15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/1

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/2

1)

Ska artikel 6.2 i rådets direktiv 92/43/EEG (1) av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter tolkas så, att ett brobyggnadsprojekt som inte direkt främjar förvaltningen av ett område, före det att området fördes upp på listan över områden av gemenskapsintresse, ska underkastas en bedömning av dess konsekvenser när området fördes upp på listan efter det att byggnadsprojektet godkändes men före det att byggandet påbörjades, och det före godkännandet enbart hade gjorts en riskbedömning/förhandskontroll?

2)

Om fråga 1 ska besvaras jakande:

Är den nationella myndigheten skyldig att redan i samband med efterkontrollen iaktta bestämmelserna i artikel 6.3 och 6.4 i direktiv 92/43 om den av försiktighetsskäl vill lägga dessa till grund för den riskbedömning/förhandskontroll som gjordes före det att projektet godkändes?

3)

Om fråga 1 ska besvaras jakande och fråga 2 ska besvaras nekande:

Vilka krav ska enligt artikel 6.2 i direktiv 92/43 ställas i samband med en efterkontroll av godkännandet av ett projekt, och vilken tidpunkt ska denna kontroll utgå ifrån?

4)

Ska det i samband med ett ytterligare förfarande som inletts i syfte att åtgärda ett fel som fastställts inom ramen för en efterkontroll enligt artikel 6.2 i direktiv 92/43 eller en konsekvensbedömning enligt artikel 6.3 i samma direktiv, tas hänsyn – genom ändring av bedömningskraven – till att byggnadsverket fick färdigställas och tas i drift på grund av att beslutet om att godkänna projektet var direkt verkställbart och en begäran om interimistiska åtgärder avslagits och vunnit laga kraft? Gäller detta i alla fall för den bedömning i efterhand av alternativa lösningar som ska göras i enlighet med artikel 6.4 i direktiv 92/43?

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/3

1.

Måste de extraordinära omständigheterna, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordningen (1), vara direkt hänförliga till den flygning till vilken biljett har bokats?

2.

För det fall den första frågan ska besvaras nekande: Hur många tidigare flygningar med det flygplan som skulle användas för den planerade flygningen är relevanta för bedömningen av om det föreligger extraordinära omständigheter? Föreligger en tidsbegränsning vad avser beaktandet av extraordinära omständigheter som inträffar under tidigare flygningar? Om så är fallet, hur ska denna tidsbegränsning beräknas?

3.

För det fall extraordinära omständigheter som inträffat under tidigare flygningar också är relevanta för en senare flygning, måste de rimliga åtgärder som det lufttrafikföretag som utför flygningen ska vidta enligt artikel 5. 3 i förordningen endast syfta till att förhindra extraordinära omständigheter eller måste de även syfta till att förhindra en längre försening?

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/4

1)

Ska artikel 49 och följande artiklar FEUF och artikel 56 och följande artiklar FEUF enligt den tolkning som Europeiska unionens domstol har gjort i domen av den 16 februari 2012 [i de förenade målen C–72/10 och C–77/10], tolkas så, att de utgör hinder för att koncessioner som ska upphandlas har en kortare giltighetstid än de tidigare tilldelade koncessionerna i det fall upphandlingen har utlysts för att rätta till den rättsstridiga uteslutningen av aktörer från att delta i upphandlingar?

2)

Ska artikel 49 och följande artiklar FEUF och artikel 56 och följande artiklar FEUF, enligt den tolkning som Europeiska unionens domstol har gjort i nämnda dom, tolkas så, att de utgör hinder för att behovet av att anpassa systemet genom att ange samma förfallodatum för alla koncessioner ska anses utgöra ett berättigat skäl för att de koncessioner som ska upphandlas har en kortare giltighetstid än de tidigare tilldelade koncessionerna?

3)

Ska artikel 49 och följande artiklar FEUF och artikel 56 och följande artiklar FEUF, enligt den tolkning som Europeiska unionens domstol har gjort i nämnda dom, tolkas så, att de utgör hinder för att det föreskrivs en skyldighet att vederlagsfritt överlåta användningen av materiella och immateriella äganderätter som utgörs av ett administrativt system för upptagande av spelinsatser för det fall verksamheten upphör på grund av att koncessionsperioden löper ut eller på grund av beslut om förverkande eller återkallande?

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/4

1)

Ska artikel 49 och följande artiklar FEUF och artikel 56 och följande artiklar FEUF enligt den tolkning som Europeiska unionens domstol har gjort i domen av den 16 februari 2012 [i de förenade målen C–72/10 och C–77/10], tolkas så, att de utgör hinder för att koncessioner som ska upphandlas har en kortare giltighetstid än de tidigare tilldelade koncessionerna i det fall upphandlingen har utlysts för att rätta till den rättsstridiga uteslutningen av aktörer från att delta i upphandlingar?

2)

Ska artikel 49 och följande artiklar FEUF och artikel 56 och följande artiklar FEUF, enligt den tolkning som Europeiska unionens domstol har gjort i nämnda dom, tolkas så, att de utgör hinder för att behovet av att anpassa systemet genom att ange samma förfallodatum för alla koncessioner ska anses utgöra ett berättigat skäl för att de koncessioner som ska upphandlas har en kortare giltighetstid än de tidigare tilldelade koncessionerna?

3)

Ska artikel 49 och följande artiklar FEUF och artikel 56 och följande artiklar FEUF, enligt den tolkning som Europeiska unionens domstol har gjort i nämnda dom, tolkas så, att de utgör hinder för att det föreskrivs en skyldighet att vederlagsfritt överlåta användningen av materiella och immateriella äganderätter som utgörs av ett administrativt system för upptagande av spelinsatser för det fall verksamheten upphör på grund av att koncessionsperioden löper ut eller på grund av beslut om förverkande eller återkallande?

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/5

1)

Ska artikel 49 och följande artiklar FEUF och artikel 56 och följande artiklar FEUF, enligt den tolkning som Europeiska unionens domstol har gjort i domen av den 16 februari 2012 i de förenade målen C-72/10 och C-77/10, tolkas så, att de utgör hinder för att koncessioner som ska upphandlas har en kortare giltighetstid än de tidigare tilldelade koncessionerna i det fall upphandlingen har utlysts för att rätta till den rättsstridiga uteslutningen av aktörer från att delta i upphandlingar?

2)

Ska artikel 49 och följande artiklar FEUF och artikel 56 och följande artiklar FEUF, enligt den tolkning som Europeiska unionens domstol har gjort i nämnda dom, tolkas så, att de utgör hinder för att behovet av att anpassa systemet genom att ange samma förfallodatum för alla koncessioner ska anses utgöra ett berättigat skäl för att de koncessioner som ska upphandlas har en kortare giltighetstid än de tidigare tilldelade koncessionerna?

3)

Ska artikel 49 och följande artiklar FEUF och artikel 56 och följande artiklar FEUF, enligt den tolkning som Europeiska unionens domstol har gjort i nämnda dom, tolkas så, att de utgör hinder för att det föreskrivs en skyldighet att vederlagsfritt överlåta användningen av materiella och immateriella äganderätter som utgörs av ett administrativt system för upptagande av spelinsatser för det fall verksamheten upphör på grund av att koncessionsperioden löper ut eller på grund av beslut om förverkande eller återkallande?

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/6

1)

Ska artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, såsom dessa artiklar och följande artiklar tolkats av Europeiska unionens domstol i dess dom av den 16 februari 2012 [i de förenade målen C-72/10 och C-77/10], tolkas så att de utgör hinder för att det anordnas ett upphandlingsförfarande för tilldelning av koncessioner med en kortare giltighetstid än dem som tidigare tilldelats, trots att upphandlingen anordnats med det uttalade syftet att åtgärda följderna av den rättsstridighet som det innebar att utesluta ett antal aktörer från tidigare upphandlingsförfaranden?

2)

Ska artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, såsom dessa artiklar och följande artiklar tolkats av Europeiska unionens domstol i dess ovannämnda dom, tolkas så att de utgör hinder för att kravet på en tidsmässig anpassning av koncessionernas giltighetstid utgör ett lämpligt skäl för att de koncessioner som är föremål för upphandlingen ges en kortare giltighetstid än dem som tilldelats tidigare?

3)

Ska artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, såsom dessa artiklar och följande artiklar tolkats av Europeiska unionens domstol i dess ovannämnda dom, tolkas så att de utgör hinder för att det föreskrivs en skyldighet att kostnadsfritt upplåta nyttjanderätt till egen materiell och immateriell egendom som utgör själva nätverket för upptagande av vad för det fall verksamheten upphör på grund av att koncessionens giltighetstid har löpt ut eller till följd av beslut om förverkande eller återkallande?

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/6

1)

Ska artikel 49 och följande artiklar FEUF och artikel 56 och följande artiklar FEUF enligt den tolkning som Europeiska unionens domstol har gjort i domen av den 16 februari 2012 i de förenade målen C-72/10 och C-77/10, tolkas så, att de utgör hinder för att koncessioner som ska upphandlas har en kortare giltighetstid än de tidigare tilldelade koncessionerna i det fall upphandlingen har utlysts för att rätta till den rättsstridiga uteslutningen av aktörer från att delta i upphandlingar?

2)

Ska artikel 49 och följande artiklar FEUF och artikel 56 och följande artiklar FEUF, enligt den tolkning som Europeiska unionens domstol har gjort i nämnda dom, tolkas så, att de utgör hinder för att behovet av att anpassa systemet genom att ange samma förfallodatum för alla koncessioner ska anses utgöra ett berättigat skäl för att de koncessioner som ska upphandlas har en kortare giltighetstid än de tidigare tilldelade koncessionerna?

3)

Ska artikel 49 och följande artiklar FEUF och artikel 56 och följande artiklar FEUF, enligt den tolkning som Europeiska unionens domstol har gjort i nämnda dom, tolkas så, att de utgör hinder för att det föreskrivs en skyldighet att vederlagsfritt överlåta användningen av materiella och immateriella äganderätter som utgörs av ett administrativt system för upptagande av spelinsatser för det fall verksamheten upphör på grund av att koncessionsperioden löper ut eller på grund av beslut om förverkande eller återkallande?

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/7

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/8

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/8

1)

Ska artikel 3.2 a i rådets förordning (EG) nr 297/95 av den 10 februari 1995 (1) i nu gällande lydelse tolkas så att det vid ändringar av typ I – och i synnerhet av typ IA i förevarande fall – av ett godkännande för försäljning ska betalas endast en avgift av den storlek som anges i förordningen eller lika många avgifter som antalet godkännanden som omfattas av ändringen, när det är fråga om identiska ändringar av flera godkännanden för försäljning med samma innehavare?

2)

Föreligger det under de faktiska omständigheterna i förevarande mål en möjlighet, eller en skyldighet som detta domarkollegium anser, att begära förhandsavgörande från EU-domstolen?

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/9

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14 c i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall såvitt avser de deponier som angetts i punkt 26 i ansökan [deponier för icke-farligt avfall, Ortuella i Baskien, och Zurita och Juan Grande på Kanarieöarna], genom att med avseende på nämnda deponier inte vidta nödvändiga åtgärder för att begära att huvudmannen ska förbereda en omställningsplan och inte säkerställa att denna till fullo genomförs i överensstämmelse med kraven i direktivet, förutom dem som anges i punkt 1 i bilaga I, senast åtta år efter den dag som anges i artikel 18.1 i nämnda direktiv,

—

fastställa att Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14 b i nämnda direktiv såvitt avser de deponier som angetts i punkt 37 i ansökan; nio deponier för icke-farligt avfall [Vélez Rubio (Almería), Alcolea de Cinca (Huesca), Sariñena (Huesca), Tamarite de Litera (Huesca), Somontano – Barbastro (Huesca), Barranco de Sedases (Fraga, Huesca), Barranco Seco (Puntallana, La Palma), Jumilla (Murcia) och Legazpia (Guipuzkoa)] och 19 deponier för inert avfall [Sierra Valleja (Arcos de la Frontera, Cádiz), Carretera Pantano del Rumblar (Baños de la Encina, Jaén), Barranco de la Cueva (Bélmez de la Moraleda, Jaén), Cerrajón (Castillo de Locubín, Jaén), Las Canteras (Jimena y Bedmar, Jaén), Hoya del Pino (Siles, Jaén), Bellavista (Finca El Coronel, Alcalá de Guadaira, Sevilla), El Patarín (Alcalá de Guadaira, Sevilla), Carretera de Arahal-Morón de la Frontera (Arahal, Sevilla), Carretera de Almadén de la Plata (Cazalla de la Sierra, Sevilla), El Chaparral (Écija, Sevilla), Carretera A-92, KM 57,5 (Morón de la Frontera, Sevilla), Carretera 3118 Fuente Leona – Cumbres mayores (Colina Barragona, Huelva), Llanos del Campo (Grazalema – Benamahoma, Cádiz) Andrada Baja (Alcalá de Guadaira, Sevilla), Las Zorreras (Aldeira, Granada), Carretera de los Villares (Andújar, Jaén) La Chacona (Cabra, Córdoba) och el Chaparral – La Sombrerera (Puerto Serrano, Cádiz)] genom att inte vidta, med avseende på angivna deponier, nödvändiga åtgärder för att så snart som möjligt, i enlighet med vad som föreskrivs i artiklarna 7 g och 13 i direktiv 1999/31, avsluta de anläggningar som inte har erhållit tillstånd enligt artikel 8 i samma direktiv för att fortsätta verksamheten, och

—

förplikta Konungariket Spanien att ersätta rättegångskostnaderna.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/10

—

upphäva tribunalens beslut av den 10 juni 2014 i mål T-271/10, H mot Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen och EUPM, i den mån som det avslår sökandens talan med yrkande om ogiltigförklaring av beslutet av den 7 april 2010, undertecknat av personalchefen vid EUPM, genom vilket sökanden blev omplacerad till befattningen som ”straffrättslig rådgivande åklagare” vid regionkontoret i Banja Luka (Bosnien och Hercegovina) och, om så krävs, upphäva beslutet av den 30 april 2010, undertecknat av uppdragschefen, som som det hänvisas till i artikel 6 i rådets beslut 2009/906/GUSP av den 8 december 2009 om Europeiska unionens polisuppdrag (EUPM) i Bosnien och Hercegovina (1), samt skadestånd,

—

återförvisa ärendet till tribunalen,

—

förplikta svaranden vid tribunalen att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Åsidosättande av rätten till försvar

—

Åsidosättande av artikel 114 i rättegångsreglerna

—

Felaktig rättstillämpning

—

Åsidosättande av europeisk rätt

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/11

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/12

1)

Ska begreppet administrativt förfarande i artikel 4.1 a i rådets direktiv 87/344/EEG (1) av den 22 juni 1987 om samordning av lagar och andra författningar angående rättsskyddsförsäkring tolkas så, att det omfattar det förfarande vid Uitvoeringsinstituut werknemersverzekeringen (UWV) (Institutionen för administration av arbetstagarförsäkringar) i vilket arbetsgivaren ansöker om ett uppsägningstillstånd för att bringa ett anställningsavtal med en arbetstagare (vilken omfattas av rättsskyddsförsäkring) att upphöra?

2)

Om svaret på fråga 1 beror på vad som kännetecknar det särskilda förfarandet, eventuellt i kombination med omständigheterna i det enskilda fallet, vilka kännetecken och omständigheter är det då som den nationella domstolen ska lägga till grund för sin bedömning av huruvida förefarandet ska betraktas som ett sådant administrativt förfarande som avses i artikel 4.1 a i direktivet?

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/12

1)

Ska artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, även mot bakgrund av den dom som Europeiska unionens domstol meddelade den 16 februari 2012 i de förenade målen C-72/10 och C-77/10, tolkas så, att de utgör hinder mot att koncessioner beviljas som har en kortare löptid än vad tidigare beviljade koncessioner har om detta har skett för att åtgärda att ett antal ekonomiska aktörer på ett rättsstridigt sätt uteslöts från tidigare tilldelningar av koncessioner?

2)

Ska artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, även mot bakgrund av den ovannämnda domen från Europeiska unionens domstol tolkas så, att de utgör hinder för att kravet på att koncessionerna ska löpa ut vid samma tidpunkt utgör ett lämpligt skäl för att de koncessioner som delas ut har en kortare löptid än de koncessioner som tidigare beviljats?

3)

Ska artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF, även mot bakgrund av den ovannämnda domen från Europeiska unionens domstol tolkas så, att de utgör hinder mot en bestämmelse med en skyldighet att kostnadsfritt överlåta nyttjanderätten till materiell och immateriell egendom som ingår i nätverket för att anordna vadhållning och uppta vadhållningsinsatser om verksamheten upphör på grund av att koncessionens löptid slutligen löpt ut eller på grund av bestämmelser om att de förfallit eller återkallats?

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/13

1)

Ska artikel 3 samt artikel 94.1 och 94.2 i förordning nr 1408/71 (1) tolkas så, att dessa artiklar utgör hinder för att en före detta sjöman som ingick i besättningen på ett havsgående fartyg med hemmahamn i en medlemsstat, som inte hade någon bosättningsort på fastlandet och inte var medborgare i någon medlemsstat, (delvis) nekas ålderspension efter det att den stat som sjömannen numera är medborgare i har anslutit sig till (en rättslig föregångare till) unionen eller förordning nr 1408/71 har trätt i kraft i denna stat, enbart grundat på att den före detta sjömannen under (den påstådda) försäkringsperioden inte var medborgare i den (förstnämnda) medlemsstaten?

2)

Ska artiklarna 18 och 45 FEUF tolkas så, att dessa utgör hinder för en sådan lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken en sjöman som ingick i besättningen på ett havsgående fartyg med hemmahamn i den medlemsstaten, som inte hade någon bosättningsort på fastlandet och inte är medborgare i någon medlemsstat, var utesluten från försäkringsskydd enligt ålderspensionsförsäkringen, medan en sjöman som är medborgare i den medlemsstat där fartyget har sin hemmahamn och i övrigt befinner sig i samma situation ska anses försäkrad enligt denna lagstiftning, om den stat som den förstnämnda sjömannen är medborgare i vid tidpunkten för fastställandet av pensionen under tiden har anslutit sig till (en rättslig föregångare till) unionen eller förordning nr 1408/71 under tiden har trätt i kraft i denna stat?

3)

Ska frågorna 1 och 2 besvaras på samma sätt vad gäller en (före detta) sjöman som vid tidpunkten för sin anställning var medborgare i en stat som senare anslöt sig till (en rättslig föregångare till) unionen, men som vid anslutningen eller ikraftträdandet av förordning nr 1408/71 i denna stat, samt vid åberopandet av rätten till ålderspension, inte är medborgare i någon medlemsstat, men som enligt artikel 1 i förordning nr 859/2003 (2) trots det omfattas av förordning nr 1408/71?

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/14

1)

Ska artikel 49 och följande artiklar FEUF och artikel 56 och följande artiklar FEUF, jämförda bland annat med de principer som Europeiska unionens domstol slagit fast i domen av den 16 februari 2012 [i de förenade målen C–72/10 och C–77/10], tolkas så, att de utgör hinder för att koncessioner som ska upphandlas har en kortare giltighetstid än de tidigare tilldelade koncessionerna?

2)

Ska artikel 49 och följande artiklar FEUF och artikel 56 och följande artiklar FEUF, jämförda bland annat med de principer som Europeiska unionens domstol slagit fast i domen av den 16 februari 2012 [i de förenade målen C–72/10 och C–77/10], tolkas så, att de utgör hinder för att behovet av att anpassa systemet genom att ange samma förfallodatum för alla koncessioner ska anses utgöra ett berättigat skäl för att de koncessioner som ska upphandlas har en kortare giltighetstid än de tidigare tilldelade koncessionerna?

3)

Ska artikel 49 och följande artiklar FEUF och artikel 56 och följande artiklar FEUF, jämförda bland annat med de principer som Europeiska unionens domstol slagit fast i domen av den 16 februari 2012 [i de förenade målen C–72/10 och C–77/10], tolkas så, att de utgör hinder för att det föreskrivs en skyldighet att vederlagsfritt överlåta användningen av materiella och immateriella äganderätter som utgörs av ett administrativt system för upptagande av spelinsatser för det fall verksamheten upphör på grund av att koncessionsperioden löper ut eller på grund av beslut om förverkande eller återkallande?

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/15

1)

Strider det mot Reach (1) att den som till Sverige yrkesmässigt för in en kemisk produkt – för vilken registreringsskyldighet föreligger enligt Reach – enligt svenska bestämmelser ska anmäla det till Kemikalieinspektionen för registrering i det svenska produktregistret?

2)

Om svaret på fråga 1 är nej, strider den svenska anmälningsskyldigheten mot artikel 34 i FEUF med beaktande av undantagen i artikel 36?

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/16

1)

Talan ogillas.

2)

Vtesse Networks Ltd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta rättegångskostnaderna för Europeiska kommissionen och British Telecommunications plc.

3)

Republiken Polen och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska bära sina rättegångskostnader.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/17

1)

Talan ogillas.

2)

Computer Resources International (Luxembourg) SA ska ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet dem som avser det interimistiska förfarandet.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/17

1)

Kommissionens genomförandebeslut av den 14 oktober 2011 om undantagande från EU-finansiering av vissa utgifter som verkställts av medlemsstaterna inom ramen för garantisektionen vid Europeiska utvecklings- och garantifonden för jordbruket (EUGFJ), inom ramen för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) och inom ramen för Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) ogiltigförklaras i den mån det ålägger Republiken Grekland en schablonmässig korrigering avseende beviljande av rättigheter ur den nationella reserven till nya lantbrukare.

2)

Talan ogillas i övrigt.

3)

Europeiska kommissionen och Republiken Grekland ska bära sina rättegångskostnader.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/18

1)

Talan ogillas.

2)

FIS’D – Formazione integrata superiore del design ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3)

Genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kultur (EACEA) ska bära sina rättegångskostnader.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/19

1)

Talan i mål T-307/12 ogillas.

2)

Det saknas anledning att avgöra talan i mål T-408/13.

3)

Adib Mayaleh förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/20

1)

Talan ogillas.

2)

Eugen Popp och Stefan M. Zech ska ersätta rättegångskostnaderna.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/20

1)

Överklagandet ogillas.

2)

Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/21

1)

Det finns inte längre anledning att pröva yrkandet om ogiltigförklaring av rådets beslut 2013/72/Gusp av den 31 januari 2013 om ändring av beslut 2011/72/Gusp om restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter med tanke på situationen i Tunisien, såvitt gäller Mehdi Ben Tijani Ben Haj Hamda Ben Haj Hassen Ben Ali.

2)

Talan ogillas i övrigt.

3)

Ben Ali och Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/22

1)

Talan avvisas.

2)

K. Mallis och E. Malli förpliktas att bära sina egna rättegångskostnader samt att ersätta de rättegångskostnader som åsamkats Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB).

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/22

1)

Talan avvisas.

2)

Tameio Pronoias Prosopikou Trapezis Kyprou förpliktas att bära sina egna rättegångskostnader samt att ersätta de rättegångskostnader som åsamkats Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB).

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/23

1)

Talan avvisas.

2)

Petros Chatzithoma och Elenitsa Chatzithoma förpliktas att bära sina egna rättegångskostnader samt att ersätta de rättegångskostnader som åsamkats Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB).

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/24

1)

Talan avvisas.

2)

Lella Chatziioannou förpliktas att bära sina egna rättegångskostnader samt att ersätta de rättegångskostnader som åsamkats Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB).

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/24

1)

Talan avvisas.

2)

Marinos Nikolaou förpliktas att bära sina egna rättegångskostnader samt att ersätta de rättegångskostnader som åsamkats Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB).

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/25

1)

Talan avvisas.

2)

Chrysanthi Christodoulou och Maria Stavrinou förpliktas att bära sina egna rättegångskostnader samt att ersätta de rättegångskostnader som åsamkats Europeiska kommissionen och Europeiska centralbanken (ECB).

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/26

—

delvis ogiltigförklara det angripna beslutet, och

—

förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Åsidosättande av artiklarna 8.1 b och 8.5 förordning nr 207/2009.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/26

—

ogiltigförklara sista ledet i första meningen (”genom att ur den förteckning som upprättats enligt artikel 4.2 c i förordning (EU) nr 1307/2013 välja ut de arter som är mest lämpliga ur ett ekologiskt perspektiv och därigenom utesluta arter som uppenbart inte är inhemska”) i artikel 45.8 i kommissionens delegerade förordning (EU) nr 639/2014 av den 11 mars 2014 om komplettering av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1307/2013 om regler för direktstöd för jordbrukare inom de stödordningar som ingår i den gemensamma jordbrukspolitiken och om ändring av bilaga X till den förordningen,

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/27

—

ogiltigförklara kommissionens beslut, vilket ingår i skrivelsen av den 15 juli 2014, vari Republiken Slovakien uppmanades att ställa ett belopp till kommissionens förfogande som motsvarar förlusten av traditionella egna medel, och

—

Förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen saknade befogenhet

Enligt Republiken Slovakien saknade kommissionen befogenhet att anta det angripna beslutet. Det finns nämligen ingen unionsrättslig bestämmelse som ger kommissionen befogenhet att agera på så sätt som den gjort och anta det angripna beslutet, det vill säga att – som en följd av beräkningen av ett belopp motsvarande förlusten av traditionella egna medel i form av uteblivna importtullar – uppmana en medlemsstat som inte är ansvarig för uppbörden av de nämnda tullarna att ställa ett belopp till förfogande för kommissionen som denna har fastställt och som enligt kommissionen motsvarar den åberopade förlusten.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen

För det fall kommissionen skulle anses ha befogenhet att anta det angripna beslutet (quod non) anser Republiken Slovakien att kommissionen har åsidosatt rättssäkerhetsprincipen i förevarande fall. Den skyldighet som enligt det angripna beslutet åvilar Republiken Slovakien kunde inte rimligen förutses innan beslutet antogs.

3.

Tredje grunden: Kommissionen har utövat sin befogenhet på ett rättsstridigt sätt

För det fall kommissionen skulle anses ha befogenhet att anta det angripna beslutet och kommissionen, då den antog beslutet, agerade i enlighet med principen om rättssäkerhet (quod non) anser Republiken Slovakien att kommissionen har utövat sin befogenhet på ett rättsstridigt sätt i förevarande fall. För det första har kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning då den begär att Republiken Slovakien ska utge det aktuella beloppet trots att det inte skett någon förlust av traditionella egna medel eller att denna förlust inte är en direkt följd av de händelser som kommissionen har tillskrivit Republiken Slovakien. Vidare har kommissionen åsidosatt Republiken Slovakiens rätt till försvar samt principen om god förvaltning.

4.

Fjärde grunden: Det angripna beslutet har en otillräcklig motivering

Genom sin fjärde grund gör Republiken Slovakien gällande att det angripna beslutets motivering innehåller flera svagheter som motiverar att den anses otillräcklig. En otillräcklig motivering utgör ett formfel och strider mot kravet på rättssäkerhet. Republiken Slovakien anser att kommissionen inte i det angripna beslutet har angett beslutets rättsliga grund. Inte heller har kommissionen preciserat bakgrunden till och grunden för vissa av sina slutsatser. Det angripna beslutets motivering är slutligen oklar i vissa avseenden.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/28

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut nr DIGIT/R/3/MB/pt 2431467 (2014) av den 11 juli 2014, vari kommissionen placerade sökandenas anbud på fjärde plats i det aktuella upphandlingsförfarandet avseende del 1,

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut DIGIT/R/3/MB/pt 2703722 (2014) av den 31 juli 2014, vari kommissionen förkastade sökandenas anbud i det aktuella upphandlingsförfarandet avseende del 2,

—

ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut DIGIT/R/3/MB/pt 2711165 (2014) 31/07/2014, vari kommissionen placerade sökandenas anbud på tredje plats i det aktuella upphandlingsförfarandet avseende del 3;

—

förplikta kommissionen att betala ersättning för den skada som sökandena lidit på grund av den förlorade möjligheten att placeras på första plats för de tre delarna i ramavtalet. Sökandena uppskattar denna skada till åttahundra tusen euro (8 00  000 euro) såvitt gäller del 1, fyrahundra tusen euro (4 00  000 euro) såvitt gäller del 2 och tvåhundra tusen euro (2 00  000 euro) såvitt gäller del 3, jämte ränta från och med dagen då dom avkunnas.

—

Förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Kommissionen har åsidosatt sin motiveringsskyldighet då kommissionen gav en otillräcklig motivering såvitt avser sökandenas tekniska anbud.

2.

Andra grunden: Kommissionen har åsidosatt budgetförordningen med tillhörande tillämpningsföreskrifter samt meddelandet om upphandling såvitt avser frågan om onormalt låga anbud.

3.

Tredje grunden: Kommissionen har åsidosatt principen om fri konkurens på grund av att kommissionen föreskrev tvingande villkor för att inkomma med anbud utan att tillåta att anbudsgivarna fritt utformade dessa i syfte att välja det ekonomiskt mest fördelaktiga anbudet.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/29

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 15 juli 2014 i ärende AT.39899 – Licensiering av immateriella rättigheter för samlarföremål avseende fotboll, varigenom kommissionen avslog sökandens talan om att flera nationella fotbollsförbund och sammanslutningar av spelare tillsammans med Panini S.p.A., Union des Associations Européennes de Football, Fédération Internationale de Football Association, Fédération Française de Football, Associazione Italiana Calciatori, Real Federación Española de Fútbol, och Deutscher Fußball-Bund hade åsidosatt artiklarna 101 och 102 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: svaranden har gravt åsidosatt sökandens processuella rättigheter och har därmed gjort en felaktig rättstillämpning.

2.

Andra grunden: svarandens beslut grundas på felaktiga omständigheter och på en uppenbart felaktig bedömning. Svaranden har således gjort en felaktig rättstillämpning och/eller felaktig bedömning av omständigheterna.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/30

—

fastställa att ett sakkunnigutlåtande ska lämnas, i syfte att vissa angivna uppgifter i revisionsrapporten från KPMG AG ska utredas närmare, mot bakgrund av vilka Europeiska kommissionen felaktigt och rättsstridigt har slagit fast att det ”saknas alternativ bevisning till styrkande av de begärda personalkostnaderna”. Detta är av avgörande betydelse för tvistens lösning, då personalkostnader även påverkar alla indirekta kostnader. Sökanden framhåller dessutom att KPMG AG:s revisionsrapport, som företaget DABNET AB skriftligen har invänt mot och med avseende på vilken samma företag har ingett en begäran om omprövning åtföljd av bevis härför, har godtagits av Europeiska kommissionen utan tillräcklig motivering och utan att bevisningen kommenterades, och

—

fastställa dels att debetnota nr 3241409008 som sändes till sökanden den 31 juli 2014 och genom vilken återbetalning av 64  574,73 euro krävdes med avseende på avtal FP7-SME-2007-222303 ”FIREROB”, mot bakgrund av slutsatserna i revisionsrapport 12-BA176-003, utgör åsidosättande av kommissionens avtalsförpliktelser och saknar grund, dels att de kostnader som sökanden har gjort gällande med avseende på det omtvistade avtalet ska godtas och att kommissionen följaktligen ska förpliktas att utfärda en kreditnota som motsvarar 64  574,73 euro.

1.

Första grunden avser skiljeklausulen. Sökanden gör för det första gällande att den bevisning som förebringats tydligt visar att sökandens anställda var verksamma i projektet FIREROB. För det andra innehåller revisionsrapporten inte några uppgifter om att sökandens anställda inte skulle ha fullgjort sina uppgifter inom ramen för avtalet FIREROB eller att sökanden skulle ha tillhandahållit felaktig information eller, för det tredje, att sökanden hade åtagit sig att ställa 12,2 personer till förfogande per månad och att den sedan totalt ställde 21,92 personer till förfogande per månad utan att tillse att nödvändiga ändringar gjordes i budgeten.

2.

Andra grunden avser rättsmissbruk. Sökanden gör gällande att kommissionens begäran om återbetalning av ett belopp på 64  574,73 euro, det vill säga ett belopp som är ungefär fem gånger så stort som sökandens direkta bidrag (13  474,00 euro) för ett projekt som sökanden genomförde på ett optimalt sätt, är oproportionerligt och strider mot principen om ärligt fullgörande av avtalsförpliktelser.

3.

Tredje grunden avser åsidosättande av principen om berättigade förväntningar. Sökanden anför att den inte gavs möjlighet att direkt framföra sina invändningar till den revisor som Europeiska kommissionen utsett och bemöta de argument som den person som upprättat förslaget till revisionsrapport framfört och som saknade grund.

4.

Fjärde grunden avser principen om analogi. Sökanden gör gällande att klausul II.24 punkt 1 i bilaga II till avtalet FIREROB ger kommissionen möjlighet att underlåta att begära återbetalning, med beaktande av att sökanden har utfört arbete som bedömts mycket positivt och som enligt Europeiska kommissionens tekniska rapport har inneburit att vetenskapliga resultat på mycket hög nivå uppnåtts.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/31

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 9 juli 2014 angående ett förfarande enligt artiklarna 101 FEUF och 102 FEUF (ärende Comp/AT.39.612–Perindopril (Servier)) och i vart fall upphäva eller sätta ned bötesbeloppet i den del det rör Unichem, och

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Sökanden har hävdat att kommissionen inte har behörighet att rikta ett beslut enligt artikel 101 FEUF till Unichem.

2.

Andra grunden: Sökanden har gjort gällande att kommissionen inte gjorde en korrekt prövning av ”objektiv nödvändighet” för att avgöra huruvida patentavtalet omfattas av artikel 101 FEUF.

3.

Tredje grunden: Sökanden har hävdat att kommissionen åsidosatte principen om likabehandling, eftersom den inte tillämpade riktlinjerna i förordningen om gruppundantag för tekniköverföring på Unichems överenskommelse.

4.

Fjärde grunden: Sökanden har gjort gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att klassificera överenskommelsen som en som en överträdelse av artikel 101 FEUF.

5.

Femte grunden: Sökanden har hävdat att kommissionen felaktigt tillämpade sin påstådda prövning enligt artikel 101.1 FEUF på Unichems särskilda förhållanden.

6.

Sjätte grunden: Sökanden har gjort gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att dra slutsatsen att överenskommelsen hade konkurrensbegränsande verkan.

7.

Sjunde grunden: Sökanden har hävdat att kommissionen åsidosatte sin skyldighet enligt artikel 296 att motivera varför den ansåg att Unichem kunde hållas direkt ansvarigt för en överträdelse av artikel 101.1 FEUF, när bolaget inte är en potentiell konkurrent till Servier.

8.

Åttonde grunden: Sökanden har i andra hand gjort gällande att kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att inte erkänna att överenskommelsen uppfyller undantagskriterierna i artikel 101.3 FEUF.

9.

Nionde grunden: Sökanden har hävdat att kommissionen åsidosatte rätten till försvar, principen om god förvaltningssed och sin skyldighet att inte använda påtryckningar för att få tillgång till konfidentiella handlingar som kunde användas mot Unichem.

10.

Tionde grunden: Sökanden har gjort gällande att kommissionen åsidosatte den allmänna unionsrättsliga principen om likabehandling vid sina beräkningar genom att utan sakliga skäl behandla Unichem på ett annat sätt än Servier.

11.

Elfte grunden: Sökanden har hävdat att kommissionen åsidosatte den allmänna unionsrättsliga proportionalitetsprincipen, sina egna riktlinjer för böter och tidigare praxis när den ålade Unichem böter.

12.

Tolfte grunden: Sökanden har gjort gällande att kommissionen åsidosatte motiveringsskyldigheten enligt artikel 296 FEUF i fråga om beräkningen och när den slog fast hur allvarlig den överträdelse varit som Unichem påstås ha gjort sig skyldigt till.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/32

—

ogiltigförklara rådets genomförandebeslut 2014/488/Gusp av den 22 juli 2014 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien och rådets genomförandeförordning (EU) nr 793/2014 av den 22 juli 2014 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien, i den mån de är tillämpliga på sökanden, och

—

förplikta svaranden att ersätta sökandens rättegångskostnader.

1.

Första grunden: Sökanden gör gällande att kriterierna inte var uppfyllda för rådet att införa personer i förteckningen, nämligen att den berörda personen var ”ansvarig för det brutala förtrycket av civilbefolkningen i Syrien” eller en person som ”gagnas av eller stöder regimen” eller en person som är förbunden med en sådan person. Rådet har inte visat att de skäl som låg till grund för åtgärderna mot den berörda enheten var välgrundade.

2.

Andra grunden: Sökanden gör gällande att rådet åsidosatte sökandens rätt till försvar och rätten till ett effektivt domstolsskydd. Sökanden har inte vid någon något tillfälle presenterats ”verkliga och trovärdiga bevis” eller ”konkreta bevis eller uppgifter” till stöd för att det är berättigat att anta inskränkande åtgärder mot sökanden, såsom krävs enligt domstolens praxis.

3.

Tredje grunden: Sökanden gör gällande att den inte getts någon att tillräcklig motivering för dess införande i förteckningen.

4.

Fjärde grunden: Sökanden gör gällande att rådet allvarligt åsidosatte sökandens grundläggande rätt till egendom samt goda namn och rykte. De inskränkande åtgärderna vidtogs utan några tillräckliga garantier för sökanden att kunna framföra sina åsikter på ett verkningsfullt sätt inför rådet. Rådet har inte visat den väsentliga inskränkningen av sökandens äganderätt är motiverad och proportionerlig. Inskränkningen av sökandens rättigheter går utöver dess ekonomiska betydelse och har lett till att sökandens goda namn och rykte har skadats.

5.

Femte grunden: Sökanden gör gällande att rådet gjorde en uppenbart oriktig bedömning. Tvärtemot det enda skäl som rådet angett till stöd för sökandens införande i förteckningen, finns det inte att några uppgifter eller bevisning som styrker att sökanden verkligen tillhandahöll ”stöd till den syriska regimen” och att sökanden gagnades av regimen.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/33

—

slå fast att EFSA har åsidosatt Århuskonventionen, förordning (EG) nr 1049/2001 och förordning (EG) nr 1367/2006 avseende kommissionens beslut av den 10 augusti 2011,

—

ogiltigförklara EFSA:s beslut av den 30 juli 2014,

—

förplikta EFSA att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: EFSA har genom att anta det angripna beslutet åsidosatt artikel 4.4 i FN:s konvention av den 25 juni 1998 om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen) som den godkänts genom rådets beslut av den 17 februari 2005, samt artikel 6.1 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1367/2006 av den 6 september 2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (Århusförordningen) och artikel 4.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar. EFSA åsidosatte dessa bestämmelser genom att i det angripna beslutet inte erkänna skyldigheten att lämna tillgång till information om utsläpp i miljön som fanns i de begärda handlingarna.

2.

Andra grunden: EFSA har genom att anta det angripna beslutet åsidosatt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1049/2001 och dess skyldighet att handla i enlighet med en tolkning av grunderna för att vägra tillgång till information som överensstämmer med Århuskonventionen i enlighet med dess skyldighet i artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1049/2001, på grundval av artikel 4.4 i Århuskonventionen.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/34

—

ogiltigförklara rådets genomförandebeslut 2014/678/GUSP av den 26 september 2014 om genomförande av beslut 2013/255/Gusp om restriktiva åtgärder mot Syrien och rådets genomförandeförordning (EU) nr 1013/2014 av den 26 september 2014 om genomförande av förordning (EU) nr 36/2012 om restriktiva åtgärder med hänsyn till situationen i Syrien i den mån som dessa berör sökanden, och

—

förplikta svaranden att ersätta sökandens rättegångskostnader.

1.

Första grunden avser att rådet inte har iakttagit kriterierna för uppförande på förteckningen, bland annat kriterierna att det ska vara fråga om ”personer som är ansvariga för brutal repression mot civilbefolkningen i Syrien”, ”personer som gagnas av eller stöder regimens politik” och personer förbundna med dessa. Rådet har inte heller visat att det finns stöd för de skäl som anförts med avseende på den berörda personen.

2.

Andra grunden avser att rådet har åsidosatt sökandens rätt till försvar och rätt till ett effektivt domstolsskydd. Sökanden har inte i något skede delgetts ”seriös och trovärdig bevisning” eller ”konkret bevisning och information” som visar att restriktiva åtgärder är motiverade såsom krävs enligt fast praxis från domstolen.

3.

Tredje grunden avser att rådet har underlåtit att ange tillräckliga skäl för att uppföra sökanden på förteckningen.

4.

Fjärde grunden avser att rådet på ett allvarligt sätt har åsidosatt sökandens grundläggande rätt till egendom och anseende. De restriktiva åtgärderna infördes utan att sökanden gavs någon reell möjlighet att framföra sina synpunkter till rådet. Rådet har inte visat att den omfattande inverkan på sökandens rätt till egendom är motiverad och proportionerlig. Åtgärderna påverkar inte sökanden endast ekonomiskt utan har även skadat dennes anseende.

5.

Femte grunden avser att rådet har gjort en uppenbart oriktig bedömning. Tvärtemot det enda skäl som angetts för att föra upp sökanden på förteckningen, finns det inga uppgifter eller bevis som visar att sökanden faktiskt ”stöder den syriska regimen” och gagnas av regimens politik. Rådet har även felaktigt kallat sökanden för ”Tri Ocean Trading alias Tri-Ocean Energy” och utgått från att det var fråga om samma juridiska person. Sökanden utgör ett separat företag som inte är detsamma som Tri Ocean Trading.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/35

—

ogiltigförklara artikel 4 i rådets beslut 2014/512/Gusp av den 31 juli 2014,

—

ogiltigförklara artikel 3 och artikel 4.3 och 4.4 i rådets förordning (EU) nr 833/2014 av den 31 juli 2014, och

—

förplikta rådet att ersätta sökandens rättegångskostnader.

1.

Första grunden: åsidosättande av artikel 296 FEUF.

2.

Andra grunden: felaktig rättslig grund för de angripna bestämmelserna.

3.

Tredje grunden: åsidosättande av proportionalitetsprincipen och av grundläggande rättigheter.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/36

—

ogiltigförklara det angripna beslutet, och

—

förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Åsidosättande av artiklarna 8.1 b och 8.5 förordning nr 207/2009.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/37

—

bifalla talan och ogiltigförklara det angripna beslutet, och

—

förplikta harmoniseringsbyrån och KCI Licensing att ersätta rättegångskostnaderna, om de deltar i förfarandet.

—

Åsidosättande av artikel 42.2 i förordning nr 207/2009 och av regel 22.3 i förordning nr 2868/95.

—

Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/38

1)

Talan ogillas.

2)

DH ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Europarlamentet orsakats.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/38

1)

Anledning saknas att döma i saken

2)

Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/39

—

ogiltigförklara svarandens beslut i ett ärende med nummer HR.D.2/AS/ac/Ares(2014) av den 5 juni 2014 angående hans klagomål, som registrerats den 12 februari 2014 vid HR.D.2, ”Överklaganden och uppföljning av ärenden”, med ärendenummer R/227/14,

—

förplikta tillsättningsmyndigheten att erkänna sökandens dotter som underhållsberättigat barn under utbildning, med kontinuerlig och retroaktiv verkan från och med den 1 september 2013, och därmed, med kontinuerlig och retroaktiv verkan från och med den 1 september 2013, fortsätta att bevilja barntillägg och sjukförsäkringsförmåner.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/40

—

ogiltigförklara beslutet av den 5 mars 2014 i vilket parlamentet avslog sökandens begäran av den 16 december 2013 om ersättning för skada samt det tysta beslutet om avslag på sökandens klagomål av den 24 mars 2014, alternativt ogiltigförklara avslagsbeslutet av den 29 juli 2014 från en okänd upphovsman,

—

förplikta parlamentet att till sökanden utge 30  000 euro som ersättning för ideell skada jämte dröjsmålsränta beräknad enligt följande. Basräntan plus fem procent på beloppet 25  000 euro sedan den 1 februari 2014 och på beloppet 5  000 euro sedan den 1 maj 2014,

—

förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna, kostnaderna för det förfarande som föregått talans väckande samt övriga nödvändiga utgifter och utlägg som sökanden har haft.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/40

—

med stöd av artikel 270 FEUF ogiltigförklara rådets Meddelande till personalen 13/14 (beslut 2/2014) av den 9 januari 2014 om ändring av systemet för förlängning av semestern med restiden till följd av att bestämmelsen i artikel 7 i bilaga V till tjänsteföreskrifterna blev tillämplig den 1 januari 2014 och Meddelande till personalen 9/14 (beslut 12/2014) om ändring av systemet för ersättning för reskostnader till följd av att bestämmelsen i artikel 8 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna i dess lydelse enligt Europaparlamentet och rådets förordning (EU, Euratom) nr 1023/2013 av den 22 oktober 2013 om ändring av tjänsteföreskrifterna för tjänstemän i Europeiska unionen och anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska unionen offentliggjord i EUT L 287 av den 29 oktober 2013 blev tillämplig den 1 januari 2014. Yrkandet om ogiltigförklaring avser endast den del i Meddelandena till personalen som innebär att rätten till ersättning för reskostnader och förlängning av den årliga semestern är beroende av huruvida det föreligger rätt till utlandstillägg eller särskilt utlandstillägg, samt artikel 6 i Meddelande till personalen 9/14 i vilken det föreskrivs nya kriterier för att fastställa ursprungsorten,

—

förplikta svaranden att till sökanden betala ett belopp på 1 69  051,96 euro för den ekonomiska skada som sökanden lidit och ett belopp på 40  000 euro för den ideella skadan,

—

förplikta svaranden att betala skadestånd jämte dröjsmålsränta och kompensationsränta på 6,75 procent för sökandens ideella och ekonomiska skada

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

15.12.2014   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 448/41

—

förklara artikel 7 i bilaga V till tjänsteföreskrifterna och artikel 8 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna rättsstridiga,

—

ogiltigförklara beslutet att inte längre tillerkänna sökandena några resdagar eller ersättning för årliga resor från och med år 2014, och

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.