ISSN 1977-1061

doi:10.3000/19771061.C_2013.128.swe

Europeiska unionens

officiella tidning

C 128

European flag  

Svensk utgåva

Meddelanden och upplysningar

56 årgången
4 maj 2013


Informationsnummer

Innehållsförteckning

Sida

 

IV   Upplysningar

 

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

 

Europeiska kommissionen

2013/C 128/01

Kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/23/EG av den 29 maj 1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tryckbärande anordningar(Offentliggörande av titlar på och hänvisningar till harmoniserade standarder inom ramen för unionslagstiftningen om harmonisering)  ( 1 )

1

2013/C 128/02

Kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/105/EG av den 16 september 2009 om enkla tryckkärl(Offentliggörande av titlar på och hänvisningar till harmoniserade standarder inom ramen för unionslagstiftningen om harmonisering)  ( 1 )

17

2013/C 128/03

Kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG av den 23 mars 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar(Offentliggörande av titlar på och hänvisningar till harmoniserade standarder inom ramen för unionslagstiftningen om harmonisering)  ( 1 )

20

 

UPPLYSNINGAR FRÅN MEDLEMSSTATERNA

2013/C 128/04

Medlemsstaternas uppgifter om statligt stöd som beviljats enligt kommissionens förordning (EG) nr 1857/2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter och om ändring av förordning (EG) nr 70/2001

30

2013/C 128/05

Uppgifter från medlemsstaterna om statligt stöd som beviljats enligt kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget (allmän gruppundantagsförordning) ( 1 )

34

 

V   Yttranden

 

FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN

 

Europeiska kommissionen

2013/C 128/06

Statligt stöd – Tyskland – Statligt stöd SA.34045 (2012/C) (f.d. 2012/NN) – Undantag från nätavgifter för stora elkonsumenter (§ 19 i StromNEV-förordningen) – Uppmaning enligt artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt att inkomma med synpunkter ( 1 )

43

 


 

(1)   Text av betydelse för EES

SV

 


IV Upplysningar

UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN

Europeiska kommissionen

4.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/1


Kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 97/23/EG av den 29 maj 1997 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om tryckbärande anordningar

(Text av betydelse för EES)

(Offentliggörande av titlar på och hänvisningar till harmoniserade standarder inom ramen för unionslagstiftningen om harmonisering)

2013/C 128/01

Följande förteckning innehåller referensbeteckningar för harmoniserade standarder för tryckbärande anordningar och harmoniserade stödstandarder för material som används för tillverkning av tryckbärande anordningar. För en harmoniserad stödstandard för material gäller presumtionen om överensstämmelse med de väsentliga säkerhetskraven endast tekniska uppgifter om material i standarden och inte att materialet är tillräckligt för en viss utrustningsenhet. De tekniska uppgifterna i materialstandarden bör därför bedömas med avseende på konstruktionskraven för den aktuella utrustningsenheten för att kontrollera att de väsentliga säkerhetskraven i direktivet om tryckbärande anordningar är uppfyllda

ESO (1)

Titel på och hänvisning till standarden

(samt referens¬dokument)

Hänvisning till den ersatta standarden

Datum då den ersatta standarden upphör att ge förutsättelse om överensstämmelse

Anm. 1

(1)

(2)

(3)

(4)

CEN

EN 3-8:2006

Brand och räddning - Handbrandsläckare - Del 8: Tilläggskrav till EN 3-7 för konstruktion, motstånd mot tryck och mekaniska provningar för behållare med högsta tillåtet tryck lika med eller lägre än 30 bar

 

 

EN 3-8:2006/AC:2007

 

 

CEN

EN 19:2002

Industriventiler - Märkning av ventiler av metalliska material

 

 

CEN

EN 267:2009+A1:2011

Automatiska brännare för flytande bränslen med forcerat drag

EN 267:2009

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN 287-1:2011

Svetsarprövning - Smältsvetsning - Del 1: Stål

EN 287-1:2004

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN 334:2005+A1:2009

Gasregulatorer för ingående tryck upp till 100 bar

EN 334:2005

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.7.2009)

CEN

EN 378-2:2008+A2:2012

Kylanläggningar och värmepumpar - Säkerhets- och miljökrav - Del 2: Utformning, konstruktion, provning, märkning och dokumentation

EN 378-2:2008+A1:2009

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.11.2012)

CEN

EN 593:2009+A1:2011

Rörledningsarmatur - Industriventiler - Vridspjällsventiler av metalliska material

EN 593:2009

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.9.2011)

CEN

EN 676:2003+A2:2008

Gasutrustning - Fläktbrännare för gas

 

 

EN 676:2003+A2:2008/AC:2008

 

 

CEN

EN 764-5:2002

Tryckbärande anordningar - Del 5: Dokument för överensstämmelse och kontroll av material

 

 

CEN

EN 764-7:2002

Tryckbärande anordningar - Del 7: Säkerhetssystem för ej eldberörda tryckbärande anordningar

 

 

EN 764-7:2002/AC:2006

 

 

CEN

EN 1057:2006+A1:2010

Koppar och kopparlegeringar - Sömlösa, runda rör av koppar för vatten och gas i sanitets- och uppvärmningsinstallationer

EN 1057:2006

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.8.2010)

CEN

EN 1092-1:2007

Flänsar och deras förband - Runda flänsar för rör, ventiler, rördelar och tillbehör, PN-betecknade - Del 1: Stålflänsar

 

 

CEN

EN 1092-3:2003

Flänsar och deras förband - Runda flänsar för rör, ventiler, rördelar och tillbehör, PN-betecknade - Del 3: Flänsar av kopparlegeringar

 

 

EN 1092-3:2003/AC:2007

 

 

CEN

EN 1092-4:2002

Flänsar och deras förband - Runda flänsar för rör, ventiler, rördelar och tillbehör, PN-betecknade - Del 4: Flänsar av aluminiumlegeringar

 

 

CEN

EN 1171:2002

Rörledningsarmatur – Stängventiler – Slidventiler av gjutjärn

 

 

CEN

EN 1252-1:1998

Kryogena kärl - Material - Del 1: Seghetskrav för temperaturer under - 80 grader Celsius

 

 

EN 1252-1:1998/AC:1998

 

 

CEN

EN 1252-2:2001

Kryogena kärl - Material - Del 2: Seghetskrav för temperaturer mellan -80°C och -20°C

 

 

CEN

EN 1349:2009

Rörledningsarmatur - Reglerventiler

EN 1349:2000

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.5.2010)

CEN

EN 1515-4:2009

Rörflänsar - Flänsförband - Skruvförband - Del 4: Val av skruvar och muttrar för utrustning som lyder under Direktivet för Tryckbärande Anordningar 97/23/EC

 

 

CEN

EN 1562:2012

Gjutna material - Aducerjärn

EN 1562:1997

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.9.2012)

CEN

EN 1563:2011

Gjutna material - Segjärn

EN 1563:1997

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN 1564:2011

Gjutna material - Ausferritiskt segjärn

EN 1564:1997

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN 1591-1:2001+A1:2009

Flänsar och deras förband - Konstruktionsregler för cirkulära flänsförband med packning - Del 1: Beräkningsmetod

EN 1591-1:2001

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.9.2009)

EN 1591-1:2001+A1:2009/AC:2011

 

 

CEN

EN 1626:2008

Kryokärl - Ventiler för kryogen användning

EN 1626:1999

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.5.2009)

CEN

EN 1653:1997

Koppar och kopparlegeringar - Plåt och rondeller för ångpannor, tryckkärl och varmvattenbehållare

 

 

EN 1653:1997/A1:2000

Anmärkning 3

Datum passerat

(28.2.2001)

CEN

EN 1759-3:2003

Flänsar och deras anslutningar - Runda flänsar för rör, ventiler, rördelar och tillbehör - Klassbetecknade - Del 3: Flänsar av kopparlegeringar

 

 

EN 1759-3:2003/AC:2004

 

 

CEN

EN 1759-4:2003

Rörflänsar och packningar - Runda flänsar för rör, ventiler, rördelar och tillbehör, tryckklassbetecknade - Del 4: Flänsar av aluminiumlegeringar

 

 

CEN

EN 1797:2001

Kryogena kärl - Kompatibilitet mellan gas och material

EN 1797-1:1998

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.1.2002)

CEN

EN 1866:2005

Brand och räddning - Mobila släckaggregat

 

 

CEN

EN 1983:2006

Rörledningsarmatur - Industriventiler - Kulventiler av stål

 

 

CEN

EN 1984:2010

Industriventiler - Kilslidsventiler av stål

EN 1984:2000

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN ISO 4126-1:2004

Rörledningsarmatur - Säkerhetskomponenter till skydd mot otillåten tryckförhöjning - Del 1: Säkerhetsventiler (ISO 4126-1:2004)

 

 

EN ISO 4126-1:2004/AC:2006

 

 

CEN

EN ISO 4126-3:2006

Rörledningsarmatur - Säkerhetskomponenter till skydd mot otillåten tryckförhöjning - Del 3: Säkerhetsventiler och sprängbleck i kombination (ISO 4126-3:2006)

 

 

CEN

EN ISO 4126-4:2004

Rörledningsarmatur - Säkerhetskomponenter till skydd mot otillåten tryckförhöjning - Del 4: Pilotstyrda säkerhetsventiler (ISO 4126-4:2004)

 

 

CEN

EN ISO 4126-5:2004

Rörledningsarmatur - Säkerhetskomponenter till skydd mot otillåten tryckförhöjning - Del 5: Styrda säkerhetsventiler (CSPRS) (ISO 4126-5:2004)

 

 

EN ISO 4126-5:2004/AC:2008

 

 

CEN

EN ISO 9606-2:2004

Svetsarprövning - Smältsvetsning - Del 2: aluminium och aluminiumlegeringar (ISO 9606-2:2004)

 

 

CEN

EN ISO 9606-3:1999

Svetsarprövning - Smältsvetsning - Del 3: Koppar och kopparlegeringar (ISO 9606-3:1999)

 

 

CEN

EN ISO 9606-4:1999

Svetsarprövning - Smältsvetsning - Del 4: Nickel- och nickellegeringar (ISO 9606-4:1999)

 

 

CEN

EN ISO 9606-5:2000

Svetsarprövning - Smältsvetsning - Del 5: Titan och titanlegeringar, zirkonium och zirkoniumlegeringar (ISO 9606-5:2000)

 

 

CEN

EN ISO 9712:2012

Oförstörande provning - Kvalificering och examinering av OFP-personal (ISO 9712:2012)

EN 473:2008

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2012)

CEN

EN 10028-1:2007+A1:2009

Platta produkter av stål för tryckbärande anordningar - Del 1: Allmänna bestämmelser

EN 10028-1:2007

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.10.2009)

EN 10028-1:2007+A1:2009/AC:2009

 

 

CEN

EN 10028-2:2009

Platta produkter av stål för tryckändamål - Del 2: Olegerade och legerade stål med fordrade egenskaper vid förhöjd temperatur

EN 10028-2:2003

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2009)

CEN

EN 10028-3:2009

Platta produkter av stål för tryckändamål - Del 3: Svetsbara finkornstål i normaliserat tillstånd

EN 10028-3:2003

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2009)

CEN

EN 10028-4:2009

Platta produkter av stål för tryckändamål - Del 4: Nickellegerade stål med fordrade lågtemperaturegenskaper

EN 10028-4:2003

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2009)

CEN

EN 10028-5:2009

Platta produkter av stål för tryckändamål - Del 5: Svetsbara finkornstål, termomekaniskt valsade

EN 10028-5:2003

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2009)

CEN

EN 10028-6:2009

Platta produkter av stål för tryckändamål - Del 6: Svetsbara finkornstål i seghärdat tillstånd

EN 10028-6:2003

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2009)

CEN

EN 10028-7:2007

Platta produkter av stål för tryckbärande anordningar - Del 7: Rostfria stål

EN 10028-7:2000

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.6.2008)

CEN

EN 10204:2004

Metallic products - Types of inspection documents

 

 

CEN

EN 10213:2007

Gjutstål för tryckkärlsändamål

EN 10213-3:1995

EN 10213-4:1995

EN 10213-2:1995

EN 10213-1:1995

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.5.2008)

EN 10213:2007/AC:2008

 

 

CEN

EN 10216-1:2002

Sömlösa rör av stål för tryckändamål - Tekniska leveransbestämmelser - Del 1: Olegerade stål med fordrade rumstemperaturegenskaper

 

 

EN 10216-1:2002/A1:2004

Anmärkning 3

Datum passerat

(30.9.2004)

CEN

EN 10216-2:2002+A2:2007

Sömlösa rör av stål för tryckändamål -Tekniska leveransbestämmelser - Del 2: Olegerade och legerade stål med fordrade högtemperaturegenskaper

EN 10216-2:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(29.2.2008)

CEN

EN 10216-3:2002

Sömlösa tryckkärlsrör - Sömlösa rör av stål för tryckkärlsändamål - Tekniska leveransbestämmelser - Del 3: Legerade finkornstål

 

 

EN 10216-3:2002/A1:2004

Anmärkning 3

Datum passerat

(30.9.2004)

CEN

EN 10216-4:2002

Sömlösa rör av stål för tryckändamål - Tekniska leveransbestämmelser - Del 4: Olegerade och legerade stål med fordrade lågtemperaturegenskaper

 

 

EN 10216-4:2002/A1:2004

Anmärkning 3

Datum passerat

(30.9.2004)

CEN

EN 10216-5:2004

Sömlösa rör av stål för tryckändamål - Tekniska leveransbestämmelser - Del 5: Rör av rostfria stål

 

 

EN 10216-5:2004/AC:2008

 

 

CEN

EN 10217-1:2002

Svetsade rör av stål för tryckändamål - Tekniska leveransbestämmelser - Del 1: Olegerade stål med fordrade rumstemperaturegenskaper

 

 

EN 10217-1:2002/A1:2005

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.7.2005)

CEN

EN 10217-2:2002

Svetsade rör av stål för tryckändamål - Tekniska leveransbestämmelser - Del 2: Elektriskt motståndssvetsade rör av olegerade och legerade stål med fordrade högtemperaturegenskaper

 

 

EN 10217-2:2002/A1:2005

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.7.2005)

CEN

EN 10217-3:2002

Svetsade rör av stål för tryckändamål - Tekniska leveransbestämmelser - Del 3: Legerade finkornstål

 

 

EN 10217-3:2002/A1:2005

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.7.2005)

CEN

EN 10217-4:2002

Svetsade rör av stål för tryckändamål - Tekniska leveransbestämmelser - Del 4: Elektriskt motståndssvetsade rör av olegerade stål med fordrade lågtemperaturegenskaper

 

 

EN 10217-4:2002/A1:2005

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.7.2005)

CEN

EN 10217-5:2002

Svetsade rör av stål för tryckändamål - Tekniska leveransbestämmelser - Del 5: Pulverbågsvetsade rör av olegerade och legerade stål med fordrade högtemperaturegenskaper

 

 

EN 10217-5:2002/A1:2005

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.7.2005)

CEN

EN 10217-6:2002

Svetsade rör av stål för tryckändamål - Tekniska leveransbestämmelser - Del 6: Pulverbågsvetsade rör av olegerade stål med fordrade lågtemperaturegenskaper

 

 

EN 10217-6:2002/A1:2005

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.7.2005)

CEN

EN 10217-7:2005

Svetsade rör av stål för tryckändamål - Tekniska leveransbestämmelser - Del 7: Rör av rostfria stål

 

 

CEN

EN 10222-1:1998

Smide av stål för tryckändamål - Del 1: Allmänna bestämmelser för friformsmide

 

 

EN 10222-1:1998/A1:2002

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.10.2002)

CEN

EN 10222-2:1999

Smide av stål för tryckändamål - Del 2: Ferritiska och martensitiska stål med fordrade egenskaper vid förhöjd temperatur

 

 

EN 10222-2:1999/AC:2000

 

 

CEN

EN 10222-3:1998

Smide av stål för tryckkärlsändamål - Del 3: Nickelstål med fordrade lågtemperaturegenskaper

 

 

CEN

EN 10222-4:1998

Smide av stål för tryckkärlsändamål - Del 4: Svetsbara finkornstål med förhöjd sträckgräns

 

 

EN 10222-4:1998/A1:2001

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.1.2002)

CEN

EN 10222-5:1999

Smide av stål för tryckkärlsändamål - Del 5: Martensitiska, austenitiska och austenit-ferritiska rostfria stål

 

 

EN 10222-5:1999/AC:2000

 

 

CEN

EN 10253-2:2007

Svetsrördelar - Del 2: Olegerade och ferritiska stål med särskilda kontrollkrav

 

 

CEN

EN 10253-4:2008

Svetsrördelar - Del 4: Austenitiska och austenit-ferritiska (duplexa) rostfria stål med särskilda kontrollkrav

 

 

EN 10253-4:2008/AC:2009

 

 

CEN

EN 10269:1999

Stål och nickellegeringar för fästelement för användning vid höga och/eller låga temperaturer

 

 

EN 10269:1999/A1:2006

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.10.2006)

EN 10269:1999/A1:2006/AC:2008

 

 

CEN

EN 10272:2007

Stång av rostfria stål för tryckändamål

EN 10272:2000

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.4.2008)

CEN

EN 10273:2007

Varmvalsad stång av svetsbara stål för tryckbärande anordningar med fordrade egenskaper vid förhöjd temperatur

EN 10273:2000

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.6.2008)

CEN

EN 10305-4:2011

Precisionsstålrör - Tekniska leveransbestämmelser - Del 4: Kalldragna sömlösa precisionsrör för hydrauliska och pneumatiska anläggningar

EN 10305-4:2003

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN 10305-6:2005

Precisionsstålrör - Tekniska leveransbestämmelser - Del 6: Kalldragna svetsade precisionsstålrör för hydrauliska och pneumatiska anläggningar

 

 

CEN

EN ISO 10931:2005

Plaströrsystem - Industriapplikationer - PDVF (polyvinylidenfluorid) - Specifikation för rörsystemet och rördelarna (ISO 10931:2005)

 

 

CEN

EN 12178:2003

Kyl- och värmeutrustning - Kyl- och värmepumpsanläggningar - Vätskenivåvisare - Krav, provning och märkning

 

 

CEN

EN 12263:1998

Kyl- och värmeutrustning - Kyl- och värmepumpsanläggningar - Säkerhetsbrytare för tryckbegränsning - Krav och provningsmetoder

 

 

CEN

EN 12266-1:2012

Rörledningsarmatur - Industriventiler - Provning av ventiler - Del 1: Tryckprovning, provningsförfaranden och acceptanskriteria - Obligatoriska krav

EN 12266-1:2003

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.10.2012)

CEN

EN 12284:2003

Kyl- och värmepumpsanläggningar - Ventiler - Krav, provning och märkning

 

 

CEN

EN 12288:2010

Rörledningsarmatur - Industriventiler - Slidventiler av kopparlegering

EN 12288:2003

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN 12334:2001

Industriventiler - Backventiler av gjutjärn

 

 

EN 12334:2001/A1:2004

Anmärkning 3

Datum passerat

(28.2.2005)

EN 12334:2001/AC:2002

 

 

CEN

EN 12392:2000

Aluminium och aluminiumlegeringar - Plastiskt bearbetade produkter - Särskilda fordringar för produkter avsedda för tryckkärl

 

 

CEN

EN 12420:1999

Koppar och kopparlegeringar - Smide

 

 

CEN

EN 12434:2000

Kryogena kärl - Böjliga slangar för kryogen användning

 

 

EN 12434:2000/AC:2001

 

 

CEN

EN 12451:2012

Koppar och kopparlegeringar - Sömlösa, runda rör för värmeväxlare

EN 12451:1999

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.11.2012)

CEN

EN 12452:2012

Koppar och kopparlegeringar - Valsade, sömlösa kamrör för värmeväxlare

EN 12452:1999

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.11.2012)

CEN

EN 12516-1:2005

Rörledningsarmatur - Industriventiler - Hållfasthetsberäkning av ventilhus - Del 1: Tabuleringsmetod för ventilhus av stål

 

 

EN 12516-1:2005/AC:2007

 

 

CEN

EN 12516-2:2004

Rörledningsarmatur - Industriventiler - Hållfasthetsberäkning av ventilhus - Del 2: Beräkningsmetod för ventilhus av stål

 

 

CEN

EN 12516-3:2002

Rörledningsarmatur - Industriventiler - Hållfasthetsberäkning av ventilhus - Del 3: Experimentell metod

 

 

EN 12516-3:2002/AC:2003

 

 

CEN

EN 12516-4:2008

Rörledningsarmatur - Industriventiler - Hållfasthetsberäkning av ventilhus - Del 4: Beräkningsmetod för ventilhus tillverkade av metalliska material andra än stål

 

 

CEN

EN 12542:2010

Serietillverkade svetsade cylindriska stålcisterner för lagring av gasol (LPG) med en volym av högst 13 m3 för installation ovan mark - Konstruktion och tillverkning

EN 12542:2002

EN 14075:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN 12735-1:2010

Koppar och kopparlegeringar - Rör - Sömlösa runda kopparrör för kyl- och luftkonditioneringssystem - Del 1: Rör för ledningssystem

EN 12735-1:2001

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN 12735-2:2010

Koppar och kopparlegeringar - Rör - Sömlösa, runda kopparrör för kyl- och luftkonditioneringssystem - Del 2: Rör för värmeväxlare och förbindelseledningar

EN 12735-2:2001

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN 12778:2002

Köksartiklar - Tryckkokare för hemmabruk

 

 

EN 12778:2002/A1:2005

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.12.2005)

EN 12778:2002/AC:2003

 

 

CEN

EN 12952-1:2001

Vattenrörspannor och hjälpinstallationer - Del 1: Allmänt

 

 

CEN

EN 12952-2:2011

Vattenrörspannor och hjälpinstallationer - Del 2: Material och pannors tryckbärande delar och tillbehör

EN 12952-2:2001

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN 12952-3:2011

Vattenrörspannor och hjälpinstallationer - Del 3: Konstruktion och beräkning av tryckbärande delar

EN 12952-3:2001

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN 12952-5:2011

Vattenrörspannor och hjälpinstallationer - Del 5: Tillverkning av pannans tryckbärande delar

EN 12952-5:2001

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN 12952-6:2011

Vattenrörspannor och hjälpinstallationer - Del 6: Tillverkningskontroll, dokumentering och märkning av pannans tryckbärande delar

EN 12952-6:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN 12952-7:2012

Vattenrörspannor och hjälpinstallationer - Del 7: Krav på pannans utrustning

EN 12952-7:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.4.2013)

CEN

EN 12952-8:2002

Vattenrörspannor och hjälpinstallationer - Del 8: Krav på eldningssystem för flytande och gasformiga bränslen

 

 

CEN

EN 12952-9:2002

Vattenrörspannor och hjälpinstallationer - Del 9: Krav på eldningssystem för pulveriserade fasta bränslen

 

 

CEN

EN 12952-10:2002

Vattenrörspannor och hjälpinstallationer - Del 10: Krav på skyddsanordningar mot skadligt tryck

 

 

CEN

EN 12952-11:2007

Vattenrörspannor med hjälpinstallationer - Del 11: Krav på utrustning för vakter och säkerhetssystem för pannor och tillbehör

 

 

CEN

EN 12952-14:2004

Vattenrörspannor med hjälpinstallationer - Del 4: Krav på DENOX-system för trycksatt flytande ammoniak samt ammoniak löst i vatten

 

 

CEN

EN 12952-16:2002

Vattenrörspannor och hjälpinstallationer - Del 16: Krav för eldning på roster och fluidiserad bädd för fasta bränslen

 

 

CEN

EN 12952-18:2012

Vattenrörspannor med hjälpinstallationer - Del 18: Driftinstruktioner

 

 

CEN

EN 12953-1:2012

Eldrörspannor - Del 1: Allmänt

EN 12953-1:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.9.2012)

CEN

EN 12953-2:2012

Eldrörspannor - Del 2: Material för pannors tryckbärande delar och tillbehör

EN 12953-2:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.9.2012)

CEN

EN 12953-3:2002

Eldrörspannor - Del 3: Konstruktion och beräkning av tryckbärande delar

 

 

CEN

EN 12953-4:2002

Eldrörspannor - Del 4: Tillverkning av pannans tryckbärande delar

 

 

CEN

EN 12953-5:2002

Eldrörspannor - Del 5: Tillverkningskontroll, dokumentering och märkning av pannans tryckbärande delar

 

 

CEN

EN 12953-6:2011

Eldrörspannor - Del 6: Krav på pannans utrustning

EN 12953-6:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(9.9.2011)

CEN

EN 12953-7:2002

Eldrörspannor - Del 7: Krav på eldningssystem för flytande och gasformiga bränslen

 

 

CEN

EN 12953-8:2001

Eldrörspannor - Del 8: Krav på skyddsanordningar mot skadligt tryck

 

 

EN 12953-8:2001/AC:2002

 

 

CEN

EN 12953-9:2007

Eldrörspannor - Del 9: Krav på utrustning för vakter och säkerhetssystem för pannor och tillbehör

 

 

CEN

EN 12953-12:2003

Eldrörspannor - Del 12: Krav på rosteranläggningar för eldning av fasta bränslen i pannor

 

 

CEN

EN 12953-13:2012

Eldrörspannor - Del 13: Driftinstruktioner

 

 

CEN

EN 13121-1:2003

Behållare och kärl i glasfiberarmerad plast för användning ovan jord - Del 1: Råmaterial - Specifikation- och acceptansvillkor

 

 

CEN

EN 13121-2:2003

Behållare och kärl i glasfiberarmerad plast för användning ovan jord - Del 2: Kompositmaterial - Beständighet mot kemikalier

 

 

CEN

EN 13121-3:2008+A1:2010

Behållare och kärl i glasfiberarmerad plast för användning ovan jord - Del 3: Design och utförande

EN 13121-3:2008

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.8.2010)

EN 13121-3:2008+A1:2010/AC:2011

 

 

CEN

EN 13134:2000

Hårdlödning - Godkännande av lödningsprocedur

 

 

CEN

EN 13136:2001

Kylsystem och värmepumpar - Tryckavsäkringsutrustning och tillhörande rörledningar - Beräkningsmetoder

 

 

EN 13136:2001/A1:2005

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.12.2005)

CEN

EN 13175:2003+A2:2007

Specifikation och provning av ventiler och utrustning för gasoltankar (LPG)

EN 13175:2003

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.9.2007)

CEN

EN 13348:2008

Koppar och kopparlegeringar - Sömlösa, runda rör av koppar för medicinska gasledningsinstallationer eller vakuum

EN 13348:2001

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(28.2.2009)

CEN

EN 13371:2001

Kryogena kärl - Kopplingar för kryogen användning

 

 

CEN

EN 13397:2001

Rörledningsarmatur - Industriventiler - Membranventiler av metalliska material

 

 

CEN

EN 13445-1:2009

Tryckkärl (ej eldberörda) - Del 1: Allmänt

EN 13445-1:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2009)

CEN

EN 13445-2:2009

Tryckkärl (ej eldberörda) - Del 2: Material

EN 13445-2:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2009)

EN 13445-2:2009/A1:2012

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.12.2012)

EN 13445-2:2009/A2:2012

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.12.2012)

CEN

EN 13445-3:2009

Tryckkärl (ej eldberörda) - Del 3: Konstruktion

EN 13445-3:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2009)

EN 13445-3:2009/A1:2012

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.12.2012)

CEN

EN 13445-4:2009

Tryckkärl (ej eldberörda) - Del 4: Tillverkning

EN 13445-4:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2009)

EN 13445-4:2009/A1:2011

Anmärkning 3

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN 13445-5:2009

Tryckkärl (ej eldberörda) - Del 5: Kontroll och provning

EN 13445-5:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2009)

EN 13445-5:2009/A2:2011

Anmärkning 3

Datum passerat

(3.8.2012)

EN 13445-5:2009/A3:2011

Anmärkning 3

Datum passerat

(3.8.2012)

EN 13445-5:2009/A1:2011

Anmärkning 3

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN 13445-6:2009

Tryckkärl (ej eldberörda) - Del 6: Konstruktions- och tillverkningskrav för tryckkärl och tryckbärande komponenter av segjärn

EN 13445-6:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2009)

CEN

EN 13445-8:2009

Tryckkärl (ej eldberörda) - Del 8: Allmänna krav för tryckkärl av aluminium och aluminiumlegeringar

EN 13445-8:2006

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2009)

CEN

EN 13458-1:2002

Kryokärl - Stationära vakuumisolerade kärl - Del 1: Grundläggande krav

 

 

CEN

EN 13458-2:2002

Kryokärl - Stationära vakuumisolerade kärl - Del 2: Konstruktion, tillverkning, kontroll och provning

 

 

EN 13458-2:2002/AC:2006

 

 

CEN

EN 13458-3:2003

Kryokärl - Stationära vakuumisolerade kärl - Del 3: Driftskrav

 

 

EN 13458-3:2003/A1:2005

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.12.2005)

CEN

EN 13480-1:2012

Industriella rörledningar av metalliska material - Del 1: Allmänt

EN 13480-1:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2012)

CEN

EN 13480-2:2012

Industriella rörledningar av metalliska material - Del 2: Material

EN 13480-2:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2012)

CEN

EN 13480-3:2012

Industriella rörledningar av metalliska material - Del 3: Konstruktion och beräkning

EN 13480-3:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2012)

CEN

EN 13480-4:2012

Industriella rörledningar av metalliska material - Del 4: Tillverkning och installation

EN 13480-4:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2012)

CEN

EN 13480-5:2012

Industriella rörledningar av metalliska material - Del 5: Kontroll och provning

EN 13480-5:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2012)

CEN

EN 13480-6:2012

Industriella rörledningar av metalliska material - Del 6: Tilläggskrav för markförlagda rörledningar

EN 13480-6:2004

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2012)

CEN

EN 13480-8:2012

Industriella rörledningar av metalliska material - Del 8: Tilläggskrav för rör av aluminium och aluminiumlegering

EN 13480-8:2007

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2012)

CEN

EN ISO 13585:2012

Hårdlödning - Prövning av lödare och operatörer för hårdlödning (ISO 13585:2012)

EN 13133:2000

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2012)

CEN

EN 13611:2007+A2:2011

Säkerhets- och kontrollanordningar för gasbrännare och gasbrännartillbehör - Allmänna krav

EN 13611:2007

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN 13648-1:2008

Kryokärl - Säkerhetsanordningar till skydd mot skadligt tryck - Del 1: Säkerhetsventiler för kryogen användning

EN 13648-1:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.5.2009)

CEN

EN 13648-2:2002

Kryokärl - Säkerhetsanordningar till skydd mot skadligt tryck - Del 2: Sprängbleck för kryokärl

 

 

CEN

EN 13648-3:2002

Kryokärl - Säkerhetsanordningar till skydd mot skadligt tryck - Del 3: Bestämning av erforderlig avblåsning - Kapacitet och dimensionering

 

 

CEN

EN 13709:2010

Rörledningsarmatur - Industriventiler - Kägelventiler av stål - Stängventiler och stängbara backventiler

EN 13709:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN 13789:2010

Rörledningsarmatur - Industriventiler - Kägelventiler av gjutjärn

EN 13789:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN 13831:2007

Slutna expansionskärl med inbyggda membran för installation i vattensystem

 

 

CEN

EN 13835:2012

Gjutning - Austenitiska gjutjärn

EN 13835:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.7.2012)

CEN

EN 13923:2005

Tryckkärl av fiberlindad glasfiberarmerad plast - Material, konstruktion, tillverkning och kontroll

 

 

CEN

EN 14071:2004

Säkerhetsventiler för gasolcisterner - Tillbehör

 

 

CEN

EN 14129:2004

Säkerhetsventil för gasoltankar (LPG)

 

 

CEN

EN 14197-1:2003

Kryokärl - Stationära icke vakuumisolerade kärl - Del 1: Grundläggande krav

 

 

CEN

EN 14197-2:2003

Kryokärl - Stationära icke vakuumisolerade kärl - Del 2: Konstruktion, tillverkning, kontroll och provning

 

 

EN 14197-2:2003/A1:2006

Anmärkning 3

Datum passerat

(28.2.2007)

EN 14197-2:2003/AC:2006

 

 

CEN

EN 14197-3:2004

Kryokärl - Stationära icke vakuumisolerade kärl - Del 3: Driftskrav

 

 

EN 14197-3:2004/A1:2005

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.12.2005)

EN 14197-3:2004/AC:2004

 

 

CEN

EN 14222:2003

Eldrörspannor av rostfritt stål

 

 

CEN

EN 14276-1:2006+A1:2011

Tryckutrustning för kylsystem och värmepumpar – Del 1: Kärl – Generella krav

EN 14276-1:2006

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(9.9.2011)

CEN

EN 14276-2:2007+A1:2011

Tryokutrustning för kylsystem och värmepumpar – Del 2: Rör

EN 14276-2:2007

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(9.9.2011)

CEN

EN 14341:2006

Industriventiler - Backventiler av stål

 

 

CEN

EN 14359:2006+A1:2010

Gasladdade ackumulatorer för hydraula kraftapplikationer

EN 14359:2006

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(3.8.2012)

CEN

EN 14382:2005+A1:2009

Säkerhetsanordningar för gastryckregleringsinställning och installation - Säkerhetsavstängningsdon för ingående gastryck upp till 100 bar

EN 14382:2005

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.9.2009)

EN 14382:2005+A1:2009/AC:2009

 

 

CEN

EN 14394:2005+A1:2008

Värmepannor - Värmepannor med fläktbrännare - Nominellt avgiven effekt ej överstigande 10 MW och högsta arbetstemperatur 110 grader Celsius

 

 

CEN

EN 14570:2005

Utrustning för gasolcisterner (LPG), över och under jord

 

 

EN 14570:2005/A1:2006

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.8.2006)

CEN

EN 14585-1:2006

Korrugerad slang av metall för tryckbärande anordningar - Del 1: Fordringar

 

 

CEN

EN 14917:2009+A1:2012

Expansionsbälgar av metalliska material för tryckbärande anordningar

EN 14917:2009

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.9.2012)

CEN

EN 15001-1:2009

Gasinfrastruktur - Rörnätsinstallation med ett arbetstryck över 0,5 bar för industriella installationer och över 5 bar för industriella och ej industriella installationer - Del 1: Detaljerade funktionskrav för konstruktion, material, tillverkning, kontroll och provning

 

 

CEN

EN ISO 15493:2003

Plaströrsystem för industriapplikationer - ABS, PVC-U och PVC-C - Krav för komponenter och system - Metriska serier (ISO 15493:2003)

 

 

CEN

EN ISO 15494:2003

Plaströrsystem för industriapplikationer - PB, PE och PP - Krav för komponenter och system - Metriska serier (ISO 15494:2003)

 

 

CEN

EN ISO 15613:2004

Specifikation för och kvalificering av svetsprocedurer för metalliska material - Kvalificering genom utfallssvetsprovning (ISO 15613:2004)

 

 

CEN

EN ISO 15614-1:2004

Specifikation för och kvalificering av svetsprocedurer för metalliska material - Svetsprocedurkontroll - Del 1: Båg- och gassvetsning av stål och bågsvetsning av nickel och nickellegeringar (ISO 15614-1:2004)

 

 

EN ISO 15614-1:2004/A1:2008

Anmärkning 3

 

Datum passerat

(31.8.2008)

EN ISO 15614-1:2004/A2:2012

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.8.2012)

CEN

EN ISO 15614-2:2005

Specifikation för och godkännande av svetsprocedurer för svetsning av metalliska material - Svetsprocedurkontroll - Del 2: Bågsvetsning av aluminium och dess legeringar (ISO 15614-2:2005)

 

 

EN ISO 15614-2:2005/AC:2009

 

 

CEN

EN ISO 15614-4:2005

Specifikation för och kvalificering av svetsprocedurer för metalliska material - Svetsprocedurkontroll - Del 4: Färdigsvetsning av aluminiumgjutgods (ISO 15614-4:2005)

 

 

EN ISO 15614-4:2005/AC:2007

 

 

CEN

EN ISO 15614-5:2004

Specifikation för och kvalificering av svetsprocedurer för metalliska material - Svetsprocedurkontroll - Del 5: Bågsvetsning av titan, zirkonium och dess legeringar (ISO 15614-5:2004)

 

 

CEN

EN ISO 15614-6:2006

Specifikation för och kvalificering av svetsprocedurer för metalliska material - Svetsprocedurkontroll - Del 6: Bågsvetsning av koppar och dess legeringar (ISO 15614-6:2006)

 

 

CEN

EN ISO 15614-7:2007

Specifikation för och kvalificering av svetsprocedurer för metalliska material - Svetsprocedurkontroll - Del 7: Påsvetsning (ISO 15614-7:2007)

 

 

CEN

EN ISO 15614-8:2002

Specifikation för och kvalificering av svetsprocedurer för svetsning av metalliska material - Svetsprocedurkontroll - Del 8: Insvetsning av tuber i tubplattor (ISO 15614-8:2002)

 

 

CEN

EN ISO 15614-11:2002

Specifikation för och kvalificering av svetsprocedurer för svetsning av metalliska material - Svetsprocedurkontroll - Del 11: Elektronstrålesvetsning och lasersvetsning (ISO 15614-11:2002)

 

 

CEN

EN ISO 15620:2000

Svetsning - Friktionssvetsning av metalliska material (ISO 15620:2000)

 

 

CEN

EN 15776:2011

Tryckkärl (ej eldberörda)

 

 

CEN

EN ISO 16135:2006

Industriventiler – Kulventiler av termoplast (ISO 16135:2006)

 

 

CEN

EN ISO 16136:2006

Industriventiler - Vridspjällsventiler av termoplast (ISO 16136:2006)

 

 

CEN

EN ISO 16137:2006

Industriventiler - Backventiler av termoplast (ISO 16137:2006)

 

 

CEN

EN ISO 16138:2006

Industriventiler - Membranventiler av termoplast (ISO 16138:2006)

 

 

CEN

EN ISO 16139:2006

Industriventiler - Kilslidsventiler av termoplast (ISO 16139:2006)

 

 

CEN

EN ISO 21787:2006

Industriventiler - Kägelventiler av termoplast (ISO 21787:2006)

 

 

Anmärkning 1:

Det datum då den ersatta standarden upphör att gälla är i allmänhet det datum då den upphävs av den europeiska standardiseringsorganisationen. Användare av dessa standarder bör dock vara medvetna om att det i vissa undantagsfall kan vara ett annat datum.

Anmärkning 2.1:

Den nya (eller ändrade) standarden har samma tillämpningsområde som den ersatta standarden. Vid angivet datum upphör den ersatta standarden att medföra presumtion om överensstämmelse med de väsentliga kraven eller andra krav i den tillämpliga unionslagstiftningen.

Anmärkning 2.2:

Den nya standarden har ett bredare tillämpningsområde än den ersatta standarden. Vid angivet datum upphör den ersatta standarden att medföra presumtion om överensstämmelse med de väsentliga kraven eller andra krav i den tillämpliga unionslagstiftningen.

Anmärkning 2.3:

Den nya standarden har ett snävare tillämpningsområde än den ersatta standarden. Vid angivet datum upphör den (delvis) ersatta standarden att medföra presumtion om överensstämmelse med de väsentliga kraven eller andra krav i den tillämpliga unionslagstiftningen för de produkter eller tjänster som omfattas av den nya standarden. De produkter eller tjänster som även fortsättningsvis omfattas av den (delvis) ersatta standarden, men som inte omfattas av den nya standarden, ska även fortsättningsvis förutsättas överensstämma med de väsentliga kraven eller andra krav i den tillämpliga unionslagstiftningen.

Anmärkning 3:

Om tillägg förekommer innefattar hänvisningen såväl standarden EN CCCCC:YYYY som eventuella tidigare tillägg och det nya, angivna, tillägget. Den ersatta standarden (kolumn 3) består därför av EN CCCCC:YYYY med eventuella tidigare tillägg, men utan det nya, angivna, tillägget. Vid angivet datum upphör den ersatta standarden att medföra presumtion om överensstämmelse med de väsentliga kraven eller andra krav i den tillämpliga unionslagstiftningen.

ANMÄRKNING:

Närmare upplysningar om standarderna kan erhållas från de europeiska standardiseringsorganisationerna eller de nationella standardiseringsorganen. En förteckning över de nationella standardiseringsorganen ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 27 i förordning (EU) nr 1025/2012 (2).

Standarder antas av de europeiska standardiseringsorganisationerna på engelska (europeiska standardiseringskommittén, CEN, och europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering, Cenelec, offentliggör även texter på franska och tyska). Därefter översätter de nationella standardiseringsorganen namnen på standarderna till Europeiska unionens övriga officiella språk för vilka översättning krävs. Europeiska kommissionen ansvarar inte för att de översättningar som har lämnats in för offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning är riktiga.

Hänvisningar till rättelser "…/AC:YYYY" offentliggörs endast för kännedom. En rättelse tar bort tryckfel, språkliga fel och andra liknande fel från texten och kan avse en eller flera språkversioner (engelska, franska och/eller tyska) av en standard som antagits av en europeisk standardiseringsorganisation.

Offentliggörandet av hänvisningarna i Europeiska unionens officiella tidning innebär inte att de aktuella standarderna är tillgängliga på alla Europeiska unionens officiella språk.

Denna förteckning ersätter alla tidigare förteckningar som har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. Europeiska kommissionen ska fortlöpande uppdatera denna förteckning.

Mer information om harmoniserade standarder och andra europeiska standarder finns på

http://ec.europa.eu/enterprise/policies/european-standards/harmonised-standards/index_en.htm.


(1)  ESO: Europeisk standardiseringsorganisation:

CEN: Avenue Marnix 17, 1000 Bruxelles/Brussel, BELGIQUE/BELGIË. Tfn: +32 25500811. Fax: +32 25500819 (http://www.cen.eu)

Cenelec: Avenue Marnix 17, 1000 Bruxelles/Brussel, BELGIQUE/BELGIË. Tfn: +32 25196871. Fax: +32 25196919 (http://www.cenelec.eu)

ETSI: 650 route des Lucioles, 06921 Sophia Antipolis, FRANCE. Tfn: +33 492944200. Fax: +33 493654716 (http://www.etsi.eu)

(2)  EUT L 316, 14.11.2012, s. 12.


4.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/17


Kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2009/105/EG av den 16 september 2009 om enkla tryckkärl

(Text av betydelse för EES)

(Offentliggörande av titlar på och hänvisningar till harmoniserade standarder inom ramen för unionslagstiftningen om harmonisering)

2013/C 128/02

ESO (1)

Titel på och hänvisning till standarden

(samt referensdokument)

Hänvisning till den ersatta standarden

Datum då den ersatta standarden upphör att ge förutsättelse om överensstämmelse

Anm. 1

(1)

(2)

(3)

(4)

CEN

EN 286-1:1998

Enkla, ej eldberörda tryckkärl avsedda att innehålla luft eller kväve - Del 1: Tryckkärl för allmänna ändamål

EN 286-1:1991

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.8.1998)

EN 286-1:1998/A1:2002

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.1.2003)

EN 286-1:1998/A2:2005

Anmärkning 3

Datum passerat

(30.4.2006)

EN 286-1:1998/AC:2002

 

 

CEN

EN 286-2:1992

Enkla, ej eldberörda tryckkärl avsedda att innehålla luft eller kväve - Del 2: Tryckkärl för luftbroms- och tillhörande system på motorfordon och deras släpfordon

 

 

EN 286-2:1992/AC:1992

 

 

CEN

EN 286-3:1994

Enkla ej eldberörda tryckkärl avsedda att innehålla luft eller kväve - Del 3: Ståltryckkärl konstruerade för att innehålla tryckluft för spårbundna fordon

 

 

CEN

EN 286-4:1994

Enkla ej eldberörda tryckkärl avsedda att innehålla luft eller kväve - Del 4: Aluminiumtryckkärl konstruerade för att innehålla tryckluft för spårbundna fordon

 

 

CEN

EN 287-1:2011

Svetsarprövning - Smältsvetsning - Del 1: Stål

EN 287-1:2004

Anmärkning 2.1

Datumet för den här publikationen

CEN

EN 10207:2005

Stål för enkla tryckkärl - Tekniska leveransbestämmelser för plåt, band och stång

 

 

CEN

EN ISO 15614-1:2004

Specifikation för och kvalificering av svetsprocedurer för metalliska material - Svetsprocedurkontroll - Del 1: Båg- och gassvetsning av stål och bågsvetsning av nickel och nickellegeringar (ISO 15614-1:2004)

 

 

EN ISO 15614-1:2004/A1:2008

Anmärkning 3

Datum passerat

(31.8.2008)

EN ISO 15614-1:2004/A2:2012

Anmärkning 3

Datumet för den här publikationen

CEN

EN ISO 15614-2:2005

Specifikation för och godkännande av svetsprocedurer för svetsning av metalliska material - Svetsprocedurkontroll - Del 2: Bågsvetsning av aluminium och dess legeringar (ISO 15614-2:2005)

 

 

EN ISO 15614-2:2005/AC:2009

 

 

Anmärkning 1:

Det datum då den ersatta standarden upphör att gälla är i allmänhet det datum då den upphävs av den europeiska standardiseringsorganisationen. Användare av dessa standarder bör dock vara medvetna om att det i vissa undantagsfall kan vara ett annat datum.

Anmärkning 2.1:

Den nya (eller ändrade) standarden har samma tillämpningsområde som den ersatta standarden. Vid angivet datum upphör den ersatta standarden att medföra presumtion om överensstämmelse med de väsentliga kraven eller andra krav i den tillämpliga unionslagstiftningen.

Anmärkning 2.2:

Den nya standarden har ett bredare tillämpningsområde än den ersatta standarden. Vid angivet datum upphör den ersatta standarden att medföra presumtion om överensstämmelse med de väsentliga kraven eller andra krav i den tillämpliga unionslagstiftningen.

Anmärkning 2.3:

Den nya standarden har ett snävare tillämpningsområde än den ersatta standarden. Vid angivet datum upphör den (delvis) ersatta standarden att medföra presumtion om överensstämmelse med de väsentliga kraven eller andra krav i den tillämpliga unionslagstiftningen för de produkter eller tjänster som omfattas av den nya standarden. De produkter eller tjänster som även fortsättningsvis omfattas av den (delvis) ersatta standarden, men som inte omfattas av den nya standarden, ska även fortsättningsvis förutsättas överensstämma med de väsentliga kraven eller andra krav i den tillämpliga unionslagstiftningen.

Anmärkning 3:

Om tillägg förekommer innefattar hänvisningen såväl standarden EN CCCCC:YYYY som eventuella tidigare tillägg och det nya, angivna, tillägget. Den ersatta standarden (kolumn 3) består därför av EN CCCCC:YYYY med eventuella tidigare tillägg, men utan det nya, angivna, tillägget. Vid angivet datum upphör den ersatta standarden att medföra presumtion om överensstämmelse med de väsentliga kraven eller andra krav i den tillämpliga unionslagstiftningen.

ANMÄRKNING:

Närmare upplysningar om standarderna kan erhållas från de europeiska standardiseringsorganisationerna eller de nationella standardiseringsorganen. En förteckning över de nationella standardiseringsorganen ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 27 i förordning (EU) nr 1025/2012 (2).

Standarder antas av de europeiska standardiseringsorganisationerna på engelska (europeiska standardiseringskommittén, CEN, och europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering, Cenelec, offentliggör även texter på franska och tyska). Därefter översätter de nationella standardiseringsorganen namnen på standarderna till Europeiska unionens övriga officiella språk för vilka översättning krävs. Europeiska kommissionen ansvarar inte för att de översättningar som har lämnats in för offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning är riktiga.

Hänvisningar till rättelser ”…/AC:YYYY” offentliggörs endast för kännedom. En rättelse tar bort tryckfel, språkliga fel och andra liknande fel från texten och kan avse en eller flera språkversioner (engelska, franska och/eller tyska) av en standard som antagits av en europeisk standardiseringsorganisation.

Offentliggörandet av hänvisningarna i Europeiska unionens officiella tidning innebär inte att de aktuella standarderna är tillgängliga på alla Europeiska unionens officiella språk.

Denna förteckning ersätter alla tidigare förteckningar som har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. Europeiska kommissionen ska fortlöpande uppdatera denna förteckning.

Mer information om harmoniserade standarder och andra europeiska standarder finns på

http://ec.europa.eu/enterprise/policies/european-standards/harmonised-standards/index_en.htm.


(1)  ESO: Europeisk standardiseringsorganisation:

CEN: Avenue Marnix 17, 1000 Bruxelles/Brussel, BELGIQUE/BELGIË. Tfn: +32 25500811. Fax: +32 25500819 (http://www.cen.eu)

Cenelec: Avenue Marnix 17, 1000 Bruxelles/Brussel, BELGIQUE/BELGIË. Tfn: +32 25196871. Fax: +32 25196919 (http://www.cenelec.eu)

ETSI: 650 route des Lucioles, 06921 Sophia Antipolis, FRANCE. Tfn: +33 492944200. Fax: +33 493654716 (http://www.etsi.eu)

(2)  EGT L 316, 14.11.2012, s. 12.


4.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/20


Kommissionens meddelande inom ramen för genomförandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 94/9/EG av den 23 mars 1994 om tillnärmning av medlemsstaternas lagstiftning om utrustning och säkerhetssystem som är avsedda för användning i explosionsfarliga omgivningar

(Text av betydelse för EES)

(Offentliggörande av titlar på och hänvisningar till harmoniserade standarder inom ramen för unionslagstiftningen om harmonisering)

2013/C 128/03

ESO (1)

Titel på och hänvisning till standarden

(samt referensdokument)

Första offentliggörandet EGT/EUT

Hänvisning till den ersatta standarden

Datum då den ersatta standarden upphör att ge förutsättelse om överensstämmelse

Anm. 1

(1)

(2)

(3)

(4)

(5)

CEN

EN 1834-1:2000

Förbränningsmotorer - Säkerhetskrav för motorkonstruktion för användning i explosiva miljöer - Del 1: Grupp II motorer för användning i miljöer med antändbara gaser och ångor

21.7.2001

 

 

CEN

EN 1834-2:2000

Förbränningsmotorer - Säkerhetskrav för motorkonstruktion för användning i explosiva miljöer - Del 2: Grupp I motorer för användning vid arbete under jord utsatta för gruvgas och/eller brännbart damm

21.7.2001

 

 

CEN

EN 1834-3:2000

Förbränningsmotorer - Säkerhetskrav för motorkonstruktion för användning i explosiva miljöer - Del 3: Grupp II motorer för användning i miljöer med antändbart damm

21.7.2001

 

 

CEN

EN 1839:2012

Explosiv atmosfär - Bestämning av explosionsgränser hos gaser och ångor

22.11.2012

EN 1839:2003

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.3.2013)

CEN

EN 13012:2012

Bensinstationer - Konstruktion och prestanda för automatiska pistolventiler till bränslepumpar

3.8.2012

EN 13012:2001

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2012)

CEN

EN 13160-1:2003

Täthetsprovning - Del 1: Allmänna principer

14.8.2003

 

 

CEN

EN 13237:2012

Explosiv atmosfär - Termer och definitioner för utrustning och skyddande system avsedda för användning i explosiv atmosfär

12.2.2013

EN 13237:2003

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.4.2013)

CEN

EN 13463-1:2009

Explosiv atmosfär - Icke elektrisk utrustning avsedd för användning i explosiv atmosfär - Del 1: Grundläggande metoder och krav

16.4.2010

EN 13463-1:2001

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2010)

CEN

EN 13463-2:2004

Explosiv atmosfär - Icke elektrisk utrustning avsedd för explosiv atmosfär - Del 2: Skydd genom flödeskontroll

30.11.2005

 

 

CEN

EN 13463-3:2005

Explosiv atmosfär - Icke elektrisk utrustning för användning i explosionsfarlig atmosfär - Del 3: Explosionstät kapsling

30.11.2005

 

 

CEN

EN 13463-5:2011

Explosiv miljö - Icke elektrisk utrustning avsedd för explosiv atmosfär - Del 5: Säker konstruktion ‧c‧

18.11.2011

EN 13463-5:2003

Anmärkning 2.1

31.7.2014

CEN

EN 13463-6:2005

Explosiv atmosfär - Icke elektrisk utrustning för användning i explosionsfarlig atmosfär - Del 6: Övervakning av tändkällor

30.11.2005

 

 

CEN

EN 13463-8:2003

Explosionsfarlig miljö - Icke elektrisk utrustning avsedd för explosiv atmosfär - Del 8: Skydd genom inneslutning i vätska

12.8.2004

 

 

CEN

EN 13616:2004

Överfyllnadsskydd för stationära cisterner, avsedda för flytande petroleumbränslen

9.3.2006

 

 

EN 13616:2004/AC:2006

 

 

 

CEN

EN 13617-2:2012

Bensinstationer - Del 2: Säkerhetskrav för konstruktion och utformning av slangbrottsventiler för användning i mätanläggningar för drivmedel

4.5.2012

EN 13617-2:2004

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.9.2012)

CEN

EN 13617-3:2012

Bensinstationer - Del 3: Säkerhetskrav för konstruktion och utformning av avstängningsventiler

4.5.2012

EN 13617-3:2004

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.9.2012)

CEN

EN 13760:2003

Automatiskt fyllnadssystem för kondenserad petroleumgas (LPG) till lätta och tunga fordon - Munstycken: provningsfordringar och dimensioner

24.1.2004

 

 

CEN

EN 13821:2002

Explosiv miljö - Bestämning av minsta tändenergi hos damm/luftblandningar

20.5.2003

 

 

CEN

EN 14034-1:2004+A1:2011

Explosiv atmosfär - Bestämning av explosionsegenskaper hos dammoln - Del 1: Bestämning av maximalt explosionstryck pmax

8.6.2011

EN 14034-1:2004

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.7.2011)

CEN

EN 14034-2:2006+A1:2011

Explosiov atmosfär - Bestämning av explosionsegenskaper hos dammoln - Del 2: Bestämning av maximala värdet för tryckstegringshastighet

8.6.2011

EN 14034-2:2006

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.7.2011)

CEN

EN 14034-3:2006+A1:2011

Explosiv atmosfär - Bestämning av explosionsegenskaper hos dammoln - Del 3: Bestämning av undre explosionsgränsen

8.6.2011

EN 14034-3:2006

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.7.2011)

CEN

EN 14034-4:2004+A1:2011

Explosiv atmosfär - Bestämning av explosionsegenskaper hos dammoln - Del 4: Bestämning av den begränsande syrekoncentrationen, LOC

8.6.2011

EN 14034-4:2004

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.7.2011)

CEN

EN 14373:2005

Explosionsundertryckande system

9.3.2006

 

 

CEN

EN 14460:2006

Explosionstålig utrustning

15.12.2006

 

 

CEN

EN 14491:2012

Explosiv atmosfär - Dammexplosionsskydd genom tryckavlastning

22.11.2012

EN 14491:2006

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(28.2.2013)

CEN

EN 14522:2005

Bestämning av lägsta tändtemperatur hos gas och ångor

30.11.2005

 

 

CEN

EN 14591-1:2004

Explosionsfarlig miljö - Förebyggande av skydd mot explosion i gruvor under jord - Skyddssystem - Del 1: 2-bar explosionssäkert ventilationsskydd

9.3.2006

 

 

EN 14591-1:2004/AC:2006

 

 

 

CEN

EN 14591-2:2007

Explosiv atmosfär - Förebyggande av och skydd mot explosion i gruvor under jord - Skyddssystem - Del 2: Passiv vattentrågspärr

12.12.2007

 

 

EN 14591-2:2007/AC:2008

 

 

 

CEN

EN 14591-4:2007

Explosiv atmosfär - Förebyggande av och skydd mot explosioner i gruvor under jord - Skyddssystem - Del 4: Automatiska släckningssystem för fräsmaskiner

12.12.2007

 

 

EN 14591-4:2007/AC:2008

 

 

 

CEN

EN 14678-1:2013

Utrustning och tillbehör för gasol (LPG) - Utrustning för påfyllningsstationer för (LPG) gasoldrivna fordon - Del 1: Dispensers

Detta är det första offentliggörandet

EN 14678-1:2006+A1:2009

Anmärkning 2.1

30.9.2013

CEN

EN 14756:2006

Bestämning av LOC värder för gaser och ångor

12.12.2007

 

 

CEN

EN 14797:2006

Tryckavlastning vid explosion

12.12.2007

 

 

CEN

EN 14983:2007

Explosionsfarlig miljö - Förebyggande och skydd mot explosion I gruvor under jord - Utrustning och skyddssystem för länsning av gruvgas

12.12.2007

 

 

CEN

EN 14986:2007

Explosiv atmosfär - Konstruktion av fläktar för explosionsfarlig miljö

12.12.2007

 

 

CEN

EN 14994:2007

Explosiv atmosfär - Skyddssystem för tryckavlastning vid gasexplosioner

12.12.2007

 

 

CEN

EN 15089:2009

Explosiv atmosfär - System för explosionsisolering

16.4.2010

 

 

CEN

EN 15188:2007

Explosiv atmosfär - Bestämning av självantändningstemperaturen i dammansamlingar

12.12.2007

 

 

CEN

EN 15198:2007

Explosiv atmosfär - Metodik för riskbedömning av icke elektriska utrustningar och komponenter

12.12.2007

 

 

CEN

EN 15233:2007

Explosiv atmosfär - Metodik för säkerhetsbedömning av skyddssystems funktion

12.12.2007

 

 

CEN

EN 15794:2009

Explosiv atmosfär - Bestämning av explosionspunkter hos brännbara vätskor

16.4.2010

 

 

CEN

EN 16009:2011

Explosiv atmosfär - Tryckavlastning vid flamlös explosion

18.11.2011

 

 

CEN

EN 16020:2011

Utrustning för användning i explosiv atmosfär - Explosionsavledare

18.11.2011

 

 

CEN

EN ISO 16852:2010

Explosiv atmosfär - Flamdämpare - Driftskrav, provningsmetoder och användningsområden (ISO 16852:2008, inklusive Cor 1:2008 och Cor 1:2009)

17.9.2010

EN 12874:2001

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2010)

CEN

EN 1127-1:2011

Explosiv atmosfär - Förhindrande av och skydd mot explosion - Del 1: Grundläggande begrepp och metodik

18.11.2011

EN 1127-1:2007

Anmärkning 2.1

31.7.2014

CEN

EN 15967:2011

Explosiv atmosfär - Bestämning av det maximala explosionstrycket och den maximala tryckstegringshastigheten hos gaser och ångor

18.11.2011

EN 13673-2:2005

EN 13673-1:2003

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(29.2.2012)

CEN

EN 1010-1:2004+A1:2010

Maskinsäkerhet - Säkerhetskrav för konstruktion och tillverkning av maskiner för tryckning, bokbinderi och förpackningstillverkning - Del 1: Allmänna krav

8.6.2011

EN 1010-1:2004

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(8.6.2011)

CEN

EN 1010-2:2006+A1:2010

Maskinsäkerhet - Säkerhetskrav för konstruktion och tillverkning av maskiner för tryckning, bokbinderi och förpackningstillverkning - Del 2: Tryck- och lackeringsmaskiner inklusive förpressmaskiner

4.2.2011

EN 1010-2:2006

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(28.2.2011)

CEN

EN 1127-2:2002+A1:2008

Explosiv atmosfär - Förhindrande av och skydd mot explosion - Del 2: Grundläggande begrepp och metodik för gruvdrift

20.8.2008

EN 1127-2:2002

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(28.12.2009)

CEN

EN 1710:2005+A1:2008

Explosiv atmosfär – Utrustning och komponenter avsedda för användning i gruvor under jord

20.8.2008

EN 1710:2005

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(28.12.2009)

EN 1710:2005+A1:2008/AC:2010

 

 

 

CEN

EN 1755:2000+A2:2013

Industritruckar - Säkerhet - Körning i potentiell explosiv miljö; brännbar gas, ånga, imma och damm

Detta är det första offentliggörandet

EN 1755:2000+A1:2009

Anmärkning 2.1

30.9.2013

CEN

EN 12581:2005+A1:2010

Ytbehandlingsanläggningar - Utrustningar för lackering och elektrodopplackering med våtlack - Säkerhetskrav

17.9.2010

EN 12581:2005

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2010)

CEN

EN 12621:2006+A1:2010

Maskiner för matning och cirkulation av ytbehandlingsmaterial under tryck - Säkerhetskrav

17.9.2010

EN 12621:2006

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2010)

CEN

EN 12757-1:2005+A1:2010

Blandningsutrustningar för färgmaterial - Säkerhetskrav - Del 1: Blandningsutrustningar för användning vid bilreparationslackering

17.9.2010

EN 12757-1:2005

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2010)

CEN

EN 13617-1:2012

Bensinstationer - Del 1: Säkerhetskrav för konstruktion och utformning av drivmedelspumpar, drivmedelsmätare, dispensermätare och externa pumpenheter

3.8.2012

EN 13617-1:2004+A1:2009

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.11.2012)

CEN

EN 14492-1:2006+A1:2009

Lyftkranar - Maskindrivna vinschar och block - Del 1: Maskindrivna vinschar

16.4.2010

EN 14492-1:2006

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(30.4.2010)

EN 14492-1:2006+A1:2009/AC:2010

 

 

 

CEN

EN 14492-2:2006+A1:2009

Lyftkranar - Maskindrivna vinschar och lyftblock - Del 2: Maskindrivna lyftblock

16.4.2010

EN 14492-2:2006

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(16.4.2010)

EN 14492-2:2006+A1:2009/AC:2010

 

 

 

CEN

EN 14677:2008

Stålverk – Maskinsäkerhet - Skänkbehandlingsutrustning

20.8.2008

 

 

CEN

EN 14681:2006+A1:2010

Stålverk – Maskinsäkerhet - Ljusbågsugnar

8.6.2011

EN 14681:2006

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(8.6.2011)

CEN

EN 14973:2006+A1:2008

Transportörer – Transportband för användning i underjordsinstallationer – Krav på elsäkerhet och brandsäkerhet

7.7.2010

EN 14973:2006

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(31.12.2010)

CEN

EN 15268:2008

Bensinstationer - Säkerhetskrav för kringutrustning till dränkbara pumpar

27.1.2009

 

 

Cenelec

EN 50050:2006

Explosionsskyddad elektrisk materiel - Handhållen elektrostatisk sprututrustning

20.8.2008

 

 

Cenelec

EN 50104:2010

Elektriska apparater för detektering och mätning av syrgas - Prestandafordringar och provningsmetoder

4.2.2011

EN 50104:2002

och dess tillägg Anmärkning 2.1

1.6.2013

Cenelec

EN 50176:2009

Fast installerad elektrostatisk sprutmålningsutrustning med brandfarlig vätska – Säkerhetsfordringar

16.4.2010

 

 

Cenelec

EN 50177:2009

Fast installerad elektrostatisk sprutmålningsutrustning med brännbart pulver – Säkerhetsfordringar

16.4.2010

 

 

EN 50177:2009/A1:2012

22.11.2012

Anmärkning 3

23.7.2015

Cenelec

EN 50223:2010

Stationär utrustning för elektrostatisk ytbeläggning med brännbart flock - Säkerhetsfordringar

17.9.2010

 

 

Cenelec

EN 50241-1:1999

Strålgångsmätare för detektering av brännbara eller giftiga gaser och ångor – Del 1: Allmänna fordringar och provningsmetoder

6.11.1999

 

 

EN 50241-1:1999/A1:2004

12.8.2004

Anmärkning 3

Datum passerat

(12.8.2004)

Cenelec

EN 50241-2:1999

Strålgångsmätare för detektering av brännbara eller giftiga gaser och ångor – Del 2: Prestandafordringar för utrustning för detektering av brännbara gaser

6.11.1999

 

 

Cenelec

EN 50271:2010

Elektriska apparater för detektering och mätning av syre eller brännbara eller giftiga gaser - Särskilda fordringar på digitala apparater och apparater med programvara

4.2.2011

 

 

Cenelec

EN 50281-2-1:1998

Elektrisk materiel i riskområden med explosiv damm-luftblandning – Del 2: Provningsmetoder – Bestämning av minsta tändtemperatur för damm

6.11.1999

 

 

EN 50281-2-1:1998/AC:1999

 

 

 

Cenelec

EN 50303:2000

Explosionsskyddad elektrisk materiel - Utrustning i grupp I, kategori M1 för användning i områden där koldamm eller explosiv gruvgas kan förekomma

16.2.2001

 

 

Cenelec

EN 50381:2004

Flyttbara ventilerade rum med eller utan inre riskkälla

9.3.2006

 

 

EN 50381:2004/AC:2005

 

 

 

Cenelec

EN 50495:2010

Säkerhetsanordningar som fordras för säker funktion hos utrustning med avseende på explosionsrisk

17.9.2010

 

 

Cenelec

EN 60079-0:2009

Explosiv atmosfär - Del 0: Utrustning - Allmänna fordringar

IEC 60079-0:2007

16.4.2010

EN 60079-0:2006

+ EN 61241-0:2006

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(1.6.2012)

Cenelec

EN 60079-1:2007

Explosiv atmosfär - Del 1: Utförande med explosionstät kapsling "d"

IEC 60079-1:2007

20.8.2008

EN 60079-1:2004

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(1.7.2010)

Cenelec

EN 60079-2:2007

Explosiv atmosfär - Del 2: Utrustning i trycksatt utförande "p"

IEC 60079-2:2007

20.8.2008

EN 60079-2:2004

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(1.11.2010)

Cenelec

EN 60079-5:2007

Explosiv atmosfär - Del 5: Utrustning i utförande med sand "q"

IEC 60079-5:2007

20.8.2008

EN 50017:1998

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(1.11.2010)

Cenelec

EN 60079-6:2007

Explosiv atmosfär - Del 6: Utrustning i utförande med olja "o"

IEC 60079-6:2007

20.8.2008

EN 50015:1998

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(1.5.2010)

Cenelec

EN 60079-7:2007

Elektrisk utrustning för områden med explosiv gasatmosfär - Del 7: Utförande med höjd säkerhet "e"

IEC 60079-7:2006

11.4.2008

EN 60079-7:2003

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(1.10.2009)

Cenelec

EN 60079-11:2012

Explosiv atmosfär - Del 11: Utrustning i egensäkert utförande "i"

IEC 60079-11:2011

4.5.2012

EN 60079-11:2007 + EN 60079-27:2008 + EN 61241-11:2006

Anmärkning 2.1

4.8.2014

Cenelec

EN 60079-15:2010

Explosiv atmosfär - Del 15: Utrustning i utförande "n"

IEC 60079-15:2010

8.6.2011

EN 60079-15:2005

Anmärkning 2.1

1.5.2013

Cenelec

EN 60079-18:2009

Explosiv atmosfär - Del 18: Utrustning i utförande med ingjutning "m"

IEC 60079-18:2009

7.7.2010

EN 60079-18:2004 + EN 61241-18:2004

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(1.10.2012)

Cenelec

EN 60079-20-1:2010

Explosiv atmosfär – Del 20-1: Ämnens egenskaper för klassificering av gas och ånga – Provningsmetoder och data

IEC 60079-20-1:2010

17.9.2010

 

 

Cenelec

EN 60079-25:2010

Explosiv atmosfär - Del 25: Egensäkra system

IEC 60079-25:2010

8.6.2011

EN 60079-25:2004

Anmärkning 2.1

1.10.2013

Cenelec

EN 60079-26:2007

Explosiv atmosfär - Del 26: Utrustning med skyddsnivå (EPL) Ga

IEC 60079-26:2006

20.8.2008

 

 

Cenelec

EN 60079-28:2007

Explosiv atmosfär - Del 28: Skydd av utrustning och överföringssystem som använder optisk strålning

IEC 60079-28:2006

11.4.2008

 

 

Cenelec

EN 60079-29-1:2007

Explosiv atmosfär - Del 29-1: Gasdetektorer - Utrustning för detektering av brännbara gaser - Prestandafordringar

IEC 60079-29-1:2007 (Andrad)

20.8.2008

EN 61779-1:2000

+ A11:2004

+ EN 61779-2:2000

+ EN 61779-3:2000

+ EN 61779-4:2000

+ EN 61779-5:2000

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(1.11.2010)

Cenelec

EN 60079-29-4:2010

Explosiv atmosfär - Del 29-4: Gasdetektorer (gasvarnare) - Linjedetektorer för detektering av brännbara gaser

IEC 60079-29-4:2009 (Andrad)

8.6.2011

EN 50241-1:1999

och dess tillägg

+ EN 50241-2:1999

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(1.4.2013)

Cenelec

EN 60079-30-1:2007

Explosiv atmosfär - Del 30-1: Värmekablar - Allmänna fordringar och provning

IEC 60079-30-1:2007

20.8.2008

 

 

Cenelec

EN 60079-31:2009

Explosiv atmosfär - Del 31: Utrustning i utförande med dammskyddande kapsling "t"

IEC 60079-31:2008

7.7.2010

EN 61241-1:2004

Anmärkning 2.1

Datum passerat

(1.10.2012)

Cenelec

EN 60079-35-1:2011

Explosiv atmosfär - Del 35-1: Pannlampor för användning i gruvor med explosiv gruvgas - Allmänna fordringar - Utförande och provning med avseende på explosionsrisk

IEC 60079-35-1:2011

18.11.2011

EN 62013-1:2006

Anmärkning 2.1

30.6.2014

EN 60079-35-1:2011/AC:2011

 

 

 

Cenelec

EN 61241-4:2006

Elektrisk utrustning för användning vid förekomst av brännbart damm - Del 4: Utförande med övertrycksventilation "pD"

IEC 61241-4:2001

20.8.2008

 

 

Cenelec

EN ISO/IEC 80079-34:2011

Explosiv atmosfär – Del 34: Tillämpning av kvalitetssystem vid tillverkning av utrustning

ISO/IEC 80079-34:2011 (Andrad)

18.11.2011

EN 13980:2002

Anmärkning 2.1

25.5.2014

Anmärkning 1:

Det datum då den ersatta standarden upphör att gälla är i allmänhet det datum då den upphävs av den europeiska standardiseringsorganisationen. Användare av dessa standarder bör dock vara medvetna om att det i vissa undantagsfall kan vara ett annat datum.

Anmärkning 2.1:

Den nya (eller ändrade) standarden har samma tillämpningsområde som den ersatta standarden. Vid angivet datum upphör den ersatta standarden att medföra presumtion om överensstämmelse med de väsentliga kraven eller andra krav i den tillämpliga unionslagstiftningen.

Anmärkning 2.2:

Den nya standarden har ett bredare tillämpningsområde än den ersatta standarden. Vid angivet datum upphör den ersatta standarden att medföra presumtion om överensstämmelse med de väsentliga kraven eller andra krav i den tillämpliga unionslagstiftningen.

Anmärkning 2.3:

Den nya standarden har ett snävare tillämpningsområde än den ersatta standarden. Vid angivet datum upphör den (delvis) ersatta standarden att medföra presumtion om överensstämmelse med de väsentliga kraven eller andra krav i den tillämpliga unionslagstiftningen för de produkter eller tjänster som omfattas av den nya standarden. De produkter eller tjänster som även fortsättningsvis omfattas av den (delvis) ersatta standarden, men som inte omfattas av den nya standarden, ska även fortsättningsvis förutsättas överensstämma med de väsentliga kraven eller andra krav i den tillämpliga unionslagstiftningen.

Anmärkning 3:

Om tillägg förekommer innefattar hänvisningen såväl standarden EN CCCCC:YYYY som eventuella tidigare tillägg och det nya, angivna, tillägget. Den ersatta standarden (kolumn 3) består därför av EN CCCCC:YYYY med eventuella tidigare tillägg, men utan det nya, angivna, tillägget. Vid angivet datum upphör den ersatta standarden att medföra presumtion om överensstämmelse med de väsentliga kraven eller andra krav i den tillämpliga unionslagstiftningen.

ANMÄRKNING:

Närmare upplysningar om standarderna kan erhållas från de europeiska standardiseringsorganisationerna eller de nationella standardiseringsorganen. En förteckning över de nationella standardiseringsorganen ska offentliggöras i Europeiska unionens officiella tidning i enlighet med artikel 27 i förordning (EU) nr 1025/2012 (2).

Standarder antas av de europeiska standardiseringsorganisationerna på engelska (europeiska standardiseringskommittén, CEN, och europeiska kommittén för elektroteknisk standardisering, Cenelec, offentliggör även texter på franska och tyska). Därefter översätter de nationella standardiseringsorganen namnen på standarderna till Europeiska unionens övriga officiella språk för vilka översättning krävs. Europeiska kommissionen ansvarar inte för att de översättningar som har lämnats in för offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning är riktiga.

Hänvisningar till rättelser "…/AC:YYYY" offentliggörs endast för kännedom. En rättelse tar bort tryckfel, språkliga fel och andra liknande fel från texten och kan avse en eller flera språkversioner (engelska, franska och/eller tyska) av en standard som antagits av en europeisk standardiseringsorganisation.

Offentliggörandet av hänvisningarna i Europeiska unionens officiella tidning innebär inte att de aktuella standarderna är tillgängliga på alla Europeiska unionens officiella språk.

Denna förteckning ersätter alla tidigare förteckningar som har publicerats i Europeiska unionens officiella tidning. Europeiska kommissionen ska fortlöpande uppdatera denna förteckning.

Mer information om harmoniserade standarder och andra europeiska standarder finns på

http://ec.europa.eu/enterprise/policies/european-standards/harmonised-standards/index_en.htm


(1)  ESO: Europeisk standardiseringsorganisation:

CEN: Avenue Marnix 17, 1000 Bruxelles/Brussel, BELGIQUE/BELGIË, Tfn: +32 25500811. Fax: +32 25500819 (http://www.cen.eu)

Cenelec: Avenue Marnix 17, 1000 Bruxelles/Brussel, BELGIQUE/BELGIË, Tfn: +32 25196871. Fax: +32 25196919 (http://www.cenelec.eu)

ETSI: 650 route des Lucioles, 06921 Sophia Antipolis, FRANCE, Tfn: +33 492944200. Fax: +33 493654716 (http://www.etsi.eu)

(2)  EUT L 316, 14.11.2012, s. 12.


UPPLYSNINGAR FRÅN MEDLEMSSTATERNA

4.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/30


Medlemsstaternas uppgifter om statligt stöd som beviljats enligt kommissionens förordning (EG) nr 1857/2006 om tillämpningen av artiklarna 87 och 88 i EG-fördraget på statligt stöd till små och medelstora företag som är verksamma inom produktion av jordbruksprodukter och om ändring av förordning (EG) nr 70/2001

2013/C 128/04

Statligt stöd nr.: SA.35677 (12/XA)

Medlemsstat: Italien

Region: PIEMONTE

Namnet på stödordningen eller namnet på det företag som tar emot det individuella stödet: Iniziativa di monitoraggio e supporto del settore cunicolo per la prevenzione della mixomatosi in Piemonte. Importo Euro 80 000,00. Legge regionale 63/1978 — art.17 lett g).

Rättslig grund:

Legge regionale n. 63 del 12 ottobre 1978

D.G.R. n. 48-4872 del 31.10.2012

Determinazione n. 162 del 11.3.2013

Planerade årliga utgifter inom stödordningen eller totalt belopp för individuellt stöd som beviljats företaget: Årligt totalbelopp för den budget som planeras enligt ordningen: EUR 0,08 (i miljoner)

Högsta tillåtna stödnivå: 100,00 %

Varaktighet för stödordningen eller det individuella stödet: 18.4.2013-31.12.2013

Stödets syfte: Djursjukdomar (artikel 10 i förordning (EG) nr 1857/2006)

Berörd(a) sektor(er): JORDBRUK, SKOGSBRUK OCH FISKE

Den beviljande myndighetens namn och adress:

Regione Piemonte

C.so Stati Uniti 21 10128 Torino

Webbplats: http://www.regione.piemonte.it/governo/bollettino/abbonati/2012/50/siste/00000005

Övriga upplysningar: —

Statligt stöd nr.: SA.36422 (13/XA)

Medlemsstat: Frankrike

Region: VENDEE

Namnet på stödordningen eller namnet på det företag som tar emot det individuella stödet: aides en faveur de la promotion de la qualité des produits agricoles vendéens

Rättslig grund: Article L. 1511-5 et suivants du code général des collectivités territoriales

Planerade årliga utgifter inom stödordningen eller totalt belopp för individuellt stöd som beviljats företaget: Årligt totalbelopp för den budget som planeras enligt ordningen: EUR 0,07 (i miljoner)

Högsta tillåtna stödnivå: 40,00 %

Varaktighet för stödordningen eller det individuella stödet: 18.4.2013-31.12.2018

Stödets syfte: Produktion av kvalitetsprodukter från jordbruket (artikel 14 i förordning (EG) nr 1857/2006)

Berörd(a) sektor(er): JORDBRUK, SKOGSBRUK OCH FISKE

Den beviljande myndighetens namn och adress:

Conseil Général de la Vendée

Direction Générale Adjointe de l’Environnement et de l’Aménagement

Service Agriculture et Pêche

40 rue Maréchal Foch

85923 LA ROCHE SUR YON Cedex 9

Webbplats: http://vendee.fr/Media/Files/Territoire-Environnement/Agriculture/Programme-departemental-d-aide-a-la-promotion-des-produits-agricoles-vendeens-2012

Övriga upplysningar: —

Statligt stöd nr.: SA.36494 (13/XA)

Medlemsstat: Italien

Region: TRENTO

Namnet på stödordningen eller namnet på det företag som tar emot det individuella stödet: Interventi per la difesa passiva

Rättslig grund: L.P. 4 del 28 marzo 2003«Sostegno dell’economia agricola, disciplina dell’agricoltura biologica e della contrassegnazione di prodotti geneticamente non modificati» art. 54.

Deliberazione della Giunta provinciale di Trento 519 del 22 marzo 2013, criteri attuativi dell’art. 54 della L.P.4/2003

Planerade årliga utgifter inom stödordningen eller totalt belopp för individuellt stöd som beviljats företaget: Årligt totalbelopp för den budget som planeras enligt ordningen: EUR 5,90 (i miljoner)

Högsta tillåtna stödnivå: 80,00 %

Varaktighet för stödordningen eller det individuella stödet: 30.4.2013-31.12.2013

Stödets syfte: Försäkringspremier (artikel 12 i förordning (EG) nr 1857/2006)

Berörd(a) sektor(er): Service till jordbruk och bearbetning av skördade växter

Den beviljande myndighetens namn och adress:

Provincia Autonoma di Trento

Dipartimento Agricoltura, Turismo, Commercio e Promozione

Servizio Agricoltura

Via G.B. Trener, 3

38100-TRENTO

Webbplats:

 

http://www.consiglio.provincia.tn.it/banche_dati/codice_provinciale/clex_ricerca_per_campi.it.asp

 

http://www.delibere.provincia.tn.it/ricerca_delibere.asp

Övriga upplysningar: —

Statligt stöd nr.: SA.36501 (13/XA)

Medlemsstat: Italien

Region: FRIULI-VENEZIA GIULIA

Namnet på stödordningen eller namnet på det företag som tar emot det individuella stödet: Regolamento per la concessione di indennizzi a favore delle aziende agricole per le perdite causate dal cancro batterico dell'actinidia (Pseudomonas syringae pv. actinidiae)_ stanziamenti 2013

Rättslig grund: Legge regionale 22/2002 «istituzione del fondo regionale per la gestione delle emergenze in agricoltura», articolo 1, comma 2.

Delibera di Giunta regionale n. 2456 del 12 dicembre 2011«Regolamento per la concessione di indennizzi a favore delle aziende agricole operanti nella Regione per le perdite causate dal cancro batterico dell'actinidia (pseudomonas syringae pv. actinidae) nell'ambito del programma dell'Ersa di prevenzione, controllo ed eradicazione della malattia. Approvazione»

Planerade årliga utgifter inom stödordningen eller totalt belopp för individuellt stöd som beviljats företaget: Årligt totalbelopp för den budget som planeras enligt ordningen: EUR 0,15 (i miljoner)

Högsta tillåtna stödnivå: 100,00 %

Varaktighet för stödordningen eller det individuella stödet: 18.4.2013-31.12.2013

Stödets syfte: Växtsjukdomar och skadedjursangrepp (artikel 10 i förordning (EG) nr 1857/2006)

Berörd(a) sektor(er): Jordbruk och jakt samt service i anslutning härtill

Den beviljande myndighetens namn och adress:

Regione autonoma Friuli venezia Giulia

Direzione centrale risorse rurali, agroalimentari e forestali

Servizio investimenti aziendali e sviluppo agricolo

Via Sabbadini, 31

33100 UDINE (I)

Webbplats: http://www.regione.fvg.it/asp/delibere/layout2008_2.asp?pag=1&num=2456&tx_dataDel=&key=&uf=&btnCerca=vai

Övriga upplysningar: —

Statligt stöd nr.: SA.36508 (13/XA)

Medlemsstat: Frankrike

Region: BOURGOGNE

Namnet på stödordningen eller namnet på det företag som tar emot det individuella stödet: Aides visant à indemniser les agriculteurs pour le préjudice subi du fait d'arrachages obligatoires de parcelles de vignes contaminées par la flavescence dorée, dans le cadre de la lutte obligatoire contre cet organisme nuisible à la santé des végétaux

Rättslig grund:

article L. 251-9 du code rural et de la pêche maritime

article L. 632-1 du code rural et de la pêche maritime

articles L. 1511-1 et suivants du code général des collectivités territoriales

arrêté du 9 juillet 2003 relatif à la lutte contre la flavescence dorée de la vigne et contre son agent vecteur

Planerade årliga utgifter inom stödordningen eller totalt belopp för individuellt stöd som beviljats företaget: Årligt totalbelopp för den budget som planeras enligt ordningen: EUR 0,49 (i miljoner)

Högsta tillåtna stödnivå: 100,00 %

Varaktighet för stödordningen eller det individuella stödet: 16.4.2013-31.12.2014

Stödets syfte: Djursjukdomar (artikel 10 i förordning (EG) nr 1857/2006)

Berörd(a) sektor(er): JORDBRUK, SKOGSBRUK OCH FISKE

Den beviljande myndighetens namn och adress:

bureau interprofessionnel des vins de Bourgogne / ministère de l'agriculture et de l'agroalimentaire

BIV de Bourgogne

12 boulevard Bretonnière

BP 150

21204 BEAUNE Cedex

MAAF

DGAL

251 rue de Vaugirard

75732 Paris Cedex 15

Webbplats: http://agriculture.gouv.fr/IMG/pdf/fiche_internet_flavescence_doree_cle012979.pdf

Övriga upplysningar: —

Statligt stöd nr.: SA.36528 (13/XA)

Medlemsstat: Nederländerna

Region: GRONINGEN, FRIESLAND, NOORD-HOLLAND

Namnet på stödordningen eller namnet på det företag som tar emot det individuella stödet: Subsidieverordening Waddenfonds 2012

Rättslig grund: Algemene Wet bestuursrecht

Provinciewet

Wet Gemeenschappelijke regelingen

Planerade årliga utgifter inom stödordningen eller totalt belopp för individuellt stöd som beviljats företaget: Årligt totalbelopp för den budget som planeras enligt ordningen: EUR 5,00 (i miljoner)

Högsta tillåtna stödnivå: 90,00 %

Varaktighet för stödordningen eller det individuella stödet: 1.5.2013-31.12.2013

Stödets syfte: Bevarande av traditionella landskap och byggnader (artikel 5 i förordning (EG) nr 1857/2006), Investeringar i jordbruksföretag (artikel 4 i förordning (EG) nr 1857/2006), Produktion av kvalitetsprodukter från jordbruket (artikel 14 i förordning (EG) nr 1857/2006)

Berörd(a) sektor(er): Alla stödberättigade ekonomiska sektorer

Den beviljande myndighetens namn och adress:

Gemeenschappelijke Regeling Waddenfonds

Huis voor de Wadden

Ruiterskwartier 121 A

8911 BS Leeuwarden

Webbplats: http://www.waddenfonds.nl/fileadmin/waddenfonds/inhd_wadfonds/Projecten/pdf/WF_AB_subs_ver_28mrt2013.pdf

Övriga upplysningar: —

Statligt stöd nr.: SA.36542 (13/XA)

Medlemsstat: Förenade kungariket

Region: SCOTLAND

Namnet på stödordningen eller namnet på det företag som tar emot det individuella stödet: Sustainable Land Management Incentive Scheme for the Protection of Drinking Water Sources (Scotland) 2013

Rättslig grund: This is a non-statutory service, participation in which is voluntary, aimed to ensure Scottish Water complies with its obligations under the Water (Scotland) Act 1980 and the Water Supply (Water Quality) Scotland Regulations 2001

Planerade årliga utgifter inom stödordningen eller totalt belopp för individuellt stöd som beviljats företaget: Årligt totalbelopp för den budget som planeras enligt ordningen: GBP 3,00 (i miljoner)

Högsta tillåtna stödnivå: 100,00 %

Varaktighet för stödordningen eller det individuella stödet: 22.4.2013-31.3.2015

Stödets syfte: Investeringar i jordbruksföretag (artikel 4 i förordning (EG) nr 1857/2006), Tekniskt stöd (artikel 15 i förordning (EG) nr 1857/2006)

Berörd(a) sektor(er): Jordbruk och jakt samt service i anslutning härtill

Den beviljande myndighetens namn och adress:

Scottish Water

Castle House

Dunfermline

KY11 8GG

Webbplats: http://www.scottishwater.co.uk/protectdwsources

Övriga upplysningar: —

Statligt stöd nr.: SA.36549 (13/XA)

Medlemsstat: Estland

Region: —

Namnet på stödordningen eller namnet på det företag som tar emot det individuella stödet: Ohtliku taimekahjustaja tõrjeabinõude toetus

Rättslig grund:

1)

Põllumajandusministri 26.5.2011 määrus nr 45: „Ohtliku taimekahjustaja tõrjeabinõude rakendamise toetuse saamiseks esitatavad nõuded ning toetuse taotluse esitamise ja taotluse menetlemise kord”

2)

Maaelu ja põllumajandusturu korraldamise seadus, § 7 lg 1 p 7.

Planerade årliga utgifter inom stödordningen eller totalt belopp för individuellt stöd som beviljats företaget: Årligt totalbelopp för den budget som planeras enligt ordningen: EUR 0,66 (i miljoner)

Högsta tillåtna stödnivå: 100,00 %

Varaktighet för stödordningen eller det individuella stödet: 2.5.2013-31.12.2013

Stödets syfte: Växtsjukdomar och skadedjursangrepp (artikel 10 i förordning (EG) nr 1857/2006)

Berörd(a) sektor(er): Jordbruk och jakt samt service i anslutning härtill

Den beviljande myndighetens namn och adress:

Põllumajanduse Registrite ja Informatsiooni Amet

Narva mnt 3, Tartu 51009, Eesti.

Webbplats: http://www.agri.ee/siseriiklikud-toetused/

Övriga upplysningar: —


4.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/34


Uppgifter från medlemsstaterna om statligt stöd som beviljats enligt kommissionens förordning (EG) nr 800/2008 genom vilken vissa kategorier av stöd förklaras förenliga med den gemensamma marknaden enligt artiklarna 87 och 88 i fördraget (allmän gruppundantagsförordning)

(Text av betydelse för EES)

2013/C 128/05

Referensnummer för statligt stöd

SA.35921 (12/X)

Medlemsstat

Belgien

Medlemsstatens referensnummer

Regionens namn (NUTS)

OOST-VLAANDEREN

Icke stödområden

Stödbeviljande myndighet

Provincie Oost-Vlaanderen

Gouvernemenstraat 1

9000 Gent

http://www.oost-vlaanderen.be

Stödåtgärdens titel

Subsidie aan het Proefcentrum voor Sierteelt

Nationell rättslig grund (hänvisning till landets officiella kungörelseorgan)

Besluit van de deputatie betreffende investeringstoelage/werkingstoelage aan het Proefcentrum voor Sierteelt

Åtgärdstyp

Stöd för särskilda ändamål

Ändring av en befintlig stödåtgärd

Dag då stödet beviljades

Från och med den 31.12.2013

Berörda ekonomiska sektorer

JORDBRUK, SKOGSBRUK OCH FISKE

Typ av stödmottagare

Små och medelstora företag – Proefcentrum voor Sierteelt

Sammanlagt belopp av stöd för särskilda ändamål som beviljats företaget

EUR 0,61 (i miljoner)

För garantier

EUR 0,61 (i miljoner)

Stödinstrument (artikel 5)

Bidrag

Hänvisning till kommissionens beslut

Vid medfinansiering från gemenskapsfonder

Mål

Högsta tillåtna stödnivå i % eller högsta tillåtna stödbelopp i nationell valuta

Bonus för små och medelstora företag i %

Stöd till forskning och utveckling inom jordbruks- och fiskerisektorerna (artikel 34)

100 %

Webblänk till den fullständiga texten till stödåtgärden:

http://www.oost-vlaanderen.be/public/economie_landbouw/landbouw/subsidies/steunmelding/index.cfm

Referensnummer för statligt stöd

SA.35922 (12/X)

Medlemsstat

Belgien

Medlemsstatens referensnummer

Regionens namn (NUTS)

OOST-VLAANDEREN

Icke stödområden

Stödbeviljande myndighet

Provincie Oost-Vlaanderen

Gouvernementstraat 1

90000 Gent

http://www.oost-vlaanderen.be

Stödåtgärdens titel

Subsidie aan het Interprovinciaal Proefcentrum voor de Aardappelteelt

Nationell rättslig grund (hänvisning till landets officiella kungörelseorgan)

Besluit van de Deputatie betreffende werkingstoelage aan het Interprovinciaal Proefcentrum voor de Aardappelteelt

Åtgärdstyp

Stöd för särskilda ändamål

Ändring av en befintlig stödåtgärd

Dag då stödet beviljades

Från och med den 31.12.2013

Berörda ekonomiska sektorer

JORDBRUK, SKOGSBRUK OCH FISKE

Typ av stödmottagare

Små och medelstora företag – Interprovinciaal Proefcentrum voor de Aardappelteelt vzw

Sammanlagt belopp av stöd för särskilda ändamål som beviljats företaget

EUR 0,18 (i miljoner)

För garantier

EUR 0,18 (i miljoner)

Stödinstrument (artikel 5)

Bidrag

Hänvisning till kommissionens beslut

Vid medfinansiering från gemenskapsfonder

Mål

Högsta tillåtna stödnivå i % eller högsta tillåtna stödbelopp i nationell valuta

Bonus för små och medelstora företag i %

Stöd till forskning och utveckling inom jordbruks- och fiskerisektorerna (artikel 34)

100 %

Webblänk till den fullständiga texten till stödåtgärden:

http://www.oost-vlaanderen.be/public/economie_landbouw/landbouw/subsidies/steunmelding/index.cfm

Referensnummer för statligt stöd

SA.35924 (12/X)

Medlemsstat

Belgien

Medlemsstatens referensnummer

Regionens namn (NUTS)

OOST-VLAANDEREN

Icke stödområden

Stödbeviljande myndighet

Provincie Oost-Vlaanderen

Gouvernemenstraat 1

9000 Gent

http:\www.oost-vlaanderen.be

Stödåtgärdens titel

Investeringtoelage aan het Provinciaal Proefcentrum voor de Groenteteelt

Nationell rättslig grund (hänvisning till landets officiella kungörelseorgan)

Besluit van de deputatie betreffende Investeringtoelage aan het Provinciaal Proefcentrum voor de Groenteteelt

Åtgärdstyp

Stöd för särskilda ändamål

Ändring av en befintlig stödåtgärd

Dag då stödet beviljades

Från och med den 31.12.2013

Berörda ekonomiska sektorer

JORDBRUK, SKOGSBRUK OCH FISKE

Typ av stödmottagare

Små och medelstora företag – Provinciaal Proefcentrum voor de groenteteelt vzw

Sammanlagt belopp av stöd för särskilda ändamål som beviljats företaget

EUR 0,10 (i miljoner)

För garantier

EUR 0,10 (i miljoner)

Stödinstrument (artikel 5)

Bidrag

Hänvisning till kommissionens beslut

Vid medfinansiering från gemenskapsfonder

Mål

Högsta tillåtna stödnivå i % eller högsta tillåtna stödbelopp i nationell valuta

Bonus för små och medelstora företag i %

Stöd till forskning och utveckling inom jordbruks- och fiskerisektorerna (artikel 34)

100 %

Webblänk till den fullständiga texten till stödåtgärden:

http://www.oost-vlaanderen.be/public/economie_landbouw/landbouw/subsidies/steunmelding/index.cfm

Referensnummer för statligt stöd

SA.35935 (12/X)

Medlemsstat

Förenade kungariket

Medlemsstatens referensnummer

Regionens namn (NUTS)

EAST MIDLANDS, WEST MIDLANDS, EASTERN, LONDON, SOUTH EAST, SOUTH WEST, WALES, SCOTLAND, NORTH EAST, NORTH WEST, YORKSHIRE AND THE HUMBER

Blandade områden

Stödbeviljande myndighet

Department for Work and Pensions

Caxton House

6-12 Tothill Street

London

SW1H 9NA

www.dwp.gov.uk

Stödåtgärdens titel

Transitional time limited wage subsidy for ex-Remploy disabled employees scheme

Nationell rättslig grund (hänvisning till landets officiella kungörelseorgan)

Employment and Training Act 1973

http://www.legislation.gov.uk/ukpga/1973/50/contents

Åtgärdstyp

Stödordning

Ändring av en befintlig stödåtgärd

Varaktighet

1.12.2012-30.9.2016

Berörda ekonomiska sektorer

Alla stödberättigade ekonomiska sektorer

Typ av stödmottagare

Små och medelstora företag,Storföretag

Årligt totalbelopp för den budget som planeras enligt ordningen

GBP 0,90 (i miljoner)

För garantier

GBP 0,90 (i miljoner)

Stödinstrument (artikel 5)

Bidrag

Hänvisning till kommissionens beslut

Vid medfinansiering från gemenskapsfonder

Mål

Högsta tillåtna stödnivå i % eller högsta tillåtna stödbelopp i nationell valuta

Bonus för små och medelstora företag i %

Stöd i form av lönesubventioner för anställning av arbetstagare med funktionshinder (artikel 41)

75 %

Webblänk till den fullständiga texten till stödåtgärden:

http://www.legislation.gov.uk/ukpga/1973/50/contents

Referensnummer för statligt stöd

SA.35936 (12/X)

Medlemsstat

Förenade kungariket

Medlemsstatens referensnummer

Regionens namn (NUTS)

LONDON

Icke stödområden

Stödbeviljande myndighet

Big Lottery Fund

1 Plough Place

London EC4A 1DE

www.biglotteryfund.org.uk

Stödåtgärdens titel

Next Steps BIG Lottery Fund Grant to Addaction

Nationell rättslig grund (hänvisning till landets officiella kungörelseorgan)

National Lottery Act (2006)

Åtgärdstyp

Stödordning

Ändring av en befintlig stödåtgärd

Varaktighet

30.11.2012-31.5.2014

Berörda ekonomiska sektorer

Övriga öppna sociala insatser

Typ av stödmottagare

Små och medelstora företag

Årligt totalbelopp för den budget som planeras enligt ordningen

GBP 0,11 (i miljoner)

För garantier

GBP 0,11 (i miljoner)

Stödinstrument (artikel 5)

Bidrag

Hänvisning till kommissionens beslut

Vid medfinansiering från gemenskapsfonder

Mål

Högsta tillåtna stödnivå i % eller högsta tillåtna stödbelopp i nationell valuta

Bonus för små och medelstora företag i %

Industriell forskning (artikel 31.2 b)

50 %

20 %

Webblänk till den fullständiga texten till stödåtgärden:

http://www.biglotteryfund.org.uk/nsaddaction

document at this URL

Referensnummer för statligt stöd

SA.35990 (12/X)

Medlemsstat

Belgien

Medlemsstatens referensnummer

Regionens namn (NUTS)

VLAAMS BRABANT

Icke stödområden

Stödbeviljande myndighet

Provincie Vlaams-Brabant

Provincieplein 1

3010 Leuven

www.vlaamsbrabant.be

Stödåtgärdens titel

Subsidie voor het project „duurzame aanpak van geuremissies ”.

Nationell rättslig grund (hänvisning till landets officiella kungörelseorgan)

provinciedecreet, vnl. artikel 154 t.e.m. 158

wet van 14 november 1983 betreffende het reglement van de modaliteiten inzake de toekenning van subsidies en de controle op het gebruik ervan;

KB van 2 juni 1999 betreffende de algemene regeling van de provincieboekhouding en vnl. het artikel 54, 5°-b;

provinciaal reglement van 18 februari 1997 betreffende subsidiëring en toestaan van reservevorming door subsidietrekkers;

art. 623/0210-6401 van het provinciaal budget 2013.

Åtgärdstyp

Stödordning

Ändring av en befintlig stödåtgärd

Varaktighet

1.4.2013-31.3.2014

Berörda ekonomiska sektorer

JORDBRUK, SKOGSBRUK OCH FISKE

Typ av stödmottagare

Små och medelstora företag

Årligt totalbelopp för den budget som planeras enligt ordningen

EUR 0,03 (i miljoner)

För garantier

EUR 0,03 (i miljoner)

Stödinstrument (artikel 5)

Bidrag

Hänvisning till kommissionens beslut

Vid medfinansiering från gemenskapsfonder

Mål

Högsta tillåtna stödnivå i % eller högsta tillåtna stödbelopp i nationell valuta

Bonus för små och medelstora företag i %

Stöd till forskning och utveckling inom jordbruks- och fiskerisektorerna (artikel 34)

100 %

Webblänk till den fullständiga texten till stödåtgärden:

https://docs.google.com/file/d/0B_wjQwsc3gUhVlVrTXQ2c3pmcUk/edit?usp=sharing&pli=1

Referensnummer för statligt stöd

SA.36095 (13/X)

Medlemsstat

Italien

Medlemsstatens referensnummer

Regionens namn (NUTS)

ITALIA

Blandade områden

Stödbeviljande myndighet

Regione Toscana

Regione Toscana, via di Novoli 26, 50127 Firenze

www.regione.toscana.it

Stödåtgärdens titel

Bando 2012 — RICERCA ED INNOVAZIONE IN CAMPO AMBIENTALE -contributi alle università, enti ed istituti di ricerca di diritto pubblico, enti pubblici, organismi di ricerca di diritto privato senza scopo di lucro.

Nationell rättslig grund (hänvisning till landets officiella kungörelseorgan)

L.R. 14/2007

Åtgärdstyp

Stödordning

Ändring av en befintlig stödåtgärd

Varaktighet

9.1.2013-31.12.2013

Berörda ekonomiska sektorer

VERKSAMHET INOM JURIDIK, EKONOMI, VETENSKAP OCH TEKNIK

Typ av stödmottagare

Små och medelstora företag,Storföretag

Årligt totalbelopp för den budget som planeras enligt ordningen

EUR 0,10 (i miljoner)

För garantier

EUR 0,10 (i miljoner)

Stödinstrument (artikel 5)

Bidrag

Hänvisning till kommissionens beslut

Vid medfinansiering från gemenskapsfonder

Mål

Högsta tillåtna stödnivå i % eller högsta tillåtna stödbelopp i nationell valuta

Bonus för små och medelstora företag i %

Experimentell utveckling (artikel 31.2 c)

25 %

0 %

Grundforskning (artikel 31.2 a)

70 %

Industriell forskning (artikel 31.2 b)

50 %

0 %

Webblänk till den fullständiga texten till stödåtgärden:

 

http://web.rete.toscana.it/attinew/

ricercare il testo del Decreto

 

http://www.regione.toscana.it/burt

Nella sezione consultazione, ricercare il BURT del 9 gennaio 2013, Parte III n. 2

 

http://www.regione.toscana.it/enti-e-associazioni/bandi/bandi-ambiente-e-territorio

Cliccare alla voce «Bando 2012 — ricerca ed innovazione in campo ambientale»

Referensnummer för statligt stöd

SA.36096 (13/X)

Medlemsstat

Tyskland

Medlemsstatens referensnummer

AZ: 612-40306-BY/0007

Regionens namn (NUTS)

BAYERN

Artikel 107.3 b

Stödbeviljande myndighet

Ämter für Ernährung, Landwirtschaft und Forsten

Fachzentren an den Ämtern für Ernährung, Landwirtschaft und Fosten (Weilheim, Abensberg, Weiden und Kulmbach)

http://www.aelf-wm.bayern.de/

http://www.aelf-ab.bayern.de/

http://www.aelf-we.bayern.de

http/www.aelf-ku.bayern.de/

Stödåtgärdens titel

Bayern: Einzelbetiebliche Investitionsförderung; Verarbeitung und Vermarktung von Anhang I-Produkten

Nationell rättslig grund (hänvisning till landets officiella kungörelseorgan)

Richtlinie zur Einzelbetrieblichen Investitionsförderung;

Art. 23 und 44 BayHO sowie die entsprechenden Verwaltungsvorschriften

Åtgärdstyp

Stödordning

Ändring av en befintlig stödåtgärd

Modification X 324/2010

Varaktighet

1.1.2013-30.6.2014

Berörda ekonomiska sektorer

Jordbruk och jakt samt service i anslutning härtill

Typ av stödmottagare

Små och medelstora företag

Årligt totalbelopp för den budget som planeras enligt ordningen

EUR 1,00 (i miljoner)

För garantier

EUR 1,00 (i miljoner)

Stödinstrument (artikel 5)

Bidrag

Hänvisning till kommissionens beslut

Vid medfinansiering från gemenskapsfonder

Mål

Högsta tillåtna stödnivå i % eller högsta tillåtna stödbelopp i nationell valuta

Bonus för små och medelstora företag i %

Investeringsstöd och sysselsättningsstöd till små och medelstora företag (artikel 15)

25 %

Webblänk till den fullständiga texten till stödåtgärden:

http://www.stmelf.bayern.de/mam/cms01/agrarpolitik/dateien/rili_stmelf_eif.pdf

Referensnummer för statligt stöd

SA.36099 (13/X)

Medlemsstat

Finland

Medlemsstatens referensnummer

Regionens namn (NUTS)

Stödbeviljande myndighet

Verohallinto

PL 325, 00052 VERO

www.vero.fi

Stödåtgärdens titel

Laki tutkimus- ja kehittämistoiminnan lisävähennyksestä vuosina 2013—2015

Nationell rättslig grund (hänvisning till landets officiella kungörelseorgan)

Säädöskokoelma 992/2012

Laki tutkimus- ja kehittämistoiminnan lisävähennyksestä vuosina 2013—2015

Åtgärdstyp

Stödordning

Ändring av en befintlig stödåtgärd

Varaktighet

1.1.2013-31.12.2015

Berörda ekonomiska sektorer

Alla stödberättigade ekonomiska sektorer

Typ av stödmottagare

Små och medelstora företag,Storföretag

Årligt totalbelopp för den budget som planeras enligt ordningen

EUR 190,00 (i miljoner)

För garantier

EUR 190,00 (i miljoner)

Stödinstrument (artikel 5)

Annan typ av skatteförmån

Hänvisning till kommissionens beslut

Vid medfinansiering från gemenskapsfonder

Mål

Högsta tillåtna stödnivå i % eller högsta tillåtna stödbelopp i nationell valuta

Bonus för små och medelstora företag i %

Experimentell utveckling (artikel 31.2 c)

25 %

0 %

Grundforskning (artikel 31.2 a)

25 %

Industriell forskning (artikel 31.2 b)

25 %

0 %

Webblänk till den fullständiga texten till stödåtgärden:

http://www.finlex.fi/fi/laki/alkup/2012/20120992

Referensnummer för statligt stöd

SA.36120 (13/X)

Medlemsstat

Danmark

Medlemsstatens referensnummer

13-0011523

Regionens namn (NUTS)

Stödbeviljande myndighet

Skatteministeriet

Nicolai Eigtveds Gade 28

DK-1402 København K

www.skm.dk

Stödåtgärdens titel

Bundfradrag i svovlafgiften

Nationell rättslig grund (hänvisning till landets officiella kungörelseorgan)

Lov om ændring af lov om afgift af svovl (Bundfradrag i svovlafgiften)

Åtgärdstyp

Stödordning

Ändring av en befintlig stödåtgärd

Varaktighet

1.1.2013-31.12.2020

Berörda ekonomiska sektorer

Alla stödberättigade ekonomiska sektorer

Typ av stödmottagare

Storföretag

Årligt totalbelopp för den budget som planeras enligt ordningen

DKK 8,50 (i miljoner)

För garantier

DKK 8,50 (i miljoner)

Stödinstrument (artikel 5)

Annan typ av skatteförmån

Hänvisning till kommissionens beslut

Vid medfinansiering från gemenskapsfonder

Mål

Högsta tillåtna stödnivå i % eller högsta tillåtna stödbelopp i nationell valuta

Bonus för små och medelstora företag i %

Stöd i form av nedsättning av miljöskatter (artikel 25)

8 500 000 DKK

Webblänk till den fullständiga texten till stödåtgärden:

 

http://LOV nr 1256 af 18/12/2012

 

https://www.lovtidende.dk/Forms/L0700.aspx?s31=10&s19=1256&s20=2012


V Yttranden

FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN

Europeiska kommissionen

4.5.2013   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 128/43


STATLIGT STÖDTYSKLAND

Statligt stöd SA.34045 (2012/C) (f.d. 2012/NN) – Undantag från nätavgifter för stora elkonsumenter (§ 19 i StromNEV-förordningen)

Uppmaning enligt artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt att inkomma med synpunkter

(Text av betydelse för EES)

2013/C 128/06

Genom den skrivelse, daterad den 06.03.2013, som återges på det giltiga språket på de sidor som följer på denna sammanfattning, underrättade kommissionen Förbundsrepubliken Tyskland om sitt beslut att inleda det förfarande som anges i artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt avseende ovannämnda åtgärd.

Berörda parter kan inom en månad från dagen för offentliggörandet av denna sammanfattning och den därpå följande skrivelsen inkomma med sina synpunkter på den åtgärd avseende vilken kommissionen inleder förfarandet. Synpunkterna ska sändas till följande adress:

European Commission

Directorate-General for Competition

Directorate for State Aid

State Aid Greffe

1049 Bruxelles/Brussel

BELGIQUE/BELGIË

Fax: +32 22961242

Synpunkterna kommer att meddelas Förbundsrepubliken Tyskland. Den tredje part som inkommer med synpunkter kan skriftligen begära konfidentiell behandling av sin identitet, med angivande av skälen för begäran.

SAMMANFATTNING

1.   FÖRFARANDE

Vid slutet av 2011 och början av 2012 mottog kommissionen klagomål från kundsammanslutningar, företag och medborgare om den tyska förordningen om nätavgifter (Stromnetzentgeltverordnung, nedan kallad StromNEV-förordningen), där det hävdades att det undantag från nätavgifter som beviljats stora elkonsumenter utgör olagligt och oförenligt statligt stöd. Klagomålen vidarebefordrades till de tyska myndigheterna med en begäran om upplysningar. Tyskland svarade den 29 juni 2012.

2.   BESKRIVNING AV ÅTGÄRDEN

Efter en ändring som trädde i kraft den 4 augusti 2011 undantas enligt §19.2 andra meningen i StromNEV-förordningen slutanvändare från nätavgift om de förbrukar minst 7 000 timmar och 10 gigawatttimmar energi. Det beräknas att nätoperatörerna till följd av detta undantag gick miste om 300 miljoner euro 2012.

Enligt §19.2 i StromNEV-förordningen åläggs de systemansvariga för överföringssystemet att ersätta de systemansvariga för distributionssystemet för förlorade intäkter till följd av undantaget. De systemansvariga för överföringssystemet är dessutom skyldiga att utjämna sina betalningar till de systemansvariga för distributionssystemet och sina egna förluster sig emellan. I §19.2 i StromNEV-förordningen föreskrivs också att §20 i StromNEV-förordningen ska tillämpas analogt. Enligt den sistnämnda paragrafen måste elnätsoperatörer, innan de offentliggör sina nätavgifter för el, visa att intäkterna från avgifterna är tillräckliga för att täcka deras förväntade kostnader.

Den 14 december 2011 antog BNetzA ett beslut som ålade de systemansvariga för distributionssystemet att från elkonsumenterna ta ut en tilläggsavgift kallad ”§19-tilläggsavgiften”. De systemansvariga för distributionssystemet måste överföra intäkterna från denna tilläggsavgift till de systemansvariga för överföringssystemet. Tilläggsavgiften syftar till att ersätta de systemansvariga för överföringssystemet för förlorade intäkter och kostnader till följd av undantaget och skyldigheten att ersätta de systemansvariga för distributionssystemet.

De systemansvariga för överföringssystemet måste varje år beräkna beloppet på §19-tilläggsavgiften per kWh på grundval av de framtida ekonomiska förlusterna till följd av undantaget och den uppskattade elförbrukningen. Dessutom måste de systemansvariga för överföringssystemet varje år x+1 kontrollera vilka de faktiska finansiella behoven var föregående år x. Om intäkterna från §19-tilläggsavgiften överstiger det belopp som faktiskt behövdes eller var otillräckliga för att ersätta de systemansvariga för överföringssystemet för intäktsförlusten till följd av undantaget och ersättningen av de systemansvariga för distributionssystemet, kommer tilläggsavgiften att anpassas.

För att förmå nätoperatörerna att förvalta näten mer effektivt har Tyskland infört ett system där BNetzA för femårsperioder fastställer de maximala intäkter som nätoperatörerna får uppbära från nätanvändarna. För att fastställa dessa maximiintäkter är nätoperatörerna skyldiga att lämna olika redovisningsuppgifter (inklusive kostnader och intäkter) till BNetzA. Skillnaden mellan maximiintäkterna och de faktiskt erhållna intäkterna bokförs på ett särskilt regleringskonto (”Regulierungskonto”) hos BNetzA. När skillnaden når vissa nivåer måste nätavgifterna anpassas.

I sitt beslut av den 14 december 2011 angav BNetzA att den ekonomiska förlusten till följd av 2011 års undantag kommer att täckas genom regleringskontot.

3.   BEDÖMNING AV ÅTGÄRDEN

Genom att undanta stora elkonsumenter från nätavgifter har staten befriat dem från avgifter som de normalt skulle stå för och har således gett dem en selektiv fördel. Stora elkonsumenter är verksamma inom sektorer av näringslivet som konkurrerar med företag från andra medlemsstater. Det är därför sannolikt att undantaget påverkar handeln mellan medlemsstaterna och snedvrider konkurrensen.

De tyska myndigheterna hänvisar till domen i målet PreussenElektra (C-379/98, PreussenElektra/Schleswag, REG 2001, s. I-2099) och hävdar att undantaget inte utgör statligt stöd eftersom det enbart skulle finansieras med privata medel. De påpekar att stödet skulle förhandsfinansieras av nätoperatörerna, att §19-tilläggsavgiften skulle beräknas av de systemansvariga för överföringssystemet och att de systemansvariga för överföringssystemet skulle ha frihet att besluta om vad §19-tilläggsavgiften skulle användas till. De tillägger att staten inte övervakar uppbörden av §19-tilläggsavgiften och därför inte har någon kontroll över intäkterna från denna.

Kommissionen anser dock att det berörda systemet skiljer sig avsevärt från det som avses i PreussenElektra-målet: I motsats till situationen i PreussenElektra-målet har staten infört §19-tilläggsavgiften för att finansiera undantaget och för att avlasta nätoperatörerna från den ekonomiska börda som undantaget innebär.

Om man dessutom beaktar domarna i målen Steinike (mål 76/78 Steinike & Weinlig mot Tyskland, REG 1977, s. 595) och Essent (mål C-206/06 Essent, REG 2008, s. I-5497) anser kommissionen att §19-tilläggsavgiften som administreras av de systemansvariga för överföringssystemet utgör statliga medel och att det undantag som §19-tilläggsavgiften ska finansiera utgör statligt stöd. Liksom i Essent-målet har staten utsett ett företag att administrera en tilläggsavgift som införts av staten. De fyra systemansvariga för överföringssystemet har utsetts att förvalta de finansiella flöden som hänger samman med undantaget och §19-tilläggsavgiften: De har fått i uppdrag att beräkna §19-tilläggsavgiften på grundval av den metod som fastställs av BNetzA och offentliggöra §19-tilläggsavgiften. De måste också ta ut §19-tilläggsavgiften från den systemansvariga för distributionssystemet, ersätta den systemansvariga för distributionssystemet, utjämna beloppen sig emellan, ersätta sig själva och korrigera §19-tilläggsavgiften om intäkterna inte motsvarar det faktiska inkomstbortfallet till följd av undantaget. Liksom i Essent-målet har staten infört regler om tilläggsavgiftens användning och destination. I synnerhet har staten fastställt vad som måste göras med eventuella tilläggsavgifter som tas ut utöver det belopp som krävs för att finansiera fördelen. De systemansvariga för överföringssystemet får således inte fritt fastställa och använda §19-tilläggsavgiften som de vill. Slutligen noterar kommissionen att det finns kontrollförfaranden (regleringskontot) som gör det möjligt för staten att övervaka de finansiella flödena.

Utifrån dessa överväganden intar kommissionen i detta skede ståndpunkten att undantaget från nätavgifter för stora elkonsumenter från och med 2012 (från och med att BnetzA:s beslut av den 14 december 2011 trädde i kraft) inbegriper statligt stöd i den mening som avses i artikel 107.1 i EUF-fördraget.

Kommissionen anser dessutom att det inte kan uteslutas att undantaget, även innan BNetzA antog sitt beslut av den 14 december 2011, finansierades med statliga medel. Om kommissionens tolkning av §20 i StromNEV-förordningen är riktig förefaller det som att staten, genom att i §19.2 i StromNEV-förordningen hävda att §20 i StromNEV-förordningen ska tillämpas analogt, i själva verket har infört en skyldighet för nätoperatörer att inbegripa de ytterligare kostnader som följer av §19.2 i StromNEV-förordningen i användaravgiften, och därmed att ålägga elkonsumenterna en ytterligare avgift. På grundval av detta anser kommissionen att §19.2 i StromNEV-förordningen, till och med innan BNetzA antog sitt beslut av den 14 december 2011, innehöll ett system för finansiering av undantaget som är mycket likt det system som är i bruk efter BnetzA:s beslut av den 14 december 2011. Detta är åtminstone vad Tyskland har angett. På grundval av detta förefaller det, av de skäl som anges ovan i samband med §19-tilläggsavgiften, att §19.2 i StromNEV-förordningen skulle innebära statligt stöd redan före antagandet av beslutet av den 14 december 2011.

Kommissionen anser dock att det behövs mer information innan en slutgiltig slutsats kan dras i denna fråga. I synnerhet krävs det information om den exakta innebörden av hänvisningen till §20 i StromNEV-förordningen, samt information om vad de systemansvariga för överföringssystemet skulle ha gjort om BnetzA inte hade infört §19-tilläggsavgiften. Det krävs också mer information om det sätt på vilket den ekonomiska börda som följer av det undantag som infördes 2011 kommer att redovisas med hjälp av regleringskontot, i enlighet med BnetzA:s beslut av den 14 december 2011.

Med hänsyn till slutsatsen att undantaget för stora elkonsumenter utgör statligt stöd har kommissionen bedömt om en sådan åtgärd skulle kunna vara förenlig med reglerna om statligt stöd. Tyskland har förklarat att undantaget från nätavgifter är motiverat utifrån de stabiliserande effekter som stora elkonsumenter har på nätet. Inga belägg finns dock för denna stabiliserande effekt. Dessutom har Tyskland inte förklarat på vilken grund detta element skulle kunna beaktas för att fastställa att undantaget är förenligt. Eftersom inga ytterligare uppgifter har lagts fram för att motivera undantaget och eftersom undantaget förefaller utgöra driftstöd betvivlar kommissionen i detta skede att det är förenligt med den inre marknaden. I enlighet med artikel 4.4 i förordning (EG) nr 659/1999 har kommissionen därför beslutat att inleda ett formellt granskningsförfarande, och uppmanar därvid Tyskland att inkomma med synpunkter och ytterligare information.

I enlighet med artikel 14 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 kan allt olagligt stöd komma att återkrävas från mottagaren.

SJÄLVA SKRIVELSEN

”die Kommission teilt der Regierung der Bundesrepublik Deutschland mit, dass sie nach Prüfung der von der Bundesregierung übermittelten Angaben zu der vorgenannten Maßnahme beschlossen hat, das Verfahren nach Artikel 108 Absatz 2 des Vertrags über die Arbeitsweise der Europäischen Union zu eröffnen.

1.   VERFAHREN

(1)

Am 28. November 2011 ging der Kommission eine Beschwerde des Bundes der Energieverbraucher zu, der nach eigenen Angaben kleine und mittlere Unternehmen und private Stromverbraucher vertritt. Die Beschwerde wurde unter der Nummer SA.34045 registriert. Nach Ansicht des Beschwerdeführers stellt die stromintensiven Unternehmen seit 2011 gewährte Netzentgeltbefreiung eine rechtswidrige und mit dem Binnenmarkt unvereinbare staatliche Beihilfe dar.

(2)

Am 8. Dezember 2011 erhielt die Kommission eine Beschwerde der Stadtwerke Hameln, eines lokalen Unternehmens, das die Stadt Hameln mit Strom, Gas und Trinkwasser versorgt. Auch dieser Beschwerdeführer vertritt die Auffassung, dass die seit 2011 geltende Netzentgeltbefreiung für stromintensive Unternehmen eine rechtswidrige und mit dem Binnenmarkt unvereinbare staatliche Beihilfe darstellt. Die Beschwerde wurde ebenfalls in die Akte SA.34045 aufgenommen.

(3)

Seit Dezember 2011 hat die Kommission mehrfach Schreiben von Bürgern erhalten, die sich über die Netzentgeltbefreiung für stromintensive Unternehmen beschwerten. Auch diese Schreiben wurden der Akte hinzugefügt.

(4)

Am 10. Mai 2012 leitete die Kommission die in den Erwägungsgründen (1) und (2) dieses Beschlusses genannten Beschwerden mit der Bitte um Stellungnahme an Deutschland weiter. Zudem übersandte sie Deutschland ein Auskunftsersuchen. Deutschland antwortete am 29. Juni 2012.

2.   BESCHREIBUNG DER MASSNAHME

2.1.   Netzentgelte in Deutschland

(5)

In Deutschland werden die Netzentgelte von den Netzbetreibern festgesetzt. Sie bedürfen jedoch der Genehmigung der Aufsichtsbehörde, der Bundesnetzagentur (im Folgenden „BNetzA“).

(6)

In der Stromnetzentgeltverordnung (im Folgenden „StromNEV“) sind die Grundsätze für die Festsetzung der Netzentgelte (§ 16 f. StromNEV) festgelegt:

Die Netzentgelte müssen kostenorientiert sein (Verursachungsgerechtigkeit).

Die Netzentgelte richten sich nach der Anschlussebene, nicht aber nach der räumlichen Entfernung zwischen dem Ort der Einspeisung elektrischer Energie und dem Ort der Entnahme.

Das Netzentgelt besteht aus zwei Komponenten: Die erste ist von der Höchstleistung und die zweite vom Energieverbrauch abhängig. Die erste Komponente ist das Produkt aus dem jeweiligen Jahresleistungspreis und der Jahreshöchstleistung in Kilowatt der jeweiligen Entnahme im Abrechnungsjahr. Die zweite Komponente ist das Produkt aus dem jeweiligen Arbeitspreis und der im Abrechnungsjahr jeweils entnommenen elektrischen Arbeit in Kilowattstunden.

Angesichts des Grundsatzes, dass Netzentgelte kostenorientiert sein müssen, sind sie nach § 16 Absatz 2 StromNEV auf der Grundlage eines Gleichzeitigkeitsgrads zu berechnen. Im Einklang mit dem Gleichzeitigkeitsgrundsatz werden Netzentgelte mit einem Faktor zwischen 0 und 1 multipliziert. Dieser Gleichzeitigkeitsgrad ist ein Maßstab für den Beitrag eines Verbrauchers zur Höchstleistung. Ein Gleichzeitigkeitsgrad von 0,6 bedeutet zum Beispiel, dass auf den betreffenden Verbraucher zum Zeitpunkt der Messung der Höchstleistung des Netzes lediglich 60 Prozent der Jahreshöchstlast seiner Netzentnahme im Abrechnungsjahr entfielen. Der Verbraucher muss daher nur 60 Prozent der Höchstleistung bezahlen.

2.2.   Die Befreiung

(7)

Nach einer am 4. August 2011 in Kraft getretenen, aber erst ab dem 1. Januar 2011 anwendbaren Änderung heißt es in § 19 Absatz 2 Satz 2 (1) StromNEV, dass Letztverbraucher von den Netzentgelten befreit werden, wenn ihr Stromverbrauch die Benutzungsstundenzahl von mindestens 7 000 Stunden erreicht und 10 Gigawattstunden übersteigt.

(8)

Vor der Gewährung der Befreiung prüft die BNetzA, ob die rechtlichen Voraussetzungen erfüllt sind. Anschließend genehmigt die BNetzA eine unbefristete Befreiung des Letztverbrauchers ab dem 1. Januar 2011 (sofern alle Voraussetzungen zu diesem Datum erfüllt waren).

2.3.   Volle Erstattung der den Betreibern von Elektrizitätsverteilernetzen entgangenen Erlöse durch die Betreiber von Elektrizitätsübertragungsnetzen

(9)

Da die von den Netzentgelten befreiten Letztverbraucher an verschiedene Netzebenen angeschlossen sind, führt die Befreiung sowohl für die Betreiber von Elektrizitätsübertragungsnetzen (im Folgenden: „Übertragungsnetzbetreiber“) als auch für die Betreiber von Elektrizitätsverteilernetzen (im Folgenden „Verteilernetzbetreiber“) zu einer finanziellen Belastung (im Folgenden: „entgangene Erlöse“ bzw. „Erlösausfälle“).

(10)

Nach § 19 Absatz 2 StromNEV sind die Übertragungsnetzbetreiber verpflichtet, den Verteilernetzbetreibern die aus der Befreiung resultierenden Erlösausfälle zu erstatten.

2.4.   Ausgleichsmechanismus für Übertragungsnetzbetreiber

(11)

Nach § 19 Absatz 2 StromNEV sind die Übertragungsnetzbetreiber ferner verpflichtet, ihre Zahlungen an Verteilernetzbetreiber und die eigenen entgangenen Erlöse über eine finanzielle Verrechnung untereinander auszugleichen. Für die genauen Modalitäten der Durchführung der Verrechnung wird in § 19 Absatz 2 StromNEV auf § 9 des Kraft-Wärme-Kopplungsgesetzes (im Folgenden „KWK-Gesetz“) verwiesen, das entsprechende Anwendung findet. Die Verrechnung dient dem Ausgleich der finanziellen Belastung unter den Übertragungsnetzbetreibern nach Maßgabe der Strommenge, die in ihrem jeweiligen Netzbereich an Letztverbraucher geliefert wird.

2.5.   Übertragungsnetzbetreiber müssen ihre Kosten decken

(12)

In § 9 KWK-Gesetz – auf den in § 19 Absatz 2 StromNEV Bezug genommen wird (vgl. den vorstehenden Erwägungsgrund dieses Beschlusses) – ist ferner festgelegt, dass Netzbetreiber Zusatzkosten, die sie infolge des Kostenausgleichs zwischen den Netzbetreibern zu tragen haben, auf die Letztverbraucher abwälzen dürfen.

(13)

Zudem ist in § 19 Absatz 2 StromNEV festgelegt, dass § 20 StromNEV entsprechend gilt. Nach § 20 StromNEV müssen Netzbetreiber vor der Veröffentlichung der Netzentgelte für Strom sicherstellen, dass die Erlöse aus den Entgelten ausreichen, um die erwarteten Kosten zu decken.

2.6.   Ausgleich für Übertragungsnetzbetreiber durch die sogenannte „§ 19-Umlage“

(14)

Am 14. Dezember 2011 nahm die BNetzA einen Beschluss an, mit dem sie den Verteilernetzbetreibern die Verpflichtung auferlegte, von den Letztverbrauchern einen Aufschlag, die sogenannte „§ 19-Umlage“, zu erheben. Die BNetzA verpflichtet die Verteilernetzbetreiber ferner, die Einnahmen aus dieser Umlage auf die Übertragungsnetzbetreiber zu überweisen.

(15)

Auf der Grundlage dieses Beschlusses vom 14. Dezember 2011 soll die Umlage, mit der den Übertragungsnetzbetreibern die Erlösausfälle erstattet werden, die ihnen infolge der Netzentgeltbefreiung und der Verpflichtung, den Verteilernetzbetreibern einen Ausgleich zu zahlen, entstanden sind, verursachungsgerecht und mit mehr Transparenz und Rechtssicherheit festgesetzt werden.

(16)

Die Höhe der Sonderumlage wird nicht von der BNetzA festgesetzt, sondern muss jedes Jahr von den Übertragungsnetzbetreibern nach der von der BNetzA festgelegten Methode berechnet werden. Um die Umlage pro kWh zu ermitteln, muss der Übertragungsnetzbetreiber einerseits die aufgrund der Befreiung zu erwartenden Erlösausfälle und andererseits den zu erwartenden Verbrauch bestimmen. Für das erste Durchführungsjahr (2012) hat die BNetzA die Summe, die durch die § 19-Umlage gedeckt werden muss und als Grundlage für die Berechnung der Umlage dient, mit 440 Mio. EUR angesetzt. Von diesem Betrag müssen 300 Mio. EUR als Ausgleich für aufgrund der Netzentgeltbefreiung für stromintensive Unternehmen entgangene Erlöse zurückfließen. Mit den verbleibenden 140 Mio. EUR sollen die Erlösausfälle gedeckt werden, die sich aus der Aushandlung individueller Netzentgelte auf der Grundlage von § 19 Absatz 2 Satz 1 StromNEV (2) ergeben. Die individuellen Netzentgelte und der zu deren Ausgleich bestimmte Anteil der § 19-Umlage sind nicht Gegenstand dieses Beschlusses. Dies ist auf den Umfang der bei der Kommission eingegangenen Beschwerde und die daraus resultierende Abgrenzung des Vorprüfverfahrens zurückzuführen. Die Kommission behält sich das Recht vor, § 19 Absatz 2 Satz 1 StromNEV in einem separaten Verfahren zu prüfen. Für die folgenden Jahre wird dieser Betrag von den Übertragungsnetzbetreibern auf der Grundlage von Prognosen berechnet.

(17)

Ferner werden die Übertragungsnetzbetreiber in jedem Jahr x+1 zu prüfen haben, wie hoch der tatsächliche Finanzbedarf für das vorhergehende Jahr x war. Gehen die Einnahmen aus der § 19 Umlage über den Betrag hinaus, der tatsächlich benötigt wird, um den Übertragungsnetzbetreibern die entgangenen Erlöse infolge der Netzentgeltbefreiung und des Ausgleichs für die Verteilernetzbetreiber zu erstatten, so ist die Umlage im Jahr x+2 um die Differenz zu verringern. Reichen die Einnahmen nicht aus, wird die Umlage entsprechend angepasst.

(18)

Mit dem Beschluss der BNetzA wird ferner eingeführt, dass die aufgrund der Befreiung entgangenen Erlöse aus dem Kalenderjahr 2011 über das Regulierungskonto ausgeglichen werden (vgl. Beschreibung im folgenden Abschnitt 2.7).

2.7.   Überwachung durch das Regulierungskonto

(19)

Die BNetzA kontrolliert Verteilernetzbetreiber und Übertragungsnetzbetreiber in Bezug auf ihre Netzkosten und -erlöse.

(20)

Um den Netzbetreibern einen Anreiz für ein effizienteres Netzmanagement zu geben, hat Deutschland ein System eingeführt, bei dem die BNetzA für Fünfjahreszeiträume Obergrenzen für die Erlöse festsetzt, die Netzbetreibern von den Letztverbrauchern zufließen dürfen. Die Hauptelemente dieses Systems sind in der Anreizregulierungsverordnung (im Folgenden „ARegV“) festgelegt. Die Netzbetreiber müssen der BNetzA für die Festsetzung dieser Erlösobergrenzen verschiedene Buchhaltungsdaten (einschließlich Kosten und Erlösen) übermitteln. Die Differenzen zwischen den Erlösobergrenzen und den tatsächlich erzielten Erlösen werden auf einem besonderen, bei der BNetzA geführten Regulierungskonto (§ 5 ARegV) verbucht. Erreicht die Differenz eine bestimmte Höhe, müssen die Netzentgelte angepasst werden. Bestimmte Differenzen zwischen den entstandenen und den prognostizierten Kosten werden ebenfalls auf diesem Konto verbucht. Am Ende des Fünfjahreszeitraums erfolgen verschiedene Ausgleiche zwischen überschüssigen Erlösen und bestimmten Kosten. Erlöse, die die zulässige Erlösobergrenze übersteigen und nicht gegen bestimmte Kosten aufgerechnet werden können, werden zum Ausgleich der verringerten Netzentgelte im folgenden Jahr bzw. Zeitraum verwendet.

2.8.   Höhe der Beihilfe und Begünstigte

(21)

Die Befreiung wird nur Unternehmen gewährt, deren Stromverbrauch die Benutzungsstundenzahl von mindestens 7 000 Stunden erreicht und 10 Gigawattstunden übersteigt. Diese Unternehmen werden als stromintensive Unternehmen bezeichnet. Sie gehören vorrangig verschiedenen Branchen der verarbeitenden Industrie, z. B. der Industriegasbranche, der chemischen Industrie und der Papierindustrie, an.

(22)

Auf der Website der BNetzA sind für die Jahre 2011 und 2012 bereits über 200 bei der BNetzA gestellte Anträge auf eine Befreiung nach § 19 Absatz 2 Satz 2 StromNEV aufgeführt. Bislang ist jedoch noch nicht allen Anträgen auf Befreiung stattgegeben worden (3).

(23)

Die Übertragungsnetzbetreiber haben die Höhe der § 19-Umlage auf einer verbundenen Website (4) veröffentlicht.

(24)

Die aufgrund der Netzentgeltbefreiung für stromintensive Unternehmen entgangenen Erlöse werden für 2012 auf 300 Mio. EUR geschätzt.

3.   BEIHILFERECHTLICHE WÜRDIGUNG

3.1.   Vorliegen einer staatlichen Beihilfe

(25)

Nach Artikel 107 Absatz 1 AEUV sind staatliche oder aus staatlichen Mitteln gewährte Beihilfen gleich welcher Art, die durch die Begünstigung bestimmter Unternehmen oder Produktionszweige den Wettbewerb verfälschen oder zu verfälschen drohen, mit dem Binnenmarkt unvereinbar, soweit sie den Handel zwischen Mitgliedstaaten beeinträchtigen.

3.1.1.   Vorliegen eines selektiven Vorteils und Auswirkungen auf Wettbewerb und Handel

(26)

Der Begriff des Vorteils im Sinne des Artikels 107 AEUV umfasst nicht nur positive Leistungen wie Subventionen, sondern auch Maßnahmen, die in verschiedener Form die Belastungen vermindern, die ein Unternehmen normalerweise zu tragen hat, und die somit zwar keine Subventionen im strengen Sinne des Wortes darstellen, diesen aber nach Art und Wirkung gleichstehen (5).

(27)

Stromverbraucher müssen für die Nutzung des Stromnetzes in der Regel ein Entgelt entrichten. Die Befreiung bildet daher eine Ausnahme von den in Deutschland geltenden Grundsätzen für die Festsetzung von Netzentgelten, die in Abschnitt 2.1 dieses Beschlusses beschrieben sind. Dadurch, dass der Staat stromintensive Unternehmen von den Netzentgelten befreit hat, hat er sie von einem Entgelt befreit, das sie normalerweise als Letztverbraucher zu tragen haben.

(28)

Die Kommission vertritt daher zu diesem Zeitpunkt die Auffassung, dass stromintensive Unternehmen durch die Befreiung ein Vorteil gewährt wird.

(29)

Um nachzuweisen, dass der Vorteil selektiv ist, muss die Kommission aufzeigen, dass die jeweilige Maßnahme zwischen Unternehmen differenziert, die sich im Hinblick auf das mit der Maßnahme verfolgte Ziel in einer vergleichbaren tatsächlichen und rechtlichen Situation befinden. Der Beihilfebegriff erfasst keine Maßnahmen, die eine Differenzierung zwischen Unternehmen im Bereich von Belastungen vornehmen, wenn diese Differenzierung aus der Natur und dem Aufbau der fraglichen Lastenregelung folgt (6).

(30)

In Bezug auf die Netzentgelte befinden sich alle Letztverbraucher in derselben tatsächlichen und rechtlichen Situation, da sie alle das Netz nutzen.

(31)

Die Kommission vertritt zu diesem Zeitpunkt die Auffassung, dass der Vorteil selektiv ist, da er nur Unternehmen gewährt wird, deren Stromverbrauch die Benutzungsstundenzahl von mindestens 7 000 Stunden erreicht und 10 Gigawattstunden übersteigt. Nur bestimmte Unternehmen in bestimmten Industriezweigen sind in der Lage, diese Voraussetzungen zu erfüllen. Aus den auf der Website der BNetzA veröffentlichten Anträgen auf Befreiung von den Netzentgelten geht hervor, dass die Befreiung nur für eine begrenzte Zahl von Unternehmen gelten wird, die hauptsächlich bestimmten Branchen der verarbeitenden Industrie wie etwa Industriegase, chemische Industrie, Papierindustrie, angehören. Die Befreiung gilt somit nur für bestimmte Unternehmen und ist daher zu diesem Zeitpunkt als selektiv zu betrachten, da sie eine unterschiedliche Behandlung von Unternehmen vorsieht, die sich in derselben tatsächlichen und rechtlichen Situation befinden.

(32)

Der Rechtsprechung des Gerichthofs zufolge können Mitgliedstaaten, die in Bezug auf die Belastungen eine derartige Differenzierung zwischen Unternehmen eingeführt haben, nachweisen, dass die Differenzierung durch die Natur und den inneren Aufbau des fraglichen Abgabensystems tatsächlich gerechtfertigt ist (7).

(33)

Die Kommission stellt fest, dass Deutschland keine Nachweise dafür übermittelt hat, dass die Befreiung auf dem inneren Aufbau des Netzentgeltsystems beruht, weil das Land aus dem Grund, dass keine staatlichen Mittel zum Einsatz kommen, die Auffassung vertritt, dass die fragliche Maßnahme keine Beihilfe beinhaltet. Deutschland hat lediglich allgemein kurz erklärt, dass die Befreiung von Netzentgelten deshalb gerechtfertigt sei, weil stromintensive Unternehmen das Netz stabilisierten. Die Kommission stellt jedoch fest, dass Deutschland diese stabilisierende Wirkung nicht belegt hat. Ebenso wenig hat Deutschland dargelegt, inwiefern diese Wirkung der Natur und dem inneren Aufbau des Netzentgeltsystems entspricht.

(34)

In Bezug auf das mit den Netzentgelten verfolgte Ziel der Deckung der Kosten für die Errichtung und die Instandhaltung des Netzes auf der Grundlage der in Abschnitt 2.1 dieses Beschlusses festgelegten Bestimmungen stellt die Kommission fest, dass die Unternehmen, die den in § 19 Absatz 2 Satz 2 StromNEV festgelegten Energieverbrauch überschreiten, sich in derselben Situation befinden wie alle anderen Unternehmen. Daher scheint die vollständige Befreiung Unternehmen mit einem hohen Stromverbrauch von den Netzentgelten nicht nach dem inneren Aufbau des Netzentgeltsystems angelegt zu sein.

(35)

Die Unternehmen, die einen Antrag auf Befreiung gestellt haben, gehören insbesondere dem verarbeitenden Gewerbe an, z. B. der Industriegasbranche, der chemischen Industrie und der Papierindustrie. Diese Branchen stehen im Wettbewerb mit Unternehmen aus anderen Mitgliedstaaten. Zu diesem Zeitpunkt ist daher davon auszugehen, dass die Befreiung sich auf den Handel zwischen Mitgliedstaaten auswirkt und den Wettbewerb verfälscht.

3.1.2.   Zurechenbarkeit

(36)

Die Befreiung von den Netzentgelten beruht auf einer Rechtsvorschrift. Sie ist dem Staat zuzurechnen.

3.1.3.   Einsatz staatlicher Mittel

(37)

Vorteile sind nur dann als Beihilfen im Sinne des Artikels 107 AEUV einzustufen, wenn sie unmittelbar oder mittelbar aus staatlichen Mitteln gewährt werden. Das bedeutet, dass sowohl Vorteile, die unmittelbar vom Staat gewährt werden, als auch Vorteile, die über eine vom Staat benannte oder errichtete öffentliche oder private Einrichtung gewährt werden, unter den Beihilfebegriff nach Artikel 107 Absatz 1 AEUV fallen (8).

(38)

Infolgedessen reicht die Tatsache, dass der Vorteil nicht unmittelbar aus dem Staatshaushalt finanziert wird, allein nicht aus, um auszuschließen, das staatliche Mittel zum Einsatz kommen.

(39)

Ferner schließt eine zunächst private Herkunft von Mitteln deren Einstufung als staatliche Mittel im Sinne des Artikels 107 Absatz 1 AEUV (9) nicht aus. Damit genügt der Umstand allein, dass eine Subventionsregelung, die einigen Wirtschaftsteilnehmern eines bestimmten Sektors zugutekommt, ganz oder teilweise durch Beiträge finanziert wird, die von Staats wegen von den betreffenden Unternehmen erhoben werden, nicht, um dieser Regelung den Charakter einer staatlichen Beihilfe im Sinne des Artikels 107 Absatz 1 AEUV zu nehmen (10).

(40)

In diesem Zusammenhang stellte der Gerichtshof in der Rechtssache Steinike, in der es um einen Fonds zur Absatzförderung der deutschen Land-, Forst- und Ernährungswirtschaft geht, der unter anderem durch Beiträge von Betrieben der Land-, Forst- und Ernährungswirtschaft finanziert wird, Folgendes fest (11):

Das in Artikel 92 Absatz 1 enthaltene Verbot erfasst sämtliche staatlichen oder aus staatlichen Mitteln gewährten Beihilfen, ohne dass danach zu unterscheiden ist, ob die Beihilfe unmittelbar durch den Staat oder durch von ihm zur Durchführung der Beihilferegelung errichtete oder beauftragte öffentliche oder private Einrichtungen gewährt wird.

(41)

Derselbe Ansatz wurde in der Rechtssache Italien/Kommission verfolgt. Dabei ging es um Arbeitgeberbeiträge zu Arbeitslosen- und Familienzulagenfonds; Italien hatte argumentiert, dass keine staatlichen Mittel zum Einsatz gekommen seien, da die Beiträge nicht von der Gesamtheit getragen worden seien. Der Gerichtshof entschied Folgendes (12):

Da die fraglichen Fonds nach innerstaatlichen Rechtsvorschriften durch Zwangsbeiträge gespeist werden und, wie der vorliegende Fall zeigt, gemäß diesen Rechtsvorschriften verwaltet und verteilt werden, sind sie als staatliche Mittel im Sinne des Artikels 92 zu betrachten, selbst wenn ihre Verwaltung nichtstaatlichen Organen anvertraut wäre.

(42)

Ebenso stellte der Gerichtshof in der Rechtssache C-259/85 Frankreich/Kommission fest (13),

(…) dass der Umstand, dass eine Subventionsregelung zugunsten gewisser Wirtschaftsteilnehmer eines bestimmten Sektors durch eine parafiskalische Abgabe finanziert wird, die auf alle Lieferungen einheimischer Erzeugnisse dieses Sektors erhoben wird, allein nicht genügt, dieser Regelung den Charakter einer staatlichen Beihilfe (...) zu nehmen.

(43)

Diese Argumentation wurde auch in der Rechtssache Essent (14) zugrundegelegt. In dieser Sache hatte der Gerichtshof eine Regelung zu beurteilen, die vorsah, dass die Betreiber des niederländischen Stromnetzes von privaten Stromkunden einen Aufschlag erheben und die Einnahmen aus diesem Aufschlag an SEP, eine gemeinsame Tochtergesellschaft der vier Stromerzeuger abführen, um Letzterer einen Ausgleich zur Bestreitung sogenannter „verlorener Kosten“ zu gewähren. Der Gerichtshof urteilte, dass bei der niederländischen Regelung staatliche Mittel zum Einsatz kamen (15).

(44)

Der Gerichtshof stellte in der Rechtssache Essent zunächst fest, dass der Aufschlag aus staatlichen Mitteln gewährt wurde:

In diesem Zusammenhang ist daran zu erinnern, dass diese Beträge auf dem den Elektrizitätskunden gemäß Art. 9 OEPS vom Staat auferlegten Tarifaufschlag beruhen, in Bezug auf den in Randnr. 47 des vorliegenden Urteils festgestellt worden ist, dass es sich um eine Abgabe handelt. Diese Beträge gehen somit auf staatliche Mittel zurück.

(45)

Dieser Aufschlag musste von den Netzbetreibern an SEP abgeführt werden, das die Einnahmen sammeln und bis zu einer gesetzlich festgesetzten Höhe zur Bestreitung verlorener Kosten verwenden musste.

(46)

In diesem Zusammenhang stellte der Gerichtshof fest, dass SEP per Gesetz mit der Verwaltung staatlicher Mittel beauftragt worden war (16):

Ebenso unterscheidet sich die in Rede stehende Maßnahme von derjenigen, um die es im Urteil vom 13. März 2001, PreussenElektra (C-379/98, Slg. 2001, I-2099), ging, in dem der Gerichtshof in Randnr. 59 entschieden hat, dass die Verpflichtung privater Elektrizitätsversorgungsunternehmen zur Abnahme von Strom aus erneuerbaren Energiequellen zu festgelegten Mindestpreisen nicht zu einer unmittelbaren oder mittelbaren Übertragung staatlicher Mittel auf die Unternehmen, die diesen Strom erzeugen, führt. In diesem Fall waren die Unternehmen nicht vom Staat mit der Verwaltung staatlicher Mittel beauftragt worden, sondern zur Abnahme unter Einsatz ihrer eigenen finanziellen Mittel verpflichtet.

(47)

In der Rechtssache PreussenElektra stellte der Gerichtshof hingegen fest, dass das Stromeinspeisungsgesetz in der Fassung von 1998 keine zur Durchführung der Beihilferegelung errichtete oder beauftragte Einrichtung vorsieht (17). Diese Schlussfolgerung beruht auf der Feststellung, dass das Stromeinspeisungsgesetz eine Regelung vorsieht, die darauf beschränkt war, Elektrizitätsversorgungsunternehmen und Betreiber der vorgelagerten Stromnetze direkt zu verpflichten, Strom aus erneuerbaren Energiequellen zu einem festgesetzten Preis abzunehmen, ohne eine für die Zahlungsabwicklung zuständige Stelle zu benennen (18). Die Situation im Rahmen des Stromeinspeisungsgesetzes war durch eine Vielzahl bilateraler Beziehungen zwischen Erzeugern von Strom aus erneuerbaren Energiequellen, Stromversorgern, nachgelagerten Stromanbietern und vorgelagerten Stromanbietern gekennzeichnet. Den Verbrauchern wurde kein Aufschlag auferlegt, um den Stromanbietern einen Ausgleich für die finanzielle Belastung zu bieten, und folglich wurde auch niemand mit der Weiterleitung oder Zentralisierung eines derartigen Aufschlags beauftragt.

(48)

Angesichts dieser Grundsätze hat die Kommission geprüft, ob davon auszugehen ist, dass die Befreiung seit der Einführung der § § 19-Umlage (2012) sowie vor Auferlegung der § 19-Umlage (2011), als der Ausfall über das Regulierungskonto gedeckt wurde, aus staatlichen Mitteln finanziert wurde.

3.1.3.1.   Vorliegen staatlicher Mittel nach 2012, d. h. nach Einführung der § 19-Umlage durch die BNetzA

(49)

Wie nachstehend im Einzelnen dargelegt wird, stellt die Kommission fest, dass der Staat ebenso wie in der Rechtssache Essent den Stromkunden eine Sonderabgabe/Umlage auferlegt hat, mit der der Vorteil finanziert werden soll. Außerdem hat der Staat ebenso wie in der Rechtssache Essent ein Unternehmen mit der Verwaltung der Abgabe beauftragt. Ferner hat der Staat wie in der Rechtssache Essent Regeln zur Verwendung und Zweckbestimmung der Umlage aufgestellt. Insbesondere hat der Staat festgelegt, was mit Umlagemitteln geschehen soll, die über den zur Finanzierung des Vorteils erforderlichen Betrag hinaus eingenommen werden. Schließlich gibt es wie in der Rechtssache Essent Kontrollmechanismen, die dem Staat die Überwachung der Finanzströme ermöglichen.

Die Verteilernetzbetreiber tragen die finanzielle Belastung nicht: Sie erhalten von den Übertragungsnetzbetreibern einen vollen Ausgleich.

(50)

Der Staat hat festgelegt, dass die Verteilernetzbetreiber für den sich aus der Befreiung ergebenden Erlösausfall einen vollen Ausgleich erhalten. Nach § 19 Absatz 2 StromNEV müssen die Übertragungsnetzbetreiber den Verteilernetzbetreibern die finanzielle Belastung, die sich auf der Ebene der Verteilernetzbetreiber aus der Befreiung ergibt, erstatten.

Die Übertragungsnetzbetreiber tragen die finanzielle Belastung nicht: Sie erhalten einen Ausgleich durch die § 19-Umlage.

(51)

Der Staat hat festgelegt, dass Erlösausfälle der Übertragungsnetzbetreiber durch eine Sonderumlage, die § 19-Umlage, die von den Verteilernetzbetreibern erhoben und an ihren jeweiligen Übertragungsnetzbetreiber abgeführt wird, erstattet werden. Die Sonderumlage zielt darauf ab, den Übertragungsnetzbetreibern die Kosten und Erlösausfälle zu erstatten, die sich (auf ihrer Netzebene) aus der Befreiung und aus der Verpflichtung, den Verteilernetzbetreibern einen Ausgleich zu zahlen, ergeben.

(52)

Die Umlage wird vom Staat auferlegt. Die BNetzA ist eine öffentliche Einrichtung. In der deutschen Verwaltung hat sie den Status einer Bundesoberbehörde. Sie ist in Bereichen tätig, die dem Ressort des Ministeriums für Wirtschaft und Technologie zuzurechnen sind. In ihren Tätigkeitsbereichen (Telekommunikation, Post, Eisenbahnen, Elektrizität und Gas) ist sie mit den Verwaltungs-/ Durchführungsaufgaben des Bundes betraut. Sie untersteht der Aufsicht des Wirtschaftsministeriums für Wirtschaft und Technologie, das gegenüber der BNetzA die Bundesoberstbehörde darstellt. Ihr Präsident und ihre Vizepräsidenten werden vom Minister ernannt. Sie hat einen Beirat, dem Vertreter aus Bundesrat und Bundestag angehören (19).

(53)

Nach Auffassung Deutschlands wird der Vorteil aus privaten Mitteln finanziert, weil die Umlage nicht über den Staatshaushalt laufe, sondern von anderen privaten Stellen gezahlt werde. Zudem macht Deutschland geltend, dass die Übertragungsnetzbetreiber den Vorteil vorfinanzieren müssten, die Höhe der Umlage selbst festsetzten und die Umlage nach eigenem Ermessen verwenden könnten.

(54)

Die Kommission stellt fest, dass der Begriff der staatlichen Beihilfe im Sinne des Artikels 107 Absatz 1 AEUV nicht voraussetzt, dass die finanziellen Mittel über den Staatshaushalt laufen. Wie in den Erwägungsgründen (38) und (39) dieses Beschlusses dargelegt, hat der Gerichtshof befunden, dass der Begriff der staatlichen Mittel im Sinne des Artikels 107 Absatz 1 AEUV auch Beihilferegelungen umfasst, die aus dem privaten Sektor auferlegten Beiträgen finanziert werden und nicht erfordert, dass die Beihilfe aus dem Staatshaushalt finanziert wird.

(55)

Ferner stellt die Kommission fest, dass die vom Staat auferlegte Abgabe auch in der Rechtssache Essent nicht über den Staatshaushalt lief, ehe sie an SEP ausgezahlt wurde. Obwohl der betreffende Aufschlag Stromverbrauchern auferlegt wurde, betrachtete der Gerichtshof ihn nichtsdestoweniger als staatliche Mittel.

(56)

Angesichts der vorstehenden Ausführungen teilt die Kommission nicht die Ansicht Deutschlands, dass die Beihilfe aus privaten Mitteln finanziert werde, weil die Umlage den Letztverbrauchern auferlegt werde und nicht über den Staatshaushalt laufe.

(57)

In Bezug auf die Rechtssache PreussenElektra stellt die Kommission ferner fest, dass die beiden betroffenen Unternehmen (das lokale öffentliche Elektrizitätsversorgungsunternehmen und das vorgelagerte Elektrizitätsversorgungsunternehmen) einen Teil der sich aus der Abnahmeverpflichtung ergebenden finanziellen Belastung zu tragen hatten: das lokale Versorgungsunternehmen, wenn die zu vergütenden Kilowattstunden unter einem Anteil von 5 % der von ihm insgesamt über sein Versorgungsnetz abgesetzten Kilowattstunden lagen und das vorgelagerte Versorgungsunternehmen bis zu 5 % der von dem lokalen Versorgungsunternehmen insgesamt abgesetzten Kilowattstunden (für die Kilowattstunden über 5 %). In der Rechtssache PreussenElektra hatte der Staat keinen Aufschlag festgesetzt, um diesen Unternehmen einen Ausgleich für die sich aus der Abnahmeverpflichtung ergebende finanzielle Belastung zu gewähren.

(58)

Auch die Tatsache, dass die Übertragungsnetzbetreiber die Höhe der Umlage berechnen, ändert nichts an der Schlussfolgerung, dass staatliche Mittel zum Einsatz kommen. Die Umlage wurde vom Staat auferlegt, und der Staat hat die Methode zur Festsetzung der Umlage festgelegt. Es steht den Übertragungsnetzbetreibern nicht frei, die Höhe der Umlage nach eigenem Ermessen festzusetzen. Sie können sie lediglich auf der Grundlage der von der BNetzA vorgegebenen Methode berechnen. Zudem hat die BNetzA den Startbetrag für die Berechnung der Umlage für das erste Durchführungsjahr selbst direkt auf 440 Mio. EUR für § 19 Absatz 2 Sätze 1 und 2 und auf 300 Mio. EUR für § 19 Absatz 2 Satz 2 StromNEV festgesetzt (vgl. Erwägungsgrund (16) dieses Beschlusses).

(59)

Darüber hinaus hat die BNetzA einen Regulierungsmechanismus eingeführt, in dessen Rahmen Erlöse, die über den Betrag hinausgehen, der zum Ausgleich von Erlösausfällen aufgrund der Netzentgeltbefreiung und der Ausgleichsverpflichtung gegenüber den Verteilernetzbetreibern benötigt wird, zu einer Verringerung der Umlage im Jahr x+2 führen (vgl. Erwägungsgrund (17) dieses Beschlusses).

(60)

Die Übertragungsnetzbetreiber können damit weder über die Höhe noch über die Verwendung der § 19-Umlage frei entscheiden.

(61)

Nach Auffassung der Kommission ändert der Umstand, dass die Übertragungsnetzbetreiber die Beihilfe möglicherweise in begrenztem Umfang vorfinanzieren, nichts an der Schlussfolgerung, dass sie die finanzielle Belastung letztlich nicht zu tragen haben. Sie erhalten einen vollständigen Ausgleich durch die § 19-Umlage. Die Kommission hat bereits in mehreren Fällen (20) festgestellt, dass Vorteile in Form einer Abnahmeverpflichtung für bestimmte Unternehmen, welche vom Staat (zum Beispiel über einen Fonds) einen Ausgleich oder eine Erstattung erhalten, staatliche Beihilfen bilden, auch wenn der Vorteil von privaten Betreibern vorfinanziert wurde. Als entscheidender Faktor gilt, dass der Staat eine Abgabe oder eine Umlage (bzw. einen Aufschlag) eingeführt hat, die dazu dient, dem privaten Betreiber einen Ausgleich für die finanzielle Belastung zu gewähren, die sich daraus ergibt, dass der Staat ihn verpflichtet hat, anderen Unternehmen einen Vorteil zu gewähren. Auch in der Rechtssache Essent hatte SEP (das gleichzeitig Verwalter, Empfänger und Begünstigter der Beihilfe war) in gewisser Weise die verlorenen Kosten vorfinanziert. Dies änderte nichts an dem Umstand, dass es sich bei der vom Staat auferlegten und von SEP erhobenen Abgabe zum Ausgleich der verlorenen Kosten um staatliche Mittel handelte.

(62)

Schließlich stellt die Kommission fest, dass die BNetzA in ihrem Beschluss vom 14. Dezember 2011 dargelegt hat, dass die § 19-Umlage eine Abgabe darstelle, da sie nicht einem allgemeinem Netzentgelt entspreche, sondern ein „anderes Entgelt“ im Sinne des Artikels 17 Absatz 8 StromNEV bilde und von den allgemeinen/normalen Netzentgelten gesondert erhoben werden müsse. Mit der Umlage wird ein besonderer Zweck verfolgt: Sie soll den Übertragungsnetzbetreibern die Erlösausfälle erstatten, die sich aus der Netzentgeltbefreiung und aus der Verpflichtung, den Verteilernetzbetreibern die durch die Befreiung verursachten Erlösausfälle zu erstatten, ergeben.

Die Übertragungsnetzbetreiber sind mit der Verwaltung staatlicher Mittel beauftragt worden, und der Staat hat die Verwendung der Umlage festgelegt.

(63)

Die Übertragungsnetzbetreiber bilden die Zentralstelle für den gesamten Mechanismus zur Finanzierung der Befreiung. Den der Kommission übermittelten Informationen zufolge sind sie vom Staat beauftragt/benannt worden, um die mit der Befreiung und der § 19-Umlage verbundenen Finanzströme zu verwalten.

(64)

Auf der Grundlage des § 19 Absatz 2 StromNEV und des Beschlusses der BNetzA vom 14. Dezember 2011 müssen sie

den Verteilernetzbetreibern die Erlösausfälle, die sich aus der Befreiung auf Ebene der Verteilernetzbetreiber ergeben, erstatten;

die finanzielle Belastung, die sich aus der Befreiung auf ihrer Ebene und aus der Verpflichtung, den Verteilernetzbetreibern eine Erstattung zu gewähren, ergibt, untereinander ausgleichen;

die § 19-Umlage auf der Grundlage der prognostizierten Erlösausfälle und des prognostizierten Stromverbrauchs (gemeinsam) ermitteln;

die § 19-Umlage veröffentlichen;

die tatsächlich gezahlte gesamte § 19-Umlage mit dem sich aus der Befreiung ergebenden tatsächlichen Erlösausfall vergleichen (Ist-Abgleich). Anschließend müssen sie bei der Ermittlung der § 19-Umlage in den folgenden Jahren die Differenz berücksichtigen;

die Einnahmen aus der § 19-Umlage zum Ausgleich ihrer eigenen Erlösausfälle (die sich aus der Befreiung, der Erstattungsverpflichtung gegenüber den Verteilernetzbetreibern und der Verpflichtung zum Ausgleich untereinander ergeben) verwenden.

(65)

Infolgedessen zentralisieren die vier deutschen Übertragungsnetzbetreiber einerseits die sich aus der Befreiung ergebenden Kosten und andererseits die Einnahmen aus der § 19-Umlage. Zusammen handeln sie in fondsähnlicher Weise. Dies ergibt sich auch aus der von ihnen gemeinsam unterhaltenen zentralen Website www.eeg-kwk.net und der Einrichtung der gemeinsamen Projektgruppe Horizontaler Belastungsausgleich (PG HOBA) (21), die die Aufgabe hat, die wirtschaftlichen, administrativen und organisatorischen Rahmenbedingungen für die Verwaltung der für die Umsetzung der § 19-Umlage erforderlichen Finanzströme zu schaffen.

(66)

Auf der Grundlage dieser Elemente vertritt die Kommission zu diesem Zeitpunkt die Auffassung, dass die Übertragungsnetzbetreiber die § 19-Umlage verwalten und ihnen diese besondere Aufgabe und alle damit verbundenen Tätigkeiten per Gesetz und von der BNetzA übertragen wurden.

(67)

Die Kommission stellt daher auf der Grundlage der zurzeit vorliegenden Informationen fest, dass die Übertragungsnetzbetreiber vom Staat benannt/eingesetzt und mit der Verwaltung der § 19-Umlage beauftragt wurden und dass die Erlöse aus der § 19-Umlage staatliche Mittel darstellen.

(68)

Deutschland betont, dass die § 19-Umlage im vorliegenden Fall nicht von der BNetzA erhoben, eingenommen, verwaltet und verteilt werde, sondern vom Netzbetreiber. Deutschland scheint die Auffassung zu vertreten, dass die § 19-Umlage aufgrund dieses Umstands keine staatliche Mittel darstellt, da die Netzbetreiber keine staatliche Einrichtungen sind.

(69)

Wie der Gerichtshof in der Rechtssache Steinike erklärte, kann jedoch auch eine private Einrichtung mit der Verwaltung staatlicher Mittel beauftragt werden.

(70)

Deutschland scheint die Auffassung zu vertreten, dass im Gegensatz zur Beihilfesache SA.26036 (22) hier keine Einrichtung ernannt oder mit der Verwaltung der § 19-Umlage beauftragt worden ist.

(71)

Der Grund für diese Position ist nicht klar, da Deutschland selbst eingeräumt hat, dass die Übertragungsnetzbetreiber die § 19-Umlage verwalten.

(72)

Deutschland scheint die Auffassung zu vertreten, dass eine Einrichtung nur dann als mit der Verwaltung einer Abgabe beauftragt/benannt zu betrachten sei, wenn allein sie diese Verwaltung wahrnimmt. Deutschland stellt heraus, dass in der Rechtssache Essent nur SEP mit der Verwaltung des Aufschlags beauftragt gewesen sei, während in der vorliegenden Sache alle Übertragungsnetzbetreiber und Verteilernetzbetreiber an der Erhebung der § 19-Umlage beteiligt seien.

(73)

Es ist nicht klar, auf welcher Rechtsgrundlage geltend gemacht werden kann, dass eine Umlage/ein Aufschlag nur dann unter den Begriff „staatliche Mittel“ fallen kann, wenn nur eine Einrichtung im gesamten Land mit ihrer Verwaltung beauftragt ist.

(74)

Selbst in der Rechtssache Essent war SEP nicht die einzige Einrichtung, die an der Verwaltung der Abgabe beteiligt war: Die Abgabe wurde zunächst von den Netzbetreibern erhoben, um dann auf SEP übertragen zu werden.

(75)

Dasselbe gilt in der vorliegenden Sache: Die Verteilernetzbetreiber müssen die § 19-Umlage erheben und ihrem jeweiligen Übertragungsnetzbetreiber überweisen. Jeder (der vier in Deutschland tätigen) Übertragungsnetzbetreiber zentralisiert die Einnahmen aus der § 19-Umlage in seinem Netzbereich.

(76)

Bei bestimmten Aspekten des Finanzierungs-/Erstattungsmechanismus müssen die Übertragungsnetzbetreiber gemeinsam handeln (Ausgleich untereinander und Ermittlung der § 19-Umlage). Nach Auffassung der Kommission sind diese kollektiven Aufgaben ein weiterer Hinweis darauf, dass die Übertragungsnetzbetreiber zusammen beauftragt worden sind, die § 19-Umlage nach vom Staat festgelegten Bestimmungen, Vorgaben und Verfahren zu verwalten.

(77)

Deutschland hat ferner betont, dass es den Übertragungsnetzbetreibern freistehe, das Geld nach eigenem Ermessen zu verwenden, und sie keine überschüssigen Einnahmen aus der § 19-Umlage an den Staat übertragen müssten, wie es in der Rechtssache Essent der Fall gewesen sei.

(78)

Die Kommission kann sich dieser Ansicht jedoch nicht anschließen, da die Übertragungsnetzbetreiber die § 19-Umlage den geltenden Texten zufolge nicht nach eigenem Ermessen verwenden können, so wie sie auch keine andere Umlage nach eigenem Ermessen erheben könnten.

(79)

Erstens wird die Umlage ausschließlich zu dem Zweck erhoben, für die finanzielle Belastung, die sich aus der Netzentgeltbefreiung und der Ausgleichsverpflichtung gegenüber den Verteilernetzbetreibern ergibt, einen Ausgleich zu gewähren. Zweitens führen alle Einnahmen, die über den für den Ausgleich dieser finanziellen Belastung erforderlichen Betrag hinausgehen, zu Finanzkorrekturen in Form einer verringerten Umlage im Jahr x+2. Deutschland hat selbst geltend gemacht, dass die § 19-Umlage aufgrund dieses Korrekturmechanismus nicht zu einer Überkompensierung führen könne.

(80)

Die Tatsache, dass überschüssige Einnahmen aus der Umlage nicht auf den Staatshaushalt übertragen werden, steht nach derzeitiger Auffassung der Kommission nicht der Schlussfolgerung entgegen, dass staatliche Mittel zum Einsatz kommen.

(81)

In der Rechtssache Essent wurde die Abgabe nur für ein Jahr auferlegt, um SEP verlorene Kosten von bis zu 400 000 000 NLG zu erstatten; daher erscheint es normal, dass der Staat vorschrieb, dass über diesen Betrag hinausgehende Mittel auf den Staatshaushalt übertragen werden mussten. Da das System in der hier behandelten Sache von Jahr zu Jahr fortgeführt werden soll und (im Jahr x) auf Prognosen basiert, erscheint es nur natürlich, dass der Staat verlangt, dass erstens ein Korrekturmechanismus vorgesehen wird und zweitens die Korrekturen die Form einer reduzierten Umlage für das Jahr x+2 annehmen. Entscheidend ist nach Auffassung der Kommission, dass der Staat die Verwendung und den Zweck der Umlage bestimmt und festgelegt hat, wofür eventuelle Umlagenbeträge verwendet werden sollen, die über den Betrag hinausgehen, der benötigt wird, um den Übertragungsnetzbetreibern die finanzielle Belastung, die sich aus der Netzentgeltbefreiung und der Ausgleichsverpflichtung gegenüber den Verteilernetzbetreibern ergibt, zu erstatten. Damit behält der Staat die Kontrolle über die Umlage.

(82)

Deutschland machte ferner geltend, dass im Gegensatz zur Rechtssache Essent keine Überwachungsmechanismen vorgesehen seien.

(83)

Die Kommission stellt zunächst fest, dass dies nichts an der Schlussfolgerung ändert, dass die Übertragungsnetzbetreiber mit der Verwaltung staatlicher Mittel beauftragt worden sind, die sie nicht nach eigenem Ermessen verwenden können. Bereits aus diesem Grund vertritt sie zu diesem Zeitpunkt die Auffassung, dass die Mittel unter staatlicher Kontrolle stehen.

(84)

Zudem stellt die Kommission fest, dass es entgegen den Angaben Deutschlands sehr wohl Überwachungsmechanismen gibt. Durch den in Erwägungsgrund (20) dieses Beschlusses beschriebenen Regulierungskonto-Mechanismus überwacht die BNetzA die auf die § 19-Umlage zurückgehenden Finanzströme. Die BNetzA hat bereits bestimmte Elemente des Mechanismus sowie Instrumente des Regulierungskontos und der Anreizregulierungsverordnung (ARegV) in ihrem Beschluss vom 14. Dezember 2011 verwendet. So müssen die Verteilernetzbetreiber den Übertragungsnetzbetreibern zum Beispiel unter Verwendung des Formulars C2 „Mitteilungspflichten der Stromnetzbetreiber gemäß § 28 Nr. 3 und Nr. 4 ARegV“ Angaben zur Ermittlung der § 19-Umlage zukommen lassen. Ferner wird die sich aus der Netzentgeltbefreiung im Jahr 2011 ergebende finanzielle Belastung nach Angaben der BNetzA im Regulierungskonto berücksichtigt.

3.1.3.2.   Vorliegen staatlicher Mittel vor Einführung der § 19-Umlage

(85)

Die § 19-Umlage ist im Jahr 2012 in Kraft getreten. Die Netzentgeltbefreiung für energieintensive Unternehmen trat bereits 2011 in Kraft (anwendbar ab dem 1. Januar 2011).

(86)

Nach § 19 Absatz 2 StromNEV sind die Übertragungsnetzbetreiber verpflichtet, den Verteilernetzbetreibern die aus der Befreiung resultierenden Erlösausfälle vollständig zu erstatten. Anschließend müssen die Übertragungsnetzbetreiber ihre jeweiligen Erlösausfälle dann untereinander ausgleichen; in § 19 Absatz 2 StromNEV wird in Bezug auf den Ausgleichsmechanismus auf § 9 KWK-Gesetz verwiesen. In § 9 KWK-Gesetz ist ferner festgelegt, dass Netzbetreiber berechtigt sind, Zusatzkosten, die sie infolge des Kostenausgleichs untereinander zu tragen haben, an die Letztverbraucher weiterzugeben.

(87)

Zudem ist in § 19 Absatz 2 StromNEV festgelegt, dass § 20 StromNEV entsprechend gilt. Nach § 20 StromNEV müssen Netzbetreiber Netzentgelte einführen, um ihre Netzkosten decken zu können. Sofern die Kommission § 20 richtig versteht, bedeutet dies, dass die Übertragungsnetzbetreiber nicht nur die Möglichkeit haben, die Zusatzkosten, die sich aus § 19 Absatz 2 StromNEV ergeben, in den Netznutzungsentgelten anzurechnen, sondern, anders als in § 9 KWK-Gesetz, sogar dazu verpflichtet sind.

(88)

Vor diesem Hintergrund vertritt die Kommission zu diesem Zeitpunkt die Auffassung, dass § 19 Absatz 2 StromNEV bereits vor der Annahme des BNetzA-Beschlusses vom 14. Dezember 2011 einen Mechanismus mit folgenden Eigenschaften enthielt:

Der Mechanismus gewährt energieintensiven Unternehmen einen Vorteil (die Befreiung von Netzentgelten), der dem Staat zuzurechnen ist (durch gesetzliche Bestimmungen gewährter Vorteil).

Der Vorteil wird durch eine Umlage finanziert (den Verbrauchern auferlegte Zusatzabgabe, vgl. § 19 Absatz 2 Sätze 7 und 8 StromNEV in Verbindung mit § 9 KWK-Gesetz und § 20 StromNEV).

Die Umlage wäre von den Übertragungsnetzbetreibern verwaltet worden; ebenso wie nach 2012 wären die Übertragungsnetzbetreiber jedoch verpflichtet gewesen, den Verteilernetzbetreibern eine Erstattung in voller Höhe zu gewähren, die Beträge untereinander auszugleichen und Zusatzgebühren von den Verbrauchern zu erheben, um die Differenz abzudecken; sie hätten nicht die Möglichkeit gehabt, Zusatzgebühren aufzuerlegen, die mehr als die Differenz ausmachen und wären weiterhin über das Regulierungskonto überwacht worden.

(89)

Daher wären die Systeme zur Finanzierung der Befreiung dem seit der Annahme des Beschlusses der BNetzA vom 14. Dezember 2011 bestehenden System offenbar sehr ähnlich gewesen.

(90)

Auch Deutschland vertritt diese Auffassung. Deutschland hat ausdrücklich mitgeteilt, dass der Beschluss der BNetzA lediglich eine Anwendung/Klarstellung des § 19 Absatz 2 StromNEV sei und dass die BNetzA keine Vorschriften/Regelungen eingeführt habe, die nicht bereits in § 19 Absatz 2 StromNEV enthalten gewesen seien.

(91)

Vor diesem Hintergrund scheint die Argumentation in Abschnitt 3.1.3.1 dieses Beschlusses sinngemäß auf § 19 Absatz 2 StromNEV vor der Annahme des Beschlusses vom 14. Dezember 2011 anwendbar zu sein, und § 19 Absatz 2 StromNEV scheint bereits vor der Annahme des Beschlusses vom 14. Dezember 2011 staatliche Beihilfen umfasst zu haben.

(92)

Ferner hat die BNetzA mitgeteilt, dass der Erlösausfall für 2011 im Regulierungskonto nach § 5 ARegV berücksichtigt werde. Dies scheint zu bedeuten, dass Erlösausfälle durch etwaige Überschüsse auf dem Regulierungskonto ausgeglichen werden können. Da das Regulierungskonto unter der Kontrolle und im Eigentum der BNetzA, einer öffentlichen Einrichtung, steht, könnte dies ein weiterer Grund für die Feststellung sein, dass staatliche Mittel zum Einsatz kommen.

(93)

Die Kommission ersucht Deutschland um weitere Angaben zu diesem Punkt. Insbesondere werden Angaben über die genaue Bedeutung der Bezugnahme auf § 20 StromNEV benötigt. Ferner werden allgemein weitere Angaben zur Funktionsweise des Regulierungskontos benötigt und zu der Art, wie die sich aus der Befreiung im Jahr 2011 ergebende finanzielle Belastung im Regulierungskonto berücksichtigt wird, so wie es die BNetzA am 14. Dezember 2011 beschlossen hat.

3.1.4.   Vorläufige Schlussfolgerung zum Vorliegen von Beihilfen

(94)

Auf der Grundlage der vorstehend genannten Elemente und der zu diesem Zeitpunkt verfügbaren Informationen zieht die Kommission den vorläufigen Schluss, dass die durch die § 19-Umlage ausgeglichene Netzentgeltbefreiung ab 2012 eine staatliche Beihilfe zugunsten energieintensiver Unternehmen bildet. Die Kommission hat beim jetzigen Stand der Dinge ferner Bedenken, dass bereits 2011, das heißt vor der Einführung der § 19-Umlage, staatliche Beihilfen gewährt worden sein könnten. Die Kommission ersucht Deutschland um Übermittlung der im vorstehenden Erwägungsgrund genannten zusätzlichen Angaben.

3.2.   Vereinbarkeit mit dem Binnenmarkt

(95)

Auf der Grundlage der derzeit verfügbaren Informationen ist die Kommission vorläufig zu dem Schluss gelangt, dass die Befreiung energieintensiver Unternehmen von Netzentgelten nach 2012, aber möglicherweise auch bereits zuvor, eine staatliche Beihilfe darstellt. Die Kommission kann derartige Beihilfen für mit dem Binnenmarkt vereinbar erklären, sofern die in Artikel 107 Absatz 3 Buchstabe c AEUV genannten Voraussetzungen erfüllt sind. Nach ständiger Rechtssprechung ist es Aufgabe des Mitgliedstaats, Gründe für die Vereinbarkeit mit dem Binnenmarkt darzulegen und aufzuzeigen, dass die einschlägigen Voraussetzungen erfüllt sind (23).

(96)

Die Kommission stellt fest, dass Deutschland keine Gründe für die Vereinbarkeit der Beihilfe mit dem Binnenmarkt dargelegt hat, da das Land die Auffassung vertritt, dass die fragliche Maßnahme keine Beihilfe bildet.

(97)

Deutschland hat lediglich erklärt, dass die Befreiung von Netzentgelten gerechtfertigt sei, weil energieintensive Unternehmen das Netz stabilisierten, ohne jedoch diese stabilisierende Wirkung zu begründen oder – sollte diese stabilisierende Wirkung bestehen – anzugeben, nach welchen Vorschriften und aus welchen Gründen eine derartige Wirkung der Kommission die Möglichkeit geben könnte, die Beihilfe für mit dem Binnenmarkt vereinbar zu erklären.

(98)

Die Kommission zieht zum jetzigen Zeitpunkt den vorläufigen Schluss, dass der Befreiungsmechanismus eine Betriebsbeihilfe bildet, da er die Begünstigten von Netzentgelten befreit, die sie normalerweise im Rahmen ihrer laufenden Verwaltung oder ihrer üblichen Tätigkeiten hätten tragen müssen. Der Rechtsprechung zufolge sind Betriebsbeihilfen grundsätzlich nicht mit dem Binnenmarkt vereinbar, weil sie den Wettbewerb in den Wirtschaftszweigen, in denen sie gewährt werden, grundsätzlich verfälschen, ohne dabei ihrer Natur nach geeignet zu sein, die in den genannten Ausnahmebestimmungen festgesetzten Zwecke zu erreichen (24).

(99)

Daher hegt die Kommission zum jetzigen Stand der Dinge Zweifel an ihrer Vereinbarkeit mit dem Binnenmarkt. Folglich hat sie nach Artikel 4 Absatz 4 der Verordnung (EG) Nr. 659/1999 beschlossen, das förmliche Prüfverfahren zu eröffnen, und fordert Deutschland damit auf, seine Anmerkungen und die benötigten Informationen zu übermitteln.

4.   SCHLUSSFOLGERUNG

In Anbetracht der vorstehenden Ausführungen fordert die Kommission Deutschland im Rahmen des Verfahrens nach Artikel 108 Absatz 2 des Vertrags über die Arbeitsweise der Europäischen Union auf, innerhalb eines Monats nach Erhalt dieses Schreibens Stellung zu nehmen und alle sachdienlichen Angaben für die beihilferechtliche Würdigung der Maßnahme zu übermitteln. Die Kommission ersucht Deutschland insbesondere um Informationen über die genaue Bedeutung der Bezugnahme auf § 20 StromNEV, sowie um allgemeine Informationen über die Funktionsweise des Regulierungskontos und über die Art, wie die sich aus der Befreiung im Jahr 2011 ergebende finanzielle Belastung im Regulierungskonto berücksichtigt wird, so wie es die BNetzA am 14. Dezember 2011 beschlossen hat.

Die Kommission bittet die Bundesregierung, den potenziellen Empfängern der Beihilfe unverzüglich eine Kopie dieses Schreibens zuzuleiten.

Die Kommission erinnert die Bundesregierung an die aufschiebende Wirkung von Artikel 108 Absatz 3 des Vertrags über die Arbeitsweise der Europäischen Union und verweist auf Artikel 14 der Verordnung (EG) Nr. 659/1999 des Rates, wonach alle rechtswidrigen Beihilfen unter Umständen vom Empfänger zurückzufordern sind.

Die Kommission weist die Bundesrepublik Deutschland darauf hin, dass sie alle Beteiligten durch die Veröffentlichung des vorliegenden Schreibens und einer Zusammenfassung desselben im Amtsblatt der Europäischen Union unterrichten wird. Außerdem wird sie die Beteiligten in den EFTA-Staaten, die das EWR-Abkommen unterzeichnet haben, durch Veröffentlichung einer Bekanntmachung in der EWR-Beilage des Amtsblattes der Europäischen Union und die EFTA-Überwachungsbehörde durch Übermittlung einer Kopie dieses Schreibens in Kenntnis setzen. Alle genannten Beteiligten werden aufgefordert, innerhalb eines Monats ab dem Datum dieser Veröffentlichung Stellung zu nehmen.”


(1)  Nach § 19 Absatz 2 Satz 1 StromNEV können Übertragungsnetzbetreiber und Verteilernetzbetreiber Verträge mit Letztverbrauchern schließen, die ein besonderes Nutzungsverhalten haben, das ein individuelles Netzentgelt rechtfertigt. Dieses individuell ausgehandelte Netzentgelt darf nicht weniger als 20 Prozent des veröffentlichten Netzentgelts betragen. Diese Möglichkeit der Vereinbarung individueller Netzentgelte bestand bereits vor der Änderung von 2011 und ist nicht Gegenstand der Beschwerde.

(2)  In § 19 Absatz 2 Satz 1 StromNEV heißt es: „Ist auf Grund vorliegender oder prognostizierter Verbrauchsdaten oder auf Grund technischer oder vertraglicher Gegebenheiten offensichtlich, dass der Höchstlastbeitrag eines Letztverbrauchers vorhersehbar erheblich von der zeitgleichen Jahreshöchstlast aller Entnahmen aus dieser Netz- oder Umspannebene abweicht, so haben Betreiber von Elektrizitätsversorgungsnetzen diesem Letztverbraucher in Abweichung von § 16 ein individuelles Netzentgelt anzubieten, das dem besonderen Nutzungsverhalten des Netzkunden angemessen Rechnung zu tragen hat und nicht weniger als 20 Prozent des veröffentlichten Netzentgelts betragen darf“.

(3)  Quelle: Website der BNetzA: http://www.bundesnetzagentur.de/cln_1911/DE/DieBundesnetzagentur/Beschlusskammern/BK4/Pargra_19Abs2Satz2/NetzentgelteParagr19Abs2_Satz2_bkv_node.html.

(4)  Vgl. die gemeinsame Website der Übertragungsnetzbetreiber: http://www.eeg-kwk.net/de/file/Internetveroeffentlichung_Paragraph_19StromNEV.pdf.

(5)  EuGH, Urteil vom 23. Februar 1961, De Gezamenlijke Steenkolenmijnen in Limburg/Hohe Behörde, Rechtssache 30/59, Slg. 1961, 1, 19; EuGH, Urteil vom 19. Mai 1999, Italien/Kommission, Rechtssache C-6/97, Slg. 1999, I-2981, 15; EuGH, Urteil vom 5. Oktober 1999, Frankreich/Kommission, Rechtssache C-251/97, Slg. 1999, S. I-6639, Randnr. 35.

(6)  EuGH, Urteil vom 29. April 2004, Niederlande/Kommission, Rechtssache C-159/01, Slg. I-4461, Randnr. 42; EuGH, Urteil vom 8. September 2011, Niederlande/Kommission, Rechtssache C-279/08 P, System des Handels mit NOx-Emissionsrechten, Randnr. 62.

(7)  EuGH, Urteil vom 29. April 2004, Niederlande/Kommission, Rechtssache C-159/01, Slg. 2004, I-4461, Randnr. 43; EuGH, Urteil vom 6. September 2006, Portugal/Kommission, Rechtssache C-88/03, Slg. 2006, I-7115, Randnr. 80; EuGH, Rechtssache C-279/08 P, System des Handels mit NOx-Emissionsrechten, Randnr. 62.

(8)  EuGH, Urteil vom 22. März 1977, Steinike &Weinlig/Deutschland, Rechtssache 78/76, Slg. 1977, 595, Randnr. 21; EuGH, Urteil vom 13. März 2001, PreussenElektra, Rechtssache C-379/98, Slg. 2001, I-2099, Randnummer 58.

(9)  EuG, Urteil vom 12. Dezember 1996, Air France/Kommission, Rechtssache T-358/94, Slg. 1996, I-2109, Randnrn. 63 bis 65.

(10)  EuG, Urteil vom 27. September 2012, Frankreich/Kommission, Rechtssache T-139/09, noch nicht veröffentlicht, abrufbar unter curia.europa.eu.

(11)  EuGH, Urteil vom 22. März 1977, Steinike & Weinlig/Deutschland, Rechtssache 78/76, Slg. 1977, 595, Randnr. 21.

(12)  EuGH, Urteil vom 2.7.1974, Italien/Kommission, Rechtssache 173/73, Slg. 709, Randnr. 16.

(13)  EuGH, Urteil vom 11. November 1987, Frankreich/Kommission, Rechtssache C-259/85, Slg. 1987, 4393, Randnr. 23.

(14)  EuGH, Urteil vom 17. Juli 2008, Essent, Rechtssache C-206/06, Slg. 2008, I-5497.

(15)  EuGH, Urteil vom 17. Juli 2008, Essent, Rechtssache C-206/06, Slg. 2008, I-5497, Randnr. 66.

(16)  EuGH, Urteil vom 17. Juli 2008, Essent, Rechtssache C-206/06, Slg. 2008, I-5497, Randnr. 74.

(17)  EuGH, Urteil vom 13. März 2001, PreussenElektra, Rechtssache C-379/98, Slg. 2001, I-2099, Randnrn. 58 und 59.

(18)  EuGH, Urteil vom 13. März 2001, PreussenElektra, Rechtssache C-379/98, Slg. 2001, I-2099, Randnr. 56. Vgl. auch das Urteil des EuGH vom 17. Juli 2008 in der Rechtssache Essent (C-206/06, Slg. 2008, I-5497, Randnr. 74), in dem der Gerichtshof feststellt, dass die Unternehmen in der Rechtssache PreussenElektra nicht vom Staat mit der Verwaltung staatlicher Mittel beauftragt worden waren.

(19)  Vgl. § 1, § 3, § 4 und § 5 des Gesetzes über die Bundesnetzagentur für Elektrizität, Gas, Telekommunikation, Post und Eisenbahnen vom 7. Juli 2005 (BGBl. I S. 1970, 2009).

(20)  Beihilfesache N 571/2006 RES-E support programme (Irland) (ABl. C 311 vom 21.12.2007); Beihilfesache C 43/2002 Fonds de compensation dans le cadre de l'organisation du marché de l'électricité (Luxemburg) (ABl. L 159 vom 20.6.2009); Beihilfesache N 94/2010 Feed in tariffs to support the generation of renewable electricity from low carbon sources (Vereinigtes Königreich) (ABl. C 166 vom 25.6.2010); Beihilfesache SA.33384 (2011/N) Ökostromgesetz 2012 (Österreich) (ABl. C 156 vom 2.6.2012).

(21)  http://www.eeg-kwk.net/de/Aufgabe%20PG%20HOBA.htm, aufgerufen am 19.11.2012.

(22)  Beschluss der Kommission vom 8. März 2011, Österreich, Staatliche Beihilfe für energieintensive Unternehmen, Ökostromgesetz (Ökostromgesetznovelle 2008).

(23)  EuGH, Urteil vom 28. April 1993, Italien/Kommission, Rechtssache C-364/90, Slg. 1993, I-2097, Randnr. 20; EuG, Urteil vom 15. Dezember 1999, Freistaat Sachsen und andere/Kommission, verbundene Rechtssachen T-132/96 und T-143/96, Slg. 1999, II-3663, Randnr. 140.

(24)  EuG, Urteil vom 8. Juni 1995, Siemens SA/Kommission, Rechtssache T-459/93, Slg. 1995, II-1675, Randnr. 48. Vgl. auch EuG, Urteil vom 8. Juli 2010, Freistaat Sachsen und Land Sachsen-Anhalt/Kommission, Rechtssache T-396/08, Slg. 2010, II-141, Randnrn. 46-48; EuGH, Urteil vom 19. September 2000, Deutschland/Kommission, Rechtssache C-156/98, Slg. 2000, I-6857, Randnr. 30 mit weiteren Quellenverweisen.