25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/2

Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Munkaügyi Bíróság (Ungern) den 8 januari 2013 — Csilla Sajtos mot Budapest Főváros VI. Kerület Önkormányzata

(Mål C-10/13)

(2013/C 147/02)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Munkaügyi Bíróság

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Csilla Sajtos

Svarande: Budapest Főváros VI. Kerület Önkormányzata

Tolkningsfrågor

1.	Ska, med beaktande av artikel 6.3 i [fördraget om Europeiska unionen], rätten till skydd mot uppsägning utan saklig grund anses utgöra en grundläggande rättighet som ingår i unionsrätten såsom en allmän princip och som ska betraktas som en primärrättslig föreskrift?

2.	Har, om så är fallet, även offentliga tjänstemän en sådan rätt?

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/2

Begäran om förhandsavgörande framställd av Sozialgericht Nürnberg (Tyskland) den 22 januari 2013 — Petra Würker mot Familienkasse Nürnberg

(Mål C-32/13)

(2013/C 147/03)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Sozialgericht Nürnberg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Petra Würker

Motpart: Familienkasse Nürnberg

Tolkningsfrågor

1.	Ska artikel 77 eller 78 i förordning (EEG) nr 1408/71 (1) tolkas så, att den omständigheten att stöd för vård av barn (Erziehungsrente) betalas ut innebär att en rätt uppkommer gentemot den medlemsstat som betalar ut denna pension?

2.	Har ikraftträdandet av förordning (EG) nr 883/2004 (2) den 1 maj 2010 medfört någon förändring och ska artikel 67 i förordning nr 883/2004 tolkas så, att varje slags pension (och även det tyska stödet för vård av barn) ger upphov till denna rätt?

(1) Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjer flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2).

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, s. 1)

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/2

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberste Gerichtshof (Österrike) den 28 januari 2013 — Andreas Kainz mot Pantherwerke AG

(Mål C-45/13)

(2013/C 147/04)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberste Gerichtshof

Part i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Andreas Kainz

Motpart: Pantherwerke AG

Tolkningsfrågor

Ska formuleringen ”den ort där skadan inträffade eller kan inträffa” i artikel 5.3 i förordning (EG) nr 44/2001 (1), med avseende på produktansvaret tolkas så, att

1.1	den ort där skadan inträffade är den ort där tillverkaren är etablerad,

1.2	den ort där skadan inträffade är den ort där varan har satts i omlopp (Inverkehrbringen)

1.3	den ort där skadan inträffade är den ort där användaren köpte varan. [* För att underlätta förståelsen av domstolens resonemang används nedan uttrycket den ort där den skadevållande händelsen inträffade, i stället för uttrycket den ort där skadan inträffade. Övers. anm.]

Om fråga 1.2 besvaras jakande:

2.1	Ska varan anses ha satts i omlopp när den har lämnat det tillverkningsled som tillverkaren igångsatt och tagits in i ett försäljningsled där den bjuds ut till allmänheten för användning eller konsumtion?

2.2	Ska varan anses ha satts i omlopp när den säljs till slutkonsumenten genom strukturerad försäljning?

(1) Rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, s. 1).

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/3

Begäran om förhandsavgörande framställd av Datenschutzkommission (Österrike) den 28 januari 2013 — H mot E

(Mål C-46/13)

(2013/C 147/05)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Datenschutzkommission

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: H

Motpart: E

Tolkningsfrågor

Ska artikel 7 c i direktiv 2006/24 (1) tolkas så, att en fysisk person vars uppgifter har lagrats i den mening som avses i direktivet inte omfattas av kretsen ”särskilt bemyndigad personal” i den mening som avses i direktivet, och inte har rätt att få tillgång till de egna uppgifterna från en leverantör av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät?

Ska artikel 13.1 c och d i direktiv 95/46 (2) tolkas så, att den rätt som en fysisk person vars uppgifter har lagrats i den mening som avses i direktiv 2006/24 har enligt artikel 12 a i detta direktiv, att få tillgång till de egna uppgifterna från leverantören av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät, kan nekas eller inskränkas?

3.	För det fall att fråga 1 åtminstone delvis ska besvaras jakande: Är artikel 7 c i direktiv 2006/24 förenlig med den grundläggande rättigheten enligt artikel 8.2 andra meningen i stadgan, och därmed giltig?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/24/EG av den 15 mars 2006 om lagring av uppgifter som genererats eller behandlats i samband med tillhandahållande av allmänt tillgängliga elektroniska kommunikationstjänster eller allmänna kommunikationsnät och om ändring av direktiv 2002/58/EG (EUT L 105, s. 54).

(2) Europaparlamentets och rådets direktiv 95/46/EG av den 24 oktober 1995 om skydd för enskilda personer med avseende på behandling av personuppgifter och om det fria flödet av sådana uppgifter (EGT L 281, s. 31).

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/3

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale ordinario di Aosta (Italien) den 30 januari 2013 — Rocco Papalia mot Comune di Aosta

(Mål C-50/13)

(2013/C 147/06)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale ordinario di Aosta

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Rocco Papalia

Svarande: Comune di Aosta

Tolkningsfråga

Ska direktiv 1999/70/EG (1) (artikel 1, och klausul 5 i det till direktivet bifogade ramavtalet samt alla andra bestämmelser som har samband med eller är knutna till dessa) tolkas så, att det tillåter att en arbetstagare, som anställts av ett offentligt organ enligt ett avtal om visstidsanställning trots att det inte föreligger förutsättningar härför enligt gemenskapsbestämmelserna, har rätt till skadestånd endast om han kan styrka att det verkligen föreligger skada, dvs. endast om han kan förebringa tillräcklig bevisning, vilken kan bestå av indiciebevisning men vilken under alla omständigheter måste vara preciserad, för att han tvingats att avstå från andra, mer gynnsamma anställningsmöjligheter?

(1) EGT L 175, s. 43.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/4

Begäran om förhandsavgörande framställd av Szegedi Ítélőtábla (Ungern) den 4 februari 2013 — Érsekcsanádi Mezőgazdasági Zrt. mot Bács-Kiskun Megyei Kormányhivatal

(Mål C-56/13)

(2013/C 147/07)

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Szegedi Ítélőtábla

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Érsekcsanádi Mezőgazdasági Zrt.

Motpart: Bács-Kiskun Megyei Kormányhivatal

Tolkningsfrågor

Var det beslut som de ungerska förvaltningsmyndigheterna fattade inom ramen för de tillfälliga skyddsåtgärderna mot högpatogen aviär influensa, genom vilket det upprättades ett skyddsområde där det bland annat var förbjudet att transportera fjäderfä, förenligt med unionsrätten, närmare bestämt rådets direktiv 92/40/EEG (1) och 2005/94/EG (2) samt kommissionens beslut 2006/105/EG?

Var det beslut som de ungerska förvaltningsmyndigheterna fattade inom ramen för de tillfälliga skyddsåtgärderna mot högpatogen aviär influensa, genom vilket bestämmelserna om skyddsområdet delvis ändrades och det bland annat infördes ett förbud mot att transitera fjäderfä genom detta område, samt den åtgärd som vidtogs mot klaganden genom ett utlåtande från den behöriga myndigheten (ett beslut som inte kunde överklagas) och som innebar att denne nekades att (i uppfödningssyfte) transportera kalkoner till en farm belägen inom skyddsområdet, i själva centrum av den konstaterade smittan, förenliga med unionsrätten, närmare bestämt rådets direktiv 92/40/EEG och 2005/94/EG samt kommissionens beslut 2006/115/EG?

Var ett av syftena med rådets direktiv 92/40/EEG och 2005/94/EG, vilka utgör en del av unionsrättens källor, att anta unionsrättsliga bestämmelser som syftar till att gottgöra enskilda för eventuella skador som de vållats till följd av de tillfälliga åtgärder som vidtogs för att skapa skydd mot högpatogen aviär influensa i unionen? Ger den unionsrättsliga grund som anges i rådets direktiv 92/40/EEG och 2005/94/EG samt i kommissionens beslut 2006/105/EG och 2006/115/EG tillräcklig behörighet för att anta unionsrättsliga bestämmelser som syftar till att gottgöra enskilda för eventuella skador som de vållats till följd av de tillfälliga åtgärder som vidtogs för att skapa skydd mot högpatogen aviär influensa?

För det fall att fråga 2 besvaras jakande, är begränsningen av rätten till ersättning för skada som uppkommit till följd av tillfälliga nationella åtgärder som har vidtagits för att följa de ovannämnda rättskällorna rättsenlig och förenlig med unionsrätten? Kan en nationell bestämmelse som begränsar skadeersättningen från staten till att avse sådana skador och kostnader som faktiskt har uppkommit och utesluter möjligheten till ersättning för utebliven vinst, anses utgöra en nödvändig och proportionerlig begränsning av rätten till ersättning för skador som enskilda har vållats?

För det fall fråga 2 besvaras nekande, får klaganden grunda sin rätt till ersättning för utebliven vinst direkt på åsidosättandet av bestämmelserna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (artikel 16 om näringsfrihet, artikel 17 om rätt till egendom och artikel 47 om rätt till ett effektivt rättsmedel), om de tillfälliga åtgärder som medlemsstaten har vidtagit för att följa unionsrätten och skapa skydd mot högpatogen aviär influensa har vållat klaganden skada men den nationella lagstiftningen begränsar möjligheterna för klaganden att kräva sådan ersättning för uppkommen skada och utesluter möjligheten att kräva ersättning för utebliven vinst?

Om rätten till ersättning för hela skadan får göras gällande på någon unionsrättslig grund, får den rätten då endast göras gällande mot staten eller får den även göras gällande mot en offentlig myndighet i ett förfarande som syftar till att erhålla ersättning för skada som uppkommit i samband med offentlig myndighetsutövning, genom att en vidare tolkning görs av begreppet stat? Om denna rätt även får göras gällande mot en offentlig myndighet, får det beträffande yrkanden om ersättning enligt nationell rätt krävas att det styrks att ytterligare villkor är uppfyllda för att rätt till ersättning ska föreligga?

Om unionsrätten inte ger klaganden möjlighet att erhålla full ersättning för den skada han vållats direkt på grundval av unionsrätten, innebär kravet på processuell likvärdighet att samma bestämmelser ska tillämpas på yrkanden som ska prövas på grundval av unionsrätten som på liknande yrkanden som ska prövas på grundval av ungersk rätt?

Är det under faktiska omständigheter som liknar dem i förevarande mål — mot bakgrund av att de lagstiftningsåtgärder och administrativa åtgärder som medlemsstaterna vidtagit inom ramen för skyddet mot högpatogen aviär influensa hos vilda fåglar i unionen oundvikligen påverkar den inre marknadens funktion — möjligt att i ett domstolsförfarande rörande åtgärder för genomförande av unionsrätten vända sig till Europeiska kommissionen och begära att denna avger ett utlåtande i egenskap av sakkunnig, i synnerhet om det är känt att Europeiska kommissionen har inlett ett förfarande om fördragsbrott mot medlemsstaten som rör rättsliga frågor som är relevanta för det aktuella fallet?

Om möjligheten finns att vända sig till Europeiska kommissionen för att begära att den avger ett utlåtande i egenskap av sakkunnig eller för att enbart begära upplysningar, är Europeiska kommissionen då skyldig att tillhandahålla utlåtandet i egenskap av sakkunnig eller de begärda upplysningarna om de uppgifter, handlingar och skriftliga utlåtanden som den erhållit under förfarandet om fördragsbrott och om den praxis som Europeiska kommissionen tillämpar inom detta område, i synnerhet om det rör sig om uppgifter som inte är offentliga och som erhållits under faser som föregick förfarandet om fördragsbrott vid domstolen? Får sådana uppgifter användas offentligt i ett konkret mål som har anhängiggjorts vid en domstol i en medlemsstat?

(1) Rådets direktiv 92/40/EEG av den 19 maj 1992 om införande av gemenskapsåtgärder för bekämpning av aviär influenza (EGT L 167, s. 1; svensk specialutgåva, område 3, volym 42, s. 148).

(2) Rådets direktiv 2005/94/EG av den 20 december 2005 om gemenskapsåtgärder för bekämpning av aviär influensa och om upphävande av direktiv 92/40/EEG (EUT L 10, s. 16).

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/5

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio Nazionale Forense (Italien) den 4 februari 2013 — Angelo Alberto Torresi mot Consiglio dell'Ordine degli Avvocati di Macerata

(Mål C-58/13)

(2013/C 147/08)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio Nazionale Forense

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Angelo Alberto Torresi

Motpart: Consiglio dell'Ordine degli Avvocati di Macerata

Tolknings- och giltighetsfrågor

Ska artikel 3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 98/5/EG (1) av den 16 februari 1998 om underlättande av stadigvarande utövande av advokatyrket i en annan medlemsstat än den i vilken auktorisationen erhölls, mot bakgrund av den allmänna principen om förbud mot rättsmissbruk och artikel 4.2 FEU om respekt för medlemstaternas nationella identiteter, tolkas så att de nationella administrativa myndigheterna är förpliktade att i förteckningen över etablerade advokater registrera italienska medborgare som har gjort sig skyldiga till missbruk av unionsrätten, och utgör nämnda artikel hinder för en nationell praxis enligt vilken dessa myndigheter får avslå en ansökan om registrering i förteckningen över etablerade advokater när det föreligger objektiva omständigheter som tyder på unionsrätten har missbrukats, dock utan att detta påverkar vare sig iakttagandet av proportionalitetsprincipen och diskrimineringsförbudet eller sökandens rätt att väcka talan för att göra gällande ett eventuellt åsidosättande av etableringsrätten och erhålla en domstolsprövning av myndighetens åtgärd?

Om den första frågan besvaras nekande, ska artikel 3 i direktiv 98/5/EG, enligt nämnda tolkning, anses vara ogiltig mot bakgrund av artikel 4.2 FEU i den mån den gör det möjligt att kringgå en medlemsstats lagstiftning, enligt vilken tillträde till advokatyrket endast medges efter det att en statsexamen har avlagts, och nämnda examen föreskrivs i medlemsstatens författning och räknas bland de grundläggande principerna om skydd för tjänsteanvändare och om en god rättskipning?

(1) EUT L 77, s. 36.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/5

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio Nazionale Forense (Italien) den 4 februari 2013 — Pierfrancesco Torresi mot Consiglio dell'Ordine degli Avvocati di Macerata

(Mål C-59/13)

(2013/C 147/09)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio Nazionale Forense

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Pierfrancesco Torresi

Motpart: Consiglio dell'Ordine degli Avvocati di Macerata

Tolknings- och giltighetsfrågor

(1) EUT L 77, s. 36.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/6

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 8 februari 2013 — Green Network SpA mot Autorià per l'energia elettrica e il gas

(Mål C-66/13)

(2013/C 147/10)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Green Network SpA

Motpart: Autorià per l'energia elettrica e il gas

Tolkningsfrågor/Giltighetsfrågor

Strider nationella bestämmelser ([artikel] 20.3 i lagstiftningsdekret nr 387/2003) — enligt vilka erkännandet av ursprungsgarantier utfärdade av tredjeländer är avhängigt av att det ingås ett särskilt internationellt avtal mellan italienska staten och ifrågavarande tredjeland — mot en korrekt tillämpning av artiklarna 3.2 och 216 FEUF — enligt vilka unionen har exklusiv befogenhet att ingå internationella avtal när detta ingående föreskrivs i någon av unionens rättsakter eller är nödvändigt för att unionen ska kunna utöva sina befogenheter på det interna planet eller i den omfattning detta kan komma att inverka på gemensamma regler eller räckvidden för dessa, vilket medför dels att befogenheten att ingå avtal med tredjeländer som inverkar på gemensamma regler eller räckvidden för dessa eller [inverkar] på ett område som uttömmande regleras av gemenskapsbestämmelserna och på vilket unionen därmed har exklusiv befogenhet centraliseras till själva unionen, dels att samma befogenhet inte längre, vare sig individuellt eller gemensamt, tillfaller medlemsstaterna — samt nämnda artikel 5 i direktiv 2001/77/EG?

Strider nämnda nationella bestämmelser i synnerhet mot en korrekt tillämpning av nämnda gemenskapsrättsliga parametrar för det fall ifrågavarande tredjeland är Schweiziska edsförbundet, som är bundet till Europeiska unionen genom ett frihandelsavtal som ingicks den 22 juli 1972 och trädde i kraft den 1 januari 1973?

Strider de nationella bestämmelserna i artikel 4.6 i ministerdekret av den 11 november 1999, enligt vilka godkännandet av ansökan vid import av el från tredjeländer är avhängigt av att operatören av det nationella transmissionsnätet och motsvarande lokal myndighet ingår ett avtal som fastställer metoderna för de erforderliga kontrollerna, mot en korrekt tillämpning av de i punkt 1 nämnda gemenskapsbestämmelserna?

Strider nämnda nationella bestämmelser i synnerhet mot en korrekt tillämpning av nämnda gemenskapsrättsliga parametrar för det fall avtalet som avses i artikel 4.6 i ministerdekret av den 11 november 1999 utgörs av ett tyst avtal som aldrig har blivit nedtecknat i officiella rättsakter och som endast har åberopats av klaganden, som inte har kunnat lämna närmare uppgifter därom?

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/7

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Roma (Italien) den 11 februari 2013 — Mediaset SpA mot Ministero dello Sviluppo Economico

(Mål C-69/13)

(2013/C 147/11)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Roma

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Mediaset SpA

Motpart: Ministero dello Sviluppo Economico

Tolkningsfrågor

Är den nationella domstolen, när den ska bestämma återkravsbeloppet för det statliga stöd som omfattas av Europeiska kommissionens beslut om återkrav, bunden av kommissionens beslut av den 24 januari 2007 — antaget efter avslutat granskningsförfarande beträffande statligt stöd C-52/2005, kompletterat genom kommissionens meddelanden av den 11 juni 2008 (COMP/H4/EK/cd D(2008) 127) och av den 23 oktober 2009 (COMP/H4/CN/si D(2009) 230) samt fastställt av tribunalen i dom av den 15 juni 2010 i mål T-177/07 — såväl i fråga om återbetalningsskyldigheten som i fråga om återkravsbeloppet?

Om så inte skulle vara fallet, avsåg då tribunalen, när den i domen av den 15 juni 2010 i mål T-177/07 slog fast att den nationella domstolen har befogenhet att bestämma återkravsbeloppet, att begränsa denna befogenhet till att endast gälla kvantifiering av ett belopp som nödvändigtvis måste ha ett positivt värde och inte kan vara noll, eftersom det rör sig om ett stöd som redan genomförts och mottagits?

Eller avsåg tribunalen, när den i domen av den 15 juni 2010 i mål T-177/07 slog fast att den nationella domstolen har befogenhet att bestämma återkravsbeloppet, att anförtro den nationella domstolen en befogenhet att pröva frågan om återkrav, såväl vad avser återbetalningsskyldigheten som vad avser återkravsbeloppet, och således även en befogenhet att fastställa att det inte finns någon återbetalningsskyldighet?

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/7

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Tivoli (Italien) den 11 februari 2013 — T

(Mål C-73/13)

(2013/C 147/12)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Tivoli

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: T

Tolkningsfrågor

Är artikel 82 i DPR av den 30 maj 2002 nr 115 om rättshjälp från staten i italiensk rätt — i den mån det däri föreskrivs att arvode och utgifter till försvarare utbetalas av den rättsskipande myndigheten genom beslut med utgångspunkt i en taxa för advokater, vilket innebär att arvodet och utgifterna under alla förhållanden inte överstiger de genomsnittliga belopp som föreskrivs i taxorna för arvoden, avgifter och ersättningar och med beaktande av arten av de tjänster som tillhandahållits och rättsakternas påverkan på den åtalades situation — förenlig med artikel 47.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, som föreskriver att rättshjälp ska ges till personer som inte har tillräckliga medel, om denna hjälp är nödvändig för att ge dem en effektiv möjlighet att få sin sak prövad inför domstol?

Är artikel 82 i DPR av den 30 maj 2002 nr 115 om rättshjälp från staten i italiensk rätt — i den mån det däri föreskrivs att arvode och utgifter till försvarare utbetalas av den rättsskipande myndigheten genom beslut med utgångspunkt i en taxa för advokater, vilket innebär att arvodet och utgifterna under alla förhållanden inte överstiger de genomsnittliga belopp som föreskrivs i taxorna för arvoden, avgifter och ersättningar och med beaktande av arten av de tjänster som tillhandahållits och rättsakternas påverkan på den åtalades situation — förenlig med artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna, såsom dessa införts i gemenskapsrätten enligt artikel 52.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna och artikel 6 FEU?

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/8

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 14 februari 2013 — SEK Zollagentur GmbH mot Hauptzollamt Gießen

(Mål C-75/13)

(2013/C 147/13)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SEK Zollagentur GmbH

Motpart: Hauptzollamt Gießen

Tolkningsfrågor

Ska de tillämpliga bestämmelserna i rådets förordning (EEG) nr 2913/92 om inrättandet av en tullkodex för gemenskapen (1), och särskilt artikel 50 däri, tolkas så, att en vara som tullmyndigheten har överlämnat till en person för tillfällig förvaring på en godkänd plats undandras från tullövervakning när varan har deklarerats för extern transitering, men inte medföljer de upprättade transportdokumenten på den planerade transporten eller visas upp för bestämmelsetullkontoret?

2.	För det fall fråga 1 ska besvaras jakande: Är den person som i egenskap av godkänd avsändare har hänfört varorna till transitering i ovannämnda situation gäldenär för tullskulden enligt artikel 203.3 första strecksatsen TK eller enligt artikel 203.3 fjärde strecksatsen TK?

(1) EGT L 302, s. 1; svensk specialutgåva, område 2, volym 16, s. 4

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/8

Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien) den 15 februari 2013 — ACO Industries Tábor, s.r.o. mot Odvolací finanční ředitelství

(Mål C-80/13)

(2013/C 147/14)

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší správní soud

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: ACO Industries Tábor, s.r.o.

Motpart: Odvolací finanční ředitelství

Tolkningsfrågor

Utgör artiklarna 18, 45, 49 och 56 FEUF hinder för en lagstiftning som föreskriver att en arbetsgivare, som är etablerad i en medlemsstat, genom en filial i den första medlemsstaten ska erlägga förskottsbetalningar av skatt på inkomst för arbetstagare (medborgare i en annan medlemsstat) som arbetsgivaren tillfälligt har inhyrt från ett bemanningsföretag, som är etablerat i en annan medlemsstat?

2.	Utgör artiklarna 18, 45, 49 och 56 FEUF hinder för en lagstiftning enligt vilka sådana arbetstagares beskattningsbara inkomst anses vara 60 procent av det belopp som har fakturerats av bemanningsföretaget i fall där förmedlingsavgiften ingår i det fakturerade beloppet?

3.	Om fråga 1 eller 2 besvaras jakande, är det då möjligt, i en situation som den i det nationella målet, att begränsa nämnda grundläggande friheter med hänsyn till allmän ordning, säkerhet och hälsa eller effektiv skattekontroll?

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/8

Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 19 februari 2013 — Società cooperativa Madonna dei Miracoli mot Regione Abruzzo, Ministero delle Politiche Agricole e Foreestali

(Mål C-82/13)

(2013/C 147/15)

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Società cooperativa Madonna dei Miracoli

Motparter: Regione Abruzzo, Ministero delle Politiche Agricole e Foreestali

Tolkningsfrågor

1.	I första hand: Stämmer det att Europeiska kommissionen har återkallat beviljandet av gemenskapsstödet och genom vilket beslut har detta skett?

2.	I andra hand: Vilket juridiskt värde har kommissionens passivitet som medförde att gemenskapsstödet inte betalades ut?

Utgör den passivitet som fick till följd att Europeiska kommissionen inte betalade ut gemenskapsstödet hinder för att tillämpa artikel 42 a i Abruzzos regionallag nr 31/82 — med stöd av vilken klaganden beviljades det regionala stödet som ett komplement till gemenskapsstödet — och därmed hinder för att utbetala det regionala stödet?

Under alla omständigheter:

4.	Vilka skyldigheter har den italienska staten i händelse av fortsatt passivitet från kommissionens sida?

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/9

Talan väckt den 21 februari 2013 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien

(Mål C-85/13)

(2013/C 147/16)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: E. Manhaeve och L. Cimaglia)

Svarande: Republiken Italien

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska fastställa att Republiken Italien har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 3 och/eller 4 och/eller 5 samt 10 i rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse (1) genom att ha underlåtit att

—

anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att säkerställa att de tätbebyggda områdena Bareggio, Cassano d’Adda, Melegnano, Mortara, Olona Nord, Olona Sud, Robecco sul Naviglio, San Giuliano Milanese Est, San Giuliano Milanese Ovest, Seveso Sud, Trezzano sul Naviglio, Turbigo och Vigevano (Lombardiet), vilka har mer än 10 000 personekvivalenter och som släpper ut avloppsvatten i recipienter som är känsliga områden i den mening som avses i artikel 5.1 i direktiv 91/271/EEG, utrustas med ledningsnät för att ta hand om avloppsvatten från tätbebyggelse i enlighet med artikel 3 i direktivet,

—

anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att säkerställa att avloppsvattnet som leds in i ledningsnät i de tätbebyggda områdena Pescasseroli (Abruzzo), Aviano Capoluogo, Cormons, Gradisca d’Isonzo, Grado, Pordenone/Porcia/Roveredo/Cordenons, Sacile (Friuli Venezia Giulia), Bareggio, Broni, Calco, Cassano d’Adda, Casteggio, Melegnano, Mortara, Orzinuovi, Rozzano, San Giuliano Milanese Ovest, Seveso Sud, Somma Lombardo, Trezzano sul Naviglio, Turbigo, Valle San Martino, Vigevano, Vimercate (Lombardiet), Pesaro, Urbino (Marche), Alta Val Susa (Piemonte), Nuoro (Sardinien), Castellammare del Golfo I, Cinisi, Terrasini (Sicilien), Courmayeur (Valle d’Aosta) och Thiene (Veneto), vilka har mer än 10 000 personekvivalenter, före utsläpp undergår sekundär rening eller motsvarande rening i enlighet med artikel 4 i direktiv 91/271/EEG,

—

anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att säkerställa att avloppsvattnet som leds in i ledningsnät i de tätbebyggda områdena Pescasseroli (Abruzzo), Aviano Capoluogo, Cividale del Friuli, Codroipo/Sedegliano/Flaibano, Cormons, Gradisca d’Isonzo, Grado, Latisana Capoluogo, Pordenone/Porcia/Roveredo/Cordenons, Sacile, San Vito al Tagliamento, Udine (Friuli Venezia Giulia), Frosinone (Lazio), Francavilla Fontana, Monteiasi, Trinitapoli (Apulien), Dorgali, Nuoro, ZIR Villacidro (Sardinien) och Castellammare del Golfo I, Cinisi, Partinico, Terrasini och Trappeto (Sicilien), vilka har mer än 10 000 personekvivalenter och som släpper ut avloppsvatten i recipienter som är känsliga områden i den mening som avses i direktiv 91/271/EEG, före utsläpp undergår mer långtgående rening än en sekundär rening eller motsvarande, i enlighet med artikel 5 i direktiv 91/271/EEG,

—

anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att de reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse som byggs för att uppfylla kraven i artikel 4–7 utformas, byggs, drivs och underhålls så att de fungerar tillfredsställande under alla normala lokala klimatförhållanden och att årstidsberoende variationer i belastningen beaktas vid utformningen av anläggningarna i de tätbebyggda områdena Pescasseroli (Abruzzo), Aviano Capoluogo, Cividale del Friuli, Codroipo/Sedegliano/Flaibano, Cormons, Gradisca d’Isonzo, Grado, Latisana Capoluogo, Pordenone/Porcia/Roveredo/Cordenons, Sacile, San Vito al Tagliamento, Udine (Friuli Venezia Giulia), Frosinone (Lazio), Bareggio, Broni, Calco, Cassano d’Adda, Casteggio, Melegnano, Mortara, Orzinuovi, Rozzano, San Giuliano Milanese Ovest, Seveso Sud, Somma Lombardo, Trezzano sul Naviglio, Turbigo, Valle San Martino, Vigevano, Vimercate (Lombardiet), Pesaro, Urbino (Marche), Alta Val Susa (Piemonte), Francavilla Fontana, Monteiasi, Trinitapoli (Apulien), Dorgali, Nuoro, ZIR Villacidro (Sardinien), Castellammare del Golfo I, Cinisi, Partinico, Terrasini, Trappeto (Sicilien), Courmayeur (Valle d’Aosta) och Thiene (Veneto), samt

—	förplikta Republiken Italien att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Kommissionen gör gällande att Italien inte korrekt har införlivat rådets direktiv 91/271/EEG av den 21 maj 1991 om rening av avloppsvatten från tätbebyggelse inom olika delar av sitt nationella territorium.

Kommissionen pekar för det första på ett antal åsidosättanden av artikel 3 i direktivet. I artikel 3.1 andra stycket och artikel 3.2 föreskrivs att medlemsstaterna ska säkerställa att ledningsnät, som uppfyller kraven i bilaga 1 A, byggs ut för tätorter med över 10 000 personekvivalenter senast den 31 december 1998 för utsläpp av avloppsvatten från tätbebyggelse till sådana recipienter som enligt definitionen i artikel 5 betraktas som känsliga områden. I flera tätbebyggda områden i Lombardiet, som omfattas av tillämpningsområdet för dessa bestämmelser, har inte denna skyldighet iakttagits.

I artikel 4.1 och 4.3 i direktivet föreskrivs dessutom att medlemsstaterna — senast den 31 december 2000 för tätorter med mer än 15 000 personekvivalenter (pe) och senast den 31 december 2005 för tätorter med mellan 2 000 och 15 000 pe — ska säkerställa att avloppsvatten från tätbebyggelse som leds in i ledningsnät före utsläpp undergår sekundär rening eller motsvarande rening i enlighet med föreskrifterna i bilaga 1 B. Kommissionen gör gällande att dessa bestämmelser inte har följts i ett antal tätorter som är belägna i regionerna Abruzzo, Friuli Venezia Giulia, Lombardiet, Marche, Piemonte, Sardinien, Sicilien, Valle d’Aosta och Veneto.

I artikel 5.2 och 5.3 i direktivet föreskrivs att medlemsstaterna senast den 31 december 1998 ska säkerställa att avloppsvatten från tätbebyggelse som leds in i ledningsnät före utsläpp i känsliga områden undergår mer långtgående rening än den som föreskrivs i artikel 4 om avloppsvattnet härrör från tätorter med mer än 10 000 pe. Kommissionen gör gällande att dessa bestämmelser inte har följts i ett antal tätorter som är belägna i regionerna Abruzzo, Friuli Venezia-Giulia, Lazio, Apulien, Sardinien och Sicilien.

Åsidosättandet av artiklarna 4 och 5 i direktiv 91/271/EEG innebär slutligen också ett åsidosättande av artikel 10 i direktivet som föreskriver att reningsverk för avloppsvatten från tätbebyggelse ska utformas, byggas, drivas och underhållas så att de fungerar tillfredsställande under alla normala lokala klimatförhållanden.

(1) EGT L 135, s. 40; svensk specialutgåva, område 15, volym 10, s. 93.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/10

Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 25 februari 2013 — Essent Energie Productie BV mot Minister van Sociale Zaken en Werkgelegenheid

(Mål C-91/13)

(2013/C 147/18)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Raad van State

Part i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Essent Energie Productie BV

Motpart: Minister van Sociale Zaken en Werkgelegenheid

Tolkningsfrågor

Kan en uppdragsgivare som enligt artikel 2.1 i 1994 års lag om utlänningars arbete ska anses som arbetsgivare för de ifrågavarande turkiska arbetstagarna, i en situation som den som är i fråga i målet vid den nationella domstolen, åberopa standstill-klausulen i artikel 13 i beslut nr 1/80 (1) eller standstill-klausulen i artikel 41 i tilläggsprotokollet (2) gentemot de nederländska myndigheterna?

Ska standstill-klausulen i artikel 13 i beslut nr 1/80 eller standstill-klausulen i artikel 41 i tilläggsprotokollet tolkas så, att dessa utgör hinder för att i enlighet med artikel 2.1 i 1994 års lag om utlänningars arbete införa ett förbud för uppdragsgivare att låta arbetstagare som är medborgare i ett tredjeland, i förevarande fall Turkiet, utföra arbete i Nederländerna utan arbetstillstånd, om arbetstagarna är anställda av ett tyskt företag och arbetar för en uppdragsgivare i Nederländerna via ett nederländskt användarföretag?

Har det därvid betydelse att det redan före ikraftträdandet av såväl standstill-klausulen i artikel 41 i tilläggsprotokollet som standstill-klausulen i artikel 13 i beslut nr 1/80 var förbjudet att låta en arbetstagare utan arbetstillstånd utföra arbete grundat på ett anställningsavtal och att detta förbud, även det före ikraftträdandet av standstill-klausulen i artikel 13 i beslut nr 1/80, utvidgades till att gälla användarföretag till vilka utländska arbetstagare utstationeras?

(1) Associeringsrådets beslut nr 1/80 av den 19 september 1980 om utveckling av associeringen mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet.

(2) Undertecknat i Bryssel den 23 november 1970, godkänt och bekräftat på gemenskapens vägnar genom rådets förordning (EEG) nr 2760/72 av den 19 december 1972 (EGT L 293, s. 1; svensk specialutgåva, område 11, volym 1, s. 130).

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/11

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 25 februari 2013 — Gemeente ’s-Hertogenbosch mot Staatssecretaris van Financiën

(Mål C-92/13)

(2013/C 147/19)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hoge Raad der Nederlanden

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Gemeente ’s-Hertogenbosch.

Motpart: Staatssecretaris van Financiën

Tolkningsfrågor

förhandsavgörande avseende följande fråga: [Orig. s. 10]

Ska artikel 5.7 a i sjätte direktivet (1) tolkas så, att det ska anses utgöra en leverans mot vederlag när en kommun tar en byggnad i bruk som den har låtit uppföra på egen mark och som till 94 procent ska användas vid kommunens myndighetsutövning, samt till 6 procent vid dess verksamhet i egenskap av skattskyldig, varav 1 procent för skattefri verksamhet som inte medför rätt att göra avdrag?

(1) Rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28).

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/11

Begäran om förhandsavgörande framställd av College van Beroep voor het Bedrijfsleven (Nederländerna) den 4 mars 2013 — P.J. Vonk Noordegraaf mot Staatssecretaris van Economische Zaken

(Mål C-105/13)

(2013/C 147/20)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

College van Beroep voor het Bedrijfsleven

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: P.J. Vonk Noordegraaf

Motpart: Staatssecretaris van Economische Zaken

Tolkningsfråga

Tillämpas förordning nr 73/2009 (1) och särskilt artiklarna 34, 36 och 137 i denna korrekt om en jordbrukare på grundval av stödrättigheter som erhållits från icke markrelaterad produktion, som fördelats på den areal som han förfogar över, på grund av att han i god tro har deklarerat den stödberättigade arealen av det oförändrade antal hektar som han förfogar över enligt den mätmetod som medlemsstaterna tillämpade vid den aktivering av stödrättigheter som avses i artikel 34 i förordningen, men som kommissionen senare har förkastat, inte får ersättning för en betydande del av sina stödrättigheter enbart av det skälet att den fastställda stödberättigade areal som ligger till grund för utbetalningen av stödet har minskat till följd av en ändrad mätmetod?

(1) Rådets förordning (EG) nr 73/2009 av den 19 januari 2009 om upprättande av gemensamma bestämmelser för system för direktstöd för jordbrukare inom den gemensamma jordbrukspolitiken och om upprättande av vissa stödsystem för jordbrukare, om ändring av förordningarna (EG) nr 1290/2005, (EG) nr 247/2006 och (EG) nr 378/2007 samt om upphävande av förordning (EG) nr 1782/2003 (EUT L 30, s. 16).

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 7 mars 2013 — HaTeFo GmbH mot Finanzamt Haldensleben

(Mål C-110/13)

(2013/C 147/21)

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: HaTeFo GmbH

Motpart: Finanzamt Haldensleben

Tolkningsfrågor

Vilka krav ska ställas för att man ska kunna anta att det föreligger en samverkan i den mening som avses i artikel 3.3 fjärde stycket i bilagan till kommissionens rekommendation 2003/361/EG av den 6 maj 2003 om definitionen av mikroföretag samt små och medelstora företag (1) (nedan kallad SMF rekommendationen)? Är det tillräckligt att fysiska personer som är delägare i båda företagen har något slag av företagsrelaterad samverkan som äger rum utan tvister eller märkbara intressekonflikter, eller ska det tvärtom vara tydligt att dessa personer har kommit överens om att samverka?

b)	Om ett samordnat förfarande krävs: Följer detta också av ett rent faktiskt samarbete?

Om ingen skyldighet att upprätta en sammanställd redovisning föreligger, ska det då, när det gäller frågan huruvida ett företag är anknutet till ett annat företag via en person eller en grupp fysiska personer i samverkan, utöver en prövning av de ”förbindelser” som anges i artikel 3.3 första stycket i bilagan till SMF rekommendationen dessutom göras en ekonomisk helhetsbedömning vid vilken sådana aspekter ska undersökas som de berörda företagens ägandeförhållanden — särskilt huruvida delägarna hör till en familj — och aktieägarstruktur samt ekonomiska integration — särskilt också de verkställande direktörernas identitet?

3.	Om de enligt SMF-rekommendationen även är möjligt att göra en ekonomisk helhetsbedömning som sträcker sig längre än en formell granskning: Är ett villkor för detta att det föreligger en avsikt eller åtminstone en risk för att SMF definitionen kringgås?

(1) EUT L 124, s. 36

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/12

Begäran om förhandsavgörande framställd av Arbeidshof te Antwerpen (Belgien) den 11 mars 2013 — Theodora Hendrika Bouman mot Rijksdienst voor Pensioenen

(Mål C-114/13)

(2013/C 147/22)

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Arbeidshof te Antwerpen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Theodora Hendrika Bouman

Motpart: Rijksdienst voor Pensioenen

Tolkningsfråga

Ska den del av den allmänna ålderspensionen som betalas ut till en invånare i Nederländerna och som är baserad på en försäkringsperiod under vilken invånaren i Nederländerna hade möjlighet att på begäran få dispens från kravet på att ansluta sig till det nederländska pensionssystemet och från skyldigheten att erlägga avgifter till nämnda pensionssystem — och också faktiskt har fått sådan dispens för en viss begränsad period — betraktas som ett stöd som beviljas på grundval av en frivillig fortsättningsförsäkring i den mening som avses i artikel 46a.3 c i förordning nr 1408/71 (1), med följden att den inte kan beaktas vid tillämpningen av anti-kumuleringsregeln i artikel 52, 1 § första stycket i den belgiska kungliga förordningen av den 21 december 1967 om allmän ålders- och efterlevandepension för arbetstagare?

(1) Rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57).

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/13

Överklagande ingett den 15 mars 2013 av Versalis SpA, Eni SpA av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 13 december 2012 i mål T-103/08, Versalis SpA, tidigare Polimeri Europa SpA, och Eni SpA mot kommissionen

(Mål C-123/13 P)

(2013/C 147/23)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Versalis SpA, Eni SpA (ombud: M. Siragusa, G.M. Roberti, F. Moretti, I. Perego, F. Cannizzaro, A. Bardanzellu, D. Durante och V. Laroccia, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

helt eller delvis ogiltigförklara Europeiska unionens tribunals dom av den 13 december 2012 i den del Versalis och Enis gemensamma talan där ogillades, och följaktligen

—	helt eller delvis ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 5 december 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 i EES-avtalet (Ärende COMP/F/38.629 — Kloroprengummi), och

—	ogiltigförklara eller åtminstone sätta ned de böter som ålades Versalis och Eni i beslutet, eller

i andra hand

—	helt eller delvis ogiltigförklara domen i den del Versalis och Enis talan i mål T-103/08 där ogillades, samt återförvisa målet till tribunalen för förnyad prövning i sak mot bakgrund av domstolens anvisningar, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna avseendemålet i förevarande instans och i mål T-103/08.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagade av den ovannämnda domen anför Versalis och Eni för det första att tribunalen i strid mot artikel 101 FEUF avvikit från relevant unionsrättspraxis och ålagt moderbolaget Eni ansvar för en överträdelse som påstås ha begåtts av bolag inom kloroprengummisektorn som kontrolleras av Eni och i synnerhet åsidosatt skyldigheten att göra en relevant prövning och lämna en relevant motivering vid bedömningen av den bevisning som lagts fram för att motbevisa presumtionen om utövande av avgörande inflytande. Tribunalen åsidosatte därmed de grundläggande principerna om rättssäkerhet och om eget ansvar inom konkurrensrätten, oskuldspresumtionen och rätten till försvar samt principen om begränsat ansvar för bolag.

För det andra anser klagandebolagen att tribunalen tillämpade relevant unionsrättspraxis felaktigt när den ålade Versalis ansvar för den överträdelse som begåtts av Syndial S.p.A. och motiverade bristfälligt varför den underkände Enis och Versalis invändningar under förfarandet i första instans.

Som tredje grund för överklagandet anför klagandena att tribunalen på ett felaktigt och motstridigt sätt tillämpade principen enligt rättspraxis om uttryckligt avståndstagande från en konkurrensbegränsande samverkan och åsidosatte principen in dubio pro reo genom att finna EniChem S.p.A. hade deltagit i mötet den 12–13 maj 1993 i Florens och att de möten som ägde rum år 2002, där Versalis, hade av konkurrensbegränsande art. Tribunalen gjorde därmed en felaktig värdering och underlät dessutom att utöva sin domstolskontroll i sak genom att finna att de bolagen hade deltagit i samverkan utan hela den tid den varade (det vill säga från maj 1993 till maj 2002).

Tribunalen har också åsidosatt unionsrätten genom att inte ta upp de allvarliga fel som kommissionen gjorde när den fastställde grundbeloppet för böterna enligt riktlinjerna för beräkning av böter.

Tribunalen åsidosatte även unionsrätten genom att bekräfta att upprepade överträdelser kunde läggas Versalis till last som försvårande omständighet och motivera sin slutsats på denna punkt bristfälligt. I andra hand hävdas att tribunalen fastställde procentsatsen för nedsättningen av höjningen av böterna felaktigt och höll fortsatt Eni solidariskt ansvarigt för betalningen av böterna även vad gäller den del som avser upprepade överträdelser.

Enligt klagandena tillämpade tribunalen vidare artikel 23.3 i förordning (EG) nr 1/2003 (1) uppenbart felaktigt när den fastställde maximibeloppet för böterna och underlät oriktigt att utöva sin fulla prövningsrätt för att överpröva hur kommissionen tillämpat tillkännagivandet om befrielse från eller nedsättning av böter i kartellärenden. Tribunalen tog inte heller upp att kommissionen åsidosatte skälighetsprincipen, likabehandlingsprincipen och principen om skydd för berättigade förväntningar när den dels berövade klagandena deras möjlighet att konkurrera ”på lika villkor” med de andra företagen vad gällde att få sina böter nedsatta, dels fann att deras samarbete inte motiverade en nedsättning av böterna enligt tillkännagivandet och riktlinjerna.

Slutligen hävdar klagandena att tribunalen underlät att utöva sin fulla prövningsrätt för att i sak överpröva kommissionens bedömning rörande storleken på de slutliga böterna.

(1) Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna i artiklarna 81 och 82 i fördraget (EGT L 1,2003 s. 1).

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/14

Överklagande ingett den 15 mars 2013 av Guido Strack av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 15 januari 2013 i mål T-392/07, Guido Strack mot Europeiska kommissionen

(Mål C-127/13 P)

(2013/C 147/24)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Guido Strack (ombud: H. Tettenborn, Rechtsanwalt)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som tribunalen (fjärde kammaren) meddelande den 15 januari 2013 i mål T-392/07, i den mån som klagandens yrkanden inte bifölls i sin helhet,

—	meddela dom i förevarande mål i enlighet med klagandens yrkanden i mål T-392/07, och

—	förplikta kommissionen att ersätta samtliga rättegångskostnader, samt

—	i andra hand, upphäva det beslut som tribunalens ordförande fattade och enligt vilket mål T-392/07 tilldelades tribunalens fjärde avdelning.

Grunder och huvudargument

Klaganden har anfört nio grunder till stöd för sitt överklagande.

Det organ som fattade de angripna besluten var obehörigt och därigenom har det gjort sig skyldigt till förfarandefel och bristande motivering samt åsidosättande av artikel 6.1 i Europeiska konventionen om mänskliga rättigheter och grundläggande friheter (EKMR), artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (stadgan), artikel 50 andra meningen i domstolens stadga och artiklarna 12 och 13.1 i domstolens rättegångsregler, samt vidare bestämmelser i samband med att målet under förfarandets gång tilldelades en annan avdelning.

Förfarandefel och åsidosättande av förordning nr 1049/2001 (1), artiklarna 6 och 13 i EKMR, artikel 47 i stadgan samt av principerna om rätten till ett effektivt domstolsskydd, om att höras och om en rättvis rättegång i samband med bristande motivering och missuppfattning av omständigheterna, vilket uppkommit genom att målet inte handlagts skyndsamt, genom att klagandens möjligheter att yttra sig har begränsats och att en skrivelse inte tagits upp bland handlingarna i målet, genom att handlingarna inte prövats tillräckligt av domstolen och att klagandens begäran om in camera-prövning av handlingarna avvisats, genom missuppfattning av omständigheterna, otillräcklig domstolskontroll och åsidosättande av principerna om fördelning av bevisbördan och en rättvis rättegång med avseende på frågan om huruvida handlingar är fullständiga och hur många andrahandsyrkanden som faktiskt gjorts enligt förordning nr 1049/2001, och genom överdrivet utdraget förfarande och rättsstridig behandling av skadeståndsyrkande.

3.	Rättsligt fel, bristande precisering och motivering vad gäller formuleringen och utsträckningen av punkt 1 i domslutet — och de härtill knutna delarna i domen — i kombination med missuppfattning av omständigheterna, bland annat genom en felbedömning av klagandens fortsatta rättsliga intresse.

4.	Missuppfattning av omständigheterna, bristande motivering och åsidosättande av tolkningsprinciperna med hänsyn till omfattningen av klagandens yrkande om tillgång till handlingarna i mål T-110/04.

5.	Rättsligt fel, missuppfattning av omständigheterna och bristande motivering i samband med tillämpning och tolkning av artikel 4.1 b och 4.4 i förordning nr 1049/2001 jämfört med bestämmelserna om uppgiftsskydd.

6.	Rättsligt fel, missuppfattning av omständigheterna och bristande motivering i samband med tillämpningen och tolkningen av artikel 4.4 i förordning nr 1049/2001.

7.	Rättsligt fel och bristande motivering i samband med avvisandet av skadeståndsyrkandet i ansökan och i synnerhet åsidosättande av principerna om bevisupptagning och ett effektivt rättsmedel.

8.	Åsidosättande av principen om ett effektivt rättsmedel i samband med avvisandet av klagandens yrkande i punkt 90 i mål T-392/07.

9.	Rättsligt fel och bristande motivering i samband med beslutet om rättegångskostnaderna.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/15

Överklagande ingett den 18 mars 2013 av Cooperativa Mare Azzurro Socialpesca Soc. coop arl, tidigare Cooperativa Mare Azzurro Soc. coop. rl, och Cooperativa vongolari Sottomarina Lido Soc. coop. rl av det beslut som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 22 januari 2013 i mål T-218/00, Cooperativa Mare Azzurro mot kommissionen

(Mål C-136/13 P)

(2013/C 147/25)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Cooperativa Mare Azzurro Socialpesca Soc. coop arl, tidigare Cooperativa Mare Azzurro Soc. coop. rl, och Cooperativa vongolari Sottomarina Lido Soc. coop. rl (ombud: advokaterna A. Vianello, A. Bortoluzzi och A. Veronese)

Övriga parter i målet: Ghezzo Giovanni & C. Snc di Ghezzo Maurizio & C. och Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

—

upphäva eller ändra det beslut som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 22 januari 2013 i mål T-218/00, Cooperativa Mare Azzurro Soc. coop. rl m.fl. mot kommissionen, vilket delgavs klagandena den 23 januari 2013 och genom vilket tribunalen ogillade talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2000/394/EG av den 25 november 1999 om stöd till företagen i Venedig och Chioggia enligt lag nr 30/1997 och lag nr 206/1995 avseende slopade eller minskade sociala avgifter (EGT L 150, 2000, s. 50), och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klagandena åberopar, som grund för överklagandet, felaktig rättstillämpning med avseende på de principer som EU-domstolen slagit fast i domen i målet Comitato ”Venezia vuole vivere”. Klagandena gör gällande att motiveringsskyldigheten i kommissionsbeslut om statligt stöd har åsidosatts och att det har förekommit felaktigheter vid åläggandet av bevisbördan för de villkor som anges i artikel 107.1 FEUF.

Tribunalen har, i det överklagade beslutet, inte följt EU-domstolens uttalanden i domen i målet Comitato ”Venezia vuole vivere” av den 9 juni 2011. I den domen slog EU-domstolen fast att kommissionens beslut ”i sig [ska] innehålla alla uppgifter som är nödvändiga för att kunna verkställas av de nationella myndigheterna”. Kommissionens beslut innehåller inte de uppgifter som är nödvändiga för att det ska kunna verkställas av de nationella myndigheterna. Trots detta fann tribunalen inte att det fanns några brister i den metod som kommissionen valt i det överklagade beslutet, vilket utgör felaktig rättstillämpning.

Enligt de principer som EU-domstolen slagit fast i domen i målet Comitato ”Venezia vuole vivere” är det i fråga om återkrav medlemsstaten, och alltså inte den enskilda stödmottagaren, som ska bevisa att villkoren i artikel 107.1 FEUF är uppfyllda i varje enskilt fall. I förevarande fall har kommissionen emellertid i det överklagade beslutet inte klargjort det ”tillvägagångssätt” som använts för denna kontroll. Således beslutade Republiken Italien, eftersom den inte förfogade över de uppgifter som var nödvändiga för att vid återkravet visa att de förmåner som beviljats utgjorde statligt stöd till mottagarna, att i lag nr 228 av den 24 december 2012 (artikel 1 punkt 351 och följande punkter) föreskriva en omvänd bevisbörda. Detta strider mot gemenskapsrättspraxis. Enligt den italienska lagstiftaren ankommer det inte på staten, utan på det enskilda företag som mottagit det beviljade stödet i form av en lättnad, att bevisa att de aktuella förmånerna inte snedvrider konkurrensen eller påverkar handeln mellan medlemsstaterna. För det fall sådana bevis inte läggs fram presumeras förmånerna kunna snedvrida konkurrensen och påverka handeln mellan medlemsstaterna. Detta står uppenbart i strid med de principer som EU-domstolen slagit fast i domen i målet Comitato ”Venezia vuole vivere”.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/16

Tribunalens dom av den 11 april 2013 — CBp Carbon Industries mot harmoniseringsbyrån (CARBON GREEN)

(Mål T-294/10) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Internationell registrering som designerar Europeiska gemenskapen - Gemenskapsordmärket CARBON GREEN - Absoluta registreringshinder - Beskrivande karaktär - Särskiljningsförmåga saknas - Artikel 7.1 b och c i förordning (EG) nr 207/2009)

(2013/C 147/26)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: CBp Carbon Industries, Inc. (Tortola, Brittiska Jungfruöarna, Förenade kungariket) (ombud: S. Malynicz, barrister och advokaten J. Fish)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Crespo Carrillo)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 21 april 2010 (ärende R 1361/2009-1) om en ansökan om registrering av ordkännetecknet CARBON GREEN som gemenskapsvarumärke.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	CBp Carbon Industries, Inc. ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 260, 25.9.2010.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/16

Tribunalens dom av den 10 april 2013 — Höganäs AB mot harmoniseringsbyrån — Haynes (ASTALOY)

(Mål T-505/10) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket ASTALOY - Det äldre gemenskapsordmärket HASTELLOY - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 - Märkenas samexistens)

(2013/C 147/27)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Höganäs AB (Höganäs, Sverige) (ombud: advokaten L.-E. Ström)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Crespo Carrillo)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Haynes International, Inc. (Kokomo, Indiana, Förenade staterna) (ombud: advokaterna E. Armijo Chávarri och A. Castán Pérez-Gómez)

Saken

Talan väckt mot det beslut som fjärde överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån antog den 18 augusti 2010 (ärende R 1530/2009-4), i samband med ett invändningsförfarande mellan Haynes International, Inc. och Höganäs AB.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Höganäs AB förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 346, 18.12.2010.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/16

Tribunalens dom av den 10 april 2013 — GRP Security mot revisionsrätten

(Mål T-87/11) (1)

(Skiljedomsklausul - Offentlig upphandling av tjänster - Övervaknings- och säkerhetstjänster relaterade till revisionsrättens lokaler - Talan om ogiltigförklaring - Beslut om att ensidigt säga upp kontraktet och att begära skadestånd - Rättsakt av avtalsrättslig natur - Talan har inte ges en annan rättslig beteckning - Avvisning - Beslut om tre månaders uteslutning - Berättigat intresse av att få saken prövad - Rätten till försvar - Allvarligt åsidosättande av skyldigheter - Principen om att straff och påföljder ska vara individuella - Maktmissbruk - Proportionalitet)

(2013/C 147/28)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: GRP Security (Bertrange, Luxemburg) (ombud: inledningsvis advokaten G. Osch, därefter advokaterna C. Arendt och M. Larbi)

Svarande: Europeiska unionens revisionsrätt (ombud: inledningsvis T. Kennedy, J.-M. Stenier och J. Vermer, därefter T. Kennedy och J. Vermer)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av revisionsrättens beslut av den 14 januari 2011 om att ensidigt säga upp ramavtalet LOG/2026/10/2 ”Diverse säkerhetstjänster” samt att begära skadestånd och av beslutet av den 14 januari 2011 om sanktionen uteslutning.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	GRP Security ska ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet kostnaderna för det interimistiska förfarandet.

(1) EUT C 120, 16.4.2011.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/17

Tribunalens dom av den 9 april 2013 — Italiana Calzature mot harmoniseringsbyrån — Vicini (Giuseppe GIUSEPPE ZANOTTI DESIGN)

(Mål T-336/11) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket Giuseppe GIUSEPPE ZANOTTI DESIGN - Det äldre nationella figurmärket ZANOTTI och det äldre gemenskapsordmärket ZANOTTI - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

(2013/C 147/29)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Italiana Calzature (Milano, Italien) (ombud: advokaterna A. Rapisardi och C. Ginevra)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: P. Bullock)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Vicini SpA (San Mauro Pascoli, Italien) (ombud: advokaterna M. Franzosi och M. Giorgetti)

Saken

Talan mot det beslut som harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd fattade den 8 april (ärende R 634/2010-2) avseende ett invändningsförfarande mellan Società Italiana Calzature SpA och Vicini SpA

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Società Italiana Calzature SpA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 252, 27.8.2011

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/17

Tribunalens dom av den 9 april 2013 — Italiana Calzature mot harmoniseringsbyrån — Vicini (Giuseppe BY GIUSEPPE ZANOTTI)

(Mål T-337/11) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om gemenskapsfigurmärket Giuseppe BY GIUSEPPE ZANOTTI - Tidigare gemenskapsordmärket ZANOTTI - Relativt registreringshinder - Förväxlingsrisk - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

(2013/C 147/30)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Società Italiana Calzature SpA (Milano, Italien) (ombud: advokaterna A. Rapisardi och C. Ginevra)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: P. Bullock)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Vicini SpA (San Mauro Pascoli, Italien) (ombud: advokaterna M. Franzosi och M. Giorgetti)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 8 april 2011 (ärende R 918/2010-2) om ett invändningsförfarande mellan Società Italiana Calzature SpA och Vicini SpA.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Società Italiana Calzature SpA ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 252 av den 27.8.2011.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/18

Tribunalens dom av den 10 april 2013 — Fercal — Consultadoria e Serviços mot harmoniseringsbyrån — Parfums Rochas (PATRIZIA ROCHA)

(Mål T-360/11) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket PATRIZIA ROCHA - Det äldre nationella ordmärket ROCHAS - Invändningsenhetens avslag på registreringsansökan - Avvisning av överklagandet till överklagandenämnden - Artikel 60 i förordning (EG) nr 207/2009)

(2013/C 147/31)

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Sökande: Fercal — Consultadoria e Serviços, Lda (Lissabon, Portugal) (ombud: advokaten A. J. Rodrigues)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: V. Melgar)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Parfums Rochas SAS (Paris, Frankrike)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns andra överklagandenämnd den 8 april 2011 (ärende R 2355/2010-2) om ett invändningsförfarande mellan Parfums Rochas SAS och Fercal — Consultadoria e Serviços, Lda.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Fercal — Consultadoria e Serviços, Lda ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 298, 8.10.2011.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/18

Tribunalens dom av den 10 april 2013 — IPK International mot kommissionen

(Mål T-671/11) (1)

(Finansiellt stöd för ett projekt avseende ekologisk turism - Återbetalning av återkrävda belopp - Beslut som antagits med anledning av tribunalens ogiltigförklaring av det tidigare beslutet om indragning av stöd - Kompensationsränta - Dröjsmålsränta - Beräkning)

(2013/C 147/32)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: IPK International — World Tourism Marketing Consultants GmbH (München, Tyskland) (ombud: advokaten C. Pitschas)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Dintilhac, G. Wilms och G. Zavvos)

Saken

Talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 14 oktober 2011 [ENTR/R1/HHO/lsa — entre.r.l(2011)1183091] att till sökanden betala ett belopp om totalt 720 579,90 euro, inklusive 158 618,27 euro i kompensationsränta.

Domslut

1.	Kommissionens beslut av den 14 oktober 2011 [ENTR/R1/HHO/lsa — entre.r.l(2011)1183091] ogiltigförklaras i den mån som den ränta som ska betalas till IPK International — World Tourism Marketing Consultants GmbH i beslutet begränsats till 158 618,27 euro.

2.	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 65, 3.3.2012.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/18

Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 11 mars 2013 — Iranian Offshore Engineering & Construction mot rådet

(Mål T-110/12 R)

(Interimistiskt förfarande - Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik - Restriktiva åtgärder mot Iran - Frysning av tillgångar och ekonomiska resurser - Ansökan om interimistiska åtgärder - Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte - Intresseavvägning)

(2013/C 147/33)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Iranian Offshore Engineering & Construction Co. (Teheran, Iran) (ombud: advokaterna J. Viñals Camallonga, L. Barriola Urruticoechea och J. Iriarte Ángel)

Svarande: Europeiska unionens råd (ombud: P. Plaza García och V. Piessevaux)

Saken

Begäran om uppskov med verkställigheten av dels rådets beslut 2011/783/Gusp av den 1 december 2011 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 319, s. 71), när det gäller upptagandet av sökanden i bilaga II till rådets beslut 2010/413/Gusp av den 26 juli 2010 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av gemensam ståndpunkt 2007/140/Gusp (EUT L 195, s. 39), dels rådets genomförandeförordning (EU) nr 1245/2011 av den 1 december 2011 om genomförande av förordning (EU) nr 961/2010 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 319, s. 11) samt rådets förordning (EU) nr 267/2012 av den 23 mars 2012 om restriktiva åtgärder mot Iran och om upphävande av förordning (EU) nr 961/2010 (EUT L 88, s. 1), i den del dessa förordningar rör sökanden.

Avgörande

1.	Ansökan om interimistiska åtgärder avslås.

2.	Frågan om rättegångskostnader anstår.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/19

Överklagande ingett den 22 februari 2013 av Kris Van Neyghem av den dom som personaldomstolen meddelade den 12 december 2012 i mål F-77/11, Van Neyghem mot rådet

(Mål T-113/13 P)

(2013/C 147/34)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Kris Van Neyghem (Tienen, Belgien) (ombud: advokaten M. Velardo)

Övrig part i målet: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	upphäva domen i målet F-77/11, Kris Van Neyghem mot rådet,

—	ogiltigförklara det beslut av den 1 oktober 2010 enligt vilket sökanden nekas befordran samt bifalla ersättningsyrkandena,

—	i förkommande fall återförvisa målet till personaldomstolen för prövning,

—	förplikta svaranden i överklagandet att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet dem som avser första instans.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden två grunder.

Första grunden: Felaktig rättstillämpning och åsidosättande av motiveringsskyldigheten

—

Personaldomstolen fann att beslutet att inte befordra klaganden kunde motiveras vid det skede då klagomålet besvarades, trots att motiveringen redan skulle ha lämnats i beslutet att inte befordra vederbörande, eftersom beslutet hade fattats med stöd av artikel 266 FEUF, som en följd av personaldomstolens dom av den 5 maj 2010 i mål F-53/08, Bouillez m.fl. mot rådet (REUP 2010, s. I-A-0000 och II-A-0000), och inte med stöd av artikel 45 i tjänsteföreskrifterna för europeiska unionens tjänstemän.

Andra grunden: Felaktig rättstillämpning och åsidosättande av artikel 266 FEUF och dithörande rättspraxis

—	Personaldomstolen grundade sig varken på domslutet eller på domskälen i sin dom i mål F-53/08 när den prövade huruvida nämnda dom hade följts på ett riktigt sätt.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/19

Överklagande ingett den 25 februari 2013 av Giorgio Lebedef av det beslut som personaldomstolen meddelade den 12 december 2012 i mål F-70/11 — Lebedef mot kommissionen

(Mål T-116/13)

(2013/C 147/35)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Giorgio Lebedef (Senningerberg, Luxemburg) (ombud: advokaten F. Frabetti)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	upphäva personaldomstolens beslut av den 12 december 2012 i mål F-70/11, Lebedef mot kommissionen, angående en talan om ogiltigförklaring av klagandens karriärutvecklingsrapport för perioden 1.1.2008–31.12.2008, närmare bestämt i den del som upprättats av Eurostat för samma period,

—	bifalla de yrkanden som klaganden framställt i första instans,

—	subsidiärt återförvisa målet till personaldomstolen för avgörande, och

—	förplikta kommissionen vid Europeiska unionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden fyra grunder.

Första grunden: Felaktig rättstillämpning, genom att personaldomstolen slog fast att klaganden inte hade utsetts för att delta i samrådet och att klagandens deltagande däri omfattades av den befrielse från tjänsteutövning som gällde för klaganden för fackliga ändamål under hälften av arbetstiden (avser punkterna 41–45 i det angripna beslutet).

Andra grunden: Felaktig rättstillämpning, genom att personaldomstolen slog fast att det särskilda systemet för utvärdering av personalföreträdarna omfattar all facklig verksamhet och gjorde en felaktig tolkning av skälen till varför klaganden inte arbetade för sin tjänsteenhet, för att dra slutsatsen att klaganden inte kunde bestrida utvärderarnas behörighet (avser punkterna 50 och 51 i det angripna beslutet).

Tredje grunden: Felaktig rättstillämpning, genom att personaldomstolen utgick från felaktiga bedömningar av bland annat betygsättarnas behörighet att bedöma klaganden uteslutande på grundval av hans arbete för sin tjänsteenhet och av det förhållandet att klaganden skulle göra gällande sin befrielse från tjänsteutövning för fackliga ändamål under hälften av arbetstiden för att motivera att han inte hade arbetat för sin tjänsteenhet (avser punkterna 59 och 60 i det angripna beslutet).

Fjärde grunden: Felaktig rättstillämpning, genom att personaldomstolen slog fast att omständigheterna i det aktuella målet skiljer sig från omständighetrena i mål F-36/07, Lebedef mot kommissionen, i vilket personaldomstolen meddelade dom den 7 maj 2008 (REGP 2008, s. I-A-1-00143 och II-A-1-00759), och att klaganden rättsenligt kunde ha tilldelats prestationsnivå IV (avser punkterna 69 och 70 i det angripna beslutet).

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/20

Överklagande ingett den 25 februari 2013 av Giorgio Lebedef av det beslut som personaldomstolen meddelade den 12 december 2012 i mål F-109/11, Lebedef mot kommissionen

(Mål T-117/13 P)

(2013/C 147/36)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Giorgio Lebedef (Senningerberg, Luxemburg) (ombud: advokaten F. Frabetti)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	upphäva personaldomstolens beslut av den 12 december 2012 i mål F-109/11, Lebedef mot kommissionen, angående en talan om ogiltigförklaring av klagandens utvecklingsrapport för perioden 1.1.2009–31.12.2009 och närmare bestämt den del av rapporten som upprättats av Eurostat för samma period,

—	bifalla klagandens i första instans framställda yrkanden,

—	i andra hand återförvisa målet till personaldomstolen,

—	fatta beslut avseende rättegångskostnaderna och förplikta kommissionen att ersätta dem.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden sex grunder. Den första, den andra, den tredje och den sjätte grunden är i huvudsak identiska med eller liknar de grunder som åberopas i mål T-116/13 P, Lebedef mot kommissionen.

Den fjärde grunden avser felaktig rättstillämpning. Personaldomstolen fann enligt klaganden att den rapport som omfattar klagandens arbete vid facklig eller yrkesorganisation (den fackliga rapporten) endast borde förekomma såsom bilaga till den rapport som rör klagandens arbete vid Europeiska unionens statistikbyrå (Eurostat) (vad avser punkterna 68–70 i det överklagade beslutet).

Den femte grunden avser felaktig rättstillämpning i den mån personaldomstolen, enligt klaganden, slog fast att klaganden hade velat överklaga sina utvecklingsrapporter avseende tiden före år 2009 och kommissionens beslut att inte befordra honom (vad avser punkterna 74 och 75 i det överklagade beslutet).

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/20

Talan väckt den 1 mars 2013 — Direct Way och Direct Way Worldwide mot parlamentet

(Mål T-126/13)

(2013/C 147/37)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Direct Way (Bryssel, Belgien) och Directway Worldwide (Machelen, Belgien) (ombud: advokaten E. van Nuffel d’Heynsbroeck)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	förklara att talan kan prövas i sak och att den har grund,

—

i enlighet härmed,

—

ogiltigförklara

—

parlamentets beslut av okänt datum att avstå från det inledda anbudsförfarandet med hänvisning till att ”de anbud som hade kommit in med anledning av anbudsinfordran inte hade varit acceptabla med beaktande av tilldelningskriterierna, i synnerhet inte med beaktande av de angivna priserna vilka var för höga i förhållande till det värde som hade angetts i meddelandet om upphandling”, vilket företagsgruppen Direct Way delgavs per epost den 3 september 2012,

—	parlamentets beslut av okänt datum att tillämpa förhandlat upphandlingsförfarande utan offentliggörande för att tilldela kontraktet, vilket företagsgruppen Direct Way delgavs genom en inbjudan att delta i förfarandet vilken nämnda grupp mottog den 19 september 2012,

—	parlamentets beslut av okänt datum att tilldela en konkurrerande anbudsgivare kontraktet, vilket företagsgruppen Direct Way delgavs per epost den 21 december 2012, vilken bekräftades i en epost av den 3 januari 2013,

—	i enlighet härmed ogiltigförklara kontraktet mellan Europaparlamentet och s.c.s. TMS Limousines,

—	förplikta parlamentet att betala Direct Way ett preliminärt belopp om 199 500 euro som ersättning för uppkommen skada, och

—	förplikta parlamentet att ersätta samtliga kostnader, i enlighet med artikel 87.2 i tribunalens rättegångsregler.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 101 i budgetförordningen (1), artikel 127.1 a i genomförandebestämmelserna för budgetförordningen (2) och likhetsprincipen, samt uppenbart oriktig bedömning, då parlamentet tilldelade kontraktet genom förhandlat upphandlingsförfarande till ett högre pris än det som sökandena hade angett inom ramen för den första anbudsinfordran.

Andra grunden: I andra hand, åsidosättande av artikel 127.1 a i genomförandebestämmelserna för budgetförordningen och likhetsprincipen, då parlamentet på ett avgörande sätt ändrade de inledande villkoren för upphandlingen i) genom att tilldela kontraktet till ett pris som översteg det pris som hade bedömts vara oacceptabelt inom ramen för den första anbudsinfordran (första delen) och ii) genom att sänka uppskattningen av den volym som skulle tillhandahållas i förhållande till den volym som angavs i de inledande villkoren för upphandlingen och på så sätt påverka bedömningen av priset för de förhandlade anbuden (andra delen).

(1) Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, s. 1).

(2) Kommissionens förordning (EG, Euratom) nr 2342/2002 av den 23 december 2002 om genomförandebestämmelser för rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 357, s. 1).

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/21

Talan väckt den 8 mars 2013 — Eltek mot harmoniseringsbyrån — Eltec Elektronik (ELTEK)

(Mål T-139/2013)

(2013/C 147/38)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Eltek SpA (Casale Monferrato, Italien) (ombud: advokaterna G. Floridia och R. Floridia)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Eltec Elektronik AG (Mainz, Tyskland).

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det beslut som fattades av överklagandenämnden den 7 januari 2003 (i ändrad lydelse enligt rättelsen av den 22 januari 2013), vilket delgavs och mottogs den 10 januari 2013, i ärendet R 511/2012-1, avseende invändningsförfarande nr B 992 851 och ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke nr 4 368 064, på grund av att samtliga krav för registrering är uppfyllda för respektive produkt,

—	förplikta harmoniseringsbyrån att ersätta rättegångskostnaderna i förfarandet vid tribunalen och förplikta motparten vid överklagandenämnden att ersätta kostnaderna för förfarandet vid invändningsenheten och överklagandenämnden.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Ordmärket ”ELTEK” för varor i klass 9 — Ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke nr 4 368 064

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Det tyska och det internationella varumärket ”ELTEC”, som omfattar Benelux, Spanien, Frankrike, Italien, Österrike och Portugal, för varor och tjänster i klasserna 9, 37, 38, 41 och 42

Invändningsenhetens beslut: Delvis avslag på invändningen

Överklagandenämndens beslut: Bifall på överklagandet och avslag på ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke beträffande vissa varor i klass 9

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning nr 207/2009

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/22

Talan väckt den 8 mars 2013 — Scheepsbouw Nederland mot kommissionen

(Mål T-140/13)

(2013/C 147/39)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Scheepsbouw Nederland (Rotterdam, Nederländerna) (ombud: K. Struckmann, lawyer och G. Forwood, Barrister)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökande yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut av den 20 november 2012 i ärende SA.34736 (Tidig avskrivning av vissa tillgångar som förvärvats genom finansiell leasing), offentliggjort i Europeiska unionens officiella tidning av den 13 december 2012 (EUT C 384, s. 2), och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden en grund under förmenande av att kommissionen har underlåtit att tillämpa artikel 108.3 FEUF och artikel 4.2 och 4.3 i rådets förordning (EG) nr 659/1999. (1)

I detta hänseende anför sökanden att det, mot bakgrund av omständigheterna i det aktuella fallet samt den otillräckliga och ofullständiga karaktären av den materiella prövning som kommissionen gjorde under det preliminära granskningsförfarandet, tillfredsställande har visats att det förelåg allvarliga svårigheter vid bedömningen av den åtgärd som föreslagits. Kommissionen kunde därför inte, efter sin preliminära granskning, med fog dra slutsatsen att den aktuella åtgärden inte utgjorde stöd i den mening som avses i artikel 107.1 FEUF. Kommissionen hade inget annat val än att inleda det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/22

Talan väckt den 11 mars 2013 — Ziegler Relocation mot kommissionen

(Mål T-150/13)

(2013/C 147/40)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Ziegler Relocation SA (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna J.-F. Bellis, M. Favart och A. Bailleux)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	förena förevarande mål med mål T-539/12,

—	förklara att talan kan upptas till sakprövning och bifalla talan,

—	förklara att Europeiska unionen har ådragit sig ett utomobligatoriskt skadeståndsansvar gentemot sökanden,

—	förplikta Europeiska unionen att till sökanden betala 112 872,50 euro jämte dröjsmålsränta från och med den 11 mars 2008 till dess full betalning erläggs,

—	förplikta Europeiska unionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden har yrkat ersättning av Europeiska Unionen på grund av utebliven vinst efter antagandet av kommissionens beslut av den 11 mars 2008 i ärendet COMP/38543 — Internationella flyttjänster. Denna skada har uppkommit med anledning av att systemet med fakturaförslag avseende flyttjänster som begärs in av tjänstemännen vid Europeiska Unionen fortsatte att gälla. Sökandens beslut att inte lämna några sådana fakturaförslag innebar att sökanden förlorade marknadsandelar på de relevanta marknaderna. Detta innebar att sökanden numera endast i mycket ringa utsträckning tillhandahåller flyttjänster åt tjänstemännen vid institutionerna. Unionens underlåtelse att fullgöra sin omsorgsplikt utgör orsaken till den skada som sökanden anser sig ha lidit.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/23

Talan väckt den 14 mars 2013 — Petro Suisse Intertrade mot rådet

(Mål T-156/13)

(2013/C 147/41)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Petro Suisse Intertrade Co. SA (Pully, Switzerland) (ombud: J. Grayston, solicitor, samt advokaterna P. Gjørtler, G. Pandey, D. Rovetta, N. Pilkington och D. Sellers)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets beslut 2012/829/Gusp av den 21 december 2012 (EUT L 356, s. 71) om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran och rådets genomförandeförordning (EU) nr 1264/2012 av den 21 december 2012 (EUT L 356, s. 55) om genomförande av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran, i den del de angripna rättsakterna rör sökanden, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan har sökandebolaget anfört sex grunder, vilka samtliga rör åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och åsidosättande av fördragen och av bestämmelser om tillämpning av fördragen. Dessa grunder avser åsidosättande av rätten att bli hörd, åsidosättande av anmälningsskyldigheten, otillräcklig motivering, åsidosättande av rätten till försvar, uppenbart felaktig bedömning åsidosättande av den grundläggande rätten till egendom.

Sökandebolaget anser att rådet har underlåtit att höra bolaget och att det inte finns några motsatta uppgifter som skulle motivera detta. Vidare har rådet underlåtit att identifiera sökandebolaget som den som beslutet och förordningen riktar sig till och även att identifiera sökandebolaget i delgivningsskrivelsen. I alla händelser var dessa rättsakter otillräckligt motiverade. Rådet underlät att besvara sökandebolagets begäran om att rådet skulle bekräfta identifieringen, lämna en utförligare motivering och att lämna ut vissa handlingar och skickade endast ett kortfattat brev där det bekräftade att det mottagit bolagets begäran. Rådet åsidosatte därigenom sökandebolagets rätt till försvar. Bolaget gavs nämligen inte möjlighet att bemöta rådets slutsatser, eftersom dessa inte delgavs bolaget. I motsats till vad rådet har gjort gällande är sökandebolaget inte ett skalbolag (”front company”) för National Iranian Oil Company (NIOC) och i alla händelser har rådet inte visat att enbart den omständigheten att sökandebolaget är ett dotterbolag till NIOC räcker för att anse att det uppstår en ekonomisk fördel för den iranska staten som skulle strida mot syftet med de angripna åtgärderna. Slutligen har rådet inskränkt sökandebolagets rättsliga handlingsförmåga och därigenom åsidosatt den grundläggande rätten till egendom, genom att vidta åtgärder vars proportionalitet inte kan inte kan fastställas.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/23

Talan väckt den 15 mars 2013 — Sorenet Commercial Trust Bankers mot rådet

(Mål T-157/13)

(2013/C 147/42)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Sorenet Commercial Trust Bankers Ltd (Kish, Iran) (ombud: advokaterna L. Defalque och C. Malherbe)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara punkt I.I.12 (under rubriken ”Enheter”)i bilagan till beslut 2012/829/Gusp av den 21 december 2012 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 356, s. 71),

—	ogiltigförklara punkt I.I.12(under rubriken ”Enheter”) i bilagan till rådets genomförandeförordning (EU) nr 1264/2012 av den 21 december 2012 om genomförande av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 356, s. 55), och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: Rådet har åsidosatt motiveringsskyldigheten. Motiveringen till det angripna beslutet och den angripna förordningen är vag och allmän. Den anger inte heller de specifika och reella skälen varför rådet, inom ramen för sitt utrymme för skönsmässig bedömning, ansett att de omtvistade restriktiva åtgärderna måste vidtas mot sökanden.

Andra grunden: Rådet har åsidosatt sökandens rätt till försvar, till en rättvis rättegång och till effektivt domstolsskydd. Sökanden har inte delgetts eller informerats om någon eventuell bevisning mot den som motiverar dessa åtgärder, vilka påverkar sökanden negativt. Rådet har inte berett sökanden tillfälle att ta del av handlingarna i dess utredning eller försett sökanden med begärda handlingar (inklusive precis och individualiserad information som motiverar de omtvistade restriktiva åtgärderna) eller informerat sökanden om eventuell bevisning som anförts mot sökanden. Rådet har vägrat att höra sökanden, trots sökandens uttryckliga begäran därom. Nämnda åsidosättanden av sökandens rätt till förvar — särskilt underlåtenheten att informera sökanden om den bevisning som anförts mot den — innebär att sökandens rätt till effektivt domstolsskydd har åsidosatts.

Tredje grunden: Rådet har gjort sig skyldig till en uppenbart oriktig bedömning när det beslutade om restriktiva åtgärder mot sökanden. De skäl rådet har anfört mot sökanden utgör inte en tillräcklig motivering. Rådet har vidare inte anfört någon bevisning eller några uppgifter som stöder de skäl rådet har anfört som stöd för de omtvistade restriktiva åtgärderna, som grundas på rena påståenden.

Fjärde grunden: De omtvistade restriktiva åtgärderna är ogiltiga och rättsstridiga på grund av fel i rådets bedömningar som föregått åtgärderna. Rådet gjorde aldrig någon verklig bedömning av de faktiska omständigheterna i ärendet, utan nöjde sig med att följa säkerhetsrådets rekommendationer och anta medlemsstaternas förslag.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/24

Talan väckt den 15 mars 2013 — Iralco mot rådet

(Mål T-158/13)

(2013/C 147/43)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Iranian Aluminum Co. (Iralco) (Teheran, Iran) (ombud: S. Millar och S. Ashley, solicitors, och M. Lester, barrister)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets beslut 2012/829/Gusp av den 21 december 2012 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran, och rådets genomförandeförordning (EU) nr 1264/2012 av den 21 december 2012 om genomförande av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran, i den del de angripna rättsakterna rör sökanden, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.	Den första grunden: Rådet har underlåtit att på ett lämpligt sätt eller i tillräcklig utsträckning motivera varför sökanden skulle föras upp på förteckningen över personer och enheter som omfattas av de restriktiva åtgärderna.

2.	Den andra grunden: Rådet har underlåtit att garantera sökandens rätt till försvar och rätt till en effektiv domstolsprövning.

3.	Den tredje grunden: Rådet har gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att anse att något av villkoren för att föra upp sökanden på förteckningen var uppfyllda.

4.	Den fjärde grunden: Rådets beslut att peka ut sökanden har åsidosatt sökandens grundläggande rättigheter, däribland rätten till skydd för egendom, näringsfriheten och sökandens goda namn. Dessa kränkningar har varit obefogade och oproportionerliga.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/24

Talan väckt den 15 mars 2013 — HK Intertrade mot rådet

(Mål T-159/13)

(2013/C 147/44)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: HK Intertrade Co. Ltd (Wanchai, Hongkong) (ombud: J. Grayston, solicitor, samt advokaterna P. Gjørtler, G. Pandey, D. Rovetta, N. Pilkington och D. Sellers)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan har sökandebolaget anfört fem grunder, vilka samtliga rör åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och åsidosättande av fördragen och av bestämmelser om tillämpning av fördragen. Dessa grunder avser åsidosättande av rätten att bli hörd, åsidosättande av anmälningsskyldigheten, otillräcklig motivering, åsidosättande av rätten till försvar och uppenbart felaktig bedömning.

Sökandebolaget anser att rådet har underlåtit att höra bolaget och därmed har åsidosatt sin anmälningsskyldighet gentemot bolaget. Rådet har vidare underlåtit att lämna en tillräcklig motivering och denna underlåtenhet har förvärrats av underlåtenheten att besvara sökandebolagets begäran om att få tillgång till handlingar och om allmänna upplysningar. Rådet åsidosatte därigenom sökandebolagets rätt till försvar. Bolaget gavs nämligen inte möjlighet att bemöta rådets slutsatser, eftersom dessa inte delgavs bolaget. I motsats till vad rådet har gjort gällande är sökandebolaget inte ett skalbolag (”front company”) för National Iranian Oil Company (NIOC) och i alla händelser har rådet inte visat att enbart den omständigheten att sökandebolaget är ett dotterbolag till NIOC räcker för att anse att det uppstår en ekonomisk fördel för den iranska staten som skulle strida mot syftet med de angripna åtgärderna. Härtill kommer att rådet klart har åsidosatt sökandebolagets rätt till försvar och gjort en uppenbart oriktig bedömning.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/25

Talan väckt den 15 mars 2013 — Bank Mellat mot rådet

(Mål T-160/13)

(2013/C 147/45)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Bank Mellat (Teheran, Iran) (ombud: S. Zaiwalla, P. Reddy, och F. Zaiwalla, solicitors, D. Wyatt, QC och R. Blakeley, barrister)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara artikel 1.15 i rådets förordning (EU) nr 1263/2012 (1), och/eller

—	ogiltigförklara artikel 1.15 i rådets förordning (EU) nr 1263/2012 I den del den är tillämplig på sökanden, och

—	fastställa att artikel 1.6 i rådets beslut 2012/635/Gusp (2) inte är tillämplig på sökanden, och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan har sökanden anfört följande fyra grunder:

1.	Det ekonomiska embargot är inte en ”nödvändig åtgärd” och det saknar således rättslig grund enligt artikel 215 FEUF, eftersom det inte har en rationell anknytning till det relevanta utrikespolitiska målet.

2.	Det ekonomiska embargot står i alla händelser inte i proportion till det påstådda eftersträvade utrikespolitiska målet och det saknar således rättslig grund enligt artikel 215 FEUF.

3.	Det ekonomiska embargot strider mot allmänna unionsrättsliga principer och mot artikel 215.3 FEUF. I synnerhet strider det mot proportionalitetsprincipen, rättssäkerhetsprincipen, principen om förbud mot godtycklighet och kravet på att sanktioner innehåller nödvändiga rättsliga garantier.

4.	Det ekonomiska embargot åsidosätter sökandens egendomsrätt, näringsfrihet och rätt till fri rörlighet för kapital samt proportionalitetsprincipen.

(1) Rådets förordning (EU) nr 1263/2012 av den 21 december 2012 om ändring av förordning (EU) nr 267/2012 om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 356, s. 34).

(2) Rådets beslut 2012/635/Gusp av den 15 oktober 2012 om ändring av beslut 2010/413/Gusp om restriktiva åtgärder mot Iran (EUT L 282, s. 58).

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/25

Talan väckt den 18 mars 2013 — Magic Mountain Kletterhallen m.fl. mot Europeiska kommissionen

(Mål T-162/13)

(2013/C 147/46)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Magic Mountain Kletterhallen GmbH (Berlin, Tyskland), Kletterhallenverband Klever e.V. (Leipzig, Tyskland), Neoliet Beheer BV (Son, Nederländerna) och Pedriza BV (Haarlem, Nederländerna) (ombud: M.von Oppen och A. Gerdung)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut K(2012) 8761 slutlig av den 5 december 2012 om statligt stöd SA.33952 (2012/NN) — Tyskland, Deutscher Alpenvereins klättercenter, med tillämpning av artikel 264.1 FEUF,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena två grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 107.3 c FEUF

Sökandena anför att kommissionen inte borde ha förklarat det omtvistade statliga stödet för förenligt med den inre marknaden, eftersom villkoren i artikel 107.3 c FEUF inte är uppfyllda. Sökandena gör gällande att stödet inte tjänar ett gemensamt intresse. I detta sammanhang anför sökandena bland annat att detta kan visas enbart genom att ett marknadsmisslyckande styrks, något som inte har skett i det här fallet. Sökandena anför vidare att stödet inte är förenligt på grundval av artikel 106.2 FEUF. Inte heller är stödet enligt sökandenas uppfattning ägnat att undanröja det påstådda problemet med marknadseffektiviteten. Stödet har vidare ingen stimulansverkan. Kommissionen har enbart antagit att en sådan verkan föreligger. Stödet är inte heller proportionerligt. Kommissionen har bara antagit att de nationella myndigheterna säkerställer att det enskilda stödet är proportionerligt och har felaktigt stött sitt antagande på att den berörda föreningen är av allmännyttig karaktär. Sökandena anmärker också att kommissionen har gjort ett felaktigt avvägningstest. Kommissionen vägde inte stödets negativa och positiva effekter mot varandra. I detta sammanhang anför sökandena slutligen att driftstöd (alla bedömda stöd är enligt sökandena driftstöd) vid tvivel inte är förenliga med den inre marknaden.

Andra grunden: Kommissionen borde ha inlett det formella granskningsförfarandet

Sökandena anför inom ramen för denna grund att kommissionen inte inledde ett formellt granskningsförfarande trots att den hade allvarliga svårigheter att bedöma huruvida stödet var förenligt med den inre marknaden. Ett tecken på att det föreligger allvarliga svårigheter är att det preliminära granskningsförfarandet tar lång tid — i det här fallet tog det mer än ett år. Kommissionen fastställde inte heller i tillräcklig utsträckning de faktiska omständigheter som låg till grund för bedömningen. Enligt sökandena kunde en tillräckligt ingående undersökning av marknaden för klättercentra bara genomföras inom ramen för ett formellt granskningsförfarande. Dessutom gav det klagomål som kommissionen utredde upphov till komplicerade rättsliga frågor angående stöd till allmännyttiga föreningars näringsverksamhet. Sökandena anför vidare att de i egenskap av konkurrerande företag respektive företagssammanslutningar är ”intresserade parter” i den mening som avses i artikel 1 h i förordning (EG) nr 659/1999 och har rätt att yttra sig i det formella granskningsförfarandet enligt artikel 108.2 FEUF, en rättighet som de gick miste om på grund av att kommissionen inte inledde något formellt granskningsförfarande.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/26

Talan väckt den 15 mars 2013 — Sun Capital Partners mot harmoniseringsbyrån — Sun Capital Partners (SUN CAPITAL)

(Mål T-164/13)

(2013/C 147/47)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Sun Capital Partners, Inc. (New York, Förenta staterna) (ombud: P.-A. Dubois, solicitor, D. Alexander, QC, och F. Clark, barrister)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Motpart vid överklagandenämnden: Sun Capital Partners Ltd (London, Förenade kungariket)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det angripna beslutet från överklagandenämnden, och/eller

—	återförvisa målet till överklagandenämnden för vidare handläggning,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som förorsakats sökanden vid överklagandenämnden, och

—	förplikta SCPL att ersätta rättegångskostnaderna, inklusive de kostnader som förorsakats sökanden vid överklagandenämnden, för det fall SCLP intervenerar i målet.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om upphävande: Ordmärket SUN CAPITAL — Gemenskapsvarumärkesregistrering nr 2 942 654

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Part som ansökt om upphävande av gemenskapsvarumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Grunder för ansökan om upphävande: Grunderna för ansökan om upphävande var de som anges i artiklarna 53.1 c och 8.4 i rådets förordning nr 207/2009

Annulleringsenhetens beslut: Upphävande av det aktuella gemenskapsvarumärket

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 53.1, jämförd med artikel 8.4 i rådets förordning nr 207/2009

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/27

Talan väckt den 21 mars 2013 — Benelli Q.J. mot harmoniseringsbyrån — Demharter (MOTO B)

(Mål T-169/13)

(2013/C 147/48)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Benelli Q.J. Srl (Pesaro, Italien) (ombud: P. Lukásci, lawyer)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Demharter GmbH (Dillingen, Tyskland)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara svarandens beslut och återförvisa ärendet till harmoniseringsbyrån för ytterligare prövning och nytt beslut på grund av att sökandens tidigare varumärken ska anses utgöra äldre varumärken i den mening som avses i artikel 8.1 b i rådets förordning nr 207/2009 och sökandens invändning om risk för förväxling bör prövas i sak, samt

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Motparten vid överklagandenämnden

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärket MOTO B i färgerna svart, vitt, rött, guld, grönt brunt och grått för varor i klasserna 9, 12 och 25 — Registrerat gemenskapsvarumärke nr 8 780 926

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Det välkända italienska icke-registrerade figurmärket MOTOBI, bland annat.

Invändningsenhetens beslut: Ogillade invändningen

Överklagandenämndens beslut: Ogillade överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning nr 207/2009

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/27

Talan väckt den 21 mars 2013 — Benelli Q.J. mot harmoniseringsbyrån — Demharter (MOTOBI)

(Mål T-170/13)

(2013/C 147/49)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Benelli Q.J. Srl (Pesaro, Italien) (ombud: P. Lukácsi, lawyer)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Demharter GmbH (Dillingen, Tyskland)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ändra svarandens beslut och förplikta svaranden att avslå motpartens ansökan om ogiltighetsförklaring,

—	ogiltigförklara svarandens beslut och återförvisa ärendet till harmoniseringsbyrån för ytterligare prövning och ett nytt avgörande om tribunalen bedömer att det är oumbärligt att genomföra en grundlig prövning av bevisningen gällande verkligt bruk, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: Ordmärket MOTOBI för varor i klass 12 — Registrerat gemenskapsvarumärke nr 835 264

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Part som ansöker om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Annulleringsenhetens beslut: Ogiltigförklarade varumärket

Överklagandenämndens beslut: Ogillade överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 51.1 a i rådets förordning nr 207/2009

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/28

Talan väckt den 21 mars 2013 — Benelli Q.J. mot harmoniseringsbyrån — Demharter (MOTOBI B PESARO)

(Mål T-171/13)

(2013/C 147/50)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Benelli Q.J. Srl (Pesaro, Italien) (ombud: P. Lukásci, lawyer)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Demharter GmbH (Dillingen, Tyskland)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ändra svarandens beslut och förplikta svaranden att avslå motpartens ansökan om ogiltighetsförklaring,

—	ogiltigförklara svarandens beslut och återförvisa ärendet till harmoniseringsbyrån för ytterligare prövning och ett nytt avgörande om tribunalen bedömer att det är oumbärligt att genomföra en grundlig prövning av bevisningen gällande verkligt bruk, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: Figurmärket MOTOBI B PESARO för varor i klass 9, 12 och 25 — Registrerat gemenskapsvarumärke nr 2 262 269

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Part som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Annulleringsenhetens beslut: Ogiltigförklarade gemenskapsvarumärket

Överklagandenämndens beslut: Ogillade överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 51.1 a i rådets förordning nr 207/2009

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/28

Talan väckt den 25 mars 2013 — Omega mot harmoniseringsbyrån — Omega Engineering (Ω OMEGA)

(Mål T-175/13)

(2013/C 147/51)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Omega (Biel/Bienne, Schweiz) (ombud: advokaten P. González-Bueno Catalán de Ocón)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Omega Engineering, Inc. (Stamford, Förenta staterna)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som harmoniseringsbyråns första överklagandenämnde meddelade den 10 januari 2013 i de förenade ärendena R 2055/2011-1 och R 2186/2011-1 och låta det sökta varumärkets skydd omfatta samtliga angivna varor,

—	förplikta harmoniseringsbyrån och Omega Engineering, Inc. att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Internationell registrering avseende Europeiska unionen av ett figurmärke innehållande ordelementet (Ω OMEGA) för varor i klass 9 — varumärke nr 997 036 avseende Europeiska unionen

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Omega Engineering, Inc.

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Det nationella ordmärket och gemenskapsordmärket OMEGA för varor och tjänster i klasserna 7, 9, 11, 16, 35, 38, 41 och 42.

Invändningsenhetens beslut: Delvis bifall till invändningen och delvis avslag på ansökan om gemenskapsvarumärke

Överklagandenämndens beslut: Avslag på sökandens överklagande och delvis avslag på ansökan om gemenskapsvarumärke

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/29

Talan väckt den 21 mars 2013 — Pesquerias Riveirenses m.fl. mot rådet

(Mål T-180/13)

(2013/C 147/52)

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Pesquerias Riveirenses, SL (Ribeira, Spanien); Pesquerias Campo de Marte, SL (Ribeira); Pesquera Anpajo, SL (Ribeira); Arrastreros del Barbanza, SA (Ribeira); Martínez Pardavila e Hijos, SL (Ribeira); Lijo Pesca, SL (Ribeira); Frigoríficos Hermanos Vidal, SA (Ribeira); Pesquera Boteira, SL (Ribeira); Francisco Mariño Mos y Otros, CB (Ribeira); Juan Antonio Pérez Vidal y Hermano, CB (Ribeira); Marina Nalda, SL (Ribeira); Portillo y Otros, SL (Ribeira); Vidiña Pesca, SL (Ribeira); Pesca Hermo, SL (Ribeira); Pescados Oubiña Perez, SL (Ribeira); Manuel Pena Graña (Ribeira); Campo Eder, SL (Ribeira); Pesquera Laga, SL (Ribeira); Pesquera Jalisco, SL (Ribeira); Pesquera Jopitos, SL (Ribeira); och Pesca-Julimar, SL (Ribeira) (ombud: advokaten J. Tojeiro Sierto)

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets förordning (EU) nr 40/2013 av den 21 januari 2013, i den mån som däri både mängden blåvitling i norr och i söder i Nordostatlanten beaktas vid fastställelsen av de totala tillåtna fångstmängderna (TAC) för blåvitling i bilagorna IA och IB (sidorna 84 och 103), EUT L 23, av den 25 januari 2013, s. 54–153.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tre grunder.

Första grunden: Åsidosättande av artikel 39 FEUF

—

Sökandena gör gällande att det i artikel 39 FEUF slås fast att den gemensamma jordbrukspolitiken med avseende på fiskeri ska ha som mål att trygga en rationell utveckling av produktionen och att den omtvistade förordningen är oförenlig med denna bestämmelse. I den aktuella förordningen görs nämligen inte någon åtskillnad mellan mängden blåvitling i norr och i söder i Nordatlanten och förordningen uppfyller därför inte kraven för vad som menas med en rationell utveckling av produktionen. Svarandena har insikt om att situationen i den norra delen av Nordatlanten kräver begränsningar av fisket. De anser emellertid inte att så är fallet vad beträffar den södra delen av det havet, där arterna inte riskerar att överexploateras. Genom att förfara på detta sätt, åsidosätter rådet icke-diskrimineringsprincipen som innebär att lika situationer inte får behandlas olika och att olika situationer inte får behandlas lika, såvida det inte finns sakliga skäl för en sådan behandling.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 2.1 i förordning (EG) nr 2371/2002 och artikel 6 i New York-avtalet av år 1995

—

Svarandena gör gällande att det i artikel 2.1 i rådets förordning (EG) nr 2371/2002 av den 20 december 2002 om bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna inom ramen för den gemensamma fiskeripolitiken föreskrivs att försiktighetsmetoden ska tillämpas vid bevarande och hållbart utnyttjande av fiskeresurserna och att samma princip slås fast i artikel 6 i ”Avtalet om genomförande av bestämmelserna i Förenta nationernas havsrättskonvention av den 10 december 1982 om bevarande och förvaltning av gränsöverskridande och lågvandrande fiskbestånd” (New York, år 1995, EGT L 189, 1998, s. 14), som EU, och de dåvarande medlemsstaterna, ratificerade den 19 december 2003 och som trädde i kraft den 18 januari 2004. Svarandena anser att bestämmelserna i den omtvistade förordningen avseende hanteringen av mängden blåvitling i Nordostatlanten — genom att det inte görs någon åtskillnad mellan mängden blåvitling i norr och i söder — utgör en så drastisk och godtycklig begränsning i den södra delen att det medför en ”risk” som kräver tillämpning av försiktighetsmetoden.

Tredje grunden: Åsidosättande av proportionalitetsprincipen

—

Svarandena gör gällande att hanteringen av mängden blåvitling i Nordostatlanten från EU:s sida för år 2013 (den omtvistade förordningen), i den mån som det inte görs åtskillnad mellan den norra och den södra delen av havet, medför alltför ingripande åtgärder vad avser den södra delen (minskning av TAC) som går långt utöver vad som är nödvändigt för att uppnå det eftersträvade målet (att mängden blåvitling ska öka i Nordostatlanten) och att den således innebär att proportionalitetsprincipen åsidosätts.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/30

Talan väckt den 5 april 2013 — United Parcel Service mot kommissionen

(Mål T-194/13)

(2013/C 147/54)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: United Parcel Service, Inc. (Atlanta, Förenta staterna) (ombud: A. Ryan och B. Graham, Solicitors, samt advokaterna W. Knibbeler och P. Stamou)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut C(2013) 431 (Comp/M.6570 — UPS/TNT Express) av den 30 januari 2013 om förbud mot UPS planerade förvärv av TNT Express N.V., i den del företagskoncentrationen förbjuds, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet de rättegångskostnader som åsamkas eventuella intervenienter.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden följande grunder:

Första grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och gjorde en uppenbart oriktig bedömning när den prövade de sannolika priseffekterna av företagskoncentrationen. Vidare åsidosatte kommissionen motiveringsskyldigheten och UPS rätt till försvar, genom att väsentligen ändra UPS ekonometriska modell, utan att ge UPS tillfälle att yttra sig och utan att på ett tillräckligt utförligt sätt förklara ändringarna.

Andra grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och avvek från rättspraxis när den godtyckligt fastställde vilken standard som skulle tillämpas för bedömningen av effektivitetsvinsterna. Kommissionen gjorde sig även skyldig till felaktig rättstillämpning, och gjorde en uppenbart oriktig bedömning, när den lade otillräcklig eller ingen vikt vid effektivitetsvinster som den i princip hade godtagit. Slutligen åsidosatte kommissionen UPS rätt till försvar när den grundade sin ståndpunkt att det inte förelåg effektivitetsvinster på invändningar som UPS inte tidigare hade fått bemöta.

Tredje grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och gjorde en uppenbart oriktig bedömning genom att den tillämpade begreppet nära konkurrensförhållande på ett felaktigt sätt. Det utgjorde också felaktig rättstillämpning när kommissionen, utan faktiska bevis, fann att den sammanslagna enhetens konkurrent skulle anpassa sig till dess potentiella prisökningar.

Fjärde grunden: Kommissionen åsidosatte UPS rätt till försvar när den inte gav företaget tillgång till relevant bevisning som styrkte dess oskuld. Kommissionen åsidosatte även motiveringsskyldigheten samt gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna, liksom den gjorde en uppenbart oriktig bedömning, när den fann att konkurrenter som inte är nära konkurrenter inte inom en överskådlig framtid kunde expandera på ett sådant sätt att den sammanslagna enhetens beteende skulle kunna påverkas på ett effektivt sätt.

5.	Femte grunden: Kommissionen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning och gjorde en oriktig bedömning när den analyserade kundernas möjlighet att påverka den sammanslagna enhetens beteende.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/31

Personaldomstolens (tredje avdelningen) dom av den 30 januari 2013 — De Luca mot kommissionen

(Mål F-20/06 RENV)

(Personalmål - Tjänstemän - Återförvisning till personaldomstolen efter upphävande - Tillsättning - Tjänsteman som flyttas upp till en högre tjänstegrupp genom allmänt uttagningsprov - Sökande som är upptagen i en förteckning över godkända sökande som har offentliggjorts före ikraftträdandet av de nya tjänsteföreskrifterna - Övergångsbestämmelser om placering i lönegrad vid rekryteringen - Placering i lönegrad enligt de nya bestämmelserna - Artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna)

(2013/C 147/55)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Patrizia De Luca (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi och J.-N. Louis)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 23 februari 2005 i vilket sökanden, som redan var tjänsteman placerad i lönegrad A*10 och som upptagits på förteckningen över godkända sökande i ett uttagningsprov för tjänster i lönegrad A5/A4, utsågs till tjänsteman med tjänst som handläggare vid generaldirektoratet för ”rättvisa, frihet och säkerhet”, i den del som hon, genom detta beslut, har placerats i lönegrad A*9 istället för i lönegrad A*10.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Patrizia De Luca och Europeiska kommissionen ska bära sina respektive rättegångskostnader i de två förfaranden som inletts vid personaldomstolen.

3.	Europeiska kommissionen ska bära sina egna kostnader och ersätta Patrizia De Lucas rättegångskostnader i förfarandet vid tribunalen.

4.	Europeiska unionens råd ska bära sina egna rättegångskostnader.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/31

Personaldomstolens (tredje avdelningen) dom av den 13 mars 2013 — AK mot kommissionen

(Mål F-91/10) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Artikel 43 första stycket i tjänsteföreskrifterna - För sent upprättad karriärutvecklingsrapporter - Ideell skada - Förlust av möjlighet till befordran)

(2013/C 147/56)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: AK (Esbo, Finland) (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis och É. Marchal)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Berscheid och J. Baquero)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av beslutet att avslå sökandens begäran om ersättning för den skada som denna lidit på grund av att karriärutvecklingsrapporter inte upprättats, och att inleda en administrativ undersökning för att fastställa mobbning, samt begäran om skadestånd.

Domslut

1.	Europeiska kommissionen förpliktas att, som ersättning för den ideella skada som åsamkats, utge 15 000 euro till AK.

2.	Europeiska kommissionen förpliktas att utge 4 000 euro till AK som ersättning för den förlorade möjligheten att befordras till en högre lönegrad än A 5 eller motsvarande före den 1 mars 2008.

3.	Talan ogillas i övrigt.

4.	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader och ersätta AK:s rättegångskostnader.

(1) EUT C 13, 15.1.2011, s. 40

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/32

Personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 30 januari 2013 — Wahlström mot Frontex

(Mål F-87/11) (1)

(Personalmål - Tillfälligt anställd - Beslut att inte förlänga ett tidsbegränsat avtal - Artikel 8 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna - Förfarande - Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter - Behörighet)

(2013/C 147/57)

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Kari Wahlström (Alimos, Grekland) (ombud: advokaten S. Pappas)

Svarande: Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser (Frontex) (ombud: S. Vuorensola och H. Caniard, biträdda av advokaterna D. Waelbroeck och A. Duron,)

Saken

Beslut att inte förlänga sökandens kontrakt som tillfälligt anställd.

Domslut

1.	Det beslut som Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser fattat den 10 december 2010, att inte förlänga Kari Wahlströms kontrakt som tillfällig anställd, ogiltigförklaras.

2.	Europeiska byrån för förvaltningen av det operativa samarbetet vid Europeiska unionens yttre gränser ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Kari Wahlströms rättegångskostnader.

(1) EUT C 347, 26.11.2011, s. 45

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/32

Personaldomstolens dom (andra avdelningen) av den 21 mars 2013 — Taghani mot kommissionen

(Mål F-93/11) (1)

(Personalmål - Allmänt uttagningsprov - Uttagningskommitténs beslut att inte låta sökanden delta i proven - Möjlighet till överklagande - Talan väcktes vid domstol innan beslut fattades beträffande klagomålet - Upptagande till sakprövning - Ändring av meddelandet om uttagningsprov efter det att inträdesprov hållits - Principen om skydd för berättigade förväntningar - Rättssäkerhet)

(2013/C 147/58)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Jamal Taghani (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Rodrigues och A. Blot)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall och B. Eggers)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av det beslut som fattats av ordföranden i uttagningskommittén avseende uttagningsprovet EPSO/AST/111/10 — Sekreterare (AST 1) att inte låta sökanden delta i uttagningsprovet.

Domslut

1.	Det beslut som fattats den 15 juni 2011 av uttagningskommittén avseende uttagningsprovet EPSO/AST/111/10 att inte låta Jamal Taghani delta i uttagningsprovet ogiltigförklaras.

2.	Europeiska kommissionen ska erlägga 1 000 euro till Jamal Taghani.

3.	Talan ogillas i övrigt.

4.	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 347, av den 26 november 2011, s. 46.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/32

Personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 21 mars 2013 — van der Aat m.fl. mot kommissionen

(Mål F-111/11) (1)

(Personalmål - Lön - Årlig anpassning av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda - Artiklarna 64, 65 och 65a i tjänsteföreskrifterna - Bilaga XI till tjänsteföreskrifterna - Förordning (EU) nr 1239/2010 - Korrigeringskoefficienter - Tjänstemän som tjänstgör i Ispra)

(2013/C 147/59)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: van der Aat m.fl. (Besozzo, Italien) (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis, É. Marchal, och D. Abreu Caldas)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall och D. Martin)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av sökandenas lönebesked för februari 2011 och lönebeskeden för de följande månaderna i vilka den nya korrigeringskoefficienten för staden Varese tillämpas i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1239/2010 av den 20 december 2010.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Sökandena ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3.	Europeiska unionens råd ska i egenskap av intervenient bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 6, 7.1.2012, s. 27.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/33

Personaldomstolens dom av den 21 mars 2013 — Dalmasso mot kommissionen

(Mål F-112/11) (1)

(2013/C 147/60)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Raffaele Dalmasso (Monvalle, Italien) (ombud: advokaten C. Mourato)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall och D. Martin)

Saken

Ogiltigförklaring av sökandens lönebesked för februari månad år 2011 och för efterföljande månader, i vilka det i enlighet med rådets förordning (EU) nr 1239/2010 av den 20 december 2010 tillämpas nya korrigeringskoefficienter för staden Varese

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Raffaele Dalmasso ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3.	Europeiska unionens råd ska, i egenskap av intervenient, bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 6 av den 7.1.2012., s. 27.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/33

Personaldomstolens (första avdelningen) dom av den 19 mars 2013 — SF (*1) mot kommissionen

(Mål F-10/12) (1)

(Personalmål - Ersättning - Dagtraktamente - Förflyttning - Villkor för beviljande av dagtraktamente - Tjänsteman som redan äger en bostad på den nya tjänstgöringsorten - Bevis för kostnader som orsakats av den tillfälliga bosättningen på den nya tjänstgöringsorten)

(2013/C 147/61)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: SF (*1) (ombud: advokaten S. Pappas)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall och D. Martin)

Saken

Personalmål — Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte bevilja sökanden dagtraktamente.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Europeiska kommissionen ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta hälften av SF (*1) rättegångskostnader.

3.	SF (*1) ska bära hälften av sina rättegångskostnader.

(*1) Uppgifterna raderade eller ersatta för att skydda personuppgifter och/eller av sekretesskäl.

(1) EUT C 65, 03.03.2012, s. 29)

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/33

Personaldomstolens dom (första avdelningen) av den 19 mars 2013 — BR mot kommissionen

(Mål F-13/12) (1)

(Personalmål - Tillfälligt anställd - Beslut att inte förlänga ett avtal)

(2013/C 147/62)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: BR (Wezembeek-Oppem, Belgien) (ombud: advokaterna S. Rodrigues, A. Blot och C. Bernard-Glanz)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall och D. Martin)

Saken

Personalmål — Ansökan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte förlänga sökandens avtal som kontraktanställd.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	BR saka bära sina rättegångskostnader och ersätta de rättegångskostnader som Europeiska kommissionen har förorsakats.

(1) EUT C 138, 12.5.2012, s. 32.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/34

Personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 6 mars 2013 — Séverine Scheefer mot Europaparlamentet

(Mål F-41/12) (1)

(Personalmål - Tillfälligt anställd - Uppsägning av avtal om tillsvidareanställning som tillfälligt anställd - Giltigt skäl)

(2013/C 147/63)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Séverine Scheefer (Luxemburg, Luxemburg) (ombud: advokaterna R. Adam och P. Ketter)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: V. Montebello-Demogeot och M. Ecker)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av parlamentets beslut att säga upp sökandens avtal om tillsvidareanställning som tillfälligt anställd samt yrkande om skadestånd.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Séverine Scheefer ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader.

(1) EUT C 138, 12.5.2012, s. 38.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/34

Personaldomstolens beslut (tredje avdelningen) av den 11 mars 2013 — Marcuccio mot kommissionen

(Mål F-17/12) (1)

(Personalmål - Artikel 34.1 och 34.6 i rättegångsreglerna - Ansökan som ingetts via telefax inom fristen för ingivande - Advokatens underskrift skiljer sig från den som återfinns på originalansökan som skickats via post - Ansökan som ingetts för sent - Uppenbart att den inte kan prövas)

(2013/C 147/64)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Berardis-Kayser och J. Baquero Cruz biträdda av advokaten A. Dal Ferro)

Saken

Talan om att kommissionen ska förpliktas att betala ersättning för den skada som sökanden anser sig ha lidit som en följd av att förfarandet för erkännande av att den sjukdom som denne har lidit av är allvarlig, tagit så lång tid.

Avgörande

1.	Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den inte kan prövas.

2.	Luigi Marcuccio ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

(1) EUT C 138, av den 12 maj 2012, s. 33.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/34

Personaldomstolens beslut (tredje avdelningen) av den 28 februari 2013 — Pepi mot Ercea

(Mål F-33/12) (1)

(Personalmål - Kontraktsanställda - Kontraktsanställda för övriga uppgifter - Rekrytering - Placering i tjänstegrad vid rekrytering - Artiklarna 3a, 3b och 86 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna - Ercea - Interna bestämmelser om placering av kontraktsanställda i tjänstegrad)

(2013/C 147/65)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Jean Pepi (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaten M. Velardo)

Svarande: Genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet (Ercea) (ombud: M. Oliván Avilés och G. Bambara)

Saken

Begäran om delvis ogiltigförklaring av sökandens kontrakt med Ercea, i den del han där placering i tjänstegraden AD 10.

Avgörande

1.	Talan ogillas, eftersom det är uppenbart att den är ogrundad.

2.	Jean Pepi ska bära sina rättegångskostnader och ersätta rättegångskostnaderna för enomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet.

3.	Europeiska unionens råd, som intervenerat i målet, ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 184, 23.6.2012, s. 23.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/35

Personaldomstolens beslut (tredje avdelningen) av den 6 februari 2013 — Marcuccio mot kommissionen

(Mål F-67/12) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Skadeståndstalan - Otillåten - Översändande av skrivelse beträffande verkställelsen av en dom till sökandens ombud vad avser överklagandet av nämnda dom - Uppenbart att talan helt saknar rättslig grund - Artikel 94 a i rättegångsreglerna)

(2013/C 147/66)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Berardis-Kayser och G. Gattinara)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av beslutet om avslag på sökandens ansökan om ersättning för den skada denne lidit som en följd av att svaranden skickade en skrivelse angående sökanden till en advokat som ännu inte var ombud för sökanden i det målet.

Avgörande

1.	Talan avvisas, eftersom det är uppenbart att den helt saknar rättslig grund.

2.	Luigi Marcuccio ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3.	Luigi Marcuccio ska till tribunalen erlägga ett belopp om 2 000 euro.

(1) EUT C 311, av den 13 oktober 2012, s. 16.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/35

Personaldomstolens beslut (tredje avdelningen) av den 29 januari 2013 — Brus mot kommissionen

(Mål F-79/12) (1)

(Personalmål - Tjänstemän - Ansökan genom vilken talan väckts - Formkrav - Framställning av grunderna för talan - Uppenbart att talan inte kan tas upp till sakprövning)

(2013/C 147/67)

Rättegångsspråk: nederländska

Parter

Sökande: Karel Brus (Zaventem, Belgien) (ombud: advokaten J. Duvekot)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall, J. Baquero Cruz och W. Roels)

Saken

Yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att avsätta sökanden från hans tjänst och minska hans pension till följd av ett disciplinärt förfarande som inletts på grund av att artikel 11 i tjänsteföreskrifterna överträtts.

Avgörande

1.	Talan avvisas, då det är uppenbart att den inte kan prövas i sak.

2.	Karel Brus ska bära sina rättegångskostnader och ersätta de kostnader som kommissionen haft.

(1) EUT C 319, s. 18, 20.10.2012.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/35

Personaldomstolens beslut (tredje avdelningen avdelningen) av den 11 mars 2013 — Marcuccio mot kommissionen

(Mål F-131/12)

(Personalmål - Artikel 34.1 och 34.6 i rättegångsreglerna - Ansökan som ingetts per telefaxmeddelande inom fristen för talans väckande - Advokatens handskrivna namnteckning är inte likadan som den som finns på originalansökan vilken skickats per post - Talan har väckts för sent - Uppenbart att talan ska avvisas)

(2013/C 147/68)

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken

Talan om ogiltigförklaring av beslutet att inte ersätta den skada som sökanden ska ha lidit till följd av sin pensionering samt en begäran om skadestånd.

Avgörande

1.	Talan avvisas, då det är uppenbart att den inte kan prövas i sak.

2.	Luigi Marcuccio ska bära sina rättegångskostnader.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/36

Talan väckt den 24 september 2012 — ZZ mot kommissionen

(Mål F-101/12)

(2013/C 147/69)

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: ZZ (ombud: advokaterna D. Abreu Caldas, A. Coolen, J.-N. Louis, E. Marchal och S. Orlandi)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av beslutet att återkalla erbjudandet om överföring av pensionsrättigheter, vilket godkänts av sökanden, och att ersätta det med ett annat erbjudande som beräknats på grundval av de nya verkställighetsbestämmelserna.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	slå fast att artikel 9 i de allmänna verkställighetsbestämmelserna till artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna är rättsstridig,

—	ogiltigförklara beslutet av den 21 juni 2011 att upphäva och ersätta erbjudandet om överföring av pensionsrättigheter, vilket godkänts den 28 juli 2010,

—	ogiltigförklara beslutet av den 21 juni 2011 att på sökandens ansökan om överföring av pensionsrättigheter tillämpa de parametrar som anges i de allmänna verkställighetsbestämmelserna till artikel 11.2 i bilaga VIII till tjänsteföreskrifterna av den 3 mars 2011,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

25.5.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 147/36

Talan väckt den 13 december 2012 — ZZ mot parlamentet

(Mål F-150/12)

(2013/C 147/70)

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: ZZ (ombud: advokaten G. Maximini)

Svarande: Europaparlamentet

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av svarandens beslut att neka sökanden en del av flyttningsbidrag och ersättning för vissa resekostnader.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara svarandens beslut av den 29 mars 2012 i den mån sökanden däri nekas dels hälften av det flyttningsbidrag som föreskrivs i artikel 6 i bilaga VII till tjänsteföreskrifterna, dels full resekostnadsersättning enligt artikel 7 i nämnda bilaga,

—

förplikta svaranden att till sökanden betala den andra hälften av flyttningsbidraget med ett belopp motsvarande en månads grundlön samt full ersättning för kostnader avseende resa till hans ursprungsort med anledning av att han lämnar sin tjänst, beräknad för honom, hans hustru och hans gravt handikappade son som faktiskt bor i hans hushåll,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna och samtliga för sökanden nödvändiga omkostnader och utlägg.

		ISSN 1977-1061 doi:10.3000/19771061.C_2013.147.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 147

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	femtiosjätte årgången 25 maj 2013

Innehållsförteckning		Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2013/C 147/01	Europeiska unionens domstol senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning EUT C 141, 18.5.2013	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2013/C 147/02	Mål C-10/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Fővárosi Munkaügyi Bíróság (Ungern) den 8 januari 2013 — Csilla Sajtos mot Budapest Főváros VI. Kerület Önkormányzata	2
2013/C 147/03	Mål C-32/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Sozialgericht Nürnberg (Tyskland) den 22 januari 2013 — Petra Würker mot Familienkasse Nürnberg	2
2013/C 147/04	Mål C-45/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberste Gerichtshof (Österrike) den 28 januari 2013 — Andreas Kainz mot Pantherwerke AG	2
2013/C 147/05	Mål C-46/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Datenschutzkommission (Österrike) den 28 januari 2013 — H mot E	3
2013/C 147/06	Mål C-50/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale ordinario di Aosta (Italien) den 30 januari 2013 — Rocco Papalia mot Comune di Aosta	3
2013/C 147/07	Mål C-56/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Szegedi Ítélőtábla (Ungern) den 4 februari 2013 — Érsekcsanádi Mezőgazdasági Zrt. mot Bács-Kiskun Megyei Kormányhivatal	4
2013/C 147/08	Mål C-58/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio Nazionale Forense (Italien) den 4 februari 2013 — Angelo Alberto Torresi mot Consiglio dell'Ordine degli Avvocati di Macerata	5
2013/C 147/09	Mål C-59/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio Nazionale Forense (Italien) den 4 februari 2013 — Pierfrancesco Torresi mot Consiglio dell'Ordine degli Avvocati di Macerata	5
2013/C 147/10	Mål C-66/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 8 februari 2013 — Green Network SpA mot Autorià per l'energia elettrica e il gas	6
2013/C 147/11	Mål C-69/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Roma (Italien) den 11 februari 2013 — Mediaset SpA mot Ministero dello Sviluppo Economico	7
2013/C 147/12	Mål C-73/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Tivoli (Italien) den 11 februari 2013 — T	7
2013/C 147/13	Mål C-75/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 14 februari 2013 — SEK Zollagentur GmbH mot Hauptzollamt Gießen	8
2013/C 147/14	Mål C-80/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Nejvyšší správní soud (Republiken Tjeckien) den 15 februari 2013 — ACO Industries Tábor, s.r.o. mot Odvolací finanční ředitelství	8
2013/C 147/15	Mål C-82/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Consiglio di Stato (Italien) den 19 februari 2013 — Società cooperativa Madonna dei Miracoli mot Regione Abruzzo, Ministero delle Politiche Agricole e Foreestali	8
2013/C 147/16	Mål C-85/13: Talan väckt den 21 februari 2013 — Europeiska kommissionen mot Republiken Italien	9
2013/C 147/17	Mål C-88/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Cour de cassation (Belgien) den 22 februari 2013 — Philippe Gruslin mot Citibank Belgium SA	10
2013/C 147/18	Mål C-91/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Raad van State (Nederländerna) den 25 februari 2013 — Essent Energie Productie BV mot Minister van Sociale Zaken en Werkgelegenheid	10
2013/C 147/19	Mål C-92/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Hoge Raad der Nederlanden (Nederländerna) den 25 februari 2013 — Gemeente ’s-Hertogenbosch mot Staatssecretaris van Financiën	11
2013/C 147/20	Mål C-105/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av College van Beroep voor het Bedrijfsleven (Nederländerna) den 4 mars 2013 — P.J. Vonk Noordegraaf mot Staatssecretaris van Economische Zaken	11
2013/C 147/21	Mål C-110/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesfinanzhof (Tyskland) den 7 mars 2013 — HaTeFo GmbH mot Finanzamt Haldensleben	12
2013/C 147/22	Mål C-114/13: Begäran om förhandsavgörande framställd av Arbeidshof te Antwerpen (Belgien) den 11 mars 2013 — Theodora Hendrika Bouman mot Rijksdienst voor Pensioenen	12
2013/C 147/23	Mål C-123/13 P: Överklagande ingett den 15 mars 2013 av Versalis SpA, Eni SpA av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 13 december 2012 i mål T-103/08, Versalis SpA, tidigare Polimeri Europa SpA, och Eni SpA mot kommissionen	13
2013/C 147/24	Mål C-127/13 P: Överklagande ingett den 15 mars 2013 av Guido Strack av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 15 januari 2013 i mål T-392/07, Guido Strack mot Europeiska kommissionen	14
2013/C 147/25	Mål C-136/13 P: Överklagande ingett den 18 mars 2013 av Cooperativa Mare Azzurro Socialpesca Soc. coop arl, tidigare Cooperativa Mare Azzurro Soc. coop. rl, och Cooperativa vongolari Sottomarina Lido Soc. coop. rl av det beslut som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 22 januari 2013 i mål T-218/00, Cooperativa Mare Azzurro mot kommissionen	15
	Tribunalen
2013/C 147/26	Mål T-294/10: Tribunalens dom av den 11 april 2013 — CBp Carbon Industries mot harmoniseringsbyrån (CARBON GREEN) (Gemenskapsvarumärke — Internationell registrering som designerar Europeiska gemenskapen — Gemenskapsordmärket CARBON GREEN — Absoluta registreringshinder — Beskrivande karaktär — Särskiljningsförmåga saknas — Artikel 7.1 b och c i förordning (EG) nr 207/2009)	16
2013/C 147/27	Mål T-505/10: Tribunalens dom av den 10 april 2013 — Höganäs AB mot harmoniseringsbyrån — Haynes (ASTALOY) (Gemenskapsvarumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket ASTALOY — Det äldre gemenskapsordmärket HASTELLOY — Relativt registreringshinder — Risk för förväxling — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009 — Märkenas samexistens)	16
2013/C 147/28	Mål T-87/11: Tribunalens dom av den 10 april 2013 — GRP Security mot revisionsrätten (Skiljedomsklausul — Offentlig upphandling av tjänster — Övervaknings- och säkerhetstjänster relaterade till revisionsrättens lokaler — Talan om ogiltigförklaring — Beslut om att ensidigt säga upp kontraktet och att begära skadestånd — Rättsakt av avtalsrättslig natur — Talan har inte ges en annan rättslig beteckning — Avvisning — Beslut om tre månaders uteslutning — Berättigat intresse av att få saken prövad — Rätten till försvar — Allvarligt åsidosättande av skyldigheter — Principen om att straff och påföljder ska vara individuella — Maktmissbruk — Proportionalitet)	16
2013/C 147/29	Mål T-336/11: Tribunalens dom av den 9 april 2013 — Italiana Calzature mot harmoniseringsbyrån — Vicini (Giuseppe GIUSEPPE ZANOTTI DESIGN) (Gemenskapsvarumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av figurmärket Giuseppe GIUSEPPE ZANOTTI DESIGN — Det äldre nationella figurmärket ZANOTTI och det äldre gemenskapsordmärket ZANOTTI — Relativt registreringshinder — Risk för förväxling — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)	17
2013/C 147/30	Mål T-337/11: Tribunalens dom av den 9 april 2013 — Italiana Calzature mot harmoniseringsbyrån — Vicini (Giuseppe BY GIUSEPPE ZANOTTI) (Gemenskapsvarumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om gemenskapsfigurmärket Giuseppe BY GIUSEPPE ZANOTTI — Tidigare gemenskapsordmärket ZANOTTI — Relativt registreringshinder — Förväxlingsrisk — Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)	17
2013/C 147/31	Mål T-360/11: Tribunalens dom av den 10 april 2013 — Fercal — Consultadoria e Serviços mot harmoniseringsbyrån — Parfums Rochas (PATRIZIA ROCHA) (Gemenskapsvarumärke — Invändningsförfarande — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke av ordmärket PATRIZIA ROCHA — Det äldre nationella ordmärket ROCHAS — Invändningsenhetens avslag på registreringsansökan — Avvisning av överklagandet till överklagandenämnden — Artikel 60 i förordning (EG) nr 207/2009)	18
2013/C 147/32	Mål T-671/11: Tribunalens dom av den 10 april 2013 — IPK International mot kommissionen (Finansiellt stöd för ett projekt avseende ekologisk turism — Återbetalning av återkrävda belopp — Beslut som antagits med anledning av tribunalens ogiltigförklaring av det tidigare beslutet om indragning av stöd — Kompensationsränta — Dröjsmålsränta — Beräkning)	18
2013/C 147/33	Mål T-110/12 R: Beslut meddelat av tribunalens ordförande den 11 mars 2013 — Iranian Offshore Engineering & Construction mot rådet (Interimistiskt förfarande — Gemensam utrikes- och säkerhetspolitik — Restriktiva åtgärder mot Iran — Frysning av tillgångar och ekonomiska resurser — Ansökan om interimistiska åtgärder — Situation som ställer krav på skyndsamhet föreligger inte — Intresseavvägning)	18
2013/C 147/34	Mål T-113/13 P: Överklagande ingett den 22 februari 2013 av Kris Van Neyghem av den dom som personaldomstolen meddelade den 12 december 2012 i mål F-77/11, Van Neyghem mot rådet	19
2013/C 147/35	Mål T-116/13: Överklagande ingett den 25 februari 2013 av Giorgio Lebedef av det beslut som personaldomstolen meddelade den 12 december 2012 i mål F-70/11 — Lebedef mot kommissionen	19
2013/C 147/36	Mål T-117/13 P: Överklagande ingett den 25 februari 2013 av Giorgio Lebedef av det beslut som personaldomstolen meddelade den 12 december 2012 i mål F-109/11, Lebedef mot kommissionen	20
2013/C 147/37	Mål T-126/13: Talan väckt den 1 mars 2013 — Direct Way och Direct Way Worldwide mot parlamentet	20
2013/C 147/38	Mål T-139/2013: Talan väckt den 8 mars 2013 — Eltek mot harmoniseringsbyrån — Eltec Elektronik (ELTEK)	21
2013/C 147/39	Mål T-140/13: Talan väckt den 8 mars 2013 — Scheepsbouw Nederland mot kommissionen	22
2013/C 147/40	Mål T-150/13: Talan väckt den 11 mars 2013 — Ziegler Relocation mot kommissionen	22
2013/C 147/41	Mål T-156/13: Talan väckt den 14 mars 2013 — Petro Suisse Intertrade mot rådet	23
2013/C 147/42	Mål T-157/13: Talan väckt den 15 mars 2013 — Sorenet Commercial Trust Bankers mot rådet	23
2013/C 147/43	Mål T-158/13: Talan väckt den 15 mars 2013 — Iralco mot rådet	24
2013/C 147/44	Mål T-159/13: Talan väckt den 15 mars 2013 — HK Intertrade mot rådet	24
2013/C 147/45	Mål T-160/13: Talan väckt den 15 mars 2013 — Bank Mellat mot rådet	25
2013/C 147/46	Mål T-162/13: Talan väckt den 18 mars 2013 — Magic Mountain Kletterhallen m.fl. mot Europeiska kommissionen	25
2013/C 147/47	Mål T-164/13: Talan väckt den 15 mars 2013 — Sun Capital Partners mot harmoniseringsbyrån — Sun Capital Partners (SUN CAPITAL)	26
2013/C 147/48	Mål T-169/13: Talan väckt den 21 mars 2013 — Benelli Q.J. mot harmoniseringsbyrån — Demharter (MOTO B)	27
2013/C 147/49	Mål T-170/13: Talan väckt den 21 mars 2013 — Benelli Q.J. mot harmoniseringsbyrån — Demharter (MOTOBI)	27
2013/C 147/50	Mål T-171/13: Talan väckt den 21 mars 2013 — Benelli Q.J. mot harmoniseringsbyrån — Demharter (MOTOBI B PESARO)	28
2013/C 147/51	Mål T-175/13: Talan väckt den 25 mars 2013 — Omega mot harmoniseringsbyrån — Omega Engineering (Ω OMEGA)	28
2013/C 147/52	Mål T-180/13: Talan väckt den 21 mars 2013 — Pesquerias Riveirenses m.fl. mot rådet	29
2013/C 147/53	Mål T-191/13: Talan väckt den 5 april 2013 — Spanien mot kommissionen	29
2013/C 147/54	Mål T-194/13: Talan väckt den 5 april 2013 — United Parcel Service mot kommissionen	30
	Personaldomstolen
2013/C 147/55	Mål F-20/06 RENV: Personaldomstolens (tredje avdelningen) dom av den 30 januari 2013 — De Luca mot kommissionen (Personalmål — Tjänstemän — Återförvisning till personaldomstolen efter upphävande — Tillsättning — Tjänsteman som flyttas upp till en högre tjänstegrupp genom allmänt uttagningsprov — Sökande som är upptagen i en förteckning över godkända sökande som har offentliggjorts före ikraftträdandet av de nya tjänsteföreskrifterna — Övergångsbestämmelser om placering i lönegrad vid rekryteringen — Placering i lönegrad enligt de nya bestämmelserna — Artikel 12.3 i bilaga XIII till tjänsteföreskrifterna)	31
2013/C 147/56	Mål F-91/10: Personaldomstolens (tredje avdelningen) dom av den 13 mars 2013 — AK mot kommissionen (Personalmål — Tjänstemän — Artikel 43 första stycket i tjänsteföreskrifterna — För sent upprättad karriärutvecklingsrapporter — Ideell skada — Förlust av möjlighet till befordran)	31
2013/C 147/57	Mål F-87/11: Personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 30 januari 2013 — Wahlström mot Frontex (Personalmål — Tillfälligt anställd — Beslut att inte förlänga ett tidsbegränsat avtal — Artikel 8 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna — Förfarande — Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter — Behörighet)	32
2013/C 147/58	Mål F-93/11: Personaldomstolens dom (andra avdelningen) av den 21 mars 2013 — Taghani mot kommissionen (Personalmål — Allmänt uttagningsprov — Uttagningskommitténs beslut att inte låta sökanden delta i proven — Möjlighet till överklagande — Talan väcktes vid domstol innan beslut fattades beträffande klagomålet — Upptagande till sakprövning — Ändring av meddelandet om uttagningsprov efter det att inträdesprov hållits — Principen om skydd för berättigade förväntningar — Rättssäkerhet)	32
2013/C 147/59	Mål F-111/11: Personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 21 mars 2013 — van der Aat m.fl. mot kommissionen (Personalmål — Lön — Årlig anpassning av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda — Artiklarna 64, 65 och 65a i tjänsteföreskrifterna — Bilaga XI till tjänsteföreskrifterna — Förordning (EU) nr 1239/2010 — Korrigeringskoefficienter — Tjänstemän som tjänstgör i Ispra)	32
2013/C 147/60	Mål F-112/11: Personaldomstolens dom av den 21 mars 2013 — Dalmasso mot kommissionen (Personalmål — Lön — Årlig anpassning av lönerna och pensionerna för tjänstemän och övriga anställda — Artiklarna 64, 65 och 65a i tjänsteföreskrifterna — Bilaga XI till tjänsteföreskrifterna — Förordning (EU) nr 1239/2010 — Korrigeringskoefficienter — Tjänstemän vid Ispra)	33
2013/C 147/61	Mål F-10/12: Personaldomstolens (första avdelningen) dom av den 19 mars 2013 — SF (*1) mot kommissionen (Personalmål — Ersättning — Dagtraktamente — Förflyttning — Villkor för beviljande av dagtraktamente — Tjänsteman som redan äger en bostad på den nya tjänstgöringsorten — Bevis för kostnader som orsakats av den tillfälliga bosättningen på den nya tjänstgöringsorten)	33
2013/C 147/62	Mål F-13/12: Personaldomstolens dom (första avdelningen) av den 19 mars 2013 — BR mot kommissionen (Personalmål — Tillfälligt anställd — Beslut att inte förlänga ett avtal)	33
2013/C 147/63	Mål F-41/12: Personaldomstolens dom (tredje avdelningen) av den 6 mars 2013 — Séverine Scheefer mot Europaparlamentet (Personalmål — Tillfälligt anställd — Uppsägning av avtal om tillsvidareanställning som tillfälligt anställd — Giltigt skäl)	34
2013/C 147/64	Mål F-17/12: Personaldomstolens beslut (tredje avdelningen) av den 11 mars 2013 — Marcuccio mot kommissionen (Personalmål — Artikel 34.1 och 34.6 i rättegångsreglerna — Ansökan som ingetts via telefax inom fristen för ingivande — Advokatens underskrift skiljer sig från den som återfinns på originalansökan som skickats via post — Ansökan som ingetts för sent — Uppenbart att den inte kan prövas)	34
2013/C 147/65	Mål F-33/12: Personaldomstolens beslut (tredje avdelningen) av den 28 februari 2013 — Pepi mot Ercea (Personalmål — Kontraktsanställda — Kontraktsanställda för övriga uppgifter — Rekrytering — Placering i tjänstegrad vid rekrytering — Artiklarna 3a, 3b och 86 i anställningsvillkoren för övriga anställda i Europeiska gemenskaperna — Ercea — Interna bestämmelser om placering av kontraktsanställda i tjänstegrad)	34
2013/C 147/66	Mål F-67/12: Personaldomstolens beslut (tredje avdelningen) av den 6 februari 2013 — Marcuccio mot kommissionen (Personalmål — Tjänstemän — Skadeståndstalan — Otillåten — Översändande av skrivelse beträffande verkställelsen av en dom till sökandens ombud vad avser överklagandet av nämnda dom — Uppenbart att talan helt saknar rättslig grund — Artikel 94 a i rättegångsreglerna)	35
2013/C 147/67	Mål F-79/12: Personaldomstolens beslut (tredje avdelningen) av den 29 januari 2013 — Brus mot kommissionen (Personalmål — Tjänstemän — Ansökan genom vilken talan väckts — Formkrav — Framställning av grunderna för talan — Uppenbart att talan inte kan tas upp till sakprövning)	35
2013/C 147/68	Mål F-131/12: Personaldomstolens beslut (tredje avdelningen avdelningen) av den 11 mars 2013 — Marcuccio mot kommissionen (Personalmål — Artikel 34.1 och 34.6 i rättegångsreglerna — Ansökan som ingetts per telefaxmeddelande inom fristen för talans väckande — Advokatens handskrivna namnteckning är inte likadan som den som finns på originalansökan vilken skickats per post — Talan har väckts för sent — Uppenbart att talan ska avvisas)	35
2013/C 147/69	Mål F-101/12: Talan väckt den 24 september 2012 — ZZ mot kommissionen	36
2013/C 147/70	Mål F-150/12: Talan väckt den 13 december 2012 — ZZ mot parlamentet	36