10.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 261/1

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen med titeln ”En handlingsplan för kapacitet, effektivitet och säkerhet på Europas flygplatser” (COM(2006)0819),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen med titeln ”Riktlinjer för finansiering av flygplatser och för statliga igångsättningsstöd för flygbolag med verksamhet på regionala flygplatser” (1),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen med titeln ”EU och dess grannregioner: En ny strategi för transportsamarbete” (COM(2011)0415),

—

med beaktande av resolutionen av den 7 juni 2011 om transporttillämpningar av de globala systemen för satellitnavigering – EU-politiken på kort och medellång sikt (2),

—

med beaktande av kommissionens vitbok ”Färdplan för ett gemensamt europeiskt transportområde – ett konkurrenskraftigt och resurseffektivt transportsystem” (COM(2011)0144),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för transport och turism och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A7-0094/2012), och av följande skäl:

A.

Det finns för närvarande inte någon allmänt accepterad definition av ”regional flygplats”. Flygplatser vilkas främsta upptagningsområde är en huvudstad omfattas inte av detta betänkande. Regionala flygplatser, dvs. ”flygplatser som inte är flygtrafiknav” bör delas in i större och mindre flygplatser mot bakgrund av de typer av förbindelser som sådana flygplatser tillhandahåller samt passagerarvolymer och förbindelser med större städer och större flygplatser. Kommissionen bör fastställa gemensamma kriterier för att göra det lättare att ta fram en korrekt definition av ”regional flygplats” som beaktar alla ovannämnda aspekter. ”Regional flygtjänst” bör dock definieras som en flygning som avgår från och/eller landar på en regional flygplats. I den fortsatta debatten om regionala flygplatser blir det absolut nödvändigt att beskriva de olika roller som dessa har och särskilt skilja mellan öflygplatser och sådana flygplatser som betjänar regioner med dåliga kommunikationer eller svag ekonomi.

B.

Den regionala luftfarten möjliggör liksom de andra transportsätten rörlighet för medborgarna. Bättre anslutningar och effektiv intermodal rörlighet kan bidra avsevärt till bättre tillträde till regioner, företag och turism, utveckla relaterade tjänster samt sprida ekonomiskt välstånd.

C.

Det råder ojämlikhet när det gäller möjligheterna att utnyttja regionala flygförbindelser i medlemsstaterna på grund av medborgarnas varierande materiella status och de skilda infrastrukturutvecklingsnivåerna.

D.

De förbindelser som luftfartssektorn erbjuder medborgare och företag i EU:s regioner, särskilt i otillgängliga regioner och öregioner, är ytterst viktiga och bidrar till att garantera den ekonomiska livskraften i sådana områden. Europas flygplatser tillhandahåller ett omfattande nätverk med 150 000 ortskombinationer.

E.

Ett väsentligt antal regionala flygplatser har att göra med flygbolag med kvasi-monopol. Flygbolaget kan utnyttja denna position som påtryckningsmedel för att ständigt ställa fler krav på de berörda flygplatserna och lokala och/eller regionala myndigheter, bland annat avseende flygplatsavgifter och avgifter för luftfartsskydd.

F.

Flygplatsernas detaljhandelsomsättning har minskat avsevärt på grund av att vissa flygbolag har infört restriktiva bestämmelser för handbagage. Inverkan av regeln ”ett handbagage” som flygbolagen tillämpar (främst lågprisbolagen, som i första hand bedriver verksamhet på dessa flygplatser) tillsammans med andra åtgärder för att hålla kostnaderna nere har gjort det svårare att resa och lett till att detaljhandelsförsäljningen minskat dramatiskt i flygplatsbutikerna på vissa regionala flygplatser. En tredjedel av vinsterna från detaljhandeln på flygplatser går till att subventionera flygbolag genom avskaffande av landningsavgifter.

G.

Den spanska regeringen har uttryckligen förbjudit flygbolag att tillämpa regeln ”ett handbagage” när de avgår från spanska flygplatser.

H.

Stora flygplatser i några av EU:s medlemsstater upplever en kapacitetskris.

I.

Finans- och statsskuldkrisen har väsentligt förändrat villkoren för flygplatsfinansiering inom EU, särskilt på icke-flygtrafiknav.

J.

Uppförandet av nya regionala flygplatser bör bygga på en kostnads- och nyttoanalys.

K.

De offentliga investeringarna i förbättring av flygplatser bör uppvisa en viss koppling mellan de belopp som investeras och antalet passagerare som använder infrastrukturen.

1.

Europaparlamentet understryker behovet av skyldigheter avseende allmännyttiga tjänster när det gäller flygtjänster av ekonomiskt och offentligt intresse, särskilt förbindelser med avlägsna regioner, öregioner och de yttersta randområdena, med tanke på dessa regioners avlägsna läge samt fysiska och naturliga karaktärsdrag, i syfte att garantera att de är fullständigt tillgängliga och territoriellt integrerade. Parlamentet betonar att gällande skyldigheter avseende allmännyttiga tjänster måste bevaras och anser att sådana tjänster inte skulle vara ekonomiskt genomförbara utan allmänna medel. Parlamentet betonar vikten av att stärka konkurrenskraften i de yttersta randområdena och främja integreringen av dessa områden med andra regioner för att minska den ekonomiska klyfta som skiljer dem från resten av Europa.

2.

Europaparlamentet anser att man bör undvika en ökning av antalet regionala flygplatser och noterar att utvecklingen av regionala flygplatser bör ske så att man undviker att skapa flygplatsinfrastruktur som inte används eller som används ineffektivt, vilket skulle medföra en ekonomisk börda för de ansvariga myndigheterna. Parlamentet anser tvärtom att befintliga förbindelser bör stärkas, särskilt i områden med geografiska nackdelar (till exempel öar). Därför välkomnar parlamentet alla initiativ som syftar till att utveckla den offentliga transportsektorns roll, även vägtransportsektorn, för att främja förbindelserna. Parlamentet betonar att offentlig finansiering av regionala flygplatser måste vara förenlig med bestämmelserna i artiklarna 106 och 107 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt angående statligt stöd. Enligt parlamentet bör man utarbeta ett sanktionssystem för de flygbolag som lämnar en understödd regional flygplats före utgången av fastställt datum.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se över beslut 2012/21/EU om tillämpningen av artikel 106.2 i EUF-fördraget, genom vilket tröskeln för när en flygplats kan få statligt stöd utan att underrätta kommissionen har minskats till 200 000 passagerare per år, mot bakgrund av att det i gemenskapens riktlinjer anges att en flygplats kan bli kostnadseffektiv om flygtrafiken överstiger 500 000 passagerare per år.

4.

Europaparlamentet anser att de regionala flygplatserna, med hänsyn till deras konsekvenser för miljön och ekonomin, bör få tillräckligt stöd av nationella och regionala myndigheter, omfattas av lokalt och regionalt samråd och – på grundval av en kostnads-nyttoanalys – vara berättigade till att ansöka om EU-medel och medel från andra EU-finansierade finansieringstekniska instrument inom den nya programramen. Parlamentet rekommenderar kommissionen att beakta de möjligheter som de regionala flygplatserna innebär för det centrala europeiska transportnätet.

5.

Europaparlamentet begär att kriterierna för att erhålla subventioner och statligt stöd tydligt regleras så att de blir öppna och insynsvänliga.

6.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att följa en balanserad metod vid framtida översyner av luftfartsriktlinjerna för att garantera en socialt och ekonomiskt genomförbar utveckling av regionala flygtjänster, med hänsyn till utvecklingen av den infrastruktur som krävs för att garantera intermodalitet samtidigt som den också garanterar tillgängligheten till dessa tjänster för EU-medborgare och beaktar subsidiaritetsprincipen och proportionalitetsprincipen.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, när den ger stöd till utvecklingen av regionala flygplatser eller anläggningen av nya regionala flygplatser, särskilt i länder där de nationella flygplatserna är perifert belägna, fästa särskilt avseende vid den balanserade territoriella utvecklingen av regioner som motsvarar Nuts I- och Nuts II-nivåerna, för att även regioner som ligger långt borta från huvudstaden och som har dåliga transportförbindelser ska uppvisa innovation och konkurrenskraft och för att möjliggöra tillkomsten av verkliga knutpunkter för handel och transport.

8.

Europaparlamentet betonar att lämplig utveckling av de regionala flygplatserna bidrar till parallell utveckling av turismen, som är en bransch av stor vikt för många europeiska regioner.

9.

Eftersom turistnäringen visat sin kapacitet att stå emot den ekonomiska krisen understryker Europaparlamentet att man särskilt måste uppmärksamma alla ekonomiska aspekter eller beslut som kan stödja eller främja turismen, till exempel luftfarts- och flygplatsinfrastrukturprojekt.

10.

Europaparlamentet framhåller att vissa regionala flygplatser bara är i drift under turismens högsäsonger, vilket ofta innebär ytterligare organisationsproblem, högre enhetskostnader osv. Parlamentet uppmanar kommissionen att beakta dessa regionala säsongsöppna flygplatsers särart och problem vid antagandet av ny lagstiftning för sektorn.

11.

Europaparlamentet betonar att de regionala flygplatserna blir allt viktigare för såväl charterflygbolagen som lågprisflygbolagen. Parlamentet betonar att charterflygbolagen i dag främst erbjuder långdistansresor till semesterresmål, med mindre avstånd mellan sätena på deras flygplan och begränsad service ombord jämfört med traditionella reguljärflygbolag. Dessutom flyger charterflygbolagen ofta från regionala flygplatser som saknar kapacitet för reguljärflyg, och lågprisflygbolagen kan med sina kortdistansflygplan inte konkurrera med deras flygtrafik. Parlamentet påminner om att små flygplan är vanligast på kortdistansrutter, särskilt när det gäller traditionella flygbolag som flyger till flygtrafiknav från regionala flygplatser och lågprisbolag.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att se till att EU-lagstiftning och nationell lagstiftning avseende flygbolags sociala förhållanden och anställningsvillkor tillämpas korrekt, så att personalen på en regional flygplats inte ska bli föremål för social dumpning och att rättvis konkurrens och lika villkor kan garanteras inom luftfartsbranschen. Parlamentet begär att flygplatspersonal ska få anständiga avtalsvillkor, med särskild hänvisning till flygplatser där lågprisbolag står för den största delen av trafiken.

13.

Europaparlamentet är oroat för att viss praxis hos lågprisbolag som ofta flyger från regionala flygplatser försämrar passagerartjänsternas kvalitet och arbetsförhållandena. Eftersom vissa lågprisbolag som flyger från regionala flygplatser för närvarande har en aggressiv affärspraxis att utnyttja sin dominerande ställning, och eftersom kommersiell verksamhet är en central inkomstkälla för regionala flygplatser, är parlamentet oroat över restriktioner såsom ”ett handbagage”, som tillämpas av vissa flygbolag. Parlamentet anser att denna praxis bryter mot konkurrenslagstiftningen och att restriktionerna kan utgöra missbruk av ett bolags ställning. Därför uppmanar parlamentet medlemsstaterna att fastställa gemensamma övre gränser för flygbolagen beträffande restriktioner samtidigt som det framhåller att alla kontroller av restriktioner relaterade till bagagets vikt och dimensioner bör göras innan passageraren kommer fram till utgången till flygplanet.

14.

Europaparlamentet vill att de varor som köps på flygplatser ska behandlas som ”nödvändiga”, såsom för närvarande är fallet med till exempel jackor. Parlamentet uppskattar Spaniens beslut att förbjuda de metoder som anges i punkt 13 inom sitt territorium (3), och uppmanar kommissionen att undersöka om liknande åtgärder kan införas för alla flygtjänster med ursprung i Europa.

15.

Europaparlamentet anser att godstransporter utgör en positiv faktor för regionala flygplatser som kan skapa utveckling och sysselsättning, bland annat genom att anknutna marktjänster liksom industrier och företag kan etableras kring den regionala flygplatsen. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en strategi som gynnar godstransporter och underlättar samarbetet mellan närliggande regionala flygplatser.

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaternas myndigheter att föreslå planer för att utveckla befintliga regionala flygplatser och göra dem mer effektiva.

17.

Europaparlamentet anser att de regionala flygplatserna inte bör användas som verktyg för att öka det offentliga underskottet och generellt bör vara ekonomiskt hållbara på medellång sikt.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att påskynda det gemensamma företaget för utveckling av en ny generation av det europeiska systemet för flygledningstjänsten (Sesar), Clean Sky-initiativet och genomförandet av lagstiftningen om ett gemensamt europeiskt luftrum som en brådskande fråga. Parlamentet noterar att arbetet med Sesar och det viktiga europeiska systemet för navigering genom geostationär överlappning (Egnos) kommer att ge regionala flygplatser möjlighet att dra fördel av projekt såsom fjärrstyrda torn, hastighets- och överbelastningshantering och förbättrade driftsförfaranden.

19.

Europaparlamentet erkänner att kapacitetsstyrningen inte är samma sak på flygplatser med ”samordnade ankomst- och avgångstider” som på flygplatser utan ”samordnade ankomst- och avgångstider”. Parlamentet anser att det finns stor ledig kapacitet som kan utnyttjas på många regionala flygplatser och att trafikstockningar och köer på större flygplatser kan minskas och miljöpåverkan minimeras genom att utnyttja denna lediga kapacitet. Parlamentet medger att goda förbindelser mellan de större flygplatserna och närbelägna regionala flygplatser kan bidra till att minska trafikstockningarna.

20.

Europaparlamentet betonar de regionala flygplatsernas roll som en drivfjäder för att utveckla innovationskluster, eftersom de minskar etableringskostnaderna för nystartade företag, särskilt i avlägset belägna regioner.

21.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna att utöver ekonomiska och finansiella överväganden även ta hänsyn till miljömässiga, territoriella, geologiska och meterologiska faktorer samt andra rationella kriterier när beslut fattas om lokalisering av flygplatser och när regionala flygplatsanläggningar behöver renoveras eller byggas ut. Parlamentet betonar samtidigt vikten av att använda och modernisera befintliga strukturer innan man bygger nya.

22.

Europaparlamentet noterar att europeiska regioner enligt aktuella undersökningar håller på att mista direkta förbindelser till vissa av de mest belastade flygplatserna och är besviket över att de undersökningar som utförts av kommissionen endast beaktar stora flygplatser. Därför föreslår parlamentet att eventuella framtida undersökningar ska utvidgas till att omfatta regionala flygplatser och uppmanar i mellantiden medlemsstaterna och kommissionen att främja förbindelser mellan regionala flygplatser och större flygplatser i medlemsstaterna och därmed bidra till att ge ekonomin i områdena kring regionala flygplatser ett uppsving samtidigt som man erbjuder en lösning på problemet med trafikstockningar inom luftfarten i Europa.

23.

Europaparlamentet uppmanar alla parter och institutioner som är engagerade i översynen av förordning (EEG) nr 95/93 (senast ändrad genom förordning (EG) nr 793/2004), att fokusera på att leverera ny kapacitet på flygplatser snarare än att konkurrera ut de regionala flygtjänsterna från marknaden. Parlamentet anser att det är viktigt för regionala flygplatser att ha tillgång till flygtrafiknav, och anser att detta måste beaktas i samband med översynen av förordning (EEG) nr 95/93, särskilt planerna om sekundärhandel med avgångs- och ankomsttider och det planerade gradvisa införandet av andra marknadsmekanismer, även primärhandel, som skulle kunna innebära delning av länkar mellan regionala flygplatser och större flygtrafiknav.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att iaktta rimlighet vid den administrativa och rättsliga regleringen av frågor gällande styrning av ankomst- och avgångstider på regionala flygplatser, eftersom regleringen annars kan medföra att nätet av förbindelser begränsas. Med tanke på att de stora flygtrafiknaven snart har nått sin maximala kapacitet uppmanar parlamentet kommissionen att utarbeta en strategi för tilldelningen av ankomst- och avgångstider för de regionala flygplatserna i syfte att locka nya flygbolag, främja konkurrensen, minska trafikstockningarna på de största flygplatserna och främja utvecklingen av de regionala flygplatserna.

25.

Europaparlamentet beklagar att regionala flygplatser som ligger långt från stadscentrum ofta inte har lämpliga förbindelser med transportnätverket på marken. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla sin intermodala politik och investera i dessa strategiskt viktiga intermodala förbindelser, t.ex. förbindelserna med järnvägsnätet, eftersom sammankopplingen av regionala flygplatser med övriga delar av transportnätet, medräknat andra flygplatser, kommer att leda till ökad användning av regionala flygplatser när flygtrafiknav drabbats av flaskhalsar i kapaciteten.

26.

Europaparlamentet noterar att bristen på beslutsamma åtgärder för att öka tillgängligheten till regionala flygplatser genom goda kommunikationer med stadscentrum, bland annat genom investeringar i transportinfrastruktur, hämmar regionernas ekonomiska och samhälleliga utveckling.

27.

Europaparlamentet noterar behovet av bättre integrering av olika transportsätt. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett meddelande som uppmuntrar branschen att utveckla multimodalitet genom gemensamma biljetter för järnvägs- och flygsektorn. Parlamentet påpekar att det redan finns en del sådana system i vissa medlemsstater och uppmanar därför alla parter att utbyta bästa praxis på detta område.

28.

Europaparlamentet konstaterar att det finns ett brådskande behov av att garantera flygplatskapacitet i EU för att inte förlora konkurrenskraft i förhållande till andra tillväxtregioner och för att på detta sätt undvika att trafik flyttas till angränsande områden. Parlamentet anser att de regionala flygplatserna kan bidra till att minska trafikstockningarna vid EU:s större flygplatser och till att upprätthålla en ledande ställning.

29.

Europaparlamentet anser att utvecklingsplanerna för järnvägs- och vägnäten bör ta hänsyn till flygplatsernas lokalisering, så att flygplatserna kan förbindas med de nya landtransportnät som uppförs. Parlamentet noterar behovet av att utveckla ett nätverk av regionala flygplatser som bygger på integrerade förbindelser med huvudflygplatserna, i syfte att förbättra människors rörlighet och effektivisera godstransporterna.

30.

Europaparlamentet uppmärksammar att ett väl utvecklat nätverk av regionala flygplatser även förbättrar passagerarnas säkerhet, bland annat genom att garantera tillgång till ett nätverk av nödfalls- och reservflygplatser i händelse av försämrat väder eller andra förhållanden.

31.

Europaparlamentet anser att det är absolut nödvändigt att införliva specialiseringen på godstrafik som ett oumbärligt inslag för att bidra till förvaltningen av flygplatslandskapet och för att optimera användningen av tillgänglig infrastruktur. Parlamentet påpekar att lämplig tillämpning av denna princip jämte lämplig hantering av ankomst- och avgångstiderna för att dela upp passagerartrafik och godstrafik borde bidra till att man kan undvika köer vid de större flygplatserna. Parlamentet framhåller de regionala flygplatsernas betydelse för denna strategi.

32.

Europaparlamentet anser att de regionala flygplatsernas roll är avgörande för den territoriella sammanhållningen och den sociala och ekonomiska utvecklingen i regionerna, särskilt i regioner där det saknas andra transportformer. Parlamentet vill därför att regionala flygplatser ska beaktas i den framtida politiken avseende transeuropeiska transportnät. Parlamentet tror dessutom starkt på att större regionala flygplatser med jämn året-runt-trafik, som bevisligen främjar ekonomisk utveckling, återhämtning för industrin och sysselsättning i deras region, bör inkluderas i planerna beträffande TEN-T-nätverk; detta gäller särskilt flygplatser med ett stort antal anslutningar till tredjeländer och i inomeuropeisk trafik vilka bidrar till att göra transporterna i deras region mer multimodala, samt de regionala flygplatser som kan hjälpa till vid flaskhalsar.

33.

Europaparlamentet betonar att näraliggande regionala flygplatser i gränsregioner bör samarbeta i fråga om och samordna användningen av den befintliga kapaciteten, som en förutsättning för att få samfinansiering från EU genom TEN-T och från sammanhållnings- och regionalfonderna.

34.

Europaparlamentet anser att regionala flygplatser som en del av TEN-T skulle kunna spela en ledande roll vid skapandet av ett större gemensamt europeiskt luftrum som omfattar en miljard människor inom EU och angränsande länder, i linje med kommissionens meddelande (COM(2011)0415).

35.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte har uppmärksammat parlamentets och rådets begäran i artikel 10.4 i beslut nr 884/2004/EG om att regionala flygplatser ska kopplas till nätverket, särskilt med beaktande av att transporttjänster till Europas regioner måste garanteras samtidigt som tågtransporterna utvecklas, eftersom flygtransporter under vissa omständigheter kan nå längre och betjäna mindre marknader mer effektivt i fråga om tid, kostnader och miljöpåverkan. Parlamentet konstaterar därför att det är mycket viktigt att det finns höghastighets- och långdistanstågförbindelser till flygplatser.

36.

Europaparlamentet anser att om flygplatser i större omfattning inkluderas i de nya TEN-T-direktiven kommer det att underlätta tillgången till privatfinansiering för flygplatsinfrastruktur och ge en positiv signal till kapitalmarknaderna. Parlamentet uppmanar kommissionen att vid sin granskning av TEN-T erkänna den viktiga kopplingen mellan regionala flygtjänster och ekonomisk föryngring.

37.

Europaparlamentet noterar att kostnaderna för att införa säkerhetsåtgärder på mindre, regionala flygplatser proportionellt sett är högre än vid större flygplatser som har stordriftsfördelar. Parlamentet anser emellertid att ett eventuellt förslag om finansiering av säkerhetsåtgärder inte får störa konkurrensen mellan flygplatserna eller mellan grupper av flygplatser.

38.

Europaparlamentet påminner om att direktivet om flygplatsavgifter (4) endast gäller flygplatser med över fem miljoner passagerare och/eller den största flygplatsen i varje medlemsstat. Parlamentet anser att en bedömning av påverkan på små och medelstora flygplatser borde utgöra en viktig del i granskningen av relevanta direktiv.

39.

Europaparlamentet uppmanar rådet att anta en ståndpunkt om flygsäkerhetsavgifter och anser att strängare säkerhetsåtgärder bör betalas av den aktuella medlemsstaten genom allmän beskattning, eftersom flygsäkerhet är en fråga om nationell säkerhet. Parlamentet betonar att motsvarande regler bör gälla alla andra transportsätt för att garantera rättvis konkurrens.

40.

Europaparlamentet erkänner behovet av pålitlig utrustning för LAG-screening (vätska, spray och gel), vilket ökar möjligheterna att upptäcka ett stort antal flytande explosionsämnen, och uppmanar kommissionen att beakta konsekvenserna av framtida krav på LAG-screening för regionala flygplatser.

41.

Europaparlamentet uppmärksammar den påverkan som nya bestämmelser får på flygfrakten och betonar att många regionala flygplatser är beroende av fraktflyg. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att granska de ekonomiska konsekvenserna av dessa bestämmelser i syfte att garantera att godstransportörer inte flyttar sin verksamhet utanför EU.

42.

Europaparlamentet föreslår att företagen ska vara tvungna att erbjuda alla personer som är bosatta inom EU en kostnadsfri betalningsmöjlighet med kredit- eller betalkort och rekommenderar vidare att inga månadsavgifter eller administrationsavgifter bör tas ut för sådana kort, även om de tillhandahålls av ett företag som är fristående från flygbolaget. Parlamentet rekommenderar också att då flygbolag har en stor andel passagerare som betalar en extra avgift för betalningar ska denna avgift förbjudas och anses utgöra en oundviklig avgift och därför ingå i grundpriset.

43.

Europaparlamentet påpekar att medan förvaringsutrymmet kan vara begränsat i vissa flygplan finns det inga allmänna riktlinjer för hand- eller lastrumsbagagets storlek eller vikt på EU-flyg. Parlamentet föreslår att kommissionen uppmuntrar branschen att upprätta gemensamma övre gränser för restriktioner eftersom detta skulle medföra större säkerhet för passagerare när de reser. Parlamentet anser att ICAO måste vara engagerat i denna process för att ett sådant arrangemang ska fungera på en global marknad.

44.

Europaparlamentet påpekar att vissa flygbolag tar ut avgifter för att checka in bagage som ofta verkar orimligt höga. Parlamentet uppmanar kommissionen att både med tanke på de rutiner som nämns i punkt 13 och med hänsyn till en rättvis och tydlig prispolitik undersöka detta tillvägagångssätt.

45.

Europaparlamentet föreslår att de belopp som flygbolagen kan ta ut för extra bagage och för övervikt bör begränsas.

46.

Europaparlamentet uppmanar de regionala flygplatsernas förvaltningsenheter att se till att anläggningarna anpassas efter funktionshindrade personers behov så att dessa kan ta sig runt på flygplatserna på egen hand och enkelt använda alla tjänster.

47.

Eftersom de regionala flygplatserna har mindre terminaler, är mer kompakta och mer överskådligt organiserade anser Europaparlamentet att de erbjuder ett mervärde för passagerare med begränsad rörlighet och för familjer som reser tillsammans osv. Parlamentet vill att kommissionen, flygplatserna och andra inblandade aktörer ska följa det exempel som finns i utformningen och konstruktionen av terminaler som är mer tillgängliga och välkomnande för passagerarna.

48.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

10.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 261/8

—

med beaktande av sina resolutioner om tidigare årsrapporter från kommissionen och Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf),

—

med beaktande av kommissionens rapport till Europaparlamentet och rådet av den 29 september 2011”Skydd av Europeiska unionens ekonomiska intressen – Bedrägeribekämpning – Årsrapport 2010” (COM(2011)0595) och dess följedokument (SEK(2011)1107, SEK(2011)1108 och SEK(2011)1109) (1),

—

med beaktande av Olafs elfte verksamhetsrapport – Årsrapport 2011 (2),

—

med beaktande av revisionsrättens årsrapport om genomförandet av budgeten för räkenskapsåret 2010, tillsammans med institutionernas svar (3),

—

med beaktande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, Regionkommittén och revisionsrätten om kommissionens strategi för bedrägeribekämpning (COM(2011)0376),

—

med beaktande av meddelandet från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén och Regionkommittén”om skyddet för Europeiska unionens ekonomiska intressen genom straffrättsliga bestämmelser och administrativa utredningar – En integrerad politik för att se till att skattebetalarnas pengar används på rätt sätt” (COM(2011)0293),

—

med beaktande av sin resolution av den 15 september 2011 om EU:s insatser för att bekämpa korruption (4), dess förklaring av den 18 maj 2010 om EU:s insatser när det gäller att bekämpa korruption (5), och kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet och Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, ”Insatser mot korruption på EU:s territorium” (COM(2011)0308),

—

med beaktande av artikel 325.5 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (6),

—

med beaktande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 2988/95 av den 18 december 1995 om skydd av Europeiska gemenskapernas finansiella intressen (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 april 2011 om skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen – Bedrägeribekämpning – Årsrapport 2009 (8),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från budgetkontrollutskottet (A7-0121/2012), och av följande skäl:

A.

EU och medlemsstaterna delar på ansvaret att skydda EU:s ekonomiska intressen och bekämpa bedrägeri, och nära samarbete mellan kommissionen och medlemsstaterna är av stor betydelse.

B.

Medlemsstaterna har det primära ansvaret för genomförandet av ungefär 80 procent av EU:s budget samt för uppbörden av egna medel, bland annat i form av mervärdesskatt och tullar.

C.

2010 uppgick de totala ekonomiska följderna av oriktigheter som upptäckts genom kontrollsystem till 2 193 miljoner euro, jämfört med 1 757 miljoner euro under 2009.

D.

Enligt Europeiska revisionsrätten innehöll de utbetalningar som ligger till grund för räkenskaperna väsentliga fel, med en uppskattad felfrekvens på 3,7 procent för EU:s totala budget. Kontrollsystemen visade sig bara vara effektiva till en viss del när det gällde att säkerställa att utbetalningar var korrekta och de viktigaste felkällorna rör stödberättigande och offentlig upphandling.

E.

I merparten av fallen anser revisionsrätten att medlemsstaternas myndigheter hade tillräcklig information tillgänglig för att kunna upptäcka och korrigera åtminstone en del av felen innan utbetalningarna gjordes. Revisionsrätten anser att det fortfarande finns utrymme att förbättra medlemsstaternas korrigeringsmekanismer och revisionsverksamhet.

1.

Europaparlamentet betonar att den globala finanskrisen, och i synnerhet krisen i euroområdet, som EU nu står inför, kräver att särskilda åtgärder vidtas för att säkerställa tillräckligt skydd av EU:s ekonomiska intressen i inkomsthänseende, vilka är direkt kopplade till medlemsstaternas ekonomiska intressen. Parlamentet anser att ett striktare genomförande av finanspolitiken skulle kunna leda Europa ur krisen, särskilt genom att minska utbredningen av EU:s svarta ekonomi, som beräknas uppgå till omkring en femtedel av den officiella bruttonationalprodukten (9).

2.

Europaparlamentet framhåller e-förvaltningens utsikter att öka öppenheten och bekämpa bedrägerier och korruption och därmed skydda offentliga medel. Parlamentet understryker att Europa släpar efter sina industriella partners, bland annat på grund av bristande samverkan mellan system (10). Parlamentet betonar att Europa, särskilt i kristider, måste utöka sina insatser för att åstadkomma en ny generation av e-förvaltning, som skulle öka insynen i offentliga finanser.

3.

Europaparlamentet uppmärksammar det faktum att elektroniska, icke-kontanta transaktioner dokumenteras och därför gör det svårare att delta i den svarta ekonomin och att det verkar finnas ett starkt samband mellan andelen elektroniska betalningar i ett land och landets svarta ekonomi (11). Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att sänka sina beloppsgränser för obligatoriska icke-kontanta betalningar.

4.

Europaparlamentet framhåller behovet av tillförlitlig statistik om omfattningen av bedrägerier och korruption, och särskilt om utbredningen av tull- och skatteflykt samt missbruk av EU-medel genom organiserad brottslighet. Parlamentet beklagar att kommissionen inte har kunnat tillhandahålla sådana uppgifter, trots upprepade uppmaningar från parlamentet.

5.

Europaparlamentet påminner om att bedrägeri är ett exempel på avsiktlig försummelse och är ett straffrättsligt brott, och att inte respektera en regel är en oriktighet. Parlamentet beklagar att kommissionens rapport inte behandlar bedrägeri på djupet utan tar upp oriktigheter mycket övergripande. Parlamentet påminner om att artikel 325 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) rör bedrägerier och inte oriktigheter och begär att en åtskillnad görs mellan bedrägeri och fel. Parlamentet begär att korruption ska behandlas samtidigt som bedrägerier.

6.

Europaparlamentet konstaterar att de ekonomiska följderna av oriktigheter på utgiftsområdet tilltog under 2010 och uppgick till 1,8 miljarder euro (eller 1,27 % av anslagen), jämfört med 1,4 miljarder euro (eller 1,13 %) under 2009. De ekonomiska följderna på inkomstområdet tilltog också: 393 miljoner euro (eller 1,88 % av de totala insamlade traditionella egna medlen brutto) jämfört med 357 miljoner euro (eller 1,84 %) under 2009.

7.

Europaparlamentet beklagar att stora belopp av EU-medel fortfarande spenderas fel och uppmanar kommissionen att vidta beslutsamma åtgärder för att återkräva fler felaktiga betalningar, att hålla medlemsstaterna mer ansvarsskyldiga för den andel oriktigheter som ännu inte har återkrävts, att förbättra förebyggandet och upptäckten av oriktigheter och bedrägerifall och genast upphöra med betalningar samt tillämpa effektiva sanktioner i händelse av att EU-medel missbrukas.

8.

Europaparlamentet uppmärksammar att antalet rapporterade oriktigheter under 2010 har ökat för samtliga sektorer utom föranslutningsstöd och traditionella egna medel och att ökningen hänger samman med avslutandet av genomförandeperioden 2000–2006 för sammanhållningsfonderna och de förbättringar som gjorts i det s.k. Irregularities Management System (IMS).

9.

Europaparlamentet betonar att även om det IMS har moderniserats och förbättrats och mängden anmälningar har vuxit från de flesta medlemsstaterna, vilket har lett till en förbättring av rapporternas kvalitet och tillförlitlighet, finns det fortfarande skillnader i medlemsstaternas strategier för att anmäla oriktigheter, och följaktligen föreligger det tvivel om huruvida de nationella anmälningssystemen är adekvata. Medlemsstaterna uppmanas att till fullo tillämpa IMS och ytterligare förbättra efterlevnaden av rapporteringsreglerna samt påskynda rapporteringen av oriktigheter.

10.

Europaparlamentet är dessutom oroat över att några medlemsstater ännu inte använder det elektroniska rapporteringssystemet fullt ut. Parlamentet uppmanar dessa medlemsstater att skyndsamt avhjälpa situationen.

11.

Europaparlamentet upprepar sin besvikelse, med tanke på de allvarliga tvivel om kvaliteten på informationen från medlemsstaterna, och konstaterar att vissa medlemsstater fortsätter att rapportera ett mycket litet antal upptäckta oriktigheter och bedrägerifall och uppmanar kommissionen att underrätta Europaparlamentet huruvida de nationella kontrollsystemen i dessa medlemsstater är effektiva.

12.

Europaparlamentet påminner om att unionslagstiftningen kräver att medlemsstaterna rapporterar samtliga oriktigheter senast två månader efter utgången av det kvartal då en oriktighet har varit föremål för ett första administrativt eller rättsligt beslut och/eller ny information om en rapporterad oriktighet blir känd. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder, däribland rationalisering av nationella administrativa förfaranden, för att hålla de fastställda tidsfristerna och minska tidsgapet som uppstår från det att en oriktighet fastställs tills den rapporteras. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att agera i första hand som beskyddare av skattebetalarnas pengar i insatserna för att bekämpa bedrägerier.

13.

Europaparlamentet betonar behovet av tillförlitliga statistiska uppgifter om omfattningen av bedrägerier och korruption, särskilt med anknytning till skatteflykt och tullbedrägeri och brottslingars organiserande verksamhet när det gäller att missbruka EU-medel. Parlamentet beklagar att kommissionen trots upprepade uppmaningar från Europaparlamentet inte har kunnat tillhandahålla sådana uppgifter.

14.

Europaparlamentet beklagar att kommissionen inte kan bedöma den faktiska omfattningen av oriktigheter och bedrägerier och att det följaktligen är omöjligt att utvärdera den sammanlagda omfattningen av oriktigheter och bedrägerier i enskilda medlemsstater, eller att fastställa och disciplinera de medlemsstater där oriktigheter och bedrägerier når högst nivå, vilket parlamentet efterlyste 2009.

15.

Europaparlamentet påpekar att ny teknik har utvecklats under de senaste åren för att mäta korruption och bedrägerier och uppmanar kommissionen att, utan ytterligare dröjsmål, inleda insatser för att tillämpa dessa nya mätverktyg och bedöma omfattningen av korruption och bedrägerier när det gäller användning av EU-medel och förskingring av EU:s inkomster. Detta ska möjliggöra en utvärdering av hur effektivt EU-medel skyddas från missbruk och hur väl EU:s inkomster skyddas från förskingring.

16.

Europaparlamentet anser att ansvaret för utvecklingen av verktyg för att mäta bedrägerier och korruption som rör EU-medel ska ligga på kommissionen i nära samarbete med Europaparlamentet, Europeiska revisionsrätten samt revisions- och kontrollorgan inom EU.

17.

Europaparlamentet konstaterar att den så kallade 50/50-regeln (12) med tillämpning inom jordbrukssektorn är ett effektivt incitament för att få medlemsstater att påskynda och fullfölja återkravsförfaranden. Parlamentet uppmanar kommissionen att bedöma huruvida denna återbetalningsmekanism (claw back) även kan tillämpas inom andra sektorer (sammanhållning och föranslutning) samt huruvida det enligt denna regel skulle vara lämpligt att halvera tidsgränsen för åtgärder avseende återkrav, dvs. till två respektive fyra år.

18.

Europaparlamentet konstaterar att det i revisionsrättens årsrapport för 2010 fastställs att de betalningar i årsredovisningen för 2010 som drabbats av en stor mängd fel uppgick till 3,7 % av EU:s samlade budgetutgifter, dvs. omkring 4,5 miljarder euro.

19.

Europaparlamentet konstaterar att det i revisionsrättens rapport vidare fastställs att medlemsstaternas myndigheter, före godkännandet av betalningarna, hade tillgång till tillräckligt med upplysningar för att kunna upptäcka vissa av felen samt åtgärda eller förhindra dem.

20.

Europaparlamentet påminner om att korrekt uppbörd av mervärdesskatt och tullar direkt påverkar både medlemsstaternas ekonomier och EU:s budget. Parlamentet betonar att förbättrade system för uppbörd av inkomster bör vara högsta prioritet för alla medlemsstater, särskilt de som står inför störst svårigheter i det rådande ekonomiska läget.

21.

Europaparlamentet betonar att fokus bör flyttas till en effektivare uppbörd av inkomster. Parlamentet betonar att skattebedrägeri leder till orimliga förluster för EU:s budget och medlemsstaternas ekonomier, och förvärrar därmed skuldkrisen. Parlamentet påminner om att kostnaden för den befintliga svarta ekonomin bärs av de medborgare vars inkomst är lätt att dokumentera och spåra.

22.

Europaparlamentet konstaterar att de uppgifter som tillhandahållits av medlemsstaterna om oriktigheter inom området traditionella egna medel varierar mycket och anser därför att klassificeringen av oriktigheter och bedrägerifall i databasen med uppgifter om egna medel Ownres inte är helt tillförlitlig. Parlamentet uppmanar kommissionen att utreda hur denna databas ska kunna förbättras för att säkerställa tillförlitligheten och jämförbarheten vad gäller rapporterade uppgifter.

23.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att rikta uppmärksamhet mot genomförandet av medlemsstaternas strategier för tullkontroll, särskilt inom området import av särskilt utsatta varor, och att förbättra verksamheterna avseende spårning av oriktigheter och misstänkta bedrägerier inom området traditionella egna medel.

24.

Europaparlamentet fruktar att smuggling, i synnerhet cigarettsmuggling, ska förbli ett stort problem för EU, med följden att betydande resurser går förlorade för nationella budgetar och EU:s budget. Parlamentet välkomnar den handlingsplan som utarbetats av kommissionen för att bekämpa smuggling av cigaretter och alkohol längs EU:s östgräns samt förlängningen av tullsamarbetet med Kina och Ryssland vid utgången av 2010 och den strategiska ram för tullsamarbete som ingicks med båda länderna.

25.

Europaparlamentet välkomnar resultaten av medlemsstaternas gemensamma tullinsats Sirocco som genomfördes i juni 2010 och som samordnades av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf). Under denna insats beslagtogs omkring 40 miljoner cigaretter, 1,2 ton handrullad tobak, 7 000 liter alkohol och 8 miljoner andra piratkopierade varor.

26.

Europaparlamentet konstaterar att en stor andel av inkomsterna har sitt ursprung i mervärdesskatt (moms) och kommissionen och medlemsstaterna behöver därför övervaka och reagera effektivt på både befintliga och nya bedrägeritendenser. Parlamentet välkomnar kommissionens grönbok om framtida moms och uppmanar till utarbetandet av konkreta förslag till en momsreform.

27.

Europaparlamentet påminner om att enligt en studie som utförts på uppdrag av Europeiska kommissionen (13), har det genomsnittliga mervärdesskattegapet i EU (14) uppskattats till 12 procent. Parlamentet uppmärksammar särskilt att detta mervärdesskattegap låg på den alarmerande nivån 30 procent respektive 22 procent i Grekland och Italien – de länder som går igenom den svåraste skuldkrisen och vars situation hotar den ekonomiska stabiliteten för EU-27.

28.

Europaparlamentet betonar att förutom skatteflykt och förluster till följd av obestånd, beror mervärdesskattegapet också på bedrägerier, och att mervärdesskatteförluster, motsvarande miljarder euro, i stor utsträckning kompenseras genom åtstramningsåtgärder som berör de EU-medborgare vars inkomst lätt kan spåras.

29.

Europaparlamentet påpekar att sedan metoden för uppbörd av mervärdesskatt infördes har den varit oförändrad. Parlamentet betonar att metoden är föråldrad med tanke på de många förändringarna i den tekniska och ekonomiska miljön.

30.

Europaparlamentet understryker att tullintäkter utgör en viktig del av EU:s traditionella egna medel och är en inkomstkälla för medlemsstaternas regeringar, som behåller 25 procent för att täcka uppbördskostnaderna. Parlamentet upprepar att ett effektivt förebyggande av oriktigheter och bedrägerier på området skyddar unionens ekonomiska intressen, och har viktiga konsekvenser för den inre marknaden, genom att det utesluter en orättvis fördel för ekonomiska aktörer som undviker tullar framför dem som uppfyller sina skyldigheter i detta avseende.

31.

Europaparlamentet betonar att korrekt fungerande tullar har direkt påverkan på beräkningen av mervärdesskatt.

32.

Europaparlamentet påminner i detta sammanhang om att revisionsrätten i sin särskilda rapport nr 13/2011 (15) fann att enbart efter tillämpningen av tullförfarande 42 (16) under 2009 uppgick de extrapolerade förlusterna till cirka 2 200 miljoner euro (17) i de sju medlemsstaterna som granskades av revisionsrätten, vilket motsvarar 29 procent av den mervärdesskatt som teoretiskt hade kunnat tas ut på det beskattningsbara värdet av all import som utfördes enligt tullförfarande 42 under 2009 i dessa länder.

33.

Europaparlamentet påminner om att revisionsrätten fann allvarliga brister i kontrollen av förenklade tullförfaranden, som står för 70 procent av alla tullförfaranden. Parlamentet påpekar att de har lett till omotiverade förluster i EU:s budget och strider inom EU:s handelspolitik. Parlamentet betonar att de upptäckta bristerna bland annat bestod av revisioner som var av dålig kvalitet eller dåligt dokumenterade och liten användning av automatiserade databehandlingsteknik vid utförandet av kontroller under behandlingen av förenklade förfaranden.

34.

Europaparlamentet konstaterar att antalet anmälningar av oriktigheter och misstänkta bedrägerier ökade under 2010 och att de ekonomiska följderna av dessa ökade från 13 miljoner euro 2009 till 69 miljoner euro 2010.

35.

Europaparlamentet beklagar att situationen vad gäller sammanlagda tillgångar som återkrävts förblir otillfredsställande: Medlemsstaterna återkrävde 175 miljoner euro under räkenskapsåret 2010, vilket utgör 42 % av skulderna för Europeiska garantifonden för jordbruket (EGFJ) från 2007 och framåt, och den sammanlagda återstående summa som ska återkrävas vid slutet av räkenskapsåret 2010 uppgick till 1,2 miljarder euro, medan medlemsstaterna bara har överfört 300 miljoner euro från sina nationella budgetar till EU:s budget i enlighet med 50/50-regeln. Parlamentet beklagar att kommissionen underlät att beakta parlamentets uppmaning och inte tillhandahöll parlamentet information om de framsteg som gjorts på området i rapporten för 2010 om skydd av Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen. Parlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att vidta alla de åtgärder som krävs för att införa ett effektivt system för att återkräva medel samt att hålla parlamentet underrättat.

36.

Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater under 2010 misslyckades med att följa tidsgränserna för rapportering av oriktigheter. Parlamentet instämmer i kommissionens synpunkt att samtliga medlemsstater måste förbättra sina inlämnade rapporter. Parlamentet erinrar om att Finland, Österrike och Nederländerna har åtagit sig att följa rapporteringskraven och uppmanar kommissionen att i årsrapporten om skydd av Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen – Bedrägeribekämpning – Årsrapport tillhandahålla upplysningar om de framsteg som gjorts av dessa medlemsstater under 2011.

37.

Europaparlamentet är oroat över att Italien och EU-12-medlemsstater under 2010 har klassificerat mer än 90 procent av de rapporterade fallen av oriktigheter som ”misstänkt bedrägeri”. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta alla nödvändiga åtgärder, inklusive ett nära samarbete med EU:s institutioner, för att komma till rätta med alla orsaker som leder till bedrägerier som rör EU-medel.

38.

Europaparlamentet ser med oro på de betänkligt låga siffrorna för misstänkt bedrägeri som rapporterats av Frankrike, Tyskland, Spanien och Storbritannien, särskilt med tanke på deras storlek och erhållet ekonomiskt stöd, vilket beskrivs i kommissionens rapport om skyddet av Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen. Parlamentet anser att detta väcker rimliga tvivel om huruvida rapporteringsprinciperna följs. Parlamentet uppmanar kommissionen att inkludera detaljerade uppgifter om den tillämpade rapporterade metoden och kapaciteten att spåra bedrägerier i dessa medlemsstater. Parlamentet uppmanar återigen kommissionen att noggrant granska effektiviteten hos medlemsstaternas övervaknings- och kontrollsystem och se till att uppgifterna om nivån på oriktigheterna i medlemsstaterna avspeglar den faktiska situationen. Parlamentet uppmanar kommissionen att i rapporten om skydd av gemenskapernas ekonomiska intressen tillhandahålla upplysningar om de åtgärder som vidtagits på området under 2011.

39.

Enligt uppgifter i årsrapporten för 2010 om skydd av Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen hade omkring 70 % av alla de fall där oriktigheter anmälts anknytning till sammanhållningspolitik och under 2010 hade området sammanhållningspolitik den högsta återkravsgraden avseende utgifter (över 60 %). Europaparlamentet betonar att det enligt tillhandahållna uppgifter är omöjligt att objektivt bedöma det faktiska antalet oriktigheter och fall av misstänkt bedrägeri på området, eftersom det stora antalet anmälda oriktigheter och (eller) misstänkta fall av bedrägeri kan ha att göra med införandet av Irregularities Management System (IMS) 2009.

40.

Europaparlamentet välkomnar de framsteg som gjordes under 2010 vad gäller återkrävda belopp för programplaneringsperioden 2000–2006, vilka utgjorde 70 % eller 2,9 miljarder euro av de felaktigt utbetalade medlen, jämfört med en grad på 50 % 2009.

41.

Europaparlamentet konstaterar att Danmark, Frankrike, Malta, Nederländerna, Sverige och Slovenien inte anmälde några fall av oriktigheter på detta område 2010, vilket väcker tvivel om huruvida IMS tillämpas korrekt. Parlamentet är bekymrat över den låga återkravsgraden i Ungern, Tjeckien och Slovenien (omkring 20 % och lägre). Parlamentet uppmanar kommissionen att vidta åtgärder, utreda orsakerna och underrätta parlamentet om gjorda framsteg i nästa årsrapport om skydd av Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen.

42.

Europaparlamentet betonar att analyser av de kategorier av oriktigheter som anmäls mest visar att oriktigheter oftast fastställs i projektcykelns genomförandeetapp och att de största ekonomiska följderna uppstår under urvals- och upphandlingsetapperna, vilket framgår av uppgifter som tillhandahållits genom årsrapporten för 2010 om skydd av Europeiska gemenskapernas ekonomiska intressen. Parlamentet betonar att ett transparent, tydligt och flexibelt system för offentlig upphandling genom en mer aktiv användning av det elektroniska systemet för offentlig upphandling och fastställandet av allmänna upphandlingsprinciper på EU-nivå skulle möjliggöra säkerställandet av en mer effektiv användning av medlemsstaternas och EU:s medel. Parlamentet förväntar sig att kommissionen på ett effektivt sätt ska genomföra en reform av systemet för offentlig upphandling.

43.

Europaparlamentet är bekymrat över att föranslutningsstödet uppvisar den lägsta återkravsgraden avseende utgifter: Under 2010 uppnådde denna grad knappt 10 % jämfört med 27 %. Parlamentet konstaterar med oro att återkravsgraden förblev låg för perioden 2002–2006 (omkring 30 %), särskilt i Bulgarien, Turkiet, Litauen och Lettland och uppmanar kommissionen att vidta åtgärder för att se till att mottagarländerna förklarar orsakerna till de låga återkravsgraderna, förbättrar sina prestationer och uppdaterar den information som saknas om återkravsförfaranden som slutförts.

44.

Europaparlamentet konstaterar att det högsta antalet oriktigheter och bedrägerifall under 2009 hade anknytning till användningen av stödmedel från Sapard i Rumänien och Bulgarien. Parlamentet välkomnar att Bulgarien har gjort stora framsteg i fråga om att förstärka de nationella kontrollsystemen, vilket framgår av det faktum att en stor andel av fallen av oriktigheter och misstänkta bedrägerier under 2010 inte upptäcktes av externa kontrollanter och inspektörer utan av inhemska eller nationella. Parlamentet beklagar att huvuddelen av fallen av oriktigheter och misstänkta bedrägerier i Rumänien fortfarande upptäcks till följd av inspektioner av EU:s avdelningar eller inspektioner som genomförts på deras begäran. Parlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta på nära håll med de rumänska myndigheterna för att förbättra situationen.

45.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens mål om att stödja de nya mottagarländerna (Turkiet, Kroatien, f.d. jugoslaviska republiken Makedonien och Montenegro) i deras insatser för att genomföra Irregularities Management System.

46.

Europaparlamentet upprepar att det är nödvändigt att fortsätta att förstärka Olafs oberoende, effektivitet och ändamålsenlighet.

47.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att säkerställa ett effektivt genomförande i tid av givna rekommendationer när fall väl har utretts av Olaf.

48.

Europaparlamentet anser att medlemsstaterna bör vara skyldiga att årligen rapportera om uppföljningen av fall som Olaf skickat till deras rättsliga myndigheter, inbegripet om straffrättsliga och ekonomiska påföljder som utdömts i sådana fall.

49.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, berörda EU-byråer och medlemsstaterna att vidta åtgärder och tillhandahålla resurser för att se till att EU-medel inte är föremål för korruption, att besluta om avskräckande sanktioner där korruption och bedrägeri upptäcks, och att påskynda beslagtagandet av tillgångar i samband med bedrägerier, skatteflykt och brott som rör penningtvätt.

50.

Europaparlamentet understryker att kommissionen i sitt meddelande från 2011, ”Insatser mot korruption på EU:s territorium”, uppskattar att 120 miljarder euro per år förloras på grund av korruption inom EU. Detta orsakar ekonomisk skada, minskar de offentliga finanserna och undergräver förtroendet för demokratiska institutioner. Parlamentet betonar vidare att man i sin resolution från 2011 om EU:s insatser för att bekämpa korruption slår fast att korruption leder till missbruk av offentliga medel i allmänhet och av EU-medel från skattebetalarna och snedvrider marknaden. Parlamentet uppmanar kommissionen och berörda EU-organ – i linje med parlamentets förklaring att se till att EU-medel inte är föremål för korruption.

51.

Europaparlamentet välkomnar parlamentets beslut om att inrätta ett särskilt utskott för organiserad brottslighet, korruption och penningtvätt.

52.

Europaparlamentet välkomnar att Malta har ratificerat konventionen om skydd av EU:s ekonomiska intressen den 20 januari 2011. Parlamentet beklagar att konventionen ännu inte har ratificerats av Tjeckien och uppmanar denna medlemsstat att avhjälpa situationen så snart som möjligt. Parlamentet uppmanar också Estland att ratificera protokollet av den 29 november 1996 om tolkningen, genom förhandsavgöranden, från Europeiska gemenskapernas domstol av konventionen.

53.

Europaparlamentet påminner om att Herkules II-programmet är det finansiella instrument som förvaltas av kommissionen (Olaf) inom området skydd av EU:s ekonomiska intressen och förebyggande av relaterad brottslig verksamhet, inklusive cigarettsmuggling. Parlamentet noterar att halvtidsöversynen av Herkules II-programmet bekräftade dess mervärde. Parlamentet anser att efterföljaren till detta instrument, dvs. Herkules III-programmet, bör fortsätta att förbättra teknisk utrustning i medlemsstaterna, finansiera tillgång till databaser som är nödvändiga för utredningar som utförs av medlemsstaternas myndigheter och Olaf, samt bekämpa cigarettsmuggling och piratkopiering i enlighet med de rättsligt bindande avtalen med tobakstillverkare.

54.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och medlemsstaterna om att utforma, genomföra och regelbundet utvärdera enhetliga upphandlingssystem för att förebygga bedrägerier och korruption, att fastställa och genomföra tydliga villkor för deltagande i offentlig upphandling och kriterier för att fatta beslut om offentlig upphandling, och anta och genomföra system för att granska beslut om offentlig upphandling på nationell nivå, att garantera öppenhet och ansvarsskyldighet i offentliga finanser, samt att anta och tillämpa system för riskhantering och internkontroll.

55.

Europaparlamentet välkomnar lanseringen i januari 2011 av kommissionens grönbok om en modernisering av EU:s politik för offentlig upphandling med sikte på en effektivare europeisk upphandlingsmarknad. Parlamentet noterar att utvärderingsrapporten om detta samråd antogs i slutet av juni 2011 och att kommissionen i december 2011 antog dess förslag till reform av EU:s grundläggande regler om offentlig upphandling (direktiven 2004/17/EG och 2004/18/EG).

56.

Europaparlamentet begär att kommissionen ska informera parlamentet om vilka andra indikatorer, källor eller metoder, utöver informationen från s.k. väckarklockor eller uppgiftslämnare, den kan använda för att fastställa de områden av EU-finansiering eller EU-inkomster där det kan finnas höjda bedrägerinivåer.

57.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att skydda och främja undersökande och oberoende journalistik som är en grundläggande beståndsdel när det gäller att bekämpa brottslighet, bedrägerier och korruption i samband med EU-medel.

58.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma om de undersökta bedrägerifallen, som upptäckts genom s.k. väckarklockor eller uppgiftslämnare, förekommer inom de områden där man har uppskattat att det finns möjligheter till höga bedrägerinivåer utifrån oberoende kriterier eller indikatorer. Om så inte är fallet, ska den undersöka andra metoder för att påbörja utredningar inom områden där misstanke om bedrägeri döljs bakom ”den brottsliga tystnadens lagar”, som hindrar information från att läcka ut genom s.k. väckarklockor eller uppgiftslämnare.

59.

Mot bakgrund av den situation som återkommit under många år, närmare bestämt att medlemsstater underlåter att lämna in uppgifter i tid, eller att de uppgifter som de lämnar in är oriktiga eller inte duger för jämförelser vilket sålunda gör det omöjligt att objektivt utvärdera bedrägeriernas verkliga omfattning i medlemsstaterna, och med tanke på att Europaparlamentet, kommissionen och Olaf inte kan fullfölja sina uppgifter vad gäller bedömning av situationen och inlämning av ytterligare förslag, betonar Europaparlamentet att en sådan situation inte kan tolereras och uppmanar kommissionen att ta fullt ansvar för att återkräva oriktigt utbetalda medel från medlemsstaterna och samla in nödvändiga, homogena och jämförbara uppgifter samt fastställa rapporteringsprinciperna för alla medlemsstaterna.

60.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Europeiska unionens domstol, Europeiska revisionsrätten, Olafs övervakningskommitté och Olaf.

10.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 261/17

—

med beaktande av artikel 225 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 81 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, särskilt punkt 2 c,

—

med beaktande av artiklarna 8 och 10 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och artiklarna 7 och 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av unionens förestående anslutning till denna konvention i enlighet med artikel 6.2 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (1), särskilt artiklarna 2 och 5.3, och av förslaget till omarbetning av den förordningen (COM(2010)0748),

—

med beaktande av domstolens dom av den 7 mars 1995 i mål C-68/93 Shevill (REG 1995, s. I-415),

—

med beaktande av domstolens dom av den 25 oktober 2011 i de förenade målen C-509/09 och C-161/10 eDate Advertising GmbH (2),

—

med beaktande av generaladvokat Mancinis förslag till avgörande i mål 352/85 Bond van Adverteerders och andra mot nederländska staten (REG 1988, s. 2085, Svensk specialutgåva s. 449), domen i mål C-260/89 Elliniki Radiofonia Tileorasi (ERT-AE) (REG 1991, s. I-2925, Svensk specialutgåva s. I-209), domen och generaladvokat Van Gervens förslag till avgörande i mål C-159/90 Society for the Protection of Unborn Children Ireland Ltd (REG 1991, s. I-4685, Svensk specialutgåva s. 19) och generaladvokat Jacobs förslag till avgörande i mål C-168/91 Christos Konstantinidis (REG 1993, s. I-1191, Svensk specialutgåva s. I-97),

—

med beaktande av kommissionens ursprungliga förslag till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (COM(2003)0427),

—

med beaktande av sin ståndpunkt av den 6 juli 2005 om förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (3),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 864/2007 av den 11 juli 2007 om tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser (Rom II) (4) (”Rom II-förordningen”), särskilt artikel 30.2 (5),

—

med beaktande av den jämförande studie som kommissionen beställt om situationen i de 27 medlemsstaterna vad beträffar tillämplig lag för utomobligatoriska förpliktelser som har sin grund i kränkning av privatlivet eller personlighetsskyddet (6),

—

med beaktande av det påstådda fenomenet ”förtalsturism” (7),

—

med beaktande av Förenade kungarikets förtalslag (Defamation Bill) (8),

—

med beaktande av den offentliga utfrågning som hölls den 28 januari 2010 (9),

—

med beaktande av de arbetsdokument som utarbetas av föredraganden för utskottet för rättsliga frågor och det stora antalet vetenskapliga studier i denna fråga (10),

—

med beaktande av artiklarna 42 och 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0152/2012), och av följande skäl:

A.

Efter sin dom i Shevill-målet fastställde domstolen i eDate Advertising-målet att artikel 5.3 i förordning (EG) nr 44/2001 ska tolkas på så sätt att vid en påstådd kränkning av personlighetsskyddet genom innehållet på en webbplats, kan den person som anser sig ha blivit kränkt väcka talan om ersättning för hela skadan antingen vid domstolarna i den medlemsstat där avsändaren av innehållet är etablerad, eller vid domstolarna i den medlemsstat i vilken käranden har sitt centrum för sina intressen. I stället för en talan om ersättning för hela skadan, kan denna person även väcka talan vid domstolarna i varje medlemsstat på vars territorium det på internet publicerade innehållet är eller har varit tillgängligt. Dessa domstolar är endast behöriga avseende de skador som orsakats i den medlemsstat där den domstol vid vilken talan väckts är belägen.

B.

Det finns inte någon bestämmelse i Rom II-förordningen som reglerar vilken lag som är tillämplig på kränkningar av privatlivet eller personlighetsskyddet.

C.

Diskussionen om en lämplig bestämmelse har färgats av debatten om ”förtalsturism”, ett slags ”forum shopping” där en kärande väljer att väcka talan för ärekränkning i den jurisdiktion där man anser att utsikterna att nå framgång är störst – vanligtvis England och Wales, som ”anses vara de mest kärandevänliga i världen”. Detta är dock ett problem som påverkar inte bara Förenade kungariket, utan även andra jurisdiktioner.

D.

Det påstås att de höga kostnaderna för att driva rättstvister i den jurisdiktionen och de potentiellt höga skadestånd som kan utdömas kan ha en dämpande inverkan på yttrandefriheten. Om rättskostnaderna är höga kan utgivare tvingas till en uppgörelse även när de anser att de har ett gott försvar.

E.

Den förtalslag som för närvarande behandlas av det brittiska parlamentet ser ut att gå långt för att undanröja den påstådda dämpande inverkan på utgivare, men det förefaller mindre troligt att den kommer att lösa den svåra frågan med höga rättskostnader.

F.

Den allmänna virtuella tillgängligheten till följd av internet har skapat ytterligare en komplikation som hör samman med att inlägg finns kvar under obestämd tid och framväxten av bloggar och anonyma inlägg.

G.

Press- och mediefrihet är kännetecknande för ett demokratiskt samhälle.

H.

Det måste finnas rättsliga förfaranden som kan tillgripas när press- och mediefriheten missbrukas, särskilt när det görs på bekostnad av människors privatliv och anseende (11). Varje medlemsstat bör se till att det finns sådana förfaranden och att de är verkningsfulla vid överträdelser av dessa rättigheter. Medlemsstaterna bör sträva efter att se till att oöverkomligt höga rättegångskostnader inte resulterar i att någon kärande i praktiken nekas rätt att få sin sak prövad. Kostnaderna för domstolsförfaranden kan även vara förödande för medierna.

I.

Varje medlemsstat avgör själv hur den skapar en lämplig balans mellan den rätt till respekt för privatlivet som garanteras av artikel 8 i Europakonventionen och den rätt till yttrandefrihet som garanteras av artikel 10 i Europakonventionen.

J.

Trots detta kan det med tiden visa sig att unionen i och med sin anslutning till Europakonventionen behöver en gemensam måttstock i gränsöverskridande fall som rör friheten att tillhandahålla varor och tjänster till följd av den ”dialektiska utveckling” som generaladvokat Mancini såg framför sig i målet Bond van Adverteerders. Härvid bör man även beakta domarna i målen Elliniki Radiofonia Tileorasi och Society for the Protection of Unborn Children Ireland Ltd och generaladvokat Jacobs förslag till avgörande i målet Christos Konstantinidis. I målet Society for the Protection of Unborn Children Ireland Ltd (12) framförde generaladvokat Van Gerven nämligen att ”en nationell regel som för att visa att den är förenlig med [unionens] lagstiftning måste stödja sig på rättsliga begrepp, som tvingande hänsyn av allmänintresse eller offentlig politik … ”omfattas av tillämpningsområdet” för [unionens] lagstiftning” på grund av att, även om medlemsstaterna åtnjuter vissa skönsmässiga befogenheter att definiera begreppen allmänintresse eller offentlig politik så är tillämpningsområdet för dessa begrepp inte desto mindre något som omfattas av tillämpningsområdet för unionens lagstiftning och de måste ”motiveras och avgränsas på ett enhetligt sätt för hela [unionen] i enlighet med [unionens] lagstiftning och därför med hänsyn till de allmänna principerna vad gäller grundläggande rättigheter och friheter”.

K.

Det skulle likväl inte vara lämpligt att anta regler från internationell privaträtt för att avgöra vilken lagstiftning som ska vara tillämplig då dessa på ett eller annat sätt är inriktade på att skydda en rättighet framför en annan eller utformade för att begränsa tillämpningen av lagstiftningen i en viss medlemsstat, särskilt med tanke på att det finns en skrivning om grunderna för rättsordningen (ordre public) i artikel 26 i Rom II-förordningen. Det är därför särskilt viktigt att bevara kontrollen av grunderna för rättsordningen i Bryssel I-förordningen.

L.

När det gäller rätten att gå i svaromål bör kriteriet om närmast anknytning användas, eftersom en sådan möjlighet bör beviljas snabbt och är tillfällig till sin karaktär. Bestämmelsen, som finns med i bilagan, bör även sörja för partsautonomi och möjligheten att tillämpa lagen i domstolslandet när käranden väljer att väcka talan i mediets domstol för skador som uppkommit i mer än en medlemsstat.

M.

För att främja den kollektiva nyttan av att minska processandet, förbättra tillgången till rättslig prövning, säkerställa att den inre marknaden fungerar väl och säkra en lämplig balans mellan yttrandefrihet och rätten till privatliv bör kommissionen genomföra omfattande samråd med berörda parter – däribland journalister, medier och specialiserade advokater och domare – i syfte att lägga fram ett förslag om inrättande av ett centrum för frivillig lösning av gränsöverskridande tvister som har sin grund i kränkning av privatlivet eller personlighetsskyddet, inklusive ärekränkning, genom alternativ tvistlösning. Detta skulle vara ett mycket progressivare och modernare sätt att hantera sådana tvister och underlätta en förändring i riktning mot en modernare, mer förlikningsinriktad rättskultur.

N.

Medlemsstaterna skulle kunna uppmuntra och främja användningen av ett framtida centrum för alternativ tvistlösning, även genom att ta hänsyn till om parterna har vänt sig till centrumet eller ej vid beslut om rättegångskostnader.

O.

Centrumet skulle på sikt kunna bli självfinansierat.

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på grundval av artikel 81.2 c i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt lägga fram ett förslag om tillägg till Rom II-förordningen i form av en bestämmelse som reglerar tillämplig lag på utomobligatoriska förpliktelser till följd av kränkning av privatlivet och rättigheter som rör personlighetsskyddet, även ärekränkning, i enlighet med de detaljerade rekommendationerna i bilagan till detta betänkande.

2.

Europaparlamentet uppmanar vidare kommissionen att på grundval av artikel 81.2 d i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt lägga fram ett förslag om inrättande av ett centrum för frivillig lösning av gränsöverskridande tvister som har sin grund i kränkning av privatlivet eller personlighetsskyddet, även ärekränkning, genom alternativ tvistlösning.

3.

Europaparlamentet konstaterar att rekommendationerna står i överensstämmelse med de grundläggande rättigheterna och subsidiaritetsprincipen.

4.

Europaparlamentet anser att det begärda förslaget inte får några ekonomiska konsekvenser.

5.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution och de bifogade detaljerade rekommendationerna till kommissionen och rådet.

10.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 261/21

—

med beaktande av Barcelonaförklaringen av den 28 november 1995 som inrättade ett partnerskap mellan Europeiska unionen och länderna i södra Medelhavsområdet och det arbetsprogram som antogs vid denna konferens,

—

med beaktande av sina resolutioner av den 27 oktober 2005 om den omgestaltade Barcelonaprocessen (1) och av den 25 november 2009 om det ekonomiska och handelsmässiga partnerskapet mellan Europa och Medelhavsområdet inför Euromeds åttonde handelsministerkonferens (2),

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet från Europeiska kommissionen och den höga representanten till Europeiska rådet, Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 8 mars 2011 om ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet (COM(2011)0200),

—

med beaktande av det gemensamma meddelandet från Europeiska kommissionen och den höga representanten till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 25 maj 2011 om ny respons på ett grannskap i förändring (COM(2011)0303),

—

med beaktande av meddelandet från Europeiska kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén av den 24 maj 2011 om en dialog om migration, rörlighet och säkerhet i södra Medelhavsområdet (COM(2011)0292),

—

med beaktande av den färdplan för handeln i Europa–Medelhavsområdet fram till 2010 och därefter som antogs vid det åttonde handelsministermötet 2009 för unionen för Medelhavsområdet,

—

med beaktande av slutsatserna från de ministerkonferenser Europa–Medelhavsområdet och sektorsvisa ministerkonferenser som ägt rum sedan Barcelonaprocessen inleddes, särskilt slutsatserna från den nionde handelsministerkonferensen för unionen för Medelhavsområdet den 11 november 2010,

—

med beaktande av Europa–Medelhavsavtalen om upprättande av en associering mellan Europeiska gemenskaperna och deras medlemsstater, å ena sidan, och Tunisien (3), Israel (4), Marocko (5), Jordanien (6), Egypten (7), Libanon (8) och Algeriet (9), å andra sidan, och Europa–Medelhavsinterimsavtalet om associering av handel och samarbete mellan Europeiska gemenskapen och Palestinska befrielseorganisationen (till förmån för den palestinska myndigheten) (10),

—

med beaktande av beslut 1/95 fattat av associeringsrådet för EG och Turkiet av den 22 december 1995 om genomförande av den slutgiltiga fasen av tullunionen (96/142/EG) (11),

—

med beaktande av frihandelsavtalet, kallat Agadiravtalet, undertecknat av Jordanien, Egypten, Tunisien och Marocko av den 25 februari 2004,

—

med beaktande av den konsekvensstudie om hållbarheten för frihandelsområdet för Europa och Medelhavsområdet som utarbetats av Institutionen för utvecklingspolitik och utvecklingsförvaltning vid Manchesters universitet,

—

med beaktande av det regionala strategidokumentet (2007-2013) och det regionala vägledande programmet för Europa–Medelhavspartnerskapet (2007-2013) och målen som fastställs däri (12) samt kommissionens genomförandebeslut av den 29 juli 2011 om den andra delen av det årliga handlingsprogrammet 2011 till förmån för Medelhavsområdet som finansieras genom artikel 19 08 01 01 i Europeiska unionens allmänna budget (13),

—

med beaktande av arbetet i faciliteten för investering och partnerskap för Europa–Medelhavsområdet, framför allt ministermötet som hölls i Bryssel den 12 juli 2011 och årsrapporten för 2010 som publicerades den 8 augusti 2011,

—

med beaktande av beslutet den 5 oktober 2011 som fattats av styrelsen för Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling om att sätta in medel i länderna i södra och östra Medelhavsområdet,

—

med beaktande av arbetet i den parlamentariska församlingen för unionen för Medelhavsområdet,

—

med beaktande av arbetet i unionen för Medelhavsområdet,

—

med beaktande av rådets beslut av den 14 december 2011 att anta förhandlingsdirektiv för det djupgående och omfattande frihandelsavtalet för Egypten, Jordanien, Marocko och Tunisien,

—

med beaktande av sina resolutioner av den 6 april 2011 om den framtida EU-politiken för internationella investeringar (14), av den 7 april 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken – den sydliga dimensionen (15) och av den 14 december 2011 om översynen av den europeiska grannskapspolitiken (16),

—

med beaktande av alla de resolutioner som parlamentet i samband med den arabiska våren antog om religions-, tros- och samvetsfrihet, som är grundläggande och universella värden med fundamental betydelse för demokratisk och ekonomisk utveckling,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel och yttrandena från utskottet för utrikesfrågor och utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0104/2012), och av följande skäl:

A.

Den arabiska våren är den största politiska förändringen i det europeiska grannskapet sedan Berlinmurens fall. Den har gett EU möjlighet att matcha sina handelsmässiga och utrikespolitiska intressen med sina centrala värden avseende mänskliga rättigheter, demokrati och ett fritt samhälle. Enligt artikel 8 i fördraget om Europeiska unionen ska unionen utveckla särskilda förbindelser med närbelägna länder i syfte att skapa ett område med välstånd och god grannsämja, som grundar sig på unionens värderingar och utmärks av nära och fredliga förbindelser som bygger på samarbete, vilket är den enda nyckeln till permanent stabilitet och Europas ekonomiska utveckling och framgång.

B.

EU har exklusiv behörighet i fråga om handels- och investeringspolitiken vilket gör att EU kan svara effektivt på omvälvningarna och bidra till ekonomisk och social utveckling i länderna i södra Medelhavsområdet.

C.

I Lissabonfördraget fastställs internationell handel som ett av de tre instrumenten bland EU:s externa åtgärder och den måste vara samstämmig med den övriga politiken, nämligen utrikespolitik och internationell utveckling. Handel har alltid varit en viktig del i grannskapspolitiken och detta har betonats i kommissionens meddelanden ”Ny respons på ett partnerskap i förändring” och ”Ett partnerskap för demokrati och delat välstånd med södra Medelhavsområdet”.

D.

Det finns en uppfattning i de civila samhällena i länderna i södra Medelhavsområdet att EU bör inta en mer aktiv hållning för att hjälpa deras politiska och ekonomiska omvandlingar.

E.

Den ekonomiska och politiska återuppbyggnaden i efterdyningarna av den arabiska våren övervakas inte av regionala institutioner som har en liknande roll som Europarådet och Organisationen för säkerhet och samarbete i Europa (OSSE) för Central- och Östeuropa samt Centralasien.

F.

Det finns inget specifikt finansinstitut för Europa–Medelhavsområdet, men EBRD:s erfarenheter under övergången i Central- och Östeuropa föregående år bör göra det möjligt för banken att spela en positiv roll i länderna i södra Medelhavsområdet. Det är dock beklagligt att flera EU-medlemsstater ännu inte har ratificerat ändringarna i EBRD-avtalet som ska hjälpa banken att börja verka fullt ut i Medelhavsområdet.

G.

Hittills har ekonomierna i länderna i södra Medelhavsområdet styrts av odemokratiska ledare till förmån för en minoritet och behoven hos de mest utsatta har ofta förbisetts. Det faktum att många diktatorer nu har avsatts ger nya möjligheter att öppna upp regionens ekonomier och skapa en verklig marknadsekonomi.

H.

EU har redan en tullunion med Turkiet och befintliga frihandelsavtal med länder i södra Medelhavsområdet, med undantag av Syrien som inte undertecknade det slutliga förhandlingspaketet, och Libyen vars förhandlingar avbröts i februari 2011 till följd av inbördeskrigets utbrott.

I.

Medlemskap i Världshandelsorganisationen (WTO) är inte ett förhandsvillkor för att inleda handelsförhandlingar, vilket visas av de handelsmässiga bestämmelserna i associeringsavtalen med Libanon och Algeriet, interimsavtalet med de palestinska territorierna, de uppskjutna förhandlingarna med Libyen och det oratificerade avtalet med Syrien.

J.

På grund av konflikter i regionen och bristen på engagemang inom regionen (syd-syd) lyckades man inte förverkliga frihandelsområdet för Europa–Medelhavsområdet, det mest ambitiösa ekonomiska projektet till följd av Barcelonaförklaringen, till slutdatumet 2010.

K.

2008-års ekonomiska kris inverkade direkt på de viktigaste ekonomiska drivkrafterna i länderna i södra Medelhavsområdet och det sociala och politiska kaoset i Tunisien, Egypten, Syrien och Libyen under den arabiska våren har ytterligare förvärrat den ekonomiska nedgången i dessa länder. Alla länder i södra Medelhavsområdet har inte upplevt den arabiska våren på samma sätt eftersom de gamla regimerna fortfarande sitter vid makten i vissa länder medan andra genomgår en period av fortsatta sociala oroligheter som försvagar deras ekonomi ytterligare.

L.

Den arabiska våren har blottat de strukturella och systemrelaterade handelmässiga och ekonomiska svagheterna i regionen, framför allt en känslighet för kraftiga prisökningar på varumarknaden, och en eventuell ny handelsstrategi för Medelhavsområdet måste hantera dessa brister, främja en trygg livsmedelsförsörjning samt få ett slut på den ekonomiska spekulationen i livsmedelsprodukter för att kunna uppfylla medborgarnas strävanden.

M.

Kronisk arbetslöshet, särskilt hos unga, och brist på diversifiering i handeln förblir ett allvarligt problem. Den strukturella långtidsarbetslösheten och det informella arbetet, däribland barnarbete, är fortsatt hög i de flesta länder i södra Medelhavsområdet och har försämrats ytterligare i de länder som upplevt allvarliga sociala oroligheter under den arabiska våren. Organisationen för ekonomiskt samarbete och utveckling (OECD) uppskattar att omkring 25 miljoner nya arbetstillfällen behöver skapas i regionen under det kommande årtiondet för att upprätthålla den nuvarande sysselsättningsnivån.

N.

Ungdomar (10–19 år) utgör 20 procent av befolkningen och arbetslösheten i åldersgruppen 15–24 är omkring 25–30 procent och kvinnornas deltagande på arbetsmarknaden förblir mycket lågt. Arbetslösheten är särskilt hög bland universitetsutbildade vilket leder till kompetensflykt och slöseri med mänskliga resurser.

O.

Det ligger i högsta grad i EU:s intresse att vara ambitiös i det ekonomiska samarbetet och anta en ömsesidigt gynnsam, ansvarsfull och flexibel strategi som bygger på stöd till demokratiseringsprocesser och försvar av de mänskliga rättigheterna.

1.

Europarlamentet anser att den arabiska våren är en historisk händelse utan like som inleddes av folkens strävan efter frihet, demokratiska rättigheter och en bättre levnadsstandard. Parlamentet uttrycker sin djupa sorg över dem som miste sina liv i kampen för att störta korrupta diktaturer.

2.

Europaparlamentet är medvetet om att det som en följd av dessa offer finns en enorm förväntan i samhällena i länderna i södra Medelhavsområdet på ett mycket större och rättvisare stöd från EU för demokratiska reformer och verklig ekonomisk utveckling till förmån för alla.

3.

Europaparlamentet konstaterar att vinsterna till följd av revolutionerna under den arabiska våren ännu inte har befästs helt och att EU måste agera snabbt för att genomföra sin dagordning för handel för att uppnå förändring eftersom handel, utöver de omedelbara ekonomiska fördelarna, är ett effektivt sätt att befästa demokrati och främja stabilitet, då det bidrar till att förhindra korruption, möjliggör en rättvisare fördelning av rikedomar och ger makt åt befolkningen. Parlamentet uppmanar övergångsmyndigheterna att åstadkomma en fredlig övergång till verklig demokrati. Parlamentet uppmanar enträget de nationella myndigheterna att respektera sina folks rätt att demonstrera fredligt, och avstå från våldsamma motåtgärder.

4.

Europaparlamentet välkomnar i detta sammanhang inrättandet av arbetsgruppen EU-Tunisien, den första arbetsgrupp som inrättats tillsammans med ett land söder om Medelhavet för att åstadkomma bättre samordning av EU:s stöd och internationellt stöd till landet under övergången. Parlamentet ser positivt på att det deltog i gruppens första sammanträde. Parlamentet uppmanar vice ordföranden/den höga representanten och kommissionen att fortsätta att låta parlamentet delta i detta och framtida initiativ. Parlamentet välkomnar inrättandet inom parlamentet av en övervakningsgrupp för södra Medelhavsområdet som följer upp EU:s reaktion på kriserna i Medelhavsländerna.

5.

Europaparlamentet välkomnar de nyligen genomförda rättvisa och transparenta valen i Tunisien som – tillsammans med ekonomiska, rättsliga och sociala reformer – är en förebild för andra länder i regionen. Parlamentet understryker vikten av fria och rättvisa val för att säkerställa sammanhållning i dessa länder genom inrättande av demokratiska och pluralistiska institutioner, och på så sätt lägga grunden för ökad stabilitet och modernare socioekonomiska strukturer, vilket i sig är en nödvändig förutsättning för att locka internationella investeringar och åstadkomma hållbar tillväxt. Parlamentet framhåller nödvändigheten av att det tillsammans med demokratiska förändringar genomförs ekonomiska, rättsliga och sociala reformer för att öppna upp och modernisera de socioekonomiska strukturerna i dessa länder.

6.

Europaparlamentet anser att den offentliga utlandsskulden i länderna i Nordafrika och Mellanöstern är motbjudande eftersom den byggdes upp av diktaturregimer, framför allt för att bygga upp personliga rikedomar för den politiska och ekonomiska eliten och köpa vapen, vilka ofta har använts för att förtrycka den egna befolkningen. Parlamentet kräver därför att man på nytt diskuterar denna skuld, särskilt när den avser vapenrelaterade utgifter.

7.

Europaparlamentet beklagar de europeiska företagens roll i exporten av vapen och produkter med både civil och militär tillämpning till förtryckarregimer, och i medhjälpen till tekniska störningar som organiseras av diktaturerna. Parlamentet uppmanar kommissionen att framställa riktlinjer för EU-företag så att de agerar på ett sätt som stämmer överens med unionens grundläggande principer i sådana situationer.

8.

Europaparlamentet betonar att handels- och investeringspolitik är en exklusiv behörighet för EU och att den bör tillhandahålla innovativa och konkreta instrument för att nå EU:s utrikespolitiska mål för demokrati, välstånd, stabilitet och fred i regionen.

9.

Europaparlamentet inser att EU måste genomföra en samordnad politik i förhållande till länderna i södra Medelhavsområdet, men varnar för en ”enhetlig strategi” för den arabiska våren, eftersom dessa länder, trots att de har många likheter, har upplevt olika typer av förtryckande regeringar, skiljer sig åt i sin ekonomiska utvecklingsnivå och möter olika sociala och demografiska utmaningar.

10.

Europaparlamentet betonar att en av dess viktigaste uppgifter är att stärka den politiska dialogen, den ömsesidiga förståelsen och förtroendet mellan Europa och tredjeländer, däribland länder i södra Medelhavsområdet, där parlamentet bör fokusera på att sprida och främja demokratiska reformer, fullfjädrade friheter och rättsstatsprincipen. Parlamentet understryker att dessa viktiga uppgifter, som är baserade på direktförbindelser, även kan vara ett sätt att bedöma uppfyllandet av de kommande kriterierna (i ljuset av händelser och uppnådda framsteg) och göra de nödvändiga justeringarna till associeringsavtal, särskilt på områdena handel, investeringar och finanser.

11.

Europaparlamentet är medvetet om att EU de senaste tio åren har främjat en djupare och mer omfattande syn på frihandelsavtal med ledarna för de flesta av länderna i södra Medelhavsområdet, trots den uppenbara bristen på demokratisk legitimitet hos förhandlingspartnerna. Parlamentet betonar vikten av det omedelbara behovet av att stabilisera de demokratiska processerna i uppbyggnaden av nya sociala och politiska institutioner, som därefter kan agera som legitima och informerade partner i förhandlingarna om handelsavtal.

12.

Europaparlamentet påpekar att EU är den största konsumentmarknaden i världen och att tillträde till marknaden endast bör ges om partnerländerna på allvar har för avsikt att bilateralt öppna marknaderna, om partnerlandets hela befolkning, inbegripet de mest utsatta, får dra fördel av ekonomiska reformer och om lämpliga politiska, sociala och miljömässiga åtaganden ges och uppfylls.

13.

Europaparlamentet påvisar att många av länderna i södra Medelhavsområdet har en enorm ekonomisk potential, och att en del av dem har ärvt stora mängder tillgångar och naturresurser som, om de förvaltas på rätt sätt, ger en möjlighet till ekonomisk tillväxt och utveckling på båda sidorna av Medelhavet. Parlamentet anser därför att man bör vidta de åtgärder och upprätta de mekanismer som krävs för att säkerställa motsvarande sociala, miljörelaterade och fytosanitära standarder.

14.

Europaparlamentet välkomnar den skräddarsydda nedifrån och upp-princip som kommissionen föreslagit, baserad på starkare villkor och större differentiering i den senaste översynen av den europeiska grannskapspolitiken, och principen om ”mer för mer”, som ger mer riktat stöd till alla EU:s grannländer och garanterar att finansieringen matchar den politiska ambitionen. Parlamentet anser att resultat när det gäller demokratiska reformer och individuella friheter bör återspeglas i en liknande process på det ekonomiska och handelsmässiga området med tillhörande frihet att starta och driva företag, för att man ska få bort de oligarkier som traditionellt sett har dominerat i länderna i södra Medelhavsområdet.

15.

Europaparlamentet noterar att EU redan har starka avtal om förmånshandel med många länder i södra Medelhavsområdet under associeringsavtalen. Parlamentet betonar att trots detta har ingen av dessa processer slutförts och är övertygat om att de ekonomiska förbindelserna skulle kunna fördjupas avsevärt, framför allt på lagstiftningsområdet, med målet att på lång sikt integreras i EU:s inre marknad.

16.

Europaparlamentet välkomnar därför rådets beslut att tillåta öppnandet av förhandlingar om djupgående och omfattande frihandelsavtal med Egypten, Jordanien, Marocko och Tunisien så snart de nödvändiga förberedelserna är slutförda. Parlamentet anser att en påföljande analys av tillämpningsområdet bör baseras på erfarenheterna från förberedande etapper med östliga partner, samtidigt som parlamentet inser att det är av stor politisk betydelse att onödiga förseningar undviks för de partner som är redo att inleda förhandlingar. Parlamentet betraktar det som oumbärligt att alla sociala krafter, särskilt icke-statliga organisationer och fackföreningar, är inblandade och hörs från början i alla handelsförhandlingar.

17.

Europaparlamentet är bekymrat över att Europeiska utrikestjänsten ännu inte har offentliggjort detaljkriterierna för ”mer för mer” som, tillsammans med en analys av tillämpningsområdet för handeln, kommer att avgöra om ett land är kvalificerat och redo för ett djupgående och omfattande frihandelsavtal. Parlamentet begär därför att Europeiska utrikestjänsten fastställer dessa kriterier så att processen är transparent, och partnerländer i förväg vet vilka ändringar som bör göras. Parlamentet insisterar på att respekt för demokratiska institutioner och grundläggande rättigheter, bland annat yttrandefrihet, föreningsfrihet och skydd av religiösa minoriteter, respekt för den internationella arbetsrätten, ILO-konventionerna och FN:s konvention om barnets rättigheter samt initiativ för att avskaffa dödsstraffet måste vara i centrum för denna process och anser att den bör anpassas till betydande förbättringar eller försämringar i partnerländerna under den förberedande etappen och själva förhandlingarna. Parlamentet insisterar vidare på att analysen av tillämpningsområdet bör fastställa en lämplig nivå av ekonomisk öppning och ett index som visar hur man på alla nivåer i samhället drar fördel av handel och utländska direktinvesteringar.

18.

Europaparlamentet erinrar om att frihandelsavtal inte är något självändamål och att de bör gynna samtliga länder, och vidhåller att handelsmässiga bestämmelser bör understödjas av förstärkta människorättsklausuler med förbättrade övervaknings- och genomförandebestämmelser, samt med ett ambitiöst kapitel om hållbar utveckling med en viktig roll för civilsamhället, som bland annat omfattar bestämmelser för företagens sociala ansvar, vilket kommer att stärka det gemensamma ansvaret för processen.

19.

Europaparlamentet välkomnar fokusen på handelshinder innanför gränserna och anpassningen till EU:s regelverk men noterar att det fortfarande finns utrymme för ytterligare förhandlingar om tullsänkningar för en del länder. Parlamentet betonar att EU måste vara berett på ytterligare arbete på vissa känsliga områden, såsom jordbruk och ”leveranssätt 4-tjänster” så att de djupgående och omfattande frihandelsavtalen verkligen blir betydelsefulla för länderna i södra Medelhavsområdet. Parlamentet noterar att EU faktiskt har ett stort sammanlagt handelsöverskott på jordbruksområdet i förhållande till dessa länder.

20.

Europaparlamentet ber kommissionen att specifikt stödja och främja rättvis handel och organiska jordbruksinitiativ, särskilt till stöd för småbrukare, producenter och kooperativ, som ett sätt att integrera hållbara jordbruksmetoder och landsbygdsutveckling, samtidigt som man utvecklar leveranskedjan, för att EU-konsumenterna av produkterna ska garanteras kvalitet, spårbarhet och sociala och miljömässiga kvaliteter.

21.

Europaparlamentet påpekar att jordbruk, som sysselsätter mer än en tredjedel av den arbetande befolkningen i länderna i södra Medelhavsområdet, och landsbygdsutveckling är viktiga för stabiliseringsprocessen, mot bakgrund av att dessa, särskilt i en situation av ökad fluktuation på världsmarknaderna, bidrar till ökad livsmedelstrygghet, rättvisare inkomstgenerering och -fördelning, skapande av arbetstillfällen samt integrering av kvinnor och småbrukare i ekonomin.

22.

Europaparlamentet välkomnar därför kommissionens avsikt att stödja landsbygdsutveckling genom programmet ”Europeiskt grannskapsstöd till jordbruk och landsbygdsutveckling”, som kommer att integrera investeringsstöd och utveckla administrativ kapacitet på grundval av EU:s bästa praxis för landsbygdsområden under utveckling, vilket möjliggör en modernisering av jordbruksproduktionen i enlighet med EU:s standarder för kvalitet och livsmedelssäkerhet.

23.

Europaparlamentet välkomnar också kommissionens åtagande, som anges i det gemensamma meddelandet av den 25 maj 2011 (COM(2011)0303), om att finansiera pilotprogram för jordbruks- och landsbygdsutveckling samt regional utveckling, med utgångspunkt i EU:s omfattande erfarenhet inom dessa områden och genom att på bästa sätt utnyttja det nära samarbetet med FN:s livsmedels- och jordbruksorganisation (FAO), Världsbanken och möjligtvis EIB.

24.

Europaparlamentet uppmanar EU att stödja både utvecklingen av en sund jordbruksproduktion och landsbygdsutvecklingen i regionen, som ett led i kampen mot fattigdomen, som är ett ihållande problem på landsbygden, och i syfte att stärka stabiliseringsprocessen. I detta sammanhang betonar parlamentet vikten av institutionella och infrastrukturrelaterade förbättringar (på områden som bevattning, hantering, förvaring, förpackning, transport, marknadsföringssystem och tillgång till tjänsterna) utöver tekniska förbättringar och även vikten av utbildning och utbildningsprogram, särskilt för kvinnor, samt i situationer där producenterna är dåligt organiserade och civilsamhället svagt, eftersom dessa faktorer också bromsar utvecklingen av ett effektivt livsmedelssystem. Parlamentet understryker de decentraliserade tjänsternas roll när det gäller att underlätta spridningen av kunskap. Parlamentet framhåller att globala miljöfrågor och klimatförändringsfrågan bör vara avgörande när det gäller stödet för att främja ett hållbart utnyttjande av naturresurser och energi samt kompatibla produktionsmetoder. Parlamentet understryker att en diversifiering av produktionen för att öka motståndskraften vid marknadssvängningar och miljökriser bör uppmuntras med hänsyn till den tilltagande globala efterfrågan på livsmedel.

25.

För att undvika social dumpning och miljödumpning mellan de berörda länderna eller med EU begär Europaparlamentet dessutom att kommissionens föreslagna åtgärder ska syfta till att stärka genomförandet av innovativa åtgärder genom vilka man främjar lokal expertis och ger utbildning i grundandet av producentorganisationer och i utvecklingen av lokala och regionala marknader inom ramen för utbyte av bästa praxis mellan länderna och med EU, så som man tidigare gjort vid förfaranden för föranslutning och i förbindelserna med EU:s grannländer.

26.

Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på det potentiella bidrag som en större integration mellan Nordafrika och länderna söder om Sahara skulle kunna innebära och betonar nödvändigheten av att på global nivå vidta åtgärder för att undvika sådana unilaterala insatser som ofta görs som ett svar på livsmedelskriser och extrema väderfenomen.

27.

Europaparlamentet betonar att utländska direktinvesteringar är särskilt viktiga för den ekonomiska utvecklingen i länderna i södra Medelhavsområdet eftersom investeringsnivåerna antingen är otillräckliga eller i alltför hög grad inriktas på industrier som utvinner råmaterial. Parlamentet ber kommissionen att se till att djupgående och omfattande frihandelsavtal och investeringssatsningar i regionen samordnas för att främja ekonomisk diversifiering.

28.

Europaparlamentet noterar dock att tidigare försök att förhandla fram sektoriella uppgörelser inom associeringsavtalen inte har lyckats. Parlamentet ber kommissionen att uppmuntra länderna i södra Medelhavsområdet att förhandla om investeringar och andra så kallade Singaporefrågor, till exempel tjänster, inom ramen för djupgående och omfattande frihandelsavtal. Parlamentet anser att kommissionen bör tillämpa ett asymmetriskt genomförande, där så är lämpligt, och vara flexibel vad gäller känsliga sektorer i de berörda länderna.

29.

Europaparlamentet betonar vikten av att komplettera handelns öppnande med mer omfattande tekniskt stöd till partnerländer och deras företag så att de kan maximera de utvecklingsmöjligheter som finns. Parlamentet erkänner att EU redan erbjuder sådan hjälp men anser att dessa program borde vara mer inriktade på små och medelstora företag, bland annat genom ett utökat handelsstöd.

30.

Europaparlamentet ber kommissionen att utnyttja djupgående och omfattande frihandelsavtal för att anpassa standarder på lagstiftningsområdet, särskilt tekniska standarder och regleringar, sanitära och fytosanitära åtgärder, öppenhetsregler för offentlig upphandling, upphovsrättsskyddet, underlättandet av handel och tullhantering samt avskaffandet av icke tariffära handelshinder. Parlamentet påpekar att detta samarbete inte i tillräcklig utsträckning behandlas i associeringsavtal och att EU:s grad av engagemang bör öka.

31.

Europaparlamentet välkomnar i detta avseende de extra resurser som öronmärkts för tekniskt samarbete och insisterar på att de bör göras tillgängliga så snart som möjligt för kommissionens generaldirektorat för utveckling och samarbete (DG Devco) och decentraliseras till EU-delegationerna på fältet.

32.

Europaparlamentet inser att djupgående och omfattande frihandelsavtal bör vara huvudmålet, men förstår att kommissionen, under tiden, genomför sektorsvisa förhandlingar inom ramen för de befintliga associeringsavtalen, inklusive avtal om bedömning av överensstämmelse och godtagande av industriprodukter, jordbruks- och fiskeriavtal, avtal om tjänster och investeringar samt tvistlösningsförfaranden. Parlamentet uppmanar kommissionen att även överväga att uppdatera de befintliga sektorsvisa avtalen med länder där erbjudanden kan förbättras men där ett djupgående och omfattande frihandelsavtal inte omedelbart är möjligt. Parlamentet ber kommissionen att ta större hänsyn till när och hur dessa processer slutligen kommer att införlivas i framtida djupgående och omfattande frihandelsavtal, och se till att upphörandet av medlemskapet i det allmänna preferenssystemet (GSP) 2014 inte kommer att negativt påverka möjligheten för länder i södra Medelhavsområdet att få tillträde till EU:s marknad för någon produktgrupp.

33.

Europaparlamentet begär även att kommissionen utarbetar en strategi för de ”mer för mer”-partner med vilka inget föregående avtal finns eller som inte omedelbart omfattas av djupgående och omfattande frihandelsavtal, framför allt för dem som ännu inte är medlemmar i WTO, såsom Libyen eller Libanon. Parlamentet betonar att även om det tekniska stödet för att hjälpa dessa länder att utvecklas mot ett medlemskap i WTO verkligen bör fortsätta, så är detta på egen hand inte tillräckligt och bör kompletteras på lämpligt sätt med WTO-kompatibla avtal som kommer att ge förmåner på kortare sikt.

34.

Europaparlamentet är övertygat om att en framgångsrik handelsstrategi för regionen skulle stärka rollen för små och medelstora företag, vilka står för hela 30 procent av sysselsättningen i vissa länder. Parlamentet inser betydelsen av mikroföretag som utgör 98,1 procent av de små och medelstora företagen i Egypten, 97,8 procent i Marocko och 89,1 procent i Jordanien men bara 9,2 procent i Tunisien.

35.

Europaparlamentet är bekymrat över det stora antalet oregistrerade små och medelstora företag på den ”svarta marknaden” och att andelen informell sysselsättning (med undantag av jordbruket) i vissa länder i södra Medelhavsområdet är så hög som 70 procent. Parlamentet är övertygat om att ifall regionen ska kunna skapa en riktig ekonomisk tillväxt, bör EU:s handelsstrategi uppmuntra oregistrerade företag att legitimera sin ställning. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja program för uppbyggnad av administrativ kapacitet, särskilt inom företagsregistrering, anställning och sociala frågor, med särskild uppmärksamhet på att bygga upp kapacitet inom juridiska tjänster, eftersom detta skapar bättre förutsättningar för att genomföra de nödvändiga reformerna.

36.

Europaparlamentet beklagar att små och medelstora företag och kooperativ har en mycket begränsad tillgång till investeringar och insisterar på behovet att ge lämplig tillgång till finansiering genom tillförlitliga, tillgängliga och användarvänliga system för mikrokrediter och genom motgaranti av Europeiska investeringsbanken (EIB). Parlamentet anser att sådana system kommer att innebära att mottagarna kan förändras och omstruktureras, så att de kan utnyttja möjligheterna på EU:s inre marknad.

37.

Parlamentet betonar vikten av att främja entreprenörsverksamheten genom att vidta de åtgärder som krävs för att skapa en miljö som främjar att samhället involveras i denna verksamhet. Parlamentet skulle i synnerhet välkomna en andra fas i programmet Invest in Med, vars särskilda mandat är att främja samarbetet mellan små och medelstora företag och de organisationer som representerar dem i EU-länderna och länderna i södra Medelhavsområdet.

38.

Europaparlamentet erkänner den roll som EIB har, genom faciliteten för investering och partnerskap för Europa–Medelhavsområdet (Femip), när det gäller att hjälpa små och medelstora företag i södra Medelhavsområdet. Parlamentet välkomnar beslutet att höja den högsta gränsen för EIB:s transaktioner i regionen med en miljard euro, vilket ökar transaktionerna till sex miljarder euro under de kommande tre åren. Parlamentet bekräftar att EIB specifikt bör inrikta sina investeringsprojekt på små och medelstora företag och utvecklingen av infrastrukturprojekt, i synnerhet energiinfrastrukturer med tanke på potentialen i regionen och det stöd som EU skulle kunna bevilja för utveckling och utnyttjande av dessa. Parlamentet insisterar på att EIB måste öka sin administrativa kapacitet för att kontrollera sina mellanliggande partnerbanker som fördelar ”globala lån” under kriterierna i EU:s mål för yttre åtgärder, för att den för sin verksamhet ska vara fullt ansvarsskyldig gentemot allmänheten.

39.

Europaparlamentet välkomnar det engagemang som Europeiska banken för återuppbyggnad och utveckling (EBRD) nyligen visat för Medelhavsområdet och de extra medel som utlovats av EU och flera enskilda medlemsstater till bankens verksamhet. Parlamentet uppmanar Europeiska rådet och Europaparlamentet att skyndsamt ratificera ändringarna av EBRD-avtalet, vilket kommer att göra det enklare för banken att börja fungera i Medelhavsområdet. Parlamentet anser att EBRD:s totala disponibla medel för investeringar i regionen bör ökas och att dessa investeringar huvudsakligen bör gå till små och medelstora företag. Parlamentet uppmuntrar länderna i södra Medelhavsområdet att visa sitt engagemang genom att tillämpa principer för demokrati, mångfald och marknadsekonomi så att de kan få tillgång till investeringar enligt bankens stadga.

40.

Europaparlamentet är övertygat om att en flexibel rörlighet för affärsfolk över gränserna är nödvändigt för ett fungerande frihandelsområde. Parlamentet är övertygat om att EU bör sträva efter en större koherens mellan invandrings- och handelspolitik.

41.

Europaparlamentet konstaterar att ett förenklat viseringsförfarande fortfarande är ett problem för många av de företagsrepresentanter från länderna i södra Medelhavsområdet som behöver åka till EU för möten, utbildning eller andra affärsangelägenheter. Parlamentet välkomnar mot den bakgrunden det nyligen offentliggjorda meddelandet ”En dialog om migration, rörlighet och säkerhet med länderna i södra Medelhavsområdet” i vilken kommissionen planerar avtal om förenklade viseringsförfaranden för att främja rörligheten för bland annat affärsfolk. Parlamentet anser att ”integritets- och tillförlitlighetsförfarandena för visum” bör underlättas och ber kommissionen att förhandla fram sådana avtal i samordning med handelsförhandlingar för att se till att genomförandet inte blir för byråkratiskt för små och medelstora företag.

42.

Europaparlamentet beklagar att frihandelsområdet för Europa–Medelhavsområdet inte inrättades före 2010 och hoppas att alla partner ska använda den kraft som skapades av den arabiska våren för att gå vidare med de nödvändiga reformerna för att skapa ett fungerande och fullfjädrat frihandelsområde utan att snedvrida konkurrensen för EU:s producenter.

43.

Europaparlamentet föreslår att övergången till en frihandelspolitik regelbundet utvärderas i syfte att kontinuerligt följa upp konsekvenserna av denna politik för Medelhavsländerna i södra Europa med slutmålet att få till stånd positiva effekter för medborgarna och de olika ländernas ekonomier och produktionssystem.

44.

Europaparlamentet betonar att även om landsspecifika handelsstrategier bör välkomnas så bör dessa avtal inte påverka den regionala integrationen negativt. Parlamentet beklagar att syd-syd-handeln fortsätter att vara mycket begränsad och konstaterar i det sammanhanget att endast 6 procent av importen till länder i södra Medelhavsområdet år 2009 kom från andra länder i samma område, jämfört med att 40 procent kom från EU. Parlamentet uppmuntrar de nya demokratiskt valda regeringarna att vara mer öppna än sina föregångare för handel med sina grannländer.

45.

Europaparlamentet erkänner Agadirgruppen som det enda exemplet på en gemensam ansträngning för syd-syd-handel och uppmuntrar signatärerna att öka omfattningen av sina handelsförbindelser och antalet medlemmar. Parlamentet ber kommissionen att ge fortsatt stöd till denna grupp som är en hörnsten som EU:s framtida handelsstrategi kan bygga på.

46.

Europaparlamentet ber dessutom kommissionen att inom ramen för djupgående och omfattande frihandelsavtal inkludera en viss flexibilitet för att så småningom tillåta enskilda avtal att slås samman med Agadiravtalet för att bilda ett enda frihandelsområde för Europa–Medelhavsområdet.

47.

Europaparlamentet noterar med tillfredsställelse det nära förestående utnyttjandet av den handels- och investeringsfrämjande mekanismen som ska fungera som en databas med uppdaterad information om handels- och investeringsvillkor för ekonomiska aktörer i regionen. Parlamentet insisterar på att en sådan mekanism aktivt bör lanseras för företag i länderna i södra Medelhavsområdet och utvecklas till att på ett funktionellt sätt underlätta affärsverksamhet inom regionen och inte bara fungera som ett informationsverktyg.

48.

Europaparlamentet välkomnar den regionala konventionen om Europa–Medelhavstäckande regler om förmånsursprung som bör omfatta full respekt för de tekniska arrangemangen mellan EU och Israel om produkter från bosättningarna. Parlamentet ber kommissionen att påskynda införandet av nya ursprungsregler i konventionen för hela Europa–Medelhavsområdet senast i slutet av 2013 eftersom länder i södra Medelhavsområdet då kommer att gå miste om sin förmånsbehandling och de fördelaktiga ursprungsreglerna inom detta system.

49.

Europaparlamentet uppmuntrar EU:s medlemsstater att spela en större roll i EU:s strategi för det södra grannskapet när det gäller att ge studenter av båda könen och från alla socioekonomiska och etniska bakgrunder från länderna i södra Medelhavsområdet ett omfattande stipendieprogram, särskilt inom områdena ekonomi, företagsekonomi, IT, kommunikation och handel. Parlamentet uppmanar kommissionen och vice ordföranden/den höga representanten att omedelbart föreslå att Erasmus- och Da Vinci-program införs för Europa–Medelhavsområdet. Parlamentet observerar att andra aktörer i regionen, till exempel länderna inom Gulfstaternas samarbetsråd (GCC), har varit effektivare när det gäller att ge detta stöd i länder i södra Medelhavsområdet. Parlamentet anser att sådana utbyten kan ge upphov till långvariga kontakter med framtida affärspartner i länderna i södra Medelhavsområdet.

50.

Europaparlamentet erinrar om den roll som spelades av konstnärer, kulturella aktörer och bloggare för att hjälpa vissa arabiska civila samhällen att frigöra sig från diktaturer och öppna vägen mot demokrati. Parlamentet uppmanar EU att i sin handelspolitik integrera kulturellt samarbete, inbegripet gemensamma initiativ på områdena konst, utbildning, media, internet och andra viktiga sektorer för att främja mänskliga rättigheter och demokrati.

51.

Europaparlamentet begär att EU omedelbart inrättar handelskammare med partnerländer, som ska fungera som en kanal för främjandet av gemensam handelsverksamhet och ömsesidigt utbyte mellan ekonomiska partner, inbegripet seminarier och branschmässor. Parlamentet beklagar att det inte finns några bilaterala handelskammare i regionen bortsett från EU:s och Israels gemensamma handelskammare.

52.

Europaparlamentet hävdar med bestämdhet att kommissionens handelsinitiativ måste understödjas av en större närvaro på fältet av handelstjänstemän från EU. Parlamentet beklagar att EU-delegationen bara har en tjänsteman med ansvar för handelsfrågor i Tunisien och inte någon alls i Jordanien, trots att studier genomförs för djupgående och omfattande frihandelsavtal i dessa länder.

53.

Europaparlamentet anser dessutom att är det nödvändigt för EU att samordna sin stödverksamhet för handel, investeringar och finansiering fullt ut i regionen för att se till att den ger bästa möjliga resultat. Parlamentet fruktar att de många aktörerna både inom EU och hos partnerländerna själva samt andra externa aktörer skulle kunna leda till att avgörande satsningar slösas bort eller dubbleras genom brist på samordning.

54.

Europaparlamentet betonar att det finns behov av en bättre samordning mellan finansieringsinstrumenten för Europeiska grannskapspolitiken, såsom investeringsinstrumentet för grannskapspolitiken, och de olika europeiska, internationella och regionala finansinstituten i regionen, inklusive EIB, EBRD och Världsbanken så att största möjliga effektivitet och samstämmighet garanteras. Parlamentet begär att kommissionen tar initiativet till att samordna sådana satsningar.

55.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, EIB och EBRD samt till stats- och regeringscheferna och parlamenten i medlemsstaterna och i länderna i södra Medelhavsområdet, liksom till unionen för Medelhavsområdet.

10.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 261/31

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 98/44/EG av den 6 juli 1998 om rättsligt skydd för biotekniska uppfinningar (1) (nedan kallat direktiv 98/44/EG), särskilt artikel 4, enligt vilken växtsorter och djurraser samt väsentligen biologiska förfaringssätt för framställning av växter eller djur inte är patenterbara,

—

med beaktande av artikel 2.2 och skäl 33 i direktiv 98/44/EG, där det heter att ett förfaringssätt för framställning av växter eller djur är väsentligen biologiskt om det i sin helhet består av naturliga företeelser som korsning eller urval,

—

med beaktande av hur viktigt det är att artikel 11 i direktiv 98/44/EG, om förmånsrätt för jordbrukare, tillämpas på ett korrekt sätt,

—

med beaktande av konventionen om meddelande av europeiska patent (nedan kallad Europeiska patentkonventionen) av den 5 oktober 1973, särskilt artikel 53 b,

—

med beaktande av beslutet från Europeiska patentorganisationens förvaltningsråd av den 16 juni 1999 om att införliva direktiv 98/44/EG i Europeiska patentkonventionens tillämpningsföreskrifter (2),

—

med beaktande av Europeiska patentverkets (EPO) beslut G2/06 och EU-domstolens dom C-34/10, som slår fast att man vid tolkning av förbud inom patenträtten måste beakta den tekniska lösningen för hela tillämpningen och inte bara ordalydelsen i patentkraven,

—

med beaktande av beslut G2/07 (om broccoli) och beslut G1/08 (om tomater) från EPO:s stora besvärskammare, som i princip innebär att förädling inte kan patenteras,

—

med beaktande av de patent som EPO beviljat för framställning av konventionellt förädlade växter som broccoli (EP 1 069 819), tomater (EP 1 211 926) och meloner (EP 1 962 578),

—

med beaktande av de patent som EPO beviljat för framställning av konventionellt avlade djur, såsom val av kön och avelsmaterial som används vid konventionell avel (EP 1 263 521, EP 1 257 168), urval av mjölkkor (EP 1 330 552) samt animalieproduktion (EP 1 506 316),

—

med beaktande av det internationella fördraget om växtgenetiska resurser för livsmedel och jordbruk, som Europeiska unionen har anslutit sig till i enlighet med rådets beslut 2004/869/EG (3),

—

med beaktande av den internationella konventionen för skydd av växtförädlingsprodukter av den 2 december 1961, reviderad i Genève den 10 november 1972, den 23 oktober 1978 och den 19 mars 1991 (nedan kallad UPOV-konventionen),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2100/94 av den 27 juli 1994 om gemenskapens växtförädlarrätt (4) (nedan kallad förordning (EG) nr 2100/94),

—

med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Immateriella rättigheter är betydelsefulla för att stimulera utveckling av nya växtsorter och växtrelaterade innovationer och en nödvändig förutsättning för att få fart på tillväxt och innovation och hjälpa Europas företag, särskilt små och medelstora, att bemästra den ekonomiska krisen och den globala konkurrensen.

B.

Särskilt inom förädling och avel kan alltför vittgående patentskydd hämma innovation och framsteg och vara till skada för små och medelstora förädlare och uppfödare genom att hindra tillgången till djur- och växtgenetiska resurser.

C.

Växtförädling är en väsentlig förutsättning för trygghet i livsmedelsförsörjningen och i viss mån även i energiförsörjningen.

D.

Konventionella förädlings- och avelsmetoder är av avgörande betydelse för modern växtförädling och djuravel.

E.

Det är en grundläggande princip i det internationella systemet för växtförädlarrätt, som baseras på UPOV-konventionen, och i EU-systemet, som baseras på förordning (EG) nr 2100/94, att innehavaren av en växtsort inte kan hindra andra från att använda den skyddade växten för att främja användningen av skyddade sorter i annan förädlingsverksamhet.

F.

Det är viktigt att en liknande förmånsrätt finns inom patenträtten i hela EU.

G.

Enligt artikel 4 i direktiv 98/44/EG och artikel 53 b i Europeiska patentkonventionen är växtsorter och djurraser samt väsentligen biologiska förfaringssätt för framställning av växter eller djur inte patenterbara.

H.

Patent på produkter som härrör från konventionell förädling eller avel samt patent på genetiskt material som behövs för konventionell förädling eller avel kan urholka det undantag från patenterbarhet som fastställs i artikel 4 i direktiv 98/44/EG och i artikel 53 b i Europeiska patentkonventionen.

I.

Patent kan meddelas inom genteknik, men förbudet mot patent för djurraser och växtsorter måste säkerställas.

J.

När beslut om patenterbarhet fattas inom bioteknik bör hänsyn tas inte bara till ordalydelsen i patentkraven utan även till den tekniska lösningen för hela uppfinningen. Denna princip om att hela innehållet ska beaktas har tillämpats av Europeiska patentverket och EU-domstolen i några av deras senaste beslut och domar (5).

K.

Enligt artikel 16 c i direktiv 98/44/EG ska kommissionen årligen överlämna en rapport ”om utvecklingen och verkan av patenträtten inom bioteknik och genteknik”.

L.

Kommissionen har inte offentliggjort några sådana rapporter sedan 2005.

M.

I sin resolution av den 26 oktober 2005 om patent på biotekniska uppfinningar (6) uppmanade parlamentet kommissionen att i sin nästa rapport noga överväga det korrekta genomförandet av artikel 4.1 a i direktiv 98/44/EG.

N.

Sådana rapporter från kommissionen skulle tjäna syftet att hålla allmänheten fullständigt underrättad. EU måste ta på sig en ledande roll när det gäller att uppmuntra en offentlig debatt.

1.

Europaparlamentet inser EPO:s stora betydelse för att främja konkurrenskraftig innovation och ekonomisk tillväxt i Europa.

2.

Europaparlamentet inser att patent främjar spridning av värdefull teknisk information och att de är ett viktigt redskap för tekniköverföring.

3.

Europaparlamentet välkomnar besluten från EPO:s stora besvärskammare i de så kallade broccoli- (G2/07) och tomatmålen (G1/08), som handlade om den korrekta tolkningen av uttrycket ”väsentligen biologiska förfaringssätt för framställning av växter eller djur”, som används i direktiv 98/44/EG och i Europeiska patentkonventionen för att undanta sådana förfaringssätt från patenterbarhet.

4.

Europaparlamentet uppmanar EPO att från patenterbarhet även undanta produkter som härrör från konventionell förädling och avel samt alla konventionella förädlings- och avelsmetoder, även så kallad smart förädling eller avel (precisionsförädling och -avel) samt förädlings- och avelsmaterial som används till konventionell förädling och avel.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin kommande rapport ta upp besluten från EPO:s stora besvärskammare i broccoli- och tomatmålen.

6.

Europaparlamentet välkomnar Europeiska patentverkets beslut i Warf-målet och EU-domstolens dom i Brüstle-målet eftersom de tolkar direktiv 98/44/EG på ett riktigt sätt och ger viktiga fingervisningar om principen att hela innehållet ska beaktas. Parlamentet uppmanar kommissionen att dra korrekta slutsatser av dessa beslut även inom andra berörda politikområden för att bringa EU:s politik i samklang med besluten.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i sin kommande rapport ta upp de möjliga konsekvenserna av patent på växtförädlingsmetoder samt följderna för förädlingsindustrin, jordbruket, livsmedelsindustrin och livsmedelstryggheten.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att EU fortsätter att tillämpa ett omfattande undantag för förädlare och uppfödare i sin patenträtt när det gäller växtförädling och djuravel.

9.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, medlemsstaternas regeringar samt EPO.

10.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 261/34

—

med beaktande av sin resolution av den 20 maj 2008 om en integrerad havspolitik för Europeiska unionen (1),

—

med beaktande av sina resolutioner om sjöröveri, särskilt resolutionen av den 23 oktober 2008 om kapningar till sjöss (2) och resolutionen av den 26 november 2009 om en politisk lösning på problemet med sjöröveri utanför Somalias kust (3),

—

med beaktande av FN:s havsrättskonvention (Unclos) av den 10 december 1982,

—

med beaktande av FN:s konvention från 1988 om bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner om situationen i Somalia, i synnerhet resolution 2036(2012) av den 22 februari 2012,

—

med beaktande av rådets gemensamma åtgärd 2008/749/Gusp av den 19 september 2008 om Europeiska unionens militära samordningsåtgärd till stöd för FN:s säkerhetsråds resolution 1816(2008) (EU NAVCO),

—

med beaktande av rådets gemensamma åtgärd 2008/851/Gusp av den 10 november 2008 om Europeiska unionens militära insats i syfte att bidra till avvärjande, förebyggande och bekämpande av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust (insatsen Eunavfor Atalanta), och av rådets beslut 2010/766/Gusp om ändring av 2008/851/Gusp,

—

med beaktande av rådets beslut av den 23 mars 2012 om att förlänga mandatet för Eunavfor Atalanta till och med december 2014 och att utöka styrkans insatsområde,

—

med beaktande av rådets beslut 2010/96/Gusp av den 15 februari 2010 och av rådets beslut 2010/197/Gusp av den 31 mars 2010 om inledandet av Europeiska unionens militära uppdrag i syfte att bidra till utbildning av somaliska säkerhetsstyrkor (EUTM Somalia),

—

med beaktande av det krishanteringskoncept som rådet (utrikes frågor) enades om den 16 december 2011 för rådets regionala maritima kapacitetsuppbyggnadsuppdrag (RMCB) som ett civilt GSFP-uppdrag med militär expertis, som är under förberedande,

—

med beaktande av den strategiska ram för Afrikas horn som ska vägleda EU:s insatser i regionen och som antogs av rådet den 14 november 2011,

—

med beaktande av den överenskommelse om att dela makten som undertecknades i Djibouti den 9 juni 2008 och som syftar till att inleda en bred nationell försoningsprocess och att uppnå en bred och stark politisk allians i stånd att säkra freden, samla landet i en försoningsprocess och återetablera en central statsförvaltning,

—

med beaktande av slutsatserna från Londonkonferensen om Somalia den 23 februari 2012,

—

med beaktande av artikel 110.2 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Sjötransporter har varit en viktig faktor för ekonomisk tillväxt och välstånd i Europa under hela dess historia, och mer än 80 procent av världshandeln sker med hjälp av sjötransporter. Sjöröveri utgör ett hot mot den internationella säkerheten och den regionala stabiliteten, och EU har därför ett verkligt intresse av att bidra till det internationella sjöfartsskyddet och kampen mot sjöröveri och dess grundläggande orsaker, som en prioritering bland EU:s åtgärder.

B.

Sjöröveri bör ses som internationell brottslighet. Piratdåd och väpnade rån till sjöss kräver en samordnad insats inom den övergripande rättsliga ram som Unclos tillhandahåller. Enligt artikel 100 i konventionen är alla stater skyldiga att samarbeta för att bekämpa sjöröveri.

C.

Trots att antalet framgångsrika angrepp har minskat betydligt under det senaste året, huvudsakligen på grund av Atalanta-insatserna och användningen av militära och privata eskortgrupper för fartyg, är sjöröveri på öppet hav fortfarande ett problem. Sjöröveri fortsätter att sprida sig snabbt i Indiska oceanen, framför allt i farvattnen utanför Somalias kust och Afrikas horn, men även i vissa andra områden, bland annat i Sydostasien och Västafrika. Sjöröveri utgör således ett allt större hot mot både människoliv och sjömäns och andras säkerhet, mot den regionala utvecklingen och stabiliteten, havsmiljön, världshandeln, alla former av sjötransport och sjöfart, inklusive fiskefartyg, samt mot transporter av humanitärt bistånd.

D.

Rådet beslutade att förlänga EU:s insats mot piratdåd (insatsen Eunavfor Atalanta) med ytterligare två år, till december 2014, i syfte att bidra till skyddet av fartyg som deltar i Världslivsmedelsprogrammet (WFP) och levererar livsmedelsbistånd till internflyktingar i Somalia, till skyddet av fartyg som deltar i Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom), till avvärjande, förebyggande och bekämpande av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust och till skyddet av utsatta fartyg längs kusterna, vilket ska avgöras från fall till fall. Dessutom ska insatsen Eunavfor Atalanta bidra till att övervaka fiskeriverksamheten utanför Somalias kust.

E.

Varje år passerar 10 000 europeiska fartyg genom farliga havsområden. Bortsett från konsekvenserna för människors liv och säkerhet utgör sjöröveri också ett ekonomiskt problem, eftersom företeelsen hotar internationella handelsleder till sjöss och har en kraftigt negativ inverkan på den internationella handeln.

F.

Antalet försök till angrepp på fartyg är på uppåtgående: 2011 rapporterades 28 fartygskapningar samt 470 bortrövanden av och 15 mord på sjömän, och för närvarande hålls minst sju fartyg kvar med krav på lösen medan 191 sjömän hålls som gisslan i Somalia, ofta under förfärliga och omänskliga förhållanden och under allt längre perioder.

G.

Piraterna anpassar ständigt sina strategier och metoder, och de har utvidgat sitt operativa område genom att använda större kapade fartyg som s.k. moderfartyg.

H.

Den fortsatta politiska instabiliteten i Somalia är en av orsakerna till sjöröveri och förvärrar problematiken. Vissa somalier fortsätter att se sjöröveri som en vinstgivande och pålitlig inkomstkälla.

I.

Kampen mot sjöröveri kan inte vinnas enbart med militära medel, utan är huvudsakligen beroende av att man framgångsrikt kan främja fred, utveckling och statsbyggande i Somalia.

J.

Säkerhetsläget och den militära situationen i Somalia är fortsatt farliga och omöjliga att förutsäga. Afrikanska unionens uppdrag Amisom har kunnat driva tillbaka den islamistiska milisen al-Shabab och har först nyligen satt in 100 soldater i Baidoa. Kenya har nyligen intervenerat militärt i södra och centrala Somalia, men var inte i stånd att slutgiltigt besegra al-Shabab. De etiopiska nationella försvarsstyrkorna gjorde ett ingripande i regionerna Hiran och Bay i februari 2012. Human Rights Watch har offentliggjort kränkningar av de mänskliga rättigheterna, tortyr, godtyckliga frihetsberövanden, summariska avrättningar samt olagliga vedergällningar mot civila som begåtts av de etiopiska styrkorna och milisstyrkor som är lojala mot Somalias federala övergångsregering (TFG). Grannlandet Eritrea har av FN:s grupp för övervakning av sanktioner anklagats för att tillhandahålla vapen, utbildning och ekonomiskt stöd till al-Shabab, vilket utgör en överträdelse av FN:s vapenembargo.

K.

Europeiska sjösäkerhetsbyrån förfogar över instrument och information som kan hjälpa Eunavfor Atalanta att förbättra säkerheten för fartyg och sjömän i området.

L.

Sjöröveriet har också en negativ inverkan på hela regionen, där fiskeverksamhet regleras av ett antal bilaterala och multilaterala fiskeavtal. Denna verksamhet har kommit att bli farlig, inte bara för fartyg från EU som fiskar i exempelvis fiskevattnen runt Seychellerna i kraft av ett partnerskapsavtal om fiske mellan EU och Seychellerna, utan även för de lokala fiskare som EU ger sektorstöd och följaktligen har ett socialt ansvar för.

M.

EU är den största givaren i världen av utvecklingsbistånd till Somalia och har hittills avsatt 215,4 miljoner euro till utvecklingsbistånd genom Europeiska utvecklingsfonden (EUF) för perioden 2008–2013. Det viktigaste syftet med dessa medel är att lyfta folket ur fattigdom till självbärande ekonomisk tillväxt och erbjuda varaktiga lösningar för stabiliteten i landet. Detta ska ske genom att man tar itu med de grundläggande orsakerna till sjöröveri och finansierar projekt för att etablera rättsstatsprincipen och förbättra förvaltning, utbildning och ekonomisk tillväxt samt stöder lågprioriterade sektorer (hälso- och sjukvård, miljö, vatten och sanitet). Ytterligare 175 miljoner EUR har avsatts genom EUF för perioden 2011–2013 för att EU ska kunna stärka sitt engagemang och stödja nya verksamheter inom de områden som nämns ovan. Inget av dessa mål kan uppnås utan effektiva institutioner för förvaltning i Somalia.

N.

Afrikas horn och särskilt Somalia har drabbats av en svår hungersnöd orsakad av torka, vilket vållat en allvarlig humanitär kris som drabbat över 12 miljoner människor i regionen och över 7,5 miljoner i Somalia. Hungersnöden skördade många dödsoffer, särskilt bland barn, och ledde också till storskaliga flyktingströmmar till grannländerna Kenya och Etiopien. Kommissionen ökade sitt humanitära bistånd från 9 miljoner EUR 2009 till 46 miljoner EUR 2008, men har sedan dess minskat biståndet till endast 35 miljoner EUR 2010 och 30 miljoner EUR 2011. Först efter den förödande torkan sommaren 2011 ökade kommissionen tilldelningen av humanitärt bistånd till 77 miljoner EUR.

O.

Ett effektivt tillvägagångssätt i kampen mot sjöröveri måste omfatta en bredare, övergripande strategi för att lyfta Somalia och hela regionen Afrikas horn ur fattigdom och motverka statsupplösning, eftersom åtminstone delar av Somalia drar ekonomisk nytta av piratdåden och de lösensummor som mottas.

P.

Tack vare EU:s insatser för att bekämpa sjöröveri har fartyg som använts av Världslivsmedelsprogrammet och Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom) kunnat skyddas. Det krävs dock ett fortsatt åtagande om tillräckliga styrkor, eftersom det annars finns en risk för att framtida insatser försvagas på grund av för få sjöstridsstyrkor.

Q.

Många medlemsstater håller för närvarande på att utarbeta sina egna bestämmelser för hur beväpnade vakter får sättas in på handelsfartyg.

1.

Europaparlamentet ger på nytt uttryck för sin djupa oro över det ständiga och ökande hot som piratdåd och väpnade rån till sjöss utgör mot internationella fartyg som transporterar bistånd till Somalia och mot EU:s och internationella fiskefartyg samt handels- och passagerarfartyg i Indiska oceanen, särskilt i farvattnen utanför Somalias kust och Afrikas horn, och mot sjömäns och andras säkerhet och mot den regionala stabiliteten.

2.

Europaparlamentet uppmanar unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik och medlemsstaterna att snarast överväga hur de 191 sjömän som i nuläget hålls som gisslan ska kunna befrias, så att deras utdragna och förfärliga fångenskap får ett slut och de kan återvända hem och de sju kapade fartygen samtidigt släpps.

3.

Europaparlamentet välkomnar det bidrag som Eunavfor Atalanta lämnar till sjöfartsskyddet utanför Somalias kust genom att skydda de fartyg som Världslivsmedelsprogrammet använder för att leverera bistånd till Somalia och andra utsatta fartyg samt till avvärjandet, förebyggandet och bekämpandet av piratdåd och väpnade rån utanför Somalias kust, så att effektiviteten i EU:s åtgärder mot sjöröveri kan säkras bättre.

4.

Europaparlamentet välkomnar rådets beslut av den 23 mars 2012 om att förlänga mandatet för Eunavfor Atalanta till och med december 2014 och att utöka styrkans insatsområde.

5.

Europaparlamentet beklagar djupt att det antal fartyg som medlemsstaterna har försett Eunavfor Atalanta med har minskat från åtta till endast två tre stycken i början av 2012, och uppmanar därför medlemsstaterna att tillhandahålla fler marina resurser för att Atalantainsatsen ska kunna lyckas.

6.

Europaparlamentet efterlyser bättre samordning inom ramen för Shade-mekanismen mellan EU, Nato och de tre viktigaste insatserna för att bekämpa piratdåd med sjöstridsstyrkor i regionen (Eunavfor, CTF150/151 och TF508 inom Nato-insatsen Ocean Shield) och de olika internationella sjöstridsstyrkorna i syfte att undvika onödigt dubbelarbete, eftersom bägge organisationerna (EU och Nato) på grundval av sin respektive beslutsautonomi verkar inom samma område, har samma intressen och i stort sett omfattar samma europeiska stater.

7.

Europaparlamentet uppmanar med kraft den höga representanten att efterlysa mera samordning och samarbete mellan samtliga internationella aktörer i Somalia och den större regionen Afrikas horn, nämligen EU, Nato, Förenta staterna, FN och relevanta länder, för att ta fram en genuin och ändamålsenlig övergripande strategi i kampen mot sjöröveri och framför allt dess grundläggande orsaker och konsekvenser på samtliga nivåer.

8.

Europaparlamentet understryker samtidigt behovet av att man förbättrar den strategiska samordningen i den större regionen Afrikas horn mellan Eunavfor Atalanta, EUTM Somalia och andra GSFP-åtgärder (exempelvis rådets regionala maritima kapacitetsuppbyggnadsuppdrag (RMCB) så snart som det har inletts). Parlamentet välkomnar i detta avseende rådets beslut av den 23 mars 2012 att aktivera EU:s operationscentrum för GSFP-uppdragen på Afrikas horn, och efterlyser i detta hänseende en översyn av de befintliga befälsstrukturerna för Eunavfor Atalanta och EUTM Somalia.

9.

Europaparlamentet välkomnar Londonkonferensen om Somalia den 23 februari 2012, som visade det internationella samfundets beslutsamhet att utrota sjöröveri, och efterlyser en större kapacitet hos rättsväsendet att åtala och kvarhålla de personer som gör sig skyldiga till sjöröveri.

10.

Europaparlamentet betonar att fortsatt straffrihet för sjöröveri inte verkar avskräckande och beklagar att många pirater och andra brottslingar, trots EU:s utlämningsavtal med tredjeländer (Kenya, Seychellerna, Mauritius), bilaterala återtagandeavtal för personer dömda för sjöröveri mellan Seychellerna och den somaliska regionen Puntland och Somaliland och de olika folkrättsliga ramarna, inte har gripits, eller ofta gripits och sedan släppts, då det saknas en fast rättslig grund eller politisk vilja att åtala. Parlamentet konstaterar också att vissa av EU:s medlemsstater har ett otillräckligt skydd mot sjöröveri på öppet hav i sin strafflagstiftning.

11.

Europaparlamentet efterlyser omedelbara och effektiva åtgärder för att åtala och straffa de personer som misstänks för sjöröveri, och uppmanar med kraft tredjeländer och de EU-medlemsstater som ännu inte har inlemmat alla bestämmelser i FN:s havsrättskonvention och FN:s konvention om bekämpande av brott mot sjöfartens säkerhet i sin nationella lagstiftning att göra detta för att bekämpa den straffrihet som sjörövare åtnjuter. Parlamentet uppmanar rådet och kommissionen att fortsätta att utreda möjligheterna till rättegångar i länderna i regionen och arbeta för att det inrättas specialdomstolar mot sjöröveri i Somalia och i andra stater i regionen som en hållbar rättslig lösning för rättsprocesser mot sjörövare i Somalia.

12.

Europaparlamentet stöder FN:s generalsekreterares rekommendationer till säkerhetsrådet att underlätta gripande och lagföring av misstänkta pirater. Samtidigt betonar parlamentet behovet av att säkerställa rättvisa och effektiva rättegångar vid lokala domstolar samt humana och trygga fängelsevistelser på regionala anläggningar.

13.

Europaparlamentet uppmanar med kraft medlemsstaterna att, i samarbete med Europol och Interpol, utreda och spåra penningflöden samt beslagta de medel som betalats som lösen till piraterna, eftersom det finns tecken på att pengarna kan slussas in på bankkonton i hela världen, även i Europa. Parlamentet vill också att man kartlägger och eliminerar de nätverk för organiserad brottslighet som drar nytta av denna verksamhet. Parlamentet uppmanar rådet att underlätta Eunavfors fortsatta samarbete med både Europol och Interpol.

14.

Europaparlamentet uppmuntrar Eunavfor, Nato och den internationella antipiratstyrkan CMF (Combined Maritime Forces) att effektivt ta itu med piraternas ökade bruk av kapade handelsfartyg som s.k. moderfartyg, eftersom denna utveckling innebär en klar utökning av sjörövarnas operativa kapacitet och gör det möjligt för dem att gå till angrepp på ett mer kraftfullt, beslutsamt och flexibelt sätt i hela Indiska oceanen.

15.

Europaparlamentet betonar att Europeiska sjösäkerhetsbyrån bör fortsätta samarbetet med Eunavfor Atalanta genom att i förekommande fall och efter flaggstatens samtycke tillhandahålla insatsen detaljerade LRIT-uppgifter och satellitbilder över EU-flaggade fartyg som genomkorsar området. Medlemsstaterna uppmuntras därför att tillåta att byrån tillhandahåller Eunavfor-insatsen dessa uppgifter och denna information.

16.

Europaparlamentet anser att den ökande utbredningen av sjöröveri bör leda till utbildning av sjömän som utsätts för hot kopplade till sjöröveri i syfte att stärka deras förmåga till självförsvar. Parlamentet betonar att rederierna måste ansluta sig till och fullt ut tillämpa bästa förvaltningspraxis mot sjöröveri som utgår från Somalia (BMP4), som ger alla involverade parter tillräcklig information om hur man kan hjälpa fartyg att undvika, avvärja eller fördröja piratdåd utanför Somalias kust. Parlamentet upprepar sin uppmaning till alla fartyg i området att registrera sig hos de relevanta samordningsenheterna för sjösäkerhet och att följa Eunavfor Atalantas rekommendationer. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att alla deras fartyg är registrerade.

17.

Europaparlamentet uppmanar med eftertryck rådet och kommissionen att tillsammans med FN och Afrikanska unionen, efter upprepad begäran av Somalias federala övergångsregering (TFG) om internationellt stöd för att skydda fartyg som levererar humanitärt bistånd och bekämpa sjöröveri utanför dess kust, fortsätta att samarbeta med och stödja Somalias övergångsregering i kampen mot sjöröveri, ställa gärningsmännen inför rätta och hjälpa Somalia och regionen att stärka sina kapaciteter.

18.

Europaparlamentet välkomnar rådets (utrikes frågor) beslut av den 12 december 2011 om att lansera den regionala maritima kapacitetsuppbyggnaden Eucap Nestor för att förbättra den maritima och juridiska kapaciteten och utbilda kustbevakningen och domare i åtta länder på Afrikas horn och i västra Indiska oceanen. Parlamentet uppmanar rådet och Europeiska utrikestjänsten att göra allt för att RMCB ska inledas i denna region nästa sommar.

19.

Europaparlamentet är medvetet om att utbildning endast är en del av den maritima kapacitetsuppbyggnaden och uppmanar därför medlemsstaterna att ge materiellt bistånd till insatsen och regionen, med särskilt avseende på patrullbåtar.

20.

Europaparlamentet ger sitt starka stöd till Djiboutiprocessen för fred och försoning. Parlamentet efterlyser en övergripande strategi för situationen i Somalia, där säkerhet kopplas till utveckling, rättsstatliga principer och respekt för mänskliga rättigheter och internationell humanitär rätt.

21.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens beslut att föreslå ytterligare 100 miljoner euro som finansiellt stöd från EU via den fredsbevarande resursen för Afrika till Afrikanska unionens uppdrag i Somalia (Amisom), och uppmanar medlemsstaterna och världssamfundet att bidra till att främja fred och ekonomisk utveckling samt uppbyggnad av en stabil demokratisk regim i Somalia, vilket på lång sikt skulle främja säkerheten och kampen mot sjöröveri. Parlamentet välkomnar utnämningen av en särskild EU-representant för Afrikas horn.

22.

Europaparlamentet är oroat över att den humanitära situationen på Afrikas horn fortsätter att försämras och uppmanar världssamfundet, och i synnerhet EU, att utöka sitt humanitära stöd till människor i nöd för att tillgodose de ökande humanitära behoven och förhindra att situationen förvärras ytterligare.

23.

Europaparlamentet upprepar att varje strategi mot sjöröveriet bör ta hänsyn till att sjöröveri tjänar olagliga ekonomiska intressen och att alla stimulansåtgärder för att styra den somaliska befolkningen bort från sjöröveriet måste vara inriktade på att sysselsätta unga och på att ge lokalbefolkningen alternativa försörjningsmöjligheter så att de verkligen kan försörja sig själva.

24.

Europaparlamentet välkomnar EU:s projekt Marsic som ingår i programmet för viktiga sjöfartsrutter (Critical Maritime Routes Programme) via stabilitetsinstrumentet, vars syfte är att förbättra sjösäkerhet och sjöfartsskydd i västra Indiska oceanen och Adenviken genom informationsutbyte och kapacitetsuppbyggnad, eftersom det belyser det regionala samarbetet mellan länderna i regionen. Parlamentet förväntar sig att projektet förlängs efter 2013.

25.

Europaparlamentet uppmuntrar initiativ för att bekämpa sjöröveri i länderna i regionen östra och södra Afrika samt Indiska oceanen, såsom det nya projektet för bekämpning av sjöröveri, Mase (Maritime and Security programme), till vilket EU beviljade ett första anslag på 2 miljoner euro. Parlamentet välkomnar avsikten att projekt som finansieras av kommissionen och GSFP-uppdraget för maritim kapacitetsuppbyggnad (RMCB) ska komplettera varandra.

26.

Europaparlamentet upprepar att sjöröveriet utanför Somalias kust är en följd av att lag och ordning inte upprätthålls i landet. Därför anser parlamentet att världssamfundet bör tillhandahålla det tekniska och finansiella stöd som krävs för att hjälpa Somalias federala övergångsregering att utveckla kapacitet att utöva kontroll över landets territorialvatten och, i enlighet med internationell rätt, dess exklusiva ekonomiska zon.

27.

Europaparlamentet välkomnar det arbete som utförs inom FN:s kontaktgrupp mot piratverksamhet utanför Somalias kust, vilket utgör ett oöverträffat forum för att höja nivån och kvaliteten på det internationella samarbetet inom detta område, både mellan staterna och med samtliga större berörda internationella organisationer.

28.

Europaparlamentet välkomnar det nära samarbetet med Internationella sjöfartsorganisationen (IMO) på området för maritimt kapacitetsuppbyggande liksom arbetet för att ingå ett strategiskt partnerskap mellan EU och IMO för att bekämpa sjöröveri i den större regionen Afrikas horn.

29.

Europaparlamentet betonar att privata beväpnade vakter ombord är en åtgärd som inte kan ersätta den övergripande lösning som det mångfasetterade sjöröverihotet kräver. Parlamentet noterar att vissa medlemsstater har infört den lagstiftning som behövs. Parlamentet uppmanar i detta sammanhang medlemsstaterna att när så är möjligt vidta nödvändiga säkerhetsåtgärder ombord, och uppmanar kommissionen och rådet att arbeta för att utforma en EU-strategi för användningen av auktoriserad beväpnad personal ombord i syfte att garantera ett korrekt genomförande av Internationella sjöfartsorganisationens riktlinjer i denna fråga.

30.

Europaparlamentet påminner om att flaggstatens nationella jurisdiktion ska tillämpas på det berörda fartyget samt på den militära personal som finns ombord när fartyget befinner sig på öppet hav, i enlighet med internationell rätt och i samtliga fall, även när det gäller åtgärder som vidtas i kampen mot sjöröveri. Dessutom får inga gripanden eller kvarhållanden av fartyg, ens som en utredningsåtgärd, beordras från någon annan myndighet än flaggstatens.

31.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen, medlemsstaterna, generalsekreterarna för Afrikanska unionen, FN respektive den mellanstatliga utvecklingsmyndigheten (Igad), presidenten i Somalias federala övergångsregering samt till Panafrikanska parlamentet.

10.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 261/40

—

med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

För att erinra om den stora andliga betydelsen av De rättfärdigas trädgård i Jerusalem, skapad av Moshe Bejski, som hyllar dem som hjälpte judarna under förintelsen.

B.

För att erinra om de institutioner som har hedrat de människor som räddade liv under alla folkmord och massmord (såsom de armeniska, bosniska, kambodjanska och rwandiska) samt de andra brott mot mänskligheten som har begåtts under 1900- och 2000-talen).

C.

För att erinra om alla dem som behöll sin mänskliga värdighet under de nazistiska och kommunistiska totalitära regimerna.

D.

Att minnas det goda är nödvändigt för den europeiska integrationsprocessen eftersom det lär yngre generationer att man alltid kan välja att hjälpa andra människor och försvara den mänskliga värdigheten. Dessutom är statliga institutioner skyldiga att lyfta fram de personer som har lyckats försvara dem som har förföljts på grund av hat.

1.

Europaparlamentet stöder initiativet från ledande medborgare att införa en europeisk minnesdag för de rättfärdiga den 6 mars, för att hedra minnet av dem som genom personligt ansvarstagande har protesterat mot brott mot mänskligheten och mot totalitarism.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna (1) till unionens höga representant för utrikes frågor och säkerhetspolitik, kommissionen, rådet och medlemsstaternas parlament.

10.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 261/41

—

med beaktande av Corneliu Vadim Tudors begäran, daterad den 14 april 2011 och tillkännagiven i kammaren den 9 maj 2011, om fastställelse av hans immunitet, med anledning av det förfarande som inletts mot honom av den allmänna åklagaren vid Högsta kassationsdomstolen i Rumänien,

—

efter att ha gett Corneliu Vadim Tudor två möjligheter att bli hörd i enlighet med artikel 7.3 i arbetsordningen,

—

med beaktande av artiklarna 8 och 9 i protokollet av den 8 april 1965 om Europeiska unionens immunitet och privilegier och artikel 6.2 i akten av den 20 september 1976 om allmänna direkta val av ledamöter av Europaparlamentet,

—

med beaktande av Europeiska unionens domstols domar av den 12 maj 1964, 10 juli 1986, 15 och 21 oktober 2008, 19 mars 2010 och 6 september 2011 (1),

—

med beaktande av artikel 72 i Rumäniens konstitution,

—

med beaktande av skrivelsen av den 7 oktober 2011 från Rumäniens ambassadör till Europeiska unionen,

—

med beaktande av artiklarna 6.3 och 7 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för rättsliga frågor (A7-0151/2012), och av följande skäl:

A.

Corneliu Vadim Tudor, ledamot av Europaparlamentet, har begärt att hans parlamentariska immunitet ska fastställas i samband med förfarandet vid Högsta kassationsdomstolen i Rumänien.

B.

Corneliu Vadim Tudors begäran har att göra med ett straffrättsligt förfarande där han är anklagad för att ha hotat en stämningsman och några poliser. Han uppträdde även våldsamt mot dem, förolämpade dem och försökte rent allmänt att hindra verkställandet av ett domstolsbeslut i fråga om att vräka Romania Mare-partiet från dess lokaler i Bukarest den 4 januari 2011.

C.

I detta straffrättsliga förfarande anklagas Corneliu Vadim Tudor för otillbörligt uppträdande inför rätten, omoraliskt beteende och brott mot allmän ordning.

D.

Enligt artikel 8 i protokollet om Europeiska unionens immunitet och privilegier får Europaparlamentets ledamöter inte förhöras, kvarhållas eller lagföras på grund av yttranden de gjort eller röster de avlagt under utövandet av sitt ämbete. Enligt artikel 9 i samma protokoll ska ledamöterna vad avser deras egen stats territorium åtnjuta den immunitet som beviljas parlamentsledamöter i deras land.

E.

I sitt brev hänvisar Corneliu Vadim Tudor till artiklarna 8 och 9 i protokollet (f.d. artiklarna 9 och 10). Artikel 9 är inte tillämplig på grund av artikel 72 i Rumäniens konstitution, och hans begäran måste därmed anses vara grundad endast på artikel 8.

F.

I ett brev av den 8 juni 2011 skrev ordföranden för utskottet för rättsliga frågor till de rumänska myndigheterna för att be om fler och mer specifika detaljer om förfarandet mot Corneliu Vadim Tudor.

G.

I ett brev av den 7 oktober 2011 meddelade de rumänska myndigheterna följande: Eftersom Corneliu Vadim Tudor har blivit varken häktad, arresterad eller kroppsvisiterad finns det inget behov att få ett godkännande från Europaparlamentet. De faktiska omständigheterna i målet har ingenting att göra med vare sig de röster han avlagt eller de politiska åsikter han framfört under utövandet av sitt ämbete, och han har blivit varken häktad, arresterad eller kroppsvisiterad. Därför har det inte ansetts vara nödvändigt att begära att Corneliu Vadim Tudors immunitet upphävs.

H.

Vräkningen av Romania Mare-partiet och omständigheterna kring denna vräkning utgör civilrättsliga respektive straffrättsliga ärenden. Ärendena har ingen självklar anknytning till Corneliu Vadim Tudors utövande av sitt ämbete som ledamot av Europaparlamentet.

I.

Corneliu Vadim Tudor utnyttjade inte möjligheten att förklara sin begäran om fastställelse av immuniteten inför det behöriga utskottet. Detta hade varit särskilt viktigt i ljuset av brevet från de rumänska myndigheterna.

1.

Europaparlamentet beslutar att inte fastställa Corneliu Vadim Tudors immunitet och privilegier.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att omedelbart översända detta beslut och det ansvariga utskottets betänkande till den behöriga myndigheten i Rumänien och till Corneliu Vadim Tudor.

10.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 261/42

—

med beaktande av talmannens skrivelse av den 9 oktober 2009,

—

med beaktande av artiklarna 290 och 291 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 182/2011 av den 16 februari 2011 om fastställande av allmänna regler och principer för medlemsstaternas kontroll av kommissionens utövande av sina genomförandebefogenheter (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 maj 2010 om befogenheter för delegering av lagstiftning (2),

—

med beaktande av artiklarna 211 och 212 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för konstitutionella frågor (A7-0072/2012).

1.

Europaparlamentet beslutar att införa nedanstående ändringar i arbetsordningen.

2.

Europaparlamentet påminner om att ändringarna träder i kraft den första dagen i nästa sammanträdesperiod.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

10.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 261/50

—

med beaktande av skrivelsen av den 27 april 2012 från ordföranden för utskottet för konstitutionella frågor,

—

med beaktande av artikel 211 i arbetsordningen,

1.

Europaparlamentet beslutar att bifoga följande tolkning av artikel 117.3:

”Eftersom ordföranden för ett parlamentsutskott har behörighet att kalla utskottet till sammanträde i enlighet med artikel 193.1, är det även ordföranden som ska se till att arbetet organiseras väl och besluta hur förslaget till föredragningslista till detta sammanträde ska se ut. Denna rätt påverkar inte skyldigheten enligt artikel 117.3, som innebär att en skriftlig fråga ska inbegripas i förslaget till föredragningslista till utskottets nästa sammanträde om frågeställaren begär detta. Ordföranden har emellertid möjlighet att efter eget gottfinnande, och med beaktande av de politiska prioriteringarna, föreslå i vilken ordning ärendena ska behandlas och enligt vilket förfarande (exempelvis förfarande utan debatt, eventuellt med ett beslut om uppföljning eller en rekommendation om att punkten ska skjutas upp till ett senare sammanträde).”

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

10.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 261/51

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2012)0041),

—

med beaktande av artiklarna 294.2 och 207.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0030/2012),

—

med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 25 april 2012 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artiklarna 55 och 46.1 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0140/2012).

1.

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

10.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 261/52

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0715),

—

med beaktande av artiklarna 294.2 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0396/2011),

—

med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 25 april 2012 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för internationell handel (A7-0085/2012).

1.

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om kommissionen har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

10.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 261/53

—

med beaktande av utkastet till rådets förordning (10222/5/2011),

—

med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 352 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0076/2012),

—

med beaktande av artikel 81.1 i arbetsordningen,

—

med beaktande av rekommendationen från utskottet för rättsliga frågor (A7-0087/2012).

1.

Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets förordning.

2.

Europaparlamentet påminner rådet om att det på nytt behöver begära Europaparlamentets godkännande om kravet på enhällighet enligt artikel 352 i EUF-fördraget och de pågående inhemska parlamentariska förfarandena i Förenade kungariket skulle leda till ändringar i utkastet.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

10.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 261/54

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0402),

—

med beaktande av artiklarna 294.2 och 114 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0190/2011),

—

med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 26 oktober 2011 (1),

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter (2),

—

med beaktande av skrivelsen av den 25 november 2011 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för industrifrågor, forskning och energi i enlighet med artikel 87.3 i arbetsordningen,

—

med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 28 mars 2012 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artiklarna 87 och 55 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0149/2012), och av följande skäl:

A.

Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller förslaget inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

10.9.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 261/55

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (COM(2011)0245),

—

med beaktande av artiklarna 294.2, 192.1 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0107/2011),

—

med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 13 juli 2011 (1),

—

med beaktande av yttrandet från Regionkommittén,

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 28 november 2001 om en mer strukturerad användning av omarbetningstekniken för rättsakter (2),

—

med beaktande av skrivelsen av den 25 november 2011 från utskottet för rättsliga frågor till utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet i enlighet med artikel 87.3 i arbetsordningen,

—

med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 29 februari 2012 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artiklarna 87 och 55 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0015/2012), och av följande skäl:

A.

Enligt den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen, innehåller förslaget inte några innehållsmässiga ändringar utöver dem som anges i förslaget, och i fråga om kodifieringen av de oförändrade bestämmelserna i de tidigare rättsakterna tillsammans med dessa ändringar gäller förslaget endast en kodifiering av de befintliga rättsakterna som inte ändrar deras sakinnehåll.

1.

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen med beaktande av rekommendationerna från den rådgivande gruppen, sammansatt av de juridiska avdelningarna vid Europaparlamentet, rådet och kommissionen.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.