6.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 227/1

—

med beaktande av slutsatserna från Europeiska rådets möte den 8–9 december 2011,

—

med beaktande av uttalandet från euroområdets stats- och regeringschefer av den 9 december 2011,

—

med beaktande av paketet med sex lagstiftningsförslag om ekonomisk styrning och de två förslagen från kommissionen om att ytterligare skärpa budgetdisciplinen (1),

—

med beaktande av läget i förhandlingarna om utkastet till internationellt avtal om en starkare ekonomisk union,

—

med beaktande av det förslag som parlamentets företrädare har lagt fram för parlamentets räkning i ad hoc-arbetsgruppen,

—

med beaktande av artikel 110.4 i arbetsordningen.

1.

Europaparlamentet uttrycker tvivel om behovet av ett sådant mellanstatligt avtal – de flesta huvudmålen i avtalet kan uppnås bättre och mer effektivt med EU-lagstiftning – för att på ett konkret, snabbt och långsiktigt sätt ta itu med den finansiella, ekonomiska och sociala kris som råder i många av EU:s medlemsstater. Parlamentet är dock redo att arbeta för en konstruktiv lösning.

2.

Europaparlamentet bekräftar sitt stöd för det förslag som lades fram i ad hoc-arbetsgruppen av de ledamöter som talmanskonferensen utsett att företräda parlamentet. Parlamentet beklagar att utkastet till internationellt avtal av den 10 januari 2012 inte återspeglar Europaparlamentets förslag, men konstaterar samtidigt att många medlemsstater gav sitt stöd till några av de förslag det lade fram vid mötet den 12 januari 2012. Parlamentet kommer att se över sin ståndpunkt efter att ha mottagit det slutliga utkastet, som beräknas komma den 18 januari 2012.

3.

Europaparlamentet är starkt övertygat om att den monetära unionen kan utvecklas till en verklig ekonomisk och finanspolitisk union enbart om man tillämpar gemenskapsmetoden. Parlamentet påminner om att EU är ett politiskt projekt som bygger på gemensamma värderingar, starka gemensamma institutioner och respekt för gemensamma regler.

4.

Europaparlamentet insisterar dessutom särskilt på att

5.

Europaparlamentet upprepar sina krav på en union baserad på både stabilitet och hållbar tillväxt. Budgetdisciplin är visserligen grunden för hållbar tillväxt, men parlamentet anser att enbart budgetdisciplin inte kommer att åstadkomma återhämtning och att avtalet måste ge en tydlig signal om att Europas ledare kommer att vidta lika kraftfulla åtgärder på båda fronter. Parlamentet vidhåller därför att avtalet måste innehålla ett åtagande från avtalsparterna som innebär dels att åtgärder kommer att vidtas för att främja starkare konvergens och konkurrenskraft, dels att förslag kommer att läggas fram om en skuldinlösenfond, om obligationer för att finansiera projekt, om en skatt på finansiella transaktioner som lyder under EU-lagstiftningen och om en färdplan för införande av stabilitetsobligationer i vilken man samtidigt garanterar budgetdisciplin.

6.

Europaparlamentet betonar att samma institutionella, juridiska och politiska aspekter är aktuella i samband med andra multilaterala avtal som behandlar den finansiella krisen, till exempel den europeiska stabilitetsmekanismen, och begär därför att parlamentet ska få delta på samma sätt i de förhandlingarna.

7.

Europaparlamentet förbehåller sig rätten att använda alla de politiska och rättsliga instrument som står till dess förfogande för att skydda EU:s lagstiftning och EU-institutionernas roll, särskilt om delar av det slutliga avtalet är oförenliga med EU:s lagstiftning.

8.

Europaparlamentet erinrar kommissionen om att den är skyldig att till fullo utöva sin institutionella roll som fördragens väktare.

9.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till stats- och regeringscheferna, Europeiska rådets ordförande, eurogruppens ordförande, kommissionen och Europeiska centralbanken.

6.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 227/3

—

med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2011, ”Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans” (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010, ”Skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa” (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 18 januari 2011 om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 mars 2011, ”Proteinbristen i EU: vilka lösningar finns det på detta långvariga problem?” (4),

—

med beaktande av OECD:s preliminära rapport från maj 2011 om en strategi för grön tillväxt för livsmedel och jordbruk (5),

—

med beaktande av uppgifter från Eurostat om konsumentprisindex för produktionsmedel inom jordbruket (insatskostnader) och konsumentprisindex för jordbruksprodukter (producentpriser) (6),

—

med beaktande av artikel 349 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, som fastställer särskilda förfaranden för de yttersta randområdena,

—

med beaktande av den tredje framtidsstudien från Ständiga kommittén för jordbruksforskning (SCAR) om hållbar livsmedelskonsumtion och livsmedelsproduktion i en värld med begränsade resurser (februari 2011) (7),

—

med beaktande av den globala rapporten om jordbruket vid en skiljeväg från IAASTD (den internationella utvärderingen av den roll som kunskap, vetenskap och teknik inom jordbruket spelar för utvecklingen),

—

med beaktande av Gemensamma forskningscentrumets rapport ”Low input farming systems: an opportunity to develop sustainable agriculture” från 2008 (8),

—

med beaktande av Gemensamma forskningscentrumets rapport ”Consequences, opportunities and challenges of modern biotechnology in Europe” från 2007,

—

med beaktande av Gemensamma forskningscentrumets rapport ”Compendium of reference methods for GMO analysis” från 2010,

—

med beaktande av Gemensamma forskningscentrumets rapport ”Impacts of the EU biofuel target on agricultural markets and land use: a comparative modelling assessment” från 2010,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/128/EG av den 21 oktober 2009 om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder för att uppnå en hållbar användning av bekämpningsmedel (9),

—

med beaktande av kommissionens lagstiftningsförslag om reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken av den 12 oktober 2011: (KOM(2011)0625, KOM(2011)0627, KOM(2011)0628, KOM(2011)0629, KOM(2011)0630 och KOM(2011)0631 samt förslaget till förordning om en samlad marknadsordning,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling (A7-0421/2011), och av följande skäl:

A.

De mycket instabila priserna på jordbruksråvaror och insatsvaror har lett till att jordbrukens inkomster och jordbrukarnas långsiktiga investeringar blivit osäkrare, särskilt i isolerade områden, bergsområden, öregioner och de yttersta randområdena, där avstånd och isolering leder till högre extrakostnader, vilket inverkar negativt på jordbrukarnas inkomster i dessa områden.

B.

De totala insatskostnaderna för EU:s jordbrukare gick enligt Eurostat i snitt upp med nästan 40 procent mellan 2000 och 2010, medan producentpriserna i snitt ökade med mindre än 25 procent. Under samma årtionde gick insatskostnaderna upp med 60 procent för energi och smörjmedel, nästan 80 procent för konstgödsel och jordförbättringsmedel, över 30 procent för djurfoder, omkring 36 procent för maskiner och annan utrustning, nästan 30 procent för utsäde och förökningsmaterial och nästan 13 procent för växtskyddsprodukter, vilket tydligt visar att det finns ett behov av att förenkla jordbrukarnas tillgång till billigare insatsvaror, framför allt från världsmarknaden.

C.

Högre livsmedelspriser leder inte automatiskt till högre inkomster för jordbruken, främst på grund av att jordbrukets insatskostnader ökar snabbt samtidigt som skillnaden mellan producent- och konsumentpriser växer.

D.

Högre produktionskostnader och svårigheter att fördela dem längs hela livsmedelsdistributionskedjan kan på kort sikt äventyra vissa företags överlevnad och förstöra produktionsstrukturen i flera medlemsstater, vilket kommer att förvärra problemet med handelsbalansen när det gäller importen och beroendet av de instabila priserna på de externa marknaderna.

E.

Konsumenterna drabbas också av detta eftersom producenterna inte lyckas överföra de exponentiellt stigande produktionskostnaderna på de stora distributörerna, som i sin tur överför ökningen på konsumenten, med stora vinstmarginaler.

F.

Insatspriserna kommer sannolikt att pressas upp ytterligare till följd av resursbrist och ökad efterfrågan på livsmedel i tillväxtländerna och politiska åtgärder som gör det svårare för EU:s jordbrukare att få tillgång till billigare foder från världsmarknaden.

G.

Livsmedelsproduktionen kan med jämna mellanrum hotas av olika faktorer som skadedjur och sjukdomar, minskad tillgång till naturresurser samt naturkatastrofer.

H.

Jordbruket i EU är för närvarande mycket beroende av import av insatsvaror – främst fossila bränslen, men även djurfoder och jordförbättringsmineraler som det råder brist på, t.ex. fosfat – och därför är sektorn sårbar för prishöjningar. Detta har gett upphov till stor oro i fråga om EU-jordbrukarnas konkurrenskraft, särskilt inom djuruppfödningssektorn.

I.

Den nuvarande prisvolatiliteten har en europeisk och en internationell dimension. Det är därför nödvändigt att finna en specifik lösning på gemenskapsnivå för livsmedelskedjan, med tanke på dess strategiska betydelse i EU. I internationella sammanhang krävs det redan överenskommelser på G20-nivå.

J.

EU blir alltmer beroende av de produktionsfaktorer som krävs för att jordbruket i unionen ska fortleva. Det är därför nödvändigt att snabbt minska detta beroende genom investeringar och politiska beslut, så att EU kan bli mer självförsörjande i fråga om livsmedel.

K.

EU är i hög grad beroende av import av fossila bränslen. Ökad resurseffektivitet är centralt för Europa 2020-strategin och för kommissionens färdplan för ett resurseffektivt Europa.

L.

Jordbruksproduktionen i EU är till stor del oljeberoende, och för livsmedelsförsörjningskedjan är det av central vikt att detta bränsle är tillgängligt till ett rimligt pris. Den globala oljeproduktionen förväntas börja minska med i genomsnitt 2–3 procent per år.

M.

Högre råoljepriser hänger ofrånkomligt samman med ökade insatskostnader för jordbruken. Det leder till högre priser på energi, foder och gödsel, vilket i sin tur påverkar den globala livsmedelsproduktionen.

N.

Tillverkningen av gödsel är helt beroende av lätt tillgång till fosfatsten. Råvarupriset på fosfatsten ökade med 800 procent 2007/2008 och tillgången kan nå en toppnivå 2033–2035 för att därefter bli alltmer begränsad.

O.

Särskilt inom djuruppfödningssektorn ökar kostnaderna också på grund av allt högre fytosanitära krav, djurskyddskrav, miljöskyddskrav, hygienkrav och krav som avser livsmedelssäkerhet, vilket i sin tur innebär att EU-producenternas konkurrenskraft kommer att minska ytterligare jämfört med producenter i tredjeländer, som inte måste uppfylla dessa stränga krav.

P.

EU har fastställt stränga standarder för livsmedelssäkerhet, miljöskydd och hälsoskydd, vilket påverkar tidsåtgången och kostnaderna för att utveckla nya metoder och verktyg såväl uppåt som nedåt i livsmedelskedjans produktionsled.

Q.

Konsumenterna förleds på grund av sin minskade köpkraft att allt oftare välja produkter av lägre kvalitet och sämre säkerhet än dem som produceras i EU, och produkter som inte kan spåras, särskilt inom köttsektorn.

R.

I genomsnitt använder jordbrukssektorn 42 procent av det vatten som levereras i Europa (Grekland 88 procent, Spanien 72 procent, Portugal 59 procent). Kostnaderna för bevattning, kanalisering av vatten i våtmarksregioner och dränering har ökat avsevärt till följd av insatserna för att göra bevattningstekniken mer effektiv. En del av det vatten som används inom jordbruket återgår dock till den naturliga vattencykeln.

S.

Priset på jordbruksmark och arrendekostnaden påverkar direkt jordbrukets lönsamhet och möjligheten för unga jordbrukare att etablera sig inom jordbrukssektorn.

T.

Marknadskoncentrationen av leverantörer av insatsvaror till jordbrukssektorn är mycket hög, eftersom sex företag kontrollerar nästan 75 procent av marknaden för jordbrukskemikalier och tre företag kontrollerar över 45 procent av marknaden för utsäde. Denna koncentration bidrar till att hålla utsädespriserna höga och har en mycket negativ effekt på skördarnas mångfald. Jordbrukarnas medverkan i utvecklingen av pristendenserna är dessutom begränsad. Hög marknadskoncentration råder inte bara i de tidigare leden i produktionskedjan utan även inom livsmedelshandeln, vilket ytterligare ökar kostnadstrycket på jordbrukssektorn.

U.

Lönsamheten och konkurrenskraften för småskalig produktion (odling av grödor av mindre betydelse) påverkas på ett oproportionerligt sätt av rättsliga och strukturella förändringar i insatsindustrierna. Dessa förändringar måste därför analyseras närmare.

V.

Höjda bränsle-, gödsel- och foderpriser är den främsta orsaken till att kostnaderna ökat för jordbrukarna.

W.

Med tanke på de extrema svängningarna i priserna på jordbruksprodukter i hela livsmedelskedjan och därmed relaterad finansiell spekulation är insyn i tidigare led av livsmedelskedjan också viktig för att öka konkurrensen och bättre stå emot prisvolatiliteten.

X.

Det krävs långsiktiga investeringar i effektivare insats- och resursförvaltning inbegripet energi, jord, näringsämnen, vattenteknik, utsäde och jordbrukskemikalier för att man ska kunna svara på de nya ekonomiska och miljömässiga utmaningarna, bland annat inom ramen för Europa 2020-strategin. Rådgivningstjänster och institutionella förbättringar och innovationer som rör användningen av insatsvaror samt jordbrukarnas förhållningssätt och kunskaper är mycket viktiga för införandet av mer resurseffektiva, hållbara och innovativa jordbrukssystem.

Y.

Jäsning av flytgödsel är önskvärt med hänsyn till växtodlingen och miljön. Det krävs också incitament till användning av biomassa för energiproduktion, en åtgärd som dessutom bidrar till jordbrukens hållbarhet.

Z.

Inom jordbrukssektorn finns det en betydande potential för energi- och kostnadsbesparingar genom bättre energieffektivitet, och besparingarna skulle kunna öka ytterligare genom att man till fullo utnyttjar potentialen hos lokal produktion av förnybar energi (särskilt vindkraft och solkraft, biomassa, biogas, biobränslen, användning av avfallsprodukter m.m.).

AA.

Diversifiering av grödor och växelbruk kan bidra till att mildra klimatförändringarna och medför en hållbar användning av konstgödsel och bekämpningsmedel.

AB.

Produktionen av proteinhaltiga baljväxter i EU och bättre vallbaserade produktionssystem skulle minska unionens proteinunderskott och beroende av importerat foder samt skulle kunna erbjuda jordbrukarna viktiga ekonomiska fördelar, men det kommer inte att vara en universallösning på de befintliga omfattande obalanserna i försörjningskedjan för insatsvaror inom jordbruket och det kommer dessutom att leda till minskad produktion av andra, mer resurseffektiva odlingsbara grödor.

AC.

Egenproducerat utsäde kan, under vissa omständigheter och för särskilda arter, utgöra ett alternativ till handelsutsäde.

AD.

Felaktig lagring och transport leder till att stora mängder jordbruksråvaror förstörs och måste hanteras som avfall och därmed inte längre kan användas som livsmedel eller djurfoder (FAO, ”Global Food Losses And Food Waste”, 2011).

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra insynen i insatspriserna inom jordbruket och garantera att konkurrensreglerna tillämpas och genomförs i alla tidigare och senare led i livsmedelsförsörjningskedjan.

2.

Europaparlamentet efterlyser ökad kontroll och bättre analyser på EU-nivå och på global nivå av de ekonomiska grundläggande faktorer som förklarar höjda livsmedelspriser, främst samverkan mellan svängningar i utbud och efterfrågan, samt ökad samverkan mellan förändringar av priserna på energi, insatsvaror och livsmedelsprodukter.

3.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förfina sin analys av orsakerna till de extrema svängningarna på marknaden och att eftersträva större klarhet angående samspelet mellan spekulation och jordbruksmarknaderna samt mellan energimarknaderna och livsmedelspriserna. Parlamentet betonar att detta måste göras som en del av arbetet med att förbättra regleringen av, öka insynen i och förbättra informationen om finansmarknaderna på global nivå och på EU-nivå, bland annat under den kommande översynen av direktivet om marknader för finansiella instrument och direktivet om marknadsmissbruk.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att främja effektivare jordbrukspraxis och bättre, hållbar förvaltning av resurserna inom jordbruket i syfte att skapa ett stabilt och produktivt jordbruk, minska insatskostnaderna och slöseriet med näringsämnen samt utöka nyskapandet, resurseffektiviteten samt effektiviteten och hållbarheten inom jordbrukssystemen. Parlamentet är övertygat om att detta skulle kunna ske inom ramen för det kommande europeiska innovationspartnerskapet för produktivitet och hållbarhet inom jordbruket. Parlamentet betonar behovet av en integrerad strategi för jordbrukare som skapar balans inom alla områden av jordbruket (produktionen, miljön, lönsamheten och den sociala dimensionen).

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ge ökat stöd till hållbart och produktivt jordbruk för att möta miljömässiga och livsmedelsrelaterade utmaningar samt se till att jordbruket förblir lönsamt och konkurrenskraftigt på världsmarknaden.

6.

Europaparlamentet välkomnar det europeiska instrumentet för övervakning av livsmedelspriserna, som Eurostat har utarbetat, samt inrättandet av högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja, som bör omfatta tidigare led i sektorn för insatsvaror och som bör öka insynen i hur insatspriserna utvecklas samt bidra till bättre priser fritt gård. Parlamentet insisterar på att framstegen ska rapporteras med jämna mellanrum och att konkreta förslag ska läggas fram för och diskuteras med Europaparlamentet.

7.

Europaparlamentet anser att primärproducenterna inte fullt ut kan gynnas av ökade producentpriser eftersom de hamnar mellan å ena sidan låga priser fritt gården på grund av bearbetarnas och återförsäljarnas starka ställning och å andra sidan höga insatspriser till följd av en ökad koncentration bland insatsvaruföretagen.

8.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på ett bättre sätt utvärdera EU-lagstiftningens påverkan på det europeiska jordbrukets hållbarhet och konkurrenskraft. Parlamentet anser att hänsyn framför allt bör tas till kostnaderna för att följa lagstiftningen och de konsekvenser som detta får för tillgången till insatsvaror samt för priset på dessa insatsvaror.

9.

Europaparlamentet uppmanar konkurrensmyndigheter på nationell nivå och EU-nivå att ta itu med missbruk av den dominerande ställning som innehas av jordbruksindustrins handelsföretag, livsmedelsdetaljister och insatsvaruföretag, samt att tillämpa unionens lagstiftning om konkurrensbegränsande samverkan, särskilt inom gödselsektorn, där jordbrukarna har oerhörda svårigheter att köpa in viktiga gödningsmedel. Parlamentet anser att EU:s konkurrensmyndigheter (GD Konkurrens etc.) därför bör genomföra en uttömmande utredning inom sektorn för att komma till rätta med alla konkurrensbegränsande metoder.

10.

Europaparlamentet betonar att alla insatser på detta område kräver en objektiv och noggrann begreppsmässig definition i förväg av vad som är lagvidriga, illojala och konkurrensbegränsande förfaranden för att dessa ska kunna bli föremål för specifik lagstiftning och kontroll.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utan dröjsmål genomföra en fördjupad undersökning av skillnaderna i synsätt mellan de 27 medlemsstaternas nationella konkurrensmyndigheter och politiska åtgärder för att främja lösningar som inbegriper alla parter i livsmedelsproduktionskedjan och som förhindrar att en part eller ett fåtal parter i kedjan för insatsvaror eller i produktionskedjan får en dominerande ställning, vilket ofta sker på jordbrukarnas bekostnad.

12.

Europaparlamentet anser att det är viktigt att införa ett effektivt kontrollsystem för dessa förfaranden, endera via administrativa eller rättsliga åtgärder, och att skapa ett system för kommissionens utvärdering och kontroll av medlemsstaterna, samtidigt som man inför adekvata avskräckande sanktioner som tillämpas i rätt tid.

13.

Europaparlamentet betonar också att det behövs ett unionsomfattande system för utbyte av information om bästa praxis när det gäller näringsämnen, energi och naturresurser samt om förvaltningen av andra insatsvaror för att uppnå större effektivitet beträffande insatsvarorna.

14.

Europaparlamentet vill att den nya gemensamma jordbrukspolitiken ska omfatta särskilda åtgärder till stöd för bättre och mer effektiv resursförvaltning och hållbara metoder, som minskar användningen av och kostnaderna för insatsvaror och förbättrar jordbrukarnas förmåga att anpassa sig till prissvängningar, däribland åtgärder som stöder korta insats- och livsmedelskedjor.

15.

Europaparlamentet välkomnar att kommissionen i högre grad fokuserar på Europas bioekonomi och vill att en avsevärd andel av nästa forskningsramprogram ska öronmärkas för forskning och utveckling som hänför sig till effektiv användning och förvaltning av insatsvaror och ökad effektivitet inom jordbruket. Parlamentet betonar att forskningsresultaten måste översättas till verklig förbättring av jordbruksproduktionen genom utbildning och kapacitetsuppbyggnad för jordbrukarna. Parlamentet understryker vidare behovet av bättre samarbete mellan den offentliga och den privata sektorn inklusive jordbrukarorganisationer i detta sammanhang, vilket bör leda till konkreta tillämpningar på området som kan förbättra och förnya produktionssystemet.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att titta närmare på den roll kooperativen och producentorganisationerna kan ha när det gäller att organisera kollektiva inköp av insatsvaror till jordbruken, i syfte att förbättra jordbrukarnas förhandlingsläge gentemot industrier i tidigare led.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre informera jordbrukare och konsumenter om behovet av effektivare förvaltning av energi, vatten och naturresurser i hela livsmedelskedjan, i syfte att begränsa slöseriet med resurser och livsmedel avsevärt.

18.

Europaparlamentet framhåller att hållbar tillväxt är en av de främsta prioriteringarna i Europa 2020-strategin och att unionens beroende av fossila bränslen medför att den är sårbar för chocker på dessa marknader. Parlamentet upprepar vikten av att ersätta beroendet av ändliga resurser med tillräckligt stabila alternativ och att uppmärksamma balansen mellan att bevara livsmedelsproduktionen och främja produktionen av energi.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att främja investeringar i energibesparingar och förnybar energiproduktion på gårdarna (vindkraft, solkraft, biomassa, biogas, jordvärme m.m.) eller i lokala partnerskapsprojekt (vindkraft, solkraft, biogas, jordvärme m.m.) som främjas av lokala aktörer, med särskild fokus på användning av avfall och biprodukter.

20.

Europaparlamentet understryker betydelsen av gödselbearbetning, som inte bara ger förnybar energi utan även minskar miljöpåverkan och utgör konstgödselersättning i form av mineralkoncentrat. Parlamentet uppmanar kommissionen att i nitratdirektivet erkänna den bearbetade gödseln som konstgödselersättning så att den kan betraktas som en energikälla.

21.

Europaparlamentet uppmanar med kraft kommissionen och medlemsstaterna att se till att offentliga åtgärder till stöd för biomassa och biobränslen, bland annat biogas, inte bidrar till ohållbar konkurrens om resurser mellan livsmedelsproduktionen och energiproduktionen, som måste vara hållbar.

22.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att bidra till att generera nya intäkter för jordbrukarna genom att göra det lättare att integrera energi och värme som producerats av förnybara jordbrukskällor i privata och offentliga energisystem och energinät.

23.

Europaparlamentet anser att effektiva åtgärder för energibesparingar och energiförvaltning på gårdarna och på lokal nivå bör göras tillgängliga i hela EU genom programmen för landsbygdsutveckling och de frivilliga miljöåtgärderna i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.

24.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i förhållande till produktivitet och produktion analysera energikostnaderna inom de befintliga jordbrukssystemen samt de insatsleverantörer, bearbetningsindustrier och distributionssystem som är kopplade till dem, och i det sammanhanget ta hänsyn till energieffektivitet och användning av förnybara energikällor som svar på de nya utmaningarna.

25.

I samband med reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken efter 2013 efterlyser Europaparlamentet effektiva åtgärder och incitament såsom diversifiering av grödor, inbegripet plantering av baljväxter och växelbruk anpassat till lokala förhållanden, eftersom sådana åtgärder bidrar positivt till att mildra klimatförändringarna samt främja markens och vattnets kvalitet liksom jordbrukarnas möjligheter att minska sina insatskostnader.

26.

Europaparlamentet uppmanar dessutom kommissionen och rådet att införa investeringar i precisionsjordbruk i en frivillig EU-omfattande förteckning över miljöåtgärder som ska belönas inom ramen för den gemensamma jordbrukspolitiken, eftersom dessa innovativa verksamheter (t.ex. GPS-baserad markövervakning) har liknande positiva effekter på klimatförändringarna, på markens och vattnets kvalitet och på jordbrukarnas finanser (genom avsevärt minskad användning av gödsel, vatten, jordförbättringsmedel, växtskyddsmedel och bekämpningsmedel, vilket kommer att sänka insatskostnaderna för jordbrukarna).

27.

Europaparlamentet betonar att EU:s jordbruksproduktion är beroende av import av fosfatsten för gödseltillverkning och att merparten av denna råvara utvinns i fem länder i världen. Parlamentet uppmanar kommissionen att ta itu med detta problem.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra återanvändning av näringsämnen (särskilt fosfater och kväve) från avfallsströmmar, under förutsättning att man noga undersöker hur de eventuellt kan användas, hanterar potentiellt skadliga ämnen på lämpligt sätt samt genomför strikta kontroller, och att i synnerhet uppmuntra återvinning av avfall i flera steg efter termisk användning. I detta sammanhang betonar parlamentet att flytgödsel som uppfyller kvalitetskraven i gödsellagstiftningen och som är avsedd att återanvändas som gödsel inte utgör avfall även om den först har genomgått jäsning i en jordbruksanläggning för framställning av biogas.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre utvärdera konsekvenserna av förlusten av växtskyddsprodukter för det europeiska jordbrukets konkurrenskraft och hållbarhet, och att framför allt undersöka huruvida de produkter som fortfarande är tillgängliga är ändamålsenliga samt hur priserna påverkas av att det finns färre konkurrerande produkter på marknaderna.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga hur den framtida lönsamheten för mindre grödor och mindre användningsområden kan ökas, samtidigt som man garanterar fullständig överensstämmelse och samstämdhet med den gemensamma jordbrukspolitiken och involverar alla aktörer i livsmedelskedjan.

31.

Europaparlamentet upprepar sin uppmaning till kommissionen att snarast lägga fram en rapport för parlamentet och rådet om möjligheterna att öka den inhemska produktionen av proteingrödor i EU. Parlamentet betonar att samtidigt som en ökad inhemsk produktion av proteingrödor kommer att medföra vissa fördelar kommer den med största sannolikhet inte att ha någon större inverkan på importen av foder från länder utanför EU. Parlamentet anser därför att man på kort sikt kommer att behöva undersöka andra sätt att ta itu med proteinbristen i EU och betonar framför allt den grundläggande betydelsen av sojaimport. Parlamentet uppmanar kommissionen att se till att dessa åtgärder inte äventyrar EU:s övergripande mål för säker livsmedelsförsörjning med avseende på produktivitet och produktionsnivåer.

32.

Europaparlamentet betonar återigen att man inom den nya gemensamma jordbrukspolitiken bör införa lämpliga åtgärder och instrument till stöd för de jordbrukare som odlar proteingrödor, eftersom man därmed eventuellt kan minska unionens underskott av proteingrödor och prissvängningarna samtidigt som jordbruksmetoderna och markens bördighet förbättras.

33.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att i samband med den kommande översynen av förordning (EG) nr 2100/94 om gemenskapens växtförädlarrätt behålla möjligheten för jordbrukarna att i enlighet med artikel 14.1–2 i denna förordning använda utsäde som producerats och förädlats på gården, vilket ger ekonomiska, kulturella och miljömässiga fördelar och bidrar till mångfalden inom jordbruket. I detta sammanhang efterlyser parlamentet en rättvis och balanserad undersökning av både växtförädlarrätten och de nuvarande begränsningarna för användningen av utsäde som lagrats på gården, i syfte att förbättra och förenkla den rättsliga ramen samt säkerställa en lämplig balans mellan behovet av innovation och bevarandet och förstärkandet av grödornas mångfald samt förbättringen av utkomsten för små- och medelstora jordbruk.

34.

Europaparlamentet noterar betydelsen av forskningsprojekt som undersöker odling av växtsorter som behåller sina egenskaper på lång sikt. Parlamentet uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att stödja sådana projekt samt främja åtgärder för att uppmuntra odlingen av lokala fodergrödor som lin, rågvete och vårvicker (Vicia lathyroides) etc.

35.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att inrätta en europeisk fröbank för att lagra och bevara den genetiska mångfalden av växter, bekämpa förlusten av biologisk mångfald och sammankoppla mångfalden av grödor med medlemsstaternas kulturarv.

36.

Mot bakgrund av den kommande Rio+20-världskonferensen efterlyser Europaparlamentet ett nytt EU-initiativ om bevarande, hållbar utveckling och kvalitetsmarknadsföring av biologisk mångfald i jordbruket, i syfte att öka jordbrukets mervärde.

37.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att genomföra en undersökning av de effekter som arrenden och ökade kostnader för inköp av mark och arrenden har på jordbrukssektorn i medlemsstaterna.

38.

Europaparlamentet betonar att rättigheter till samlat gårdsstöd, som grundas på historiska värden eller som kan förvärvas utan land, kan köpas upp till höga värden av investerare och spekulanter och utnyttjas som en inkomstkälla i stället för till aktivt jordbruk. Parlamentet noterar att de snedvridningar som uppstår utgör en stor insatskostnad och ett inträdeshinder för nya jordbrukare och uppmanar därför kommissionen, parlamentet, medlemsstaterna och regionerna att vid reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken ta itu med dessa problem på lämpligt sätt och se till att stödrättigheter är tillgängliga för alla jordbrukare som tänker bedriva aktivt jordbruk.

39.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en rapport om hur användning av mark för infrastrukturutveckling, bostadsbyggande och inrättande av isoleringszoner inverkar på jordbruksföretagens kostnadsbörda.

40.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att, som en del av reformen av den gemensamma jordbrukspolitiken och ramdirektivet om vatten, arbeta för bättre bevattningssystem och vattendränerings- och vattenlagringssystem inom jordbruket som använder vattnet mer effektivt och som inkluderar bättre vattenlagringskapacitet för marken, utvinning av vatten i torra områden och vattendränering i våtmarker som metoder för att begränsa användningen av färskvatten och som en säkerhetsåtgärd mot förändrade nederbördsmönster till följd av klimatförändringarna.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta lösningar på dräneringsproblemet och då även ta hänsyn till faktorer som kraftig nederbörd, låglänta områden och uppdämt vatten.

42.

Europaparlamentet uppmärksammar i detta avseende kommissionen på den positiva effekt som precisionsjordbruk har på vattenanvändningen (genom GPS-baserad övervakning av markförhållanden och väderprognoser) och vill att investeringar inom dessa områden och andra innovativa lösningar som minskar användningen av insatsvaror som vatten, gödsel och växtskyddsprodukter ska kunna täckas av miljövänliga alternativ i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken.

43.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att förbättra förvaltningen och omfördelningen av vattenrättigheter samt stärka jordbruksekosystem och blandat jord- och skogsbruk som har många funktioner.

44.

Europaparlamentet efterlyser ökat stöd för utbildning av jordbrukare i fråga om effektiv vattenförvaltning, dränering och bevattning, däribland om praktiska verktyg för lagring av vatten och åtgärder för förebyggande av näringsämnesförluster, försaltning eller försumpning, samt bättre vattenprissättning och bättre vattenförvaltningssystem på lokal och regional nivå, i syfte att stoppa slöseriet med vatten och minska insatskostnaderna på lång sikt. Kontroller av vattenledningarna bör enligt parlamentet också uppmuntras, så att vattenförlusterna inte får för stor inverkan på arbetskostnaden och produktkvaliteten.

45.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

6.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 227/11

—

med beaktande av sina resolutioner av den 8 juli 2010 om den gemensamma jordbrukspolitikens framtid efter 2013 (1), den 18 januari 2011 om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning (2), den 23 juni 2011 om den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: Att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans (3) och den 5 juli 2011 om en effektivare och rättvisare detaljhandelsmarknad (4),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa” (COM(2009)0591) och de olika arbetsdokument som bifogats meddelandet, liksom av sina resolutioner av den 7 september 2010 ”Skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (5) och den 19 januari 2012 om försörjningskedjan för insatsvaror inom jordbruket (6),

—

med beaktande av EU:s direktiv 2011/7/EU om bekämpande av sena betalningar vid handelstransaktioner (7),

—

med beaktande av kommissionens beslut av den 30 juli 2010 om inrättande av högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja (8),

—

med beaktande av slutrekommendationerna från högnivågruppen för livsmedelsindustrins konkurrenskraft av den 17 mars 2009 och rådets slutsatser av den 29 mars 2010 om en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa,

—

med beaktande av uppgifter från Eurostat om konsumentprisindex för produktionsmedel inom jordbruket (insatskostnader) och konsumentprisindex (producentpriser) (9),

—

med beaktande av sin förklaring av den 19 februari 2008 om behovet av utredning av och åtgärder mot maktmissbruk som stormarknader med verksamhet i Europeiska unionen kan utöva (10) och sin resolution av den 26 mars 2009 om livsmedelspriserna i Europa (11),

—

med beaktande av Gemensamma forskningscentrumets rapport från 2008 ”Low input farming systems: an opportunity to develop sustainable agriculture” (12),

—

med beaktande av rapporten ”Agribusiness and the right to food” (Jordbruksindustrin och rätten till livsmedel) av FN:s särskilda rapportör om rätten till livsmedel,

—

med beaktande av artiklarna 115.5 och 110.4 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

I kommissionens meddelande med titeln En bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa (COM(2009)0591) identifieras allvarliga obalanser i förhandlingsstyrkan, vilket yttrar sig som orättvisa handelsmetoder såsom sena betalningar, ensidiga ändringar i kontrakt, oskäliga avtalsvillkor, begränsat marknadstillträde, brist på uppgifter om prissättningen, ojämnt fördelade vinstmarginaler i livsmedelskedjan, och leverantörers eller köpares missbruk av marknadsposition i form av exempelvis karteller, prisbindning eller inköpsallianser.

B.

Graden av koncentration bland de mycket stora detaljhandlarna i Europeiska unionen är till skada för producenterna och andra leverantörer eftersom den leder till att avtalsparterna blir allt mindre jämnstarka. Jordbruksproducenterna och förädlingsindustrin får gradvis en allt sämre förhandlingsposition när det gäller prissättningen utmed värdekedjan – från primärproduktion och förädling till slutkonsumenten. För stor koncentration leder till mindre variation i produktutbudet och förlorat kulturarv samt färre försäljningsställen, arbetstillfällen och försörjningsmöjligheter.

C.

Jordbrukarnas inkomstmöjligheter försämras hela tiden. Det pris som konsumenterna betalar för produkterna återspeglas inte i det pris som jordbrukarna får för sina produkter, något som undergräver jordbrukarnas förmåga till investeringar och innovation och kan komma att få många av dem att lägga ned sin verksamhet.

D.

Förlusten av förhandlingsposition, de ökade produktionskostnaderna och det faktum att dessa kostnader inte kan vinnas tillbaka i någon del av distributionskedjan för livsmedel kan på kort sikt äventyra jordbruksföretagens överlevnad och därigenom på lång sikt försvaga medlemsstaternas produktionspotential och öka deras beroende av externa marknader.

E.

Balanserade handelsrelationer skulle inte bara förbättra livsmedelskedjans funktionssätt utan även vara till nytta för jordbrukarna i form av ökad konkurrenskraft, vilket i slutändan också är bra för konsumenterna.

F.

Den senaste tidens prisvolatilitet på livsmedel och råvaror har gett upphov till stor oro över hur livsmedelskedjorna fungerar i Europa och i världen och gjort jordbruksinkomsterna och jordbrukarnas långsiktiga investeringar osäkrare.

G.

Inte ens konsumenterna har någon nytta av låga priser fritt gården till följd av att jordbrukarna gradvis fått en allt sämre förhandlingsposition i livsmedelskedjan, framför allt eftersom de normer för kvalitet, arbetstagarnas rättigheter, miljön och djurens välfärd som de europeiska jordbrukarna måste rätta sig efter ofta inte tillämpas lika på importerade jordbruksprodukter.

H.

Konkurrensmyndigheterna i ett antal medlemsstater har identifierat fyra nyckelområden där obalanserna i livsmedelskedjan är särskilt påtagliga, nämligen i fråga om avtalsvillkor som påtvingats ensidigt, nedsättning av priser, straffavgifter och betalningsvillkor.

1.

Europaparlamentet framhåller att problemet med obalanser i distributionskedjan för livsmedel har en klar europeisk dimension som kräver en särskild europeisk lösning, med tanke på hur strategiskt viktig jordbruks- och livsmedelskedjan är för Europeiska unionen. Parlamentet erinrar om att livsmedelskedjan, jordbruket samt den jordbruksbaserade livsmedelsindustrin och livsmedelsdistributionen står för sju procent av EU:s sammanlagda sysselsättning och har ett årsvärde på 1 400 miljarder EUR, vilket är mer än någon annan tillverkningsindustri i EU och att jordbrukets andel av förädlingsvärdet inom livsmedelskedjan har sjunkit från 31 procent 1995 till 24 procent 2005 i EU-25.

2.

Europaparlamentet riktar uppmärksamheten på det aktuella arbetet inom högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelskedja, framför allt dess företagsplattform. Parlamentet begär att formellt och regelbundet underrättas om arbetets fortgång och om de beslut som fattats.

3.

Europaparlamentet stöder det goda arbete som gjorts av expertplattformen för avtalspraxis mellan företag inom högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelskedja, framför allt med att, utgående från data och konkreta exempel, definiera, förteckna och bedöma vad som utgör uppenbart otillbörliga affärsmetoder. Parlamentet efterlyser ett starkt stöd till initiativ till dialog mellan parterna om denna fråga och välkomnar att de berörda parterna kommit överens om principer för god praxis, vilka den 29 november 2011 lagts fram för högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelskedja, och uppmanar dem enträget att vidta genomförandeåtgärder.

4.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en handfast lagstiftning, där det behövs och utan att snedvrida marknadernas korrekta funktion, för att garantera rättvisa och öppna förbindelser mellan producenter, leverantörer och distributörer av livsmedel och att korrekt genomföra redan gällande bestämmelser, inte minst med tanke på att Eurostats senaste siffror om jordbrukets inkomster visar att dessa har minskat med 11,6 % i EU sedan 2009, samtidigt som de sammanlagda insatskostnaderna ökat med i genomsnitt nästan 40 procent för EU:s jordbrukare mellan 2000 och 2010.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att fortsätta med att skyndsamt ta itu med problemet med orättvis vinstfördelning i livsmedelskedjan, särskilt med avseende på rimliga inkomster för jordbrukare. Parlamentet är medvetet om att man för att stimulera hållbara produktionssystem måste kompensera jordbrukarna för deras investeringar och åtaganden på dessa områden och framhäver att vi i stället för maktkamper måste få samarbetsförhållanden.

6.

Europaparlamentet påminner om att jordbrukspolitiken måste göra det möjligt för små och medelstora jordbruksföretag, däribland familjejordbruk, att få en skälig inkomst, producera tillräckliga mängder mat av god kvalitet till priser som är överkomliga för konsumenterna, skapa arbetstillfällen, främja landsbygdsutveckling, skydda miljön och garantera hållbarhet.

7.

Europaparlamentet vidhåller att medlemsstaterna aktivt bör stödja nuvarande samrådsforum och inrätta nya sådana, med ordentlig representation för livsmedelskedjans aktörer, för att främja dialogen och fastställa riktlinjer för rättvisare och mer balanserade förbindelser. Parlamentet erinrar om att sådana officiella samråd bidrar till att skydda producenter och leverantörer och till att undvika repressalier från distributionssektorn.

8.

Europaparlamentet uppmanar de nationella och europeiska konkurrensmyndigheterna och andra tillsynsmyndigheter på området för produktion och handel att vidta åtgärder mot otillbörliga inköpsmetoder från grossister och detaljister i dominerande ställning, vilket systematiskt försätter jordbrukarna i en mycket ofördelaktig förhandlingsposition.

9.

Europaparlamentet efterlyser med skärpa en tydlig, strikt och objektiv definition av otillbörlig och orättvis praxis, med stramare begreppsdefinitioner och tydligare avgränsningar, enligt mönster från vad parlamentet uppdrog åt kommissionen i sin resolution om en effektivare och rättvisare detaljhandelsmarknad, så att denna praxis kan underställas särskild reglering och övervakning och objektiva påföljder.

10.

Europaparlamentet framhåller nedanstående som en icke uttömmande förteckning över metoder som föranlett producenter att uttrycka oro över livsmedelsförsörjningskedjans funktionssätt:

11.

Europaparlamentet begär att det inrättas en ram för effektiv kontroll av sådana metoder, först och främst genom att det inleds en utredning av hela sektorn med administrativa eller rättsliga medel och därefter genom att det inrättas ett utvärderings- och övervakningssystem som ska drivas av medlemsstaterna och samordnas av kommissionen, med avskräckande påföljder som tillämpas ordentligt och införs i rätt tid.

12.

Europaparlamentet efterlyser, med avseende på orättvisa och otillbörliga tillvägagångssätt inom avtals- och handelspraxis, en skärpning av åtgärderna för att betalningsfrister ska respekteras, genom att hänsyn tas till föreskrifterna i direktivet om sena betalningar och, vid behov, att nya styrmedel inrättas och harmoniseras på EU-nivå för att tiderna mellan att leveranser sker och leverantörerna faktiskt får betalt, ska fås ned till minsta möjliga. Parlamentet betonar i detta sammanhang att de allvarliga kassaflödesproblemen hos producenter av färskvaror med korta hållbarhetstider ofrånkomligen måste lösas.

13.

Europaparlamentet konstaterar att kommissionen i sina preliminära förslag till reform av den gemensamma jordbrukspolitiken tagit med åtgärder för att stärka jordbrukarnas ställning inom livsmedelskedjan med hjälp av stöd till producentorganisationer och branschövergripande organisationer och genom att verka för korta kedjor mellan producenter och konsumenter, såsom marknader för lokal produktion. Parlamentet anser att en starkare ställning för jordbrukarna genom bättre intern organisation och ett mer professionellt grepp på problematiken kommer att hjälpa dem att få en rättvisare andel av förädlingsvärdet.

14.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens rekommendation om medlemsstaternas samarbete när det gäller utbyte av bästa metoder för anmälan av avtalspraxis och utarbetande av modeller för standardavtal.

15.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att förbättra det europeiska instrumentet för övervakning av livsmedelspriser och att utveckla ett användarvänligt, öppet och flerspråkigt gränssnitt som ska göra det möjligt för konsumenterna och andra aktörer att göra prisjämförelser mellan baslivsmedlen såväl inom som mellan medlemsstater i varje led i livsmedelskedjan, och samtidigt ta hänsyn till skillnaderna i levnadskostnader i medlemsstaterna.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att klargöra hur konkurrensreglerna ska tillämpas inom jordbruket, för att ge jordbrukarna och deras branschorganisationer redskap som gör det möjligt att förbättra deras förhandlingsposition. Parlamentet efterlyser en bedömning av och ändringar i EU:s gällande konkurrenslagstiftning, för att ta större hänsyn till de negativa effekterna av vertikal koncentration i hela livsmedelskedjan, i stället för att man snävt inriktar sig endast på vilken respektive ställning olika företag har på marknaden och på snedvridningar av konkurrensen, utgående endast från hur de skadar konsumenterna.

17.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bättre samordna arbetet i sina olika tjänstegrenar för att kunna spela en mer verksam roll vid övervakningen av priserna utmed hela livsmedelskedjan samt av dynamiken inom detaljhandeln och de respektive marknadsandelarna inom hela EU. Parlamentet vill att det tillsätts en oberoende livsmedelsombudsman som ska stå i kontakt med berörda handels- och konkurrensmyndigheter och med nationella livsmedelsombudsmän i varje medlemsstat för att samordna och utbyta information. Parlamentet anser vidare att den europeiska ombudsmannen och de olika nationella ombudsmännen bör ha ansvaret för att se till att gällande lagstiftning följs och för att rekommendera lämpliga påföljder i rätt tid.

18.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att ingående analysera skillnaderna i tillvägagångssätt mellan de 27 olika medlemsländernas nationella konkurrensmyndigheter och -politik och att uppmuntra till lösningar som låter alla parter i livsmedelskedjan medverka och förhindrar missbruk av dominerande ställning i en eller flera led av inköps- eller försäljningskedjan, något som ofta inträffar på jordbruksproducenternas bekostnad.

19.

Europaparlamentet anser att prioritet bör ges åt en EU-omfattande informationskampanj för att upplysa jordbrukarna om deras avtalsenliga rättigheter och om de vanligaste exemplen på olagliga, orättvisa och otillbörliga avtals- och affärsmetoder samt om hur sådana metoder kan anmälas.

20.

Europaparlamentet anser att lösningarna för att åtgärda obalanserna i livsmedelskedjan bland annat innefattar självreglering, men också kräver regler och anpassningar av konkurrenslagstiftningen. Parlamentet framhåller att medlemsstaterna bör främja utveckling av bästa praxis och/eller etiska regler i samarbete med alla berörda parter, varvid producenter, industri, leverantörer, detaljhandlare och konsumentrepresentanter bör delta och befintliga synergier utnyttjas på bästa sätt.

21.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

6.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 227/16

—

med beaktande av artikel 189 i avdelning XIX i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om forsknings-, utvecklings- och rymdpolitiken och i synnerhet om utarbetandet av en europeisk rymdpolitik för att främja vetenskapliga och tekniska framsteg, industriell konkurrenskraft och genomförandet av unionens politik,

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 3 mars 2010”Europa 2020 – En strategi för smart och hållbar tillväxt för alla” (KOM(2010)2020),

—

med beaktande av sin resolution av den 16juni 2010 om EU 2020 (1),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 28 oktober 2010”En integrerad industripolitik för en globaliserad tid – Med konkurrenskraft och hållbar utveckling i centrum” (KOM(2010)0614),

—

med beaktande av sin resolution av den 9 mars 2011 om en industripolitik för en globaliserad tid (2),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 4 april 2011”En europeisk rymdstrategi för Europeiska unionen i allmänhetens tjänst” (KOM(2011)0152),

—

med beaktande av rådets slutsatser av den 31 maj 2011”En rymdstrategi för Europeiska unionen i allmänhetens tjänst”,

—

med beaktande av kommissionens vitbok av den 11 november 2003”Rymden: en ny europeisk utmaning för en växande union – Handlingsplan för genomförande av den europeiska rymdpolitiken” (KOM(2003)0673),

—

med beaktande av beslut 2004/578/EG av den 29 april 2004 om ingående av ramavtalet mellan Europeiska gemenskapen och Europeiska rymdorganisationen (3),

—

med beaktande av kommissionens rapport ”Halvtidsöversyn av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen” (KOM(2011)0005),

—

med beaktande av sin resolution av den 8 juni 2011 om halvtidsöversynen av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen: bedömning av genomförandet, framtida utmaningar och finansieringsutsikter (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 20 juni 2007 om finansieringen av det europeiska projektet för satellitbaserad radionavigation (Galileo) inom ramen för det interinstitutionella avtalet av den 17 maj 2006 och den fleråriga budgetramen 2007–2013 (5),

—

med beaktande av kommissionens meddelande av den 29 juni 2011”En budget för Europa 2020” (KOM(2011)0500),

—

med beaktande av förordning (EG) nr 683/2008 om det fortsatta genomförandet av de europeiska satellitnavigeringsprogrammen (Egnos och Galileo) (6),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Global övervakning för miljö och säkerhet (GMES) – för en säkrare planet” (KOM(2008)0748),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Global övervakning för miljö och säkerhet (GMES) – Utmaningar och nästa etapp för rymdkomponenten” (KOM(2009)0589),

—

med beaktande av förordning (EU) nr 911/2010 av den 22 september 2010 om det europeiska jordövervakningsprogrammet (GMES) och dess inledande driftsfas (2011-2013) (7),

—

med beaktande av förordning (EU) nr 912/2010 om inrättande av Europeiska byrån för GNSS (8),

—

med beaktande av kommissionens meddelande ”Åtgärdsplan för tillämpningar för det globala systemet för satellitnavigering (GNSS)” (KOM(2010)0308),

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för industrifrågor, forskning och energi och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet samt utskottet för transport och turism (A7-0431/2011), och av följande skäl:

A.

Artikel 189 i EUF-fördraget ger EU en tydlig roll när det gäller att utarbeta en rymdpolitik för att främja vetenskapliga och tekniska framsteg, industriell konkurrenskraft och genomförandet av unionens politik.

B.

Rymdpolitiken utgör en central del i Europa 2020-strategin och ingår i det industripolitiska flaggskeppsinitiativet.

C.

Satellitkommunikationstjänster är redan tillgängliga för EU:s regeringar och medborgare.

D.

Rymdpolitiken stöder målen med en smart och hållbar ekonomi för alla genom att skapa högkvalificerade arbetstillfällen, ge handelsmöjligheter, stimulera innovation och förbättra medborgarnas välbefinnande och säkerhet.

E.

Rymden är av strategisk betydelse för EU och är en central faktor för att EU:s beslutsprocess och åtgärder ska vara oberoende.

F.

Den europeiska rymdindustrin har en samlad omsättning på 5,4 miljarder euro och sysselsätter över 31 000 högkvalificerade personer.

G.

Den europeiska satellitkommunikationssektorn är av avgörande betydelse för bevarandet av en livskraftig europeisk rymdindustri eftersom över hälften av den europeiska rymdindustrins omsättning härrör från tillverkning eller uppskjutning av kommunikationssatelliter.

H.

Europaparlamentet har alltid gett sitt fulla stöd till det europeiska globala satellitnavigeringssystemet (GNSS), som verkställs via Galileo- och Egnosprogrammen och som syftar till att förbättra de europeiska medborgarnas vardag, garantera Europas självständighet och oberoende samt ta en betydande andel av den globala högteknologiska marknad som är beroende av satellitnavigering.

I.

EU är för närvarande beroende av det amerikanska GPS-systemet. Verksamhet till ett värde av cirka 7 procent av BNP måste utnyttja detta system. Galileo förväntas erbjuda fördelar jämfört med det amerikanska GPS-systemet, exempelvis förbättrad precision, global integritet, autentisering och garanterade tjänster, och kan också trygga EU:s strategiska autonomi. Parlamentet är medvetet om den betydelse som Galileo kan ha för att förbättra många europeiska tjänsters konkurrenskraft och kvalitet.

J.

Programkostnaderna har ökat, bland annat på grund av bristfälliga kostnadsprognoser och strategier för kostnadshantering, vilket innebär att den nuvarande budgeten endast kan finansiera installationen av den inledande operativa kapaciteten (Initial Operating Capacity, IOC).

K.

Kommissionen har lagt fram ett finansieringsförslag för Galileo inom den fleråriga budgetramen för 2014–2020, men denna ram inbegriper inte finansiering av GMES, vilket innebär en stor risk för att programmet inte kan fortsätta.

L.

Innan det fattas något beslut om att ta ytterligare medel ur unionens budget i anspråk inom nästa fleråriga budgetram måste kommissionen lägga fram en klar och ingående bedömning av alla tekniska alternativ som kan komma i fråga och de kostnader och fördelar de kan medföra för både Galileo och GMES-programmet.

M.

GMES är ett annat flaggskeppsprogram under europeisk ledning i allmänhetens tjänst som förser de offentliga institutionerna med geografisk information som stöd vid genomförandet av åtgärder för bland annat miljövård, riskhantering och skydd av medborgarna. GMES ska garantera en ständig tillgång till information om miljö och säkerhet genom fast rymdbaserad observation och fast markbaserad infrastruktur samt att de resurser som finns i EU utnyttjas på bästa möjliga sätt.

N.

Bevarande av en konkurrenskraftig högteknologisk rymdindustri som backas upp av ett ambitiöst FoU-program och ytterligare verksamheter, utforskning av rymden, säkerställande av rymdinfrastruktur och internationellt samarbete utgör centrala delar i en framgångsrik rymdpolitik.

O.

Kommissionen påpekar att en oberoende väg till rymden måste säkras så att målen för den europeiska rymdpolitiken kan uppnås.

P.

Det europeiska industriella kunnandet är centralt för en framgångsrik rymdpolitik och de omfattande EU-programmen för europeisk integration och för EU:s konkurrenskraft spelar en avgörande roll.

1.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens meddelande ”En rymdstrategi för Europeiska unionen i allmänhetens tjänst”, som en första etapp i en bred och användarstyrd rymdstrategi för Europeiska unionen i allmänhetens tjänst och till nytta för dess politik och diplomati. Parlamentet anser att Europeiska unionen bör inrikta sina insatser på utveckling av allmännyttiga tjänster i senare led på rymdområdet för att förbättra beslutsfattandet och genomförandet av politiska beslut. Parlamentet anser att en ändamålsenlig användning av rymdprogram, såsom Galileo och GMES, kan leda till betydande besparingar i berörda sektorer och vinster i senare led på regional och lokal nivå.

2.

Europaparlamentet anser att rymdpolitiken måste vara realistisk och syfta till att förbättra de europeiska medborgarnas vardag, möjliggöra ny ekonomisk tillväxt, främja innovationspotentialen och stödja vetenskapliga framsteg i världsklass. Parlamentet betonar att det är oumbärligt med rymdlösningar (som är beroende av spetstekniker och en konkurrenskraftig europeisk industribas) för att möta dagens viktigaste samhälleliga utmaningar, bland annat naturkatastrofer, resurs- och klimatövervakning, telesektorns utveckling och för att främja relevanta tillämpningar inom klimatpolitik, fysisk planering, miljövård, jordbruk, sjösäkerhet, fiske och transporter.

3.

Europaparlamentet konstaterar att satellitnät är viktiga för att målet om täckning för bredbandsanslutning till internet i hela EU ska uppnås senast 2013, och följaktligen bidrar till att uppfylla målen i EU:s digitala agenda.

4.

Europaparlamentet välkomnar kommissionens avsikt att utforma en industripolitik för rymden som är anpassad till de olika behoven i varje delsektor av branschen. Parlamentet betonar därför att en sådan politik inte bara bör utformas i samarbete med Europeiska rymdorganisationen (ESA) och medlemsstaterna, utan även med Europaparlamentet.

5.

Europaparlamentet anser att EU bär ansvaret för att samordna och befästa nationell rymdpolitik och nationella rymdprogram i syfte att upprätta en enhetlig europeisk strategi i samarbete med alla berörda intressenter. Parlamentet betonar att ett sådant tillvägagångssätt bör syfta till att stödja en solid, konkurrenskraftig och självständig europeisk industribas och befästa en industripolitik som klarar av utformning, utveckling, uppskjutning, drift och utnyttjande av rymdsystem på medellång och lång sikt, inbegripet finansiella mekanismer och lagstiftningsmekanismer.

6.

Europaparlamentet välkomnar strategins mål att stärka Europas rymdinfrastruktur och stödet till forskningen i syfte att öka den europeiska industribasens tekniska oberoende, uppmuntra till korsbefruktning mellan rymdindustrin och andra industrigrenar samt främja innovation som motor för ett konkurrenskraftigt Europa.

7.

Europaparlamentet noterar att de prioriterade åtgärderna är klart fastställda i kommissionens meddelande men att de delvis är otydliga. Parlamentet understryker att de bör preciseras och inbegripa en bedömning av samtliga tekniska alternativ samt de kostnader, risker, fördelar och sociala konsekvenser som de innebär, inbegripet alla tänkbara konsekvenser för EU:s industribas och den europeiska industripolitiken. Framför allt bör ett europeiskt rymdprogram inriktas på områden med ett europeiskt mervärde och man bör undvika splittrade satsningar eller överlappning av verksamheter som genomförs av Europeiska rymdorganisationen.

8.

Europaparlamentet framhåller vikten av en tydlig styrning av rymdpolitiken, där den kompetens som finns i EU utnyttjas bättre och där man har effektiva övervaknings- och samordningsmekanismer för att harmonisera prioriteringarna och sörja för en sund förvaltning av resurserna från nationella fonder och EU, Europeiska rymdorganisationen (ESA) och andra europeiska rymdorgan och organ som är relevanta för EU.

9.

Europaparlamentet noterar att den europeiska transportsektorn endast en gång nämnts i förbifarten vid de sju möten som hittills ägt rum i rymdrådet och att rymdpolitikens betydelse för transportsektorn, att döma av resultatet av de nämnda mötena, inte fullt ut beaktats under rådets förhandlingar.

10.

Europaparlamentet betonar att det behövs större kunskaper om väsentliga sektorers beroende av rymden och uppmanar medlemsstaterna och kommissionen att informera om hur viktig rymden är.

11.

Europaparlamentet påminner om att transportsektorn spelar en central roll för uppnåendet av dels EU:s 20/20/20-mål vad gäller koldioxidutsläpp och energiförbrukning, dels Europa 2020-strategins mål och att det inte går att uppnå en hållbar tillväxt utan en effektiv transportsektor.

12.

Europaparlamentet anser att det behövs en europeisk rymdstrategi för att garantera att rymdtekniken fullt ut bidrar till säkrare och effektivare trafikstyrning och trafikkontroller för alla transportsätt.

13.

Europaparlamentet är överens med kommissionen om att Europa bör bevara en oberoende väg till rymden för att kunna uppnå de mål som kommissionen uppställt för sin rymdpolitik och för att kunna fortsätta att dra nytta av sidoeffekterna av rymdtillämpningar. Parlamentet ser därför gärna att kommissionen lägger fram konkreta förslag inom det strategiska området uppskjutningstjänster och ägnar dem särskild uppmärksamhet inom ramen för industripolitiken på rymdområdet.

14.

Europaparlamentet betonar rymduppskjutningarnas särskilda betydelse i rymdpolitiken och behovet av att skapa ny politisk drivkraft i EU på detta område, med tanke på den kritiska finansiella situation som uppskjutningssektorn står inför i hela världen.

15.

Europaparlamentet konstaterar att Galileo är ett av EU:s flaggskeppsprogram och det första världstäckande satellitnavigeringssystem som är avsett enbart för civila ändamål. Galileo kan således trygga unionens oberoende på ett strategiskt viktigt område.

16.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på lämpligt sätt komplettera den rättsliga ramen och budgetramen, i synnerhet för att upprätta en budgetram för 2014–2020 samt med tanke på att införa en metod för effektiv styrning, genomföra Galileotjänsterna och definiera ansvarsbestämmelser. Parlamentet betonar därför att för att Galileo ska bli driftklart och kunna utnyttjas fullt ut måste

17.

Europaparlamentet anser att den inledande operativa kapaciteten, som gör att man kan tillhandahålla inledande tjänster, bör uppnås senast 2014, så att Galileo kan bli den andra GNSS-referenskonstellationen för tillverkare av mottagare. Parlamentet välkomnar uppskjutningen av två operativa satelliter för validering i omloppsbanan den 21 oktober 2011 från den europeiska rymdhamnen i Kourou.

18.

Europaparlamentet är övertygat om att målet att uppnå fullständig operativ kapacitet, som innebär en konstellation med 27 satelliter plus ett passande antal extrasatelliter och lämplig markbunden infrastruktur, är en förutsättning för att Galileo ska ge ett mervärde i form av autentisering, hög precision och avbrottsfria tjänster och därmed medföra ekonomiska och samhälleliga vinster. Parlamentet fruktar att Galileo förlorar sin ledande position om systemet inte är färdigt i tid och om tjänsterna inte saluförs och sprids globalt på lämpligt sätt. Samtliga EU-institutioner måste klart och entydigt stödja målet med fullständig operativ kapacitet för att användare och investerare ska bli övertygade om EU:s långsiktiga engagemang.

19.

Europaparlamentet anser att den finansiella plan som ska antas för Galileo bör vara utformad på ett sådant sätt att den säkerställer kraven på långsiktighet och kontinuitet i fråga om drifts- och underhållskostnader och kostnader för ersättningsinvesteringar.

20.

Europaparlamentet uppmanar enträget kommissionen och Europeiska byrån för GNSS att satsa mycket mer på att öka kunskapen om GNSS bland potentiella användare och investerare, stödja användningen av tjänster som bygger på GNSS samt fastställa och koppla samman efterfrågan på dessa tjänster i EU.

21.

Europaparlamentet är fast övertygat om att ytterligare finansiering av GNSS endast kan tryggas om beslutsfattarna och den breda allmänheten blir betydligt mer medvetna om de ekonomiska och samhällsmässiga kostnaderna och fördelarna för EU. Parlamentet välkomnar konkreta initiativ som exempelvis den årliga idétävlingen Galileo Masters.

22.

Europaparlamentet påminner om att Egnos är ett reellt operativt program. Parlamentet är övertygat om att det är nödvändigt att utveckla Egnos fullt ut och verkligen utnyttja programmets tillämpningar. Parlamentet framhåller vikten av att Egnossystemet täcker hela EU för att konsolidera den gemensamma marknaden och behovet av att utvidga detta system i södra, östra och sydöstra Europa och i Medelhavsområdet, Afrika och Arktis.

23.

Europaparlamentet understryker att Galileo och Egnos bidrar till upprättandet av ett gemensamt europeiskt luftrum och underlättar arbetet med att utveckla säkrare och kostnadseffektivare flygledningstjänster i Europa. Parlamentet efterlyser därför en ambitiös och fast tidsplan tillsammans med stabil finansiering av forskning och innovation för att säkra den tekniska utvecklingen och tillväxten i industrin samt ett underlättande av små och medelstora företags tillgång till finansiering i syfte att genomföra båda dessa program, eftersom detta är en förutsättning för att man i tid ska kunna lansera det gemensamma europeiska luftrummet, som är ett viktigt strategiskt steg för att främja ytterligare europeisk integration och stärka den inre marknaden.

24.

Europaparlamentet anser att främjande av användningen av Egnos och Galileo inom den civila luftfarten är en strategisk förutsättning för att Sesar ska kunna införas, i synnerhet när det gäller landningsrutiner och små flygplatser.

25.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att bekräfta sitt engagemang för olika EU-rymdprojekt, såsom Sesar, som kommer att visa sig avgörande för framtida tillväxt och sysselsättning inom olika sektorer.

26.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att garantera insyn i finansieringen och samarbetet mellan militära och civila rymdanvändningsstrategier.

27.

Europaparlamentet understryker att Galileo och Egnos är mycket viktiga för en effektiv, miljövänlig och hållbar vägtrafikstyrning, system för vägavgiftsuppbörd, eCall, system för realtidsspårning och framtida digitala färdskrivare.

28.

Europaparlamentet understryker att övervakning av farliga och förorenande godstransporter bör prioriteras inom satellitbaserade observations- och navigationssystem.

29.

Europaparlamentet anser att GMES också är ett EU-flaggskeppsprogram som spelar en viktig roll när det gäller jordobservation. Parlamentet betonar att GMES bidrar väsentligt till att uppfylla målen i Europa 2020-strategin och till att stödja tillväxt och grön ekonomi samt långsiktiga investeringar i teknik och infrastruktur. Parlamentet betonar än en gång betydelsen av GMES, som kommer att bli mycket viktigt i kampen mot klimatförändringar och miljöförstöring. Parlamentet noterar att GMES, genom insamling och analys av information på nationell, regional och global nivå, kommer att göra det möjligt att få fram exakta och användbara uppgifter för land-, havs- och atmosfärsövervakning, civilskydd, riskförebyggande, system för tidig varning, katastrofhantering och återhämtningsinsatser efter miljö- och naturkatastrofer eller katastrofer som orsakats av människan, havs- och kustbevakning, jordbruksutveckling, vatten- och markförvaltning och fysisk planering, genom innovativ teknik för miljöbedömning och miljörapportering där rymdbaserade och markbaserade uppgifter kan kombineras.

30.

Europaparlamentet uppmanar eftertryckligen kommissionen att slutföra den rättsliga ramen och lägga fram ett förslag om effektiv styrning av programmets olika utvecklings- och förvaltningsnivåer, där den sakkunskap som finns inom EU:s offentliga organ, inbegripet EU:s byråer, samt den privata sektorn, inbegrips i utveckling och samordning av användarstyrda tjänster. Kommissionen och övriga institutioner uppmanas eftertryckligen att inbegripa finansiering av GMES i den fleråriga budgetramen för 2014–2020. Parlamentet upprepar än en gång att om finansiering av GMES tas med i den fleråriga budgetramen undviker man att de investeringar som redan gjorts inom sjunde ramprogrammet för forskning inom området tjänster och information går till spillo. Parlamentet påpekar att avsaknaden av en finansieringsplan för långsiktigt ekonomiskt stöd kommer att innebära att de investeringar som gjorts hittills varit meningslösa. Parlamentet anser att en uppmaning till medlemsstaterna att fortsätta att täcka kostnaderna för lanseringen och den årliga driften av programmet skulle leda till större kostnader på längre sikt, skillnader i tillgången till information samt när det gäller fördelar för EU-medborgarna, ett sannolikt uppehåll i själva programmet, efterföljande avbrott i mottagningen av uppgifter och slutligen ett beroende av icke-europeiska rymdinfrastrukturer varmed den sektorsrelaterade industrin skulle försättas i en ekonomiskt prekär situation.

31.

Europaparlamentet understryker att kostnaderna för GMES på sammanlagt 3 miljarder euro är täckta fram till 2013 (cirka 2,3 miljarder euro för satelliterna samt 700 miljoner euro för tillhörande tjänster) och att driftskostnaderna för programmet mellan 2014 och 2020 beräknas uppgå till i genomsnitt 850 miljoner euro per år. Parlamentet uppmanar kommissionen att främja offentlig-privata partnerskap och dra till sig mer kapital från den privata sektorn.

32.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föreslå en långsiktig plan för styrning och finansiering som grundas på en granskning av alla tänkbara alternativ, och fastställa en operativ organisation som garanterar att programmet förvaltas väl och att uppgifter tillhandahålls från tjänsterna så att programmet även i fortsättningen kan bli framgångsrikt och man uppnår målet att programmet är helt operativt från och med 2014. Parlamentet anser att detta bör knytas till en gemensam europeisk datastrategi för att säkra fritt tillträde och tillgång till befintliga uppgifter. Parlamentet anser att det är viktigt att fastställa vilka avtal som måste ingås med de nationella myndigheterna för att maximera systemets driftskompatibilitet, kontinuitet och styrning. Vidare anser parlamentet att man måste göra åtskillnad mellan dels vetenskaplig och kommersiell användning, dels de utvecklingsverksamheter som bedrivs av ESA och verksamheterna för uppbyggnad, drift och utveckling av systemen, vilka kräver europeiska strukturer och specifika kompetenser.

33.

Europaparlamentet erkänner de samhälleliga fördelarna med GMES-tjänsterna för användarna, för vilka kontinuitet och hållbarhet är avgörande om de fullt ut ska kunna dra nytta av den infrastruktur för observation som programmet erbjuder.

34.

Europaparlamentet stöder kommissionens idé om att stärka säkerhetsverksamheten inom GMES till att omfatta gränsövervakning, stöd till unionens yttre åtgärder, övervakning till sjöss, komplicerade nödsituationer, humanitärt bistånd, civilskydd m.m. I samband med denna verksamhet bör hänsyn tas till de behandlade uppgifternas känsliga natur och behovet av att skydda den personliga integriteten och andra medborgerliga rättigheter.

35.

Europaparlamentet anser att rymdpolitiken även bör inbegripa säkerhetsprinciper när det gäller viktig europeisk rymdinfrastruktur och principer för säker återvinning av kasserad utrustning. Parlamentet är medvetet om att EU:s ekonomi, politik och samhälle blir alltmer beroende av rymdinfrastruktur, och understryker att rymdinfrastrukturen är en avgörande infrastruktur för att göra EU:s beslutsprocesser mer oberoende. Parlamentet anser att inrättandet av ett europeiskt system för situationsmedvetenhet på rymdområdet (Space Situation Awareness) skulle bidra till att skydda viktig europeisk rymdinfrastruktur mot risken för kollisioner mellan rymdfarkoster eller med rymdskrot eller jordnära objekt samt de risker som är förknippade med rymdmeteorologi. Parlamentet anser att man vid inrättandet av alla nya europeiska program bör utgå från befintlig kapacitet, kompetens och infrastruktur som har krävt investeringar från varje medlemsstat och utveckla sådan kapacitet som för närvarande saknas.

36.

Europaparlamentet anser att ett maximalt utnyttjande av satellitkommunikationstjänster direkt kommer att stödja den europeiska tillverkningsindustrins konkurrenskraft, utveckla industribasen i EU och främja följande viktiga politiska mål:

37.

Europaparlamentet anser att EU behöver en solid kunskapsgrund och teknisk grund för att kunna använda rymdrelaterade tillämpningar på bästa sätt i allmänhetens tjänst, om EU ska kunna agera självständigt och förfoga över en konkurrenskraftig rymdindustri som kan konkurrera på rättvisa villkor med den utomeuropeiska industrin. Det bör även finnas en rättslig och administrativ ram samt en budgetram för att branschen ska kunna investera i forskning och innovation. Parlamentet anser att EU behöver investera för att säkra europeisk tillgång till rymden och till infrastruktur för omloppsbanor i rymden.

38.

Europaparlamentet betonar vikten av en forsknings- och innovationsstrategi för EU:s rymdpolitik som garanterar tekniska framsteg, industriell utveckling och konkurrenskraft samt skapar arbetstillfällen inom EU. Parlamentet anser att en europeisk FoU-politik för rymden måste garantera att de nödvändiga teknikerna är tillgängliga – och tillräckligt mogna och oberoende på konkurrenskraftiga villkor. Parlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en strategisk tidsplan för att se till att EU:s forsknings- och utvecklingsinsatser stämmer överens med de insatser som görs av ESA och medlemsstaterna för att uppnå alla nödvändiga tekniker och kompetenser samt de stärkta insatser som krävs för att skapa konkurrenskraft, europeiskt oberoende och tillträde till internationella marknader samt minska riskerna för de europeiska programmen.

39.

Europaparlamentet anser att det är nödvändigt att skapa mekanismer och program för att stimulera marknaden för tillämpningar och tjänster som bygger på programmen Galileo/Egnos och GMES. Även tjänster för telesektorn och tjänster som bygger på att olika rymdtjänster används samtidigt bör utvecklas för att man effektivt ska kunna tillgodose medborgarnas behov.

40.

Europaparlamentet anser också att det är viktigt att, på överkomliga villkor, bevara en självständig tillgång till rymden för att befästa Europas oberoende och konkurrenskraft. Man bör därför gynna användning av europeiska system för uppskjutning och transportörer och kontrollera att den operativa och industriella organisationen lever upp till de gemensamma kraven. Parlamentet ser därför gärna att kommissionen lägger fram konkreta förslag för att främja den strategiskt viktiga undersektor som uppskjutningstjänsterna utgör, bland annat genom att ägna denna sektor särskild uppmärksamhet inom ramen för industripolitiken på rymdområdet.

41.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att på lämpligt sätt ta itu med de finansiella och praktiska kraven i de framtida ramprogrammen för forskning. Framför allt anser parlamentet att forskning om och utveckling av rymdrelaterade tillämpningar bör integreras som en viktig möjliggörande teknik för olika sektorsforskningsområden, exempelvis klimatförändringar, miljö, transporter, jordbruk m.m., hellre än att behandlas i ett separat rymdtema.

42.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med ESA undersöka de olika alternativ som finns när det gäller att utforska rymden och ange de eventuella kostnaderna och vinsterna med dessa alternativ. Parlamentet anser i detta avseende att det är lämpligt att utarbeta en gemensam strategi med internationella partner genom ett samarbetsavtal som baseras på ett allmänt samförstånd mellan samtliga parter samt rimliga bidrag från EU.

43.

Europaparlamentet bekräftar på nytt att internationellt samarbete för fredliga ändamål är en av EU:s grundvärderingar och grunden för dess politik. Parlamentet anser att det internationella samarbetet bör främja europeisk teknik, infrastruktur och tjänster, vetenskaplig, teknisk och industriell spetskompetens, optimal tillgång till uppgifter för europeiska användare, kunskapsutbyte och driftskompatibel utveckling av tillämpningar som bidrar till att möta de stora samhällsutmaningar som Europa och världen för närvarande står inför. Parlamentet påpekar att EU bör vara ledande på rymdområdet och ha en stark strategisk roll i världen, särskilt i de internationella förhandlingarna om systemet för situationsmedvetenhet på rymdområdet (Space Situation Awareness) och rymdutforskning. Parlamentet betonar att insatserna på det rymdpolitiska området kan effektiviseras genom industriellt samarbete och genom att investeringarna fördelas mellan de stora programmen, exempelvis till den internationella rymdstationen.

44.

Europaparlamentet betonar vikten av att göra det möjligt för EU att spela en lämplig roll i insatser vid framtida katastrofer, såväl inom som utanför EU.

45.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en internationell samarbetsstrategi i samarbete med medlemsstaterna och ESA för att stärka dialogen på det rymdpolitiska området med strategiska partnerländer (Förenta staterna, Ryssland och Japan) samt undersöka möjligheten att upprätta en liknande dialog med andra tillväxtmakter, till exempel Kina, Indien och Brasilien.

46.

Europaparlamentet påminner de politiskt ansvariga i EU om att merparten av de institutionella marknaderna i världen tyvärr inte är öppna för internationell konkurrens och att det planerade internationella samarbetet bör grundas på jämlika handelsvillkor.

47.

Europaparlamentet understryker att ett internationellt samarbete, särskilt på forskningsområdet, är önskvärt, men bör vara ömsesidigt och medföra ömsesidiga fördelar. Parlamentet beklagar att de institutionella marknaderna för våra viktigaste konkurrenter på rymdområdet är stängda för utländska industrier, inbegripet de europeiska.

48.

Europaparlamentet påminner om att EU, i enlighet med artikel 189 i EUF-fördraget, ska upprätta lämpliga kontakter med ESA för att fastställa deras ömsesidiga ansvar och se till att deras respektive roller och investeringar inte överlappar varandra.

49.

Europaparlamentet anser att unionens ökande rymdverksamhet förutsätter en omprövning av dess förbindelser med ESA och de nationella organen, eftersom den tekniska och förvaltningsmässiga kompetens som ESA och de nationella organen har utvecklat är mycket viktig för att upprätthålla den tekniska kapaciteten och konkurrenskraften inom den europeiska industrin på en hög nivå och för att EU ska kunna koncentrera sig på driften, utvecklingen och kontinuiteten i de rymdsystem som är nödvändiga för EU samt på den internationella utvidgningen av marknaderna och på användarnas krav.

50.

Europaparlamentet anser att kommissionen bör ta på sig ansvaret för den politiska ledningen och kontrollen av de organisationer som den engagerar.

51.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

6.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 227/25

—

med beaktande av artiklarna 191 och 192 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt om att bevara, skydda och förbättra människors hälsa och miljön,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/98/EG av den 19 november 2008 om avfall och upphävande av vissa direktiv (1),

—

med beaktande av sin resolution av den 6 juli 2010 om kommissionens grönbok om hantering av bioavfall i Europeiska unionen (2),

—

med beaktande av sin resolution av den 7 september 2010”Skäliga inkomster för jordbrukare: en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja i Europa” (3),

—

med beaktande av sin resolution av den 18 januari 2011 om erkännande av jordbruket som en strategisk sektor inom ramen för livsmedelsförsörjning (4),

—

med beaktande av sin resolution av den 23 juni 2011”Den gemensamma jordbrukspolitiken mot 2020: att klara framtidens utmaningar i fråga om livsmedel, naturresurser och territoriell balans” (5),

—

med beaktande av sin resolution av den 5 juli 2011 om en effektivare och rättvisare detaljhandelsmarknad (6),

—

med beaktande av den förberedande studien om matavfall för EU:s 27 medlemsländer – Europeiska kommissionens generaldirektorat för miljö (2010),

—

med beaktande av FAO:s studie (2011) om globala livsmedelsförluster och matsvinn,

—

med beaktande av artikel 48 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för jordbruk och landsbygdens utveckling och yttrandena från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet och utskottet för den inre marknaden och konsumentskydd (A7-0430/2011), och av följande skäl:

A.

Varje år går en ökande mängd hälsosamma och tjänliga livsmedel – enligt vissa uppskattningar upp till 50 procent – förlorade längs livsmedelskedjans olika led i Europa, i vissa fall ända upp till konsumenterna, och blir till avfall.

B.

I en studie som offentliggjorts av kommissionen uppskattas att den årliga produktionen av livsmedelsavfall i de 27 medlemsstaterna uppgår till cirka 89 miljoner ton, eller 179 kg per person, med stora variationer mellan enskilda länder och olika sektorer. I dessa siffror ingår inte ens svinnet inom jordbruket eller fiskfångster som slängs tillbaka i havet. Det totala livsmedelsslöseriet kommer 2020 att uppgå till cirka 126 miljoner ton (en ökning med 40 procent) om inte ytterligare förebyggande insatser eller åtgärder genomförs.

C.

I EU finns det fortfarande 79 miljoner människor som lever under fattigdomsgränsen. Detta innebär att mer än 15 procent av EU:s medborgare har en inkomst som är 60 procent lägre än bosättningslandets genomsnittsinkomst. Av dessa har 16 miljoner erhållit livsmedelsstöd från välgörenhetsorganisationer.

D.

Alarmerande siffror från FAO visar att det för närvarande finns 925 miljoner människor i världen som riskerar att drabbas av undernäring, vilket innebär att millennieutvecklingsmålen, inklusive att halvera fattigdom och hunger till 2015, blir allt svårare att uppnå.

E.

Med utgångspunkt från FAO:s studie kommer den förväntade ökningen av jordens befolkning från 7 miljarder till 9 miljarder att kräva att livsmedelsförsörjningen ökar med minst 70 procent fram till 2050.

F.

Världens spannmålsproduktion har ökat från 824 miljoner ton 1960 till omkring 2,2 miljarder ton 2010, dvs. en ökning med 27 miljoner ton per år. Om den globala livsmedelsproduktionen fortsätter att öka med samma hastighet kommer den ökade spannmålsproduktionen i förhållande till dagens produktion att vara tillräcklig för att föda världens befolkning 2050. Samtidigt uppgår svinnet efter skörd till cirka 14 procent av den totala produktionen, och ytterligare 15 procent går förlorat i samband med distribution och som hushållsavfall, vilket innebär att tre femtedelar av den totala livsmedelsökning som krävs till 2050 skulle kunna uppnås om vi bara slutade slösa med livsmedel.

G.

Att minska slöseriet med livsmedel är ett första och mycket viktigt steg för att bekämpa hungern i världen och för att ta itu med den ökande efterfrågan som uppskattats av FAO samt för att förbättra befolkningens näringsnivå.

H.

Ett minskat livsmedelsslöseri skulle innebära en mer ändamålsenlig markanvändning, bättre förvaltning av vattentillgångar och positiva återverkningar för hela den globala jordbrukssektorn, och det skulle även stärka kampen mot undernäring i utvecklingsländerna.

I.

Slöseriet med livsmedel får inte bara etiska, ekonomiska, sociala och näringsmässiga följder utan även effekter för hälsan och miljön, eftersom överblivna livsmedelsberg kraftigt bidrar till den globala uppvärmningen och eftersom livsmedelsavfall producerar metan, en växthusgas som är 21 gånger starkare än koldioxid.

J.

Livsmedelsslöseriet bland konsumenter i utvecklingsländerna är minimalt, och det svinn som trots allt förekommer beror framför allt på ekonomiska och tekniska begränsningar utmed hela livsmedelskedjan.

K.

Slöseriet med livsmedel har, under de senaste årtiondena när livsmedelsproduktionen varit riklig, inte prioriterats politiskt i Europa och Nordamerika, vilket har lett till ett ökat slöseri utmed hela livsmedelskedjan. I Europa och Nordamerika förekommer slöseri med livsmedel främst i detaljhandels- och konsumentledet, till skillnad från i utvecklingsländerna där det största problemet är förluster vid produktion, skörd, bearbetning och transport.

L.

För varje kilo livsmedel som produceras släpps 4,5 kg koldioxid ut i atmosfären enligt aktuella studier. De cirka 89 miljoner ton livsmedel som går till spillo i Europa producerar 170 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, fördelat enligt följande: livsmedelsindustrin 59 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år, inhemsk förbrukning 78 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år och övriga 33 miljoner ton koldioxidekvivalenter per år. Produktionen av de 30 procent livsmedel som i slutändan inte förbrukas står för ytterligare 50 procent av det vatten som används, eftersom det krävs 5–10 ton vatten för att producera ett kilo nötkött.

M.

Hotet mot en tryggad livsmedelsförsörjning är åtföljt av spegelbilden av den rika världens problem, såsom fetma, hjärt-kärlsjukdomar och cancer till följd av en alltför fet och proteinrik kost, vilket har fått till följd att det finns lika många överviktiga människor i världen som undernärda.

N.

Den minskning av produktionsfaktorerna som konstaterats på senare tid står i kontrast till behovet av att öka livsmedelstillgången i EU.

O.

Det stöd som ges till utvecklingsländer för att förbättra effektiviteten i deras livsmedelskedjor kan bidra inte bara direkt till de lokala ekonomierna och den hållbara tillväxten i dessa länder, utan även indirekt till en jämvikt i världshandeln för jordbruksprodukter och en omfördelning av naturresurserna.

P.

Utbyte av bästa praxis på europeisk och internationell nivå samt stöd till utvecklingsländerna är mycket viktigt för att motarbeta livsmedelsslöseriet i världen.

Q.

Ett ständigt ökande antal medlemsstater planerar initiativ för att uppmärksamma allmänheten på orsakerna till och följderna av livsmedelsslöseri och metoderna för att minska slöseriet samt för att främja en vetenskaplig kultur och medborgaranda som följer principerna för hållbarhet och solidaritet.

R.

Livsmedelsslöseriet förekommer inom hela livsmedelskedjan, ända från produktionen inom jordbruket till lagring, bearbetning, distribution, hantering och konsumtion.

S.

Det övergripande ansvaret för en tryggad livsmedelsförsörjning och för att undvika livsmedelsavfall när så är möjligt faller på livsmedelsbranschen.

T.

I vissa medlemsstater är det förbjudet att sälja livsmedel under självkostnadspris, vilket innebär att detaljhandlarna inte kan sänka konsumentpriset på färsk mat mot slutet av ”bäst före”-perioden, och detta leder därmed till ytterligare slöseri i livsmedelskedjan.

U.

Den nyligen antagna förordningen om livsmedelsinformation till konsumenterna klargör att livsmedel som är märkta med ”sista förbrukningsdag” ska anses vara farliga efter det att detta datum har gått ut.

V.

Inom högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelskedja och de europeiska rundabordsamtalen om hållbar konsumtion och produktion arbetar man för att förbättra effektiviteten och hållbarheten utmed livsmedelskedjan.

1.

Europaparlamentet anser att en tryggad livsmedelsförsörjning är en grundläggande rättighet för mänskligheten som uppnås när det under en längre tid finns tillräckliga mängder hälsosam och näringsrik mat. Parlamentet understryker att världens livsmedelsproduktion är avhängig ett antal faktorer, bland annat det faktum att naturresurserna är begränsade samtidigt som världens befolkning blir allt större, samt att de mest utsatta befolkningsgrupperna har begränsad livsmedelstillgång.

2.

Europaparlamentet uppmanar rådet, kommissionen, medlemsstaterna och livsmedelsbranschen att brådskande ta itu med problemet med livsmedelsslöseri utmed hela försörjnings- och konsumtionskedjan, att utforma riktlinjer för och stödja en sektorsvis förbättring av effektiviteten i livsmedelskedjan samt att prioritera detta inom den europeiska politiska agendan. Parlamentet uppmanar kommissionen att i detta sammanhang öka medvetenheten om det pågående arbetet inom både högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelskedja och de europeiska rundabordsamtalen om hållbar konsumtion och produktion, och om rekommendationer för hur man ska hantera slöseri med livsmedel.

3.

Europaparlamentet uttrycker en oro över att en avsevärd mängd livsmedel varje dag kastas bort, trots att de är helt och hållet tjänliga, och att slöseriet med livsmedel medför såväl miljömässiga och etiska problem som ekonomiska och samhällsmässiga kostnader, vilket innebär att både företag och konsumenter ställs inför svårigheter på den inre marknaden. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att analysera orsakerna till och följderna av att cirka 50 procent av de producerade livsmedlen i Europa varje år kastas och slösas bort eller deponeras, bland annat genom att noggrant analysera slöseriet och bedöma de ekonomiska och miljö-, närings- och samhällsmässiga konsekvenserna. Parlamentet uppmanar dessutom kommissionen att vidta konkreta åtgärder som syftar till att halvera slöseriet med livsmedel till 2025 och på samma gång förhindra produktionen av bioavfall.

4.

Europaparlamentet konstaterar att livsmedelsslöseriet har flera orsaker: överproduktion, felaktig produktutformning (olämplig storlek eller form), försämrade produkter eller förpackningar, saluföringsregler (problem med produktens utseende eller felaktiga förpackningar) och bristfällig varulagring eller olämpliga saluföringsstrategier.

5.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att undersöka vilken inverkan en påföljdspolitik skulle ha på livsmedelsslöseriet, och hoppas att en påföljdspolitik för avfallshantering som omfattar alla led i livsmedelskedjan införs genom att man tillämpar principen om att förorenaren betalar.

6.

För att minska livsmedelsslöseriet så mycket som möjligt anser Europaparlamentet att man måste involvera hela livsmedelsbranschen och ta sig an de olika orsakerna till slöseriet sektorsvis. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att analysera hela livsmedelskedjan för att identifiera i vilka livsmedelssektorer slöseri med livsmedel är vanligast, och hitta lösningar för att förebygga slöseriet.

7.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att samarbeta med FAO om att upprätta gemensamma mål för minskningen av det globala slöseriet med livsmedel.

8.

Europaparlamentet konstaterar att frågan om slöseri med livsmedel bör behandlas utifrån ståndpunkten om resurseffektivitet, och uppmanar kommissionen att genomföra särskilda initiativ riktade mot slöseriet inom ramen för flaggskeppsinitiativet ”Ett resurseffektivt Europa” i syfte att se till att denna fråga uppmärksammas och medvetandegörs lika mycket som frågan om energieffektivitet, eftersom båda är lika viktiga för miljön och vår framtid.

9.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att sätta upp särskilda mål för förebyggande av slöseri med livsmedel för medlemsstaterna, som en del av de mål för förebyggande av avfall som medlemsstaterna ska uppnå till 2014 enligt rekommendationerna i 2008 års ramdirektiv för avfall.

10.

Europaparlamentet anser att det är av största vikt att slöseriet med livsmedel reduceras utefter hela livsmedelskedjan, från jord till bord. Parlamentet understryker behovet av att man på europeisk och nationell nivå anammar en samordnad strategi följd av konkreta handlingar, inklusive utbyte av bästa praxis, i syfte att förbättra samordningen mellan medlemsstaterna för att undvika slöseri med livsmedel och i syfte att förbättra effektiviteten i livsmedelskedjan. Parlamentet anser att detta skulle kunna uppnås genom att man främjar direktkontakter mellan producenter och konsumenter och förkortar livsmedelskedjan, och genom att man uppmanar livsmedelsbranschen att ta ett större delat ansvar och uppmuntrar dem att öka samordningen för att ytterligare förbättra logistik, transport, varulagring och paketering.

11.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna och livsmedelsbranschen att utbyta bästa praxis genom att samla in kunskap från relevanta forum och plattformar, såsom EU:s hållbarhetsforum för detaljhandeln, det europeiska rundabordssamtalet om hållbar konsumtion och produktion av livsmedel, högnivåforumet för en bättre fungerande livsmedelsförsörjningskedja, det informella nätverket för medlemsstaterna ”Friends of Sustainable Food”, Consumer Goods Forum osv.

12.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att vid utarbetandet av utvecklingspolitiken stödja åtgärder som syftar till att reducera slöseriet utmed hela livsmedelskedjan i utvecklingsländer där produktionsteknik, hantering av livsmedel efter skörd, infrastrukturer och processer för bearbetning och förpackning är problematiska och otillräckliga. Parlamentet vill se en modernisering av jordbruksutrustningen och infrastrukturen för att minska slöseriet efter skörd och förlänga livsmedlens hållbarhet. Parlamentet anser vidare att en förbättring av effektiviteten i livsmedelskedjan kan hjälpa de berörda länderna att bli självförsörjande på livsmedel.

13.

I syfte att förhindra livsmedelsslöseri anser Europaparlamentet att EU:s stödåtgärder på livsmedelsdistributionsområdet i stället bör inriktas på unionens minst gynnade medborgare, på stöd för leveranser av mjölk och mejeriprodukter till skolelever och på programmet för att öka fruktkonsumtionen i skolorna.

14.

Europaparlamentet konstaterar att det finns en viss förvirring i fråga om definitionen av uttrycken ”livsmedelsslöseri” och ”bioavfall”. Parlamentet anser att man med ”livsmedelsslöseri” i den allmänna betydelsen avser alla livsmedelsprodukter i livsmedelskedjan som kasseras av ekonomiska eller estetiska skäl eller på grund av att sista förbrukningsdag snart har passerats, men som fortfarande är helt och hållet ätbara och tjänliga för mänsklig konsumtion och som, på grund av brist på en möjlig alternativ användning, slutligen kasseras och förstörs, vilket medför negativa effekter för miljön, ekonomiska kostnader och inkomstbortfall för företagen.

15.

Europaparlamentet noterar att det i Europa inte existerar någon harmoniserad definition av ”livsmedelsslöseri”. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att lägga fram ett lagstiftningsförslag med en tydlig definition av ”livsmedelsslöseri”, och att samtidigt även ta fram en separat definition för det avfall som kan användas som ”biobränsle” eller ”bioavfall”, eftersom detta skiljer sig från vanligt livsmedelsavfall genom att det kan återanvändas för energiändamål.

16.

Europaparlamentet anser att alla medlemsstater bör göra det möjligt för detaljhandeln att kraftigt sänka priserna på färska livsmedel till under självkostnadspris när varorna närmar sig ”sista försäljningsdatum”. På så sätt minskas mängderna osålda livsmedel som annars skulle kasseras, och man ger konsumenter med låg disponibel inkomst möjlighet att köpa högkvalitativa livsmedel till lägre pris.

17.

Europaparlamentet vill understryka att jordbruket, med tanke på dess egenskaper, är resurseffektivt och kan spela en grundläggande och framträdande roll i kampen mot livsmedelsslöseri. Parlamentet uppmanar därför kommissionen att införa ambitiösa åtgärder i denna riktning i de kommande lagförslagen om jordbruk, handel och distribution av livsmedelsprodukter. Parlamentet förespråkar en gemensam insats genom investeringar i forskning, vetenskap, teknik, utbildning, rådgivning och innovation på jordbruksområdet i syfte att minska livsmedelsslöseriet och informera och uppmuntra konsumenterna att bli mer ansvarsfulla och medvetna, och på så sätt förhindra livsmedelsslöseri.

18.

Europaparlamentet anser att de krav på yttre kvalitet rörande storleken och formen på framför allt färsk frukt och färska grönsaker, som införts genom unionslagstiftning, nationell lagstiftning eller interna företagsregler, ligger till grund för mycket onödigt kasserande, vilket ökar mängden livsmedel som går till spillo. Dessutom uppmanar parlamentet livsmedelsbranschen att i syfte att minska antalet kasserade produkter erkänna och informera om näringsvärdet hos jordbruksprodukter som avviker från normal storlek eller form.

19.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta riktlinjer för genomförandet av artikel 5 i avfallsdirektivet (2008/98/EG) som innehåller en definition av biprodukter, eftersom det inte tydligt anges i unionslagstiftningen vad som är att betrakta som avfall respektive biprodukt och det därmed finns en risk för att biprodukterna inte tas tillvara effektivt.

20.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen, medlemsstaterna, bearbetningsföretagen och detaljhandeln att ta fram riktlinjer för att undvika onödigt livsmedelsslöseri och förbättra resurseffektiviteten inom de delar av livsmedelskedjan som de ansvarar för, samt att fortlöpande förbättra bearbetningen, förpackningen och transporten och därmed minska andelen onödigt livsmedelsavfall.

21.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen och medlemsstaterna att uppmuntra till utbyte av bästa praxis och främja kampanjer för att öka allmänhetens medvetenhet i fråga om värdet av livsmedel och jordbruksprodukter, orsakerna till och följderna av livsmedelsslöseri och metoderna för att minska det, och på så sätt främja en vetenskaplig kultur och medborgaranda som följer principerna om hållbarhet och solidaritet. Parlamentet förespråkar införandet av utbildning i livsmedelslära på alla utbildningsnivåer, inklusive högskolor, med information om hur man till exempel förvarar, lagar och kasserar mat, i syfte att främja ett bättre beteende. Parlamentet framhäver den viktiga funktion som såväl lokala förvaltningar och kommunala företag som detaljhandel och media har när det gäller att ge information och stöd till medborgarna vad beträffar förebyggande och minskning av livsmedelsslöseriet.

22.

Europaparlamentet välkomnar de initiativ som redan har tagits i olika medlemsstater för att utmed hela livsmedelskedjan lokalt ta tillvara osålda och kasserade produkter och omfördela dem till de kategorier av medborgare som lever under minimiinkomstnivå och saknar köpkraft. Parlamentet understryker vikten av att medlemsstaterna utbyter bästa praxis på detta område, liksom att initiativ tas på lokal nivå. Man understryker här de värdefulla bidrag som getts dels av frivilliga för sortering och distribution av produkterna, dels av företag som utvecklar system och medel för att förhindra slöseri.

23.

Europaparlamentet uppmanar detaljhandlare att delta i program för omfördelning av livsmedel till människor som saknar köpkraft, och att införa möjligheten att sänka priset på produkter vars ”bäst före”-datum snart löper ut.

24.

Europaparlamentet välkomnar det arbete med att utarbeta och genomföra samordnade åtgärdsprogram på unionsnivå för att bekämpa livsmedelsslöseriet, som utförs av företag och genom partnerskap med aktörer från offentlig förvaltning, privata företag, universitet och föreningar.

25.

Europaparlamentet anser att investeringar i metoder för att minska slöseriet med livsmedel skulle kunna bidra till minskat svinn inom jordbruks- och livsmedelsföretag och därmed till sänkta livsmedelspriser, vilket i sin tur skulle kunna ge fattigare befolkningsgrupper bättre tillgång till livsmedel. Parlamentet uppmanar kommissionen att identifiera metoder för att få till stånd ett större engagemang från jordbruks- och livsmedelsföretag, grossistmarknaden, affärer, distributionskedjor, offentliga och privata cateringföretag, restauranger, myndigheter samt icke-statliga organisationer, för en praxis mot slöseri. Parlamentet uppmuntrar till användning av internet och ny teknik i detta syfte och understryker betydelsen av att införa en kunskaps- och innovationsgrupp för livsmedel, som bland annat ska verka för att undvika livsmedelsslöseri. Parlamentet ber kommissionen att uppmana jordbruks- och livsmedelssektorn och andra intressenter att ta sin del av ansvaret för problemet med livsmedelsslöseri, främst genom att erbjuda olika portionsstorlekar och därigenom utvärdera fördelarna med att erbjuda fler storförpackningar, och att i högre grad ta hänsyn till enpersonshushåll i syfte att minska slöseriet med livsmedel och därmed minska konsumenternas koldioxidavtryck.

26.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att skapa ekonomiska incitament för att begränsa slöseriet med livsmedel.

27.

Europaparlamentet betonar att de utsläpp av växthusgaser som är knutna till produktion, paketering och transport av livsmedel som kasseras sker i onödan. Parlamentet konstaterar att en förbättrad effektivitet i livsmedelskedjan för att förhindra livsmedelsslöseri och eliminera kasserandet av tjänliga livsmedel är ett viktigt steg för att mildra effekterna av klimatförändringarna.

28.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att överväga att ändra reglerna om offentlig upphandling av catering- och representationstjänster så att man vid beslut om tilldelning av kontrakten, under för övrigt jämförbara villkor, ger förtur till de företag som garanterar gratis omfördelning av icke fördelade (osålda) produkter till de medborgargrupper som saknar köpkraft, och som främjar konkreta handlingar för att minska slöseriet uppåt i kedjan, såsom att ge företräde för jordbruksprodukter och livsmedel som produceras så nära konsumenterna som möjligt.

29.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att föregå med gott exempel genom att ta upp frågan om livsmedelsslöseri inom EU:s egna institutioner och snarast vidta de åtgärder som krävs för att minska den mycket stora mängd livsmedel som varje dag kastas i de olika EU-institutionernas matsalar.

30.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att bedöma och främja de åtgärder som syftar till att minska slöseriet med livsmedel uppåt i kedjan, till exempel märkning med dubbelt förfallodatum (”sista försäljningsdag” och ”sista förbrukningsdag”) och rabatterad försäljning av produkter med kort förfallodatum eller produkter som är skadade. Parlamentet påpekar att man genom att optimera och effektivisera livsmedelsförpackningar avsevärt kan bidra till att förhindra livsmedelsslöseri genom att minska produktens totala effekter på miljön, inte minst med hjälp av industriell miljödesign som omfattar åtgärder som till exempel varierande förpackningsstorlekar för att hjälpa konsumenter att köpa rätt mängd och motverka en överdriven konsumtion av resurser, råd om hur produkter ska förvaras och användas samt förpackningar som är utformade så att de förlänger varors livslängd och håller dem färska längre. Dessutom ska man se till att det vid paketering och lagring av livsmedel alltid används sådana material som inte har några negativa effekter för hälsan eller för produkters livslängd.

31.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att i samarbete med medlemsstaterna ge ut rekommendationer om temperaturer för kylning och frysning, baserat på det faktum att livsmedel som förvaras vid fel temperaturer blir oätliga i förtid och ofta måste kasseras. Parlamentet betonar att harmoniserade temperaturer i hela livsmedelskedjan skulle förbättra lagringen och minska slöseriet med sådana produkter som transporteras och säljs över gränserna.

32.

Europaparlamentet påminner om kommissionens undersökning (Consumer Empowerment in the EU (SEK(2011)0469)), enligt vilken 18 procent av EU-medborgarna inte förstår innebörden av ”bäst före”-datum. Parlamentet uppmanar därför kommissionen och medlemsstaterna att förtydliga innebörden av datummärkningar (”bäst före-datum”, ”sista förbrukningsdag” och ”använd senast-datum”) för att minska konsumenternas osäkerhet om huruvida livsmedel är ätbara eller ej, och för att sprida korrekt information till allmänheten, framför allt förståelsen för att datumet för minsta hållbarhetstid, ”bäst före-datum”, avser kvaliteten medan ”använd senast-datum” avser säkerheten, i syfte att hjälpa konsumenterna att göra välgrundade val. Parlamentet uppmanar med kraft kommissionen att ge ut en användarvänlig handbok om hur man kan använda livsmedel som närmar sig sista förbrukningsdag, samtidigt som man garanterar livsmedelssäkerheten vid donationer till välgörenhet och användning till djurfoder, och att ta till vara livsmedelsbranschens bästa praxis i syfte att t.ex. samordna utbud och efterfrågan på ett snabbare och mer effektivt sätt.

33.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att uppmuntra och stödja initiativ som syftar till att stimulera sådan hållbar produktion i liten och medelstor skala som är kopplad till lokala och regionala marknader samt till lokal och regional konsumtion. Parlamentet konstaterar att de lokala marknaderna är miljömässigt hållbara och att de bidrar till en stabil primärsektor. Parlamentet vill se att man i den framtida gemensamma jordbrukspolitiken öronmärker de medel som behövs för att främja stabiliteten i primärsektorn, till exempel genom direkthandel och lokala marknader och alla åtgärder som främjar korta eller inga transporter av livsmedel.

34.

Europaparlamentet uppmanar medlemsstaterna att se till att små lokala producenter och lokala producentgrupper kan delta i offentliga upphandlingar för genomförandet av särskilda program som syftar till att främja framför allt konsumtion av frukt och mejeriprodukter i skolor.

35.

Europaparlamentet uppmanar med kraft rådet och kommissionen att utse 2014 till Europaåret mot livsmedelsslöseri, som ett viktigt instrument för att informera och medvetandegöra Europas medborgare och uppmärksamma de nationella regeringarna på detta viktiga tema, så att lämpliga medel kan avsättas till de utmaningar som man kommer att behöva ta sig an under den närmaste framtiden.

36.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna resolution till rådet och kommissionen.

6.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 227/32

—

med beaktande av artikel 191 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt där det fastslås att unionens miljöpolitik ska bidra till att bevara, skydda och förbättra miljön samt skydda människors hälsa,

—

med beaktande av Europaparlamentets och rådets direktiv 2000/60/EG om upprättande av en ram för gemenskapens åtgärder på vattenpolitikens område,

—

med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Längs EU:s samtliga kuster (vid Engelska kanalen, Atlanten, Nordsjön, Östersjön och Medelhavet) förekommer algblomning som är kopplad till eutrofiering av kustvattnen eller flodmynningarna.

B.

Detta fenomen skadar allvarligt vattnets miljöstatus, folkhälsan och den ekonomiska dynamiken i de berörda områdena.

C.

Det vore lämpligt att söka en lösning på EU-nivå eftersom detta är ett gränsöverskridande fenomen.

1.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att utarbeta en europeisk handlingsplan mot algblomning inom ramen för direktiv 2000/60/EG som grundar sig på utbyte av bästa praxis och samarbete mellan de parter som berörs av fenomenet.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna (1) till rådet och kommissionen samt medlemsstaternas regeringar och parlament.

6.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 227/33

—

med beaktande av artikel 123 i arbetsordningen, och av följande skäl:

A.

Öar är mycket beroende av importerade fossila bränslen och har höga bränslekostnader, men de utgör också en möjlighet till forskning, demonstration och utveckling av förnybar energi och åtgärder för energieffektivitet.

B.

Öar är sårbara för klimatförändringar på grund av sin stora biologiska mångfald och sina sköra ekosystem.

C.

Det finns gott om förnybara energikällor och deras utveckling kan ha en betydande roll i att mildra öars bestående strukturella nackdelar genom att ge deras invånare socioekonomiska fördelar.

1.

Europaparlamentet gratulerar de samhällen och randområden som har undertecknat pakten med avsikten att gå bortom målet för EU 2020-strategin och minska koldioxidutsläppen i sina respektive territorier med minst 20 procent.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att fortsätta ge stöd till den europeiska övärlden i syfte att nå EU:s hållbarhetsmål.

3.

Europaparlamentet insisterar på att det bör skapas särskilda och tydliga hänvisningar till hållbarhet på öar i EU:s ramprogram och policytexter i linje med artikel 174 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

4.

Europaparlamentet insisterar på att alla öar ges incitament att ansluta sig till pakten och deltar i nätverksbyggande mellan öarna.

5.

Europarlamentet understryker behovet av att uppbåda nödvändiga finansiella resurser för att stödja tillämpningen av paktprocessen, med ”borgmästarförsamlingen”, ”smarta städer” och andra liknande EU-initiativ som modell.

6.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända denna förklaring tillsammans med namnen på undertecknarna (1) till kommissionen.

6.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 227/35

—

med beaktande av talmanskonferensens förslag,

—

med beaktande av sina beslut av den 15 juli 2009 (1) och den 14 december 2011 (2) om antalet ledamöter i de ständiga utskotten,

—

med beaktande av artikel 183 i arbetsordningen.

1.

Europaparlamentet beslutar att ändra antalet ledamöter i parlamentets utskott enligt följande:

Parlamentet beslutar att ändra antalet ledamöter i parlamentets underutskott enligt följande:

2.

Europaparlamentet beslutar, med hänvisning till talmanskonferensens beslut av den 9 juli 2009 om utskottspresidiernas sammansättning, att högst fyra vice ordförande får ingå i ett utskottspresidium.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att för kännedom översända detta beslut till rådet och kommissionen.

6.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 227/37

—

med beaktande av kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2011)0516),

—

med beaktande av artiklarna 294.2 och led a i artikel 77.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, i enlighet med vilka kommissionen har lagt fram sitt förslag för parlamentet (C7-0226/2011),

—

med beaktande av artikel 294.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 12 december 2011 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt i enlighet med artikel 294.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 55 i arbetsordningen,

—

med beaktande av betänkandet från utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (A7-0441/2011).

1.

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid första behandlingen.

2.

Europaparlamentet uppmanar kommissionen att lägga fram en ny text för parlamentet om den har för avsikt att väsentligt ändra sitt förslag eller ersätta det med ett nytt.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

6.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 227/38

—

med beaktande av utkastet till rådets beslut (09737/2011),

—

med beaktande av avtalet mellan Europeiska unionen och Georgien om skydd av geografiska beteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (09738/2011),

—

med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 207.4 första stycket, artikel 218.6 andra stycket led av och artikel 218.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0202/2011),

—

med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

—

med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A7-0450/2011).

1.

Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Georgien.

6.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 227/39

—

med beaktande av utkastet till rådets beslut (13894/2011),

—

med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 4.2 andra strecksatsen i rådets beslut 97/836/EG av den 27 november 1997 om Europeiska gemenskapens anslutning till Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter (”Reviderad överenskommelse av år 1958”) (1) (C7-0303/2011),

—

med beaktande av artikel 81 i arbetsordningen,

—

med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A7-0005/2012).

1.

Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets beslut.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.

6.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 227/39

—

med beaktande av utkastet till rådets beslut (13895/2011),

—

med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artikel 4.2 andra strecksatsen i rådets beslut 97/836/EG av den 27 november 1997 om Europeiska gemenskapens anslutning till Förenta nationernas ekonomiska kommission för Europas överenskommelse om antagande av enhetliga tekniska föreskrifter för hjulförsedda fordon och för utrustning och delar som kan monteras eller användas på hjulförsett fordon samt om villkoren för ömsesidigt erkännande av typgodkännande utfärdade på grundval av dessa föreskrifter (”Reviderad överenskommelse av år 1958”) (1) (C7-0302/2011),

—

med beaktande av artikel 81 i arbetsordningen,

—

med beaktande av rekommendationen från utskottet för internationell handel (A7-0004/2012).

1.

Europaparlamentet godkänner utkastet till rådets beslut.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna.

6.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 227/40

—

med beaktande av utkastet till rådets beslut (13238/2011),

—

med beaktande av avtalet mellan Europeiska unionen och Republiken Indonesiens regering om vissa luftfartsaspekter (10843/3/2010),

—

med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 100.2 och 218.6 andra stycket led a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0242/2011),

—

med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

—

med beaktande av rekommendationen från utskottet för transport och turism (A7-0448/2011).

1.

Europaparlamentet godkänner att avtalet ingås.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen samt till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna och i Republiken Indonesien.

6.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 227/41

—

med beaktande av utkastet till rådets beslut (09138/2011),

—

med beaktande av samarbetsmemorandumet mellan Europeiska unionen och Internationella civila luftfartsorganisationen (07702/2011),

—

med beaktande av den begäran om godkännande som rådet har lagt fram i enlighet med artiklarna 100.2, 218.6 andra stycket led a, 218.7 samt artikel 218.8 första stycket i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (C7-0163/2011),

—

med beaktande av artiklarna 81 och 90.7 i arbetsordningen,

—

med beaktande av rekommendationen från utskottet för transport och turism (A7-0391/2011).

1.

Europaparlamentet godkänner att samarbetsmemorandumet ingås.

2.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet och kommissionen, till regeringarna och parlamenten i medlemsstaterna samt till Internationella civila luftfartsorganisationen.

6.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 227/41

—

med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (07906/2/2011 – C7-0250/2011),

—

med beaktande av yttrandet av den 11 juni 2009 från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (1),

—

med beaktande av yttrandet av den 4 december 2009 från Regionkommittén (2),

—

med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen av ärendet (3), en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2008)0810),

—

med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 21 december 2011 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen i enlighet med artikel 294.8 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt

—

med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 66 i arbetsordningen,

—

med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0334/2011).

1.

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid andra behandlingen.

2.

Europaparlamentet godkänner sitt uttalande som bifogas denna resolution.

3.

Europaparlamentet tar del av kommissionens uttalande som bifogas denna resolution.

4.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.

6.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

CE 227/43

—

med beaktande av rådets ståndpunkt vid första behandlingen (05032/2/2011 – C7-0251/2011),

—

med beaktande av yttrandet från Europeiska ekonomiska och sociala kommittén av den 17 februari 2010 (1),

—

med beaktande av sin ståndpunkt vid första behandlingen (2) av ärendet, en behandling som avsåg kommissionens förslag till Europaparlamentet och rådet (KOM(2009)0267),

—

med beaktande av artikel 294.7 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av det skriftliga åtagandet från rådets företrädare av den 23 november 2011 att godkänna Europaparlamentets ståndpunkt vid andra behandlingen i enlighet med artikel 294.8 a i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt,

—

med beaktande av artikel 66 i arbetsordningen,

—

med beaktande av andrabehandlingsrekommendationen från utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet (A7-0336/2011).

1.

Europaparlamentet antar nedanstående ståndpunkt vid andra behandlingen.

2.

Europaparlamentet godkänner sitt uttalande som bifogas denna resolution.

3.

Europaparlamentet uppdrar åt talmannen att översända parlamentets ståndpunkt till rådet, kommissionen och de nationella parlamenten.