20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/1

---

2013/C 114/01

Europeiska unionens domstol senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidning

EUT C 108, 13.4.2013

Senaste listan över offentliggöranden

EUT C 101, 6.4.2013

EUT C 86, 23.3.2013

EUT C 79, 16.3.2013

EUT C 71, 9.3.2013

EUT C 63, 2.3.2013

EUT C 55, 23.2.2013

Dessa texter är tillgängliga på:

EUR-Lex: http://eur-lex.europa.eu

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/2

---

Indelningen av domare på avdelning

2013/C 114/02

Tribunalen har vid sammanträde i plenum den 18 mars 2013, till följd av att domaren Carl Wetter tillträtt sitt ämbete, beslutat att ändra tribunalens beslut av den 20 september 2010 (1), av den 26 oktober 2010 (2), av den 29 november 2010 (3) och av den 20 september 2011 (4), av den 25 november 2011 (5), av den 16 maj 2012 (6), av den 17 september 2012 (7), av den 9 oktober 2012 (8) och av den 29 november 2012 (9) om indelning av domarna på avdelning.

För perioden från och med den 18 mars 2013 till den 31 augusti 2013 ska domarna vara indelade på avdelning enligt följande:

Första avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare): Avdelningsordföranden Josef Azizi samt domarna Ingrida Labucka, Sten Frimodt Nielsen, Dimitrios Gratsias, Mariyana Kancheva och Eugène Buttigieg

Första avdelningen (sammanträder med tre domare): Avdelningsordföranden Josef Azizi a) Domarna Sten Frimodt Nielsen och Mariyana Kancheva b) Domarna Sten Frimodt Nielsen och Eugène Buttigieg c) Domarna Mariyana Kancheva och Eugène Buttigieg

Andra avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare): Avdelningsordföranden Nicholas James Forwood samt domarna Franklin Dehousse, Irena Wiszniewska-Białecka, Miro Prek och Juraj Schwarcz

Andra avdelningen (sammanträder med tre domare):   Avdelningsordföranden Nicholas James Forwood   Domaren Franklin Dehousse   Domaren Juraj Schwarcz

Tredje avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare): Avdelningsordföranden Ottó Czúcz samt domarna Ingrida Labucka, Sten Frimodt Nielsen, Dimitrios Gratsias, Mariyana Kancheva och Eugène Buttigieg

Tredje avdelningen (sammanträder med tre domare):   Avdelningsordföranden Ottó Czúcz   Domaren Ingrida Labucka   Domaren Dimitrios Gratsias

Fjärde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare): Avdelningsordföranden Irena Pelikánová samt domarna Vilenas Vadapalas, Küllike Jürimäe, Kevin O’Higgins och Marc van der Woude

Fjärde avdelningen (sammanträder med tre domare):   Avdelningsordföranden Irena Pelikánová   Domaren Küllike Jürimäe   Domaren Marc van der Woude

Femte avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare): Avdelningsordföranden Savvas Papasavvas samt domarna Vilenas Vadapalas, Küllike Jürimäe, Kevin O’Higgins och Marc van der Woude

Femte avdelningen (sammanträder med tre domare):   Avdelningsordföranden Savvas Papasavvas   Domaren Vilenas Vadapalas   Domaren Kevin O’Higgins

Sjätte avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare): Avdelningsordföranden Heikki Kanninen samt domarna Maria Eugénia Martins de Nazaré Ribeiro, Santiago Soldevila Fragoso, Andrei Popescu, Guido Berardis och Carl Wetter

Sjätte avdelningen (sammanträder med tre domare): Avdelningsordföranden Heikki Kanninen a) Domarna Santiago Soldevila Fragoso och Guido Berardis b) Domarna Santiago Soldevila Fragoso och Carl Wetter c) Domarna Guido Berardis och Carl Wetter

Sjunde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare): Avdelningsordföranden Alfred Dittrich samt domarna Franklin Dehousse, Irena Wiszniewska-Białecka, Miro Prek och Juraj Schwarcz

Sjunde avdelningen (sammanträder med tre domare):   Avdelningsordföranden Alfred Dittrich   Domaren Irena Wiszniewska-Białecka   Domaren Miro Prek

Åttonde avdelningen i utökad sammansättning (sammanträder med fem domare): Avdelningsordföranden Laurent Truchot samt domarna Maria Eugénia Martins de Nazaré Ribeiro, Santiago Soldevila Fragoso, Andrei Popescu, Guido Berardis och Carl Wetter

Åttonde avdelningen (sammanträder med tre domare):   Avdelningsordföranden Laurent Truchot   Domaren Maria Eugénia Martins de Nazaré Ribeiro   Domaren Andrei Popescu

För tiden från och med den 18 mars 2013 till den 31 augusti 2013 gäller följande beträffande första avdelningen i utökad sammansättning. De domare som tillsammans med avdelningsordföranden ingår i den utökande sammansättningen ska vara de två andra domarna i första avdelningen i ursprunglig sammansättning, den fjärde domaren på den avdelningen och en domare på tredje avdelningen, i sammansättningen med tre domare. Den domaren, som inte ska vara avdelningsordföranden, ska utses enligt den turordning som föreskrivs i artikel 6 i tribunalens rättegångsregler.

För tiden från och med den 18 mars 2013 till den 31 augusti 2013 gäller följande beträffande tredje avdelningen i utökad sammansättning. De domare som tillsammans med avdelningsordföranden ingår i den utökande sammansättningen ska vara de två andra domarna i tredje avdelningen i ursprunglig sammansättning och två domare på första avdelningen, i sammansättningen med fyra domare. Ingen av sistnämnda domare ska vara avdelningsordföranden och de ska utses enligt den turordning som föreskrivs i artikel 6 i tribunalens rättegångsregler.

För tiden från och med den 18 mars 2013 till den 31 augusti 2013 gäller följande beträffande sjätte avdelningen i utökad sammansättning. De domare som tillsammans med avdelningsordföranden ingår i den utökande sammansättningen ska vara de två andra domarna i sjätte avdelningen i ursprunglig sammansättning, den fjärde domaren på den avdelningen och en domare på åttonde avdelningen, i sammansättningen med tre domare. Den domaren, som inte ska vara avdelningsordföranden, ska utses enligt den turordning som föreskrivs i artikel 6 i tribunalens rättegångsregler.

För tiden från och med den 18 mars 2013 till den 31 augusti 2013 gäller följande beträffande åttonde avdelningen i utökad sammansättning. De domare som tillsammans med avdelningsordföranden ingår i den utökande sammansättningen ska vara de två andra domarna i åttonde avdelningen i ursprunglig sammansättning och två domare på sjätte avdelningen, i sammansättningen med fyra domare. Ingen av sistnämnda domare ska vara avdelningsordföranden och de ska utses enligt den turordning som föreskrivs i artikel 6 i tribunalens rättegångsregler.

För tiden från och med den 18 mars 2013 till den 31 augusti 2013 gäller följande beträffande första avdelningen när den sammanträder med tre domare. Avdelningsordföranden ska sammanträda med domare omväxlande ur grupp a, b eller c, beroende på i vilken grupp referenten ingår. I mål där avdelningsordföranden är referent ska avdelningsordföranden sammanträda med domare omväxlande ur dessa grupper i den ordning målen registreras, med undantag för mål som har samband med varandra.

För tiden från och med den 18 mars 2013 till den 31 augusti 2013 gäller följande beträffande sjätte avdelningen när den sammanträder med tre domare. Avdelningsordföranden ska sammanträda med domare omväxlande ur grupp a, b eller c, beroende på i vilken grupp referenten ingår. I mål där avdelningsordföranden är referent ska avdelningsordföranden sammanträda med domare omväxlande ur dessa grupper i den ordning målen registreras, med undantag för mål som har samband med varandra.

---

(1)  EUT C 288 av den 23.10.2010, s. 2

(2)  EUT C 317 av den 20.11.2010, s. 5

(3)  EUT C 346 av den 18.12.2010, s. 2

(4)  EUT C 305 av den 15.10.2011, s. 2

(5)  EUT C 370 av den 17.12.2011, s. 5

(6)  EUT C 174 av den 16.6.2012, s. 2

(7)  EUT C 311 av den 13.10.2012, s. 2

(8)  EUT C 343 av den 10.11.2012, s. 2

(9)  EUT C 9 av den 12.1.2013, s. 3

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/5

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 februari 2013 — Inalca SpA — Industria Alimentari Carni, Cremonini SpA mot Europeiska kommissionen

(Mål C-460/09 P) (1)

(Överklagande - Europeiska unionens utomobligatoriska skadeståndsansvar - Konstaterande av oegentligheter i samband med exportbidrag för export av nötkött till Jordanien - Olaf-undersökning - Olafs redovisning av resultaten för de nationella myndigheterna - Ställande av säkerheter - Begäran om ersättning för kostnader - Orsakssamband - Anslutningsöverklagande - Preskriptionstid - Den tidpunkt då fristen börjar löpa)

2013/C 114/03

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Inalca SpA — Industria Alimentari Carni, Cremonini SpA (ombud: F. Sciaudone och C. D’Andria, avvocati)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: V. Di Bucci och P. Rossi)

Saken

Överklagande av det beslut som förstainstansrätten (sjätte avdelningen) meddelade den 4 september 2009 i mål T-174/06, Inalca och Cremonini mot kommissionen, genom vilken förstainstansrätten ogillade en talan om utomobligatoriskt skadestånd för den skada som klagandena påstår sig ha lidit till följd av det meddelande till de italienska myndigheterna av slutsatser enligt vilka klagandena utpekas som misstänkta i en undersökning av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) i syfte att kontrollera giltigheten av vissa exportbidrag för nötkött till Jordanien.

Domslut

1.	Huvudöverklagandet och anslutningsöverklagandet ogillas.

2.	Inalca SpA — Industria Alimentari Carni och Cremonini SpA ska ersätta rättegångskostnaderna avseende huvudöverklagandet.

3.	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna avseende anslutningsöverklagandet.

---

(1)  EUT C 24, 30.1.2010.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/5

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 februari 2013 — Europeiska kommissionen mot Ungern

(Mål C-473/10) (1)

(Fördragsbrott - Utveckling av gemenskapens järnvägar - Tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet - Avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur - Direktiv 91/440/EEG och 2001/14/EG - Ofullständigt införlivande)

2013/C 114/04

Rättegångsspråk: ungerska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: H. Støvlbæk, B. Simon och A. Sipos)

Svarande: Ungern (ombud: M. Fehér, K. Szíjjártó och G. Koós)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek, T. Müller och J. Očková), Republiken Polen (ombud: M. Szpunar, B. Majczyna och M. Laszuk)

Saken

Fördragsbrott — Underlåtenhet att inom den föreskrivna fristen vidta nödvändiga åtgärder för att följa artikel 6.3 och bilaga II i rådets direktiv 91/440/EEG av den 29 juli 1991 om utvecklingen av gemenskapens järnvägar (EGT L 237, s. 25; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 45), samt artiklarna 4.2, 6.1, 6.2, 7.3, 11 och 14.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG av den 26 februari 2001 om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (EGT L 75, s. 29)

Domslut

1.

Ungern har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 6.1, 6.2 och 7.3 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG av den 26 februari 2001 om tilldelning av infrastrukturkapacitet och uttag av avgifter för nyttjande av järnvägsinfrastruktur i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/58/EG av den 23 oktober 2007 genom att inte inom föreskriven frist anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa dessa bestämmelser.

2.	Talan ogillas i övrigt.

3.	Europeiska kommissionen och Ungern ska bära sina egna rättegångskostnader.

4.	Republiken Tjeckien och Republiken Polen ska bära sina egna rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 328, 4.12.2010.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/6

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 februari 2013 — Europeiska kommissionen mot Konungariket Spanien

(Mål C-483/10) (1)

(Fördragsbrott - Utveckling av gemenskapens järnvägar - Direktiv 2001/14/EG - Tilldelning av järnvägsinfrastrukturkapacitet - Uttag av avgifter - Avgifter - Förvaltningsmässigt oberoende)

2013/C 114/05

Rättegångsspråk: spanska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: H. Støvlbæk och R. Vidal Puig)

Svarande: Konungariket Spanien (ombud: S. Centeno Huerta och B. Plaza Cruz)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek, J. Očková och T. Müller), Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues och M. Perrot)

Saken

Talan om fördragsbrott — Åsidosättande av artikel 10.7 i rådets direktiv 91/440/EEG av den 29 juli 1991 om utvecklingen av gemenskapens järnvägar (EGT L 237, s. 25; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 45) och artiklarna 4.1, 11, 13.2, 14.1 och 30.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG av den 26 februari 2001 om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (EGT L 75, s. 29) — Avgifter — Förvaltningsmässigt oberoende

Domslut

1.

Konungariket Spanien har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artiklarna 4.1, 11, 13.2 och 14.1 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG av den 26 februari 2001 om tilldelning av infrastrukturkapacitet och uttag av avgifter för nyttjande av järnvägsinfrastruktur, i dess lydelse enligt Europaparlamentets och rådets direktiv 2007/58/EG av den 23 oktober 2007, genom att inte anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa dessa bestämmelser.

2.	Konungariket Spanien ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Republiken Tjeckien och Republiken Frankrike ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 328, 4.12.2010.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/6

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 februari 2013 — Europeiska kommissionen mot Republiken Österrike

(Mål C-555/10) (1)

(Fördragsbrott - Transport - Utveckling av gemenskapens järnvägar - Direktiv 91/440/EEG - Artikel 6.3 och bilaga II - Direktiv 2001/14/EG - Artiklarna 4.2 och 14.2 - Infrastrukturförvaltare - Oberoende med avseende på organisation och beslutsfattande - Holdingstruktur - Ofullständigt införlivande)

2013/C 114/06

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Braun, B. Simon, R. Vidal Puig och H. Støvlbæk)

Svarande: Republiken Österrike (ombud: C. Pesendorfer och U. Zechner)

Part som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Italien (Ombud: G. Palmieri, biträdd av S. Fiorentino, avvocato dello Stato)

Saken

Fördragsbrott — Underlåtelse att inom den föreskrivna fristen ha antagit alla de bestämmelser som är nödvändiga för att följa artikel 6.3 i rådets direktiv 91/440/EEG av den 29 juli 1991 om utvecklingen av gemenskapens järnvägar (EGT L 237, s. 25) och dess bilaga II, samt artiklarna 4.2 och 14.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG av den 26 februari 2001 om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (EGT L 75, s. 29)

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Republiken Italien ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 30, 29.1.2011.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/7

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 februari 2013 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-556/10) (1)

(Fördragsbrott - Transport - Utveckling av gemenskapens järnvägar - Direktiv 91/440/EEG - Artikel 6.3 och bilaga II - Direktiv 2001/14/EG - Artiklarna 4.2 och 14.2 - Infrastrukturförvaltare - Oberoende med avseende på organisation och beslutsfattande - Holdingstruktur - Direktiv 2001/14 - Artiklarna 7.3 och 8.1 - Fastställande av avgifter på grundval av direkta kostnader - Fastställande och uttag av avgifter - Direkta kostnader - Totala kostnader - Direktiv 2001/14 - Artikel 6.2 - Incitament för att sänka kostnaderna saknas - Direktiv 91/440 - Artikel 10.7 - Direktiv 2001/14 - Artikel 30.4 - Regleringsorgan - Behörighet)

2013/C 114/07

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Braun och H. Støvlbæk)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland (ombud: T. Henze, J. Möller och N. Graf Vitzthum, biträdda av R. Van der Hout, advocaat)

Parter som har intervenerat till stöd för svaranden: Republiken Tjeckien (ombud: M. Smolek, J. Očková och T. Müller), Republiken Italien (ombud: G. Palmieri, biträdd av S. Fiorentino, avvocato dello Stato)

Saken

Fördragsbrott — Underlåtenhet att inom den föreskrivna fristen anta de bestämmelser som är nödvändiga för att följa artikel 6.3 i och bilaga II till rådets direktiv 91/440/EEG av den 29 juli 1991 om utvecklingen av gemenskapens järnvägar (EGT L 237, s. 25; svensk specialutgåva, område 7, volym 4, s. 45) samt av artiklarna 2, 6.2, 7.3, 8.1, 14.2 och 30.4 Europaparlamentets och rådets direktiv 2001/14/EG av den 26 februari 2001 om tilldelning av infrastrukturkapacitet, uttag av avgifter för utnyttjande av järnvägsinfrastruktur och utfärdande av säkerhetsintyg (EGT L 75, s. 29)

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Republiken Tjeckien och Republiken Italien ska bära sina egna rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 38, 5.2.2011.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/7

---

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från Haparanda tingsrätt — Sverige) — Åklagaren mot Hans Åkerberg Fransson

(Mål C-617/10) (1)

(Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna - Tillämpningsområde - Artikel 51 - Tillämpning av unionsrätten - Beivrande av handlanden som är till skada för unionens egna medel - Artikel 50 - Principen ne bis in idem - Nationellt system enligt vilket två separata förfaranden, ett administrativt och ett straffrättsligt, tillämpas för att beivra ett och samma otillåtna handlande - Förenlighet)

2013/C 114/08

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Haparanda tingsrätt

Parter i målet vid den nationella domstolen

Åklagaren

Tilltalad: Hans Åkerberg Fransson

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Haparanda tingsrätt — Tolkning av artiklarna 6 FEU och 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Nationell rättspraxis enligt vilken det krävs klart stöd i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna eller Europadomstolens praxis för att åsidosätta nationella bestämmelser som kan strida mot principen ne bis in idem — Nationell lagstiftning enligt vilken ett och samma handlande i strid med skatterätten kan leda till påföljd dels administrativt genom påförande av ett skattetillägg, dels straffrättsligt genom utdömande av fängelsestraff — Fråga huruvida ett nationellt system som omfattar två separata förfaranden för påföljd för ett och samma otillåtna handlande är förenligt med principen ne bis in idem

Domslut

1.

Principen ne bis in idem i artikel 50 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna utgör inte hinder för en medlemsstat att för samma gärning i form av underlåtenhet att uppfylla skyldigheten att deklarera mervärdesskatt, först påföra ett skattetillägg och därefter utdöma ett straff, förutsatt att den förstnämnda sanktionen inte har straffrättslig karaktär, vilket det ankommer på den nationella domstolen att bedöma.

2.

Unionsrätten reglerar inte förhållandet mellan Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, som undertecknades i Rom den 4 november 1950, och medlemsstaternas rättsordningar, och den fastställer inte heller vilka slutsatser en nationell domstol ska dra när en nationell bestämmelse är oförenlig med de rättigheter som garanteras i konventionen. Unionsrätten utgör hinder för en domstolspraxis som innebär att en nationell domstols skyldighet att underlåta att tillämpa bestämmelser som är oförenliga med en grundläggande rättighet vilken är garanterad i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, är underkastad kravet att oförenligheten ska ha klart stöd i stadgans lydelse, eller i rättspraxis avseende densamma, eftersom en sådan praxis förvägrar den nationella domstolen möjligheten att, eventuellt i samarbete med Europeiska unionens domstol, göra en fullständig bedömning av nämnda bestämmelsers förenlighet med stadgan.

---

(1)  EUT C 72 av den 5.3.2011.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/8

---

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från Bundesgerichtshof — Tyskland) — Air France mot Heinz-Gerke Folkerts och Luz-Tereza Folkerts

(Mål C-11/11) (1)

(Begäran om förhandsavgörande - Luftfart - Förordning (EG) nr 261/2004 - Artiklarna 6 och 7 - Flygning med en eller flera anslutande flygförbindelser - Försenad ankomst till den slutliga bestämmelseorten - Försening med tre timmar eller mer - Passagerares rätt till kompensation)

2013/C 114/09

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Air France

Motpart: Heinz-Gerke Folkerts och Luz-Tereza Folkerts

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Bundesgerichtshof — Tolkning av artiklarna 6 och 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, s. 1) — Interkontinental flygning bestående av flera sträckor — Situation där flyget ankommer till slutdestinationen med en försening på tio timmar, trots att förseningen vid flygets avgång inte överskred de gränser som anges i artikel 6.1 i förordning (EG) nr 261/2004 — Fråga om rätt till kompensation

Domslut

Artikel 7 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 ska tolkas så, att kompensation ska utgå enligt denna artikel till en passagerare på en flygning med anslutande flygförbindelser om han eller hon drabbas av en försening vid avgången som underskrider tidsgränserna i artikel 6 i förordningen, men som vid ankomsten till den slutliga bestämmelseorten uppgår till tre timmar eller mer i förhållande till den tidtabellsenliga ankomsttiden, eftersom rätten till kompensation inte förutsätter att det föreligger en försening vid avgången och att den följaktligen inte är underkastad de villkor som anges i artikel 6 i förordningen.

---

(1)  EUT C 95, 26.3.2011.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/9

---

Domstolens dom (fjärde avdelningen) av den 21 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från Högsta förvaltningsdomstolen — Finland) — A Oy

(Mål C-123/11) (1)

(Etableringsfrihet - Artikel 49 FEUF - Skattelagstiftning - Fusion mellan ett moderbolag med hemvist i en medlemsstat och ett dotterbolag med hemvist i en annan medlemsstat - Moderbolagets avdragsrätt för förluster i dotterbolagets verksamhet - Avdragsrätt saknas beträffande dotterbolag utan hemvist i landet)

2013/C 114/10

Rättegångsspråk: finska

Hänskjutande domstol

Högsta förvaltningsdomstolen

Part i målet vid den nationella domstolen

Klagande: A Oy

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Högsta förvaltningsdomstolen — Tolkning av artiklarna 49 FEUF och 54 FEUF — Etableringsfrihet — Nationell skattelagstiftning — Fusion med ett moderbolag med hemvist i samma medlemsstat som ett dotterbolag vilket har upphört med sin verksamhet i en annan medlemsstat — Avdragsrätt för det övertagande bolaget, i den medlemsstat där det har sitt hemvist, med avseende på konsoliderade underskott i det övertagna bolaget hänförliga till dess verksamhet i den andra medlemsstaten

Domslut

1.

Artiklarna 49 FEUF och 54 FEUF utgör under sådana omständigheter som dem i det nationella målet inte hinder för en nationell lagstiftning enligt vilken ett moderbolag, som fusioneras med ett dotterbolag som har hemvist i en annan medlemsstat och som har upphört med sin verksamhet, saknar möjlighet att från sin skattepliktiga inkomst göra avdrag för förluster som detta dotterbolag har redovisat under taxeringsår före fusionen, medan en sådan möjlighet ges enligt nämnda lagstiftning när moderbolaget fusioneras med ett dotterbolag med hemvist i samma land som moderbolaget. En sådan nationell lagstiftning är dock oförenlig med unionsrätten om den inte ger moderbolaget en möjlighet att bevisa att dotterbolaget utan hemvist i landet har uttömt möjligheterna till avdrag för dessa förluster och att det inte existerar några möjligheter till avdrag för dem i dotterbolagets hemviststat under kommande taxeringsår, vare sig för dotterbolaget självt eller för en utomstående.

2.

Reglerna för beräkning av förluster i ett dotterbolag utan hemvist i landet när de ska övertas av ett moderbolag med hemvist i landet, genom en sådan transaktion som den i det nationella målet, får inte medföra en särbehandling i jämförelse med de beräkningsregler som skulle vara tillämpliga om denna fusion hade genomförts med ett dotterbolag med hemvist i landet.

---

(1)  EUT C 145 av den 14 maj 2011.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/9

---

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof — Tyskland) — Manfred Beker, Christa Beker mot Finanzamt Heilbronn

(Mål C-168/11) (1)

(Fri rörlighet för kapital - Inkomstskatt - Inkomst av kapital - Avtal för undvikande av dubbelbeskattning - Utdelning som lämnas av bolag med hemvist i medlemsstater eller i tredjeländer - Fastställande av det maximala beloppet för avräkning av utländsk källskatt från inhemsk inkomstskatt - Personliga kostnader och privata levnadskostnader beaktas inte - Skäl)

2013/C 114/11

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Manfred Beker, Christa Beker

Motpart: Finanzamt Heilbronn

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Bundesfinanzhof — Tolkning av artikel 56 EG –Nationell lagstiftning avseende inkomstskatt för fysiska personer enligt vilken det är tillåtet att avräkna skatt som erlagts i utlandet endast till den del den motsvarar den inhemska inkomstskatt som belöper på den utländska inkomsten — Metod för att fastställa denna inhemska del av inkomstskatten vilken innebär att en proportionell del av de extraordinära kostnader som även får dras av från de utländska inkomsterna medges, och vilken därmed leder till en motsvarande minskning av taket för avräkning för den skatt som erlagts i utlandet

Domslut

Artikel 63 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken det, vid ett förfarande för att lindra dubbelbeskattning, för obegränsat skattskyldiga personer som erlägger en skatt på utländsk inkomst i källstaten motsvarande den inkomstskatt som påförts i nämnda medlemsstat, ska medges avräkning av den utländska skatten från den inkomstskatt som ska erläggas i denna medlemsstat genom att den skatt som ska erläggas på beskattningsbar inkomst i den medlemsstaten, inklusive de utländska inkomsterna, multipliceras med kvoten mellan nämnda utländska inkomster och summan av inkomsterna, varvid sistnämnda summa inte minskats med avdrag för särskilda utgifter och extraordinära kostnader i form av privata levnadskostnader eller kostnader på grund av personliga förhållanden och familjesituation.

---

(1)  EUT C 211 av den 16.7.2011.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/10

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från rechtbank van eerste aanleg te Brussel — Belgien) — RVS Levensverzekeringen NV mot Belgische Staat

(Mål C-243/11) (1)

(Livförsäkring - Årlig skatt på försäkringstransaktioner - Direktiv 2002/83/EG - Artiklarna 1.1 g och 50 - Begreppet ”medlemsstat för åtagandet” - Ett försäkringsföretag med säte i Nederländerna - En försäkringstagare som har ingått ett försäkringsavtal i Nederländerna och som efter ingåendet av avtalet stadigvarande har bosatt sig i Belgien - Frihet att tillhandahålla tjänster)

2013/C 114/12

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

rechtbank van eerste aanleg te Brussel

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: RVS Levensverzekeringen NV

Motpart: Belgische Staat

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Rechtbank van eerste aanleg te Brussel — Tolkning av artikel 50 Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den november 2002 om livförsäkring (EGT L 345, s. 1) — Nationella bestämmelser enligt vilka en årlig skatt ska erläggas på försäkringstransaktioner när risken är belägen i Belgien, på grund av att försäkringstagaren är stadigvarande bosatt i Belgien eller att den juridiska person för vilken försäkringsavtalet gäller är etablerad i Belgien — Försäkringsbolag etablerat i Nederländerna, utan någon närvaro i Belgien, med undantag för en av dess försäkringstagare som flyttat till Belgien efter försäkringsavtalets ingående — Platsen för beskattningen — Artiklarna 49 FEUF och 56 FEUF — Restriktioner

Domslut

Artikel 50 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2002/83/EG av den 5 november 2002 om livförsäkring ska tolkas så, att den inte utgör hinder för att en medlemsstat tar ut en indirekt skatt på livförsäkringspremier som erläggs av fysiska försäkringstagare som är stadigvarande bosatta i den medlemsstaten när de berörda försäkringsavtalen tecknades i en annan medlemsstat i vilken försäkringstagarna var stadigvarande bosatta vid tidpunkten för tecknandet av avtalen.

---

(1)  EUT C 252, 27.8.2011.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/10

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 februari 2013 — Republiken Portugal mot Europeiska kommissionen

(Mål C-246/11 P) (1)

(Överklagande - Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) - Förordning (EEG) nr 2052/88 - Artikel 13.3 - Förordning (EEG) nr 4253/88 - Artikel 21.1 - Globalt stöd för lokala investeringar i Portugal - Nedsättning av finansiellt stöd)

2013/C 114/13

Rättegångsspråk: portugisiska

Parter

Klagande: Republiken Portugal (ombud: L. Inez Fernandes, S. Rodrigues och A. Gattini)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: L. Flynn, A. Steiblytė och P. Guerra e Andrade)

Saken

Överklagande av tribunalens dom (åttonde avdelningen) av den 3 mars 2011 I mål T-387/07, Portugal mot kommissionen, genom vilken tribunalen ogillade en talan om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2007) 3772 av den 31 juli 2007 om nedsättning av stödet från Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) avseende globalt stöd för lokala investeringar i Portugal enligt kommissionens beslut K(95) 1769 av den 28 juli 1995.

Domslut

1.	Den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 3 mars 2011 i mål T-387/07, Portugal mot kommissionen, upphävs.

2.	Kommissionens beslut K(2007) 3772 av den 31 juli 2007 om nedsättning av stödet från Europeiska regionala utvecklingsfonden (ERUF) avseende globalt stöd för lokala investeringar i Portugal enligt kommissionens beslut K(95) 1769 av den 28 juli 1995 ogiltigförklaras.

3.	Europeiska kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna i både första och andra instans.

---

(1)  EUT C 219, 23.7.2011.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/11

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Superior de Justicia de Galicia — Spanien) — Concepción Salgado González mot Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS), Tesorería General de la Seguridad Social (TGSS)

(Mål C-282/11) (1)

(Artikel 48 FEUF - Social trygghet för migrerande arbetstagare - Förordningarna (EEG) nr 1408/71 och (EG) nr 883/2004 - Pensioner vid ålderdom och dödsfall - Särskilda villkor för tillämpningen av den nationella lagstiftningen om ålderspension - Beräkning av förmåner)

2013/C 114/14

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Superior de Justicia de Galicia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Concepción Salgado González

Motpart: Instituto Nacional de la Seguridad Social (INSS), Tesorería General de la Seguridad Social (TGSS)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal Superior de Justicia de Galicia — Tolkning av artikel 48 FEUF, av artikel 3 i och punkt 4 i del D (numera G) i bilaga VI till rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EGT L 149, s. 2; svensk specialutgåva, område 5, volym 1, s. 57) samt av artikel 87.5 i och punkt 2 a i bilaga XI till Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 883/2004 av den 29 april 2004 om samordning av de sociala trygghetssystemen (EUT L 166, s. 1) — Pensioner vid ålderdom och dödsfall — Särskilda villkor för tillämpningen av den nationella lagstiftningen om ålderspension — Beräkning av förmåner — Nationell lagstiftning som fastställer förmånen utifrån det genomsnittliga avgiftsunderlaget under en referensperiod på femton år

Domslut

Artikel 48 FEUF, artiklarna 3, 46.2 a och 47.1 g i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess ändrade lydelse enligt Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 629/2006 av den 5 april 2006 samt punkt 4 i del H i bilaga VI till den förordningen ska tolkas på så sätt att de utgör hinder för en medlemsstats lagstiftning, såsom den som är i fråga i det nationella målet, enligt vilken det teoretiska beloppet för ålderspensionen för en egenföretagare, oavsett om denna är migrerande eller inte, alltid beräknas utifrån underlagen för denna egenföretagares avgifter under en fast referensperiod som föregår betalningen av den sista avgiften i den staten, vilka sedan divideras med en fast nämnare, utan att vare sig referensperiodens längd eller nämnaren kan anpassas för att ta hänsyn till den omständigheten att den berörda egenföretagaren har utövat sin rätt till fri rörlighet.

---

(1)  EUT C 269, 10.9.2011.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/11

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från Hof van Cassatie van België — Belgien) — ProRail NV mot Xpedys NV, DB Schenker Rail Nederland NV, Nationale Maatschappij der Belgische Spoorwegen NV, FAG Kugelfischer GmbH

(Mål C-332/11) (1)

(Förordning (EG) nr 1206/2001 - Samarbete i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur - Direkt bevisupptagning - Förordnande av en expert - Uppdrag som till viss del ska utföras i den medlemsstat där den hänskjutande domstolen är belägen och till viss del i en annan medlemsstat)

2013/C 114/15

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Hof van Cassatie van België

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: ProRail NV

Motpart: Xpedys NV, DB Schenker Rail Nederland NV, Nationale Maatschappij der Belgische Spoorwegen NV, FAG Kugelfischer GmbH

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Hof van Cassatie van België — Tolkningen av artiklarna 1 och 17 i rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur (EGT L 174, s. 1) och av artikel 33.1 i rådets förordning (EG) nr 44/2001 av den 22 december 2000 om domstols behörighet och om erkännande och verkställighet av domar på privaträttens område (EGT L 12, s. 1) — Direkt bevisupptagning av den ansökande domstolen — Förordnande av en expert som av domstolen i en medlemsstat ges ett uppdrag som till viss del ska utföras i den medlemsstat där nämnda domstol är belägen och till viss del i en annan medlemsstat — Huruvida den metod som föreskrivs i artikel 17 i förordning nr 1206/2001 måste användas

Domslut

Artiklarna 1.1 b och 17 i rådets förordning (EG) nr 1206/2001 av den 28 maj 2001 om samarbete mellan medlemsstaternas domstolar i fråga om bevisupptagning i mål och ärenden av civil eller kommersiell natur ska tolkas så, att en domstol i en medlemsstat som önskar att bevisupptagning som anförtrotts en expert genomförs i en annan medlemsstat, inte nödvändigtvis är skyldig att använda den metod för bevisupptagning som föreskrivs i dessa bestämmelser för att kunna förordna om sådan bevisupptagning.

---

(1)  EUT C 269, 10.09.2011.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/12

---

Domstolens dom (stora avdelningen) av den 26 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal Constitucional Madrid — Spanien) — brottmål mot Stefano Melloni

(Mål C-399/11) (1)

(Polissamarbete och straffrättsligt samarbete - Europeisk arresteringsorder - Överlämnande mellan medlemsstaterna - Beslut när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen - Verkställighet av ett straff som har beslutats genom utevarodom - Möjlighet till förnyad prövning av domen)

2013/C 114/16

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Tribunal Constitucional Madrid

Parter i målet vid den nationella domstolen

Brottmål mot: Stefano Melloni

Övrig part: Ministerio Fiscal

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal Constitucional Madrid — Tolkning av artikel 4a.1 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna (EUT L 190, s. 1), i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009 om ändring av rambesluten 2002/584/RIF, 2005/214/RIF, 2006/783/RIF, 2008/909/RIF och 2008/947/RIF och om stärkande av medborgarnas processuella rättigheter och främjande av tillämpningen av principen om ömsesidigt erkännande på ett avgörande när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen (EUT L 81, s. 24) och av artiklarna 47, 48 och 53 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna — Beslut när den berörda personen inte var personligen närvarande vid förhandlingen — Verkställighet av ett straff som har beslutats genom utevarodom — Möjlighet till förnyad prövning av domen

Domslut

1.

Artikel 4a.1 i rådets rambeslut 2002/584/RIF av den 13 juni 2002 om en europeisk arresteringsorder och överlämnande mellan medlemsstaterna, i dess lydelse enligt rådets rambeslut 2009/299/RIF av den 26 februari 2009, ska tolkas så, att den innebär hinder för att den verkställande rättsliga myndigheten, i sådana situationer som anges i nämnda bestämmelse, förenar verkställigheten av en europeisk arresteringsorder, utfärdad i syfte att verkställa ett straff, med ett villkor om att utevarodomen måste kunna bli föremål för förnyad prövning i den utfärdande medlemsstaten.

2.	Artikel 4a.1 i rambeslut 2002/584, i dess lydelse enligt rambeslut 2009/299, är förenlig med de krav som följer av artiklarna 47 och 48.2 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna.

3.

Artikel 53 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska tolkas så, att den inte tillåter att en medlemsstat, i syfte att förhindra en kränkning av den rätt till en rättvis rättegång och den rätt till försvar som skyddas i medlemsstatens grundlag, förenar överlämnandet av en person som har dömts i sin utevaro med ett villkor om att domen i fråga måste kunna bli föremål för förnyad prövning i den utfärdande medlemsstaten.

---

(1)  EUT C 290, 1.10.2011.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/13

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Baden Württemberg — Tyskland) — Katja Ettwein mot Finanzamt Konstanz

(Mål C-425/11) (1)

(Avtal mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan om fri rörlighet för personer - Likabehandling - Gränsarbetare med egen rörelse - Medborgare i en medlemsstat i unionen - Inkomst av förvärvsverksamhet i denna medlemsstat - Bostadsorten flyttas till Schweiz - Nekad skatteförmån i nämnda medlemsstat på grund av denna flyttning av hemvist)

2013/C 114/17

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Baden Württemberg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Katja Ettwein

Motpart: Finanzamt Konstanz

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Finanzgericht Baden-Württemberg — Tolkningen av avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer av den 21 juni 1999, godkänd på gemenskapens vägnar genom rådets och kommissionens beslut av den 4 april 2002 (EGT L 114, s. 6), särskilt artiklarna 1, 2, 11, 16 och 21 samt artiklarna 9, 13 och 15 i bilaga I till detta avtal — Direkt beskattning av gränsarbetare — Nationella bestämmelser enligt vilka sambeskattning av makar (Ehegattensplitting) är möjlig när makarna är bosatta i en medlemsstat eller inom EES, men inte när makarna är bosatta i Schweiziska edsförbundet.

Domslut

Artikel 1 a i avtalet mellan Europeiska gemenskapen och dess medlemsstater, å ena sidan, och Schweiziska edsförbundet, å andra sidan, om fri rörlighet för personer, undertecknat i Luxemburg den 21 juni 1999, liksom artiklarna 9.2, 13.1 och 15.2 i bilaga I till detta avtal, ska tolkas så, att de utgör hinder för en lagstiftning i en medlemsstat, enligt vilken äkta makar som är medborgare i denna stat och som där är obegränsat skattskyldiga till inkomstskatt, inte kan beviljas sambeskattning enligt den i denna lagstiftning föreskrivna ”splitting”-metoden enbart på grund av att de har hemvist på Schweiziska edsförbundets territorium.

---

(1)  EUT C 331, 12.11.2011.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/13

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 28 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från High Court of Ireland — Irland) — Margaret Kenny m.fl. mot Minister for Justice, Equality and Law Reform m.fl.

(Mål C-427/11) (1)

(Artikel 141 EG - Direktiv 75/117/EEG - Lika lön för kvinnor och män - Indirekt diskriminering - Sakliga skäl - Villkor)

2013/C 114/18

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

High Court of Ireland

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Margaret Kenny, Patricia Quinn, Nuala Condon, Eileen Norton, Ursula Ennis, Loretta Barrett, Joan Healy, Kathleen Coyne, Sharon Fitzpatrick, Breda Fitzpatrick, Sandra Hennelly, Marian Troy, Antoinette Fitzpatrick, Helena Gatley

Motpart: Minister for Justice, Equality and Law Reform, Minister for Finance, Commissioner of An Garda Síochána

Saken

Begäran om förhandsavgörande — High Court of Ireland — Tolkningen av artikel 157 FEUF och rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män (EGT L 45, s. 19; svensk specialutgåva, område 13, volym 4, s. 78) [ersatt av direktiv 2006/54/EG] — Begreppet sakliga skäl i en situation som tyder på indirekt lönediskriminering på grund av kön mellan manliga och kvinnliga tjänstemän — Kriterier

Domslut

Artikel 141 EG och rådets direktiv 75/117/EEG av den 10 februari 1975 om tillnärmningen av medlemsstaternas lagar om tillämpningen av principen om lika lön för kvinnor och män ska tolkas så, att

—	arbetstagare utför lika arbete eller likvärdigt arbete om de, med hänsyn till ett antal faktorer, såsom arbetets art, utbildningskrav och arbetsvillkor, kan anses befinna sig i jämförbara situationer, vilket det ankommer på den nationella domstolen att bedöma,

—	när fråga är om indirekt lönediskriminering ankommer det på arbetsgivaren att ange sakliga skäl för den konstaterade löneskillnaden mellan de arbetstagare som anser att de utsätts för diskriminering och jämförelsepersonerna,

—

de jämförelsepersoner som arbetsgivaren använder för att motivera löneskillnaden när en situation som tyder på diskriminering på grund av kön föreligger måste vara de personer som har beaktats av den nationella domstolen vid fastställandet av nämnda skillnad med anledning av att situationen för dessa personer utmärks av att det finns statistiska uppgifter som omfattar ett tillräckligt stort antal personer, som inte återspeglar helt tillfälliga eller konjunkturbetingade faktorer och som rent allmänt är signifikativa, och

—

den nationella domstolen kan beakta intresset av goda relationer mellan arbetsmarknadens parter i förening med andra uppgifter som gör det möjligt för nämnda domstol att bedöma huruvida löneskillnaderna mellan de båda grupperna av arbetstagare beror på sakliga skäl som helt saknar samband med könsdiskriminering samt är förenliga med proportionalitetsprincipen.

---

(1)  EUT C 311, 22.10.2011

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/14

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från Fővárosi Törvényszék (tidigare Fővárosi Bíróság) — Ungern) — Banif Plus Bank Zrt. mot Csaba Csipai, Viktória Csipai

(Mål C-472/11) (1)

(Direktiv 93/13/EEG - Oskäliga villkor i konsumentavtal - Nationell domstols prövning ex officio av frågan om ett villkor är oskäligt - Skyldighet för den nationella domstol som ex officio funnit att ett villkor är oskäligt att bereda parterna tillfälle att yttra sig innan den drar konsekvenserna av detta - Avtalsvillkor som ska beaktas vid skälighetsbedömningen)

2013/C 114/19

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Fővárosi Törvényszék (tidigare Fővárosi Bíróság)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Banif Plus Bank Zrt.

Motparter: Csaba Csipai, Viktória Csipai

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Fővárosi Bíróság — Tolkning av artikel 7.1 i Rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal (EGT L 95, s. 29: svensk specialutgåva, område 15, volym 12, s. 169) — Nationell lagstiftning enligt vilken en nationell domstol begränsas i sin prövning av huruvida så kallade ”i förväg formulerade standardavtal” är oskäliga när ingen av parterna uttryckligen yrkat att domstolen ska fastställa att avtalet är oskäligt — Möjlighet för den nationella domstol som funnit att ett allmänt villkor i ett avtal den har att pröva är oskäligt, utan någon sådant fastställande yrkats, att ge parterna i målet möjlighet att yttra sig över nämnda avtalsklausul för att kunna pröva frågan om avtalets ogiltighet utifrån denna grund

Domslut

1.

Artiklarna 6.1 och 7.1 i rådets direktiv 93/13/EEG av den 5 april 1993 om oskäliga villkor i konsumentavtal ska tolkas så, att en nationell domstol som ex officio har konstaterat att ett avtalsvillkor är oskäligt inte är skyldig, för att kunna dra slutsatserna av detta, att invänta att konsumenten, efter att ha informerats om sina rättigheter, framställer ett yrkande om att nämnda villkor ska ogiltigförklaras. Enligt den kontradiktoriska principen är dock den nationella domstol som ex officio har konstaterat att ett avtalsvillkor är oskäligt som huvudregel skyldig att underrätta parterna om detta och bereda dem tillfälle att i ett kontradiktoriskt förfarande yttra sig däröver i enlighet med de nationella processuella bestämmelserna.

2.	Den nationella domstolen ska, vid bedömningen av huruvida det avtalsvillkor som ligger till grund för talan är oskäligt, beakta samtliga övriga villkor i avtalet.

---

(1)  EUT C 370, 17.12.2012.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/15

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 28 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från Finanzgericht Rheinland-Pfalz — Tyskland) — Helga Petersen, Peter Petersen mot Finanzamt Ludwigshafen

(Mål C-544/11) (1)

(Frihet att tillhandahålla tjänster - Fri rörlighet för arbetstagare - Lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken undantag från beskattning av inkomst som uppburits för arbete som utförs i en annan stat inom ramen för utvecklingsbiståndet - Villkor - Arbetsgivare ska ha hemvist i landet - Undantag från beskattning nekas när arbetsgivaren har hemvist i en annan medlemsstat)

2013/C 114/20

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Rheinland-Pfalz

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Helga Petersen, Peter Petersen

Motpart: Finanzamt Ludwigshafen

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Finanzgericht Rheinland Pfalz — Tolkning av artikel 56 FEUF — Inskränkningar i friheten att tillhandahålla tjänster inom unionen — Lagstiftning i en medlemsstat som medger undantagande från skatt på inkomst som uppburits för arbete som utförts i utlandet inom ramen för utvecklingsstöd — Begränsning av detta undantag i de fall där arbetsgivaren har hemvist i landet

Domslut

Artikel 45 FEUF ska tolkas så, att den utgör hinder för en nationell lagstiftning i en medlemsstat enligt vilken inkomst av tjänst som uppbärs av en obegränsat skattskyldig person med hemvist i denna medlemsstat undantas från inkomstbeskattning när arbetsgivaren har hemvist i nämnda medlemsstat, men inte när arbetsgivaren har hemvist i en annan medlemsstat.

---

(1)  EUT C 25, 28.01.2012.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/15

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från Juzgado de lo Mercantil de Alicante — Spanien) — Fédération Cynologique Internationale mot Federación Canina Internacional de Perros de Pura Raza

(Mål C-561/11) (1)

(Gemenskapsvarumärken - Förordning (EG) nr 207/2009 - Artikel 9.1 - Begreppet tredje man - Innehavare av ett yngre gemenskapsvarumärke)

2013/C 114/21

Rättegångsspråk: spanska

Hänskjutande domstol

Juzgado de lo Mercantil de Alicante

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Fédération Cynologique Internationale

Motpart: Federación Canina Internacional de Perros de Pura Raza

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Juzgado de lo Mercantil de Alicante — Tolkning av rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (kodifierad version) (EUT L 78, s. 1) — Intrång eller risk för intrång i ett gemenskapsvarumärke — Ensamrätt som är knuten till gemenskapsvarumärket — Begreppet tredje man

Domslut

Artikel 9.1 i rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken ska tolkas så, att den ensamrätt som en innehavare av ett gemenskapsvarumärke har att hindra tredje man från att i näringsverksamhet använda kännetecken som är identiska med eller som liknar dennes varumärke omfattar en tredje man som är innehavare av ett yngre gemenskapsvarumärke, utan att det därvid är nödvändigt att sistnämnda varumärke dessförinnan har ogiltigförklarats.

---

(1)  EUT C 25, 28.1.2012.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/16

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 21 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal du travail de Bruxelles — Belgien) — Patricia Dumont de Chassart mot Office national d'allocations familiales pour travailleurs salariés (ONAFTS)

(Mål C-619/11) (1)

(Social trygghet - Förordning (EEG) nr 1408/71 - Artiklarna 72, 78.2 b och 79.1 a - Familjeförmåner för barn som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna - Sammanläggning av försäkrings- och anställningsperioder - Perioder som fullgjorts av den efterlevande föräldern i en annan medlemsstat - Beaktades inte)

2013/C 114/22

Rättegångsspråk: franska

Hänskjutande domstol

Tribunal du travail de Bruxelles

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Patricia Dumont de Chassart

Motpart: Office national d'allocations familiales pour travailleurs salariés (ONAFTS)

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal du travail de Bruxelles — Tolkning av artiklarna 17 EG, 39 EG och 43 EG samt artiklarna 72 och 79.1 i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen (EUT L 149, s. 2) — Förmåner, som det åligger bosättningsmedlemsstaten att betala ut, för barn som mist en av föräldrarna eller båda föräldrarna — Fråga huruvida en gemenskapsbestämmelse som för erhållande av förmåner kräver att vissa försäkringsperioder har fullgjorts av den avlidne föräldern, med uteslutande av den efterlevande föräldern, kan godtas med hänsyn till principerna om likabehandling och icke-diskriminering — Nationell lagstiftning som är mer förmånlig och också möjliggör likabehandling av den efterlevande föräldern när det gäller försäkringsperioder — Mindre förmånlig behandling av efterlevande föräldrar som varit arbetstagare och utnyttjat sin rätt till fri rörlighet — Diskriminering

Domslut

Artiklarna 72, 78.2 b och 79.1 andra stycket a i rådets förordning (EEG) nr 1408/71 av den 14 juni 1971 om tillämpningen av systemen för social trygghet när anställda, egenföretagare eller deras familjemedlemmar flyttar inom gemenskapen, i dess ändrade och uppdaterade lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 118/97 av den 2 december 1996, i dess lydelse enligt rådets förordning (EG) nr 1399/1999 av den 29 april 1999, ska tolkas på så sätt att när en medlemsstats lagstiftning föreskriver att en rätt till barnpension kan härröras från både den avlidne och den efterlevande föräldern, när dessa har ställning som arbetstagare, kräver dessa bestämmelser att de försäkrings- och anställningsperioder som fullgjorts av den efterlevande föräldern i en annan medlemsstat beaktas vid sammanläggningen av de perioder som är nödvändiga för erhållande av rätten till förmåner i den förstnämnda medlemsstaten. Det saknar härvid betydelse att den efterlevande föräldern inte kan åberopa någon försäkrings- eller anställningsperiod i denna medlemsstat under den referensperiod som föreskrivs för erhållande av denna rätt i nämnda nationella lagstiftning.

---

(1)  EUT C 49, 18.2.2012.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/16

---

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 21 februari 2013 — Seven for all mankind LLC mot Seven SpA och byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-655/11 P) (1)

(Överklagande - Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Äldre ordmärke - Beståndsdelen SEVEN - Känneteckenslikhet - Risk för förväxling - Relativt registreringshinder)

2013/C 114/23

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Seven for all mankind LLC (ombud: advokaterna A. Gautier-Sauvagnac och B. Guimberteau)

Övriga parter i målet: Seven SpA (ombud: L. Trevisan, avvocato) och byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: J. Crespo Carrillo)

Saken

Överklagande av tribunalens (sjätte avdelningen) dom av den 6 oktober 2011, SEVEN mot harmoniseringsbyrån — SEVEN FOR ALL MANKIND (SEVEN FOR ALL MANKIND) (T-176/10), varigenom tribunalen har upphävt det beslut som andra överklagandenämnden vid byrån för harmonisering inom den inre marknaden (harmoniseringsbyrån) antog den 28 januari 2010 i ärende R 1514/2008-2 om avslag på överklagandet av beslutet att ogiltigförklara invändningsenhetens beslut att delvis ogilla den invändning som gjorts av innehavaren av gemenskapsfigurmärkena och de internationella figurmärkena innehållande ordelementet ”Seven”, för varor i klasserna 3, 9, 12, 14, 45, 16, 18, 20, 25 och 28, mot registrering av ordmärket SEVEN FOR ALL MANKIND, för varor i klasserna 14 och 18 — Tolkning och tillämpning av artikel 8.1 b i förordning nr 207/2009 — Omständigheter som ska beaktas vid bedömning av varumärkenas likhet

Domslut

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Seven for all mankind LLC ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Seven SpA:s rättegångskostnader.

3.	Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (harmoniseringsbyrån) ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 65, 3.3.2012.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/17

---

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från Tribunal da Relação de Lisboa — Portugal) — Ordem dos Técnicos Oficiais de Contas mot Autoridade da Concorrência

(Mål C-1/12) (1)

(Samfund för revisorer - Föreskrifter om obligatorisk fortbildning för revisorer - Artikel 101 FEUF - Företagssammanslutning - Konkurrensbegränsning - Skäl - Artikel 106.2 FEUF)

2013/C 114/24

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal da Relação de Lisboa

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ordem dos Técnicos Oficiais de Contas

Motpart: Autoridade da Concorrência

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Tribunal da Relação de Lisboa — Tolkning av artiklarna 56–62, 101 och 102 FEUF — Begreppet företagssammanslutning — Samfund för revisorer — Införandet av ett system med obligatorisk fortbildning för samfundets medlemmar — Utbildning som endast anordnas av yrkessamfundet — Etableringsfrihet och frihet att tillhandahålla tjänster

Domslut

1.

Sådana bestämmelser som de omtvistade föreskrifterna, vilka antagits av ett sådant yrkessamfund som Ordem dos Técnicos Oficiais de Contas (samfundet för revisorer), ska anses vara ett beslut av en företagssammanslutning i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF. Den omständigheten att ett sådant yrkessamfund som Ordem dos Técnicos Oficiais de Contas enligt lag är skyldigt att inrätta ett system för obligatorisk fortbildning för sina medlemmar leder inte till att de bestämmelser som yrkessamfundet har beslutat faller utanför tillämpningsområdet för artikel 101 FEUF, i den mån som dessa bestämmelser endast kan tillskrivas yrkessamfundet självt. Den omständigheten att dessa bestämmelser inte har någon direkt inverkan på yrkessamfundets medlemmars ekonomiska verksamhet påverkar inte tillämpningen av artikel 101 FEUF, eftersom den överträdelse som läggs yrkessamfundet till last avser en marknad där yrkessamfundet självt utövar ekonomisk verksamhet.

2.

Bestämmelser såsom föreskrifterna om utbildningspoäng, varigenom det inrättas ett system för obligatorisk fortbildning för revisorer för att säkerställa en hög kvalitet på de tjänster som revisorerna erbjude och vilka antagits av ett yrkessamfund som Ordem dos Técnicos Oficiais de Contas, utgör en sådan konkurrensbegränsning som är förbjuden enligt artikel 101 FEUF, såvida bestämmelserna sätter konkurrensen ur spel för en väsentlig del av den relevanta marknaden, till fördel för yrkessamfundet, och uppställer diskriminerande villkor på den resterande delen av marknaden, till nackdel för yrkessamfundets konkurrenter, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

---

(1)  EUT C 89, 24.03.2012.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/18

---

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 21 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från Nejvyšší správní soud — Republiken Tjeckien) — Město Žamberk mot Finanční ředitelství v Hradci Králové, nu Odvolací finanční ředitelství

(Mål C-18/12) (1)

(Beskattning - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 132.1 m - Undantag från skatteplikt - Tillhandahållanden av tjänster med nära anknytning till idrottslig eller fysisk träning - Oorganiserat och osystematiskt utövande av idrottsverksamhet - Kommunal bassänganläggning)

2013/C 114/25

Rättegångsspråk: tjeckiska

Hänskjutande domstol

Nejvyšší správní soud

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Město Žamberk

Motpart: Finanční ředitelství v Hradci Králové, nu Odvolací finanční ředitelství

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Nejvyšší správní soud — Tolkning av artikel 132.1 m i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s.1) — Undantag från skatteplikt — Tillhandahållande av tjänster med nära anknytning till idrottslig eller fysisk träning — Eventuellt och oregelbundet utövande av idrott i rekreationssyfte i en badanläggning (vattenpark) som drivs av kommunen och som har installationer för utövande av sådan verksamhet

Domslut

1.

Artikel 132.1 m i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas på så sätt att oorganiserad och osystematisk idrottsverksamhet som inte syftar till deltagande i idrottstävlingar kan anses utgöra idrottslig träning i den mening som avses i bestämmelsen.

2.

Artikel 132.1 m i direktiv 2006/112 ska tolkas på så sätt att tillträde till en bassänganläggning som inte enbart erbjuder besökarna inrättningar för utövande av idrottsverksamhet, utan även andra former av verksamhet för nöje och rekreation, kan utgöra tillhandahållande av tjänster med nära anknytning till idrottslig träning. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att, mot bakgrund av de uppgifter om tolkningen som Europeiska unionens domstol tillhandahållit i förevarande dom och med beaktande av de särskilda omständigheterna i det nationella målet, bedöma om så är fallet.

---

(1)  EUT C 98, 31.3.2012.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/18

---

Domstolens dom (tredje avdelningen) av den 21 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från Ankenævnet för Statens Uddannelsestøtte — Danmark) — LN mot Styrelsen för Vidaregående Uddannelser och Uddannelsestøtte

(Mål C-46/12) (1)

(Unionsmedborgarskap - Fri rörlighet för arbetstagare - Principen om likabehandling - Artikel 45.2 FEUF - Förordning (EEG) nr 1612/68 - Artikel 7.2 - Direktiv 2004/38/EG - Artikel 24.1 och 24.2 - Undantag från principen om likabehandling med avseende på bistånd till uppehälle för studier i form av studiebidrag eller studielån - Unionsmedborgare som studerar i en mottagande medlemsstat - Avlönat arbete före och efter det att studierna påbörjats - Huvudsyftet med inresan i den mottagande medlemsstaten - Betydelse för ställningen som arbetstagare och för rätten till studiebidrag)

2013/C 114/26

Rättegångsspråk: danska

Hänskjutande domstol

Ankenævnet för Statens Uddannelsestøtte

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: LN

Motpart: Styrelsen för Vidaregående Uddannelser och Uddannelsestøtte

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Ankenævnet for Uddannelsesstøtte– Tolkning av artikel 7.1 c och artikel 24.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EEG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG (EUT L 158, s. 77, rättad i EUT L 229, 2004, s. 35 och i EUT L 197, 2005, s. 34) — Likabehandling av unionsmedborgare — Lagstiftning i en medlemsstat vilken möjliggör för unionsmedborgare att få studiestöd när de har ställning av arbetstagare eller egenföretagare i denna medlemsstat — Avslag på ansökan om studiestöd från en unionsmedborgare som har varit anställd i den mottagande medlemsstaten. När personen har rest in i denna medlemsstat med huvudsyftet att studera där

Domslut

Artiklarna 7.1 c och 24.2 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/38/EG av den 29 april 2004 om unionsmedborgares och deras familjemedlemmars rätt att fritt röra sig och uppehålla sig inom medlemsstaternas territorier och om ändring av förordning (EEG) nr 1612/68 och om upphävande av direktiven 64/221/EG, 68/360/EEG, 72/194/EEG, 73/148/EEG, 75/34/EEG, 75/35/EEG, 90/364/EEG, 90/365/EEG och 93/96/EEG ska tolkas så, att en unionsmedborgare som studerar i en mottagande medlemsstat och där parallellt utför ett faktiskt och verkligt avlönat arbete av sådant slag att den berörda personen har ställning som arbetstagare i den mening som avses i artikel 45 FEUF inte får nekas bistånd till uppehälle för studier som beviljas medborgare i denna medlemsstat. Det ankommer på den hänskjutande domstolen att kontrollera de faktiska omständigheterna i syfte att bedöma om det arbete som utförts av sökanden i det nationella målet är tillräckligt för att han ska anses ha en sådan ställning. Den omständigheten att den berörda personen har rest in i den mottagande medlemsstaten med huvudsyftet att studera saknar betydelse för att fastställa om han har ställning som arbetstagare i den mening som avses i artikel 45 FEUF och därmed för frågan om han har rätt till nämnda bistånd på samma villkor som en medborgare i den mottagande medlemsstaten enligt artikel 7.2 i rådets förordning (EEG) nr 1612/68 av den 15 oktober 1968 om arbetskraftens fria rörlighet inom gemenskapen.

---

(1)  EUT C 109 av den 14.4.2012.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/19

---

Domstolens dom (tionde avdelningen) av den 7 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från Najvyšší súd Slovenskej republiky — Slovakien) — Protimonopolný úrad Slovenskej republiky mot Slovenská sporiteľňa, a.s.

(Mål C-68/12) (1)

(Begreppet konkurrensbegränsande samverkan - Avtal som ingåtts mellan flera banker - Konkurrerande företag som bedriver påstått olaglig verksamhet på den relevanta marknaden - Fråga huruvida detta är av betydelse - Detta saknar betydelse)

2013/C 114/27

Rättegångsspråk: slovakiska

Hänskjutande domstol

Najvyšší súd Slovenskej republiky

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Protimonopolný úrad Slovenskej republiky

Motpart: Slovenská sporiteľňa, a.s.

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Najvyšší súd Slovenskej republiky — Tolkning av artikel 101.1 och 101.3 FEUF — Begreppet konkurrensbegränsande samverkan — Ingående av avtal mellan flera banker om att säga upp bankkonton och inte ingå nya avtal om bankkonton med ett konkurrerande bolag som var etablerat i en annan medlemsstat — Betydelsen av den omständigheten, vilken inte framgick i samband med att avtalet ingicks, att det konkurrerande bolagets verksamhet på den ifrågavarande marknaden var olaglig för bedömningen av om det förekommit olaglig konkurrensbegränsande samverkan

Domslut

1.

Artikel 101 FEUF ska tolkas på så sätt att den omständigheten att ett företag, som åsamkats skada på grund av ett avtal om konkurrensbegränsande samverkan, bedrev påstått olaglig verksamhet på den relevanta marknaden vid den tidpunkt då avtalet om konkurrensbegränsande samverkan ingicks, saknar betydelse för bedömningen av om nämnda konkurrensbegränsande samverkan utgör en överträdelse av denna bestämmelse.

2.

Artikel 101.1 FEUF ska tolkas på så sätt att det för att ett konkurrensbegränsande avtal ska anses föreligga inte är nödvändigt att styrka ett personligt uppträdande hos den i bolagsordningen angivna företrädaren eller ett särskilt avtal genom vilket denne företrädare genom fullmakt tillåtit ett beteende från en av de anställda som deltagit i ett konkurrensbegränsande möte.

3.	Artikel 101.3 FEUF ska tolkas på så sätt att den är tillämplig med avseende på ett förbjudet avtal i den mening som avses i artikel 101.1 FEUF endast om det företag som gör gällande artikel 101.3 FEUF styrker att de fyra kumulativa villkor som däri föreskrivs är uppfyllda.

---

(1)  EUT C 165, 9.6.2012.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/20

---

Domstolens dom (åttonde avdelningen) av den 21 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från Curtea de Apel Alba Iulia — Rumänien) — SC Mora IPR SRL mot Direcția Generală a Finanțelor Publice Sibiu, Direcția Județeană pentru Accize și Operațiuni Vamale Sibiu

(Mål C-79/12) (1)

(Skatt - Mervärdesskatt - Direktiv 2006/112/EG - Artikel 211 - Uppskjuten betalning av mervärdesskatt vid import)

2013/C 114/28

Rättegångsspråk: rumänska

Hänskjutande domstol

Curtea de Apel Alba Iulia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: SC Mora IPR SRL

Motparter: Direcția Generală a Finanțelor Publice Sibiu och Direcția Județeană pentru Accize și Operațiuni Vamale Sibiu

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Curtea de Apel Alba Iulia — Tolkning av artikel 211 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1) — Tolkning av artiklarna 26.2 FEUF, 28 FEUF, 30 FEUF och 107 FEUF — Medlemsstaternas rätt att bevilja uppskov med betalning av mervärdesskatt vid import — Tillåtligheten av nationell lagstiftning som innehåller ett krav på certifikat om uppskov med betalningen som inte återfinns i direktivet — En rad lagändringar som endast undantar vissa beskattningsbara personer från mervärdesskatt vid import — Diskriminering — Åsidosättande av förbudet mot importtullar

Domslut

Artikel 211 i rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt ska tolkas så, att den inte hindrar tillämpning av lagstiftning i en medlemsstat, såsom den som är i fråga i det nationella målet, enligt vilken uppskjuten betalning av mervärdesskatt för importerade varor kräver ett certifikat som inte fordras enligt direktivets lydelse, förutsatt att villkoren för att erhålla ett sådant certifikat iakttar principen om skatteneutralitet, vilket det ankommer på den hänskjutande domstolen att pröva.

---

(1)  EUT C 126, 28.4.2012.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/20

---

Domstolens dom (första avdelningen) av den 21 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från Bundesfinanzhof — Tyskland) — Finanzamt Köln-Nord mot Wolfram Becker

(Mål C-104/12) (1)

(Sjätte mervärdesskattedirektivet - Artikel 17.2 a - Rätt till avdrag för ingående skatt - Krav på direkt och omedelbart samband mellan en ingående transaktion och en skattepliktig utgående transaktion - Kriterium för fastställande av detta samband - Advokattjänster som tillhandahålls i ett brottmål där åtal om mutbrott väckts mot företagsledaren och huvuddelägaren i ett bolag med begränsat ansvar för delägarna)

2013/C 114/29

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesfinanzhof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Finanzamt Köln-Nord

Motpart: Wolfram Becker

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Bundesfinanzhof — Tolkningen av artiklarna 17.2 a och 22.3 b i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (EGT L 145; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28) — Avdragsrättens inträde och räckvidd — Nödvändigt att det föreligger ett direkt och omedelbart samband mellan den skattskyldiges ekonomiska verksamhet och ett tillhandahållande av tjänst — Advokattjänster som tillhandahålls i samband med ett straffrättsligt förfarande avseende korruption som inletts mot företagsledaren och huvuddelägaren i ett aktiebolag

Domslut

Förekomsten av ett direkt och omedelbart samband mellan en viss transaktion och den skattskyldiga personens samlade verksamhet för avgörandet av om vederbörande använt varorna och tjänsterna ”i samband med [sina] skattepliktiga transaktioner” i den mening som avses i artikel 17.2 a i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdesskatt: enhetlig beräkningsgrund, i dess lydelse enligt rådets direktiv 2001/115/EG av den 20 december 2001, avgörs av det objektiva innehållet i den vara eller tjänst som den skattskyldiga personen förvärvat

Advokattjänsterna i förevarande mål, som syftat till att undvika straffrättliga påföljder för fysiska personer i ledningen för ett skattskyldigt företag, ger inte nämnda företag rätt till avdrag för den ingående mervärdesskatt som belöper på de tjänster som tillhandahållits.

---

(1)  EUT C 138 av den 12.5.2012.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/21

---

Domstolens dom (femte avdelningen) av den 21 februari 2013 (begäran om förhandsavgörande från Consiglio di Stato — Italien) — Ministero per i beni e le attività culturali m.fl. mot Ordine degli Ingegneri di Verona e Provincia m.fl.

(Mål C-111/12) (1)

(Direktiv 85/384/EEG - Ömsesidigt erkännande av examensbevis på arkitektområdet - Artiklarna 10 och 11 g - Nationell lagstiftning som erkänner likvärdigheten mellan en arkitekt- och en civilingenjörsexamen men enligt vilken enbart arkitekter får utföra arbeten på skyddade byggnader som klassats som kulturarv - Likabehandlingsprincipen - Rent inhemsk situation i en medlemsstat)

2013/C 114/30

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Consiglio di Stato

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ministero per i beni e le attività culturali, Ordine degli Ingegneri della Provincia di Venezia, Ordine degli Ingegneri della Provincia di Padova, Ordine degli Ingegneri della Provincia di Treviso, Ordine degli Ingegneri della Provincia di Vicenza, Ordine degli Ingegneri di Verona e Provincia, Ordine degli Ingegneri della Provincia di Rovigo och Ordine degli Ingegneri della Provincia di Belluno

Motparter: Ordine degli Ingegneri di Verona e Provincia, Consiglio Nazionale degli Ingegneri, Consiglio Nazionale degli Architetti, Pianificatori, Paesaggisti e Conservatori, Ordine degli Architetti Pianificatori Paesaggisti e Conservatori della Provincia di Verona, Alessandro Mosconi, Comune di S. Martino Buon Albergo (VR), Istituzione di Ricovero e di Educazione di Venezia (IRE) och Ordine degli Architetti della Provincia di Venezia

Saken

Begäran om förhandsavgörande — Consiglio di Stato — Tolkning av artiklarna 10 och 11 i rådets direktiv 85/384/EEG av den 10 juni 1985 om det ömsesidiga erkännandet av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis på arkitekturområdet, däribland åtgärder för att underlätta ett effektivt utnyttjande av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster (EGT L 223, s. 15; svensk specialutgåva, område 6, volym 2, s. 99) — Ömsesidigt erkännande av examensbevis på arkitektområdet — Nationell lagstiftning som innebär att endast arkitekter får utföra arbeten på skyddade byggnader som klassats som kulturarv — Prövning i varje enskilt fall av huruvida personer som erhållit bevis om fullgjord arkitekt- eller ingenjörsutbildning i andra medlemsstater har möjlighet att utföra sådana arbeten.

Domslut

Artiklarna 10 och 11 i rådets direktiv 85/384/EEG av den 10 juni 1985 om det ömsesidiga erkännandet av utbildnings-, examens- och andra behörighetsbevis på arkitekturområdet, däribland åtgärder för att underlätta ett effektivt utnyttjande av etableringsrätten och friheten att tillhandahålla tjänster ska tolkas så, att de utgör hinder mot en nationell lagstiftning enligt vilken personer som innehar en titel som har tilldelats av en annan medlemsstat än värdmedlemsstaten, som gör det möjligt för innehavaren att påbörja verksamhet på arkitekturområdet och som uttryckligen nämns i artikel 11, enbart får utföra arbeten på kulturhistoriskt intressanta byggnader i värdmedlemsstaten om de kan visa, i förekommande fall genom en särskild kontroll av deras yrkeskunskaper, att de besitter särskilda kvalifikationer avseende kulturvård.

---

(1)  EUT C 151, 26.5.2012.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/21

---

Domstolens dom (andra avdelningen) av den 28 februari 2013 — Ellinika Nafpigeia AE mot Europeiska kommissionen

(Mål C-246/12 P) (1)

(Överklagande - Statligt stöd - Skeppsbyggnad - Beslut i vilket stödåtgärder förklarats vara oförenliga med den gemensamma marknaden - Skydd för viktiga intressen och nationell säkerhet - Konkurrensvillkoren på den inre marknaden)

2013/C 114/31

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Ellinika Nafpigeia AE (ombud: Δικηγόροι I. Drosos och V. Karagiannis)

Övrig(a) part(er) i målet: Europeiska kommissionen (ombud: C. Urrraca Cavides och M. Konstantinidis)

Saken

Överklagande av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 15 mars 2012 i mål T-391/08, Ellinka Nafpigeia mot kommissionen, i vilken tribunalen ogillade talan i ett mål om delvis ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2008) 3118 slutlig av den 2 juli 2008 i vilket det stöd som grekiska myndigheter hade beviljat Ellinka Nafpigeia (Hellenic Shipyards HSY) genom att ändra den ursprungliga investeringsplanen för omställning av detta skeppsvarv (statligt stöd C 16/04 (ex NN 29/2004, CP 71/2002 och CP 133/2005)) förklarats oförenligt med den gemensamma marknaden.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Ellinka Nafpigeia AE ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 200 av den 7.7.2012

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/22

---

Överklagande ingett den 14 maj 2012 av H-Holding AG av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 2 mars 2012 i mål T-594/11, H-Holding AG mot Europeiska kommissionen

(Mål C-235/12 P)

2013/C 114/32

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: H-Holding AG (ombud: R. Závodný, advokát)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Europeiska unionens domstol (sjätte avdelningen) har genom beslut av den 28 februari 2013 funnit att överklagandet ska avvisas och att klaganden ska bära sina rättegångskostnader.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/22

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Kúria (Ungern) den 5 december 2012 — BDV Hungary Trading Kft., i frivillig likvidation mot Nemzeti Adó- és Vámhivatal Közép-magyarországi Regionális Adó Főigazgatósága

(Mål C-563/12)

2013/C 114/33

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Kúria

Parter i målet vid den nationella domstolen

Motpart i Kúria och klagande i underinstansen: BDV Hungary Trading Kft., i frivillig likvidation

Klagande i Kúria och motpart i underinstansen: Nemzeti Adó- és Vámhivatal Közép-magyarországi Regionális Adó Főigazgatósága

Tolkningsfrågor

1.

Kan artikel 15 i rådets sjätte direktiv 77/388/EEG (1) av den 17 maj 1977 om harmonisering av medlemsstaternas lagstiftning rörande omsättningsskatter — Gemensamt system för mervärdeskatt: enhetlig beräkningsgrund (nedan kallat det gamla mervärdesskattedirektivet) och artikel 146 i rådets direktiv 2006/112/EG (2) av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (nedan kallat det nya mervärdesskattedirektivet) tolkas så att en transport utanför unionens territorium av varor som ska exporteras måste ske inom en viss tid för att det ska anses vara en från skatteplikt undantagen leverans för export?

2.

Har internationella handelsvillkor, det vill säga huruvida köparen eller transportören har varit i god eller ond tro, iakttagit vederbörlig omsorg eller eventuellt visat oaktsamhet, deklarationsperioden eller den omständigheten att transporten av varorna i själva verket inte har ägt rum inom den föreskrivna fristen, men inom preskriptionstiden för påförande av skatt, betydelse för svaret på den första frågan?

3.

Är den omständigheten att det i en medlemsstats lagstiftning föreskrivs ytterligare villkor utöver dem som anges i direktiven och att en export ska uppfylla vissa objektiva och kumulativa villkor som inte återfinns i direktiven för att den ska anses undantagen från skatteplikt, förenlig med principerna om skatteneutralitet, rättssäkerhet och proportionalitet?

4.

Kan artikel 15 i det gamla mervärdesskattedirektivet och artiklarna 131 och 273 i det nya mervärdesskattedirektivet tolkas så att en medlemsstat för att förhindra skatteflykt, skatteundandragande eller missbruk och för att korrekt kunna fastställa och uppbära skatt får införa villkor som dem i artikel 11.1 i lag nr LXXIV av år 1992 om mervärdesskatt och artikel 98.1 i lag nr CXXVII av år 2007 för att export ska anses undantagen från skatteplikt?

5.

Är det förenligt med unionsrättens grundläggande principer och bestämmelserna i direktiven att skattemyndigheten ändrar sin bedömning att en export är undantagen från skatteplikt och i stället kräver att den beskattningsbara personen ska betala skatt på grund av att villkor som inte återfinns i artiklarna 15 och 146 i direktiven inte är uppfyllda. Om frågan ska besvaras jakande, under vilka omständigheter är detta möjligt?

---

(1)  EGT L 145, s. 1; svensk specialutgåva, område 9, volym 1, s. 28

(2)  EUT L 347, s. 1

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/23

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Debreceni Munkaügyi Bíróság (Ungern) den 31 december 2012 — József Dutka mot Mezőgazdasági és Vidékfejlesztési Hivatal

(Mål C-614/12)

2013/C 114/34

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Debreceni Munkaügyi Bíróság

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: József Dutka

Motpart: Mezőgazdasági és Vidékfejlesztési Hivatal

Tolkningsfrågor

1.

Ska det, mot bakgrund av artikel 6 FEU och artikel 30 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, anses att unionsrätten tillämpas i den mening som avses i artikel 51.1 i stadgan, när anställningsförhållandets upphörande, automatiskt eller genom beslut, regleras i den nationella rätten?

2.

Om den första frågan besvaras jakande, ska artikel 30 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att det däri föreskrivs ett förbud mot uppsägning utan saklig grund, eller att det däri föreskrivs ett förbud som innebär att det krävs att skälen för uppsägningen klart framgår av den handling där det anges att anställningsförhållandet upphör och att arbetstagaren kan kontrollera att de är riktiga och relevanta?

3.

Om så är fallet, ska det anses att nationella bestämmelser som ger medlemsstaten möjlighet att bringa arbetstagarens anställning att upphöra (uppsägning) utan motivering uteslutande vid anställningsförhållanden där staten uppträder som arbetsgivare genom sina förvaltningsorgan, strider mot kravet att uppsägningar enligt artikel 30 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna ska ha saklig grund?

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/23

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Szombathelyi Törvényszék (Ungern) den 3 januari 2013 — Kovács mot Vas Megyei Rendőr-főkapitányság

(Mål C-5/13)

2013/C 114/35

Rättegångsspråk: ungerska

Hänskjutande domstol

Szombathelyi Törvényszék

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Ferenc Tibor Kovács

Motpart: Vas Megyei Rendőr-főkapitányság

Tolkningsfråga

Ska de unionsrättsliga bestämmelserna om förbudet mot diskriminering, om fri rörlighet för arbetstagare och om rätten till en rättvis rättegång tolkas så, att de utgör hinder för sådan lagstiftning i en medlemsstat som 25/B § 1988 års lag I, enligt vilken endast fordon med registreringsbevis och tillstånd som utfärdats av ungerska myndigheter får framföras på ungerska vägar och de omständigheter som kan medföra att undantag från denna regel ska medges endast kan bevisas under en kontroll?

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/23

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Hanseatisches Oberlandesgericht Hamburg (Tyskland) den 10 januari 2013 — Datenlotsen Informationssysteme GmbH mot Technische Universität Hamburg-Harburg

(Mål C-15/13)

2013/C 114/36

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Hanseatisches Oberlandesgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Datenlotsen Informationssysteme GmbH

Svarande: Technische Universität Hamburg-Harburg

Intervenient: Hochschul-Informations-System GmbH

Tolkningsfrågor:

1.

Ska med ett ”offentligt kontrakt” i den mening som avses i artikel 1.2 a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG (1) av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster också förstås ett kontrakt i samband med vilket den upphandlande myndigheten visserligen inte kontrollerar uppdragstagaren som en egen förvaltning, men både den upphandlande myndigheten och uppdragstagaren kontrolleras av samma huvudman, som å sin sida är en upphandlande myndighet i den mening som avses i direktiv 2004/18, och den upphandlande myndigheten och uppdragstagaren huvudsakligen agerar för sin gemensamma huvudman (horisontell intern upphandling)? Om den första frågan besvaras jakande:

2.	Måste en kontroll motsvarande den som en myndighet utövar över sin egen förvaltning omfatta uppdragstagarens hela verksamhet, eller är det tillräckligt att den begränsas till området för upphandlingen?

---

(1)  EUT L 134, s. 114.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/24

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Finanzgericht Hamburg (Tyskland) den 15 januari 2013 — Simon, Evers, & Co GmbH mot Hauptzollamt Hamburg-Hafen

(Mål C-21/13)

2013/C 114/37

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Finanzgericht Hamburg

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Simon, Evers, & Co GmbH

Motpart: Hauptzollamt Hamburg-Hafen

Giltighetsfråga

Är rådets förordning (EG) nr 499/2009 av den 11 juni 2009 om utvidgning av den slutgiltiga antidumpningstull som infördes genom förordning (EG) nr 1174/2005 på import av gaffelvagnar och väsentliga delar till dessa med ursprung i Folkrepubliken Kina till att även omfatta import av samma produkt som avsänts från Konungariket Thailand, oavsett om produktens deklarerade ursprung är Konungariket Thailand eller inte (1) ogiltig, eftersom kommissionen underlät att beakta de krav som följer av artikel 13 i rådets förordning (EG) nr 384/96 av den 22 december 1995 om skydd mot dumpad import från länder som inte är medlemmar i Europeiska gemenskapen (2) avseende fastställande av att antidumpningsåtgärder har kringgåtts, genom att anta att ett kringgående förelåg redan med anledning av att motsvarande export från Thailand hade ökat väsentligen efter åtgärdernas införande, trots att kommissionen, med hänvisning till bristande samarbete från thailändska exportörer, inte hade gjort ytterligare konkreta fastställelser?

---

(1)  EUT L 151, s. 1

(2)  EGT L 56, s. 1

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/24

---

Överklagande ingett den 8 februari 2013 av Groupement des cartes bancaires (CB) av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 29 november 2012 i mål T-491/07, CB mot kommissionen

(Mål C-67/13 P)

2013/C 114/38

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Groupement des cartes bancaires (CB) (ombud: F. Pradelles, avocat, J. Ruiz Calzado, abogado)

Övriga parter i målet: Europeiska kommissionen, BNP Paribas, BPCE, tidigare Caisse Nationale des Caisses d'Epargne et de Prévoyance (CNCEP), Société générale

Klaganden yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som tribunalen meddelade den 29 november 2012 i mål T-491/07, CB mot kommissionen,

—

återförvisa målet till tribunalen för förnyad handläggning, utom om domstolen finner att den har tillräckligt underlag för att ogiltigförklara kommissionens beslut K(2007) 5060 slutlig av den 17 oktober 2007 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] (COMP/D1/38.606 — GROUPEMENT DES CARTES BANCAIRES — CB),

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna i förevarande förfarande, inbegripet de kostnader som klaganden haft vid domstolen och tribunalen.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden tre grunder.

För det första gör klaganden gällande att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning vad gäller begreppet konkurrensbegränsning genom syfte.

Tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning då den tillämpade artikel 101.1 FEUF vad gäller innehållet i de åtgärder som Groupement des cartes bancaires (nedan kallad Groupement) vidtog. Närmare bestämt gjorde tribunalen en oriktig tolkning av rättspraxis rörande begreppet beteende som är konkurrensbegränsande på grund av sitt syfte, i det att den ansåg att ovannämnda åtgärder utgjorde ett sådant beteende, trots att de i sig inte var tillräckligt skadliga för konkurrensen. Dessutom gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att beakta ”bakgrunden” till att dessa åtgärder vidtogs. Tribunalen gjorde nämligen en oriktig tolkning av rättspraxis rörande beslut av företagssammanslutningar, såsom ett uttryck för Groupements vilja, och missuppfattade den bevisning som framlagts vid tribunalen i det att den fastslog att Groupement hade haft konkurrensbegränsande avsikter då de aktuella åtgärderna vidtogs.

Tribunalen gjorde sig även skyldig till felaktig rättstillämpning vid tillämpningen av artikel 101.1 FEUF vad gäller syftet med Groupements åtgärder. Närmare bestämt tolkade tribunalen rättspraxis felaktigt då den fann att kampen mot free riding, vilket är ett legitimt mål med de åtgärder som Groupement har vidtagit som har erkänts av tribunalen, inte kan beaktas förrän i det skede då artikel 101.3 FEUF tillämpas och inte vid tillämpningen av artikel 101.1 FEUF.

Tribunalen tillämpade vidare artikel 101.1 FEUF felaktigt när det gäller det sammanhang i vilket Groupements åtgärder ingick. Tribunalen gjorde nämligen en oriktig tolkning av den rättspraxis som rör beaktandet av det rättsliga sammanhanget när det gäller skyldigheten att ta hänsyn till fastlagda erfarenheter. I synnerhet gjorde tribunalen en oriktig tolkning av domstolens dom av den 20 november 2008 i mål C-209/07, Beef Industry Development och Barry Brothers, genom att jämföra det målet med förevarande fall trots att det rör sig om i grunden olika situationer. Dessutom gjorde tribunalen sig skyldig till felaktig rättstillämpning i flera avseenden när den beaktade det ekonomiska sammanhanget och det faktum att den aktuella marknaden har ett dubbelt funktionssätt. Slutligen bortsåg tribunalen från den rättspraxis som rör arten och omfattningen av tribunalens prövning av komplicerade ekonomiska bedömningar genom att inte göra den minimiprövning som åligger den.

För det andra anser klaganden att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när det gäller tillämpningen av begreppet konkurrensbegränsning genom verkan. Tribunalen gjorde fel vid sin prövning av verkningarna av Groupements åtgärder. Tribunalen tog inte ställning till de grunder som klaganden åberopat med avseende på de påstått konkurrensbegränsande verkningarna av åtgärderna och åsidosatte därigenom motiveringsskyldigheten.

För det tredje åsidosatte tribunalen principerna om proportionalitet och rättssäkerhet genom att inte ogiltigförklara det föreläggande som återfanns i artikel 2 andra stycket i kommissionens beslut K(2007) 5060 slutlig. Proportionalitetsprincipen åsidosattes genom att kommissionens föreläggande upprätthölls trots att det inte var nödvändigt för att få den påstådda överträdelsen att upphöra och dessutom var oproportionerligt i förhållande till det eftersträvade målet. Dessutom åsidosatte tribunalen rättssäkerhetsprincipen genom att inte ogiltigförklara ovannämnda föreläggande trots att det har formulerats i allmänna och oklara ordalag, vilket medförde att Groupement svävade i ovisshet om vilka åtgärder som kunde vidtas för att förhindra free riding och skydda ”CB”-systemet.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/25

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Amtsgericht Rüsselsheim (Tyskland) den 8 februari 2013 — Markus Weiss mot Condor Flugdienst GmbH

(Mål C-68/13)

2013/C 114/39

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Amtsgericht Rüsselsheim

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Markus Weiss

Motpart: Condor Flugdienst GmbH

Tolkningsfrågor

1.	Måste de extraordinära omständigheterna, i den mening som avses i artikel 5.3 i förordningen (1), vara direkt hänförliga till den flygning till vilken biljett har bokats?

2.

För det fall den första frågan ska besvaras nekande: Hur många tidigare flygningar med det flygplan som skulle användas för den planerade flygningen är relevanta för bedömningen av om det föreligger extraordinära omständigheter? Föreligger en tidsbegränsning vad avser beaktandet av extraordinära omständigheter som inträffar under tidigare flygningar? Om så är fallet, hur ska denna tidsbegränsning beräknas?

3.

För det fall extraordinära omständigheter som inträffat under tidigare flygningar också är relevanta för en senare flygning, måste de rimliga åtgärder som det lufttrafikföretag som utför flygningen ska vidta enligt artikel 5. 3 i förordningen endast syfta till att förhindra extraordinära omständigheter eller måste de även syfta till att förhindra en längre försening?

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 261/2004 av den 11 februari 2004 om fastställande av gemensamma regler om kompensation och assistans till passagerare vid nekad ombordstigning och inställda eller kraftigt försenade flygningar och om upphävande av förordning (EEG) nr 295/91 (EUT L 46, s. 1).

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/26

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Arbeidshof te Brussel (Belgien) den 15 februari 2013 — Federaal agentschap voor de opvang van asielzoekers mot Selver Saciri m.fl.

(Mål C-79/13)

2013/C 114/40

Rättegångsspråk: nederländska

Hänskjutande domstol

Arbeidshof te Brussel

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Federaal agentschap voor de opvang van asielzoekers

Motparter: Selver Saciri, Danijela Dordevic, Danjel Saciri (ombud: Selver Saciri och Danijela Dordevic), Sanela Saciri (ombud: Selver Saciri och Danijela Dordevic), Denis Saciri (ombud: Selver Saciri och Danijela Dordevic), Openbaar Centrum voor Maatschappelijk Welzijn van Diest

Tolkningsfrågor

1.

När en medlemsstat beslutar sig för att med tillämpning av artikel 13.5 i rådets direktiv 2003/9 (1) av den 27 januari 2003 om miniminormer för mottagande av asylsökande i medlemsstaterna tillhandahålla materiellt stöd i form av ett ekonomiskt bidrag, har medlemsstaten då något ansvar för att se till att den asylsökande, på ett eller annat sätt, kommer i åtnjutande av minimiåtgärder för skydd som föreskrivs i artikel 13.1, 13.2, 14.1, 14.3, 14.5 och 14.8 i direktivet?

2.

Ska det ekonomiska bidrag som föreskrivs i artikel 13.5 i direktivet tilldelas från och med dagen för asylansökan och ansökan om mottagande, eller från och med att den dag då fristen som anges i artikel 5.1 i direktivet har löpt ut, eller från och med ett annat datum? Ska det ekonomiska bidraget vara av en sådan art att det tillåter den asylsökande — om denne inte erbjuds ett materiellt mottagande av medlemsstaten eller en av medlemsstaten anvisad inrättning, att när som helst själv sörja för sin inkvartering, i förekommande fall genom hotellvistelse — i avvaktan på att vederbörande erbjuds fast inkvartering eller själv kan skaffa sig en mer permanent inkvartering?

3.

Är det förenligt med direktivet att en medlemsstat endast tillhandahåller materiellt mottagande i den mån de befintliga, statligt inrättade mottagningsförläggningarna kan garantera inkvarteringen, och att den asylsökande som inte får någon plats på dessa hänvisas till det sociala bistånd som är tillgängligt för alla invånare i landet, utan att de obligatoriska rättsreglerna och strukturerna tillämpas, så att de institutioner som staten inte själv har inrättat verkligen har förmåga att på kort tid garantera anständiga mottagningsvillkor för de asylsökande?

---

(1)  EGT L 31, s. 18

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/26

---

Talan väckt den 15 februari 2013 — Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland mot Europeiska unionens råd

(Mål C-81/13)

2013/C 114/41

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: C. Murrell och A. Dashwood, QC)

Svarande: Europeiska unionens råd

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

ogiltigförklara rådets beslut 2012/776/EU om den ståndpunkt som på Europeiska unionens vägnar ska intas i det associeringsråd som inrättats genom avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet vad gäller antagande av bestämmelser om samordning av de sociala trygghetssystemen, (1) och

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

1.

Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland väcker talan enligt artikel 263 FEUF och yrkar ogiltigförklaring, enligt artikel 264 FEUF, av rådets beslut 2012/776/EU om den ståndpunkt som på Europeiska unionens vägnar ska intas i det associeringsråd som inrättats genom avtalet om upprättande av en associering mellan Europeiska ekonomiska gemenskapen och Turkiet vad gäller antagande av bestämmelser om samordning av de sociala trygghetssystemen.

2.	Förenade kungariket yrkar att domstolen ska i) ogiltigförklara beslutet, och ii) förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

3.	Artikel 48 FEUF är den materiella rättsliga grund som det hänvisas till i beslutet.

4.	Det föreslagna beslutet av associeringsrådet som ingår som bilaga till rådets beslut skulle upphäva och ersätta associeringsrådets beslut nr 3/80 om tillämpningen av Europeiska gemenskapens medlemsstaters system för sociala trygghet på turkiska arbetstagare och deras familjemedlemmar.

5.

Förenade kungariket hävdar att artikel 48 FEUF inte kan utgöra den materiella rättsliga grunden för en åtgärd som är avsedd att få sådana följder. Det är en bestämmelse som har utformats för att underlätta den fria rörligheten för medlemsstaternas medborgare inom den inre marknaden. Den korrekta rättsliga grunden är artikel 79.2 b FEUF. Enligt denna bestämmelse får det beslutas om åtgärder om ”fastställande av rättigheterna för tredjelandsmedborgare som vistas lagligen i en medlemsstat, inbegripet villkoren för fri rörlighet och vistelse i övriga medlemsstater”. Rådets beslut utgör just en sådan åtgärd.

6.

Artikel 79.2 b FEUF förekommer i avdelning V i tredje delen FEUF. Enligt protokoll nr 21 till fördragen ska åtgärder som antas enligt avdelning V inte tillämpas på Förenade kungariket (eller Irland) såvida de inte meddelar att de önskar ”delta” i en sådan åtgärd. Genom det felaktiga valet av artikel 48 FEUF, I stället för artikel 79.2 b TFEU, såsom den materiella rättsliga grunden för beslutet, har rådet nekat Förenade kungariket son rätt att inte delta i antagandet av beslutet och att inte vara bunden av detsamma.

7.	Det yrkas följaktligen ogiltigförklaring av beslut 2012/776/EU på den grunden att det har antagits med stöd av en felaktig rättslig grund, med den följden att det har bortsetts från de rättigheter som Förenade kungariket har enligt protokoll nr 21.

8.

Förenade kungariket grundar sitt påstående på de uttryckliga bestämmelserna i artikel 48 och artikel 79.2 b FEUF, såsom de tolkats med hänsyn till deras sammanhang i fördraget och mot bakgrund av rättspraxis. Förenade kungariket stöder sig även på det förhållandet att rådets beslut 2012/776/EU är nästan identiskt med nio rådsbeslut som har antagits enligt andra associeringsavtal med stöd av artikel 79.2 b.

---

(1)  EUT L 340, s. 19.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/27

---

Begäran om förhandsavgörande framställd av Arbetsdomstolen (Sverige) den 19 februari 2013 — Fonnship A/S, Svenska Transportarbetarförbundet/Svenska Transportarbetarförbundet, Fonnship A/S, Facket för Service och Kommunikation (SEKO)

(Mål C-83/13)

2013/C 114/42

Rättegångsspråk: svenska

Hänskjutande domstol

Arbetsdomstolen

Parter i målet vid den nationella domstolen

Sökande: Fonnship A/S, Svenska Transportarbetarförbundet

Svarande: Svenska Transportarbetarförbundet, Fonnship A/S, Facket för Service och Kommunikation (SEKO)

Tolkningsfråga

Är regleringen i EES-avtalet om fri rörlighet för tjänster, sjötransporttjänster — vilken reglering har sin motsvarighet i EG-fördraget — tillämplig för ett bolag med säte i en EFTA-stat såvitt avser dess verksamhet i form av transporttjänster till en EG-medlemsstat eller en EFTA-stat med ett fartyg som är registrerat, flaggat, i ett tredje land utanför EG/EES-området?

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/28

---

Överklagande ingett den 22 februari 2013 av I. garantovaná a.s. av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 12 december 2012 i mål T-392/09, I. garantovaná a.s. mot Europeiska kommissionen

(Mål C-90/13 P)

2013/C 114/43

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: I. garantovaná a.s. (ombud: B. Bartlett, barrister, O. Geiss, Rechtsantwalt, P. Lasok QC och J. Holmes, barrister)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som meddelades av tribunalen den 12 december 2012 i mål T-392/09, i de delar som avser den andra grund som klaganden åberopade vid tribunalen,

—	bifalla talan såvitt avser denna grund,

—	sätta ned böterna till 2.1 miljoner euro vilket utgör 10 procent av klagandens omsättning år 2008, vilket framgår av punkt 84 i den överklagade domen, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden hävdar att den utgjorde felaktig rättstillämpning när tribunalen inte biföll klagandens talan såvitt avser den andra grunden.

I artikel 23.2 i förordning nr 1/2003 (1) föreskrivs att ”böterna inte [får] överstiga 10 % av summan av föregående räkenskapsårs sammanlagda omsättning”. Med föregående räkenskapsår avses sista avslutade räkenskapsår omedelbart före kommissionens beslut i vilket fastslås att konkurrensreglerna har åsidosatts och att böter åläggs.

I målet var omsättningen föregående räkenskapsår, det vill säga år 2008 inte den omsättning som kommissionen beaktade. Den omständigheten att omsättningen för år 2007 lades till grund innebar att de böter som ålades bolaget höjdes med i det närmaste 100 % i förhållande till omsättningen det år som föregick antagandet av kommissionens beslut (den 22 juli 2009).

Klaganden gör gällande att den omständigheten att kommissionen använde omsättningen för år 2007 strider mot ordalydelsen och syftet med artikel 23.2 och därför är rättstridig. Klaganden åberopade i sin andra grund vid tribunalen att böterna antingen skulle sättas ned i enlighet med artikel 23.2 eller att domstolen skulle göra en obegränsad prövning av målet enligt artikel 261 FEUF och artikel 31 i förordning nr 1/2003.

---

(1)  Rådets förordning (EG) nr 1/2003 av den 16 december 2002 om tillämpning av konkurrensreglerna I artiklarna 81 och 82 I fördraget (EGT L 1, 2003, s. 25)

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/28

---

Överklagande ingett den 25 februari 2013 av kommissionen av den dom som tribunalen (sjunde avdelningen) meddelade den 13 december 2012 i mål T-103/08, Versalis och Eni mot kommissionen

(Mål C-93/13 P)

2013/C 114/44

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: V. Di Bucci, G. Conte och R. Striani)

Övrig part i målet: Versalis Spa, tidigare Polimeri Europa SpA, Eni SpA

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	ogiltigförklara den överklagade domen i den mån den innebär att de böter som påförts Eni och Versalis sattes ned till 106 200 000 euro,

—	ogilla talan i första instans i dess helhet, och

—	förplikta sökandena i första instans att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

i)

Tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den slog fast att kommissionen åsidosatt Eni:s rätt till försvar och på grund av upprepade överträdelser höjde de böter som Eni och Versalis påförts solidariskt för två överträdelser som begåtts av dotterbolag som är hel- eller i princip helägda av Eni, även om de två beslut genom vilka dessa överträdelser konstaterades, inte riktade sig till Eni (som följaktligen inte meddelats om klagomålet mot dessa överträdelser). Tribunalen har bland annat, vad gäller konstaterandet av upprepade överträdelse, underlåtit att beakta den omständigheten att rätten till försvar ska garanteras om den, vid tidpunkten då kommissionen meddelar sin avsikt att konstatera att överträdelsen upprepats, ger parterna möjlighet att bevisa att förutsättningarna härför inte föreligger. Tribunalen har dessutom underlåtit att beakta den omständigheten att kommissionen, genom att konstatera en upprepad överträdelse som ligger utanför konkurrensreglerna, inte i efterhand sanktionerat den första överträdesen utan enbart agerat med anledning av den omständigheten att samma företag (ekonomisk enhet) gjort sig skyldig till en ny överträdelse.

ii)

Tribunalen har överskridit sin behörighet och åsidosatt dispositionsprincipen och artikel 21 i domstolens stadga liksom artiklarna 44.1 och 48.2 i tribunalens rättegångsregler när den prövade en rättslig fråga (närmare bestämt ett påstått åsidosättande av likabehandlingsprincipen vid beräkningen av böterna) som inte åberopats av parterna då talan väckdes.

iii)

Tribunalen har gjort sig skyldig till dels felaktig rättstillämpning i samband med tolkningen och tillämpningen av likabehandlingsprincipen vad gäller ”multiplikationsfaktorn” i avskräckningssyfte, dels bristande motivering. Tribunalen har bland annat underlåtit att beakta det utrymme för eget skön som kommissionen besitter vid fastställandet av böter i ljuset av de relevanta omständigheterna, och istället tvingat kommissionen att göra en rent matematisk beräkning för att fastställa multiplikationsfaktorn för Eni och för Versalis. Tribunalen har dessutom begärt att kommissionen ska iaktta en proportionalitet mellan procentsatsen av höjningen av böterna i avskräckande syfte och företagens omsättning, och inte mellan multiplikationsfaktorerna eller mellan de böter som följer av en tillämpning av multiplikationsfaktorerna (de multiplicerade böterna) och företagens totala omsättning.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/29

---

Talan väckt den 27 februari 2013 — Europeiska kommissionen mot Förbundsrepubliken Tyskland

(Mål C-100/13)

2013/C 114/45

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Wilms och G. Zavvos)

Svarande: Förbundsrepubliken Tyskland

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att svaranden har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt rådets direktiv av den 21 december 1988 om tillnärmning av medlemsstaternas lagar och andra författningar om byggprodukter (89/106/EEG) (1), och särskilt artikel 4.2 och artikel 6.1 i direktivet på grund av att de tyska myndigheterna tillämpar byggregellistorna i syfte att uppställa ytterligare krav för att byggprodukter ska få effektiv tillgång till marknaden och få användas i stället för att tillämpa de bedömningsmetoder och -kriterier som krävs enligt de europeiska harmoniserade standarderna.

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Svaranden har åsidosatt artiklarna 4 och 6 i direktiv 89/106/EEG. Tillämpningen av byggregellistor medför att det uppställs ytterligare krav för effektiv tillgång till marknaden och för användning av dessa produkter. I flera fall rör det sig inte om eventuella krav i fråga om nya egenskaper. Det rör sig snarare om krav som fastställts redan före harmoniseringen och som hade kunnat och borde ha omfattats av de harmoniserade bedömningsmetoderna och -kriterierna.

---

(1)  EGT L 40, 1989, s. 12; svensk specialutgåva, område 13, volym 17, s. 185.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/30

---

Tribunalens dom av den 7 mars 2013 — Bilbaína de Alquitranes m.fl. mot ECHA

(Mål T-93/10) (1)

(REACH - Identifiering av högtemperatursbeck (stenkolstjära) som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter - Talan om ogiltigförklaring - Rättsakt mot vilken talan kan väckas - Regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder - Villkoret direkt berörd - Upptagande till sakprövning - Likabehandling - Proportionalitet)

2013/C 114/46

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Bilbaína de Alquitranes, SA (Luchana-Baracaldo, Spanien); Cindu Chemicals BV (Uithoorn, Nederländerna); Deza, a.s. (Valašske Meziříčí, Republiken Tjeckien); Industrial Química del Nalón, SA (Oviedo, Spanien); Koppers Denmark A/S (Nyborg, Danmark); Koppers UK Ltd (Scunthorpe, Förenade kungariket); Rütgers Germany GmbH (Castrop-Rauxel, Tyskland); Rütgers Belgium NV (Zelzate, Belgien); och Rütgers Poland sp. z o.o. (Kędzierzyn-Koźle, Polen) (ombud: inledningsvis advokaterna K. Van Maldegem och R. Cana samt P. Sellar, solicitor, därefter av K. Van Maldegem och R. Cana)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) (ombud: M. Heikkilä och W. Broere, biträdda av advokaten J. Stuyck)

Saken

Talan om delvis ogiltigförklaring av Europeiska kemikaliemyndighetens beslut, offentliggjort den 13 januari 2010, om att identifiera högtemperatursbeck (stenkolstjära) (EG nr 266-028-2) som ett ämne som uppfyller kriterierna i artikel 57 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, s. 1), i enlighet med artikel 59 i denna förordning.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Bilbaína de Alquitranes, SA, Cindu Chemicals BV, Deza, a.s., Industrial Química del Nalón, SA, Koppers Denmark A/S, Koppers UK Ltd, Rütgers Germany GmbH, Rütgers Belgium NV och Rütgers Poland sp. z o.o. ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 113, 1.5.2010..

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/30

---

Tribunalens dom av den 7 mars 2013 — Rütgers Germany m.fl. mot ECHA

(Mål T-94/10) (1)

(REACH - Identifiering av antracenolja som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter - Talan om ogiltigförklaring - Rättsakt mot vilken talan kan väckas - Regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder - Villkoret direkt berörd - Upptagande till sakprövning - Likabehandling - Proportionalitet)

2013/C 114/47

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Rütgers Germany GmbH (Castrop-Rauxel, Tyskland); Rütgers Belgium NV (Zelzate, Belgien); Deza, a.s. (Valašske Meziříčí, Republiken Tjeckien); Industrial Química del Nalón, SA (Oviedo, Spanien); och Bilbaína de Alquitranes, SA (Luchana-Baracaldo, Spanien) (ombud: inledningsvis advokaterna K. Van Maldegem och R. Cana samt P. Sellar, solicitor, därefter av K. Van Maldegem och R. Cana)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) (ombud: M. Heikkilä och W. Broere, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaten J. Stuyck)

Saken

Talan om delvis ogiltigförklaring av Europeiska kemikaliemyndighetens beslut, offentliggjort den 13 januari 2010, om att identifiera antracenolja (EG nr 292-602-7) som ett ämne som uppfyller kriterierna i artikel 57 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, s. 1), i enlighet med artikel 59 i denna förordning.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Rütgers Germany GmbH, Rütgers Belgium NV, Deza, a.s., Industrial Química del Nalón, SA och Bilbaína de Alquitranes, SA ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 113, 1.5.2010.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/31

---

Tribunalens dom av den 7 mars 2013 — Cindu Chemicals m.fl. mot ECHA

(Mål T-95/10) (1)

(REACH - Identifiering av antracenolja, med lågt innehåll av antracen, som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter - Talan om ogiltigförklaring - Rättsakt mot vilken talan kan väckas - Regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder - Villkoret direkt berörd - Upptagande till sakprövning - Likabehandling - Proportionalitet)

2013/C 114/48

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Cindu Chemicals BV (Uithoorn, Nederländerna); Deza, a.s. (Valašske Meziříčí, Republiken Tjeckien); Koppers Denmark A/S (Nyborg, Danmark); och Koppers UK Ltd (Scunthorpe, Förenade kungariket) (ombud: inledningsvis advokaterna K. Van Maldegem och R. Cana samt P. Sellar, solicitor, därefter av K. Van Maldegem och R. Cana)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) (ombud: M. Heikkilä och W. Broere, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaten J. Stuyck)

Part som intervenerat till stöd för svaranden: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis P. Oliver och G. Wilms, därefter av P. Oliver och E. Manhaeve, samtliga i egenskap av ombud, biträdda av K. Sawyer, barrister, därefter av P. Oliver och E. Manhaeve)

Saken

Talan om delvis ogiltigförklaring av Europeiska kemikaliemyndighetens beslut, offentliggjort den 13 januari 2010, om att identifiera antracenolja med lågt innehåll av antracen (EG nr 292-604-8) som ett ämne som uppfyller kriterierna i artikel 57 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, s. 1), i enlighet med artikel 59 i denna förordning.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Cindu Chemicals BV, Deza, a.s., Koppers Denmark A/S och Koppers UK Ltd ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta de rättegångskostnader som förorsakats Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa).

3.	Europeiska kommissionen ska bära sina rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 113, 1.5.2010.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/31

---

Tribunalens dom av den 7 mars 2013 — Rütgers Germany m.fl. mot ECHA

(Mål T-96/10) (1)

(REACH - Identifiering av antracenolja (antracenpasta) som ett ämne som inger mycket stora betänkligheter - Talan om ogiltigförklaring - Rättsakt mot vilken talan kan väckas - Regleringsakt som inte medför genomförandeåtgärder - Villkoret direkt berörd - Upptagande till sakprövning - Likabehandling - Proportionalitet)

2013/C 114/49

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Rütgers Germany GmbH (Castrop-Rauxel, Tyskland); Rütgers Belgium NV (Zelzate, Belgien); Deza, a.s. (Valašske Meziříčí, Republiken Tjeckien); Koppers Denmark A/S (Nyborg, Danmark); och Koppers UK Ltd (Scunthorpe, Förenade kungariket) (ombud: inledningsvis advokaterna K. Van Maldegem och R. Cana samt P. Sellar, solicitor, därefter av K. Van Maldegem och R. Cana)

Svarande: Europeiska kemikaliemyndigheten (Echa) (ombud: M. Heikkilä och W. Broere, båda i egenskap av ombud, biträdda av advokaten J. Stuyck)

Saken

Talan om delvis ogiltigförklaring av Europeiska kemikaliemyndighetens beslut, offentliggjort den 13 januari 2010, om att identifiera antracenolja (antracenpasta) (EG nr 292-604-8) som ett ämne som uppfyller kriterierna i artikel 57 i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1907/2006 av den 18 december 2006 om registrering, utvärdering, godkännande och begränsning av kemikalier (Reach), inrättande av en europeisk kemikaliemyndighet, ändring av direktiv 1999/45/EG och upphävande av rådets förordning (EEG) nr 793/93 och kommissionens förordning (EG) nr 1488/94 samt rådets direktiv 76/769/EEG och kommissionens direktiv 91/155/EEG, 93/67/EEG, 93/105/EG och 2000/21/EG (EUT L 396, s. 1), i enlighet med artikel 59 i denna förordning.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Rütgers Germany GmbH, Rütgers Belgium NV, Deza, a.s., Koppers Denmark A/S och Koppers UK Ltd ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 113, 1.5.2010.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/32

---

Tribunalens dom av den 8 mars 2013 — Mayer Naman mot harmoniseringsbyrån — Daniel e Mayer (David Mayer)

(Mål T-498/10) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Ogiltighetsförfarande - Gemenskapsfigurmärket David Mayer - Det äldre nationella ordmärket DANIEL & MAYER MADE IN ITALY - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b och artikel 53.1 a i förordning (EG) nr 207/2009 - Begäran om bevis för verklig användning har ingetts först vid överklagandenämnden - För sent - Artikel 57.2 och 57.3 i förordning nr 207/2009)

2013/C 114/50

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: David Mayer Naman (Rom, Italien) (ombud: inledningsvis advokaterna S. Sutti, S. Cazzaniga och V. Fedele, därefter advokaterna V. Fedele och M. Spolidoro)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: P. Bullock)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Daniel e Mayer Srl (Milano, Italien) (ombud: advokaterna M. Andreolini och A. Parini)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av det beslut som första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån meddelade den 26 juli 2010 (ärende R 413/2009-1) angående ett ogiltighetsförfarande mellan Daniel e Mayer och David Mayer Naman.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	David Mayer Naman förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 346, 18.12.2010.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/32

---

Tribunalens dom av den 7 mars 2013 — Acino mot kommissionen

(Mål T-539/10) (1)

(Humanläkemedel - Tillfälligt upphörande med utsläppande på marknaden och återkallande av vissa partier med läkemedel innehållande den aktiva beståndsdelen Clopidogrel - Ändring av tillståndet för utsläppande på marknaden - Förbud mot utsläppande på marknaden av läkemedlen - Förordning (EG) nr 726/2004 och direktiv 2001/83/EG - Proportionalitet - Motiveringsskyldighet)

2013/C 114/51

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Acino (Miesbach — Tyskland) (ombud: advokaterna R. Buchner och E. Burk)

Svarande: kommissionen (ombud: inledningsvis A. Sipos, G. Wilms, B. R. Killmann och M. Šimerdová, därefter B. R. Killmann och M. Šimerdová)

Saken

Begäran om ogiltigförklaring av kommissionens beslut av den 29 mars 2010 om tillfälligt återkallande av humanläkemedel innehållande den aktiva beståndsdelen ”Clopidogrel” som till tillverkats på en viss ort, om återkallande från marknaden av partierna med dessa läkemedel, om ändring av tillstånden för utsläppande på marknaden samt om förbud mot utsläppande på marknaden

Domslut

1.	Anledning saknas att döma i saken i den mån den avser kommissionens beslut K(2010) 2204 och K(2010) 2208 av den29 mars 2010, och kommissionens beslut K(2010) 6429 och K(2010) 6436 av den16 september 2010.

2.	Talan ogillas i övrigt.

3.	Acino AG förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 30 av den 29.1.2011.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/33

---

Tribunalens dom av den 7 mars 2013 — Schönberger mot parlamentet

(Mål T-186/11) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Rätt att göra framställningar - Framställning till Europaparlamentet - Framställning som har förklarats tillåtlig - Beslut som avslutar förfarandet för granskning av en framställning - Rättsakt mot vilken talan inte kan väckas - Avvisning)

2013/C 114/52

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Peter Schönberger (Luxembourg, Luxemburg) (ombud: advokaten O. Mader)

Svarande: Europaparlamentet (ombud: E. Waldherr och U. Rösslein)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av Europaparlamentets utskott för framställningars beslut av den 25 januari 2011 genom vilket granskningen av sökandens framställning av den 2 oktober 2010, vilken förklarats tillåtlig, avslutades (framställning nr 1188/2010).

Domslut

1.	Talan avvisas.

2.	Peter Schönberger ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europaparlamentets rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 145, 14.5.2011.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/33

---

Tribunalens dom av den 7 mars 2013 — FairWild Foundation mot harmoniseringsbyrån — Wild (FAIRWILD)

(Mål T-247/11) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Internationell registrering som designerar Europeiska gemenskapen - Ordmärket FAIRWILD - Tidigare gemenskapsordmärket WILD - Relativt registreringshinder - Risk för förväxling - Artikel 8.1 b i förordning (EG) nr 207/2009)

2013/C 114/53

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: FairWild Foundation (Weinfelden, Schweiz) (ombud: advokaterna P. Neuwald och S. Müller)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: K. Klüpfel)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Rudolf Wild GmbH & Co. KG (Eppelheim, Tyskland) (ombud: advokaten A. Franke)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 3 mars 2011 (ärende R 1014/2010-1) om ett invändningsförfarande mellan Rudolf Wild GmbH & Co. KG och FairWild Foundation

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	FairWild Foundation förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 238 av den 13.8.2011.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/34

---

Tribunalens dom av den 7 mars 2013 — Polen mot kommissionen

(Mål T-370/11) (1)

(Miljö - Direktiv 2003/87/EG - System för handel med utsläppsrätter för växthusgaser - Övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter från och med år 2013 - Riktmärken som ska tillämpas vid beräkning av tilldelning av utsläppsrätter - Likabehandling - Proportionalitet)

2013/C 114/54

Rättegångsspråk: polska

Parter

Sökande: Republiken Polen (ombud: M. Szpunar, B. Majczyna, C. Herma och M. Nowacki)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: E. White, K. Herrmann och K. Mifsud-Bonnici)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut 2011/278/EU av den 27 april 2011 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/87/EG (EUT L 130, s. 1).

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Republiken Polen ska ersätta rättegångskostnaderna.

---

(1)  EUT C 290, 1.10.2011.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/34

---

Tribunalens dom av den 7 mars 2013 — Di Tullio mot kommissionen

(Mål T-39/12 P) (1)

(Överklagande - Personalmål - Tillfälligt anställda - Tjänstledighet för militärtjänstgöring - Artikel 18, första stycket i anställningsvillkoren för övriga anställda - En doms rättsverkningar i tiden)

2013/C 114/55

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Roberto Di Tullio (Rovigo, Italien) (ombud: inledningsvis advokaterna S. Woog och T. Bontinck, därefter T. Bontinck)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall och V. Joris)

Saken

Överklagande av den dom som personaldomstolen (tredje avdelningen) avkunnade den 29 november 2011 i mål F-119/10, Di Tullio mot kommissionen (REUP 2011, s. I-A-1-0000 och II-A-1-0000), om upphävande av denna dom.

Domslut

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Roberto Di Tullio ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader i denna instans.

---

(1)  EUT C 109, 14.4.2012.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/34

---

Tribunalens beslut av den 26 februari 2013 — Castiglioni mot kommissionen

(Mål T-591/10) (1)

(Talan om ogiltigförklaring - Skadeståndstalan - Offentlig upphandling av byggentreprenader - Anbudsförfarande - konstruktion, ombyggnad och underhåll av byggnader och infrastruktur vid GFC:s anläggning i Ispra - Urvalskriterier - Beslut att inte anta en anbudsgivares anbud och att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet - Nya grunder - Uppenbart att talan i vissa delar inte kan tas upp till sakprövning och i övriga delar är ogrundad)

2013/C 114/56

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Castiglioni Srl (Busto Arsizio, Italien) (ombud: advokaten G. Turri)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: inledningsvis S. Delaude och N. Bambara, därefter S. Delaude och F. Mori, biträdda av advokaten D. Gullo)

Saken

Dels talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut att inte anta sökandens anbud inom ramen för anbudsförfarandet ISM/2010/C05/004/0C avseende ett multipelt ramavtal för konstruktion, ombyggnad och underhåll av byggnader och infrastruktur vid GFC:s anläggning i Ispra, beslutet att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet och meddelandet om upphandling, dels talan om skadestånd

Avgörande

1.	Talan ogillas.

2.	Castiglioni Srl ska ersätta rättegångskostnaderna, inbegripet dem som avser det interimistiska förfarandet.

---

(1)  EUT C 55, 19.2.2011.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/35

---

Talan väckt den 29 januari 2013 — Club Hotel Loutraki m.fl. mot kommissionen

(Mål T-57/13)

2013/C 114/57

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Club Hotel Loutraki (Loutraki, Grekland); Vivere Entertainment AE (Aten, Grekland); Theros International Gaming, Inc. (Patra, Grekland); Elliniko Casino Kerkyras (Aten); Casino Rodos (Rhodos, Grekland); och Porto Carras AE (Alimos, Grekland) (ombud: advokaten S. Pappas)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut COMP F3/MC/erg*2012/127386 av den 29 november 2012 att avslå sökandenas klagomål, som inkom den 4 april 2012, rörande det statliga stöd som grekiska staten påstås ha beviljat det offentliga spelbolaget,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fyra grunder.

1.

Första grunden: Kommissionen har åsidosatt sökandenas rätt att yttra sig enligt artikel 108.2 FEUF genom att inte inleda ett formellt granskningsförfarande enligt artiklarna 4.4, 6 och 20 i förordning nr 659/1999, vilket innebär att kommissionen gjort sig skyldig till maktmissbruk. — Kommissionen har åsidosatt artikel 108.2 FEUF och artikel 4 och följande artiklar i förordning nr 659/1999 genom att genomföra ett formellt granskningsförfarande utan att därvid iaktta de skyldigheter i formellt hänseende som åligger kommissionen. Detta har inneburit att sökandena tillsammans med övriga berörda parter inte har kunnat göra gällande sin rätt att yttra sig. — Alternativt gör sökandena gällande att kommissionen har åsidosatt deras rätt att delta i förfarandet under det preliminära granskningsförfarandet.

2.

Andra grunden: Kommissionen har åsidosatt sin motiveringsskyldighet enligt artikel 296 FEUF och sökandenas rätt till god förvaltning enligt artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. — Kommissionen har i det angripna beslutet underlåtit att redovisa väsentliga ekonomiska data och sifferuppgifter. Kommissionen har därigenom underlåtit att på ett klart och tydligt sätt redogöra för sökandena för hur kommissionen kom fram till att den aktuella åtgärden inte är att anse som statligt stöd. Kommissionens bristande motivering i detta avseende kan inte motiveras med att kommissionen var skyldig att iaktta sekretess för affärshemligheter. — Sökandena anser också att de ekonomiska uppgifterna inte ska vara konfidentiella.

3.

Tredje grunden: Kommissionen har åsidosatt sökandenas rätt till ett effektivt rättsmedel enligt artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. — Med åberopande av samma grunder som i den andra grunden ovan, anser sökandena att kommissionen har åsidosatt sökandenas rätt till ett effektivt rättsmedel. Det är svårt för sökandena att direkt anföra argument mot det angripna beslutet, eftersom det inte är möjligt för sökandena att förstå hur kommissionen resonerat. Kommissionens resonemang är enbart baserat på ekonomiska uppgifter som inte lämnats ut.

4.

Fjärde grunden: Kommissionen har gjort en uppenbart felaktig rättstillämpning då den kommit fram till att det exklusiva licensavtalet jämte tillägget var förenligt med den gemensamma marknaden samt till att dessa åtgärder inte medförde någon ekonomisk fördel för OPAP. — Frågan huruvida en ekonomisk fördel har beviljats — vilket är ett av rekvisiten för att det ska vara fråga om statligt stöd — måste bedömas utifrån en avgränsad marknad och inte på grundval av en gemensam bedömning med andra liknande åtgärder som beviljats samma mottagare men på en annan marknad, oavsett om dessa båda marknader kan anses likna varandra. I annat fall torde skyddet för en sund konkurrens vara synnerligen otillräckligt. — I vart fall får man inte göra en sådan gemensam bedömning av åtgärder som ska vidtas under olika tidsperioder.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/36

---

Talan väckt den 29 januari 2013 — Club Hotel Loutraki m.fl. mot kommissionen

(Mål T-58/13)

2013/C 114/58

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Club Hotel Loutraki (Loutraki, Grekland), Vivere Entertainment AE (Aten, Grekland), Theros International Gaming, Inc. (Patra, Grekland), Elliniko Casino Kerkyras (Aten), Casino Rodos (Rhodos, Grekland), Porto Carras AE (Alimos, Grekland) och Kazino Aigaiou AE (Syros, Grekland) (ombud: advokaten S. Pappas)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara kommissionens beslut C(2012) 6777 final av den 3 oktober 2012 om statligt stöd SA 33988 (2011/N), och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av sökandenas rätt att yttra sig, vilken framgår av artikel 108.2 FEUF, genom att kommissionen inte inledde en formellt granskningsförfarande i enlighet med artiklarna 4.4, 6 och 20 i förordning nr 659/1999 och därmed gjorde sig skyldig till maktmissbruk. — Kommissionen har åsidosatt artikel 108.2 och artiklarna 4 och följande artiklar i förordningen, eftersom den i princip genomförde ett formellt granskningsförfarande utan att följa de formella kraven för ett sådant förfarande. Härigenom fråntogs sökandena, och även andra berörda parter, rätten att yttra sig.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av motiveringsskyldigheten och sökandenas rätt till god förvaltning, vilka framgår av artikel 296 FEUF respektive artikel 41 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. — Genom att alla ekonomiska uppgifter och sifferuppgifter utelämnats i det angripna beslutet kan beslutet inte anses på ett klart och otvetydigt sätt ange kommissionens skäl på ett sådant sätt att sökandena kan få kännedom om det resonemang som lett till slutsatsen att de aktuella åtgärderna inte utgör statligt stöd. Dessa brister kan inte motiveras med hänvisning till skyddet för affärshemligheter. — Sökandena bestrider även att de kritiska företagsstorlekarna är av konfidentiell natur.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av sökandenas rätt till ett effektivt domstolsskydd, vilken framgår av artikel 6 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) och i artikel 47 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. — Av de skäl som angetts ovan i samband med den andra grunden har sökandenas rät till ett effektivt domstolsskydd åsidosatts. Sökandena har svårigheter att direkt bestrida det materiella innehållet i det angripna beslutet, eftersom de inte alls kan utläsa det resonemang som ligger till grund för beslutet. Beslutet grundas nämligen endast på ekonomiska uppgifter, vilka inte kan lämnas ut.

4.

Fjärde grunden: Uppenbart felaktig rättstillämpning, genom att VLT Avtalets och bilagans förenlighet med den gemensamma marknaden bedömdes i ett sammanhang och genom att kommissionen drog den slutsatsen att dessa inte medför någon ekonomisk fördel för OPAP. — Frågan huruvida det uppstår ekonomiska fördelar, vilket är ett formellt krav för att det ska anses föreligga statligt stöd, måste bedömas inom en klart avgränsad marknad och inte med beaktande även av andra liknande åtgärder som beviljats samma mottagare i en annan marknad, oavsett om dessa åtgärder är jämförbara. Annars skulle skyddet för konkurrensen vara i hög grad ofullständigt. — Under alla omständigheter kan en sådan gemensam bedömning inte göras när det gäller åtgärder som ska genomföras under olika tidsperioder.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/37

---

Överklagande ingett den 30 januari 2013 av BT av det beslut som personaldomstolen meddelade den 3 december 2012 i mål F-45/12, BT mot kommissionen

(Mål T-59/13 P)

2013/C 114/59

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: BT (Bukarest, Rumänien) (ombud: advokaten N. Visan)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara personaldomstolens beslut av den 3 december 2012 i mål F-45/12,

—	pröva målet och bifalla klagandens ansökan,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden sju grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av en av principerna för det administrativa förfarandet, dispositionsprincipen, eftersom personaldomstolen fann att ansökan inte innehöll några yrkanden men inte på eget initiativ kontrollerade huruvida det beslut var lagenligt som angreps i underinstansen, utan begränsning till sökandens argument

2.

Andra grunden: Åsidosättande av artiklarna 6, första raden och 47, första och andra raderna i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Åsidosättande av principen om tillgång till rättsmedel och principen om domstolens opartiskhet, eftersom personaldomstolen avvisade klagandens talan, eftersom det var uppenbart att den inte kunde prövas i sak, men inte lämnade någon möjlighet att korrigera eller komplettera talan, vilket är en rättighet som föreskrivs och erkänns i lagstiftningen i vilket europeiskt land som helst och även av de europeiska domstolarna (till exempel Europeiska domstolen för mänskliga rättigheter).

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av rätten till tillgång till rättsmedel, vilket även visade sig genom att personaldomstolen inte beviljade rätt att inge en replik på svarandens försvar — medan klaganden uttryckligen hade begärt att ytterligare inlagor skulle utväxlas. Genom att klaganden inte medgavs denna rätt (att inge en replik), kunde denne inte korrigera den oriktighet som personaldomstolen gjorde gällande — vid en tidpunkt då klaganden inte längre kunde väcka ny talan i överensstämmelse med de lagstadgade kraven, eftersom fristen för att väcka talan hade löpt ut (artikel 78 i personaldomstolens rättegångsregler).

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av principen om rätten till försvar och åsidosättande av principen om offentligt förfarande, eftersom någon offentlig förhandling inte har hållits. Denna princip föreskrivs i personaldomstolens rättegångsregler och i artikel 6, första raden i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av principen om ett rättvist förfarande, eftersom personaldomstolen inte hörde klaganden beträffande anledningen till att talan inte kunde tas upp till sakprövning (artikel 6, första raden i Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna).

6.	Sjätte grunden: Åsidosättande av artikel 21 första stycket i domstolens stadga och artikel 44.1 c i tribunalens rättegångsregler, eftersom personaldomstolen i realiteten tillämpade en ”regel om att utkristallisera det rättsliga förfarandet” och ansåg att ansökan inte innehöll några grunder.

7.

Sjunde grunden: Det strider mot artikel 89.6 i personaldomstolens rättegångsregler — ”[i] mål där det inte finns anledning att döma i saken ska personaldomstolen besluta om rättegångskostnaderna efter eget skön” — att förplikta klaganden att ersätta rättegångskostnaderna när personaldomstolen inte avgjorde målet i sak, vid en tidpunkt då klaganden inte är ekonomiskt oberoende efter att anställningsavtalet med europeiska kommissionen avslutats.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/38

---

Talan väckt den 11 februari 2013 — InterMune UK m.fl. mot EMA

(Mål T-73/13)

2013/C 114/60

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: InterMune UK Ltd (London, Förenade kungariket), InterMune, Inc. (Brisbane, Förenta staterna) och InterMune International AG (Muttenz, Schweiz) (ombud: I. Dodds-Smith och A. Williams, Solicitors, T. de la Mare, Barrister, och juristen F. Campbell)

Svarande: Europeiska läkemedelsmyndigheten

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det beslut som svaranden meddelade sökandena den 15 januari 2013 om att viss information skulle lämnas ut enligt förordning (EG) nr 1049/2001, (1) i den del beslutet avser utsläppande av information som sökandena tidigare hade lämnat till svaranden och som ännu inte är offentlig, och

—	förplikta svaranden att ersätta sökandenas rättegångskostnader samt andra kostnader och utgifter som har samband med detta mål.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tre grunder.

1.

Första grunden: Svaranden har underlåtit att göra en sådan korrekt avvägning som den är skyldig att göra enligt artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1049/2001, i den meningen att den ska bedöma huruvida det faktiskt föreligger ett allmänintresse av att lämna ut den omtvistade informationen som är större än intresset av att skydda sökandenas affärsintressen från den betydande skada som ett sådant utlämnande skulle orsaka.

2.

Andra grunden: Svaranden har underlåtit att korrekt beakta andra viktiga omständigheter som är relevanta vid den avvägning som krävs enligt lagstiftningen, däribland — kraven enligt specifik EU-lagstiftning (särskilt förordning (EG) nr 726/2004, (2) i synnerhet artikel 14.11 i förordningen), — de tolkningsprinciper som alla EU-institutioner ska iaktta vid utarbetandet av EU-lagstiftning enligt artikel 39.3 i TRIPs-avtalet (avtalet om handelsrelaterade aspekter av immaterialrätter), — de grundläggande rättigheter som avser rätt till egendom och respekt för privatlivet, såsom de skyddas enligt Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, bedömda mot bakgrund av ett omsorgsfullt beaktande av samtliga relevanta omständigheter, så att det kan göras en proportionalitetsprövning som tar hänsyn till de faktiska förhållandena, och — skyldigheten att följa sina egna riktlinjer och den praxis vilka offentliggjorts när det gäller vikten av att skydda affärshemligheter.

3.	Tredje grunden: Om svaranden korrekt hade gjort den avvägning som krävs, och korrekt hade beaktat alla relevanta omständigheter, skulle den enda rättsenliga, proportionerliga och/eller rimliga slutsatsen ha varit att den omtvistade informationen inte ska släppas ut.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

(2)  – Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 726/2004 av den 31 mars 2004 om inrättande av gemenskapsförfaranden för godkännande av och tillsyn över humanläkemedel och veterinärmedicinska läkemedel samt om inrättande av en europeisk läkemedelsmyndighet (EUT L 136, s. 1).

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/38

---

Talan väckt den 15 februari 2013 — Förenade kungariket mot ECB

(Mål T-93/13)

2013/C 114/61

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Förenade konungariket Storbritannien och Nordirland (ombud: K. Beal, QC, och E. Jenkinson)

Svarande: Europeiska centralbanken

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen

—	delvis ska ogiltigförklara Europeiska centralbankens beslut av den 11 december 2012 om ändring av beslut ECB/2007/7 om villkoren för TARGET2-ECB (ECB/2012/31) (EUT L 13, 2013, s. 8.),

—	delvis ska ogiltigförklara Europeiska centralbankens riktlinje av den 5 december 2012 om ett transeuropeiskt automatiserat system för bruttoavveckling av betalningar i realtid (TARGET2) (ECB/2012/27) (EUT L 30, 2013, s. 1), och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden sju grunder.

1.

Första grunden: ECB hade inte befogenhet att offentliggöra de angripna rättsakterna. Svaranden saknade antingen helt befogenhet eller borde, alternativt, ha antagit den i form av en lagstiftningsakt såsom exempelvis en förordning, vilken kunde ha antagits av rådet eller Europeiska centralbanken (ECB) själv.

2.

Andra grunden: Genom de angripna rättsakterna har CCP:er (”Central Clearing Counterparties”) som önskar genomföra clearing- eller avvecklingstransaktioner i euro och där den dagliga handeln överstiger en viss volym, antingen de jure eller de facto ålagts ett etableringskrav. Förenade kungariket anför att rättsakterna dessutom, eller alternativt, har en begränsande eller hämmande inverkan på karaktären hos och/eller omfattningen av de tjänster eller det kapital som kan tillhandahållas de CCP:er som är etablerade i medlemsstater utanför euroområdet. De angripna rättsakterna åsidosätter alla eller vissa av artiklarna 48 FEUF, 56 FEUF och/eller 63 FEUF av följande skäl: — CCP:er som är etablerade i medlemsstater utanför euroområdet, såsom Förenade kungariket, blir tvungna att flytta sitt administrations- och ledningscentrum till medlemsstater som ingår i eurosystemet. De kommer vidare att få ombilda sig till juridiska personer som erkänns i den andra medlemstatens nationella rätt. — Om dessa CCP:er inte flyttar såsom krävs utestängs de från tillgång till de finansiella marknaderna inom eurosystemet, vilket antingen kan innebära att de inte uppnår sådan tillgång på lika villkor som de CCP:er som är etablerade i dessa medlemsstater eller att de helt utestängs. — Sådana CCP:er som inte är etablerade inom eurosystemet kommer inte vara berättigade till att använda de faciliteter som erbjuds av ECB eller de nationella centralbankerna (NCB:er) i eurosystemet. — Det kan innebära att de inte får tillgång till dessa på lika villkor eller helt utestängs från dessa.

3.

Tredje grunden: De angripna rättsakterna åsidosätter artiklarna 101 FEUF och/eller 102 FEUF, i förening med artiklarna 106 FEUF och 13 FEUF. Följande skäl har anförts: — De angripna rättsakterna uppställer rent faktiskt krav på att alla clearingtransaktioner i euro över en viss nivå ska utföras av CCP:er som är etablerade i en medlemsstat inom euroområdet. — Den angripna rättsakten fastställer rent faktiskt att NCB:er i euroområdet inte ska bevilja euro-valutareserver till CCP:er som är etablerade i medlemsstater utanför euroområdet, när de överskrider vissa gränser som fastställts i beslutet.

4.

Fjärde grunden: Kravet på CCP:er som är etablerade i medlemsstater utanför euroområdet om att bilda en annan form av juridisk person och etablera en ny hemvist utgör en direkt eller indirekt diskriminering på grund av nationalitet. Kravet står vidare i strid med den allmänna unionsrättsliga principen om likabehandling, eftersom CCP:er som är etablerade i olika medlemsstater behandlas olika utan att det föreligger sakliga skäl för detta.

5.	Femte grunden: De angripna rättsakterna strider mot relevanta bestämmelser i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 648/2012 av den 4 juli 2012 om OTC-derivat, centrala motparter och transaktionsregister (EUT L 201, s. 1).

6.	Sjätte grunden: De angripna rättsakterna åsidosätter alla eller vissa av artiklarna II, XI, XVI och XVII i allmänna tjänstehandelsavtalet (GATS).

7.

Sjunde grunden: Förenade kungariket gör — utan att påta sig bevisbördan för att visa att sådana begränsningar inte kan vara motiverade med hänvisning till det allmänna intresset (eftersom det åvilar ECB, om den skulle önska det, att styrka ett sådant undantag) — gällande att varje skäl som grundar sig på hänsyn till det allmänna intresset som anförs av ECB inte uppfyller proportionalitetskravet, eftersom det finns mindre ingripande åtgärder för säkerställa kontrollen över finansiella institutioner som är hemmahörande inom EU men som inte är hemmahörande inom euroområdet.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/39

---

Överklagande ingett den 17 februari 2013 av Ioannis Ntouvas av det beslut som personaldomstolen meddelade den 11 december 2012 i mål F-107/11, Ioannis Ntouvas mot ECDC

(Mål T-94/13 P)

2013/C 114/62

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Ioannis Ntouvas (Agios Stefanos, Grekland) (ombud: advokaten V. Kolias)

Övrig part i målet: Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (Stockholm, Sverige)

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	upphäva personaldomstolens dom av den 11 december 2012 i mål F-107/11, Ioannis Ntouvas mot ECDC, genom vilken klagandens talan om ogiltigförklaring av klagandens betygsrapport för år 2010 ogillades och han förpliktades att ersätta rättegångskostnaderna,

—	ogiltigförklara det beslut som angreps i första instans, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden fjorton grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av rättsreglerna om bevisbörda och bevisfördelning, eftersom personaldomstolen biföll svarandens begäran om förlängning av fristen för att inge svarsinlagan i första instans, trots att svaranden inte hade förebringat bevisning för de omständigheter som påstods motivera förlängningen.

2.	Andra grunden: Ett väsentligt fel begicks när de faktiska omständigheterna slogs fast, genom att personaldomstolen fann att ansökan i första instans delgavs motparten den 7 november 2011 och inte den 4 november 2011.

3.

Tredje grunden: Felaktig bedömning av faktiska omständigheter, genom att personaldomstolen uppfattade handlingarna i målet om motbevisning av motpartens argument till stöd för begäran om förlängning av fristen för att inge svarsinlagan i första instans på ett felaktigt sätt och gjorde en felaktig bedömning av dessa.

4.	Fjärde grunden: Felaktig rättslig kvalificering av de faktiska omständigheterna, eftersom personaldomstolen felaktigt ansåg att de omständigheter som motparten åberopade i samband med begäran om förlängning av fristen för att inge svarsinlagan i första instans var exceptionella.

5.	Femte grunden: Felaktig slutsats och även felaktig rättslig bestämning av de faktiska omständigheterna, genom att personaldomstolen felaktigt slog fast att klaganden inte hade yrkat att tredskodom skulle avkunnas och att inte heller vad klaganden gjort gällande utgjorde ett yrkande om tredskodom.

6.	Sjätte grunden: Felaktig bedömning av handlingarna i målet, eftersom personaldomstolen ansåg att två tjänster hos motparten var väsentligt olika.

7.

Sjunde grunden: Felaktig fastställelse av bevisbördan, eftersom personaldomstolen på grund av bristande bevisning avslog klagandens yrkande att minst en av ledamöterna i motpartens gemensamma kommitté med ansvar för bedömningarna var jävig, medan denna bevisning bestod av handlingar som angavs i ansökan till första instans och som var tillgängliga för motparten, alternativt att personaldomstolen underlät att fullgöra sina skyldigheter, som en förvaltningsdomstol som ska avgöra ett personalmål, att vidta nödvändiga åtgärder för processledning för att erhålla dessa handlingar. Personaldomstolen missuppfattade dessutom den rättsliga grunden för klagandens yrkande och misstolkade artikel 9.6 i genomföranderegel nr 20 om bedömning (genomföranderegeln) som antogs av ECDC:s direktör den 17 april 2009.

8.	Åttonde grunden: Feltolkning av och underlåtelse att pröva ett yrkande om att förfaranderegler saknas för ECDC:s gemensamma kommitté med ansvar för bedömningarna.

9.

Nionde grunden: Förvrängning av bevisningen, i andra hand rättslig kvalificering av faktiska omständigheter, eftersom personaldomstolen ansåg att klagandens yrkande var ogrundat till den del det avsåg att ECDC:s gemensamma kommitté inte kontrollerade de omständigheter som den var skyldig att kontrollera enligt artikel 9.4 i genomföranderegeln.

10.	Tionde grunden: Felaktig bedömning, i andra hand rättslig kvalificering, av faktiska omständigheter, genom att personaldomstolen ansåg att resonemanget i yttrandet från ECDC:s gemensamma kommitté med ansvar för bedömningarna var tillräckligt.

11.

Elfte grunden: Feltolkning av ett yrkande och felaktig rättslig kvalificering av faktiska omständigheter, eftersom personaldomstolen feltolkade klagandens yrkande med avseende på att resonemanget i yttrandet från ECDC:s gemensamma kommitté med ansvar för bedömningarna var otillräckligt och fann att det utgjorde en uppenbart felaktig bedömning samt att det ovannämnda resonemanget var tillräckligt.

12.	Tolfte grunden: Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna, genom att personaldomstolen fann att den omtvistade betygsrapporten inte var behäftad med en uppenbart felaktig bedömning beträffande klagandens effektivitet i fråga om arbetsbörda.

13.

Trettonde grunden: Felaktig rättslig kvalificering av de faktiska omständigheterna, eftersom personaldomstolen fann att kritiken i den ifrågasatta betygsrapporten var proportionerlig, trots att motparten under bedömningsperioden inte hade gjort klaganden uppmärksam på de förmodade problemen med hans uppträdande.

14.	Fjortonde grunden: Felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna, eftersom personaldomstolen ansåg att klagandens arbetsbörda var betydligt mindre än den i verkligheten var.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/41

---

Talan väckt den 20 februari 2013 — Toshiba mot kommissionen

(Mål T-104/13)

2013/C 114/63

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Toshiba Corp. (Tokyo, Japan) (ombud: J. MacLennan, solicitor, samt advokaterna J. Jourdan, A. Schulz och P. Berghe)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara artikel 1.2 d i kommissionens beslut av den 5 december 2012 i ärende COMP/39 437 — Bildrör för tv-apparater och datorskärmar,

—	ogiltigförklara artikel 1.2 e i kommissionens beslut av den 5 december 2012 i ärende COMP/39 437 — Bildrör för tv-apparater och datorskärmar,

—	ogiltigförklara artikel 2.2 g i det angripna beslutet, alternativt sätta ned böterna med det belopp som tribunalen finner skäligt,

—	ogiltigförklara artikel 2.2 h i det angripna beslutet, alternativt ogiltigförklara artikel 2.2 h i den del Toshiba hålls solidariskt ansvarigt, alternativt sätta ned böterna,

—	besluta om varje annan åtgärd den anser vara lämplig med hänsyn till omständigheterna i målet, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena sex grunder.

1.	Första grunden: Det var oriktigt av kommissionen att i det angripna beslutet slå fast att Toshiba Corporation åsidosatte artikel 101 FEUF under perioden den 16 maj 2000–den 11 april 2002.

2.	Andra grunden: Det var oriktigt av kommissionen att i det angripna beslutet slå fast att Toshiba Corporation åsidosatte artikel 101 FEUF under perioden den 12 april 2002–den 31 mars 2003.

3.	Tredje grunden: Det var oriktigt av kommissionen att i det angripna beslutet slå fast att Toshiba Corporation åsidosatte artikel 101 FEUF under perioden den 1 april 2003–den 12 juni 2006.

4.	Fjärde grunden: Det var oriktigt av kommissionen att i det angripna beslutet slå fast att Toshiba Corporation var solidariskt ansvarigt för Matsushita Toshiba Picture Display Co., Ltd:s (nedan kallat MTPD) deltagande i överträdelsen under perioden den 1 april 2003–den 12 juni 2006.

5.	Femte grunden: Alternativt (i förhållande till den fjärde grunden) var det oriktigt av kommissionen att i det angripna beslutet slå fast att MTPD deltog i överträdelsen under perioden den 1 april 2003–den 12 juni 2006.

6.	Sjätte grunden: Det var oriktigt av kommissionen att i det angripna beslutet ålägga Toshiba Corporation böter i artikel 2.2 g och 2.2 h. Alternativt beräknade kommissionen böterna på ett felaktigt sätt.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/42

---

Talan väckt den 23 februari 2013 — VTZ m.fl. mot rådet

(Mål T-108/13)

2013/C 114/64

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Volžskij trubnyi zavod OAO (VTZ OAO) (Volzhsky, Ryssland), Taganrogskij metallurgičeskij zavod OAO (Tagmet OAO) (Taganrog, Ryssland), Sinarskij trubnyj zavod OAO (SinTZ OAO) (Kamensk-Uralsky, Ryssland) och Severskij trubnyj zavod OAO (STZ OAO) (Polevskoy, Ryssland) (ombud: advokaterna J. Bellis, F. Di Gianni och G. Coppo

Svarande: Europeiska unionens råd

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara rådets genomförandeförordning (EU) nr 1269/2012 av den 21 december 2012 om ändring av genomförandeförordning (EU) nr 585/2012 vad gäller införandet av en slutgiltig antidumpningstull på import av vissa sömlösa rör av järn eller stål med ursprung i bl.a. Ryssland, efter en partiell interimsöversyn enligt artikel 11.3 i förordning (EG) nr 1225/2009, i den mån den innebär att översynen ska omfatta den försäljning till vilken det hänvisas i punkterna 23–33 i den omtvistade förordningen,

—	som en följd av den delvisa ogiltigförklaringen i enlighet med ovanstående yrkande korrigera storleken på den antidumpningstull som ska tillämpas på TMK-gruppen från 28,7 procent till 13,6 procent, samt

—	förplikta rådet att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena tre grunder.

1.	Första grunden — Sökandena gör gällande att rådet rättsstridigt grundade sig på andra kriterier än dem som framgår av lydelsen av de relevanta tullbestämmelserna när den klassificerade de rör till vilka det hänvisas i punkterna 23–33 i den omtvistade förordningen.

2.	Andra grunden — Sökandena gör gällande att de specifika grunder på vilka rådet drog slutsatsen att de rör till vilka det hänvisas i punkterna 23–33 i den omtvistade förordningen inte omfattas av KN-nummer 7304 59 10 är felaktiga.

3.

Tredje grunden — Sökandena gör gällande att mot bakgrund av de särskilda omständigheterna i fallet är det faktum att de rör till vilka det hänvisas i punkterna 23–33 i den omtvistade förordningen faktiskt användes vid tillverkningen av rör med andra tvärsnitt och annan väggtjocklek tillräckligt för att de ska anses omfattas av KN-nummer 7304 59 10.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/42

---

Överklagande ingett den 22 februari 2013 av Maria Concetta Cerafogli av den dom som personaldomstolen meddelade den 12 december 2012 i mål F-43/10 — Cerafogli mot ECB

(Mål T-114/13)

2013/C 114/65

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Klagande: Maria Concetta Cerafogli (Frankfurt am Main, Tyskland) (ombud: advokaten L. Levi)

Övrig part i målet: Europeiska centralbanken

Yrkanden

Klaganden yrkar att tribunalen ska

—	upphäva den överklagade domen

—

och följaktligen — ogiltigförklara det beslut som Europeiska centralbanken fattade den 24 november 2009, om avslag på de klagomål som klaganden hade ingett avseende den diskriminering och kränkning av hennes värdighet som följde av ledningens förhållningssätt, och om så är nödvändigt, beslutet av den 24 mars 2010 om avslag på ansökan om särskild prövning, — bifalla sökandens yrkanden, såsom de framgår av hennes begäran om omprövning, särskilt — att all form av diskriminering och mobbing av klaganden, genom verbala handlingar samt tilldelade arbetsuppgifter och arbetsformer, ska upphöra, — att Herr G. skriftligen ska ta tillbaka sina stötande och hotfulla kommentarer, — under alla omständigheter, förplikta ECB att utge skadestånd i överensstämmelse med rätt och billighet (ex aequo et bono) för den ideella och ekonomiska skada som klagande lidit med 50 000 euro (ideell skada) och 15 000 euro (ekonomisk skada), — förplikta ECB att utge såväl den fullständiga rapporten för den interna administrativa utredningen med samtliga bilagor och förhörsprotokoll, som all kommunikation som skett mellan utredningsgruppen och direktionen och/eller ECB:s ordförande, — kalla svarandens tidigare socialrådgivare som vittne.

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sitt överklagande åberopar klaganden fem grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av rätten till försvar, missuppfattning av akten, åsidosättande av proportionalitetsprincipen, av artikel 20 i förordning (EG) nr 45/2001 (1) och av rätten till ett effektivt rättsmedel. — Klaganden gör gällande att personaldomstolen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning och åsidosatt hennes rätt till försvar när den fann att hon inte kunde åberopa ECB:s skyldighet att iaktta hennes rätt till försvar. Beslutet att avslå hennes ansökan om hjälp påverkade nämligen hennes intressen i betydande omfattning och förfarandet inleddes dessutom mot klaganden i den mening som avses i rättspraxis (kommissionen mot Lisrestal). Mot bakgrund av att klaganden inte fick ta del av akten saknade hon möjlighet att tillvarata sina rättigheter i detta avseende på ett tillfredsställande sätt vid personaldomstolen med följd att även hennes rätt till ett effektivt rättsmedel har åsidosatts.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av rätten till ett effektivt rättsmedel och motiveringsskyldigheten. — Klaganden hade i detta avseende begärt att personaldomstolen skulle förelägga ECB att i enlighet med artikel 55 i rättegångsreglerna skulle förete den interna rapporten och dess bilagor och protokoll. Personaldomstolen underlät i den överklagade domen att vidta dessa åtgärder för processledning och åsidosatte därmed klagandens rätt till ett effektivt rättsmedel och sin motiveringsskyldighet.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av utredningsgruppens mandat och skyldighet att ge hjälp. — Resultaten av båda prövningarna (det vill säga utredningsgruppen och personaldomstolen) är begränsade såtillvida att det endast visats att kolleger gett negativa uppgifter om klaganden och hennes arbetsinsats. Hennes begäran om hjälp omfattade emellertid istället en prövning av de negativa kommentarerna om henne varför utredningsgruppen mandat åsidosattes. Dessutom beaktas inte det orättvisa i hennes situation i den överklagade domen, särskilt den omständigheten att hon inte informerades om dessa negativa kommentarer, och därmed försattes i ett hjälplöst tillstånd där hennes rykte skadades och detta utan att kunna försvara sig.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artikel 6.5 i administrativ skrivelse 1/2006 från ECB:s direktion av den 21 mars 2006 om interna administrativa utredningar. — Personaldomstolen fann felaktigt i den överklagade domen att endast den ansvarige för undersökningen skulle meddelas undersökningsrapporten och hela akten.

5.

Femte grunden: Åsidosättande av begreppet uppenbart oriktig bedömning och åsidosättande av motiveringsskyldigheten. — Definitionen i den överklagade domen av begreppet uppenbart oriktig bedömning överensstämmer inte med tribunalens praxis. Den överklagade domen innebär att persondomstolen åsidosatt sin skyldighet att kontrollera en uppenbart oriktig bedömning.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, s. 1)

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/43

---

Talan väckt den 22 februari 2013 — Dennekamp mot parlamentet

(Mål T-115/13)

2013/C 114/66

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Gert-Jan Dennekamp (Giethoorn, Nederländerna) (ombud: advokaterna O. Brouwer och T. Oeyen)

Svarande: Europaparlamentet

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara parlamentets beslut av den 11 december 2012 att avslå ansökan om tillgång till i) samtliga handlingar som visar vilka ledamöter i Europaparlamentet som är anslutna till tilläggspensionssystemet, ii) en förteckning över de ledamöter i Europaparlamentet som var anslutna till tilläggspensionssystemet efter september 2005 och iii) en förteckning över dem som för närvarande är anslutna till tilläggspensionssystemet och för vilka parlamentet erlägger månatliga avgifter. Detta beslut sändes till sökanden den 12 december 2012 i en skrivelse med referensnummer A(2012)13180, och

—	förplikta parlamentet att ersätta sökandens rättegångskostnader enligt artikel 87 i tribunalens rättegångsregler, inbegripet de kostnader som må förorsakas intervenienter.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två rättsliga grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av artiklarna 11 och 42 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna; felaktig tillämpning av artikel 4.1 b i förordning (EG) nr 1049/2001 (1) jämförd med artikel 8 b i förordning (EG) nr 45/2001 (2) genom att det angripna beslutet på ett icke vederbörligt sätt begränsar rätten att ta emot och sprida uppgifter i artikel 11 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna (nedan kallad stadgan) och rätten till tillgång till officiella handlingar i artikel 42 i stadgan medelst felaktig tolkning av artikel 4.1 b i förordning (EG) nr 1049/2001 jämförd med artikel 8 b i förordning (EG) nr 45/2001 på följande sätt: — Parlamentet gjorde en felaktig bedömning då det kom fram till att sökanden inte lämnat några uttryckliga och befogade grunder till varför personuppgifter, inbegripet de begärda handlingarna, skulle lämnas ut. — Parlamentet gjorde en felaktig bedömning då det kom fram till att uppgifter om ledamöternas anlutning till tilläggspensionssystemet ingår i ledamöternas personliga sfär. — Parlamentet gjorde en felaktig rättstillämpning då det fann att Europaparlamentsledamöternas legitima intressen var överordnade behovet av att uppgifterna lämnas ut.

2.	Andra grunden: Med anledning av denna felaktiga rättstillämpning har parlamentet underlåtit att fullgöra sin skyldighet att lämna en tillräcklig och relevant motivering till det angripna beslutet, vilket därmed strider mot den i artikel 296 FEUF föreskrivna motiveringsskyldigheten.

---

(1)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

(2)  Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 45/2001 av den 18 december 2000 om skydd för enskilda då gemenskapsinstitutionerna och gemenskapsorganen behandlar personuppgifter och om den fria rörligheten för sådana uppgifter (EGT L 8, 2001, s. 1).

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/44

---

Talan väckt den 4 mars 2013 — Italien mot kommissionen

(Mål T-125/13) (1)

2013/C 114/67

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Republiken Italien (ombud: G. Palmieri och S. Fiorentino, avvocati dello Stato)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut K(2012) 9448 slutlig av den 19 december 2012, meddelat den 20 december 2012, om den höjning av kapitalet som bolaget SEA S.p.A. gjort till förmån för SEA Handling Spa, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

I detta mål har den sökande staten klagat på Europeiska kommissionens beslut enligt vilket de åtgärder som SEA SpA, koncessionsinnehavare till flygplatserna Milano Malpensa och Milano Linate, genomfört till förmån för dess dotterbolag SEA Handling SpA, bolag som har som uppgift att förvalta markservicen på nämnda flygplatser — åtgärder som huvudsakligen består i kapitaltillskott för att täcka driftskostnaderna — utgör statligt stöd som är oförenligt med den gemensamma marknaden.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

1.

Första grunden: Åsidosättande av principen om god förvaltningssed och rättssäkerhetsprincipen — Till stöd för sin talan har sökanden anfört att kommissionens beslut strider mot såväl principen om god förvaltningssed som rättssäkerhetsprincipen och att det skapat berättigade förväntningar hos adressaterna om att de genomförda åtgärderna var lagligliga, med hänsyn till såväl det överdrivet långa förfarandet, och särskilt den preliminära undersökningen, som de osäkra fastställandena och kommissionens agerande under detta förfarande.

2.

Andra grunden: Åsidosättande av väsentliga formföreskrifter och särskilt åsidosättande av rätten till ett kontradiktoriskt förfarande samt bristande upplysningar — Sökanden har gjort gällande att det angripna beslutet antagits i strid med dels rätten till ett kontradiktoriskt förfarande, dels parternas rätt till försvar, eftersom föremålet för kommissionens undersökning utvidgats till en period som inte omfattas av beslutet om att inleda den formella undersökningen.

3.

Tredje grunden: Åsidosättande av artiklarna 107 och 108.3 FEUF och felaktig beskrivning av de faktiska omständigheterna samt bristande motivering för varför de offentliga myndigheterna gjorts ansvariga för de omtvistade åtgärderna — Enligt republiken Italien är det angripna beslutet felaktigt i den del de offentliga myndigheterna görs ansvariga för de omtvistade åtgärderna, och i vart fall i den del beslutet vare sig innehåller lämpliga bevis eller tillräckliga motivering härför.

4.

Fjärde grunden: Åsidosättande av artiklarna 107 och 108.3 FEUF och felaktig beskrivning av de faktiska omständigheterna samt bristande motivering för varför de offentliga myndigheterna gjorts ansvariga för de omtvistade åtgärderna — I detta avseende har sökanden gjort gällande att det angripna beslutet är felaktigt i den del det däri slås fast att SEA:s agerande strider mot kriteriet om en rådig ekonomisk marknadsaktör och i vart fall i den del beslutet vare sig innehåller lämpliga bevis eller tillräckliga motivering härför.

---

(1)  EUT C 151, 26.5.2012.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/46

---

Personaldomstolens dom (första avdelningen) av den 26 februari 2013 — Labiri mot Europeiska ekonomiska och sociala kommittén

(Mål F-124/10) (1)

(Personalmål - Biståndsskyldighet - Artikel 12 a i tjänsteföreskrifterna - Mobbning - Administrativ undersökning)

2013/C 114/68

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Vassilliki Labiri (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna S. Orlandi, A. Coolen, J.-N. Louis, É. Marchal och D. Abreu Caldas)

Svarande: Europeiska ekonomiska och sociala kommittén (ombud: M. Arsène, L. Camarena Januzec, biträdda av advokaterna M. Troncoco Ferrer och F.-M. Hislare)

Saken

Personalmål — Talan om giltigförklaring av beslutet att avsluta den administrativa undersökning som inleddes med anledning av att sökanden hävdat att hon utsatts för mobbning, utan att göra något ytterligare i ärendet.

Domslut

1.	Det beslut som fattats den 18 april 2010 av Ekonomiska och sociala kommitténs generalsekreterare ogiltigförklaras.

2.	Ekonomiska och sociala kommittén ska bära signa egna rättegångskostnader och ersätta Vassilliki Labiris rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 63 av den 26.2.2011, s. 34

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/46

---

Personaldomstolens dom (första avdelningen) av den 26 februari 2013 — Bojc Golob mot kommissionen

(Mål F-74/11) (1)

(Personalmål - Kontraktsanställd - Tillsvidarekontrakt - Uppsägning)

2013/C 114/69

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Aleksandra Bojc Golob (Domžale, Slovenien) (ombud: adovkaterna S. Rodrigues, A. Blot och C. Bernard-Glanz)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: G. Berscheid och D. Martin)

Saken

Personalmål — Ogiltigförklaring av tillsättningsmyndighetens beslut säga upp sökandens tillsvidarekontrakt

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Aleksandra Bojc Golob ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 290, 1.10.2011, s. 20

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/46

---

Personaldomstolens beslut (första avdelningen) av den 21 februari 2013 — Marcuccio mot kommissionen

(Mål F-113/11) (1)

(Personalmål - Artikel 34.1 och 34.6 i rättegångsreglerna - Ansökan som ingetts per telefaxmeddelande inom fristen för talans väckande - Advokatens handskrivna namnteckning är inte likadan som den som finns på originalansökan vilken skickats per post - Talan har väckts för sent - Uppenbart att talan ska avvisas)

2013/C 114/70

Rättegångsspråk: italienska

Parter

Sökande: Luigi Marcuccio (Tricase, Italien) (ombud: advokaten G. Cipressa)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: C. Berardis-Kayser och J. Baquero Cruz, biträdda av advokaten A. Dal Ferro)

Saken

Personalmål — Yrkande om ogiltigförklaring av kommissionens tysta beslut att avslå sökandens begäran om utbetalning av innestående lön för augusti 2010.

Avgörande

1.	Talan avvisas, då det är uppenbart att den inte kan prövas i sak.

2.	Luigi Marcuccio ska bära sina rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

---

(1)  EUT C 25, s. 69, 28.01.2012.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/47

---

Talan väckt den 22 januari 2013 — ZZ mot kommissionen

(Mål F-7/13)

2013/C 114/71

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: ZZ (ombud: advokaten E. Boigelot)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av ett beslut att avslå ett klagomål mot det beslut som fattats till svar på sökandens, som är knuten till kommissionens delegation i Antananarivo — Madagaskar, ansökan om ersättning för de svårigheter som denne haft vid sin flytt till nämnda stad.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av enhetschefen vid Generaldirektoratet för personal och säkerhet avseende ”ansökan i enlighet med artikel 90.1 i tjänsteföreskrifterna — 0/867/11 om ersättning för de svårigheter som ni mött vid flyttningen till Antananarivo”. Enligt detta beslut avslogs ansökan med motiveringen att ”villkoren för ersättning för en sådan ideell och psykisk skada” inte var uppfyllda, eftersom det framgick av omständigheterna att ”delegationen gjort allt för att lösa de problem som uppkommit genom att låta utför ytterligare arbeten i den första bostaden och genom att föreslå alternativ bostad under den tid dessa arbeten utfördes”

—

ogiltigförklara svaret på sökandens klagomål enligt vilket tillsättningsmyndigheten avslog klagomålet med motiveringen att (i) ”administration inte gjort sig skyldig till fel i tjänsten eller än mindre till lagbrott i det aktuella fallet” att (ii) sökanden ”inte anfört några som helst bevis på den ideella eller psykiska” skadan och att (iii) ”det angripna beslutet visat bevis på administrationens välvillighet mot sökanden” och att ”enligt fast rättspraxis kan en eventuell bristande motivering rättas genom att ange lämplig motivering vid tidpunkten för svaret på klagomålet” vilket skett i det aktuella fallet,

—	förplikta kommissionen att som ersättning för den ideella och psykiska skada som sökanden åsamkats utge ett belopp om 30 000 euro, vilket belopp är preliminärt och kan komma att ökas eller minskas under handläggningen av målet,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/47

---

Talan väckt den 19 februari 2013 — ZZ mot kommissionen

(Mål F-18/13)

2013/C 114/72

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: ZZ (ombud: advokaterna D. Abreu Caldas, A. Coolen, J.-N. Louis och E. Marchal)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Ogiltigförklaring av beslutet att beräkna de pensionsrättigheter som förvärvats före tjänstetillträdet enligt de nya allmänna tillämpningsföreskrifterna.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara beslutet av den 17 januari 2012 om fastställande av de pensionsrättigheter som sökanden förvärvat före tillträdet av sin tjänst vid kommissionen,

—	i den mån det behövs, ogiltigförklara beslutet av den 13 november 2012 om avslag på sökandens klagomål med begäran om att de allmänna genomförandebestämmelser och de försäkringstekniska taxor som var i kraft vid tiden för ansökan om överföring av pensionsrättigheter ska tillämpas,

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/48

---

Talan väckt den 26 februari 2013 — ZZ mot kommissionen

(Mål F-20/13)

2013/C 114/73

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: ZZ (ombud: advokaterna L. Levi och A. Blot)

Svarande: Europeiska kommissionen

Saken och beskrivning av tvisten

Talan om ogiltigförklaring av det tysta beslutet om avslag på sökandens yrkande om skadestånd för förseningen med att upprätta utvärderingsrapporter för åren 2008 och 2009.

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att personaldomstolen ska

—	ogiltigförklara Europeiska kommissionens beslut om tyst avslag på sökandens begäran av den 13 januari 2012,

—	i den mån så är nödvändigt ogiltigförklara tillsättningsmyndighetens beslut av den 20 november 2012 om avslag på sökandens klagomål av den 24 juli 2012,

—	tillerkänna sökanden ett belopp som bestäms enligt billighet, men provisoriskt en euro, för ekonomisk skada, och en euro för ideell skada, samt

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/48

---

Personaldomstolens beslut av den 27 februari 2013 — Kimman mot Kommissionen

(Mål F-16/12) (1)

2013/C 114/74

Rättegångsspråk: franska

Ordföranden på första avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 138 av den 12.05.2012, sid. 33.

---

20.4.2013

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 114/48

---

Personaldomstolens beslut av den 28 februari 2013 — M mot EMA

(Mål F-47/12) (1)

2013/C 114/75

Rättegångsspråk: franska

Ordföranden på första avdelningen har förordnat om avskrivning av målet.

---

(1)  EUT C 227, 28.7.2012, s.37

---