16.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 78/3

Eurons växelkurs (1)

15 mars 2013

2013/C 78/02

1 euro =

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,3086
JPY	japansk yen	125,56
DKK	dansk krona	7,4581
GBP	pund sterling	0,86400
SEK	svensk krona	8,3515
CHF	schweizisk franc	1,2308
ISK	isländsk krona
NOK	norsk krona	7,5325
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	25,575
HUF	ungersk forint	305,11
LTL	litauisk litas	3,4528
LVL	lettisk lats	0,7014
PLN	polsk zloty	4,1505
RON	rumänsk leu	4,3931
TRY	turkisk lira	2,3666
AUD	australisk dollar	1,2609
CAD	kanadensisk dollar	1,3352
HKD	Hongkongdollar	10,1525
NZD	nyzeeländsk dollar	1,5888
SGD	singaporiansk dollar	1,6334
KRW	sydkoreansk won	1 452,89
ZAR	sydafrikansk rand	12,0108
CNY	kinesisk yuan renminbi	8,1354
HRK	kroatisk kuna	7,5825
IDR	indonesisk rupiah	12 701,42
MYR	malaysisk ringgit	4,0877
PHP	filippinsk peso	53,121
RUB	rysk rubel	40,0750
THB	thailändsk baht	38,656
BRL	brasiliansk real	2,5785
MXN	mexikansk peso	16,2443
INR	indisk rupie	70,6710

(1) Källa: Referensväxelkurs offentliggjord av Europeiska centralbanken.

16.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 78/5

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2013/C 78/04

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 51 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (1).

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (2)

”MACCHERONCINI DI CAMPOFILONE”

EG-nr: IT-PGI-0005-0886-27.07.2011

SGB ( X ) SUB ( )

1. Beteckning:

”Maccheroncini di Campofilone”

2. Medlemsstat eller tredje land:

Italien

3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet:

3.1 Produkttyp:

Klass 2.7.

Pastaprodukter

3.2 Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i punkt 1 är tillämplig:

”Maccheroncini di Campofilone” är en torr pasta som framställs av ägg och vetemjöl eller gryn vilkas egenskaper beskrivs i punkt 3.3 i detta dokument och som, när den saluförs, har följande fysiska och kemiska egenskaper (för 100 g färdig produkt):

—	Längd: mellan 35 och 60 cm,

—	Bredd: mellan 0,80 och 1,20 mm,

—	Tjocklek: mellan 0,3 och 0,7 mm,

—	Proteinhalt (kväve × 5,70): minst 12,5 % i torrsubstans.

3.3 Råvaror (endast för bearbetade produkter):

De råvaror som ingår i SGB ”Maccheroncini di Campofilone” får inte innehålla några genetiskt modifierade organismer (GMO) och ska ha följande kvalitativa egenskaper (för 100 g produkt):

—	Äggen ska komma från frigående hönor som endast utfodras med spannmål utan GMO och som inte innehåller några syntetiska färgämnen. De ska ha en proteinhalt på mellan 10 och 12 g, en fetthalt på mer än 9 g, en betakarotenhalt på högst 33 ppm och en torrsubstanshalt på minst 20 %.

—	Durumvetegryn ska minst ha en proteinhalt (kväve × 5,70) på 12,5 % av torrsubstansen.

—	Vetemjöl ska minst ha en proteinhalt (kväve × 5,70) på mellan 00 och 10 % av torrsubstansen.

3.4 Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung):

—

3.5 Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området:

Alla steg i produktionsprocessen för ”Maccheroncini di Campofilone”, det vill säga tillverkning av degen, strimling, tillskärning och torkning, ska äga rum i det avgränsade område som anges i punkt 4.

3.6 Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.:

När degen har strimlats och skurits till ska ”Maccheroncini di Campofilone” läggas på vitt smörpapper med en bredd på 22 till 26 cm och en längd på 32 till 35 cm. När den färska produkten har lagts på arken, som väger mellan 155 och 175 g var, viks de fyra sidorna ihop på traditionellt vis så att produkten inte kan trilla av och läggs på tork bredvid varandra på särskilt avsedda ställ. När torkningen är klar läggs arken i förpackningarna.

Packningen, som endast får ske i produktionsanläggningen, är nödvändig för att skydda den mycket ömtåliga produkten på rätt sätt under transport och lagring.

Om ”Maccheroncini di Campofilone” inte skulle skyddas av sin förpackning skulle de utsättas för stötar under transporten, gå sönder och därmed förlora de fysiska egenskaper som beskrivs i punkt 3.2, och som krävs för att visuellt identifiera produkten.

3.7 Särskilda regler för märkning:

På varje kartong eller på de etiketter som fästs på förpackningarna ska det, förutom de uppgifter som föreskrivs i lag, anges följande upplysningar med tydliga, läsbara tryckbokstäver:

EU:s grafiska symbol för skyddad geografisk beteckning som föreskrivs i förordning (EG) nr 1898/2006, vid sidan av namnet ”Maccheroncini di Campofilone skyddad geografisk beteckning”. Namnet ”Maccheroncini di Campofilone” ska stå med bokstäver som är minst 5 mm höga.

Det är förbjudet att lägga till beskrivningar som inte uttryckligen tillåts. Det är däremot tillåtet att använda privata märken, så länge de inte är av en berömmande natur eller vilseleder konsumenten.

Beteckningen ”Maccheroncini di Campofilone” får inte översättas.

4. Kort beskrivning av det geografiska området:

Produktionsområdet för den skyddade geografiska beteckningen ”Maccheroncini di Campofilone” motsvarar kommunen Campofilone i provinsen Fermo (regionen Marche).

5. Samband med det geografiska området:

5.1 Specifika uppgifter om det geografiska området:

Campofilone är en liten medeltidsstad som breder ut sig på en kulle i den lägre delen av Aso-dalen, på 210 meters höjd över havet. Detta jordbruksområde har ett omväxlande landskap vars färger går från de Sibyllinska bergens vita, snöklädda toppar över gröna kullar ned till det blåa Adriatiska havet. Klimatet är mycket gynnsamt. Tack vare närheten till havet blir klimatet mycket behagligt genom havsbrisen som mildrar kylan på hög höjd.

5.2 Specifika uppgifter om produkten:

”Maccheroncini di Campofilone” skiljer sig tydligt från andra pastasorter genom sin tunnhet och fina tillskärning, egenskaper som gör att de är mycket snabbkokta. Det räcker med en minut i kokande vatten eller så läggs de direkt i såsen utan att först kokas i vatten. En annan egenskap som skiljer ”Maccheroncini di Campofilone” från andra pastasorter är andelen ägg som ingår i degen. Den är nämligen mycket högre än i andra pastasorter. Mängden ägg per kilo durumvetegryn eller vetemjöl varierar mellan minst 7 till högst 10, vilket motsvarar minst 33 %.

Det är denna andel som hör ihop med den långsamma torkningen som ger produkten en mycket hög avkastning: 250 g vanlig pasta motsvarar två stora portioner, medan samma mängd ”Maccheroncini di Campofilone” ger fyra portioner.

Tack vare denna avkastning har ”Maccheroncini di Campofilone” en högre uppsugningsförmåga som gör att de kan ta upp en större mängd sås än andra pastasorter.

5.3 Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB):

Ansökan om registrering av ”Maccheroncini di Campofilone” som SGB motiveras av produktens anseende och goda rykte. Att beskriva ”Maccheroncini di Campofilone” är samma som att redogöra för den mest genuina lokala traditionen i Campofilone. Den hantverksmässiga tillverkningen av denna pasta är en del av den folkliga traditionen i denna medeltidsstad som har gått i arv från generation till generation. Äggen fanns inte alltid att tillgå året om, på grund av hönornas naturliga biologiska cykel. Kvinnorna i Campofilone fick ta till sin talang och fantasi, då man förr i tiden tillverkade och åt denna pasta färsk i hemmen innan torkningsmetoden utvecklades. Den torra pastan visade sig mycket mer praktisk än den färska, eftersom den kunde sparas och konsumeras under hela året. Tillskärningen däremot var fortfarande grov och var ett problem: under torkningen bröts pastan sönder i flera bitar under luftens påverkan och kunde aldrig ätas hel. Kvinnorna fick därför den strålande idén att skära pastan i mycket tunna strimlor som inte bröts sönder av luften och var hela fram till konsumtionen. Traditionen bakom ”Maccheroncini di Campofilone” har alltså uppstått i köken innan den övertogs av hantverksmässiga tillverkare. Allt sedan dess har denna gyllengula, utsökta trådpasta fått en särskild betydelse och skiljer sig från husmanskosten. Den hör i själva verket hemma bland rätterna i en festmåltid och vittnar om husmödrarnas skicklighet. Ursprungligen konsumerades produkten endast under stora fester och var en utmärkt gåva att ge till viktiga vänner.

Ur denna tradition och kunnande, som har bevarats under 600 år, har det uppstått en handel där familjeföretag har gjort Campofilone känt i resten av världen. Redan på 1400-talet ansågs produkten som en utsökt rätt och dess namn nämndes i ett brev från klostret i Campofilone samt i andra dokument från konciliet i Trento och i adelssläkters receptsamlingar. Det var dock först i början av 1900-talet som husmödrar och värdshus i Campofilone började sälja sina ”Maccheroncini”, karakteristisk pasta i form av långa tunna trådar. I Italiens första gastronomiska guidebok som publicerades av italienska Touring Club 1931 nämns ”Maccheroncini di Campofilone”, vilket är ett bevis för det starka sambandet mellan denna gastronomiska specialitet och dess ursprungstrakt. Sambandet stärktes ytterligare under åren efter andra världskriget, fram tills att den hantverksmässiga producenten Nello Spinosi grundades 1960. 1965 grundades det hantverksmässiga företaget Alimentari Valdaso som också bidrog till att produktionen ökade och att den produkt som är så typisk för Campofilone spreds.

”Sagra dei Maccheroncini” är ett evenemang som man inte får missa om man vill smaka denna gastronomiska specialitet. Denna fest började firas 1964 och firas sedan dess varje år tre dagar i början av augusti. Då kommer tusentals turister till kommunen i provinsen Ascoli Piceno och uppemot 20 000 tallrikar pasta serveras. Festen i Campofilone har blivit en verklig succé och bidrar till att sprida ryktet om ”Maccheroncini di Campofilone”.

Pastatillverkarna i Campofilone har fått ta emot både nationella och internationella priser och utmärkelser, vilket bekräftar att orten Campofilones rykte och namn outplånligen är förknippade med denna utsökta maträtt. Det utgör grunden för en tillverkningssektor med en arbetskraft som är specialiserad på pastatillverkning.

Med tiden har ”Maccheroncini di Campofilone” spridits till de största marknaderna, såväl den europeiska som den amerikanska, kanadensiska, arabiska och asiatiska. Särdraget hos ”Maccheroncini di Campofilone” beror på framställningsmetoden som inte har ändrats under århundradena och som gör att produkten har bevarat sin enkelhet och speciella sammansättning. Den andra faktorn är den unika torkningsmetoden och att tillverkningen av denna pasta kräver särskilda kunskaper och erfarenhet. Dessa egenskaper gör att det rör sig om en unik produkt i fråga om avkastning, smak, lätthet och lättkokthet.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen:

(artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006 (3))

De italienska myndigheterna har inlett det nationella förfarandet för invändningar genom att offentliggöra förslaget om godkännande av den skyddade geografiska beteckningen i Italiens officiella tidning (Gazzetta Ufficiale della Repubblica Italiana) nr 131 av den 8.6.2011”Maccheroncini di Campofilone”.

Den konsoliderade produktspecifikationen finns på webbplatsen

http://www.politicheagricole.it/flex/cm/pages/ServeBLOB.php/L/IT/IDPagina/3335

eller direkt från startsidan på jordbruks-, livsmedels- och skogsbruksministeriets hemsida (http://www.politicheagricole.it): Klicka på ”Qualità e sicurezza” (överst till höger på sidan) och sedan på ”Disciplinari di Produzione all’esame dell’UE”.

(1) EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.

(2) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12. Ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

(3) Se fotnot 2.

16.3.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 78/9

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2013/C 78/05

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 51 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (1).

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (2)

”COPPA DE CORSE”/”COPPA DE CORSE — COPPA DI CORSICA”

EG nr: FR-PDO-0005-0992-26.04.2012

SGB ( ) SUB ( X )

1. Beteckning:

”Coppa de Corse”/”Coppa de Corse — Coppa di Corsica”

2. Medlemsstat eller tredjeland:

Frankrike

3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet:

3.1 Produkttyp:

Klass 1.2.

Köttprodukter (värmebehandlade, saltade, rökta etc.)

3.2 Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig:

Produkten med ursprungsbeteckningen ”Coppa de Corse”/”Coppa de Corse — Coppa di Corsica” framställs genom saltning, torkning och lagring av kotlettraden hos grisar av den lokala rasen Nustrale.

Saltningen, torkningen och lagringen pågår i minst 5 månader, varav lagringsperioden uppgår till mer än 2 månader (det är den sista fasen i framställningen av produkten, som endast utförs under naturliga förhållanden och har stor betydelse för produktens textur och aromutveckling).

Produkten har följande egenskaper: 25–35 centimeter lång, cylindrisk och har en torrvikt på 0,8–2,2 kg.

Den framställs med skinn av grisfjälster eller med en hinna av grisfett och binds upp med snöre eller tråd.

Produkten har ett oljigt utseende och innehåller magert marmorerat kött med en enhetlig röd till djupröd färg. Det intramuskulära fettet har en vit till rosa färg.

Andelen fett/magert kött ligger på 30–50 %.

”Coppa de Corse”/”Coppa de Corse — Coppa di Corsica” har en fast och len textur.

Produkten är mycket rik på aromer (fruktig med smak av hasselnöt, svamp eller trä) och har en karakteristisk salt smak med en eventuell kryddig ton.

En svagt rökig doft och smak eller smak av smör kan förekomma.

De fysikaliska-kemiska och biokemiska egenskaperna är följande (% av torkad produkt/referensmuskel = serratus ventralis):

—	Fettets sammanlagda lipidinnehåll är ≥ 89 %.

—	Procentandelen salt ligger på 6,5–10 %.

—	De intramuskulära lipiderna utgör ≥ 6 %.

—	Spår av nitrit/nitrat.

—	Köttets vattenhalt ligger på 45–55 %.

—	Oljesyran uppgår till ≥ 45 %.

Produkten kan säljas hel, skivad i vakuumförpackning eller portionsskivad i vakuumförpackning, med en minsta vikt på 200 gram.

3.3 Råvaror (endast för bearbetade produkter):

Slaktkropparnas egenskaper

De grisslaktkroppar som används för framställningen av produkterna kommer från grisar av rasen Nustrale vars slaktålder uppgår till 12–36 månader. Slaktkropparnas vikt ligger på 85–140 kg. Fettlagret är 2,5–6 cm tjockt.

Egenskaperna hos rasen Nustrale, den höga slaktåldern, betesuppfödningen och slutgödningen som huvudsakligen baseras på kastanjer och/eller ekollon ger råvaran en särskild kvalitet: en röd till djupröd färg på köttet, en betydande lipidmängd och en särskild fettkvalitet.

Färska köttdelars egenskaper

—	Ryggraden skärs av vid det 5:e revbenet.

—	Två delar per gris.

—	Cylindrisk och aningen böjd form.

—	Partiell avfettning.

—	Färskvikt på 1,3–3,3 kg.

—	Alla metoder där minusgrader används (frysning, djupfrysning etc.) är förbjudna.

3.4 Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung):

Efter avvänjningen föds djuren upp på betesmark. Utedriften består i att grisbesättningen flyttas runt i skogs- och betesmarker beroende på fodertillgång och årstider.

Djuren finner till viss del själva föda på dessa betesmarker (örter, rötter, rotknölar etc.). Uppfödaren tar med sig djurens dagsranson av kompletteringsfoder till uppfödningsområdet, dock högst 2 kg per dag och gris. Kompletteringsfodret utgörs av åtminstone 90 % spannmål, oljeväxter, baljväxter och produkter från dessa, enligt foderblandningens viktprocent och det vägda medelvärdet, med minst 60 % spannmål och spannmålsprodukter (vete, korn och majs). Majs tillåts i kompletteringsfodret fram till 45 dagar innan slutgödningen inleds.

Slutgödningen äger rum mellan oktober och mars och pågår som minst i 45 dagar. Under denna period livnär sig djuren uteslutande på ekollon och kastanjer som de hittar i slutgödningsområdet (ekskogar och kastanjelundar), under som minst de 30 första dagarna. Komplettering med korn tillåts sedan, dock är ransonen mindre än 4 kg per dag och gris. Under slutgödningsperioden får den dagliga kornranson som uppfödaren ger inte överstiga 30 % av fodret i form av kastanjer och/eller ekollon.

3.5 Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området:

Samtliga steg i produktionsprocessen (födseln, uppfödningen, slutgödningen, slakten av grisarna, bearbetningen och lagringen av charkuterierna) måste utföras inom det geografiska området.

3.6 Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.:

Styckningen, skivningen och förpackningen måste utföras inom det geografiska området av följande anledningar:

—	Förlorad kontroll över den organoleptiska kvaliteten under produkternas förvarings- och hanteringsförhållanden.

—	Förlorad kontroll i fråga om produktuppföljning, spårbarhet och ommärkning.

Skivningen utförs för hand, uteslutande med kniv, för att undvika att köttet värms upp. Detta skulle riskera att fördärva produktens särskilda organoleptiska egenskaper. Följande utrustning är tillåten: förskärare och underlag.

För de skivade produkterna tas skinnet (naturligt fjälster eller hinna av fett) bort i förväg.

Produkterna vakuumförpackas omedelbart efter portionering och skivning.

Köttet kännetecknas av en röd till djupröd färg. Eftersom produkten förutom salt inte innehåller andra konserveringsmedel (som begränsar oxideringen och stabiliserar produktens färg) ska produkten vakuumförpackas så snabbt som möjligt för att undvika att köttet mörknar.

Fettet kännetecknas av en utmärkande smak, arom, färg och glans och härsknar lätt när det exponeras för luft. Detta motiverar behovet av att vakuumförpacka produkterna så fort som möjligt.

Detta betyder att produkten ska vara färdigtillverkad och helt förpackad inom 12 timmar.

Syftet med dessa förfaranden är att undvika att produktens egenskaper förändras, i synnerhet de organoleptiska egenskaperna.

3.7 Särskilda regler för märkning:

Utöver de märkningsregler som gäller för charkuteriprodukter ska märkningen på produkter med ursprungsbeteckningen ”Coppa de Corse”/”Coppa de Corse — Coppa di Corsica” innehålla följande upplysningar:

—	Ursprungsbeteckningens namn, dvs. ”Coppa de Corse”/”Coppa de Corse — Coppa di Corsica”.

—	EU:s symbol för skyddad ursprungsbeteckning, från och med registreringen på EU-nivå.

På etiketten kan det stå ”slutgödning med kastanjer och/eller ekollon” eller ”grisar som slutgötts med kastanj och/eller ekollon” eller ”100 % kastanjer/ekollon”, men endast om det gäller produkter från djur som uteslutande har slutgötts med kastanjer och/eller ekollon.

4. Kort beskrivning av det geografiska området:

Det geografiska området för ursprungsbeteckningen ”Coppa de Corse”/”Coppa de Corse — Coppa di Corsica” utgörs av de kommuner vars fysiska miljö motsvarar de traditionella förhållandena för uppfödning och bearbetning av ”Coppa de Corse”/”Coppa de Corse — Coppa di Corsica”. Detta innebär hela Korsika, med undantag för kusten som inte lämpar sig för produktens framställningsmetoder.

Det geografiska området omfattar därför departementen Corse-du-Sud och Haute-Corse. Följande kommuner i dessa departement omfattas till viss del:

Departementet Corse-du-Sud: Afa, Ajaccio, Alata, Albitreccia, Ambiegna, Appietto, Arbellara, Arbori, Arro, Bastelicaccia, Belvédère-Campomoro, Bonifacio, Calcatoggio, Cannelle, Cargèse, Casaglione, Casalabriva, Cauro, Coggia, Cognocoli-Monticchi, Conca, Coti-Chiavari, Cuttoli-Corticchiato, Eccica-Suarella, Figari, Fozzano, Grosseto-Prugna, Lecci, Lopigna, Loreto-di-Tallano, Marignana, Monacia-d'Aullène, Olmeto, Olmiccia, Osani, Ota, Partinello, Piana, Pianottoli-Caldarello, Pietrosella, Pila-Canale, Porto-Vecchio, Propriano, Sainte-Lucie-de-Tallano, San-Gavino-di-Carbini, Sant'Andréa-d'Orcino, Sari-Solenzara, Sarrola-Carcopino, Sartène, Serra-di-Ferro, Serriera, Sollacaro, Sotta, Vico, Viggianello, Villanova och Zonza.

Departementet Haute-Corse: Aghione, Aléria, Algajola, Antisanti, Aregno, Barbaggio, Barrettali, Bastia, Belgodère, Biguglia, Borgo, Brando, Cagnano, Calenzana, Calvi, Canale-di-Verde, Canari, Castellare-di-Casinca, Centuri, Cervione, Chiatra, Corbara, Ersa, Farinole, Furiani, Galéria, Ghisonaccia, Giuncaggio, L'Ile-Rousse, Linguizzetta, Lucciana, Lugo-di-Nazza, Lumio, Luri, Meria, Monte, Montegrosso, Monticello, Morsiglia, Nonza, Novella, Occhiatana, Ogliastro, Oletta, Olmeta-di-Capocorso, Olmeta-di-Tuda, Olmo, Palasca, Pancheraccia, Patrimonio, Penta-di-Casinca, Pietracorbara, Pietroso, Piève, Pigna, Pino, Poggio-di-Nazza, Poggio-d'Oletta, Poggio-Mezzana, Prunelli-di-Casacconi, Prunelli-di-Fiumorbo, Pruno, Rapale, Rogliano, Rutali, Saint-Florent, San-Gavino-di-Tenda, San-Giuliano, San-Martino-di-Lota, San-Nicolao, Santa-Lucia-di-Moriani, Santa-Maria-di-Lota, Santa-Maria-Poggio, Santa-Reparata-di-Balagna, Santo-Pietro-di-Tenda, Serra-di-Fiumorbo, Sisco, Solaro, Sorbo-Ocagnano, Speloncato, Taglio-Isolaccio, Talasani, Tallone, Tomino, Tox, Urtaca, Vallecalle, Valle-di-Campoloro, Ventiseri, Venzolasca, Vescovato, Vignale, Ville-di-Paraso, Ville-di-Pietrabugno och Volpajola.

En karta över det geografiska områdets gränser har lämnats in till kommunförvaltningen i de kommuner som omfattas till viss del. När det gäller dessa kommuner kan den kartografiska indelningen konsulteras på webbplatsen tillhörande den behöriga nationella myndigheten, i enlighet med kraven i Inspire-direktivet.

5. Samband med det geografiska området:

5.1 Specifika uppgifter om det geografiska området:

Korsikas natur är mycket speciell, både när det gäller klimat, orografi, pedologi och ekosystemens funktion.

Geologiskt sett karakteriseras den västra delen av Korsika av ett hercyniskt landskap, där granit, granulit och porfyr dominerar, vilket skapar mycket ojämna landhöjder. I nordöst är landskapet mer alpint, med blänkande skiffer och olika sedimentära bergarter och där höjden över havet är lägre och landhöjderna mindre tilltagna. I kombination med de klimatiska terrasseringarna möjliggör jordmånen ett omfattande växttäcke och en vegetation som lämpar sig för hållningen av den särskilda grisbesättningen.

Korsika har Medelhavsklimat men till följd av dess ökaraktär och på grund av de omväxlande stora höjdskillnaderna och öppna läge som resulterar i en komplex topografi, är detta klimat mycket skiftande och skapar kontraster som ibland är slående mellan dalar eller till och med mellan närliggande sluttningar.

Korsikas nuvarande flora är huvudsakligen paleografisk/av Medelhavstyp. Isoleringen har gynnat arternas utveckling och den korsikanska floran kännetecknas av en stor andel inhemska arter.

Bland de olika vegetationsskikten finns det halvfuktiga Medelhavsskiktet som kännetecknas av korkek och järnek. Den formation som är mest utbredd i detta skikt är buskskog.

Det fuktiga Medelhavsskiktet kännetecknas av kastanjeträd. Här finns inga olivträd eftersom deras övre gräns sammanfaller med kastanjeträdens nedre gräns.

Korsika är därför ett skogslandsområde med jord- och klimategenskaper som på det hela taget är mycket gynnsamma för skogen. Det finns stora mängder kastanjeträd och ekar över hela ön.

Charkuteriprodukterna framställs enligt gammal tradition och tillsammans med olika mjölkprodukter har de sedan en lång tid tillbaka utgjort en av huvudkällorna till animaliskt protein i öbornas traditionella kost.

De nuvarande uppfödningssystemen härstammar från en gammal betestradition där man drev grisarna över skogs- och betesmarkerna i bergen eller sommarbetena alltefter tillgången till foder.

Grisarna av den lokala rasen Nustrale är av iberisk typ. Det är en icke förädlad djurras som är särskilt anpassad för denna typ av uppfödning. Den tar ganska väl vara på de naturresurser som den hittar. Det är suggorna som leder djuren över de olika betesmarkerna, som är förhållandevis skiftande (trädbevuxna områden, sommarängar etc.). Betesmarkerna kan också förändras i förhållande till årstiderna och de befintliga foderresurserna i omgivningen.

Från avvänjningen fram till dess att djuren har växt färdigt ger uppfödaren djuren ute på bete det foder de behöver för sin utveckling. Grisarna hittar också föda i naturen (örter, rötter, rotknölar etc.).

Under slutgödningsperioden drivs djuren genom ekskogar och kastanjelundar när dessa bär frukt. Under hösten och vintern livnär de sig främst på kastanjer och/eller ekollon. Den enda komplettering som är tillåten är korn.

Detta steg är en viktig etapp som har en direkt inverkan på viktökningen och fettkvaliteten (hög halt av enkelomättat fett och låg halt av mättat fett).

På grund av klimatförhållandena i uppfödningsområdet har man med hänsyn till hållbarheten främst tillverkat torkade charkuterivaror där de viktigaste konserveringsmetoderna är saltning och torkning.

Eftersom det inte fanns industriella frysningsmöjligheter förrän i slutet av 1800-talet, har öborna i stället utnyttjat de möjligheter som klimatet gav dem. Det är därför som slakten och bearbetningen var och fortfarande är mycket årstidsbundna. ”Coppa de Corse”/”Coppa de Corse — Coppa di Corsica” äts därför mest mellan april och november. Produkten, som huvudsakligen äts under sommaren, är vanlig och äts dagligen. Den serveras ofta som förrätt och är vanligt förekommande vid måltider på ön.

Bearbetningen görs enligt naturliga metoder. De enda ingredienserna som historiskt sett fanns tillgängliga och som än idag används vid framställningen är salt, peppar eller spanskpeppar (inga konserveringsmedel). Torkningen sker genom användning av värmen från öppna eldar med lövved från trakten.

Lagringens längd och traditionella förhållanden (i källare och i rumstemperatur) ger produkten dess särskilda organoleptiska egenskaper, i synnerhet gällande utvecklingen av aromer och texturen.

5.2 Specifika uppgifter om produkten:

De specifika egenskaperna för ”Coppa de Corse”/”Coppa de Corse — Coppa di Corsica” utgörs av följande:

—	Ett stycke kött med en enhetlig röd till djupröd färg, vilket har koppling till pigmenthalten i musklerna.

—	Köttet är marmorerat, med en intramuskulär fetthalt av minst 6 %.

—	Produkten har ett oljigt utseende på grund av den höga halten av oljesyra.

—	Det har en ganska len textur med anledning av den höga lipolysen.

—	Produkten är mycket rik på aromer (fruktigt med smak av hasselnöt, svamp eller trä) och har en karakteristisk salt smak, eftersom salthalten är 6,5–10 %, med en eventuell kryddig ton.

Användningen av grisar av rasen Nustrale är mycket viktig i området. Härdigheten hos denna lokala ras, som har en förmåga att tåla omväxlande klimat och varierande typer av foder och snabbt lägga upp lipiddepåer när det finns gott om föda, liksom dess uppfödningsförhållanden är nämligen originella och särskilt väl anpassade till området: bergsområde, betesuppfödning, lång produktionscykel (hög slaktålder för en slaktkroppsvikt som alltid är lägre än 140 kg) och föda som baseras på naturresurser, i synnerhet under slutgödningsperioden.

De som ägnar sig åt extensiv grisuppfödning har således goda utfodringsmöjligheter på nästan hela Korsika: kastanjeträd och järnekar finns både inom de naturskogsområden som i allra högsta grad har påverkats av människan och inom jordbruks- och skogsbruksområden.

Sambandet mellan rasens anpassning till området och de naturresurser som finns tillgängliga gör det möjligt att få en produkt som kännetecknas av en röd till djupröd färg, en kraftig fyllighet (hög andel fett/magert kött och fettmarmorering) och en produktvikt i torrt tillstånd som är lägre än 2,2 kg.

Dessutom har slutgödningsperioden en direkt inverkan på

—	djurets viktökning, med en särskild ökning av mängden lipider i underhuden (över 2,5 cm),

—	fettkvaliteten (hög halt av enkelomättat fett och låg halt av mättat fett).

Grisköttet lämpar sig alltså väl för saltning. Saltningsmetoderna, där endast havssalt används som konserveringsmedel, förklarar slutproduktens tydligt salta smak.

Dessutom kan detta griskött även lagras under lång tid i naturliga miljöförhållanden, vilket ger de särskilda organoleptiska egenskaperna, t.ex. en fast och len textur och en produkt som är mycket rik på aromer.

Den relativt höga salthalten och den långa produktionscykeln (torkning och lagring) medför en låg proteolytisk aktivitet och hög lipolytisk aktivitet, vilket leder till produktens särskilda organoleptiska egenskaper, särskilt dess fasta och lena textur.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen:

(artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006 (3))

http://agriculture.gouv.fr/IMG/pdf/CDCCoppaDeCorse_cle073621.pdf

(1) EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.

(2) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12. Har ersatts med Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

(3) Se fotnot 2.

		ISSN 1977-1061 doi:10.3000/19771061.C_2013.078.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 78

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	56 årgången 16 mars 2013

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	I Resolutioner, rekommendationer och yttranden
	YTTRANDEN
	Europeiska kommissionen
2013/C 078/01	Kommissionens yttrande av den 13 mars 2013 om planen för deponering av radioaktivt avfall som härrör från avvecklingen av kärnkraftverket Latina, beläget i Latina i regionen Lazio, Italien	1

	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska kommissionen
2013/C 078/02	Eurons växelkurs	3

	V Yttranden
	ADMINISTRATIVA FÖRFARANDEN
	Europeiska kommissionen
2013/C 078/03	Meddelande om ansökningsomgång avseende arbetsprogrammet inom ENIAC Joint Undertaking	4

	ÖVRIGA AKTER
	Europeiska kommissionen
2013/C 078/04	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel	5

2013/C 078/05	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel	9