29.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 349/1

—

med beaktande av det operativa programmet för Medelhavsområdet för 2007–2013, som antogs av kommissionen i december 2007,

—

med beaktande av programmet inom ramen för det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet för gränsöverskridande samarbete i Medelhavsområdet 2007-2013, som antogs av kommissionen den 14 augusti 2008,

—

med beaktande av den strategiska planen från Arco Latino (”den latinska bågen”) för perioden 2010–2015 om ett strukturerat och innovativt Medelhavsområde,

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om EU:s strategi för Östersjöområdet och makroregionernas roll i den framtida sammanhållningspolitiken (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 september 2010 om den europeiska strategin för ekonomisk och social utveckling i bergsregioner, öregioner och glesbefolkade regioner (2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 9 november 2010 med titeln ”Slutsatserna i den femte rapporten om ekonomisk, social och territoriell sammanhållning: sammanhållningspolitikens framtid” (COM(2010)0642),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 8 december 2010 om Europeiska unionens strategi för Donauregionen (COM(2010)0715) och den vägledande handlingsplanen till strategin (SEC(2009)0712),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 februari 2011 om genomförande av Europeiska unionens strategi för Donauregionen (3),

—

med beaktande av rapporten från församlingen för lokala och regionala myndigheter i EU och Medelhavsområdet (Arlem) av den 29 januari 2011 om den territoriella dimensionen av unionen för Medelhavsområdet – rekommendationer för framtiden,

—

med beaktande av sin resolution av den 7 april 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken – den sydliga dimensionen (4),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 22 juni 2011 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om genomförandet av EU-strategin för Östersjöregionen (COM(2011)0381),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2011 med titeln ”Mål 3: en utmaning för det territoriella samarbetet – en framtida dagordning för gränsöverskridande, transnationellt och interregionalt samarbete” (5),

—

med beaktande av Europeiska rådets slutsatser av den 23–24 juni 2011, i vilka man godkände EU-strategin för Donauregionen och uppmanade medlemsstaterna att i samarbete med kommissionen fortsätta arbetet med tänkbara framtida makroregionala strategier, särskilt när det gäller området kring Adriatiska respektive Joniska havet,

—

med beaktande av kommissionens förslag av den 6 oktober 2011 till Europaparlamentets och rådets förordning om särskilda bestämmelser för stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden till målet ”Europeiskt territoriellt samarbete” (COM(2011)0611),

—

med beaktande av yttrandet på eget initiativ med titeln ”Territoriellt samarbete i Medelhavsområdet genom adriatisk–joniska makroregionen”, som godkändes enhälligt av Regionkommitténs församling den 11 oktober 2011,

—

med beaktande av slutförklaringen från ordförandeskapet för det interninstitutionella forumet i Catania av den 10 december 2011 på temat gamla och nya aktörer i ett Medelhavsområde i förändring: folkens, regionernas och de lokala myndigheternas respektive regeringarnas och de överstatliga institutionernas roll i en integrerad strategi för gemensam utveckling,

—

med beaktande av sin resolution av den 14 december 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken (6),

—

med beaktande av sin förklaring av den 19 januari 2012 om inrättandet av pakten mellan öar som ett officiellt europeiskt initiativ (7), i enlighet med artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 mars 2012 till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om EU:s strategi för Östersjöområdet (COM(2012)0128),

—

med beaktande av Belgraddeklarationen från det 14:e ministerrådet om det adriatisk-joniska initiativet av den 30 april 2012,

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén om utarbetande av en marin strategi för Atlantområdet (COM(2011)0782),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för regional utveckling och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för kultur och utbildning (A7-0219/2012), och av följande skäl:

A.

Den makroregionala strategin för Östersjöområdet antogs 2009, och kommissionen har själv i sin rapport av den 22 juni 2011 (COM(2011)0381) framhållit ”värdet av [detta nya] sätt att samarbeta”.

B.

Den 13 april 2011 (8) uppmanade rådet kommissionen att ”spela en ledande roll i den strategiska samordningen” av den makroregionala strategin för Donauregionen.

C.

Den makroregionala strategin syftar till att utvidga den europeiska sammanhållningspolitiken till att omfatta ett nytt område för territoriell utveckling.

D.

Budgetposten ”tekniskt stöd till EU:s strategi för Östersjöområdet”, som inrättades på Europaparlamentets initiativ när unionens budget för 2011 antogs, har visat det värde som sådana anslag har för en positiv utvecklingen av makroregionala strategier.

E.

Kommissionen har föreslagit en förstärkning av den transnationella delen av den territoriella sammanhållningspolitiken till stöd för nya makroregionala strategier (COM(2010)0642).

F.

Flera makroregionala projekt är långt framskridna, och kommissionen måste i sin samordningsroll hjälpa till att etablera en hållbar förvaltning och fastställa gemensamma kriterier och mätbara indikatorer för att utvärdera projektens relevans.

G.

Medelhavsområdet har spelat en betydande geopolitisk roll i Europas historia.

H.

Den så kallade arabiska våren har visat den strategiska potential som de geografiska, politiska och ekonomiska kopplingarna mellan de två sidorna av Medelhavet har.

I.

Europaparlamentet uppmärksammar det framgångsriska samarbetet inom ramen för Barcelonaprocessen och unionen för Medelhavsområdet samt de multilaterala och bilaterala samarbetsinitiativ som tagits enligt EU:s instrument och program, t.ex. Europa-Medelhavspartnerskapet och det europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet inom den europeiska grannskapspolitiken.

J.

Europaparlamentet noterar den aktuella utvecklingen av unionen för Medelhavsområdet och att dess potential som katalysator i regionen kommer att fortsätta att öka.

K.

Ett makroregionalt förhållningssätt skulle göra det möjligt att definiera ett övergripande projekt i detta område som har så stor betydelse för unionens framtid, för att skapa en väg ut ur den rådande krisen och infria förväntningarna i hela grannskapsområdet, i synnerhet de hos människorna i södra Medelhavsområdet.

L.

Medelhavsområdet utgör en sammanhängande enhet med en gemensam kultur och miljö, som delar en mängd särdrag och prioriteringar som är gemensamma för det så kallade Medelhavsklimatet: samma grödor, överflöd av förnybara energikällor, i synnerhet solenergi, turismens betydelse, samma risk för naturkatastrofer (bränder, översvämningar, jordbävningar, knappa vattentillgångar) respektive den mänskliga faktorn, framför allt vad gäller föroreningar till havs.

M.

Medelhavsområdet är en mycket vidsträckt region som breder ut sig från öst till väst över nära 4 000 km, inbegripet ett flertal öregioner samt regioner med havs- och landgränser till Nordafrika. Därför bör man inrätta ett omfattande förbindelsenät för sjöfarten i detta område så att handeln kan utvecklas samtidigt som ländernas kolidioxidutsläpp minskas.

N.

Om man bortser från artikel 174 i EUF-fördraget har de europeiska institutionerna ännu inte antagit en permanent strategi som tar hänsyn till öregionernas särskilda behov. För att man på bästa sätt ska kunna garantera full tillgänglighet till öregioner i Medelhavet och en bättre integrering av dem på EU:s marknad behövs det lämpliga resurser och en integrerad strategi för öregionerna där man beaktar de strukturella nackdelar som öbefolkningar har på transport- och energiområdet.

O.

Arbetet med förslaget till en makroregional strategi för området kring Adriatiska respektive Joniska havet går framåt och baserar sig på en lång tradition av samarbete och solidaritet i ett sammanhängande territorium runt Adriatiska respektive Joniska havet och stöds av de åtta medlemsstater som deltar i adriatisk–oniska initiativet, vilket flera gånger yttrats i förklaringar från de åtta deltagarländernas utrikesministrar (Ancona 2010, Bryssel 2011 och Belgrad 2012).

P.

I samband med utarbetandet av detta betänkande har det anordnats samråd med ett flertal berörda regioner, unionen för Medelhavsområdet och olika organ som är engagerade i EU:s territoriella sammanhållningspolitik.

1.

Europaparlamentet godkänner det makroregionala förhållningssättet inom ramen för den territoriella samarbetspolitiken för regioner som tillhör samma bosättningsområde, t.ex. samma havsområde, bergsområde eller flodbäcken. Parlamentet anser att de makroregionala strategierna blev inledningen på något nytt inom det europeiska territoriella samarbetet, genom att en lokalt baserad strategi tillämpades och samarbetet spreds till fler och fler områden genom att tillgängliga resurser användes på ett bättre sätt. Parlamentet rekommenderar att makroekonomiska strategier, mot bakgrund av det tydliga europeiska mervärde de ger, bör få mer uppmärksamhet inom ramen för det europeiska territoriella samarbetet, som ska förstärkas från 2013.

2.

Europaparlamentet anser att en sådan hållning när det gäller territoriellt samarbete är motiverad, särskilt med tanke på att gränser har delat upp dessa områden under historiens gång, och att den kan främja integrationen av nya medlemsstater och deras regioner.

3.

Europaparlamentet anser att den översikt som skapas genom en makroregional strategi skulle ge de territoriella samarbetsprojekten och den europeiska grupperingen för territoriellt samarbete ett större mervärde, och att även synergierna med de stora EU-strategierna, såsom det transeuropeiska transportnätet och den integrerade havspolitiken, skulle förstärkas. Parlamentet anser att det även skulle bli lättare att använda andra instrument inom ramen för EU:s politik, t.ex. de som föreslagits av Europeiska investeringsbanken. Parlamentet anser att dessa åtgärder skulle förbättra samordningen av den europeiska politiken på transnationell och interregional nivå.

4.

Europaparlamentet rekommenderar att de makroregionala strategierna bör grunda sig på flernivåstyre för att säkerställa att lokala och regionala myndigheter, liksom så många parter och intressenter som möjligt, såsom universitet, forskningscenter och företrädare för det civila samhället, involveras i såväl utarbetandet som genomförandet av makroregionala strategier för att därmed öka den lokala och regionala förankringen.

5.

Europaparlamentet betonar att makroregionerna främjar lokala politiska aktörers liksom icke-statliga aktörers medverkan, eftersom dessa regioner gynnar utvecklingen av effektiva samordningssystem som främjar ett decentraliserat synsätt för att se till att det civila samhället på ett meningsfullt sätt deltar i det politiska beslutsfattandet och för att skapa synergier mellan befintliga initiativ för att optimera resurserna och föra samman de involverade aktörerna.

6.

Europaparlamentet anser att den makroregionala strategin kan göra unionens grannskapspolitik och/eller föranslutningspolitik mer effektiv.

7.

Europaparlamentet gläds över att det bevisats att den makroregionala strategin för Östersjöområdet har ett betydande europeiskt mervärde. Strategin inbegriper ett handlingsprogram med tydligt fastställda prioriteringar och har dessutom godkänts av rådet och fått stöd från kommissionen och delas mellan alla berörda parter på nationell, regional och lokal nivå.

8.

Europaparlamentet kräver att denna strategi genomgår en fullständig utvärdering på grundval av objektiva kriterier och mätbara indikatorer för vart och ett av de prioriterade områdena.

9.

Europaparlamentet anser att det, för att säkerställa ett framgångsrikt genomförande av denna åtgärd, är nödvändigt att bevara förvaltningsstrukturen på lång sikt och att utvidga den till lokala och regionala myndigheter genom att beakta denna utvärdering under den framtida programperioden 2014–2020.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att till fullo stödja den antagna inriktningen för Donauregionen, som även denna måste utvärderas och uppföljas regelbundet.

11.

Europaparlamentet föreslår att kommissionen samordnar ett förfarande för samråd och dialog om framtida makroregionala strategier. Parlamentet anser att prioriterade områden måste fastställas med tanke på det bristande samarbetet eller behovet av att förbättra det befintliga samarbetet mellan de europeiska regioner som tillhör olika medlemsstater men som delar bosättningsområde. Parlamentet anser att denna dialog bör utmynna i en preliminär plan för de europeiska makroregionerna, i nära samråd med framför allt de berörda medlemsstaterna och regionerna, som inte bör vara bindande och som bör kunna ändras beroende på den lokala dynamiken.

12.

Europaparlamentet anser att man inom de makroregionala strategierna bättre måste anpassa finansieringsnivåerna, liksom utnyttjandet av de befintliga resurserna och samordningen av instrument. Även om dessa strategier inte kräver ytterligare finansiering, institutionella instrument eller förordningar, behövs det finansiering för kontrollen av dessa i form av anslag till tekniskt stöd och anslag till inledande utvärdering och datainsamling samt till eventuell lansering. Den makroregionala strategin bör dessutom främja strukturprojekt, med hänsyn tagen till den fleråriga budgetramen för perioden 2014–2020.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att beakta EU:s makroregionala strategier när man fattar beslut om budgetanslag, såsom sammanhållnings- och strukturfonderna, forskning och utveckling och framför allt regionalt samarbete.

14.

Europaparlamentet anser att de operativa programmen bör vara nära knutna till motsvarande prioriteringar i de makroregionala strategierna, för att säkerställa bästa möjliga samordning av mål och medel.

15.

Europaparlamentet stöder inrättandet av en makroregional strategi för Medelhavsområdet, så att man kan erbjuda en åtgärdsplan för att hantera gemensamma utmaningar och problem som länderna och regionerna runt Medelhavet står inför och strukturera detta område som är så viktigt för utvecklingen och integrationen i Europa, och uppmanar rådet och kommissionen att agera snabbt i denna fråga.

16.

Europaparlamentet anser att en makroregional strategi för Medelhavsområdet som kopplar samman europeiska, nationella, regionala och lokala myndigheter, regionala organisationer, finansinstitut och icke-statliga organisationer i den europeiska delen av Medelhavsområdet samt unionen för Medelhavet, och som är öppen mot länderna i grannskapsområdet och/eller föranslutningsländerna, på ett betydande sätt kan höja den politiska och operativa nivån med avseende på det territoriella samarbetet i detta område. Parlamentet betonar vikten av att man utnyttjar befintliga regionala organisationers erfarenheter, befintliga resurser och landvinningar.

17.

Europaparlamentet understryker att makroregionen i Medelhavsområdet skulle kunna säkra att EU:s olika program för Medelhavsområdet kompletterar varandra och att befintlig finansiering används så effektivt som möjligt. Ett verkligt mervärde skulle också kunna tillföras konkreta projekt som genomförs inom ramen för unionen för Medelhavsområdet, och relevanta tredjeländer och regioner skulle kunna involveras inom ramen för grannskaps- och partnerskapsinstrumentet när strategin ska utarbetas, i strikt överensstämmelse med de rättsstatliga principerna och på grundval av respekten för mänskliga rättigheter, grundläggande friheter och demokratiska principer. Vid behov skulle principen ”mer för mer” kunna främjas.

18.

Europaparlamentet betonar att Medelhavsområdet, i egenskap av decentraliserat samarbetsområde som sträcker sig utöver rent geografiska gränser, är viktigt för att stärka regionöverskridande beslutsfattande och utbyte av goda metoder, inte minst i fråga om demokrati, mänskliga rättigheter, rättsstatsprincipen, miljö, ekonomisk utveckling, ekoturism samt partnerskap som avser kultur, forskning, utbildning, ungdomar och idrott. Parlamentet betonar den särskilda vikten av utbildning som en katalysator för övergången till demokrati.

19.

Europaparlamentet anser att makroregionen i Medelhavsområdet måste utvecklas i enlighet med internationella regler om ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, särskilt den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna och Unescos konvention om skydd för och främjande av mångfalden av kulturyttringar.

20.

Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet att följa upp sina slutsatser av den 24 juni 2011 och att ta hänsyn till den positiva attityd som de berörda nationella, regionala och lokala territorierna visat gentemot den adriatisk–joniska makroregionala strategin, historiska kopplingar, traditioner och de initiativ som tagits, genom att anta denna strategi under de kommande månaderna som ett första steg mot en makroregional strategi för Medelhavsområdet.

21.

Europaparlamentet betonar att den adriatisk-joniska makroregionala strategin utgör en betydelsefull faktor för försoning mellan områdena på västra Balkan och därmed kan hjälpa dessa länder på vägen mot EU-medlemskap.

22.

Europaparlamentet ser gärna att det inrättas makroregionala strategier även för västra och östra Medelhavsområdet, som inbegriper viktiga sjöfartsaspekter och beaktar det stora antalet kust- och öregioner i Medelhavet liksom deras utvecklingsbehov. Parlamentet anser att man i dessa framtida strategier bör ta större hänsyn till miljöskydd, den biologiska mångfalden och hållbar turism.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fullt ut tillämpa artikel 174 i EUF-fördraget genom en strategisk plan, i syfte att komma till rätta med öregionernas strukturella nackdelar och skapa förutsättningar för ekonomisk tillväxt och effektiv social och territoriell sammanhållning. Parlamentet understryker att särskild vikt måste läggas vid att garantera full tillgänglighet till och territoriell kontinuitet mellan dessa regioner och kontinenten genom lämplig finansiering. Parlamentet uppmanar dessutom med kraft kommissionen att anta åtgärder, t.ex. en ökning för öregioner av tröskelvärdet för stöd av mindre betydelse, i synnerhet avseende jordbruks-, transport- och fiskerisektorn, som bidrar till att göra öregionerna lika konkurrenskraftiga som fastlandsregionerna för att minska utvecklingsskillnaderna mellan Europas regioner och garantera att de effektivt integreras på den inre marknaden.

24.

Europaparlamentet hoppas att kommissionen kommer att ställa sig positiv till ödimensionen inom den makroregionala strategin för Medelhavsområdet, särskilt när man diskuterar statligt stöd som en legitim ersättning för de nackdelar som följer av en avlägsen belägenhet och när man anpassar sammanhållningspolitiken och innovations- och forskningspolitiken till öregionernas särskilda behov för att bättre integrera dem med Kontinentaleuropa.

25.

Europaparlamentet betonar vikten av den kulturella och kreativa sektorn som en grundpelare för utveckling och sysselsättningsskapande i öregioner.

26.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att fastställa vilka instrument som krävs för att utvärdera och lansera eventuella nya makroregionala initiativ i västra och östra Medelhavsområdet, som till exempel pilotprojekt.

27.

Europaparlamentet betonar att viktiga insatsområden i makroregionen i Medelhavsområdet bör rikta sig till lämpliga subregionala nivåer för samarbete i specifika projekt. Insatsområdena bör omfatta energinät, vetenskapligt samarbete och innovation, kulturella nätverk, utbildning och fortbildning, turism, handel, miljöskydd, hållbar sjöfart, sjöfartskydd och sjösäkerhet samt skydd av den marina miljön mot föroreningar, överfiske och olagligt fiske, genom inrättandet av ett integrerat nätverk av rapporterings- och övervakningssystem för sjöfartsverksamhet, stärkning av goda styrelseformer och effektiv offentlig förvaltning för att främja sysselsättningen.

28.

Europaparlamentet anser att samordningen av dessa tre makroregionala strategier – västra Medelhavet, Adriatiska respektive Joniska havet och östra Medelhavet – skulle göra det möjligt att föra en samlad politik för hela Medelhavsområdet, i synergi med de prioriteringar som fastställs av de regionala och internationella organisationer, och framför allt med dem som fastställs av unionen för Medelhavsområdet, och att genomföra goda exempel som kan bidra till att EU-strategins mål om en smart och hållbar ekonomisk tillväxt uppnås.

29.

Europaparlamentet anser att det är viktigt, särskilt efter händelserna under den arabiska våren, att den nya makroregionen bidrar till utarbetandet av en ny strategi med tredjeländer för korrekt hantering av immigrationsflöden, med beaktande av de ömsesidiga fördelar som den ökade rörligheten innebär, baserad på insatser för att bekämpa fattigdom, främja sysselsättning och rättvis handel, och därmed bidra till stabiliteten i makroregionen.

30.

Europaparlamentet anser, med tanke på att EU-regionerna kring Medelhavet delar sjö- och landgränser med Nordafrika, att en makroregional strategi skulle främja den södra dimensionen i EU:s grannskapspolitik och ge den en konkret territoriell dimension som skulle garantera en bättre hantering av migrationsflöden och få positiva effekter för de berörda ländernas ekonomier.

31.

Europaparlamentet anser att en makroregional strategi i Medelhavsområdet måste samordna den befintliga EU-finansieringen, i synnerhet den finansiering som görs via grannskapspolitiken, sammanhållningspolitiken och fonderna för territoriellt samarbete, för att genomföra projekt i syfte att hantera de gemensamma utmaningarna, såsom att skydda och utveckla kulturarvet i Europa och Medelhavsområdet. Parlamentet påminner om betydelsen av en samordnad och balanserad grannskapspolitik i söder och av kulturella projekt som är berättigade till stöd från Europeiska regionala utvecklingsfonden (Eruf) för att klara av dessa utmaningar.

32.

Europaparlamentet betonar vikten av den kreativa och kulturella sektorn och anser att denna ekonomiska sektor kommer att spela en allt viktigare roll för ekonomisk tillväxt och sysselsättning i regionen. Parlamentet kräver att man lägger särskild vikt vid att genomföra kulturella och akademiska utbytesprogram och vid att stärka kulturella och stabila turistförbindelser.

33.

Europaparlamentet anser att kulturturismen kan ha särskilt stor inverkan på Medelhavsområdet, både ur ekonomisk synvinkel och som en faktor för ömsesidig kunskap och förståelse mellan kulturer.

34.

Europaparlamentet betonar att en makroregion i Medelhavsområdet skulle främja den interkulturella dialogen, berika EU:s gemensamma kulturarv och mobilisera det civila samhället och därmed uppmuntra icke-statliga organisationer och folk i Medelhavsområdet att delta i EU:s kultur- och utbildningsprogram.

35.

Europaparlamentet påminner om den grundläggande roll som utbildning spelar för demokratin och för den ekonomiska och sociala utvecklingen, liksom om vikten av yrkesutbildning för att bekämpa ungdomsarbetslöshet.

36.

Europaparlamentet understryker att det inom ramen för makroregionen i Medelhavsområdet och med hänsyn till de ungas motivation, särskilt i de sydliga länderna, är viktigt att stärka samarbetet i ungdomsfrågor genom att främja europeiska program och skapa synergier med det arbete som utförs av Medelhavskontoret för ungdom.

37.

Europaparlamentet betonar vikten av att särskilt fokusera på ungdomar, eftersom de kommer att utgöra grunden för en ny generation och ha störst inflytande på hur deras respektive länder kommer att möta framtida utmaningar.

38.

Europaparlamentet rekommenderar att man, i syfte att främja utbytesprogram, dynamisk forskning, innovation och livslångt lärande, inrättar nätverk med högre utbildnings- och forskningsinstitutioner i den framtida makroregionen i Medelhavsområdet och utvecklar utbildningsinfrastrukturen i regionen samt avskaffar hindren för rörlighet bland studerande, personer som genomgår yrkesutbildning, unga volontärer, lärare, utbildare, forskare och administrativ personal. Parlamentet betonar behovet av att förbättra kvaliteten på undervisning och forskning i dessa nätverk genom att anslå tillräckliga medel och stödja programmen Tempus och Erasmus Mundus, särskilt med hänsyn till det låga antal personer som har mottagit stöd inom ramen för Erasmus Mundus-programmet i Medelhavsområdet.

39.

Europaparlamentet konstaterar att konstnärers och konstverks rörlighet i Europa och Medelhavsområdet begränsas av olika hinder, som varierar mellan länder och regioner och inte bara hänger samman med viseringsproblem utan även med avsaknaden av en status för konstnärer och med de villkor som gäller för konstnärer i egenskap av skapare av konstnärliga verk, i synnerhet i de sydliga länderna. Parlamentet anser att en makroregion i Medelhavsområdet skulle främja ett ömsesidigt erkännande av konstnärers status, erbjuda en möjlighet att diskutera rörlighet och optimera utnyttjande av utbildningsprogram, arbete i nätverk och fri rörlighet för kulturaktörer, konstnärer och konstverk.

40.

Europaparlamentet anser att man under nästa programperiod bör genomföra ett ”Erasmusprogram för Europa och Medelhavsområdet”, i syfte att främja rörlighet över gränserna för studenter från båda sidorna av Medelhavet, samt ett ”Leonardo da Vinci-program för Europa och Medelhavsområdet” för ungdomar som, inom ramen för en makroregional strategi, vill skaffa sig yrkesutbildning utomlands.

41.

Europaparlamentet betonar behovet av att vidta åtgärder för att motverka den tilltagande kompetensflykten från denna region.

42.

Europaparlamentet anser att man bör dra största möjliga nytta av Medelhavsområdets historiska, kulturella och språkliga mångfald, som är en innovationskälla som främjar kulturella och kreativa industrier samt turistnäringen. Samarbete mellan museer och kulturinrättningar bör också uppmuntras och stödjas.

43.

Europaparlamentet påminner om att länderna runt Medelhavet särskilt intresserar sig för europeisk film och europeiska audiovisuella verk, som fortfarande i hög grad påverkar dialogen mellan kulturerna i denna region, som en del av det nuvarande skedet i den demokratiska utvecklingen i dessa samhällen.

44.

Europaparlamentet föreslår att bättre samarbete och handel bör eftersträvas med tredjeländer i syfte att främja den europeiska produktionens status på den globala marknaden, särskilt i Medelhavsområdet, och därmed uppmuntra kulturella utbyten och nya initiativ till stöd för dialogen mellan Europa och Medelhavsområdet och den demokratiska utvecklingen i hela området, inte minst med tanke på de åtaganden som gjordes vid Europa–Medelhavskonferensen om film.

45.

Europaparlamentet uppmanar de berörda medlemsstaterna att uppmuntra den samarbetsvilja som har visat sig i samband med utarbetandet av detta betänkande och uppmanar med kraft det framtida cypriotiska ordförandeskapet att stödja detta projekt så att kommissionen och rådet utan dröjsmål kan anta en handlingsplan för den makroregionala strategin för Medelhavsområdet. Parlamentet understryker dessutom vikten av mellanstatligt och interregionalt samarbete vid utarbetandet av en makroregional strategi.

46.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

29.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 349/9

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG av den 23 oktober 2000 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område (1) (vattendirektivet),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/118/EG av den 12 december 2006 om skydd för grundvatten mot föroreningar och försämring (2) (grundvattendirektivet),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/105/EG av den 16 december 2008 om miljökvalitetsnormer inom vattenpolitikens område och ändring och senare upphävande av rådets direktiv 82/176/EEG, 83/513/EEG, 84/156/EEG, 84/491/EEG och 86/280/EEG, samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG (3) (direktivet om miljökvalitetsnormer),

—

med beaktande av rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (4) (avloppsdirektivet),

—

med beaktande av rådets direktiv 91/676/EEG av den 12 december 1991 om skydd mot att vatten förorenas av nitrater från jordbruket (5) (nitratdirektivet),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/60/EG av den 23 oktober 2007 om bedömning och hantering av översvämningsrisker (6) (översvämningsdirektivet),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1107/2009 av den 21 oktober 2009 om utsläppande av växtskyddsmedel på marknaden (7),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (8) (Reachförordningen),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel (9),

—

med beaktande av rådets direktiv 92/43/EEG av den 21 maj 1992 om bevarande av livsmiljöer samt vilda djur och växter (10) och Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/147/EG av den 30 november 2009 om bevarande av vilda fåglar (11),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 528/2012 av den 22 maj 2012 om tillhandahållande på marknaden och användning av biocidprodukter (12),

—

med beaktande av kommissionens kommande strategi för att skydda Europas vattenresurser,

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén med titeln ”Vår livförsäkring, vårt naturkapital – en strategi för biologisk mångfald i EU fram till 2020” (COM(2011)0244),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en färdplan för ett resurseffektivt Europa (COM(2011)0571),

—

med beaktande av det kommande Europeiska innovationspartnerskapet om vatten,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 18 juli 2007 om problemet med torka och vattenbrist i Europeiska unionen (COM(2007)0414),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 mars 2012 om det sjätte världsforumet för vatten i Marseille den 12–17 mars 2012 (13) och den där antagna plattformen för kompromisser och lösningar,

—

med beaktande av sin resolution av den 9 oktober 2008 om problemet med vattenbrist och torka i Europeiska unionen (14),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 maj 2010 om kommissionens vitbok med rubriken: ”Anpassning till klimatförändring: en europeisk handlingsram” (15),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och utskottet för framställningar (A7-0192/2012), och av följande skäl:

A.

Vattendirektivet upprättade en ram för att skydda och återställa rent vatten i EU och säkerställa en långsiktigt hållbar vattenanvändning, och syftar till att nå ”god ekologisk och kemisk status” senast 2015, men granskningen av de förvaltningsplaner för avrinningsdistrikt som inrättades av medlemsstaterna enligt direktivet visade att ett betydande antal vattenförekomster i EU inte kommer att nå ”god status” senast 2015 på grund av såväl mångåriga som framväxande utmaningar.

B.

Den biologiska mångfalden i Europas färskvatten är i kris med 37 procent av fiskarterna i Europas färskvatten och 40 procent av blötdjuren utrotningshotade enligt kriterierna i Internationella naturvårdsunionens rödlista.

C.

Vatten är särskilt sårbart vad gäller följderna av klimatförändringarna, något som kan leda till en minskning av kvantiteten och kvaliteten på det vatten, i synnerhet dricksvatten, som finns tillgängligt såväl som till en ökning av frekvensen av och intensiteten i översvämningar och torkperioder.

D.

Vatten är en oförytterlig och livsnödvändig allmän tillgång och rättvis vattenförvaltning spelar en avgörande roll för att bevara världens naturtillgångar och ekosystemtjänster, samt i alla aspekter av resursanvändning och ekonomisk produktion. Företagens framtid i Europa är beroende av att man finner effektiva lösningar, som är både ansvarsfulla och fungerande, på de aktuella utmaningarna på vattenområdet och på förvaltning av de befintliga vattentillgångarna, vilka har direkta konsekvenser för människors hälsa, energiproduktionen, jordbruket och livsmedelstryggheten.

E.

Europa utvinner för närvarande runt 13 procent av sitt totalt tillgängliga färskvatten, vilket redan ger upphov till viss vattenstress. På många platser i Europa är vattenuttaget större än vad som är hållbart och hotar vilda djur och växter, samhällets vattenförsörjning, och olika ekonomiska användningsområden för vatten. I några sydeuropeiska regioner har vattenförbrukningsindex stigit med över 40 procent, vilket medför en förhöjd stresspåverkan.

F.

Det halvtorra klimatet i stora områden i Sydeuropa karaktäriseras också av en mycket ojämn fördelning av vattenresurserna och denna oregelbundna fördelning visar en tendens att förstärkas på grund av klimatförändringarna.

G.

EU:s strategi Europa 2020 förutser en effektivare resursanvändning, men aktuella trender i vattenanvändningen är ofta ohållbara beroende på ineffektiva metoder som leder till slöseri med vatten. System för vatteninfrastruktur är ofta omoderna, såväl i de mest utvecklade regionerna som i de minst utvecklade, och det finns en brist på information om verklig prestanda och verkliga förluster.

H.

En övergång till en grön ekonomi kan endast uppnås om hänsyn tas till vattenproblemen.

I.

Avloppsvatten som inte är renat på ett fackmässigt sätt fortsätter att smutsa ner Europas kuster och det är absolut nödvändigt att påskynda införandet av en infrastruktur för rening av avloppsvatten i medlemsstaterna.

1.

Europaparlamentet erkänner att vattendirektivet utgör en solid och ambitiös lagstiftningsbas för integrerad vattenförvaltning i EU på lång sikt. Parlamentet välkomnar de förbättringar som gjorts i kvaliteten på europeiskt vatten och europeisk avloppsbehandling på senare år. Parlamentet påpekar emellertid att genomförandetakten har varit långsam och ojämn i medlemsstaterna och regionerna och att genomförandet av vattendirektivet måste förbättras avsevärt för att nå ”god status” för europeiska vatten senast 2015.

2.

Europaparlamentet förklarar att vatten är en gemensam tillgång för mänskligheten och en kollektiv nyttighet och tillgång till vatten bör vara en grundläggande och allmän rättighet. Parlamentet betonar att en hållbar vattenanvändning är en nödvändig förutsättning för miljö och hälsa och har grundläggande betydelse för klimatregleringscykeln. Parlamentet upprepar behovet av att anpassa reglerna för den inre marknaden till vattensektorns särdrag och uppmanar medlemsstaterna att i linje med subsidiaritetsprincipen förvalta vattenresurser och vattenfaciliteter i enlighet med artikel 9 i vattendirektivet.

3.

Europaparlamentet noterar att det trots framstegen i genomförandet av direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse fortfarande finns brister när det gäller uppfyllandet av kraven i fråga om uppsamlingssystem och/eller rening.

4.

Europaparlamentet betonar att stor vikt bör läggas på genomförandet av gällande vattenlagstiftning samtidigt som det finns särskilda klyftor som behöver fyllas både genom att anpassa befintlig lagstiftning till vattenprioriteringarna och med ny lagstiftning för att komma till rätta med inverkan på särskilda sektorer eller verksamheter. Hänsyn bör tas till den betydelse som samarbetet mellan förvaltningens olika aktörer och övriga berörda har för en hållbar vattenförvaltning.

5.

Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt att kommissionen måste lägga fram ett lagförslag, liknande översvämningsdirektivet, och som främjar antagandet av en EU-politik för vattenbrist, torka och anpassning till klimatförändringar.

6.

Europaparlamentet betraktar kommissionens kommande strategi för att skydda Europas vattenresurser som EU:s politiska åtgärd för att hantera aktuella och kommande vattenproblem, med målet att säkra tillräcklig tillgång på vatten av god kvalitet för hållbar och rättvis vattenanvändning fram till 2050 utan att inkräkta på de suveräna nationella rättigheterna till vattnet.

7.

Europaparlamentet påminner medlemsstaterna om deras skyldighet att i enlighet med vattendirektivet nå en god vattenstatus senast 2015. Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta beslutsamma åtgärder för att få slut på medlemsstaternas överträdelser av unionsrätten på vattenområdet. Parlamentet kräver samtidigt att omfattande riktlinjer och effektiva instrument utvecklas och görs tillgängliga för att gynna kapacitetsuppbyggnad, särskilt för regionala myndigheter och instanser för förvaltning av avrinningsområden, för att säkerställa lika villkor och hjälpa medlemsstaterna att åstadkomma bättre efterlevnad i kommande steg av genomförandet av EU:s vattenpolitik, i syfte att leva upp till vattenpolitiska åtaganden. Parlamentet påpekar att framställningar i många fall har avslöjat problem med införlivandet och det korrekta genomförandet av EU:s vattenlagstiftning och uppmanar kommissionen att vara mer beslutsam i sina undersökningar, särskilt när den undersöker framställningar.

8.

Europaparlamentet understryker vikten av vatteneffektivitet och kräver mer effektiv vattenanvändning, särskilt i sektorer som energi- och jordbrukssektorn, där förbrukningen av vatten är som störst.

9.

Europaparlamentet betonar sambandet mellan energiproduktion, energieffektivitet och tryggad vattenförsörjning. Parlamentet påpekar att ytterligare strategier och program, som t.ex. energilagring i vatten, behövs på europeisk nivå för att se till att den växande efterfrågan på energi inte äventyrar den tryggade vattenförsörjningen och att möjligheterna att minska energianvändningen genom vatteneffektivitet tas till vara. Parlamentet understryker att hänsyn till vattenanvändning ska tas när man analyserar hållbarheten för traditionella energikällor och energikällor med låga koldioxidutsläpp, däribland biobränslen och vattenkraft i synnerhet, och pekar särskilt på riskerna vid okonventionell naturgasutvinning.

10.

Europaparlamentet betonar att vattenanvändningens effektivitet och hållbarhet i jordbrukssektorn kan förbättras genom att införa innovativa tekniker och metoder, och genom förbättring av informationen till och medvetenheten hos lantbrukare och slutanvändare. Parlamentet betonar i detta sammanhang att samarbetet mellan markförvaltare och andra intressenter har goda förutsättningar att bidra till positiva resultat inom vattenskyddet. Parlamentet understryker vidare att tillräckliga vattenresurser bör mobiliseras för jordbruket, till exempel genom utveckling av vattenlagring, med tanke på de utmaningar som klimatförändringarna och en tryggad livsmedelsförsörjning innebär. Parlamentet konstaterar att jordbrukssektorn tar en stor del av vattenresurserna i anspråk och understryker vikten av vattenskydd och hållbar användning av vatten i den pågående översynen av den gemensamma jordbrukspolitiken.

11.

Europaparlamentet anser att det växande behovet av vatten kräver brådskande investeringar i konstbevattning och uppmanar kommissionen att främja lösningar för att råda bot på bristen på vatten, såsom konstgjord påfyllning av grundvattenreservoarerna, återvinning av vatten och utveckling av alternativa bevattningstekniker. Parlamentet understryker samtidigt hur viktigt det är att överföra kunskap och teknik med koppling till dessa tekniker, liksom till vattenskydd, vattenuppsamling, förvaltning av grundvatten och behandling av avloppsvatten.

12.

Europaparlamentet betonar att grundvattenbildningen är mycket stor under jordbruks- och skogsbruksmark och att jordbruket och skogsbruket redan bär ett särskilt ansvar för att bevara ett rent, kvalitativt högvärdigt grundvatten. Parlamentet erkänner därför jordbrukarnas hittillsvarande ansträngningar för att förbättra grundvattenkvaliteten.

13.

Europaparlamentet understryker att en miljömässigt och ekonomiskt sund strategi för vattensanering och avloppsvatten bör ta itu med förorening vid källan innan alla föroreningar släpps igenom till en kostsam behandling vid slutet av installationen, i synnerhet vad beträffar vatten som rinner genom förorenad jord. Parlamentet uppmuntrar användningen av avloppsvatten och biprodukter vid slutet av installationen som en ny resurs på basis av stränga kvalitetskrav. Parlamentet konstaterar att avloppsvatten utgör en energikälla genom återvinning av den värme eller energiförädling av det organiska material som vattnet för med sig och att man bör tillvarata denna möjlighet.

14.

Europaparlamentet uppmanar till uppdatering av EU:s vattenlagstiftning på lämpligt sätt för att ta tillräcklig hänsyn till tekniska framsteg för återanvändningen och återvinningen av vatten i syfte att möjliggöra kostnadseffektiv och energieffektiv återanvändning av behandlat avloppsvatten för bevattning samt återanvändningen av gråvatten i hushåll. Parlamentet efterlyser åtgärder för adekvat övervakning av återvunnet vattens kemiska och biologiska kvalitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att studera tillvägagångssätt för att skapa incitament för en mer allmänt spridd användning av behandlat avloppsvatten, gråvatten och regnvatten för att bidra till en minskning av vattenstressen.

15.

Europaparlamentet betonar att en minskning av vattenförbrukningen måste prioriteras. Parlamentet understryker betydelsen av ekodesign och vattenbesparande anordningar och kräver att mätning av vatten ska göras obligatorisk för alla sektorer och användare i alla EU-länder. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att reglera vatteneffektiviteten hos anordningar som används i jordbruket.

16.

Europaparlamentet påminner om att omkring 20 procent av dricksvattnet i EU går till spillo på grund av ineffektivitet, varför en effektivare användning av vattenresurserna är av central betydelse för vattenförvaltningens hållbarhet och i synnerhet för att ta itu med problemen med vattenbrist och torka. Parlamentet framhåller att det brådskar med att granska tillståndet för vattenledningsnäten i EU med avseende på kvalitet, slitage och sammankoppling, eftersom eventuellt upp till 70 procent av vattnet i EU:s städer går till spillo genom läckor i nätet, och uppmuntra till infrastrukturinvesteringar.

17.

Europaparlamentet konstaterar att vatten är i centrum av de flesta ekosystemtjänster och betonar betydelsen av adekvat vattenförvaltning för att nå målen för biologisk mångfald. Parlamentet betonar behovet av åtgärder för återbeskogning och återställande av våtmarker i förvaltningen av vattenresurserna. Parlamentet efterlyser bättre anpassning av vattendirektivets mål till Natura 2000. Parlamentet understryker att begreppet ”miljöflöden” bör införlivas i kunskapsbasen och att man i denna ska ta hänsyn till de ekosystemtjänster som underbyggs av vatten. Parlamentet understryker att man måste ta hänsyn till att förändringar i vattnets kretslopp beror på habitaten och att detta har inverkan på den procentandel vatten som återförs till kretsloppet. Vattnets kretslopp är inte likadant överallt och olikheter förekommer mellan kretsloppet i tropikerna, i Medelhavsområdet och på medelhöga och höga breddgrader.

18.

Europaparlamentet betonar att vattenresurser och de ekosystem som är kopplade till dem är särskilt känsliga för klimatförändringarnas effekter, eftersom dessa förändringar skulle kunna leda till minskade vattenmängder och sämre vattenkvalitet, i synnerhet vad beträffar dricksvatten, samt för den ökade frekvensen och omfattningen av översvämningar och torka. Parlamentet uppmanar till att man i åtgärderna för begränsning av och anpassning till effekterna av klimatförändringarna vederbörligen beaktar effekterna på vattenresurserna. Parlamentet understryker betydelsen av riskförebyggande åtgärder samt begränsnings- och åtgärdsstrategier för att förhindra extrema vattenrelaterade fenomen.

19.

Europaparlamentet betonar de effekter som klimatförändringarna kan få på vattenrelaterade ekosystem, vilket kan kräva djupgående och systematiska åtgärder för naturskydd och biologisk mångfald, och tvinga fram ett omfattande regelverk för storskalig förvaltning av påverkade vattenmassor, och särskilt för förvaltningen av våtmarker och påverkade vattensystem med beaktande av medlemsstaternas behörighet på området.

20.

Europaparlamentet konstaterar att vissa länder inte är drabbade av vattenbrist, men har svårt att hantera vattenöverskottet till följd av regelbundna eller kraftiga regn, översvämningar, floderosioner och föroreningar som påverkar avrinnings- och kustområden samt effekterna av dessa fenomen på lokalbefolkningen, vilket framgår av många framställningar som mottagits. Parlamentet uppmanar kommissionen att på lämpligt sätt analysera hur följderna av översvämningarna ska kunna förebyggas, med tanke på den märkbara ökningen av översvämningsriskerna i medlemsstaterna de senaste åren.

21.

Europaparlamentet betonar att kommissionen måste uppmana medlemsstaterna att främja omflyttning av miljövänlig jordbruksverksamhet till bergsområden i syfte att bekämpa den hydrogeologiska obalansen och underlätta vattenregleringen genom att återinföra bra sätt att bygga diken, avloppskanaler och vallar som kan minska de negativa konsekvenserna nedströms vid häftiga regn. På så sätt kan man även vid torrperioder se till att det finns samlade vattenresurser som även kan användas vid bekämpning av skogsbränder.

22.

Europaparlamentet noterar den viktiga roll som spelas av grundvattenreservoarer i vattnets kretslopp och i ett antal nyckelfrågor, däribland förorening av vatten, planer för begränsning av översvämningar, saltvattensinträngning och sättningar orsakade av långvarig uttömning av grundvattenreservoarerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att framhålla vikten av hållbar förvaltning av grundvattenreservoarerna.

23.

Med tanke på de betydande risker som utforskningen och utvinningen av skiffergas innebär både för yt- och grundvatten, uppmanar Europaparlamentet kommissionen att se till att sådan verksamhet täcks av direktivet om miljökonsekvensbedömning. Parlamentet uppmanar även kommissionen att skyndsamt utfärda riktlinjer för insamling grundläggande övervakningsdata för vatten, som måste utföras innan någon fracking genomförs – både för utforskning och utvinning – och de kriterier som avses att användas för utvärdering av frackingverksamhetens inverkan på olika geologiska formationer, inbegripet eventuellt läckage till grundvattenreservoarer.

24.

Europaparlamentet påminner om att markskydd är en nyckelkomponent för att bevara vattenkvaliteten. Parlamentet påpekar att orsakerna till och följderna av markförsämringen framför allt är av lokal och regional natur och att subsidiaritetsprincipen därför bör tillämpas. Parlamentet uppmanar alla medlemsstater att leva upp till sin förpliktelse att säkerställa markkvaliteten och att bevara markerna friska samt uppmanar eftertryckligt de medlemsstater som inte har några markskyddsbestämmelser att ta på sig sitt ansvar.

25.

Europaparlamentet påpekar att integrerad vattenresursförvaltning och fysisk planering i avrinningsområden bör ta hänsyn till vattenberoende verksamheter inom ekonomin och till vattenbehovet hos alla användare samt behovet av en mer holistisk inställning till vattenbrist, och bör säkerställa hållbarheten i mänsklig verksamhet vad gäller vatten.

26.

Europaparlamentet anser att avloppsvatten från källor i tätbebyggelse är en av de allvarligaste föroreningarna av vattenmiljön i floder och vid kusten och att ett framgångsrikt genomförande av direktivet om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse kommer att ha stor inverkan på vattenkvaliteten i alla medlemsstater och därmed på ett framgångsrikt genomförande av vattendirektivet.

27.

Europaparlamentet påpekar att de allvarliga effekter som sådan förorening kan ha på människors hälsa framgår av framställningar som mottagits från Irland (Galway), Frankrike (Bretagne) och andra medlemsstater. Parlamentet påminner om sin resolution av den 2 februari 2012 om de frågor som tagits upp av framställare om avfallshanteringsdirektivet och tillhörande direktiv i EU:s medlemsstater, där man framhåller de farliga nivåerna av vattenföroreningar till följd av dåligt skötta eller olagliga deponeringsanläggningar och stenbrott vilket lett till infiltration och förorening av grundvattnet och grundvattennivåerna.

28.

Europaparlamentet uppmärksammar ett antal negativa faktorer som är föremål för framställarnas klagomål, däribland avfallsdeponier, de behöriga myndigheternas bristande kontroll av vattenkvaliteten, inkorrekta eller olagliga jordbruks- och industrimetoder, stadsutveckling och energirelaterad utveckling samt jordbruket och industrin, har inverkan på miljön och folkhälsan och försämrar vattenkvaliteten. Parlamentet kräver därför att man ännu mer målinriktat skapar incitament för en effektiv vattenförvaltning, framför allt till förmån för de fattiga och landsbygdsbefolkningen, så att alla får tillgång till vatten till ett överkomligt pris, och så att vatten distribueras till områden som kämpar med underskott, särskilt sådana som ligger utanför större tätbebyggda områden försedda med infrastruktur för vatten.

29.

Europaparlamentet anser att närsaltsutsläpp är en av flera faktorer bakom föroreningen av ytvattenförekomsterna, påverkar den biologiska mångfalden och reducerar värdefulla ekosystemtjänster. Parlamentet konstaterar att närsaltssituationen i över hälften av de fall som undersökts kan vara orsaken till att man inte förväntas uppnå ”god status” i ytvattenförekomster senast 2015.

30.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att intensifiera kampen mot de ökande utsläppen av föroreningar såsom antibiotika- och narkotikarester samt hormonrester från p-piller i vatten, eftersom dessa rester är hälso- och miljöskadliga.

31.

Europaparlamentet inser att EU:s policyram har möjliggjort insamlingen av mindre fragmenterade uppgifter om vatten samt bättre övervakning. Parlamentet konstaterar dock bristen på tillförlitliga uppgifter om vattenmängd, till exempel vid utvinning och läckage. Parlamentet konstaterar att det finns möjlighet till bättre datahantering som bygger på förbättrade statistiska uppgifter och användning av datainsamlingsstationer och vatteninformationssystemet för Europa (WISE) samt GMES-övervakning av vattenresursernas tillstånd och påfrestningarna på dem från ekonomisk verksamhet. Parlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med Europeiska miljöbyrån utveckla en ny uppsättning tillförlitliga indikatorer för vattenkonton. Parlamentet understryker att begreppet ”miljöflöden” bör införlivas i kunskapsbasen och att man i denna ska ta hänsyn till de ekosystemtjänster som underbyggs av vatten samt kopplingarna mellan klimat, territorium och grundvattenresurser som vattnets kretslopp ger.

32.

Europaparlamentet understryker behovet av att de särskilda målen och verksamheterna i Horisont 2020-programmet inriktas på bättre, hållbar förvaltning av vattenresurserna och vattenmiljöerna i EU och i dess grannländer. Parlamentet anser att EU:s forskningspolitik bör anpassas till de allt större utmaningarna på området för vattenförvaltning för jordbruk, byggnader, industri och hushåll samt strävandena efter vatteneffektivitet. Parlamentet uppmärksammar i detta avseende Bonusprogrammet för Östersjön som ett exempel för andra regioner.

33.

Europaparlamentet anser det viktigt att främja forskning och innovation i samband med vatten och att man måste stödja utvecklingen av europeiska kluster på detta område. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och andra relevanta intressenter att stödja Europeiska innovationspartnerskapet om vatten som ett effektivt instrument för att fokusera ansträngningarna på världsledande forskning och innovation och avlägsna barriärerna som hindrar en snabb överföring och integrering av kunskap, bästa tillgängliga teknik och tekniska genombrott på marknaden, samt för att kunna bidra till utvecklingen av en inre marknad för vattenteknik. Parlamentet betonar betydelsen av ekologiska innovationer för att bevara vattentäkterna och den biologiska mångfalden samt stabila ekosystem. Parlamentet lyfter fram potentialen för skapandet av ”gröna jobb”, en innovativ och kunskapsbaserad vattenpolitik, bättre vattenförvaltning och vatteneffektivitet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera och kvantifiera inverkan av sina åtgärder för att främja utveckling av FoU på vattenområdet i fråga om att skapa arbetstillfällen.

34.

Europaparlamentet betonar att det behövs bättre överensstämmelse och bättre integrering av vattenrelaterade mål i resurseffektivitetsagendan, som innehåller avgörande målsättningar för vatteneffektiviteten, i lagstiftningen på unionell, nationell, regional och lokal nivå. Parlamentet kräver att en fullständig utvärdering av effekterna på vattenresurser beaktas vid utformningen av ramarna för de övergripande strategierna för ekonomisk styrning, såsom Europa 2020-strategin, och för gemensam EU-politik, såsom den gemensamma jordbrukspolitiken och sammanhållningspolitiken, för att nå en tematisk koncentration av tillgänglig finansiering till vattenfrågor och integrera vattenfrågan i alla politikområden för att förbättra vattenkvaliteten i alla Europas regioner.

35.

Europaparlamentet anser att investeringar i hydroteknisk infrastruktur bör beaktas i högre grad än hittills i EU:s nya finansieringsstrategi för Sammanhållningsfonden.

36.

Europaparlamentet konstaterar att de krav som gäller för jordbrukare redan är högt ställda och kontrolleras noga. Parlamentet kräver en förstärkning av miljövillkoren i den gemensamma jordbrukspolitiken på grundval av de befintliga förpliktelserna.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att man tillämpar principen att förorenaren och användaren betalar i prissystem som införs i alla vattenanvändande sektorer och som är effektiva och öppna för insyn och som syftar till full kostnadstäckning, inbegripet miljö- och resurskostnader, som fastställts i vattendirektivet. Parlamentet understryker att hänsyn emellertid bör tas till sociala frågor när man sätter priser på vatten och att rent vatten bör vara tillgängligt för mänskliga behov till en rimlig kostnad. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera och omarbeta subventioner som är till skada för vatten och att utarbeta och införa ytterligare ekonomiska instrument för att minska miljöskadlig verksamhet och att stimulera till en hållbarare användning av vattenresurserna. Parlamentet betonar att priset på vatten bör återspegla miljökonsekvenserna av behandlingen av avloppsvatten. Parlamentet framhåller att den ekonomiska krisen och begränsningen av de offentliga utgifterna, trots att det finns en politisk vilja, försvårar möjligheten för lokala och regionala myndigheter att få finansiering till projekt för behandling av gråvatten och uppmanar därför kommissionen att säkerställa lämplig finansiering av reningsverk. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla en strategi för internalisering av de externa kostnader som uppstår genom vattenförbrukning, vattenförorening och behandling av avloppsvatten.

38.

Europaparlamentet anser att fritidsbostäder åtnjuter samma tillgång till vattenresurser som permanentbostäder och att deras bidrag till nätets finansiering därför ska vara åtminstone lika stort.

39.

Europaparlamentet rekommenderar medlemsstaterna att använda sig av möjligheterna som erbjuds genom strukturfonderna, Sammanhållningsfonden och fonden för landsbygdsutveckling, och att investera i förbättrad och förnyad infrastruktur och teknologier i syfte att uppnå en högre effektivitet i vattenanvändningen.

40.

Europaparlamentet anser att efterfrågestyrning är nyckeln till att komma till rätta med vattenbristen och kräver att planer för efterfrågestyrning av vatten tillsammans med åtgärder på utbudssidan ska vara viktiga kriterier för utdelning av medel från EU:s strukturfonder och Sammanhållningsfonden till vattensektorn eller till vattenintensiva verksamheter. Medlemsstaterna uppmanas också att kräva hållbarhetsbedömningar för vatten som ett villkor för att tillåta vattenintensiv ekonomisk verksamhet såsom massturism eller särskilda typer av jordbruk.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra företagen till att använda material som förbrukar mindre vatten, genom stöd till FoU och genom strukturfonderna i de områden där det finns minst vattenresurser.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att föreslå administrativa åtgärder och söka finansiella resurser för att underlätta för landsbygdens befolkning att få tillgång till avloppsnät.

43.

Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen och medlemsstaterna att utan dröjsmål anta konkreta planer för att gradvis avveckla alla miljöskadliga subventioner innan 2020 och att via de nationella reformprogrammen rapportera om de framsteg som görs.

44.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och de regionala myndigheterna att skapa en intersektoriell dialog samt en dialog mellan de olika ekonomiska aktörerna och medborgarna om vattenrelaterade frågor, och mellan myndigheterna och utskottet för framställningar när detta utskott har hand om europeiska medborgares direkta problem som rör vattenfrågor, och att främja fullt och transparent deltagande av lokala samhällen och intressenter på alla nivåer i utvecklingen av vattenpolitik. Parlamentet betonar betydelsen av en effektiv flernivåstyrning i vattenfrågor, som tar hänsyn till att det behövs en integrerad vattenförvaltning i de naturliga avrinningsområdena och främjar ett utbyte av bästa metoder.

45.

Europaparlamentet insisterar på att en effektiv vattenförvaltningspolitik ska genomföras så nära vattenresursen som möjligt. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till områden med naturbetingade svårigheter, såsom bergsområden, öar och de yttersta randområdena.

46.

Europaparlamentet pekar på behovet av en ökad medvetenhet och upplysning hos befolkningen i vattenfrågor för att förbättra förståelsen för kopplingarna mellan vatten, ekosystem, sanitära förhållanden, hygien, hälsa, livsmedelssäkerhet, tryggad livsmedelsförsörjning och förebyggande av katastrofer för konsumenter, hälsovårdsaktörer, politiskt ansvariga och beslutsfattare. Parlamentet understryker den viktiga roll som regionala och lokala myndigheter och det civila samhällets organisationer kan spela i upplysningskampanjer och utbildningsåtgärder. Dessa program för ökad medvetenhet måste riktas till medborgare i alla åldrar så att de kan använda denna offentliga och livsnödvändiga förnödenhet på ett bättre och effektivare sätt.

47.

Europaparlamentet konstaterar att vatten och relaterade ekosystem inte känner några administrativa gränser och att därför alla åtgärder för skydd och utveckling av dem måste genomföras enhetligt och samordnat, om möjligt av behöriga myndigheter med befogenhet över hela avrinningsområdet.

48.

Europaparlamentet upprepar att vattendirektivet föreskriver samordning mellan medlemsstaterna för gemensamma avrinningsområde där vattenanvändning kan få gränsöverskridande effekter, och vädjar därför till berörda medlemsstater att satsa på regelbunden gränsöverskridande kommunikation och samarbete för att stödja genomförandet av vattendirektivet med avseende på prioriterade ämnen, prioriterade farliga ämnen och närsaltsförorening.

49.

Europaparlamentet konstaterar att kvaliteten på badvatten påverkar turismen och begär att systemet med de blå flaggorna ska spridas till alla badområden i EU, även floder, sjöar och dammar.

50.

Europaparlamentet betonar att begreppet ”hållbar turism” inbegriper vattenvård. Parlamentet kräver att man tillhandahåller utbildning om hushållning med och hållbar användning av vatten för yrkesverksamma inom turismen, särskilt i kustområden och på kurorter.

51.

Europaparlamentet betonar vikten av att installera vattensystem av bra kvalitet i byggnader och på offentliga platser för att bidra till att minska behovet av vatten på flaska.

52.

Europaparlamentet noterar också att av de framställningar som avser miljöklagomål som sedan 1988 ingetts till utskottet för framställningar rör 601 framställningar (Spanien 166, Storbritannien 129, Tyskland 97, Italien 60, Frankrike 55, Grekland 34, Nederländerna 16, Portugal 16, Irland 12, Polen 4, Rumänien 4, Finland 3, Bulgarien 2, Ungern 2 och Slovenien 1), av vilka ett antal undertecknats av flera personer (se framställning 0784/2007, som undertecknats av 2 036 personer), kvaliteten hos och tillgången till vatten i medlemsstaterna. Parlamentet konstaterar att dessa framställningar är ett bevis för att vatten är ett mycket stort problem för EU:s medborgare.

53.

Europaparlamentet noterar att enligt en Eurobarometerundersökning från mars 2012 anser 68 procent av européerna att problem som rör kvaliteten hos och tillgången till vatten är allvarliga. 80 procent anser att kemiska föroreningar är ett hot mot vattenmiljön, 62 procent anser att de inte har fått tillräcklig information om problem som grundvatten, sjöar, floder och kustvatten i deras länder står inför, 67 procent menar att det mest effektiva sättet att hantera vattenproblem skulle vara att öka medvetenheten om vattenrelaterade problem, och 73 procent anser att EU bör föreslå ytterligare åtgärder mot vattenproblemen i Europa.

54.

Europaparlamentet välkomnar att man i ett tidigt skede lyckats nå Förenta nationernas millennieutvecklingsmål för en hållbar tillgång till säkert dricksvatten. Parlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och berörda myndigheter att på alla nivåer förstärka sina åtaganden, att spela en aktiv roll i uppnåendet av millennieutvecklingsmålet för grundläggande sanitära förhållanden och ta hänsyn till relevanta resultat från Rio+20-konferensen om hållbar utveckling genom att se till att tillgången till dricksvatten och sanitetstjänster fastslås som en grundläggande mänsklig rättighet som är absolut nödvändig för att livet självt ska få komma till sin fulla rätt, enligt de villkor som antagits av FN:s generalförsamling 2010.

55.

Europaparlamentet välkomnar EU:s aktiva deltagande vid det sjätte världsvattenforumet den 12–17 mars 2012 i Marseille. Parlamentet uppmanar EU att fortsätta sitt arbete för en förbättrad tillgång till vatten i världen, i synnerhet med tanke på det sjunde världsvattenforumet som kommer att hållas i Sydkorea 2015.

56.

Europaparlamentet påpekar att i EU håller sakkunskapen om vatten en mycket hög nivå och att denna bör utnyttjas i praktiken för att uppnå millennieutvecklingsmålen vad gäller grundläggande sanitära förhållanden och andra vattenrelaterade hållbara utvecklingsmål. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta god praxis från tredjeländer beträffande användning av insamlat regnvatten och flerfaldig återanvändning av avloppsvatten för att bekämpa vattenbrist, särskilt vid torka. Parlamentet uppmanar till ett fördjupat samarbete med tredjestater som gjort teknologiska framsteg i områden relaterade till användning av vattenresurser.

57.

Europaparlamentet anser att den internationella ambitionsnivån bör höjas för att uppnå hållbar vattenanvändning genom integrerad förvaltning av vattenresurser och ökad resurseffektivitet.

58.

Europaparlamentet uppmuntrar lokala myndigheter och andra ansvariga institutioner att anslå en andel av brukaravgifterna för vattenförsörjning och sanitetstjänster till decentraliserade samarbetsåtgärder. Parlamentet påminner också om principen om ”1 procents solidaritet för vatten”, antagen av vissa medlemsstater, som ett exempel på något att främja och genomföra.

59.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på Europeiska unionens och dess medlemsstaters vägnar ansluta sig till FN:s konvention från 1997 om internationella vattendrag och att arbeta för att ändringarna från 1992 i Helsingforskonventionen om skydd för och användning av gränsöverskridande vattendrag och internationella sjöar ska träda i kraft, något som skulle innebära en utökad tillämpning av detta instrument till länderna utanför FN:s ekonomiska kommission för Europa. Parlamentet uppmanar även till ratificering på bredare bas av protokollet om vatten och hälsa till Helsingforskonventionen från 1992 för att främja en samordnad och rättvis förvaltning av nationella och internationella vattenområden.

60.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

29.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 349/19

—

med beaktande av kommissionens rekommendation av den 8 september 2011 om stöd för en EU-omfattande eCall-tjänst i elektroniska kommunikationsnät för överföring av 112-samtal från fordon (så kallade eCalls) (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2010/40/EU av den 7 juli 2010 om ett ramverk för införande av intelligenta transportsystem på vägtransportområdet och för gränssnitt mot andra transportslag (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/22/EG av den 7 mars 2002 om samhällsomfattande tjänster och användares rättigheter avseende elektroniska kommunikationsnät och kommunikationstjänster (direktiv om samhällsomfattande tjänster) (3),

—

med beaktande av konsekvensbedömningen i kommissionens arbetsdokument som åtföljer kommissionens rekommendation om stöd för en EU-omfattande eCall-tjänst i elektroniska kommunikationsnät för överföring av 112-samtal från fordon (så kallade eCalls) (SEC(2011)1020),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Mot ett europeiskt område för trafiksäkerhet: politiska riktlinjer för trafiksäkerhet 2011–2020” (COM(2010)0389),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Hållbara framtida transporter – Ett integrerat, teknikstyrt och användarvänligt transportsystem” (COM(2009)0279),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”eCall: Tid för utbyggnad” (COM(2009)0434),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”För ett Europa med säkrare, renare och effektivare rörlighet: Första rapporten om initiativet Den intelligenta bilen” (COM(2007)0541),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Om initiativet ’Den intelligenta bilen’ – Att öka medvetenheten om IKT:s betydelse för smartare, säkrare och renare fordon” (COM(2006)0059),

—

med beaktande av kommissionens tredje meddelande om eSafety: ”eCall tillbaka på rätt spår – Handlingsplan” (COM(2006)0723),

—

med beaktande av kommissionens andra meddelande om e-säkerhet, ”eCall åt medborgarna” (COM(2005)0431),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Informations- och kommunikationsteknik för säkra och intelligenta fordon” (COM(2003)0542),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Europeiskt åtgärdsprogram för trafiksäkerhet – Att halvera antalet dödsoffer i trafiken i Europeiska unionen till år 2010: ett gemensamt ansvar” (COM(2003)0311),

—

med beaktande av arbetsdokumentet om dataskydd och personlig integritet i samband med eCall-initiativet (artikel 29-arbetsgruppen – 1609/06/EN, WP 125),

—

med beaktande av sin resolution av den 25 oktober 2011 om rörlighet och integrering när det gäller personer med funktionsnedsättning, samt om EU:s handikappstrategi för 2010–2020 (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 27 september 2011 om trafiksäkerhet i Europa 2011–2020 (5),

—

med beaktande av den antagna skriftliga förklaringen av den 17 november 2011 om behovet av allmänt tillgängliga 112-larmtjänster (6),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om hållbara framtida transporter (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om samhällsomfattande tjänster och larmnumret 112 (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 april 2009 om handlingsplanen för intelligenta transportsystem (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 19 juni 2008 om den första rapporten om den intelligenta bilen (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 18 januari 2007 om det tredje europeiska åtgärdsprogrammet för trafiksäkerhet – halvtidsöversyn (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 27 april 2006 om trafiksäkerhet: eCall åt medborgarna (12),

—

med beaktande av sin resolution ”Europeiskt åtgärdsprogram för trafiksäkerhet – Att halvera antalet dödsoffer i trafiken i Europeiska unionen till år 2010: ett gemensamt ansvar” av den 29 september 2005 (13),

—

med beaktande av den av Världsbanken och WHO 2004 gemensamt publicerade rapporten ”World report on road traffic injury prevention”,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av de gemensamma överläggningar som hållits av utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för transport och turism i enlighet med artikel 51 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd och utskottet för transport och turism (A7-0205/2012), och av följande skäl:

A.

Enligt Världsbankens och WHO:s prognoser väntas antalet omkomna i trafiken öka i hela världen (till 2020 kommer trafikolyckor att gå från att vara den nionde till den tredje vanligaste dödsorsaken). Även i åldrarna 5–14 år blir trafikolyckor en allt vanligare dödsorsak, vilket innebär en betydande förlust för både föräldrarna och samhället.

B.

Enligt uppgifterna från 2004 dör fler än 40 000 människor i olyckor medan 150 000 drabbas av bestående funktionshinder.

C.

Syftet med eCall-system för fordon är att se till att räddningstjänsten meddelas automatiskt när det sker en allvarlig olycka, så att man kan minska dödsolyckorna i trafiken och lindra effekterna av trafikskador i och med att de skadade får tillgång till kvalificerad och utrustad sjukvård (”den gyllene timmens princip”).

D.

eCall-nödsamtal genereras automatiskt genom aktivering av fordonsmonterade sensorer som upprättar röst- och dataanslutning direkt med aktuell larmcentral när de aktiveras.

E.

Officiella statistiska uppgifter uppskattar att upp till 2 500 människoliv kommer att räddas varje år och att skadornas allvarsgrad kommer att minska med 10 till 15 procent när eCall-systemet helt har införts i fordonen och i medlemsstaterna.

F.

eCall innebär fördelar för trafikanter, både i deras eget land och utomlands, som eventuellt inte känner till vägarna och sin exakta position vid olycksfall.

G.

eCall tillåter att samtal till larmnumret kan göras utan språkproblem tack vare de digitala data som finns i meddelandeformatet med en fastställd minimiuppsättning uppgifter, som troligtvis kommer att minska missförstånd och stress och hjälpa till att undanröja språkhinder mellan fordonets passagerare och larmcentralsoperatören, vilket är viktigt i den europeiska flerspråkiga miljön.

H.

Införandet av en EU-omfattande eCall-tjänst som är tillgänglig för alla fordon och i alla länder har varit en prioritering för EU inom ramen för trafiksäkerheten sedan 2002 och finns med i åtgärdsprogrammet för trafiksäkerhet 2011–2020 som ett sätt att förbättra trafiksäkerheten och bidra till målet om att minska antalet döda och skadade i trafiken i EU.

I.

Bland de prioriterade åtgärderna i direktiv 2010/40/EU finns ”bestämmelser om ett samordnat införande av ett driftskompatibelt EU-omfattande eCall-system”, och de innehåller en skyldighet för kommissionen att mot slutet av 2012 anta de gemensamma specifikationerna för larmcentraler.

J.

Medlemsstaterna fortsätter att vara ansvariga för organisationstypen för den larmcentral som tar emot eCalls oavsett om det är en offentlig eller en privat organisation som agerar under offentlig delegering.

K.

Samförståndsavtalet för verkställandet av interoperabla fordonsmonterade eCalls i Europa har till dags dato undertecknats av 22 medlemsstater, fem associerade länder och mer än 100 organisationer. Ytterligare två medlemsstater har uttalat sitt stöd för ett obligatoriskt införande av eCall.

L.

Europaparlamentet har uttryckt sitt stöd för eCall vid flera tillfällen, inklusive stöd för dess obligatoriska införande, vilket kommer att skapa en känsla av högre säkerhet hos medborgarna i trafiken.

M.

Ett frivilligt införande i EU har i stället varit kommissionens inställning sedan 2003, men man har hittills inte gjort några betydande framsteg med detta.

N.

I sitt meddelande från 2009 ”eCall: Tid för utbyggnad” angav kommissionen att den skulle föreslå regleringsåtgärder om betydande framsteg inte har gjorts före utgången av 2009, både när det gäller att få eCall-utrustning i fordon och nödvändiga investeringar i larmcentralsinfrastruktur.

O.

Enligt resultaten från det offentliga samråd om införandet av eCall som kommissionen utförde 2010 anser mer än 80 procent av de svarande att eCall-systemet är användbart och skulle vilja att deras fordon utrustades med det.

P.

Motorcyklisterna tillhör den grupp trafikanter som kan ha svårast att underrätta räddningstjänsten om de drabbas av en trafikolycka.

Q.

Jordbruks- och industrifordon, i synnerhet jordbrukstraktorer, brukar användas i avlägsna och isolerade områden, och har av denna anledning ofta svårt att underrätta räddningstjänsten när en olycka inträffar.

R.

Det finns privata larmnummertjänster för fordon idag och de blir allt vanligare, men inga av dem erbjuder fullständig, EU-övergripande täckning och marknadspenetreringen är under 0,4 procent av fordonsbeståndet. Vissa av de tjänster som införts har slopats på grund av marknadsmisslyckanden, vilket lämnar användaren utan någon larmnummertjänst under fordonets hela livslängd.

S.

Tekniken finns och gemensamma EU-omfattande standarder har godkänts och håller på att förfinas och testas av branschen och myndigheterna inom ramen för olika pilotprojekt.

T.

Kommissionen tillkännagav i ett uttalande 2011 att man under första kvartalet 2012 skulle lägga fram en ny förordning som inkluderade eCall som ett extra krav inom ramen för lagstiftningen om typgodkännande av fordon.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens rekommendation av den 8 september 2011 och uppmanar medlemsstaterna och mobilnätsoperatörerna att genomföra de nödvändiga åtgärderna och uppgraderingarna senast i slutet av 2014. Parlamentet beklagar dock att endast 18 medlemsstater svarade i tid och uppmanar resterande medlemsstater att svara så snart som möjligt.

2.

Europaparlamentet beklagar förseningarna och bristen på framsteg hittills i det frivilliga införandet av eCall och det faktum att tre medlemsstater inte har undertecknat samförståndsavtalet för eCall eller angett att de stöder eCall-utvecklingen. Parlamentet uppmanar därför de medlemsstater som ännu inte har gjort det att underteckna samförståndsavtalet om utvecklingen av en EU-övergripande, driftkompatibel eCall-tjänst i Europa, samt uppmanar alla inblandade parter att agera gemensamt för att införa denna tjänst.

3.

Europaparlamentet betonar att det finns stora brister i funktionen av det europeiska larmnumret 112 som eCall är baserat på. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att brådskande vidta åtgärder för att åtgärda dessa brister, och uppmanar kommissionen att öka övervakningen när det gäller detta.

4.

Europaparlamentet anser att eCall bör vara ett offentligt system för nödsamtal som omfattar hela EU, inbyggt i fordonet och grundat på 112 och gemensamma europeiska normer som säkerställer teknisk neutralitet i syfte att kunna garantera en pålitlig, kvalitativ, billig och användarvänlig tjänst som kan integreras med befintliga operatörer med täckning i hela Europa, oavsett bilmärke, land eller var fordonet faktiskt befinner sig, för att på så sätt optimera fördelarna med eCall för alla förare, däribland funktionshindrade personer med särskilda behov.

5.

Europaparlamentet understryker de positiva effekterna av eCall, inte bara för att förbättra incidenthanteringen, för att minska trafikstockningar som uppkommer på grund av olyckor och för att undvika sekundärolyckor, utan särskilt också för att påskynda räddningstjänstens ankomst och på så vis minska dödligheten och allvarsgraden i de skador som uppkommer genom trafikolyckor och därmed förbättra européernas trygghetskänsla när de reser i andra medlemsstater.

6.

Europaparlamentet anser att om införandet av eCall överlåts åt marknadskrafterna, kommer eCall endast att vara till nytta för människor som har råd med exklusiva fordon, medan ett obligatoriskt införande av systemet inbyggt i alla fordon skulle leda till lägre kostnader och allmänt införande i hela EU.

7.

Europaparlamentet erinrar om att kommissionens konsekvensbedömning visar att antagande av regleringsåtgärder inför ett obligatoriskt införande av eCall för närvarande är den enda möjligheten att uppnå alla positiva effekter.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett förslag inom ramen för direktiv 2007/46/EG för att säkra ett obligatoriskt införande av ett offentligt 112-baserat eCall-system till 2015 i alla nya typgodkända fordon i samtliga medlemsstater.

9.

Europaparlamentet anser att den offentliga eCall-tjänsten bör vara gratis, obligatorisk och installerad i alla nya fordon som omfattas av detta direktiv.

10.

Europaparlamentet anser att ett offentligt eCall bör vara enkelt, överkomligt, funktionsdugligt och tillgängligt för alla i hela EU, oberoende av fordonet och var detta finns.

11.

Europaparlamentet avvisar tanken på att fasa in de olika fordonsinbyggda aspekterna av eCall under en längre tidsperiod.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå alla andra regleringsåtgärder som behövs för att undvika att ytterligare förseningar leder till dödsolyckor som kunde ha förhindrats.

13.

Europaparlamentet anser att även om kostnads-nyttoanalyser kan spela en viktig roll för att ta fram uppgifter som kan ligga till grund för komplexa beslut gällande investeringar och teknikutnyttjande är de inte särskilt användbara när en viktig del av analysen består i att uppskatta värdet på en människas liv.

14.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att när den värderar påverkan av utvecklingen av eCall i EU ta hänsyn till inte bara investeringen och driftskostnaderna utan även de sociala fördelar som uppstår genom utbredningen av eCall.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ställa upp tydliga regler gällande ansvarsskyldigheten för aktörer som är involverade i eCall-systemet.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera möjliga falsklarm genom eCall-system, deras påverkan på de dagliga räddningstjänsterna och nödvändigheten att särskilja mellan allvarliga och mindre allvarliga olyckor samt mellan larmsignaler och annan information som ska skickas till räddningstjänsterna för att säkra en effektiv drift. Parlamentet uppmanar kommissionen att, om det behövs, föreslå konkreta lösningar på dessa problem.

17.

Europaparlamentet välkomnar fastställandet av European eCall Implementation Platform och uppmanar relevanta aktörer och medlemsstaternas representanter att delta för att säkra ett harmoniserat införande av eCall.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga om eCall-systemet ska utvidgas till att inkludera andra fordon inom en snar framtid, såsom tunga nyttofordon, bussar och motordrivna tvåhjulingar, samt att utvärdera om det bör utökas till att även omfatta jordbrukstraktorer och industrifordon.

19.

Europaparlamentet anser att användningen av eftermarknadsinstallerade eCall-apparater ska tillåtas för befintliga fordon.

20.

Europaparlamentet konstaterar att det är viktigt att se till att alla beredskapscenter och larmcentraler i samtliga medlemsstater är väl utrustade om det ska kunna bli ett enhetligt skydd för medborgarna i hela unionen. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att föreslå lagstiftning som ska tvinga medlemsstaterna att uppgradera sina larmcentraltjänster och att utbilda telefonisterna ordentligt så att de senast 2015 kan hantera eCall-systemet på det sätt som bäst passar deras nationella strukturer.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att anta gemensamma specifikationer för larmcentralerna inom ramen för ITS-direktivet före slutet av 2012 och att lägga fram ett förslag till direktiv om genomförande av eCall.

22.

Europaparlamentet uppskattar mobilnätsoperatörernas villighet att hantera eCall som alla andra 112-samtal och föreslår att de och även medlemsstaterna på årsbasis ska rapportera till kommissionen om de framsteg som gjorts och om de svårigheter man stött på, särskilt när det gäller eCall-flaggan.

23.

Europaparlamentet välkomnar att en röstanknytning upprättas mellan fordonspassagerarna och de larmcentralsoperatörer som tar emot nödsamtal så att man genom tvåvägskommunikation kan minska risken för felaktiga insatser eller att rättningstjänsten rycker ut i onödan, till exempel vid en mindre olycka.

24.

Europaparlamentet understryker att det blir alltmer tydligt att det behövs ett gemensamt dataöverföringsprotokoll för att sådan information ska kunna komma larmcentralerna och räddningstjänsterna tillhanda utan risk för förvirring eller feltolkning. Parlamentet påpekar att man bör fastställa öppna och icke-diskriminerande rutiner för hur mobilnätsoperatörerna ska vidarebefordra informationen till larmcentralerna.

25.

Europaparlamentet erinrar om att det även kan leda till extra fördelar om man har elektroniska uppgifter i larmcentralerna, såsom avancerad vägledning för personalen i räddningstjänsten, som kan informeras ordentligt om nya risker som de kan stöta på beroende på utvecklingen av elbilar och andra nya framdrivningssystem.

26.

Europaparlamentet anser att kopplingarna mellan larmcentralerna och vägoperatörerna för att förbättra incidenthanteringen bör främjas i linje med rekommendationerna i European eCall Implementation Platform.

27.

Europaparlamentet stöder det intensiva arbete som utförts inom HeERO (Harmonised eCall European Pilot) i pilotprojektet gränsöverskridande autentisering av eCall. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att öka samarbetet mellan nationella larmcentraler och räddningstjänster, i synnerhet vid gränsövergångar i Europa, samt att främja utvecklingen av gemensamma utbildningar och utbyte av bästa praxis för att förbättra effektiviteten inom hela räddningstjänstkedjan.

28.

Europaparlamentet ber kommissionen att likaså garantera att eCall-systemet och kopplingarna till larmcentralerna också är kompatibla med system för samverkan med infrastrukturen och intelligenta ombordsystem (t.ex. smarta vägräcken som underrättar om möjliga olyckor, intelligenta växlingssystem i fordon etc.).

29.

Europaparlamentet anser att en eCall-tjänst som omfattar hela EU kan samexistera med privata larmtjänster, oavsett om en fordonsköpare väljer en privat lösning eller inte, förutsatt att alla funktionsstandarder följs av både offentliga och privata tjänster och alla fordon är utrustade med den offentliga eCall-tjänsten för att garantera en heltäckande tjänst i alla medlemsstater under fordonets livstid.

30.

Europaparlamentet betonar att eCall-systemet måste vara användarvänligt och att konsumenterna bör erbjudas en realistisk överblick över systemet, samt heltäckande och tillförlitlig information rörande ytterligare funktioner eller tjänster som är kopplade till de privata, fordonsinbyggda systemen för larmtjänster och nödsamtal samt till den förväntade servicenivån för inköp av sådana tillämpningar och de tillhörande kostnaderna.

31.

Europaparlamentet kräver att den offentliga eCall-tjänsten 112 blir automatiskt tillgänglig när en konsument väljer att lämna en privat larmtjänst eller reser i ett land där den tjänsten inte erbjuds.

32.

Europaparlamentet anser att privata eCall-tjänsteleverantörer också när som helst bör ha möjlighet att migrera till den eCall-tjänst som finns i hela EU, samtidigt som de fortsätter att tillhandahålla andra telefontjänster.

33.

Europaparlamentet uppmanar europeiska företag att delta i utvecklingen av de nödvändiga tillämpningarna, tjänsterna och infrastrukturen för eCall-systemet för att stimulera EU-omfattande innovation.

34.

Europaparlamentet betonar att eCall-systemet inte på några villkor får göra det möjligt att spåra fordonet, vilket innebär att systemet måste vara vilande tills larmtjänsten aktiveras, i linje med rekommendationerna från artikel 29-arbetsgruppen om uppgiftsskydd. Parlamentet påminner om att de prioriterade målen med eCall är att förbättra hanteringen av incidenter, och att de uppgifter som ges genom eCall inte på något sätt får användas för att övervaka och studera en persons förflyttningar eller för att ta reda på var personen befinner sig förutom i händelse av en olycka.

35.

Europaparlamentet understryker att med iakttagande av öppenhetsprincipen bör lämpliga regler införas för behandling av personuppgifter avseende eCall-samtal, inte bara av mobilnätsoperatören utan av alla övriga inblandade aktörer, inklusive fordonstillverkare, larmcentraler och larmtjänster, för att garantera att principerna om personlig integritet och personuppgiftsskydd följer direktiven 95/46/EG och 2002/58/EG och den nationella lagstiftningen. Parlamentet understryker att all kommande lagstiftning ska klargöra ansvaret enligt direktiv 95/46/EG för de olika aktörer som berörs av eCall, samt formerna för att tillhandahålla uppgifter till berörda personer och för att underlätta deras utövande av sina rättigheter.

36.

Europaparlamentet understryker att privata eCall-tjänster måste respektera principerna om personlig integritet och uppgiftsskydd och framför allt ge möjlighet till ett informerat samtycke och möjlighet att välja bort tjänsten i linje med rekommendationerna från artikel 29-arbetsgruppen. Konsumenternas informerade samtycke ska baseras på fullständig information om den mängd data som samlas och för vilket ändamål den samlas. Dessutom ska konsumenterna ha rätt att när som helst dra tillbaka sitt samtycke.

37.

Europaparlamentet understryker att ägaren eller den som leasar fordonet ska bestämma, som en informerad konsument, vem som ska ha tillgång till fordonets data när det gäller privata eCall-tjänster som har registrerats på fordonen.

38.

Europaparlamentet understryker att eCall-systemet utnyttjar tekniska komponenter (satellitbaserad positionsbestämning, bearbetnings- och kommunikationstillämpningar) som också skulle kunna utgöra grund för andra fordonsmonterade tillämpningar och tjänster.

39.

Europaparlamentet anser att det fordonsinbyggda eCall-systemet, för att säkra kundernas fria val, måste vara tillgängligt utan kostnader och utan diskriminering för alla, såsom eftermarknaden för produkter och tjänster, komponentleverantörer, verkstäder och oberoende tjänsteleverantörer, vägassistans och relaterade tjänster. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att eCall-systemet bygger på en driftskompatibel och öppen plattform som kan användas för framtida fordonstillämpningar och fordonstjänster, för att uppmuntra till förnyelse och främja konkurrenskraften för den europeiska it-industrin på den globala marknaden. Parlamentet understryker att alla sådana tillämpningar och tjänster fortfarande ska vara frivilliga.

40.

Europaparlamentet anser att fria val för konsumenter och fritt tillträde för tjänsteleverantörer ska vara en del av OEM-företagens designkriterier när det gäller fordonsmonterade plattformar och att gränssnitt för fordonsmontage ska standardiseras för att möjliggöra rättvis konkurrens och för att uppmuntra innovationer på den europeiska telematikmarknaden.

41.

Europaparlamentet understryker att alla ytterligare tjänster som ska användas i ett fordon – framför allt under färd – måste uppfylla tydliga säkerhets-, skydds- och dataskyddsnormer och att efterlevnaden av sådana normer måste mätas och kontrolleras.

42.

Europaparlamentet erinrar om att systemen för satellitnavigering Egnos och Galileo kan bidra avsevärt till utförandet av vägtrafikledning och nödåtgärder, och detta kräver en informationskampanj för att främja en ökad användning av de möjligheter som detta system erbjuder vad beträffar eCall-tillämpningen.

43.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör ha rätt att införa eCall-filtreringssystem för larmcentraler som gör det möjligt att snabbt identifiera nödsamtal och därmed undvika att larmcentraler överbelastas, samtidigt som man ökar räddningstjänsternas effektivitet. Parlamentet anser att detta arbete bör stödjas av kommissionen.

44.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att i samarbete med kommissionen upprätta och genomföra nationella pilotprojekt för att tillämpa eCall-systemet för nödanrop från fordon. Syftet är att hantera de problem som eventuellt kommer att uppstå vid förberedandet av den obligatoriska tillämpningen av detta system i alla medlemsstater till 2015.

45.

Europaparlamentet begär att ett standardiserat eCall-gränssnitt, en så kallad eCall-knapp som är lätt att identifiera även för personer med funktionshinder, ska sättas in i alla fordon för att undvika missförstånd och eventuellt missbruk av systemet. Parlamentet uppmanar kommissionen och europeiska standardiseringsorganisationer att föreslå en harmoniserad standard för en sådan manuell utlösningsmekanism.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera eCall-systemets möjliga påverkan på utgifterna för folkhälsan. Parlamentet uppmanar i detta hänseende medlemsstaterna att enas kring en harmoniserad definition av allvarliga skador.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att skynda på sitt arbete med att tillhandahålla utförlig och praktisk information genom utveckling av en målinriktad och långtgående kommunikationsstrategi och genomföra kampanjer för att öka medvetenheten om eCall-systemet och dess fördelar, dess användning och dess funktioner, även när det gäller säkerheten för EU:s invånare, i syfte att öka både allmänhetens förståelse av och efterfrågan på sådana nödtjänster, samt för att minimera risken att dessa tjänster missbrukas eller missförstås.

48.

Europaparlamentet rekommenderar att kommissionen ser till att eCall-tjänster blir driftskompatibla med andra liknande fordonsinbyggda larmtjänster som marknadsförs i grannregioner, såsom ERA-GLONASS-tjänsten.

49.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar och parlament.

29.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 349/27

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt artiklarna 3, 4, 49, 50, 119, 219 och 282,

—

med beaktande av förslaget till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (COM(2011)0121),

—

med beaktande av OECD:s förklaring om internationella investeringar och multinationella företag och riktlinjer för multinationella företag (uppdatering av den 25 maj 2011),

—

med beaktande av Montirapporten av den 9 maj 2010 om en ny strategi för den inre marknaden,

—

med beaktande av Unctads rapport 2011 om investeringar i världen,

—

med beaktande av kommissionens meddelande om en samlad EU-politik för internationella investeringar (COM(2010)0343),

—

med beaktande av kommissionens arbetsprogram för 2012 (COM(2011)0777),

—

med beaktande av slutsatserna från rådets 3133:e sammanträde om forumet för den inre marknaden,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1173/2011 om effektiv övervakning av de offentliga finanserna i euroområdet (1),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1174/2011 om verkställighetsåtgärder för att korrigera alltför stora makroekonomiska obalanser i euroområdet (2),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1175/2011 om förstärkning av övervakningen av de offentliga finanserna samt övervakningen och samordningen av den ekonomiska politiken (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1176/2011 om förebyggande och korrigering av makroekonomiska obalanser (4),

—

med beaktande av rådets förordning (EU) nr 1177/2011 om påskyndande och förtydligande av tillämpningen av förfarandet vid alltför stora underskott (5),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1311/2011 om ändring av rådets förordning (EG) nr 1083/2006 vad gäller vissa bestämmelser om den ekonomiska förvaltningen för vissa medlemsstater som drabbats eller hotas av stora svårigheter med avseende på deras finansiella stabilitet (6),

—

med beaktande av rådets direktiv 2011/85/EU om krav på medlemsstaternas budgetramverk (7),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om europeiska riskkapitalfonder (COM(2011)0860),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om rätten att driva verksamhet i kreditinstitut och tillsynen över kreditinstitut och värdepappersföretag samt om ändring av Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/87/EG om extra tillsyn över kreditinstitut, försäkringsföretag och värdepappersföretag i ett finansiellt konglomerat (COM(2011)0453),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Årlig tillväxtöversikt 2012” (COM(2011)0815),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden – Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” (COM(2011)0206),

—

med beaktande av kommissionens meddelande om en strategi för smart och hållbar tillväxt för alla (COM(2010)2020),

—

med beaktande av kommissionens meddelande om en åtgärdsplan för att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering (COM(2011)0870),

—

med beaktande av kommissionens rapport till Europeiska rådet om hinder för handel och investeringar (2011) (COM(2011)0114),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 december 2011 om hinder för handel och investeringar (8),

—

med beaktande av förslaget till rådets direktiv om ett gemensamt system för en skatt på finansiella transaktioner och ändring av direktiv 2008/7/EG (COM(2011)0594),

—

med beaktande av kommissionens grönbok om möjligheterna att införa stabilitetsobligationer (COM(2011)0818),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om en budget för Europa 2020 (COM(2011)0500), delarna I och II,

—

med beaktande av arbetsdokumentet från kommissionens avdelningar ”The effects of temporary State aid rules adopted in the context of the financial and economic crisis” (SEC(2011)1126),

—

med beaktande av rapporten från kommissionens generaldirektorat för ekonomi och finans, ”Labour Market Developments in Europe, 2011”,

—

med beaktande av OECD:s, WTO:s och Unctads rapporter ”G20 trade and investment measures” (mitten av oktober 2010–april 2011),

—

med beaktande av Europeiska centralbankens ”The Euro Area Bank Lending Survey” för januari 2012,

—

med beaktande av Europeiska centralbankens makroekonomiska prognoser för euroområdet (december 2011),

—

med beaktande av Europeiska centralbankens rapport om den finansiella integrationen i Europa (maj 2011),

—

med beaktande av OECD:s ”Policy Framework for Investment (PFI)”,

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om inrättande av ett program för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (2014–2020) (COM(2011)0834),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 19 april 2012 om förslaget till rådets direktiv om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas (9),

—

med beaktande av kommissionens rapport om näringslivsdynamik: nyetableringar, överlåtelser av företag och konkurs (januari 2011),

—

med beaktande av Världsbankens rapport om att göra affärer 2012: göra affärer i en öppnare värld,

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén om ”Erasmus för alla: EU:s program för allmän utbildning, yrkesutbildning, ungdom och idrott” (COM(2011)0787),

—

med beaktande av kommissionens preliminära utvärderingsrapport om Erasmus för unga företagare, pilotprojekt/förberedande åtgärd (2011),

—

med beaktande av förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om offentlig upphandling (COM(2011)0896),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandena från utskottet för industrifrågor, forskning och energi samt utskottet för regional utveckling (A7-0190/2012), och av följande skäl:

A.

Den ekonomiska, finansiella och finanspolitiska krisen i EU har på ett betydande sätt ökat de ekonomiska och sociala skillnaderna i medlemsstater och regioner, vilket har resulterat i en ojämn fördelning av de inhemska och utländska investeringarna i EU.

B.

Det är nödvändigt att fastställa en konsekvent ram av stabilitet i penning-, finans- och handelspolitiken för att underlätta flödet av direktinvesteringar i samtliga medlemsstater och EU-regioner och på så sätt bidra till att korrigera EU:s makroekonomiska obalanser.

C.

Vid det informella mötet mellan Europeiska rådets medlemmar den 23 maj 2012 betonades behovet av att mobilisera EU:s politik för att till fullo stödja tillväxten, öka insatserna för att finansiera ekonomin genom investeringar och stärka skapandet av arbetstillfällen.

D.

Enligt kommissionens senaste preliminära prognos lider EU av svag tillväxt och de förväntade tillväxttakterna kommer att skilja sig åt betydligt inom unionen, vilka undergrävs av fortsatt osäkerhet och brist på förtroende från konsumenternas och marknadens sida.

E.

EU bör i högre grad utnyttja sina starka sidor, till exempel den höga standarden på konsumtion, utbildning, livskvalitet samt forsknings- och innovationskapaciteten, den höga arbetseffektiviteten och produktiviteten liksom ett vänligt och inspirerande affärsklimat för att ta itu med den finanspolitiska krisen och öka tillväxten och sysselsättningen.

F.

Finansieringen av medlemsstaternas offentliga skulder absorberar resurser för investeringar, tillväxt och sysselsättning, samtidigt som kapitalflykten mellan vissa medlemsstater och till vissa tredjeländer kan bidra till att förvärra läget för EU:s betalningsbalans.

G.

Bankutlåning, som är den viktigaste finansieringskällan i euroområdet, som står för mer än hela aktie- och obligationsfinansieringen, samtidigt som bankkrediter i Förenta staterna och andra regioner i världen står för en mindre procentuell andel av den totala finansieringen, har påverkats starkt av den senaste tidens utveckling.

H.

Tillväxtpotentialen i sektorer som till exempel miljövänlig teknik, hälsa och omsorg, utbildning och den sociala ekonomin kan bidra till och driva på investeringar genom att öka den ömsesidiga efterfrågan och därmed stimulera investeringar.

I.

Det finns ett behov av att övervaka och se över effekterna och genomförandet av EU:s budgetbestämmelser för att se till att de inte skapar onödiga administrativa bördor och hämmar utländska direktinvesteringar i EU.

J.

Den senaste Unctadrapporten visar att EU fortfarande har en stark förmåga att dra till sig utländska direktinvesteringar.

K.

EU-interna investeringar kan på ett betydande sätt utvidga marknaderna för utländska direktinvesteringar genom att skapa en mer hållbar infrastruktur för affärsverksamhet, utbildning, forskning och utveckling.

L.

Investeringarna består av två pelare, offentliga investeringar och privata investeringar, och den privata delen består i sin tur av inhemska och utländska investeringar.

M.

För att motverka det alltför stora beroendet av import av olja, gas och övriga icke-förnybara resurser krävs det stora investeringar i förnybar energi samt energi- och resurseffektivitet.

N.

De europeiska statsskulds- och kreditförlängningsriskerna, såväl som brister och hinder för handel och i samband med fullbordandet av den inre marknaden, inbegripet icke-tariffära hinder och databegränsningar, kan försämra EU-regionens förmåga att attrahera både europeiska och internationella investerare.

O.

När det gäller konkurrenskraft och företagande, är de huvudsakliga utmaningarna för de europeiska företagen fortfarande svårigheterna att få tillgång till finansiering för små och medelstora företag, en svag företagaranda (endast 45 procent av EU:s medborgare skulle vilka vara egenföretagare jämfört med till exempel 55 procent i Förenta staterna), ett företagsklimat som inte främjar nystartade företag och tillväxt och som karaktäriseras av bestående fragmentisering av lagstiftning och byråkrati, små och medelstora företags begränsade kapacitet att anpassa sig till en energi- och resurseffektiv ekonomi och att expandera till marknader utanför hemländerna, både inom och utanför den inre marknaden.

P.

Enligt Världsbankens senaste ”Doing Business”-index utgör EU:s medlemsstater endast 40 procent (och euroområdets medlemmar endast 26 procent) av de 35 högst rankade länderna i fråga om företagande på global nivå.

Q.

Som visas i kommissionens rapport om förvarningsmekanismen (COM(2012)0068), betonar de nationella budgetbegränsningarna och den höga arbetslösheten behovet, särskilt när det gäller bytesbalansen, exportmarknadsandelar samt privata och offentliga skulder, att införa effektiva strukturreformer för att förbättra näringslivsklimatet, samtidigt som man minskar på byråkratin och optimerar mervärdet från strukturfonderna och Europeiska investeringsbankens verksamhet, inbegripet i de länder som främjas av den europeiska grannskapspolitiken.

R.

Välriktade sociala investeringar är avgörande för att säkerställa en hög och långsiktig sysselsättningsnivå, stabilisera ekonomin, öka humankapitalet och stärka EU:s konkurrenskraft.

S.

Utvecklingen för utländska direktinvesteringar är en av de nyckelindikatorer som kommissionen använder i resultattavlan för övervakning av makroekonomiska obalanser.

T.

Undersökningar som genomförts inom Förenta nationernas miljöprogram och Internationella arbetsorganisationen visar att investeringar i bildandet av humankapital är avgörande för att dra till sig investeringar i de gröna ekonomisektorerna och utnyttja deras stora tillväxtpotential.

U.

Tillströmningen av utländska direktinvesteringar i EU, särskilt när de riktas på ett sådant sätt att de minskar skillnaderna mellan medlemsstaterna, har positiva effekter på realekonomin och betalningsbalansen, konkurrenskraften, sysselsättningen och den sociala sammanhållningen, men fungerar även som en positiv stimulans för teknisk utveckling, innovation, färdigheter och arbetskraftens rörlighet.

V.

Fastställandet av årliga nationella delmål som omfattar områden som stöder en attraktiv och konkurrenskraftig miljö för internationella investerare, i linje med OECD:s parametrar, kommer att bidra till att belysa nationella svagheter och styrkor, såväl som möjligheter för riktade ingrepp.

W.

Euroområdets och ECB:s mål om att hålla inflationen på precis under 2 procent bidrar till att skapa en ram för stabilitet som främjar investeringsviljan.

X.

Utvecklingen av de europeiska obligationsmarknaderna är till stor del beroende av utökningen av investeringsbasen.

Y.

I sitt förslag till en gemensam konsoliderad bolagsskattebas utvidgade inte kommissionen harmoniseringen till bolagsskattesatserna, vilka fortfarande avses falla inom ramen för medlemsstaternas behörighet. Det krävs ytterligare åtgärder för att göra EU:s skattesystem mer transparent och mindre komplicerat för utländska investerare samtidigt som man samordnar skattesystemen i hela EU.

Z.

Handelsprotektionismen vinner mark i världen, och därför bör EU, i egenskap av marknadsledande aktör när det gäller inkommande investeringar, fortsätta förhandlingarna för att uppnå frihandelsavtal som främjar öppen och fri handel samt internationella standarder på området social- och miljöskydd i samband med skyddet av sina konkurrenskraftiga handelsfördelar.

AA.

I EU finns det fortfarande stora hinder för tillhandahållandet av gränsöverskridande tjänster, vilket orsakar problem på den fria marknaden.

AB.

I enlighet med EU-fördragen faller den gemensamma handelspolitiken, inbegripet utländska direktinvesteringar, inom ramen för EU:s exklusiva behörighet och på detta område agerar Europaparlamentet och rådet på lika villkor, eftersom det ordinarie lagstiftningsförfarandet tillämpas.

1.

Europaparlamentet betonar att EU fortfarande är den främsta destinationen i världen för utländska direktinvesteringar och att EU därför bör fortsätta att uppfylla investerande och stödmottagande staters förväntningar, samtidigt som man uppfyller de bredare målen för unionens ekonomi-, social- och miljöpolitik, för att på detta sätt skydda sin ledande roll på europeisk och nationell nivå.

2.

Europaparlamentet anser att sammanhållningspolitiken är mycket viktig när det gäller att ta itu med makroekonomiska och regionala obalanser på EU-nivå och bör vara en central politik för den inre marknaden när det gäller att stärka konkurrenskraften, produktiviteten, tillväxten och skapandet av arbetstillfällen, vilket i sin tur kan öka viljan att investera i EU. Parlamentet framhåller att investeringar inom ramen för sammanhållningspolitiken i infrastruktur och kompetens på arbetsmarknaden betydligt kan öka attraktionskraften för potentiella investerare.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra det internationella lagstiftningssamarbetet, inbegripet i multilaterala sammanhang, och lagstiftningskonvergensen med utgångspunkt i internationella standarder och, när det är möjligt, delta i en lagstiftningsdialog för att hantera befintliga eller eventuella framtida handelshinder i syfte att begränsa tvister och åtföljande handelskostnader.

4.

Europaparlamentet anser att en finanspolitisk konsolidering och stabilisering bör genomföras och att den inre marknaden bör fullbordas på ett sådant sätt att man samtidigt bedömer det mervärde som dessa åtgärder kan bidra med. Parlamentet anser att ett långtgående samarbete mellan ekonomiska organ, samt ökad komplementaritet mellan EU:s ekonomier bör bidra till att minska de regionala skillnaderna i utländska direktinvesteringar för att stärka den europeiska industriella basen och främja en hållbar och långsiktig ekonomisk utveckling, där det sistnämnda är en viktig grundförutsättning för en framgångsrik och effektiv finanspolitisk konsolidering.

5.

Europaparlamentet betonar att det är nödvändigt att se till att strategiska europeiska investerare behåller sitt intresse att fortsätta med sin verksamhet i EU, med tanke på att de negativa känslor och den osäkerhet som har skapats av skuldkrisen och bristen på snabba gensvar, tillsammans med den mer övergripande globala finansiella och ekonomiska krisen, får investerarna att minska sina satsningar i regionen. Parlamentet betonar att bristen på samordnade och långsiktiga inhemska investeringar på ett betydande sätt kommer att skada EU:s framtida attraktionskraft på sådana investerare. Parlamentet konstaterar att en inriktning på flernivåstyre, med lokalsamhällets deltagande i lämpliga skeden, är nödvändig för att garantera att investeringar riktas mot de särskilda behoven i varje region och varje medlemsstat.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande om Europas attraktionskraft när det gäller investeringar jämfört med dess viktigaste partner och konkurrenter, i vilket man fastställer EU:s största för- och nackdelar avseende investeringsklimat, och lägga fram en övergripande strategi inbegripet särskilda åtgärder och rekommendationer, såväl som eventuella lagstiftningsförslag för att förbättra EU:s investeringsklimat.

7.

Europaparlamentet anser att EU fullt ut bör utnyttja sin ställning som världens största gemensamma inre marknad (inbegripet dess höga levnadsstandard, höga arbetskraftsproduktivitet, rättssäkerhet och forsknings- och innovationskapacitet), utländska investerare och handelsblock för att ta itu med skuldkrisen. Parlamentet betonar behovet av effektivare verktyg och metoder, nya finansieringsmekanismer och investeringsplaner, t.ex. projektobligationer från EU, som kan utnyttja Europas konkurrensfördelar och komplementaritet mellan medlemsstater och uppnå målen med Europa 2020-tillväxtstrategin, för att bekämpa lågkonjunkturen och utmaningen i samband med långsam tillväxt.

8.

Europaparlamentet uppmanar enträget EU att införa investering som en central aspekt i alla flaggskeppsinitiativ inom Europa 2020-strategin, för att därmed möta det brådskande behovet av tillväxt och högre sysselsättning och använda deras viktiga bidrag för att hantera den finanspolitiska krisen. Parlamentet uppmanar särskilt kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta en ambitiös, miljöeffektiv och hållbar företagsstrategi för EU för att ge nytt liv åt tillverkningskapaciteten i hela EU och skapa högkvalitativa arbetstillfällen inom EU.

9.

Europaparlamentet betonar särskilt den enorma potential som finns för att locka utländska direktinvesteringar genom att främja utbildning, forskning och utveckling samt nya arbetstillfällen på områdena minskade utsläpp av växthusgaser, utveckling av förnybara energikällor och ökad energieffektivitet för att uppfylla målen i Europa 2020-strategin och göra EU till världsledare i miljövänlig teknik.

10.

Europaparlamentet påminner om att en utebliven ökning av de offentliga investeringarna med hjälp av hållbar finansiering eller till och med en minskning av dessa investeringar på grund av den finanspolitiska krisen inom viktiga områden såsom hälsa, utbildning, forskning och infrastrukturer, skulle kunna inverka negativt på konkurrenskraften och attraktionskraften på investerare, särskilt om det blir ett långsiktigt mönster. Parlamentet anser därför att man betydligt måste öka de offentliga investeringarna.

11.

Europaparlamentet stöder det nyligen föreslagna programmet ”Erasmus för alla” som avsevärt kan öka de tilldelade medlen för rörlighet och utveckling av kunskap, utbildning och kompetens i syfte att stärka ungdomars personliga utveckling och arbetsutsikter och därmed bidra till ökade mänskliga resurser och ta itu med problemet med den höga ungdomsarbetslösheten i EU. Parlamentet stöder ”Erasmus för företag” och i synnerhet utbytesprogrammet ”Erasmus för unga företagare” som kommer att uppmuntra nystart av företag, gränsöverskridande kunskapsöverföring, samarbete mellan små företag, innovation och nya arbetstillfällen.

12.

Europaparlamentet föreslår förbättring och breddning av de statistiska uppgifterna om direktinvesteringar i enlighet med OECD:s och Världsbankens riktlinjer samt antagandet av kompletterande investeringsmål och indikatorer på nationell nivå (stadsmiljö, social infrastruktur) för att betona framstegen mot skapandet av ett attraktivt investeringsklimat, samtidigt som man utvärderar investeringspolitiken och dess positiva effekter på den reala ekonomin och sysselsättningen i de olika länderna och regionerna.

13.

Europaparlamentet anser att alla strategier som syftar till att attrahera utländska och lokala investeringar bör kopplas till fullbordandet av den inre marknaden, gränsöverskridande investeringar och flöden, öppna marknader, förbättrat marknadstillträde och rättvis konkurrens för fria yrken, med tanke på antalet och mångfalden av nya möjligheter. Parlamentet anser, i detta sammanhang, att EU bör främja de transeuropeiska näten och rörligheten för arbetstagare, studenter och forskare samt stärka samarbetet och EU-ekonomiernas förmåga att komplettera varandra.

14.

Europaparlamentet betonar behovet av att skattehinder snarast avlägsnas för gränsöverskridande arbetstagare och arbetsgivare för att underlätta medborgarnas rörlighet och främja gränsöverskridande investeringar.

15.

Europaparlamentet uppmanar EU att på global nivå och inom ramen för WTO, G20 och G8 förhandla om inrättandet av gemensamma regler som garanterar rättvis konkurrens och lika villkor för att motverka internationella makroekonomiska obalanser som har att göra med finansiell reglering och beskattning i syfte att skydda EU:s konkurrenskraft och garantera respekt för EU:s sociala mål och miljömål. Parlamentet uppmanar EU att visa beslutsamhet när man förhandlar om och ingår heltäckande frihandelsavtal med större partner, vilket är avgörande för att öppna nya marknader för varor och tjänster, öka investeringsmöjligheterna, underlätta en öppen och rättvis handel samt främja ett mer förutsägbart politiskt klimat. Parlamentet framhåller vikten av att gå vidare i förhandlingarna om en skatt på finansiella transaktioner på global nivå.

16.

Europaparlamentet anser att inrättandet av ett tillfälligt europeiskt observationsorgan för utländska direktinvesteringar, inrättat inom kommissionen, skulle kunna bidra till att stärka samordningen av medlemsstaternas politik inom detta område och samtidigt tillhandahålla en bättre övervakning av den politik som förs, inbegripet dess makroekonomiska effekter, för att främja EU som en destination för investeringar.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att påskynda samordningen av medlemsstaternas ekonomiska politik, skattepolitik och socialpolitik för att därmed attrahera utländska investeringar, samtidigt som man tar hänsyn till de ekonomiska och sociala skillnader som finns i euroområdets medlemsstater och i EU:s medlemsstater.

18.

Europaparlamentet anser att EU och medlemsstaterna bör vidta åtgärder främst för att förstärka användningen av strukturfonderna och Sammanhållningsfonden som en katalysator för att attrahera kompletterande finansiering från EIB, EBRD, andra internationella finansiella institutioner och den privata sektorn, samtidigt som man främjar initiativ som grundas på offentlig-privata partnerskap, t.ex. projektobligationer från EU. Parlamentet noterar att särskilt små och medelstora företag kan dra nytta av investeringar som stärker kapaciteten, infrastrukturen och humankapitalet. Parlamentet erkänner möjligheten att utvidga tillämpningsområdet för innovativa finansiella instrument så att de i större utsträckning används för att få tillträde till finansiering som ett komplement till traditionella finansieringsmetoder. Parlamentet understryker att finansiella instrument har en roterande karaktär och att en flexibel syn på att integrera sådana instrument på regional nivå skulle kunna få en multiplikatoreffekt i EU:s budget, främja offentlig-privata partnerskap, skapa alternativa finansieringskällor och tillhandahålla ett viktigt nytt finansieringsflöde för strategiska investeringar, genom att stödja långsiktiga och hållbara investeringar i en tid av finanspolitiska åtstramningar.

19.

Europaparlamentet välkomnar ECB:s långfristiga refinansieringstransaktioner. Parlamentet uppmanar dessutom ECB att agera bestämt när det gäller att ta itu med den rådande skuldkrisen i euroområdet genom att bevara prisstabiliteten och samtidigt minimera de negativa bieffekter på den reala ekonomin och på investeringarna som banksektorns likviditetsproblem kan generera. Parlamentet anser att banksektorn måste vidta lämpliga åtgärder för att hantera sina strukturella svagheter i fråga om likviditetsrisker på längre sikt i syfte att återställa investerarnas förtroende och undvika att ECB framöver behöver ingripa i stor skala. Parlamentet anser att reglerna för bankens verksamhet bör utformas så att man ser till att en andel av stöden görs tillgänglig för utvecklingsändamål och för att stödja små och medelstora företag.

20.

Europaparlamentet anser att man i samband med den kommande omarbetningen av direktivet om kapitalkrav bör se till att ökningen av kapitalreserverna för att främja den långsiktiga stabiliteten i banksektorn inte hindrar bankerna från att pumpa in likviditet i den reala ekonomin, vilket är nödvändigt för investeringar.

21.

Europaparlamentet understryker behovet av att fördjupa EU:s kapitalmarknader för att säkerställa tillgången till finansiering från andra källor än bankerna.

22.

Europaparlamentet noterar kommissionens nya förslag för att förbättra styrningen av marknaden för kreditvärderingsinstitut, särskilt ändringen av förordning (EG) nr 1060/2009 om kreditvärderingsinstitut och samordningen av lagar, förordningar och administrativa bestämmelser som har att göra med företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) och direktiv 2011/61/EU om förvaltare av alternativa investeringsfonder, med hänsyn till det alltför stora utnyttjandet av kreditvärderingar, och understryker behovet av att ytterligare åtgärder måste vidtas för att garantera ett sunt näringslivsklimat och rättvis konkurrens.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utvärdera alla de hinder som återstår för utförande eller mottagande av gränsöverskridande tjänster i enskilda medlemsländer.

24.

Europaparlamentet noterar vikten av kommissionens förslag om att modernisera EU:s marknad för offentliga upphandlingar. Parlamentet betonar att en dynamisk EU-omfattande marknad för upphandlingar kan innebära viktiga affärsmöjligheter för europeiska företag och kan på ett betydande sätt bidra till att stimulera en konkurrenskraftig europeisk industri, attrahera investeringar och främja ekonomisk tillväxt.

25.

Europaparlamentet uttrycker oro över trenden att institutionella investerare i euroområdet skiftar om från aktier i euroområdet till aktier som har utfärdats på andra håll i världen, med hänsyn till i) deras allt viktigare roll i euroområdets finanssektor, och ii) minskningen av investeringsfondernas totala innehav av aktier och andra ägarandelsbevis som har utfärdats av personer från euroområdet från 26 procent 2009 till 23 procent 2010.

26.

Europaparlamentet betonar den roll som nationella placeringsfonder från tredjeländer spelar och betonar även betydelsen av att stärka principerna för öppenhet och ansvarighet i syfte att främja synergier mellan EU och nationella placeringsfonder.

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra institutionella investerare att delta i europeiska riskkapitalfonder och europeiska fonder för socialt företagande och att avlägsna begräsningar för tillgången på riskkapitalfinansiering i små och medelstora företag.

28.

Europaparlamentet anser att gränsöverskridande företagande ger betydande fördelar både för EU-regionerna, genom att bidra till deras ekonomiska utveckling, och för enskilda företag genom att erbjuda dem möjligheter att få tillträde till nya och större marknader och försörjningskällor, samt kapital, arbetskraft och teknik.

29.

Europaparlamentet uttrycker oro över den höga ungdomsarbetslöshet som har konstaterats i en rad medlemsstater och de negativa sysselsättningsutsikterna. Parlamentet noterar med oro EU:s begränsade förmåga att attrahera högkvalificerad arbetskraft, samtidigt som det sker betydande arbetskraftsflöden till tredje länder. Parlamentet konstaterar att EU har en omfattande potential när det gäller högkvalificerad arbetskraft och uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att intensifiera arbetet för att ta itu med ungdomsarbetslösheten med hjälp av program och konkreta åtgärder på europeisk och nationell nivå. Parlamentet välkomnar därför Europeiska rådets uttalande som uppmanar medlemsstaterna att införa nationella system liknande ungdomsgarantin och uppmanar medlemsstaterna att backa upp denna vädjan med snabba och konkreta åtgärder på nationell nivå för att se till att ungdomar antingen har ett anständigt arbete eller går en utbildning eller omskolning. Parlamentet anser att EU bör öka sina ansträngningar för att uppfylla sysselsättningsmålen i Europa 2020-strategin för smart och hållbar tillväxt för alla, inbegripet genom att minska skatterna på arbete i syfte att attrahera ytterligare investeringar till de arbetsintensiva sektorerna av ekonomin.

30.

Europaparlamentet påpekar den utmaning som EU som helhet, liksom de enskilda medlemsstaterna, står inför när det gäller den åldrande befolkningen. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utarbeta konsekventa strategier för att hantera den demografiska utmaningen och kompensera för de eventuella negativa konsekvenserna.

31.

Europaparlamentet stöder innovationsunionens mål. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att rikta in investeringar på utbildning, forskning och innovation, med tanke på de positiva effekter på medelfristig och lång sikt dessa kan ha på tillväxten och utvecklingen. Parlamentet stöder smart specialisering som en viktig strategisk princip och som ett begrepp för innovationspolitiken och starkare kopplingar mellan forskning och företagande på områden såsom miljövänlig teknik.

32.

Parlamentet understryker att EU bör prioritera bekämpningen av skatteflykt, särskilt under den nuvarande krisen där skatteflykt innebär en stor förlust i nationella budgetar och extra inkomster skulle kunna användas för att öka de offentliga investeringarna. Parlamentet framhåller behovet av att garantera ett smidigt samarbete och en smidig samordning mellan kommissionen och medlemsstaterna för att bekämpa dubbelbeskattning, dubbel utebliven beskattning, skattebedrägeri, skatteflykt och skattedumpning, och användningen av skatteparadis för olagliga syften. Europaparlamentet efterlyser mer allmänt en större finanspolitisk samordning, både på intäkts- och utgiftssidan, inbegripet ett smidigt samarbete och en smidig samordning mellan medlemsstaternas skattesystem, samt även en minskning av de tunga administrativa bördorna och de höga kostnaderna för uppfyllelse av skattskyldighet som drabbar företagen i EU och hämmar investeringarna i EU. Parlamentet välkomnar sin ovannämnda ståndpunkt om en gemensam konsoliderad bolagsskattebas och ser samtidigt fram emot rådets antagande av direktivet.

33.

Europaparlamentet påpekar att svårigheter att få tillgång till finansiering fortfarande är ett av de största bekymren för små och medelstora företag. Parlamentet är särskilt oroat över att sunda företag inte kan få den finansiering de planerar för. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att snabbt genomföra åtgärder och anta lagstiftning för att underlätta finansieringen för små och medelstora företag, vilket har föreslagits i EU:s åtgärdsplan för att förbättra små och medelstora företags tillgång till finansiering. Parlamentet understryker att tillväxten på lokal nivå ofta upprätthålls av små och medelstora företag och sociala företag, och att man genom finansiering inom ramen för sammanhållningspolitiken som tillhandahålls med utgångspunkt i ett starkt flernivåstyre kan se till att små och medelstora företag och sociala företag når sin fulla potential och fortsätter att ge ett värdefullt bidrag till EU:s konkurrenskraft.

34.

Europaparlamentet understryker behovet av en omfattande översyn av den ekonomiska effekten av EU:s finansiella bestämmelser för att se till att genomförandet är proportionerligt och inte hindrar investeringar.

35.

Europaparlamentet välkomnar programmet för företagens konkurrenskraft och små och medelstora företag (COSME) som föreslagits av kommissionen för perioden 2014–2020 för att uppmuntra en företagarkultur och främja etablering av små och medelstora företag i främst nya sektorer, till exempel tjänster inom sociala medier, grön ekonomi och turism.

36.

Europaparlamentet efterlyser en ny och effektiv konkurslagstiftning, inbegripet verktyg för tidig varning, för att uppmuntra en politik för en andra chans som främjar företagande och omstart av företag med tanke på att en andra chans inte erkänns på ett lämpligt sätt i de nationella lagstiftningarna. Parlamentet betonar vikten av att öka nätverksbyggandet bland entreprenörer och företagare som startar om i syfte att främja en andra chans liksom behovet av att hantera finansieringssvårigheter vid en omstart.

37.

Europaparlamentet uppmanar EU att fullt ut utnyttja de investeringsmöjligheter i och utanför EU som uppstår genom den europeiska grannskapspolitiken och makroregionala strategier.

38.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inbegripa samtliga relevanta indikatorer för att mäta makroekonomiska obalanser och deras effekter för EU:s regioner på resultattavlan.

39.

Europaparlamentet erinrar om att det är viktigt att ytterligare utveckla partnerskap på miljöområdet, vilket drar till sig allt större intresse från investerare, och samtidigt ta hänsyn till EU:s tillgångar och kapacitet.

40.

Europaparlamentet välkomnar att antalet företag som övervägde att investera i EU ökade med 5 procent 2011. Parlamentet beklagar dock att det genomsnittliga antalet arbetstillfällen som skapades genom varje investeringsprojekt ligger kvar på samma nivå.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att tillämpa EU:s handlingsplan för e-förvaltning, genom vilken de kan tillhandahålla e-förvaltningstjänster, även för företag, effektivare och till lägre kostnader, både på lokal och internationell nivå.

42.

Europaparlamentet insisterar på att EU och dess medlemsstater, för att attrahera ytterligare investeringar, måste

43.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag till ett program med fokus på näringslivets och de små och medelstora företagens konkurrenskraft. Parlamentet välkomnar de senaste ökningarna i risk- och affärsängelkapital i många medlemsstater, men upprepar att EU ytterligare bör förenkla bestämmelserna och tillgången till finansiering för små och medelstora företag och andra ekonomiska aktörer, genom att främja effektiva system för riskkapital och affärsängelkapital i hela EU och genom att stärka betydelsen av investeringar i eget kapital utanför eller via börsen när det gäller att finansiera företags långsiktiga tillväxt. Kommissionen uppmanas att mer aktivt samarbeta med internationella finansinstitut för att skapa innovativa mekanismer för finansiering av små och medelstora företag.

44.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att främja standarder som hjälper till att utveckla innovationer i nya varor och tjänster, att fullborda den inre marknaden, att attrahera investeringar till EU och att harmonisera europeiska standarder med internationella standarder.

45.

Med tanke på Europeiska investeringsbankens kompetenta personal och bankens erfarenhet av finansiering av viktig infrastruktur upprepar Europaparlamentet sitt förslag att kommissionen i samarbete med EIB ska inleda en strategisk analys av investeringsfinansieringen och då beakta alla tänkbara alternativ: subventioner, frigörande av medlemsstaternas tecknade andelar i EIB:s kapital, inbetalning från medlemsstaterna i EIB:s kapital, lån, innovativa instrument, finansieringslösningar anpassade till långsiktiga projekt som inte är lönsamma direkt, utarbetande av garantisystem, införande av ett investeringsavsnitt i EU:s budget, finansiella konsortier med europeiska, nationella och lokala myndigheter och offentlig-privata partnerskap.

46.

Europaparlamentet välkomnar de symboliska Europa 2020-initiativen ”En integrerad industripolitik för en globaliserad tid”, ”En innovationsunion” och ”Ett resurseffektivt Europa”, och noterar att Europa 2020-strategin kommer att bidra till att göra det attraktivare att investera i EU, skapa arbetstillfällen i unionen och bevara dess konkurrenskraft internationellt.

47.

Europaparlamentet framhåller att EU:s sammanhållningspolitik, med den nuvarande låga tillväxten och höga arbetslösheten, i hög grad bidrar till den europeiska ekonomin samt till europeisk forskning och innovation. Sammanhållningspolitiken utgör den största utgiftsposten i EU:s budget för investeringar inom realekonomin och stärker ekonomisk, social och territoriell sammanhållning genom att minska de regionala skillnaderna och genomföra en unionsstrategi för smart och hållbar tillväxt för alla som ger en betydande hävstångseffekt åt offentliga och privata investeringar på EU-nivå samt på nationell, regional och lokal nivå.

48.

Europaparlamentet understryker att en diskriminerande strategi gentemot stora företag skulle kunna skada innovationen och minska konkurrenskraften för andra EU-företag, särskilt små och medelstora företag, och utesluta dem från att ingå viktiga globala partnerskap inom ramen för innovationssamarbete samt minska deras tillgång till avancerad teknik.

49.

Europaparlamentet stöder den ekonomiska principen om en lokalt/regionalt baserad utvecklingspolitik med rötter i grundtanken att intresset för de mindre utvecklade regionerna i EU troligen skulle öka om de kan erbjuda konkurrenskraftiga komparativa fördelar (lämplig infrastruktur, kvalificerade mänskliga resurser osv.) samt starka incitament. I detta sammanhang uppmanar parlamentet kommissionen att stödja medlemsstaterna och regionerna i fullföljandet av de egna strategierna för investeringsincitament, framför allt när det gäller långsiktiga investeringar med tonvikt på infrastrukturprojekt, inte minst på gränsöverskridande nivå. Parlamentet beklagar att mindre utvecklade regioner i EU i allt högre grad förlorar i attraktionskraft till fördel för tredjeländer. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att utarbeta brådskande åtgärder i syfte att bevara de nuvarande investeringarna och locka till sig nya.

50.

Europaparlamentet betonar att EU har en enorm styrka i sina städer och att stora urbana infrastrukturprojekt samt innovativa företagsparker utgör den största dragningskraften för investeringar. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att göra omfattande investeringar i infrastruktur, ny teknik och forskning och utveckling, inklusive i multimodala transportsystem, för att förbättra livsmiljön i och konkurrenskraften för Europas städer, genom att utgå från städernas traditionella starka sidor samtidigt som man ser till att dessa investeringar inte görs på bekostnad av en verklig territoriell sammanhållning och balanserad landsbygdsutveckling.

51.

Europaparlamentet betonar att man inte bara ska sprida och genomföra forskning och utbildning utan även investera i den på lokal nivå. Därför bör man till fullo utnyttja de mänskliga resurserna, dvs. forskare och akademiska stiftelser på lokal nivå, för att locka både inhemska och direkta utländska investeringar. I detta sammanhang är det också viktigt att notera människors rörlighet: lärare, forskare och studenter.

52.

Europaparlamentet anser att underutvecklade regioner bör kunna fortsätta att utnyttja betydande EU-finansiering för att ge investerare andra lokala konkurrensfördelar utöver lägre arbetskostnader.

53.

Europaparlamentet understryker behovet av att stödja infrastrukturen för att stärka den regionala sammanhållningen och regionernas konkurrenskraft. Mot denna bakgrund betonar parlamentet betydelsen av de transeuropeiska näten och användningen av kompletterande finansiella instrument som projektobligationer och partnerskap mellan den offentliga och privata sektorn.

54.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

29.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 349/38

—

med beaktande av EU:s pågående förhandlingar med Ukraina, Moldavien, Georgien, Armenien och Azerbajdzjan om associeringsavtal som kommer att innehålla omfattande handelsklausuler,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 22 januari 2007 om antagande av förhandlingsdirektiven för associeringsavtalet mellan EU och Ukraina om ett djupgående och omfattande frihandelsområde,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 10 maj 2010 om antagande av förhandlingsdirektiven för associeringsavtalen mellan EU och Armenien samt EU och Georgien om ett djupgående och omfattande frihandelsområde,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 15 juni 2009 om antagande av förhandlingsdirektiven för associeringsavtalet mellan EU och Moldavien samt med beaktande av de ytterligare ingående förhandlingsdirektiv om ett djupgående och omfattande frihandelsområde som antogs av rådet den 20 juni 2011,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 10 maj 2010 om antagande av förhandlingsdirektiven för associeringsavtalet mellan EU och Azerbajdzjan,

—

med beaktande av det handels- och samarbetsavtal som slöts mellan Europeiska gemenskapen och dåvarande Sovjetunionen 1989 och sedan godkändes av Vitryssland,

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet från kommissionen och unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik av den 25 maj 2011 om ny respons på ett grannskap i förändring (COM(2011)0303),

—

med beaktande av den europeiska grannskapspolitikens utveckling sedan 2004, och i synnerhet kommissionens framstegsrapporter om politikens genomförande,

—

med beaktande av sina rekommendationer för förhandlingar om associeringsavtal med Moldavien, Georgien, Armenien och Azerbajdzjan,

—

med beaktande av de handlingsplaner som antagits gemensamt med Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien och av associeringsagendan med Ukraina,

—

med beaktande av de gemensamma förklaringarna från toppmötena i Prag den 7 maj 2009 och Warszawa den 29–30 september 2011 om det östliga partnerskapet,

—

med beaktande av inrättandet av den parlamentariska församlingen Euronest genom den konstituerande akten av den 3 maj 2011,

—

med beaktande av artikel 8 i fördraget om Europeiska unionen och artikel 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0183/2012), och av följande skäl:

A.

Ett prioriterat mål och en ambition i den reviderade europeiska grannskapspolitiken för de östliga partnerländerna är att ingå och genomföra associeringsavtal om djupgående och omfattande frihandelsområden.

B.

Fyra av sex av de östliga partnerländerna är redan medlemmar i WTO, men Azerbajdzjans och Vitrysslands regeringar har bara observatörsstatus.

C.

Efter de revolutionära rörelser som uppstod 2011 i EU:s södra grannländer, och som numera går under benämningen den arabiska våren, har EU:s intressen varit riktade mot grannländerna i söder, trots att de östliga partnerländerna och EU:s handelsförbindelser med dessa länder förtjänar EU:s uppmärksamhet.

D.

Kinas ekonomiska närvaro i de östliga partnerländerna fortsätter att växa.

E.

Förhandlingarna om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal med Ukraina slutfördes i oktober 2011. Det djupgående och omfattande frihandelsavtalet kommer att träda i kraft först efter undertecknandet av associeringsavtalet mellan EU och Ukraina, som just nu blockeras på grund av EU:s missnöje med Ukrainas inrikespolitiska utveckling samt med hur landets rättsväsen fungerar.

F.

Förhandlingarna om ett djupgående och omfattande frihandelsområde med Georgien och Moldavien godkändes av rådet i december 2011, och den första förhandlingsrundan beräknas äga rum under våren 2012.

G.

Under 2011 gjorde Armenien betydande framsteg med att uppfylla huvudrekommendationerna, och förhandlingarna om ett djupgående och omfattande frihandelsområde mellan EU och Armenien igångsattes i februari 2012 och inleddes den 6 mars 2012.

H.

Azerbajdzjans anslutning till WTO har pågått sedan 1997, men utvecklingen har varit begränsad, vilket är ett av de främsta hindren för att landet ska kunna inleda förhandlingar med EU om ett djupgående och omfattande frihandelsområde.

I.

Hittills har Vitryssland endast i begränsad utsträckning deltagit i de olika plattformarna för det östliga partnerskapet. Detta försvårar uppfyllandet av de slutgiltiga målen för det östliga partnerskapet, nämligen stärkt demokrati, framsteg, stabilitet och välstånd i EU:s grannländer i öst. Parlamentet konstaterar den ekonomiska dynamiken i det nya ekonomiska området som består av Ryssland, Kazakstan och Vitryssland och uppmanar dess medlemmar att följa internationellt vedertagna handelsregler, alltså WTO:s handelsregler, när de bedriver handel.

J.

Alla östliga partnerländer till EU är före detta sovjetrepubliker med gemensam historisk och institutionell bakgrund, och de har stött på liknande utmaningar i sin politiska och socioekonomiska övergång under de senaste två decennierna.

1.

Europaparlamentet betonar att utsikterna om att få ett djupgående och omfattande frihandelsområde med EU är en av de faktorer som främst sporrar partnerländerna att gå vidare med sitt reformarbete. Parlamentet anser att inrättandet av sådana frihandelsområden är ett av de mest genomgripande verktyg som EU:s bilaterala handelspolitik förfogar över för att åstadkomma en stabil, transparent och förutsägbar ekonomisk omvärld, som respekterar demokratin, de grundläggande rättigheterna och rättsstaten och inte bara förbättrar den ekonomiska integrationen genom att gradvis avveckla handelshindren utan också ökar tillnärmningen av lagstiftningen inom sådana områden som påverkar handeln med varor och tjänster, framför allt genom att stärka skyddet av investeringar, förenkla tull- och gränsformaliteterna, minska tekniska handelshinder och andra icke-tariffära handelshinder, skärpa de sanitära och fytosanitära bestämmelserna, förbättra djurens välbefinnande, bygga ut de rättsliga ramarna för konkurrens och offentliga upphandling samt tillförsäkra hållbar utveckling. Parlamentet anser att undertecknandet av djupgående och omfattande frihandelsavtal är ytterst viktigt för att motverka protektionistiska tendenser på global nivå.

2.

Europaparlamentet inser att djupgående och omfattande frihandelsavtal utgör ett viktigt handelsinstrument för EU när det gäller att skapa långsiktiga ekonomiska förbindelser med tredjeländer. Parlamentet erkänner att djupgående och breda frihandelsavtal påverkar hur våra partnerländer inom handel fungerar i fråga om långt mer än rena handelsfrågor, eftersom de också påverkar demokratins ställning, rättsstatsprincipen och andra gemensamma normer.

3.

Europaparlamentet betonar att beslutsprocessen för att bedöma beredskapen i potentiella EU-partnerländer för att påbörja handelsförhandlingar bör vara fri från politiska fördomar och i större utsträckning avgöras av handelspartnerns verkliga kapacitet att effektivt genomföra villkoren för ett djupgående och omfattande frihandelsavtal.

4.

Europaparlamentet är medvetet om att djupgående och omfattande frihandelsavtal skulle kunna vara en central del av en bredare politisk överenskommelse (associeringsavtal), men betonar att man i de fall då det inte är möjligt eller lämpligt att ingå ett associeringsavtal med ett visst tredjeland ska överväga andra strategier för att uppnå unionens ekonomiska och handelsmässiga mål med det berörda landet på ett effektivt sätt.

5.

Europaparlamentet understryker betydelsen av det övergripande programmet för institutionsuppbyggnad, byrån för tekniskt bistånd och informationsutbyte (Taiex) och vänortsprogrammen för att hjälpa våra östliga partnerländer att uppfylla huvudrekommendationerna och förbättra sin genomförandekapacitet.

6.

Europaparlamentet erkänner att en ökad integration av handeln, med de genomgripande förändringar av de ekonomiska strukturerna som detta kräver, innebär att våra östliga partnerländer måste göra avsevärda insatser på kort och medellång sikt, men är dock övertygat om att nyttan med denna integration kommer att ge utdelning för dessa insatser. Parlamentet betonar att det lokala civila samhällets samt internationella icke-statliga organisationers stöd och delaktighet i främjandet av de långsiktiga fördelarna är avgörande för att deras reformprocesser ska lyckas.

7.

Europaparlamentet ställer sig positivt till ett förstärkt samarbete mellan EU och dess östliga partnerländer på ett antal områden, särskilt inom industri, små och medelstora företag, forskning, utveckling och innovation, informations- och kommunikationsteknik samt turism.

8.

Europaparlamentet anser att differentiering i kombination med tillämpning av principen ”mer för mer”, som beskrivs i det tidigare nämnda gemensamma meddelandet ”Ny respons på ett grannskap i förändring”, är ett steg i rätt riktning i handelsförbindelserna med de östliga partnerländerna som erkänner insatser som gjorts av de länder som gör störst framsteg och motiverar andra att öka sina insatser. Parlamentet anser att handel bör underlätta förändring och betonar villkorsklausulernas betydelse och den efterföljande tillämpningen av dem.

9.

Europaparlamentet är övertygat om att de östliga partnerländernas ekonomiska integration med EU inte kan genomföras på ett effektivt sätt om politiska och sociala reformer inte genomförs, om det civila samhället inte deltar i beslutsprocessen och om de östliga partnerländerna själva inte är ekonomiskt integrerade med varandra. Parlamentet betonar i detta sammanhang att den ekonomiska integrationen mellan dessa länder bör vara öppen, för att den nytta den för med sig ska kunna tas till vara. Parlamentet beklagar i detta hänseende att fastlåsta regionala konflikter i åratal skadat den gränsöverskridande handelns effektivitet och utveckling och fortfarande vållar somliga av de östliga partnerländerna oerhörda ekonomiska förluster och leder till att de blir isolerade i ekonomiskt hänseende.

10.

Europaparlamentet anser det viktigt att EU erbjuder alla partnerländer inom djupgående och omfattande frihandelsavtal den flexibilitet som de har rätt till enligt WTO:s regler.

11.

Europaparlamentet understryker vikten av att förebygga konflikter genom ekonomisk och social sammanhållning.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att särskilt bevilja flexibilitet som främjar utvecklingen av framväxande industrier i partnerländerna inom djupgående och omfattande frihandelsavtal.

13.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om den fleråriga budgetramen för 2014–2020, där man föreslår att anslagen till den europeiska grannskapspolitiken ska öka med 40 procent. Parlamentet understryker sin ståndpunkt att de östliga partnerländerna inte ensamma kan bära kostnaderna för den rättsliga tillnärmningen och de nödvändiga institutionella och strukturella reformerna samt att EU:s finansiella stöd, vilket bör komplettera ländernas egna reforminsatser, även behövs för att insatserna ska lyckas. Parlamentet uppmanar i detta avseende rådet att bibehålla de anslag som föreslås av kommissionen.

14.

Europaparlamentet betonar det ansvar som de östliga partnerländernas nationella parlament har för att tillnärma sin handelslagstiftning till EU:s lagstiftning, vilket är en förutsättning för att djupgående och omfattande frihandelsavtal ska kunna ingås och tillämpas korrekt i framtiden. I detta avseende uppmanas EU och dess medlemsstater att ge länderna större tekniskt stöd och särskilt de nya EU-medlemsstaterna uppmanas att dela med sig av den expertis och bästa praxis som de har förvärvat i landets egen process för anpassning av den nationella lagstiftningen till gemenskapens handelsrelaterade regelverk.

15.

Europaparlamentet välkomnar Ukrainas och Moldaviens anslutning till fördraget om upprättande av en energigemenskap, med tanke på att fördraget kan visa sig få en avgörande betydelse för att EU:s mål om en tryggad energiförsörjning ska uppnås, samt bidra till säkerheten för dessa länder.

16.

Europaparlamentet välkomnar alla insatser för att stärka det östliga partnerskapet, i synnerhet kommissionens flaggskeppsinitiativ om små och medelstora företag, där krediter till förmån för små och medelstora företag inom det östliga partnerskapet ingår, samt om regionala energimarknader och energieffektivitet.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ytterligare utveckla EU:s Svartahavsstrategi som med tanke på sin geostrategiska roll har stora möjligheter att trygga energiförsörjningen och diversifiera den.

18.

Europaparlamentet erkänner att den parlamentariska församlingen Euronest, i synnerhet dess utskott för ekonomisk integration, tillnärmning av lagstiftning och konvergens med EU:s politik samt dess utskott för en trygg energiförsörjning, är en idealisk plattform för Europaparlamentets ledamöter och nationella parlamentsledamöter från EU:s östliga partnerländer att diskutera handelsfrågor sinsemellan. Parlamentet uttrycker sin förhoppning om att villkoren för de vitryska parlamentsledamöternas inträde i Euronest kommer att uppfyllas inom en överskådlig framtid.

19.

Europaparlamentet betonar att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet inte utgör något bistånd till de östliga partnerländerna, utan att det är ett handelsavtal som innebär ömsesidiga fördelar och skyldigheter för båda parter. Parlamentet beklagar att översynen av den europeiska grannskapspolitiken fortfarande inte närmare anger hur utvecklingen av sådan handelspolitik kan gynna EU:s ekonomiska intressen genom att medföra partnerländerna betydande fördelar för EU:s konsumenter, företag och arbetstagare. Parlamentet betonar att djupgående och omfattande frihandelsområden inte endast skulle medföra ekonomiska fördelar för de östliga partnerländerna, utan att de även kan påskynda institutionella reformer, modernisering och utveckling.

20.

Europaparlamentet noterar att ett frihandelsområde upprättades den 18 oktober 2011 mellan majoriteten av medlemmarna i Oberoende staters samvälde, där alla EU:s östliga partnerländer ingår, med undantag för Georgien och för tillfället Azerbajdzjan. Parlamentet anser att ingåendet av frihandelsavtal med andra länder inte bör skada de djupgående och omfattande frihandelsavtal som de östliga partnerländerna ingår med EU, och understryker därför att det är viktigt att EU erbjuder sina östliga partnerländer ett attraktivt och lönsamt alternativ.

21.

Europaparlamentet insisterar på att EU:s strategi gentemot Ryssland bör ta vederbörlig hänsyn till det ryska inflytandet på de östliga partnerländerna, och noterar att Ryssland har ingått en tullunion med Kazakstan och med ett östligt partnerland, nämligen Vitryssland. Parlamentet beklagar att Ryssland kan ha underminerat handelsförhandlingarna mellan EU och flera olika östliga partnerländer, särskilt Ukraina, genom att erbjuda dem en alternativ väg som baseras på kortsiktiga lösningar, exempelvis lägre gaspriser. Parlamentet räknar med att dessa alternativ på lång sikt kommer att motverka sitt syfte för de östliga partnerländerna.

22.

Europaparlamentet understryker att de djupgående och omfattande frihandelsavtalen endast kan bli framgångsrika om institutionsuppbyggnad stöds och om åtagandena tillämpas på ett korrekt sätt, vilket endast kan garanteras i en öppen, transparent och korruptionsfri affärsmiljö, vilket är en förutsättning för ett lyckat genomförande av djupgående och omfattande frihandelsavtal.

23.

Europaparlamentet noterar att välstånd och stabilitet i EU:s grannländer i öst är av största intresse för EU. Dessutom kommer stabila och förutsägbara förbindelser mellan EU och dess östliga partnerländer utan tvekan att öka handelsvolymerna i båda riktningar.

24.

Europaparlamentet konstaterar samtidigt att EU är den viktigaste exportpartnern för de flesta av de östliga partnerländerna.

25.

Europaparlamentet påpekar att Georgien och Moldavien har gjort tillräckliga framsteg med uppfyllandet av de huvudsakliga rekommendationerna, men att de för att få inleda förhandlingar om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal måste garantera att deras åtagande i reformprocessen är långsiktigt och att de kommer att driva en hållbar reformprocess så länge förhandlingar pågår. Parlamentet betonar att båda länderna fortfarande måste göra betydande framsteg med sina rättsliga reformer, i synnerhet när det gäller tekniska handelshinder, sanitära och fytosanitära åtgärder, immateriell äganderätt och konkurrensrätt.

26.

Europaparlamentet uttrycker sin oro för om de berörda östliga partnerländerna verkligen har institutionell kapacitet för att tillämpa ett djupgående och omfattande frihandelsavtal. Parlamentet betonar att upprättandet av ett djupgående och omfattande frihandelsområde i sig inte utgör någon garanti för framgång, om det inte kombineras med effektivt genomförande och ändamålsenliga konkurrensåtgärder och åtgärder mot korruption.

27.

Europaparlamentet uppmärksammar att internationellt godkända arbetsnormer måste följas då det ingås djupgående och omfattande frihandelsområden. Parlamentet konstaterar att hänsyn till de grundläggande rättigheterna i arbetslivet i den form de antagits av Internationella arbetsorganisationen är en central del av de mänskliga rättigheterna.

28.

Europaparlamentet efterlyser ett ambitiöst tillvägagångssätt för integration av ekonomierna inom EU och de östliga partnerländerna genom djupgående och omfattande frihandelsavtal genom att innefatta andra aspekter med koppling till fri och rättvis handel. Parlamentet rekommenderar att ett bindande kapitel om hållbar utveckling med bestämmelser om miljöskydd och internationella rättigheter för arbetstagare tas med i samtliga djupgående och omfattande frihandelsavtal.

29.

Europaparlamentet välkomnar att den armeniska regeringen ökat sina insatser för att uppfylla de huvudsakliga rekommendationerna under 2011, vilket har lett till att förhandlingarna om ett djupgående och omfattande frihandelsavtal igångsattes i februari 2012.

30.

Europaparlamentet välkomnar att förhandlingarna om ett djupgående och omfattande frihandelsområde mellan EU och Armenien igångsattes i februari 2012 och inleddes den 6 mars 2012. Parlamentet uppmanar Armenien att använda de möjligheter som ett djupgående och omfattande frihandelsområde erbjuder för att stimulera sin ekonomi, sina möjligheter att exportera och sitt tillträde till EU:s marknad, samt till att påskynda de reformer som behövs och överlag höja sina standarder till en europeisk nivå. Parlamentet betonar att närmare ekonomisk integration med EU måste bidra till att stärka politisk stabilitet och säkerhet i området och hoppas det ska gå att snabbt slutföra förhandlingarna om ett djupgående och omfattande frihandelsområde mellan EU och Armenien.

31.

Europaparlamentet välkomnar att man inleder förhandlingar om ett djupgående och omfattande frihandelsområde som kommer att innebära möjligheter att stärka de ekonomiska förbindelserna mellan de båda parterna. Det är nödvändigt att fortsätta reformerna för att uppnå en stabil och öppen ekonomisk miljö som attraherar utländska investeringar och stimulerar utvecklingen och sysselsättningsskapande.

32.

Europaparlamentet anser att undertecknandet av ett djupgående och omfattande frihandelsavtal kommer att stimulera Armeniens ekonomi genom att bland annat öka konkurrensen.

33.

Europaparlamentet beklagar att konflikten om Nagorno-Karabach fortfarande gör sig påmind vid Armeniens stängda gränser mot Azerbajdzjan och Turkiet, vilket begränsar tillfartsvägarna och håller landet ekonomiskt isolerat. Parlamentet betonar att öppna gränser är en viktig förutsättning, bland annat för att landet ska kunna locka till sig utländska investeringar.

34.

Europaparlamentet är bekymrat över de nära förbindelser som för närvarande uppges råda mellan politiska kretsar och näringslivet och över företagens stora svårigheter, bland annat den bristande transparensen i skattesystemet och det låga investeringsskyddet. Parlamentet erkänner behovet av ett starkt institutionellt ramverk för offentlig upphandling och konkurrenspolitik som omfattar en effektiv genomförandemekanism.

35.

Europaparlamentet välkomnar Armeniens beslut om anslutning till WTO:s plurilaterala avtal om offentlig upphandling i december 2011 och är övertygat om att detta steg gynnar Armeniens anseende som en tillförlitlig handelspartner.

36.

Europaparlamentet betonar att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet bör innehålla ett starkt åtagande från Armeniens sida att reformera sina bestämmelser i riktning mot EU:s normer, i kombination med ändamålsenliga åtgärder mot korruption.

37.

Europaparlamentet rekommenderar också att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet bör innehålla åtgärder som syftar till att förbättra konkurrenslagstiftningens tillämpning, och därmed göra det möjligt för utländska investerare och företag att delta, framför allt i Armeniens bygg- och energibransch.

38.

Europaparlamentet uppmanar Armenien att påskynda sin anpassning till EU:s sanitära och fytosanitära åtgärder, vilket skulle göra det möjligt för landet att utöka sin export till att även omfatta jordbruksprodukter.

39.

Europaparlamentet anser att det skulle gynna Armeniens ekonomiska tillväxt om landet minskade sitt beroende av Rysslands kommersiella och statliga stöd genom att öppna sina gränser och utöka det internationella samarbetet. Parlamentet anser att upprättandet av ett djupgående och omfattande frihandelsområde med EU skulle vara särskilt gynnsamt i detta avseende.

40.

Europaparlamentet uppskattar Azerbajdzjans insatser och framsteg mot en tillnärmning till EU-rätten. Parlamentet välkomnar i detta avseende att landet antagit en ny tullag och bygglag.

41.

Europaparlamentet betonar att Azerbajdzjans inträde i WTO är det viktigaste villkoret för att förhandlingar om ett djupgående och omfattande frihandelsområde ska kunna inledas och handelsförbindelserna mellan EU och Azerbajdzjan således föras upp på en högre nivå. Parlamentet noterar att Azerbajdzjans ekonomiska struktur inte i någon större utsträckning motiverar landets regering att söka medlemskap i WTO och upprätta ett djupgående och omfattande frihandelsområde med EU. Parlamentet understryker emellertid att fördelarna med ett djupgående och omfattande frihandelsområde inte är renodlat ekonomiska, utan att de även kan utveckla den lokala ekonomin så att landet kommer bort från sitt överdrivna beroende av energiexport. Parlamentet uppmanar därför Azerbajdzjans regering att öka sina insatser för att ansluta sig till WTO och uppmanar EU att ge Azerbajdzjan det stöd som krävs.

42.

Europaparlamentet berömmer Azerbajdzjan för dess anmärkningsvärda ekonomiska tillväxt de senaste åren, men påpekar att oljesektorn står för 50 procent av landets BNP, 95 procent av landets export och 60 procent av landets budgetintäkter, vilket gör Azerbajdzjan känsligt för volatila oljepriser och alla förändringar i fråga om global efterfrågan. Parlamentet uppmanar därför Azerbajdzjans regering att överväga ändamålsenliga och enhetliga åtgärder för att diversifiera landets ekonomi.

43.

Europaparlamentet framhåller att Azerbajdzjan har möjligheter att utveckla konkurrenskraftig jordbruksproduktion och rekommenderar Azerbajdzjans regering att ta detta i beaktande, eftersom det kan bli ett viktigt steg mot att diversifiera landets ekonomi och dess export till EU och till andra länder, under förutsättning att EU:s sanitära och fytosanitära krav uppfylls.

44.

Europaparlamentet uppmanar Azerbajdzjans regering att uppriktigt engagera sig för att bekämpa korruptionen och sociala ojämlikheter som kan leda till social oro, förbättra företagens finansieringsmöjligheter, och därigenom göra landets ekonomi mer konkurrenskraftig och attraktiv för utländska investeringar.

45.

Europaparlamentet stöder helt uppgraderingen av handelsdelen i det kommande associeringsavtalet mellan EU och Azerbajdzjan till ett djupgående och omfattande frihandelsområde, så snart samtliga villkor är uppfyllda.

46.

Europaparlamentet beklagar att Vitryssland, trots landets obestridliga potential, glider allt längre bort från EU när det gäller övergripande politiska och ekonomiska normer och ekonomisk modell.

47.

Europaparlamentet betonar Vitrysslands viktiga strategiska läge som ett transitland för energi, i synnerhet för leveranser av naturgas till EU. Parlamentet uppmanar därför Vitryssland att omgående ratificera och vederbörligen genomföra energistadgan.

48.

Europaparlamentet påminner om att EU är Vitrysslands näst största handelspartner efter Ryssland.

49.

Europaparlamentet framhåller behovet av större stöd från EU för att förbättra de administrativa organens effektivitet, särskilt behovet av att bekämpa korruption.

50.

Europaparlamentet påpekar att det är svårt att bedöma den faktiska ekonomiska situationen i Vitryssland, eftersom den officiella statistiken enligt oberoende observatörer mörklägger de verkliga förhållandena, dvs. att 20 procent av vitryssarna rapporteras leva under fattigdomsgränsen.

51.

Europaparlamentet noterar att 80 procent av alla företag är i offentlig ägo och att den privata sektorns utveckling hindras av diskriminerande och godtyckliga åtgärder, ändringar i lagstiftningen och höga skatter som tvingar den privata sektorn att delvis bedriva sin verksamhet i den inofficiella ekonomin.

52.

Europaparlamentet erinrar om att Internationella valutafonden och Världsbanken frös sina krediter till Vitryssland 1996 på grund av det negativa politiska och ekonomiska klimatet i landet, och att EU gjorde detsamma 1997. Parlamentet påpekar att allt detta har avskräckt och fortsätter att avskräcka utländska investerare och att utländska direktinvesteringar nu endast utgör 1 procent av landets BNP.

53.

Europaparlamentet anser att EU bör hjälpa till att stärka det civila samhället i Vitryssland genom att omfördela EU-medel i den här riktningen.

54.

Europaparlamentet är övertygat om att genomgripande institutionella och strukturella reformer krävs för att man ska kunna bygga upp en fungerande, transparent och öppen marknadsekonomi.

55.

Europaparlamentet påpekar att landets inträde i WTO är en förutsättning för att förhandlingar om någon form av frihandelsavtal ska kunna inledas med EU och uppmanar i detta avseende Vitryssland att uppriktigt sträva efter ett inträde i WTO. Parlamentet påpekar att Vitryssland, i och med att landet är i tullunion med Ryssland och Kazakstan, skulle kunna dra nytta av Rysslands erfarenheter av hur det gick till när Ryssland anslöt sig till WTO.

56.

Europaparlamentet är övertygat om att EU bör göra sitt yttersta för att få Vitryssland att delta i en verklig politisk och ekonomisk dialog och ge incitament för reformer som är absolut nödvändiga och ytterst viktiga för Vitrysslands invånare. Parlamentet konstaterar i detta hänseende att EU för närvarande tillämpar målinriktade, ekonomiskt restriktiva åtgärder mot Vitryssland och anser att EU bör ha kvar sina målinriktade individuella restriktiva åtgärder, men samtidigt fortsätta stödja det civila samhället, inte bara för att skapa bättre ekonomiska förhållanden utan också för att förbättra rättsstaten, insynen och kampen mot korruption.

57.

Europaparlamentet påpekar att Georgien enligt Världsbankens utvärdering är en av de ekonomier i världen som reformeras snabbast, och landet rankas av Världsbanken som den 16:e bästa platsen i världen för att göra affärer.

58.

Europaparlamentet ger sitt erkännande åt Georgien för återuppbyggnadsarbetet efter kriget 2008 och för öppnandet av nya marknader.

59.

Europaparlamentet uppskattar den georgiska regeringens insatser för att förbättra skyddet av immateriella rättigheter, men påpekar att Georgien fortfarande har en högre påstådd andel piratkopierad mjukvara än något annat land. Parlamentet uppmanar därför Georgiens regering att utarbeta lagar för att säkerställa skyddet för immateriella rättigheter, och samtidigt ta hänsyn till mänskliga rättigheter och proportionalitet.

60.

Europaparlamentet beaktar att Georgien visat prov på avsevärd tillväxt- och investeringstakt och framhåller att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet vore en ytterligare faktor till stöd för tillväxt på bred bas samt för att locka till sig utländska investeringar.

61.

Europaparlamentet uppmanar Georgien att fullända sin lagstiftning, förbättra effektiviteten bland landets institutioner och garantera höga kvalitetsnormer för sina produkter för att uppfylla de krav som fastställs av kommissionen.

62.

Europaparlamentet välkomnar Georgiens nya upphandlingssystem, som möjliggör e-auktioner för alla typer av upphandlingar, oavsett storlek eller natur. Parlamentet påpekar att EU:s medlemsstater bör följa Georgiens exempel på detta område.

63.

Europaparlamentet uppmanar Georgien att se till att endast produkter från regioner som formellt erkänner sin anslutning till georgiska staten har rätt att omfattas av handelspreferenser efter slutförandet av förhandlingarna om det djupgående och omfattande frihandelsområdet.

64.

Europaparlamentet noterar med glädje att Moldavien, trots sin ömtåliga ekonomi, under de senaste åren har genomgått en anmärkningsvärd reformprocess och betydligt förbättrat sina ekonomiska resultat. Parlamentet betonar därför den stora betydelsen av Internationella valutafondens stöd och EU:s makrofinansiella stöd.

65.

Europaparlamentet anser att det framtida djupgående och omfattande frihandelsområdet ska omfatta hela Moldaviens territorium som formellt erkänner sin anslutning till den moldaviska staten.

66.

Europaparlamentet betonar att merparten av Moldaviens exportvaror för närvarande kommer från jordbruket, och därmed möts av hård konkurrens och stränga krav på EU:s marknader. Parlamentet anser att ett djupgående och omfattande frihandelsområde skulle bidra till att diversifiera Moldaviens export och göra landet mer konkurrenskraftigt och göra det möjligt för Moldavien att locka till sig utländska investeringar för att få ett slut på landets beroende av penningförsändelser från utlandet samt genomföra övergången till en konkurrensutsatt marknadsekonomi på exportområdet.

67.

Europaparlamentet betonar hur viktigt det är att Moldavien fortsätter att närma sig EU i fråga om infrastruktur, system för tekniska föreskrifter, standardisering, bedömning av överensstämmelse, testning, marknadstillsyn och metrologi.

68.

Europaparlamentet påpekar att betydande framsteg fortfarande behövs när det gäller tjänster och investeringsskydd.

69.

Europaparlamentet uppmanar EU:s myndigheter att engagera sig mer för att ta fram en fredlig lösning på problemen med Moldaviens territoriella återanpassning.

70.

Europaparlamentet välkomnar ingåendet av ett djupgående och omfattande frihandelsavtal mellan EU och Ukraina, som är det första frihandelsavtalet någonsin mellan EU och ett östligt partnerland. Parlamentet anser att detta banbrytande avtal och erfarenheterna från förhandlingarna om avtalet utan tvekan kommer att bli ett användbart exempel i framtida förhandlingar om djupgående och omfattande frihandelsavtal.

71.

Europaparlamentet påpekar att Ukraina är EU:s största östliga partnerland och att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet öppnar en ny marknad med 46 miljoner konsumenter för EU. Parlamentet anser att de största fördelarna för EU med genomförandet av frihandelsavtalet kommer att vara ett mer stabilt och förutsägbart handels- och investeringssystem i Ukraina.

72.

Europaparlamentet välkomnar de ukrainska myndigheternas riktade insatser för att råda bot på landets sociala och geografiska ojämlikheter, särskilt mellan huvudstaden och regionerna.

73.

Europaparlamentet beklagar förseningen med undertecknandet av associeringsavtalet, som är en förutsättning för att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet ska kunna träda i kraft. Parlamentet uttrycker sin förhoppning om att hindren för undertecknandet snart kommer att vara undanröjda.

74.

Europaparlamentet noterar att kommissionen uteslutit möjligheten av att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet skulle tillämpas provisoriskt innan associeringsavtalet ingåtts och godkänts av Europaparlamentet. Parlamentet påpekar att tillämpningen av både associeringsavtalet och det djupgående och omfattande frihandelsavtalet kommer att föra med sig strukturella och politiska reformer och vill därför att bägge snabbt ska genomföras.

75.

Europaparlamentet inser att Ukraina har gjort vissa framsteg med integrationen i de europeiska strukturerna, även har börjat anpassa sitt rättssystem till EU:s standard och till internationell standard och har gjort stora framsteg i antagandet av OECD:s standarder och normer. Parlamentet noterar dock att affärsklimatet i Ukraina fortfarande uppskattas hamna på 152:a plats enligt Världsbankens indikator Doing Business, med förvärrade problem för handel över gränserna.

76.

Europaparlamentet framhåller att om det djupgående och omfattande frihandelsavtalet ska kunna tillämpas med framgång är det ytterst viktigt att det finns en politisk vilja och administrativ kapacitet att genomföra alla bestämmelser i rätt tid och på ett korrekt sätt. Parlamentet anser att detta är en stor utmaning för Ukraina, som har genomfört ekonomiska och statliga reformer med blandade resultat och som fortfarande kämpar hårt för att uppfylla alla sina åtaganden för sitt inträde i WTO och sina åtaganden gentemot Världsbanken och Internationella valutafonden.

77.

Europaparlamentet upprepar att det behövs snabbare och mer omfattande och konsekvent genomförda grundläggande ekonomiska, politiska och institutionella reformer, med ett brett och konstant deltagande av organisationer och nätverk från det civila samhället, för att det djupgående och omfattande frihandelsavtalet ska genomföras korrekt och bli lönsamt. Parlamentet efterlyser framför allt fortsatta ekonomiska reformer inom jordbruks-, energi- och transportsektorn.

78.

Europaparlamentet är bekymrat över de negativa rapporterna om Ukrainas affärs- och investeringsklimat, som är ett resultat av olika institutionella och systemrelaterade brister, t.ex. hinder för marknadstillträde och administrativa tillstånd, alltför många administrativa kontroller, bristande transparens i skatte- och tullsystem och bristfällig administration, instabila och dåligt fungerande rättssystem utan transparens, svaga och korrumperade förvaltningar och domstolsväsenden, bristfälligt verkställande av avtal och otillräckligt skydd av äganderätten samt en underutvecklad och monopolstyrd infrastruktur. Parlamentet uppmanar Ukrainas regering att påskynda reformprocessen för att undanröja nämnda hinder för fri och rättvis affärsverksamhet och handel.

79.

Europaparlamentet uppmanar den ukrainska regeringen att bättre ta itu med problemen inom företagssektorn, särskilt tillgången till krediter och mark, hypotekslån, förmånliga krediter för att utveckla små jordbruksföretag, ett förenklat och mer transparent skatteuppbördssystem, momsåterbäring till exportörer, tullklarering och godkännandeförfaranden för import, främjande av små och medelstora företag, bättre verkställandet av rättsskyddet för materiella tillgångar och immateriella rättigheter, eftersom alla dessa faktorer har en omedelbar och direkt inverkan på omfattningen av och kvaliteten på handelsförbindelserna mellan EU och Ukraina samt på inflödet av utländska direktinvesteringar från EU till Ukraina.

80.

Europaparlamentet uppmanar Ukraina att anpassa sin nationella lagstiftning för att underlätta fri och obruten transitering av gas till EU:s medlemsstater. Parlamentet konstaterar att denna process bör inbegripa en omstrukturering av gassektorn och en rättvis reglering av energiinfrastrukturerna i syfte att uppnå lika villkor mellan utländska leverantörer, utländska kunder och lokal energiefterfrågan. Parlamentet efterlyser även ökat samarbete mellan EU och Ukraina inom energisektorn, och integrering av den ukrainska energisektorn på det europeiska energiområdet, samt inledning av gemensamma moderniserings- och utvecklingsprojekt på området energiinfrastruktur. Parlamentet uppmanar regeringen att genomföra det tredje energipaketet.

81.

Europaparlamentet uttrycker sin förhoppning om att Ukraina kommer att uppbåda tillräckligt med politisk vilja och mod för att skapa politiska och rättsliga villkor för ett fullständigt genomförande i rätt tid av det djupgående och omfattande frihandelsavtalet, vilket skulle vara till stort gagn för landets befolkning.

82.

Europaparlamentet uppmanar EU:s myndigheter att ge ytterligare stöd för att förbättra de ukrainska administrativa organens effektivitet och främja EU:s standarder för styrning.

83.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att ta vederbörlig hänsyn till ovanstående kommentarer och rekommendationer vid förhandlingarna om och genomförandet av handelsdelarna i associeringsavtalen med Armenien, Azerbajdzjan, Georgien, Moldavien och Ukraina samt vid utvecklingen av EU:s handelsförbindelser med Vitryssland.

84.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att avlägga regelbundna och fullständiga rapporter till Europaparlamentet om förhandlingarnas utveckling och, efter de djupgående och omfattande frihandelsavtalens ikraftträdande, hur genomförandet av varje avtal fortskrider.

85.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, vice ordföranden för kommissionen/unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, Europeiska utrikestjänsten samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i de östliga partnerländerna.

29.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 349/48

—

med beaktande av förslaget till budget för budgetåret 2013 som kommissionen antog den 25 april 2012 (COM(2012)0300),

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (1) (IIA),

—

med beaktande av artikel 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av sin resolution av den 14 mars 2012 om allmänna riktlinjer för utarbetandet av budgeten för 2013 (2),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 21 februari 2012 om budgetriktlinjerna för 2013,

—

med beaktande av slutsatserna från det interinstitutionella mötet om betalningar av den 30 maj 2012,

—

med beaktande av kapitel 7 i avdelning II i arbetsordningen,

—

med beaktande av skrivelsen från fiskeriutskottet,

—

med beaktande av betänkandet från budgetutskottet och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor, utskottet för utveckling, utskottet för internationell handel, budgetkontrollutskottet, utskottet för sysselsättning och sociala frågor, utskottet för industrifrågor, forskning och energi, utskottet för regional utveckling, utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling, utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor, utskottet för konstitutionella frågor samt utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0215/2012).

1.

Europaparlamentet påminner om att man i sin resolution av den 14 mars 2012 satte främjandet av tillväxt och arbetstillfällen i centrum för sina prioriteringar, i linje med Europa 2020-strategin, och särskilt förespråkade att man skulle koncentrera resurserna till politikområden och program som bevisligen bidrar till att nå dessa mål, särskilt stöd till små och medelstora företag och till ungdomar. Parlamentet välkomnar att kommissionens förslag till budget för 2013 går i samma riktning när det gäller vilka prioriteringar som ska förstärkas.

2.

Europaparlamentet inser att de ekonomiska och budgetmässiga åtstramningarna på nationell nivå håller i sig, vilket även gäller för behovet av finanspolitisk konsolidering. Dock är parlamentet fortsatt övertygat om att EU-budgeten utgör ett gemensamt och effektivt instrument för investeringar och solidaritet, vilket är särskilt viktigt i dessa tider för att få fart på den ekonomiska tillväxten, konkurrenskraften och skapandet av arbetstillfällen i de 27 medlemsstaterna. Parlamentet understryker att EU-budgeten, trots sin blygsamma storlek som inte överstiger 2 procent av de totala offentliga utgifterna i unionen, har haft verkliga ekonomiska effekter och hittills framgångsrikt kompletterat medlemsstaternas återhämtningspolitik.

3.

Därför avser Europaparlamentet att ihärdigt försvara en adekvat anslagsnivå för nästa års budget, enligt definitionerna i budgetförslaget, och att motsätta sig varje försök att skära ned resurserna, särskilt för politik som skapar tillväxt och sysselsättning. EU-budgeten, som inte kan underbalanseras, bör inte bli offer för misslyckad ekonomisk politik på nationell nivå. Parlamentet noterar att åtskilliga medlemsstater ökade sina nationella budgetar för 2012.

4.

Särskilt i kristider är ekonomisk ansvarsfullhet av yttersta vikt. Därför anser Europaparlamentet att resurserna måste koncentreras till de områden där EU-budgeten kan ge ett mervärde, medan de kan minskas inom områden där det förekommer omotiverade förseningar och låg utnyttjandegrad, med syftet att göra besparingar i budgetposter där det har förekommit problem vid genomförandet. Genom att identifiera överlappningar och ineffektivitet för alla budgetposter kan verkliga besparingar göras. Mot denna bakgrund avser parlamentet att tillsammans med sina specialiserade utskott identifiera både positiva och negativa prioriteringar för 2013. Kommissionen ombeds därför att ge budgetmyndighetens båda grenar snabb, regelbunden och fullständig information, baserad på resultatindikatorer, om genomförandet av de olika programmen och initiativen och att jämföra dem med EU:s politiska åtaganden.

5.

Europaparlamentet anser att EU, inte minst med tanke på den åtstramningspolitik som genomförs i medlemsstaterna, måste visa ansvar och omedelbart vidta konkreta åtgärder i syfte att inrätta ett enda säte för parlamentet.

6.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionens förslag till EU-budget för 2013 uppgår till 150 931,7 miljoner EUR i åtagandebemyndiganden (ÅB) (dvs. + 2 procent jämfört med budgeten för 2012) och 137 924,4 miljoner EUR i betalningsbemyndiganden (BB) (dvs. + 6,8 procent jämfört med budgeten för 2012). Dessa belopp motsvarar 1,13 procent respektive 1,03 procent av EU:s förväntade BNI för 2013. Parlamentet påminner om att i enlighet med den fleråriga budgetramen är taken 152 502 miljoner EUR för ÅB och 143 911 miljoner EUR för BB, i löpande priser. Parlamentet noterar den pågående diskrepansen mellan anslagsnivån och betalningsbemyndiganden som kommer att leda till en ytterligare ökning av utestående åtaganden (RAL).

7.

Europaparlamentet förstår att kommissionen i slutet av programplaneringsperioden vill lägga tonvikten på betalningarna, eftersom man också avser att hitta en lösning på den allt högre nivån för de utestående åtagandena. Samtidigt som parlamentet delar denna inställning är man särskilt oroad av förslaget att frysa ÅB på samma nivå som den förväntade inflationen för nästa år. Parlamentet betonar hur viktiga ÅB är för att visa de politiska prioriteringarna, och därmed se till att de nödvändiga investeringarna till slut genomförs för att få fart på tillväxten och sysselsättningen. Parlamentet avser att noggrant analysera huruvida en sådan ÅB-nivå gör det möjligt att ordentligt genomföra EU:s viktigaste politiska satsningar. Även om medlemsstaterna och kommissionen kan presentera en frysning av ÅB som en dellösning på RAL-problemet, kan det inte betraktas som en acceptabel strategi för att hålla RAL under kontroll.

8.

Europaparlamentet ser den föreslagna ökningen på 6,8 procent av BB jämfört med 2012 som en första reaktion på parlamentets uppmaning till ansvarsfull och realistisk budgetering. Ökningarna i betalningar är koncentrerade till konkurrenskraft och sammanhållning p.g.a. en förväntad ökning av ersättningsansökningarna från pågående projekt inom dessa områden. Parlamentet stöder helt och fullt denna ökning som inte bara hänför sig till gamla åtaganden som måste fullföljas utan som också rör genomförandet av program som pågår för närvarande och som förväntas nå styrfart under det sista året av den nuvarande fleråriga budgetramen. Kommissionen uppmanas att kontrollera att medlemsstaternas uppskattade krav på betalningsökningar är korrekta och realistiska.

9.

Europaparlamentet förblir dock tveksamt till huruvida den föreslagna nivån för BB under 2013 är tillräcklig för att täcka de faktiska behoven under nästa år, särskilt vad gäller rubrikerna 1b och 2. Parlamentet kommer noggrant att övervaka betalningssituationen under 2012 med särskild uppmärksamhet på alla föreslagna överföringar och omfördelningar. Parlamentet varnar också för att den otillräckliga betalningsnivån för 2012 i kombination med den nivå som kommissionen föreslår för 2013 kan komma att vara otillräcklig för att respektera de ersättningsansökningar som riktas till kommissionen och således kan leda till att miljarder i åtaganden dras tillbaka bara inom sammanhållningspolitiken. Parlamentet framhåller att det nuvarande förslaget skulle ge en totalnivå för betalningarna på 859,4 miljarder EUR för perioden 2007–2013, dvs. ca 66 miljarder lägre än de överenskomna taken i den fleråriga budgetramen. Parlamentet uppmanar kommissionen att inom ramen för ändringsbudgeten för 2012, och i ljuset av den begäran om anslagsöverföring som nyligen gjorts (DEC 9/2012), lägga fram korrekta uppgifter om resultaten av det aktuella genomförandet av de europeiska ekonomiska återhämtningsprogrammen.

10.

Europaparlamentet påminner om att kommissionen redan 2011 inte kunde betala en avsevärd mängd legitima ersättningsansökningar, särskilt inom sammanhållningspolitiken. Dessa krav kommer också att behöva täckas av budgeten för 2012, vilken redan har problem med brist på medel som ett resultat av den begränsade ökningen av BB p.g.a. rådets ståndpunkt under hela budgetförfarandet förra året. Kommissionen uppmanas därför att lägga fram ett förslag till ändringsbudget så snart som möjligt så att man kan komma till rätta med situationen och undvika att betalningar för 2012 flyttas till nästa år, vilket skulle medföra en ohållbar betalningsnivå under 2013. Parlamentet uppmanar vidare kommissionen och rådet att arbeta på ett konstruktivt sätt tillsammans med parlamentet för att undvika att denna situation upprepas under framtida budgetcykler genom att förbättra exaktheten hos prognoserna och komma överens om realistiska budgetberäkningar.

11.

Europaparlamentet beklagar rådsordförandeskapets ovilja att delta i det interinstitutionella politiska möte om betalningar som parlamentet har föreslagit som en uppföljning av förra årets budgetmedling. Parlamentet ser detta beteende som ett oansvarigt försök att ignorera frågan om brist på betalningar och RAL-frågan. Parlamentet anser att ett sådant möte är en ideal plattform för budgetmyndighetens två grenar att komma fram till en gemensam inställning – före sina respektive ståndpunkter avseende budgetförslaget – avseende de tillgängliga uppgifterna om genomförande och utnyttjandeförmåga samt att korrekt bedöma betalningsbehoven för 2012 och 2013. Parlamentet påminner om att de BB som föreslås av kommissionen i dess förslag till budget är baserade på uppskattningar som medlemsstaterna själva gjort. Parlamentet är därför fast övertygat om att alla tvivel eller misstankar beträffande kommissionens siffror och beräkningar – som vissa av rådets delegationer har uttryckt – måste framföras, undersökas och klargöras så snart som möjligt, så att de inte hindrar en överenskommelse vid medlingen detta år.

12.

Europaparlamentet understryker att i enlighet med de färska uppgifter som lades fram av kommissionen under det interinstitutionella mötet om betalningar som ägde rum den 30 maj 2012, skulle varje minskning av BB till nivåer under kommissionens förslag leda till att RALAL ökar ännu mer, från en redan oerhörd nivå på 207 miljarder EUR i slutet av 2011. Parlamentet påminner därför om sin uppmaning till kommissionen att agera ansvarsfullt och avstå från konstlade nedskärningar genom att besluta om den övergripande betalningsnivån a priori, utan att ta hänsyn till bedömningen av verkliga behov för att nå EU:s överenskomna mål och åtaganden. Parlamentet begär, om detta ändå skulle inträffa, att rådet tydligt och offentligt identifierar och motiverar vilka av EU:s program eller projekt som bör skjutas upp eller strykas helt och hållet.

13.

Europaparlamentet noterar att enligt kommissionens beräkningar är totalt 43,7 procent av budgetförslaget för 2013 (dvs. 64,5 miljarder EUR) anslagna till mål inom Europa 2020-strategin, vilket innebär en ökning med 0,2 procent jämfört med den antagna budgeten för 2012. Parlamentet uppskattar att de budgetposter och program som bidrar till att dessa mål uppnås för första gången är tydligt angivna i budgeten.

14.

Europaparlamentet noterar den totala marginalen på 2,4 miljarder EUR i ÅB i budgetförslaget för 2013, och är beslutet att använda detta belopp helt och hållet – samt de andra flexibilitetsmekanismerna i IIA – närhelst det visar sig nödvändigt för att finansiera mål och prioriteringar som följer av gemensamma politiska åtaganden och beslut, dvs. de som ingår i Europa 2020-strategin.

15.

Europaparlamentet noterar att inga anslag har tagits med i budgetförslaget för Kroatiens anslutning i juli 2013, med undantag för administrativa utgifter. Parlamentet förväntar sig att revideringen av den fleråriga budgetramen i enlighet med punkt 29 i IIA kommer att antas snarast, och ber kommissionen att lägga fram sitt förslag om ytterligare anslag för detta ändamål via en ändringsbudget så snart som anslutningsakten ratificerats av samtliga medlemsstater. Parlamentet påminner om att alla nya finansieringsbehov måste tillgodoses genom färska pengar, och inte genom omfördelningar under andra halvåret av 2013.

16.

Europaparlamentet påminner om att den årliga budgeten 2013 kommer att bli den sista budgeten inom den nuvarande fleråriga budgetramen, men upprepar att taken inom den fleråriga budgetramen 2013 i enlighet med IIA kommer att förbli referens, åtminstone för taken i budgetramen för 2014 i det fall att ingen överenskommelse skulle nås, i enlighet med bestämmelserna i punkt 30 i IIA.

17.

Europaparlamentet noterar kommissionens förslag att öka åtagandena under denna rubrik med 4,1 procent (till 16 032 miljoner EUR) jämfört med budgeten för 2012. Förslaget till ÅB inom ramen för de möjligheter som budgetplaneringen innebär (t. ex. TEN-T, EIT, Progress) ger en större marginal på 90,9 miljoner EUR jämfört med 47,7 miljoner EUR i budgetplaneringen. Parlamentet ser positivt på att de största ökningarna i ÅB är koncentrerade till rubrik 1a där de flesta av de program som ska gynna tillväxt, konkurrenskraft och sysselsättning finns, och att de återspeglar de prioriteringar för 2013 som parlamentet har understrukit.

18.

Europaparlamentet välkomnar särskilt ökningarna för EG:s sjunde ramprogram för forskning (+ 6,1 procent), CIP (+ 7,3 procent) och TEN-T (+ 6,4 procent) som är bland de främsta redskapen för att nå målen i Europa 2020-strategin. Dock beklagar parlamentet att två flaggskeppsinitiativ, nämligen sjunde ramprogrammet för forskning och TEN-T, med de belopp som kommissionen föreslår, i praktiken kommer att få mindre ÅB än vad som förutses i deras rättsliga grunder (ramprogrammet – 258,8 miljoner EUR och TEN-T – 122,5 miljoner EUR) för sista året av den nuvarande fleråriga budgetramen. Parlamentet beklagar även att kommissionens förslag inte förutser ett fullständigt genomförande av programmet Intelligent energi – Europa.

19.

Europaparlamentet anser att den påtagliga ökningen av betalningar med 17,8 procent (till 13 552 miljoner EUR) jämfört med budgeten för 2012 är en realistisk bedömning av vilka betalningar som krävs under denna rubrik, särskilt för att täcka nästa års krav i samband med forskningsprojekt, som unionen är kontraktsbunden att infria. Betalningsnivån som kommissionen föreslår är den miniminivå som krävs under rubrik 1a.

20.

Europaparlamentet noterar det angreppssätt som kommissionen har använt sig av när man har föreslagit minskningar jämfört med budgetplaneringen, vilket enligt kommissionens uppfattning har lett till att man har kunnat identifiera möjliga besparingar i budgetposter där medlen inte har utnyttjats helt och hållet, bl.a. sjunde ramprogrammet, TEN-T, Marco Polo, Progress, Statistikprogrammet, Customs och Fiscalis. Parlamentet avser att noggrant analysera utfallet av vart och ett av dessa program för att kontrollera huruvida de föreslagna nedskärningarna är rimliga och att de inte leder till negativa effekter för programmen i fråga.

21.

Europaparlamentet påminner om den gemensamma förklaringen av den 1 december 2011 om finansieringen av ytterligare kostnader för Iterprojektet 2012–2013, i vilken parlamentet, rådet och kommissionen också har enats om att via budgetförfarandet för 2013 tillhandahålla 360 miljoner EUR i ÅB och ”till fullo använda sig av bestämmelserna i budgetförordningen och i IIA och utesluta varje ytterligare revidering av den fleråriga budgetramen till följd av Iter”. Parlamentet finner det oroande att kommissionen föreslår att man ska finansiera detta extra belopp endast genom omfördelning från budgetposter inom det sjunde ramprogrammet, vilket går stick i stäv med den uppfattning som parlamentet har sedan länge. Parlamentet noterar uppmärksamt kommissionens argument att detta belopp kommer från effektivitetsbesparingar inom det sjunde ramprogrammet och att dessa nedskärningar i budgetposterna för administration inte kommer att försämra programmets genomförande. Parlamentet kommer att ytterligare undersöka giltigheten i detta argument, och undersöka om det finns andra sätt tillgängliga inom ramen för IIA och budgetförordningen för detta syfte.

22.

Europarlamentet understryker behovet av en tillräcklig bemanningsnivå för det europeiska gemensamma företaget för ITER och utveckling av fusionsenergi (F4E), för att garantera en noggrann förvaltning och ett korrekt genomförande av EU:s bidrag till ITER-projektet. Parlamentet finner den aktuella bemanningsnivå som kommissionen föreslagit oroande.

23.

Europaparlamentet erkänner den grundläggande roll som små och medelstora företag spelar som pådrivare av EU:s ekonomi och skapare av 85 procent av all arbetstillfällen de senaste tio åren. Parlamentet påminner om de svårigheter som små och medelstora företag traditionellt har att få tillträde till kapitalmarknaderna för forsknings- och innovationsprojekt; problem som nu har förvärrats av den rådande finanskrisen. Parlamentet är fast övertygat om att EU:s budget bör bidra, så att man kan komma över detta marknadsmisslyckande, genom att underlätta tillgången till lån och finansiering av eget kapital för innovativa små och medelstora företag och välkomnar kommissionens nyligen framlagda förslag att skapa en särskild avdelning för små och medelstora företag inom det befintliga finansieringsinstrumentet för riskindelning. Parlamentet stöder också den föreslagna ökningen av de finansiella instrumenten inom programmet för entreprenörskap och innovation (med 14,7 miljoner EUR), i linje med deras positiva resultat hittills och med tanke på att de efterfrågas allt mer av små och medelstora företag.

24.

Europaparlamentet beklagar djupt att anslagen till programmet Progress i dessa tider av finanskris och i synnerhet av hög ungdomsarbetslöshet har minskats med 5,3 miljoner EUR jämfört med budgetplaneringen, och sålunda praktiskt taget är nere på 2012 års nivåer trots att programmet hittills har visat goda resultat, inklusive de delar som avser jämställdhet och anti-diskriminering. EU:s sociala program spelar en väsentlig roll för att förverkliga de sociala och sysselsättningspolitiska målen i Europa-2020 strategin. Parlamentet beklagar att kommissionen inte ens under det sista året av den nuvarande fleråriga budgetramen har utnyttjat möjligheten att till detta program återföra de 60 miljoner EUR som omfördelades till förmån för instrumentet Progress för mikrokrediter, vilket kommissionen lovade 2010.

25.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att i förslaget till budget för tredje året i rad inlemma betalningsåtaganden (50 miljoner EUR) för Europeiska fonden för justering av globaliseringseffekter (EGF). Detta gör inte bara fonden mer synlig utan hindrar också att överföringar måste göras från andra budgetposter som inrättats för andra syften och för andra behov. Parlamentet påminner dessutom om att de praktiska arrangemangen i förfarandet för att ta fonden i anspråk behöver förenklas ytterligare, vilket särskilt bör beaktas vid de pågående förhandlingarna om den nya EGF-förordningen.

26.

Europaparlamentet beklagar att bidragen till flaggskeppsinitiativet Ungdom på väg har minskats något i förhållande till förra året. I detta sammanhang vill parlamentet understryka mervärdet av programmen Livslångt lärande, Erasmus och Erasmus Mundus som, mot bakgrund av den modesta finansieringen, uppvisar utomordentliga resultat i termer av effektivt genomförande och en positiv bild av unionen bland medborgarna. I många medlemsländer är unga människor hårt drabbade av den ekonomiska och finansiella krisen, och i detta sammanhang är tillräcklig finansiering och inriktning av program för utbildning och rörlighet samt program för livslångt lärande väsentligt för att modernisera utbildnings- och yrkesutbildningssystemet, höja kunskapsnivån, öka rörligheten och förbättra anpassningsbarheten hos unga människor och således allmänt bidra till ett innovativt, kunskapsbaserat och smart Europa för alla. Med detta i åtanke stöder parlamentet helhjärtat främjandet av lika möjligheter, så att alla ungdomar oavsett utbildningsbakgrund ska kunna dra nytta av EU:s olika ungdomsprogram och insatser för ungdom. Därför motsätter sig parlamentet den föreslagna minskningen med 10,2 miljoner EUR för Livslångt lärande, jämfört med budgeten för 2012, i linje med sin etablerade ståndpunkt under de senaste budgetförfarandena och de utmärkta resultaten av detta program, och avser att förstärka ÅB för tillhörande budgetpost.

27.

Europaparlamentet betonar att programmet TEN-T, genom investeringar i infrastrukturer som skapar mycket stort mervärde i EU, har en central roll att spela för uppnåendet av Europa 2020-strategins mål. Parlamentet anser att detta program är väsentligt för att höja hela EU:s konkurrenskraft genom att skapa den infrastruktur som saknas och få bort flaskhalsar på den inre marknaden. Parlamentet betonar att infrastrukturprojekt även direkt bidrar till tillväxt genom att stimulera sysselsättning under uppbyggnadsskedet. Parlamentet understryker programmet TEN-T:s roll för att uppnå anpassningen till klimatförändringsmål genom att garantera den framtida hållbarheten hos EU:s transportnät. Parlamentet välkomnar kommissionens föreslagna ökning med 85 miljoner EUR jämfört med budgeten för 2012, men efterlyser ytterligare förtydliganden avseende den föreslagna minskningen på 118 miljoner jämfört med budgetplaneringen. Parlamentet påminner om att huvudprogrammet TEN-T genomfördes till fullo under 2011 och påpekar att en slutlig bedömning av hur åtaganden har genomförts och utbetalats för projekt inom den fleråriga budgetramen för 2007-2013 kan göras först 2017.

28.

Europaparlamentet anser att programmet för att stödja den fortsatta utvecklingen av en integrerad havspolitik behöver tillräcklig finansiering för 2013. Parlamentet understryker sin besvikelse över avsaknaden av en budgetpost för turism och beklagar den ständiga minskningen av budgetanslaget till trafiksäkerhet.

29.

Europaparlamentet betonar att man snabbt måste finna innovativa lösningar för att i högre utsträckning mobilisera privata eller offentliga medel och utvidga antalet finansiella instrument som kan utnyttjas för infrastrukturprojekt. Parlamentet stöder het och fullt pilotfasen av projektobligationsinitiativet som ett sätt att öka investeringskapaciteten när det gäller EU:s transport-, energi, informations- och kommunikationsnät. Parlamentet välkomnar att budgetförslaget innehåller anslag till pilotfasen, även om de i själva verket är omfördelningar inom de berörda budgetposterna (CIP, TEN-T, TEN-E) i enlighet med överenskommelsen inom den lagstiftande myndigheten.

30.

Europaparlamentet beklagar djupt kommissionens föreslagna nedskärning för de europeiska tillsynsmyndigheterna, jämfört med vad som från början ingick i budgetplaneringen och som strider mot parlamentets upprepade uppmaningar till att ge dem tillräcklig finansiering. Den nuvarande anslagsnivån är otillräcklig för att dessa myndigheter effektivt ska kunna genomföra sina uppgifter, i synnerhet rekryteringen av högkvalificerade experter. De extra uppgifter som tillsynsmyndigheterna har ålagts bör kompletteras med en kostnadsutvärdering. Därför framhåller parlamentet med skärpa sin avsikt att återställa anslagen till åtminstone 2012 års nivå för Europeiska bankmyndigheten (EBA) och Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten (Eiopa), samt ytterligare förstärka Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten (Esma) p.g.a. de nya uppgifter som den har fått sig tilldelad.

31.

Europaparlamentet noterar att förslaget till budget för 2013 innehåller en ökning av ÅB med 3,3 procent (till 54 498 miljoner EUR) jämfört med budgeten för 2012, av vilka 42 144 miljoner EUR är avsedda för strukturfonderna (Eruf och ESF) och 12 354 miljoner EUR är avsedda för sammanhållningsfonden. Parlamentet understryker att minskningen av åtaganden i budgetförslaget för tekniskt stöd, jämfört med vad som från början ingick i budgetplaneringen, har lett till att marginalen har ökat till 25 miljoner EUR jämfört med den första prognosen på 0,4 miljoner EUR.

32.

Europaparlamentet beklagar de föreslagna nedskärningarna i tekniskt stöd till makroregionala strategier. Parlamentet upprepar att det finns ett behov av kontinuerligt tekniskt och administrativt stöd för genomförandet av strategierna samt av såddkapital för nya projekt, vilket påvisas av den höga genomförandegraden under 2011.

33.

Europaparlamentet understryker att sammanhållningspolitiken under lång tid har visat sitt mervärde i egenskap av viktigt investeringsverktyg som effektivt bidrar till att skapa tillväxt och sysselsättning genom att möta regionernas investeringsbehov. Därmed minskas skillnaderna mellan regionerna samtidigt som återhämtningen och utvecklingen i unionen som helhet främjas. Europaparlamentet anser även att strukturfonderna är ett mycket viktigt instrument – både för sin storlek ekonomiskt sett och för de mål som eftersträvas – för att accelerera den ekonomiska återhämtningen i EU och för att uppnå målen för hållbar tillväxt och sysselsättning i Europa 2020-strategin. Därför välkomnar parlamentet kommissionens initiativ till omplanering där det är möjligt av de strukturfondsmedel på 82 miljarder EUR som i vissa länder inte tagits i anspråk för att främja små och medelstora företag och ungdomsanställningar, i linje med parlamentets prioriteringar för 2013. Parlamentet noterar att enligt kommissionen har 7,3 miljarder EUR av EU-medel redan avdelats för påskyndat genomförande eller omfördelning. Parlamentet begär att få ordentlig information om hur detta initiativ genomförs på nationell nivå, dess förväntade effekter på tillväxt och sysselsättning samt dess eventuella effekter för budgeten för 2013.

34.

Europaparlamentet är synnerligen oroat över situationen för betalningarna inom sammanhållningsprojekt under denna rubrik, och noterar att två tredjedelar av den totala nivån för RAL vid slutet av 2011 (135,8 miljarder EUR) beror på projekt inom sammanhållningspolitiken för vilka pengar inte betalats ut. Parlamentet påminner om att kommissionen i slutet av 2011 inte kunde betala ca 11 miljard EUR i legitima krav från mottagare av projektstöd, p.g.a. att budgeten inte innehöll en tillräcklig BB-nivå. Detta har lett till betydande eftersläpningar i betalningarna, vilket måste åtgärdas genom tillräckliga BB för 2012. Parlamentet framhåller med skärpa att man inte kommer att acceptera att denna situation upprepas 2013.

35.

I detta sammanhang påminner Europaparlamentet om att 2013 är det sista året i den nuvarande fleråriga budgetramen då samfinansierade projekt pågår för fullt och förväntas utvecklas ytterligare, och den stora mängden betalningskrav förväntas nå kommissionen under andra hälften av året. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att tillsammans med parlamentet omedelbart analysera och utvärdera de berörda beloppen och behoven så att genomförandet för 2013 inte äventyras. Om BB blir för låga kan det medföra problem för program som i dagsläget fungerar väl. Parlamentet understryker också att 2013 kommer att bli det år då betalningskrav från 12 medlemsstater p.g.a. den utfasade N+3-bestämmelsen kommer att behöva presenteras för två årliga andelar av åtagandena (andelarna för 2010 och 2011 enligt N+3- respektive N+2-bestämmelserna). Parlamentet anser därför att den föreslagna ökningen av BB med 11,7 procent (till 48 975 miljoner EUR) jämfört med förra året är ett minimum eftersom, som kommissionen påpekar, den hänför sig strikt till 2013, och utgår från att betalningsbehov från tidigare år kommer att ha tillgodosetts.

36.

Europaparlamentet betraktar denna ökning av betalningarna som ett första steg mot täckning av de pågående projektens faktiska behov och upprepar att man känner oro för en eventuell brist på medel för sammanhållningspolitiken. Europaparlamentet uppmanar rådet och kommissionen att noggrant utvärdera de verkliga behoven av betalningar under budgetrubrik 1b för 2013, så att man inte genomför orealistiska nedskärningar eller fattar beslut som går emot de prognoser som medlemsstaterna själva har tagit fram och som kommissionen har använt som grund för sina budgetförslag. Parlamentet kommer därför att motsätta sig varje eventuell sänkning av betalningsnivån jämfört med det förslag som ingick i budgetförslaget för 2013.

37.

Europaparlamentet uppmanar också kommissionen och rådet att, om BB skulle visa sig otillräckliga för att täcka de verkliga behoven det här året, i god tid lägga fram och anta en ändringsbudget, och på så vis uppfylla det ömsesidiga åtagandet i den interinstitutionella förklaringen från december 2011.

38.

Europaparlamentet konstaterar att det i budgetförslaget för 2013 föreslås en ökning av ÅB med 0,6 procent (till 60 307 miljoner EUR) jämfört med budgeten för 2012. Parlamentet understryker att dessa nivåer är lägre än vad kommissionen har föreslagit för budgeten som helhet. Dessa ökningar beror delvis på fortlöpande infasningar av direktbetalningar till nya medlemsstater samt ytterligare behov för landsbygdsutvecklingsprojekt. Parlamentet betonar att de medel som föreslås för marknadsinterventioner 2013 är 419 miljoner EUR mindre än i budgeten för 2012.

39.

Europaparlamentet noterar att den planerade marginalen på 809 miljoner EUR för utgiftstaket för marknadsrelaterade utgifter och direktstöd under rubrik 2 innebär en betydlig ökning jämfört med 2012. Enligt kommissionen beror detta huvudsakligen på en engångseffekt efter avslutandet av omstruktureringsfonden för socker. Parlamentet uttrycker sin tillfredsställelse över att denna marginal innebär att mekanismen för budgetdisciplin inte kommer att användas år 2013. Parlamentet understryker att det är nödvändigt med en adekvat marginal under denna rubrik för att kunna lindra eventuella kriser inom jordbrukssektorn, såsom Ehec-krisen under senare år.

40.

Europaparlamentet betonar att 2013 är det sista året under den nuvarande programplaneringsperioden, och därför måste en adekvat BB-nivå garanteras under rubrik 2 så att man särskilt kan täcka behoven i samband med de pågående projekten inom landsbygdsutveckling och Life+.

41.

Europaparlamentet påpekar att rubrik 2 är nödvändig för att förverkliga Europa 2020-strategins strategiska mål för hållbar tillväxt och sysselsättning, särskilt genom dess program för landbygdsutveckling. Parlamentet understryker att det är nödvändigt att stödja små och medelstora företag på landsbygden, eftersom det huvudsakligen är de som skapar arbetstillfällen och särskilt riktar sig till unga människor. I detta sammanhang välkomnar parlamentet den föreslagna ökningen av ÅB för landsbygdsutveckling med 1,3 procent (till 14 808 miljoner EUR).

42.

Europaparlamentet noterar att anslagen till rubrik 2 är lägre än de beräknade behoven eftersom EGFJ:s inkomster avsatta för särskilda ändamål beräknas bli högre 2013 (1 332,8 miljoner EUR) än 2012 (1 010 miljoner EUR). Denna skillnad beror på att den kvarvarande behållningen i den tillfälliga omstruktureringsfonden för socker uppgår till 647,8 miljoner EUR, medan inkomster avsatta för särskilda ändamål, som är resultatet av beslutet om avslutande av räkenskaperna, förväntas bli lägre än under 2012 (400 miljoner EUR i förslaget till budget för 2013 jämfört med 600 miljoner EUR i budgeten för 2012). Parlamentet påminner om att justeringen av de nuvarande uppskattningarna, grundade på faktiska behov, kommer att göras i augusti genom ändringsskrivelsen om jordbruket.

43.

Europaparlamentet påminner om att prisvolatiliteten i den här sektorn ger upphov till allvarlig oro, och stöder åtgärder för bekämpning av spekulation i jordbruksprodukter. Parlamentet uppmanar enträget kommissionen och rådet att noga följa utvecklingen på marknaderna för jordbruksprodukter. Kommissionen påminns i detta sammanhang om parlamentets begäran – vilken än så länge inte har resulterat i några reaktioner – om inrättande av en instans för övervakning av pris- och marginalutvecklingen som skulle göra det möjligt att bättre kunna jämföra priser och förbättra transparensen i samband med livsmedelsprissättningen.

44.

Europaparlamentet noterar att den föreslagna ökningen av direktstöd huvudsakligen beror på den pågående infasningen av direktstöd för EU-12 vilket skapar ytterligare budgetbehov på 860 miljoner EUR under 2013. Utgifterna för marknadsinterventioner förväntas dock minska, vilket beror på större inkomster avsatta för särskilda ändamål och det gynnsamma marknadsläget för de flesta sektorerna.

45.

Europaparlamentet noterar att beloppen som tilldelats vissa budgetposter, bl.a. skolmjölksprogrammet, har minskats väsentligt och ber kommissionen att förklara anledningen till detta för parlamentet.

46.

Europaparlamentet understryker att EU:s budget och EU:s politik är nyckelelement för att uppnå målen i Europa 2020-strategin. Parlamentet anser att klimatåtgärder och miljömål i detta sammanhang är av övergripande betydelse, och måste omsättas i konkreta åtgärder inom ramen för olika program och politiska satsningar på EU-nivå, så att de i väsentlig mån kan bidra till hållbar tillväxt och effektivt möta viktiga utmaningar såsom resursknapphet och klimatförändring.

47.

Europaparlamentet noterar den föreslagna lilla ökningen av ÅB med 3,3 procent till 366,6 miljoner EUR för Life+, men beklagar att anslaget är 10,55 miljoner EUR under budgetplaneringen för januari 2012. Parlamentet kommer i detta sammanhang att granska alla bestämmelser i punkt 37 i IIA.

48.

Europaparlamentet välkomnar de belopp som kommissionen föreslår för programmet för livsmedelsbistånd till de sämst ställda. Parlamentet uppmanar rådet att följa det gemensamma beslut som fattades i slutet av 2011 om fortsatt finansiering av detta program för 2012 och 2013.

49.

Europaparlamentet beklagar det fortsatta stödet till tobaksproduktion i EU, som strider mot unionens hälsopolitiska mål.

50.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att behålla det finansiella stödet till den gemensamma fiskeripolitiken med tanke på dess nära förestående reformering. Parlamentet betonar särskilt att man måste stödja små och medelstora företag inom fiskerisektorn och tillgången till jobb för unga människor inom denna sektor, samtidigt som den gemensamma fiskeripolitikens hållbara karaktär garanteras samt framhåller att man måste främja åtgärder som garanterar social, ekonomisk och miljömässig synlighet för sektorn. I detta sammanhang välkomnar parlamentet den föreslagna ökningen för Europeiska fiskerifonden med 2,2 procent i ÅB (till 687,2 miljoner EUR) respektive 7,3 procent i BB (till 523,5 miljoner EUR) jämfört med budgeten för 2012. Parlamentet beklagar dock den föreslagna minskningen inom områdena styrning av den gemensamma fiskeripolitiken, bevarande, förvaltning och utnyttjande av fiskeresurser samt övervakning och tillämpning av den gemensamma fiskeripolitiken.

51.

Europaparlamentet noterar att den föreslagna totala finansieringen i budgetförslaget för 2013 – 1 392,2 miljoner EUR i åtaganden och 928,3 miljoner EUR i betalningar – jämfört med budgeten för 2012 för åtgärder under den här rubriken innebär en ökning med 1,8 procent för ÅB (24,42 miljoner EUR) och 11,1 procent för BB. Detta ligger i linje med EU:s växande ambitioner inom området med frihet, säkerhet och rättvisa.

52.

Europaparlamentet betonar behovet av att förstärka anslagen till it-säkerhet inom IT-sektorn p.g.a. de oerhörda skador som den ökande kriminella aktiviteten inom detta område orsakar medlemsstaternas ekonomier. Parlamentet insisterar på att en förstärkt bekämpning av it-brottslighet på unionsnivå genom det kommande Europeiska it-brottscentrumet fordrar tillräcklig finansiering och beklagar därför nedskärningarna som föreslås av kommissionen för Europol, då centrumets uppgifter, som kommissionen har fastställt, inte kan skötas inom ramen för Europols nuvarande personella och ekonomiska resurser. Tvärtemot budgetplaneringen föreslås en minskning med 64,4 miljoner EUR för programmet Förebyggande och bekämpande av brott, jämfört med budgeten för 2012, trots att programmet utarbetades för att även täcka it-brott och brottslig användning av internet.

53.

Europaparlamentet begär fortsatt stöd till Frontex och till de nyligen inrättade byråerna under den här rubriken (särskilt Europeiska byrån för stöd till samarbete i asylfrågor samt byrån för storskaliga it-system). Europeiska polisbyrån (Europol) har fått sina bidrag minskade med 8,9 procent (– 7,3 miljoner EUR) jämfört med budgeten för 2012, och parlamentet förväntar sig att kommissionen lämnar ytterligare information om denna föreslagna nedskärning.

54.

Europaparlamentet konstaterar att minskningen med 30 miljoner EUR för VIS-programmet och nedläggningen av Eurodac (– 0,5 miljoner EUR) kommer att kompenseras genom att dessa arbetsuppgifter och tillhörande budgetanslag flyttas till den nya byrån för operativ förvaltning av storskaliga it-system.

55.

Europaparlamentet konstaterar att åtagandebemyndigandena för SIS II ökat avsevärt, medan betalningsbemyndigandena befinner sig på en jämförelsevis låg nivå. Parlamentet påpekar, att enligt den övergripande tidtabellen för SIS II bör dess utveckling och förflyttningen vara fullbordad under 2013 och den Europeiska byrån för den operativa förvaltningen av stora it-system inom området frihet, säkerhet och rättvisa ta över förvaltningen av systemet. Parlamentet motsätter sig därför den betydliga budgetökningen, som med råge överskrider den ursprungliga finansieringsplaneringen, i ett så sent skede just innan SIS II ska tas i bruk. Parlamentet rekommenderar att en avsevärd del av budgeten för SIS II stannar i reserven tills dess att operativa framsteg och förenlighet med finansieringsplaneringen har bevisats.

56.

Europaparlamentet uppskattar den ökning med 9,8 miljoner EUR, jämfört med budgeten för 2012, som kommissionen föreslår för Europeiska flyktingfonden, vilket ligger i linje med inställningen från tidigare år och det gemensamma europeiska asylsystemet som håller på att genomföras. Parlamentet noterar ökningen med 19 procent av budgetanslagen till fonden för de yttre gränserna, till 415,5 miljoner EUR, vilket är hälften av vad som föreslogs i budgetplaneringen. Parlamentet påminner om sitt eftertryckliga krav på ett adekvat och balanserat svar på utmaningarna, med syftet att förbättra hanteringen av den lagliga migrationen och att bromsa den olagliga migrationen.

57.

Europaparlamentet betonar att tillräckliga medel måste anslås till åtgärder för att bekämpa könsbetingat våld. Parlamentet framhäver den viktiga roll programmet för att förebygga och bekämpa alla former av våld (Daphne) har spelat för att avskaffa våld riktat mot kvinnor och flickor i Europeiska unionen, och understryker vikten av att öka dess finansiering för 2013.

58.

Europaparlamentet påminner om att rubrik 3b, även om den i anslagstermer är den minsta rubriken i den fleråriga budgetramen, omfattar frågor som är mycket viktiga för Europas medborgare, såsom ungdoms-, utbildnings- och kulturprogram, folkhälsa, konsumentskydd, instrumentet för civilskydd och kommunikationspolitik. Därför är det beklagligt att de totala anslagen under denna rubrik föreslås minska också för 2013 i förhållande till 2012, med en nedskärning i ÅB på 1,2 procent (26,08 miljoner EUR) och i BB på 0,4 procent, med undantag för solidaritetsfonden.

59.

Mot bakgrund av det korrekta genomförandet av programmet Aktiv ungdom under de senaste åren välkomnar Europaparlamentet att finansieringen av programmet för 2013 ökas till 140,45 miljoner EUR, vilket är en ökning med 0,8 miljoner EUR jämfört med budgeten för 2012, och med 16,5 miljoner EUR jämfört med budgetplaneringen.

60.

Europaparlamentet uppskattar ökningen av åtagandena jämfört med budgeten för 2012 för kulturprogrammet (+ 1,4 procent), Media 2007 (+ 1,1 procent) och unionens åtgärder inom hälsoområdet (+ 3,1 procent), men beklagar nedskärningarna i anslag jämfört med budgeten för 2012 till programmet Ett Europa för medborgarna – särskilt under Europaåret för medborgarna – samt unionens åtgärder avseende konsumentpolitiken och Media Mundus.

61.

Europaparlamentet beklagar den märkbara minskningen av åtaganden för kommunikationsåtgärder jämfört med budgeten för 2012, vid en tidpunkt då klyftan mellan Europeiska unionen och dess medborgare är mer uppenbar än någonsin, vilket visar sig genom ett stadigt minskande valdeltagande vid valen till Europaparlamentet. Kommunikationsansträngningarna måste absolut förstärkas, och de måste få adekvat finansiering så att unionsinstitutionerna kan göras synliga och deras bidrag till att tackla den ekonomiska och finansiella krisen påvisas.

62.

Europaparlamentet understryker att man också detta år har lämnat en mycket knapp marginal (25,6 miljoner EUR) under denna rubrik, vilket kommer att ge ett begränsat handlingsutrymme om det skulle bli nödvändigt med nya åtgärder eller beslut om finansieringsprioriteringar som direkt angår medborgarna.

63.

Europaparlamentet noterar att ÅB och BB som presenterats i förslaget till budget för 2013 innebär en ökning på 0,7 respektive 5,1 procent jämfört med budgeten för 2012, till 9 467,2 miljoner EUR respektive 7 311,6 miljoner EUR. Parlamentet påpekar att dessa ökningar är lägre än vad kommissionen har föreslagit för budgeten som helhet.

64.

Europaparlamentet påminner om att det krävs bättre samordning och samstämda ansträngningar av unionen och medlemsstaterna när det gäller finansieringen av yttre åtgärder, så att man kan undvika överlappningar och dubblering av knappa resurser. Det är nödvändigt att främja samarbete och synkronisering av åtgärder med andra internationella, lokala och regionala givare för att optimera användningen av medel och skapa synergieffekter. I tider med ekonomiska problem är det också viktigt att öka flexibiliteten i programplaneringen och genomförandet av instrumenten, och komplettera knappa resurser med instrument som ger hävstångseffekter som skulle kunna göra det möjligt att använda och återanvända investerade och genererade medel.

65.

Europaparlamentet noterar den kraftiga ökningen med 272,3 miljoner EUR i den föreslagna marginalen under rubrik 4 jämfört med budgetplaneringen för 2013 (från 119,6 miljoner EUR till 391,9 miljoner EUR), vilket återspeglar nettoeffekten av de ökade åtagandena för Europeiska grannskaps- och partnerskapsinstrumentet (förstärkt med 51,7 miljoner EUR), Instrumentet för samarbete med industriländer (ICI) och ICI+ (0,3 miljoner EUR mer än i budgetplaneringen) och minskade åtaganden för Garantifonden (– 104,5 miljoner EUR), Instrumentet för stöd inför anslutningen (– 99,3 miljoner EUR), makroekonomiskt stöd (– 37,4 miljoner EUR), Instrumentet för utvecklingssamarbete (– 28,6 miljoner EUR), och stabilitetsinstrumentet (– 41,4 miljoner EUR). Parlamentet uppmanar kommissionen att tillräckligt utförligt förklara varför det var nödvändigt med sådana allvarliga neddragningar för vissa program jämfört med budgetplaneringen. Principen att dra ned på program som inte genomförs som planerat kan vara god om det skapar effektivitetsvinster; men nedskärningar i anslagen bör inte ske enligt osthyvelsprincipen. Parlamentet framhåller att en konstlat stor marginal som förhandlingsinstrument i budgetförfarandet inte kan anses som sund budgetpraxis.

66.

Europaparlamentet beklagar särskilt den pågående minskningen av anslag på området utvecklingssamarbete. Parlamentet undrar hur detta överensstämmer med EU:s internationella åtaganden att senast år 2015 anslå 0,7 procent av BNP till millennieutvecklingsmålen. Parlamentet beklagar att den övergripande åtagandenivån under finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete enligt kommissionens budgetförslag för 2013 ökar med mindre än den uppskattade inflationsnivån, och att den föreslagna totala betalningsnivån för instrumentet är lägre än för 2012. Kommissionen uppmanas att tillämpa ett mer sammanhållet och realistiskt och angreppssätt med bättre panering för finansieringen av finansieringsinstrumentet för utvecklingssamarbete.

67.

Europaparlamentet noterar förslaget om ökning av de anslag till Europeiska grannskapsinstrumentet som tillmötesgår behoven i länder som står inför större politiska och ekonomiska förändringar. Parlamentet välkomnar att man fokuserar på det östliga partnerskapet och upprepar sitt stöd till de länder som utgör partnerskapets södra del, eftersom de står inför utmaningar av historiska proportioner till följd av den arabiska våren. Parlamentet anser att kommissionens rapportering om tillämpningen av ”mer ger mer”-principen är otillräcklig och uppmanar kommissionen att ta fram klara kriterier för hur denna princip ska tillämpas.

68.

Europaparlamentet anser att det fortfarande är nödvändigt med ekonomiskt stöd från EU på en tillräcklig nivå till den palestinska myndigheten och UNRWA för att adekvat och övergripande kunna möta den politiska och humanitära situationen i Mellanöstern samt bidra till fredsprocessen. Parlamentet betonar den särskilt svåra situation UNWRA står inför för tillfället, i synnerhet efter händelserna i Syrien. Parlamentet noterar att nettoeffekten av ökningen av åtagandena för EGPI i huvudsak beror på fortsatt stöd till de ockuperade palestinska territorierna på den nivå som föreslogs i budgetförslaget för 2012.

69.

Tack vare Europaparlamentets kraftfulla engagemang uppgår EU:s årliga bidrag till den palestinska myndigheten, UNRWA och fredsprocessen i Mellanöstern under de senaste åren till 300 miljoner EUR, och parlamentet påminner om att budgetmyndigheten under budgetförlikningen kom överens om ett anslag på 200 miljoner EUR för 2012, varvid ett oeftergivligt villkor dock var ett extra anslag från budgetåret 2011 på 100 miljoner EUR i form av outnyttjade anslag. Parlamentet efterlyser ett finansieringsåtagande som speglar de verkliga behoven från början av budgetåret, för att garantera att EU effektivt kan stödja ett bestående fredsarbete. Parlamentet insisterar på att strikta finanskontroller måste genomföras och att parlamentet måste får en detaljerad finansiell översikt och utvärdering av utgifterna.

70.

Europaparlamentet konstaterar att genom Kroatiens anslutning till unionen kommer anslagen till instrumentet inför anslutningen att minskas med 67,6 miljoner EUR. Inte desto mindre är det illavarslande att kommissionen föreslår en större minskning av stödet till uppbyggnad av institutionell kapacitet i kandidatländerna än förväntat med hänsyn till minskningen av IPA-anslag för Kroatien (– 29,14 miljoner EUR totalt jämfört med 2012), samtidigt som samma budgetpost för potentiella kandidatländer förstärks (+ 10,5 miljoner EUR jämfört med 2012). Parlamentet påminner om att institutionell kapacitet är av yttersta vikt för att unionens finansiering ska kunna användas på rätt sätt, och att detta är lika viktigt för kandidatländer som för potentiella kandidatländer. Parlamentet välkomnar att ÅB för landsbygdsutveckling inom instrumentet inför anslutningen föreslås öka med 10,2 procent jämfört med budgeten för 2012.

71.

Europaparlamentet upprepar att man särskilt i åtstramningstider noga bör planera ÅB för varje budgetpost avseende Gusp så att EU-medlen samordnas till de åtgärder där de bäst behövs, varvid man i så stor utsträckning som möjligt tar hänsyn till Gusp-åtgärdernas flexibilitet och oförutsebarhet. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang uppmaningar till större synergieffekter genom bland annat sammanslagning, gemensamt utnyttjande och integrering av resurser samt genom förbättrat utförande och förbättrad planering av uppdrag och åtgärder. Parlamentet välkomnar insatser för en transparent och fullständig översyn av alla Gusp-uppdrag. Parlamentet kommer att noggrant analysera ökningen med 9,2 procent i ÅB för Gusp 2013.

72.

Europaparlamentet inser att det är nödvändigt att reagera på de utmaningarna som regionöverskridande organiserad brottslighet, människohandel, behovet av skydd av viktig infrastruktur, hot mot folkhälsan och kampen mot terrorism innebär. Kommissionen uppmanas dock att visa varför det behövs en ökning med 50 procent för dessa åtgärder 2013.

73.

Europaparlamentet konstaterar att de totala administrativa utgifterna för samtliga institutioner beräknas till 8 544,4 miljoner EUR, vilket innebär en ökning med 3,2 procent jämfört med 2012 och en marginal på 636,6 miljoner EUR, inklusive extrautgifter i samband med Kroatiens anslutning.

74.

Europaparlamentet medger att de flesta institutioner, även Europaparlamentet, har vidtagit åtgärder för att begränsa ökningen av de administrativa budgetarna till under den förväntade inflationsnivån, exklusive kostnaden för utvidgning för Kroatien. I detta sammanhang betonar parlamentet behovet av långsiktig rationalisering av administrativa resurser och insisterar på behovet av förstärkt interinstitutionellt samarbete på områden såsom personal, översättning, tolkning, byggnader och informationsteknik.

75.

Europaparlamentet betonar att ökningen på 3,2 procent jämfört med år 2012 huvudsakligen beror på stadge- eller kontraktsenliga skyldigheter såsom pensioner eller lönejusteringar. Parlamentet noterar dock att kommissionen levde upp till och t.o.m. överträffade sitt åtagande att hålla den nominella ökningen av sina administrationsanslag under rubrik 5 lägre än inflationsprognosen på 1,9 procent jämfört med 2012, vilket kommissionen förklarade i en skrivelse av den 23 januari 2012 från kommissionsledamoten med ansvar för budget och budgetplanering.

76.

Europaparlamentet inser att detta kunde uppnås genom en minskning av antalet tjänster i kommissionens tjänsteförteckning med mer än 1 procent redan under 2013, särskilt tjänster i samband med administrativt stöd, budgetförvaltning och korruptionsbekämpning samt genom ytterligare nedskärningar i andra budgetposter för administrativa utgifter. Parlamentet kräver ytterligare förklaringar till huruvida det verkligen är nödvändigt att genomföra sådana personalminskningar för att frysa de administrativa utgifterna i reala termer, när kommissionen lyckades frysa sina administrativa utgifter i nominella termer 2012 utan att ta till några personalminskningar.

77.

Europaparlamentet välkomnar denna ansträngning till budgetkonsolidering av de administrativa utgifterna i en tid av ekonomiska och budgetmässiga begränsningar på nationell nivå. Parlamentet inser behovet av att alla EU:s institutioner deltar i dessa konsolideringsinsatser. Dock känner parlamentet oro över de negativa återverkningar som sådana åtgärder kan få på det snabba, korrekta och effektiva genomförandet av EU:s åtgärder och program genom en modern administration, särskilt med tanke på behovet att belöna prestationer och arbetets kvalitet samtidigt som den geografiska balansen beaktas, och särskilt i en tid då EU:s befogenheter fortsätter att utvidgas och nya medlemsstater ansluter sig till unionen. Parlamentet välkomnar informationen avseende de områden där personalstyrkan växer, t.ex. europeisk ekonomisk styrning, den inre marknaden, säkerhet och rättvisa, men begär liknande information om de politikområden där nedskärningar har gjorts jämfört med 2012, och vilken typ av tjänster det gäller.

78.

Mot denna bakgrund upprepar parlamentet att varje sådan personalminskning bör baseras på en föregående konsekvensanalys och ta full hänsyn till bl.a. unionens rättsliga åtaganden och EU:s prioriteringar samt de nya befogenheter och utökade arbetsuppgifter som institutionerna har fått genom fördragen. Parlamentet betonar att sådana utvärderingar också bör ta noggrann hänsyn till effekterna för de olika generaldirektoraten och administrationerna, givet deras storlek och arbetsbelastning, samt till de olika typerna av tjänster som berörs, i enlighet med kommissionens presentation i sin årliga personalöversikt (utarbetande av policyer, programstyrning, administrativt stöd, budgetförvaltning och bedrägeribekämpningsåtgärder, språktjänster, etc.).

79.

Europaparlamentet betonar att för många av EU:s verksamhetsområden bör man se till att ha en tillräcklig bemanning mot bakgrund av i vilken fas som programmens genomförande befinner sig, nya prioriteringar och annan utveckling. Därför kommer parlamentet att noggrant följa den övergripande utvecklingen av bemanningen i de olika generaldirektoraten och administrationerna, också mot bakgrund av de prioriteringar som presenteras i detta betänkande. Kommissionen ombeds att, förutom att ge mer detaljerad information om detta, inleda liknande detaljerade utvärderingar av effekterna av de föreslagna generella personalminskningarna och även beakta eventuella ytterligare nedskärningar av sin personal på längre sikt, samt att rapportera till parlamentet om detta. Parlamentet insisterar på att detta måste vara en förutsättning för att budgetmyndigheten ska överväga att acceptera, beroende på resultatet, denna personalminskning med 1 procent för 2013.

80.

Europaparlamentet anser att frågor kvarstår rörande det stora antalet kostsamma ledningspositioner i höga tjänstegrader bland personalen vid Europeiska utrikestjänsten. Parlamentet ber därför Europeiska utrikestjänsten att tillhandahålla ytterligare uppgifter i synnerhet om den markanta ökningen (+ 9,2 procent) av AD 14-tjänster som föreslås i budgetförslaget. Parlamentet efterfrågar även ytterligare uppgifter om de stora ökningarna i föreslagna anslag till säkerhet och övervakning av byggnader (+ 57,2 procent).

81.

Europaparlamentet är övertygat om att förebyggande och medling hör till de mest kostnadseffektiva sätten att hantera konflikter genom att förhindra att de trappas upp till våld. Parlamentet välkomnar därför förslaget att införa en budgetpost på 500 000 EUR till konfliktförebyggande och stödtjänster för medling inom budgeten för Europeiska utrikestjänsten, efter det lyckade fullbordandet i slutet av detta år av en förberedande åtgärd föreslagen av parlamentet.

82.

Europaparlamentet anser att Europaskolorna bör få tillräcklig finansiering för att kunna ta itu med den specifika situationen och de specifika behoven för barnen till de anställda vid EU-institutionerna. Parlamentet noterar det föreslagna totala anslaget på 180,7 miljoner EUR, vilket innebär en ökning med 6,8 procent jämfört med 2012, och dessutom är högre än beloppet i budgetplaneringen. Parlamentet kommer inte desto mindre att noggrant granska budgetposterna för var och en av Europaskolorna, och kommer att under sin behandling av budgeten göra de eventuella ändringar som man anser vara lämpliga i detta sammanhang.

83.

Europaparlamentet betonar hur viktiga pilotprojekt och förberedande åtgärder är i egenskap av centrala verktyg för utformningen av politiska prioriteringar och för att bana väg för nya långsiktiga initiativ såväl på regional nivå som på EU-nivå, vilka kan komma att förvandlas till EU-verksamhet och EU-program som syftar till att förbättra EU-medborgarnas levnadsvillkor. Parlamentet avser att börja sammanställa ett balanserat paket med pilotprojekt och pilotåtgärder baserat på kommissionens utvärdering och rekommendationer, och noggrant överväga de åsyftade resultatens hållbarhet och varaktighet.

84.

I enlighet med del D i bilaga II till IIA kommer Europaparlamentet att sända ett första utkast till förteckning över potentiella pilotprojekt och pilotåtgärder för budgeten för 2013 till kommissionen. Parlamentet förväntar sig att kommissionen lägger fram en välgrundad analys av parlamentets vägledande förslag. Parlamentet betonar att detta utkast till förteckning inte hindrar att ändringsförslag som avser pilotprojekt och förberedande åtgärder formellt läggs fram och antas under parlamentets behandling av budgeten.

85.

Europaparlamentet påminner om att totalt 70 pilotprojekt och förberedande åtgärder antogs inom ramen för budgeten för 2012, vilket innebar 105,45 miljoner EUR i ÅB för samtliga rubriker. Om budgetmyndigheten skulle anta pilotprojekt och förberedande åtgärder för 2013 i liknande omfattning med en liknande fördelning över rubrikerna skulle 54 procent av marginalen under rubrik 1a, 27 procent av marginalen under rubrik 3a och 37 procent av marginalen under rubrik 3b redan ha förbrukats.

86.

Europaparlamentet noterar kommissionens förslag till fyra förberedande åtgärder och två pilotprojekt till ett totalbelopp på 15,5 miljoner EUR i ÅB. Parlamentet avser att noggrant analysera målen för och innehållen i dessa förslag och kontrollera de begärde beloppen.

87.

Europaparlamentet noterar det totala beloppet på 748 miljoner EUR (d.v.s. 0,5 procent av den totala EU-budgeten) som går till EU:s decentraliserade organ i förslaget till budget för 2013, vilket leder till en ökning av EU:s totala bidrag (inklusive inkomster avsatta för särskilda ändamål) med 24 miljoner EUR eller 3,2 procent jämfört med budgeten för 2012. Parlamentet är medvetet om att detta huvudsakligen beror på de åtta byråer som befinner sig i infasningsstadiet, med tanke på att de måste få adekvat finansiering, samt de sju byråer som har fått utökade arbetsuppgifter och vilkas verksamhet inte får hämmas. EU:s bidrag till de byråer som befinner sig i marschfart minskar i nominella termer trots en personalökning på 1,2 procent. Byråerna har totalt 5 115 anställda enligt sina tjänsteförteckningar, d.v.s. en ökning med 257 tjänster, huvudsakligen hos byråer med nya arbetsuppgifter eller byråer som nyss har inlett sin verksamhet.

88.

Europaparlamentet noterar att kommissionen för första gången har minskat de begärda budgetmedlen för nästan samtliga byråer, vilka totalt sett låg i linje med beloppen i budgetplaneringen. Detta inkluderar de byråer vilkas uppgifter har koppling till parlamentets prioriteringar, med att totalt belopp på ca 44 miljoner EUR. Parlamentet påminner om att det är nödvändigt med en noggrann analys av metoden för, skälen till och eventuella effekter av sådana nedskärningar, mot bakgrund av ett antal resolutioner, varav den senaste rör beviljandet av ansvarsfrihet för 2010, i vilka det betonas att den interinstitutionella arbetsgruppens granskning av byråerna bör leda till strukturella förbättringar av deras resultat och kostnadseffektivitet, bl.a. genom att identifiera områden där det förekommer dubbelarbete och överlappning bland existerande byråer. Parlamentet betonar ännu en gång att budgetanslagen till EU:s byråer inte alls bara handlar om administrativa utgifter, utan bidrar till att nå målen i Europa 2020-strategin och EU:s mål i allmänhet, samtidigt som man strävar efter att göra inbesparingar på nationell nivå, i enlighet med den lagstiftande myndighetens beslut.

89.

Europaparlamentet anser följande frågor vara av särskilt intresse inför det trepartsmöte som ska äga rum den 9 juli 2012:

90.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

29.11.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 349/62

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 19 januari 2012 om EU:s strategi för djurskydd och djurs välbefinnande 2012–2015 (COM(2012)0006),

—

med beaktande av artiklarna 7 och 13 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av sin resolution av den 12 oktober 2006 om gemenskapens handlingsplan för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010 (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 22 maj 2008 om en ny strategi för djurhälsa för Europeiska unionen 2007–2013 (2),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 6 maj 2009 om förslaget till rådets förordning om skydd av djur vid tidpunkten för avlivning (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om utvärdering och bedömning av handlingsplanen för djurskydd och djurs välbefinnande 2006–2010 (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 12 maj 2011 om antibiotikaresistens (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om EU:s jordbruk och internationell handel (6),

—

med beaktande av sin förklaring av den 15 mars 2012 om inrättande av en maximal reslängd på 8 timmar för transporter i Europeiska unionen av djur som förs till slakt (7),

—

med beaktande av sin förklaring av den 13 oktober 2011 om hantering av hundbeståndet inom Europeiska unionen (8),

—

med beaktande av rådets (jordbruk och fiske) slutsatser av den 29 november 2010 om hundars och katters välbefinnande,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 15 november 2011 om en handlingsplan mot antimikrobiell resistens (COM(2011)0748),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 november 2011 om effekterna av rådets förordning (EG) nr 1/2005 om skydd av djur under transport (COM(2011)0700),

—

med beaktande av EFSA:s vetenskapliga yttrande av den 2 december 2010 om djurs välbefinnande under transport (9),

—

med beaktande av EFSA:s vetenskapliga yttrande av den 13 december 2011 om riktlinjer för riskbedömning av djurs välbefinnande (10),

—

med beaktande av definitionen av djurs välbefinnande från Världsorganisationen för djurhälsa (OIE) (11),

—

med beaktande av de tolv tilläggsprinciperna och kriterierna för ett välfungerande djurskydd, som har utvecklats av Welfare Quality Project (12),

—

med beaktande av rådets beslut 78/923/EEG av den 19 juni 1978 om slutande av den europeiska konventionen om skydd av animalieproduktionens djur (13),

—

med beaktande av den europeiska konventionen om skydd av sällskapsdjur (14),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 882/2004 om offentlig kontroll för att säkerställa kontrollen av efterlevnaden av foder- och livsmedelslagstiftningen samt bestämmelserna om djurhälsa och djurskydd (15),