19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 271/1

1.1

Den europeiska ekonomiska, sociala och politiska unionen har fortfarande inte uppnåtts. När den monetära unionen inrättades var dess ekonomiska och sociala dimensioner bristfälliga, men dess ekonomiska och sociala konsekvenser avsevärda. Åtgärder i riktning mot en finansiell och finanspolitisk union samt bankunion har nu vidtagits, dock utan motsvarande EU-budgetmedel för en åtföljande politik till stöd för ekonomisk tillväxt och social sammanhållning. Samtidigt är utvecklingen mot en social och politisk union fortfarande blockerad. Den ekonomiska, den monetära och den sociala unionen är dock beroende av varandra, de stöder och förstärker varandra. Tillsammans bör de erbjuda ett mer påtagligt Europa som är förankrat i det verkliga livet, som medborgarna kan relatera till och som investerare, producenter, arbetstagare och konsumenter kan ha förtroende för och känner ett medansvar för, ett mer dynamiskt Europa som kan stärka konkurrenskraften, den smarta tillväxten för alla, de ekonomiska möjligheterna, sysselsättningen och det faktiska åtnjutandet av alla sociala rättigheter. Utan en sådan balans har en politisk union ingen framtid.

1.2

Mellan 2008 och februari 2013 ökade arbetslöshetsnivån i EU-27 från 7 % till 10,9 % – totalt 26,4 miljoner arbetslösa – och i euroområdet har nivån nått så högt som till 12 %. Arbetslösheten har stigit i 19 länder och sjunkit i 8. För närvarande är 5,7 miljoner unga människor arbetslösa i EU-27 (23,5 %), medan den sammantagna arbetslösheten i början av 2013 var 7,7 % i USA och 4,2 % i Japan (1). Dessa siffror står i total motsats till målen i Europa 2020-strategin, och EESK anser därför att det är av allra största vikt att komma till rätta med vår sjunkande konkurrenskraft för att skapa större tillväxt och nya arbetstillfällen samt för att minska fattigdomen. Det är nödvändigt att inrätta en förstärkt mekanism för övervakning av den ekonomiska och monetära politikens inverkan på den sociala situationen och arbetsmarknaden i medlemsstaterna, och social- och sysselsättningspolitiken bör läggas till bland de åtgärder som omfattas av övervakningen av den nationella ekonomiska politiken inom ramen för den europeiska planeringsterminen. EESK anser att ett sådant tillvägagångssätt inte bara brådskar med tanke på dessa dramatiska siffror, utan att det också till fullo är förenligt med artikel 9 i EUF-fördraget om EU:s sociala mål och mål om hållbar utveckling. EMU:s sociala dimension behöver tydliga instrument, indikatorer och såväl kvalitativa som kvantitativa mål som är lika giltiga som EMU:s ekonomiska och finansiella skyldigheter. Mer än någonting annat är det EU-ledarnas uppgift att åter föra det europeiska idealet nära medborgarna.

1.3

Det bör inrättas ett nytt europeiskt socialt handlingsprogram för att komplettera åtgärderna för en närmare finansiell och finanspolitisk union samt bankunion. Programmet bör innehålla konkreta mål, både kvalitativa och kvantitativa, som bygger på och förbättrar målen för Europa 2020, i synnerhet i syfte att stödja insatserna för att återindustrialisera Europa, minska och utrota massarbetslösheten, säkerställa grundläggande sociala rättigheter, främja företagande och nya arbetstillfällen, bekämpa fattigdomen, stödja den sociala integrationen, underlätta sociala investeringar, främja högre utbildning samt utveckla social styrning och delaktigt ägarskap av det europeiska projektet. Det nya europeiska sociala handlingsprogrammet bör genomföras med hjälp av lagstiftningsåtgärder och andra åtgärder, beroende på vad som fungerar bäst, i hela EU eller genom fördjupat samarbete. Det bör omfatta det europeiska stimulanspaketet, det europeiska paketet om sociala investeringar, europeiska bedömningar av de sociala konsekvenserna, den europeiska ungdomsgarantin och det gemensamma europeiska kompetenspasset samt säkerställa respekten för den övergripande sociala klausulen, de grundläggande sociala rättigheterna och medborgardeltagandet. Inom programmet bör man också undersöka och främja EU-medborgarnas rätt till en garanterad minimiinkomst.

1.4

EESK föreslår två nya förberedande initiativ: 1) Emittering av europeiska sociala obligationer för ekonomiskt hållbara sociala investeringsprojekt. Resurserna ska kanaliseras via en europeisk fond för sociala insatser, som stöds av behöriga EU-organ, men finansieras, ägs, förvaltas och övervakas på ett öppet sätt av (privata, kollektiva och offentliga) aktörer inom det civila samhället. 2) Uppbyggnad av ett europeiskt utbildningsnätverk för arbetslösa, som ska erbjuda långsiktiga, ändamålsenliga och högkvalitativa utbildningsmöjligheter som motsvarar arbetsmarknadens behov, via utgivning av gränsöverskridande utbildningscheckar samt system av Erasmus-typ för utbyte av studiemeriter för att ge arbetslösa nya utbildningsperspektiv, utveckla nya kognitiva och professionella färdigheter, ge nya karriärmöjligheter och möjliggöra återinträde på den europeiska arbetsmarknaden. Samtidigt förutsätter ett Europa med fri rörlighet en tryggare och uppdaterad grund för rörlighet (t.ex. lämpliga rättigheter till information och hjälp för dem som arbetar i andra medlemsstater) för att göra det lättare för människor i EU som söker arbete att röra sig i hela EU, samtidigt som man tryggar lika konkurrensvillkor och respekten för grundläggande sociala rättigheter och kollektivavtal.

2.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén har officiellt efterlyst en omfattande intensifiering av insatserna för en ekonomisk, social och politisk union.

2.2

En ekonomisk union bör omfatta en finans- och bankunion, med ett gemensamt insättningsgarantisystem, en gemensam rekonstruktionsfond och EU-omfattande tillsyn, och en finanspolitisk union bör bygga på gemensamma skuldinstrument inom en ram av budgetdisciplin, budgetkonsolidering och en mer dynamisk europeisk tillväxtmodell som medborgarna kan relatera till och som investerare, producenter, arbetstagare och konsumenter kan ha förtroende för. Den ihållande osäkerheten om euroområdets integritet bör övervinnas, eftersom den undergräver människornas och företagens förtroende. Toppmötet i juni 2012, med tillväxt- och sysselsättningspakten och de 180 miljarder euro som ska avsättas för detta ändamål, tillsammans med ECB:s uttalanden om att man kommer att göra allt som krävs för att bryta den onda cirkeln mellan svaga banker, statsskuld och ohållbara ränteskillnader, är skäl till att ha större förtroende för den europeiska ekonomiska ram som håller på att växa fram. Europa behöver ett nytt investeringsprogram (2) för att på effektivast möjliga sätt utnyttja resurserna för att stödja återindustrialiseringen, återställa tillväxten och ta itu med arbetslösheten.

2.3

Detta är dock bara en aspekt. Samtidigt har åtstramningsåtgärdernas konsekvenser haft en förödande inverkan på den sociala sammanhållningen, det sociala skyddet, en inkluderande arbetsmarknad och fattigdomsnivåerna. Det finns nu 26 miljoner arbetslösa och 120 miljoner människor som lever i fattigdom eller har drabbats av social utestängning i EU. Målen om ekonomisk återhämtning, monetär stabilitet, hållbar tillväxt och konkurrenskraft kommer inte att kunna uppnås utan en förnyad social dimension. Vid Europeiska rådets vårmöte den 14–15 mars 2013 erkändes till sist detta förhållande och uppmanades medlemsstaterna att inkludera socialpolitik som en drivkraft för ekonomisk styrning, särskilt genom att ändra inriktningen på den europeiska planeringsterminen för att stödja sysselsättning, sociala investeringar, social integration och integrering av sociala mål (3). Europeiska ekonomiska och sociala kommittén noterar denna nya betoning av socialpolitik på nationell nivå, men anser att det också behövs ett EU-omfattande ledarskap när det gäller sociala insatser, sociala investeringar och social riktmärkning.

2.4

Det är därför dags att bygga upp EMU:s sociala pelare inom ramen för ett socialt Europa, annars kommer medborgarnas tilltro till EU-projektet som helhet att hotas även i fortsättningen. De stora skillnader som man nu kan konstatera i fråga om de sociala obalanserna undergräver i själva verket inte bara hållbara lösningar för en ekonomisk tillväxt och social sammanhållning, utan innebär även en grundläggande utmaning vid valet till Europaparlamentet 2014 och en skiljelinje mellan dem som räknar med en europeisk dimension för återhämtning och dem som föredrar att återgå till nationella alternativ. EU-valet kommer att mobilisera opinionen och rösterna; det är viktigt att det fungerar som en språngbräda – och inte som en broms – för mer Europa, ett Europa som står närmare medborgarna, familjen och företagen, och ett mer socialt Europa.

2.5

De grundläggande sociala rättigheterna går inte att skilja från de civila och politiska rättigheterna, och enligt fördraget råder det skyldighet att upprätthålla och främja dem. Som medlemmar av trojkan måste kommissionen och Europeiska centralbanken i all sin verksamhet respektera de skyldigheter som rör de grundläggande sociala rättigheterna. Inom ramen för EMU:s sociala dimension ska kommissionen på ett effektivt sätt svara för övervakning, utvärdering och säkerställande av att dessa skyldigheter respekteras.

3.1

År 2008 antog Europeiska ekonomiska och sociala kommittén på begäran av det franska EU-ordförandeskapet ett förberedande yttrande, där behovet av ett europeiskt socialt handlingsprogram framhölls. I yttrandet hänvisades till kommitténs pionjärarbete i samband med dess bidrag till lanseringen av gemenskapsstadgan om arbetstagares grundläggande sociala rättigheter. Vidare tog det upp det europeiska sociala handlingsprogrammet 1989 och resulterande sociallagstiftning i anslutning till inre marknaden, fördraget och EU:s verksamhet i allmänhet. I yttrandet framhölls behovet av ett nytt europeiskt socialt handlingsprogram ”för att den sociala utvecklingen i EU ska kunna hålla jämna steg med den ekonomiska utvecklingen och marknadsutvecklingen”. Trots det stöd som kommitténs förslag fick vid det informella ministermötet om sysselsättningen och sociala frågor under det franska EU-ordförandeskapet, hamnade det i skuggan till följd av den ekonomiska krisen och fem år av frenetiska ansträngningar för att rädda EMU och skapa en starkare ekonomisk sammanhållning i euroområdet. Nu förefaller det vara dags att åter ta upp förslaget om ett nytt europeiskt handlingsprogram i syfte att införa och stödja nya former av ekonomisk styrning som inbegriper insatser som rör den sociala sammanhållningen och socialpolitiken.

3.2

I sitt yttrande från 2008 efterlyste kommittén ”förvaltning på flera nivåer” av ett nytt europeiskt socialt handlingsprogram, med utgångspunkt i lagstiftningsåtgärder, social dialog, civil dialog, sam- och självreglering, öppen samordning, en integrering av socialpolitiken på andra politiska områden, stärkt samarbete och medborgarnas initiativrätt. Åtgärderna rangordnades inte, förutom med avseende på vad som fungerade bäst, och man förordade att gemenskapsmetoden skulle behållas och den nya övergripande sociala klausulen (artikel 9 i EUF-fördraget) respekteras. Vidare efterlystes finansiella åtaganden, exempelvis genom en mer målinriktad och tillgänglig användning av socialfonden, en eventuell europeisk fond för social innovation i syfte att stödja nya experimentella initiativ på det sociala området, och ett förslag om en ”omfattande europeisk lånefacilitet för utveckling av den sociala infrastrukturen”.

3.3

Sedan dess har kommittén återupprepat sina uppmaningar om att gemenskapsmetoden ska tillämpas och den övergripande sociala klausulens bindande karaktär respekteras. Dessutom har den särskilt föreslagit att en europeisk social investeringspakt ska lanseras, i syfte att se till att åtstramningsåtgärderna och de halvautomatiska sanktionerna inom ramen för den ekonomiska styrningen och den europeiska planeringsterminen kompenseras av sociala konsekvensanalyser, respekten för de grundläggande sociala rättigheterna, genuina åtaganden om att uppfylla Europa 2020-strategins mål om fattigdomsbekämpning och den allmänna utvecklingen av den europeiska ”sociala styrningen”.

3.4

Kommittén konstaterar med tillfredsställelse att Europaparlamentet nyligen betonade behovet av en ”social pakt för Europa”, av ”sysselsättningsrelaterade och sociala riktmärken” inom ramen för ”övervakningen av budgetdisciplinen”, av att den årliga tillväxtöversynen beaktar ”den sociala modellens hållbarhet” och av en ”integrerad sysselsättnings- och socialpolitisk ram” som en ”femte byggsten” i EMU-färdplanen  (4). Vidare välkomnar kommittén Europeiska rådets målsättning att lägga fram åtgärder och en färdplan med bestämda tidsramar för ”EMU:s sociala dimension” vid sammanträdet i juni 2013 (5). Kommissionsledamot László Andor framhöll också nyligen behovet av en ”monetär union med ett mänskligt ansikte”, och han hävdade att EMU:s sociala dimension måste ses som en möjlighet att via EMU:s bestämmelser, olika styrmekanismer, den finanspolitiska kapaciteten och andra politikinstrument säkerställa att man samtidigt eftersträvar både ekonomisk effektivitet och social rättvisa  (6). Kommittén ställer sig även positiv till ordförande Herman Van Rompuys slutsatser vid det sociala trepartstoppmötet den 14 mars att ”den europeiska sociala modellen förblir en viktig tillgång och en global konkurrensfördel” och att ”vi måste hitta mekanismer som kan bidra till att minska de sociala skillnaderna i vår union  (7)”. I paketet om sociala investeringar, som offentliggjorts av kommissionen och som ger medlemsstaterna vägledning till stöd för socialt skydd och social inkludering (8), förordas en utveckling av indikatorer avseende den sociala dimensionen. Kommittén anser emellertid att en ”resultattavla” som visar sysselsättningen och de sociala obalanserna i EU också kräver ett ambitiösare ramverk för EU-omfattande insatser. Därför vill kommittén åter framhålla behovet av ett övergripande och proaktivt europeiskt socialt handlingsprogram med flernivåstyre, som omfattar behöriga europeiska myndigheter, organ och aktörer som är involverade i både rättsliga och icke-rättsliga insatser, och som har till uppgift att åtminstone uppfylla och företrädesvis förbättra de sociala målen i Europa 2020-strategin.

4.1

Den europeiska planeringsterminen måste inbegripa riktmärken för sysselsättning och social integration inom samma övervakningsram som styr samordningen av den ekonomiska politiken och strukturreformerna. Mätbara EU-mål för sysselsättning och sociala aspekter måste överensstämma och integreras med de bestämmelser för stabilitet och tillväxt som styr skuld- och underskottsmålen. Enhetliga anpassningsmekanismer bör tillämpas för att minska både makroekonomiska och sociala obalanser, i syfte att främja smart och hållbar tillväxt, arbetstillfällen av hög kvalitet, tillgång till tjänster av allmänt intresse av hög kvalitet och till rimliga priser samt en minskning av de sociala ojämlikheterna i hela EU. Kortsiktig ekonomisk effektivitet får inte vinnas på bekostnad av långsiktiga investeringar i socialt kapital. Budgetkonsolideringsåtgärder måste utvärderas utifrån deras effekter på tillväxt, sysselsättning och social integration. Europeiska solidaritetsmekanismer bör åtfölja strukturreformerna. För att se till att en verklig ekonomisk och monetär union har stöd bland EU-medborgarna bör de nationella reformprogrammen förankras genom vederbörlig social dialog och civil dialog inom ramen för en dynamik som tar hänsyn till den sociala dimensionen i EU och som inte utlöser en kapplöpning mot botten som leder till kostnadskonkurrens, lönesänkningar och lägre samlad efterfrågan. Fria och självständiga kollektiva avtalsförhandlingar måste säkerställas. Den europeiska sociala dialogen bör spela en nyckelroll i utvecklingen och det praktiska genomförandet av det nya ekonomiska styresskicket. EU-omfattande grundläggande sociala rättigheter måste övervakas och respekteras bättre.

4.2

Europeiska socialfonden och Europeiska fonden för justering för globaliseringseffekter måste ökas till en nivå som står i proportion till vad ordförande Herman Van Rompuy har kallat ”en mänsklig tragedi och en samhällskris” (9) vad gäller sysselsättningen och den sociala situationen i EU. Detta kommer helt klart att kräva ”en obligatorisk och fullständig översyn av den fleråriga budgetramen”, något som Europaparlamentet krävde i en resolution av den 13 mars (10). Inom ramen för de flexibilitetsmekanismer som nämns där och mot bakgrund av de pågående förhandlingarna mellan Europaparlamentet och rådet och den synnerligen önskvärda översynen av den fleråriga budgetramens struktur efter valen till Europaparlamentet, måste beloppen i kommissionens ursprungliga förslag minst återställas, bl.a. genom bättre utnyttjande av EU:s egna medel, och en avsevärd ökning av resurserna till den territoriella sammanhållningsfonden, socialfonden, utbildning samt fonden för justering för globaliseringseffekter.

4.3

Samtidigt bör EU på ett bättre sätt ansvarsfullt främja sociala investeringar och den sociala ekonomins stödjande roll, inte minst genom att på nytt införa en europeisk stadga för föreningar och ömsesidiga bolag, uttryckligen i strukturfonderna inbegripa planering av program för etablering och utveckling av sociala företag, underlätta social märkning samt kompenserande åtgärder och förfaranden för företag med bevisad samhällsnytta i samband med offentlig upphandling. En europeisk fond för sociala innovationer skulle också kunna inrättas för att återställa värdefulla transnationella pilotprojekt som syftar till att åtgärda diskriminering och hinder på arbetsmarknaden. Dessa projekt undergrävdes när kommissionen övergav Equal-programmet.

4.4

Det är också av största vikt att göra alla nödvändiga satsningar och vidta alla sysselsättningsåtgärder för att återindustrialisera Europa och uppnå målet om att industrisektorns andel av BNP ska vara 20 % senast 2020. EESK betonar vikten av att företagen är konkurrenskraftiga, vilket uppnås genom en sammanhängande EU-ram.

4.5

EU måste göra insatser för ungdomen, eller riskera att stöta bort de unga för all framtid från EU-projektet som helhet. Ungdomsarbetslöshetskrisens oerhörda omfattning i Europa kräver en mer trovärdig EU-budget än de otillräckliga 6 miljarder euro som föreslås för EU:s ungdomssysselsättningspaket och ungdomsgaranti för att tillhandahålla sysselsättning eller utbildning för arbetslösa ungdomar där det behövs mest. Om inte finansieringen är tillräcklig riskerar den europeiska ungdomsgarantin att betraktas som en skenåtgärd. EU bör också driva frågan om ett gemensamt europeiskt kompetenspass, en utveckling av den europeiska referensramen för kvalifikationer som samlar alla kvalifikationer och färdigheter som erhållits genom formell, informell eller icke-formell utbildning. Det finns helt klart ett behov av en europeisk ram för partnerskap mellan skolor, företag och arbetsmarknadsparter, tillsammans med liknande strategiska samverkanseffekter som sätter högre utbildning och livslångt lärande i centrum av sysselsättningsskapandet, en förbättring av överensstämmelsen mellan utbud och efterfrågan när det gäller arbetskraftens kompetens, samt främjandet av anställbarhet, innovation och entreprenörskap. Den europeiska planeringsterminen måste säkerställa att offentliga investeringar i utbildning inte äventyras genom åtgärder som syftar till att minska statsskulden och det nationella underskottet.

4.6

Riktiga jobb, anständiga arbetsvillkor och möjligheter att överföra sociala rättigheter måste stå i centrum för en hållbar återhämtningsplan för Europa. Den europeiska sociala modellen är en tillgång när det gäller att dra till sig utländska investeringar och att utveckla företagen i Europa. Den bör värdesättas genom att man främjar skattestöd för sysselsättningsskapande åtgärder, inbegripet mikroföretag och äkta egenföretagande. Garanterade sociala standarder måste upprätthållas i sysselsättnings- och arbetsmarknadspolitiken i hela EU. Konkurrenskraft och flexibilitet måste löpa parallellt med anständiga arbetsvillkor och löner som inte ligger under fattigdomsgränsen. De europeiska arbetsmarknadsparterna har ett särskilt ansvar för att inom ramen för sitt arbetsprogram ta itu med problemet med de arbetande fattiga.

4.7

EU måste på större allvar och mer konkret arbeta för att minska och utrota fattigdomen. De ekonomiska och sociala fördelarna för Europa med att aktivt minska fattigdomen ger större kostnadseffektivitet än de långvariga ekonomiska och sociala skador som orsakas av underlåtelse att handla eller av åtgärder som i själva verket förvärrar fattigdomen. Det minsta man kan göra inom ramen för den europeiska planeringsterminen är att aktivt genomföra det flaggskeppsinitiativ som lanserades i Europa 2020-strategin om att lyfta 20 miljoner människor ur fattigdom. Detta mål får inte undermineras av åtgärder för att minska underskottet. I ett första skede kräver detta en bättre uppsättning indikatorer i EU för att kunna mäta konsekvenserna av fattigdomen och för att säkerställa vederbörlig övervakning och eventuella korrigeringar i de nationella reformprogram och åtstramningsåtgärder som faktiskt kan förvärra fattigdomen och undergräva återhämtningen. EESK genomför också en översyn av minimiinkomstsystemen i medlemsstaterna, i syfte att identifiera och främja bästa praxis i hela EU. Kommittén har också ställt sig bakom den uppmaning som Europaparlamentet framfört om att undersöka effekterna av ett lagstiftningsförslag om införande av en minimiinkomst som uppgår till minst 60 % av medianinkomsten i varje medlemsstat (11). En särskild europeisk solidaritetsfond för kamp mot fattigdomen skulle kunna inrättas i syfte att underlätta åtgärder för inkomststöd, som en stabiliserings- och anpassningsmekanism för det sociala området inom ramen för den europeiska planeringsterminen. Kommittén vill också upprepa sitt förslag om att 20 % av ESF:s resurser bör reserveras för social integration och fattigdomsbekämpning.

4.8

En europeisk rättsakt om tillgänglighet är av avgörande betydelse för att säkerställa att funktionshindrade kan åtnjuta rätten till fri rörlighet och tillgång till varor, tjänster och byggnader. Ett europeiskt rörlighetskort skulle vara ett konkret och effektivt verktyg i detta avseende. Kommissionen bör också utveckla ett verktyg för konsekvensbedömning för Förenta nationernas konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, och beakta detta i arbetet med den europeiska planeringsterminen.

4.9

På samma sätt borde, som en del i den europeiska planeringsterminen, en EU-metod och en EU-ram med jämförbara indikatorer och mätbara mål avseende hälsoskydd och minskad ojämlikhet i hälsa utarbetas för en granskning av situationen i medlemsstaterna.

4.10

EU-omfattande riktmärken för samhällsaspekter och riktlinjer för bästa praxis vad gäller möjligheterna att förena arbete och familjeliv, tillgång till barnomsorg, aktivt åldrande, frivilligarbete, rätten till bostad och kampen mot hemlöshet borde också integreras i den europeiska planeringsterminens sociala dimension.

4.11

Invandrade arbetstagare bidrar på ett positivt sätt till Europas ekonomiska utveckling och välstånd. EU:s förfaranden för arbetskraftsinvandring bör vara lagliga och öppna för insyn. Invandringslagstiftningen bör respektera de mänskliga rättigheterna och säkerställa likabehandling. EESK anser att EU måste stärka invandringspolitiken och kampen mot rasism, främlingsfientlighet och diskriminering av invandrare och minoriteter.

4.12

Hållbar återhämtning kräver större ekonomisk och monetär symmetri och ökad social sammanhållning i hela EU. Ett europeiskt socialt handlingsprogram med de specifika mål som fastställs ovan skulle bidra till en mer enhetlig social grundval för arbetet med att återförena och på nytt föra samman EU och dess medborgare. Ett parallellt tillvägagångssätt för att återställa jämvikten i både EU och EMU är därför att föredra, under förutsättning att det beaktar subsidiaritetsprincipen och dess dynamik. Om det inte finns tillräcklig samsyn eller politisk vilja för en förnyad social dimension av detta slag inom EU, skulle EESK vilja förespråka alternativet med stärkt samarbete inom EMU, med egna finansiella resurser, en kompletterande socialfond, en pakt för sociala framsteg för Europa, grundad på samma kontraktsmässiga överenskommelser som styr den ekonomiska och monetära konvergensen, samt sociala standarder, målsättningar och stabiliseringsmekanismer (man bör diskutera med arbetsmarknadsparterna och det civila samhället om värdet av en eventuell arbetslöshetsförsäkring eller ett arbetslöshetsersättningssystem för EMU av det slag som nyligen föreslogs av kommissionsledamot László Andor) som står i proportion till de finans-, budget- och penningpolitiska stabiliseringsmekanismerna i en fastare ekonomisk och monetär union – EMU med en motsvarande social dimension.

4.13

Kontraktsmässiga överenskommelser för konkurrenskraft och tillväxt, som diskuterades vid EU:s toppmöte i december, måste vara demokratiskt kontrollerade och får inte underminera den europeiska sociala marknadsekonomi som fastställs i artikel 3.3. i EU-fördraget. Man behöver också definiera och fastställa solidaritetsmekanismen bättre för att stödja medlemsstaternas insatser. Detta kan successivt ske i form av ekonomiska överföringar, med en inledande speciellt avsatt budget på 50–100 miljarder euro, som ska finansieras genom mekanismer som liknar Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM).

4.14

För att kunna uppnå denna ökade jämvikt och den överensstämmelse med den sociala marknadsekonomi som fastställs i fördraget måste den utvidgade rollen för den kommissionsledamot som ansvarar för ekonomiska och monetära frågor kompletteras med en starkare roll för den kommissionsledamot som ansvarar för sysselsättning och sociala frågor. Om man stärker Ekofin-rådet bör man uppväga detta med motsvarande förstärkning av rådet (sysselsättning, socialpolitik, hälso- och sjukvård samt konsumentfrågor) (EPSCO).

4.15

Med tanke på EU:s ekonomiska och sociala styresskick är det också av största vikt att både Europaparlamentets och de nationella parlamentens roll stärks, med särskild hänvisning till den europeiska planeringsterminen och Europa 2020-strategin, och att man säkerställer att arbetsmarknadsparterna och organisationerna i det civila samhället involveras ytterligare på alla politiska förhandlingsnivåer.

5.1.1

Parallellt med ovanstående förslag skulle man eventuellt i högre grad kunna överväga kompletterande sätt att involvera de europeiska medborgarna, det civila samhället och olika näringslivsaktörer i nylanseringen av europeiska sociala insatser, nämligen via mobilisering för och emittering av Europeiska sociala obligationer. Detta skulle också göra det möjligt att i en tid av knappa offentliga resurser mobilisera kompletterande resurser för väldefinierade ändamål från omfattande reserver av oanvänt privat sparande.

5.1.2

Detta initiativ skulle vara avskilt från de pågående diskussionerna om EU:s utgivning av stabilitetsobligationer (för att bidra till en omfördelning av skulderna) och återhämtnings- och tillväxtobligationer (som ett led i ett europeiskt ekonomiskt stimulanspaket). Europeiska sociala obligationer skulle inte betalas via statskassan och inte heller samfinansieras genom EU:s budgetmekanismer. De skulle förvärvas i form av investeringar av enskilda medborgare, företag, fackföreningar och civilsamhällesgrupper med vilja att utöva individuellt och gemensamt socialt ansvar genom att delta i en europeisk fond för sociala insatser som de själva finansierar och förvaltar, med rimliga räntesatser och på icke vinstdrivande grund. Fonden skulle övervakas och regleras på ett öppet sätt, och underlättas och garanteras till ett lämpligt belopp av behöriga EU-organ.

5.1.3

Emitteringen av obligationerna bör underlättas logistiskt av behöriga EU-organ, men ska organiseras av medborgarna själva och förvaltas gemensamt av såväl företag som privata och offentliga aktörer som väljer att delta i systemet och ta ansvar för den europeiska fonden för sociala insatser. De skulle köpa, samla och investera obligationer i sociala program efter eget val, företrädesvis inom ramen för det föreslagna europeiska sociala handlingsprogrammet, med tekniskt stöd från lämpliga EU-institutioner och rådgivande organ, som skulle kontrollera deras finansiella livskraft och potentiella sociala påverkan. Exempel på sådana sociala investeringar är följande: subventionerat boende, samriskföretag, självhjälpsgrupper, ömsesidiga bolag, lokala sociala tjänster och vårdtjänster, utbildnings- och omskolningsnätverk, sociala innovationer, forskning och utveckling, lån och partnerskap för infrastrukturutbyggnad, landsbygdsturism, utbytesresor, kulturella aktiviteter, välgörenhet, osv.

5.1.4

Senare skulle man kunna utreda mer strukturerade planer för utveckling av dessa europeiska sociala obligationer, t.ex. utveckling av en rad olika typer av obligationer, marknadsförda och förvaltade på lokal och/eller nationell nivå av ovannämnda aktörer. Förutsatt att dessa obligationer uppfyller kriterierna i det generella EU-systemet, vad gäller såväl målsättningar som förvaltningsmetoder, skulle de kunna ges lämplig europeisk certifiering och inkluderas i det generella systemet samt därmed också ge dem som köper dem möjlighet till skattelättnader.

5.1.5

Styrelsen för den europeiska fonden för sociala insatser bör bestå av aktörer som är involverade i systemet. De bör vara representerade i proportion till deras investeringar i europeiska sociala obligationer och erhålla logistiskt stöd och rådgivning från lämpliga EU-organ (inbegripet EESK).

5.2.1

Massarbetslösheten i Europa kommer inte att försvinna på kort till medellång sikt, även om tillväxtprognoserna skulle förbättras för 2014 och EU-omfattande stimulansåtgärder skulle börja få effekt. Den europeiska arbetsmarknaden måste få större betydelse som ett sätt att öka arbetskraftens rörlighet och föra kompetenta arbetstagare till de ställen där de behövs och där nya färdigheter kan inhämtas, tas med hem och vidareutvecklas. Det är mycket viktigt att arbetstagarna fortsätter att vara aktiva, helst i heltids- eller deltidssysselsättning och om detta inte går, i utbildning eller omskolning. Det är viktigt att se till att utbildningen är effektiv, framsynt, innovativ och relevant för arbetsmarknadens behov. Många utbildningssystem tenderar att vara kortsiktiga, ofta utan utsikter till permanenta jobb. Det är mindre sannolikt att äldre arbetstagare som blir arbetslösa deltar i sådana system. Man skulle kunna titta närmare på en långsiktig metod med ett europeiskt perspektiv, bl.a. med utgångspunkt i beprövad bästa praxis i Europa, t.ex. de vuxenutbildningsprogram som genomförts i Sverige mellan 1997 och 2002 eller systemet för varvad utbildning i Tyskland och Österrike. EU skulle eventuellt kunna främja inrättandet av ett europeiskt utbildningsnätverk för arbetslösa i syfte att erbjuda omfattande tvååriga utbildningsmöjligheter för att underlätta byte av karriärväg och deltagande i utbytessystem för arbete och utbildning i andra medlemsstater via utgivning av gränsöverskridande utbildningscheckar med överföring av studiemeriter, så att deltagarna ytterst kan förvärva yrkeskvalifikationer som erkänns ömsesidigt i alla länder.

5.2.2

Med detta system skulle man – under förutsättning att det tilldelas adekvata resurser och införs av många medlemsstater och på grundval av tydliga avtalsmässiga arrangemang med arbetstagare som frivilligt väljer att delta i sådana program – kunna bibehålla ett betydande antal långtidsarbetslösa, som annars säkert inte skulle ha hittat sysselsättningsmöjligheter, i högkvalitativa arbeten, och detta skulle få positiva effekter både för de berörda personerna och för det samlade sociala kapitalet i länderna i Europa.

19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 271/8

1.1

EESK anser att skapandet av euron och EMU är den viktigaste etappen på EU:s utvecklingsväg. Den var ett led i en strategisk plan för unionen som ingick i den vision som låg bakom EKSG och Romfördraget. Införandet av euron och EMU var ett stort och modigt steg, en framtidsorienterad satsning, som väckte så mycket hopp att alla var övertygade om att den gemensamma valutans styrka skulle övervinna det motstånd som fortfarande fanns och som hade förhindrat genomförandet av EMU och den fullständiga politiska union som hade behövts. Euron är dock fortfarande en förutsättning för allt detta.

1.2

Vi måste dock efter 20 långa år konstatera att det inte skedde. Kanske beror det på att euron under hela denna period inte utsattes för allvarliga chocker vare sig inifrån eller utifrån, eller kanske på den brist på förtroende som kvarstår mellan kreditgivande länder och låntagande länder i Europa, vilket i sin tur betyder brist på sammanhållning och förtroende för regeringarna. Alla föredrog att vila på sina lagrar och njuta av det uppnådda välståndet; allt såg ut att löpa på smidigt, men det var bara ett skenbart lugn. Den internationella ekonomiska och finansiella krisen som spred sig till EU fick larmklockorna att ringa. Begränsningarna och motsägelserna i EMU:s struktur avslöjades plötsligt och euron förlorade sin dragningskraft. I början trodde man att allt som behövdes för att EMU skulle fungera var några ”bokföringsregler”, såsom stabilitetspakten, men problemet var inte tekniskt, utan ekonomiskt och politiskt.

1.3

EESK konstaterar att stabilitet är viktigt. Men stabilitet handlar inte bara om priser eller ekonomisk-finansiella institutioner, utan också om politik och sociala villkor. Medborgarna har med rätta intrycket att det är de – och inte bankerna, som har spelat en avgörande roll i krisen – som fått betala det högsta priset för krisen och de som måste återbetala skulden, och att detta är orättvist. Kommittén är övertygad om att åtstramningar inte kommer att vara politiskt möjliga mycket längre. I vissa länder har gränsen redan nåtts.

1.4

Därför anser EESK att den gemensamma valutan bara kommer att kunna bestå om man uppnår en konvergens mellan euroländernas ekonomiska kapacitet och en förbättring av konkurrenskraften som helhet. Dessa mål kräver såväl en ekonomisk som politisk insats. Det räcker inte med lite tillfälligt underhåll. Vi måste få till stånd ett genombrott som omfattar inte bara valutan och ekonomin utan också politiken, suveräniteten, människorna och förmågan att föra dialog mellan de europeiska folken. Vi behöver mer politisk integration, mindre centralstyrning och en social marknadsekonomi för att återställa tillväxt och sysselsättning och för att återigen se euron som en fördel, inte en nackdel.

1.5

Det framgår klart av detta yttrande att EESK:s förslag är proaktiva, medan kommissionens och rådets svar på krisen mestadels har varit och är reaktiva. I t.ex. fördraget om stabilitet, samordning och styrning betonas stabilitet, men där föreslås inga gemensamma finansiella instrument för återhämtning och sysselsättning. Avtalet om en gemensam tillsynsmekanism är dock ett viktigt steg framåt, trots att det saknas en trovärdig och konkret färdplan för den politiska unionen. EU måste dock återigen skapa välstånd för att kunna fördela det rättvist. Det är det bästa sättet att minska protesterna. Man kan inte bara införa åtstramningar.

1.6

EESK anser däremot, som kommittén påpekat flera gånger tidigare, att man för att skydda euron och EU måste undersöka den VERKLIGA situationen – eurons och EU:s politiska och ekonomiska begränsningar, fördelar och förluster samt ansvaret för att vi hamnat i den nuvarande situationen. Man måste agera snabbt; det finns ingen tid för retorik, tricks och sagor. Det är det enda sättet att undgå en upplösning av ett EU, som på senare år försvagats. Därför bör man inte beskylla dem som protesterar mot uppoffringarna för populism. EU måste lära sig att lyssna utan arrogans. Det går inte att fortsätta att vända dövörat till.

1.7

EESK anser att det bästa sättet att fullborda EMU, undvika recession, minska ländernas skuld och stabilisera budgetarna är att vända upp och ned på den princip som den ekonomiska kulturen i EU i dag bygger på (stabilitet för tillväxt), genom att utgå från tillväxt och inte åtstramningar, och således göra tillväxt till EU:s viktigaste mål i syfte att uppnå en ny pakt för att främja (fördela) tillväxt, sysselsättning och stabilitet, bland annat genom medverkan av arbetsmarknadens parter (tillväxt för stabilitet). Kommittén framför följande synpunkter:

1.8

Det krävs samstämmighet mellan de politiska åtgärderna för att göra euron hållbar och minska klyftan mellan ländernas ekonomier med hjälp av en solidarisk plan som innebär en överföring av investeringsmedel till länder med svagare ekonomier genom målinriktade projekt, vid behov skatteomfördelning samt integration av arbetsmarknaden och socialpolitiken. Det handlar alltså om symmetriska justeringar: gemensamma medel för att rädda banker som håller på att gå omkull, en EU-garanti för insättningar, unionsobligationer, euroobligationer, en gemensam politik för att minska EU:s externa underskott osv. (skapande av en gemensam ersättnings- eller justeringsfond).

1.9

Man bör genomföra ekonomisk styrning på EU-nivå. Man bör gå längre än den nuvarande metoden med samordning av politiken som inte gett goda resultat, och Eurogruppen bör omvandlas till ett organ som fattar beslut med majoritet, så att den blir eurons språkrör. Det är inte längre hållbart att ha en monetär union och en bankunion, samtidigt som den ekonomiska politiken förs separat. En gemensam styrning (som med finanspakten) på makro- och mikronivå (genom en industriell pakt) kan däremot leda till en kursändring i den ekonomiska politiken och finanspolitiken till fördel för tillväxt, sysselsättning och social integration.

1.10

Man bör införa en gemensam budget i euroområdet, naturligtvis med gemensamma regler, och förena handelspolitiken och betalningsbalansen, som i dag uppvisar stora skillnader. Dessutom bör den finanspolitiska konsolideringen slutföras genom att man inverkar på multiplikatorstrukturen i syfte att frigöra resurser till fördel för tillväxt och sysselsättning och genomföra reformer som kan öka produktiviteten i de svagaste länderna (2).

1.10.1

Det som behövs är dock att man minskar och/eller mildrar de nuvarande åtstramningsåtgärderna för de mest skuldsatta länderna och att man främjar efterfrågan i de kreditgivande länderna. Medlemsstaterna måste agera samtidigt för att minska skulden och genomföra strukturreformer, medan EU måste främja tillväxten genom en solidarisk och konkret plan för att öka sysselsättningen och den sociala rättvisan. Man kan inte föra en åtstramningspolitik under recessionen, såsom EU gör: en samtidig skuldminskning och kreditåtstramning har skadliga effekter på ekonomin.

1.11

Följaktligen behövs det ett system som klarar av att hantera enskilda ländernas misstag och svagheter och som kan löpa parallellt med reformprocessen och minska ekonomiska skillnader och obalanser mellan länderna i euroområdet, bland annat via den monetära politiken.

1.12

Även ECB har drabbats av EMU:s begränsningar. Till följd av fördraget har ECB tvingats föra en gemensam och i det närmaste federal monetär politik, trots att medlemsstaternas ekonomier var och fortfarande är olika och att obalanserna mellan dem är stora. Såsom redan påpekats krävdes det därför korrigerande åtgärder från EU:s sida, och sådana åtgärder krävs fortfarande. På så sätt skulle man undvika överexponering och ge ECB möjlighet att vidta mer effektiva och välavvägda åtgärder för att främja prisstabiliteten genom att minska de befintliga snedvridningar och obalanser som riskerar att undergräva den gemensamma valutans existens. Denna risk blev särskilt uppenbar under statsskuldskrisens senaste fas och kunde endast undvikas tack vare ett resolut ingripande av ECB:s ordförande. Detta är nödvändigt för att främja den ekonomiska integrationen, som släpar efter den monetära, åtminstone till dess att man har kommit till rätta med ECB:s nuvarande mandatunderskott och EU:s politiska underskott.

1.12.1

ECB har i dag en alltför utsatt roll. För att bättre kunna fullfölja sitt uppdrag på lika villkor bör ECB ha samma funktioner och samma mandat som USA:s centralbank, bland annat som långivare i sista hand, för att minska ränteskillnaderna. Det bör således vara ett heltäckande mandat som ger ECB möjlighet att fungera som en drivfjäder för tillväxt när detta är nödvändigt.

1.12.2

För närvarande pågår en bred debatt bland centralbankerna om vilka strategier man ska använda för att ge ny fart åt tillväxten. Det rör sig om den eviga frågan om förhållandet mellan åtstramningar och tillväxt, eller närmare bestämt mellan inflation och tillväxt samt mellan tillväxt och sysselsättning Som en jämförelse i sammanhanget tillför USA:s centralbank marknaden 85 miljarder dollar i månaden för att fullfölja sitt uppdrag att minska arbetslösheten till 6 % (Bank of England sägs förbereda sig för liknande åtgärder). Denna situation ger ECB, som inte lyder under någon regering eller omfattas av någon budget, ett sämre utgångsläge jämfört med andra centralbanker. Denna förutsättning påverkar också kontrollen av förhållandet mellan olika valutor. ECB borde också ha ett ansvar för valutakurspolitiken, som endast omfattas av rådets fördragsstadgade rätt att ingå formella avtal om ett valutakurssystem för euron i förhållande till tredjeländers valutor.

1.12.3

Skuld: ett annat viktigt element när det gäller EMU. Vad gäller denna aspekt har EESK redan lagt fram ett konkret förslag om att ta bort 60 % av ländernas skuld från marknaden för att på så sätt undvika konsekvenserna av marknadsspekulation i euroområdet (3). Om EMU genomfördes fullt ut och det fanns en gemensam budget för euroområdet är det klart att man också skulle kunna utfärda gemensamma obligationer (detta ska självfallet göras inom ramen för en gemensam budget för euroområdet).

1.13

Vad gäller finans- och banksystemet som helhet anser EESK att alla aspekter av de åtgärder som EU har vidtagit måste fullföljas så fort som möjligt (4), eftersom de tillhör de effektivaste och viktigaste instrumenten när det gäller att fullborda EMU och den inre marknaden samt främja dess stabilitet.

1.14

EESK anser att EU:s framtid och institutionella struktur bör frigöra sig från de system som bygger på en ”ideologisk modell”, även om den ”federala” modellen förefaller vara mest lämplig, och att man i stället bör fokusera på de funktionella och innehållsmässiga aspekterna för att säkra själva EU-tankens överlevnad. Ett Europa som sätter människorna och solidariteten i centrum för sina huvudsakliga målsättningar, och där ekonomin tjänar dem och inte tvärtom. Tiden är nu inne att sätta igång arbetet med att åstadkomma en politisk, social och ekonomisk union. Enligt vår mening är rådets försök i denna riktning visserligen lovvärda men alldeles för blygsamma och otillräckliga. Man måste överge särintressenas egoism och utopiska tänkande, som tycks dominera Europa, till förmån för solidaritet. Åtstramningspolitiken måste upphöra eller mildras för att minska lidandet, och sysselsättning och tillväxt måste åter sättas i centrum för EU:s initiativ.

1.15

Därför måste man samarbeta för att åstadkomma en social och politisk union i syfte att fullfölja EMU i linje med de ovannämnda förslagen. Beslutsprocessen bör bli mer demokratisk (omröstningar med kvalificerad majoritet) och öppen för insyn för att främja en positiv och mindre skev integration samt en gemensam förvaltning av suveräniteten, så att man därmed kan minska skillnaderna i integrationsprocessen. På så sätt kan EU tala med en röst även i internationella organ.

1.16

Nytt fördrag: EESK anser att de flesta förslagen av ekonomisk karaktär i detta yttrande kan genomföras utan att fördraget behöver ändras. Där det anses nödvändigt kan man satsa på ett förstärkt samarbete mellan de länder som stöder förslagen (såsom i fallet med den finanspolitiska överenskommelsen), bland annat för att göra snabbare framsteg och undvika risken för en upplösning av EU i samband med nya angrepp utifrån och en fortsatt åtstramningspolitik. En annan strategi för att främja en mer djupgående integration kan vara att ge Europaparlamentet ett konstituerande mandat efter nästa val. Ett förslag om detta skulle också kunna vara föremål för en folkomröstning som hålls samtidigt i alla berörda länder.

1.17

Det som händer i Europa får konsekvenser även på internationellt plan och vice versa. Därför behövs det effektivare internationella organisationer med större beslutsförmåga för att säkerställa en bättre global styrning. På detta område bör EU ha en gemensam representation, åtminstone när det gäller euroområdet. Framför allt borde G20 kunna inrätta en ”ekonomisk och social kommitté” för global utveckling, och att stimulera ekonomin bör vara ett centralt inslag i dess arbete.

1.18

Det är dock endast med hjälp av en annan, mer sammanhållen och demokratisk politisk struktur, i kombination med ett bättre internt styre, som EU:s externa styre kan göras mer effektivt och ge EU möjlighet att tala med en röst på internationell nivå, inte minst i fråga om förhållandet mellan valutorna, för att undvika att EU:s ekonomi påverkas negativt, samt förhållandet mellan ekonomierna på global nivå, med särskild tonvikt på utvecklingsländerna.

1.19

Kort sagt är dessa fyra förslag av central betydelse när det gäller att slutföra eurons struktur:

2.1

EU går för närvarande igenom en särskilt svår och riskfylld tid som hotar att få negativa konsekvenser som sträcker sig långt bortom de ekonomiska och sociala återverkningar som redan är ett faktum. I detta yttrande på eget initiativ behandlar vi en rad frågor, bland annat behovet av att respektera de åtaganden på området ekonomisk och social sammanhållning som fastställts redan i fördraget, främja en ny ekonomisk och monetär politik för tillväxt och sysselsättning, en mer proaktiv innovationspolitik, inrätta en europeisk riskkapitalfond för små och medelstora företag, och sist men inte minst arbeta för EU:s framtid (5).

2.2

Även inom EU konfronteras vi med stora ekonomiska intressen som kolliderar i stället för att samspela. Euron bär inte på något sätt ansvaret för det som sker (6). Det är en valuta som under lång tid har fått klara sig på egen hand och som fortfarande väntar på att ”de stridande parterna” (regeringarna) ska fatta beslut om vad som ska göras.

2.3

Det är EESK:s plikt att reagera på dessa utmaningar med ett rättframt och klart språk med stor framsynthet, med tanke på det som står på spel och konfrontationens omfattning samt utan att förtiga de verkliga omständigheterna. Med detta yttrande vill EESK komma med ett aktivt och förbehållslöst bidrag i syfte att fullborda EMU och komma till rätta med krisen eftersom detta ligger i arbetstagarnas, företagens och EU-medborgarnas intresse, framför allt i euroområdet, med tanke på att det i första hand är dessa grupper som drabbas av den rådande krisen.

3.1.1

Att införa den gemensamma valutan skulle vara det bästa för en medlemsstat som riskerar att drabbas av symmetriska chocker eller som förfogar över en mekanism för att absorbera asymmetriska chocker. Empiriska studier har visat att Europa löper större risk att drabbas av asymmetriska chocker än USA. ECB kan med sin monetära politik naturligtvis inte reagera på asymmetriska chocker som uppstår i ett enskilt euroland eftersom ECB:s huvudsakliga syfte är att värna om prisstabiliteten inom valutaunionen. Därför bör man inrätta en annan mekanism som är tillräckligt effektiv för att motverka effekterna av sådana chocker. Ju mindre produktionsfaktorerna är rörliga och de nationella ekonomierna är öppna, ju mindre konjunkturcyklerna är synkroniserade, ju mindre produktionen är diversifierad och ekonomierna integrerade, ju mer handelsutbytet inom unionen är begränsat, ju mindre flexibel arbetsmarknaden är och ju större inflationsskillnaderna är mellan de olika medlemsstaternas ekonomier, desto mindre motsvarar ECB:s gemensamma valutapolitik euroländernas behov. Ju sämre de anpassningsmekanismer fungerar som dämpar de negativa effekterna av asymmetriska chocker (pris- och löneflexibilitet, arbetskraftens rörlighet och kapitalrörlighet mellan medlemsstaterna, samt skattemässig federalism), desto svårare blir det för ett land att komma till rätta med förlusten av sin egen valutapolitik.

3.1.2

EMU är kanske den viktigaste pelaren i Maastrichtfördraget, men inte den enda. Motiven till EMU var inte bara ekonomiska utan främst – efter Berlinmurens fall – politiska. Många länder nöjde sig med att överraskade och likgiltiga vara åskådare till det nya scenariot, såsom det nästan omedelbara införlivandet av Östtyskland och den jämlikhet som Bundesbank bekräftade mellan Tysklands två ”mark” (1 = 1). Man föredrog att skjuta upp beslutet om att fullborda EMU, och skapade en gemensam förväntan – som senare visade sig vara en illusion – om att den monetära unionen också skulle föra med sig en politisk union och att euron skulle bli motorn i ett federalt Europa. Så gick det dock inte.

3.1.3

Unionen skulle, förutom att ge euron täckning och en gemensam röst, ha tillhandahållit allt det som euron saknade. Man trodde att det skulle räcka med några få ”regler” för att få allt att fungera, t.ex. stabilitetspakten, med godtyckliga parametrar och en självutvärdering som ansågs ofelbar, men som inte har fungerat som förväntat. Dessutom är ECB:s mandat enkelriktat och mer begränsat än andra centralbankers. Dessa motsättningar har drivits till sin spets i och med finanskrisen, som EU reagerade på oacceptabelt sent, och senare statsskuldskrisen, som har fråntagit euron dess glans och den mirakulösa kraft med vilken den presenterades vid införandet. Därmed har euron förlorat sin attraktionskraft till den grad att den i dag uppfattas som ett hot eller som ett lömskt medel för att motivera åtstramningspolitiken.

4.1.1

Fram till 2008 fungerade EMU ganska väl ur monetär synpunkt för medlemsstaterna i euroområdet: handeln förenklades, valutarisken eliminerades, konkurrerande devalveringar eliminerades, prisstabilitet upprätthölls (genomsnittlig inflation på 2,03 % bortsett från stora svängningar i vissa länder vid övergången från det gamla till det nya systemet), räntesatserna på lån minskade och konvergerade (fram till 2009!), tillväxt och sysselsättning skapades (14,5 miljoner nya arbetsplatser) (7), bytesbalansen upprätthölls och skuldkvoten var lägre än i Japan och USA och växelkursen mot dollarn måttlig (ca 30 % högre) på grund av de svagare ekonomierna.

4.1.2

Detta är den övergripande situationen. Den ser annorlunda ut om man ser på läget land för land. De viktigaste fördelarna gick främst till de länder vars ekonomier låg till grund för eurons ursprungliga parametrar, så att deras tillväxt och produktivitet har ökat, exporten ökat explosionsartat (omkring 2 biljoner dollar från år 2000 till i dag bara för Tyskland) och betalningsbalansen därmed upprätthållits (8), medan andra länder har haft partiella förmåner och/eller riktiga nackdelar, främst på grund av asymmetrin i det system som den gemensamma valutan är knuten till, till den grad att länderna med underskott är tvungna att genomföra korrigerande åtgärder, medan de med överskott inte behöver det. Man bör också ta hänsyn till att länderna har reagerat olika på de villkor som euron skapade.

4.2.1

De kostnader som ska undersökas är de som är förknippade med skillnaderna mellan ländernas konkurrenskraft, deras förlust av inflytande på den makroekonomiska politiken, på valutakursen, konkurrerande devalveringar osv.

4.2.2

Med krisen har det i brist på en adekvat och fullbordad valutaunion uppstått andra kostnader, såsom överföringen av bankernas skulder till de offentliga budgetarna, ökad skuld och större svårigheter för de mest skuldtyngda länderna. Detta har delat unionen i två läger: på den ena sidan står de kreditgivande länderna och på den andra sidan de låntagande länderna, som mer och mer liknar länderna i tredje världen. De kreditgivande länderna orsakar faktiskt mer fattigdom i söder, och inte bara där, och mer välstånd i norr. Man behöver bara tänka på det överskott som Tyskland samlat, inte genom intern redovisning i euroområdet (i så fall skulle EU:s budget vara i balans!) utan genom sitt överskott i förhållande till tredjeländer, som är så stort att det på längre sikt kan utsätta tyskarna själva för en finansiell risk som kan skada Tysklands egen ekonomi.

4.3.1

Strukturella problem och svagheter i valutaförvaltningssystemet: stabilitets- och tillväxtpaktens begränsningar, som vissa länder försökte avskaffa när de skapade problem för dem (Tyskland, Frankrike och Italien), bristen på övervakning av produktivitetsindikatorer, bristen på krishanteringsinstrument, kostnaden för att behålla euron, systemrisken, ekonomiska obalanser mellan länderna, upprätthållandet av nationalstaternas suveränitet på skatte- och budgetområdet.

4.3.2

Valutarisk och konkurrerande devalveringar eliminerades dock inte mellan länderna i euroområdet och länderna utanför euroområdet, särskilt Storbritannien, och växelkursen mellan det brittiska pundet och euron kan försvagas betydligt på en relativt kort tid och därmed undergräva de rättvisa villkor som ska gälla på den inre marknaden.

4.3.3

Ur ekonomisk synpunkt är det största problemet de ekonomiska obalanser som fanns redan före år 2000. Det är de svagaste länderna som betalar priset för denna situation, och det skapar riktiga ”asymmetriska chocker” som också främjas av den massiva tillströmningen av kapital till Tyskland. Dessa asymmetriska chocker kan ECB inte klara av med nuvarande instrument. Ett annat problem beror på den internationella situationen och avslöjades först av den finansiella krisen (9).

4.3.4

Det största felet var att tro att man kunde ha en gemensam valuta utan att begränsa staternas suveränitet, inte bara på budgetområdet, utan i synnerhet när det gäller självständig skuldförvaltning och att låta bank- och finanssystemen samt övervakningssystemen förbli nationella.

4.3.5

Det största politiska problemet är att euron infördes utan ett gemensamt hem och utan att ge den en gemensam röst, om man bortser från ECB:s upprepade försök att åtgärda denna brist. ECB har på så sätt gått från den i fördraget skrivna autonomin till att anta en roll som ersättande politisk aktör för att förhindra skador på den gemensamma valutan och EU (10). På samma sätt har tillväxten avslöjat det starkaste landets roll.

4.3.6

EESK anser dock att euron kommer att bli mer hållbar om det uppnås en konvergens mellan euroländernas ekonomiska resultat för att främja en mer enhetlig tillväxt och en politisk union som kan göra dessa skillnader acceptabla, eftersom problemet inte är av bokföringsmässig utan politisk karaktär. Härtill kommer frågan om demokrati och därmed en mer rättvis viktning av röster i de olika beslutande organen. Att bara betona de ekonomiska och bokföringsmässiga aspekterna är en illusion och ett misstag som vi inte kan tillåta oss längre.

5.1

Det som händer i Europa får konsekvenser också på internationell nivå och vice versa. Det finns en mycket stark sammanflätning mellan ekonomin, skuldsättningen, de finansiella systemen, handeln, förhållandet mellan valutorna osv. Detta gäller i synnerhet för den allt närmare kopplingen mellan ekonomierna på båda sidorna av Atlanten. Så var det åtminstone fram till 2009. I dag håller den amerikanska ekonomin dock på att återhämta sig och den europeiska ekonomin är i recession, dels till följd av två olika ekonomiska skolor, dels på grund av skillnaderna mellan den amerikanska centralbankens och ECB:s roller.

5.2

För hela världsekonomin skulle det dock vara viktigt att ha effektivare internationella organisationer med större beslutsförmåga för att säkerställa en bättre global styrning (IMF, Världsbanken, ILO, WTO). G20 å sin sida skulle behöva vara mer strukturerat för att kunna fatta bindande beslut. Till exempel borde G20 kunna inrätta en ”ekonomisk och social kommitté” för den globala utvecklingen, använda finanspolitiska incitament och styra förhållandet mellan valutorna för att minska diskrimineringen inom handeln, bland annat genom att ge ECB bättre möjligheter att ingripa.

5.3

Globala sparöverskott. Tillväxt är ytterst viktigt även för resten av världsekonomin. IMF:s varning om att Europa, vid sidan av åtgärder för att minska skulden och underskottet, bör vidta åtgärder för att stimulera tillväxten kommer vid rätt tidpunkt och är motiverad. Det finns ett sparöverskott på global nivå som man inte kan hitta investeringsmöjligheter för. Man har i själva verket förgäves försökt hitta investeringsmöjligheter för riskkapitalfonder till ett värde av nästan 2 biljoner USD (11). Den viktigaste nationella placeringsfonden i Norge kommer att minska andelen europeiska investeringar med över hälften till två femtedelar (12). År 2011 registrerade den största nationella placeringsfonden i Asien, ”China Investment Corporation”, en förlust på sina riskkapitalinvesteringar, minskade sin egen portfölj av privata värdepapper från hälften till en fjärdedel och söker nu långsiktiga investeringsmöjligheter i den offentliga sektorn i stället för den privata (13).

6.5.1

ECB har som mål ”att upprätthålla prisstabilitet” och måste för att göra detta bevara sin politiska självständighet, dvs. den kan inte ”begära eller ta emot instruktioner” från regeringar eller EU. Detta är en lämplig status, även om rådet enligt fördraget ska ingå avtal om växelkursen mellan euron och tredjelandsvalutor (15). I avsaknad av sådana avtal eller i perioderna mellan dem bör ECB betrakta valutapolitiken som del av sitt ansvarsområde. ECB har också sekundära mål, som att bidra till finansiell stabilitet, även om dess åtgärder under krisen hänför sig till det primära målet, eftersom de till stor del dikteras av behovet av att återskapa en effektiv penningpolitisk överföringsmekanism, så att den finansiella stabiliteten upprätthålls i alla länder i euroområdet.

6.5.2

Beträffande prisutvecklingen bör man ta hänsyn till om det är rätt att Maastrichtkriteriet när det gäller inflation grundar sig på den genomsnittliga inflationen i de tre mest framgångsrika länderna i EU snarare än i euroområdet.

6.5.3

ECB:s mandat är generellt mer begränsat än andra centralbankers. Först och främst har ECB inget mandat att stödja tillväxt och sysselsättning, som den amerikanska centralbanken har, även om de har en liknande penningpolitik. Det finns dock grundläggande skillnader mellan USA (med ett centraliserat skattesystem) och EU i genomförandet av budgetpolitiken. Vidare är ECB:s roll som långivare i sista hand (lender of last resort) begränsad till banksystemet och omfattar inte regeringarna (EU:s styre), vilket är fallet i nationella sammanhang. Detta bör vara möjligt i ett fullbordat EMU. Den gemensamma penningpolitiken i ECB försvåras dessutom av att det finns ekonomiska skillnader och obalanser mellan länderna i området, i avsaknad av korrigerande åtgärder från EU:s sida.

6.5.4

Det är dock positivt att ECB på grund av principen om euroområdets ”enhet” har förklarat euron ”oåterkallelig”. Som vi har sett har den tack vare detta också, efter en hård kamp, kunnat vidta åtgärder för att minska ränteskillnaderna (spread) på skuld mellan de olika länderna genom möjligheten att köpa obligationer på sekundärmarknaden. Denna process kräver, förutom att tillväxten stimuleras, en ”europeisk” plan för att minska skulden, som kan komplettera de enskilda ländernas planer på detta område (16).

6.5.5

Detta kommer åtminstone att minska den konkurrenssnedvridning som sker via räntorna på finansiering av skulder och investeringar: Fortfarande i dag skapar detta verkliga ekonomiska skillnader som ökar de befintliga obalanserna, bland annat betalningsbalansen.

6.5.6

EESK anser dessutom att det är nödvändigt att ompröva de villkor som ECB och EU har fastställt. Det är inte acceptabelt att ge bankerna likviditet till mycket låga räntor utan att ställa några som helst villkor, t.ex. vad gäller användningen av medlen. Åtminstone en del av medlen bör gå till investeringar. Däremot ställs mycket hårda villkor på länderna vid köp av statsobligationer från ECB:s sida (OMT), även om det handlar om något annat. Dessa villkor beror först och främst på att det är nödvändigt att ta hänsyn till logiken på en snedvriden, skrupelfri, anonym och mycket snabb ”marknad”, som i verkligheten inte kan kallas marknad (17). EU kan inte gå med på detta spel: stora åtstramningar och nedskärningar för medborgare och företag i en tid av kris, och neutralitet för investerare/spekulanter, som gömmer sig bakom investeringsbanker och internationella investeringsfonder. Bara centralbankschefen har tagit euron i kraftigt försvar i de mest kritiska ögonblicken av attacken.

6.5.7

Däremot är det nödvändigt att ECB med sina nuvarande instrument kan stödja de olika ländernas ekonomier på ett rättvist sätt för att minska de befintliga snedvridningarna och obalanserna, tills det nuvarande mandatet utvidgas och EU:s politiska underskott övervinns. Man kunde till exempel återuppliva interbankmarknaden i vissa euroländer genom negativa räntor på endagsinsättningar i ECB.

6.5.8

Kommittén är för övrigt övertygad om att det är nödvändigt att omedelbart lösa skuldfrågan  (18), utifrån kommitténs förslag, och att åtgärder från ECB:s och rådets sida är avgörande för att nå detta mål.

6.5.9

EESK anser att det vore förnuftigt att göra ECB:s beslut mer öppna. Man kunde t.ex. offentliggöra resultaten från omröstningar som äger rum under ECB-rådets möten, för att förstärka de nationella centralbankschefernas ansvarsskyldighet. Detta skulle uppmuntra dem att fatta beslut mot bakgrund av ekonomiska faktorer i euroområdet – och inte bara i syfte att utveckla den ekonomiska situationen i sina respektive hemländer.

6.5.10

Ett annat problem som man inte får glömma rör omröstningssystemet i ECB-rådet (19), särskilt obalansen mellan medlemsstaternas rösträtt och deras finansiella bidrag. Det har redan varit ett problem i betalningssystemet under Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM) och kan bli ett problem igen i framtiden inom t.ex. bankunionen.

7.1

EESK anser att det behövs en återhämtning styrd av ekologiska och sociala investeringar  (20) eftersom kommittén är övertygad om att stabilitet i sig inte kan garantera återhämtning, som är beroende av både företagens och konsumenternas förtroende. Med tanke på den privata sektorns låga förväntningar och den outnyttjade kapaciteten kan företagen inte förlita sig på framtida vinster av investeringar som görs i dag. Och om medborgarna i sin tur inte kan lita på att kunna behålla eller hitta ett jobb, föredrar de att spara eller minska sina skulder i stället för att spendera. Större arbetslöshet ökar också antalet personer som inte kan konsumera.

7.2

För att öka företagens och medborgarnas förtroende bör återhämtningen därför styras av investeringar i stil med den amerikanska New Deal (21). Centrala kriterier för detta ändamål är de som EIB har följt ända sedan det särskilda Amsterdamhandlingsprogrammet (1997), i syfte att främja sammanhållning och konvergens inom områdena hälsa, utbildning, stadsförnyelse, miljö och transeuropeiska nät.

7.3

Detta är ett realistiskt mål om man sätter de globala sparöverskotten i omlopp, såsom föreslås i punkt 5.3. Faktum är att vissa investeringsfonder söker långsiktiga investeringsmöjligheter för det sparöverskott som skapats i andra delar av världen. Detta har ömsesidiga fördelar för investerarna i tredjeländer och för den europeiska ekonomin. I detta sammanhang kan båda ”systerinstitutionerna” i Europeiska investeringsbanksgruppen, dvs. EIB och EIF (Europeiska investeringsfonden), spela en viktig roll.

7.4

Därför bör ökningen av EIB:s tecknade kapital välkomnas. Projektobligationerna kan också spela en viktig roll i återhämtningen. Däremot bör användningen av globala överskott för investeringar i EU kallas euroobligationer (Eurobond), även om marknaderna säkert kommer att använda den kortare formen ”€ bond”. Det är känt att vissa regeringar är emot euroobligationer, men detta beror på en felaktig uppfattning eftersom euroobligationerna, som är nödvändiga för att stödja tillväxten, förväxlas med unionsobligationer, som är avsedda för att finansiera skulder (22).

7.5

Redan från början har EIF sagt att den kan emittera europeiska obligationer för att finansiera långsiktiga sociala investeringar (23) genom att öka det egna tecknade kapitalet från den nuvarande ganska låga nivån (3 miljarder euro), utan att fördragen behöver revideras (24). Ingen av de viktigaste medlemsstaterna eller andra länder i euroområdet inkluderar finansiering från EIB i sin statsskuld, och samma bör gälla för finansiering från EIF. De obligationer som emitteras av EIF kan liksom obligationerna från EIB garanteras av avkastningen av projektfinansieringen.

7.6

Produktinnovation och skapandet av marknader: Kommittén anser också att EU bör föra en mindre neutral innovationspolitik. På 70-talet gick industripolitiken ur mode på grund av att regeringarna inte kunde ”gynna vissa aktörer” eller ”nationella marknadsledande företag”. Kommittén anser dock att det finns goda skäl att ompröva detta tillvägagångssätt (25).

7.7

För det första är en icke-interventionistisk politik inte nödvändigtvis en bra sak. Tidigare har den i själva verket lett till dåliga investeringar i den finansiella sektorn. För det andra är det nödvändigt att ta ännu mer avgörande initiativ för att bekämpa klimatförändringarna. För det tredje har allt för många tekniska projekt som föreslagits i anslutning till ramprogrammen avvisats inte av kvalitetsmässiga skäl utan på grund av brist på egna medel. Detta problem skulle kunna lösas med hjälp av en europeisk riskkapitalfond som finansieras genom emittering av obligationer. För det fjärde har tillväxtekonomierna kunnat främja ett antal nationella marknadsledare med imponerande resultat (26).

7.8

Finansiering av investeringar genom överföring av överskott till euroobligationer bör vara tillgänglig för alla medlemsstater. Den skulle ge kumulativa fördelar på makroekonomisk, social, sysselsättningsmässig och politisk nivå och framhäva behovet av att främja ”mer Europa”, en strategi som för närvarande möts med ökande skepsis bland väljarna och vissa regeringar.

7.9

Tillväxt kan också bidra till att främja stabiliteten. I enlighet med EIB:s princip om att finansiering via obligationer inte nödvändigtvis ska räknas som statsskuld, skulle finansieringen via euroobligationer som syftar till att främja återhämtningen ge möjlighet att lättare minska statsskulden och frigöra nationella skatteintäkter för att minska underskottet eller hålla det nere, samtidigt som man säkrar att de grundläggande posterna i de sociala utgifterna inte berörs. I detta sammanhang bör man fastställa gemensamma parametrar och kriterier från ländernas och Eurostats sida för att uppnå en mer rättvis och bättre utvärdering av data.

7.10

Dessutom har man inte tagit hänsyn till det faktum att en ”utträngningseffekt” (crowding out) förutsätter full sysselsättning. Eftersom de flesta medlemsstater i dag har hög arbetslöshet, kan den finansiering – separat eller gemensam – genom projektobligationer som emitteras av EIB/EIF leda till en ökning (crowding in) av den privata sektorns investeringar, inkomster och arbetsplatser med en upp till tredubbel multiplikatoreffekt på investeringarna, samt positiva finanspolitiska multiplikatorer genom att de genererar direkta och indirekta skatteintäkter (27).

7.11

Mot bakgrund av de svårigheter som vissa länder, särskilt Grekland och Cypern, befinner sig i, föreslår kommittén att man ser över den strukturanpassning på kort sikt som trojkan har krävt, med beaktande av de nya långsiktiga utsikterna för dessa länder efter upptäckten av enorma och till stor del outnyttjade olje- och gastillgångar i östra Medelhavet (28).

8.1

Kommittén är därför övertygad om att det inte räcker med ett enkelt ”underhåll” av EU då och då. EU kan inte gå vidare med det tomrum som funnits ända sedan Maastricht utan att hantera den utmaning som euron representerar och som krisen drivit till sin spets. Krisen har avslöjat eurons stora interna brister, först och främst den demokratiska (29), och på nytt gett den europeiska integrationen ett mål: att hålla liv i idén om Europa.

8.2

EESK anser att den gemensamma valutan kommer att bli hållbar om det uppnås en konvergens mellan euroländernas ekonomiska kapacitet (performances). Detta kräver en ekonomisk och politisk insats. Därför behövs det en politisk union som kan göra skillnaderna acceptabla och vid behov ge möjlighet att överföra en del av välståndet från de starka områdena till de svaga, genom en öppen och demokratisk beslutsprocess och en ny form av solidaritet mellan länderna (30).

8.3

Denna kris väcker liv i de ”gamla skillnaderna” mellan européerna. Ovanan att titta bakåt har kommit tillbaka, och gamla spöken och fördomar som vi trodde hade försvunnit grävs upp igen, som om åtstramningar och skulder skulle vara någons fel och inte snarare resultatet av att regeringarna begått fel på bägge sidor. Också av denna anledning kan de länder som är i svårigheter inte välta över sitt ansvar på EU (eller Tyskland), och de rikaste länderna kan inte ignorera de stora förmåner som euron har gett dem, delvis på bekostnad av andra, på grund av de befintliga ekonomiska obalanserna. Vi behöver därför ny politisk och kulturell kapacitet och förmåga att föra dialog mellan de europeiska nationerna, eftersom det har tydliga ömsesidiga fördelar, vilket den tyske poeten Friedrich Hölderlin (31), inspirerad av den grekiska kulturen, påpekade redan för länge sedan.

8.4

Det behövs ett kvalitativt språng framåt. Vi måste förena inte bara ekonomin, utan också politiken och varje lands suveränitet. Det är inte nödvändigt att diskutera den europeiska ”modell” som ska utformas, utan snarare de instrument som behövs: effektiva, demokratiska och öppna instrument för att besluta om och uppnå det gemensamma bästa och förena det europeiska folket, inte splittra det.

8.5

Av samma anledning anser EESK att frågan om huruvida fördraget ska ändras eller inte är fel ställd. Det beror självklart på vad som behöver göras för att fullborda EMU. De flesta av våra förslag kan under alla omständigheter genomföras utan fördragsändringar (tillväxt, skuld, osv.), medan det för andra förslag kan räcka med ett stärkt samarbete. Det viktiga är dock det mål som ska uppnås till fördel för ekonomin, euron och EU:s medborgare. Fördraget är bara ett instrument. Detta bör förklaras för medborgarna på bästa sätt, och de bör engageras i beslut direkt eller genom Europaparlamentet och de nationella parlamenten.

8.6

EESK anser att euroområdet har de resurser som behövs för att planera sin egen framtid: Vi behöver mer politisk integration, mindre centralstyrning och en social marknadsekonomi för att få igång tillväxten och sysselsättningen och för att genomföra en politisk, ekonomisk och social union.

9.1

Utan detta ytterligare steg kan krisen, såsom den hittills hanterats, leda till en upplösning av euroområdet och därmed EU. Man kan inte enbart genomföra åtstramnings- och nedskärningspolitik, t.ex. för skulder, även om det kan vara ändamålsenligt. Man måste också använda andra instrument (för att öka efterfrågan i de långivande länderna) på en grundval av solidaritet. Man måste göra klart för medborgarna i de berörda länderna att deras budgetöverskott följer av andras skuld, och att attackerna mot euron inte beror på skuldsättningsnivån (32), även om denna bör minskas. Medborgarna i syd måste driva på sina regeringar så att de konsoliderar skulden, förvaltar den offentliga budgeten bättre, eliminerar slöseri och skatteflykt, sänker skatterna, ökar tillväxten, sysselsättningen, produktiviteten och konkurrenskraften i sina system, inte bara genom ett antal reformer, utan genom ökad solidaritet och en annan ekonomisk politik än EU:s och ECB:s (33).

9.2

Annars kan inget land minska sin egen skuld och rätta till sin egen budget. Därför måste man lätta på åtstramningsivern och ändra den ekonomiska politiken. I annat fall kan riskerna öka. Och här kan historien vara till hjälp (34). Det behövs ett nytt integrationsperspektiv med en positiv integration, inte negativ, skadlig och tvångsmässig.

9.3

Vi måste komma ihåg att ingen i Europa är säker och utom fara, även om det har uppstått en onormal situation. Den ekonomiska tillväxten i vissa länder (som främjats bland annat av euron) och EU-organens svaghet har lett till att Tyskland, det starkaste landet, har intagit en central roll i Europa, ofta i motsättning till de ”perifera” länderna särskilt i söder, men inte bara där. Som Helmut Schmidt har påpekat gör detta de andra länderna ängsliga, särskilt på grund av hur denna roll uppfattas. Det behövs därför insatser för att korrigera denna uppfattning (35).

9.4

EESK anser att Europa i dag domineras av egoism och nationella intressen, som om vi hade att göra med en ”särintressenas utopi”. Det ekonomistiska synsättet har tagit över och har skjutit de värden som Europa bygger på och grundar sin existens på i bakgrunden. Det håller på att uppstå ett själviskt Europa som saknar solidaritet. Den senaste tidens spänningar kan leda till en farlig ”psykologisk upplösning” av EU, som drabbar medborgare och regeringar och som måste åtgärdas genom att man lyssnar utan arrogans och ger konkreta svar.

9.5

Vi står vid ett vägskäl: EESK undrar faktiskt hur det är möjligt att EU, som är världens ledande ekonomi, genom sin tröghet och obeslutsamhet kan riskera att låta Grekland, Europatankens vagga och ett mycket litet land ur ekonomisk synvinkel (36), dö genom att kräva uppoffringar av medborgare och företag, utan att de åtföljs av en plan för att stödja tillväxten, vilket är det enda sättet att återbetala skulden, och av en plan för att lindra det allvarliga sociala lidandet för en del av den grekiska och europeiska befolkningen. Man kan fråga sig vad det är för ett Europa.

19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 271/18

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén anser att utveckling av en inkluderande grön ekonomi kommer att vara Europas främsta utmaning under de kommande åren om EU vill fortsätta vara en av världens ledande ekonomier. Vid konferensen Rio+20 framhöll EU den gröna ekonomin som ett exempel på hållbar utveckling. Nu är det dags för EU att gå från ord till handling. Därför behövs det en ekonomisk utvecklingsmodell som prioriterar offentliga investeringar och på ett lämpligt sätt fastställer incitament för privata investeringar i grön infrastruktur och grön forskning, utveckling och innovation. Syftet med detta är dels att stimulera produktionsverksamheten för att snabbt ta oss ur den nuvarande lågkonjunkturen, dels att utifrån en ledande ekonomisk och social position hantera övergången till denna tredje industriella revolution.

1.2

EESK anser att de djupgående och nödvändiga förändringarna av våra produktions- och konsumtionssätt förutsätter att det civila samhället involveras under hela denna övergång till en inkluderande grön ekonomi, och detta måste göras på alla nivåer – framför allt på sektoriell och territoriell (europeisk, nationell och regional) nivå. Det krävs en deltagarbaserad förvaltning för att så långt som möjligt minska det motstånd och de negativa effekter som alla förändringar för med sig. Det är detta deltagande som kommer att göra det möjligt att utveckla de ekonomiska, sociala och miljörelaterade aspekterna på ett hållbart sätt.

1.3

EESK noterar med oro att de gröna finanspolitiska stimulansåtgärderna har skurits ner avsevärt de senaste åren som en konsekvens av ”åtstramningspolitiken”, som får dramatiska effekter i form av minskande ekonomisk verksamhet och sysselsättning. IMF har påpekat att de verkliga produktionshämmande effekterna av denna politik har varit mycket större än de beräkningar som har gjorts så här långt.

1.4

EESK understryker att utvecklingen av en inkluderande grön ekonomi kommer att öka möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen. Med gröna jobb avses inte bara jobb inom vissa nya framväxande sektorer, utan alla arbetstillfällen som uppstår till följd av att produktionsmetoder och produkter blir mer miljövänliga inom alla sektorer. En rättvis övergång till en grön ekonomi kräver en aktiv sysselsättningspolitik som utgör en garanti för skapandet av arbetstillfällen med anständiga villkor, vilket även omfattar yrkesutbildning och livslångt lärande för aktivt yrkesverksamma. Arbetstillfällen för kvinnor och ungdomar inom dessa sektorer kommer att spela en avgörande roll för denna tillväxt.

1.5

EESK anser att en industripolitik som bygger på samförstånd mellan arbetsmarknadens parter är nödvändig för att samordna satsningarna på teknisk innovation och stimulera förändringar av produktionsinfrastrukturen inom många europeiska sektorer som påverkas av införandet av en koldioxidsnål och resurseffektiv ekonomi. Detta kommer också att kräva avsevärda investeringar från företagens sida.

1.6

EESK anser att EU bör integrera målen för strategin för hållbar utveckling i alla politikområden, i synnerhet i Europa 2020-strategin och de sju flaggskeppsinitiativen. Det måste finnas en samstämmighet mellan EU:s olika strategier, och kommissionsledamöterna måste tala med en röst i denna fråga. I synnerhet bör kommissionen utnyttja tillfället med halvtidsöversynen av Europa 2020-strategin för att förstärka dess hållbarhetsaspekter och integrera den fullständigt med EU:s strategi för hållbar utveckling. Man kommer att behöva fastställa och använda indikatorer som fokuserar på tillväxtens kvalitet och som gör det möjligt att övervaka och utvärdera den.

1.7

EESK betonar den viktiga roll som europeiska terminen och den årliga tillväxtöversikten kan och bör spela för att garantera att de politiska strategierna för hållbar tillväxt följs upp. Vi anser att miljöskadliga subventioner måste avskaffas och att det behövs specifika rekommendationer till medlemsstaterna i fråga om ökad miljöskatt, liksom rekommendationer om avfalls- och vattenhantering samt förbättrad återvinning. Medlemsstaterna borde vara mer ambitiösa och utarbeta mer omfattande mål på dessa områden.

1.8

Kommittén är bekymrad över det faktum att det finns en viktig motsägelse när det gäller EU:s fleråriga budgetram 2014–2020: De branscher som släpper ut mest koldioxid (bostads-, energi-, industri- och transportsektorerna) är inte de som tilldelas mest EU-medel för att lättare kunna gå över till en grön ekonomi, och därför är det ytterst viktigt att öka finansieringen väsentligt och att garantera att den används på ett effektivt och ändamålsenligt sätt.

1.9

Enligt EESK:s mening är det särskilt viktigt att göra ytterligare satsningar på grön beskattning, inklusive skatteincitament för företag som inrättar återinvesteringsfonder för att motverka klimatförändringen, under förutsättning att dessa förvaltas gemensamt med arbetstagarna.

1.10

Vad gäller EU:s handelspolitik anser EESK att man, för att undvika risken för utlokalisering av industrin, borde överväga att införa tullavgifter motsvarande koldioxidskatten för de länder som inte accepterar internationella överenskommelser om minskade utsläpp.

2.1

År 2011 utarbetade OECD och FN:s miljöprogram Unep var sin omfattande rapport om den gröna ekonomin. ILO inledde ett program med inriktning på gröna jobb, och ett huvudtema vid Rio+20-konferensen i juni 2012 var ”Grön ekonomi i samband med hållbar utveckling och fattigdomsutrotning”.

2.2

År 2006 förnyade EU sin strategi för hållbar utveckling och 2009 lanserades energi- och klimatförändringsåtgärdspaketet med syftet att minska utsläppen av växthusgaser med 20 %, öka andelen förnybar energi med 20 % och förbättra energieffektiviteten med 20 % fram till 2020 (1). EU bör inrikta sig på att göra ännu större minskningar fram till 2025 och 2030. År 2011 antog kommissionen flaggskeppsinitiativet ”ett resurseffektivt Europa” (2), ”färdplan för ett konkurrenskraftigt utsläppssnålt samhälle 2050” (3), ”strategin för biologisk mångfald i EU fram till 2020” och ”färdplan för ett resurseffektivt Europa” (4).

2.3

EESK har alltid stött tanken på att göra ekonomin mer miljövänlig som ett led i en hållbar utveckling och anser att det civila samhällets förslag om övergången till en inkluderande grön ekonomi måste sättas i första rummet i den europeiska och nationella politiken. Vi vill särskilt betona att det krävs ett nära samarbete mellan alla aktörer på arbetsmarknaden. Med anledning av detta har flera av EESK:s yttranden behandlat olika aspekter av denna fråga och kommissionens successiva förslag på området. EESK har påpekat att en förbättring av den gröna ekonomin och styrningen måste gå hand i hand med främjandet av hållbar produktion, sysselsättning och konsumtion, med strategin för jämställdhet mellan kvinnor och män och med EU:s åtgärdspaket mot klimatförändringen.

3.1

Den inkluderande gröna ekonomin måste uppnå en balans mellan ekonomiskt välstånd, en större social sammanhållning och bättre bevarande och en mer rationell användning av naturresurserna, som utgör grunden för vår och framtida generationers välfärd. Dess syfte är att ”dematerialisera” produktionen, det vill säga att separera den ekonomiska tillväxten från användningen av naturresurser och genereringen av föroreningar och avfall.

3.2

Enligt ILO är gröna jobb sådana som minskar företags och ekonomiska sektorers miljöpåverkan till hållbara nivåer, bidrar till att minska förbrukningen av energi, råvaror och vatten samt främjar en ekonomi med lägre utsläpp av koldioxid och växthusgaser. Begreppet ”grön sysselsättning” är relativt flytande, eftersom gränsen mellan ”gröna jobb” och ”icke gröna jobb” beror på de tekniska innovationsprocesserna. Följaktligen avses inte bara jobb inom vissa nya framväxande sektorer, utan alla arbetstillfällen som uppstår till följd av att produktionsmetoder och produkter blir mer miljövänliga inom alla sektorer.

3.3

Den gröna ekonomins utveckling har två huvudsakliga drivkrafter: den ena med koppling till de politiska strategierna för att motverka klimatförändringen, den andra med koppling till den ökande konkurrensen från tillväxtekonomierna när det gäller att få tag på resurser som blir alltmer sällsynta och dyra.

3.4

Den gröna ekonomin handlar inte enbart om en justering mellan framväxande respektive mer traditionella sektorer (till följd av den tekniska utvecklingen i riktning mot en ekonomi med låga koldioxidutsläpp). Den inbegriper även en ekologisk modernisering av produktions- och konsumtionsmönstren för att integrera målen om att öka företagens mervärde och miljömässiga hållbarhet, med tonvikt på minskad materialförbrukning, energieffektivitet, arbetsorganisation, och dessutom relationen mellan de anställda och företaget när det gäller att förbättra alla faktorers produktivitet.

3.5

De senaste åren har gränserna för jordens samlade kapacitet blivit allt mer tydliga, både i fråga om de naturresurser som finns till hands för att täcka den ökande efterfrågan och planetens förmåga att absorbera avfall och föroreningar.

3.6

Man får inte glömma klimatförändringens inverkan på hälsan: den allt vanligare förekomsten av extrema väderfenomen, den ökande halten av ozon och luftburna partiklar i atmosfären, som blir giftig till följd av de allt högre temperaturerna, samt att smittsamma sjukdomar som tidigare var utrotade i Europa nu åter sprider sig på vår kontinent.

3.7

Förändringar av energi-, produktions- och transportstrukturen i de främsta utvecklade ekonomierna, liksom i många av tillväxtekonomierna, kommer de närmaste åren att fokusera på övergången från en ekonomi med stora koldioxidutsläpp till en ny koldioxidsnål ekonomi där den mesta energin kommer från förnybara och rena energikällor, det vill säga sådana som inte släpper ut växthusgaser eller ger upphov till annat farligt avfall.

3.8

Denna djupgående produktionsomställning, som vissa kallar för den tredje industriella revolutionen, kommer inte att vara neutral i förhållande till den internationella konkurrensen, framför allt inte för länder som, i likhet med de flesta EU-länderna, är nettoimportörer av energi och råvaror. Sedan 2009 har därför många av OECD-ländernas regeringar lanserat ambitiösa stimulansplaner där investeringar i infrastruktur och grön forskning, utveckling och innovation spelar en avgörande roll. Syftet med detta är dels att stimulera produktionen för att snabbt ta oss ur den nuvarande lågkonjunkturen, dels att utifrån en ledande position ta itu med de förändringar som den nuvarande produktionsomställningen medför.

3.9

I likhet med EU-budgeten har dock finansieringen av dessa planer skurits ned avsevärt i många EU-länder, bland annat till följd av de ekonomiska åtstramningarna. IMF:s chefsekonom har påpekat att de produktionshämmande effekterna av denna politik har varit mycket större än de beräkningar som har gjorts så här långt, och enligt en studie genomförd i 28 länder har den finanspolitiska multiplikatorn sedan krisen började 2008 legat mellan 0,8 och 1,7 (5).

3.10

Att den gröna ekonomin tappar kraft på detta sätt kan leda till enorma problem för många EU-länder, eftersom skillnaderna i den tekniska utvecklingen mellan utvecklade länder och tillväxtländer för närvarande är mycket mindre och dynamiska. Det finns ingen garanti för att alla Europas länder kommer att ligga i täten bland de utvecklade länderna med koldioxidsnåla ekonomier. Detta skulle också på längre sikt kunna leda till starka spänningar inom EU eftersom det skulle innebära ett ifrågasättande av förmågan att fortsätta uppbyggnaden av ett samhälle med en mer avancerad ekonomi, en starkare social sammanhållning och ett mer hållbart förhållningssätt till miljön. Man måste dock understryka att EU har en stark ledarposition på teknik- och produktionsområdet inom åtskilliga industrisektorer med en tydlig framtidsinriktning.

3.11

I takt med att den gröna ekonomin utvecklas med hjälp av nödvändiga investeringar och incitament kommer möjligheterna att skapa nya arbetstillfällen i Europa att öka. Vi får inte glömma de nuvarande produktionsaktiviteterna, som i dag utgör grunden i EU-ländernas ekonomier. Många arbetstillfällen inom industrisektorer som för närvarande anses vara mycket förorenande kommer att vara gröna jobb, under förutsättning att de genomgår processer som förbättrar deras energieffektivitet och minskar deras förbrukning av råvaror och utsläpp av föroreningar. Några exempel: företag inom vägtransportsektorn som utvecklar och bygger el- och hybridfordon samt fordon avsedda för kollektivtrafik, aktörer inom sektorerna för anläggningsarbeten som inriktar sig på att bygga järnvägar för höghastighetståg eftersom dessa innebär en betydande energibesparing per passagerare jämfört med flygplan och konventionella tåg samt aktörer inom byggnadssektorn som inriktar sig på att energianpassa bostäder med låg effektivitet ur energiförbrukningssynpunkt. Detta måste äga rum inom en ram som utvecklar och förstärker dialogen och samrådet mellan arbetsmarknadens parter samt kollektiva förhandlingar, så att slutresultatet blir positivt när det gäller sysselsättningen (i fråga om kvantitet och kvalitet) och rättviseaspekterna (i fråga om arbetsvillkor och löner). Det är dock endast åtta av EU:s medlemsstater som har en officiell definition av gröna jobb. Detta ger upphov till olika beräkningar eftersom definitionerna och metoderna skiljer sig åt.

4.1

En helt ny aspekt av denna tredje industriella revolution är produktionskrafternas höga utvecklingsnivå samt det civila samhällets stora medvetenhet och dess påtryckningar i frågor som rör hållbarhet och miljö. I Europa är det tack vare den kraftiga utvecklingen av miljö- och konsumentorganisationer, fackföreningar samt organisationer för företagare och andra aktörer inom det civila samhället som de kommande förändringarna kan leda till en ekonomi som främjar en mer hanterbar och hållbar utveckling i socialt och miljömässigt hänseende. Detta var otänkbart under de tidigare processerna, då den tekniska och produktionsmässiga utvecklingen styrdes helt och hållet av mikroföretagens beslut.

4.2

I den globala sysselsättningspakt som antogs i juni 2009 framhåller ILO uttryckligen att ”dialogen mellan arbetsmarknadens parter är en mekanism av ovärderlig betydelse för utformningen av politiska strategier som är anpassade till nationella prioriteringar. Den utgör en stabil grund när det gäller att säkra att arbetsgivare och arbetstagare engagerar sig i gemensamma åtgärder tillsammans med regeringarna, vilket är absolut nödvändigt för att kunna komma till rätta med krisen och bana väg för en hållbar återhämtning”. En industripolitik som bygger på samförstånd mellan arbetsmarknadens parter är nödvändig för att samordna satsningarna på teknisk innovation och stimulera förändringar av produktionsinfrastrukturen inom många europeiska sektorer som påverkas av införandet av en koldioxidsnål och mer resurseffektiv europeisk ekonomi.

4.3

Teknisk innovation är en grundläggande förutsättning för den gröna ekonomin. Därför kommer de sektorer, företag och teknikformer som främjar en miljöanpassning av ekonomin att tilldelas mer offentligt och privat ekonomiskt stöd, eftersom de kommer att öka den europeiska ekonomins globala konkurrenskraft. För att vägleda de privata investeringarna har Deutsche Bank mot bakgrund av detta identifierat följande sektorer som bör prioriteras med hänsyn till klimatförändringen:

4.4

Man bör ta särskild hänsyn till de europeiska små och medelstora företagens svårigheter att få tillräcklig finansiering till nödvändiga investeringar i miljöinnovation.

4.5

För att innovationen ska ge konkurrensfördelar måste företagens organisationsmodell ta fasta på arbetsmetoder som uppmuntrar företagens anställda att delta. Att dra nytta av arbetskraftens deltagande i organiseringen av arbetet och företagets planering är en faktor som klart och tydligt främjar innovationen och skapar utrymme för produktivitetsvinster. Detta utgör en utmaning eftersom det krävs en modernisering av arbetsmarknadsrelationerna och de kollektiva förhandlingarna samt deras kopplingar till företagsledningen.

4.6

Arbetstagarnas deltagande i företagen är en mycket viktig faktor som främjar Europas ledande ställning på teknikområdet inom många sektorer och bidrar till att upprätthålla företagens exportkapacitet. Det bör inte bara ses som en fråga om hur förvärvade rikedomar ska fördelas, utan är i sig en avgörande faktor för möjligheten att skapa rikedom, något som företagen själva betonar (6). I stor utsträckning beror svårigheterna på innovationsområdet i grund och botten på de stelbenta organisationsstrukturerna som ser de anställda enbart som verktyg.

5.1

Vid Rio+20-konferensen förespråkade EU en inkluderande grön ekonomi som kan möjliggöra framsteg på vägen mot en hållbar utveckling. Kommissionens syfte är att främja hållbar tillväxt för alla och att sätta miljöanpassningen av ekonomin i centrum för sin verksamhet med koppling till uppföljningen av Rio+20. Regeringarna bör utveckla dialogen mellan arbetsmarknadens parter för att främja det civila samhällets ytterst viktiga deltagande i denna process.

5.2

För att hjälpa till att genomföra kommissionens flaggskeppsinitiativ och färdplanen för ett resurseffektivt Europa inrättade kommissionen 2012 en europeisk plattform som kommer att presentera en interimsrapport 2013 och en slutrapport 2014 om resurseffektiviteten. Plattformen arbetar med konkreta förslag på hur övergången till en grön ekonomi kan gå till på områdena ”ramvillkor för investeringar i förnybar energi” och ”att fastställa mål och mäta framsteg”. Mot bakgrund av detta bör man utarbeta ett robust indikatorsystem som går utöver BNP och visar vilka resultat dessa politiska strategier har lett till inom de berörda sektorerna och i samhället som helhet (konkurrensfördelar, förbättrade arbetsvillkor för de anställda, procentandel återvunnet material, energieffektivitet och resurseffektivitet, procentandel förnybar energi, minskad förorening) och ”kretsloppsekonomi/grönare ekonomi”.

5.3

Det är särskilt viktigt att göra framsteg på områdena grön beskattning och minskning av det höga stöd till fossila bränslen som finns i många av EU: medlemsstater, eftersom priserna på många produkter och tjänster inte avspeglar de totala produktionskostnaderna på ett korrekt sätt i och med att föroreningskostnaderna externaliseras. Strategier för frivillig miljömärkning har visat sig otillräckliga, framför allt i kristider som dessa när allt fler konsumenter anser att priset är den viktigaste faktorn, inte produktens miljövänlighet. För att en hög grad av socialt samförstånd ska kunna uppnås i fråga om miljöskattepolitiken måste den ta hänsyn till hur den kommer att påverka företagens konkurrenskraft och de sociala återverkningarna för medborgarnas del, särskilt när det gäller den så kallade ”energifattigdomen”. För att minska dessa effekter måste kompletterande politiska strategier utarbetas (med fokus på industrin, handeln och stödet till de mest utsatta grupperna i samhället). Dessutom bör man införa skatteincitament för att uppmuntra företagen att återinvestera sina vinster i åtgärder för att minska koldioxidutsläppen (genom återinvesteringsfonderna för att motverka klimatförändringen) och andra former av skadlig miljöpåverkan, under förutsättning att fonderna förvaltas gemensamt med arbetstagarna på företagen.

5.4

Kommissionen har antagit sitt förslag till ett sjunde miljöhandlingsprogram, som fastställer miljöpolitikens bidrag till övergången till en grön ekonomi. Programmet måste godkännas av Europaparlamentet och rådet, och EESK har bidragit genom att utarbeta ett särskilt yttrande i ärendet (7). Det finns dock en viktig motsägelse när det gäller EU:s fleråriga budgetram 2014–2020: De ekonomiska sektorer som släpper ut mest koldioxid (bostads-, energi-, industri- och transportsektorerna) är inte de som tilldelas mest EU-medel till investeringar.

5.5

Vad gäller EU:s handelspolitik måste man – för att undvika risken för utlokalisering av industrin – beakta att en ökning av koldioxidskatten bör kombineras med införandet av tullavgifter motsvarande koldioxidskatten för de länder som inte accepterar internationella överenskommelser om minskade utsläpp. Koldioxidtullavgifter innebär en begränsning av den fria handeln, men detta har redan godtagits av det internationella samfundet i andra fall: Montrealprotokollet, som infördes för att skydda ozonskiktet, gav möjlighet att införa handelsrestriktioner för att säkerställa efterlevnaden av protokollet, eftersom frihandel inte är ett mål i sig utan ett medel för att skapa välstånd på ett långsiktigt hållbart sätt. Det är utan tvivel viktigare att undvika att vi drabbas av en global katastrof till följd av klimatförändringen än att hålla världsmarknaderna öppna för produkter som ger upphov till stora utsläpp av växthusgaser.

19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 271/23

1.1

Kommissionens meddelande utgör ett betydande bidrag till lanseringen av en debatt om EU, som är i hög grad nödvändig, och ett stort steg framåt för Ekonomiska och monetära unionen (EMU) vad gäller såväl metoder som innehåll. Dessutom tar man här för första gången upp unionens internationella roll och framtida politik. EESK ser därför positivt på förslaget, som kan vara en historisk milstolpe, men bara under förutsättning att rådet – efter 20 år – fattar mod och visar prov på beslutsamhet när det gäller att anta och genomföra de bestämmelser som behövs i syfte att nå de fastställda målen snarast möjligt.

1.2

Genom de beslut som fattades under 2011 och 2012 har Europeiska rådet i själva verket inlett en betydande och samordnad reform av den europeiska styrningen när det gäller övervakning av stora makroekonomiska obalanser, skärpning av budgetbestämmelserna och samordning av euroländernas ekonomiska politik. Andra instrument som krävs för att garantera stabiliteten i EMU är de okonventionella åtgärder när det gäller villkorat men obegränsat köp av statsobligationer från länder i kris som Europeiska centralbanken (ECB) nyligen beslutade om, inrättandet av den gemensamma tillsynsmekanismen, som syftar till att garantera en strikt och opartisk tillsyn och bryta kopplingen mellan stater och banker, samt bestämmelserna om avveckling av banker.

1.3

EESK stöder den strategi för ett stärkt euroområde som presenteras i kommissionens meddelande och som nyligen bekräftades av Europeiska rådets ordförande Herman Van Rompuy (”Mot en verklig ekonomisk och monetär union”). EESK anser dock att detta inte är tillräckligt för att se till att medlemsstaterna, medborgarna och företagen kan dra största möjliga fördel av EMU, något som händelserna de senaste tio åren har visat. Rådet fick genom Maastrichtfördraget ett politiskt ansvar som kraftigt begränsar det EMU som skapats. Av denna anledning lägger kommissionen nu fram en plan för en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union.

1.4

För att möjliggöra en större stabilitet inom EMU och säkerställa ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning i euroländerna bör rådet genomföra kraftfullare insatser, till exempel en tillväxtplan och effektivare mekanismer för ekonomisk integration, och det bör ske omedelbart, med början i dag, inte på medellång eller lång sikt. Detta innebär att det behövs en makro- och mikroekonomisk politisk mix, ett fast åtagande, en känsla av solidaritet, tillit och tillhörighet i medlemsstaterna och mellan dem och EU. Man får dock inte glömma att det främsta målet med åtgärderna i fråga bör vara alla människors välbefinnande.

1.5

EESK välkomnar meddelandet men betonar att även om allt genomförs kommer det knappast att ge betydande effekter, särskilt vad beslutsmetoden beträffar, eftersom det saknas ett konkret förslag om hur unionens politik ska utformas för att förankra euron. Detsamma gäller skuldsättningen, hanteringen av asymmetriska chocker, tillväxten, konkurrenskraften och sysselsättningen (för vilken det krävs systematiska konsekvensbedömningar). Allt dessa faktorer utgör begränsningar i nuläget.

1.6

Kommittén erinrar om att den redan har utarbetat yttranden och föreslagit lösningar avseende de flesta av kommissionens föreliggande förslag, särskilt de som handlar om EMU:s begränsningar, ECB samt tillväxt- och statsskuldsfrågan (1). De framsteg som kommissionen och rådet har gjort hittills utgör en bra bas för det fortsatta arbetet på området. Därför välkomnar EESK att kommissionen har beslutat att ge vägledning för framtiden i dessa frågor. Vidare hoppas EESK att tillfället är det rätta för rådet att skyndsamt vidta konkreta åtgärder på skuld- och tillväxtsidan och att man på så sätt kan göra påtagliga framsteg.

1.7

Samtidigt som EU:s senaste beslut, som beskrivs i meddelandet, är lämpliga (om än bara delvis) för den makroekonomiska ramen, är de mikroekonomiska förslagen gällande produktionssektorerna, som är de enda sektorer som kan återskapa tillväxt, faktiskt otillräckliga. Kommissionens dokument är ett försök att inleda en debatt om EMU, ett ämne som är mycket bredare än budgetsanering och makroekonomisk politik. Det som behövs är också en mikroekonomisk politik, t.ex. en riktig pakt för industrin (industrial compact).

1.8

Kommissionens förslag skulle dessutom få ett större stöd om man, i de olika etapperna för genomförandet av de nödvändiga åtgärderna för att förbättra EMU:s stabilitet och funktion, var tydligare när man hänvisade till vikten att driva en EU-politik i linje med detta mål och fastställde inom vilka områden man tänker vidta åtgärder samt de nyheter som man vill införa för att göra EU:s utgifter mer rationella och ändamålsenliga.

1.9

Kommissionen kan och bör bidra till genomförandet av de reformer som är nödvändiga för att öka konkurrenskraften hos de nationella produktions- och administrationssystemen, genom att anta innovativa kriterier och metoder för insatser på området för den inre marknaden, förvaltningen av strukturfonderna och de viktigaste gemensamma politikområdena. Vidare bör kommissionen utgå från de nyheter som införts av ECB och föreslå lika betydande förändringar – vilket EESK har betonat vid flera tillfällen – i genomförandet av den EU-politik som främst berör de mest utsatta områdena, regionerna och sektorerna i EU.

1.10

När det gäller ECB måste dess struktur utnyttjas fullt ut för att främja tillväxt och sysselsättning och för att den ska kunna fungera som långivare i sista hand. Om euroländerna visar att de tänker gå i denna riktning, skulle detta bidra till att konsolidera förtroendet för ECB och euron och avvärja spekulationsangrepp, särskilt gentemot länderna med de största budgetunderskotten.

1.11

Ansvaret för eurons stabilitet kan inte enbart läggas på ECB och den gemensamma penningpolitiken, medan medlemsstaterna får total frihet på det skatte- och budgetpolitiska planet. EESK anser, till skillnad från vad som anges i meddelandet, att den finanspolitiska unionen, med syfte att skapa en gemensam budget för euroområdet, inte kan skjutas på framtiden, utan att denna, tillsammans med den gemensamma valutan och den gemensamma banktillsynsmekanismen, måste bli den andra grundstenen för att skapa stabilitet inom EMU på kort och medellång sikt, vilket skulle försäkra marknaderna om samstämmigheten i EU-projektet.

1.12

När det gäller de institutionella förslagen gör kommissionen stora ansträngningar. EESK anser att det vore lämpligt att äntligen ta upp den institutionella frågan, eftersom den utgör grundvalen för dess innovativa förslag, inbegripet frågan om en politisk union. Det är ett helt nytt förslag. EESK anser dock att de allra flesta förslagen faller inom den befintliga ramen och att de bara innebär små framsteg och därmed inte kommer att kunna utgöra någon lösning på problemen, om inte rådet går vidare och enbart betraktar dem som incitament för att agera.

1.13

Dessa förändringar må vara ytterligare ett steg på vägen, men EESK, som bör ingå i processen, anser att det inte längre finns tid för halvmesyrer inom vissa områden, med tanke på vad som redan har föreslagits och antagits. Det behövs snarare ett kvalitativt språng när det gäller de politiska riktlinjernas innehåll och beslutsprocessen, för att man ska kunna genomföra politiken i fråga, utan fler undanflykter så att man får ett slut på den ständiga visan att det behövs en ”riktig” politik, ett ”riktigt” EMU, en ”riktig” politisk union och så vidare. Man måste agera beslutsamt och snabbt, nu, för att å ena sidan kunna bryta den recession som har drabbat en stor del av EU, och å andra sidan avhjälpa de brister som man under lång tid inte har hanterat och som den internationella finanskrisen avsevärt har förvärrat.

1.14

EESK uppmanar rådet att, med utgångspunkt i kommissionens förslag, vara djärvare och tydligare i sitt agerande när det gäller respekten för de överenskommelser som nåtts och ansvaret för att lägga fram förslag som ska antas och genomföras. Det gäller särskilt den utökade tillämpningen av majoritetsomröstning till samtliga områden, först och främst den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken, i syfte att genomföra en fördragsändring.

1.15

EESK:s förslag i korthet:

1.15.1

För att få till stånd ett riktigt EMU anser EESK att man omedelbart måste vidta följande åtgärder (utan att ändra fördraget):

1.15.2

På medellång och/eller lång sikt krävs följande åtgärder, med eventuella ändringar av fördraget:

2.1

Kommittén är medveten om att vi nu diskuterar en av de mest komplicerade frågorna. Europa är på väg in i en ny fas präglad av ökad integration, och detta kräver ett antal djärva åtgärder. EESK välkomnar debatten om EMU:s framtid som ett första steg i den riktningen, och pekar på att den makroekonomiska verkligheten i EMU är ett resultat av mikroekonomiska beslut. Den makroekonomiska och den mikroekonomiska politiken bör därför samordnas så att de är inriktade på samma övergripande mål.

2.2

I artikel 9 i EUF-fördraget samt i artiklarna 151 och 153 fastställs väsentligen att EU i samband med utformning och genomförande av sina åtgärder ska beakta behovet av att främja en hög sysselsättningsnivå, förbättra levnads- och arbetsvillkoren och bekämpa utestängning. Kommittén noterar med förvåning att meddelandet inte tar upp några av dessa aspekter som mål för ”en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union”. EESK anser att sådana mål uttryckligen bör beaktas, och anser också att man måste säkerställa bättre övervakning (konsekvensbedömningar) av den ekonomiska och monetära politikens följder för den sociala situationen och arbetsmarknadssituationen. Det finns skäl att utarbeta åtgärder för att undanröja de negativa ekonomiska och sociala konsekvenser som den politiken kan skapa.

2.3

Inget av de förslag som kommissionen har lagt fram för att skapa ett mer stabilt och trovärdigt EMU kan genomföras i praktiken (varken på kort eller på medellång och lång sikt) om inte medlemsländerna, och särskilt de länder som har drabbats hårdast av den ekonomiska och finansiella krisen, börjar skapa tillväxt igen och åtgärdar problemen med sysselsättningen, arbetslösheten (som ökar kraftigt, särskilt bland ungdomarna) och de skillnader som fortfarande finns mellan medlemsstaterna. Ingenting kan heller genomföras om inte rådet och eurogruppen samlar kommissionens förslag för att driva på de reformer som är nödvändiga för att fullborda EMU, något som vi har väntat på i 20 år, och om inte medlemsstaterna åtar sig att arbeta helhjärtat för detta, så att man tillsammans kan förvalta en del av ländernas suveränitet, vilket är nödvändigt för att uppnå målen.

2.4

Kommissionens största bekymmer är att säkerställa samordning av medlemsstaternas ekonomiska politik genom en välstrukturerad uppsättning åtgärder och instrument för att stärka konvergensen mellan budgetpolitiken och tillsynssystemen. Detta borde lindra de problem som de mest skuldtyngda länderna har när det gäller att finansiera statsskulden och respektera de stränga skuldminsknings- och hållbarhetsplaner som kommissionen har föreslagit och som medlemsstaterna nyligen har godkänt (finanspakten). Men för att återerövra medborgarnas och marknadens förtroende måste de nationella åtgärderna vidtas inom en gemensam europeisk ram och visa konkreta och positiva resultat för medborgare och företag. Därför behövs större samstämmighet mellan makroekonomisk politik och mikroekonomisk politik (ungdomar, arbetsmarknad, social trygghet osv.) som ska genomföras på nationell nivå.

2.5

De flesta euroländer har nu för femte året i rad en negativ tillväxt, och prognoserna för de närmaste åren visar på en mycket blygsam förbättring av de viktigaste makrovariablerna. De förslag som kommissionen har lagt fram för ett stärkt EMU kräver andra kommentarer och/eller åtgärder om de ska vara trovärdiga och bli föremål för en omfattande och gemensam debatt om EMU:s framtid, som inte bara sakkunniga utan hela det europeiska civila samhället deltar i.

2.6

Euroländerna uppmanas att, i enlighet med de åtaganden som de har gjort gentemot EU, föra en stram budgetpolitik även under de närmaste åren. Den skulle i första hand kunna säkerställas genom reformer som syftar till att rationalisera den nationella budgetens struktur vad avser både kostnader och offentliga intäkter, med vederbörligt beaktande av fördelningspolitisk rättvisa och skattemässiga multiplikatoreffekter. Det skulle göra det möjligt att göra effektivitetsvinster som är budgetmässigt neutrala utan att skära ned på utgiftsområden som är väsentliga för den ekonomiska tillväxten och den sociala välfärden, t.ex. hälsa, sociala trygghetssystem, utbildning, forskning och innovation samt infrastruktur (2).

2.7

Dessa nationella åtgärder måste dock kompletteras med insatser på EU-nivå för ekonomisk tillväxt, sysselsättning och nya investeringar, t.ex. förbättring av de nationella marknadernas funktion i syfte att integrera dem i euroområdet, även genom makroekonomisk dialog (3); partiellt ömsesidigt ansvar för den offentliga skulden i syfte att minska spekulation; emission av europeiska obligationer från EIB:s och EIF:s sida för att finansiera tillväxten och attrahera globala sparöverskott (4); möjligheten att från den offentliga skulden undanta vissa strukturinvesteringar som är nödvändiga för att skapa en god cirkel som främjar tillväxt; samt slutligen ökad uppmärksamhet på industripolitiken, både från de nationella regeringarnas sida och bland de politiska beslutsfattarna på EU-nivå.

2.8

Ansvaret för att genomföra denna politik ligger på medlemsstaternas regeringar, men kommissionen bör inom ramen för sina institutionella befogenheter och i sin roll som förvaltare av EU:s budgetmedel bidra till genomförandet, och på så vis hjälpa till att minska de regionala skillnader och klyftor som fortfarande finns.

2.9

EESK anser dessutom att kommissionens analys av de historiska aspekterna av EMU inte visar de verkliga ekonomiska och politiska begränsningar som fanns när euron infördes och som är den främsta orsaken till den kris som euron och EU har drabbats av. Det förefaller åtminstone egendomligt att det i en analys av EMU inte görs någon hänvisning till och bedömning av vare sig Maastrichtkriterierna, penningpolitikens ”enhetlighet” eller de ekonomiska asymmetrierna länderna emellan. Det tycks för övrigt inte rimligt att bara se statsskulden som orsaken till 2008 års kris och att man inte nämner EU:s och de nationella regeringarnas politiska svaghet, särskilt med tanke på att medlemsstaterna ända sedan EMU lanserades systematiskt har vägrat att föra en debatt om en samordning av skatte- och budgetpolitiken.

2.10

Det finns ett trängande behov av att genomföra en ekonomisk union och en ekonomisk styrning av EU (tillsammans med eller före skapandet av bankunionen etc.), och kommissionens meddelande lägger grunden för detta.

3.1

På kort sikt kommer sju förslag att beaktas och beskrivas, varav några inte är nya eftersom de avser åtgärder som EU nyligen har antagit om den europeiska planeringsterminen, lagstiftningen om ”sexpacket” och ”tvåpacket” samt ECB:s banktillsyn. Alla förslagen är viktiga och bör genomföras fullständigt i enlighet med relevant EU-lagstiftning och de landsspecifika rekommendationer som rådet antagit. Följande kommissionsförslag är enligt EESK mest intressanta:

3.1.1

Det första är inrättandet, efter den gemensamma tillsynsmekanismen, av en gemensam likvidationsmekanism för att lösa problemen för banker i kris. Den mest innovativa aspekten här är att rekonstruktionskostnaderna drabbar aktieägarna och kreditgivarna. ”Eventuella ytterligare resurser som behövs för att finansiera omstruktureringsprocessen” bör tillhandahållas av banksektorn, i stället för att belasta skattebetalarna (5).

3.1.2

Det andra rör införandet av ”ett konvergens- och konkurrensinstrument” för att stödja genomförandet av strukturreformer i länderna i euroområdet. I förslaget ges en mycket utförlig beskrivning (bilaga 1 till meddelandet) av hur man tänker gå till väga för att genomföra och respektera de överenskommelser som kommer att ligga till grund för instrumentet. Något som är oklart är dock deltagandegraden och omfattningen av det finansiella stöd som medlemsstaterna skulle kunna få, två faktorer som båda är viktiga för att säkerställa instrumentets hållbarhet. Kommissionen förbehåller sig emellertid rätten att lägga fram ett mer utförligt förslag om genomförandebestämmelserna (s. 26 i meddelandet). Detta instrument bör enligt kommitténs mening föregå, eller åtminstone genomföras parallellt med, strukturreformerna för att mildra de negativa effekterna. EESK understryker för övrigt att instrumentet för konvergens och konkurrenskraft bara kan bli effektivt om det successivt börjar användas i samordning med de åtgärder och insatser som vidtas på nationell nivå.

3.1.3

Dessutom verkar det som om förslaget om den fleråriga budgetramen fortfarande används för att ”straffa” dem som inte respekterar överenskommelserna mellan medlemsstaterna och kommissionen, och inte som incitament för att genomföra en politik som fastställts på EU-nivå. De stränga makroekonomiska krav som medlemsstaterna måste respektera bör åtföljas av en plan för tillväxt och skapande av nya arbetstillfällen, särskilt för ungdomar, utarbetad med aktivt deltagande från arbetsmarknadens parter och det civila samhället.

3.1.4

EU:s och eurons tydligare roll när det gäller styrningen av internationella valutaorgan och förstärkningen av eurons kapacitet för extern representation är en av de viktigaste aspekter som har tagits upp av kommissionen men även i många yttranden från EESK, för att ge EU och den gemensamma valutan en större tyngd och beslutsbefogenheter när det gäller den internationella valutastyrningen. Kommissionen klargör dock inte svårigheterna med förslaget, vare sig inom eller utanför euroområdet, med tanke på USA:s (och även Storbritanniens) klart negativa attityd till en ökning av eurons betydelse (och en motsvarande minskning av dollarns) och de meningsskiljaktigheter som fortfarande finns mellan länderna i euroområdet när det gäller att försvara särskilda ekonomiska och politiska intressen i många utvecklingsländer som får stöd från Internationella valutafonden (IMF).

3.2

På medellång sikt handlar förslagen främst om inrättandet av en skuldinlösenfond, som är underkastad hårda krav för att minska den moraliska risken, och om skapandet av ett nytt statsskuldsinstrument för euroområdet (euroskuldväxlar). Dessa förslag har redan tagits upp i diskussionerna mellan EU:s viktigaste institutioner och medlemsstaterna. I sina yttranden har även EESK flera gånger betonat nödvändigheten att använda EU-obligationer, dvs. ta gemensamt ansvar för en del av skulderna, som ett tilläggsinstrument, både för att göra det lättare inom euroområdet för de mest skuldsatta länderna att få tillgång till statsskuldsfinansiering och för att minska kostnaderna för skuldbetalning (6).

3.2.1

Därför skulle EESK ha föredragit att kommissionen hade presenterat ett eget förslag eller hänvisat till de förslag som EESK tidigare har lagt fram, i stället för att hänvisa till förslag från medlemsstaternas ekonomiministrar osv., även om kommittén erkänner förtjänsterna i det förslag från det tyska ekonomiska expertrådet som återges i kommissionsdokumentet.

3.2.2

Genom att betona skuldinlösenfonden förbiser man emellertid att framgångarna med politiken för att minska statsskulden inte enbart beror på de framsteg som gjorts när det gäller att minska de offentliga utgifterna, utan framför allt på större intäkter. Det här är den rätta vägen att gå, och under en mycket längre tid än på medellång sikt, för att få skuldkvoten i förhållande till BNP under gränsvärdet i Maastrichtfördraget. Det bästa förslaget är kanske ändå EU-obligationer, ett förslag som kommittén redan redovisat i detalj (7). Men naturligtvis är valet av tekniskt instrument inte problemet, utan snarare dess lösning.

3.2.3

Förslaget som helhet ligger i linje med stabilitetspakten när det gäller de krav som ställs på medlemsstaterna, men det innehåller inte något nytt som skulle medföra en förändring av denna politik, som inte längre kan fortsätta i samma riktning.

3.3

På lång sikt är målet att utveckla EMU till en fullständig bankunion, skatteunion och ekonomisk union, vilket tas upp i den minst utvecklade delen av kommissionens dokument. Detta är givetvis mål som EESK stöder, förutsatt att de nödvändiga arrangemangen för att förverkliga dem fastställs. EESK håller med om att medlemsstaternas ekonomiska politik måste integreras fullt ut, särskilt på det skattemässiga och ekonomiska området, och att det måste finnas en gemensam EU-budget som innebär att EU har egna finansiella medel och egen beskattningsrätt.

3.3.1

När det gäller de institutionella aspekterna innehåller förslaget endast en beskrivning, med angivande av de förutsättningar som krävs för att skapa en stärkt ekonomisk och monetär union i fråga om den rättsliga ramen och styrningen av den viktigaste ekonomiska politiken. Däremot nämns det inget om de makro- och mikroekonomiska förutsättningarna som ska säkerställa förslagens genomförbarhet på lång sikt.

3.3.2

EESK anser att detta ambitiösa mål kan förverkligas om man genomför ett stärkt samarbete i syfte att gå mot en politisk union. Om denna process ska kunna underlättas måste man slutföra de reformer på det internationella makroekonomiska området som bara har genomförts till viss del, och som handlar om regler för kredit- och finansmarknadernas funktion, makro- och mikroprudentiell tillsyn samt minskning av de makroekonomiska obalanser (med utgångspunkt i USA:s underskott och Kinas överskott) som har förvärrat finanskrisen. Utan avsevärda framsteg i denna riktning kommer det att bli svårt att undvika liknande ekonomiska och finansiella kriser i framtiden.

4.1.1

EESK välkomnar kommissionens försök att åtgärda det nuvarande ”demokratiska underskottet” i EU, liksom idén om att det största problemet är överförandet av suveränitet. Det handlar alltså om att inleda processen för att skapa en politisk union som innebär att man sammanför och gemensamt förvaltar vissa ”nationella” politikområden genom en beslutsprocess om är mer insynsvänlig och demokratisk för att ge euron en röst och styresformer på EU-nivå – EMU:s andra grundsten, som fortfarande saknas.

4.1.2

Mot den bakgrunden anser EESK följande:

4.1.3

Det hela handlar därför inte om svårigheterna med Europaparlamentets deltagande, utan snarare om att skapa en gemensam beslutsprocess för länderna i euroområdet och om att få Europaparlamentet att bli delaktigt i den. Vad som inte längre kan accepteras är att varje land bedriver sin egen politik på det ekonomiska och industriella området samtidigt som man bedriver en gemensam penningpolitik som straffar ekonomierna i de svagaste länderna, eftersom kompensationsinstrument saknas.

4.2.1

EESK välkomnar att Europaparlamentet, liksom de nationella parlamenten, deltar i diskussionerna om tillväxtförslagen. De borde även delta i diskussionerna om anpassningsprogrammen och inte bara hållas informerade om dessa. Det handlar dock fortfarande om artificiella formaliteter, långt ifrån det som borde göras inom ramen för EU:s beslutsprocess.

4.2.2

Däremot är förslagen om de politiska partierna innovativa, eftersom man föreslår att de bör bli europeiska i fler avseenden än bara till namnet och agera därefter, som enskilda europeiska enheter och inte som summan av flera olika nationella enheter, som handlar i överensstämmelse med de enskilda medlemsstaterna eller andra sammanslutningar (fackliga organisationer, arbetsgivarorganisationer etc.).

4.2.3

Det vore lämpligt om inte bara partierna – som kommissionen föreslår – utan också de övriga stora europeiska organisationerna (fackliga organisationer, arbetsgivarorganisationer etc.) åtminstone i euroområdet organiserade sig och handlade i enlighet därmed inför valen 2014. Detta skulle utgöra ett betydande, om än otillräckligt, framsteg. Det skulle under alla omständigheter vara ett gott exempel.

4.2.4

Det lär bli nödvändigt att ge Europaparlamentet konstitutionella befogenheter inför valen. Därigenom skulle Europaparlamentet (tillsammans med rådet) inom en viss tidsfrist kunna vidta åtgärder för övergången till en politisk union, vilket skulle innebära att man utsträckte förfarandet med majoritetsbeslut till alla områden och gav Europaparlamentet rätt att rösta även i tillväxt- och sysselsättningsfrågor.

4.3.1

EESK ställer sig positiv till att slå samman och förena den ekonomiska politiken och sysselsättningspolitiken, som är två sidor av samma mynt, även om detta är ett ekonomiskt – och inte ett rättsligt – problem. Det behövs däremot en gemensam beslutsprocess för hela den gemensamma ekonomiska politik som för samman Europa 2020-strategin, samordningen av de nationella budgetarna, den makroekonomiska och mikroekonomiska politiken, euroområdets arbetsmarknad osv. för att komma längre än med den nuvarande beslutsprocessen. Det är omöjligt att förändra EMU enbart genom att Europaparlamentet utser ett särskilt utskott.

4.3.2

Dessutom verkar det föga troligt att man kan förbättra den nuvarande situationen genom att ge vice ordföranden med ansvar för ekonomiska och finansiella frågor befogenhet att samordna EMU, även om detta skulle ske i samarbete med Europaparlamentet. Utrikespolitiken bör räcka som exempel för att visa detta, och därför bör man i stället ge reella befogenheter till kommissionsledamoten eller eventuellt en minister.

4.3.3

En så viktig fråga kan inte lösas genom artificiella formaliteter av rättslig och parlamentarisk karaktär, om inte ett beslut först fattas om att överföra suveränitet i frågor som rör den ekonomiska politiken, penningpolitiken och sysselsättningspolitiken från nationell till europeisk nivå, såsom EESK flera gånger har föreslagit. Det bör skapas en ”ekonomisk styrning” av euroområdet som sköts av Eurogruppen med beslutsrätt och majoritetsomröstning, tillsammans med Europaparlamentet. Lämpliga ändringar bör därför göras av fördraget, omedelbart och med samma skyndsamhet som i fallet med finanspakten, bankunionen etc. Detta skulle möjliggöra genomförandet av en gemensam marknad för den ekonomiska politiken, industripolitiken, tillväxt och sysselsättning, där det finns en gemensam vision och fattas solidariska beslut länderna emellan i EU-medborgarnas intresse.

4.4.1

EESK välkomnar samtliga förslag om euroområdets externa representation. Det är en viktig del i meddelandet, med tanke på krisens internationella följdverkningar och förhållandet mellan valutorna. I dag är euron i själva verket som ett får bland vargar. Den strategi som kommissionen tagit fram för att konsolidera euroområdets plats i IMF består i att i ett första skede få observatörsstatus och inte förrän i ett andra skede begära gemensam representation. Det handlar om en lång tidsperiod, vilket skadar euroområdet som snarast möjligt bör föra en gemensam talan i olika organ, något som EESK sedan länge har påpekat. Därför är kommissionens förslag kanske realistiska men alltför blygsamma och otillräckliga på kort och medellång sikt. Även här beror allt på vad rådet kommer att göra.

4.5.1

Den ståndpunkt som har intagits om ECB är otillräcklig. Vidare håller inte EESK med om påståendet att fördraget ska tillgodose en ”förstärkning av den demokratiska ansvarigheten när det gäller ECB:s verksamhet”, eftersom ECB är ett organ som redan fattar beslut med majoritet (till skillnad från rådet). Dessutom är ECB:s problem och roll av ett annat slag, och man kan inte enbart hänvisa till tillsyn, vilket kommissionen tycks göra i meddelandet. Problemen handlar också om att utöka ECB:s uppdrag till att omfatta tillväxt och sysselsättning samt stabilitet och inflation.

4.5.2

I det syftet måste man också se till att mekanismerna för att sprida ECB:s politik till realekonomin fungerar på rätt sätt. De okonventionella åtgärder som ECB vidtagit på senare tid för att öka effektiviteten i dessa mekanismer, nämligen att ge banksystemet likviditet (CBPP- och LTRO-programmen) och att köpa statsobligationer på sekundärmarknaden (SMP- och OMT-programmen), kan betraktas som ett första steg i önskvärd riktning, men räcker inte för att se till att ECB kan fungera som långivare i sista hand och självständigt kan fatta egna beslut vid behov, vilket (som bekant) skulle kräva en fördragsändring.

4.5.3

Man bör stärka självständigheten i ECB:s beslutsfattande och i insatsinstrumenten med tanke på bankens roll som långivare i sista hand, inte för att öka staternas eller EU:s skuldsättning, utan för att ge euron större trovärdighet och för att hindra spekulationsangrepp mot de mest skuldsatta ländernas statsskuld. När det gäller i synnerhet effekterna av ECB:s åtgärder för hållbarheten i statsskulderna vill EESK erinra om att blotta löftet om insatser bidrog till att minska marknadens tryck på statsobligationer i euroområdets länder, på både finansmarknaden och kreditmarknaden.

4.6.1

EESK välkomnar en förstärkning av domstolens roll, men inte inom det område som föreslås i meddelandet (överträdelseförfaranden för medlemsstaterna). Detta skulle bekräfta föreställningen att de ekonomiska problemen, inklusive skuldsättningen, är tekniska och rättsliga problem snarare än politiska frågor som måste hanteras inom ramen för en demokratisk och insynsvänlig beslutsprocess inom EU, över vilken medborgarna har bestämmanderätt.

19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 271/31

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar kommissionens förslag om att anpassa EU:s lagstiftning till ändringarna av de internationella normerna för förebyggande och bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism. Kriminella som missbrukar det finansiella systemet och möjligheterna på den inre marknaden undergräver i själva verket samhällets grundvalar. Det är ytterst viktigt att EU och medlemsstaterna får effektiva verktyg för att öka de ekonomiska transaktionernas integritet och öppenhet. I detta avseende går kommissionens förslag helt klart i rätt riktning.

1.2

EESK ser positivt på klargörandet av de krav på kundkontroll som ansvariga enheter måste genomföra, dels när det gäller de verkliga ägarna av företagen för att öka öppenheten om vilka fysiska personer som agerar bakom den skärm som en juridisk person eventuellt kan utgöra, dels i fråga om personer i politiskt utsatt ställning som kan utgöra en större korruptionsrisk på grund av sina arbetsuppgifter. EESK välkomnar också att tillhandahållare av speltjänster tagits med på listan över ansvariga enheter som är underkastade krav på kundkontroll eftersom denna sektor kan utnyttjas för penningtvätt.

1.3

EESK välkomnar kommissionens ambition att EU ska gå i spetsen i den globala kampen mot penningtvätt och terrorism. Kommittén anser att ett sätt att garantera att den nya europeiska lagstiftningen ska bli verksam och därmed göra det möjligt för EU att föregå med gott exempel i kampen mot penningtvätt är att alla berörda parter gör en kollektiv insats. Vi välkomnar de förtydliganden som gjorts i hela förslaget för att säkerställa proportionaliteten med avseende på små och medelstora företag. Det är lämpligt att ge små enheter mer tekniskt och professionellt stöd via förmedlande organ, exempelvis yrkesförbund, branschorganisationer och -sammanslutningar som gör det möjligt för dem att uppfylla kraven i förslaget.

1.4

EESK vill ge kommissionen en eloge för att ha tagit på sig den svåra uppgiften att hitta en balans mellan skydd av personuppgifter och bekämpning av penningtvätt, som vid första anblicken verkar så svåra att förena. Målsättningen med att ett brett spektrum av ansvariga enheter samlar in och analyserar uppgifter, även personuppgifter, är uteslutande att upptäcka brottslig verksamhet. Ansvariga enheter ska följaktligen i möjligaste mån värna om sina kunders privatliv och samtidigt prioritera att bistå de nationella myndigheterna i kampen mot brottslighet.

1.5

EESK välkomnar förslaget om en europeisk harmonisering av de påföljder som är tillämpliga inom finanssektorn. De brottsförebyggande åtgärderna måste vara så effektiva som möjligt och ansvariga enheter ska kunna dömas till avskräckande påföljder som står i proportion till de belopp som är föremål för penningtvätt. EESK uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att säkra en konsekvent och korrekt tillämpning av administrativa påföljder och sanktioner.

2.1

Penningtvätt, finansiering av terrorism och spridning av massförstörelsevapen utgör hot mot säkerheten i världen och det finansiella systemets integritet. Arbetsgruppen för finansiella åtgärder (nedan kallad FATF, Financial Action Task Force) har till uppgift att på internationell nivå utarbeta åtgärder, så kallade rekommendationer, för förebyggande och bekämpning av penningtvätt, finansiering av terrorism och på senare tid även finansiering av spridning av massförstörelsevapen.

2.2

Under nästan tre år har man gjort en översyn av rekommendationerna från FATF för att stärka de förebyggande åtgärderna och i högre grad skydda det finansiella systemet genom att tillhandahålla regeringarna kraftfullare verktyg för att bestraffa grova brott. FATF antog således nya rekommendationer i februari 2012 (1).

2.3

De viktigaste ändringarna som införts i FATF:s rekommendationer är följande:

2.4

FATF kommer att inleda en ny omgång ömsesidiga utvärderingar av sina medlemmar 2014 och koncentrera sig särskilt på ett effektivt genomförande av de nya rekommendationerna.

3.1

Förslagen till (i) det fjärde direktivet om bekämpning av penningtvätt/finansiering av terrorism och (ii) den andra förordningen om uppgifter som ska åtfölja överföringar av medel är ett led i uppdateringen av EU:s lagstiftning och ska avspegla ändringarna av FATF-rekommendationerna.

3.2

De viktigaste föreslagna ändringarna i EU:s lagstiftning är följande:

3.3

De föreslagna ändringarna bygger framför allt på en undersökning (3) om tillämpningen av det tredje direktivet om bekämpning av penningtvätt/finansiering av terrorism som utarbetats av ett oberoende revisionsbolag och på synpunkter som framfördes till kommissionen under det offentliga samrådet.

3.4

Förslagen till direktiv och förordning ska ersätta det existerande direktivet och den existerande förordningen, som kommer att upphävas.

4.1

EESK håller med om att det är nödvändigt att anpassa den befintliga EU-lagstiftningen om bekämpning av penningtvätt/finansiering av terrorism med hänsyn till de ändringar som skett på internationell nivå. Kommittén är medveten om att fenomenet penningtvätt/finansiering av terrorism berör alla näringslivssektorer och att man måste vara särskilt uppmärksam på att lagstiftningen effektivt förhindrar att det finansiella systemet utnyttjas i kriminella syften.

4.2

EESK välkomnar kommissionens ambition att EU ska gå i spetsen i den globala kampen mot penningtvätt och terrorism. Vi påminner om vår ståndpunkt i ett tidigare yttrande, där vi välkomnade att ”man vidareutvecklar regelverket mot penningtvätt och finansiering av terrorism, som en symbol för att Europeiska unionen etablerar hög standard med avseende på redlighet och uppförande i offentlig och privat tjänst. Direktivet är både ett konkret steg i hanteringen av finansfrågor och ett sätt att förstärka Europeiska unionen” (4).

4.3

EESK anser att en sänkning av tröskelvärdet från 15 000 till 7 500 euro när handlare av varor ska uppfylla kraven i förslaget till direktiv utgör ytterligare ett steg i rätt riktning för att främja andra betalningssätt än kontanter. Vi har redan i ett tidigare yttrande (5) påpekat att kontanter anses främja den svarta ekonomin och att andra betalningssätt än kontanter är mer skattemässigt och ekonomiskt transparenta, billigare för samhället som helhet, samt praktiska, säkra och innovativa.

4.4.1

EESK välkomnar det faktum att hyresförmedlare och tillhandahållare av speltjänster omfattas av skyldigheter att bekämpa penningtvätt/finansiering av terrorism trots att dessa enheter inte avses i FATF:s rekommendationer.

4.4.2

EESK välkomnar de förtydliganden som lagts till i hela förslaget för att säkra proportionalitet med avseende på små och medelstora företag. För att säkerställa att små enheter kan uppfylla kraven i förslaget till direktiv föreslår EESK att man involverar förmedlande organ, exempelvis yrkesförbund, branschorganisationer och -sammanslutningar som representerar ”små enheter” på nationell nivå, och ger dem befogenheter att ge råd, stöd och medlingsassistans. Det är mycket viktigt att stödja dessa ”små enheter” för att förhindra att de blir det främsta målet för penningtvätt.

4.5.1

Identifieringen av personer måste göras i personernas fysiska närvaro. Om så inte är fallet ska de ansvariga enheterna använda de skärpta kraven på kundkontroll beroende på den risk som är förbunden med fjärrtransaktionen. EESK är osäker på om dessa krav är förenliga med det helt igenom digitala samhälle som vi är på väg mot.

4.5.2

EESK uppmanar kommissionen att överväga åtgärder som kan säkerställa att kraven på kundidentifiering är förenliga med den allt vanligare användningen av elektroniska betalningar och elektronisk kommunikation.

4.6.1

EESK betonar vikten av att värna om skyddet av personuppgifter å ena sidan, och om finanssystemets integritet genom bekämpning av penningtvätt och finansiering av terrorism å andra sidan.

4.6.2

Bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism bygger på att ett brett spektrum av ansvariga enheter samlar in och analyserar uppgifter, inklusive personuppgifter. EESK anser därför att förslagen i hög grad uppfyller kraven på medlemsstaterna och på de aktörer som berörs i sin yrkesverksamhet i syfte att uppnå bättre jämvikt mellan två i grunden svårförenliga målsättningar.

4.6.3

När det gäller den skyldighet som anges i artikel 39 i förslaget till direktiv, och som innebär att handlingar och uppgifter ska förstöras efter en tidsperiod på fem eller tio år efter det att affärsförbindelserna avslutats, uppmanar EESK medlemsstaterna att säkra att deras lagstiftning innehåller bestämmelser som reglerar fall som åtal, konkurser och arvsärenden då denna skyldighet inte bör gälla, i syfte att förhindra att den strider mot allmänintresset.

4.6.4

EESK föreslår att direktivet uttryckligen ska innehålla en skyldighet som innebär att identiteten på de personer som rapporterar misstänkta transaktioner ska hållas strikt hemlig, utom om dessa personer har gett sitt tillstånd till att deras identitet får tillkännages, eller om det är viktigt att tillkännage den för att säkerställa ett rättvist rättsligt förfarande inom ramen för ett åtal.

4.7.1

EESK konstaterar att de europeiska tillsynsmyndigheterna på EU-nivå kommer att involveras i riskanalysen i anslutning till bekämpningen av penningtvätt och finansiering av terrorism samt att de kan utarbeta riktlinjer och normer för medlemsstaterna och finansinstituten. EESK vill framhålla vikten av samråd och samarbete med de europeiska tillsynsmyndigheterna i kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism, men noterar att de har begränsade representativa och föreskrivande befogenheter med avseende på den finansiella sektorn. Ett stort antal ansvariga enheter som omfattas av kraven hör emellertid inte till den finansiella sektorn och är därmed inte företrädda på EU-nivå. Därför föreslår EESK att kommissionen i riskanalysen och utarbetandet av riktlinjerna på EU-nivå ska föra talan för de ansvariga enheter som inte tillhör den finansiella sektorn men som omfattas av skyldigheterna att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.

4.7.2

EESK är övertygad om betydelsen av harmoniserade rekommendationer och tillämpningsregler på EU-nivå för att säkerställa en enhetligare tillämpning i medlemsstaterna av bestämmelserna för att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.

4.8.1

Förslagen innehåller en förteckning över administrativa påföljder, som ligger i linje med kommissionens meddelande av den 8 december 2010 om att förstärka sanktionssystemen i den finansiella tjänstesektorn (om vilket EESK utarbetat ett yttrande (6)) och som även ingår i andra aktuella förslag från kommissionen (7).

4.8.2

EESK uppmuntrar en harmonisering på EU-nivå av de påföljder som är tillämpliga inom den finansiella sektorn. Vi tvingas konstatera att brottsbekämpningen inte tyglar kriminaliteten. Därför är det viktigt att de brottsförebyggande åtgärderna är så effektiva som möjligt och att avskräckande påföljder som står i proportion till de belopp som är föremål för penningtvätt utmäts till berörda ansvariga enheter som inte uppfyller sina skyldigheter när det gäller att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism.

4.8.3

EESK ifrågasätter emellertid det faktum att de planerade påföljderna är av rent ”administrativ” karaktär, och vi oroar oss över ett eventuellt ifrågasättande av de föreslagna administrativa påföljdernas stränghet med hänvisning till normhierarkin och påföljdernas proportionalitet på det straffrättsliga området. De planerade administrativa påföljderna är förvisso avskräckande och målet är en harmonisering på EU-nivå, men de planerade straffrättsliga påföljderna för penningtvätt varierar dock mellan de olika länderna. EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa en konsekvent och korrekt tillämpning av de påföljder som kan utdömas till ansvariga enheter om de inte uppfyller sin skyldighet att bekämpa penningtvätt och finansiering av terrorism och av de straffrättsliga påföljderna vid penningtvätt.

4.8.4

EESK oroar sig över huruvida de administrativa påföljderna är förenliga med artiklarna 6.1 och 7 i Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna, eller om de kan komma att ifrågasättas med risk för att vissa administrativa påföljder omvandlas till ”straff” som endast kan utdömas av en opartisk domstol efter en rättvis rättegång, med andra ord villkor som de behöriga administrativa myndigheterna inte uppfyller. EESK uppmanar kommissionen att finna adekvata rättsliga lösningar som kan säkerställa att det föreslagna påföljdssystemet inte på något sätt kan ifrågasättas.

4.8.5

EESK anser att förslaget om att införa en minsta uppsättning principbaserade bestämmelser för tillämpningen av administrativa åtgärder och påföljder är en strategi som stärker reaktionen från EU som helhet.

5.1

EESK rekommenderar att man utvidgar den definition av finansiering av terrorism som ges i artikel 1.4 i förslaget till direktiv i syfte att omfatta ”andra akter” förutom de överträdelser som anges, i enlighet med formuleringen i rekommendation 5 från arbetsgruppen för finansiella åtgärder mot penningtvätt.

5.2

EESK konstaterar att bilagorna till direktivförslaget innehåller en förteckning över riskfaktorer som de ansvariga enheterna bör kontrollera inom ramen för sina skyldigheter i kampen mot penningtvätt och finansiering av terrorism. EESK anser att förteckningarna i bilagorna inte är uttömmande och att de berörda aktörerna i enlighet med den riskbaserade metoden även bör beakta andra faktorer som hänger nära samman med medlemsstaterna och de olika omständigheterna i samband de transaktioner de genomför.

5.3

EESK anser att nyckeln till att lösa problemet med sjöröveri ligger i att spåra och komma åt de berörda kapitalflödena. En svart lista över finansiella institutioner som är inblandade i tvätt av pengar från piratdåd bör upprättas inom EU. Världsbanken, Interpol och Europol kan bidra till att avslöja den väg lösensummorna följer och till att konfiskera dem, så att sjöröveri inte längre utgör en lockande verksamhet (8).

19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 271/36

1.1

Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (EESK) välkomnar, i likhet med Europaparlamentet (1) och Regionkommittén (2) och i linje med sina tidigare yttranden (3), kommissionens förslag att införa den första regionala skatten på finansiella transaktioner i världen.

1.2

Kommittén påminner om att den tidigare har rekommenderat att införa en skatt på finansiella transaktioner på global nivå, men anser att ett införande på regional nivå i 11 EU-medlemsstater (EU-11+) (4) kan utgöra ett ytterst viktigt tillfälle att främja en framtida tillämpning i hela världen.

1.3

EESK betonar vikten av metoden för ett fördjupat samarbete som ett instrument som kan ge medlemsstaterna möjlighet att nå ett så brett samförstånd som möjligt om vissa frågor som fastställs i fördragen (5), och därmed undvika den blockering som orsakas av kravet på enhällighet, och som ofta har fört EU in i ett politiskt och ekonomiskt dödläge.

1.4

Kommittén anser att en av fördelarna med den föreslagna skatten på finansiella transaktioner är att den har en bred skattebas med två låga skattesatser, vilket minskar skattens negativa och snedvridande effekter. EESK anser att införandet av skatten i EU-11+ kommer att främja skapandet av en inre finansiell marknad och att det därför är lämpligt att skatten införs den 1 januari 2014, eftersom ett successivt införande av skatten inte skulle vara tillräckligt effektivt.

1.5

Kommittén anser att det för att maximera skattens effekt på den ekonomiska tillväxten är lämpligt att använda skatteintäkterna till att finansiera ett investeringsprogram på nationell och europeisk nivå som kan säkerställa ekonomisk återhämtning och skapandet av arbetstillfällen på kort sikt.

1.6

EESK noterar med tillfredsställelse att kommissionen i sitt nya förslag om en skatt på finansiella transaktioner för att neutralisera eller åtminstone minimera risken för utflyttning av den finansiella verksamheten har knutit hemvistprincipen (eller territorialitetsprincipen), som föreslogs i det ursprungliga förslaget, till emissionsprincipen, som förts fram av Europaparlamentet och som kommittén kraftigt understödde i ett tidigare yttrande (6). EESK noterar att om dessa principer tillämpas samtidigt skulle detta i vissa fall kunna innebära att även finansinstitut i de medlemsstater som inte deltar omfattas av skatten. EESK anser därför att det – i linje med Europaparlamentets förslag – vore lämpligt att inleda fördjupade och ändamålsenliga förhandlingar med tredjeländer för att underlätta uppbörd av skatt på finansiella transaktioner.

1.7

I linje med Europaparlamentet anser EESK att det är lämpligt att hemvist- och emmissionsprinciperna kompletteras med ”äganderättsprincipen”. På så sätt skulle man göra det mer riskabelt och kostsamt att smita undan skatten på finansiella transaktioner och därmed säkra en bättre tillämpning av denna skatt.

1.8

EESK ser positivt på de ändringar som kommissionen har gjort för att förbättra förvaltningen av skatten och samtidigt bekämpa skatteflykt och skatteundandragande. Kommittén stöder införandet av ett undantag för primärmarknadstransaktioner som rör aktier i företag för kollektiva investeringar i överlåtbara värdepapper (fondföretag) (Units of undertakings for collective investments in transferable Securities - UCITS) och alternativa investeringsfonder (AIF-fonder) (Alternative investment funds – AIF) för att underlätta finansieringen av företag.

1.9

Kommittén beklagar att utvärderingen av mikro- och makroekonomiska konsekvenser av användningen av skatten på finansiella transaktioner planeras först till tre år efter ikraftträdandet av lagstiftningen, och uppmanar kommissionen att fortlöpande genomföra kontroll och övervakning (årlig övervakning). På så sätt blir det möjligt att få en omedelbar utvärdering av effekterna av skatten så att man vid lämplig tidpunkt kan föreslå eventuella ändringar i användningen av den.

1.10

Eftersom EESK tidigare har kritiserat den otillräckliga utvärderingsdokumentationen i samband med det ursprungliga förslaget om en skatt på finansiella transaktioner välkomnar vi att kommissionen delvis har avhjälpt denna brist. När det gäller bedömningen av de kvantitativa effekterna av förslagen, vill EESK understryka att kommissionen måste förbättra de befintliga modellerna och anpassa dem till bedömningar av olika strategiska val. I synnerhet uppmanar vi kommissionen att ta fram beräkningar där så är möjligt, kopplade till det faktiska innehållet i de konkreta förslag som lagts fram.

1.11

EESK beklagar att det faktum att skatten på finansiella transaktioner inte kan tillämpas i samtliga 27 EU-medlemsstater gör att EU-budgeten saknar en viktig hörnsten i systemet för egna medel. Syftet med systemet var att göra det möjligt att säkerställa EU:s finansiella självständighet, såsom ursprungligen avsågs i artikel 201 i Romfördraget.

1.12

EESK betonar att förvaltningsorganen vid tillämpningen av skatten på finansiella transaktioner bör minimera risken för skatteflykt och skatteundvikande och minska de administrativa omkostnaderna med hjälp av en tillräcklig samordning mellan medlemsstaterna.

1.13

Kommittén vill åter peka på behovet av en noggrann övervakning av skattens effekter på pensionsfonderna och framtidens pensionärer, men vi begär inte att dessa fonder ska undantas från skattens tillämpningsområde.

1.14

Kommittén upprepar att den, som rådgivande organ till kommissionen, Europaparlamentet och rådet, åtar sig att bedriva en fortlöpande övervakning av förfarandet med att genomföra kommissionens förslag i lagstiftningen.

2.1

Kommissionens förslag till direktiv (7) återspeglar det tidigare förslaget från september 2011 (8). Även om man i rådet inte nådde full enhällighet om det sistnämnda förslaget ledde det dock till att 11 EU-medlemsstater framställde en officiell begäran till kommissionen den 28 september 2012 om att inleda ett fördjupat samarbete för genomförandet av en skatt på finansiella transaktioner.

2.2

Efter att ha bedömt om denna begäran var genomförbar, och sedan det fastställts att ett fördjupat samarbete i fråga om en skatt på finansiella transaktioner inte skulle ha en negativ inverkan på den inre marknaden eller på de icke-deltagande medlemsstaternas skyldigheter, rättigheter eller befogenheter, utarbetade kommissionen i oktober 2012 ett beslut om godkännande, som meddelades till Europaparlamentet i december 2012 och fick Ekofinrådets samtycke i januari 2013.

2.3

Kommissionens förslag återspeglar i stora drag det ursprungliga förslaget. Vissa ändringar har dock införts i syfte att 1) göra bestämmelserna tydligare och 2) förstärka de bestämmelser som ska motverka missbruk och skatteundandragande i enlighet med de elva medlemsstaternas begäran.

2.3.1

De tre ursprungliga målen har bekräftats och förstärkts: 1) förstärka den inre marknaden genom att neutralisera skillnaderna i beskattning mellan medlemsstaterna, 2) se till att finanssektorn bidrar till den offentliga sektorns intäkter i samma utsträckning som andra sektorer och 3) främja investeringar från finanssektorn i realekonomin.

2.3.2

Liksom i det ursprungliga förslaget är skattebasen bred och minimiskattesatserna låga: 0,1 % för finansiella transaktioner med aktier, obligationer, kollektiva investeringsinstrument, penningmarknadsinstrument, återköpsavtal och låneavtal, samt 0,01 % för derivatkontrakt.

2.3.3

För att en normal utveckling av den reella ekonomin inte ska förhindras, bör beskattningen inte tillämpas på 1) allmänhetens och företagens vardagliga finansiella transaktioner (lån, betalningar, försäkringar, insättningar osv.), 2) på bankernas traditionella investeringar inom ramen för kapitalanskaffning eller på finansiella transaktioner med avseende på omstrukturering, 3) på refinansiering, på penningpolitiken och på förvaltningen av statsskulden, samt 4) på transaktioner inom primärmarknaden som rör fondföretag och alternativa investeringsfonder (AIF). Undantagna blir också transaktioner med Europeiska centralbanken, nationella centralbanker, Europeiska finansiella stabiliseringsfaciliteten och Europeiska stabilitetsmekanismen samt transaktioner med EU.

2.3.4

I förslaget bekräftas också hemvistprincipen (eller territorialitetsprincipen), enligt vilken det finansinstitut som medverkar i transaktionen och har sin hemvist i det område där skatten på finansiella transaktioner är tillämplig – eller agerar på uppdrag av en aktör som har sin hemvist i detta område – måste betala denna skatt oberoende av i vilket geografiskt område transaktionen genomförs.

2.3.5

För att motverka försök att flytta ut verksamhet utanför det område där skatten på finansiella transaktioner är tillämplig har man infört emissionsprincipen, i enlighet med Europaparlamentets begäran och med stöd av EESK. Enligt den principen ska finansiella transaktioner vara beskattningsbara om den finansiella produkten har emitterats av en av de 11 medlemsstater som deltar i det fördjupade samarbetet. Det gäller även om aktörerna i transaktionen har sin hemvist utanför tillämpningszonen för skatten på finansiella transaktioner eller den plats där transaktionen äger rum.

2.3.6

Den samlade effekten av de två principerna (hemvistprincipen och emissionsprincipen) neutraliserar – eller minskar åtminstone – benägenheten att flytta ut verksamhet utanför transaktionsskattens tillämpningszon i syfte att undvika beskattning. För att undvika beskattning skulle finansinstitutet behöva avstå från kunder med hemvist inom transaktionsskattens tillämpningszon och från transaktioner med de finansiella produkter som emitterats inom detta område. Här måste man också komma ihåg att det rör sig om ett område som i alla händelser representerar två tredjedelar av EU:s BNP och 90 % av euroområdets BNP. På grund av detta är det inte lämpligt att tillämpa strategier som innebär att man inte interagerar med denna marknad, där den enhetliga beskattningen av finansmarknaderna kommer att vara ett betydande inslag när det gäller att förverkliga den inre marknaden.

2.3.7

Enligt kommissionens beräkningar skulle intäkterna från skatten kunna uppgå till 30–35 miljarder euro om året. Denna andel motsvarar cirka 60 % av de intäkter som man hade kalkylerat med tidigare, med utgångspunkt i hypotesen att skatten skulle tillämpas i alla EU-medlemsstater (ett belopp som uppskattades till 57 miljarder euro). Intäkterna skulle bestå av 13 miljarder euro från aktier och värdepapper och 21 miljarder från derivat.

3.1

Under de senaste åren har ett antal EU-medlemsstater godkänt tillämpningen av diversifierade former av transaktionsbeskattning, och på så vis ökar risken för skatteskillnader som är skadliga för den inre marknaden (otillräckliga skattebaser och olika former av undantag). Införandet av en regional skatt på finansiella transaktioner kommer att göra det lättare att bygga upp en reell inre marknad – utan konkurrenssnedvridningar som uppstått genom ineffektiva beskattningssystem.

3.1.1

Av den anledningen anser EESK att skatten på finansiella transaktioner bör träda i kraft i enlighet med den tidsplan som föreslagits av kommissionen, dvs. den 1 januari 2014. Den bör dock inte införas stegvis, eftersom detta skulle kunna ge upphov till förseningar och tekniska problem till följd av medlemsstaternas befintliga nationella lagstiftning inom EU-11+.

3.2

Det har inte visat sig genomförbart att införa transaktionsskatten i EU:s alla 27 medlemsstater, även om det skulle vara meningsfullt. Därför tycks tillämpningen av transaktionsskattesystemet inom ramen för det fördjupade samarbetet – utan några negativa effekter för de medlemsstater som inte deltar – vara en nödvändig väg att gå för att garantera att transaktionsskatten kommer att införas på europeisk och global nivå.

3.3

Bristande tillämpning av skatten i EU:s medlemsstater kan i vissa fall ge upphov till dubbelbeskattning i länder som inte deltar. Det handlar om en liten del av transaktionerna, och problemet kan i alla händelser avhjälpas via bilaterala nettningsöverenskommelser.

4.1

EESK framhåller att den första bedömningen av transaktionsskattens makroekonomiska långsiktiga konsekvenser för den europeiska ekonomin (på 40 års sikt) har modifierats betydligt av kommissionens avdelningar, från en uppskattad negativ effekt i storleksordningen – 1,76 % till en positiv effekt på cirka + 1,0 %.

4.1.1

Den bedömning som åtföljde det ursprungliga förslaget har ändrats, och i konsekvensbedömningen har man lagt till de effekter som härrör från de föreslagna faktiska skattesatserna och de ”lindrande” effekterna. Detta har gjort det möjligt att gå från – 1,76 % till – 0,53 % av BNP (9).

4.1.2

Kommissionen ändrade därefter denna bedömning, eftersom man ansåg att den inte beaktade de särskilda inslagen i förslaget, utan i stället grundade sig på orealistiska arbetshypoteser (t.ex. att alla nya företagsinvesteringar skulle finansieras med skatten på finansiella transaktioner). Med denna korrigering sjönk den faktiska långsiktiga effekten på BNP, och uppskattades till – 0,28 %. Inom ramen för den analysen genomförde kommissionen ytterligare en konsekvensbedömning som även beaktade effekterna av att använda inkomsterna från skatten på finansiella transaktioner dels som alternativ till andra former av beskattning, dels som eventuellt instrument för offentliga investeringar. Denna bedömning visade att effekterna av en skatt på finansiella transaktioner (under förutsättning att intäkterna uppgår till 0,16 % av BNP) skulle bli positiv, och ligga på 0,2 %– 0,4 % (10).

4.1.3

Sistnämnda hypotes bör dock också betraktas som alltför pessimistisk eftersom man inom ramen för de totala intäkterna inte beaktar den del som härrör från skatt på derivatkontrakt, som dock ingår i kommissionens förslag och som skulle få de totala intäkterna att stiga från 0,16 % till 0,4 % av BNP, vilket innebär att skatten på finansiella transaktioner skulle få positiva effekter på BNP med i storleksordningen 1 % (11).

4.2

På grundval av den analys som kommissionen gjort skulle införandet av en skatt på finansiella transaktioner få störst effekt på EU:s ekonomi om man använder skatteintäkterna (på EU-nivå och nationell nivå) till att finansiera ett program för offentliga investeringar som skulle kunna säkerställa ökad ekonomisk tillväxt och ökad sysselsättning.

4.3

Under de senaste fem åren, som sammanfaller med krisen, har EESK utarbetat en rad yttranden där vi framhävt behovet av att justera den europeiska makroekonomiska politiken till förmån för investeringar som skulle gynna tillväxt och sysselsättning (12). Om man följde EESK:s rekommendationer skulle intäkterna från en skatt på finansiella transaktioner kunna ge största möjliga effekt om de användes för att finansiera ett stort investeringsprogram på nationell och europeisk nivå.

4.4

Kommittén anser att en av fördelarna med skatten på finansiella transaktioner är att den har en bred skattebas med två låga skattesatser. Denna profil innebär att man kan minimera skattens negativa effekter, till skillnad från en skatt med smalare skattebas och höga skattesatser, som skulle orsaka stor snedvridning på marknaden. Av detta skäl anser EESK att man å ena sidan bör försöka begränsa undantagen från skattebasen och bland de skattskyldiga så mycket som möjligt, och att man å andra sidan bör uppmuntra de elva deltagande medlemsstaterna att inleda ett förfarande som med tillämpning av de föreslagna skattesatserna syftar till att förverkliga en sann inre marknad.

4.5

EESK anser att det är lämpligt att lägga till ”äganderättsprincipen”, som innebär att en finansiell transaktion som undanhålls från skatten på finansiella transaktioner är rättsligt ogiltig och inte leder till en överlåtelse av äganderätten över det finansiella instrumentet i fråga.

4.6

EESK instämmer i att man bör undanta transaktioner som rör fondföretag och alternativa investeringsfonder (AIF), dels för att dessa instrument har en direkt koppling till företagsfinansieringen, dels för att respektera riktlinjerna i direktiv 2008/7/EG. Man kan påpeka att skatteintäkterna till följd av detta undantag enligt prognoserna skulle minska med 4 miljarder euro.

4.7

EESK inser visserligen behovet av att hålla trycket på räntesatserna för den offentliga skulden under kontroll, men instämmer i förslaget om att behålla undantaget för offentliga värdepapper som utfärdas på primärmarknaden och beskattningen av handel med offentliga värdepapper på sekundärmarknaden. Kommittén anser att det finns skäl att undanta handel på sekundärmarknaden endast när det gäller organ som fått i uppdrag av offentliga myndigheter att bedriva handel i samband med förvaltningen av den offentliga skulden.

4.8

När det gäller pensionsfonder har EESK redan tidigare talat om behovet av särskild övervakning av effekterna av en skatt på finansiella transaktioner på pensionsfonderna. Att undanta transaktioner som rör fondföretag och alternativa investeringsfonder (AIF) och handel med statsskuldpapper på primärmarknaden är positivt för pensionsfonderna med tanke på deras portföljstruktur.

4.9

Kommittén vill åter peka på behovet av en noggrann övervakning av skattens effekter på pensionsfonderna och framtidens pensionärer, men vi begär inte att dessa fonder ska undantas från skattens tillämpningsområde.

4.10

Om man kan tillämpa en skatt på finansiella transaktioner utan att detta påverkar likviditeten i systemet skulle det främja långsiktiga strategier från pensionsfondernas sida, vilket skulle minska betydelsen av destabiliserande faktorer som högfrekvenshandel i den finansiella verksamheten (13).

4.11

Vid tillämpningen av den nya skatten bör man rikta särskild uppmärksamhet på de administrativa förfarandena för att minimera såväl risken för skatteflykt och skatteundandragande som de administrativa kostnader som medlemsstaterna och de skattskyldiga drabbas av. Av detta skäl bör både medlemsstaterna och kommissionen i samband med att de utvecklar tillämpningsföreskrifter för betalningsförfaranden och kontrollerar efterlevnaden eftersträva lägsta möjliga administrativa kostnader, och de bör kontrollera utvecklingen noggrant. Mot bakgrund av verkningarna av förslaget vill EESK även uppmana kommissionen att föreslå former för samarbete mellan finansinstitut i de medlemsstater som inte deltar och de medlemsstater som driver in skatten.

4.12

Kommittén har tidigare kritiserat den otillräckliga utvärderingsdokumentationen i samband med det ursprungliga förslaget om en skatt på finansiella transaktioner. Vi välkomnar därför att kommissionen delvis korrigerat detta genom de sju förklarande anmärkningarna till den konsekvensanalys som medföljde det tidigare förslaget (14), och den konsekvensanalys som bifogas föreliggande förslag (15). Kommittén skulle ändå vilja påpeka att det saknas analytisk dokumentation som kan illustrera den nuvarande situationen vad gäller skatten på finansiella transaktioner och intäkterna i de olika länderna, särskilt i EU-11 +. Det vore särskilt lämpligt med en bredare bedömning av de eventuella effekterna för spararna och framtidens pensionärer, med beaktande av de olika sätten att införa skatten.

4.13

När det gäller bedömningen av de kvantitativa effekterna av förslagen, vill EESK understryka att kommissionen måste förbättra de befintliga modellerna och anpassa dem till bedömningar av olika strategiska val. Kommittén uppmanar därför kommissionen att ta fram beräkningar där så är möjligt, kopplade till det faktiska innehållet i de konkreta förslag som lagts fram.

19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 271/42

1.1

EESK instämmer inte i kommissionens argument för detta förslag. I avsaknad av vetenskapliga belägg som stöder påståendet om att skillnaderna i påföljder för penningförfalskning leder till ”forum shopping” från förfalskarnas sida anser kommittén att det inte är absolut nödvändigt att se över rambeslutet från 2000 för att införa en miniminivå på straffet inom EU vars förväntade ”avskräckande effekt” är tvivelaktig.

1.2

Under sken av minimiregler införs genom förslaget till direktivet i själva verket en mycket komplett repressiv arsenal för kampen mot penningförfalskning, vilket tycks gå utöver vad som är tillåtet enligt artikel 83.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget), i synnerhet som det också rör behörighet och förfarande.

1.3

Samtidigt som kommittén ifrågasätter behovet av ett sådant repressivt tillvägagångssätt, som per definition kan utgöra en kränkning av de grundläggande fri- och rättigheterna, är dess effektivitet också tvivelaktig, eftersom straffet – trots fastställandet av en miniminivå – fortfarande kommer att tolkas olika i enlighet med medlemsstaternas rättsliga traditioner och med tanke på domstolarnas bedömningsutrymme.

1.4

I allmänhet beaktar man i förslaget till direktiv inte i tillräcklig utsträckning skillnaderna mellan de rättsliga traditionerna och rättssystemen – vilket emellertid föreskrivs i artikel 82.2 i EUF-fördraget –, särskilt när det gäller bestämmelsernas konsekvenser för de individuella fri- och rättigheterna.

1.5

I egenskap av den institution som företräder det europeiska civila samhället fäster EESK uppmärksamheten på att gärningsmännen kan vara medborgare som ursprungligen handlat i god tro och utan att veta om de har fått förfalskade pengar, och som måste göra sig av med dem. Med tanke på risken för oproportionerliga åtgärder mot dessa personer, som från att vara offer blir ”brottslingar mot sin vilja”, är det mycket viktigt att man utöver gärningen tar hänsyn till uppsåtet, vilket inte betonas tillräckligt i skälen i förslaget till direktiv.

1.6

När det gäller förfarandet är kommittén bekymrad över att det i förslaget till direktiv inte, såsom i fastställandet av påföljder, föreskrivs någon gradering av de medel som de utredande myndigheterna använder sig av i förhållande till hur allvarlig den straffbara gärningen är. Därför anser EESK att man i förslaget till direktiv måste precisera att utnyttjandet av utredningsverktyg som används vid organiserad brottlighet måste förbehållas de grövsta brotten.

2.1

Genom detta förslag till direktiv stärks den gällande ramen för straffrättslig bekämpning av penningförfalskning, oavsett om det handlar om euron eller andra valutor. Förslaget kompletterar bestämmelserna i Genèvekonventionen från 1929 – som medlemsstaterna enligt förslaget måste vara parter i – inom EU samt ersätter rådets rambeslut 2000/383/RIF, som ändrades genom ett rambeslut från 2001 (2001/888/RIF), och lägger till vissa viktiga bestämmelser i förhållande till rambeslutet.

2.2

Förslaget till direktiv syftar bl.a. till att bekämpa fenomenet med ”forum shoppning”, som enligt konsekvensbedömningen tycks vara ett led i strategin hos de kriminella nätverken, som letar efter den minst stränga lagstiftningen. För detta ändamål fastställs i förslaget, med stöd av artikel 83.1 i EUF-fördraget, en gemensam miniminivå på straffet på minst sex månaders fängelse för framställning och spridning av falsk valuta (från och med ett belopp på 10 000 euro). Samtidigt utvidgas det gällande maximistraffet på minst åtta års fängelse för framställning till att även omfatta spridning (från och med ett belopp på 5 000 euro).

2.3

När straffbara gärningar begås för deras räkning kommer juridiska personer att kunna bli föremål för påföljder som går från fråntagande av rätt till offentliga förmåner eller stöd till upplösning.

2.4

Vad gäller processrätten innebär detta förslag också en skärpning av den gällande ramen. De utredande och lagförande myndigheterna kommer att kunna utnyttja utredningsverktyg som används i kampen mot organiserad brottslighet eller andra grova brott. Dessutom måste de rättsliga myndigheterna under förfarandets gång överlämna provexemplar av beslagtagen falsk valuta för teknisk analys i syfte att upptäcka förfalskningar i omlopp.

2.5

Slutligen föreskrivs i förslaget att varje medlemsstat som har euron som valuta ska utöva universell jurisdiktion för straffbara gärningar med anknytning till euron som begåtts utanför EU, om antingen gärningsmannen befinner sig inom dess territorium eller förfalskade euro som kan kopplas till gärningen upptäcks i den medlemsstaten.

3.1

Samtidigt som EESK erkänner att förfalskning av euron, med medel som blir allt mer komplexa och allt bättre, är ett oroande fenomen som man måste bekämpa effektivt, hyser kommittén starka betänkligheter beträffande såväl detta initiativs innehåll som dess grund.

3.2

Med tanke på bristen på vetenskapliga belägg i konsekvensbedömningen är kommittén inte övertygad av argumentet om ”forum shopping”, som kommissionen bygger sitt förslag till direktiv på. EESK menar att det inte är säkert att skillnaderna i fråga om påföljd inom EU på något sätt förklarar den ökande förfalskningen eller att den nationella straffrättslagstiftningen har något avgörande inflytande på var förfalskarna väljer att begå sina straffbara gärningar. Andra faktorer, av materiell eller logistisk art, måste beaktas för att förklara lokaliseringen av tryckerier för falska pengar.

3.3

I avsaknad av en noggrann analys som stöder påståendet om att skillnaderna i fråga om påföljd inom EU hämmar det brottsbekämpande och rättsliga samarbetet samt effektiviteten i kampen mot penningförfalskning i tredjeländer, ifrågasätter EESK på samma sätt själva grunden till detta direktivförslag.

3.4

EESK vill dessutom understryka att de åtgärder som vidtas på grundval av dessa argument skapar ett synnerligen tungt repressivt system. Utöver att ange samtliga förfalskningsbrott och fastställa inte bara minimistraff utan också maximistraff för spridning av falsk valuta rör förslaget till direktiv även behörighets- och förfarandeaspekter.

3.5

EESK ifrågasätter särskilt de sistnämnda bestämmelserna om behörighet och förfarande, som går utöver vad som anges i motiveringen och vad som är tillåtet enligt artikel 83.1 i EUF-fördraget, dvs. fastställande av ”minimiregler om fastställande av brottsrekvisit och påföljder”, i synnerhet som dessa bestämmelser, som föreskriver tillämpning av extraordinära åtgärder, har en mycket stor straffrättslig räckvidd eftersom de leder dels till ett fall av universell jurisdiktion, som per definition utgör ett undantag från generella lösningar, vid förfalskningsbrott som rör euron, dels till utnyttjande av utredningsverktyg som används vid organiserad brottslighet.

3.6

Den sistnämnda punkten är den mest problematiska i EESK:s ögon. Det görs ingen åtskillnad i enlighet med hur grova de straffbara gärningar som definieras i direktivförslaget är för att motivera utnyttjandet av utredningsverktyg som används vid organiserad brottslighet. Kommitténs uppfattning är att en sådan bestämmelse medför en risk för att proportionalitetsprincipen åsidosätts grovt och att de grundläggande rättigheterna kränks (1).

3.7

För att undvika vissa avvikelser vill EESK påminna EU-lagstiftaren om behovet av att beakta samtliga medlemsstater och deras mer eller mindre nya demokratiska tradition och känslighet beträffande respekten för de individuella friheterna.

3.8

På ett mer allmänt plan erinrar EESK om att skapandet av ett europeiskt straffrättsligt område förutsätter en samtidig förstärkning av rätten till försvar, särskilt inom ramen för Eurojust och Europol, för att uppfylla kravet på respekt för de grundläggande rättigheterna i enlighet med fördragen (artiklarna 67.1 och 83.3 i EUF-fördraget).

3.9

I egenskap av den institution som företräder det europeiska civila samhället fäster EESK uppmärksamheten på att gärningsmännen kan vara medborgare som ursprungligen handlat i god tro och utan att veta om det har fått förfalskade pengar och som måste göra sig av med dem. Med tanke på risken för oproportionerliga åtgärder mot dessa personer, som från att vara offer blir ”brottslingar mot sin vilja”, är det mycket viktigt att man utöver gärningen tar hänsyn till avsikten, vilket inte betonas tillräckligt i skälen i förslaget till direktiv.

3.10

EESK erkänner att graderingen av påföljderna i detta förslag i enlighet med det beslagtagna beloppet (i synnerhet i artikel 5.2) delvis gör det möjligt att beakta dessa situationer. Enligt kommitténs mening ändrar detta dock inte det faktum att förslaget till direktiv inte ger skydd mot risken för grova kränkningar av de individuella friheterna. Förslaget tycks inte ta hänsyn till mångfalden av rättsliga traditioner och rättssystem inom EU, i synnerhet de inkvisitoriska systemens särdrag, där de misstänkta, även vid ringa brott, kan kvarhållas av polisen under tämligen lång tid innan de ställs inför en domare.

4.1

När det gäller bestämmelsen om ett minsta straff på sex månaders fängelse (artikel 5.4 i förslaget), som utgör den centrala åtgärden i förslaget för att lösa problemet med ”forum shopping”, betvivlar EESK dess nytta, eftersom ett direktiv – som per definition riktar sig till lagstiftaren och inte till domaren – inte kan föreskriva att detta straff faktiskt utdöms. Här konstaterar kommittén med tillfredsställelse att man i motiveringen erinrar om principerna om att straffet måste individualiseras – en princip som fastslagits av Europeiska unionens domstol – och om domstolens fria bedömningsutrymme.

4.2

EESK vill också tillägga att fastställandet av ett minimistraff, även om det inte är obligatoriskt, strider mot vissa medlemsstaters rättsliga tradition, där det inte föreskrivs något minimistraff, utom när det är obligatoriskt att utdöma det.

4.3

Artikel 9 i förslaget bör ändras enligt följande: ”För de grövsta förfalskningsbrott som avses i artiklarna 3–4 ska medlemsstaterna vidta de åtgärder som är nödvändiga för att säkerställa att effektiva utredningsverktyg, som de som används när det gäller organiserad brottslighet eller andra grova brott, är tillgängliga för de personer, enheter eller avdelningar som har ansvaret för utredning eller lagförande.”

19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 271/45

1.1

Kommittén ställer sig försiktigt positiv till kommissionens två meddelanden ”Mot en djupgående och verklig ekonomisk och monetär union”, dvs. ”Ett instrument för konvergens och konkurrenskraft” (1) och ”Förhandssamordning av planer för större reformer av den ekonomiska politiken” (2). Genom dem fortsätter debatten om två frågor som tas upp i ”En plan för ett djupgående och verkligt EMU: Inledningen till en debatt om Europa” (3), dvs. att fullborda styrningsramen för samordningen av den ekonomiska politiken.

1.2

Kommittén är besviken över att meddelandena inte innehåller särskilt mycket närmare uppgifter om de koncept som beskrivs i planen, vilket gör det svårt att bedöma dem.

1.3

Kommittén är bekymrad över att det redan fulla programmet när det gäller ekonomiska styrningsinstrument – stabilitets- och tillväxtpakten, finanspakten, sexpacken, tvåpacken, Europa 2020, den europeiska planeringsterminen, den årliga tillväxtöversikten, rapporterna om varningsmekanismen, de nationella reformprogrammen, stabilitets- och konvergensprogrammen, de landsspecifika rekommendationerna, förfarandet vid alltför stora underskott, förfarandet vid makroekonomiska obalanser osv. – har blivit ännu mer komplext, med relativt litet mervärde.

1.4

Samtidigt som kommittén inser att de två förslagen skulle kunna hjälpa medlemsstater i svårigheter är den oroad för att deras inverkan när det gäller att återskapa tillväxt och kapacitet i de områden där behovet är störst kan hindras eller fördröjas eftersom inriktningen främst ligger på att de vidtagna åtgärderna även måste gynna euroområdet som helhet.

1.5

Kommittén betvivlar att medlemsstaterna kommer att gå med på att införa ett nytt finansieringsinstrument för att finansiera instrumentet för konvergens och konkurrenskraft, och det är osäkert vilket mervärde det medför i förhållande till de befintliga strukturfonderna.

1.6

Kommittén undrar vad den föreslagna förhandssamordningen konkret kommer att bidra med i den europeiska planeringsterminen och vilken ytterligare administrativ börda den kommer att medföra.

1.7

Kommittén befarar att de faktorer som används vid förhandssamordningen skulle kunna utgöra ett hinder för en medlemsstat som vidtar reformåtgärder eftersom de ändrar den relativa konkurrenskraften i en annan medlemsstat.

1.8

Kommittén anser att spridningseffekter genom finansmarknaderna inte hör hemma i förhandssamordningen. I stället måste allt göras för att upprätta en bankunion.

1.9

Kommittén anser att förslag som syftar till ett fördjupat EMU är ytterst viktiga för EU:s framtid, och vill därför fortsätta debatten och lägga fram förslag vid en senare tidpunkt i enlighet med den fortsatta utvecklingen.

2.1

Bakgrund: I detta meddelande föreslår kommissionen ett ömsesidigt avtalsarrangemang och en solidaritetsmekanism för medlemsstater i euroområdet som befinner sig under hårt tryck och som är i behov av nationella strukturreformer för konkurrenskraft och tillväxt, och där negativa spridningseffekter till andra medlemsstater i euroområdet kan förväntas om reformerna inte genomförs. Det skulle vara ett särskilt system för finansiellt stöd som till en början skulle finansieras genom den fleråriga budgetramen och senare genom en ny fond/ett nytt finansieringsinstrument som bygger på bruttonationalinkomst (BNI), vilket skulle bygga upp finanspolitisk kapacitet.

2.2

Det är svårt att bedöma förtjänsterna hos det föreslagna instrumentet för konvergens och konkurrenskraft utan uppgift om den föreslagna storleken och utan en bedömning av om en sådan fond är godtagbar för medlemsstaterna. Förslaget om att fonden till en början skulle finansieras genom den fleråriga budgetramen tyder på att den skulle vara liten och ha liten inverkan.

2.3

Med tanke på de mycket svåra förhandlingarna om den fleråriga budgetramen 2014–2020 betvivlar kommittén att medlemsstaterna kommer att samtycka till målet att införa ett nytt finansieringsinstrument i syfte att gå mot större finanspolitisk kapacitet på grundval av BNI för att finansiera instrumentet för konvergens och konkurrenskraft.

2.4

Kommittén håller med om att det finns fördelar med en ömsesidigt fördelaktig och tilltagande konvergensmekanism, men ifrågasätter om det är nödvändigt att införa ett nytt instrument (instrumentet för konvergens och konkurrenskraft) när det inte är tydligt vilket mervärde det ger i förhållande till det befintliga stödet från strukturfonderna, t.ex. Sammanhållningsfonden och Europeiska socialfonden (ESF).

2.5

Det föreslagna instrumentets avtalskaraktär verkar inte skilja sig särskilt mycket från den befintliga avtalskaraktären vid utbetalningar av strukturfondsmedel. Det behövs konkreta exempel på vilken typ av projekt med spridningseffekter som skulle omfattas och hur projekten skiljer sig från projekt som redan finansieras genom andra fonder. Kommittén är orolig för att ett misslyckat genomförande av utvalda projekt inom instrumentet för konvergens och konkurrenskraft kan få andra konsekvenser för finansieringen av projekt som man enats om i de nationella reformprogrammen. Det föreslagna instrumentet måste ge ett påvisbart mervärde och får inte leda till ytterligare ett lager byråkrati.

2.6

Instrumentet för konvergens och konkurrenskraft är avsett för euroområdet, där större ekonomisk konvergens är avgörande för dess funktion. Eftersom fonden troligen blir liten menar kommittén att den framför allt måste rikta sig till de medlemsstater i euroområdet som befinner sig i svårigheter. Man får dock inte utesluta möjligheten att stödja projekt med särskilt positiva gränsöverskridande effekter. Fonden måste i synnerhet inriktas på de länder vars ekonomiska obalanser bedöms vara särskilt farliga för euroområdets funktion. Det framgår inte tydligt varför medlemsstater som omfattas av ett anpassningsprogram skulle uteslutas från denna typ av stöd, eftersom det bevisligen är de som har störst behov av finansiellt stöd.

2.7

Om den europeiska planeringsterminen fungerar som avsett och de landsspecifika rekommendationerna blir föremål för debatt i de nationella parlamenten bör man göra det som krävs för att se till att en nationell regering som undertecknar ett avtalsarrangemang inom det föreslagna instrumentet för konvergens och konkurrenskraft på förhand debatterar det i parlamentet i enlighet med praxis i den medlemsstaten, på samma sätt som program inom strukturfonderna debatteras. Kommissionen kan komma att bjudas in att diskutera med eller tala inför nationella/lokala organ. Även det civila samhället, inklusive arbetsmarknadens parter, bör involveras i diskussionerna, liksom även i fråga om andra gemensamma projekt mellan EU och nationella regeringar. Parlamentet och det civila samhället, inklusive arbetsmarknadsparterna, måste få tillräckligt med tid för att kunna delta.

3.1

Bakgrund: I detta meddelande underrättar kommissionen oss om att idén med förhandssamordning av planer för större reformer av den ekonomiska politiken infördes genom fördraget om stabilitet, samordning och styrning inom Ekonomiska och monetära unionen. EU:s nuvarande ram för ekonomisk övervakning omfattar en process för samordning av den ekonomiska politiken, men den föreskriver inte någon strukturerad diskussion och samordning på förhand beträffande planer för större ekonomiska reformer. Detta meddelande utgör ett bidrag till debatten mellan de berörda parterna, särskilt Europaparlamentet, medlemsstaterna och de nationella parlamenten, om hur förhandssamordningen kan genomföras.

3.2

Alla ändamålsenliga förbättringar av samordningen av den ekonomiska politiken är välkomna, och i euroområdet är de nödvändiga. På så sätt välkomnar kommittén meddelandet, samtidigt som den inser att samordning av de enskilda medlemsstaternas politik ligger långt ifrån en verklig ekonomisk styrning. Ett problem vid bedömningen av förslagen är att meddelandet inte i tillräcklig utsträckning går in på vad som är en ”större reform av den ekonomiska politiken”. Vad betraktar som större, vad som mindre? De viktiga reformer som tas upp för beaktande omfattar nästan alla aspekter av den inre marknaden, inklusive finansiell och finanspolitisk hållbarhet.

3.3

Kommittén undrar hur detta nya initiativ för att samordna större ekonomiska reformer i sak kommer att skilja sig från de nationella reformprogrammen och de landsspecifika rekommendationerna som ingår i den europeiska planeringsterminen. Det måste ha ett påvisbart mervärde i den europeiska planeringsterminens redan fulla schema. Ur ett öppenhets- och enkelhetsperspektiv skulle det också vara viktigt att inte lägga till ytterligare ett lager av tillsyn osv. Denna process måste införlivas i den europeiska planeringsterminen och de nationella reformprogrammen, som måste stärkas. Förhandssamordning kan vara ett konkret sätt att uppnå detta.

3.4

Kommittén medger att en fördel med detta förslag kan vara att kommissionen och rådet – efter det att man har enats med en medlemsstat om dess landsspecifika rekommendationer – kan föreslå ändringar i medlemsstatens reformplaner om genomförandet kan förväntas få negativa konsekvenser för Ekonomiska och monetära unionen eller andra medlemsstater. För den demokratiska legitimitetens skull respekteras emellertid de nationella beslutsbefogenheterna i processen, och beslutet om reformplanerna ligger kvar hos medlemsstaten själv. De nationella parlamenten och det civila samhället, inklusive arbetsmarknadsparterna, måste få möjlighet och tillräckligt med tid för att kunna delta i samråden. Man måste också se till att det är det nationella parlamentet som fattar det slutliga beslutet om genomförandet av reformerna. Kommittén befarar att denna hänvisning till demokratisk legitimitet är mer skenbar än verklig, eftersom påföljder kan tillämpas på andra ställen i förfarandet vid alltför stora obalanser om rådet fastställer att en medlemsstat inte har vidtagit de rekommenderade korrigerande åtgärderna.

3.5

Syftet med förhandssamordningen är att maximera de positiva spridningseffekterna av en medlemsstats planer för större ekonomiska reformer till andra medlemsstater och att minimera de negativa. Kommissionen föreslår ett system med tre faktorer som bygger på de viktigaste kanaler genom vilka spridningseffekter överförs. De ger upphov till viss oro hos kommittén.

3.6

Den första faktorn är handel och konkurrenskraft. Om en medlemsstat vidtar framgångsrika reformåtgärder för att förbättra sitt eget konkurrensläge är det inte uteslutet att denna förbättring sker på andra medlemsstaters bekostnad. I meddelandet måste man ange i detalj på vilka villkor kommissionen skulle ingripa för att avråda en medlemsstat från att genomföra sådana åtgärder. Dessutom, är detta ett ensidigt upplägg? Skulle kommissionen lägga fram rekommendationer för en medlemsstat som tidigare har vidtagit åtgärder för att förbättra sin konkurrenskraft, vilka nu leder till stora överskott som är till skada för euroområdet?

3.7

Den andra faktorn rör spridningseffekter genom finansmarknaderna, och kommittén betvivlar att den hör hemma här. Det skulle vara betydligt effektivare om alla tillgängliga resurser ägnades åt att fortsätta arbetet med att införa en fungerande bankunion i enlighet med tidsplanen.

3.8

Den tredje faktorn, politiska och ekonomiska överväganden och ”inhemsk opposition mot reformerna” måste förtydligas. Även om de är värdefulla i sig riskerar det ”ömsesidiga lärande” och det ”utbyte av bästa praxis” som samordningen förväntas leda till att bli lika verkningslösa som Lissabonagendan.

3.9

Det behövs starkare argument för att reformer på områden där EU saknar befogenhet bör omfattas av förhandssamordningen. Försvaret för detta, att beslutet till fullo ligger kvar hos medlemsstaten, är inte övertygande med tanke på de ovannämnda förfarandena vid makroekonomiska obalanser.

3.10

Inom ramen för förhandssamordningen bör det finnas en social dimension som i synnerhet riktas mot större ekonomiska reformers konsekvenser för arbetslösheten.

19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 271/48

1.1

EESK står fast vid och hänvisar åter till de synpunkter som lades fram i yttrandet (1) om ”Grönbok om onlinespel på den inre marknaden” (2) och beklagar att kommissionen endast delvis har tagit till sig slutsatserna i detta yttrande. EESK pekar framför allt på att kampen mot olagliga speltjänster, som utgör det främsta hotet när det gäller konsumentskyddet, inte är det som prioriteras i meddelandet.

1.2

EESK uppmanar kommissionen att överväga att bland de prioriterade frågor som kommissionen försöker hitta en lösning på i meddelandet även ta med skapandet av nya arbetstillfällen och skyddet av arbetstillfällena inom denna sektor, arbetstillfällenas kvalitet och de eventuella förlusterna av arbetstillfällen inom landbaserade speltjänster till fördel för onlinespel.

1.3

Speltjänster bidrar till att öka medlemsstaternas skatteintäkter. Finansieringen av välgörande ändamål genom nationella lotterier och spelkasinon gynnar ideellt arbete, sociala insatser, idrottsverksamhet och turism, och bidrar till att bevara det kulturella, konstnärliga och arkeologiska arvet. EESK anser att alla åtgärder på EU-nivå som rör spel bör syfta till att skapa en europeisk social modell som gör att medborgarna kan roa sig på ett hälsosamt och balanserat sätt.

1.4

EESK ser med stor oro på de stora folkhälsorisker som onlinespel medför. EESK uppmanar återigen kommissionen att genomföra EU-omfattande undersökningar och uppföljningar av beroendeproblem och ohälsa på grund av onlinespel och rekommenderar medlemsstaterna att använda en del av skatteintäkterna för att finansiera informationskampanjer, förebyggande åtgärder och behandling av spelberoende.

1.5

EESK välkomnar kommissionens beslut att förbättra det administrativa samarbetet och utbytet av information, erfarenheter och god praxis mellan medlemsstaterna och tillsynsmyndigheterna.

1.6

EESK instämmer i kommissionens mål att det i varje medlemsstat bör finnas en tillsynsmyndighet med tydliga befogenheter och ett nära samarbete med motsvarande myndigheter i andra medlemsstater.

1.7

EESK anser att det är absolut nödvändigt att försöka uppnå en balans mellan sektorns högteknologiska och därmed gränsöverskridande natur och de sektorsspecifika riskerna vad gäller den allmänna och sociala ordningen, rättssäkerheten, öppenheten och folkhälsan med hjälp av mer bindande initiativ än de rekommendationer som kommissionen föreslår.

1.8

EESK konstaterar att det i nuläget inte är aktuellt med en särskild EU-lagstiftning för onlinespel. Kommittén stöder de initiativ som kommissionen har föreslagit för ett effektivt samarbete mellan medlemsstaterna men efterlyser samtidigt effektivare rättsliga instrument, företrädesvis direktiv, på vissa områden med delade befogenheter för att skydda konsumenterna och de mest utsatta grupperna och för att bekämpa olagliga aktörer och penningtvätt.

På detta sätt skulle man skapa en minimiuppsättning standarder för konsumentskydd. Medlemsstaterna måste dock fortfarande ha rätt att om de så önskar fastställa striktare konsumentskyddsstandarder för sina nationella marknader eller att fortsätta att tillämpa de mer gynnsamma gällande bestämmelserna (3).

EESK uppmanar därför kommissionen, Europaparlamentet och rådet att under beaktande av subsidiaritetsprincipen vidta åtgärder inom följande områden:

1.9

EESK välkomnar att kommissionen har hörsammat kommitténs uppmaning att utöka räckvidden för direktivet mot penningtvätt så att alla former av spel omfattas (4).

1.10

EESK välkomnar kommissionens planer att undersöka de möjligheter som IMI-förordningen (5) medför och hoppas att detta kommer att förbättra det administrativa samarbetet mellan nationella tillsynsmyndigheter och utbytet av uppgifter mellan berörda organ på medlemsstats- och EU-nivå.

1.11

EESK ser positivt på att kommissionen har för avsikt att undersöka medlemsstaternas möjligheter att utbyta personuppgifter, eftersom den stora mängd uppgifter som aktörerna lagrar då kan användas gemensamt och därmed samköras med andra uppgifter, något som skulle underlätta för behöriga myndigheter att genomföra kontroller.

1.12

EESK anser att det är mycket viktigt att medlemsstaterna, tillsammans med tillsynsmyndigheterna, genomför informationskampanjer som riktar sig till konsumenterna för att styra efterfrågan mot lagliga onlinespel. Detta bör kompletteras med åtgärder för att bekämpa olagliga aktörer, t.ex. genom att man offentliggör svarta och/eller vita listor som upprättas av de nationella tillsynsmyndigheterna så att konsumenterna enklare kan förstå vilka webbplatser som har tillstånd – genom att den nationella tillsynsmyndighetens logotyp läggs in på spelwebbplatsens hemsida – och vilka som är olagliga.

1.13

För att säkerställa konsumentskyddet föreslår EESK att det för den programvara som används till onlinespel ska finnas en gemensam minimicertifiering för EU som förvaltas av externa särskilda organ som tillämpar enhetliga parametrar och standarder. Kommittén uppmanar dessutom kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna anta en europeisk minimistandard för it-plattformar för spel och uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder för att skydda spelarnas personuppgifter samt att endast tillåta betalningssätt som garanterar att transaktionerna i samband med onlinespel är säkra och spårbara.

1.14

EESK ser mycket positivt på kommissionens initiativ att som ett experiment inrätta en expertgrupp för onlinespel där erfarenheter av och god praxis för it-brottslighet ska utbytas. Även om gruppen fortfarande befinner sig i sin linda är den ett användbart verktyg för ett effektivt samarbete mellan medlemsstaterna. EESK önskar att expertgruppen övergår från att vara en informell grupp till att bli en instans med tydligt fastställda befogenheter och uppgifter.

1.15

EESK håller med kommissionen om att medlemsstaterna bör främja adekvat utbildning inom rättsväsendet i frågor som rör spelrelaterade bedrägerier och penningtvätt genom spel.

1.16

EESK uppmanar kommissionen att uppdatera och se över reglerna för de åtgärdsområden som tas upp i meddelandet mot bakgrund av utvecklingen i fråga om medlemsstaternas genomförande av reglerna, vilka åtgärder som har genomförts och på vilket sätt samt vilka resultat som har uppnåtts på nationell nivå.

1.17

EESK uppmanar medlemsstaterna att ge kommissionen mandat att förhandla fram och aktivt stödja den föreslagna internationella konventionen för skydd och främjande av idrottens integritet. Förhandlingarna om denna konvention kommer att hållas i Europarådet.

2.1

Meddelandet handlar om behovet av att skapa balans mellan å ena sidan EU:s lagstiftning om rätten att fritt tillhandahålla tjänster och å den andra behovet av att skydda särskilda grupper.

2.2

Användningen av telematikverktyg för direkt nätåtkomst har medfört att onlinespeltjänsterna ökat lavinartat. De sammanlagda intäkterna från onlinespel i EU-27 uppgick till 9,3 miljarder euro 2011, vilket motsvarar 10,9 % av den europeiska spelmarknaden, och man uppskattar att denna siffra kommer att ha stigit till 13 miljarder euro år 2015.

2.3

Tack vare internet kan EU-medborgarna i sina hemländer få tillgång till och utsättas för olagliga tjänster som tillhandahålls av en eller flera aktörer som har tillstånd, oavsett om detta gäller i en medlemsstat eller ett tredjeland. Eftersom problemet är av extraterritoriell och internationell art kan de enskilda medlemsstaterna inte lösa det på egen hand, utan det krävs gemensamma insatser och ett ökat samarbete. För att skydda medborgarna och konsumenterna behövs det en gemensam definition av ”olagligt spel”. Vi erinrar om att det är olagligt att utan tillstånd eller nödvändiga nationella licenser tillhandahålla speltjänster i spelarens hemland, oavsett om tjänsteleverantören har sitt säte eller innehar licens i en medlemsstat eller i ett tredjeland (6). Tjänsteleverantörer som varken regleras och kontrolleras är också olagliga.

2.4

När det gäller skillnaden mellan ”otillåten aktör” och ”olaglig aktör” hänvisas till fotnot 15 i meddelandet.

2.5

EESK välkomnar att kommissionen har inrättat en expertgrupp om spel så att medlemsstaterna kan utbyta erfarenheter och exempel på god praxis, undersöka de problem som otillåtna eller olagliga spel medför, anordna specialinriktade utbildningsinsatser för att rättsväsendet ska kunna hålla sig ajour med utvecklingen på detta område, förbättra informationen till konsumenterna och öka det lagliga spelutbudet.

2.6

Dessa insatser utgör ett viktigt första steg för att bekämpa olagliga aktörer som är inblandade i bedrägerier, kriminalitet och penningtvätt.

3.1

I meddelandet pekar kommissionen på att de nationella lagstiftningarna skiljer sig åt och fastställer prioriteringarna för insatser på medlemsstats- och EU-nivå och för samarbets- och samordningsinsatser medlemsstaterna emellan. Förslag till insatser och rekommendationer ges, bland annat när det gäller samordning och integrerad förvaltning mellan medlemsstaterna.

3.2

Det främsta målet är att genom direkta åtgärder och rekommendationer till medlemsstaterna säkerställa att EU-lagstiftningen efterlevs och tillämpas inom ramen för den nationella lagstiftningen. I detta syfte kommer kommissionen att

3.3

Kommissionen anser att det är i medlemsstaternas intresse att införa en politik som effektivt kan bekämpa bedrägerier och penningtvätt och skydda idrottens integritet genom att förhindra uppgjorda matcher och tävlingar, t.ex. genom att utbyta erfarenheter när det gäller brottslighet och it-nätverk.

4.1.1

EESK ser med mycket stor oro framför allt på den ökade spridningen av onlinespel och på den exponentiella ökningen av spelutbudet vilket innebär att allt bredare befolkningslager spelar, vilket får förödande konsekvenser för hushållens inkomster. Det är följaktligen nödvändigt att effektivt sätta stopp för olika former av spelreklam, framför allt i tv, på internet och i kollektivtrafiken.

4.1.2

Tillhandahållandet och användningen av gränsöverskridande speltjänster är en ekonomisk verksamhet som omfattas av friheten att tillhandahålla tjänster på den inre marknaden (artikel 56 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt). I artikel 52.1 i EUF-fördraget ges dock utrymme för begränsningar i friheten att tillhandahålla tjänster enligt artikel 56 om syftet är hänsyn till allmän ordning, säkerhet eller hälsa.

4.1.3

EESK påminner om att det i första hand är medlemsstaterna som har befogenhet att organisera och reglera speltjänster på sitt territorium. Speltjänster utgör en stor potentiell risk för konsumenterna och kan samtidigt användas i kriminellt syfte, t.ex. för penningtvätt, om de inte regleras på rätt sätt eller om inte reglerna efterlevs fullt ut. Speltjänster omfattas visserligen av friheten att tillhandahålla tjänster i enlighet med artikel 49 EG (7), men på grund av att de nationella rättsordningarna skiljer sig så mycket åt är det i nuläget är inte möjligt att införa en EU-lagstiftning om onlinespel. EESK stöder de initiativ som kommissionen föreslår, framför allt när det gäller ett effektivt samarbete mellan medlemsstaterna, men efterlyser samtidigt effektivare instrument, företrädesvis direktiv, på vissa områden (se punkt 1.8) för att skydda konsumenterna och de mest utsatta grupperna och för att bekämpa olagliga aktörer och penningtvätt.

4.1.4

Enligt EU-domstolens omfattande rättspraxis kan inskränkningar i anordnandet av spelverksamhet vara motiverade av tvingande hänsyn till allmänintresset, t.ex. för att skydda konsumenterna eller förhindra bedrägerier eller att medborgarna lockas till överdrivna spelutgifter (8). Medlemsstaterna kan inskränka eller begränsa det gränsöverskridande tillhandahållandet av alla eller vissa typer av onlinespeltjänster med hänvisning till mål av allmänt intresse i syfte att stärka skyddet i samband med spel (9).

4.1.5

Det finns inga enhetliga regler för onlinespel i EU, och de nationella lagstiftningarna skiljer sig avsevärt åt på grund av medlemsstaternas kulturella, sociala och historiska särdrag. Vissa medlemsstater förbjuder onlinespel, en del tillåter endast vissa spel medan andra har monopolsystem som drivs av en offentlig eller privat aktör med monopolställning. Det saknas uppdaterade uppgifter om situationen i medlemsstaterna (10). EESK uppmanar därför kommissionen att göra en sådan kartläggning.

4.1.6

Enligt domstolens rättspraxis har de medlemsstater som valt att genomföra en kontrollerad avreglering av spelmarknaden rätt att införa ett tillståndssystem – där tillstånd från myndigheterna krävs – med objektiva och öppna kriterier som inte är diskriminerande på grundval av nationalitet (11).

4.1.7

Vid onlinespel förekommer det ingen direktkontakt mellan konsumenterna och aktörerna, vilket ökar risken för bedrägerier från aktörerna sida gentemot konsumenterna (12). Tillgången till olagliga, och därmed okontrollerade, speltjänster utgör ett allvarligt hot mot konsumenterna. Den främsta garantin och det bästa verktyget för att skydda konsumenterna är således att medlemsstaterna fullt ut vidtar de åtgärder som syftar till att bekämpa olagliga aktörer.

4.1.8

Medlemsstaterna fastställer själva målen för sin spelpolitik och var skyddsnivån ska ligga. De inskränkningar som de inför måste dock uppfylla de villkor som fastställts genom EU-domstolens rättspraxis samt vara proportionerliga, icke-diskriminerande och utgöra en del av en politik som tillämpas systematiskt och enhetligt.

4.1.9

Eftersom lagstiftningen i de olika medlemsstaterna skiljer sig åt och en EU-lagstiftning för onlinespel för tillfället är omöjlig krävs det en tillnärmning av medlemsstaternas lagar, och man måste hjälpa medlemsstaterna att se till att de befintliga lagarna efterlevs för att garantera ökad rättssäkerhet när det gäller skydd av konsumenter, minderåriga och utsatta grupper, reklam och bekämpning av penningtvätt. Medlemsstaterna bör uppmuntras att utbyta exempel på god praxis för bekämpning av olagliga aktörer.

4.1.10

Enligt subsidiaritetsprincipen bör EU ingripa när man kan förbättra situationen och skapa mervärde för medlemsstaternas tillsynssystem. Med tanke på speltjänsternas särdrag och förändringarna i internetanvändningen anser EESK att EU:s insatser bör bestå i att få till stånd ett varaktigt samarbete mellan medlemsstaterna och främja god praxis i kampen mot olagliga aktörer, en kamp som kräver gränsöverskridande insatser.

4.2.1

EU måste förstärka kontrollen, det administrativa samarbetet och den faktiska tillämpningen av lagstiftningen om onlinespel, och medlemsstaterna måste tillsammans arbeta för att uppnå dessa mål.

4.2.2

För att underlätta kontroller är det viktigt att de personuppgifter som aktörerna registrerar görs tillgängliga och kan utbytas, samtidigt som uppgiftsskyddet ska garanteras. Det administrativa samarbetet mellan medlemsstaterna i form av utbyte av allmän information och bästa praxis bör uppmuntras, så att kunskaper och erfarenheter kan utbytas och en känsla av ömsesidigt förtroende och gemensamma intressen kan skapas.

4.2.3

Med hjälp av nationell certifiering av it-plattformar för spel på distans kan spelmarknaden övervakas. Det är viktigt att förbättra samarbetet mellan medlemsstaterna och att varje medlemsstat inrättar en tillsynsmyndighet för onlinespel med tydligt fastställd behörighet för att möjliggöra en noggrann samordning på EU-nivå.

4.2.4

Man bör granska den nationella politikens överensstämmelse med EU:s lagstiftning och rättspraxis samt att licenssystemen är öppna för insyn och icke-diskriminerande. Brott mot bestämmelserna bör föranleda ett överträdelseförfarande.

4.2.5

EESK anser att de förebyggande eller repressiva åtgärder som medlemsstaterna hittills har vidtagit för att bekämpa onlinespelstjänster som tillhandahålls av aktörer utan licens, det vill säga olagliga aktörer, inte räcker för att lösa problemet. Kommittén föreslår därför att man skapar en nationell rättslig ram med principer som garanterar rättsäkerheten och öppenheten när det gäller webbplatserna och som föreskriver att olagliga webbplatser identifieras och förs in på en svart lista, att webbplatser som har tillstånd enligt lagstiftningen i medlemsstaten i fråga identifieras och förs in på en vit lista, att olagliga webbplatser blockeras, stängs ner, beslagtas eller tas bort (13), att betalningstransaktioner till och från dessa webbplatser blockeras samt att kommersiella meddelanden och reklam för olagliga webbplatser förbjuds.

4.3.1

EESK beklagar att kommitténs uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna att vidta kraftfulla åtgärder för att effektivt bekämpa olagliga aktörer, som är det största hotet mot konsumenterna, inte hörsammas i kommissionens meddelande. Kommittén framför därför återigen sitt krav om att kraftfulla åtgärder vidtas omgående i syfte att fastställa god praxis för att förebygga och bekämpa olaglig spelverksamhet.

4.3.2

Kommissionen planerar att under 2013 anta en rekommendation om konsumentskydd och ansvarsfull reklam för spel och har fastställt fyra insatsområden: att styra konsumenterna bort från ett oreglerat och potentiellt skadligt utbud, att skydda minderåriga från tillträde till spelsajter, att skydda andra utsatta grupper och att förebygga spelrelaterad ohälsa. EESK uppmanar kommissionen att i sin rekommendation även inkludera god praxis för bekämpning och förebyggande av olagliga spel, efter att en undersökning genomförts i varje medlemsstat om vilka spelformer som är mest skadliga för konsumenterna.

4.3.3

EESK välkomnar att kommissionen i sitt meddelande uppmärksammar konsumentskyddet och de mest utsatta grupperna, inte minst när det gäller reklam och spelberoende. Kommittén pekar på behovet av mer långtgående skyddsåtgärder och konstaterar att de planerade instrumenten är för svaga. Kommittén föreslår därför att mer bindande instrument införs. Det tillgängliga utbudet av olagliga spel, som till sin natur är okontrollerbara och farliga, utgör det största hotet mot konsumenterna och kräver att varje medlemsstat fastställer kraftfulla åtgärder för att bekämpa olagliga aktörer som inte respekterar den nationella lagstiftningen, något som utgör den främsta och bästa garantin för konsumentskydd.

4.3.4

Huvudsyftet med kommissionens insatser ska vara att garantera att medlemsstaterna fullt ut utövar sina befogenheter och tar sitt fulla ansvar genom att det för alla aktörer som har tillstånd att tillhandahålla speltjänster fastställs en rättslig ram på EU-nivå som innebär att spelrelaterade problem förebyggs, åldersgränser för alla typer av spel införs och spel på kredit förbjuds för de farligaste formerna av spel och vadslagning (kasino online, spread betting och betting exchange) samt att reklam som riktar sig till minderåriga och utsatta grupper förbjuds.

4.3.5

EESK uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att på det egna territoriet genomföra effektiva insatser för att bekämpa olagliga spel. EESK uppmanar medlemsstaterna att vidta åtgärder som att inrätta svarta listor, blockera olagliga webbplatser, tillhandahålla olika former av säkra och spårbara betalningar, blockera ekonomiska transaktioner samt införa ett totalförbud mot olaglig reklam. Det bör understrykas att effektiviteten hos dessa åtgärder till stor del beror på huruvida de vidtas som en del av en gemensam strategi, vilket förstärker effekten gentemot olagliga aktörer.

4.3.6

Det är önskvärt att varje medlemsstat inrättar en tillsynsmyndighet med särskilda befogenheter att övervaka situationen och se till att EU-lagstiftningen och den nationella lagstiftningen om konsumentskydd och bekämpning av olagliga spel genomförs. Nationella tillsynsmyndigheter är en förutsättning för en samordning och ett effektivt administrativt samarbete. Varje medlemsstat bör se till att deras regelsystem, som utformats med hänsyn till det egna landets nationella särdrag och rättsliga ramar, klarar av att bidra till att samordningen och samarbetet genomförs. EESK önskar att alla medlemsstater ger sina tillsynsmyndigheter i uppgift att fastställa kriterier för tilldelning av licenser på den egna marknaden.

4.3.7

EU:s konsumenter bör i varje medlemsstat kunna särskilja olagliga webbplatser från lagliga webbplatser, inte minst för att de ska kunna reklamera tjänsten. EESK rekommenderar därför att medlemsstaterna kräver av alla licensierade onlinespelaktörer att de på sin webbplats väl synligt och på permanent basis anger licensnummer och en märkning utfärdad av den nationella tillsynsmyndigheten som visar att man har licens i medlemsstaten i fråga.

4.3.8

EESK efterlyser så heltäckande rättsliga garantier som möjligt för att skydda minderåriga, som innebär att lämpliga verktyg för ålderskontroll införs och att man säkerställer att aktörerna genomför effektiva kontroller. Föräldrarna måste informeras om vilka risker internetanvändningen innebär och hur de skapar programfilter hemma. Lämpliga åtgärder ska vidtas för att skydda utsatta personer som tillbringar mycket tid i hemmet, t.ex. pensionärer, hemmafruar och arbetslösa.

4.3.9

Den rådande krisen medför att allt fler ägnar sig åt onlinespel i förhoppning om att kunna lösa sina ekonomiska problem genom lättförtjänta spelvinster. Detta innebär dock en ökad risk för psykisk ohälsa i form av beroende och tvångsbeteenden. För att bekämpa dessa problem rekommenderar EESK att en del av skatteintäkterna från spelen avsätts till informationskampanjer och behandling för att förebygga och bota spelberoende.

4.3.10

EESK välkomnar kommissionens avsikter att utfärda en rekommendation om ansvarsfull reklam för onlinespel som ett komplement till direktivet om otillbörliga affärsmetoder för att garantera att konsumenterna får korrekt information – även om kommittén skulle ha föredragit ett mer effektivt och bindande instrument. Kommittén understryker att insatserna inom detta område måste omfatta åtgärder för att bekämpa olagliga aktörer, t.ex. förbud mot reklam från aktörer som tillhandahåller tjänster utan att ha fått någon licens från den nationella tillsynsmyndigheten i det land där konsumenten har sin hemvist.

4.3.11

Man måste hitta en balans mellan kravet på en kontrollerad ökning av tillåtna onlinespel – för att göra speltjänster som tillhandahålls via lagliga kanaler attraktivare för allmänheten – och behovet av att så långt möjligt minimera spelberoendet.

4.3.12

Reklamen måste bli mer ansvarsfull och regleras bättre, framför allt för att skydda minderåriga. Spelandet utgör en stor hälsorisk, särskilt för den psykiska hälsan, men reklamen ger dessutom en förvrängd och missvisande bild av verkligheten och får allmänheten att tro att det är ”normalt” att spela online och uppmuntrar på så sätt till ett ohälsosamt socialt beteende.

4.3.13

Trots att projektet Alice Rap (14) har genomförts kan EESK konstatera att det fortfarande inte finns några tillförlitliga uppgifter om vilka olika typer av hälsoproblem som spelandet ger och problemens omfattning. Kommittén betonar att det behövs en kontinuerlig och konstant övervakning av spelberoendet och de hälsoproblem som hänger samman med ett sådant beroende, så att de uppgifter kan samlas in som behövs för att lagstiftare på såväl medlemsstats- som EU-nivå ska kunna vidta effektiva och riktade åtgärder för att bekämpa och förebygga detta problem.

4.4.1

Problemen med att identifiera de personer som ägnar sig åt distansspelande, såväl de som förlorar stora summor som de som kammar hem stora vinster och som på så sätt kan dölja penningtvätt, bör lösas genom att spelarna identifieras i förväg och att särskilda konton inrättas för varje spelare.

4.4.2

Identitetsstöld är ett omfattande problem som inte bara hänger samman med onlinespel utan med hela systemet för behandling och utbyte av uppgifter via internet och telematik.

4.4.3

Slumptalsgeneratorer (Random Number Generators) måste kontrolleras noga så att man ser till att de inte är förutsägbara, samtidigt som man garanterar att den händelse som undersöks är den enda möjliga och att interferens inte kan förekomma. På så sätt kan spelarna skyddas och de standarder som medlemsstaterna har inrättat för vinster upprätthållas.

4.4.4

För att den programvara som används till onlinespel ska bli säkrare föreslår EESK en gemensam minimicertifiering som utförs av externa särskilda organ som tillämpar gemensamma parametrar och standarder, inte minst för att upptäcka och förhindra olagliga onlinespel som tillhandahålls från offshore-länder.

4.4.5

Ett sätt att skydda åtkomsten till spel kan vara att identifiera ip-adresser. Om en person tar sig in på ett spelsystem i ett land via ett annat lands ip-system är det tekniskt möjligt att blockera personen från att spela.

4.4.6

Eftersom onlinespel kan användas för penningtvätt och bedrägerier bör brottsförebyggande myndigheter få tillgång till alla uppgifter och all information som lagras av aktörerna så att de kan samköra dem mot andra uppgifter, vilket underlättar kontroller.

4.5.1

Uppgjorda matcher i samband med vadhållning är en särskild typ av bedrägeri som skadar idrottsorganisationerna, idrottarna, spelarna och de lagliga spelaktörerna.

4.5.2

Kommissionen håller med EESK om att en ram bör inrättas för att samordna insatserna mellan alla berörda parter så att man kan ta itu med problemet på ett heltäckande sätt och undvika att resurserna överlappar varandra. EESK betonar behovet av ökat samarbete mellan vadslagningsarrangörer, idrottsorganisationer och behöriga myndigheter, däribland tillsynsmyndigheter för nationella och internationella spel.

4.5.3

EESK hänvisar återigen till sitt förslag om att ett system inrättas som inte bara syftar till att samla in rapporter om misstankar i samband med ett visst idrottsevenemang, utan som också omfattar förebyggande och informationsrelaterade åtgärder samt sanktioner, så att detta fenomen kan bekämpas på ett effektivt sätt.

4.5.4

EESK välkomnar kommissionens avsikt att senast 2014 anta en rekommendation om god praxis för förebyggande och bekämpning av vadslagning i samband med uppgjorda matcher, även om kommittén anser att det rättsliga instrument som valts inte är tillräckligt. Uppgjorda matcher strider mot principen om rättvisa idrottstävlingar och utgör ett brott i samtliga medlemsstater. Trots detta ökar fallen, eller de misstänkta fallen, av sådan olaglig verksamhet. Det krävs därför kraftfullare insatser för att bekämpa uppgjorda matcher genom att medlemsstaterna samordnar sina instrument, befogenheter och resurser sinsemellan och med EU så att samverkanseffekter kan uppnås.

4.5.5

EESK uppmanar de medlemsstater som inte redan har gjort så att kriminalisera korruption inom idrotten, uppgjorda matcher och manipulation av idrottsresultat och uppmanar kommissionen att tillsammans med medlemsstaterna ta fram en gemensam definition för denna typ av brott.

19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 271/55

1.1.1

Europa genomgår för närvarande en omfattande ekonomisk och social kris, som drabbar alla samhällsnivåer.

1.1.2

Att främja företagens överlevnad är en av de åtgärder som unionen anser kan ta oss ur denna återvändsgränd. Konkurserna påverkar inte bara de berörda företagen negativt utan drabbar hela ekonomin i medlemsstaterna, framför allt enskilda invånare i egenskap av skattebetalare, anställda och arbetsgivare.

1.1.3

EESK stöder målen i kommissionens meddelande, även om man anser att den ”andra chans” som där förespråkas bör gälla företagare som har dragit lärdom av sitt misslyckande och som kan komma igen med ett genomtänkt affärsprojekt.

1.1.4

Kommittén stöder också förslaget till förordning, även om man beklagar att det saknar ambition.

1.1.5

Många diskussioner bör ännu föras och konkreta åtgärder vidtas för att bevara borgenärernas rättigheter, samtidigt som man bör sträva efter en balans mellan företagarnas och arbetstagarnas intressen, främja en omstrukturering av företagen, förhindra s.k. forum shopping och förbättra samordningen av koncernernas insolvensförfaranden.

1.2.1

EESK anser att alternativen för en omfattande harmonisering av insolvensrätten för företag är intressanta, även om man beklagar att det saknas en effektiv reaktion på den ekonomiska och sociala kris som drabbar såväl företagen som invånarna i EU.

1.2.2

Kommittén är mer positiv till begreppet fresh start (omstart), som hämtats från det grundläggande begreppet i den amerikanska insolvenslagstiftningen, än till den ”andra chans” som kommissionen argumenterar för. EESK anser att man bör överväga fördelarna med detta begrepp i samband med den europeiska insolvenslagstiftningen.

1.2.3

EESK anser också att de anställda måste skyddas bättre och beviljas förmånsrätt som borgenärer.

1.2.4

Frågan om olämpligt stöd till företag i svårigheter måste också granskas. EESK vill i detta sammanhang framhålla att ansvarsskyldigheten kan ligga på andra aktörer än banker. Kommittén uppmanar därför kommissionen att ta dessa aspekter i beaktande.

1.2.5

Det är inte önskvärt med ett straffrättsligt inslag i insolvensrätten, eftersom det skulle leda till att fler insolvensförfaranden togs upp till domstolsbehandling och till förlängda undersökningsperioder.

1.2.6

EESK anser inte att en systematisk hänskjutning till domstol är den bästa lösningen. Kommittén uppmanar kommissionen att överväga förslaget om att inrätta nya instanser som till exempel är knutna till den ekonomiska sektorn och har en tvärvetenskaplig sammansättning (ekonomi, finans, juridik). Sådana instanser skulle kunna ha bättre möjlighet att förstå och agera snabbt för att hjälpa företag att lösa sina finansiella svårigheter.

1.2.7

Slutligen uppmanar kommittén kommissionen att överväga förslagen om en harmonisering av förvaltarnas status, enligt Europaparlamentets resolution av den 11 oktober 2011 (1).

1.3.1

EESK stöder förslaget till förordning, även om det begränsar sig till förfaranderegler och inte syftar till en harmonisering av den nationella lagstiftning som ska tillämpas på insolventa företag.

1.3.2

Kommittén välkomnar skyldigheten för medlemsstaterna att förbättra bestämmelserna om offentliggörande av relevanta domstolsavgöranden i gränsöverskridande insolvensmål i ett elektroniskt register och att sammankoppla de nationella insolvensregistren.

1.3.3

Kommittén uppmanar ändå kommissionen att se till att bördan, kostnaderna och tidsåtgången i samband med översättningar inte fördröjer insolvensförfaranden, eftersom snabbhet är avgörande för ett lyckat förfarande.

1.3.4

EESK välkomnar integreringen av civilrättsliga förfaranden för överskuldsättning, men detta får inte missgynna enskilda gäldenärer. En lagstiftning som är utformad för företag och avsedd att tillgodose näringslivets behov ger av naturliga skäl ett svagare skydd än konsumenträtten. Kommittén uppmanar kommissionen att vara särskilt uppmärksam på detta.

1.3.5

Slutligen uppmanar kommittén kommissionen att se till att man vid tillämpningen av det delegerade förfarandet för att ändra bilagorna till förordningen beaktar artikel 290 i EUF-fördraget och rättspraxisen beträffande begreppet ”väsentliga bestämmelser”.

2.1.1

De initiativ som ingår i detta lagstiftningspaket är en del av EU:s hantering av den ekonomiska och sociala kris som drabbar såväl företagen som invånarna i EU. Syftet är att hjälpa företag att överleva och ge företagare som hamnat i insolvens en andra chans.

2.1.2

Kommissionen har valt att ändra rådets förordning (EG) nr 1346/2000 (2) av den 29 maj 2000 om insolvensförfaranden (nedan kallad insolvensförordningen), framför allt när det gäller de bestämmelser i den internationella privaträtten som ska tillämpas på gränsöverskridande insolvensförfaranden, och att inleda ett samråd på basis av meddelandet ”En ny europeisk strategi för att hantera misslyckade företagssatsningar och insolvens”.

2.1.3

EESK har beslutat att yttra sig om båda dessa texter i ett och samma yttrande.

2.2.1

Kommissionen anser att insolvensförordningen av den 29 maj 2000 är föråldrad och konstaterar att den har fem stora brister (4), varför den föreslår att förordningen ska ses över.

2.3.1

I meddelandet konstateras med rätta att förslaget till förordning av den 12 december 2012 endast innebär en uppdatering av insolvensförordningen av den 29 maj 2000, och därmed endast gäller erkännande och samordning av de förfaranderegler som ska tillämpas vid nationella insolvensärenden, utan att den nationella lagstiftning som ska tillämpas på insolventa företag harmoniseras.

2.3.2

Syftet med meddelandet är att avhjälpa detta genom att lägga fram olika alternativ för en omfattande harmonisering av insolvensrätten för företag, där naturligtvis endast gränsöverskridande insolvensärenden omfattas.

3.1.1

Utgångspunkten är att företagare måste kunna få en andra chans och att arbetstillfällen måste skyddas.

3.1.2

EESK anser att det ingår i den ekonomiska cykeln och marknadsdynamiken att företag går omkull och att nya bildas, varför konkurser inte bör betraktas som någonting ont som måste undvikas till varje pris.

3.1.3

EESK menar därför att den andra chans som kommissionen förespråkar bör gälla företagare som har dragit lärdom av sitt misslyckande och som kan komma igen med ett genomtänkt affärsprojekt.

3.1.4

EESK betonar också att företagskonkurser kan ha interna orsaker, som dålig förvaltning, men även bero på yttre omständigheter, som alltför många och illa utformade regler. I det senare fallet har staten som lagstiftare också ett visst ansvar för konkurserna, men den har även ett ansvar som upphandlande myndighet vid offentliga upphandlingar (5).

3.1.5

Kommittén är mer positiv till begreppet fresh start (omstart), som hämtats från det grundläggande begreppet i den amerikanska insolvenslagstiftningen (6), än till den ”andra chans” som kommissionen argumenterar för. Omstartsbegreppet är snarare kulturellt än rättsligt och förutsätter att gäldenären på vissa villkor befrias från sitt personliga ansvar för sina skulder. På så sätt undviker man den rättsliga process som det innebär att sätta företaget i konkurs och gäldenären kan påbörja ett nytt projekt utan att anses ha gått i konkurs.

3.1.6

I meddelandet verkar det däremot som om den andra chansen ska utformas så att verksamheten kan drivas vidare. EESK anser att det vore kontraproduktivt att på konstgjord väg göra det möjligt för företag att fortsätta sin verksamhet genom att ge dem en andra chans när erfarenheten redan har visat att deras affärsmodell inte är lönsam.

3.1.7

Borgenärers och leverantörers förtroende skulle skadas av en sådan lösning, och i slutändan skulle detta skada den sunda konkurrensen mellan ekonomiska aktörer.

4.1.1

Skillnaderna i de olika ländernas insolvenslagstiftning ger upphov till konkurrensnackdelar, särskilt för företag med gränsöverskridande verksamhet, och kan hindra den ekonomiska återhämtningen.

4.1.2

Skillnaderna uppmuntrar till ”forum shopping” och försvagar därmed den inre marknaden.

4.1.3

EESK håller också med Europaparlamentet (7), som efterfrågar en harmonisering av vissa områden inom insolvensrätten.

4.1.4

Dessutom uppmanas kommissionen att på grundval av artikel 50, artikel 81.2 eller artikel 114 i EUF-fördraget lägga fram ett eller flera förslag till rättsakter för att skapa en verklig EU-ram för insolvensförfaranden för företag, som inte är begränsad till enkla förfaranderegler i den internationella privaträtten.

4.1.5

Insolvensärenden påverkar inte bara de berörda företagen negativt utan drabbar hela ekonomin i medlemsstaterna, framför allt enskilda invånare i egenskap av skattebetalare, anställda och arbetsgivare.

4.2.1

Kollektiva insolvensförfaranden var till en början enbart avsedda för att tillgodose borgenärernas behov men har gradvis blivit alltmer inriktade på att trygga företagets fortlevnad, bevara arbetstillfällena och säkerställa att skulderna betalas. På senare tid har lagstiftningen i EU tenderat att vara inriktad på att förebygga problem för företag innan betalningarna ställs in.

4.2.2

Borgenärer brukar vara tveksamma till att inleda ett kollektivt förfarande mot gäldenären, eftersom de inte kan vara säkra på att de kommer att få tillbaka sina pengar. Ett problem är att det när ett kollektivt förfarande inleds vanligen införs förbud mot att driva in sådana fordringar hos gäldenären som har uppstått innan förfarandet inleddes och att pågående indrivningsförfaranden skjuts upp. Varje borgenär måste därför deklarera sin fordran inom den lagstadgade tidsfristen (8).

4.2.3

Ett annat problem är om det inte finns tillräckligt med tillgångar. Det är vanligt att gäldenärerna i ett kollektivt insolvensförfarande uppmanas att välja mellan att få en utbetalning direkt och i gengäld avstå från en betydande andel av sin fordran, eller att sprida skulden över en viss period.

4.2.4

Det bästa för borgenären är alltså att se till att det inte uppstår någon insolvens, till exempel genom att säkra vissa transaktioner när avtalet sluts, genom att kräva garantier från en tredje part (9) eller genom att kräva säkerhet, pant eller hypotek i företagets tillgångar (10).

4.3.1

Anställda är de första offren när ett företag går i konkurs. Deras löner betalas inte alltid ut före konkursansökan och deras privata ekonomiska situation är svår under denna osäkra period.

4.3.2

När ett kollektivt förfarande inleds väljs ofta en företrädare för löntagarna som har till uppgift att kontrollera uppgifter om lönefordringar. Företrädaren är, vid sidan av de organ som brukar företräda arbetstagarna i företaget, den som förmedlar information mellan de anställda, domstolen och parterna i förfarandet.

4.3.3

De belopp som företaget är skyldigt de anställda innan det kollektiva förfarandet inleds måste räknas in i företagets skulder. I verkligheten är denna generella bestämmelse dock mycket urvattnad på grund av skillnaderna i nationell lagstiftning och praxis. Bristen på harmonisering av prioriteringsordningen för borgenärerna innebär alltså att utgången av ett kollektivt insolvensförfarande är mycket osäker för de anställda.

4.3.4

EESK anser att de anställda måste skyddas bättre och beviljas förmånsrätt som borgenärer. Det vore därför välkommet om detta skydd harmoniserades.

4.4.1

Vissa finansinstituts affärsmetoder kan leda till att företag som inte går att rädda får stöd. De ger därmed företaget sken av att vara solvent, vilket skadar den sunda konkurrensen på marknaden och ger en negativ bild av banksektorn.

4.4.2

Kommittén betonar att ansvarsskyldigheten för oskäligt stöd kan ligga på andra aktörer än bankerna, inklusive staten. Nationella domstolar anser för övrigt att vissa leverantörer eller kunder till företaget också kan ställas till svars när de genom sitt agerande har gett oskäligt stöd till ett företag som de egentligen vet inte går att rädda.

4.4.3

Dessa aspekter bör också tas i beaktande vid harmoniseringen av insolvensrätten för företag.

4.5.1

Merparten av konkurserna har objektiva orsaker och har inget att göra med något ohederligt beteende hos företagsledningen.

4.5.2

Förekomsten av ohederliga konkurser måste ändå beaktas. Kommissionen hänvisar också till dem i sitt meddelande (11) och föreslår att det ska göras åtskillnad mellan hederliga och ohederliga konkurser. Kommissionen anser att en gäldenär som avsiktligt eller av oaktsamhet underlåter att uppfylla sina rättsliga åtaganden ska kunna åläggas civilrättsliga påföljder och, i förekommande fall, straffrättsligt ansvar. Därför bör förfarandena påskyndas för hederliga konkurser.

4.5.3

Kommittén är övertygad om att det vore lämpligt att harmonisera tiden för ackordsförfaranden och att denna period bör vara rimligt kort, särskilt för att skydda de anställda, men ställer sig tveksam till att det skulle gå att införa skilda likvidationsförfaranden beroende på om företagsledningen är hederlig eller ej, eftersom detta skulle leda till att fler insolvensförfaranden togs upp till domstolsbehandling och att de blev straffrättsliga till sin natur. Dessutom skulle undersökningsperioderna förlängas.

4.5.4

Det är inte önskvärt med ett sådant straffrättsligt inslag i insolvensrätten. EESK anser att bedömningen av huruvida en konkurs är ohederlig måste göras i ett förfarande som är skilt från insolvensförfarandet.

5.1

EESK välkomnar att förordningens tillämpningsområde utvidgas till att omfatta hybridförfaranden, pre-insolvensförfaranden, skuldsaneringsförfaranden samt andra insolvensförfaranden för fysiska personer.

5.2

EESK välkomnar vidare klargörandet av vilka omständigheter som gör det möjligt att motbevisa antagandet att det stadgeenliga sätet är den plats där de huvudsakliga intressena finns.

5.3

Förbättringen av den processuella ramen för att fastställa domstolars behörighet för åtgärder som är en direkt följd av insolvensförfaranden eller har ett nära samband med dem, till exempel en talan om ogiltigförklaring av vissa rättshandlingar, är också positiv.

5.4

Förslagen om att sekundära insolvensförfaranden inte längre behöver vara likvidationsförfaranden och att inledandet av dem kan avvisas om de inte behövs för att skydda lokala borgenärers intressen, bidrar också till att förbättra förordningen. Ett utökat samarbete mellan huvudförfaranden och sekundära förfaranden innebär också en förbättring.

5.5

Skyldigheten för medlemsstaterna att förbättra bestämmelserna om offentliggörande genom att låta alla ta del av relevanta domstolsavgöranden i gränsöverskridande insolvensmål i ett elektroniskt register och att sammankoppla de nationella insolvensregistren är intressanta förslag.

5.6

EESK ställer sig dock frågande till bördan, kostnaderna och tidsåtgången i samband med översättningar och påminner om att snabbhet är avgörande för ett lyckat förfarande.

5.7

Slutligen välkomnar EESK skyldigheten för domstolar och förvaltare att samarbeta i insolvensförfaranden som berör medlemmar av samma företagskoncern, eftersom detta ger förvaltarna möjlighet att arbeta effektivare.

6.1

EESK ifrågasätter samordningen med förordning (EU) nr 1215/2012 av den 12 december 2012 (12), som ska ersätta förordning (EG) nr 44/2001 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område, även kallad Bryssel I-förordningen. Kommittén undrar om skäl 6 i förslaget till insolvensförordning är tillräckligt klargörande när det gäller kriteriet för fördelning av behörighet enligt domstolens rättspraxis i Gourdain-målet (13). Denna rättspraxis leder till en ganska restriktiv tolkning, trots att vissa åtgärder som ingår i tillämpningsområdet för Bryssel I-förordningen är avgörande för insolvensförfarandet. Användningen eller ej av en klausul om återtagandeförbehåll är till exempel avgörande för att fastställa omfattningen av gäldenärens tillgångar. Detta är viktigt för att man ska kunna uppnå målet att rädda företag i svårigheter, eftersom en lyckad räddningsinsats för företag i svårigheter är beroende av att det går att återställa tillgångarna.

6.2

När det gäller samarbetet mellan förvaltarna borde kommissionen ha föreslagit en ändrad ordalydelse i artikel 31 för att uppmuntra ingående av samförståndsavtal mellan förvaltare. De många skillnaderna i förvaltarnas status i medlemsstaterna hindrar dem från att samarbeta professionellt.

6.3

Utbytet mellan förvaltare och domstolar bör i första hand gälla lager, gäldenärens fordringar, deklaration och kontroll av fordringar samt samordnad kollektiv uppgörelse med de borgenärer som anges i överenskomna planer.

6.4

Slutligen betonar EESK att kommissionen har för avsikt att använda ett delegerat förfarande för att ändra bilagorna till förordningen trots att det verkar röra sig om väsentliga bestämmelser, som begreppet kollektivt insolvensförfarande eller förteckningen över de personer som agerar som konkursförvaltare.

7.1

Insolvenskriterierna måste harmoniseras. I vissa medlemsstater går det endast att inleda ett insolvensförfarande om det bevisas att gäldenären är insolvent. I andra medlemsstater räcker det med att insolvens ”sannolikt uppstår inom en snar framtid”.

7.2

Dessa skillnader uppmuntrar till s.k. forum shopping och bör därför avskaffas.

7.3

Med hänsyn till rättssäkerheten bör även bestämmelserna om anmälan av fordringar harmoniseras.

8.1

Kommittén stöder kommissionens förslag till ett nytt skäl 9 (14).

8.2

Skälen 9 och 10 i insolvensförordningen av den 29 maj 2000 är lämpliga i detta sammanhang (15).

8.3

Integreringen får dock inte missgynna enskilda gäldenärer. En lagstiftning som är utformad för företag och avsedd att tillgodose näringslivets behov ger av naturliga skäl ett svagare skydd än konsumenträtten. Kommittén uppmanar därför kommissionen att vara särskilt uppmärksam på detta.

8.4

Kommissionen uppmanas också att överväga en harmonisering av insolvenslagstiftningen för enskilda och då även ta hänsyn till konsumenternas intressen.

9.1

De nationella skillnaderna när det gäller förvaltarnas status och befogenheter påverkar den inre marknadens funktion genom att gränsöverskridande insolvensförfarandena blir komplicerade (16).

9.2

Det skulle vara till gagn för både företagen och den ekonomiska återhämtningen om de generella aspekterna rörande kraven på förvaltarens befogenheter och uppdrag snabbt harmoniserades. EESK håller också med Europaparlamentet (17) om att följande bör diskuteras:

9.3

Kommissionen måste därför gå längre än vad som anges i artikel 31 i förslaget till förordning, som enbart innehåller en bekräftelse av praxis och endast gäller samarbetet mellan förvaltarna för huvudförfarandet och sekundärförfarandet.

10.1

Genom att främja förhandlingsförfaranden kan man skynda på och effektivisera företagens omstruktureringsplaner.

10.2

Den genomsnittliga tidsåtgången och graden av framgång som konstateras generellt i EU är ett bra argument för denna strategi.

10.3

För övrigt anser EESK att en systematisk hänskjutning till domstol inte nödvändigtvis är den bästa lösningen.

Kommittén stöder också förslaget om att inrätta nya instanser som till exempel är knutna till den ekonomiska sektorn och har en tvärvetenskaplig sammansättning (ekonomi, finans, juridik). Sådana instanser skulle kunna ha bättre möjlighet att agera snabbt för att hjälpa företag att lösa sina finansiella svårigheter.

10.4

Detta system finns redan i flera länder och skulle kunna införas allmänt i de övriga medlemsstaterna.

10.5

Slutligen vore det lämpligt om kommissionen regelbundet offentliggjorde statistik över insolvensärenden som omfattas av insolvensförordningen så att det blir möjligt att utvärdera systemets effektivitet.

—

Ett alltför begränsat tillämpningsområde.

—

Fenomenet med ”forum shopping” är fortfarande utbrett på grund av inkonsekvent tillämpning av begreppet ”platsen där gäldenären har sina huvudsakliga intressen”.

—

Det sker ingen samordning mellan huvudförfarande och sekundärförfarande i samband med insolvens.

—

Insolvensförfaranden offentliggörs inte i tillräckligt stor omfattning.

—

Regelverket har luckor när det gäller insolvens hos multinationella koncerner.

—

Kommissionen har utgått från de 134 svaren på det offentliga samråd som inleddes den 29 mars 2012, slutsatserna från en jämförande rättsundersökning som utförts av universiteten i Heidelberg och Wien samt en konsekvensbedömning av de olika reformalternativen när den har utformat sina förslag för att avhjälpa dessa fem brister i sitt förslag till rådets förordning om insolvensförfaranden.

19.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 271/61

1.1

EESK anser att kommissionens meddelande och förslagen i det förtjänar att uppmärksammas och diskuteras närmare.

1.2

Kommittén håller med kommissionen om att det behövs en strängare lagstiftning för att införa effektiva förbud och statuera avskräckande exempel med sanktioner mot vissa katalogföretags aggressiva försäljningsmetoder.

1.3

Eftersom det är angeläget med ett omedelbart ställningstagande i denna fråga och eftersom dessa metoder får omfattande och allvarliga konsekvenser för hela unionens ekonomi, godtar kommittén att kommissionen genast lägger fram ett specifikt lagförslag i denna fråga, grundat på en konsekvensanalys.

1.4

EESK menar att en ramförordning borde antas för detta ändamål, eventuellt med stöd av delegerade akter, för att se till att tillämpningen blir mer enhetlig och effektiv i medlemsstaterna.

1.5

EESK anser att den lämpliga rättsliga grunden bör omfatta, men inte begränsas till, fördragets bestämmelser om införande av en inre marknad, och tillämpningsområdet bör inte begränsas till gränsöverskridande transaktioner.

1.6

EESK vill samtidigt betona att många av dessa metoder är transeuropeiska, vilket kräver samordnade internationella åtgärder.

1.7

Kommittén anser dock att det bästa sättet att uppnå målet om en enhetlig och konsekvent lagstiftning med förbud för vilseledande marknadsföringsmetoder är en gemensam översyn av direktiven 2006/114/EG och 2005/29/EG, både avseende relationen mellan olika företag och mellan företag och konsumenter, samtidigt som man skapar en gemensam modell med plats för särdragen hos vardera typen, varför kommittén uppmanar kommissionen att på kort sikt inleda arbetet.

1.8

EESK uppmanar kommissionen att utveckla och tillämpa kompletterande insatser för bättre information och informationsspridning, bättre samarbete mellan förvaltningsmyndigheter, offentlig-privata plattformar och intresseorganisationer samt förbättrade mekanismer för snabb reaktion så att dessa metoder upphör och uppkomna skador ersätts, bland annat genom att omgående skapa ett europeiskt rättssystem för grupptalan, något som föreslogs redan för 30 år sedan och som sedan har lagts på is gång på gång.

1.9

EESK deltar gärna genom sina ledamöter i det framtida arbetet med denna fråga. Kommittén anser att den kan bidra tack vare de erfarenheter som ledamöterna har, eftersom dessa är högkvalificerade företrädare för det civila samhället inom de tre intressegrupperna i kommittén.

2.1

Inom företagens affärskommunikation finns det grundläggande och obligatoriska regler att ta hänsyn till för att undvika en snedvriden konkurrens och för att marknaden ska fungera. Om dessa regler inte följs frivilligt måste de bli lag och tillämpningen måste kontrolleras.

2.2

Kommissionen lägger genom detta meddelande fram en rad åtgärder för att bekämpa vilseledande marknadsföringsmetoder från reklamföretag, särskilt från katalogföretag.

2.3

Syftet är att bättre skydda företagen, särskilt de små och medelstora företagen. Det handlar bland annat om metoder som oönskad och ej beställd publicering eller uppdatering av uppgifter i en företagskatalog, skenbart gratis men senare debiterad genom en årsavgift som varken avtalats eller godkänts i förväg.

2.4

Efter ett offentligt samråd har kommissionen meddelat sin avsikt att skärpa direktiv 2006/114/EG om vilseledande och jämförande reklam genom att uttryckligen förbjuda metoder som till exempel att dölja ett meddelandes kommersiella syfte, och samtidigt skärpa tillämpningen av bestämmelser i gränsöverskridande situationer.

2.5

Enligt meddelandet saknas också

2.6

Enligt kommissionen uppgår den ekonomiska skadan för detta tillvägagångssätt till mellan 1 000 och 5 000 euro per år och drabbat företag.

3.1.1

EESK framhåller i linje med tidigare yttranden att kommersiella meddelanden i allmänhet och reklam i synnerhet, i all dess former, spelar en mycket viktig social och ekonomisk roll, vilket sammanfattats på ett bra sätt av International Advertising Association (IAA), som framför allt betonar dess betydelse när det gäller att sprida innovationer, uppmuntra kreativitet och underhållning, främja konkurrens och ge människor fler valmöjligheter (1).

3.1.1.1

Även om vissa reklamföretag agerar vilseledande i sitt sätt att göra reklam för sina produkter och försöka locka till sig kunder, är det viktigt att kommissionen påpekar det faktum att trots att många klagomål om vilseledande marknadsföringsmetoder rör denna typ av företag innebär det inte, ens i fråga om katalogföretagen, att de inte bedriver en laglig verksamhet av ekonomisk betydelse för företag som använder sig av dem för att göra reklam för sin verksamhet.

3.1.2

EESK medger att detta meddelande är viktigt och ligger i tiden, trots att det i huvudsak koncentrerar sig på de problem som uppstår då katalogföretag värvar kunder.

3.1.3

Kommittén menar att det är riktigt av kommissionen att understryka problemets gränsöverskridande karaktär och att den inte bara vill sträva efter en adekvat lagstiftning utan också vill att denna lagstiftning införs effektivt och att metoderna ska kunna granskas, kontrolleras och bestraffas ordenligt.

3.1.4

EESK beklagar att meddelandet inte har föregåtts av en grundlig konsekvensanalys. En sådan analys hade på ett tydligare sätt kunna motivera de föreslagna alternativen, vars kostnader och fördelar inte tydligt fastställs och bedöms.

3.1.4.1

Man känner fortfarande inte till omfattningen av och innehållet i den konsekvensanalys som kommissionen tillkännagav på sitt möte med de berörda aktörerna den 1 mars 2013, men den kommer för sent och är inte tillräcklig för att möjliggöra ett välgrundat beslut.

3.1.5

Med avseende inte bara på den rent juridiska tolkningen utan även möjligheterna att ge företagen ett faktiskt och mer effektivt skydd är kommittén tveksam till att den fråga som i grund och botten är föremål för kommissionens intresse verkligen kan inrymmas i det direktiv som kommissionen vill se över.

3.1.5.1

De metoder som har granskats och som handlar om kommersiell kommunikation i bred bemärkelse är inte reklam, utan snarare en aggressiv och försåtlig försäljningsmetod, som måste sättas in i ett större sammanhang med illojala eller otillbörliga affärsmetoder och även tas upp i straffrättsliga sammanhang.

3.1.5.2

Reklam utesluter all slags kommunikation där marknadsföring av vissa varor eller tjänster inte anges eller antyds, även sådan kommunikation som uppstår i en affärsförbindelse och som inte syftar till att erbjuda nya varor eller tjänster.

3.1.5.3

Enligt direktiv 2005/29/EG ska en affärsmetod anses vara vilseledande om den inbegriper oriktig information och således är falsk eller om den på något sätt, även genom den allmänna utformningen – även om informationen är korrekt i sak – vilseleder eller sannolikt kommer att vilseleda genomsnittskonsumenten i ett eller flera avseenden, samt i endera fallet medför eller sannolikt kommer att medföra att denne fattar ett affärsbeslut som han annars inte skulle ha fattat. Definitionen av vilseledande metoder inskränker sig alltså inte bara till produktreklam, utan kan omfatta situationer där det inte finns något syfte att göra reklam för produkter eller kommunikation som är ett led i en affärsförbindelse.

3.1.6

I grönboken om otillbörliga affärsmetoder i B2B-leveranskedjan för livsmedel och icke-livsmedel (2), varnar kommissionen helt korrekt för att det kan uppstå konflikter och överlappningar mellan många EU-åtgärder som har samma målgrupper och liknande ej samordnade former, vilket kan vara förvirrande då medlemsstaterna ska införliva lagstiftningsakter (3).

3.1.7

EESK beklagar att kommissionen hittills inte har diskuterat olika möjliga alternativ och låtit dem bli föremål för offentligt samråd. Kommissionen har i stället föredragit att välja ett alternativ som kan visa sig vara ofördelaktigt för företagen, särskilt de små och medelstora företagen. Eftersom kommissionen redan tycks ha bestämt sig för vilket alternativ den tänker anta i oktober verkar det ganska meningslöst att lägga fram en konsekvensanalys av fem alternativ, då valet redan är gjort.

3.1.8

Det är angeläget att omedelbart ta ställning i den centrala frågan om katalogföretag, vilket redan framgår av Europaparlamentets tidigare analyser och resolutioner. De metoder som här har tagits upp får också omfattande och allvarliga konsekvenser för hela unionens ekonomi (4). Kommittén godtar därför att kommissionen genast lägger fram ett lagförslag enbart inriktat på denna fråga, för att förebygga de fall då företag utsätts för ständig press på grund av hot om rättsliga åtgärder i en utländsk domstol, med tilltagande administrativa kostnader och ständiga telefonsamtal från inkassoföretag, som är att likna vid hot.

3.1.8.1

Det är för övrigt inte bara små och medelstora företag, utan också fria yrkesutövare, icke-statliga organisationer, bibliotek, privata läroanstalter och till och med vissa offentliga myndigheters enheter som utsätts för dessa metoder. Dessa bör, då det är lämpligt, också omfattas genom att begreppet näringsidkare utvidgas till att omfatta alla dem som kan utsättas för detta och som inte skyddas av andra lagrum.

3.1.9

EESK anser emellertid att ett mer helgjutet sätt att närma sig frågan hade varit att låta begreppet otillbörliga affärsmetoder, såsom vilseledande och aggressiva metoder samt den svarta listan som bifogats direktiv 2005/29/EG, utsträckas till att omfatta förbindelser mellan företag.

3.1.10

Att utvidga direktivets tillämpningsområde skulle också få den positiva effekten att harmoniseringen kunde förbättras, eftersom medlemsstaterna slipper införa nya lagar eller rättsakter för att införliva direktivet. De behöver bara utvidga tillämpningsområdet för sin redan befintliga nationella lagstiftning om otillbörliga affärsmetoder, och på så sätt säkerställa att unionens lagstiftning tillämpas korrekt (5).

3.1.11

Att enbart ändra direktiv 2006/114/EG enligt kommissionens tvetydiga förslag kommer inte att skydda de små och medelstora företagen i de situationer som tas upp i meddelandet. Förutom att dessa metoder utgör ett aggressivt agerande utan att vara vilseledande enligt direktiv 2005/29/EG, har de uppstått ur en tidigare upprättad affärsförbindelse, och ryms inte inom ramen för reklam.

3.1.12

Med reservation för vad som sägs i punkt 3.1.8 anser EESK därför att kommissionen inom en snar framtid bör vidta övergripande åtgärder för att främja mer samstämmiga regler inom konkurrenslagstiftning, immaterialrätt och industriell äganderätt och garantera ett enhetligt skydd för all affärsverksamhet inom detaljhandeln och i alla avtalsförhållanden mellan näringsidkare, i linje med Europaparlamentets resolution om en effektivare och rättvisare detaljhandelsmarknad.

3.1.13

EESK anser därför att det krävs bättre samordning mellan GD Rättsliga frågor, GD Konkurrens, GD Inre marknaden och GD Näringsliv i fråga om de åtgärder som ska vidtas på detta område och i framtida politiska förslag och lagförslag, som en uppföljning på de politiska prioriteringar som fastställs i småföretagsakten.

3.1.14

Utan att det påverkar ovanstående och om kommissionen gör ett annat val, framhåller kommittén att begreppet ”mest skadliga” marknadsföringsmetoder måste definieras konkret och dess innehåll preciseras, så att det klart framgår vilka affärsmetoder som förtjänar större skydd än andra.

3.1.15

EESK skulle också uppskatta om kommissionen redan nu redogjorde mer exakt för vilka situationer som borde stå med på den svarta listan, vars existens kommittén stöder fullständigt, eftersom förteckningen över metoder som ska betraktas som helt otillåtna bör vara så precis och uttömmande som möjligt. Kommissionen kan redan nu få tillräckligt material för utarbetandet av denna förteckning i svaren på kommissionens enkät och i inläggen från flera aktörer vid sammanträdet den 1 mars 2013 (6).

3.1.16

EESK skulle också i detta fall uppskatta om kommissionen övervägde upprättandet av en grå lista över metoder som skulle kunna betraktas som otillåtna under vissa specifika omständigheter som en domstol får avgöra från fall till fall.

3.1.17

Förutom upprättandet av listor anser kommittén att det är nödvändigt att skärpa och förtydliga begreppen vilseledande reklam och otillåten jämförande reklam, på ett systematiskt sätt inom en bred rättslig ram, så att nya otillbörliga metoder omfattas av den reviderade lagstiftningen.

3.1.18

Utan att det inverkar på vad som anges i punkt 3.1.8 anser EESK att den rättsliga ramen till direktiv 2005/29/EG borde utvidgas vid lämpligt tillfälle, särskilt för att se till att det befintliga konsumentskyddet utvidgas till vissa mikro- och småföretag och tillämpas lika på dessa, enligt exakt och noggrant fastställda villkor, om deras situation är jämförbar, vilket redan är fallet i vissa medlemsstaters rättsordning och vilket föreningar och organisationer som företräder dessa företag med rätta kräver (7).

3.1.19

EESK anser att det handlar om två sidor av samma gemensamma verklighet, och det vore en fördel om översynen av direktiv 2005/29/EG skedde samtidigt och parallellt med översynen av direktiv 2006/114/EG, eftersom de är knutna till och kompletterar varandra (8). Detta bör ske mot bakgrund av den senaste utvärderingen av direktiv 2005/29/EG (9).

3.1.20

De metoder som används och de bedrägliga företagens beteende visar att det finns ett behov av ett rättsinstrument för kollektiv talan som kan garantera effektiva reaktioner och ett bättre skydd för näringsidkare vid lösningen av uppkomna tvister, inte bara för att få stopp på dessa metoder (10), utan också för att kunna garantera ersättning för uppkomna skador.

3.2.1

EESK anser att kommissionen redan nu bör ange vilken rättslig grund som ska ligga till grund för de åtgärder som ska vidtas, och mer specifikt om det bara handlar om åtgärder som stöder genomförandet av den inre marknaden eller också om andra åtgärder.

3.2.2

EESK anser också att det lämpligaste rättsinstrumentet för detta ändamål skulle vara en förordning, som kan säkerställa större juridisk säkerhet och en effektivare harmonisering.

4.1

När det gäller den föreslagna tidsplanen välkomnar EESK de etapper som kommissionen fastställt, bland annat att genast skapa ett nätverk av myndigheter för att förbättra tillämpningen av direktivet om vilseledande och jämförande reklam, och att utbyta information.

4.2

Kommittén ser också positivt på inrättandet av ett samarbetsförfarande om lagstiftningstillämpning, i likhet med det som anges i Europaparlamentets och rådets förordning nr 2006/2004 om samarbete mellan de nationella tillsynsmyndigheter som ansvarar för konsumentskyddslagstiftningen, varvid det införs både en skyldighet att ömsesidigt erbjuda hjälp mellan medlemsstaterna i dessa frågor och åtgärder för att bestämma vilken myndighet som ska ansvara för att genomföra lagstiftningen, utan att det påverkar alternativen med offentlig-privata plattformar i likhet med dem som finns i Nederländerna och utvidgandet av samarbetet till att omfatta de organisationer som företräder de berörda parterna.

4.3

EESK föreslår att man, liksom på konsumentskyddsområdet (11) och vid lösning av tvister, inrättar ett europeiskt nätverk för att hjälpa de små och medelstora företagen att lösa gränsöverskridande tvister, genom att hänvisa företag som utsatts för bedrägeri till de mest lämpliga rättsinstrumenten.

4.4

EESK anser också att utbildning, information och utbyte av god praxis bör erbjudas alla företag i syfte att göra dem medvetna om farorna i samband med dessa metoder.

4.5

Med tanke på att de flesta vilseledande affärsmetoder bedrivs i digital miljö menar EESK att det är nödvändigt att skydda de små och medelstora företagen på ett mer målinriktat och lämpligt sätt, med beaktande av internetleverantörernas metoder och avtalsförhållanden på plattformar som eBay eller plattformar som skapats särskilt för affärstransaktioner mellan näringsidkare.

4.6

Kommittén vill också framhålla att kommissionen måste beakta den internationella aspekten av dessa metoder inom ramen för sin representation vid OECD (12). EU och dess medlemsstater uppmanas att tillsammans med OECD diskutera en utvidgning av OECD:s ”Guidelines for Protecting Consumers from Fraudulent and Deceptive Commercial Practices Across Borders” (”OECD:s riktlinjer för att skydda konsumenterna mot bedrägliga och försåtliga gränsöverskridande affärsmetoder”) till att omfatta B2B (företag till företag).

EESK föreslår att Europol inleder ett forskningsprojekt om bedrägeri i samband med massmarknadsföring inom EU: omfattningen av de ekonomiska skadorna och antalet brottsoffer, de viktigaste gränsöverskridande aktörernas roll och eventuell investering av överskottet i finansieringen av andra icke-lagliga aktiviteter eller affärsverksamheter.

4.7

Slutligen vill EESK framhålla att kommissionen måste tillhandhålla de finansiella medel som behövs för att man ska kunna genomföra dessa åtgärder.

4.8

EESK deltar gärna genom sina företrädare i det framtida arbetet med denna fråga. Kommittén anser att den kan bidra tack vare de erfarenheter som ledamöterna har, eftersom dessa är högkvalificerade företrädare för det civila samhället inom de tre intressegrupperna i kommittén.

a)

Metoder i samband med onlinetransaktioner då transaktionsuppgifterna inte presenteras på samma sätt för alla berörda, vilket gör att vissa berörda diskrimineras.

b)

Metoder i samband med auktioner och handel online (e-bay). Det har visat sig att det ibland är bättre att registrera sig som konsument i sådana sammanhang, eftersom det ger personen tillgång till fler garantier.

c)

Metoder som förutsätter en presentation av certifierade produkter som inte är godkända.