan part, i syfte att föra förlikningsdiskussioner med dem. Därefter överlämnade Bonduelle, Lutèce and Prochamp sina formella förlikningsinlagor till kommissionen i enlighet med artikel 10a.2 i förordning (EG) nr 773/2004 (4).

(4)

Den 15 maj 2014 antog kommissionen ett meddelande om invändningar riktat till Bonduelle, Lutèce and Prochamp. Samtliga parter bekräftade att innehållet i meddelandet motsvarade deras inlagor och att de därför fortfarande förband sig att följa förlikningsförfarandet. Rådgivande kommittén för kartell- och monopolfrågor avgav ett positivt yttrande den 20 juni 2014 och kommissionen antog beslutet den 25 juni 2014.

(5)

Beslutets mottagare har deltagit i en kartell och/eller bär ansvaret för den, i strid med artikel 101 i fördraget och artikel 53 i EES-avtalet, under de perioder som anges nedan:

(6)

Beslutet rör en kartell, vars främsta syfte var att stabilisera marknadsandelarna för den produkt som omfattas av kartellen och stoppa prisnedgången. Sammanfattningsvis var kartellen en nonaggressionspakt med en kompensationsordning i fall av kundöverföring och tillämpning av i förväg avtalade minimipriser. För att uppnå detta mål utbytte kartellmedlemmarna konfidentiell information om anbud, fastställde minimipriser och kom överens om målvolymer och fördelade kunderna mellan sig.

(7)

Kartellmedlemmarna höll många regelbundna multilaterala möten och ibland hade vissa av medlemmarna i kartellen ytterligare kontakter på bilateral basis och sekretess tillämpades på kartellarrangemangen. Genomförandet av kartellen genomfördes noggrant, inte bara genom utbyte av priser som skulle erbjudas i anbud och upplysningar om enskilda kunder i uppföljningsmöten, men även genom att ha en mekanism för att kompensera överföringar av kunder mellan konkurrenter och därmed stabilisera marknadsandelar för den privata varumärkesförsäljningen.

(8)

Överträdelsen omfattade geografiskt hela EES för alla deltagare under hela överträdelseperioden. Kartellens kontakter inleddes senast den 1 september 2010 med regelbundna multilaterala möten mellan kartelldeltagarna. Dessa kartellkontakter varade till den 28 februari 2012 (den 22 december 2011 för Lutèce).

(9)

I beslutet tillämpas 2006 års riktlinjer om böter (5). Med undantag för Lutèce åläggs samtliga företag som räknas upp i punkt 5 böter.

(10)

Vid fastställandet av böterna tog kommissionen hänsyn till de deltagande företagens försäljning av konserverad svamp (som anges i punkt 1) i EES under det sista året före kartellens upphörande, det faktum att prissamordning och marknadsuppdelning är bland de allvarligaste konkurrensbegränsningarna, kartellens varaktighet och ett tilläggsbelopp för att avskräcka företag från att börja samordna sina priser.

(11)

Kommissionen fastställde inga försvårande eller förmildrande omständigheter.

(12)

Det justerade grundbelopp för böterna för båda Lutèce och Prochamp överstiger 10 % av deras totala omsättning under 2013. Därför sätts ett tak för böterna för båda företagen på 10 % av den totala omsättningen.

(13)

Kommissionen beviljade Lutèce fullständig befrielse från böter och Prochamp en nedsättning med 30 % av böterna.

(14)

Med hänsyn till de särskilda omständigheterna i föreliggande ärende har kommissionen använt sitt utrymme för skönsmässig bedömning i enlighet med punkt 37 i 2006 års riktlinjer för beräkning av böter och nedsatte Prochamps böter med 10 % för att säkerställa en lämplig avskräckande nivå på böterna, utan att vara oproportionerliga.

(15)

Som ett resultat av tillämpningen av tillkännagivandet om förlikningsförfaranden minskas böterna för alla de företag som detta beslut riktar sig till med 10 %.

(16)

Följande böter fastställdes i enlighet med artikel 23.2 i förordning (EG) nr 1/2003:

17.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 453/24

Europeiska revisionsrätten

Publikationer (PUB)

12, rue Alcide De Gasperi

1615 Luxemburg

LUXEMBURG

Tfn +352 4398-1

E-post: eca-info@eca.europa.eu

17.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 453/25

Direction générale de l’énergie et du climat – Direction de l’énergie

Bureau exploration et production des hydrocarbures

Tour Séquoia

1 place Carpeaux

92800 Puteaux

FRANKRIKE

Tfn +33 140819527

17.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 453/27

17.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 453/28