31.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 251/1

—

med beaktande av artikel 2 och artikel 3.3, andra stycket, i fördraget om Europeiska unionen och artikel 8 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 23 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna,

—

med beaktande av FN:s konvention om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (CEDAW) av den 18 december 1979,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/36/EU av den 5 april 2011 om förebyggande och bekämpande av människohandel, om skydd av dess offer och om ersättande av rådets rambeslut 2002/629/RIF (1),

—

med beaktande av FN-konventionen från 1949 om bekämpning av människohandel och utnyttjande av prostituerade,

—

med beaktande av deklarationen och handlingsplanen från Peking som antogs vid den fjärde världskonferensen för kvinnor den 15 september 1995 samt de slutdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2000), Peking +10 (2005) och Peking +15 (2010),

—

med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av Europeiska rådet i mars 2011 (2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 5 mars 2010”Ett förstärkt engagemang för jämställdhet: Kvinnostadga” (COM(2010)0078),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 11 februari 2011”Utvecklingen av jämställdheten mellan kvinnor och män – årsrapport 2010” (SEC(2011)0193),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 21 september 2010”Strategi för jämställdhet 2010–2015” (COM(2010)0491),

—

med beaktande av rapporten från Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter om homofobi, transfobi och diskriminering på grund av sexuell läggning och könsidentitet (2010),

—

med beaktande av EU:s paket om offers rättigheter som består av kommissionens meddelanden av den 18 maj 2011”Stärkta rättigheter för brottsoffer i EU” (COM(2011)0274), förslaget till Europaparlamentets och rådets direktiv om miniminormer för brottsoffers rättigheter samt stöd till och skydd av brottsoffer (COM(2011)0275) och förslaget till Europaparlamentets och rådets förordning om ömsesidigt erkännande av skyddsåtgärder i civilrättsliga förfaranden (COM(2011)0276),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Europa 2020: En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (COM(2010)2020),

—

med beaktande av kommissionens rapport av den 3 oktober 2008”Förverkligande av Barcelonamålen avseende barnomsorg före den obligatoriska skolåldern” (COM(2008)0638),

—

med beaktande av direktiv 2004/113/EG om genomförande av principen om likabehandling av män och kvinnor när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster och den relaterade domen av den 1 mars 2011 i Europeiska unionens domstol i Test-Achats-målet (C-236/09) (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 13 oktober 2005 om kvinnor och fattigdom i Europeiska unionen (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 3 februari 2009 om icke-diskriminering grundad på kön och solidaritet mellan generationerna (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 10 februari 2010 om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2009 (6) och sin resolution av den 8 mars 2011 om jämställdhet mellan kvinnor och män i Europeiska unionen – 2010 (7),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2011 om kvinnor och företagsledarskap (8),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 april 2011 om prioriteringar och utkast till en ny ram för EU-politiken för att bekämpa våld mot kvinnor (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011 om fattigdom bland kvinnor i Europeiska unionen (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om jämställdhetsaspekter på lågkonjunkturen och finanskrisen (11),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0041/2012), och av följande skäl:

A.

Jämställdhet mellan kvinnor och män utgör en grundläggande princip för unionen och har införlivats i EU-fördraget. Unionen har gett sig själv det särskilda uppdraget att integrera ett jämställdhetsperspektiv i all sin verksamhet. Trots att det successivt har gjorts framsteg på det här området finns det fortfarande brister i jämställdheten mellan kvinnor och män.

B.

I ekonomiska kristider är det inte endast en moralisk nödvändighet att stärka kvinnors ställning på arbetsmarknaden och deras ekonomiska oberoende, det är också en ekonomisk nödvändighet. I Europa 2020-strategin ingår det överordnade målet om att öka sysselsättningsgraden för kvinnor och män i åldern 20–64 år till 75 %.

C.

Europas framtida ekonomiska konkurrenskraft och välstånd är helt beroende av unionens förmåga att fullt ut utnyttja arbetskraften och få fler kvinnor att delta på arbetsmarknaden. En av prioriteringarna i Europa 2020-strategin är att få fler kvinnor i arbete med för att 2020 uppnå en sysselsättningsgrad bland kvinnor på 75 %. Det är relativt sett fler kvinnor än män som arbetar deltid eller har visstidsanställningar och därför är det lättare att säga upp dessa i perioder av ekonomisk kris och det finns en risk att den pågående lågkonjunkturen kommer att hämma eller till och med vända jämställdhetsutvecklingen. Möjligheter till deltidsarbete kan dock i vissa fall och under en begränsad period ha en positiv effekt för kvinnor och män och ge dem möjlighet att förena arbete, familj och privatliv.

D.

För att jämställdhetsmålet ska uppnås krävs en bättre representation av kvinnor i politiken. Antalet kvinnor inom politiskt beslutsfattande har inte uppvisat någon linjär förbättring under de senaste åren. Könsfördelningen i de nationella parlamenten i EU är oförändrad med 24 % kvinnor och 76 % män, och andelen kvinnliga parlamentsledamöter överstiger i vissa medlemsstater inte 15 %, och av det totala antalet ministrar är endast 23 % kvinnor. Antalet kvinnliga vice talmän i Europaparlamentet har minskat under andra hälften av mandatperioden 2009–2014.

E.

Inledningsvis drabbade den ekonomiska krisen främst förvärvsarbetande män, men nedskärningarna i de offentliga utgifterna förväntas ha en oproportionerlig effekt på förvärvsarbetande kvinnor och på löneskillnaderna, eftersom fler kvinnor än män arbetar i den offentliga sektorn. De sektorer som är särskilt utsatta och som domineras av kvinnor är bland annat hälso- och sjukvårdssektorn, utbildningssektorn och den sociala sektorn. Det är viktigt att uppmärksamma inte endast sysselsättningsnivån, utan även lika anställningsvillkor och arbetets kvalitet, inklusive karriärmöjligheter och lön.

F.

Våld mot kvinnor, även psykiskt våld, utgör ett mycket stort hinder för jämställdhet mellan kvinnor och män och är en kränkning av kvinnors grundläggande rättigheter. Våld mot kvinnor är fortfarande den vanligaste kränkningen av de mänskliga rättigheterna inom EU, trots de politiska åtgärder som vidtagits för att motverka det. Lågkonjunkturer skapar situationer där våldet i intima relationer ökar och åtstramningsåtgärder som påverkar stödtjänster gör att kvinnor som är utsatta för våld blir mer sårbara än vanligt.

G.

Ekonomer och demografer (Världsbanken, OECD, IMF) använder ekonomiska och matematiska modeller för att lyfta fram det ekonomiska värdet av hushållens produktion – som främst utförs av kvinnor – och det faktum att kvinnors bidrag till BNP skulle vara ännu högre om deras obetalda arbete räknades in. Detta visar att kvinnors arbete diskrimineras.

H.

Budgetnedskärningar i de sociala tjänsterna, såsom barnomsorgen, är ytterligare ett hinder för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden.

I.

Tillgång till barnomsorg och äldreomsorg och anhörigvård är oerhört viktigt för att uppnå en jämn könsfördelning på arbetsmarknaden och inom utbildning. Personer som ger vård i hemmet är fortsatt diskriminerade eftersom de inte får tillgodoräkna sig dessa arbetsår i pensioner och andra förmåner.

J.

2012 är Europaåret för ett aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna och det är viktigt att framhålla att bland äldre är det fler kvinnor än män som bor i enpersonshushåll, eftersom kvinnor lever längre.

K.

Europarlamentet antog i oktober 2011 sin ståndpunkt om förslaget till ett nytt direktiv om mammaledighet som förlänger mammaledigheten till 20 veckor med full lön, och som också inför minst 2 veckors betald pappaledighet.

L.

Tillgången till kapital är starkt begränsad av bankkrisen och detta problem kommer sannolikt att drabba kvinnliga företagare i oproportionerligt hög grad, eftersom alltfler kvinnor arbetar som egenföretagare för att bättre kunna kombinera arbete och familjeliv.

M.

Det är mycket viktigt med insamling och analys av könsuppdelade uppgifter för att skapa jämställdhet mellan kvinnor och män i EU.

N.

Det har varit oerhört svårt att komma framåt när det gäller att uppnå jämställdhet, särskilt ekonomisk jämställdhet. Politiska ledare måste komma med mer än att bara tomma ord, de måste göra det till en prioritering i sina ekonomiska strategier.

O.

Löneklyftan mellan kvinnor och män är fortfarande mycket stor (den överstiger i vissa fall 25 %) och trots de insatser och framsteg som gjorts har löneklyftan snarare stagnerat än minskat.

P.

Sysselsättningsnivån är lägre på landsbygden och många kvinnor står dessutom utanför den officiella arbetsmarknaden och är därför inte registrerade som arbetslösa och ingår inte heller i arbetslöshetsstatistiken. Detta leder till vissa ekonomiska och rättsliga svårigheter i samband med rätten till föräldra- och sjukförsäkring, intjänande pensionsrättigheter och tillgång till socialförsäkring samt skapar problem i händelse av skilsmässa. Landsbygden missgynnas i hög grad av bristen på högkvalitativa arbetstillfällen.

Q.

I EU är i genomsnitt tre hushåll av tio enpersonshushåll, och en majoritet av dessa består av kvinnor (särskilt äldre kvinnor) som lever ensamma – en andel som stiger. Sådana hushåll är mer utsatta och löper större risk att drabbas av fattigdom, särskilt i tider av ekonomisk oro. Enpersonshushåll, eller hushåll med endast en inkomst, missgynnas i de flesta medlemsstater, båda i absoluta och relativa termer, vad gäller beskattning, socialförsäkring, bostad, hälso- och sjukvård, försäkringar och pensioner. Den offentliga politiken ska inte straffa personer som frivilligt eller ofrivilligt lever ensamma.

R.

Kvinnors sexuella och reproduktiva hälsa och rättigheter är mänskliga rättigheter och bör garanteras alla kvinnor, oberoende social status, ålder, sexuell läggning eller etnisk bakgrund.

S.

Många kvinnor, såsom kvinnor med funktionsnedsättning, kvinnor som tar hand om barn, äldre och funktionshindrade kvinnor, kvinnor som tillhör etniska minoriteter och särskilt romska kvinnor utsätts för multipel och intersektionell diskriminering och är mer sårbara för social utestängning, fattigdom och extrema kränkningar av de mänskliga rättigheterna.

T.

Familjer inom EU ser olika ut med gifta och ogifta föräldrar, föräldrar som ingått partnerskap, föräldrar av olika kön och av samma kön, ensamstående föräldrar och fosterföräldrar som alla har rätt till samma skydd enligt nationell lagstiftning och EU-lagstiftning.

U.

EU-domstolens dom i Test Achats-målet visar på behovet av exakta, tydliga och otvetydiga bestämmelser inom jämställdhetslagstiftningen.

V.

Skillnaderna mellan könen är mindre före familjebildningen och ökar när två individer blir ett par. Sysselsättningen bland kvinnor minskar efter det första barnets födelse och under de tidiga skedena av deras liv ökar nackdelarna på arbetsmarknaden eftersom det är kvinnorna som tar hand om barn, vilket i ett senare skede byts ut mot vård av äldre och sedan ofta leder till att kvinnor blir fattiga förvärvsarbetande.

W.

Positiva åtgärder för kvinnor har visat sig mycket viktiga för att de ska bli fullt delaktiga på arbetsmarknaden och i samhället som helhet.

X.

Kvinnor på landsbygden diskrimineras oftare och är mer utsatta för en könsstereotyp miljö än kvinnor i städer, och sysselsättningsgraden bland dessa kvinnor är betydligt lägre än för kvinnor i storstäder.

Y.

Offren för människohandel är oftast kvinnor och flickor.

1.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att deras lagstiftning för skilsmässor och äktenskap samt för giftorättsgods varken direkt eller indirekt utgör någon ekonomisk fälla för maken/makan, särskilt inte för kvinnorna, och att se till att par som önskar ingå äktenskap blir fullt informerade om den rättsliga och ekonomiska innebörden av äktenskap och skilsmässa.

2.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera i barnomsorg, vårdinrättningar, vård av funktionshindrade, äldreomsorg och annan anhörigvård av hög kvalitet till ett rimligt pris och se till att dessa har flexibla öppettider och är tillgängliga så att så många personer som möjligt kan förena yrkesliv och privatliv. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att män och kvinnor som tar hand om barn eller äldre ska få erkännande genom att de ges individuella rättigheter och pensionsrättigheter. Parlamentet uppmanar arbetsmarknadens parter att presentera specifika initiativ för att validera den kompetens som förvärvas under en omsorgsrelaterad ledighetsperiod.

3.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att övergå till individualiserade socialförsäkringssystem för att öka kvinnors individuella självständighet och position i samhället.

4.

Europaparlamentet betonar vikten av att utveckla det juridiska begreppet gemensamt ägande, i syfte att fullt ut erkänna kvinnornas rättigheter inom jordbrukssektorn, ge dem tillräckligt skydd i socialförsäkringssystemet och erkänna deras arbetsinsatser. Parlamentet betonar även nödvändigheten av att förordningen om Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) ändras så att det precis som i Europeiska socialfonden (ESF) blir möjligt att vidta positiva åtgärder till förmån för kvinnor under den kommande programperioden 2014–2020. Detta har varit möjligt under tidigare perioder men inte under den innevarande. Sådana åtgärder skulle få mycket positiva effekter för kvinnors sysselsättning på landsbygden.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utarbeta förslag för ett ömsesidigt erkännande av civila förbund eller samkönade äktenskap i hela Europa mellan de länder där det redan finns en relevant lagstiftning, för att säkra likabehandling i fråga om arbete, fri rörlighet, beskattning och socialförsäkring, till skydd för familjers inkomster och barnen.

6.

Europaparlamentet välkomnar antagandet av direktiv 2010/41/EU om tillämpning av principen om likabehandling av kvinnor och män som är egenföretagare och uppmanar medlemsstaterna att säkerställa att direktivet genomförs fullt ut och snarast möjligt.

7.

Europaparlamentet beklagar att vissa medlemsstater infört restriktiva definitioner av termen ”familj” för att kunna neka par av samma kön och deras barn rättsligt skydd. Parlamentet påminner om att EU-lagstiftningen är tillämplig utan diskriminering på grund av kön eller sexuell läggning, i enlighet med Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

8.

Europaparlamentet betonar att finanspolitiska konsolideringsåtgärder som inte tar hänsyn till jämställdheten riskerar att leda till ökad könssegregering på arbetsmarknaden, fler osäkra anställningar bland kvinnor, större löneskillnader mellan könen, feminisering av fattigdomen och ökade svårigheter att kombinera omsorg och arbetsliv.

9.

Europaparlamentet uppmanar rådet att gå vidare med parlamentets ståndpunkt om en ändring av direktivet om mammaledighet, framför allt när det gäller ersättning till kvinnor som nyligen fått barn, för att garantera kontinuitet i kvinnors ekonomiska oberoende under denna period.

10.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att aktivt främja och noga övervaka genomförandet av ramavtalet om föräldraledighet mellan arbetsmarknadens parter, framför allt vad gäller den icke-överförbara perioden, och att se till att alla hinder tas bort för att män i högre grad ska kunna ta ut föräldraledighet.

11.

Europaparlamentet understryker att inkomst och betald sysselsättning av hög kvalitet för kvinnor utgör nyckeln till deras ekonomiska självständighet och till större jämställdhet mellan kvinnor och män i samhället som helhet.

12.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter att framför allt inkludera kvinnliga arbetstagare i utbildning och yrkesutbildning inom ”gröna jobb” vilka kommissionen betraktar som ett ”viktigt tillväxtsegment” på den europeiska arbetsmarknaden.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att analysera och eliminera hindren för romska kvinnor att komma tillbaka till eller komma in på arbetsmarknaden och att starta eget, och att dessutom verkligen framhäva kvinnors roll när det gäller att ge marginaliserade romer ekonomisk egenmakt och att starta företag.

14.

Europaparlamentet begär att åtgärder ska vidtas på nationell och europeisk nivå för att främja kvinnors entreprenörskap genom att inrätta tjänster för utbildningsrådgivning, yrkesvägledning samt juridisk rådgivning och underlätta tillgången till offentlig och privat finansiering.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera den ekonomiska och finansiella krisens effekt på jämställdheten med hjälp av konsekvensanalyser ur ett jämställdhetsperspektiv, och att därefter vidta åtgärder för jämställdhetsbudgetering.

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att investera de nuvarande strukturfondsutgifterna för perioden 2007–2013 i utvecklingen av vårdtjänster för att göra det möjligt för både kvinnor och män att kombinera yrkesliv och privatliv.

17.

Europaparlamentet konstaterar att trots otaliga kampanjer, mål och åtgärder under de senaste åren håller den stora löneklyftan mellan kvinnor och män fortfarande i sig. Kvinnor i EU tjänar i genomsnitt 17,5 % mindre än män och den minskning i löneklyftan mellan kvinnor och män som skett under de senaste åren är endast marginell. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att satsa ännu hårdare på att genomföra gällande bestämmelser i EU:s lagstiftning för att minska löneklyftan.

18.

Europaparlamentet uppmanar till en mångsidig strategi från EU-institutionerna, medlemsstaterna och arbetsmarknadens parter för att komma åt alla orsaker bakom den ihållande löneklyftan, inklusive ett EU-mål för lika lön för att minska löneklyftan med 10 % i alla medlemsstater och garantera lika lön för kvinnor och män med lika arbete och lika kvalifikationer, och välkomnar kommissionens initiativ att lansera en europeisk dag för lika lön. Parlamentet beklagar att inget lagstiftningsförslag har lagts fram av kommissionen sedan Europaparlamentets resolution med dess rekommendationer antogs den 18 november 2008.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta lämpliga åtgärder för minska pensionsklyftan mellan kvinnor och män som är en direkt konsekvens av löneklyftan och att utvärdera de nya pensionssystemens inverkan på olika grupper av kvinnor, med särskild tonvikt på deltidsanställningar och atypiska anställningsavtal.

20.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att vidta riktade åtgärder för att arbeten inom den sociala sektorn ska värderas ekonomiskt högre och mer rättvist. Parlamentet anser att arbeten inom utbildnings- och omsorgssektorn måste likställas ekonomiskt med annan yrkesverksamhet. Det bör inte vara en ekonomisk nackdel för de män och kvinnor som väljer att arbeta i den sociala sektorn.

21.

Europaparlamentet är oroat över att den ekonomiska krisen och budgetnedskärningarna kommer att förvärra problemen eftersom kvinnor kommer att påverkas i oproportionerligt hög grad. Parlamentet uppmanar medlemsstaternas regeringar liksom arbetsmarknadens parter att komma med en handlingsplan samt konkreta och ambitiösa mål.

22.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bättre utnyttja högt kvalificerade invandrarkvinnors kompetens och att erbjuda tillgång till utbildning, inklusive språkundervisning, för att undvika kompetensförlust, och att garantera lika möjligheter till sysselsättning samt främja integration av invandrare. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmärksamma åtgärder för invandrarkvinnor, och uppmuntrar till samråd med icke-statliga organisationer och organisationer för invandrarkvinnor om politik och åtgärder som är inriktade på deras sociala integration.

23.

Europaparlamentet är oroat över vissa medlemsstaters lagstiftning, som inte uttryckligen förbjuder möjligheten för arbetsgivare att på förhand lägga in om avsked vid rekrytering av kvinnor, med följden att lagstiftningen om moderskapsskydd kringgås.

24.

Europaparlamentet anser att kvinnors aktiva deltagande och fullständiga delaktighet på den europeiska arbetsmarknaden inte bara har en positiv effekt på näringslivet, utan också gynnar ekonomin och samhället i stort och är en fråga om grundläggande rättigheter och demokrati. Kvinnor utgör 60 % av personer med universitetsexamen, men är ändå underrepresenterade på poster där ekonomiska beslut fattas.

25.

Europaparlamentet beklagar att projekten för ekonomisk återhämtning fortfarande är inriktade på mansdominerade yrken. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ta itu med den bristande jämställdheten mellan kvinnor och män på ett konsekvent sätt när de inför Europa 2020-strategin och genomför nationella reformprogram, och att ge hög prioritet åt att avlägsna hindren för kvinnors deltagande på arbetsmarknaden, särskilt kvinnor med funktionsnedsättning, invandrarkvinnor och kvinnor från etniska minoriteter, kvinnor i åldersgruppen 54-65 år samt romska kvinnor. Parlamentet påpekar att kvinnor och män måste ha tillgång till flexibla arbetsformer, däribland distansarbete för att på ett bra sätt kunna förena yrkesliv och familjeliv samt uppnå ekonomiskt oberoende. Parlamentet konstaterar att kvinnor är underrepresenterade i sektorer med tillväxtpotential, bl.a. den förnybara sektorn, forskning och teknikintensiva yrken och uppmanar därför rådet, kommissionen och medlemsstaterna att utveckla en sysselsättningspolitik som eftersträvar en jämn könsfördelning i dessa nya sektorer.

26.

Europaparlamentet vädjar om stöd till initiativ och kampanjer som kan bryta könsstereotypa föreställningar om att kvinnliga anställda är mindre effektiva och inte har de chefsegenskaper som krävs. Parlamentet vill också se att kvinnor får stöd i sin karriärsutveckling samt i sin strävan att nå ledande befattningar.

27.

Europaparlamentet beklagar att det inte görs några framsteg med att öka antalet kvinnor i bolagsstyrelser, vilket framgår av kommissionens rapport från 2012 om kvinnor i det ekonomiska beslutsfattandet. Parlamentet konstaterar att inom EU är det endast 13 % av cheferna för de största börsnoterade företagen som är kvinnor och endast 3 % som är styrelseordförande.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att snarast möjligt lägga fram aktuella och fullständiga uppgifter om andelen kvinnor i alla typer av företag i EU samt om de åtgärder av både tvingande och icke tvingande karaktär som näringslivet har vidtagit och de bestämmelser som nyligen antagits i de olika medlemsstaterna för att öka andelen kvinnor. Enligt kommissionens rapport om kvinnor i det ekonomiska beslutsfattandet är de åtgärder som företagen och medlemsstaterna vidtagit otillräckliga. Parlamentet välkomnar de aviserade samråden om åtgärder för att få en jämnare könsfördelning i det ekonomiska beslutsfattandet, men beklagar samtidigt att kommissionen inte tänker vidta några omedelbara lagstiftningsåtgärder, vilket den hade förbundit sig att göra om målen inte uppnåddes. Parlamentet anser att de klena framstegen under 2011 förtjänar mer konkreta åtgärder än bara samråd. Parlamentet upprepar därför sin uppmaning från 2011 att det senast under 2012 bör föreslås lagstiftning, däribland kvoter, för att öka kvinnornas andel i företagens styrande organ till 30 % senast 2015 och till 40 % senast 2020, med beaktande av medlemsstaternas befogenheter samt deras ekonomiska, strukturella (företagens storlek), rättsliga och regionala särdrag.

29.

Europaparlamentet framhåller nödvändigheten av att medlemsstaterna vidtar åtgärder, särskilt genom lagstiftning, för att fastställa bindande mål som ska garantera en jämn könsfördelning på ledande poster inom företag, offentlig förvaltning och politiska organ. Parlamentet hänvisar till de framgångsrika exempel som Norge, Spanien, Tyskland, Italien och Frankrike utgör.

30.

Europaparlamentet påminner om att valet till Europaparlamentet 2014, som följs av att nästa kommission utses och de främsta administrativa posterna inom EU:s institutioner tillsätts, erbjuder en möjlighet att utvecklas mot en jämställd demokrati på EU-nivå.

31.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja jämställdhet genom att föreslå både en kvinna och en man till ämbetet som ledamot i Europeiska kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionens ordförande att ha jämställdhet som mål vid utformandet av kommissionen. Parlamentet uppmanar den nuvarande kommissionen att offentligt stödja detta förfarande.

32.

Europaparlamentet påpekar att kvotering i samband med val har en positiv effekt på andelen kvinnor. Parlamentet välkomnar de lagstadgade jämställdhetssystem och den könskvotering som införts i Frankrike, Spanien, Belgien Slovenien, Portugal och Polen. Parlamentet uppmanar de medlemsstater som har en särskilt låg andel kvinnor i sina politiska församlingar att överväga att införa motsvarande åtgärder.

33.

Europaparlamentet välkomnar den signifikanta ökningen av antalet kvinnliga ordföranden för parlamentsutskotten och antalet kvinnliga parlamentsledamöter under mandatperioden 2009–2014, men beklagar att antalet kvinnliga vice talmän minskat under andra hälften av mandatperioden och föreslår därför åtgärder för att åstadkomma en absolut jämn könsfördelning när det gäller posterna som vice talmän.

34.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja kvinnligt entreprenörskap och att tillhandahålla ekonomiskt stöd, yrkesvägledning och utbildning för att stimulera kvinnor att starta egna företag.

35.

Europaparlamentet uppmanar kraftfullt kommissionen att inkludera homofobiskt och transfobiskt våld och trakasserier i sina handlingsprogram mot könsrelaterat våld.

36.

Europaparlamentet gläder sig åt de ansträngningar som gjorts såväl på gemenskapsnivå som nationellt för att bekämpa våld mot kvinnor, män och barn, såsom den europeiska skyddsordern, direktivet mot människohandel och lagstiftningspaketet för att stärka offers rättigheter i EU, men understryker samtidigt att det ännu utgör ett allvarligt och olöst problem. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att anta och genomföra strategier för att bekämpa alla former av våld mot kvinnor, inklusive all sexuell, fysisk och psykologisk misshandel, våld i hemmet samt trakasserier, och betonar behovet att integrera kampen mot könsrelaterat våld i EU:s utrikespolitik och utvecklingssamarbete. Parlamentet betonar vikten av att undersöka problemets verkliga omfattning i EU. Parlamentet konstaterar att Europeiskt centrum mot könsrelaterat våld har ett viktigt arbete att utföra på detta område och kräver därför att detta centrum ska tas i drift så snart som möjligt.

37.

Europaparlamentet understryker att kommissionen måste lägga fram en EU-övergripande strategi för att avskaffa våld mot kvinnor, inklusive ett straffrättsligt instrument för att bekämpa könsrelaterat våld, något som parlamentet har krävt i flera resolutioner. Parlamentet uppmanar kommissionen att göra 2015 till EU-året för att avskaffa våld mot kvinnor.

38.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att inrätta program för information om sexuella trakasserier och mobbing på arbetsplatserna, så att kvinnor som råkar ut för sådant ska kunna vidta effektiva motåtgärder.

39.

Europaparlamentet avser med våld i hemmet all sexuell, fysisk och psykologisk misshandel. Parlamentet påpekar att många dör varje år i EU till följd av könsrelaterat våld, och efterlyser därför lämpliga åtgärder för att könsrelaterat våld ska behandlas som en fråga som rör den offentliga säkerheten – snarare än som en privat familjeangelägenhet – och som en kränkning av de grundläggande rättigheterna genom att bland annat garantera tillgång till förebyggande åtgärder, rättsligt skydd och stöd, även när det gäller stalking.

40.

Europaparlamentet uttrycker tillfredsställelse med att direktivet om en europeisk skyddsorder nyligen antagits. Direktivet syftar till att bl.a. skydda offer för könsrelaterat våld. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att så snart som möjligt anpassa sin nationella lagstiftning så att den europeiska skyddsordern ska kunna fungera på rätt sätt.

41.

Europaparlamentet noterar i detta sammanhang EU:s paket för offers rättigheter. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att i detta paket inkludera särskilda åtgärder och resurser för att bekämpa alla former av våld mot kvinnor, inklusive våld i hemmet, sexuellt våld, trakasserier, så kallade hedersmord, kvinnlig könsstympning och andra former av våld och kränkningar av individuella rättigheter.

42.

Europaparlamentet vädjar till medlemsstaterna att införa program för återanpassning av och psykologiskt stöd till förövare av fysiskt våld som minskar förekomsten av sådant våld. Parlamentet fäster också uppmärksamheten på den ökande aggressiviteten bland flickor.

43.

Europarlamentet uppmanar kommissionen att genomföra sitt åtagande att integrera jämställdhet i det gemensamma europeiska asylsystemet.

44.

Europaparlamentet betonar vikten av att medlemsstaterna och de regionala och lokala myndigheterna genomför åtgärder för att underlätta återinträdet på arbetsmarknaden för kvinnor som varit offer för könsrelaterat våld, genom instrument såsom ESF och programmet Progress.

45.

Europaparlamentet framhåller att större socialt och ekonomiskt oberoende, sexuell och reproduktiv hälsa samt frihet att välja partner är viktiga förutsättningar för att bekämpa våldet.

46.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att erkänna könsdimensionen inom hälso- och sjukvården som en viktig del av EU:s hälso- och sjukvårdspolitik och att ytterligare öka sina insatser för att anta en dubbel strategi med köns- och åldersintegrering och specifika jämställdhetsrelaterade åtgärder inom EU och i den nationella hälso- och sjukvårdspolitiken.

47.

Europaparlamentet upprepar sin ståndpunkt vad gäller sexuella och reproduktiva rättigheter, vilken anges i resolutionerna av den 10 februari 2010 och av den 8 mars 2011 om jämställdhet mellan kvinnor och män – 2009 och 2010. Parlamentet uttrycker sin oro över den senaste tidens minskade finansiering till familjeplanering och sexualundervisning och även det minskade tillträdet till sexuella och reproduktiva hälso- och sjukvårdstjänster i vissa medlemsstater, särskilt med hänsyn till skydd vid graviditet och moderskap samt säker och laglig abort. Parlamentet betonar att alla kvinnor måste ha kontroll över sina sexuella och reproduktiva rättigheter, även genom tillgång till preventivmedel av hög kvalitet till ett rimligt pris.

48.

Europaparlamentet uttrycker oro över det ökade antalet fall av hiv/aids och andra sexuellt överförbara sjukdomar, särskilt bland kvinnor, och påpekar att 45 % av de unga kvinnor och flickor som nu smittas med hiv är mellan 15 och 24 år. Parlamentet uppmanar därför med kraft kommissionen att ge ökad uppmärksamhet åt förebyggande insatser i sin strategi för hiv/aids-bekämpning, och öka den allmänna medvetenheten om faran för sexuellt överförda sjukdomar genom införande av sexualundervisning och fri tillgång till kondomer samt hiv-test, och att minska antalet nya hiv-infektioner.

49.

Europaparlamentet efterlyser en debatt på europeisk nivå och i medlemsstaterna om hur stereotyperna avseende kvinnors och mäns respektive könsroller ska motverkas. Parlamentet betonar i detta avseende hur viktigt det är att främja en bild av kvinnor där kvinnors värdighet respekteras, och att bekämpa ihållande könsstereotyper och i synnerhet förekomsten av förnedrande bilder, med full respekt för yttrandefriheten och pressfriheten.

50.

Europaparlamentet uppmanar EU och medlemsstaterna att i all politik, som ett led i kravet på jämställdhetsintegrering, integrera ett särskilt fokus på kvinnor med särskilda behov.

51.

Europaparlamentet begär av medlemsstaterna och kommissionen att särskilt uppmärksamma kvinnor i utsatta grupper: kvinnor med funktionsnedsättning, äldre kvinnor, lågutbildade kvinnor eller kvinnor utan utbildning, kvinnor med omsorgsansvar, invandrarkvinnor och kvinnor från minoriteter. Alla dessa kvinnor utgör specifika grupper för vilka det bör vidtas åtgärder som är anpassade efter deras förutsättningar.

52.

Europaparlamentet begär att de nationella, regionala och lokala organen med ansvar för jämställdhetsfrågor ska införa integrerade strategier för att förbättra sina insatser vid och sin hantering av fall med multipel diskriminering. Parlamentet understryker även att organen ska erbjuda domare, jurister och övrig personal utbildning för att de ska kunna fastställa, förebygga och hantera situationer där flerfaldig diskriminering förekommer.

53.

Europaparlamentet vill se att mänskliga rättigheter för kvinnor och deras möjlighet att utnyttja dem effektivt får högsta prioritet i EU:s utrikespolitik. Parlamentet efterlyser också ett genomförandet av direktiv 2011/36/EU om förebyggande och bekämpande av människohandel och om skydd av dess offer.

54.

Europaparlamentet är oroat över, men välkomnar samtidigt utvecklingen mot mer demokrati och frihet för länderna i södra Medelhavsområdet, att kvinnors rättigheter faktiskt kan försvagas på grund av den arabiska våren. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforma mer riktade stödåtgärder för att skapa jämställdhet mellan könen i dessa länder.

55.

Europaparlamentet beklagar att våldtäkter fortfarande används som vapen i krig i vissa delar av världen. Parlamentet uppmanar EU att, genom Europeiska utrikestjänsten, se till att denna fråga hamnar högt upp på den politiska agendan.

56.

Europaparlamentet konstaterar att världens befolkning i år passerade 7 miljarder. Parlamentet är övertygat om att familjeplanering bör stå högst upp på den politiska agendan.

57.

Europaparlamentet uttrycker oro över hur långsamt det går att uppnå millennieutvecklingsmålen, särskilt millennieutvecklingsmål nr 5, dvs. att förbättra mödravården, och över att arbetet med att minska mödradödligheten med tre fjärdedelar ligger långt efter liksom att målet med att åstadkomma allmän tillgång till reproduktiv hälsovård senast 2015 ännu är långt ifrån uppfyllt. Parlamentet konstaterar att varje dag dör fortfarande omkring 1 000 kvinnor i komplikationer i samband med en graviditet eller förlossning, vilka enkelt hade kunnat undvikas.

58.

Europaparlamentet uppmanar med kraft politiska och religiösa ledare att offentligt visa sitt stöd för millennieutvecklingsmål nr 5 och att främja moderna sexuella och reproduktiva hälso- och sjukvårdstjänster.

59.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stå fast vid sitt politiska och ekonomiska stöd för millennieutvecklingsmålen och att till och med öka sina ansträngningar för att nå millennieutvecklingsmål nr 5, trots tider av ekonomisk nedgång.

60.

Europaparlamentet välkomnar FN:s senaste beslut om att skapa en Internationell dag för flickor den 11 oktober. Detta är ett kraftfullt sätt att lyfta fram flickors särskilda behov och rättigheter, och att förespråka fler åtgärder och investeringar för att göra det möjligt för flickor att nå sin fulla potential i linje med internationella normer och åtaganden för mänskliga rättigheter, inklusive millennieutvecklingsmålen.

61.

Europaparlamentet påminner kommissionen och medlemsstaterna om deras åtagande att införa FN:s säkerhetsråds resolution 1325 om kvinnor, fred och säkerhet och kräver att humanitärt bistånd från EU tillhandahålls på ett effektivt sätt, oberoende av de begränsningar för humanitärt bistånd som införts av Förenta staterna, framför allt genom att garantera tillgång till abort för kvinnor och flickor som är offer för våldtäkt i väpnade konflikter.

62.

Europaparlamentet uppmanar det tillträdande rådsordförandeskapet att häva blockeringen av rådets direktiv om genomförande av principen om likabehandling av personer oavsett religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning, med målet att anta det under det danska ordförandeskapet.

63.

Europaparlamentet begär att kommissionen följer upp parlamentets resolution om handlingsplanen för Stockholmsprogrammet.

64.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till konsekvenserna av Test Achats-målet i framtida lagstiftning för att skapa ett klarare rättsläge, särskilt och snarast möjligt i förhållande till rådets direktiv 2004/113/EG av den 13 december 2004 om genomförande av principen om likabehandling av kvinnor och män när det gäller tillgång till och tillhandahållande av varor och tjänster.

65.

Europaparlamentet uppmanar rådet att, inom ramen för de pågående förhandlingarna om EU:s fleråriga budgetram för 2014–2020, införa jämställdhetsbudgetering i EU:s budgetprocess, och garantera förutsägbarhet och att ingen minskning sker av EU:s finansiering för aktiviteter kring kvinnors rättigheter och jämställdhet, inklusive kampen mot våld mot kvinnor, både när det gäller den inre och den yttre politiken.

66.

Europaparlamentet beklagar att medlemsstaterna inte har lyckats med sina planer att modernisera lagstiftningen om mammaledighet och pappaledighet, och efterlyser under det kommande danska ordförandeskapet för EU en balanserad kompromiss som ska antas under första halvan av 2012 och som tillgodoser europeiska familjers behov samt de krav som EU:s ekonomi ställer. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag om ledighet för vård av äldre eller sjuka anhöriga.

67.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram ett övergripande meddelande om situationen för enpersonshushåll i EU, med politiska förslag som syftar till att få till stånd likabehandling på områden som beskattning, socialförsäkring, boende, hälso- och sjukvård, försäkringar och pensioner på grundval av principen om politisk neutralitet avseende hushållens sammansättning.

68.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att samla in, analysera och offentliggöra tillförlitliga könsuppdelade uppgifter och kvalitativa könsbaserade indikatorer för att verkligen kunna utvärdera och uppdatera kommissionens strategi för jämställdhet mellan kvinna och man (2010–2015) samt följa upp hur jämställdheten tillämpas tvärs över alla politikområden.

69.

Europaparlamentet upprepar sin begäran till kommissionen om en färdplan för jämställdhet för hbti-personer, i linje med färdplanen för jämställdhet.

70.

Europaparlamentet är djupt oroat över rapporteringen i media om att offer för människohandel behandlas som brottslingar istället för att ges stöd och uppmanar kommissionen att undersöka hur offer för människohandel, sexuellt slaveri och tvångsprostitution behandlas i medlemsstaterna.

71.

Europaparlamentet vill att man fäster uppmärksamheten vid situationen för jämställdhetsorganen i medlemsstaterna, så att den ekonomiska krisen och de reformer och strukturomvandlingar som genomförs, inte får en ovanligt negativ inverkan på dessa organ. Utan dem kan övergripande jämställdhetsprioriteringar, med sin förvaltningskaraktär, knappast bli framgångsrika.

72.

Europaparlamentet framhåller att det är nödvändigt att förbättra systemen för kvinnoorganisationernas och hela det civila samhällets samarbete och deltagande i processerna för integrering av ett jämställdhetsperspektiv.

73.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

31.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 251/11

—

med beaktande av fördraget om Europeiska unionen, särskilt artiklarna 2 och 3.3,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artiklarna 21 och 23,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna från 1948,

—

med beaktande av FN:s konvention från 1979 om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor (Cedaw),

—

med beaktande av deklarationen och handlingsplanen från Peking, som antogs vid den fjärde världskvinnokonferensen den 15 september 1995, samt de resultatdokument som senare antogs vid FN:s extra sessioner Peking +5 (2000), Peking +10 (2005) och Peking +15 (2010),

—

med beaktande av FN:s kvinnokommissions antagna slutsatser från 2006 om jämställt deltagande för män och kvinnor i beslutsfattande på alla nivåer,

—

med beaktande av FN:s kvinnokommissions antagna slutsatser 1997/2 om viktiga problemområden i handlingsplanen från Peking 1996–1999,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution A/RES/58/142 om kvinnor och politisk delaktighet och FN:s generalförsamlings resolution III A/C.3/66/L.20/Rev.1 om kvinnor och politisk delaktighet, vilken antogs den 18 november 2011,

—

med beaktande av den europeiska jämställdhetspakten (2011–2020), som antogs av Europeiska rådet i mars 2011 (1),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Strategi för jämställdhet 2010–2015” (COM(2010)0491),

—

med beaktande av kommissionens beslut av den 19 juni 2000 om jämn könsfördelning i kommissionens kommittéer och expertgrupper (2),

—

med beaktande av rådets rekommendation (96/694/EG) (3) av den 2 december 1996 om en balanserad fördelning mellan kvinnor och män i beslutsprocessen,

—

med beaktande av rekommendation (2003)3 från Europarådets ministerkommitté om en jämn fördelning mellan kvinnor och män i politiskt och offentligt beslutsfattande, som antogs den 12 mars 2003, samt resultaten av de två övervakningsomgångarna från 2005 och 2008, där framstegen med genomförandet av denna rekommendation undersöktes på grundval av en enkätundersökning med könsspecifika uppgifter om kvinnor och mäns deltagande i politiskt och offentligt beslutsfattande,

—

med beaktande av resolution (1079) 1996 från Europarådets parlamentariska församling om ökad representation för kvinnor i Pace, dess rekommendation 1413 (1999) om lika representation i det politiska livet, dess resolution 1348 (2003) om jämn könsfördelning i Pace, dess rekommendation 1665 (2004) om kvinnors deltagande i val samt dess resolution 303 (2010) om att uppnå hållbar jämställdhet i det lokala och regionala politiska livet,

—

med beaktande av resolution 85 (1999) från Europarådets kommunalkongress, dess rekommendation 68 (1999) om kvinnors deltagande i det politiska livet i EU:s regioner samt dess rekommendation 111 (2002) om kvinnors individuella rösträtt och demokratiska krav,

—

med beaktande av deklarationen om kvinnors deltagande i val från Europeiska kommissionen för demokrati genom lag (Venedigkonventionen),

—

med beaktande av handboken om praktiskt genomförande av jämställdhetsbudgetering, som tagits fram av Europarådets generaldirektorat för mänskliga rättigheter och rättsliga frågor (april 2009),

—

med beaktande av Europarådets parlamentariska församlings rekommendation 1899(2010) av den 27 januari 2010 om att öka antalet kvinnor i politiken genom valsystemet,

—

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 2 mars 2000 om kvinnors deltagande i beslutsprocessen (4),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0029/2012), och av följande skäl:

A.

Det finns en obalans mellan kvinnors och mäns deltagande i politiskt och offentligt beslutsfattande, och kvinnor är klart underrepresenterade som valda och utnämnda politiska representanter på EU-nivå och i medlemsstaterna. Kvinnor är även allvarligt underrepresenterade i halvtidsval inom Europaparlamentet.

B.

Kvinnors deltagande i det politiska beslutsfattandet samt metoderna, strategierna och de kulturellt betingade attityderna och verktygen för att bekämpa diskrepanser skiljer sig mycket åt inom EU och mellan olika medlemsstater, politiska partier och arbetsmarknadsparter.

C.

Andelen kvinnor i Europaparlamentet har ökat till 35 procent, men har ännu inte nått jämvikt. Kvinnor är än mer underrepresenterade på ledande poster i utskott och politiska grupper. Andelen kvinnor i kommissionen ligger kvar på en tredjedel och kommissionen har aldrig haft en kvinna som ordförande.

D.

Trots de många åtgärder som vidtagits visar statistik att det råder bristande jämvikt och att antalet kvinnor i politiskt beslutsfattande har stagnerat under de senaste åren i stället för att förbättras linjärt. Könsfördelningen i de nationella parlamenten i EU har förblivit oförändrad med 24 % kvinnor och 76 % män, och av det totala antalet ministrar är endast 23 % kvinnor (5).

E.

I praktiken finns det ett informellt kvotsystem, där män ges företräde framför kvinnor och där män väljer män till beslutsfattande poster. Detta är inte något formellt system, men likväl en systematisk och högst konkret, djupt rotad kultur där män särbehandlas positivt.

F.

En jämn fördelning mellan kvinnor och män i politiskt beslutsfattande är en fråga om mänskliga rättigheter och social rättvisa samt ett avgörande villkor för ett fungerande demokratiskt samhälle. Att kvinnor är underrepresenterade innebär ett demokratiskt underskott som undergräver beslutsfattandets legitimitet, både på EU-nivå och på nationell nivå.

G.

Beslutsfattande bygger på administrativa förberedelser, och därmed är antalet kvinnor på administrativa poster, framför allt på ledande poster, en fråga om jämställdhet och om att se till att hänsyn tas till könsaspekter vid förberedandet av alla politiska åtgärder.

H.

Valet till Europaparlamentet 2014, och därefter utnämningen av nästa Europeiska kommission och tillsättningen av ”toppjobben” inom EU, är en chans att röra sig i riktning mot en jämställdhetsbaserad demokrati på EU-nivå och göra EU till en förebild på det här området.

I.

I konventionen om avskaffande av all slags diskriminering av kvinnor konstateras bland annat att staterna ska vidta alla lämpliga åtgärder – vilket även kan omfatta positiv särbehandling – för att avskaffa diskriminering av kvinnor i det politiska och offentliga livet.

J.

Europarådets parlamentariska församling manar till

K.

I deklarationen och handlingsplanen från Peking om kvinnor i ledande och beslutsfattande ställning betonas att ett jämlikt deltagande är nödvändigt för att kvinnors intressen ska beaktas och för att demokratin ska stärkas och fungera väl. Den bekräftar också på nytt att kvinnors aktiva deltagande, på samma villkor som män och på alla beslutsfattande nivåer, är avgörande för att uppnå jämlikhet, en hållbar utveckling, fred och demokrati.

L.

På grund av kvardröjande könsstereotyper råder alltjämt en allvarlig segregation på centrala politiska beslutspositioner, där kvinnor oftare ges vård- och fördelningsrelaterade uppgifter som hälso- och sjukvård, välfärd och miljö, medan män ges inflytelserika, resursrelaterade uppgifter som ekonomiska och monetära frågor, handel, budget, försvar och utrikespolitik, vilket snedvrider maktstrukturen och resursfördelningen.

M.

De politiska partierna, som ansvarar för att välja, rangordna och utse kandidater till ledande poster, spelar en central roll för att garantera en jämn fördelning mellan kvinnor och män i politiken och bör därför ställa sig bakom god praxis, t.ex. frivilliga partikvoter vid val, något som redan har införts av vissa politiska partier i 13 av EU:s medlemsstater.

N.

Världsbankens studie om korruption och kvinnor i regeringsställning från 1999 ledde till slutsatsen att den statliga korruptionen är mindre där det kvinnliga deltagandet är stort, eftersom kvinnor enligt undersökningens slutsatser följer strängare etiska normer och tar större hänsyn till ”det allmännas väl”.

O.

Det behövs breda, mångsidiga strategier bestående av frivilliga åtgärder, såsom mål och frivilliga partikvoter, som möjliggör exempelvis jämställdhetsutbildning, mentorskap, medvetandehöjande kampanjer samt rättsligt bindande åtgärder som exempelvis könskvotering vid val. Rättsligt bindande åtgärder som är kompatibla med det institutionella systemet och med valsystemet och som innefattar regler om rangordning, övervakning och verksamma sanktioner vid överträdelser har visat sig vara de mest effektiva för att uppnå en jämn könsfördelning i politiken.

P.

Kvinnors tillgång till finansiering av valkampanjer är ofta mer begränsad på grund av diskriminering inom de politiska partierna, utestängning av kvinnor från penningstarka nätverk och kvinnors lägre inkomster och besparingar.

Q.

Rutinerna inom valsystem, politiska institutioner och politiska partier spelar en avgörande roll och har stor betydelse för hur effektiva strategierna är och i vilken utsträckning en jämn könsfördelning uppnås inom politiken.

R.

Kvinnors deltagande och ledarskap i politiskt beslutsfattande påverkas fortfarande av olika hinder som t.ex. bristfälligt stöd i politiska institutioner och samhällets välfärdsstrukturer, kvardröjande könsbaserade stereotyper samt den senaste ekonomiska krisen och dess negativa inverkan på jämställdhetsfrågor.

S.

Kvinnors låga deltagande i beslutsfattande och styrande organ beror i hög grad på svårigheter att förena yrkes- och familjeliv, en ojämn fördelning av familjeansvaret, som vilar tungt på kvinnors axlar, och ihållande diskriminering inom sysselsättning och yrkesutbildning.

1.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att utforma och genomföra verksamma jämställdhetsåtgärder och mångsidiga strategier för att uppnå ett jämställt deltagande i politiskt beslutsfattande och ledarskap på alla nivåer, särskilt på områden som makroekonomisk politik, handel, arbetsmarknadsfrågor, budget, försvar och utrikespolitik, samt att genomföra och offentliggöra en konsekvensbedömning med hjälp av lämpliga jämställdhetsindikatorer och säkerställa kvantifierade mål, tydliga handlingsplaner och regelbunden övervakning tillsammans med bindande korrigeringsåtgärder om de fastställda målen inte uppnås inom tidsramarna.

2.

Europaparlamentet välkomnar de jämviktssystem och könskvoter vid val som vissa länder lagstadgat om. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att överväga lagstiftningsåtgärder, exempelvis positiv särbehandling, för att göra framsteg mot en jämn könsfördelning samt att se till att de här åtgärderna är effektiva. Om det är förenligt med valsystemet och om de politiska partierna ansvarar för vallistornas sammansättning bör detta ske med hjälp av varvade listor, övervakning och verksamma sanktioner för att underlätta en jämnare fördelning mellan kvinnor och män i det politiska beslutsfattandet.

3.

Europaparlamentet uppmanar vidare rådet, kommissionen och medlemsstaterna att se till att jämn könsfördelning tillämpas på alla nivåer genom att förmedla tydliga antidiskrimineringsbudskap, tillhandahålla lämpliga resurser, använda särskilda verktyg och främja nödvändig utbildning i jämställdhetsbudgetering för budgetansvariga tjänstemän.

4.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att ägna särskild uppmärksamhet åt utbildningsprogram i jämställdhet som vänder sig till civilsamhället och framför allt till ungdomar, med början i en tidig ålder, och som tar hänsyn till att kvinnors rättigheter är mänskliga rättigheter och att en jämn könsfördelning är av central betydelse i det politiska livet.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att införa en förpliktelse som innebär att alla politiska partier på europeisk, nationell och regional nivå förbinder sig att vidta åtgärder för att uppmuntra kvinnors aktiva deltagande och engagemang i det politiska livet och i val, uppnå en helt jämn könsfördelning i sitt interna beslutsfattande, i sina nomineringar till förtroendeuppdrag och bland sina företrädare på vallistor genom införande av kvoter samt, om detta är förenligt med valsystemet och om de politiska partierna ansvarar för vallistornas sammansättning, ta hänsyn till kvinnliga kandidaters placering på dessa partilistor.

6.

Europaparlamentet är medvetet om de politiska partiernas centrala roll i främjandet en jämn könsfördelning. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna att, om det är förenligt med valsystemet och om de politiska partierna ansvarar för vallistornas sammansättning, begära av de nationella partierna att de fastställer och inför kvoter och andra typer av positiv särbehandling, tillämpar rangordningsregler för kandidatlistor till regionala val, nationella val och val till Europaparlamentet samt att de fastställer och inför verksamma sanktioner för överträdelser. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att ställa upp jämställdhetsbaserade mål för de politiska partierna och göra dessa till ett villkor för finansiering.

7.

Europaparlamentet uppmanar politiska partier i hela Europa att, om det är förenligt med valsystemet och om de politiska partierna ansvarar för vallistornas sammansättning, införa ett kvotsystem för kandidatlistor till partiorgan och i val, särskilt i samband med valet till Europaparlamentet 2014. Parlamentet anser att vallistor där kvinnliga kandidater varvas med män överst på listan är det bästa sättet att öka kvinnors deltagande i politiken.

8.

Europaparlamentet framhåller behovet av konkreta åtgärder avsedda att uppnå en jämn könsfördelning på valda poster som exempelvis talman, vice talmän, ordförande och vice ordförande i nationella parlament och i Europaparlamentet genom att exempelvis fastställa ett mål om en 50-procentig representation av kvinnor och män på dessa poster.

9.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att uppmuntra kvinnors deltagande i nästa val till Europaparlamentet med hjälp av finansieringsprogrammen ”Grundläggande rättigheter och medborgarskap” och ”Ett Europa för medborgarna”. Kommissionen uppmanas att se till att det i dess berörda årliga arbetsprogram finns tillräcklig finansiering för 2013–2014 för bland annat lämpliga medvetandehöjande kampanjer i medierna i syfte att uppmuntra valet av kvinnor och se till att denna finansiering är lättåtkomlig för nationella partier och det civila samhällets organisationer i samband med projektinitiativ som syftar till att öka kvinnors deltagande i beslutsfattandet.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att uppmuntra och finansiera åtgärder för att främja en jämn könsfördelning i beslutsfattande positioner och i politisk verksamhet vid planeringen av nästa finansieringsperiod, 2014–2020, för de ovannämnda programmen eller deras efterföljare samt vid planeringen av åtgärder för det planerade Europaåret för medborgarna 2013.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att dra igång kampanjer för att nå en jämn könsfördelning i vallistorna till Europaparlamentetsvalet minst två år före varje utlysning av ett val och att uppmuntra medlemsstaterna att vidta liknande åtgärder i samband med sina lokala och regionala val.

12.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja en jämn könsfördelning genom att föreslå både en kvinna och en man till ämbetet som ledamot i Europeiska kommissionen. Parlamentet uppmanar kommissionens ordförande att uppnå en jämn könsfördelning vid utformningen av kommissionen, och kommissionen uppmanas att offentligen ge sitt stöd till det här förfarandet. Parlamentet bör ta särskild hänsyn till könsfördelningen i detta förfarande och upprepar vikten av att beakta en jämn fördelning av kvinnor och män när parlamentet godkänner den nya kommissionen i enlighet med artikel 106 i arbetsordningen.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och rådet att förbinda sig att uppnå målet om en jämn könsfördelning i alla sina beslutsfattande organ genom att fastställa och införa kvotsystem och andra typer av positiv särbehandling när de rekryterar högre tjänstemän. Parlamentet uppmanar de nationella regeringarna att nominera både kvinnor och män till höga poster på EU-nivå.

14.

Europaparlamentet noterar kommissionens åtagande i jämställdhetsstrategin för 2010-2015 om att övervaka framstegen mot målet att ingetdera könet ska utgöra mindre än 40 % av ledamöterna i kommittéer och expertgrupper som tillsätts av kommissionen. Parlamentet uppmanar EU:s institutioner, organ och byråer att vidta konkreta åtgärder och ta fram strategier i syfte att uppnå en jämn könsfördelning i beslutsfattandet.

15.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja åtgärder för positiv särbehandling, även genom bindande lagstiftning, för att få till stånd en jämn könsfördelning i alla styrande organ och vid offentliga utnämningar samt att utveckla verktyg för att övervaka jämställdheten vid nomineringar och val.

16.

Europaparlamentet uppmuntrar kommissionen och medlemsstaterna att genomföra positiva särbehandlingsåtgärder när ett kön är underrepresenterat.

17.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa insyn i urvalsförfarandena för nomineringar av kvinnor och män till beslutsfattande organ, t.ex. genom att begära in meritförteckningar offentligen och göra urval på grundval av meriter, kompetens och lämplighet.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att vidta fler åtgärder för att stödja kvinnoorganisationer, bland annat genom att bidra med tillräcklig finansiering och skapa plattformar för samarbete och jämställdhetskampanjer vid val.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att underlätta för kvinnonätverk och att främja mentorskap, lämplig utbildning och utbyte av god praxis och program, med särskilt fokus på kvinnliga politiska beslutsfattare i början av sin karriär.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att kvinnor, om det behövs med hjälp av positiv särbehandling, har tillgång till ledarskapsträning och ledande positioner som ett led i karriären för att förbättra sin ledarskapsförmåga och erfarenhet.

21.

Europaparlamentet är medvetet om att andra aktörer spelar en relevant roll i den bredare demokratiska processen och uppmanar därför rådet, kommissionen och medlemsstaterna att främja och välkomna insatser som arbetsgivarorganisationer, fackföreningar, den privata sektorn, icke-statliga organisationer samt alla organisationer som vanligtvis ingår i rådgivande nämnder med anknytning till offentlig förvaltning gör för att skapa jämställdhet i sina led, bland annat genom lika deltagande för kvinnor och män i beslutsfattandet.

22.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen och medlemsstaterna att göra det möjligt för kvinnor och män att aktivt delta i politiskt beslutsfattande genom att främja möjligheterna att förena och balansera familjeliv och yrkesliv med hjälp av åtgärder som t.ex. att dela kostnaderna för föräldraskap lika mellan båda föräldrarnas arbetsgivare och tillhandahålla lättillgängliga och adekvata tjänster inom exempelvis barn- och äldreomsorg. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja lika tillgång till tjänster, minimiinkomst och frihet från könsrelaterat våld med hjälp av lämpliga lagstiftningsförslag i form av direktiv.

23.

Europaparlamentet påminner om vikten av positiv särbehandling och särskilda åtgärder för att verka för att människor med olika bakgrund samt missgynnade grupper, som t.ex. personer med funktionshinder, invandrarkvinnor och etniska och sexuella minoriteter, blir representerade i beslutsfattande positioner.

24.

Europaparlamentet noterar betydelsen av medier och utbildning när det gäller att främja kvinnors deltagande i politiken och ändra attityder i samhället. Parlamentet framhåller hur viktigt det är att öka mediernas, och särskilt de offentliga programföretagens, medvetenhet om behovet av en rättvis och balanserad bevakning av manliga och kvinnliga kandidater i samband med val och att granska mediebevakningen för att identifiera könsdiskriminering och hitta metoder för att åtgärda den och på så sätt främja insatser som syftar till att bli av med stereotyper och uppmuntra till positiva skildringar av kvinnliga ledare, bland annat kvinnliga politiska förebilder, på nationell, regional och europeisk nivå.

25.

Europaparlamentet uppmanar bestämt medlemsstaterna, rådet och kommissionen att stärka rollen och öka resurserna för Europeiska jämställdhetsinstitutet och underlätta samarbetet med icke-statliga kvinnoorganisationer för att främja och utbyta god praxis som bidrar till att uppnå en jämn fördelning mellan kvinnor och män i beslutsfattande positioner.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att, särskilt genom involvering av Europeiska jämställdhetsinstitutet, samla in, analysera och sprida uppgifter fördelade på kön för att granska jämställdheten inom beslutsfattandet i alla sektorer (offentliga och privata) och på alla hierarkiska nivåer, vilket bör ligga till grund för ytterligare åtgärder om de fastställda målen inte uppfyllts. Parlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att samla in och sprida jämförbara uppgifter på EU-nivå med hjälp av sin databas över kvinnor och män i beslutsfattande ställning, och att utveckla denna granskning till att bli en europeisk kartläggning av jämställdhet som anger de årliga variationerna på EU-nivå, nationell nivå och regional nivå i fråga om könsfördelning på grundval av gemensamma indikatorer. Parlamentet anser att denna kartläggning åtminstone bör ange följande:

27.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en årlig rapport för parlamentets utskott för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män om vilka framsteg som gjorts på väg mot ett jämställt beslutsfattande i EU.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att utvärdera hur balansen i kvinnors representation påverkas av de olika valsystemen på nationell, lokal och europeisk nivå och av de åtgärder och goda arbetsmetoder som införts på de olika nivåerna.

29.

Europaparlamentet upprepar sitt krav på en jämn könsfördelning på alla nivåer vid tillsättning av personal inom Europeiska utrikestjänsten. Parlamentet uppmanar utrikestjänsten att främja kvinnors deltagande i beslutsfattandet i EU:s yttre förbindelser och att se till att alla delegationer som representerar EU respekterar principen om en jämn könsfördelning i sin sammansättning och att det råder balans i talartiden för kvinnor och män i dessa sammanhang. Parlamentet lyfter fram behovet av att öka antalet kvinnliga medlare och chefsförhandlare i samband med processer som handlar om att övervaka människorättssituationen och förebygga korruption samt i fredsbyggande insatser och andra förhandlingsprocesser, t.ex. inom internationell handel och i miljöförhandlingar.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att lämpligt ekonomiskt och tekniskt stöd ges till specialprogram som fokuserar på att öka kvinnors delaktighet i valprocesser genom utbildning, medborgarupplysning, mobilisering i medierna och involvering av icke-statliga organisationer, och att därutöver finansiera allmänna utbildningsprogram som främjar en jämställdhetsmedvetenhet hos medborgarna samt eliminering av könsstereotyper och ”inbyggd” diskriminering av kvinnor.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och Europeiska utrikestjänsten att vidta åtgärder för att främja en balanserad representation av kvinnor på alla nivåer i det politiska livet inom internationella organisationer som FN, i regeringar och nationella parlament samt på regional och lokal nivå och i lokala myndigheter, och att utöka samarbetet med andra aktörer på internationell nivå, t.ex. Förenta nationernas enhet för jämställdhet och kvinnors egenmakt (UN Women) samt den interparlamentariska unionen, i syfte att främja dessa mål.

32.

Europaparlamentet uppmanar sina utredningsavdelningar att se till att underlagen till delegationer alltid innehåller ett jämställdhetsperspektiv och lyfter fram frågor som är viktiga för jämställdhet mellan könen.

33.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas regeringar.

31.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 251/18

—

med beaktande av artiklarna 4, 54 samt 151–154 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av ILO:s rekommendation nr 193 av den 3 juni 2002 om främjande av kooperativ,

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 2157/2001 av den 8 oktober 2001 om stadga för europabolag (1),

—

med beaktande av rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (2),

—

med beaktande av rådets direktiv 2001/86/EG av den 8 oktober 2001 om komplettering av stadgan för europabolag vad gäller arbetstagarinflytande (3),

—

med beaktande av rådets direktiv 2003/72/EG av den 22 juli 2003 om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar med avseende på arbetstagarinflytande (4),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 23 februari 2004 om främjande av kooperativa föreningar i Europa (COM(2004)0018),

—

med beaktande kommissionens meddelande av den 3 mars 2010”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla’ (COM(2010)2020),

—

med beaktande kommissionens meddelande av den 27 oktober 2010”På väg mot en inre marknadsakt – Att skapa en verkligt konkurrenskraftig social marknadsekonomi – Femtio förslag för att arbeta, driva företagsverksamhet och handel bättre tillsammans” (COM(2010)0608),

—

med beaktande kommissionens meddelande av den 16 december 2010”Den europeiska plattformen mot fattigdom och social utestängning: en europeisk ram för social och territoriell sammanhållning” (COM(2010)0758),

—

med beaktande kommissionens meddelande av den 13 april 2011”Inremarknadsakten – Tolv åtgärder för att stimulera tillväxten och stärka förtroendet för inre marknaden – Gemensamma insatser för att skapa ny tillväxt” (COM(2011)0206,

—

med beaktande av den sammanfattande rapporten om direktiv 2003/72/EG om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar med avseende på arbetstagarinflytande (5),

—

med beaktande av undersökningen om genomförandet av rådets förordning (EG) nr 1435/2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (6),

—

med beaktande av FN:s internationella år för kooperativt företagande 2012 (7),

—

med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) rapport med titeln ”Resilience of the Cooperative Business Model in Times of Crisis” (8),

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén om olika företagsformer (9),

—

med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om den sociala ekonomin (10),

—

med beaktande av sin resolution av den 19 februari 2009 om genomförandet av direktiv 2002/14/EG om inrättande av en allmän ram för information till och samråd med arbetstagare i Europeiska gemenskapen (11),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 juni 2003 om en ram för främjande av arbetstagarnas ekonomiska delaktighet (12),

—

med beaktande kommissionens rapport av den 16 september 2010 om översynen av rådets direktiv 2003/72/EG av den 22 juli 2003 om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar vad gäller arbetstagarinflytande (COM(2010)0481),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för sysselsättning och sociala frågor och yttrandena från utskottet för rättsliga frågor och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet mellan kvinnor och män (A7-0432/2011), och av följande skäl:

A.

Kooperativa företag främjar sina medlemmars och användares intressen samt bidrar till lösningar på sociala problem. De strävar efter att maximera nyttan för sina medlemmar och säkra deras utkomstmöjligheter genom en långsiktig och hållbar företagspolitik samtidigt som de sätter välbefinnandet hos kunder, medarbetare och medlemmar i hela regionen i centrum för sin företagsstrategi.

B.

Ett kooperativ företag är till sin natur strukturellt knuten till ett territorium och på så vis en viktig faktor för att påskynda en varierad lokal utveckling, som är avgörande för verklig social, ekonomisk och territoriell sammanhållning. I ett kooperativt företag är det av vital betydelse med finansiering av fortbildning inom ansvar och företagaranda, två aspekter som inte är fullt ut genomförda i andra instrument för social delaktighet.

C.

I kooperativa företag bör medlemmarnas delaktighet väga tyngst och återspeglas i kooperativets ledning och ägarstruktur.

D.

Kooperativen är en viktig del av den europeiska ekonomin och en central drivkraft för social innovation och därigenom särskilt för bevarandet av infrastruktur och lokal försörjning i landsbygdsområden och stadsområden. I Europa finns 160 000 kooperativ som ägs av mer än en fjärdedel av alla européer, vilket skapar arbetstillfällen för runt 5,4 miljoner människor.

E.

Kooperativen konkurrerar med investeringsdrivna bolag på många ekonomiska områden. Kooperativa företag har avsevärd ekonomisk makt på de globaliserade marknaderna och även multinationella kooperativ har ofta kvar kopplingen till lokala behov.

F.

Kooperativa banker har visat prov på god hållbarhet och motståndskraft under finanskrisen tack vare sin kooperativa affärsmodell. Tack vare den kooperativa affärsmodellen lyckades dessa företag öka omsättningen och vinsten under krisen samtidigt som de hade färre konkurser och uppsägningar. Kooperativa företag ger också högkvalitativa och inkluderande arbetstillfällen som är motståndskraftiga mot kriser och där det ofta finns en hög andel kvinnliga och invandrade arbetstagare. De bidrar även till en hållbar ekonomisk och social utveckling i regionerna genom att erbjuda lokala arbetstillfällen som inte går att utlokalisera. Kooperativ kan ses som en framgångsrik och tidsenlig modell inom den sociala ekonomin och kan bidra till att det skapas trygga arbetstillfällen och göra det möjligt för arbetstagare att planera sina liv flexibelt på sina hemorter, särskilt i landsbygdsområden.

G.

Den finansiella och ekonomiska krisen har visat att frågan om en bolagsforms attraktivitet inte kan besvaras enbart ur andelsägarnas perspektiv. Ett företag har som social organisation ett ansvar gentemot andelsägare, arbetstagare, fordringsägare och samhälle, och detta bör tas med i bedömningen.

H.

Lagstiftningen om kooperativ och arbetstagares deltagande varierar avsevärt inom unionen.

I.

Stadgan för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) är hittills den enda rättsliga formen inom den sociala ekonomin på unionsnivå efter att kommissionen dragit tillbaka sitt förslag om europeiska föreningar och europeiska ömsesidiga bolag 2003 och genom att stadgan för europeiska stiftelser fortfarande håller på att utarbetas.

J.

Inrättandet av en SCE-stadga syftar till att främja utvecklingen av den inre marknaden genom att underlätta denna bolagstyp på EU-nivå.

K.

Införandet av stadgan för SCE-föreningar är en milstolpe för erkännandet av en kooperativ affärsmodell på unionsnivå, även i de medlemsstater där idén om kooperation av historiska skäl har hamnat i vanrykte.

L.

En tillgång hos SCE-föreningar är arbetstagarnas inflytande på transnationell nivå, särskilt deras rätt till medverkan i styrelserna.

M.

Europa 2020-strategin vill se en ekonomi baserad på höga sysselsättningsnivåer som skapar ekonomisk, social och territoriell sammanhållning. Detta inbegriper en stark social ekonomi.

N.

FN:s internationella år för kooperativ 2012 är ett utmärkt tillfälle att främja den kooperativa affärsmodellen.

1.

Europaparlamentet påminner om att kooperativ och andra bolag inom den sociala ekonomin utgör en del av den europeiska sociala modellen och den inre marknaden och därför förtjänar starkt erkännande och stöd, vilket också föreskrivs i vissa medlemsstaters konstitutioner och i olika centrala EU-dokument.

2.

Europaparlamentet påminner om att kooperativ skulle kunna utgöra ytterligare ett steg mot det fullständiga genomförandet av EU:s inre marknad och verka för att minska nuvarande gränshinder och öka konkurrenskraften.

3.

Europaparlamentet påminner om att rådets förordning (EG) nr 1435/2003 av den 22 juli 2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (nedan kallad stadgan) och direktiv 2003/72/EG om komplettering av stadgan för europeiska kooperativa föreningar vad gäller arbetstagarinflytande (nedan kallat direktivet) är nära sammanbundna.

4.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande COM(2012)0072, tillsammans med kommissionens avsikt att förenkla stadgan och samtidigt stärka de kooperativa elementen, samt det faktum att detta kommer att åtföljas av samråd med berörda parter. Parlamentet ser gärna att parlamentets ståndpunkt i fråga om europeiska kooperativa föreningar beaktas.

5.

Europaparlamentet beklagar att SCE-föreningarna ännu inte har rönt någon framgång på grund av den ringa användningen; till 2010 hade bara 17 SCE-föreningar etablerats med totalt 32 anställda (13). Dessa siffror talar sitt tydliga språk och visar att stadgan inte är anpassad till särdragen hos kooperativa föreningar i Europa, även om många företagare har uttryckt intresse för att bilda en SCE-förening. Parlamentet välkomnar att en grundlig utvärdering av stadgan har genomförts i syfte att fastställa varför den har visat sig så oattraktiv, har haft så litet genomslag och vad som kan göras för att få bukt med bristen på erfarenhet i genomförandet och andra hinder.

6.

Europaparlamentet noterar att användningen av SCE-föreningar ofta begränsas till andra gradens kooperativ bestående av endast juridiska personer, samt ömsesidiga bolag, som saknar europeisk stadga men som vill använda en rättslig status knuten till den sociala ekonomin. Stadgan är på så vis till gagn framför allt för större företag men alltjämt svårtillgänglig för små kooperativa föreningar, som emellertid är i majoritet i Europa.

7.

Europaparlamentet välkomnar att bestämmelser om de anställdas deltagande uppfattas som en central del av SCE-föreningarna. Parlamentet påpekar dock att de kanske inte uppfyller de krav som är knutna till kooperativens särskilda karaktär.

8.

Europaparlamentet påpekar att flera medlemsstater inte har införlivat de artiklar i direktivet som handlar om arbetstagarnas rättigheter, däribland de könsspecifika bestämmelserna, och att detta har lett till att ett antal luckor avseende övervakning och genomförande av förfaranden för arbetstagarinflytande har uppstått. Parlamentet understryker behovet av att åtgärda detta för att undvika missbruk av SCE-föreningar. Parlamentet beklagar att referensbestämmelserna för arbetstagares medverkan i administrativa organ inte föreskriver obligatoriskt arbetstagarinflytande.

9.

Europaparlamentet konstaterar emellertid med tillfredsställelse att vissa medlemsstater inte bara har införlivat direktivet korrekt, utan också faktiskt gått längre än kraven i direktivet.

10.

Europaparlamentet uppmanar emellertid kommissionen att noga övervaka tillämpningen av direktiv 2003/72/EG för att förhindra att det missbrukas i syfte att frånta arbetstagarna deras rättigheter. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att vidta nödvändiga åtgärder för att säkerställa ett korrekt införlivande av artikel 13 i direktivet.

11.

Europaparlamentet noterar att artikel 17 i direktivet kräver att kommissionen ska utvärdera dess genomförande och vid behov se över det. Parlamentet betonar att den blygsamma användningen av stadgan hindrar en ordentlig utvärdering av direktivet.

12.

Europaparlamentet menar att direktivet inte bör ses över före stadgan, och ser gärna att man överväger att infoga bestämmelser om arbetstagarmedverkan direkt i stadgan, för att lagstiftningen ska bli enklare och mer ändamålsenlig.

13.

Europaparlamentet betonar att en översyn av direktivet bör inrikta sig på de särskilda behov som arbetstagarna i kooperativen har, inbegripet möjligheten att vara både ägare och anställd i samma företag. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla instrument som underlättar för anställda och användare att äga kooperativ. Parlamentet har som mål att arbetstagarinflytande ska bli en självklarhet i företagen i alla EU:s medlemsstater. Parlamentet vill att arbetstagarinflytandet i gränsöverskridande bolagsformer utökas och att man inte håller fast vid en nivå som baseras på minsta gemensamma nämnare.

14.

Europaparlamentet välkomnar slutsatserna i studien om tillämpningen av förordning (EG) nr 1435/2003 om stadga för europeiska kooperativa föreningar (SCE-föreningar) (14), särskilt vad gäller de föreslagna åtgärderna för att främja och öka medvetenheten om dem genom utbildningsprogram riktade till rådgivare inom kooperativ lagstiftning och sociala aktörer, samt genom att främja samarbete mellan kooperativa föreningar över gränserna.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra kooperativen att öka kvinnors deltagande i det särskilda förhandlingsorganet och att föra en mångfaldspolitik som garanterar jämställdhet i yrkes- och privatlivet, samt att lägga särskild vikt vid att öka kvinnors deltagande i ledande befattningar. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta hänsyn till jämställdhetsperspektivet när den övervakar ett korrekt genomförande av direktivet, liksom vid framtida revidering av förordningen om europeiska kooperativa föreningar.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inkludera europeiska kooperativa föreningar i en eventuell europeisk lagstiftning för att garantera att kvinnor är bättre representerade på ledande chefsposter och i offentliga bolags eller börsnoterade företags styrelser, om företagen inte frivilligt lyckas uppnå målet på 30 procent fram till 2015 respektive 40 procent fram till 2020.

17.

Europaparlamentet understryker att stadgan på grund av sin komplexitet bara delvis uppfyller de behov som kooperativen har och att den bör förenklas och göras begriplig för alla i syfte att göra den användarvänligare, enklare att förstå och lättare att tillämpa, för att på så sätt och utan att tappa i kvalitet garantera rätten till information, samråd och alla arbetstagares medverkan.

18.

Europaparlamentet framhäver de olika traditioner och lagar om kooperativ som finns i EU och understryker att stadgan bör öppna upp för en autonom rättslig ram för SCE-företag, som gäller vid sidan av existerande nationell lagstiftning om kooperativ och därmed inte innebär någon omedelbar harmonisering.

19.

Europaparlamentet betonar med eftertryck att en förbättring av Europabolagsstadgans attraktionskraft inte får ske genom nedmontering av standarder. Parlamentet anser att en översyn av stadgan måste göra det möjligt för denna bolagsform att få ett starkare erkännande i EU. Parlamentet understryker att de kooperativa föreningarnas ekonomiska tyngd, motståndskraft mot kriser och värdegrund visar tydligt att denna bolagsform har sin givna plats i dagens EU och att detta motiverar en översyn av stadgan. Parlamentet framhåller att öppenhet och insyn, skydd för de inblandades rättigheter och respekt för nationell kultur och nationella traditioner måste stå i centrum för framtida europeiska åtgärder och insatser i fråga om SCE-föreningar. Vissa nationella kooperativs incitament att utnyttja stadgan är tyvärr begränsat på grund av deras nuvarande holdingstruktur. Parlamentet betonar att möjligheten att slå samman nationella kooperativ från olika medlemsstater bör stärkas.

20.

Europaparlamentet insisterar på att alla aktörer deltar i översynsprocessen, särskilt sociala aktörer knutna till den kooperativa rörelsen och fackföreningsrörelsen, samtidigt som behovet av att slutföra processen i god tid framhävs.

21.

Europaparlamentet förväntar sig att kommissionen vidtar lämpliga åtgärder för att säkerställa att direktivet genomförs fullt ut.

22.

Europaparlamentet beklagar djupt att parlamentets rekommendationer om kooperativ till stor del ignorerats av kommissionen och påminner om att resolutionen (15) uppmanade till

23.

Europaparlamentet påminner om att kommissionen i COM(2004)0018 åtog sig att vidta tolv åtgärder, däribland

24.

Europaparlamentet beklagar djupt att bara tre av dessa åtaganden har genomförts, utan väsentligt resultat. Parlamentet understryker att sådana tillkortakommanden begränsar kooperativens utvecklingspotential.

25.

Europaparlamentet påpekar att bristande resurser leder till uteblivna resultat. Parlamentet betonar behovet av skyndsamma förbättringar inom kommissionen i fråga om organisering av resurser som anslagits för den sociala ekonomin, med tanke på den spridning av befogenheter och personalresurser som för tillfället råder inom detta verksamhetsområde på kommissionen.

26.

Europaparlamentet understryker att EU-politiken på alla områden måste erkänna de särdrag och det mervärde som den sociala ekonomins företag ger, inbegripet kooperativa företag, genom att i enlighet därmed anpassa lagstiftningen om offentliga upphandlingar, statligt stöd och finansiell reglering.

27.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att främja förmånligare villkor för kooperativ, exempelvis tillgång till krediter och skatteförmåner.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta den finansiella strukturen i kooperativ med i beräkningen i samband med kapitalkravslagstiftning och räkenskaps- och redovisningsstandarder. Parlamentet påpekar att alla kooperativ, och kooperativa banker i synnerhet, påverkas av lagstiftning som gäller inlösen av andelar i kooperativ och deras odelbara tillgångar.

29.

Europaparlamentet pekar på de särskilda utmaningar som mediebranschen och särskilt förlag i form av kooperativ står inför till följd av den digitala revolutionen.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en öppen samordningsmetod för den sociala ekonomin – inte minst för kooperativa företag, som är en central aktör i denna sektor – som inbegriper både medlemsstaterna och berörda aktörer, i syfte att uppmuntra utbyten av bästa praxis och få till stånd en gradvis förbättring i medlemsstaterna som tar hänsyn till kooperativens specifika karaktär, särskilt på områdena beskattning, lån, administrativa kostnader och företagsstöd.

31.

Europaparlamentet välkomnar att inremarknadsakten erkänner behovet av att främja den sociala ekonomin, och uppmanar kommissionen att lansera det hett eftertraktade initiativet för socialt entreprenörskap som baseras på kooperativa principer (16).

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga ett europeiskt år för social ekonomi.

33.

Europaparlamentet stöder åtgärder för företagsstöd, särskilt konsultverksamhet inom bolagen och utbildning av anställda, och tillgång till finansiering för kooperativ, speciellt för anställdas eller kunders förvärv, eftersom detta är ett undervärderat verktyg för att rädda bolag i kristider och för överlåtelse av familjeföretag.

34.

Europaparlamentet understryker den ökade betydelsen av kooperativ inom sociala tjänster och kollektiva nyttigheter. Parlamentet betonar behovet av att säkerställa anständiga arbetsförhållanden och att ta itu med arbetsmiljöfrågor i denna sektor oavsett arbetsgivarens juridiska status.

35.

Europaparlamentet betonar behovet av att säkerställa kooperativens bidrag till den sociala dialogen på EU-nivå.

36.

Europaparlamentet framhåller den potential som SCE-föreningar har för att främja jämställdhet genom politiska åtgärder och program på olika nivåer, där framför allt utbildning, yrkesutbildning samt främjande av entreprenörskap och program för vidareutbildning uppmärksammas. Parlamentet konstaterar att jämställdhet i beslutsprocesser på olika nivåer är ekonomiskt lönsamt och dessutom skapar gynnsamma förutsättningar för duktiga och kompetenta personer att utöva lednings- och tillsynsfunktioner. Parlamentet understryker dessutom att vissa aspekter av det kooperativa arbetet ger en viss flexibilitet som gör det lättare att förena familje- och yrkeslivet. Parlamentet uppmanar kommissionen att utforma en mekanism för utbyte av god praxis på jämställdhetsområdet mellan medlemsstaterna.

37.

Europaparlamentet understryker att kooperativa föreningar kan tillgodose kvinnors behov och förbättra deras levnadsstandard genom att erbjuda dem anständiga arbeten, tillgång till hypoteksinstitut, bostäder och sociala tjänster samt utbildning.

38.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till medlemsstaternas regeringar och parlament.

31.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 251/24

—

med beaktande av artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna, särskilt artikel 26,

—

med beaktande av Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt artikel 14,

—

med beaktande av den gemensamma Sorbonnedeklarationen om harmonisering av uppbyggnaden av det europeiska systemet för högre utbildning, som undertecknades den 25 maj 1998 i Paris av fyra ministrar som företrädde Frankrike, Italien, Storbritannien och Tyskland (Sorbonnedeklarationen) (1),

—

med beaktande av den gemensamma deklaration som undertecknades i Bologna den 19 juni 1999 av utbildningsministrarna från 29 europeiska länder (Bolognadeklarationen) (2),

—

med beaktande av kommunikén från konferensen för europeiska ministrar med ansvar för högre utbildning den 28–29 april 2009 i Leuven och Louvain-la-Neuve (3),

—

med beaktande av Budapest–Wiendeklarationen av den 12 mars 2010 som antogs av utbildningsministrarna från 47 länder och som innebar det officiella inrättandet av det europeiska området för högre utbildning (4),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/36/EG av den 7 september 2005 om erkännande av yrkeskvalifikationer (5),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 28 september 2005 om att underlätta medlemsstaternas utfärdande av enhetliga viseringar för kortare vistelse till forskare från tredjeländer vilka reser inom gemenskapen i syfte att bedriva forskning (6),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 15 februari 2006 om ytterligare europeiskt samarbete om kvalitetssäkring i den högre utbildningen (7),

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets rekommendation av den 23 april 2008 om en europeisk referensram för kvalifikationer för livslångt lärande (8),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) (9),

—

med beaktande av slutsatserna av den 26 november 2009 från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, om att utveckla utbildningens roll i en väl fungerande kunskapstriangel (10),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 11 maj 2010 om internationaliseringen av den högre utbildningen (11),

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 28 juni 2011 om politiska strategier för att minska andelen elever som lämnar skolan i förtid (12),

—

med beaktande av rådets rekommendation av den 28 juni 2011”Unga på väg – att främja ungdomars rörlighet i utbildningssyfte (13)”,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 10 maj 2006”Att förverkliga moderniseringsagendan för universiteten: utbildning, forskning och innovation” (COM(2006)0208),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (COM(2010)2020),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 26 augusti 2010 om en digital agenda för Europa (COM(2010)0245),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 september 2011”Stöd till tillväxt och sysselsättning – en agenda för modernisering av Europas system för högre utbildning” (COM(2011)0567),

—

med beaktande av rapporten ”Higher Education in Europe 2009: Developments in the Bologna Process” (Högre utbildning i Europa 2009: utvecklingen inom Bolognaprocessen) (Eurydice, Europeiska kommissionen, 2009) (14),

—

med beaktande av rapporten ”Focus on Higher Education in Europe 2010: The Impact of the Bologna Process” (Fokus på högre utbildning i Europa 2010: konsekvenserna av Bolognaprocessen) (Eurydice, Europeiska kommissionen, 2010) (15),

—

med beaktande av 2007 års Eurobarometer-undersökning om en reform av den högre utbildningen bland lärare (16),

—

med beaktande av 2009 års Eurobarometer-undersökning om en reform av den högre utbildningen bland studenter (17),

—

med beaktande av Eurostats publikation av den 16 april 2009”The Bologna Process in Higher Education in Europe – Key indicators on the social dimension and mobility” (Bolognaprocessen i högre utbildning i Europa – nyckelindikatorer om den sociala dimensionen och rörlighet) (18),

—

med beaktande av slutrapporten från den internationella konferensen om finansiering av högre utbildning, som hölls i Jerevan i Armenien den 8–9 september 2011 (19),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 september 2008 om Bolognaprocessen och studentrörligheten (20),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för kultur och utbildning och yttrandet från utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0035/2012), och av följande skäl:

A.

Bolognaprocessens mål – att möjliggöra kompatibla system för högre utbildning i Europa, att undanröja de hinder som fortfarande finns för att flytta till ett annat land för att studera eller arbeta, och att göra den högre utbildningen i Europa attraktiv för så många som möjligt, också för ungdomar från tredjeländer – gäller fortfarande, och den fortsatta processen, genom dialog mellan utbildningssystemets olika nivåer för att utveckla läroplaner baserade på varje föregående nivå, tjänar Europa 2020-strategins mål om tillväxt baserad på kunskap och innovation, särskilt mot bakgrund av den rådande ekonomiska krisen. En bedömning krävs nu för att fastlägga utvecklingen av processen och redovisa framgångssagorna, problemen, bristen på förståelse och det motstånd som stötts på.

B.

Den högre utbildningens uppgift är att erbjuda en miljö för lärande som är tillgänglig för alla utan diskriminering och som främjar självständighet, kreativitet, tillgång till utbildning av hög kvalitet och ett breddat kunnande, och det är i detta syfte avgörande att den akademiska världen, i synnerhet studenter, lärare och forskare, medverkar i utarbetandet av universitetens olika utbildningscykler.

C.

På grund av sina tre roller (utbildning, forskning och innovation) spelar universiteten en viktig roll för unionens framtid och för unionsmedborgarnas utbildning.

D.

Universiteten är en viktig del av det europeiska kulturarvet, med en nu nästan tusenårig historia. Universitetens betydelse för samhällsutvecklingen bör inte reduceras till deras bidrag till ekonomin, och enbart ekonomiska behov får inte styra deras utveckling.

E.

Strukturen med tre nivåer av högre utbildning tillämpas – i vissa fall framgångsrikt – i de flesta av Bolognaländerna, trots de svårigheter som påträffats.

F.

Åtagandet att driva fram reformen bör inte fullföljas med hjälp av fragmenterade åtgärder eller utan tillräckligt ekonomiskt stöd. Den minskning av de offentliga anslagen till utbildning som görs i vissa medlemsstater bidrar inte till främjandet av dessa nödvändiga reformer.

G.

Rörligheten, som är hörnstenen i reformen av den högre utbildningen, måste vara tillgänglig för alla. Rörlighet för studenter kan med tiden främja den yrkesmässiga rörligheten. Tillgänglighet för alla måste emellertid också tas i beaktande under hela processen.

H.

Medlemsstaterna bör vidta ytterligare åtgärder för att garantera ömsesidigt erkännande av utbildningsbevis, vilket är avgörande för att Bolognaprocessen ska bli en framgång.

I.

Den sociala dimensionen måste stärkas och är en nödvändig förutsättning för utvecklingen av Bolognaprocessen. Målet är att ge alla – särskilt dem från utsatta grupper – ekonomisk möjlighet att studera och att skapa lika tillgång för alla och fler arbetstillfällen.

J.

Universiteten, de offentliga förvaltningarna och företagen måste vara starkt engagerade i frågan om anställbarhet. Universiteten bör ge individer de verktyg och kunskaper som krävs för att utveckla sin mänskliga potential fullt ut. Den akademiska undervisningen bör även ta hänsyn till arbetsmarknadens behov och ha som mål att ge studenterna de färdigheter de behöver för att hitta ett tryggt och välbetalt arbete.

K.

Tillgången till utbildning – ett av unionens fundamentala värden – är medlemsstaternas, EU-institutionernas och andra nyckelaktörers offentliga ansvar, och Europeiska unionen har en viktig roll att spela i uppbyggnaden av ett europeiskt område för högre utbildning genom att stödja medlemsstaternas insatser och samarbete på detta område. Ökad samordning av utbildningar och utbildningsbevis är, utan att bryta mot subsidiaritetsprincipen, en förutsättning för att målen för anställbarhet och tillväxt i Europa ska kunna uppnås.

L.

Bolognaprocessen bör inte få några retroaktiva effekter för studenter som redan påbörjat sin utbildning enligt den plan som gällde före Bologna.

1.

Europaparlamentet framhåller utbildning som ett nyckelområde för samarbete med medlemsstaterna för att uppnå viktiga sysselsättnings- och tillväxtmål i Europa 2020-strategin och få till stånd en välbehövlig ekonomisk återhämtning.

2.

Europaparlamentet uppmanar till ökat stöd för Bolognaprocessen på EU-nivå, särskilt i fråga om det ömsesidiga erkännandet av akademiska kvalifikationer, harmoniseringen av akademiska standarder, främjandet av rörlighet, den sociala dimensionen och anställbarheten, aktivt demokratiskt deltagande, analysen av genomförandet av Bolognaprinciperna, samt undanröjandet av administrativa hinder. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekräfta sitt engagemang för processen genom att stärka finansieringssystemet så att tillväxtmålen i Europa 2020-strategin kan nås.

3.

Europaparlamentet konstaterar att det europeiska området för högre utbildning är ett framsteg av stor betydelse för att skapa och utveckla ett verkligt EU-medborgarskap. Parlamentet menar att detta måste avspeglas i en förstärkning av det europeiska området för högre utbildning genom användning av lämpliga verktyg och förfaranden.

4.

Europaparlamentet framhäver att Bolognaprocessen och det europeiska området för högre utbildning spelar en nyckelroll i Europa 2020-strategin och framhåller kopplingen mellan undervisning och forskning som ett centralt och utmärkande drag för den europeiska högre utbildningen.

5.

Europaparlamentet framhäver att de prioriteringar som fastställts inom Bolognaprocessen – rörlighet, erkännande och anställbarhet – är nödvändiga förutsättningar för att varje student som är inskriven vid ett europeiskt universitet ska garanteras rätten att erbjudas undervisning av hög kvalitet, att avlägga examen och få sina kvalifikationer erkända i vilket EU-land som helst.

6.

Europaparlamentet vill att en effektiv, nedifrån-och-upp-strategi ska utarbetas, där alla nyckelaktörer, såsom universitet, fackföreningar, branschorganisationer, forskningsinstitut, näringsliv och framför allt lärare och studenter, är fullt delaktiga.

7.

Europaparlamentet noterar att vissa europeiska universitet är ovilliga att göra de insatser som krävs för att få till stånd ett konsoliderat europeiskt område för högre utbildning, trots att medverkan i det europeiska området för högre utbildning är det enda sättet för en del av dem att förbättra konkurrenskraften och kvaliteten hos den kunskap de producerar.

8.

Europaparlamentet efterlyser ett åtagande från universitetens sida om nya undervisnings- och utbildningsstrategier – där ny teknik används fullt ut och där man erkänner vikten av kompletterande utbildningsformer såsom informell utbildning – med fokus på ett universitetssystem som sätter lärandet, studenterna och forskningen i centrum och som har kapacitet att förmedla kritiskt tänkande, kreativa färdigheter och fortlöpande yrkesutveckling, men också ett teoretiskt och praktiskt kunnande som studenterna kommer att behöva i arbetslivet. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att stödja universiteten ekonomiskt i deras insatser för förändring och i utvecklingen av deras undervisningsmetoder.

9.

Europaparlamentet efterlyser en förstärkning och utvidgning av utbildningsprogrammen för lärarkåren, med beaktande av de möjligheter som erbjuds genom livslångt lärande och ny teknik.

10.

Europaparlamentet betonar att ett öppnande av de europeiska universiteten för den globala ekonomins behov och en ytterligare konsolidering av det europeiska området för högre utbildning bör ses som insatser från de europeiska universitetens sida för att hjälpa Europa att ta sig genom perioden av allmän ekonomisk osäkerhet och återföra Europa på vägen mot hållbar utveckling och tillväxt.

11.

Europaparlamentet vill att universitetens ”tredje uppgift” gentemot samhället ska utvecklas, och anser att den även bör beaktas i samband med framtagandet av flerdimensionella kriterier för klassificering och i samband med erkännandet av spetskompetens.

12.

Europaparlamentet efterlyser ökade offentliga investeringar i högre utbildning, särskilt inriktade på att motverka den ekonomiska krisen genom tillväxt baserad på förbättrade färdigheter och kunskap och för att tillgodose en större studentefterfrågan genom förbättrad kvalitet på och tillgång till utbildning och tjänster, särskilt stipendier. Parlamentet anser att budgetnedskärningar inverkar negativt på försöken att stärka utbildningens sociala dimension, vilket är den princip som ligger till grund för Bolognaprocessen. Parlamentet uppmanar därför medlemsstaterna och EU-institutionerna att ta fram nya, riktade och flexibla finansieringsmekanismer – och att främja Europatäckande bidrag – för att stödja tillväxt, spetskompetens och de speciella och varierande inriktningarna hos universiteten. Parlamentet betonar behovet av att utveckla en strategi som bygger på finansiering från flera olika håll och med tydliga och effektiva regler, i syfte att hantera EU:s framtida finansieringsmodell och garantera universitetens oberoende.

13.

Europaparlamentet påpekar att Bolognaprocessen och Erasmusprogrammet har stimulerat rörligheten bland studenter och att de har potential att bidra till att förbättra arbetskraftens rörlighet. Det är emellertid beklagligt att rörligheten fortfarande ligger på en relativt låg nivå.

14.

Europaparlamentet uppmanar EU, medlemsstaterna och universiteten att införa mekanismer som ger information och ekonomiskt och administrativt stöd till alla studenter, universitetslärare och personal i syfte att främja strukturerade rörlighetsflöden. Parlamentet välkomnar att Erasmusprogrammet införs för forskarstuderande, och vill att Erasmus tjänster som helhet och den nya generationen av utbildningsprogram ska stärkas genom bättre finansiering baserad på sociala kriterier, större antal studenter till programmet, genuint och effektivt erkännande av studiemeriter, förbättrade möjligheter att inräkna terminer i annat land som en del av utbildningen samt större flexibilitet inom de tidsramar som ges. Parlamentet insisterar dock på att rörligheten inte under några omständigheter får leda till diskriminering av studenter som har det sämre ställt.

15.

Europaparlamentet anser att rörlighet för universitetslärare ger förnyade kunskaper och erfarenheter inte bara åt lärarna själva utan indirekt även åt deras studenter, samtidigt som de får möjlighet att medverka i utformningen av undervisningsmaterial.

16.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att fullgöra åtagandet om fullständig överförbarhet för lån och bidrag och att avsevärt förbättra det ekonomiska stödet till rörliga studenter motsvarande ökningarna i de nya EU programmen. Parlamentet uppmanar EU att titta på gällande lagstiftning om hur rätten till fri rörlighet kan stärkas genom att överförbarhet för lån och bidrag garanteras.

17.

Europaparlamentet uppmanar EU att ta större hänsyn till invandringen från Afrika, Asien och Latinamerika i syfte att utarbeta lagstiftning om erkännande av examensbevis från personernas ursprungsländer.

18.

Europaparlamentet uppmanar EU att konsolidera ett kvalitetssäkringssystem på medlemsstatsnivå, så att ömsesidigt förtroende kan garanteras och erkännande av akademiska kvalifikationer underlättas. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna att genomföra sina nationella kvalitetssäkringssystem i enlighet med de europeiska standarderna och riktlinjerna för kvalitetssäkring, med beaktande av universitetens varierande kursutbud och inriktningar i fråga om innehåll och lärandeformer. Parlamentet uppmuntrar kvalitetssäkringsorganen att ansluta sig till det europeiska registret för kvalitetssäkring och stödja europeiskt samarbete och utbyte av bästa praxis även genom den europeiska sammanslutningen för kvalitetssäkring i den högre utbildningen (ENQA).

19.

Europaparlamentet uppmärksammar de olika betygsskalorna i medlemsstaterna och behovet av en adekvat metod för omräkning av ECTS-poäng (det europeiska systemet för överföring av studiemeriter) till betyg.

20.

Europaparlamentet uppmanar med kraft alla Bolognaländer att genomföra nationella kvalifikationsramar med anknytning till kvalifikationsramen inom det europeiska området för högre utbildning samt att utveckla och ekonomiskt stödja ömsesidigt erkännande.

21.

Europaparlamentet efterlyser ett starkt ekonomiskt stöd till överenskommelser om gemensamma grundläroplaner, som garanterar väldefinierade resultat av lärandet, bland annat genom att man undersöker Tuning-metodologin och tar del av erfarenheterna från Tuning Academy. Parlamentet vill att särskild uppmärksamhet ägnas åt särdragen i läroplanen för humaniora som en grund för demokrati och ett redskap för att åstadkomma europeisk sammanhållning och att man fastställer vilka särskilda kunskaper och färdigheter som studieprogrammen leder till i syfte att främja utbildning som kombinerar allmänna, mätbara färdigheter (vilket avspeglas i förmågan att använda kunskaperna) och utbildning och forskning som kritisk och originell analys. Parlamentet understryker att förutom kunskaper i huvudämnet bör alla program inom alla ämnesområden ge viktiga tvärvetenskapliga färdigheter, såsom kritiskt tänkande, kommunikation och entreprenörskap.

22.

Europaparlamentet efterlyser ytterligare stöd till nationella och europeiska åtgärder så att man kan garantera att studenter från underrepresenterade grupper, från socialt missgynnade miljöer och de med ekonomiska svårigheter kan delta på lika villkor och ges lika tillgång, samt bärkraftiga system för stöd till studenter (t.ex. bostäder, transportkostnader etc.), för att på så sätt minska antalet studenter som slutar i förtid och säkerställa att utbildningen inte är beroende av socioekonomiska faktorer som missgynnar dessa studenter samt att undervisningen motsvarar de enskilda individernas utbildningsbehov. Parlamentet rekommenderar att processen för att inrätta yrkesvägledningscentrum som erbjuder kostnadsfria tjänster för studenter påskyndas.

23.

Europaparlamentet framhåller betydelsen av Londonkommunikén från 2007 (21), där utbildningens sociala dimension görs till ett av Bolognaprocessens mål i syfte att säkerställa rättvis tillgång till utbildning oberoende av bakgrund. Parlamentet beklagar att det inte gjorts tillräckliga framsteg med att uppnå detta mål och uppmuntrar kommissionen att underlätta framsteg.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja ömsesidigt erkännande genom att undanröja de administrativa hindren för detta.

25.

Europaparlamentet vill lyfta fram de särskilda behoven när det gäller kandidatexamen, dess läroplan, tillträdesvägarna till mastersprogrammen och studenternas anställbarhet. Parlamentet betonar i detta hänseende att det behövs särskilda åtgärder, till exempel utveckling av teoretisk-praktiska läroplaner, och ett effektivare samarbete mellan universiteten, medlemsstaterna och de ekonomiska och sociala aktörerna för att förbättra utsikterna för framtidens högskoleutbildade att få ett fast och välavlönat arbete som motsvarar deras kvalifikationsnivå. Parlamentet uppmanar därför universiteten att utveckla sitt utbud av lärlingssystem och förbättra integrationen av praktik i sina kurser.

26.

Europaparlamentet understryker att åtgärder som syftar till att förbättra anställbarheten, såsom livslångt lärande, och tillägnande av bredare färdigheter som är lämpade för arbetsmarknaden måste ges högsta prioritet för att målen om hållbar tillväxt och välstånd ska kunna uppnås. I detta sammanhang stöder parlamentet kraftfullt universitetsutbyten för lärare och studenter, dialog mellan universitet och näringsliv, lärlingsplatser och färdighetspass.

27.

Europaparlamentet anser att moderniseringen av direktivet om yrkeskvalifikationer (2005/36/EG) kommer att bidra till yrkesmässig rörlighet i EU och underlätta studenters rörlighet genom att ge garantier för att kvalifikationer som erhållits i en annan medlemsstat kommer att erkännas i hela EU.

28.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att stödja övergången från den ämnesinriktade metodologiska forskningsprincip som fortfarande dominerar på europeiska universitet till tvärvetenskapliga och ämnesövergripande principer.

29.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU-institutionerna att främja dialog och samarbete mellan universitet och näringsliv som ett gemensamt mål för det konsoliderade europeiska området för högre utbildning, i syfte att öka anställbarheten för personer som avlagt examen vid europeiska universitet.

30.

Europaparlamentet betonar i detta sammanhang behovet av särskilda åtgärder och ett mer effektivt samarbete mellan universiteten och arbetsmarknaden för att utveckla mer relevanta läroplaner, göra undervisningen mer enhetlig och förbättra anställbarheten genom att garantera liknande kriterier för tillträde till yrken.

31.

Europaparlamentet betonar vikten av att säkra tillgång till ett tillräckligt antal praktikplatser för studenter, för att ytterligare underlätta deras inträde på arbetsmarknaden.

32.

Europaparlamentet uppmanar de nationella regeringarna och kommissionen att utarbeta ett system för strukturerat samarbete för att utfärda gemensamma utbildningsbevis, inom ämneskluster, som erkänns i hela EU genom att förbättra kvaliteten hos och det ekonomiska stödet till Erasmus Mundus och det framtida utbildningsprogrammet och genom att främja inrättandet av ett europeiskt ackrediteringssystem för gemensamma program.

33.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens förslag om ett Erasmus-utbytessystem för mastersutbildningar.

34.

Europaparlamentet anser att akademiska doktorsexamina, inklusive sådana som utförs i samarbete med företag, är en viktig länk mellan högre utbildning och forskning, och påminner om deras potential som nyckelkomponent i skapandet av kunskapsbaserad innovation och ekonomisk tillväxt. Parlamentet inser att det är viktigt att doktorandutbildningar genomförs ute i företagen för att integrera högutbildade på arbetsmarknaden. Parlamentet välkomnar kommissionens åtagande om att utveckla ett system för europeiska företagardoktorander inom ramen för Marie Curie-insatserna.

35.

Parlamentet anser att ett bättre samarbete mellan det europeiska området för högre utbildning och det europeiska forskningsområdet är en potentiell källa till mer innovation och utveckling i Europa.

36.

Europaparlamentet framhåller att sjunde ramprogrammet för forskning, ramprogrammet för konkurrenskraft och innovation och det europeiska forskningsområdet bidrar till att underlätta EU-forskares rörlighet och frigöra EU:s potential inom innovation och konkurrenskraft.

37.

Europaparlamentet efterlyser en effektiv strategi för att stödja program för livslångt lärande i Europa och för hållbara initiativ som är fullständigt integrerade i institutionen och som främjar en kultur av livslångt lärande. Parlamentet efterfrågar även åtgärder för främjande av livslångt lärande ute bland företagen så att de anställda ges möjligheter att vidareutbilda sig och skaffa sig ny kompetens. Parlamentet kräver att högre utbildningsanstalter och universitet blir mer flexibla när det gäller program baserade på inlärningsresultat, erkännande av formellt och informellt lärande och tjänster för att stödja deras utbildningsvägar, och att de främjar partnerskap mellan universitet, företag och högre yrkesutbildning för att därigenom förbättra de vetenskapliga, humanistiska och tekniska kunskaperna och fylla igen luckor.

38.

Europaparlamentet uppmärksammar behovet av att fastställa statusen för studenter från tiden före Bolognaprocessen i de länder där de missgynnas när det gäller antagning till mastersprogram.

39.

Europaparlamentet noterar att ECTS-systemet måste bli mer genomblickbart och erbjuda mer korrekta jämförelser mellan kvalifikationer och utbildningsbevis. Parlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att använda ett förbättrat ECTS-verktyg för att underlätta rörlighet för studenter och yrkesverksamma.

40.

Europaparlamentet ser positivt på kommissionens förslag att avsevärt öka anslagen till europeiska utbildningsprogram. Parlamentet uppmanar kommissionen att avsätta en stor andel av dessa medel för att stödja moderniseringen av högre utbildning och dess infrastrukturer i enlighet med målen i Bolognaprocessen och EU:s moderniseringsagenda. Parlamentet uppmanar kommissionen att finna lösningar som gör det möjligt även för studenter med ekonomiska svårigheter att få tillträde till dessa program.

41.

Europaparlamentet uppmanar EU och dess medlemsstater att bedöma möjligheten att främja en period av obligatoriska studier vid ett universitet i en annan medlemsstat än studentens hemland inom ramen för utbildningen.

42.

Europaparlamentet pekar på det starka sambandet mellan Bolognaprocessen och yrkeskvalifikationsdirektivet och framhåller behovet av att kommissionen svarar för en samordning som är fullt ut förenlig med Bolognaprocessen. Parlamentet menar att sambandet kan stärkas ytterligare om man ger studenter all praktisk information om erkännande av utbildningsbevis som erhållits utomlands och om vilka arbetsmöjligheter utlandsstudierna leder till.

43.

Europaparlamentet vill att man som ett led i översynen av yrkeskvalifikationsdirektivet jämför olika nationella minimiutbildningskrav och anordnar mer regelbundna utbyten mellan medlemsstater, behöriga myndigheter och branschorgan för att kunna göra framsteg på vägen mot ett verkligt europeiskt område för högre utbildning.

44.

Europaparlamentet föreslår att erkännandet av meriter som erhållits av partneruniversitet inom ramen för Erasmusprogrammet ska vara en obligatorisk del för alla institutioner som deltar i studentutbyten som stöds av EU-medel, för att stärka det europeiska systemet för överföring och ackumulering av studiemeriter.

45.

Europaparlamentet framhåller vikten av att ECTS-systemet införs på ett konsekvent sätt och uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och högre utbildningsanstalter att ta fram en jämförelsetabell över hur många ECTS-poäng som ges för olika utbildningar, i syfte att skapa större konsekvens och underlätta studenters och yrkesverksammas rörlighet. Parlamentet noterar de hinder som studenter stöter på när de ska överföra poäng mellan olika universitet, och anser att sådana hinder kan avskräcka studenter från att delta i akademiska utbyten.

46.

Europaparlamentet efterlyser en effektiv strategi för fullständig harmonisering av utbildningsbevis i hela Europeiska unionen, med möjlighet till omvänt erkännande (som inbegriper äldre akademiska titlar) sedan Bolognaprocessen inleddes.

47.

Europaparlamentet uppmanar EU:s medlemsstater att anta ett slutligt och tydligt beslut om fullständigt ömsesidigt erkännande av kvalifikationer och utbildningsbevis eller att upprätta en färdplan för när ett sådant beslut till sist kommer att kunna antas.

48.

Europaparlamentet efterlyser ett mer strukturerat och omfattande samarbete mellan universiteten så att effekterna för institutioner och system för högre utbildning förstärks och studenter och personal gynnas.

49.

Europaparlamentet föreslår att universiteten i signatärstaterna erkänner praktiktjänstgöring som genomförts inom ramen för de rörlighetsprogram som stöds av Europeiska kommissionen.

50.

Europaparlamentet anser att studenter innan de inleder en praktikperiod måste få tydligare information om hur många poäng de kan tillgodoräkna sig, och uppmanar medlemsstaterna och högre utbildningsanstalter att samarbeta i bedömningen av hur många poäng perioderna ska ge. Parlamentet uppmuntrar utvecklingen av gemensamma plattformar som kan skapa en kunskaps- och kompetensbas fastställd av yrkesverksamma och av högre utbildningsanstalter, med ett eventuellt mål att skapa tillnärmning mellan vissa utbildningsbevis och samtidigt slå vakt om nationella särdrag, varvid systemet med automatiskt erkännande av yrkeskvalifikationer i EU (22) kan tjäna som exempel.

51.

Europaparlamentet efterlyser bättre nätverksarbete, samordning och kommunikation mellan universiteten i EU, så att man kan påskynda erkännandet av nya utbildningsbevis, underlätta överföringen av studiepoäng, förbättra kännedomen och den ömsesidiga förståelsen mellan olika utbildningssystem och hjälpa studenterna att bättre förstå mångfalden av Europeiska program.

52.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att inom det nya utbildningsprogrammet uppmuntra till samarbete, bland annat genom ekonomiska incitament, om gränsöverskridande läroplaner, gemensamma utbildningsbevis och ömsesidigt erkännande. Parlamentet förespråkar en ökning av antalet praktikplatser inom Erasmus.

53.

Europaparlamentet uppmärksammar att det finns en mängd institutioner som är verksamma inom europeisk högre utbildning och forskning och uppmanar Europeiska unionen att främja sätt att samordna dem under samma paraply.

54.

Europaparlamentet anser att initiativ bör tas för att hjälpa studenter att flytta studiemeriter från ett universitet till ett annat under loppet av sina studier.

55.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna och EU att tillhandahålla uppdaterade och jämförbara data – bland annat om proportionerlig representation av utsatta grupper – som kan användas för att övervaka genomförandet av det europeiska området för högre utbildning, detta i syfte att undanröja låsningar och problem i genomförandet av processen utan att för den skull bestraffa de institutioner som ännu inte har genomfört de planerade reformerna. Parlamentet anser att dessa data bör offentliggöras varje år för varje stat och varje universitet för att göra det lättare att förstå var framsteg behöver göras.

56.

Europaparlamentet uppmanar universiteten att harmonisera sina akademiska standarder genom att bilda partnerskap för utbyte av god praxis.

57.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att stärka programmen för samarbete med universitet i tredjeländer och inrätta nya samarbets- och forskningsprogram som bygger på gemensamma intressen, framför allt tillsammans med universitet i konfliktområden, för att på så sätt ge studenter från dessa länder tillgång till utbildning och högre utbildning utan diskriminering.

58.

Europaparlamentet anser att det europeiska område för högre utbildning som skapats genom Bolognaprocessen gör framsteg. Parlamentet vill därför att ett Europa–Medelhavsområde för högre utbildning införlivas i den befintliga strukturen och att framsteg görs när det gäller inrättandet av ett effektivt område för högre utbildning för länder som samarbetar inom ramen för det östliga partnerskapet och andra mellanstatliga områden i EU. Parlamentet uppmanar kommissionen att undanröja hindren för studenters och lärares rörlighet, att stödja nätverkssamarbete mellan universitet i Europa och i Medelhavsområdet, bl.a. Emuni, och att fortsätta att tillämpa de goda metoderna i Tempus- och Erasmus Mundusprogrammen.

59.

Europaparlamentet betonar behovet av att förbättra informationen om Bolognaprocessen och det europeiska området för högre utbildning genom en effektiv och omfattande europeisk kommunikationspolitik som syftar till att göra universiteten mer attraktiva i och utanför Europa.

60.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera överförbarhet för lån och bidrag, särskilt merit- och behovsbaserade stipendier, mellan alla europeiska länder, för att säkra lika möjligheter till rörlighet.

61.

Europaparlamentet förespråkar enhetliga varumärken för universitet på regional nivå för att stärka universitetens anseende på internationell nivå i enlighet med Bolognaprocessens mål.

62.

Europaparlamentet uppmanar EU-institutionerna att inrätta mekanismer som hjälper medlemsstater och högre läroanstalter att genomföra Bolognamålen, vilket kan göras genom regelbundna rapporter och genom riktat utnyttjande at EU-program, även sådana som inbegriper samarbete med de tredjeländer som är en del av det europeiska området för högre utbildning.

63.

Europaparlamentet uppmanar EU att stödja genomförandet av sina Bolognaåtaganden i det politiska samarbetet med berörda tredjeländer. Parlamentet uppmanar kommissionen och Europaparlamentet att spela en ledande roll i dessa ansträngningar.

64.

Europaparlamentet hoppas att genomgången vid nästa års ministermöte i Bukarest kommer att leda till en tydlig färdplan för hur man ska upprätta ett fullt fungerande europeiskt område för högre utbildning senast 2020. Parlamentet insisterar på att det måste läggas fram sektorsövergripande förslag om it-utbildning, yrkesutbildning, livslångt lärande och praktik. Förslagen bör aktivt främja såväl integrering som smart och hållbar tillväxt och ge EU en konkurrensfördel i världen efter krisen när det gäller skapande av arbetstillfällen, humankapital, forskning, innovation, entreprenörskap och hela kunskapsekonomin.

65.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och EU:s utbildningsministrar att till fullo utnyttja möjligheterna som deras gemensamma deltagande i det europeiska området för högre utbildning ger och inta en ledarroll för att Bolognamålen ska uppnås, samt uppmanar ministrarna att bekräfta sina åtaganden i Bolognaprocessen genom gemensamma åtaganden på EU-nivå och i rådet, med stöd från kommissionen, så att denna ömsesidigt stödjande process fortskrider och införlivas på ett harmoniskt sätt.

66.

Europaparlamentet påpekar att man vid Bolognaprocessens nästa ministermöte 2012 i Bukarest måste beakta att inrättandet av det europeiska området för högre utbildning möjliggör för EU och medlemsstaterna att lämna ett kraftfullt och enat bidrag till Bolognaprocessen på grundval av deras gemensamma ansvar på området högre utbildning, deras gemensamma deltagande i processen och deras gemensamma åtagande att vidta åtgärder, som framgår av EU-institutionernas politiska uttalanden.

67.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen och till medlemsstaternas regeringar och parlament.

31.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 251/33

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Mot en effektiv kvalitetsledning för den europeiska statistiken” (COM(2011)0211),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för ekonomi och valutafrågor och yttrandet från utskottet för regional utveckling (A7-0037/2012), och av följande skäl:

A.

Eurostat har funnits sedan 1953 och behovet att garantera dess oberoende är allmänt erkänt.

B.

Tillförlitlig och korrekt statistik är en grundläggande förutsättning för en effektiv ekonomisk politik och budgetpolitik, på både medlemsstats- och unionsnivå.

C.

För att Europa 2020-strategin för tillväxt och sysselsättning och paketet för ekonomisk styrning, inklusive den europeiska planeringsterminen, ska bli framgångsrika krävs det oberoende statistik av hög kvalitet.

D.

Statistikanvändarna bör få relevanta, aktuella och tillförlitliga uppgifter som samlas in och sammanställs av nationella organ, i enlighet med principerna om opartiskhet, objektivitet och yrkesmässigt oberoende.

E.

Statistiken bör vara tillgänglig för allmänheten, lättförståelig både för beslutsfattare och för medborgarna och lämpa sig för jämförelser på årsbasis.

F.

Den europeiska statistikens kvalitet är beroende av integriteten i produktionsprocessen som helhet. Den pågående moderniseringen av metoderna för statistikframställning utgör en viktig offentlig investering för att effektivisera hela produktionskedjan och kräver fortsatt engagemang både på EU-nivå och på nationell nivå.

G.

Skuldkrisen inom euroområdet har belyst farorna med statistiska felaktigheter och statistikbedrägerier som har sitt upphov i brister både när det gäller kvaliteten på offentliga räkenskapsdata från tidigare led och det nuvarande statistikhanteringssystemet.

H.

Statistikorganen bör inte bara vara lagfäst oberoende, men bör också ha mekanismer och brandväggar som garanterar att de är skilda från den politiska processen, vilket gör att man undviker systemfel. Samtidigt måste det dock framhållas att det är staten som är ansvarig för att de statistiska uppgifterna är korrekta och tillförlitliga.

I.

Förhållandet mellan Eurostat och de nationella revisionsrätterna bör förstärkas.

J.

Medlemsstaternas nationella statistikmyndigheter bör så snart som möjligt reformeras för att följa den nya europeiska lagstiftningen.

K.

De cirka 350 lagar och regleringar på statistikområdet som gäller samtliga medlemsstater innebär en proportionellt sett större börda för de små medlemsstaterna när det gäller att följa lagstiftningen.

L.

Eurostat ska tillhandahålla de ekonomiska indikatorer som krävs för övervakning av finanspolitiken och för resultattavlan över makroekonomiska obalanser, tillsammans med nya mekanismer för efterlevnadskontroll. De nyligen antagna lagstiftningsreformerna, särskilt den s.k. sexpack-lagstiftningen för ekonomisk styrning, har satt gedigen och tillförlitlig statistik i centrum för ekonomisk styrning på EU-nivå.

1.

Europaparlamentet anser att man måste ha ett systemrelaterat förhållningssätt till kvaliteten, vilket kan komma att innebära en reform av metoderna för framtagning av den europeiska statistiken och en gradvis övergång från ett korrigerande till ett förebyggande förhållningssätt när det gäller kvalitetskontroll av europeisk statistik i allmänhet och statistik över offentliga finanser i synnerhet. Parlamentet välkomnar den bindande utformningen av reglerna för framtagning av europeisk statistik och dess verifiering. Parlamentet anser att det är nödvändigt att ha oberoende statistikorgan för att kunna upprätthålla de statistiska uppgifternas trovärdighet.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att tillhandahålla medlemsstaterna stöd och sakkunskap för att hjälpa dem att övervinna forskningsbarriärer och metodologiska hinder, med syftet att garantera efterlevnad och uppgifter av hög kvalitet.

3.

Europaparlamentet stöder kommissionens avsikt att föreslå ändringar av förordning (EG) nr 223/2009 (Statistikförordningen) för att införa en proaktiv strategi i syfte att tidigt i datafångstkedjan övervaka och utvärdera uppgifter om de offentliga finanserna, så att korrigeringar kan göras i ett så tidigt skede som möjligt. Parlamentet stöder också förslaget att inrätta en rättslig ram med syftet att förstärka ramarna för styrning, framför allt för de nationella statistikmyndigheternas och Eurostats yrkesmässiga oberoende, och som kräver att medlemsstaterna formellt åtar sig att vidta nödvändiga åtgärder på nationell nivå för att upprätthålla förtroendet för statistiken och möjliggöra en striktare tillämpning av uppförandekoden för europeisk statistik.

4.

Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen att föreslå parlamentet och rådet lagförslag som syftar till att i EU-rätten införa delar av den reviderade uppförandekoden avseende europeisk statistik, med syftet att göra en tydlig åtskillnad mellan de nationella statistikorganens och medlemsstaternas regeringars ansvar och behörigheter samt säkerställa en mer transparent och samordnad ansvarsskyldighet för uppgifternas kvalitet.

5.

Europaparlamentet uppmanar enträget Eurostat att fortsätta sin strävan att tillsammans med de huvudsakliga uppgiftslämnarna och uppgiftsanvändarna modernisera metoderna för framtagning av europeisk statistisk så att kostnadseffektiviteten kan upprätthållas.

6.

Eurostat uppmanas att se till att det inrättas standardiserade system för de offentliga räkenskaperna i samtliga medlemsstater, och att dessa system förstärks med både interna och externa kontrollmekanismer, inklusive tillämpningen av den nyligen reviderade rättsliga ramen i förordning (EG) nr 479/2009, liksom ytterligare lagförslag om det bedöms nödvändigt. Parlamentet välkomnar kommissionens avsikt att ge Eurostat större utredningsbefogenheter.

7.

Europaparlamentet understryker att alla medlemsstater bör förvissa sig om att statistiken är riktig på alla förvaltningsnivåer. Parlamentet uppmuntrar Eurostat att för alla typer av statistik offentliggöra huruvida det föreligger tvivel rörande sådan riktighet.

8.

Europaparlamentet anser att det i det nyligen antagna paketet för ekonomisk styrning behövs normer för detaljerade uppgifter om den offentliga sektorns riskexponering vad gäller garantier och ansvarsförbindelser, t.ex. genom statliga eller kommunala garantier och exponering mot offentlig-privata partnerskap. Dessa normer borde genast utvecklas och offentliggöras av Eurostat för alla nivåer av offentlig förvaltning.

9.

Europaparlamentet välkomnar att Europeiska rådgivande organet för statistikstyrning har tillhandahållit oberoende tillsyn över Eurostat och Europeiska statistiksystemet. Eurostat och de andra statistikmyndigheterna uppmanas att genomföra de rekommendationer som det rådgivande organet framförde i sin årsrapport för 2011.

10.

Europaparlamentet understryker att Eurostat måste sörja för transparens vad gäller den egna personalen, genom att offentliggöra information om sina fast anställda (tjänstemän) och kontraktsanställda och lämna information om på vilket sätt de nationella experterna utplaceras.

11.

Europaparlamentet understryker att statistikorganens oberoende i förhållande till politiskt inflytande måste garanteras på såväl nationell som europeisk nivå.

12.

Systemet för kvalitetsstyrning kommer att kräva ett nära samarbete mellan Eurostat och de nationella organ som ansvarar för verifieringen av uppgifter om de offentliga finanserna från tidigare led. Parlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram förslag som garanterar större oberoende och bättre enhetlighet i de nationella revisionsrätternas befogenheter när det gäller att verifiera kvaliteten på de källor som används för att fastställa nationella skuld- och underskottssiffror, och som förstärker Europeiska revisionsrättens samordnande roll.

13.

Europaparlamentet understryker att kvalitetsstyrning av den offentliga sektorns finansstatistik och andra nationella statistiska uppgifter samt noggrannhet och inlämning av uppgifterna i rätt tid är en förutsättning för att den europeiska planeringsterminen ska kunna fungera ordentligt.

14.

Europaparlamentet inser att man för att kunna erbjuda korrekt statistik i många fall måste samla in och sammanställa uppgifter från åtskilliga källor. Parlamentet konstaterar därför att en kortare tidsplan för publicering av statistik i vissa fall kan leda till att statistikens tillförlitlighet minskar eller att kostnaderna för uppgiftsinsamling ökar. Parlamentet rekommenderar att hänsyn ska tas till balansen mellan aktualitet, tillförlitlighet och framställningskostnad när bästa praxis på detta område övervägs.

15.

Europaparlamentet uppmanar Eurostat att undersöka hur dess publikationer, särskilt de som görs tillgängliga via internet, kan göras mer användarvänliga för vanliga medborgare och icke-facklärda, särskilt vid användning av grafisk framställning. Eurostats hemsida bör kunna ge smidigare tillgång till kompletta långtidsdataserier och visa lättförståeliga och jämförande diagram för att ge medborgarna större mervärde. Dessutom bör Eurostats regelbundna statistiska uppdateringar, när det är möjligt, innehålla information om varje medlemsstat och erbjuda serier på års- och månadsbasis och, när det är möjligt och ändamålsenligt, långtidsserier.

16.

Europaparlamentet betonar att tillhandahållande av rättvisande och relevant statistik av hög kvalitet är av avgörande betydelse för hållbar och balanserad regional utveckling. Parlamentet konstaterar att rättvisande och exakta uppgifter är en förutsättning för tillgång till detaljerad information inom enskilda områden såsom demografi, ekonomi och miljö, och att sådana data därför spelar en avgörande roll i beslutsprocessen inom regional utveckling, särskilt med avseende på genomförandet av Europa 2020-strategin.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta att tillgodose behovet av tillförlitlig statistisk information som gör att EU:s politik blir bättre på att reagera på den ekonomiska, sociala och territoriella verkligheten på regional nivå.

18.

Europaparlamentet stödjer Eurostats avsikt att upprätta en rättslig ram för ”åtaganden om att skapa förtroende för statistiken”. Parlamentet betonar att efterlevnad av regeln om sekretess inom det europeiska statistiksystemet (ESS), såväl som av subsidiaritetsprincipen, kommer att bidra till att öka förtroendet för statistikmyndigheter.

19.

Europaparlamentet konstaterar att det är nödvändigt att få de offentliga räkenskapssystemen att fungera bättre. Parlamentet uppmanar trots det kommissionen att klarlägga om det är nödvändigt och möjligt att standardisera de offentliga räkenskapssystemen i samtliga medlemsstater. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en gemensam metod och att tillämpa verkningsfulla, lämpliga och beprövade lösningar.

20.

Europaparlamentet framhåller behovet av att utveckla ett sammanhängande system för forskning om de socioekonomiska processerna i gränsregionerna, inbegripet processerna i de regioner som ligger vid Europeiska unionens yttre gränser, jämte statistik för makroregioner för att få en tillförlitlig, fullständig och rättvisande bild av ekonomin när det gäller regional och makroregional utveckling med avseende både på den urbana dimensionen och på landsbygden. De forskningsmekanismer som är knutna till betalningsbalansen bör förbättras. Parlamentet konstaterar vidare att regionala och nationella räkenskaper bör övervakas noga, som en del av ett kraftfullt kvalitetsstyrningssystem för EU:s statistik.

21.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen samt till de nationella parlamenten.

31.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 251/37

—

med beaktande av artiklarna 313 och 314 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 mellan Europaparlamentet, rådet och kommissionen om budgetdisciplin och sund ekonomisk förvaltning (1) (IIA),

—

med beaktande av kommissionens uppdaterade budgetplanering för 2007–2013, som lagts fram i enlighet med punkt 46 i det ovannämnda IIA av den 17 maj 2006,

—

med beaktande av Europeiska unionens allmänna budget för budgetåret 2012 (2),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 21 februari 2012 om budgetriktlinjerna för 2013,

—

med beaktande av betänkandet från budgetutskottet (A7-0040/2012).

1.

Europaparlamentet noterar de ansträngningar till finanspolitisk konsolidering som de flesta medlemsstater gjort till följd av den finansiella och budgetära krisen. Parlamentet understryker dock att EU aldrig kommer att kunna ta itu med den nuvarande ekonomiska och sociala krisen på ett ordentligt sätt eller förhindra framtida kriser utan ytterligare politisk integrering, gemensamma instrument, exempelvis automatiska sanktioner, och kommissionens rätt att vidta rättsliga åtgärder i ett underskottsförfarande, men det krävs också gemensamma EU-finansierade program och de resurser som behövs för att få dem att fungera. Parlamentet betonar att det för ekonomisk återhämtning krävs åtgärder som förstärker solidariteten och får fart på hållbar tillväxt och sysselsättning. Parlamentet välkomnar att Europeiska rådet erkände detta i sitt uttalande av den 30 januari 2012 och i sina slutsatser från toppmötet den 1–2 mars 2012, men insisterar på behovet av konkreta åtgärder, bland annat genom att använda EU-budgeten som ett gemensamt instrument. Parlamentet framhåller att de prioriteringar som framhävs i de ovannämnda uttalandena är de som försvarats av parlamentet under tidigare budgetförfaranden.

2.

Europaparlamentet fortsätter att vara oroat över den världskris utan motstycke som allvarligt skadat den ekonomiska tillväxten och den finansiella stabiliteten och framkallat en kraftig försämring av underskotten i statsbudgetarna och medlemsstaternas skuldsättning. Parlamentet förstår rådets oro när det gäller ekonomiska och budgetära begränsningar på nationell nivå och insisterar på att 2013 måste bli ett nyckelår för ekonomisk återhämning.

3.

Europaparlamentet påminner om att Europeiska unionens budget är ett av de viktigaste instrument som visar på solidaritet mellan medlemsstater och mellan generationer, och att den ger ett tydligt mervärde, med tanke på dess utomordentliga inverkan på realekonomin och de europeiska medborgarnas dagliga liv. Parlamentet påminner om att om unionens åtgärder bara skulle finansieras av medlemsstaterna, skulle kostnaderna för dem skjuta i höjden, och att EU-budgeten, mot bakgrund av detta och använd på ett sätt som ger synergieffekter, egentligen utgör en uppenbar gemensam besparing för allas välbefinnande. Parlamentet anser att åtstramningsåtgärder på nationell nivå inte bör leda till en motsvarande minskning på EU-nivå, eftersom en euro som spenderas på denna nivå kan generera besparingar i de 27 medlemsstaterna.

4.

Europaparlamentet betonar att i kristider måste de kollektiva insatser som görs på EU-nivå mer än någonsin förstärkas för att säkra att våra åtgärder ger resultat. Parlamentet understryker att den årliga EU-budgeten med sin hävstångseffekt, prioriteringarna i nationella budgetar och alla andra EU-instrument måste stödja medlemsstaternas återhämtningspolitik och behöver anpassas till Europa 2020-strategin för tillväxt och sysselsättning, och att detta är av avgörande betydelse för strategins framgång och för att bibehålla förtroendet för EU-åtgärderna, särskilt bland medborgarna. Parlamentet betonar vidare att en sänkning av nivån på EU-budgeten skulle ha en ogynnsam inverkan på skapande av tillväxt och sysselsättning i unionen, med tanke på budgetens roll som katalysator för investeringar.

5.

Europaparlamentet anser att främjandet av tillväxt och sysselsättning kräver specifika åtgärder och förstärkta budgetinsatser för att stödja en hållbar och långsiktig industripolitik, konkurrenskraft, innovation och små och medelstora företag, eftersom större delen av EU:s ekonomiska potential finns i små och medelstora företag, som enligt de senaste studierna skapade 85 procent netto av de nya arbetstillfällena inom EU mellan 2002 och 2010 och är ryggraden i vår ekonomiska tillväxt. Därför är främjandet av entreprenörsanda och nystartade företag genom konkreta åtgärder av största betydelse och bör förses med tillräckliga resurser. Parlamentet medger därför att ansträngningar måste göras för att ytterligare öka EU-finansieringen till stöd för tillväxtinsatser.

6.

Europaparlamentet betonar att ett sådant stöd kraftigt skulle bidra till att förhindra små och medelstora företag att skära ned på investeringar, i synnerhet inom forskning och utveckling, samtidigt som det skulle främja sysselsättning och yrkesutbildning, särskilt för yngre medborgare, och säkra att färdigheter bevaras. Parlamentet anser att förstärkningen av EIB-stödet till små och medelstora företag samt infrastruktur bör betraktas som en nyckelprioritering och sålunda hjälpa till att frigöra de små och medelstora företagens innovationspotential, som är av avgörande betydelse för EU:s välstånd och för skapandet av ett kunskapsbaserat samhälle. Parlamentet betonar i detta sammanhang att det är nödvändigt att ytterligare förenkla ansökningsförfarandena för EU-finansierade program.

7.

Europaparlamentet anser att ökade investeringar genom EU-budgeten i en hållbar ekonomi skulle kunna leda till en högre takt på skapandet av arbetstillfällen än med den nuvarande budgeten. Sådana investeringar skulle sålunda avsevärt kunna bidra till att få EU tillbaka på tillväxtspåret.

8.

Europaparlamentet understyrker det faktum att resultatet av Europa 2020-strategin till stor del beror på dagens ungdom, som är den mest högutbildade, tekniskt avancerade och rörligaste någonsin, och därför både nu och i framtiden är den största tillgången för tillväxt och sysselsättning i EU. Parlamentet är oroat över den höga ungdomsarbetslösheten i medlemsstaterna. Eftersom detta är fallet betonar parlamentet att allt som går att göra måste göras på EU- och medlemsstatsnivå för att säkra att tillväxt och sysselsättning blir verklighet, särskilt för unga människor, som utgör EU:s gemensamma framtid. Parlamentet riktar också uppmärksamheten på behovet av att snarast ta itu med problemen med arbetslöshet och ökad fattigdom i Europeiska unionen enligt andan i flaggskeppsinitiativet ”Europeisk plattform mot fattigdom och social utestängning”.

9.

Europaparlamentet noterar kommissionens förslag att omdirigera 82 miljarder EUR av de pengar som ännu ska planeras in under EU:s alla strukturfonder (Europeiska regionala utvecklingsfonden och Europeiska socialfonden) till att hjälpa små och medelstora företag och bekämpa ungdomsarbetslösheten. Parlamentet önskar hållas vederbörligen informerat om detta initiativ, dess genomförande och dess eventuella inverkan på 2013 års budget.

10.

Europaparlamentet understryker att alla åtgärder som hittills vidtagits för att bekämpa krisen bör bidra till att man kommer tillbaka på tillväxtspåret. Parlamentet framhåller i detta hänseende att de skräddarsydda åtstramningsåtgärder som redan vidtagits måste åtföljas av riktade investeringar som leder till hållbar ekonomisk utveckling. Parlamentet påpekar att EU-budgeten har en avgörande roll att spela i detta sammanhang såsom ett verktyg för att garantera snabba och väl samordnade åtgärder inom alla områden i syfte att minska effekterna av krisen på realekonomin och att agera som katalysator för att främja investeringar, tillväxt och sysselsättning i Europa.

11.

Europaparlamentet framhåller att ett väl samordnat och samstämmigt genomförande i rätt tid av gemensamma politiska åtaganden och prioriteringar på nationell nivå och EU-nivå kräver att nationella institutioner och EU-institutioner arbetar tillsammans för att prioritera offentliga utgifter inom tillväxtområden, i förväg bedöma effekterna av planerade åtgärder, öka synergierna mellan dem och tillse att de har en positiv inverkan när det gäller att undanröja hinder och utnyttja underutnyttjad potential. Parlamentet framhåller i detta hänseende vikten av att fortsätta att, före vårtoppmötet och kommissionens presentation av budgetförslaget samt inledningen av de nationella budgetförfarandena i medlemsstaterna, anordna interparlamentariska debatter om gemensamma ekonomiska riktlinjer och budgetriktlinjer för medlemsstaterna och unionen för att tillse att det finns en samordning mellan medlemsstaternas och EU:s budgetar inom den allmänna ramen för parlamentets uppgraderade verksamheter under den europeiska planeringsterminen, i syfte att förstärka den demokratiska legitimiteten, såsom begärdes i resolutionen av den 1 december 2011 om den europeiska planeringsterminen för samordningen av den ekonomiska politiken.

12.

Europaparlamentet begär att man antar en ansvarsfull och resultatorienterad budget som är baserad på en god kvalitet på användningen av anslagen och på ett optimalt utnyttjande av befintlig EU-finansiering i rätt tid. I enlighet med uttalandets anda av den 30 januari 2012 från medlemmarna av Europeiska rådet, betonar parlamentet behovet av att investera i tillväxt och sysselsättning, särskilt när det gäller små och medelstora företag och ungdomar. Parlamentet understryker sin avsikt att tillsammans med de specialiserade parlamentsutskotten inte bara ta fram konkreta områden där insatserna behöver förstärkas utan också fastställa eventuella negativa prioriteringar.

13.

Europaparlamentet framhåller att EU-budgeten bara ska stå för investeringar som riktas mot åtgärder och insatser med tydligt EU-mervärde. Parlamentet riktar uppmärksamheten på det faktum att EU-budgeten – som inte kan hamna i underskott – har en hävstångseffekt på tillväxt och sysselsättning som är mycket högre än den som nationella utgifter har, vilket även gäller för dess kapacitet att sätta fart på investeringar, åstadkomma stabilitet i Europa och hjälpa EU ut ur den nuvarande ekonomiska och finansiella krisen. Parlamentet betonar dock att det är nödvändigt att genomföra fler investeringar för att inte äventyra nyckelprojekt för ekonomisk återhämtning och konkurrenskraft. Parlamentet riktar i detta sammanhang uppmärksamheten på det faktum att utvecklandet av nya och förbättrade finansieringsinstrument ytterligare skulle kunna förstärka hävstångseffekten av EU:s ekonomiska bidrag till tillväxt genom att dra till sig privata investeringar och därmed kompensera begränsningarna på nationell nivå och optimera de offentliga utgifterna.

14.

Europaparlamentet påminner om att mellan 2000 och 2011 ökade de nationella budgetarna inom EU med i genomsnitt 62 procent, medan EU:s budgetbetalningar ökade med något mindre än 42 procent och EU växte från 15 till 27 medlemsstater.

15.

Europaparlamentet kommer i samband med budgetförfarandet för 2013 att speciellt övervaka genomförandet av sina budgetprioriteringar från tidigare år, och kommer i synnerhet att noggrant följa upp finansieringen och genomförandet av Europa 2020-strategin, som har fullständigt stöd av medlemsstaterna, när det gäller att främja konkurrenskraft och sysselsättning, liksom av sina övriga sektoriella prioriteringar.

16.

Europaparlamentet välkomnar det faktum att Europeiska kommissionen i den senaste versionen av budgetplaneringen för 2012–2013 respekterade parlamentets budgetprioriteringar för 2012, vilket den också gjorde 2011, genom att inte kompensera tidigare ökningar. Parlamentet begär att budgetförslaget för 2013 ska följa samma linje.

17.

Europaparlamentet påminner om att taken för flera rubriker, särskilt rubrik 1a (konkurrenskraft för tillväxt och sysselsättning) och rubrik 4 (EU som global partner) inom den nuvarande budgetramen är otillräckliga för att tillmötesgå de åtgärder som godkänts som prioriteringar av parlamentet, rådet och kommissionen. Parlamentet påminner dessutom om att man har varit tvungen att flera gånger revidera de anslag som tilldelats vissa åtgärder för att kunna uppnå nya mål och utföra nya uppgifter och då använt sig av flexibilitetsmekanismen, vilket varit nödvändigt i nästan varje års budget. Parlamentet betonar att det inte kommer att acceptera att mångåriga politiska EU-åtaganden äventyras. Parlamentet påminner i synnerhet om att de finansiella åtaganden som ingåtts i internationella avtal och/eller avtal mellan EU och internationella organisationer bör respekteras och vederbörligen inkluderas i budgetförslaget.

18.

Europaparlamentet påminner om att den fleråriga budgetramen 2007–2013 utformades för att förbättra välståndet och livskvaliteten för våra medborgare och att utnyttja hela utvidgningspotentialen, men att EU sedan 2008 har upplevt en kris utan motstycke, som också har påverkat var och en av de årliga budgetarna. Parlamentet understryker mot denna bakgrund det faktum att budgetramen för 2007–2013 inte reviderades för att ge plats för ytterligare finansieringsbehov till följd av den nuvarande krisen, utan att tvärtom betydande övergripande marginaler har lämnats under de övergripande taken i varje års budget sedan 2007 och att alla årliga budgetar därför har varit återhållsamma och strama. Parlamentet betonar att de motsvarande betalningarna därför åtminstone ska utbetalas enligt den normala budgetcykeln. Parlamentet påminner om att betalningarna är åtskilda från åtagandebemyndigandena enbart på grund av den tidsfördröjning som sker, i fallet med fleråriga program, innan medlen faktiskt utbetalas.

19.

Europaparlamentet framhåller att eftersom 2013 är det sista året för den nuvarande programplaneringsperioden så kommer det att bli nödvändigt att hinna ikapp med betalningarna, såsom alltid varit fallet i slutet av budgetplanerna, till följd av att slutförandeprocessen för 2007–2013-programmen inleds och, när det gäller åtaganden, för att respektera beloppen i budgetplaneringen, vilka uppgår till nära 152 miljarder EUR för 2013. Parlamentet upprepar att varje artificiell nedskärning av nivån för betalningarna kommer att fördröja uppfyllandet av både avtalsskyldigheter och tidigare EU-åtaganden, och skulle också kunna medföra dröjsmålsräntor och förlorat förtroende för EU:s åtgärder och för EU-institutionernas trovärdighet. Parlamentet betonar därför att avtalsmässiga skulder bör betalas så snart som möjligt i enlighet med budgetdisciplinen.

20.

Europaparlamentet konstaterar att nivån på betalningarna, som, eftersom de bara är resultatet av tidigare åtaganden, bör fastställas på grundval av tekniska kriterier som genomförandesiffror, utnyttjandeprognoser eller nivån på utestående åtaganden (RAL), har blivit den största politiska frågan inom rådet under de senaste budgetförfarandena. Parlamentet pekar på den allt högre nivån på RAL vid utgången av 2011, uppgående till 207 miljarder EUR, vilket motsvarar nästan sju procent mer än nivån vid utgången av 2010. Inför det kommande interinstitutionella mötet om skillnaderna mellan åtagande- och betalningsbemyndiganden kommer parlamentet att upprätta en dialog med kommissionen för att till fullo klarlägga hur de utestående åtagandena (RAL) är sammansatta. Parlamentet insisterar på att rådet ska upphöra med att på förhand besluta om nivån på betalningarna utan att ta hänsyn till faktiska behov och rättsliga skyldigheter. Parlamentet noterar dessutom att ackumulerade RAL faktiskt underminerar en transparent EU-budget, i vilken det ska vara tydligt synbart hur åtaganden och betalningar hör samman under ett specifikt budgetår.

21.

Europaparlamentet framhåller att ett renodlat synsätt med nettobidragsgivare och nettobidragsmottagare när det gäller EU-budgeten inte vederbörligen beaktar de avsevärda spridningseffekter som EU-budgeten ger upphov till mellan EU-länderna till förmån för gemensamma EU-politiska mål. Parlamentet är djupt oroat över de mycket måttliga ökningarna av betalningarna i de senaste två budgeterna, som i fallet med budgeten för 2012 till och med låg under inflationsnivån, i en kritisk tid då alla investeringsprogram borde vara i full verksamhet och utvecklas till sin fulla potential.

22.

Europaparlamentet betonar att underbudgetering bör undvikas i enlighet med sund ekonomisk förvaltning och att anslagen måste anpassas till realistiska uppskattningar av utnyttjandekapaciteten. Parlamentet påpekar att en artificiell sänkning av anslagsnivåerna, exempelvis i förhållande till kommissionens realistiska uppskattningar, kan omvänt förhindra den slutliga nivån på budgetgenomförandet från att nå sin fulla potential. Parlamentet påminner om att den nivå på betalningsbemyndigandena som kommissionen föreslår i sitt budgetförslag huvudsakligen bestäms av medlemsstaternas egna prognoser och deras genomförandekapacitet, eftersom medlemsstaterna tillsammans med kommissionen förvaltar mer än 80 procent av EU:s budget.

23.

Europaparlamentet beklagar det faktum att, eftersom rådet i december 2011 vägrade att finansiera konstaterade ytterligare behov, kunde vissa betalningskrav uppgående till mer än 10 miljarder EUR inte tillmötesgås i slutet av 2011, vilket nu direkt inverkar på tillgängliga betalningar 2012. Parlamentet är oroat över att detta är en följd av rådets ifrågasättande av kommissionens genomförandedata och behovsbedömningar utan att tillhandahålla alternativa data eller källor.

24.

Europaparlamentet är därför extremt oroat över betalningssituationen under 2012 och begär att kommissionen ska lägga fram förslag så att man kan finna en lösning så tidigt som möjligt i år, för att undvika att problemet ännu en gång skjuts upp, till 2013. Parlamentet anser dessutom att en sådan användning av det kommande årets anslag för att finansiera aktuella behov är en dålig ekonomisk förvaltning och bryter mot principen om budgetens ettårighet. Parlamentet uttrycker dessutom allvarlig oro för att detta tillvägagångssätt underminerar unionens nollskuldsprincip.

25.

Europaparlamentet upprepar sin begäran till rådet att avstå från att göra artificiella nedskärningar i betalningarna under budgetförfarandet, och betonar att detta verkar leda till en ohållbar nivå för betalningarna. Om sådana förslag läggs fram begär parlamentet att rådet tydligt och offentligt ska fastställa och motivera vilka av EU:s program eller projekt den anser skulle kunna senareläggas eller strykas helt och hållet.

26.

Europaparlamentet ber rådet att i detta sammanhang anpassa sin ståndpunkt till en realistisk och ansvarsfull budgetering och lovar att fortsätta att ständigt övervaka genomförandet av 2012 års anslag och, i synnerhet, betalningar. Rådet uppmanas att göra likadant så att budgetmyndigheten kan arbeta på grundval av gemensamma och uppdaterade genomförandedata och göra tillförlitliga uppskattningar av utgifterna. Parlamentet inbjuder därför rådet och kommissionen till ett interinstitutionellt möte under första halvåret 2012 på en lämplig politisk nivå i syfte att klargöra och reda ut eventuella missförstånd när det gäller genomförandesiffror och uppskattade betalningsbehov och att gemensamt bedöma betalningssituationen för budgetåren 2012 och 2013.

27.

Europaparlamentet betonar vikten av att finansiera de europeiska tillsynsmyndigheterna (Europeiska bankmyndigheten, Eba, Europeiska försäkrings- och tjänstepensionsmyndigheten, Eiopa, samt Europeiska värdepappers- och marknadsmyndigheten, Esma) för att uppnå omfattande resultat av finansmarknadsregleringen och tillsynsstrukturer för att förhindra framtida kriser. Parlamentet betonar att finansieringen av de europeiska tillsynsmyndigheterna och oberoende rättsliga tjänster för dem bör prioriteras i budgeten.

28.

Europaparlamentet välkomnar den överenskommelse som nåddes i december 2011 om finansieringen av de ytterligare utgifterna för Iterprojektet. Kommissionen uppmanas att respektera de gemensamma slutsatserna i denna överenskommelse i sin helhet och att lägga fram konkreta förslag om beloppet på 360 miljoner EUR i förslaget till budget för 2013, samt till fullo använda sig av bestämmelserna i budgetförordningen och i IIA av den 17 maj 2006 och utesluta varje ytterligare revidering av den fleråriga budgetramen till följd av Iter. Parlamentet upprepar sin fulla övertygelse om att det faktum att 360 miljoner EUR säkras i budgeten för 2013, inte bör motverka ett framgångsrikt genomförande av andra EU-åtgärder, särskilt de som bidrar till att uppnå målen för Europa 2020-strategin under detta sista år av programplaneringsperioden, och motsätter sig specifikt att eventuella omfördelningar inkräktar på denna budgetprioritering. Parlamentet betonar att kommissionen i sin budgetplanering förutser en marginal på 47 miljoner EUR i rubrik 1a, vilket delvis täcker behoven för Iter.

29.

Europaparlamentet förväntar sig att revideringen av den fleråriga budgetramen, inför Kroatiens kommande anslutning till EU den 1 juli 2013, kommer att antas snarast, i enlighet med punkt 29 i IIA (”Anpassning av budgetramen till följd av utvidgning av unionen”) och ber kommissionen att lägga fram sitt förslag om ytterligare anslag för detta ändamål så snart som anslutningsakten ratificerats av medlemsstaterna. Parlamentet upprepar att Kroatiens anslutning till unionen bör åtföljas av tillräckliga ytterligare anslag i form av nya pengar snarare än omfördelningar för andra halvåret 2013.

30.

Europaparlamentet noterar skrivelsen av den 23 januari 2012 från kommissionsledamoten med ansvar för budget och ekonomisk planering som uttrycker kommissionens vilja att minska antalet tjänster i sin tjänsteförteckning med 1 procent redan 2013 och då noggrant beakta de olika följderna för stora, medelstora och små generaldirektorat. Parlamentet avser att närmare undersöka kommissionens avsikt att till 2018 minska personalstyrkan vid EU-institutioner och EU-organ med fem procent jämfört med 2013 och påminner om att detta ska ses som ett övergripande mål. Parlamentet påminner om att varje förändring i tjänsteförteckningen har en direkt inverkan på budgeten och bör på inget sätt äventyra Europaparlamentets och budgetutskottets budgetbefogenheter. Parlamentet anser att varje kort- eller långsiktig minskning av personalstyrkan bör baseras på en konsekvensbedömning innan den genomförs och till fullo beakta bland annat unionens rättsliga skyldigheter och institutionernas nya befogenheter och utökade uppgifter till följd av fördragen.

31.

Europaparlamentet påminner om vikten av ett nära och konstruktivt interinstitutionellt samarbete under hela förfarandet och bekräftar åter sin vilja att till fullo bidra till ett sådant samarbete i fullständig överensstämmelse med bestämmelserna i EUF-fördraget. Parlamentet förväntar sig att dessa riktlinjer till fullo ska beaktas under budgetförfarandet och utarbetandet av budgetförslaget.

32.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och revisionsrätten.

31.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 251/42

—

med beaktande av artiklarna 81 och 82 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, enligt vilka det ska beslutas om åtgärder i enlighet med det ordinarie lagstiftningsförfarandet för att säkerställa ”stöd till utbildning av domare och övrig personal inom rättsväsendet”,

—

med beaktande av sin resolution av den 10 september 1991 om inrättandet av en europeisk rättsakademi (1), sin ståndpunkt av den 24 september 2002 om antagandet av rådets beslut om inrättande av ett europeiskt nätverk för rättslig utbildning (2), sin resolution av den 9 juli 2008 om den nationella domarens roll i det europeiska rättssystemet (3), och sin rekommendation av den 7 maj 2009 till rådet om utvecklingen av ett EU-område för straffrättskipning (4),

—

med beaktande av kommissionens meddelande om en handlingsplan för att genomföra Stockholmsprogrammet (COM(2010)0171),

—

med beaktande av sin resolution of av den 25 november 2009 om Stockholmsprogrammet (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 17 juni 2010 om rättslig utbildning (6),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 13 september 2011”Skapa förtroende för en EU-övergripande rättvisa – en ny dimension för den europeiska rättsliga utbildningen” (COM(2011)0551),

—

med beaktande av det pilotprojekt om rättslig utbildning som parlamentet föreslog 2011,

—

med beaktande av den komparativa studie om rättslig utbildning i medlemsstaterna som parlamentet beställde från Europeiska rättsakademin i samarbete med det europeiska nätverket för rättslig utbildning (7),

—

med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

I den ovan nämnda studien undersökte man den verksamhet som erbjuds på detta område av nationella skolor för rättsliga utbildningar, bland annat vilken typ av utbildning som erbjöds, relevanta förutsättningar och budgetresurser, också i avsikt att ta reda på vilka behov som fanns och föreslå förbättringar och bästa metoder. Studien omfattar resultat från en ingående enkät där fler än 6 000 domare och åklagare i medlemsstaterna deltog, och fokuserar på deras erfarenhet av utbildningen i EU-rätt och deras förslag på förbättringar.

B.

Rättslig utbildning bör egentligen kallas ”rättsliga studier” för att ta fasta på särarten i den ständiga intellektuella utveckling som domare måste genomgå och på att domarna själva är bäst lämpade att tillhandahålla dessa rättsliga studier.

C.

För närvarande är utbildningsutbudet långt ifrån tillräckligt för att uppfylla kommissionens mål, nämligen att utbildningarna bör vara tillgängliga för hälften av EU:s rättstillämpare.

D.

I studien anges språkbarriärer, bristen på information (i rätt tid) om de program som finns, det faktum att programmen inte alltid är anpassade till domarnas behov samt domarnas höga arbetsbelastning och bristen på lämplig finansiering bland skälen till att relativt få av de personer som svarat har genomgått utbildning i EU-rätt (53 procent och endast en tredjedel av dem under de senaste 3 åren).

E.

Det vore klokt, också ur budgetsynpunkt mot bakgrund av nuvarande budgetåtstramningar, att ta vara på befintliga institutioner, särskilt nationella skolor för rättslig utbildning, men även universitet och yrkesorganisationer, när det är fråga om den nationella lagstiftningens aspekter på uppbyggandet av en europeisk rättskultur. På så sätt kan medlemsstaternas bästa metoder fastställas samt främjas och spridas inom hela EU. Vad angår utbildningen i EU-rätt bör Europeiska rättsakademin fortsätta att fylla sin funktion.

F.

Som parlamentet redan har påpekat måste ett europeiskt rättsligt område bygga på en gemensam rättskultur bland rättstillämpare, rättsväsendet och åklagare, som inte endast grundar sig på EU-lagstiftningen utan också har utvecklats genom ömsesidig kunskap om och förståelse för de nationella rättssystemen, en grundlig modernisering av universitetens kursplaner, utbyten, studiebesök och gemensamma utbildningsprogram med aktivt stöd från Europeiska rättsakademin, det europeiska nätverket för rättslig utbildning och Europeiska rättsinstitutet.

G.

Rättslig utbildning bör kopplas till en debatt om domstolsväsendets traditionella roll och moderniseringen av det, hur det kan öppnas och vidga sina vyer. Där bör också språkundervisning och främjande av studier av komparativ och internationell rätt ingå.

H.

En gemensam rättskultur måste också skapas bland domare genom att man använder stadgan för grundläggande rättigheter, det arbete som utförts av Europarådets Venedigkommission med mera för att främja grundläggande värderingar inom rättsyrket med hjälp av diskussioner om, och fastställande av en gemensam yrkesetik, rättsstatliga principer och principerna för att utnämna och välja ut domare samt för att förhindra politisering av rättsväsendet och därmed främja det ömsesidiga förtroende som krävs för att det gemensamma rättsliga området ska bli verklighet.

I.

Det måste upprättas nätverk mellan domare från olika kulturer, och samordningen av de nätverk som finns måste förbättras för att skapa sammanhängande cirklar. Här räcker det inte bara med elektronisk kommunikation, utan det måste finnas forum där domare kan ta kontakt med varandra och det är viktigt att domare från domstolarna i Luxemburg och Strasbourg involveras i detta.

J.

De rättsliga studierna kan inte begränsas till enbart materiell rätt och processrätt; domare måste även ges utbildning som är kopplad till deras rättsutövning samt i det hantverk som det innebär att vara domare.

1.

Samtidigt som Europaparlamentet erkänner att direkta kontakter är det bästa alternativet anser det i beaktande av budgetåtstramningarna liksom av de svar som domare angav i studien, att sådan utbildning och rådgivning också skulle kunna tillhandahållas via internet (videokonferenser, kurser via nätet, webbsändningar) och genom utbyten. Parlamentet noterar att domarna begär att utbildningsprogrammen ska utvärderas ytterligare och anpassas efter deras behov, samtidigt som de verkar föredra interaktiv utbildning där de kan utbyta erfarenheter och diskutera fallstudier framför klassiska undervisningsformat av ”top-down”-karaktär.

2.

Europaparlamentet anser att en ytterligare målsättning vore att samordna den utbildning som tillhandahålls av befintliga skolor för rättslig utbildning och underlätta och främja dialog och yrkesmässiga kontakter.

3.

Europaparlamentet konstaterar att flerspråkig utbildning är viktigt, eftersom det enligt studien endast är relativt liten andel domare som behärskar ett främmande språk tillräckligt bra för att kunna delta aktivt i rättslig utbildning i andra medlemsstater.

4.

Europaparlamentet anser att ett sätt att lösa dessa problem (kostnader, språkundervisning, kostnadseffektivitet) vore att man utnyttjade modern teknik och finansierade utvecklingen av applikationer (”appar”) utformade efter Apples Itunes U. Dessa ”appar” skulle förberedas av de nationella skolorna, Europeiska rättsakademin, universitet och andra som tillhandahåller utbildning och skulle bestå av kurser, med videomaterial, inbegripet språkundervisning (med särskild tonvikt vid juridisk terminologi) och undervisning om nationella rättssystem, särskilda rättsförfaranden osv., och de skulle vara gratis för domare.

5.

Europaparlamentet anser att ett framgångsrikt deltagande i sådana kurser skulle kunna fungera som en Erasmus för domare och som en introduktion till kurser utomlands.

6.

Europaparlamentet anser att dessa ”appar ” också skulle kunna göras tillgängliga för rättstillämpare, yrkesorganisationer, universitetsanställda och juridikstudenter för en blygsam summa och att utvecklingen och tillverkningen av dem skulle ge skjuts åt ekonomin och sysselsättningen till en relativt låg kostnad.

7.

Europaparlamentet anser att det pilotprojekt som presenterats av Luigi Berlinguer och Erminia Mazzoni och som ska löpa under 2012 främst bör syfta till att ta fram och utveckla bästa metoder för hur tillgången till EU-lagstiftning och lämplig utbildning inom ramen för de nationella domstolsväsendena och skolorna ska organiseras. Parlamentet anser bland annat att EU bör uppmuntra medlemsstaterna att ta efter framgångsrika institutioner, t.ex. de samordnare för EU-lagstiftning som finns i Italien och Nederländerna inom det nationella domstolsväsendet, och främja utbildning av sådana samordnare och i övrigt underlätta deras arbete på EU-nivå.

8.

Europaparlamentet anser att det i pilotprojektet bör ingå en arbetsgrupp bestående av nationella och europeiska utbildningsanordnare samt aktörer utanför domstolarna, som skulle arbeta med att fastställa en rad tematiska grupper av de EU-lagstiftningsfrågor som verkar vara mest relevanta för det dagliga domstolsarbetet, såväl i praktiska frågor (hur man översänder en begäran om förhandsavgörande, hur man får tillträde till EU:s lagstiftningsdatabaser etc.) som i sakfrågor.

9.

Europaparlamentet anser att pilotprojektet skulle kunna samordna a) utbyte av rådgivning och kunskaper om enskilda rättssystem mellan de enskilda skolorna för rättslig utbildning, med utgångspunkt från de befintliga nätverken och resurserna, och b) formell utbildning och åtgärder för att skapa förtrogenhet med utländska rättssystem.

10.

Europaparlamentet föreslår avslutningsvis att kommissionen anordnar ett årligt forum där domare inom alla högre nivåer på rättsområden där nationella och gränsöverskridande tvistefrågor ofta uppkommer kan diskutera en eller flera aktuella rättsliga domäner som ur ett rättsperspektiv framstår som kontroversiella eller särskilt svåra, för att uppmuntra till diskussion och till att det knyts kontakter, skapas kanaler för kommunikation och uppnås ömsesidighet vad gäller förtroende och förståelse. Parlamentet anser att detta forum även skulle kunna ge behöriga myndigheter, utbildningsanordnare och sakkunniga, däribland universitet och yrkesorganisationer, en möjlighet att diskutera strategier för rättslig utbildning och juridikutbildningens framtid i Europa.

11.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till kommissionen.

31.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 251/45

—

med beaktande av artiklarna 3, 6 och 21 i fördraget om Europeiska unionen,

—

med beaktande av artiklarna 206 och 207 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av Internationella arbetsorganisationens (ILO) konvention 182 om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete, ILO:s konvention 138 om minimiålder för tillträde till arbete och FN:s konvention om barnets rättigheter,

—

med beaktande av ingåendet av 2010 års internationella kakaoavtal, särskilt artiklarna 42 och 43,

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner om handel med barn och utnyttjande av barn i utvecklingsländer,

—

med beaktande av sina resolutioner av den 25 november 2010 om mänskliga rättigheter samt sociala normer och miljönormer i internationella handelsavtal (1) och om företagens sociala ansvar och miljöansvar vid internationella handelsavtal (2),

—

med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Enligt ILO:s uppskattning är över 215 miljoner barn runtom i världen barnarbetare och sysselsatta med arbetsuppgifter som borde avskaffas. Av dessa barn är 152 miljoner under 15 år och 115 miljoner av dem tvingas utföra farliga uppgifter.

B.

Med barnarbete avses i denna resolution barnarbete enligt definitionen i ILO:s konvention 138 om minimiålder för tillträde till arbete och dess konvention 182 om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete.

C.

För att 2010 års internationella kakaoavtal ska kunna ingå måste Europaparlamentet ge sitt godkännande. Aktörer har väckt allvarliga farhågor om att barnarbete förekommer vid odling och skörd av kakaobönor

D.

Sjuttio procent av världens kakaoproduktion odlas i Västafrika och omkring 7,5 miljoner människor är sysselsatta inom kakaosektorn i denna region, nästan uteslutande inom små familjeföretag. Det finns mellan 1,5 och 2 miljoner familjejordbruk i Västafrika. Kakaoodling kräver stora arbetsinsatser under den fem månader långa skördesäsongen och odlarna har hårda krav på sig från nationella och internationella marknadsaktörer att hålla arbetskostnaderna nere. Under de mest intensiva perioderna tvingas alla familjemedlemmar, även barnen, att hjälpa till. Barnarbete innebär oacceptabla risker.

E.

Enligt ILO bör inte allt arbete som utförs av barn klassas som sådant barnarbete som bör avskaffas, och det är viktigt att göra tydlig åtskillnad mellan de båda formerna av barnarbete. Att barn och ungdomar deltar i arbete som inte påverkar deras hälsa, personliga utveckling eller skolgång betraktas överlag som något positivt, såvida arbetsuppgifterna inte är riskfyllda eller gör att barnen inte kan gå i skolan.

F.

Studier som genomförts i Ghana och Elfenbenskusten visar att barn som arbetar på kakaoodlingar utsätts för olika typer av faror. Vissa barn kan dessutom ha smugglats från andra regioner i landet eller från grannländer. Det behövs ytterligare undersökningar om förekomsten av barnarbete och barnhandel i regionen eftersom det inte finns några kontrollerade uppgifter.

G.

Att de värsta formerna av barnarbete används vid odling och skörd av kakaobönor är oacceptabelt.

H.

Under senare år har betydande framsteg gjorts inom de program och initiativ som genomförts för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete i Västafrika. Med tanke på att denna sektor är väldigt omfattande återstår dock mycket att göra. Nya konflikter i området och i synnerhet i Elfenbenskusten har på nytt förvärrat barnens situation.

I.

Fattigdom, brist på alternativa inkomstmöjligheter, brist på eller total avsaknad av möjligheter för ungdomar utanför skolans värld, rigida samhällsstrukturer, rådande attityder, avsaknad av adekvat rättsligt skydd av barns rättigheter och underlåtenhet att införa obligatorisk skolgång för alla barn oavsett kön, för att inte nämna korruption och dåligt styre, är socioekonomiska och politiska faktorer som kan bidra till det utbredda utnyttjandet av barn i vissa delar av världen.

J.

De berörda ländernas regeringar har huvudansvaret för att fullt ut genomföra FN:s konvention om barnets rättigheter, ILO:s konvention 138 om minimiålder för tillträde till arbete och ILO:s konvention 182 om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete.

K.

I detta sammanhang är det värt att påminna om EU:s strategi för företagens sociala ansvar (2011–2014), FN:s ”Global Compact”-initiativ, särskilt princip 5 om avskaffande av barnarbete, och Harkin–Engel-protokollet, som ger en användbar ram för företagens sociala ansvar inom kakaosektorn.

1.

Europaparlamentet uppmanar med kraft de länder som ännu inte har ratificerat FN:s konvention om barnets rättigheter och ILO:s konventioner 138 och 182 att ratificera och genomföra dessa omgående. Parlamentet anser dessutom att staterna bör genomföra alla lämpliga strategier för att skapa medvetenhet om utnyttjandet av barn på arbetsmarknaden och om nödvändigheten av att respektera gällande nationella och internationella bestämmelser.

2.

Europaparlamentet fördömer i starka ordalag användningen av barnarbete på kakaofälten.

3.

Europaparlamentet uppmanar samtliga aktörer som sysslar med odling eller förädling av kakaobönor och deras biprodukter, det vill säga regeringar, den globala industrin, kakaoproducenter, fackföreningar, icke-statliga organisationer och konsumenter, att leva upp till sina respektive skyldigheter när det gäller att bekämpa alla former av barnarbete och handel med barn, att dela med sig av sina erfarenheter och att samarbeta för att få till stånd en hållbar kakaodistributionskedja som är fri från barnarbete.

4.

Europaparlamentet anser att endast en övergripande och samordnad strategi, som tar itu med de bakomliggande orsakerna till barnarbete och genomförs på lång sikt av regeringar, näringslivet, handelsföretag, producenter och civilsamhället kan åstadkomma betydande förändringar.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att säkerställa den politiska samstämmigheten i alla sina initiativ, det vill säga de som rör handel, utveckling (särskilt de som rör tillgång till utbildning för barn), mänskliga rättigheter, offentlig upphandling och företagens sociala ansvar, liksom att främja utbyte av bästa praxis mellan olika ekonomiska sektorer där barnarbete förekommer.

6.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen att se till att alla handelsavtal innehåller effektiva bestämmelser för att minska fattigdomen och främja acceptabla arbeten och trygga arbetsförhållanden samt rättsligt bindande klausuler om internationellt överenskomna mänskliga rättigheter, sociala och miljömässiga normer och deras genomförande, liksom åtgärder i fall av överträdelser.

7.

Europaparlamentet påminner om att EU:s allmänna preferenssystem – EU:s främsta handelspolitiska instrument för att främja grundläggande arbetsrättsliga normer – håller på att ses över och att handelsförmåner som beviljas mottagarländer inom ramen för detta system kan dras tillbaka under särskilda omständigheter, bland annat vid fall av allvarliga och systematiska kränkningar av de principer som fastställs i ett antal av ILO:s viktigaste konventioner, däribland konventionerna 138 och 182.

8.

Europaparlamentet påminner om att det den 15 december 2011 beslutade att inte ge sitt godkännande till ett textilprotokoll till partnerskaps- och samarbetsavtalet mellan EU och Uzbekistan på grund av farhågor om påtvingat barnarbete på bomullsfälten i Uzbekistan. Parlamentet rekommenderade att EU skulle undersöka möjligheten att tillfälligt dra tillbaka Uzbekistans förmåner inom Allmänna preferenssystemet om ILO:s övervakningsorgan fastslår att landet allvarligt och systematiskt underlåtit att uppfylla sina skyldigheter (3).

9.

Europaparlamentet välkomnar alla flerpartsinitiativ där regeringar, näringsliv, producenter och civilsamhället arbetar tillsammans för att avskaffa barnarbete, förbättra livet för de barn och vuxna som arbetar på kakaoodlingarna och garantera att kakao odlas på ett ansvarsfullt sätt, t.ex. det aktuella regionala initiativet från OECD, sekretariatet för Sahel and West Africa Club och Internationella kakaoinitiativet för att främja bästa praxis när det gäller att bekämpa de värsta formerna av barnarbete på västafrikanska kakaoodlingar. Parlamentet påpekar att dessa initiativ måste följas upp på lämpligt sätt för att verkliga framsteg ska kunna garanteras. Parlamentet uppmanar regeringar att dels ge ökat stöd till nätverk för rättvis handel inom kakaosektorn och till kooperativ av kakaoproducenter på landsbygden, dels se till att de kan leverera sina produkter direkt till nationella och internationella marknader och därmed undvika mellanhänder. Parlamentet uppmanar kommissionen att stödja sådana åtgärder.

10.

Europaparlamentet ställer sig bakom de mål som fastställts i protokollet för odling och förädling av kakaobönor och deras biprodukter på ett sätt som är förenligt med ILO:s konvention 182 om förbud mot och omedelbara åtgärder för att avskaffa de värsta formerna av barnarbete (även kallat Harkin–Engel-protokollet) och kräver att det genomförs fullt ut.

11.

Europaparlamentet påminner om att Europeiska standardiseringskommittén (CEN) nyligen beslutat att inrätta en ny projektkommitté för att utveckla en europeisk standard i två delar om spårbar och hållbar kakao. Parlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en studie och, om lämpligt, lägga fram ett lagförslag om ett effektivt kontrollsystem för varor som tillverkas med hjälp av påtvingat barnarbete. Parlamentet uppmanar vidare parterna till det internationella kakaoavtalet att stödja förbättringar av distributionskedjan och en bättre organisering av producenterna för att möjliggöra kontroller längs med hela distributionskedjan i kakaosektorn.

12.

Europaparlamentet uppmanar parterna till det internationella kakaoinitiativet att överväga möjligheten att börja låta kakaoleveranskedjan kontrolleras av en ackrediterad tredje part.

13.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, ILO-Ipec och andra partner att fortsätta sina ansträngningar för att förbättra förståelsen av ekonomiska, sociala och kulturella förhållanden i jordbrukssamhällen.

14.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen, Unicef, ordförandena för den gemensamma parlamentariska AVS-EU-församlingen, Afrikanska unionen och Internationella arbetsorganisationen.

31.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 251/47

—

med beaktande av artikel 168 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av St Vincentdeklarationen om diabetesvård och diabetesforskning i Europa, som antogs vid det första mötet i St Vincentgruppen för ett handlingsprogram för diabetes som hölls i St Vincent den 10–12 oktober 1989 (1),

—

med beaktande av EU:s plattform för kostvanor, fysisk aktivitet och hälsa (2), som kommissionen lanserade den 15 mars 2005,

—

med beaktande av kommissionens grönbok av den 8 december 2005”Främja goda kostvanor och motion: en europeisk dimension i arbetet för att förebygga övervikt, fetma och kroniska sjukdomar”, som tar upp de faktorer som är avgörande för förekomsten av typ 2-diabetes (COM(2005)0637),

—

med beaktande av slutsatserna från det österrikiska ordförandeskapets konferens om förebyggande av typ 2-diabetes den 15–16 februari 2006 i Wien (3),

—

med beaktande av sin resolution avden 27 april 2006 om diabetes (4),

—

med beaktande av rådets slutsatser om främjande av hälsosamma livsstilar och förebyggande av typ 2-diabetes (5),

—

med beaktande av Världshälsoorganisationens (Region Europa) resolution av den 11 september 2006 om förebyggande och kontroll av icke smittsamma sjukdomar i WHO:s europeiska region (6),

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 61/225 av den 20 december 2006 om Världsdiabetesdagen,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets beslut nr 1350/2007/EG av den 23 oktober 2007 om inrättande av ett andra gemenskapsprogram för åtgärder på hälsoområdet (2008–2013) (7) och kommissionens beslut av den 22 februari 2011 om antagande av ett finansieringsbeslut för 2011 inom ramen för det andra gemenskapsprogrammet för åtgärder på hälsoområdet (2008–2013) och om urvals-, tilldelnings- och andra kriterier för finansiella bidrag till åtgärder under detta program (8),

—

med beaktande av kommissionens vitbok av den 23 oktober 2007”Tillsammans för hälsa: Strategi för EU: 2008–2013” (COM(2007)0630),

—

med beaktande av det sjunde ramprogrammet för forskning (2007–2013) (9) och ramprogrammet för forskning och innovation (COM(2011)0808),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 20 oktober 2009”Solidaritet i hälsa: Att minska ojämlikhet i hälsa i EU” (COM(2009)0567),

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 64/265 av den 13 maj 2010 om förebyggande och kontroll av icke smittsamma sjukdomar,

—

med beaktande av de viktigaste slutsatserna och rekommendationerna från projektet ”DIAMAP – Road Map for Diabetes Research in Europe” (10) (En färdplan för diabetesforskningen i Europa) (FP7-HEALTH-200701),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 6 oktober 2010”Flaggskeppsinitiativ i Europa 2020-strategin: Innovationsunionen” (COM(2010)0546) och dess pilotpartnerskap om aktivt åldrande med bibehållen god hälsa,

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 7 december 2010”Innovativa tillvägagångssätt avseende kroniska sjukdomar inom folkhälsan samt i hälso- och sjukvårdssystem”,

—

med beaktande av FN:s generalförsamlings resolution 65/238 av den 24 december 2010 om omfattningen, formerna samt formatet och anordnandet av generalförsamlingens högnivåmöte om förebyggande och kontroll av icke smittsamma sjukdomar,

—

med beaktande av Moskvadeklarationen, som antogs vid FN:s första globala ministerkonferens om sunda livsstilar och kontroll av icke smittsamma sjukdomar i Moskva den 28–29 april 2011 (11),

—

med beaktande av Europaparlamentets resolution av den 15 september 2011 om Europeiska unionens ståndpunkt och åtagande inför FN:s högnivåmöte om förebyggande och kontroll av icke smittsamma sjukdomar (12),

—

med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Diabetes är en av de vanligaste icke smittsamma sjukdomarna och drabbar uppskattningsvis över 32 miljoner EU-medborgare, vilket utgör nästan 10 procent av EU:s totala befolkning. Ytterligare 32 miljoner människor lider av nedsatt glukostolerans och löper mycket hög risk att senare utveckla kliniskt manifest diabetes (13).

B.

Antalet diabetiker i Europa förväntas öka med 16,6 procent fram till 2030 till följd av fetmaepidemin, den åldrande befolkningen och andra ännu inte fastställda faktorer.

C.

Typ 2-diabetes minskar den förväntade livslängden med 5–10 år (14) och typ 1-diabetes med cirka 20 år (15). 325 000 dödsfall per år tillskrivs diabetes i EU (16), det vill säga en person varannan minut.

D.

Minskningen av kända riskfaktorer, särskilt livsstilsvanor, betraktas alltmer som en central förebyggande strategi som kan minska förekomsten, utbredningen och komplikationerna när det gäller både typ 1- och typ 2-diabetes.

E.

Det behövs mer forskning för att klart och tydligt identifiera riskfaktorerna för typ 1-diabetes, samtidigt som den genetiska predispositionen utforskas. Typ 1-diabetes uppträder allt lägre ned i åldrarna.

F.

Typ 2-diabetes är en sjukdom som kan förebyggas och vars riskfaktorer – såsom dålig och obalanserad kost, fetma, brist på fysisk aktivitet och alkoholkonsumtion – klart och tydligt har identifierats och kan åtgärdas med hjälp av effektiva förebyggande strategier.

G.

Diabetes kan för närvarande inte botas.

H.

Komplikationerna i samband med typ 2-diabetes kan förebyggas genom tidig diagnos och främjande av en hälsosam livsstil, men sjukdomen diagnostiseras ofta för sent och så många som 50 procent av dem som i dag har diabetes vet inte om det (17).

I.

Så många som 75 procent av de diabetessjuka har inte god kontroll över sitt hälsotillstånd, vilket medför en ökad risk för komplikationer, försämrad produktivitet och kostnader för samhället (18), vilket framgår av en nyligen genomförd studie (19).

J.

I de flesta medlemsstater står diabetes för över 10 procent av hälso- och sjukvårdsutgifterna – ibland uppgår siffran till så mycket som 18,5 procent (20) – och de allmänna hälso- och sjukvårdskostnaderna för en EU-medborgare med diabetes uppgår i genomsnitt till 2 100 euro per år (21). Dessa kostnader kommer oundvikligen att stiga på grund av det allt större antalet diabetiker, den åldrande befolkningen och den ökning av samverkande sjukliga tillstånd som följer med detta.

K.

Om diabetes inte hanteras på rätt sätt eller diagnostiseras för sent är den en av de främsta orsakerna till hjärtattacker, stroke, blindhet, amputation och njursvikt.

L.

Genom att inom alla politikområden främja en hälsosam livsstil och åtgärda de fyra vanligaste hälsofaktorerna – tobak, dålig kost, brist på fysisk aktivitet och alkoholkonsumtion – kan man i hög grad bidra till att förebygga diabetes, dess komplikationer och de ekonomiska och sociala kostnader sjukdomen medför.

M.

Diabetiker måste själva stå för 95 procent av sin vård (22). Sjukdomens konsekvenser för de enskilda individerna och deras familjer är inte enbart ekonomiska utan omfattar även psykosociala aspekter och försämrad livskvalitet.

N.

Endast 16 av 27 medlemsstater har infört ett nationellt nätverk eller program för att hantera diabetes, och det finns inget tydligt kriterium för vad som är ett bra program eller vilka länder som kan tjäna som föredömen (23). Det finns stora skillnader och ojämlikheter när det gäller kvaliteten på behandlingen av diabetes inom EU.

O.

Det finns ingen rättslig EU-ram för diskriminering av diabetiker eller människor med andra kroniska sjukdomar, och fördomar mot dessa människor är fortfarande vanliga i skolorna, i samband med rekrytering, på arbetsplatserna, i försäkringsavtal och i körkortsärenden i hela EU.

P.

Det saknas finansiering och infrastruktur för att kunna samordna diabetesforskningen i EU, vilket påverkar denna forskning negativt och hindrar diabetiker från att dra full nytta av den europeiska forskningen.

Q.

För närvarande finns det ingen europeisk diabetesstrategi trots slutsatserna från det österrikiska ordförandeskapets konferens om främjande av hälsosamma livsstilar och förebyggande av typ 2-diabetes (24), en lång lista med FN-resolutioner samt Europaparlamentets skriftliga förklaring om diabetes.

1.

Europaparlamentet välkomnar rådets slutsatser av den 7 december 2010”Innovativa tillvägagångssätt avseende kroniska sjukdomar inom folkhälsan samt i hälso- och sjukvårdssystem” (25) och rådets uppmaning till medlemsstaterna och kommissionen att inleda diskussioner i syfte att optimera åtgärderna för att hantera kroniska sjukdomar.

2.

Europaparlamentet noterar sin ovannämnda resolution av den 15 september 2011 om Europeiska unionens ståndpunkt och åtagande inför FN:s högnivåmöte om förebyggande och kontroll av icke smittsamma sjukdomar, som fokuserar på diabetes som en av de fyra vanligaste icke smittsamma sjukdomarna.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utveckla och genomföra en riktad EU-strategi för diabetes, i form av en rekommendation från rådet om förebyggande, diagnos och hantering av diabetes samt om utbildning och forskning om sjukdomen.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ta fram gemensamma standardiserade kriterier och metoder för insamling av data om diabetes och att i samarbete med medlemsstaterna samordna, insamla, registrera, övervaka och hantera omfattande epidemiologiska uppgifter om diabetes samt ekonomiska uppgifter om de direkta och indirekta kostnaderna för förebyggande och hantering av diabetes.

5.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla, genomföra och följa upp nationella diabetesprogram för att främja hälsan, minska riskfaktorerna samt förutsäga, förebygga, ställa tidig diagnos om och behandla diabetes. Programmen ska vända sig till både befolkningen som helhet och till högriskgrupper i synnerhet och vara inriktade på att minska ojämlikheterna och optimera vårdresurserna.

6.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att stödja strategier för att förebygga typ 2-diabetes och fetma (och rekommenderar att dessa strategier genomförs redan i skolornas lägre årskurser genom utbildning om sunda kost- och motionsvanor) och för att främja hälsosamma livsstilar, med bland annat kost- och motionsinsatser. Parlamentet betonar i detta sammanhang behovet av att anpassa den kostrelaterade politiken till målet att främja en hälsosam kost, som möjliggör välavvägda och hälsosamma val för konsumenterna, och tidiga diagnoser som de viktigaste åtgärdsområdena inom de nationella diabetesprogrammen.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att stödja medlemsstaterna genom att främja utbyte av bästa praxis om bra nationella diabetesprogram. Parlamentet betonar att kommissionen kontinuerligt måste övervaka framstegen i samband med medlemsstaternas genomförande av de nationella diabetesprogrammen och regelbundet lägga fram resultaten i en kommissionsrapport.

8.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att utveckla sjukdomshanteringsprogram som bygger på bästa praxis och evidensbaserade behandlingsriktlinjer.

9.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att patienter inom primär- och sekundärvården alltid har tillgång till högkompetent personal från olika områden samt högkvalitativ diabetesbehandling och teknik, inbegripet e-hälsoteknik, och att hjälpa patienterna att förvärva och upprätthålla den kompetens och förståelse som behövs för att möjliggöra livslång självbehandling.

10.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra samordningen av den europeiska diabetesforskningen genom att främja samarbete mellan olika forskningsgrenar och skapa en allmän gemensam infrastruktur för att underlätta för den europeiska diabetesforskningen, bl.a. att kartlägga och förebygga riskfaktorer.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att finansiellt stöd även i fortsättningen beviljas till diabetes inom ramen för EU:s innevarande och framtida ramprogram för forskning. Typ 1- och typ 2-diabetes måste betraktas som två olika sjukdomar.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att se till att resultatet från FN:s toppmöte om icke smittsamma sjukdomar i september 2011 följs upp på lämpliga sätt.

13.

Europaparlamentet påminner om att EU och medlemsstaterna ytterligare måste integrera det förebyggande arbetet och arbetet med att minska riskfaktorerna i all relevant lagstiftning och politik och framför allt inom miljö-, livsmedels- och konsumentpolitiken, för att de ska kunna uppnå målen i samband med icke smittsamma sjukdomar och åtgärda de utmaningar för folkhälsan, samhället och ekonomin som dessa innebär.

14.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet, kommissionen och medlemsstaternas parlament.

31.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 251/52

—

med beaktande av Europeiska rådets beslut av den 16 december 2005 att bevilja landet status som kandidatland för EU-medlemskap och av ordförandeskapets slutsatser från Europeiska rådets möten den 15–16 juni 2006 och den 14–15 december 2006,

—

med beaktande av FN:s säkerhetsråds resolutioner 845 (1993) och 817 (1993) liksom FN:s generalförsamlings resolution 47/225 (1993) samt interimsavtalet från 1995,

—

med beaktande av Internationella domstolens dom om tillämpningen av interimsavtalet av den 13 september 1995 (f.d. jugoslaviska republiken Makedonien mot Grekland),

—

med beaktande av 2011 års framstegsrapport från kommissionen (SEK(2011)1203) och kommissionens meddelande av den 12 oktober 2011 med titeln ”Strategi för utvidgningen och huvudfrågor 2011–2012” (COM(2011)0666),

—

med beaktande av sina tidigare resolutioner,

—

med beaktande av rekommendationerna av den 4 november 2011 från den gemensamma parlamentarikerkommittén,

—

med beaktande av slutrapporten från OSSE/ODIHR:s valobservatörsuppdrag av den 5 juni 2011 om tidiga parlamentsval,

—

med beaktande av rådets beslut 2008/212/EG av den 18 februari 2008 om principerna, prioriteringarna och villkoren i partnerskapet för anslutning med f.d. jugoslaviska republiken Makedonien,

—

med beaktande av slutsatserna från rådets möten (allmänna frågor respektive utrikes frågor) den 13–14 december 2010 och den 5 december 2011,

—

med beaktande av artikel 110.2 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Vid sitt möte i Thessaloniki den 19-20 juni 2003 åtog sig Europeiska rådet att se till att alla länder på västra Balkan ansluts till Europeiska unionen. Detta åtagande upprepades vid det högnivåmöte om västra Balkan som hölls i Sarajevo den 2 juni 2010.

B.

I 2011 års framstegsrapport höll kommissionen fast vid sin rekommendation från 2009 om att inleda förhandlingar med landet om anslutning till EU.

C.

I sin utvidgningsstrategi från 2011 bekräftade kommissionen att ”utvidgningspolitiken har visat sig vara ett kraftfullt verktyg för samhällelig omvandling” och att ”engagemang, villkorlighet och trovärdighet är centrala inslag i anslutningsprocessen och avgörande för dess framgång”.

D.

Som ett led i associeringspartnerskapet restes krav på intensifierade insatser för att med ett konstruktivt synsätt, tillsammans med Grekland och inom ramen för FN:s säkerhetsråds resolutioner 817 (1993) och 845 (1993), finna en ömsesidigt godtagbar förhandlingslösning på namnfrågan. Dessutom restes krav på ett åtagande att undvika handlingar som skulle kunna påverka dessa insatser i negativ riktning. Såväl kommissionen som rådet har vid upprepade tillfällen understrukit att det är viktigt att upprätthålla goda grannförbindelser, bland annat genom att arbeta för en framförhandlad och ömsesidigt godtagbar lösning på namnfrågan under FN:s överinseende.

E.

Bilaterala frågor bör varken betraktas eller utnyttjas som hinder i anslutningsprocessen utan bör bemötas så snart som möjligt och i en konstruktiv anda, varvid hänsyn bör tas till EU:s övergripande intressen och värden.

F.

Regionalt samarbete och goda grannförbindelser är fortfarande grundläggande delar inom utvidgningsprocessen, och att utarbeta kompromisslösningar på omtvistade frågor är det bästa sättet att stärka det regionala samarbetet, vilket bidrar till att upprätthålla fred och goda grannförbindelser på västra Balkan. Att gå vidare med anslutningsprocessen skulle bidra till stabiliteten i landet och stärka förbindelserna mellan de etniska grupperna ytterligare.

G.

Det råder skillnader mellan kandidatländerna i fråga om de framsteg som gjorts och dynamiken i de respektive anslutningsprocesserna. EU har en skyldighet att se till att inget land halkar efter, och trovärdigheten för EU:s anslutningsprocess kan ta skada av att inledningen av anslutningsförhandlingarna försenas ytterligare.

H.

F.d. jugoslaviska republiken Makedonien var ett av de första länderna i regionen som fick status som kandidatland. Det är också det land där det allmänna stödet för en EU-anslutning bland den inhemska opinionen är som störst. Landet har nu dessutom tre år i rad fått en positiv rekommendation från kommissionen om att ett startdatum för anslutningsförhandlingarna med EU bör fastställas.

I.

I integrationsprocessen bör alla kandidatländer och potentiella kandidatländer bedömas på sina egna meriter.

1.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till rådet att så snart som möjligt fastställa ett startdatum för anslutningsförhandlingarna med landet.

2.

Europaparlamentet delar den bedömning som kommissionen lade fram i sin framstegsrapport för 2011 i fråga om f.d. jugoslaviska republiken Makedoniens fortsatta uppfyllande av de politiska kriterierna. Parlamentet beklagar att rådet vid sitt möte den 9 december 2011 för tredje året i rad inte följde kommissionens rekommendationer och att det inte fattade något beslut om att inleda anslutningsförhandlingar med landet.

3.

Europaparlamentet understryker betydelsen av landets europeiska integrationsprocess och av de åtgärder som vidtas för att främja denna, framför allt förhandsgenomgången av anpassningen av lagstiftningen till EU:s regelverk och genomförandet av andra fasen i stabiliserings- och associeringsavtalet.

4.

Europaparlamentet vill inte hålla inne med de välkomna framsteg som andra länder på västra Balkan har gjort på vägen mot en EU-anslutning, men är ändå bekymrat över att uppfattningen att landets framsteg ”hinns ikapp” kan motverka en fortsatt förbättring av förbindelserna mellan de olika etniska grupperna i landet och att en brist på stadiga framsteg på vägen mot en EU-anslutning i något land i regionen i slutändan riskerar att äventyra stabiliteten och säkerheten i alla dessa länder.

5.

Europaparlamentet påpekar att EU har en skyldighet att se till att inget kandidatland halkar efter, trots de skillnader som råder kandidatländerna emellan i fråga om de framsteg som uppnåtts och dynamiken i de respektive anslutningsprocesserna.

6.

Europaparlamentet noterar uttalandet av den 5 september 2011 från kommissionsledamoten med ansvar för utvidgning och grannskapspolitik att kommissionens positiva rekommendation inte är huggen i sten. Icke desto mindre vill parlamentet uppmärksamma att rådets beslut att inte följa kommissionens rekommendation har mötts med legitim besvikelse och otillfredsställelse hos allmänheten i landet. Samtidigt konstaterar parlamentet att EU och dess medlemsstater inte får ta något kandidatlands utsikter till EU-medlemskap för givna utan måste visa samma vilja att påskynda anslutningsprocessen i en sann anda av partnerskap.

7.

Europaparlamentet välkomnar utnämningen av EU-delegationens nya chef och uttrycker sin förhoppning om att utnämningen kommer att stärka landets förbindelser med EU.

8.

Europaparlamentet välkomnar att anslutningsdialogen på hög nivå inleddes med Europeiska kommissionen den 15 mars 2012 som ett steg framåt i EU-anslutningsprocessen, som ska främja reformarbetet genom en gedigen diskussion och regelbundna tekniska samråd på fem centrala politikområden: yttrandefrihet, rättsstatsprincipen, reform av den offentliga förvaltningen, valreform samt ekonomiska kriterier. Parlamentet delar kommissionens och statliga myndigheters åsikt att diskussionen i första hand bör behandla kapitlen 23 (rättsväsen och grundläggande rättigheter) och 24 (rättvisa, frihet och säkerhet), som kommer att bidra till en högre grad av tillämpning av EU:s anslutningskriterier och anslutningskrav. Parlamentet förväntar sig att denna avancerade form av dialog kommer att fortsätta på andra områden som är av avgörande betydelse för EU-anslutningsprocessen. Denna dialog kommer att skapa ett nytt åtagande vad gäller reformer och stärka våra förbindelser genom att politiska möten hålls vartannat år.

9.

Europaparlamentet erkänner att medlemskap i både Nato och Europeiska unionen är lika väsentliga för den euro-atlantiska inriktning som landet har intagit, och konstaterar att Natotoppmötet i Chicago i maj 2012 liksom inledandet av anslutningsdialogen på hög nivå samt Europeiska rådets möte i juni 2012 erbjuder viktiga möjligheter att göra ytterligare framsteg. Parlamentet påminner om det uttalande som Natos generalsekreterare nyligen gjorde om att f.d. jugoslaviska republiken Makedonien kommer att erbjudas medlemskap så snart en ömsesidigt godtagbar lösning nåtts i namnfrågan.

10.

Europaparlamentet uppmanar återigen myndigheterna och medierna att arbeta för att åstadkomma ett klimat som är positivt för utvecklingen av grannförbindelserna och som inte ger grogrund för hatpropaganda.

11.

Europaparlamentet noterar den nybildade regeringens beslut i juli 2011 att tillämpa amnestilagen på de fyra krigsförbrytelserelaterade domstolsärenden som Internationella krigsförbrytartribunalen för f.d. Jugoslavien återförvisade 2008 för inhemsk prövning. Parlamentet uppmanar regeringen att undersöka vilka andra vägar som finns för att säkerställa att brottsoffren och deras anhöriga ges tillgång till rättvisa och ersättning i enlighet med den internationella humanitära rättens krav.

12.

Europaparlamentet noterar Internationella domstolens beslut av den 5 december 2011. Parlamentet anser att detta beslut bör ge ny kraft åt ansträngningarna att lösa namntvisten under FN:s överinseende. Parterna uppmanas att följa domen med ärligt uppsåt och att utnyttja den till att intensifiera dialogen. Samtidigt betonar parlamentet att det är nödvändigt att nå fram till en ömsesidigt godtagbar kompromiss. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang uttalandet från FN:s utsedda medlare och hans uppmaning till parterna att se detta som ett tillfälle att tänka konstruktivt om sitt inbördes förhållande och att överväga att ansluta sig till ett förnyat initiativ för att finna en slutlig lösning på denna fråga.

13.

Europaparlamentet beklagar djupt att namntvisten fortfarande hindrar landets väg mot en EU-anslutning och därmed själva utvidgningsprocessen. Goda grannförbindelser är ett avgörande kriterium för EU:s utvidgningsprocess, och de berörda regeringarna uppmanas därför att undvika kontroversiella åtgärder, handlingar och uttalanden som skulle kunna påverka dem negativt.

14.

Europaparlamentet uppmanar återigen vice ordföranden/den höga representanten samt kommissionsledamoten med ansvar för utvidgning att underlätta ett avtal om namnfrågan och erbjuda politisk vägledning. Parlamentet anser dessutom att landets ledarskap och EU, när man väl har kommit överens om en lösning, på ett konsekvent sätt bör förklara för befolkningen vilka fördelar lösningen innebär innan det hålls en folkomröstning om frågan.

15.

Europaparlamentet beklagar att man har avstått från att använda begreppet ”makedonisk” i framstegsrapporten för 2011 och att det inte använts sedan 2009, trots att det är norm vid hänvisningar till landets språk, kultur och identitet i FN:s texter. Parlamentet uppmärksammar de negativa reaktioner som detta har lett till inom den allmänna opinionen under det gångna året och förväntar sig att kommissionen tar hänsyn till detta när den utarbetar kommande rapporter. Parlamentet erinrar om att Ohrid-ramavtalet bygger på principen om respekt för alla gruppers etniska identiteter.

16.

Europaparlamentet betonar vikten av att driva anslutningsprocessen framåt. Parlamentet välkomnar i detta sammanhang viljan hos landets regering att fastställa en tidsfrist för när namntvisten ska vara löst, nämligen senast när kommissionen har avslutat den genomgång av lagstiftningen som ska göras så snart förhandlingarna inleds. Parlamentet anser att genuina insatser från regeringens sida och genomförandet av EU-reformer inom alla relevanta frågor kan – som andra utvidgningsprocesser har visat – bidra till att skapa ett politiskt klimat som kan leda till lösningen av bilaterala frågor. Parlamentet påminner om att processen med att lösa den bilaterala frågan och föra anslutningsförhandlingar parallellt kommer att vara till nytta för både landet och EU, precis som var fallet i fråga om Slovenien och Kroatien.

17.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen och rådet att i enlighet med EU-fördragen påbörja utvecklingen av ett allmänt accepterat medlingsförfarande som syftar till att lösa bilaterala frågor mellan utvidgningsländerna och medlemsstaterna.

18.

Europaparlamentet välkomnar valet av ett nytt parlament och den snabba tillsättningen av en koalitionsregering till följd av det tidiga parlamentsvalet. Parlamentet efterlyser insatser för att stärka den politiska dialogen och uppmärksammar samtidigt det nationella parlamentets nyckelroll som demokratisk institution inom vilken frågor med upprinnelse i politiska meningsskiljaktigheter kan diskuteras och finna sin lösning. Parlamentet konstaterar att rekommendationerna i årets framstegsrapport välkomnades i nationalförsamlingens resolution och att resolutionen antogs med konsensus. Parlamentet uppmanar alla politiska aktörer i landet att öka sina insatser för att gå vidare med de nödvändiga reformerna, bland annat genom att se till att de genomförs på ett verkningsfullt sätt och följa upp kommissionens rekommendationer.

19.

Europaparlamentet gratulerar landet till genomförandet av det tidiga parlamentsvalet den 5 juni 2011 och gläder sig åt OSSE/ODIHR:s bedömning att valet var fritt, öppet och välorganiserat i hela landet. Parlamentet uppmärksammar emellertid vissa brister och uppmanar myndigheterna att följa upp rekommendationerna från världssamfundet, särskilt slutsatserna och rekommendationerna från OSSE/ODIHR:s valobservatörsuppdrag, och från de inhemska observatörerna från föreningen Most, bland annat om att uppdatera röstlängderna, säkra en balanserad täckning i pressen – inbegripet public service-radio/tv – av såväl regeringen som oppositionspartierna, skydda befattningshavare mot alla former av politiska påtryckningar, garantera effektiv övervakning av partiernas finansiering och fullt ut respektera att partierna är skilda från staten. Parlamentet uppmanar de behöriga myndigheterna att inom kort ta sig an dessa uppgifter.

20.

Europaparlamentet välkomnar att bojkotterna av parlamentet har upphört och anser att det bara är möjligt att stärka demokratin i landet ytterligare genom en fördjupad politisk dialog inom etablerade demokratiska institutioner som omfattar alla politiska partier. Parlamentet kräver att det nationella parlamentets tillsynsroll gentemot regeringen och dess organ stärks liksom att nödvändiga ekonomiska resurser ställs till förfogande för ett fullständigt inrättande av det parlamentariska institutet. Parlamentet uppmuntrar de framsteg som gjorts med att införa parlamentariska utfrågningar och stöder ytterligare EU-insatser för att ge tekniskt stöd till nationalförsamlingen så att den kan utveckla sina metoder. Parlamentet uppmuntrar det fortsatta arbetet inom den gemensamma parlamentarikerkommittén.

21.

Europaparlamentet lovordar landet för de goda ekonomiska resultat som det har uppnått och för att det har lyckats att upprätthålla den makroekonomiska stabiliteten. Parlamentet gratulerar regeringen till att landet i Världsbankens rapport ”Doing Business” har placerats på tredje plats bland de länder i världen som under de senaste fem åren har varit mest framgångsrika med att genomföra lagstiftningsreformer. Parlamentet konstaterar att den globala ekonomiska nedgången har påverkat de utländska direktinvesteringarna, som fortfarande är mycket begränsade. Parlamentet anser att potentialen för investeringar, handel och ekonomisk utveckling fortfarande är ett avgörande argument för att få landet att ansluta sig till EU.

22.

För att förbättra företagsklimatet ytterligare krävs rättslig förutsebarhet och effektiv tillämpning av lagarna, och Europaparlamentet uppmanar därför regeringen att öka sina ansträngningar för att garantera ett verksamt och oberoende domstolsväsende och en professionell, kompetent och opartisk förvaltning, bland annat genom att stärka tillsyns- och övervakningsorganens oberoende och kapacitet.

23.

Europaparlamentet inser utmaningarna när det gäller den höga arbetslösheten och omfattande fattigdomen i landet, som fortfarande utgör ett stort samhällsproblem. Parlamentet välkomnar den diskussion om minimilön som för närvarande pågår i parlamentet. Parlamentet påminner om landets låga placering i FN:s index för mänsklig utveckling (HDI) och välkomnar att landet har antagit en strategi mot fattigdom och social utestängning. Regeringen uppmanas att vidta fler åtgärder för att få bukt med arbetslösheten och skydda utsatta grupper. Samtidigt betonar dock parlamentet att endast hållbar ekonomisk tillväxt som uppnås genom en miljö som får företag att investera mera kan lösa det allvarliga problemet med ständigt hög arbetslöshet i landet. Parlamentet uppmanar därför regeringen att stödja de små och medelstora företagen genom att underlätta tillgången till kapital och att upprätthålla sin goda praxis när det gäller att hålla samråd med företrädare för näringslivet.

24.

Europaparlamentet välkomnar att landet under de senaste fem åren har stigit 40 placeringar i Transparency internationals korruptionsindex och lovordar de ändringar som gjorts av regelverket om korruptionsbekämpning i enlighet med rekommendationerna från Gruppen av stater mot korruption (Greco). Parlamentet håller emellertid med kommissionen om att korruption fortfarande är ett allvarligt problem. Parlamentet kräver ytterligare insatser för att få en historik av opartiska fällande domar i korruptionsmål, särskilt på hög nivå och på problematiska områden av stor betydelse, såsom offentlig upphandling. Parlamentet understryker behovet av ökad insyn i de offentliga utgifterna och i finansieringen av politiska partier. Parlamentet uppmanar de investerare och företag inom EU som bedriver handel med landet att ta på sig en större roll som förebilder och ta avstånd från korruption i förbindelserna med sina lokala partner.

25.

Europaparlamentet noterar framstegsrapportens slutsats att den statliga kommissionen för förebyggande av korruption fortfarande brister i oberoende och opartiskhet. Parlamentet anser att man bör stärka det rättsliga och institutionella skyddet för personer som slår larm vid korruption och andra oegentligheter. Parlamentet välkomnar att det inom ramen för den bredare straffrättsliga reformen har antagits en ny straffprocesslag, som ska förbättra utredningsförfarandena i komplexa mål som rör organiserad brottslighet och korruption. Parlamentet välkomnar också att det från och med nästa år kommer att tillsättas en utredningsgrupp som ska arbeta direkt under riksåklagaren, och hoppas att detta kommer att göra att fler ärenden som hänskjuts av den statliga kommissionen faktiskt leder till fällande domar. Regeringen uppmanas att se till att den statliga kommissionen för förebyggande av korruption får de ekonomiska resurser och den personal den behöver. För att ta itu med systembetingad korruption är det av avgörande betydelse att den politiska viljan finns.

26.

Europaparlamentet konstaterar att ett omfattande lagstiftningspaket har antagits för att med rättsliga medel ytterligare förbättra domstolsväsendets effektivitet och oberoende. I det hänseendet välkomnas det effektiva arbete som utförts av domar- och åklagarhögskolan samt genomförandet av ett system där ärenden fördelas slumpmässigt. De behöriga myndigheterna uppmuntras att fortsätta att genomföra lagstiftning för att bekämpa korruption och att förbättra domstolsväsendets oberoende, effektivitet och resurser. Parlamentet påminner om att det är viktigt att domstolarna kan arbeta utan politisk inblandning och välkomnar ansträngningarna för att göra domstolarna effektivare och skapa större insyn i deras arbete. Parlamentet pekar på behovet att som mått på framsteg kunna visa upp goda resultat i tillämpningen av åtal och domar. Rättspraxisen bör göras enhetlig, så att man kan garantera ett förutsägbart rättssystem och förtroende bland allmänheten.

27.

Europaparlamentet gratulerar landet till 20-årsdagen av sin självständighet och tioårsdagen av Ohrid-ramavtalet 2011. Parlamentet betonar att avtalet kan vara ett gott exempel på hur man kan lyckas lösa konflikter mellan etniska grupper samtidigt som man bevarar landets territoriella integritet och reformerar de statliga strukturerna. Parlamentet framhåller dock att ytterligare och ännu starkare insatser krävs för att man ska kunna uppnå en fullständig försoning mellan parterna och lägga grunden för en konsolidering av demokratiska institutioner som är opartiska och gemensamma för de olika etniska grupperna.

28.

Europaparlamentet välkomnar det tal som premiärministern höll den 5 september 2011, där han välkomnade multikulturalism som landets sociala och politiska modell, underströk vikten av att tillämpa Ohrid-ramavtalet och satte upp målet om ”integration utan assimilation”. Parlamentet stöder de åtaganden som gjorts om att tillämpa Ohrid-ramavtalet i ytterligare tio år.

29.

Europaparlamentet välkomnar de åtskilliga lagar som nyligen antagits, särskilt ändringarna av språklagen och användningen av symboler. Parlamentet uppmanar till att man på alla platser aktivt stöder kommittéerna för förbindelser mellan befolkningsgrupper.

30.

Europaparlamentet noterar med oro att man i den pågående debatten använder historiska argument, bland annat s.k. antikisering, ett nytt fenomen som riskerar att öka spänningen gentemot grannländerna och skapa nya inre skiljelinjer.

31.

Europaparlamentet framhåller behovet av att göra lämpliga förberedelser och organisera folkräkningen i enlighet med lagstiftningen och i överensstämmelse med Eurostats normer. Regeringen uppmanas att lägga fram en trovärdig plan för genomförandet av folkräkningen. Parlamentet noterar betydelsen av tröskeln på 20 procent för att få utöva vissa rättigheter enligt Ohrid-ramavtalet, men framhåller att ingen form av diskriminering av den albanska minoriteten eller någon annan etnisk minoritetsgrupp någonsin kan motiveras på grundval av deras antal i förhållande till den totala befolkningen.

32.

Europaparlamentet efterlyser betydligt bättre insatser för att motverka att barn från olika etniska grupper skiljs åt i utbildningssystemet och stöder samtidigt alla barns rätt till undervisning på sitt modersmål. Parlamentet understryker därför vikten av att utarbeta nya läroböcker för att förbättra den ömsesidiga förståelsen och av att få ett slut på den skadliga etniska omflyttning som fortfarande förekommer i vissa skolor. Eftersom utbildning är ytterst viktigt för landet anser parlamentet att mer stöd bör ges till utbildning inom ramen för föranslutningsinstrumentet, under förutsättning att man på ett verksamt sätt tar itu med utbildningssegregationen.

33.

Europaparlamentet stöder kraftfulla åtgärder för få till stånd en politisk decentralisering i landet – vilket av regeringen beskrivs som den viktigaste pelaren i Ohrid-ramavtalet – och för att skapa en välfungerande offentlig förvaltning. Det är positivt att man har antagit handlingsplaner i detta avseende.

34.

Europaparlamentet stöder kommissionens rekommendation om att decentraliseringsprocessen måste ta fart. Parlamentet efterlyser en kraftig omfördelning av de centrala och lokala budgeterna i syfte att åstadkomma denna decentralisering. Parlamentet framhåller också vikten av öppenhet, objektivitet och opartiskhet i samband med fördelningen av bidrag till kommunerna. Parlamentet är bekymrat över att vissa kommuner har ekonomiska problem på grund av sin bristfälliga kapacitet när det gäller ekonomisk förvaltning. Parlamentet uppmanar därför regeringen att, vid behov med stöd av Europeiska kommissionen, förse kommunerna med adekvat tekniskt stöd.

35.

Europaparlamentet lovordar det lyckade genomförandet av samarbetsprogrammet mellan kommunerna, som skett med stöd av FN:s utvecklingsprogram, och uppmanar EU att också öka sitt stöd för detta.

36.

Europaparlamentet är djupt oroat över den senaste utvecklingen i medierna och över att medieägandet fortfarande präglas av oklarheter och hög koncentration. Parlamentet kräver att landet visar en verklig vilja till mediefrihet och mediepluralism, bland annat till en välinformerad och mångfasetterad debatt om de reformfrågor som tas upp i själva framstegsrapporten. Parlamentet välkomnar inbjudan från OSSE:s representant för mediefrihet att delta in den rundabordskonferens om mediefrihet som nyligen inletts. Parlamentet stöder också hennes uttalande att även om alla medieföretag måste följa rättsliga och finansiella regler för att bedriva verksamhet får medier som är kritiska mot ett visst parti inte bli särskilda måltavlor i rättsystemet. För att se till att kommissionen håller fast vid sin positiva bedömning framöver uppmanar parlamentet myndigheterna att slå vakt om rättssäkerheten och mediefriheten i landet.

37.

Europaparlamentet anser att statens reklamintäkter bör fördelas rättvist mellan alla nationella programföretag under öppna former och utan någon hänsyn till det redaktionella innehållet eller den politiska inriktningen. Parlamentet stöder kommissionens rekommendation om åtgärder för att se till att den statliga tv-kanalen lever upp till den objektiva och opartiska roll ett public service-programföretag ska ha. Myndigheterna uppmanas att göra de nödvändiga förändringarna för att anpassa lagen om radio- och tv-sändningar till unionslagstiftningen.

38.

Europaparlamentet efterlyser åtgärder för att förhindra missbruk av förtalsstämning mot journalister av politiska skäl. Parlamentet välkomnar regeringens senaste tillkännagivande om att lagen om ärekränkning ska avskaffas från strafflagstiftningen och att de pågående målen mot journalister kommer att läggas ner. Mediefrihet är hörnstenen i en demokrati och ett absolut nödvändigt krav för alla länder som strävar efter att bli medlemmar i EU. Parlamentet instämmer i åsikten att mediasektorn bör utarbeta och genomföra höga yrkesnormer för journalister och följa reglerna för journalistisk etik. Parlamentet uppmanar myndigheterna att utarbeta lagstiftning om konkurrensbegränsande samverkan i mediasektorn och åtgärder för att förhindra att politiskt inflytande utövas i mediasektorn.

39.

Europaparlamentet välkomnar att tankefrihet, samvetsfrihet och religionsfrihet i allmänhet garanteras. Parlamentet uppmanar regeringen att fortsätta sina ansträngningar för att stärka politiken mot diskriminering och understryker att det är viktigt att förebygga diskriminering på grund av etniskt ursprung, bland annat diskriminering av medborgare som öppet berättar om sin bulgariska identitet och/eller etniska bakgrund.

40.

Europaparlamentet välkomnar att det i år har inrättats en kommission mot diskriminering och kräver att Europeiska unionens byrå för grundläggande rättigheter och Equinet, nätverket av europeiska oberoende diskrimineringsmyndigheter, fullt ut stöder dess arbete och samarbetar med den. Parlamentet välkomnar att kommissionen för närvarande utreder tre klagomål om påstådd diskriminering på grund av sexuell läggning som lagts fram av föreningen för sexuella och hälsomässiga rättigheter.

41.

Europaparlamentet anser att politiken mot diskriminering bör stärkas och genomföras på ett verkningsfullt sätt. Bland annat krävs ytterligare insatser för att skydda såväl kvinnors och barns rättigheter som funktionshindrades rättigheter. Parlamentet välkomnar den aktiva och effektiva roll som den parlamentariska kvinnoklubben spelar men är oroat över att kvinnors deltagande i det politiska livet på lokal nivå fortfarande är lågt. Parlamentet anser att utbildningsprogram som syftar till att främja kvinnors delaktighet i samhällslivet och i det politiska livet bör stärkas och genomföras. Parlamentet efterlyser ytterligare insatser för att åstadkomma en avinstitutionalisering av funktionshindrade och finner det glädjande att FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning ratificerades av parlamentet i Skopje den 7 december 2011.

42.

Europaparlamentet är bekymrat över att endast begränsade framsteg har gjorts i fråga om jämställdhet mellan könen och kvinnors rättigheter. Regeringen uppmanas att ge jämställdhet mellan könen politisk prioritet och öka stödet för verksamhet och initiativ som syftar till att bekämpa diskriminerande sedvänjor, traditioner och stereotyper som undergräver kvinnornas grundläggande rättigheter.

43.

Europaparlamentet upprepar sin begäran om att lagen om förhindrande av och skydd mot diskriminering ska ändras så att diskriminering av alla skäl som anges i artikel 19 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt förbjuds, och understryker att detta är en nödvändig förutsättning för en EU-anslutning. Parlamentet uttrycker sitt missnöje över universitetsböcker och andra läroböcker som beskriver homosexualitet som en sjukdom och begär att dessa böcker ändras omgående. Parlamentet uppmanar kommissionen att utveckla kapacitetsbyggande program för att stärka det civila samhället, till exempel hbt-grupperna.

44.

Europaparlamentet välkomnar att landet för närvarande är ordförande för programmet för decenniet för integration av romer och hoppas att detta kommer att inspirera till ytterligare framsteg med att integrera romerna i det politiska, sociala och ekonomiska livet. Parlamentet välkomnar att romernas integrering i utbildningssystemet har förbättrats, med ökat deltagande i utbildningar på högstadie-, gymnasie- och högskolenivå, och att romernas representation i den offentliga förvaltningen också har förbättrats. Parlamentet vill emellertid uppmärksamma kommissionens slutsatser att det krävs fortsatta insatser för att skapa förtroende, särskilt på områdena utbildning, kultur och språk. Samtidigt är parlamentet fortfarande oroat över att romerna lever under mycket svåra förhållanden och att de fortfarande utsätts för diskriminering när det gäller tillgång till utbildning, arbetsmarknad, hälso- och sjukvård och sociala tjänster. Parlamentet uppmärksammar den särskilt svåra situationen för romska kvinnor och barn som lever under fattigdomsgränsen, och uppmanar myndigheterna att vidta omedelbara åtgärder för att få bukt med detta problem.