15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/2

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 25 april 2013 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Sverige

(Mål C-480/10) (1)

(Fördragsbrott - Beskattning - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 11 - Nationell lagstiftning som innebär att endast företag i finans- och försäkringssektorn får bilda en grupp av personer som anses som en enda beskattningsbar person för mervärdesskatteändamål)

2013/C 171/02

Rättegångsspråk: svenska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och K. Simonsson, agents)

Svarande: Konungariket Sverige (ombud: A. Falk och S. Johannesson, agents)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Irland (ombud: D. O’Hagan, biträdd av G. Clohessy, SC, och N. Travers, BL), Republiken Finland (ombud: H. Leppo)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 11 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) — Nationell lagstiftning enligt vilken tillämpningsområdet för ordningen för mervärdesskattegrupper är begränsat till företag som är verksamma inom den finansiella sektorn.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Irland och Republiken Finland ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 328, 4.12.2010.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/2

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 25 april 2013 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-64/11) (1)

(Fördragsbrott - Etableringsfrihet - Artikel 49 FEUF - Restriktioner - Skattelagstiftning - Omedelbar beskattning av orealiserade kapitalvinster - Flyttning av ett bolags hemvist, upphörande av verksamheten vid ett fast driftställe eller överförande av det fasta driftställets tillgångar)

2013/C 171/03

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Baquero Cruz och R. Lyal)

Svarande: Konungariket Spanien (ombud: A. Rubio González och M. Muñoz Pérez)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze och K. Petersen), Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues och N. Roam), Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, biträdd av P. Gentili, avvocato dello Stato), Konungariket Nederländerna (ombud: M. Bulterman, C. Wissels och J. Langer), Republiken Portugal (ombud: L. Inez Fernandes), Republiken Finland (ombud: M. Pere), Konungariket Sverige (ombud: A. Falk), Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: L. Seeboruth)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 49 FEUF och artikel 31 i EES-avtalet — Skattebestämmelser enligt vilka bolag som upphör att ha skatterättsligt hemvist i Spanien eller överför sina tillgångar till en annan medlemsstat omedelbart uttagsbeskattas

Domslut

Konungariket Spanien har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 49 FEUF genom att anta artikel 17.1 a och c i kungligt lagstiftningsdekret nr 4/2004 av den 5 mars, om godkännande av den omarbetade lydelsen av lagen om inkomstskatt för juridiska personer (Real Decreto Legislativo 4/2004 por el que se aprueba el Texto Refundido de la Ley del Impuesto sobre Sociedades) enligt vilken orealiserade kapitalvinster ska ingå i beskattningsunderlaget för det aktuella beskattningsåret när ett bolag flyttar sitt skatterättsliga hemvist från Spanien till en annan medlemsstat eller när tillgångarna tillhörande ett fast driftställe i Spanien flyttas till en annan medlemstat, medan det inte uppstår sådana omedelbara skattekonsekvenser om dessa transaktioner genomförs inom Spanien.

2.	Talan ogillas i övrigt.

3.	Konungariket Spanien ska ersätta rättegångskostnaderna.

4.	Förbundsrepubliken Tyskland, Republiken Frankrike, Republiken Italien, Konungariket Nederländerna, Republiken Portugal, Republiken Finland, Konungariket Sverige och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 113 av den 9.4.2011.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/3

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 25 april 2013 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Nederländerna

(Mål C-65/11) (1)

(Fördragsbrott - Beskattning - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 9 och 11 - Nationell lagstiftning enligt vilken personer som inte är skyldiga att erlägga mervärdeskatt ingår i en grupp av personer som kan betraktas som en enda mervärdesskattepliktig person - Hörande av mervärdesskattekommittén)

2013/C 171/04

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Nijenhuis, R. Dyal och D. Triantafyllou)

Svarande: Konungariket Nederländerna (ombud: C. Wissels, M. de Ree och M. Noort)

Parter som intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek), Konungariket Danmark (ombud: inledningsvis C. Vang, därefter V. Pasternak Jørgensen), Irland (ombud: D. O'Hagan, biträdd av G. Clohessy; SC och N. Travers, BL), Republiken Finland (ombud: H. Leppo och S. Hartikainen) och Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: H. Walker, biträdd av M. Hall, QC)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 9 och 11 i rådets direktiv 2006/12/EG av den 28 november 2006 om det gemensamma systemet för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) — Personer som inte är skyldiga att erlägga mervärdesskatt ingår i en mervärdesskattegrupp — Mervärdesskattekommittén har inte hörts med anledning av genomförandet av mervärdesskattegruppordningen

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Irland, Republiken Finland samt Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland ska bära sina egna rättegångskostnader.

(1) EUT C 130 av den 30.4.2011

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/3

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 25 april 2013 — Europeiska kommissionen mot Republiken Finland

(Mål C-74/11) (1)

(Fördragsbrott - Beskattning - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 9 och 11 - Nationell lagstiftning som dels tillåter att personer som inte är beskattningsbara för mervärdesskatt ingår i en grupp personer som anses som en enda beskattningsbar person, dels inskränker möjligheten att bilda en sådan grupp till företag inom finans- och försäkringssektorn)

2013/C 171/05

Rättegångsspråk: finska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: I. Koskinen och D. Triantafyllou)

Svarande: Republiken Finland (ombud: H. Leppo, J. Heliskoski och S. Hartikainen)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek och T. Müller), Konungariket Danmark (ombud: C. Vang), Irland (ombud: D. O’Hagan, biträdd av G. Clohessy, SC, och N. Travers, BL), Konungariket Sverige (ombud: A. Falk och S. Johannesson), Konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: H. Walker, biträdd av M. Hall, QC)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 9 och 11 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) — Nationell lagstiftning som tillåter att personer som inte är beskattningsbara för mervärdesskatt ingår i en mervärdesskattegrupp och som inskränker tillämpningen av gruppregistreringssystemet till att enbart gälla tillhandahållare av finansiella tjänster och försäkringstjänster

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Irland, Konungariket Sverige samt Konungariket Storbritannien och Nordirland ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 113, 9.4.2011.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/4

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 25 april 2013 — Europeiska kommissionen mot Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland

(Mål C-86/11) (1)

(Fördragsbrott - Beskattning - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 9 och 11 - Nationell lagstiftning enligt vilken personer som inte ska erlägga mervärdesskatt kan ingå i en grupp av personer som kan betraktas som enda mervärdesskattepliktig person)

2013/C 171/06

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal)

Svarande: Förenade Konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: S. Hathaway, biträdd av M. Hall, QC)

Parter som intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek och T. Müller), Konungariket Danmark (ombud: inledningsvis C. Vand, därefter V. Pasternak Jørgensen), Irland (ombud: D. O'Hagan, biträdd av G. Clohessy, SC och N. Travers, BL) och Republiken Finland (ombud: H. Leppo och M.S. Hartikainen)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 9 och 11 i rådets direktiv 20906/112/EG av den 28 november 2006 om det gemensamma systemet för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) — Nationell lagstiftning enligt vilken personer som inte är skattskyldiga kan ingå i en mervärdeskattegrupp

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Republiken Tjeckien, Konungariket Danmark, Irland och Republiken Finland ska bära sina egna rättegångskostnader.

(1) EUT C 145 av den 14.5.2011

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/4

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 25 april 2013 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Danmark

(Mål C-95/11) (1)

(Fördragsbrott - Beskattning - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 9 och 11 - Nationell lagstiftning som innebär att ej beskattningsbara personer får bilda en grupp av personer som anses som en enda beskattningsbar person för mervärdesskatteändamål)

2013/C 171/07

Rättegångsspråk: danska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal, biträdd av advokaten H. Peytz)

Svarande: Konungariket Danmark (ombud: C. Vang och V. Pasternak Jørgensen)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek, J. Očková och T. Müller), Irland (ombud: D. O’Hagan, biträdd av G. Clohessy, SC, och N. Travers, BL), Republiken Finland (ombud: H. Leppo och S. Hartikainen), Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: S. Behzadi-Spencer, biträdd av M. Hall, QC

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artiklarna 9 och 11 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) — Begreppet beskattningsbar person — Nationell lagstiftning enligt vilken ej beskattningsbara personer kan ingå i en mervärdesskattegrupp

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Europeiska kommissionen förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Republiken Tjeckien, Irland, Republiken Finland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirlandska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 186 av den 25.6.2011.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/5

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 25 april 2013 — Europeiska kommissionen mot Republiken Tjeckien

(Mål C-109/11) (1)

(Fördragsbrott - Beskattning - Direktiv 2006/112/EG - Artiklarna 9 och 11 - Nationell lagstiftning som tillåter att ej beskattningsbara personer tas med i en grupp med personer som kan anses vara en enda beskattningsbar person i mervärdesskattehänseende)

2013/C 171/08

Rättegångsspråk: tjeckiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal, D. Triantafyllou, K. Walkerová och P. Němečková)

Svarande: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek, T. Müller och J. Očková)

Parter som intervenerat till stöd för svaranden: Konungariket Danmark (ombud: inledningsvis C. Vang, därefter V. Pasternak Jørgensen), Irland (ombud: D. O’Hagan, biträdd av G. Clohessy, SC, och N. Travers, BL), Republiken Finland (ombud: H. Leppo och S. Hartikainen), Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: H. Walker, biträdd av M. Hall, QC)

Saken

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Konungariket Danmark, Irland, Republiken Finland och Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland ska bära sina egna rättegångskostnader.

(1) EUT C 160, 28.5.2011.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/5

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 25 april 2013 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Supremo — Spanien) — Jyske Bank Gibraltar Ltd mot Administración del Estado

(Mål C-212/11) (1)

(Åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism - Direktiv 2005/60/EG - Artikel 22.2 - Beslut 2000/642/RIF - Skyldighet för kreditinstitut att rapportera misstänkta finansiella transaktioner - Institut som bedriver sin verksamhet inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster - Fastställande av ansvarig nationell finansunderrättelseenhet för inhämtande av upplysningar - Artikel 56 FEUF - Hinder för friheten att tillhandahålla tjänster - Tvingande hänsyn till allmänintresset - Proportionalitet)

2013/C 171/09

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Supremo

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Jyske Bank Gibraltar Ltd

Motpart: Administración del Estado

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal Supremo — Tolkning av artikel 22.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism (EUT L 309, s. 15) — Nationell lagstiftning som kräver att kreditinstitut ska lämna de upplysningar som behövs direkt till behörig nationell myndighet i den medlemsstaten där dessa kreditinstitut bedriver verksamhet utan fast driftsställe

Domslut

Artikel 22.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2005/60/EG av den 26 oktober 2005 om åtgärder för att förhindra att det finansiella systemet används för penningtvätt och finansiering av terrorism, ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning som kräver att kreditinstitut ska lämna de upplysningar som behövs för förebyggande av penningtvätt och finansiering av terrorism direkt till finansunderrättelseenheten i den medlemsstaten när dessa kreditinstitut bedriver verksamhet inom den medlemsstatens territorium inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster. Detta gäller dock under förutsättning att lagstiftningen inte äventyrar den ändamålsenliga verkan av direktivet och av rådets beslut 2000/642/RIF av den 17 oktober 2000 om en samarbetsordning för medlemsstaternas finansunderrättelseenheter avseende utbyte av information.

Artikel 56 FEUF ska tolkas så, att den inte utgör hinder för en sådan lagstiftning under förutsättning att den motiveras av tvingande skäl av allmänintresse, att den är ägnad att säkerställa att det eftersträvade målet med den uppnås, att den inte går utöver vad som är nödvändigt för att uppnå detta mål och att den tillämpas på ett icke-diskriminerande sätt, vilket det ankommer på den nationella domstolen att pröva mot bakgrund av följande överväganden:

—

En sådan lagstiftning är ägnad att förverkliga målet att förebygga penningtvätt och finansiering av terrorism om den gör det möjligt för den berörda medlemsstaten att övervaka och tillfälligt stoppa misstänkta finansiella transaktioner som genomförs av kreditinstitut som tillhandahåller tjänster inom den medlemsstatens territorium samt att i förekommande fall lagföra och straffa de ansvariga.

—

Den skyldighet som lagstiftningen ålägger kreditinstitut som bedriver sin verksamhet inom ramen för friheten att tillhandahålla tjänster kan utgöra en proportionerlig åtgärd för att uppnå detta mål, om det vid tiden för omständigheterna i målet vid den nationella domstolen saknades ett effektivt system som säkerställde ett fullständigt samarbete mellan finansunderrättelseenheterna.

(1) EUT C 226, 30.7.2011.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/6

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 25 april 2013 — Europeiska kommissionen mot Slovakiska Republiken

(Mål C-331/11) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 1999/31/EG - Deponering av avfall - Artikel 14 - Befintlig deponi - Avsaknad av en omställningsplan för platsen - Fortsatt drift)

2013/C 171/10

Rättegångsspråk: slovakiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Marghelis och A. Tokár)

Svarande: Slovakiska Republiken (ombud: B. Ricziová)

Saken

Fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 14 a–c i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall (EGT L 182, s. 1) — Fortsatt drift av deponin Žilina — Považský Chlmec i avsaknad av en omställningsplan för platsen

Domslut

Slovakiska Republiken har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 14 a–c i rådets direktiv 1999/31/EG av den 26 april 1999 om deponering av avfall, genom att tillåta driften av deponin Žilina — Považský Chlmec utan att det finns en avställningsplan och ett definitivt beslut om huruvida driften får fortsätta på grundval av en godkänd omställningsplan.

2.	Slovakiska Republiken ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 282, 24.9.2011.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/6

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 25 april 2013 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Ireland — Irland) — Thomas Hogan m.fl. mot Minister for Social and Family Affairs m.fl.

(Mål C-398/11) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Socialpolitik - Tillnärmning av lagstiftning - Skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens - Direktiv 2008/94/EG - Tillämpningsområde - Kompletterande tjänstepensionssystem - System med bestämda förmåner och balanserade kostnader - Otillräckliga medel - Minimiskydd - Ekonomisk kris - Välbalanserad ekonomisk och social utveckling - Den berörda medlemsstatens skyldigheter vid otillräckliga medel - Medlemsstatens ansvar vid felaktigt införlivande.)

2013/C 171/11

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Ireland

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Thomas Hogan m.fl.

Svarande: Minister for Social and Family Affairs m.fl.

Saken

Begäran om förhandsavgörande — High Court of Ireland — Tolkningen av artiklarna 1.1 och 8 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens (kodifierad version) (EUT L 283, s. 36) — Kompletterande tjänstepensionssystem — Nämnda system saknar tillräckliga medel — Den nationella lagstiftningen föreskriver inte någon rättslig grund för att löntagarna ska få ersättning från arbetsgivaren vid företagets insolvens — Den ifrågavarande medlemsstatens skyldighet att vidta nödvändiga åtgärder för att skydda arbetstagarnas intressen — Omständigheter som ska beaktas vid den nationella domstolens bedömning av denna skyldighet

Domslut

Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/94/EG av den 22 oktober 2008 om skydd för arbetstagare vid arbetsgivarens insolvens ska tolkas så, att det är tillämpligt på tidigare arbetstagares rätt till ålderspensionsförmåner inom ramen för ett kompletterande pensionssystem som arbetsgivaren inrättat.

2.	Artikel 8 i direktiv 2008/94 ska tolkas så, att lagstadgade pensionsförmåner inte ska beaktas vid bedömningen av huruvida en medlemsstat har uppfyllt sin skyldighet enligt denna artikel.

Artikel 8 i direktiv 2008/94 ska tolkas så, att det för att den ska vara tillämplig räcker att det kompletterande tjänstepensionssystemet är underfinansierat när arbetsgivaren blir insolvent och att arbetsgivaren, på grund av insolvensen, saknar tillräckliga medel för att betala in tillräckligt mycket pengar till pensionssystemet för att möjliggöra full betalning av de pensionsförmåner som de anslutna personerna har rätt till. Det är inte nödvändigt att de sistnämnda visar att det finns andra orsaker till förlusten av deras ålderspensionsförmåner.

Direktiv 2008/94 ska tolkas så, att de åtgärder som Irland har vidtagit efter Europeiska unionens domstols dom av den 25 januari 2007 i mål C’278/05, Robins m.fl., inte innebär att Irland har uppfyllt de skyldigheter som föreskrivs i direktivet med hänsyn till behovet av en välbalanserad ekonomisk och social utveckling och att den berörda medlemsstatens ekonomiska situation inte utgör en exceptionell situation som skulle kunna motivera ett mindre omfattande skydd för arbetstagares intressen avseende deras rätt till ålderspensionsförmåner enligt ett kompletterande tjänstepensionssystem.

Direktiv 2008/94 ska tolkas så, att den omständigheten att de åtgärder som Irland har vidtagit efter domen i det ovannämnda målet Robins m.fl. inte har haft till resultat att kärandena i målet vid den nationella domstolen kunnat erhålla mer än 49 procent av värdet av sina samlade ålderspensionsförmåner, inom ramen för det kompletterande tjänstepensionssystemet, i sig utgör en klar överträdelse av denna medlemsstats skyldigheter.

(1) EUT C 290, 1.10.2011.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/7

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 23 april 2013 — Laurent Gbagbo (C-478/11 P), Katinan Justin Koné (C-479/11 P), Akissi Danièle Boni-Claverie (C-480/11 P), Alcide Djédjé (C-481/11 P), Affi Pascal N’Guessan (C-482/11 P) mot Europeiska unionens råd

(Förenade målen C-478/11 P–C-482/11 P) (1)

(Överklagande - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot personer och enheter - Artikel 263 sjätte stycket FEUF - Tidsfrist för väckande av talan - Force majeure - Väpnad konflikt)

2013/C 171/12

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Laurent Gbagbo (C-478/11 P), Katinan Justin Koné (C-479/11 P), Akissi Danièle Boni-Claverie (C-480/11 P), Alcide Djédjé (C-481/11 P), Affi Pascal N’Guessan (C-482/11 P) (ombud: L. Bourthoumieux, avocate)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd (ombud: B. Driessen och M.-M. Joséphidès)

Saken

Överklagande mot det beslut som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 13 juli 2011 i mål T-348/11, Gbagbo mot rådet, i vilket tribunalen fann det uppenbart att klagandens talan inte kunde upptas till prövning, en talan som avsåg ogiltigförklaring av dels rådets beslut 2011/221/Gusp av den 6 april 2011 om ändring av beslut 2010/656/Gusp om förlängning av restriktiva åtgärder mot Elfenbenskusten (EUT L 93, s. 20), dels rådets förordning (EU) nr 330/2011 av den 6 april 2011 om ändring av förordning (EG) nr 560/2005 om införande av vissa särskilda restriktiva åtgärder mot vissa personer och enheter mot bakgrund av situationen i Elfenbenskusten (EUT L 93, s. 10), i den mån de berör klaganden — Individuell delgivning av beslutet har inte skett — Force majeure

Domslut

1.	Överklagandena ogillas.

2.	Laurent Gbagbo, Katinan Justin Koné, Akissi Danièle Boni-Claverie, Alcide Djédjé och Affi Pascal N’Guessan ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 6, 7.1.2012.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/7

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 25 april 2013 — Europeiska kommissionen mot Irland

(Mål C-55/12) (1)

(Fördragsbrott - Direktiv 2003/96/CE - Beskattning av energiprodukter och el - Skattelättnad för drivmedel för motorfordon som används av handikappade personer - Upprätthållande av skattelättnaden efter övergångsperiodens utgång - Åsidosättande)

2013/C 171/13

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: R. Lyal och W. Mölls)

Svarande: Irland (ombud: E. Creedon)

Saken

Åsidosättande av rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet (EUT L 283, s. 51) — Skattelättnad för drivmedel för motorfordon som används av handikappade personer — Upprätthållande av skattelättnaden efter övergångsperiodens utgång

Domslut

Genom att — efter utgången, den 31 december 2006, av den övergångsperiod som avses i artikel 18.1 första stycket i rådets direktiv 2003/96/EG av den 27 oktober 2003 om en omstrukturering av gemenskapsramen för beskattning av energiprodukter och elektricitet, i sin ändrade lydelse enligt rådets direktiv 2004/74/EG av den 29 april 2004, och i bilaga II till direktivet — upprätthålla ett skatteundantag för drivmedel för motorfordon som används av handikappade personer, har Irland åsidosatt sina förpliktelser enligt artikel 4.1 i nämnda direktiv.

2.	Irland förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 89, 24.3.2012.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/8

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 25 april 2013 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel București — Rumänien) — Asociația ACCEPT mot Consiliul Național pentru Combaterea Discriminării

(Mål C-81/12) (1)

(Socialpolitik - Likabehandling i arbetslivet - Direktiv 2000/78/EG - Artiklarna 2.2 a, 10.1 och 17 - Förbud mot diskriminering på grund av sexuell läggning - Begreppet ”fakta som ger anledning att anta att det har förekommit … diskriminering” - Fördelning av bevisbördan - Effektiva, proportionerliga och avskräckande sanktioner - Person som utger sig för att vara och som av allmänheten uppfattas som direktör för en professionell fotbollsklubb - Offentliga uttalanden om att det är uteslutet att värva en fotbollsspelare som anges vara homosexuell)

2013/C 171/14

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel București

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Asociația ACCEPT

Motpart: Consiliul Național pentru Combaterea Discriminării

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Curtea de Apel București — Tolkning av artiklarna 2.2 a, 10.1 och 17 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet (EGT L 303, s. 16) — Diskriminerande villkor avseende sexuell läggning vid rekrytering av personal till en fotbollsklubb — Huruvida direktivet är tillämpligt med avseende på diskriminerande uttalanden i massmedia, i avsaknad av ett verkligt rekryteringsförfarande — Omständigheter som tyder på att det föreligger direkt eller indirekt diskriminering — Bevisbörda — Bestämmelser om sanktionsåtgärder för de fall där bestämmelserna inte iakttas — Huruvida sådana nationella bestämmelser är tillåtna som utgör hinder för att fatta beslut om vitesföreläggande efter utgången av en sexmånadersfrist — Krav på att sanktionsåtgärder ska vara effektiva, stå i rimlig proportion till överträdelsen samt vara avskräckande

Domslut

Artiklarna 2.2 och 10.1 i rådets direktiv 2000/78/EG av den 27 november 2000 om inrättande av en allmän ram för likabehandling i arbetslivet ska tolkas på så sätt att sådana omständigheter som de som gett upphov till det nationella målet kan anses utgöra ”fakta som ger anledning att anta att det har förekommit diskriminering” med avseende på en professionell fotbollsklubb, trots att de aktuella uttalandena gjorts av en person som utger sig för att vara och som av massmedier och i samhället uppfattas som fotbollsklubbens huvudsakliga direktör, utan att denne nödvändigtvis har firmateckningsrätt eller rätt att företräda klubben med avseende på anställningar.

Artikel 10.1 i direktiv 2000/78 ska tolkas på så sätt att — för det fall att sådana omständigheter som de som gett upphov till det nationella målet anses utgöra ”fakta som ger anledning att anta att det har förekommit … diskriminering” på grund av sexuell läggning i samband med en professionell fotbollsklubbs anställning av spelare — de bevisbörderegler som föreskrivs i artikel 10.1 i direktiv 2000/78 inte innebär att det krävs bevisning som är omöjlig att ge in utan att kränka rätten till privatliv.

Artikel 17 i direktiv 2000/78 ska tolkas på så sätt att den utgör hinder för nationella bestämmelser enligt vilka det — vid konstaterad diskriminering på grund av sexuell läggning i den mening som avses i detta direktiv — endast är möjligt att utfärda en varning såsom den som är i fråga i det nationella målet när diskrimineringen konstateras efter utgången av preskriptionsfristen på sex månader från och med tidpunkten för de faktiska omständigheterna, om tillämpningen av dessa nationella bestämmelser leder till att det inte vidtas några sanktionsåtgärder mot diskrimineringen som i materiellt och processuellt hänseende är effektiva, proportionerliga och avskräckande. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva om så är fallet beträffande de nationella bestämmelser som är i fråga i det nationella målet, och att i förekommande fall och i största möjliga utsträckning tolka nationell rätt mot bakgrund av direktivets ordalydelse och syfte för att uppnå det resultat som eftersträvas med direktivet.

(1) EUT C 126, av den 28 april 2012.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/9

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 25 april 2013 (begäran om förhandsavgörande från Hof van Cassatie van België — Belgien) — Rose Marie Bark mot Galileo Joint Undertaking i likvidation

(Mål C-89/12) (1)

(Gemensamma företag - Anställningsavtal - Tillämpliga anställningsvillkor - Förordning (EG) nr 876/2002)

2013/C 171/15

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van Cassatie van België

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Rose Marie Bark

Motpart: Galileo Joint Undertaking i likvidation

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Hof van Cassatie van België — Tolkning av artikel 11.2 i stadgarna för det gemensamma företaget Galileo i bilagan till rådets förordning (EG) nr 876/2002 av den 21 maj 2002 om bildande av det gemensamma företaget Galileo (EGT L 138, s. 1) — Tidsbegränsade anställningsavtal med personalen — Anställningsavtal som ska inspireras av ”anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna” — Obligatorisk tillämpning av tjänsteföreskrifternas bestämmelser om lönevillkor

Domslut

Artikel 11.2 i stadgarna för det gemensamma företaget Galileo i bilagan till rådets förordning (EG) nr 876/2002 av den 21 maj 2002 om bildande av det gemensamma företaget Galileo, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1943/2006 av den 12 december 2006, ska tolkas på så sätt att anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna, och särskilt de lönevillkor som fastställs däri, inte gäller för den personal i det gemensamma företaget Galileo som har anställts med tidsbegränsade kontrakt.

(1) EUT C 133, 05.05.2012.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/9

Begäran om förhandsavgörande framställd av Schleswig-Holsteinisches Oberlandesgericht (Tyskland) den 21 januari 2013 — Flughafen Lübeck GmbH mot Air Berlin PLC & Co. Luftverkehrs-KG

(Mål C-27/13)

2013/C 171/17

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Schleswig-Holsteinisches Oberlandesgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Flughafen Lübeck GmbH

Motpart: Air Berlin PLC & Co. Luftverkehrs-KG

Tolkningsfrågor

Är en nationell domstol, som har att pröva en talan om återkrav av förmåner och avstående från framtida förmåner, skyldig att utgå från att dessa förmåner utgör åtgärder som enligt artikel 108.3 tredje meningen FEUF inte får genomföras innan Europeiska kommissionen (nedan kallad kommissionen) har fattat ett slutgiltigt beslut, om kommissionen på grund av dessa förmåner genom ett beslut, vilket inte har överklagats, har inlett ett formellt granskningsförfarande för statligt stöd enligt artikel 108.2 FEUF och i grunderna till detta beslut bland annat har uppgett att förmånerna sannolikt utgör statligt stöd?

2.	Om fråga 1 besvaras jakande: Är detta även fallet om kommissionen i grunderna till sitt beslut dessutom i sak har uppgett att det inte gick att utreda huruvida tillhandahållaren handlade som en privat investerare i en marknadsekonomi när vederbörande åtog sig att utge förmånen?

3.	Om fråga 1 eller fråga 2 besvaras nekande: Får en nationell domstol i en sådan situation vilandeförklara förfarandet till dess att det formella granskningsförfarandet för statligt stöd har lett till ett slutgiltigt beslut?

4.	Om fråga 3 besvaras jakande: Är den nationella domstolen i en sådan situation skyldig att vilandeförklara förfarandet till dess att det formella granskningsförfarandet för statligt stöd har lett till ett slutgiltigt beslut?

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/10

Begäran om förhandsavgörande framställd av Juzgado de Primera Instancia no 17 de Palma de Mallorca (Spanien) den 11 mars 2013 — Banco de Valencia SA mot Joaquín Valldeperas Tortosa, María Ángeles Miret Jaume

(Mål C-116/13)

2013/C 171/18

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de Primera Instancia no 17 de Palma de Mallorca

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Banco de Valencia SA

Svarande: Joaquín Valldeperas Tortosa, María Ángeles Miret Jaume

Tolkningsfrågor

Är det spanska förfarandet för utmätning av intecknad egendom förenligt med artikel 7 i direktiv 93/13/EEG (1), mot bakgrund av att den handläggande domstolen inte som förutsättning för ett utmätningsbeslut ex officio får pröva huruvida ett villkor om ensidig uppsägning av lånet till förtida betalning kan anses oskäligt i sig och i sin konkreta tillämpning i förevarande fall och detta villkor är en förutsättning för att långivaren som är näringsidkare ska kunna inleda ett sådant privilegierat utmätningsförfarande?

2.	Mot bakgrund av artikel 7 i direktiv 93/13/EEG, vilka möjligheter ska den handläggande domstolen ha att pröva ett sådant villkor när den ska besluta om utmätning i ett förfarande om utmätning av intecknad egendom?

Kan ett avtalsvillkor som innebär att den långivande banken ensidigt får säga upp låneavtalet enbart på sakliga grunder, varav vissa inte har någon anknytning till själva avtalet — i det aktuella fallet vid underlåtenhet att erlägga fyra månadsavbetalningar — anses oskäligt i sig och i sin konkreta tillämpning i förevarande fall, mot bakgrund av artikel 3.1 och 3.3 i direktiv 93/13/EEG och punkterna 1 e, 1 g och 2 a i bilagan till detta direktiv?

(1) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169).

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/10

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshof (Tyskland) den 14 mars 2013 — Technische Universität Darmstadt mot Eugen Ulmer KG

(Mål C-117/13)

2013/C 171/19

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Technische Universität Darmstadt

Motpart: Eugen Ulmer KG

Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor

1.	Ska ett verk anses omfattas av köpe- eller licensvillkor, i den mening som avses i artikel 5.3 n i direktiv 2001/29/EG (1), om rättsinnehavaren erbjuder där nämnda inrättningar att på skäliga villkor ingå licensavtal avseende användningen?

2.	Har medlemsstaterna behörighet att enligt artikel 5.3 n i direktiv 2001/29/EG medge inrättningarna rätt att digitalisera de verk som ingår i deras samlingar, om detta är nödvändigt för att tillgängliggöra dessa verk genom terminaler?

3.	Har medlemsstaterna enligt artikel 5.3 n i direktiv 2001/29/EG rätt att föreskriva så långtgående rättigheter att användare av terminalerna kan skriva ut de verk som tillgängliggjorts där på papper eller lagra dem på ett USB-minne?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/29/EG av den 22 maj 2001 om harmonisering av vissa aspekter av upphovsrätt och närstående rättigheter i informationssamhället (EGT L 167, s. 10).

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/10

Begäran om förhandsavgörande framställd av Landesarbeitsgericht (Tyskland) den 14 mars 2013 — Gülay Bollacke mot K + K Klaas & Kock B.V. & Co. KG

(Mål C-118/13)

2013/C 171/20

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Landesarbeitsgericht Hamm

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Gülay Bollacke

Svarande: K + K Klaas & Kock B.V. & Co. KG

Tolkningsfrågor

Ska artikel 7.1 i direktiv 2003/88/EG (1) tolkas så, att den utgör hinder för nationell lagstiftning eller praxis enligt vilken rätten till årlig betald minimisemester bortfaller i sin helhet vid arbetstagarens död, närmare bestämt utöver den rätt till befrielse från arbetsplikten som inte längre kan uppfyllas även rätten till betalning av semesterersättning?

Ska artikel 7.2 i direktiv 2003/88/EG tolkas så, att rätten till kontant ersättning för den årliga betalda minimisemestern då anställningen avslutas är knuten till arbetstagarens person och att denna rätt således enbart tillkommer arbetstagaren, så att denne även kan förverkliga det med beviljandet av den årliga betalda semestern sammanhängande syftena vila och fritid vid en senare tidpunkt?

Ska artikel 7.1 i direktiv 2003/88/EG tolkas så, att arbetsgivaren vid förläggningen av arbetstiden av hänsyn till arbetstagarnas hälsa och säkerhet är skyldig att faktiskt bevilja arbetstagaren semester till och med kalenderårets utgång eller senast till och med utgången av den för anställningsförhållandet aktuella beräkningsperioden, utan att det tillmäts betydelse huruvida arbetstagaren har ansökt om semester?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/88/EG av den 4 november 2003 om arbetstidens förläggning i vissa avseenden (EUT L 299, s. 9)

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/11

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal da Relação de Lisboa (Portugal) den 18 mars 2013 — Cruz & Companhia Lda mot IFAP — Instituto de Financiamento da Agricultura e Pescas, IP m.fl.

(Mål C-128/13)

2013/C 171/21

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal da Relação de Lisboa (Portugal)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande och klagande: Cruz & Companhia Lda

Svarande och motparter: IFAP — Instituto de Financiamento da Agricultura e Pescas, IP m.fl.

Tolkningsfrågor

Det begärs att Europeiska unionens domstol meddelar ett förhandsavgörande rörande tolkningen av artikel 4.1 i kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 (1) av den 27 november 1987 och artikel 19.1 a i kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85 (2) av den 22 juli 1985, rörande ”frisläppandet” av den säkerhet som ställts enligt artikel 22.1 i den förstnämnda förordningen, mot bakgrund av parternas argument.

(1) Kommissionens förordning (EEG) nr 3665/87 av den 27 november 1987 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med exportbidrag för jordbruksprodukter (EGT L 351, s.1).

(2) Kommissionens förordning (EEG) nr 2220/85 av den 22 juli 1985 om gemensamma tillämpningsföreskrifter för systemet med säkerheter för jordbruksprodukter (EGT L 205, s. 5).

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/11

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 18 mars 2013 — Kamino International Logistics BV, motpart: Staatssecretaris van Financiën

(Mål C-129/13)

2013/C 171/22

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Kamino International Logistics BV

Motpart: Staatssecretaris van Financiën

Tolkningsfrågor

1.	Lämpar sig den Europarättsliga principen att myndigheter ska iaktta rätten till försvar för att tillämpas direkt av nationell domstol?

För det fall fråga 1 besvaras jakande:

Ska den Europarättsliga principen att myndigheter ska iaktta rätten till försvar tolkas så, att den principen har åsidosatts när den till vilken ett planerat beslut riktar sig visserligen inte gavs tillfälle att yttra sig före myndighetens antagande av det beslut som gick vederbörande emot, men däremot gavs tillfälle att yttra sig under en därpå följande förvaltningsrättslig (omprövnings)fas vilken föregår möjligheten att väcka talan vid domstol?

b)	Är det nationell rätt som avgör vilka rättsföljderna blir av att en myndighet åsidosätter den Europarättsliga principen om rätten till försvar?

För det fall fråga 2b besvaras nekande: Vilka omständigheter får den nationella domstolen beakta vid fastställandet av rättsföljderna, och — framför allt — får denna domstol beakta huruvida det har gjorts antagligt att förfarandet skulle ha fått en annan utgång om den Europarättsliga principen att myndigheter ska iaktta rätten till försvar inte hade åsidosatts?

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 18 mars 2013 — Datema Hellman Worldwide Logistics BV, motpart: Staatssecretaris van Financiën

(Mål C-130/13)

2013/C 171/23

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Datema Hellman Worldwide Logistics BV

Motpart: Staatssecretaris van Financiën

Tolkningsfrågor

1.	Lämpar sig den Europarättsliga principen att myndigheter ska iaktta rätten till försvar för att tillämpas direkt av nationell domstol?

För det fall fråga 1 besvaras jakande:

b)	Är det nationell rätt som avgör vilka rättsföljderna blir av att en myndighet åsidosätter den Europarättsliga principen om rätten till försvar?

För det fall fråga 2b besvaras nekande: Vilka omständigheter får den nationella domstolen beakta vid fastställandet av rättsföljderna, och — framför allt — får denna domstol beakta huruvida förfarandet skulle ha fått en annan utgång om den Europarättsliga principen att myndigheter ska iaktta rätten till försvar inte hade åsidosatts?

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 18 mars 2013 — Staatssecretaris van Financiën mot Schoenimport ”Italmoda” Mariano Previti

(Mål C-131/13)

2013/C 171/24

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Staatssecretaris van Financiën

Motpart: Schoenimport ”Italmoda” Mariano Previti

Tolkningsfrågor

Är nationella myndigheter och domstolar enligt unionsrätten skyldiga att neka undantag från skatteplikt för en leverans inom gemenskapen, rätten till avdrag av den ingående mervärdesskatten för inköp av varor som efter inköpet skickas till en annan medlemsstat, eller den återbetalning av mervärdesskatt som följer av tillämpningen av artikel 28b A.2 andra meningen i sjätte direktivet (1), om det på grund av objektiva uppgifter [Orig. s. 16] kan konstateras att det i fråga om de aktuella varorna rör sig om mervärdesskattebedrägeri och den skattskyldige kändetil eller borde känt till att denne deltog i detta, om det i den nationella rätten inte uttryckligen föreskrivs att den skattskyldige under dessa omständigheter inte ska beviljas undantag från skatteplikt, avdrag eller återbetalning?

Om den första frågan ska besvaras jakande, ska nämnda undantag från skatteplikt, avdrag och återbetalning även nekas om undandragandet från mervärdesskatt har skett i en annan medlemsstat (än den medlemsstat som varorna skickades från) och den skattskyldige kände till, eller borda ha känt till detta skattebedrägeri, samtidigt som den skattskyldige i avsändarstaten har uppfyllt alla (formella) villkor som enligt den nationella rätten är kopplade till undantag från skatteplikt, avdrag eller återbetalning och vederbörande alltid har lämnat in alla erforderliga uppgifter till skattemyndigheten i denna medlemsstat vad gäller varorna, avsändandet och kunderna i den medlemsstat som är destinationsstat för varorna?

Om den första frågan ska besvaras nekande, vad avses med ”beskattas” i artikel 28b a.2 (slutet av) första meningen i sjätte direktivet: att i den lagstadgade mervärdesskattedeklarationen redovisa den mervärdesskatt som ska erläggas i destinationsstaten för förvärvet inom gemenskapen, eller även — i avsaknad av en sådan redovisning — de åtgärder som skattemyndigheterna i destinationsstaten vidtar för att reglera detta? Har det för svaret på denna fråga någon betydelse huruvida den aktuella transaktionen utgör en del [Or. 17] av en kedja av transaktioner som syftar till mervärdesskattebedrägeri i destinationsstaten och den skattskyldige kände till eller borde ha känt till detta?

(1) Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den18 mars 2013 — Staatssecretaris van Economische Zaken, Staatssecretaris van Financië, motpart: Q

(Mål C-133/13)

2013/C 171/25

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Part i målet vid den nationella domstolen

Klagande:

Staatssecretaris van Economische Zaken

Staatssecretaris van Financiën

Motpart: Q

Tolkningsfrågor

Utgör intresset av att bevara det nationella natur- och kulturhistoriska arvet, i den mening som avses i 1928 års lag om landskapsvård, ett tvingande skäl av allmänintresse som rättfärdigar ett system i vilket en befrielse från gåvoskatt (en skattefördel) begränsas till lantegendomar belägna i Nederländerna?

Kan myndigheterna i en medlemsstat — inom ramen för en utredning av huruvida en i en annan medlemsstat belägen fast egendom kan klassificeras som lantegendom i den mening som avses i 1928 års lag om landskapsvård — för att erhålla handräckning från myndigheterna i den medlemsstat där den fasta egendomen är belägen — åberopa rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder (1), när klassificeringen som lantegendom enligt ovannämnda lag medför befrielse från den gåvoskatt som ska erläggas när den fasta egendomen ges bort som gåva?

Om fråga 2.a ska besvaras jakande, ska begreppet ”administrativ utredning” i artikel 3.7 i rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG (2) tolkas så, att detta även kan inbegripa en utredning på plats?

Om fråga 2.b ska besvaras jakande, går det vad gäller begreppet ”administrativa utredningar” i artikel 5.1 i rådets direktiv 2010/24/EU av den 16 mars 2010 om ömsesidigt bistånd för indrivning av fordringar som avser skatter, avgifter och andra åtgärder, att ansluta sig till definitionen av begreppet ”administrativ utredning” i artikel 3.7 i rådets direktiv 2011/16/EU av den 15 februari 2011 om administrativt samarbete i fråga om beskattning och om upphävande av direktiv 77/799/EEG?

Om frågorna 2.a, 2.b eller 2.c ska besvaras nekande, ska den princip om lojalt samarbete som anges i artikel 4.3 EU, jämförd med artikel 167.2 FEUF, tolkas så, att denna princip medför att när en medlemsstat begär handräckning från en annan medlemsstat vid utredningen av huruvida en i den andra medlemsstaten belägen fast egendom kan klassificeras som lantegendom i den mening som avses i en lag som syftar till att bevara det nationella natur- och kulturhistoriska arvet är den anmodade medlemsstaten skyldig att tillhandahålla sådan handräckning?

Kan en begränsning av den fria rörligheten för kapital rättfärdigas genom ett åberopande av behovet av att garantera effektiva skattekontroller, om det enda hotet mot kontrollernas effektivitet förefaller vara den omständigheten att de nationella myndigheterna under den period på 25 år som avses i artikel 7.1 i 1928 års lag om landskapsvård måste resa till en annan medlemsstaterna för att där företa de kontroller som krävs?

(1) EUT L 84, s. 1.

(2) EUT L 64, s. 1.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/13

Begäran om förhandsavgörande framställd av Kúria (Ungern) den 18 mars 2013 — Szatmári Malom kft mot Mezőgazdasági és Vidékfejlesztési Hivatal Központi Szerve

(Mål C-135/13)

2013/C 171/26

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Kúria

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Szatmári Malom Kft.

Motpart: Mezőgazdasági és Vidékfejlesztési Hivatal Központi Szerve

Tolkningsfrågor

Omfattar begreppet förbättring av de generella prestationerna på jordbruksföretag, som återfinns i artikel 26.1 a i rådets förordning (EG) nr 1698/2005 (1), den omständigheten att ett företag önskar bilda ett nytt jordbruksföretag genom att lägga ned gamla jordbruksföretag, utan att utöka existerande kapacitet?

2.	Kan den av klaganden planerade investeringen anses utgöra en investering för att förbättra företagets generella prestationer i den mening som avses i artikel 20 b iii och artikel 28.1 a i rådets förordning (EG) nr 1698/2005?

Är bestämmelsen i artikel 6.3 i dekret nr FVM nr 47/2008 av den 17 april 2008 förenlig med artikel 28.1 a i rådets förordning (EG) nr 1698/2005, i den mån den i fråga om kvarnverksamhet endast tillåter att stöd beviljas för åtgärder avsedda att modernisera existerande kapacitet? Ger nämnda förordning den nationella lagstiftaren rätt att av ekonomiska skäl utesluta vissa utvecklingsåtgärder från stöden?

(1) Rådets förordning (EG) nr 1698/2005 av den 20 september 2005 om stöd för landsbygdsutveckling från Europeiska jordbruksfonden för landsbygdsutveckling (EJFLU) (EUT L 277, s. 1).

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bayerisches Verwaltungsgericht München (Tyskland) den 18 mars 2013 — Herbaria Kräuterparadies GmbH mot Freisttat Bayern

(Mål C-137/13)

2013/C 171/27

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bayerisches Verwaltungsgericht München

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Herbaria Kräuterparadies GmbH

Motpart: Freisttat Bayern

Tolkningsfrågor

Ska artikel 27.1 f i förordning (EG) nr 889/2008 (1) tolkas så, att användning av de angivna ämnena endast föreskrivs om en unionsrättslig bestämmelse eller en nationell bestämmelse som är förenlig med unionsrätten direkt föreskriver att dessa ämnen ska tillsättas i livsmedlet i fråga eller om det åtminstone anger en lägsta halt av de angivna ämnen som ska tillsättas?

Om fråga 1 besvaras nekande: Ska artikel 27.1 f i förordning (EG) nr 889/2008 tolkas så, att användning av de angivna ämnen föreskrivs även i de fall då ett livsmedel släpps ut på marknaden som kosttillskott respektive med hälsopåståenden utan att åtminstone ett av de angivna ämnena tillsätts skulle vara vilseledande och missvisande för konsumenterna, eftersom livsmedlet inte kan fullgöra sitt ändamål som kosttillskott respektive inte kan fullgöra det ändamål som anges i hälsopåståendet om det innehåller en alltför låg koncentration av ett av de angivna ämnena?

3.	Om fråga 1 besvaras nekande: Ska artikel 27.1 f i förordning (EG) nr 889/2008 tolkas så, att användning av de angivna ämnena föreskrivs även i de fall då ett visst hälsopåstående endast får användas för livsmedel som ska innehålla en viss ”betydande” mängd av minst ett av de angivna ämnena?

(1) Kommissionens förordning (EG) nr 889/2008 av den 5 september 2008 om tillämpningsföreskrifter för rådets förordning (EG) nr 834/2007 om ekologisk produktion och märkning av ekologiska produkter med avseende på ekologisk produktion, märkning och kontroll (EUT L 250, s. 84)

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/14

Begäran om förhandsavgörande framställd av Verwaltungsgericht Berlin (Tyskland) den 19 mars 2013 — Naime Dogan mot Förbundsprepubliken Tyskland

(Mål C-138/13)

2013/C 171/28

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Verwaltungsgericht Berlin

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Naime Dogan

Motpart: Förbundsrepubliken Tyskland

Tolkningsfrågor

Utgör artikel 41.1 i tilläggsprotokollet till avtalet av den 12 september 1963 om upprättandet av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet för övergångsperioden av 23 november 1970 (nedan kallat tilläggsprotokollet) hinder för en nationell bestämmelse som antogs efter det att de förstnämnda bestämmelserna hade trätt i kraft, i vilken det för den första inresan för en familjemedlem till en turkisk medborgare, som har en sådan rättslig ställning som avses i artikel 41.1 i tilläggsprotokollet, uppställs ett krav på att familjemedlemmen före inresan ska styrka att han eller hon grundläggande kan göra sig förstådd på tyska?

2.	Utgör artikel 7.2 första stycket i rådets direktiv 2003/86/EG av den 22 september 2003 om rätt till familjeåterförening (1) hinder för den nationella bestämmelse som har angetts i den första frågan?

(1) EUT L 251, s. 12

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/15

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunalul Specializat Cluj (Rumänien) den 20 mars 2013 — Bogdan Matei, Ioana Ofelia Matei mot SC Volksbank România SA

(Mål C-143/13)

2013/C 171/29

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Tribunalul Specializat Cluj

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Bogdan Matei, Ioana Ofelia Matei

Motpart: SC Volksbank România SA

Tolkningsfrågor

Mot bakgrund av att bedömningen av om ett avtalsvillkor är oskäligt enligt artikel 4.2 i direktiv 93/13/EEG (1) inte får avse vare sig beskrivningen av avtalets huvudföremål eller förhållandet mellan pris och ersättning å ena sidan och förhållandet mellan sålda tjänster eller varor å andra sidan under förutsättning att dessa villkor är klart och begripligt formulerade,

och

med hänsyn till att enligt artikel 2.(2) a i direktiv 2008/48 (2) är den definition som ges i artikel 3 g i samma direktiv av konsumentens sammanlagda kreditkostnad — och som inbegriper samtliga kostnader, som konsumenten måste betala i samband med kreditavtalet — inte tillämplig för att fastställa föremålet för ett kreditavtal för vilket det som säkerhet finns en inteckning i fastighet,

önskas svar på om

begreppen avtalets huvudföremål och/eller pris i artikel 4.2 i direktiv 93/13/EEG kan tolkas så, att i nämnda begrepp (huvudföremål och pris för ett kreditavtal för vilket det ställts säkerhet i form av en inteckning i fastighet) ingår, bland de beståndsdelar som utgör del av den motprestation som kreditinstitutet har rätt till, även den årliga effektiva räntan för nämnda kreditavtal för vilket det ställts säkerhet i form av en inteckning i fastighet, som bland annat består av en fast eller rörlig räntesats, bankavgifter och andra avgifter som ingår och definieras i avtalet?

(1) Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29; svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169)

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 2008/48/EG av den 23 april 2008 om konsumentkreditavtal och om upphävande av rådets direktiv 87/102/EEG (EGT L 133, s. 66)

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/15

Talan väckt den 22 mars 2013 — Konungariket Spanien mot Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

(Mål C-146/13)

2013/C 171/30

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Konungariket Spanien (ombud: E. Chamizo Llatas och S. Centeno Huerta)

Svarande: Europaparlamentet och Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	förklara att Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1257/2012 (1) av den 17 december 2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd är en nullitet eller, i andra hand, ogiltigförklara den i dess helhet, eller

—

i tredje hand, att

a)	artikel 9.1 dess helhet samt artikel 9.2 i den utsträckning som anges i punkt 5 i ansökan, samt

b)	artikel 18.2 i dess helhet och alla hänvisningar i förordningen till den enhetliga patentdomstolen som behörig domstol i systemet med europeiska patent med enhetlig verkan och som rättskälla i detta system ska förklaras vara nulliteter, samt

—	förplikta Europaparlamentet och Europeiska unionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.	Åsidosättande av rättsstatens värderingar, genom att en förordning införts som grundar sig på ett bevis utfärdat av Europeiska patentverket, vars rättsakter inte är underkastade domstolskontroll.

2.	Avsaknad en unionsrättsakt och, alternativt, avsaknad av rättslig grund för förordningen, genom att den inte föreskriver åtgärder som säkerställer det enhetliga skydd som stadgas i artikel 118 FEUF.

3.	Maktmissbruk, genom fördjupat samarbete för andra syften än de som föreskrivs i fördragen.

4.	Åsidosättande av artikel 291.2 FEUF eller, alternativt, åsidosättande av rättspraxis efter domen i målet Meroni vid upprättandet av systemet med årsavgifter och fastställandet av årsavgifternas fördelning.

5.	Åsidosättande av rättspraxis efter domen i målet Meroni, genom att vissa administrativa uppgifter avseende europeiska patent med enhetlig verkan delegerats till Europeiska patentverket.

6.	Åsidosättande av principerna om autonomi och enhetlighet vid tillämpningen av unionsrätten, i samband med ordningen för förordningens ikraftträdande.

(1) EUT L 361, s. 1.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/16

Talan väckt den 22 mars 2013 — Konungariket Spanien mot Europeiska unionens råd

(Mål C-147/13)

2013/C 171/31

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Konungariket Spanien (ombud: S. Centeno Huerta och E. Chamizo Llatas)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	ogiltigförklara rådets förordning (EU) nr 1260/2012 (1) av den 17 december 2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd när det gäller tillämpliga översättningsarrangemang, och förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna, eller

—

i andra hand, ogiltigförklara artiklarna 4, 5 6.2 och 7.2 i rådets förordning (EU) nr 1260/2012 av den 17 december 2012 om genomförande av ett fördjupat samarbete för att skapa ett enhetligt patentskydd när det gäller tillämpliga översättningsarrangemang, och förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.	Åsidosättande av icke-diskrimineringsprincipen vid införande av en ordning som är till nackdel för personer vars språk inte är engelska, franska eller tyska, eftersom ordningen är oproportionerlig mot det eftersträvade målet.

2.	Avsaknad av rättslig grund för artikel 4, såtillvida som den bestämmelsen reglerar översättning i händelse av tvist, vilket inte direkt berör språkanvändningen enligt artikel 118.2 FEUF.

3.	Åsidosättande av rättssäkerhetsprincipen.

4.	Åsidosättande av rättspraxis efter domen i målet Meroni, genom att administrationen av ersättningssystemet (artikel 5) och offentliggörandet av översättningar (artikel 6.2) delegerats till Europeiska patentverket.

5.	Åsidosättande av principen om EU-rättens autonomi, genom att tillämpningen av förordningen gjort avhängig ikraftträdandet av avtalet om en enhetlig patentdomstol.

(1) EUT L 361, s. 89.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/16

Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 25 mars 2013 — A, motpart: Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

(Mål C-148/13)

2013/C 171/32

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: A

Motpart: Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

Tolkningsfråga

Vilka gränser för sättet att genomföra en trovärdighetsbedömning avseende ett påstående om viss sexuell läggning uppställs genom rådets direktiv 2004/83/EG (1) av den 29 april 2004 om miniminormer för när tredjelandsmedborgare eller statslösa personer skall betraktas som flyktingar eller som personer som av andra skäl behöver internationellt skydd samt om dessa personers rättsliga ställning och om innehållet i det beviljade skyddet och genom Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (framför allt artiklarna 3 och 7), och skiljer sig dessa gränser från dem som gäller för trovärdighetsbedömningen avseende andra skäl till förföljelse, och i så fall i vilket avseende?

(1) EUT L 304, s. 12.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 25 mars 2013 — B, motpart: Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

(Mål C-149/13)

2013/C 171/33

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: B

Motpart: Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

Tolkningsfråga

(1) EUT L 304, s. 12.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 25 mars 2013 — C, motpart: Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

(Mål C-150/13)

2013/C 171/34

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: C

Motpart: Staatssecretaris van Veiligheid en Justitie

Tolkningsfråga

(1) EUT L 304, s. 12.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/17

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour administrative d’appel de Versailles (Frankrike) den 25 mars 2013 — Le Rayon d'Or mot Ministre de l'Économie et des Finances

(Mål C-151/13)

2013/C 171/35

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour administrative d’appel de Versailles

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Le Rayon d’Or SARL

Motpart: Ministre de l'Économie et des Finances

Tolkningsfråga

Ska artikel 11 A.1 a i sjätte direktivet, (1) som inarbetats i artikel 73 i direktiv 2006/112/EG, (2) tolkas så, att det ”schablonbelopp för vård” som sjukförsäkringskassorna betalar ut till institutioner för boende för vårdbehövande äldre personer i enlighet med artikel L. 174-7 i lagen om social trygghet (code de la sécurité sociale), och som är undantagna från mervärdesskatt i enlighet med 261.4.1 ter i den allmänna skattelagen (code général des impôts), ska anses utgöra en subvention som har direkt samband med priset för den vård som ges de boende och som därmed omfattas av tillämpningsområdet för mervärdesskatt?

(2) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1).

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/18

Överklagande ingett den 28 mars 2013 av Fercal — Consultadoria e Serviços L.da av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 24 januari 2013 i mål T-474/09, Fercal mot harmoniseringsbyrån — Jacson of Scandinavia (Jackson Shoes)

(Mål C-159/13 P)

2013/C 171/36

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Klagande: Fercal — Consultadoria e Serviços L.da (ombud: A.J. Rodrigues, advogado)

Övrig part i målet: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

upphäva den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 24 januari 2013, och som delgavs den 25 januari 2013, i mål T-474/09, och följaktligen ogiltigförklara det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 18 augusti 2009 (ärende R 1253/2008-2) angående ogiltighetsförfarande nr 2004 C (ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke nr 1077858, JACKSON SHOES), som delgavs klaganden den 30 september 2009, i enlighet med tillämpliga bestämmelser i gemenskapsrätten,

b)	till följd härav fastställa att klagandens varumärke är giltigt och gällande, och

c)	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Det är ostridigt att det finns grafiska och fonetiska likheter mellan namnen JACKSON och JACSON. Jämförelsen av dessa ska därför göras med utgångspunkt i uttrycken JACKSON SHOES och JACSON OF SCANDINAVIA AB.

Av artikel 4.1 b i rådets direktiv 89/104/EEG (1) av den 21 december 1988 framgår att det vid helhetsbedömningen av förväxlingsrisken är av avgörande betydelse hur genomsnittskonsumenten uppfattar varumärkena.

En genomsnittskonsument som gör en helhetsbedömning av kännetecken i fråga kan med lätthet se att det är fråga om två olika kännetecken av olika typ: ett varumärke och en firma — i detta fall genom att förkortning ”AB” har lagts till, vilken bidrar till att förhindra varje risk att genomsnittskonsumenten förväxlar detta med varumärket ”JACKSON SHOES”.

Detta är enligt klaganden av betydelse i målet, eftersom det i artikel 4.1 b i direktivet föreskrivs att genomsnittskonsumentens uppfattning av varumärkena är av avgörande betydelse vid helhetsbedömningen av förväxlingsrisken.

Det är fråga om kännetecken med klart definierade och åtskilda funktioner. Ett varumärke är ett kännetecken som är ägnat att särskilja ett företags varor och tjänster från andra företags (artikel 4 in fine i varumärkesförordningen) medan en firma identifierar ett företag så att det kan särskiljas från andra företag.

Användningen av liknande namn — som är gängse i olika länder — kan inte ge upphov till en förväxlingsrisk, när de kombineras med andra element och därigenom inte kan skapa osäkerhet hos genomsnittskonsumenten och således inte kan ge upphov till en illojal konkurrens genom att det uppstår en risk för förväxling mellan klagandens och motparternas varor.

Det är inte möjligt att tillerkänna (på grundval av endast en firma i Sverige) en exklusiv nyttjanderätt (i samtliga medlemsstater i Europeiska unionen) till ett namn som är allmänt använt i många andra länder inom EU, av tusentals personer och även av andra företag.

Motparten kan inte tillerkännas rätten att förhindra att klaganden registrerar, i klass 25, varumärket JACKSON SHOES, när det de facto har registrerats andra varumärken i klass 25 innehållande detta namn.

Dessutom har motparten medgett att de olika varumärken som klaganden angett och beskrivit samexisterat på marknaden. Motparten har aldrig ifrågasatt deras existens och har aldrig påstått att något av dem skulle kunna skapa en förväxlingsrisk hos genomsnittskonsumenten eller att de skulle vara oförenliga på något sätt.

Den som, som kännetecken, väljer ett element som har svag särskiljningsförmåga och som även återfinns i många andra kännetecken tillhöriga tredje man, kan inte förhindra att detta kännetecken (eller ett liknande) på nytt används av tredje man, i förening med andra element.

Det finns inget hinder mot en samexistens — som tvärtom redan föreligger — av kännetecken som innehåller liknande namn, under förutsättning att de skiljer sig åt vid en helhetsbedömning.

Klaganden har, tvärtemot vad motparten hävdat, styrkt att kännetecknet existerar och använts i kommersiell verksamhet inte bara inom hela gemenskapen utan även i länder i Nordamerika och Nordafrika. Bevisningen avser inte den ifrågasatta katalogen, som endast avfattats på modersmålet och därigenom har en geografisk begränsning, utan avser det förhållandet att kännetecknet använts på många olika språk genom presentationer på de viktigaste skomässorna i världen.

Gemenskapsvarumärket JACKSON SHOES kan inte förväxlas med firman JACSON OF SCANDIAVIA AB. Detta framgår redan av den omständigheten att de sedan lång tid existerar sida vid sida och av att ingen av parterna har påstått sig lida någon skada härav eller har påstått det råda konkurrens mellan produkterna i fråga. Det står även klart att en konsument som ställs inför kännetecknen med lätthet förstår att det är fråga om ett varumärke och en firma, dvs. två kännetecken som obestridligen är av olika typ.

Såsom konstaterats i domen och vitsordats av parterna finns det ingen förväxlingsrisk hos genomsnittskonsumenten när denne ställs inför båda kännetecknen på samma gång. De kan därför inte blandas samman och ”prövningen av varumärkenas likhet ska grunda sig på det helhetsintryck de åstadkommer” (se tribunalens dom av den 12 november 2009 i mål T-438/07, Spa Monopole, compagnie fermière de Spa SA/NV mot harmoniseringsbyrån — De Francesco Import (SpagO), (REG 2009, s. II-4115), punkt 23 och där angiven rättspraxis).

Av stor betydelse för ett korrekt avgörande i målet är även att motparten, harmoniseringsbyrån, tillåtit registrering av flera olika varumärken innehållande ordet ”JAKSON” som beteckning för skor. Den kan inte helt bortse från detta förhållande när den prövar en ansökan om registrering av ett nytt gemenskapsvarumärke innehållande samma (vanliga) namn ”JAKSON”.

Genom att bortse från detta förhållande har harmoniseringsbyrån gjort en godtycklig bedömning som strider mot likabehandlingsprincipen.

Det angripna avgörandet strider mot artiklarna 8.4 och 53.1 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken.

(1) Rådets första direktiv 89/104/EEG av den 21 december 1988 om tillnärmningen av medlemsstaternas varumärkeslagar (EGT 1989, L 40, s. 1).

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/19

Talan väckt den 5 april 2013 — Europeiska kommissionen mot Republiken Polen

(Mål C-169/13)

2013/C 171/39

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: N. Yerrell och J. Hottiaux)

Svarande: Republiken Polen

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Polen har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 2.1, 3–7 och 11 i Europaparlaments och rådets direktiv 2002/15/EG av den 11 mars 2002 om arbetstidens förläggning för personer som utför mobilt arbete avseende vägtransporter (1), genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet såvitt avser förare som är egenföretagare, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder, och

—	förplikta Republiken Polen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Direktiv 2002/15/EG är sedan den 23 mars 2009 tillämpligt på förare som är egenföretagare.

(1) EGT L 80, s. 35.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/20

Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour administrative d'appel de Lyon (Frankrike) den 9 april 2013 — Maurice Leone, Blandine Leone mot Garde des Sceaux, Ministre de la Justice, Caisse nationale de retraite des agents des collectivités locales

(Mål C-173/13)

2013/C 171/40

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Cour administrative d'appel de Lyon

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Maurice Leone, Blandine Leone

Motpart: Garde des Sceaux, Ministre de la Justice, Caisse nationale de retraite des agents des collectivités locales

Tolkningsfrågor

Kan bestämmelserna i artikel L.24 i förening med bestämmelserna i artikel R37 i lagen om civil och militär ålderspension, i dess lydelse enligt lag nr 2004-1485 av den 30 december 2004 om ändring av budgetförordningen för år 2004 och dekret nr 2005-449 av den 10 maj 2005, anses medföra indirekt diskrimiering mellan män och kvinnor i den mening som avses i artikel 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt?

Kan bestämmelserna i artikel 15 i dekret nr 2003-1306 av den 26 december 2003 om pensionssystemet för tjänstemän som är anslutna till Caisse nationale de retraites des agents des collectivités locales anses medföra indirekt diskriminering mellan män och kvinnor i den mening som avses i artikel 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt?

3.	För det fall fråga 1 eller 2 besvaras jakande, är en sådan indirekt diskriminering berättigad enligt bestämmelserna i punkt 4 i artikel 157 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt?

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/20

Överklagande ingett den 9 april 2013 av Europeiska unionens råd av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 29 januari 2013 i mål T-496/10, Bank Mellat mot Europeiska unionens råd

(Mål C-176/13 P)

2013/C 171/41

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska unionens råd (ombud: S. Boelart och M. Bishop)

Övriga parter i målet: Bank Mellat, Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 29 januari 2013 i mål T-496/10,

—	avgöra målet slutligt och ogilla Bank Mellats talan om ogiltigförklaring av de omtvistade åtgärderna,

—	förplikta Bank Mellat att ersätta rådets rättegångskostnader i första instans och i målet om överklagande.

Grunder och huvudargument

Rådet anser att tribunalens dom av den 29 januari 2013 i mål T-496/10, Bank Mellat mot rådet innehåller följande fall av felaktig rättstillämpning:

1.	Tribunalen gjorde en felaktig bedömning i frågan huruvida talan kunde upptas till sakprövning när den förklarade att Bank Mellat kan åberopa skydd och garantier som är knutna till de grundläggande rättigheterna oavsett huruvida banken kan anses utgöra en del av den iranska staten.

2.	Tribunalen gjorde fel när den ansåg att vissa av skälen för de restriktiva åtgärder som vidtogs mot Bank Mellat var otillräckligt preciserade.

3.	Tribunalen gjorde fel när den tillämpade rättspraxis avseende tillgång till handlingarna i ärendet vid rådet.

Tribunalen ansåg felaktigt att skälen för de restriktiva åtgärder som vidtogs mot Bank Mellat inte uppfyller kraven i relevanta rättsakter och att de saknar stöd, varvid

—	tribunalen inte beaktat Förenta nationernas säkerhetsråds slutsatser att Bank Mellat främjat Irans kärnvapen-, missil- och försvarsprogram,

—	tribunalen inte tagit vederbörlig hänsyn till att bevisen för Bank Mellats stöd till Irans kärnvapenprogram kommer från konfidentiella källor, och

—	tribunalen felaktigt ansett att Bank Mellats erkända tillhandahållande av banktjänster till en enhet som är inblandad i Irans kärnvapenprogram innan denna enhet utpekades av Förenta nationernas säkerhetsråd var otillräcklig anledning för att vidta restriktiva åtgärder mot Bank Mellat.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/21

Överklagande ingett den 16 april 2013 av Polyelectrolyte Producers Group, SNF SAS och Travetanche Injection SPRL av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 1 februari 2013 i mål T-368/11, Polyelectrolyte Producers Group, SNF SAS och Travetanche Injection SPRL mot Europeiska kommissionen

(Mål C-199/13 P)

2013/C 171/42

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Polyelectrolyte Producers Group, SNF SAS och Travetanche Injection SPRL (ombud: advokaterna K. Van Maldegem och R. Cana)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen och Konungariket Nederländerna

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som tribunalen meddelade i mål T-368/11, och

—	ogiltigförklara kommissionens förordning (EU) nr 366/2011 av den 14 april 2011 (den angripna förordnigen) om ändring av bilaga XVII (akrylamid) till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach) (1), eller

—	i andra hand återhänvisa målet till tribunalen för förnyad prövning av klagandenas yrkande om ogiltigförklaring, samt

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna (inklusive kostnaderna i samband med rättegången vid tribunalen).

Grunder och huvudargument

Klagandena har anfört att tribunalen har åsidosatt unionsrätten genom att avslå deras talan om ogiltigförklaring av den angripna förordningen. Klagandena har särskilt gjort gällande att tribunalens tolkning av de faktiska omständigheterna och de bestämmelser som var tillämlig på klagandenas situation var felaktig i flera avseenden. Denna omständighet medförde att tribunalen gjorde ett antal felaktiga rättstillämpningar särskilt i den mån den

—	felaktigt tolkade förordning 1488/94 (2) när den bedömde att kommissionen inte hade gjort en uppenbart felaktig bedömning genom att underlåta att beakta samtliga relevanta omständigheter,

—	felaktigt tolkade förordning 1488/94 när den bedömde att kommissionen inte hade gjort en uppenbart felaktig bedömning vid utvärderingen av uppgifterna gällande exponering,

—

gjorde en felaktig rättstillämpning och felaktigt tolkade Reach när den bedömde att kommissionen inte hade gjort en uppenbart felaktig bedömning genom att anta den angripna förordningen på grundval av information avseende en annan produkt än den produkt som blev föremål för restriktioner enligt den angripna förordningen,

—	gjorde en felaktig rättstillämpning när den bedömde att kommissionen inte hade åsidosatt proportionalitetsprincipen,

—	gjorde en felaktig rättstillämpning när den bedömde att kommissionen inte hade åsidosatt sin motiveringsskyldighet, och

—	felaktigt tolkade den angripna förordningen när den bedömde att denna förordnings tillämpningsområde även omfattar tätningsmedel innehållande akrylamid.

Mot bakgrund av ovanstående skäl anser klagandena att tribunalens dom i mål T-368/11 ska upphävas och den angripna förordningen ogiltigförklaras.

(1) EUT L 101, s. 12.

(2) Kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 av den 28 juni 1994 om principer för bedömningen av risker för människor och miljö av existerande ämnen i enlighet med rådets förordning (EEG) nr 793/93 (EGT L 161, s. 3; svensk specialutgåva, område 15, volym 13, s. 184 — 193).

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/22

Överklagande ingett den 16 april 2013 av Europeiska unionens råd av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 5 februari 2013 i mål T-494/10, Bank Saderat mot Europeiska unionens råd

(Mål C-200/13 P)

2013/C 171/43

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Europeiska unionens råd (ombud: S. Boelart och M. Bishop)

Övriga parter i målet: Bank Saderat, Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom (fjärde avdelningen) av den 5 februari 2013 i mål T-494/10,

—	avgöra målet slutligt och ogilla Bank Saderats talan om ogiltigförklaring av de omtvistade åtgärderna,

—	förplikta Bank Saderat att ersätta rådets rättegångskostnader i första instans och i målet om överklagande.

Grunder och huvudargument

Rådet anser att tribunalens dom av den 5 februari 2012 i mål T-494/10, Bank Saderat mot rådet innehåller följande fall av felaktig rättstillämpning:

1.	Tribunalen gjorde en felaktig bedömning i frågan huruvida talan kunde upptas till sakprövning när den förklarade att Bank Saderat kan åberopa skydd och garantier som är knutna till de grundläggande rättigheterna oavsett huruvida banken kan anses utgöra en del av den iranska staten.

2.	Tribunalen gjorde fel när den ansåg att vissa av skälen för de restriktiva åtgärder som vidtogs mot Bank Saderat var otillräckligt preciserade.

3.	Tribunalen gjorde fel när den tillämpade rättspraxis avseende tillgång till handlingarna i ärendet vid rådet.

Tribunalen ansåg felaktigt att skälen för de restriktiva åtgärder som vidtogs mot Bank Saderat saknar stöd, varvid

—	tribunalen inte tagit vederbörlig hänsyn till att bevisen för Bank Saderats stöd till Irans kärnvapenprogram kommer från konfidentiella källor,

—	tribunalen inte tagit vederbörlig hänsyn till en hänvisning i Förenta nationernas säkerhetsråds resolution 1803 (2008) till Bank Saderat, vad rör Irans kärnvapenprogram, och

—	tribunalen felaktigt ansett att rådet var skyldigt att avge detaljerade upplysningar angående Bank Saderats hantering av remburser åt två enheter som är inblandade i Irans kärnvapenprogram.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/22

Talan väckt den 18 april 2013 — Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland mot Europeiska unionens råd

(Mål C-209/13)

2013/C 171/44

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: E. Jenkinson, S. Behzadi-Spencer, M. Hoskins QC, P. Baker QC, V. Wakefield, Barrister)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—	ogiltigförklara rådets beslut 2013/52/EU (1) om bemyndigande att inleda ett fördjupat samarbete på området för skatt på finansiella transaktioner,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den första grunden avser att rådets beslut 2013/52/EU strider mot artikel 327 FEUF genom att det bemyndigar antagandet av en skatt på finansiella transaktioner med exterritoriala verkningar som åsidosätter de icke-deltagande staternas befogenheter, rättigheter och skyldigheter.

Den andra grunden avser att rådets beslut 2013/52/EU är rättsstridigt genom att det bemyndigar antagandet av en skatt på finansiella transaktioner med exterritoriala verkningar som inte kan rättfärdigas enligt internationell sedvanerätt.

Den tredje grunden avser att rådets beslut 2013/52/EU strider mot artikel 332 FEUF genom att det bemyndigar inledandet av ett fördjupat samarbete om en skatt på finansiella transaktioner, vars genomförande oundvikligen kommer att åsamka de icke-deltagande staterna kostnader.

(1) EUT L 22, s. 11

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/23

Talan väckt den 19 april 2013 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-211/13)

2013/C 171/45

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: W. Mölls och W. Roels)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

fastställa att Förbundsrepubliken Tyskland har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 63 FEUF genom att utfärda eller behålla bestämmelser enligt vilka endast ett ringa fribelopp medges vid arvs- och gåvoskatt i samband med en i Tyskland belägen fastighet, när givaren eller arvlåtaren och mottagaren/arvingen vid arvs- eller gåvotillfället var bosatt i en annan medlemsstat, medan ett betydligt högre fribelopp medges när åtminstone den ena av de berörda personerna bodde i Tyskland vid den tidpunkten, och

2.	förplikta Förbundsrepubliken Tyskland att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Arvs- och gåvobeskattningen enligt tysk rätt mildras genom relativt höga fribelopp, särskilt vid arv eller gåva mellan makar, mellan föräldrar och barn och mellan vissa andra släktingar. Dessa höga fribelopp är dock endast tillämpliga när Förbundsrepubliken Tyskland utövar oinskränkt beskattningsrätt. Vid inskränkt beskattningsrätt gäller däremot bara ett ringa schablonfribelopp. Enligt de kriterier som domstolen slagit fast i sin dom i målet Mattner (1) är de bestämmelserna oförenliga med artikel 63 FEUF.

(1) Dom av den 22 april 2010 i mål C-510/08, Mattner (REU 2010, s. I-3553).

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/23

Överklagande ingett den 23 april 2013 av Acron OAO, Dorogobuzh OAO av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 7 februari 2013 i mål T-235/08, Acron OAO och Dorogobuzh OAO mot Europeiska unionens råd

(Mål C-215/13 P)

2013/C 171/46

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Acron OAO, Dorogobuzh OAO (ombud: B. Evtimov och E. Borovikov, avocats, samt D. O’Keeffe, solicitor)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, Fertilizers Europe

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 7 februari 2013 i mål T-235/08, Acron OAO och Dorogobuzh OAO mot Europeiska unionens råd,

—

avgöra målet i sak och ogiltigförklara rådets förordning (EG) nr 236/2008 av den 10 mars 2008 om avslutande av den partiella interimsöversynen enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 384/96 av antidumpningstullen på import av ammoniumnitrat med ursprung i Ryssland (1), i den mån den berör klaganden,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna avseende förfarandena vid domstolen och vid tribunalen, inklusive klagandenas kostnader i båda instanserna, och

—	förplikta intervenienten Fertilizers Europe att bära sina rättegångskostnader i tribunalen och sina kostnader vid eventuell intervention inför domstolen samt ersätta klagandenas rättegångskostnader med anledning av interventionen/interventionerna.

Grunder och huvudargument

Klaganden gör gällande att tribunalen

—	missuppfattade den första meningen i artikel 2.5 i den grundläggande antidumpningsförordningen och därmed motsvarande bestämmelse i artikel 2.2.1.1 första stycket i avtalet om tillämpning av artikel VI i GATT 1994 i bilaga 1A till avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen (WTO),

—	bekräftade en felaktig rättslig tolkning och ett åsidosättande av artikel 2.3 i den grundläggande antidumpningsförordningen och därmed av den motsvarande bestämmelsen i artikel 2.2 i ovannämnda tillämpningsavtal,

—

inte gjorde en korrekt rättslig bedömning av förhållandet mellan å ena sidan artikel 2.5 andra meningen och å andra sidan artikel 2.7 b i den grundläggande antidumpningsförordningen och till följd av detta bekräftade en felaktig rättslig tolkning av skälen 3 och 4 i förordning (EG) nr 1972/2002 och därmed av artikel 2.5 första stycket andra meningen, och att den inte säkerställde att sistnämnda tolkning/bestämmelse var förenlig med ovannämnda tillämpningsavtal.

(1) EUT L 75, s. 1.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/24

Överklagande ingett den 23 april 2013 av Acron OAO av den dom som tribunalen (åttonde avdelningen) meddelade den 7 februari 2013 i mål T-118/10, Acron OAO mot Europeiska unionens råd

(Mål C-216/13 P P)

2013/C 171/47

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Acron OAO (ombud: B. Evtimov, E. Borovikov, avocats, D. O'Keeffe, Solicitor)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd, Europeiska kommissionen, Fertilizers Europe

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 7 februari 2013 i mål T-118/10, Acron OAO mot Europeiska unionens råd,

—

avgöra målet slutligt och ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) nr 1251/2009 av den 18 december 2009 om ändring av förordning (EG) nr 1911/2006 om införande av en slutgiltig antidumpningstull på import av karbamidammoniumnitratlösningar med ursprung i bl.a. Ryssland (1), i den mån den berör klaganden,

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna för förfarandet vid såväl domstolen som tribunalen, inklusive klagandens kostnader i båda instanserna,

—

förplikta intervenienten Fertilizers Europe att bära sina egna rättegångskostnader för förfarandet vid tribunalen samt dess rättegångskostnader för det fall bolaget ånyo intervenerar i förfarandet vid domstolen samt ersätta alla klagandens rättegångskostander med anledning av denna/(dessa) intervenering(ar).

Grunder och huvudargument

Klaganden har åberopat följande grunder:

—

Tribunalen gjorde en felaktig tolkning av första meningen i artikel 2.5 första stycket i den grundläggande anti-dumpningsförordningen och därigenom av motsvarande bestämmelse i artikel 2.2.1.1 första stycket i i Avtalet om tillämpning av artikel VI i Allmänna tull- och handelsavtalet 1994 i bilaga 1A till Avtalet om upprättande av Världshandelsorganisationen.

—	Tribunalen godtog en felaktig rättslig tolkning och ett åsidosättande av artikel 2.3 i den grundläggande antidumpningsförordningen och därigenom av motsvarande bestämmelse i nämnda avtal.

—

Tribunalen gjorde en felaktig rättslig bedömning av förhållandet mellan artikel 2.5 andra meningen å ena sidan, och artikel 2.7 b i den grundläggande antidumpningsförordningen å andra sidan. Som en följd härav godtog den en felaktig rättslig tolkning av skälen 3 och 4 i förordning (EG) 1972/2002 (2) och härigenom av andra meningen i artikel 2.5 första stycket. Tribunalen underlät härigenom att säkerställa överensstämmelse mellan sistnämnda tolkning/bestämmelse och avtalet.

—	Tribunalen godtog ett åsidosättande av artikel 2.6 c i den grundläggande antidumpningsförordningen och en uppenbart felaktig rättstillämpning.

(1) EUT L 338, s.5

(2) Rådets förordning (EG) nr 1972/2002 av den 5 november 2002 om ändring av förordning (EG) nr 384/96 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (EGT L 305, s. 1)

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/25

Talan väckt den 6 maj 2013 — Europeiska kommissionen mot Europeiska unionens råd

(Mål C-248/13)

2013/C 171/48

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall, J.-P. Keppenne och D Martin)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att rådet har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt tjänsteföreskrifterna genom att inte anta kommissionens förslag till rådets förordning om anpassning med verkan från och med den 1 juli 2012 av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda i Europeiska unionen och av de på dessa löner och pensioner tillämpliga korrigeringskoefficienterna, och

—	förplikta Europeiska unionens råd att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Genom förevarande talan gör sökanden gällande att rådet på ett rättsstridigt sätt underlåtit att anta kommissionens förslag till förordning om anpassning av lönerna och pensionerna för tjänstemän enligt artikel 3 i bilaga XI i tjänsteföreskrifterna, trots att det följer av de bindande föreskrifterna i denna artikel att metoden för den årliga anpassningen av nämnda löner och pensioner utgör ett automatiskt förfarande som inte lämnar rådet något utrymme för skönsmässig bedömning. I nämnda artikel 3 föreskrivs nämligen en skyldighet för rådet att anta kommissionens förslag före den 31 december innevarande år. Kommissionen kritiserar rådet för att endast ha konstaterat att det inte förelåg kvalificerad majoritet för att anta kommissionens förslag avseende dels anpassning av lönerna, dels de korrigeringskoefficienter som föreskrivs i bilaga XI i tjänsteföreskrifterna. Enligt sökanden har rådet utan motivering tillämpat artikel 10 i bilaga XI och härigenom bortsett från kommissionens och parlamentets befogenheter. Rådet har på så sätt inte bara åsidosatt de ovannämnda bestämmelserna utan även principen om jämvikt mellan institutionerna och samtidigt gjort sig skyldig till maktmissbruk.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/26

Tribunalens dom av den 25 april 2013 — Bell & Ross mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-80/10) (1)

(Gemenskapsformgivning - Ogiltighetsförfarande - Registrerad gemenskapsformgivning föreställande en boett på ett klockarmband - Tidigare formgivning - Skäl till ogiltigförklaring - Särprägel saknas - Annorlunda helhetsintryck saknas - Kunnig användare - Graden av formgivarens frihet - Artiklarna 4, 6 och 25.1 b i förordning (EG) nr 6/2002 - Samband med ett genkäromål om ogiltigförklaring - Domstol för gemenskapsformgivningar - Artikel 91 i förordning nr 6/2002)

2013/C 171/49

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Bell & Ross BV (Zoetermeer, Nederländerna) (ombud: advokaten S. Guerlain)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: KIN AB (Upplands Väsby, Sverige) (ombud: advokaterna M. Nielsen och C. Galichet)

Saken

Talan väckt mot det beslut som tredje överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån antog den 9 december 2009 (ärende R 1285/200-3) avseende ett ogiltighetsförfarande mellan Klockgrossisten i Norden AB och Bell & Ross BV.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Bell & Ross BV förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som KIN AB har haft i förfarandet vid överklagandenämnden.

(1) EUT C 113, 1.5.2010.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/26

Tribunalens dom av den 6 maj 2013 — Kieffer Omnitec mot kommissionen

(Mål T-288/11) (1)

(Offentlig upphandling av tjänster - Anbudsförfarande - Underhåll av värme-, ventilations- och luftkonditioneringsanläggningar samt vatten- och sanitetsanläggningar och sprinklersystem i Joseph Bech-byggnaden i Luxemburg - Avslag på en anbudsgivares anbud - Likabehandling - Insyn - Proportionalitet - Uppenbart oriktig bedömning - Motiveringsskyldighet)

2013/C 171/50

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: A+P Kieffer Omnitec Sàrl (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: A. Delvaux, V. Bertrand och advokaten M. Devos)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. M. Rouchaud-Joët och S. Delaude, biträdda av advokaten V. Vanden Acker)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 1 april 2011, genom vilket den avslog det anbud som lämnats av sökanden i anbudsförfarandet avseende kontrakt för underhåll av värme-, ventilations- och luftkonditioneringsanläggningar samt vatten- och sanitetsanläggningar och sprinklersystem i Joseph Bech-byggnaden i Luxemburg (EUT 2010/S 241-367523) och tilldelade en annan anbudsgivare kontraktet.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	A+P Kieffer Omnitec Sàrl förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 252, 27.8.2011.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/26

Tribunalens dom av den 30 april 2013 — Aluminia mot rådet

(Mål T-304/11) (1)

(Dumpning - Import av zeolit A i pulverform med ursprung i Bosnien och Hercegovina - Normalvärde - Fråga huruvida den inhemska försäljningen är representativ - Vinstmarginal - Normal handel)

2013/C 171/51

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Aluminia d.o.o. (Zvornik, Bosnien Hercegovina) (ombud: advokaterna J.-F. Bellis och B. Servais)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: J.-P. Hix, biträdd av advokaterna G. Berrisch och A. Polcyn)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: É. Gippini Fournier och H. van Vliet)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av rådets genomförandeförordning (EU) nr 464/2011 av den 11 maj 2011 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av zeolit A i pulverform med ursprung i Bosnien och Hercegovina (EUT L 125, s. 1.), i den mån sökanden berörs

Domslut

Rådets genomförandeförordning (EU) nr 464/2011 av den 11 maj 2011 om införande av en slutgiltig antidumpningstull och om slutgiltigt uttag av den preliminära tull som införts på import av zeolit A i pulverform med ursprung i Bosnien och Hercegovina ogiltigförklaras i den mån den avser Alumina d.o.o.

2.	Europeiska unionens råd ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Aluminas rättegångskostnader.

3.	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 226, 30.7.2011.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/27

Tribunalens dom av den 30 april 2013 — Boehringer Ingelheim International mot harmoniseringsbyrån (RELY-ABLE)

(Mål T-640/11) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Internationell registrering som designerar Europeiska gemenskapen - Ordmärket RELY-ABLE - Absolut registreringshinder - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b i förordning (EG) nr 207/2009) - Skäl som redovisas för fullständighetens skull)

2013/C 171/52

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Boehringer Ingelheim International GmbH (Ingelheim am Rhein, Tyskland) (ombud: advokaterna V. von Bomhard, A. Renck och C. Steudtner)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: G. Schneider)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 30 september 2011 (ärende R 756/2011-4) beträffande en ansökan om en internationell registrering av ordmärket RELY-ABLE där Europeiska gemenskapen angetts.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Boehringer Ingelheim International GmbH ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 58, 25.2.2012.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/27

Tribunalens dom av den 30 april 2013 — ABC-One mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-61/12) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket SLIM BELLY - Absoluta registreringshinder - Beskrivande karaktär - Artikel 7.1 c i förordning (EG) nr 207/2009)

2013/C 171/53

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: ABC-One Produktions- und Vertriebs GmbH (Villach St. Magdalen, Österrike) (ombud: advokaten S. Merz)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: D. Walicka)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 17 november 2011 (ärende R 1077/2011-1) om en ansökan om registrering av ordmärket SLIM BELLY som gemenskapsvarumärke.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	ABC-One Produktions- und Vertriebs GmbH ska bära rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 98, 31.3.2012.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/28

Talan väckt den 28 mars 2013 — Skype mot harmoniseringsbyrån — British Sky Broadcasting och Sky IP International (SKYPE)

(Mål T-183/13)

2013/C 171/54

Språk på vilket ansökan avfattats: engelska

Parter

Sökande: Skype (Dublin, Irland) (ombud: I. Fowler, Solicitor, J. Schmitt, lawyer och J. Mellor, QC)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motparter vid överklagandenämnden: British Sky Broadcasting Group plc (Isleworth, Förenade kungariket) och Sky IP International Ltd (Isleworth)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 30 januari 2013 i ärende R 2398/2010-4,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”SKYPE” — ansökan om registrering av gemenskapsmärke nr 3 660 065 för tjänster i klass 38

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparterna vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Ordmärket ”SKY” för varor och tjänster i klasserna 9, 38 och 41 — ansökan om registrering av gemenskapsmärke nr 3 203 411

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen avseende samtliga bestridda varor

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning nr 207/2009

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/28

Talan väckt den 28 mars 2013 — Skype mot harmoniseringsbyrån — British Sky Broadcasting och Sky IP International (SKYPE)

(Mål T-184/13)

2013/C 171/55

Språk på vilket ansökan avfattats: engelska

Parter

Sökande: Skype (Dublin, Irland) (ombud: I. Fowler, Solicitor, J. Schmitt, lawyer, och J. Mellor, QC)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motparter vid överklagandenämnden: British Sky Broadcasting Group plc (Isleworth, Förenade kungariket) och Sky IP International Ltd (Isleworth)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 30 januari 2013 i ärende R 121/2011-4,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”SKYPE” — ansökan om registrering av gemenskapsmärke nr 4 521 084 för varor och tjänster i klasserna 9, 38 och 42

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparterna vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Ordmärket ”SKY” för varor och tjänster i klasserna 9, 38, 41 och 42 — ansökan om registrering av gemenskapsmärke nr 3 203 411

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen avseende samtliga bestridda varor och tjänster

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning nr 207/2009

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/29

Talan väckt den 2 april 2013 — Jannatian mot rådet

(Mål T-187/13)

2013/C 171/56

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Mahmoud Jannatian (Tehran, Iran) (ombud: advokaterna E. Rosenfeld och S. Monnerville)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

såvitt avser sökanden, ogiltigförklara i) rådets gemensamma ståndpunkt 2008/479/Gusp av den 23 juni 2008 om genomförande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (1), ii) rådets beslut 2008/475/EG av den 23 juni 2008 om genomförande av artikel 7.2 i förordning (EG) nr 423/2007 om restriktiva åtgärder mot Iran (2), iii) rådets gemensamma ståndpunkt 2008/652/Gusp av den 7 augusti 2008 om ändring av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (3), iv) rådets beslut 2009/840/Gusp av den 17 november 2009 om genomförande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (4), v) rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (5), vi) rådets beslut 2010/644/Gusp av den 25 oktober 2010 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140 (6), vii) rådets förordning (EG) nr 1100/2009 av den 17 november 2009 om genomförande av artikel 7.2 i förordning (EG) nr 423/2007 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av beslut 2008/475/EG (7), viii) Rådets förordning (EU) nr 961/2010 av den 25 oktober 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EG) nr 423/2007 (8), och ix) rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (9), och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

Den första grunden: Huruvida rådet saknar befogenhet

—

Sökanden har gjort gällande att enligt artikel 215 FEUF kan restriktiva åtgärder endast antas genom ett gemensamt förslag av kommissionen och unionens höga representant. De angripna besluten och förordningarna antogs av rådet ensamt. De är således ogiltiga på grund av att de antagits utan befogenhet.

Den andra grunden: Huruvida motiveringsskyldigheten har åsidosatts

—

Sökanden har gjort gällande att de skäl som angetts till stöd för Mahmoud Jannatians upptagande i bilaga II Inte är tillräckligt klara för att uppfylla kraven enligt rättspraxis när det gäller motiveringsskyldigheten. För att uppfylla motiveringsskyldigheten borde rådet ha fastställt de konkreta och specifika omständigheter som utgör det faktiska stöd som tillhandahållits av sökanden till Irans regering eller till Irans spridningskänsliga nukleära verksamhet. De angripna besluten och förordningarna är således ogiltiga på grund av bristande motivering.

Den tredje grunden: Huruvida sökandens grundläggande rättigheter har åsidosatts

—

Sökanden har gjort gällande att i den mån de angripna besluten och förordningarna innehåller en bristande motivering, innebär de ett åsidosättande av sökandens rätt till försvar. Vidare påverkar felaktigheterna i de angripna besluten och förordningarna dessa förfaranden, eftersom de å ena sidan utgör hinder för sökandens möjlighet att framföra sitt försvar, och å andra sidan hindrar domstolens möjlighet att pröva huruvida de angripna besluten och förordningarna är rättsenliga. Härav följer att sökandens rätt till en effektiv rättslig prövning har åsidosatts. I den mån sökandens rätt till försvar har åsidosatts och i den mån tribunalens möjlighet att pröva huruvida de angripna besluten och förordningarna rörande åtgärder för att frysning av tillgångar — vilka till sin natur är ”särskilt inskränkande” — har påverkats, har sökanden slutligen drabbats av en oskälig inskränkning i äganderätten.

Den fjärde grunden: Huruvida det saknas bevis mot sökanden

—	Sökanden har gjort gällande att rådet underlät att åberopa den bevisning som det grundade sig på när det antog de angripna besluten och förordningarna.

Den femte grunden: Huruvida de faktiska omständigheterna är oriktiga

—

Sökanden har gjort gällande att tvärtemot vad som angetts i de angripna besluten och förordningarna, var sökanden inte längre ställföreträdande chef för Atomic Energy Organization vid respektive tidpunkt för hans upptagande i förteckningen över de personer och enheter som omfattas av restriktiva åtgärder. Rådet grundade sig således på felaktiga faktiska omständigheter när det upptog sökanden i förteckningarna enbart på grund av att han var ställföreträdande chef för Atomic Energy Organization vid de olika datumen för de angripna besluten och förordningarna.

Den sjätte grunden: Huruvida det gjorts en felaktig rättstillämpning

—

Sökanden har gjort gällande att artikel 20 b inte som sådan är avsedd att vara tillämplig på enskilda personer som innehar chefspositioner vid en sådan enhet som upptagits i förteckningen i bilaga VIII. I artikel 20 b anges att ett sådant upptagande ska ske av enskilda som ” är engagerade i, är direkt knutna till eller ger stöd till Irans spridningskänsliga nukleära verksamhet”. Rådet gjorde sig skyldigt till felaktig rättstillämpning genom att föra upp sökanden i bilaga II utan att åberopa någon bevisning till stöd för att sökanden gav ett aktivt och verkligt stöd till Irans spridningskänsliga nukleära verksamhet vid tidpunkten då han uppfördes i bilaga II.

Den sjunde grunden: Huruvida rådet gjort en uppenbart oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna och åsidosatt proportionalitetsprincipen

—

Sökanden har gjort gällande att i förevarande mål föreligger det inte något objektivt allmänintresse som kan motivera att sådana stränga åtgärder påförs en enskild person som enbart under en kort period har innehaft en chefsposition vid AEOI. Även om åtgärderna skulle anses vara motiverade mot bakgrund av ett objektivt allmänintresse, skulle de fortfarande kunna kritiseras mot bakgrund av att de innebär ett oproportionerligt förhållande mellan de medel som tillämpas och de mål som eftersträvas.

(1) EUT L 163, 2008, s. 43

(2) EUT L 163, 2008, s. 29

(3) EUT L 213, 2008, 58

(4) EUT L 303, 2009, s. 64

(5) EUT L 195, 2010, s. 39

(6) EUT L 281, 2010, s. 81

(7) EUT L 303, 2009, s. 31

(8) EUT L 281, 2010, s.1

(9) EUT L 88, 2012, s. 1

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/30

Talan väckt den 2 april 2013 — Transworld Oil Computer Centrum m.fl. mot Eurojust

(Mål T-192/13)

2013/C 171/57

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Transworld Oil Computer Centrum BV (Berg en Dal, Nederländerna); Transworld Payment Solutions Ltd (Bermuda); Transworld ICT Solutions Ltd (Bangalore, Indien); Transworld Oil USA, Inc. (Houston, Förenta staterna); Bermuda First Curaçao Ltd (Bermuda) och Johannes Christiaan Martinus Augustinus Maria Deuss (Bermuda) (ombud: advokaten T. Barkhuysen)

Svarande: Eurojust

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Eurojusts bekräftande beslut av den 2 februari 2013,

—	förordna att Eurojust ska fatta ett nytt beslut på grundval av den bekräftande ansökan av den 31 december 2012 och med beaktande av tribunalens avgörande, och

—	förplikta Eurojust att ersätta kostnaderna i samband med behandlingen av ansökan och i samband med den bekräftande ansökan.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

Första grunden: Underlåtelse från Eurojusts sida att pröva samtliga rättsliga grunder som sökandena har åberopat.

Begäran om upplysningar av den 4 oktober 2012 och den bekräftande begäran om upplysningar av den 31 december 2013 baseras på olika grunder, bland annat på artikel 10 i den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och artiklarna 8.2, 41.2 och 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (EUT C 83, s. 389). Trots detta lade Eurojust endast bestämmelserna om tillgång till Eurojusts handlingar till grund för det angripna beslutet. Eurojust gjorde en oriktig bedömning genom att inte beakta de övriga grunder som sökandena åberopat.

Andra grunden: en bristfällig och vårdslös motivering ligger till grund för det bekräftande beslutet.

Eurojust beslutade att inte lämna ut de begärda upplysningarna med hänvisning till undantagsbestämmelserna i artikel 4.1 a och b i bestämmelserna om rätten till tillgång till Eurojusts handlingar. I det angripna beslutet visade Eurojust inte alls, eller otillräckligt, varför och på vilket sätt dessa undantag var tillämpliga i förevarande fall.

Tredje grunden: Felaktig tillämpning av undantagsbestämmelserna avseende ”pågående nationella utredningar” och ”bekämpning av allvarlig brottslighet” i artikel 4.1 a i bestämmelserna om rätten till tillgång till Eurojusts handlingar.

Sökandena har rimliga och motiverade misstankar om att (en) brottmålsdomstol(ar) agerade rättsstridigt under den straffrättsliga förundersökningen. I syfte att styrka dessa misstankar gav sökandena in en begäran om upplysningar till Eurojust. Eurojust har gjort gällande att de begärda upplysningarna inte kan lämnas ut, eftersom en förundersökning pågår. Enligt sökandenas uppfattning har Eurojust oriktigt och utan tillräcklig motivering åberopat dessa undantagsbestämmelser.

Fjärde grunden: Felaktig tillämpning av undantagsbestämmelserna avseende ”personlig integritet för personer” i artikel 4.1 b i bestämmelserna om rätten till tillgång till Eurojusts handlingar.

Eurojust har gjort gällande och styrkt att de begärda handlingarna avser personuppgifter beträffande tredjeman. Den omständigheten att en handling avser personuppgifter medför inte med nödvändighet ensam skada för privatliv och integritet. Eventuella uttalanden från tjänstemän som inte har gjorts för egen del kan inte utgöra grund för att inte lämna ut de begärda upplysningarna.

Till den del det är fråga om privatliv och integritet för personer borde Eurojust ha undersökt huruvida det ändå var möjligt att lämna ut de begärda handlingarna — om så erfordras avidentifierade eller delvis. Eurojust gjorde en oriktig bedömning genom att inte göra detta.

Femte grunden: Felaktig tillämpning av undantagsbestämmelserna avseende ”följderna av tillämpliga bestämmelser om tystnadsplikt” i artikel 4.1 a i bestämmelserna om rätten till tillgång till Eurojusts handlingar.

Det är inte motiverat att åberopa dessa undantagsbestämmelser. Sökandena har inte kännedom om vilka bestämmelser om tystnadsplikt som är tillämpliga här och har ifrågasatt att det finns bestämmelser om tystnadsplikt som utgör hinder för att lämna ut de begärda handlingarna.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/31

Talan väckt den 3 april 2013 — dm-drogerie markt mot harmoniseringsbyrån — V-Contact (CAMEA)

(Mål T-195/13)

2013/C 171/58

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: dm-drogerie markt GmbH & Co. KG (Karlsruhe, Tyskland) (ombud: advokaterna B. Beinert och O. Bludovsky)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: V-Contact Kft (Szada, Ungern)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd meddelade den 17 januari 2013 (överklagande avseende ett invändningsförfarande i ärende R 452/2012-1) och avföra varumärkessökandens varumärke från registret, eller

—	ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd meddelade den 17 januari 2013 (överklagande avseende ett invändningsförfarande i ärende R 452/2012-1) och återförvisa ärendet till harmoniseringsbyrån, eller

—	ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd meddelade den 17 januari 2013 (överklagande avseende ett invändningsförfarande i ärende R 452/2012-1).

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Motparten vid överklagandenämnden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket CAMEA för bland annat varor i klasserna 3, 5 och 16 — registreringsansökan nr 9 279 928

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Internationell registrering som designerar bland annat Europeiska unionen och avser varor i klasserna 3, 5 och 8

Invändningsenhetens beslut: Avslag på invändningen

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning nr 207/2009

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/31

Talan väckt den 5 april 2013 — Nanu-Nana Joachim Hoepp mot harmoniseringsbyrån

(Mål T-196/13)

2013/C 171/59

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Nanu-Nana Joachim Hoepp (Bremen, Tyskland) (ombud: advokaten T. Boddien)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Motpart vid överklagandenämnden: Lina M. Stal-Florez Botero (Maarssen, Netherlands)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

Ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) fattade den 29 januari 2013 i ärende R 300/2012-1 avseende ogiltighetsförfarande Nr. 000005025 C (gemenskapsvarumärke Nr. 005205125) mellan Nanu-Nana Joachim Hoepp GmbH & Co. KG och Lina M. Stal-Florez Botero h.o.d.n. La Nana

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: Figurmärket ”la nana” för varor i klasserna 16, 20 och 24 — Registrering av gemenskapsvarumärke nr 5 205 125

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Part som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Grunder för ansökan om ogiltighetsförklaring: Artikel 8.1 b jämförd med artikel 53.1 a i rådets förordning nr 207/2009

Annulleringsenhetens beslut: Avslag på begäran om ogiltighetsförklaring i dess helhet med stöd av artikel 57.2 och 57.3 i rådets förordning nr 207/2009

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 53.1 a jämförd med artikel 8.1 b, artikel 57.2 och 57.3 samt artikel 78.1 f i rådets förordning nr 207/2009.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/32

Talan väckt den 8 april 2013 — Imax mot harmoniseringsbyrån — Himax Technologies (IMAX)

(Mål T-198/13)

2013/C 171/60

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Imax Corporation (Mississauga, Canada) (ombud: advokaten V. von Bomhard och K. Hughes, Solicitor)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Himax Technologies, Inc. (Provinsen Tainan, Taiwan)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 23 januari 2013 i ärende R 740/2012-5, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna och för det fall motparten vid överklagandenämnden intervenerar, förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna i farfarandet vid överklagandenämnden.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”IMAX” för varor i klasserna 9, 41 and 45 — registering av gemenskapsvarumärke nr 9 392 556

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: TMotparten vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Registrering av gemenskapsvarumärken nr 4 411 658 och nr 4 411 641 för figurmärket ”Himax” för varor och tjänster i klasserna 9 och 42

Invändningsenhetens beslut: Delvis bifall på invändningen.

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet.

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/32

Överklagande ingett den 9 april 2013 av Patrizia De Luca av den dom som personaldomstolen meddelade den 30 januari 2013 i mål F-20/06 RENV, De Luca mot kommissionen

(Mål T-200/13 P)

2013/C 171/61

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Patrizia De Luca (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi och J.-N. Louis)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	upphäva den dom som Europeiska unionens personaldomstol (tredje avdelningen) meddelade den 30 januari 2013 i mål F-20/06 RENV, De Luca mot kommissionen (REGP 2013, s. I-A-0000 och II-A-0000);

—

meddela ett nytt avgörande med följande innehåll:

—	Europeiska kommissionens beslut av den 23 februari 2005 att tillsätta klaganden på tjänst som handläggare ogiltigförklaras i den mån klagandens placering i lönegrad bestäms till A*9, löneklass 2,

—	kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden ett antal grunder avseende felaktig rättstillämpning, enligt följande.

—

Personaldomstolen tolkade tribunalens dom av den 14 december 2011 i mål T-563/10 P, De Luca mot kommissionen, så att legalitetsprövningen av det överklagade beslutet i första instans begränsades till verkningarna av en tillämpning per analogi av rekryteringsbestämmelserna, utan att ta hänsyn till företrädet för tillämpliga bestämmelser om normal karriärsutveckling.

—

Personaldomstolen fann att artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna för Europeiska unionens tjänstemän lagligen kunde tillämpas analogt, samtidigt som den kostaterade att detta inte innebar någon fördel för klaganden med avseende på hennes karriär och att den begränsade fördelen avseende lönen till slut skulle försvinna.

—	Personaldomstolen prövade inte lagenligheten av 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna och dess analoga tillämpning på klaganden med beaktande av principen om likabehandling och om rätt till karriärsutveckling.

—	Det ankommer på personaldomstolen att pröva, och inte på klaganden att visa, att det var uppenbart olämpligt att tillämpa artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna.

—

Personaldomstolen förkastade omedelbart, utan någon grundlig prövning, klagandens argument om att likabehandlingsprincipen åsidosattes, i det att tjänstemäns rätt till befordran enligt artikel 45 i tjänsteföreskrifterna ska säkerställas trots mellankommande ändringar av tjänsteföreskrifterna, vilket, till följd av tillämpningen av 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna, inte skedde för klaganden.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/33

Talan väckt den 9 april 2013 — Group’Hygiène mot kommissionen

(Mål T-202/13)

2013/C 171/62

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Group’Hygiène (Paris, Frankrike) (ombud: advokaterna J.-M. Leprêtre och N. Chahid-Nouraï)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

med stöd av artikel 263 FEUF, med omedelbar verkan ogiltigförklara kommissionens direktiv 2013/2/EU av den 7 februari 2013 om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall, i den mån hylsor, med undantag för sådana som är avsedda för industriellt bruk, där läggs till som exempel på vad som utgör förpackningar, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i sin helhet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder.

Första grunden: Kommissionen saknade behörighet att med stöd av sina genomförandebefogenheter ändra väsentliga delar av de grundläggande bestämmelserna. Eftersom direktiv 2013/2/EU (1) utvidgar definitionen av förpackningar till produkter som inte var avsedda i direktiv 94/62/EG (2) antogs direktiv 2013/2/EU utan behörighet.

Andra grunden: Kommissionen har åsidosatt artikel 296 FEUF och Europeiska unionens generella rättsprinciper om motiveringsskyldighet, eftersom direktiv 2013/2/EU saknar förklaring till varför endast vissa hylsor utgör förpackningar. Sökanden gör gällande att aktens motivering var desto viktigare med tanke på att den angripna åtgärden innebär en ändrad inställning jämfört med Europeiska unionens organs tidigare inställning i frågan.

3.	Tredje grunden: Kommissionen har åsidosatt direktiv 94/62/EG i den utsträckningen att det är uppenbart att hylsor inte kan utgöra förpackningar, eftersom de endast är en produkts inre beståndsdel och inte omfattas av den juridiska definitionen av förpackningar i direktiv 94/62/EG.

Fjärde grunden: Kommissionen har åsidosatt principen om likabehandling, eftersom direktiv 2013/2/EU behandlar lika situationer olika, i den mån direktivet inte betecknar hylsor som är avsedda för industriellt bruk som förpackningar, medan hylsor som är avsedda för industriellt bruk och sådana som är avsedda icke-industriellt bruk utgör objektivt lika situationer samt i den mån som produkter med egenskaper som liknar hylsornas inte omfattas av kategorin förpackningar.

Femte grunden: Kommissionen har åsidosatt rättssäkerhetsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar, i det avseendet att direktiv 2013/2/EU på ett abrupt sätt och utan övergångsbestämmelser ifrågasätter unionslagstiftarens slutsats att hylsor inte utgör förpackningar i den mening som avses i direktiv 94/62/EG.

Sjätte grunden: Kommissionen har åsidosatt proportionalitetsprincipen, i den mån den angripna åtgärden får oproportionerliga ekonomiska konsekvenser för sektorns ekonomiska aktörer, mot bakgrund av att hylstillverkarna, till skillnad från andra industriföretag som regleras av förpackningsbestämmelserna, inte kan minska tillverkningsvolymen av hylsor, eftersom dessa är absolut nödvändiga och integrerade i produkterna.

(1) EUT L 37, 2013, s. 10.

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv av den 20 december 1994 om förpackningar och förpackningsavfall (EGT L 365, s. 10).

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/34

Talan väckt den 8 april 2013 — Stance mot harmoniseringsbyrån — Pokarna (STANCE)

(Mål T-206/13)

2013/C 171/63

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Stance, Inc. (San Clemente, Förenta staterna) (ombud: advokaterna R. Kunze och G. Würtenberger)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Pokarna Ltd (Secundrabad, Indien)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fattats av harmoniseringsbyråns femte överklagandenämnd den 1 februari 2013 i ärende R 885/2012-5 om den invändning som på grundval av gemenskapsregistrering nr 005 491 329 framställts mot ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke nr 008 957 516”STANCE”,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”STANCE” för varor i klass 25 — registreringsansökan nr 8 957 516

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Gemenskapsregistreringen av det svartvita figurmärket ”STANZA” för varor och tjänster i klasserna 25 och 35

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen beträffande samtliga berörda varor

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artiklarna 65, 8.1 b, 75, 76.1, 76.2 och 83 i rådets förordning nr 207/2009.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/34

Talan väckt den 10 april 2013 — 1872 Holdings mot harmoniseringsbyrån — Havana Club International (THE SPIRIT OF CUBA)

(Mål T-207/13)

2013/C 171/64

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: 1872 Holdings vof (Amsterdam, Nederländerna) (ombud: advokaten M. Antoine-Lalance)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Havana Club International, SA (Havanna, Kuba)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden meddelade den 31 januari 2012 i ärende R 684/2012-1, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: Ordmärket THE SPIRIT OF CUBA för varor och tjänster i klasserna 33, 35 och 42 — Gemenskapsvarumärke nr 2 109 106

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Part som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Grunder för ansökan om ogiltighetsförklaring: Ansökan om ogiltigförklaring grundade sig på artikel 52.1 a och artikel 7.1 b, c, och g i rådets förordning nr 207/2009

Annulleringsenhetens beslut: Ogiltighetsförklaring av det omtvistade gemenskapsvarumärket

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 c i rådets förordning nr 207/2009.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/35

Talan väckt den 15 april 2013 — Typke mot kommissionen

(Mål T-214/13)

2013/C 171/65

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Rainer Typke (Hasbergen, Tyskland) (ombud: juristerna B. Cortese och A. Salerno)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 5 februari 2013 om avslag på sökandens bekräftande ansökan om tillgång till handlingar enligt förordning (EG) nr 1049/2001 (1) — i ärende GESTDEM 2012/3258,

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens underförstådda beslut av den 13 mars 2013 om avslag på sökandens bekräftande ansökan om tillgång till handlingar enligt förordning (EG) nr 1049/2001 — i ärende GESTDEM 2013/0068, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en grund som avser åsidosättande av artiklarna 2 och 4 i förordning (EG) nr 1049/2001 samt av andra bestämmelser i nämnda förordning, eftersom

—	kommissionens antagande att sökandens ansökan inte omfattas av förordning (EG) nr 1049/2001, i det att den syftar till upprättande av nya handlingar och inte till tillgång till befintliga handlingar, är ogrundat,

—	kommissionens antagande att sökandens ansökan är oproportionerlig och därför inte kan tas upp till prövning, även om möjligheten att bevilja delvis tillgång till handlingarna beaktas, är ogrundat,

—	kommissionens antagande att sökandens ansökan inte kan beviljas, med hänsyn till nödvändigheten av att inte lämna ut tredje parts personuppgifter, är ogrundat, och

—	kommissionens antagande att sökandens ansökan inte kan beviljas, med hänsyn till nödvändigheten av att säkerställa att förfarandet vid uttagningskommittén förblir konfidentiellt och till nödvändigheten av att skydda beslutsprocessen vid nämnda kommitté, är ogrundat.

(1) – Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/35

Talan väckt den 22 april 2013 — Cofresco frischhalteprodukte mot kommissionen

(Mål T-223/13)

2013/C 171/67

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Cofresco frischhalteprodukte GmbH & Co. KG (Minden, Tyskland) (ombud: advokaten H. Weil)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

med stöd av artikel 263 FEUF, med omedelbar verkan ogiltigförklara kommissionens direktiv 2013/2/EU av den 7 februari 2013 om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall, i den mån ”rullar, tuber och cylindrar på vilka böjligt material (t.ex. plastfolie, aluminium, papper) är upprullat” där läggs till som exempel på vad som utgör förpackningar, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder som i det allt väsentligaste är identiska eller liknar de fem första grunder som åberopas i mål T-202/13, Group ’Hygiène mot kommissionen.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/36

Talan väckt den 22 april 2013 — Melitta France mot kommissionen

(Mål T-224/13)

2013/C 171/68

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Melitta France (Chezy-sur-marne, Frankrike) (ombud: advokaten H. Weil)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

med omdelbar verkan och på grundval av artikel 263 FEUF ogiltigförklara kommissionens direktiv 2013/2/EU av den 7 februari 2013 om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall, i den mån ”rullar, tuber och cylindrar på vilka böjligt material (t.ex. plastfolie, aluminium, papper) är upprullat” där läggs till som exempel på produkter som utgör förpackningar,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fem grunder, vilka i huvudsak överensstämmer med eller liknar de fem första grunder som åberopas i mål T-202/13, Group’Hygiène mot kommissionen.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/36

Överklagande ingett den 14 april 2013 av Luigi Marcuccio av det beslut som personaldomstolen meddelade den 6 februari 2013 i mål F-67/12, Marcuccio mot kommissionen

(Mål T-226/13 P)

2013/C 171/69

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	bifalla samtliga yrkanden som framställts av klaganden i första instans,

—	förplikta motparten att ersätta klagandens rättegångskostnader i första instans.

Grunder och huvudargument

Klaganden har överklagat det beslut som personaldomstolen meddelade den 6 februari 2013, varigenom talan avvisades, eftersom det var uppenbart att den helt saknade rättslig grund. Talan avsåg ogiltigförklaring av beslutet om avslag på klagandens ansökan om ersättning för den skada denne lidit som en följd av att en skrivelse skickats angående verkställigheten av personaldomstolens dom av den 4 november 2008 i mål F-41/06, Marcuccio mot kommissionen, till den advokat som var ombud för klaganden med avseende på överklagandet av den domen. Vidare avsåg talan att kommissionen skulle ersätta klaganden för den skada som denne lidit till följd härav.

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden att beslutet om avslag på skadeståndsansökan inte motiverats, att någon utredning inte gjorts, att de faktiska omständigheterna missuppfattats, att det var godtyckligt, att det gjorts en felaktig och orimlig tolkning och tillämpning

—	av bestämmelserna om Europeiska unionens institutioners ansvar,

—	av den motiveringsskyldighet som Europeiska unionens samtliga institutioner och domstolar omfattas av,

—	av begreppet otillåtet agerande från en av Europeiska unionens institutioner.

Klaganden har även gjort gällande att personaldomstolens bedömning avseende rättegångskostnaderna är felaktig.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/37

Talan väckt den 23 april 2013 — Wepa Lille mot kommissionen

(Mål T-231/13)

2013/C 171/71

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Wepa Lille (Bousbecque, Frankrike) (ombud: advokaterna J.-M. Leprêtre och N. Chahid-Nouraï)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

med omedelbar verkan, och på grundval av artikel 263 FEUF, ogiltigförklara kommissionens direktiv 2013/2/EU av den 7 februari 2013 om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall, i den del hylsor, med undantag av sådana som är avsedda för industriellt bruk, läggs till i förteckningen över belysande exempel på förpackningar, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder, som huvudsakligen är identiska med eller av liknande slag som dem som åberopas i mål T-202/13, Group’Hygiène mot kommissionen.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/37

Talan väckt den 23 april 2013 — SCA Hygiène Products mot kommissionen

(Mål T-232/13)

2013/C 171/72

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: SCA Hygiène Products (Tremblay en France, Frankrike) (ombud: advokaterna J.-M. Leprêtre et N. Chahid-Nouraï)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

med stöd av artikel 263 FEUF och med omedelbar verkan ogiltigförklara kommissionens direktiv 2013/2/EU av den 7 februari 2013 om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall i den mån hylsor, med undantag för sådana som är avsedda för industriellt bruk, där läggs till som exempel på vad som utgör förpackningar, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostander.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder som i allt väsentligt är identiska med eller liknar dem som åberopats i mål T-202/13, Group’Hygiène mot kommissionen.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/38

Talan väckt den 23 april 2013 — Hartmann mot kommissionen

(Mål T-233/13)

2013/C 171/73

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Paul Hartmann SA (Châtenois, Frankrike) (ombud: advokaterna J.-M. Leprêtre och N. Chahid-Nouraï)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i sin helhet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder, vilka i huvudsak överensstämmer med eller liknar dem som åberopas i mål T-202/13, Group’Hygiène mot kommissionen.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/38

Talan väckt den 23 april 2013 — Gopack mot kommissionen

(Mål T-235/13)

2013/C 171/75

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Gopack (Manosque, Frankrike) (ombud: advokaterna J.-M. Leprêtre och N. Chahid-Nouraï)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

med omdelbar verkan och på grundval av artikel 263 FEUF ogiltigförklara kommissionens direktiv 2013/2/EU av den 7 februari 2013 om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall, i den mån dornar, med undantag för sådana som är avsedda för industriellt bruk, där läggs till som exempel på produkter som utgör förpackningar,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder, vilka i huvudsak överensstämmer med eller liknar dem som åberopas i mål T-202/13, Group’Hygiène mot kommissionen.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/38

Talan väckt den 23 april 2013 — CMC France mot kommissionen

(Mål T-236/13)

2013/C 171/76

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: CMC France (Châtenois, Frankrike) (ombud: advokaterna J.-M. Leprêtre och N. Chahid-Nouraï)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska,

—

med stöd av artikel 263 FEUF och med omedelbar verkan, ogiltigförklara kommissionens direktiv 2013/2/EU av den 7 februari 2013 om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall, i den del det innebär att kartonghylsor, med undantag för kartonghylsor för industriellt bruk, läggs till i förteckningen över belysande exempel på förpackningar, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden anför till stöd för sin talan sex grunder, vilka i allt väsentligt är identiska med eller liknar de grunder som anförs till stöd för talan i mål T-202/13, Group’Hygiène mot kommissionen.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/39

Talan väckt den 23 april 2013 — SCA Tissue France mot kommissionen

(Mål T-237/13)

2013/C 171/77

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: SCA Tissue France (Bois Colombes, Frankrike) (ombud: advokaterna J.-M. Leprêtre och N. Chahid-Nouraï)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

med omdelbar verkan och på grundval av artikel 263 FEUF ogiltigförklara kommissionens direktiv 2013/2/EU av den 7 februari 2013 om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall, i den mån dornar, med undantag för sådana som är avsedda för industriellt bruk, där läggs till som exempel på produkter som utgör förpackningar,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder, vilka i huvudsak överensstämmer med eller liknar dem som åberopas i mål T-202/13, Group’Hygiène mot kommissionen.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/39

Talan väckt den 24 april 2013 — Delipapier mot kommissionen

(Mål T-238/13)

2013/C 171/78

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Delipapier (Frouard, Frankrike) (ombud: advokaterna J.-M. Leprêtre och N. Chahid-Nouraï)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

omedelbart och med stöd av artikel 263 FEUF ogiltigförklara kommissionens direktiv 2013/2/EU av den 7 februari 2013 om ändring av bilaga I till Europaparlamentets och rådets direktiv 94/62/EG om förpackningar och förpackningsavfall, i den del som arbetsspindlar — förutom sådana för industriellt bruk — tas upp i förteckningen över exempel på förpackningar, och

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder som huvudsakligen är identiska med eller liknar dem som åberopats i mål T-202/13, Group’Hygiène mot kommissionen.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/39

Talan väckt den 30 april 2013 — ICT mot kommissionen

(Mål T-243/13)

2013/C 171/79

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Industrie Cartarie Tronchetti SpA (ICT) (Borgo a Mozzano, Italien) (ombud: advokaterna J.-M. Leprêtre och N. Chahid-Nouraï)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostander.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder som i allt väsentligt är identiska med eller liknar dem som åberopats i mål T-202/13, Group’Hygiène mot kommissionen.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/40

Talan väckt den 2 maj 2013 — Industrie Cartarie Tronchetti Ibérica mot kommissionen

(Mål T-244/13)

2013/C 171/80

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Industrie Cartarie Tronchetti Ibérica, SL (Madrid, Spanien) (ombud: advokaterna J.-M. Leprêtre och N. Chahid-Nouraï)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i sin helhet.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sex grunder, vilka i huvudsak överensstämmer med eller liknar dem som åberopas i mål T-202/13, Group’Hygiène mot kommissionen.

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/41

Personaldomstolens (tredje avdelningen) dom av den 24 april 2013 — CB mot kommissionen

(Mål F-73/11) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Allmänt uttagningsprov - Meddelande om uttagningsprov EPSO/AD/181/10 - Nekat tillträde till utvärderingstesterna)

2013/C 171/84

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: CB (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Rodrigues, C. Bernard-Glanz och A. Blot)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall, biträdd av advokaten A. Dal Ferro)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av beslutet att bevilja sökanden tillträde till utvärderingstesterna inom ramen för uttagningsprovet EPSO/AD/181/10.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta hälften av CB:s rättegångskostnader.

3.	CB ska bära hälften av sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 282, 24.9.2011, s 53

15.6.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 171/41

Personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 24 april 2013 — Demeneix mot kommissionen

(Mål F-96/12) (1)

(Personalmål - Allmänt uttagningsprov - Beslut att inte uppta sökanden i förteckningen över godkända sökande - Villkor avseende yrkeserfarenhet - Kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning)

2013/C 171/85

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Laurent Demeneix (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna L. Levi och A. Blot)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: B. Eggers och G. Gattinara)

Saken

Talan dels om ogiltigförklaring av uttagningskommitténs beslut att bekräfta beslutet att inte uppta sökanden i förteckningen över godkända sökande i uttagningsprovet EPSO/AD/207/11 på grund av att han inte uppfyllde vissa särskilda villkor för tillträde till nämnda uttagningsprov, dels om skadestånd.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Laurent Demeneix ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 343, 10.11.2012, s. 23.

		ISSN 1977-1061 doi:10.3000/19771061.C_2013.171.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 171

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	56 årgången 15 juni 2013

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2013/C 171/01	Europeiska unionens domstol senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 164, 8.6.2013	1