3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/1

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/2

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/2

1.

Kan man utifrån den unionsrättsliga ”ekvivalensprincipen” — vid genomförandet av EU-rätten i ett förfarandesystem där de allmänna domstolar som är behöriga att avgöra sakfrågan även ska pröva om lagarna strider mot författningen, men inte tillåts att generellt upphäva lagarna, vilket i stället åligger en särskilt inrättad förvaltningsdomstol — dra slutsatsen att de allmänna domstolarna även måste vända sig till författningsdomstolen under förfarandet om en lag strider mot artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna för att få till stånd ett allmänt upphävande av lagen och inte enbart kan underlåta att tillämpa lagen i det konkreta fallet?

2.

Ska artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att den utgör hinder mot en processuell bestämmelse, där det föreskrivs att en internationellt obehörig domstol kan utse en god man på grund av frånvaro för en part vars hemvist inte kan fastställas och att denne gode man genom sitt ”svaromål” på ett bindande sätt kan påverka den internationella behörigheten?

3.

Ska artikel 24 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (nedan kallad förordning nr 44/2001) (1) tolkas så, att en ”svarandes svaromål” i den mening som avses i denna bestämmelse endast föreligger om motsvarande processhandling har vidtagits av svaranden själv eller av dennes befullmäktigade rättsliga ombud eller gäller detta utan inskränkning även om en god man på grund av frånvaro har förordnats i enlighet med lagstiftningen i den berörda medlemsstaten?

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/2

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/3

1.

Ska rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (1) och de principer i gemenskapsrätten som avser skydd av konsumenterna och balans i avtalsförhållanden tolkas så, att de utgör hinder för att tillämpa den spanska lagstiftningen om inteckningar, enligt vilken, trots att det föreskrivs att fordringsägaren kan begära ytterligare säkerheter när en intecknad fastighets uppskattade värde minskar med 20 procent, det, i samband med ett förfarande för utmätning av intecknad egendom, inte föreskrivs att gäldenären/konsumenten, efter det att det gjorts en annan värdering, kan begära omprövning av det uppskattade värdet, åtminstone med avseende på tillämpningen av artikel 671 LEC, (2) när värdet har ökat med samma procentandel eller högre under den tid som har förflutit mellan upprättandet av inteckningen och utmätningen av den intecknade egendomen?

2.

Ska rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal och de principer i gemenskapsrätten som avser skydd av konsumenterna och balans i avtalsförhållanden tolkas så, att de utgör hinder för att tillämpa de spanska processuella bestämmelserna om utmätning av intecknad egendom, i vilka det föreskrivs att den verkställighetssökande fordringsägaren kan tilldelas den intecknade fastigheten för ett belopp som motsvarar 50 procent av dess uppskattade värde (för närvarande 60 procent), vilket innebär att konsumenten/gäldenären drabbas av en omotiverad påföljd som motsvarar 50 procent (för närvarande 40 procent) av nämnda uppskattade värde?

3.

Ska rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal och de principer i gemenskapsrätten som avser skydd av konsumenterna och balans i avtalsförhållanden tolkas så, att det föreligger rättsmissbruk och obehörig vinst när den verkställighetssökande fordringsägaren efter att ha tilldelats den intecknade fastigheten för ett belopp som motsvarar 50 procent (för närvarande 60 procent) av dess uppskattade värde ansöker om att utmätning ska verkställas för det belopp som återstår för att skulden helt ska infrias, trots att den tilldelade egendomens uppskattade värde och/eller faktiska värde överstiger den totala skulden och trots att ett sådant handlande är tillåtet enligt den nationella processrätten?

4.

Ska rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal och de principer i gemenskapsrätten som avser skydd av konsumenterna och balans i avtalsförhållanden tolkas så, att tilldelningen av den intecknade fastigheten med ett uppskattat värde och/eller ett faktiskt värde som överstiger det totala hypotekslånet medför att artikel 570 LEC ska tillämpas i stället för artiklarna 579 och 671 LEC och att det följaktligen ska anses att den verkställighetssökande fordringsägaren har fått full betalning för sin fordran?

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/3

—

upphäva den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 13 mars 2013 i de förenade målen T-229/11 och T-276/11, Inglewood m.fl. mot parlamentet,

—

genom ny prövning fastställa att beslutet av Europaparlamentets presidium att dels höja pensionsåldern från 60 år till 63 år är ogiltigt, dels ta bort de särskilda sätt som pensionen kan utbetalas på, vare sig det är fråga om förtidida utbetalning eller utbetalning i engångsbelopp,

—

ogiltigförklara de överklagade besluten, och

—

förplikta parlamentet att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/4

1.

Är domstolarna i en medlemsstat, inom vars territorium det har inletts ett insolvensförfarande mot en gäldenär, behöriga att pröva en talan som väckts av konkursförvaltaren mot den verkställande direktören i gäldenärsbolaget om ersättning för betalningar som utförts efter det att bolaget blivit insolvent eller efter fastställandet av att bolaget är överskuldsatt?

2.

Är domstolarna i en medlemsstat, inom vars territorium det har inletts ett insolvensförfarande mot en gäldenär, behöriga att pröva en talan som väckts av konkursförvaltaren mot den verkställande direktören i gäldenärsbolaget om ersättning för betalningar som utförts efter det att bolaget blivit insolvent eller efter fastställandet av att bolaget är överskuldsatt, om den verkställande direktören inte är bosatt i en medlemsstat i Europeiska unionen, utan i en stat som är part i Lugano II-konventionen?

3.

Omfattas talan i fråga 1 av bestämmelserna i artikel 3.1 i förordning nr 1346/2000?

4.

För det fall talan i fråga 1 inte omfattas av bestämmelserna i artikel 3.1 i förordning nr 1346/2000 och/eller om domstolens behörighet inte omfattar en verkställande direktör med hemvist i en stat som är part i Lugano II-konventionen:

Är det ett förfarande som rör konkurs i den mening som avses i artikel 1.2 b i Lugano II-konventionen?

5.

För det fall fråga 4 besvaras jakande:

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/5

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/5

1.

Ska uttrycket ”Anläggning av [luftledningar för transport av el] med en spänning på 220 kV eller mer och en längd över 15 km”, som återfinns i punkt 20 i bilaga I till direktiv 85/337 (1), i dess lydelse enligt direktiv 97/11 (2), tolkas så att de enda elanläggningar som det innefattar är luftledningar som överstiger dessa två gränsvärden?

2.

Ska uttrycket ”. överföring av elektrisk energi med luftledningar”, vilket återfinns i punkt 3 b i bilaga II till direktiv 85/337, i dess lydelse enligt direktiv 97/11, tolkas så att de enda anläggningar för överföring av elektrisk energi som det innefattar är luftledningar? För det fallet att denna fråga ska besvaras nekande:

3.

Ska uttrycket ”. överföring av elektrisk energi med luftledningar”, vilket återfinns i punkt 3 b i bilaga II till direktiv 85/337, tolkas så att det innefattar transformatorstationer?

4.

Ska uttrycket ”. överföring av elektrisk energi med luftledningar”, vilket återfinns i punkt 3 b i bilaga II till direktiv 85/337, tolkas så [orig. s. 12] att det innefattar transformatorstationer, även om de uppförs eller byggs ut inom ramen för ett projekt som inte innefattar anläggande av en luftledning?

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/6

1.

Ska ett mål i vilket käranden yrkar ersättning för skada och att domstolen ska fastställa att svarandena har handlat på ett otillåtet sätt genom att ingå ett otillåtet avtal och missbruka sin dominerande ställning och som bygger på tillämpning av rättsakter med allmän giltighet i en annan medlemsstat, anses falla inom privaträttens område i den mening som avses i förordningen, (1) mot bakgrund av att otillåtna avtal är ogiltiga från och med den tidpunkt då de ingås, medan antagandet av en bestämmelse är en handling från statens sida inom det offentligrättsliga området (acta iure imperii), på vilken de folkrättsliga regler som föreskriver att en stat ska ha immunitet mot rättsliga förfaranden vid domstolar i andra stater är tillämpliga?

2.

Om den första frågan besvaras jakande (målet faller inom privaträttens område i den mening som avses i förordningen), ska skadeståndsförfarandet då anses vara ett mål som rör giltigheten av bolagsorganens beslut i den mening som avses i artikel 22.2 i förordningen, vilket enligt artikel 35.1 gör det möjligt att inte erkänna domen?

3.

Om föremålet för talan i skadeståndsförfarandet omfattas av tillämpningsområdet för artikel 22.2 i förordningen (exklusiv behörighet), är domstolen i den medlemsstat där verkställighet begärs då skyldig att pröva om villkoren i artikel 35.1 i förordningen är uppfyllda beträffande erkännandet av en dom i vilken det förordnas om interimistiska säkerhetsåtgärder?

4.

Kan bestämmelsen om grunderna för rättsordningen (ordre public) i artikel 34.1 i förordningen tolkas så att ett erkännande av en dom i vilken det förordnas om säkerhetsåtgärder strider mot grunderna för rättsordningen (ordre public) i en medlemsstat om, för det första, huvudskälet till förordnandet om interimistiska säkerhetsåtgärder är att det yrkade beloppet är mycket högt utan att det har gjorts någon välgrundad och motiverad beräkning och, för det andra, ett erkännande och en verkställighet av nämnda dom kan åsamka svarandena skada som käranden, som är ett bolag som har försatts i konkurs, inte kommer att kunna ersätta om talan ogillas i skadeståndsförfarandet, vilket skulle kunna påverka de ekonomiska intressena hos den stat i vilken erkännande begärs och följaktligen äventyra statens säkerhet, mot bakgrund av att Republiken Lettland äger 100 procent av aktierna i Lidosta Rīga och 52,6 procent av aktierna i AS Air Baltic Corporation?

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/7

a)

den köpeskilling (det pris) för överlåtelsen av egendomen som parterna avtalat minus mervärdesskattesatsen, eller

b)

den köpeskilling (det pris) för överlåtelsen av egendomen som parterna avtalat?

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/7

a)

den köpeskilling (det pris) för överlåtelsen av egendomen som parterna avtalat minus mervärdesskattesatsen, eller

b)

den köpeskilling (det pris) för överlåtelsen av egendomen som parterna avtalat?

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/7

—

ogiltigförklara rådets beslut 2013/129/EU av den 7 mars 2013 om att underställa 4-metylamfetamin kontrollåtgärder, (1)

—

förordna att verkningarna av rådets beslut 2013/129 ska bestå till dess det ersätts av en ny rättsakt,

—

förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/8

—

fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 27.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/28/EG av den 23 april 2009 om främjande av användningen av energi från förnybara energikällor och om ändring och ett senare upphävande av direktiven 2001/77/EG och 2003/30/EG (1) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser,

—

förplikta Republiken Polen i enlighet med artikel 260.3 FEUF att betala vite med 133 228,80 euro per dag från och med den dag då domen meddelas i förevarande mål, på grund av dess åsidosättande av skyldigheten att underrätta kommissionen om åtgärder för att införliga direktiv 2009/28/EG, och

—

förplikta Republiken Polen att ersätta rättegångskostnaderna..

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/8

—

fastställa att Konungariket Belgien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 2.1 i kommissionens direktiv 2010/61/EU av den 2 september 2010 om anpassning för första gången av bilagorna till Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/68/EG om transport av farligt gods på väg, järnväg och inre vattenvägar till den vetenskapliga och tekniska utvecklingen (1) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att införliva direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana bestämmelser, och

—

förplikta Konungariket Belgien att ersätta rättegångskostnaderna.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/9

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/9

a)

med ”driftställe” i artikel 3.2 avses en filial tillhörande den gäldenär mot vilken ett huvudförfarande har inletts, vilket hindrar att det, när flera bolag som ingår i samma koncern har försatts i likvidation samtidigt, inleds ett sekundärförfarande mot dessa bolag i den medlemsstat där de har sitt säte, med motiveringen att de har rättskapacitet?[Orig. s. 9]

b)

en person eller en myndighet, för att ha rätt att begära att ett sekundärförfarande ska inledas, måste ha sitt hemvist eller sitt säte inom den medlemsstats territorium där begäran om detta förfarande inges till domstol, eller har alla medborgare i unionen denna rättighet, förutsatt att de kan visa att de har ett rättsligt band till det berörda driftstället?

c)

det, när huvudinsolvensförfarandet är ett likvidationsförfarande, kan beslutas att ett sekundärt insolvensförfarande ska inledas mot ett driftställe endast om vissa lämplighetskriterier är uppfyllda, vilka ska bedömas av domstolen i den medlemsstat där begäran om sekundärförfarandet inges?

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/9

1.

Inbegriper den personkrets som omfattas av tillämpningsområdet för artikel 4 i förordning nr 883/2004 (1) personer som inte önskar ta del av sådana socialförsäkringsförmåner eller familjeförmåner som avses i artikel 3.1 i nämnda förordning, men däremot av sådana icke-avgiftsfinansierade förmåner som avses i artiklarna 3.3 och 70 i förordningen?

2.

Om svaret på fråga 1 är jakande: Utgör artikel 4 i förordning nr 883/2004 hinder mot att medlemsstaterna, för att undvika orimligt ianspråktagande av sådana icke-avgiftsfinansierade sociala förmåner som säkerställer existensminimum som avses i artikel 70 i förordningen, helt eller delvis utesluter behövande unionsmedborgare från tillämpningsområdet för sådana förmåner, vilka beviljas egna medborgare i samma situation?

3.

Om svaren på frågorna 1 och 2 är nekande: Utgör a) artikel 18 FEUF och/eller b) artikel 20.2 andra meningen a FEUF, jämförd med artikel 20.2 c FEUF och artikel 24.2 i direktiv 2004/38 (2), hinder mot att medlemsstaterna, för att undvika orimligt ianspråktagande av sådana icke-avgiftsfinansierade sociala förmåner som säkerställer existensminimum som avses i artikel 70 i förordningen, helt eller delvis utesluter behövande unionsmedborgare från tillämpningsområdet för sådana förmåner, vilka beviljas egna medborgare i samma situation?

4.

Om det enligt svaren på föregående frågor är förenligt med Europarätten att delvis utesluta personer från tillämpningsområdet för förmåner som ska säkerställa existensminimum: Får icke-avgiftsfinansierade förmåner som ska säkerställa existensminimum, med undantag för akuta nödfall, begränsas till de medel som krävs för att återvända till hemlandet, eller krävs enligt artiklarna 1, 20 och 51 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna mer långtgående förmåner vilka möjliggör permanent uppehåll?

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/11

—

ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) nr 157/2013 av den 18 februari 2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av bioetanol med ursprung i Amerikas förenta stater (EUT L 49, s. 10), i den del den berör sökandena och dess medlemmar, och

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Som första grund gör sökandena gällande att kommissionen agerade i strid med grundförordningen, eftersom den valde en landsomfattande tull och vägrade att beräkna en individuell antidumpningstull, trots att kommissionen hade alla nödvändiga uppgifter för att göra så. Sökandena framhåller härvid att kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning av de relevanta faktiska omständigheterna och en felaktig rättstillämpning, att den inte motiverade sina slutsatser och åsidosatte sin omsorgsplikt och rätten till försvar, samt rättssäkerhetsprincipen och sökandenas berättigade förväntningar.

2.

Den andra grunden avser en uppenbart felaktig bedömning av de relevanta faktiska omständigheterna och en felaktig rättstillämpning, eftersom kommissionen inte justerade exportpriset vid beräkningen av dumpningsmarginalen, genom att inte justera exportpriserna för det berörda blandningsföretagets blandningar uppåt.

3.

Såvitt avser den tredje grunden gör sökandena gällande att kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning av de relevanta faktiska omständigheterna och åsidosatte grundförordningen och icke-diskrimineringsprincipen genom att överskatta importvolymen av bioetanol från USA och genom att inte behandla dessa importer på samma sätt som importer av samma produkt från tredjeländer.

4.

Sökanden gör som fjärde grund gällande att kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning och åsidosatte grundförordningen vid beräkningen av skademarginalerna.

5.

Som femte grund gör sökandena gällande att kommissionen gjorde uppenbart felaktiga bedömningar och åsidosatte grundförordningen, genom att fastställa väsentlig skada med stöd av en unionsindustri som inte tillverkar en likadan produkt, och genom att definiera unionsindustrin innan den likadana produkten definierades.

6.

Såvitt avser den sjätte grunden gör sökandena gällande att den omtvistade förordningen innehåller en uppenbart felaktig bedömning och felaktig rättstillämpning, eftersom den väsentliga skada som anges har fastställts med uppgifter som tillhör ett icke-representativt urval av unionsproducenter.

7.

Den sjunde grunden avser en uppenbart oriktig bedömning, genom att kommissionen fastställde att andra orsaker till den väsentliga skadan inte påverkar kausalsambandet mellan den berörda importen och den påstådda skadan på unionsindustrin.

8.

Den åttonde grunden avser felaktig rättstillämpning och åsidosättande av proportionalitetsprincipen, genom att rådet antog en antidumpningsåtgärd som inte var nödvändig.

9.

Som nionde grund gör sökandena gällande att kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning och åsidosatte principerna om god förvaltning och icke-diskriminering, genom att anse att undersökningen av bioetanol med ursprung i USA var grundad på ett tillräckligt klagomål, när detta inte uppfyllde kraven i grundförordningen.

10.

Sökanden gör som tionde grund gällande att kommissionen flera gånger åsidosatte sökandenas rätt till försvar och inte uppfyllde motiveringsskyldigheten när den omtvistade förordningen antogs, eftersom det slutliga meddelande som förordningen grundar sig på inte innehöll de väsentliga faktiska omständigheterna eller övervägandena för antagandet av de slutliga åtgärderna. Kommissionen ändrade även giltighetsperioden för åtgärderna utan att ange skälen, samtidigt som den inte gav sökandena tillgång till de icke-konfidentiella handlingarna i god tid, inte heller fick sökandena tillräckligt med tid för att inkomma med anmärkningar angående det slutliga meddelandet.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/12

—

ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) nr 157/2013 av den 18 februari 2013 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av bioetanol med ursprung i Amerikas förenta stater (EUT L 49, s. 10), i den del den berör sökanden, och

—

förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Som första grund gör sökanden gällande att kommissionen agerade i strid med grundförordningen, eftersom den valde en landsomfattande tull och vägrade att beräkna en individuell antidumpningstull, trots att kommissionen hade alla nödvändiga uppgifter för att göra så. Sökanden framhåller härvid att kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning av de relevanta faktiska omständigheterna och en felaktig rättstillämpning, att den inte motiverade sina slutsatser och åsidosatte sin omsorgsplikt och rätten till försvar, samt rättssäkerhetsprincipen och sökandens berättigade förväntningar.

2.

Den andra grunden avser en uppenbart felaktig bedömning av de relevanta faktiska omständigheterna och en felaktig rättstillämpning, eftersom kommissionen inte justerade exportpriset vid beräkningen av dumpningsmarginalen, genom att inte justera exportpriserna för det berörda blandningsföretagets blandningar uppåt.

3.

Såvitt avser den tredje grunden gör sökanden gällande att kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning av de relevanta faktiska omständigheterna och åsidosatte grundförordningen och icke-diskrimineringsprincipen genom att överskatta importvolymen av bioetanol från USA och genom att inte behandla dessa importer på samma sätt som importer av samma produkt från tredjeländer.

4.

Sökanden gör som fjärde grund gällande att kommissionen gjorde en uppenbart felaktig bedömning och åsidosatte grundförordningen vid beräkningen av skademarginalerna.

5.

Som femte grund gör sökanden gällande att kommissionen gjorde uppenbart felaktiga bedömningar och åsidosatte grundförordningen, genom att fastställa väsentlig skada med stöd av en unionsindustri som inte tillverkar en likadan produkt, och genom att definiera unionsindustrin innan den likadana produkten definierades.

6.

Såvitt avser den sjätte grunden gör sökanden gällande att den omtvistade förordningen innehåller en uppenbart felaktig bedömning och felaktig rättstillämpning, eftersom den väsentliga skada som anges har fastställts med uppgifter som tillhör ett icke-representativt urval av unionsproducenter.

7.

Den sjunde grunden avser en uppenbart oriktig bedömning, genom att kommissionen fastställde att andra orsaker till den väsentliga skadan inte påverkar kausalsambandet mellan den berörda importen och den påstådda skadan på unionsindustrin.

8.

Den åttonde grunden avser felaktig rättstillämpning och åsidosättande av proportionalitetsprincipen, genom att rådet antog en antidumpningsåtgärd som inte var nödvändig.

9.

Som nionde grund gör sökanden gällande att kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning och åsidosatte principerna om god förvaltning och icke-diskriminering, genom att anse att undersökningen av bioetanol med ursprung i USA var grundad på ett tillräckligt klagomål, när detta inte uppfyllde kraven i grundförordningen.

10.

Sökanden gör som tionde grund gällande att kommissionen flera gånger åsidosatte sökandens rätt till försvar och inte uppfyllde motiveringsskyldigheten när den omtvistade förordningen antogs, eftersom det slutliga meddelande som förordningen grundar sig på inte innehöll de väsentliga faktiska omständigheterna eller övervägandena för antagandet av de slutliga åtgärderna. Kommissionen ändrade även giltighetsperioden för åtgärderna utan att ange skälen, samtidigt som den inte gav sökanden tillgång till de icke-konfidentiella handlingarna i god tid, inte heller fick sökanden tillräckligt med tid för att inkomma med anmärkningar angående det slutliga meddelandet.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/13

—

förplikta svarandena att utge skadestånd om 958 920,00 EUR på den grunden att de villkor som ska vara uppfyllda enligt punkterna 1.23–1.27 i samförståndsavtalet av den 26 april 2013 mellan Cypern och svarandena innefattade krav som innebär en klar överträdelse av en överordnad rättsregel till skydd för enskilda, nämligen artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 1 i protokoll 11 till Europakonventionen,

—

förklara de berörda villkoren ogiltiga och enligt artikel 19 i fördraget om inrättande av europeiska stabilitetsmekanismen (ESM-fördraget) förordna om en omedelbar översyn av de finansiella stödinstrument som föreskrivs i artiklarna 14–18 i samma fördrag mot bakgrund av tribunalens dom i syfte att ändra villkoren så att de är förenliga med domen, och

—

i den mån skadeståndet enligt den första strecksatsen inte täcker den situationen att de berörda villkoren ogiltigförklaras, förplikta svarandena att utge skadestånd för åsidosättande av artikel 263 FEUF.

1.

Första grunden: De berörda villkoren i samförståndsavtalet innefattar krav som innebar en ”klar överträdelse av en överordnad rättsregel till skydd för enskilda” (1), eftersom

2.

Andra grunden: Följande överträdelser var så omfattande att de tillsammans ska anses utgöra en klar överträdelse av en överordnad rättsregel:

3.

Tredje grunden: Undandragandet av sökandens insatta medel var varken nödvändigt eller proportionerligt

4.

Fjärde grunden: Svarandena förorsakade undandragandet av sökandens insatta medel eftersom sökandens insatta medel, hade det inte varit för den klara överträdelsen, skulle ha skyddats av rättigheterna enligt stadgan och protokollet med resultatet att sökandens förlust var tillräckligt direkt och förutsebar.

5.

Femte grunden: Om det finns fog för de ovan anförda grunderna ska de berörda villkoren förklaras ogiltiga trots att de berörda villkoren var riktade mot Cypern, eftersom sökanden direkt och personligen berörs av dem. Villkoren och det sätt på vilket de genomförts strider nämligen mot fördraget och/eller mot en rättsregel avseende dess genomförande och/eller, i den mån det görs gällande att undandragandet och sökandens insatta medel undergrävde rättsregeln i strid med artikel 6.1 FEU, innebar maktmissbruk.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/14

—

ålägga svarandena att till sökanden utge 1 999 121,60 euro på den grunden att det är uppenbart att villkoren i samförståndsavtalet av den 26 april 2013 mellan Cypern och svarandena, som framgår av punkterna 1.23–1.27 i avtalet, innehåller krav som strider mot en överordnad rättsregel om skydd för individen, nämligen artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) och artikel 1 i protokoll 1 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),

—

förklara de relevanta villkoren ogiltiga och anmoda svarandena att snarast möjligt utreda de finansiella biståndsinstrumenten i artiklarna 14–18 i fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM-fördraget), i enlighet med artikel 19, med hänsyn till domstolens dom, i syfte att införa ändringar för att följa domsolens dom, och

—

ålägga svarandena att utge ersättning till sökanden på grund av att svarandena har åsidosatt artikel 263 FEUF, om den ersättning som beviljas i enlighet med det första yrkandet inte anpassats till den omständigheten att de relevanta villkoren förklaras ogiltiga.

1.

Första grunden: Det är ”uppenbart” att villkoren i samförståndsavtalet innehåller krav som ”strider mot en överordnad rättsregel om skydd för individen” (1), av följande skäl:

2.

Andra grunden: Nedan angivna överträdelser är tillsammans så omfattande att det är uppenbart att de strider mot en överordnad rättsregel:

3.

Tredje grunden: Hindret mot att sökanden kan förfoga över sina banktillgodohavanden var varken nödvändigt eller proportionerligt.

4.

Fjärde grunden: Svarandena har orsakat hindret mot att sökanden kan förfoga över sina banktillgodohavanden. Om det inte vore för den uppenbara överträdelsen hade sökandens banktillgodohavanden nämligen skyddats i enlighet med sökandens rättigheter enligt stadgan och protokollet. Sökandens förlust var därför tillräckligt direkt och förutsägbar.

Femte grunden: Om tribunalen finner att talan ska bifallas med stöd av de ovan angivna grunderna, så ska de relevanta villkoren förklaras ogiltiga, även om de riktades mot Cypern, eftersom de är av direkt och individuell betydelse för sökanden, eftersom de relevanta villkoren och det sätt på vilka de har tillämpats strider mot fördraget och/eller en rättsregel som rör tillämpningen av fördraget och/eller utgör maktmissbruk, försåvitt tribunalen anser att åtgärden att hindra sökanden att förfoga over sina banktillgodohavanden underminerar rättsstatsprincipen på ett sätt som strider mot artikel 6.1 FEU.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/15

—

förplikta svarandena att utge ersättning till ett belopp av 347 520,68 brittiska pund på den grunden att villkoren i punkterna 1.23–1.27 i samförståndsavtalet av den 26 april 2013 mellan Cypern och svarandena innehåller krav som innebär en klar överträdesle av en överordnad rättsregel till skydd för enskilda, nämligen artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), och artikel 1 i protokoll 1 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen),

—

ogiltigförklara de aktuella villkoren och enligt artikel 19 i fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen (nedan kallat ESM-fördraget) förordna om en omedelbar översyn av de finansiella stödinstrumenten som föreskrivs artiklarna 14–18 i samma fördrag mot bakgrund av tribunalens dom, i syfte att ändra villkoren så att de är förenliga med domen, och

—

förplikta svarandena att utge ersättning på den grunden att svarandena har åsidosatt artikel 263 FEUF, för det fall ersättningen som beviljas i enlighet med det första yrkandet inte har anpassats till den omständigheten att de aktuella villkoren har ogiltigförklarats.

1.

Första grunden: De aktuella villkoren i samförståndsavtalet innehåller krav som innebär ”en klar överträdelse av en överordnadrättsregel till skydd för enskilda” (1), eftersom

2.

Andra grunden: Följande överträdelser var så omfattande att de tillsammans utgör en klar överträdelse av en överordnad rättsregel:

3.

Tredje grunden: Undandragandet av sökandenas banktillgodohavanden var inte nödvändigt eller proportionerligt.

4.

Fjärde grunden: Det var svarandena som förorsakade att sökandenas banktillgodohavanden undandrogs, därför att utan den klara överträdelsen skulle sökandenas banktillgodohavanden ha varit skyddade av rättigheterna enligt stadgan och protokollet. Därför var sökandenas förlust tillräckligt direkt och förutsebar.

5.

Femte grunden: Om det finns fog för de ovan anförda grunderna ska de aktuella villkoren ogiltigförklaras, trots att de var riktade mot Cypern, eftersom de berör var och en av sökandena direkt och personligen. Villkoren och sättet de genomförts på åsidosätter fördraget och/eller en rättsregel om dess deras tillämpning, och/eller utgör maktmissbruk i den mån tribunalen finner att undandragandet av sökandenas banktillgodohavanden urholkar principen om rättsstaten på ett sätt som strider mot artikel 6.1 FEU.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/17

—

ålägga svarandena att till sökandena utge 1 552 110,64 euro på den grunden att det är uppenbart att villkoren i samförståndsavtalet av den 26 april 2013 mellan Cypern och svarandena, som framgår av punkterna 1.23–1.27 i avtalet, innehåller krav som strider mot en överordnad rättsregel om skydd för individen, nämligen artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan) och artikel 1 i protokoll 1 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen),

—

förklara de relevanta villkoren ogiltiga och anmoda svarandena att snarast möjligt utreda de finansiella biståndsinstrumenten i artiklarna 14–18 i fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen (ESM-fördraget), i enlighet med artikel 19, med hänsyn till domstolens dom, i syfte att införa ändringar för att följa domsolens dom, och

—

ålägga svarandena att utge ersättning till sökandena på grund av att svarandena har åsidosatt artikel 263 FEUF, om den ersättning som beviljas i enlighet med det första yrkandet inte anpassats till den omständigheten att de relevanta villkoren förklaras ogiltiga.

1.

Första grunden: Det är ”uppenbart” att villkoren i samförståndsavtalet innehåller krav som ”strider mot en överordnad rättsregel om skydd för individen” (1), eftersom

2.

Andra grunden: Nedan angivna överträdelser är tillsammans så omfattande att det är uppenbart att de strider mot en överordnad rättsregel:

3.

Tredje grunden: Hindret mot att sökandena kan förfoga över sina banktillgodohavanden var varken nödvändigt eller proportionerligt.

4.

Fjärde grunden: Sökandena hindrades från att förfoga över sina banktillgodohavanden. Om det inte vore för den uppenbara överträdelsen hade svarandenas banktillgodohavanden skyddats i enlighet med sökandenas rättigheter enligt stadgan och protokollet. Sökandenas förlust var därför tillräckligt direkt och förutsägbar.

5.

Femte grunden: Om tribunalen finner att talan ska bifallas med stöd av de ovan angivna grunderna, så ska de relevanta villkoren förklaras ogiltiga, även om de riktades mot Cypern, eftersom de är av direkt och individuell betydelse för var och av sökandena, eftersom de relevanta villkoren och det sätt på vilka de har tillämpats strider mot fördraget och/eller en rättsregel som rör tillämpningen av fördraget och/eller utgör maktmissbruk, försåvitt tribunalen anser att åtgärden att hindra sökandena att förfoga over sina banktillgodohavanden underminerar rättsstatsprincipen på ett sätt som strider mot artikel 6.1 FEU.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/18

—

förplikta svarandena att utge ersättning till ett belopp av 1 583 479,00 euro på den grunden att villkoren i punkterna 1.23–1.27 i samförståndsavtalet av den 26 april 2013 mellan Cypern och svarandena innehåller krav som innebär en klar överträdesle av en överordnad rättsregel till skydd för enskilda, nämligen artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan), och artikel 1 i protokoll 1 till Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (nedan kallad Europakonventionen),

—

ogiltigförklara de aktuella villkoren och enligt artikel 19 i fördraget om inrättande av Europeiska stabilitetsmekanismen (nedan kallat ESM-fördraget) förordna om en omedelbar översyn av de finansiella stödinstrumenten som föreskrivs artiklarna 14–18 i samma fördrag mot bakgrund av tribunalens dom, i syfte att ändra villkoren så att de är förenliga med domen, och

—

förplikta svarandena att utge ersättning på den grunden att svarandena har åsidosatt artikel 263 FEUF, för det fall ersättningen som beviljas i enlighet med det första yrkandet inte har anpassats till den omständigheten att de aktuella villkoren har ogiltigförklarats.

1.

Första grunden: De aktuella villkoren i samförståndsavtalet innehåller krav som innebär ”en klar överträdelse av en överordnadrättsregel till skydd för enskilda” (1), eftersom

2.

Andra grunden: Följande överträdelser var så omfattande att de tillsammans utgör en klar överträdelse av en överordnad rättsregel:

3.

Tredje grunden: Undandragandet av sökandenas banktillgodohavanden var inte nödvändigt eller proportionerligt.

4.

Fjärde grunden: Det var svarandena som förorsakade att sökandenas banktillgodohavanden undandrogs, därför att utan den klara överträdelsen skulle sökandenas banktillgodohavanden ha varit skyddade av rättigheterna enligt stadgan och protokollet. Därför var sökandenas förlust tillräckligt direkt och förutsebar.

5.

Femte grunden: Om det finns fog för de ovan anförda grunderna ska de aktuella villkoren ogiltigförklaras, trots att de var riktade mot Cypern, eftersom de berör var och en av sökandena direkt och personligen. Villkoren och sättet de genomförts på åsidosätter fördraget och/eller en rättsregel om dess deras tillämpning, och/eller utgör maktmissbruk, i den mån tribunalen finner att undandragandet av sökandenas banktillgodohavanden urholkar principen om rättsstaten på ett sätt som strider mot artikel 6.1 FEU.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/19

—

förplikta svarandena att utge skadestånd om 278 925,79 EUR på den grunden att de villkor som ska vara uppfyllda enligt punkterna 1.23–1.27 i samförståndsavtalet av den 26 april 2013 mellan Cypern och svarandena innefattade krav som innebär en klar överträdelse av en överordnad rättsregel till skydd för enskilda, nämligen artikel 17 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 1 i protokoll 11 till Europakonventionen,

—

förklara de berörda villkoren ogiltiga och enligt artikel 19 i fördraget om inrättande av europeiska stabilitetsmekanismen (ESM-fördraget) förordna om en omedelbar översyn av de finansiella stödinstrument som föreskrivs i artiklarna 14–18 i samma fördrag mot bakgrund av tribunalens dom i syfte att ändra villkoren så att de är förenliga med domen, och

—

i den mån skadeståndet enligt den första strecksatsen inte täcker den situationen att de berörda villkoren ogiltigförklaras, förplikta svarandena att utge skadestånd för åsidosättande av artikel 263 FEUF.

1.

Första grunden: De berörda villkoren i samförståndsavtalet innefattar krav som innebar en ”klar överträdelse av en överordnad rättsregel till skydd för enskilda” (1), eftersom

2.

Andra grunden: Följande överträdelser var så omfattande att de tillsammans ska anses utgöra en klar överträdelse av en överordnad rättsregel:

3.

Tredje grunden: Undandragandet av sökandens insatta medel var varken nödvändigt eller proportionerligt

4.

Fjärde grunden: Svarandena förorsakade undandragandet av sökandens insatta medel eftersom sökandens insatta medel, hade det inte varit för den klara överträdelsen, skulle ha skyddats av rättigheterna enligt stadgan och protokollet med resultatet att sökandens förlust var tillräckligt direkt och förutsebar.

5.

Femte grunden: Om det finns fog för de ovan anförda grunderna ska de berörda villkoren förklaras ogiltiga trots att de berörda villkoren var riktade mot Cypern, eftersom sökanden direkt och personligen berörs av dem. Villkoren och det sätt på vilket de genomförts strider nämligen mot fördraget och/eller mot en rättsregel avseende dess genomförande och/eller, i den mån det görs gällande att undandragandet och sökandens insatta medel undergrävde rättsregeln i strid med artikel 6.1 FEU, innebar maktmissbruk.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/21

—

ogiltigförklara det beslut som andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) meddelade den 3 april 2013 i ärende R 386/2012-2, på grund av att det strider mot artikel 8.1 b i förordning nr 40/94 om gemenskapsvarumärken,

—

förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna vid överklagandenämnden.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/21

—

ogiltigförklara första överklagandenämndens beslut av den 21 mars 2013 i ärende R 2608/2011-1,

—

ogiltigförklara annulleringsenhetens beslut nr 4891 C av den 21 oktober 2011, vilket föregick antagandet av det omtvistade beslutet, och

—

förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive kostnaderna för förfarandet vid överklagandenämnden.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/22

—

ogiltigförklara det beslut som antogs av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 7 mars 2013 (ärende R 383/2012-1), i den mån gemenskapsvarumärket 3384625, ”LLRG5”, i detta beslut förklarades vara ogiltigt på grund av att ansökan gavs in i ond tro,

—

bekräfta annulleringsenhetens beslut av den 20 december 2011 i ärende 4174 C, och

—

förplikta harmoniseringsbyrån att bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som Silicium har haft för dessa förfaranden,

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/22

—

ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) antog den 7 mars 2013 i ärende R 1565/2012-1 och förklara det utan verkan samt bevilja registrering av gemenskapsvarumärke nr 9 548 884, ELECTROLINERA, för varor i klasserna 4, 37 och 39, vilket har nekats genom det överklagade beslutet, och

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/23

—

ogiltigförklara det beslut som meddelades den 26 mars 2013 av fjärde överklagandenämnden i ärende R-1539/2012-4, och

—

förplikta harmoniseringsbyrån och Gaba International Holding att bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de kostnader som har åsamkats Enosi Mastiichoparagogon Chiou.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/23

—

ogiltigförklara artiklarna 1 och 2 i Europeiska kommissionens beslut K(2013)1870 slutlig,

—

fastställa att förordning (EG) nr 16/2003 (1), närmare bestämt artikel 7 däri, inte är tillämplig eftersom den innebär ett åsidosättande av väsentliga formföreskrifter, av förordning (EG) nr 1164/94 (2) eller åtminstone av allmänna rättsprinciper som är gällande i EU:s rättsordning,

—

förplikta kommissionen att betala återstående belopp, och

—

i andra hand

—

samt under alla förhållanden förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

1.

Första grunden: Förordning (EG) nr 16/2003 är rättsstridig på grund av åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och åsidosättande av en norm av högre rang.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av unionsrättsliga bestämmelser om stödberättigade utgifter

Det angripna beslutet innebär ett åsidosättande av rättsliga tillämpningsbestämmelser i fördraget, särskilt beträffande frågan huruvida utgifter efter och under inledandet av perioden för bidragsberättigande, trots att de fakturerats dessförinnan, utgör utgifter som kan finansieras av Europeiska unionen.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av principen om berättigade förväntningar, av rättssäkerhetsprincipen och av skyldigheten för myndigheterna att iaktta sina egna akter.

Enligt Europeiska kommissionens fasta administrativa praxis tolkades den aktuella bestämmelsen på det sätt som Republiken Portugal förordar.

Denna tolkning byggde på källor som kommissionen sanktionerat och såväl Republiken Portugal som övriga medlemsstater hade underrättats om densamma. Tolkningen innebar att Republiken Portugal hade berättigade förväntningar om att kunna få ersättning för fakturor som erhållits före och betalats efter det att den fullständiga begäran inkommit till kommissionen.

Att hädanefter tillämpa den tolkning som kommissionen förordar utgör ett uppenbart åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen genom att Republiken åläggs avsevärda ekonomiska bördor då denna tolkning varken var säker eller förutsägbar.

4.

Fjärde grunden: I andra hand — åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

Det är förvisso korrekt att Europeiska kommissionen enligt artikel H i bilaga II till förordning (EG) nr 1164/94 får vidta de ekonomiska korrigeringar som den finner nödvändiga, vilka kan leda till att hela eller delar av det stöd som beviljats för projektet dras in, men den måste likafullt iaktta proportionalitetsprincipen genom att beakta omständigheterna i det konkreta fallet, såsom oegentlighetens art och omfattningen av den ekonomiska inverkan som eventuella brister i systemet för förvaltning och kontroll kan ha. Det är därför obegripligt hur det kan bli fråga om att dra in hela det beviljade stödet, då korrigeringar på 100 procent endast tillämpas när bristerna i systemen för förvaltning och kontroll eller allvaret i den konstaterade oegentligheten är så gravt att de utgör ett fullständigt åsidosättande av unionsrätten, innebärande att alla betalningar anses behäftade med oegentligheter.

Tolkningssvårigheterna utgör en avgörande förmildrande omständighet som alltid ska beaktas av kommissionen. Med hänsyn till ovan beskrivna omständigheter, finns det mindre ingripande åtgärder — såsom tillämpning av en sänkt korrigeringssats eller ett fullständigt avstående från korrigering — för att uppnå det eftersträvade ändamålet.

5.

Femte grunden: I andra hand — preskription

De utgifter som hänför sig till tiden före den 3 juni 2003 är under alla förhållanden preskriberade, eftersom den sista fakturan är daterad till den 28 februari 2003, det vill säga tre månader och två dagar före det här aktuella datumet.

Enligt förordning (EG) nr 2988/95 (4) är preskriptionstiden för att vidta åtgärder fyra år från det att oegentligheten begicks.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/25

—

fastställa att Europeiska kommissionen har ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar för den åsamkade skadan till följd av antagandet av förordning nr 530/2008 av den 12 juni 2008 om fastställande av nödåtgärder med hänsyn till snörpvadsfartyg som fiskar efter blåfenad tonfisk i Atlanten öster om longitud 45 °V och i Medelhavet, vilken ogiltigförklarats genom domstolens dom av den 17 mars 2011 i mål C-221/09, AJD Tuna Ltd,

—

i konsekvens därmed förplikta Europeiska kommissionen att ersätta åsamkade skador, och

—

förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/25

—

ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) meddelade den 26 mars 2013 i ärende R 1072/2012-1, och

—

förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

—

Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009

—

Åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/26

—

ogiltigförklara de beslut som angetts på sökandenas lönebesked för februari 2013 om fastställelse av den årliga justeringen av lönerna till 1,8 procent för år 2013 och därmed ogiltigförklara besluten i senare lönebesked,

—

förplikta svaranden att, som ersättning för materiell skada erlägga i) lönesaldot motsvarande tillämpningen av den årliga justeringen för år 2013, det vill säga en ökning med 1,8 procent för tiden mellan den 1 januari 2013 och den 31 december 2013, ii) lönesaldot motsvarande konsekvenserna av tillämpningen av den årliga justeringen med 1.8 procent för år 2013 på de lönebelopp som kommer att betalas ut från och med januari 2014, iii) dröjsmålsränta på lönesaldona fram till dess full betalning sker, räntesatsen ska beräknas på grundval av den räntesats som Europeiska centralbanken tillämpar på sina huvudsakliga refinansieringstransaktioner och som gäller under den aktuella tiden, ökad med tre procentenheter, och iv) skadestånd med anledning av förlust av köpkraft,

—

förplikta svaranden att till var och en av sökandena erlägga 1 000 euro som ersättning för ideell skada,

—

förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/26

—

ogiltigförklara a) beslutet av den 18 december 2012, i den del överklagandekommittén med stöd av artikel 22 i tjänsteföreskrifterna och personalmeddelande 715 HR/P&O/2012-0103 av den 29 mars 2012 avslog hans överklagande av utvärderingsrapporten för år 2011, b) utvärderingsrapporten för år 2011 i den del i den del han i denna inte ges omdömet ”exceptional performance” eller ”very good performance” och inte föreslås bli befordrad till kategori D och i den del där hans mål för år 2012 fastställs, och c) samtliga sammanhörande rättsakter, både efterföljande och tidigare, däribland de befordringar som anges i personaldirektörens meddelande ”2010 staff appraisal exercise, award of promotions and titles” från maj 2012, eftersom EIB, mot bakgrund av den bedömning som hans överordnade gjort och som angrips med förevarande talan, underlät att föra upp honom på förteckningen under punkten ”Promotions from Function E to D”,

—

ogiltigförklara eller underlåta att tillämpa de riktlinjer som personaldirektoratet fastställt genom meddelande 709 RH/P&O/2011-0242 av den 13 december 2011, med rubriken ”Guidelines to the 2011 annual staff appraisal exercise” av den 14 december 2011, även i den del där det anges att den slutliga utvärderingen ska uttryckas i form av en sammanfattande beskrivning, dock utan att det fastställs vilka kriterier som utvärderaren ska tillämpa vid valet mellan omdömena ”exceptional — exceeding expectations”, ”very good”, eller ”meeting all expectations”, och

—

förplikta EIB att ersätta rättegångskostnaderna.

3.8.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 226/27

—

ogiltigförklara beslutet av den 8 januari 2013 om fastställande av de pensionsrättigheter som sökanden förvärvat före tjänstetillträdet vid kommissionen,

—

i den mån det behövs ogiltigförklara beslutet av den 12 mars 2013 om avslag på sökandens klagomål där det yrkats att de allmänna genomförandebestämmelser och de försäkringstekniska nivåer som gällde vid den tidpunkt då sökanden begärde överföring av sina pensionsrättigheter ska tillämpas,

—

förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.