27.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 57/2

Eurons växelkurs (1)

26 februari 2013

2013/C 57/02

1 euro =

	Valuta	Kurs
USD	US-dollar	1,3077
JPY	japansk yen	120,20
DKK	dansk krona	7,4589
GBP	pund sterling	0,86330
SEK	svensk krona	8,4594
CHF	schweizisk franc	1,2167
ISK	isländsk krona
NOK	norsk krona	7,4595
BGN	bulgarisk lev	1,9558
CZK	tjeckisk koruna	25,561
HUF	ungersk forint	294,93
LTL	litauisk litas	3,4528
LVL	lettisk lats	0,6996
PLN	polsk zloty	4,1678
RON	rumänsk leu	4,3780
TRY	turkisk lira	2,3637
AUD	australisk dollar	1,2763
CAD	kanadensisk dollar	1,3418
HKD	Hongkongdollar	10,1467
NZD	nyzeeländsk dollar	1,5805
SGD	singaporiansk dollar	1,6209
KRW	sydkoreansk won	1 425,53
ZAR	sydafrikansk rand	11,5378
CNY	kinesisk yuan renminbi	8,1481
HRK	kroatisk kuna	7,5925
IDR	indonesisk rupiah	12 694,71
MYR	malaysisk ringgit	4,0566
PHP	filippinsk peso	53,373
RUB	rysk rubel	40,0105
THB	thailändsk baht	39,009
BRL	brasiliansk real	2,5922
MXN	mexikansk peso	16,7459
INR	indisk rupie	70,7400

(1) Källa: Referensväxelkurs offentliggjord av Europeiska centralbanken.

27.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 57/6

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2013/C 57/06

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 51 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (1).

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (2)

”POPERINGSE HOPSCHEUTEN”/”POPERINGSE HOPPESCHEUTEN”

EG-nr: BE-PGI-0005-0968-22.02.2012

SGB ( X ) SUB ( )

1. Beteckning:

”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten”

2. Medlemsstat eller tredjeland:

Belgien

3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet:

3.1 Produkttyp:

Klass 1.6.

Frukt, grönsaker och spannmål, bearbetade eller obearbetade

3.2 Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig:

”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” är skott som växer långsamt på den underjordiska delen av humleplantan (Humulus Lupulus). Som fullvuxna har de en diameter på 3–5 mm och en längd på 4–8 cm. ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” har alltid tilltalande vit färg och är fria från jord, sjukdomar och parasiter. De har fast textur och är knapriga (varken trådiga eller träiga), så de bryts lätt utan att fransa sig i ändarna. ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” har spår av noder (till skillnad från exempelvis sojaskott).

Smaken hos ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” är mycket särpräglad och kan bäst beskrivas som ”typiskt nötaktig” med en lätt ton av cikoria. Även om det är svårt att göra en jämförelse är det det enda sättet att beskriva de organoleptiska egenskaperna. Smaken hos ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” påminner om portlak, tjocka böngroddar eller den gräddiga, nötaktiga smaken hos svartrötter. Smaken är frisk och mycket jordig.

Eftersom ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” till övervägande del består av proteiner och inte innehåller något fett är kaloriinnehållet i stort sett noll. ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” har också hög halt mikronäringsämnen och vitaminer, i synnerhet B-vitaminer.

3.3 Råvaror (endast för bearbetade produkter):

—

3.4 Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung):

—

3.5 Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området:

Följande steg i produktionsprocessen för ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” måste äga rum i det avgränsade geografiska området: övertäckning av humleplantorna med jord, avlägsnande av de revor på vilka ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” växer samt skörd. Detta gäller både plantor som växer utomhus och plantor som växer i uppvärmda växthus.

3.6 Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.:

För att äktheten och kopplingen till det lokala området ska kunna garanteras måste ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” sorteras, förpackas och märkas i det geografiska området. Så snart ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” förpackats får de distribueras på normalt sätt utanför det geografiska området.

Genom förpackning inom det geografiska området säkras ursprunget, spårbarheten, kvaliteten och anseendet, och det är nödvändigt för att garantera kvaliteten hos ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten”. På så sätt hålls kedjan mellan skörd (på åkrar eller i växthus i det geografiska området) och förpackning mycket kort, vilket gynnar den slutliga kvaliteten. Alltför omfattande hantering försämrar kvaliteten hos ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten”, som är en ömtålig produkt som lätt skadas.

3.7 Särskilda regler för märkning:

Produkten, som är avsedd att användas som livsmedel, ska vara försedd med följande:

Etiketter med följande uppgifter:

—	”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten”, odlarens namn och individuellt registreringsnummer.

—	Spårbarhetsuppgifter, som producenten ansvarar för i samråd med den sökande gruppen.

—	EU:s SGB-symbol.

4. Kort beskrivning av det geografiska området:

Produktionsområdet utgörs av staden Poperinge (som innefattar följande kommuner utöver Poperinges stadskärna: Krombeke, Proven, Reningelst, Roesbrugge-Haringe och Watou), grannstaden Ieper (som innefattar följande kommuner utöver Iepers stadskärna: Boezinge, Brielen, Dikkebus, Elverdinge, Hollebeke, Sint-Jan, Vlamertinge, Voormezele, Zillebeke och Zuidschote) och grannkommunen Vleteren (som innefattar Westvleteren, Oostvleteren och Woesten).

5. Samband med det geografiska området:

Den skyddade geografiska beteckningen ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” har sin grund i anseendet för produkten och traditionen att producera den i Poperingeområdet.

5.1 Specifika uppgifter om det geografiska området:

Det finns ett antal skäl till att ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” odlas i Poperingeområdet.

För det första är marken och väderförhållandena i området idealiska. Poperinge har jord av Ldcz-typ: medelfuktig, sandig lerjord med en tydlig B-horisont med fragmenterad textur. De lägre jordlagren är kompaktare, vilket möjliggör en snabb dränering av alven.

Djup, väldränerad och kalkrik sandig lerjord av god kvalitet är idealisk för humleodling. Jorden måste innehålla en hel del fukt som kan extraheras från de djupare lagren.

Poperingeområdet har, i likhet med övriga västra Flandern, tempererat kustklimat med torra vintrar och varma, fuktiga somrar. Närheten till havet mildrar extrema temperaturer. Den genomsnittliga årsnederbörden är 825 mm. Detta klimat är gynnsamt för odling av ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten”.

De lokala odlarna har dessutom under årtionden byggt upp omfattande kunskap om odling av ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten”.

Humleskotten odlas och skördas på två sätt. Dels finns den gamla, traditionella metoden att odla humleskott utomhus – en produktionsprocess som används än i dag i alla områden där humle odlas, även Poperinge. I samband med en vetenskaplig studie började man 1983 dock odla humleskott i ett uppvärmt växthus. Denna exklusiva andra odlingsmetod används bara i Poperingeområdet, där en tredjedel av ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” odlas i uppvärmda växthus och två tredjedelar odlas utomhus. Kombinationen av de två odlingssystemen är utmärkande för det geografiska området. Skörden av ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” är mycket arbetsintensiv och måste utföras med stor försiktighet och omsorg för att de ömtåliga humleskotten inte ska skadas. Det kräver en hög grad av kunskap och färdighet hos odlarna.

1983 bildades Keurbroederschap De Witte Ranke (”Den vita humlerankans brödraskap”), som uppkallades efter en humlesort som var vanlig vid den tiden. Brödraskapets syfte var och är att främja Westhoeks intressen i allmänhet, med särskild inriktning på Poperingeområdet och ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten”.

5.2 Specifika uppgifter om produkten:

Bland de många olika typer av skott som säljs är ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” en mycket populär produkt, främst på grund av den speciella strukturen. Man äter endast den knapriga delen av humleskottet – toppen, som bryts av vid skottets andra nod så att ett knaprigt, 5–8 cm långt skott blir kvar.

”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” har dessutom en mycket särpräglad smak som är svår att beskriva. Den kan närmast beskrivas som ”typiskt gräddig och nötaktig” med en lätt ton av cikoria. Denna karakteristiska, friska och jordiga smak härrör delvis från den typiska jordmånen och klimatet i det avgränsade geografiska området.

”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” är en typisk säsongsprodukt som bara kan skördas från slutet av december till slutet av april och alltså är tillgänglig endast under en begränsad del av året.

5.3 Orsakssamband mellan det geografiska området och produktens kvalitet eller egenskaper (för SUB) eller en viss kvalitet, ett visst anseende eller en viss annan egenskap som kan hänföras till produkten (för SGB):

Humle har varit en viktig gröda för den belgiska bryggerinäringen. På medeltiden var öl ett populärt alternativ till vatten, som inte var lika rent. Från 1200-talet började bryggerierna använda humle i stället för de hemliga blandningarna av bittra och aromatiska örter (”gruut”). Grödan infördes i Poperinge för att ersätta textilindustrin. Det sägs att Johan den orädde på 1400-talet uppmanade folket i Poperinge, som förlorat rätten att tillverka textil, att odla humle.

Jordmånen och klimatet gör Poperingeområdet idealiskt för humleodling. På så sätt blev området runt Poperinge, tillsammans Asse-Aalst, Europas främsta humleodlingsområde.

Ett viktigt steg vid humleodling är att avlägsna överflödiga skott. Två eller tre skott behålls på varje planta. De växer ut till nya rankor där humlekottarna kan växa.

Humleskott var alltså främst en biprodukt av humleodling, men de var en uppskattad delikatess tidigt på våren när det ännu var ont om färska grönsaker.

Hänvisningar till användning av ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” som färsk grönsak kan spåras tillbaka till 1500-talet, när skotten även ansågs ha läkande egenskaper.

Dr Rembert Dodoens skrev t.ex. 1554 att ”humleskotten används som livsmedel och förhöjer smaken”. Dodoens ansåg också att ”Poperingse hopscheuten” hade läkande egenskaper. ”Styrka och vitalitet. Skott eller unga groddar av humle används som livsmedel. De är mer smakförhöjande än närande – näringsvärdet är mycket lågt – men de har gynnsam effekt på de inre organen eftersom de underlättar urinering och avföring och stärker magen.”

Läkaren och örtexperten Matthias de Lobel (25) publicerade 1581 sin ”Krudtboeck” (”Örtbok”) där han nämner bruket att äta rotskott som ett slags grönsak:

”De unga skotten hos både vild och odlad humle, som visar sig först i slutet av mars eller början av april, äts av ofrälse i stället för sallad. De har en behaglig, cikorialiknande smak och är tämligen varma.”

Skriftliga hänvisningar till ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” blir därefter också allt vanligare. Genom århundradena har man i det geografiska området byggt upp en sådan kunskap om odling och användning av ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” att de lokala odlarna kan sägas ha särskilda tekniska kunskaper och färdigheter som inte förekommer i andra områden (t.ex. växthusodling).

Det faktum att ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” och området nämns i ett stort antal (historiska) texter kan också ses som bevis för det anseende som direkt kan hänföras till produkten, producenternas odlingsmetoder och det geografiska området. Att fortsatta investeringar görs i ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” framgår av de vetenskapliga studier som fortfarande görs av odlingsmetoder för olika sorter av plantan. Ett antal restauranger i Poperingeområdet har serverat rätter som innehåller ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” sedan slutet av 1800-talet. På vissa restauranger ingår produkten till och med i alla rätter på menyn. Anseendet för ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” framgår också tydligt av det stora antalet artiklar i böcker och press om lokala restaurangers användning av skotten, som i pressen ofta kallas ”Poperinges vita guld”.

”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” är en mycket mångsidig ingrediens. Varje säsong uppmärksammas ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” stort i den kulinariska pressen, där de framställs som en verklig delikatess. Många särskilda recept med ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” finns både på Internet och i en rad olika kokböcker.

Varje år anordnar Den vita humlerankans brödraskap och staden Poperinge humleskottsfestivalen, där ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten” spelar en central roll. De bästa restaurangerna i Poperingeområdet erbjuder en särskild meny med rätter som innehåller ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten”. Olika odlare anordnar också öppet hus på gårdarna, där konsumenterna får veta mer om odling av ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten”. I samband med sitt 25-årsjubileum 2008 gav Brödraskapet ut en bok om ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten”.

Varje år ser restauranger och konsumenter otåligt fram emot de första ”Poperingse hopscheuten”/”Poperingse hoppescheuten”, vilket visar sig vid försäljningen av den första skörden i december, när köpare från Belgien och utlandet alltid betalar höga priser för de första skotten.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen:

http://lv.vlaanderen.be/nlapps/data/docattachments/dossier%20met%20bijlagen.pdf

eller

http://www.vlaanderen.be/landbouw — beleid (politik) — kwaliteitssystemen (kvalitetssystem) — Europese kwaliteitssystemen (europeiska kvalitetssystem) — vlaamse dossiers (flamländska ärenden)

(1) EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.

(2) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12. Ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

27.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 57/11

Offentliggörande av en ansökan om ändring i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2013/C 57/07

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 51 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (1).

ANSÖKAN OM ÄNDRING

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (2)

ANSÖKAN OM ÄNDRING ENLIGT ARTIKEL 9

”PIMENT D'ESPELETTE”/”PIMENT D'ESPELETTE-EZPELETAKO BIPERRA”

EG nr: FR-PDO-0105-0131-04.04.2011

SGB ( ) SUB ( X )

1. Rubrik i produktspecifikationen som berörs av ändringen:

—		Produktens beteckning
—	☒	Produktbeskrivning
—	☒	Geografiskt område
—	☒	Bevis på ursprung
—	☒	Framställningsmetod
—		Samband
—	☒	Märkning
—	☒	Nationella krav
—		Annat

2. Typ av ändring(ar):

—	☒	Ändring av sammanfattande dokument eller sammanfattning
—		Ändring i specifikationen för en registrerad SUB eller SGB för vilken varken det sammanfattande dokumentet eller sammanfattningen har offentliggjorts
—		Ändring i specifikationen som inte kräver någon ändring i det offentliggjorda sammanfattande dokumentet (artikel 9.3 i förordning (EG) nr 510/2006)
—		Tillfällig ändring i specifikationen till följd av att de offentliga myndigheterna har infört obligatoriska sanitära eller fytosanitära åtgärder (artikel 9.4 i förordning (EG) nr 510/2006)

3. Ändring(ar):

—	Hänvisningarna beträffande medlemsstatens behöriga myndighet har uppdaterats.

—

Produktbeskrivning: De luktkriterier som av misstag nämndes i specifikationen har strukits. Vidare preciseras och kompletteras beskrivningen av produkten med uppgifter som fastställdes i den nationella lagstiftningen om den kontrollerade ursprungsbeteckningen (i dekretet om kontrollerad ursprungsbeteckning, de tekniska tillämpningsföreskrifterna och i reglerna om produktgodkännande), enligt följande:

—	För hela och hopbundna färska frukter är skalet slätt.

—	För pulver: finmalet (partiklar med en storlek på högst 5 mm), organoleptisk karaktärisering, brandgul eller rödbrun färg och en vattenhalt som är lägre än 12 %.

—	Geografiskt område: Preciseringar har gjorts angående förteckningen över vilka steg som ska äga rum i området (produktion, bearbetning och förpackning) och angående processen för identifiering av åkrar. Dessa utgör en identisk upprepning av de formuleringar som förekom i dekretet om beteckningen.

—	Bevis på ursprung: Rubriken har kompletterats med bestämmelser om kontroll, garanterat ursprung och spårbarhet för beteckningen. Dessa bestämmelser har ändrats till följd av att kontrollsystemet för de franska kontrollerade ursprungsbeteckningarna har gjorts om.

—

Framställningsmetod: På basis av den nationella lagstiftningen om den kontrollerade ursprungsbeteckningen har rubriken kompletterats med sortbeskrivning, förutsättningar för utsättning och odling på åkernivå (jordbruksåkrar som är avsedda för odling av spanskpeppar som är ämnad för beteckningen, plantering under plast begränsat till två på varandra följande rader, avstånd mellan plantorna på minst 40 cm, förbud mot slam, stadskomposter och restprodukter från reningsverk), krav på bevattningstillstånd efter den 15 juli, användning av bondad duk för skydd mot frost, förbud mot systematiska fytosanitära behandlingar, krav på beräkning av avkastning (den genomsnittliga vikten för en spanskpeppar har fastställts till 35 gram och den mängd spanskpeppar som behövs för att erhålla ett kilogram pulver har fastställts till 8 kg), skörd, sortering (frukterna ska vara torkade, rena och fria från fläckar; uteslutning av frukter som skadats, spruckit eller drabbats av nekros; högst 48 timmar får passera mellan skörd och sortering) samt torkning (förbud mot all slags torkning i ugn eller brysk uttorkning; naturlig torkning; endast ventilering utan uppvärmningssystem är tillåtet). Det anges att förpackningar i glas tillåts utöver vakuumförpackningar för saluföringen av ”Piment d’Espelette” i pulverform.

—	Märkning: Uppgifterna ”appellation d’origine contrôlée” (skyddad ursprungsbeteckning) och ”AOC” (SUB) har tagits bort och ett krav på att märkningen ska innehålla EU:s symbol för skyddad ursprungsbeteckning har införts.

—	Nationella krav: De nationella kraven har kompletterats med en tabell över de huvudsakliga punkter som ska kontrolleras och deras utvärderingsmetod, i enlighet med nationella franska föreskrifter.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (3)

”PIMENT D'ESPELETTE”/”PIMENT D'ESPELETTE-EZPELETAKO BIPERRA”

EG nr: FR-PDO-0105-0131-04.04.2011

SGB ( ) SUB ( X )

1. Beteckning:

”Piment d'Espelette”/”Piment d'Espelette-Ezpeletako Biperra”

2. Medlemsstat eller tredjeland:

Frankrike

3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet:

3.1 Produkttyp:

Klass 1.8.

(krydda)

3.2 Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig:

Den skyddade ursprungsbeteckningen ”Piment d’Espelette”/”Piment d’Espelette-Ezpeletako Biperra” gäller spanskpeppar av arten Capsicum annuum i form av hela färska frukter, hopbundna frukter och i pulverform. Frukterna härstammar från frön av sorten Gorria eller av varieteter som motsvarar följande sort: Ettåriga örtväxter som kan bli 80 cm höga. Skiftande, hela och ovala blad. Vita, solitära blommor som sitter i bladvecken. Den mogna frukten är fyllig, hänger, har en konisk form och är röd till färgen. Ett membran delar frukten (toppen delas inte helt) i tre fack som innehåller en mängd kärnor. Producenterna får använda frön från sina egna odlingar.

”Piment d'Espelette” kännetecknas av en stark doft som domineras av fruktarom och/eller rostarom som ibland kompletteras med en aromatisk nyans av slaget hö och förknippas med en stark pikant smak som känns i gommen utan att bränna. ”Piment d'Espelette” är röd när den är mogen och finns i följande tre former:

—	Hela färska frukter: Frukten får inte ha några gröna fläckar och dess form är regelbunden och konisk. Skalet är slätt och fruktens längd uppgår till mellan 7–14 cm utan stjälk.

—

Hopbundna frukter: Frukterna binds ihop två och två (i en kryssbåge), tre och tre (i en triangel) eller fyra och fyra (i ett kors). De är röda och deras form är regelbunden och konisk. Skalet är slätt och fruktens längd uppgår till mellan 7–14 cm utan stjälk. En hopbindning kan omfatta 20, 30, 40, 60, 80 eller 100 frukter i samma storlek. Hopbindningen ska vara jämn och regelbunden med hänsyn till helheten och frukternas form och storlek. Denna ska göra det möjligt för frukterna att torka och mogna.

—

I pulverform: Pulvret härrör från bearbetningen av frukter som uteslutande kommer från samma odling. Malningen utförs efter en mognadsperiod och en slutlig torkning i ugn. ”Piment d'Espelette”-pulvret har en brandgul till rödbrun färg. Pulvret ska malas tillräckligt fint så att partiklarna inte är större än 5 mm. ”Piment d'Espelette”-pulvret kännetecknas av en stark doft som domineras av fruktaromer, rostaromer och/eller höarom i kombination med en stark pikant smak, som stannar kvar ganska länge i munnen, som utan att bränna känns gradvis i gommen och/eller genom en känsla av hetta i munnen. I munnen kan ”Piment d'Espelette”-pulvret ha en söt ton och/eller en aning bitter smak. Kryddpulvrets vattenhalt är lägre än 12 %.

3.3 Råvaror (endast för bearbetade produkter):

Ej tillämpligt.

3.4 Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung):

Ej tillämpligt.

3.5 Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området:

Frukterna ska ha producerats och bearbetats inom det geografiska området.

3.6 Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.:

Förpackningen sker inom produktionsområdet. Detta krav syftar till att säkerställa, utöver dess autenticitet, att produktens kvaliteter och egenskaper bibehålls, och samtidigt till att skydda ursprungsbeteckningen ”Piment d’Espelette”.

Frukten skördas när den är röd till färgen (utan några gröna fläckar) vid optimal mognad. Skörden sker regelbundet. På grund av deras mognad är frukterna sköra. De måste hanteras varsamt efter skörd. De bestämmelser som fastställs i specifikationen syftar till att bevara frukternas specifika egenskaper.

Under de 48 timmar som följer efter skörden sorteras frukterna och antingen skickas de iväg färska, binds ihop eller tas om hand för att mogna ytterligare för framställningen av pulver.

De frukter som ska förpackas hela och färska eller bindas ihop genomgår en särskild sortering. Detta moment kräver särskild kompetens vad gäller kännedom om och bedömning av produkten för att säkerställa en oklanderlig kvalitet hos frukterna (formen ska vara regelbunden och konisk, skalet ska vara slätt och fruktens längd ska uppgå till mellan 7–14 cm).

Innan de skickas iväg lagras de hela färska frukterna på en plats där de är skyddade från solljus och fukt. De förpackas i små lådor försedda med hålmönster, som uteslutande identifieras och används till ”Piment d'Espelette”. Lådorna har en maximal volym på 15 kg. Höjden bör inte överstiga 25 cm.

De frukter som ska säljas hopbundna om 20, 30, 40, 60, 80 eller 100 frukter binds ihop för hand av producenten på en tråd för livsmedel. Detta moment kräver särskild kompetens vad gäller kännedom om och bedömning av produkten. Denna kompetens delas av aktörerna inom ramen för den skyddade ursprungsbeteckningen och resulterar i att frukterna binds ihop på ett sätt som överensstämmer med produktbeskrivningen: jämnt och regelbundet med hänsyn till helheten och frukternas form och storlek.

De frukter som ska säljas som pulver blir efter sortering föremål för en ytterligare mognadsprocess under minst 15 dagar på ett varmt och luftigt ställe. I slutet av denna mognadsprocess tas stjälkarna bort från frukterna och de torkas och mals. Dessa bearbetningsmoment har sin grund i en utmärkt kunskap om frukternas egenskaper och kompetens som överförts mellan generationerna.

Förpackningen av pulvret utgör ett väsentligt steg vid vilket produktens organoleptiska egenskaper måste bevaras.

Det framställda pulvrets vattenhalt ska vara lägre än 12 %. Pulvret kännetecknas av en brandgul till rödbrun färg och av en stark doft som domineras av fruktaromer, rostaromer och/eller höarom i kombination med en stark pikant smak, som stannar kvar ganska länge i munnen, som utan att bränna känns gradvis i gommen och/eller genom en känsla av hetta i munnen. I munnen kan pulvret ha en söt ton och/eller en aning bitter smak.

Så fort det har malts ska pulvret förvaras i en svetsad vakuumpåse.

Om denna åtgärd vidtas snabbt skyddas pulvret mot organoleptiska brister såsom en kraftig bitter smak, smak av blött hö, svamp, grönska och rent av en härsken smak. Ett pulver som inte förpackas omedelbart efter framställning riskerar att utsättas för återfuktning, olika föroreningar och en snabb försämring av dess egenskaper.

Beträffande saluföringen ska pulvret förpackas i vakuumpåsar på 250 g, 500 g, 1 kg eller 5 kg, eller i hermetiskt tillslutna glasburkar. Det är förbjudet att tillsätta någon form av färgämne, tillsats eller konserveringsmedel, med undantag av inert gas.

Med hänsyn till den blandbara egenskap som pulverformen av spanskpeppar har syftar dessutom kravet på att den ska förpackas i området till att säkerställa spårbarheten och ursprunget.

3.7 Särskilda regler för märkning:

Märkningen av de färska frukterna, de hopbundna frukterna eller frukterna i pulverform med ursprungsbeteckningen ”Piment d'Espelette”/”Piment d'Espelette-Ezpeletako Biperra” innehåller ursprungsbeteckningens namn ”Piment d'Espelette”/”Piment d'Espelette-Ezpeletako Biperra” med bokstäver som är minst 1,3 gånger så stora som de största bokstäverna på märkningen. Märkningen innehåller EU:s symbol för skyddad ursprungsbeteckning. Symbolen åtföljs av beteckningens namn utan någon annan text emellan.

På märkningen kan det även stå ”appellation d'origine protégée” (skyddad ursprungsbeteckning) eller ”AOP” (SUB), omedelbart före eller efter beteckningens namn, utan någon annan text emellan.

Utöver på märkningen framgår ursprungsbeteckningens namn och uppgiften ”appellation d'origine protégée” (skyddad ursprungsbeteckning) och/eller ”AOP” (SUB) och/eller EU:s symbol för skyddad ursprungsbeteckning i de åtföljande handlingarna, på fakturor och på etiketter.

4. Kort beskrivning av det geografiska området:

Det geografiska området ligger i 10 kommuner i departementet Pyrénées-Atlantiques. Av dessa omfattas följande kommuner i sin helhet: Larressore och Souraïde. Följande kommuner omfattas till viss del: Aïnhoa, Cambo les Bains, Espelette, Halsou, Itxassou, Jatxou, Saint-Pée sur Nivelle och Ustaritz.

En karta över det geografiska områdets gränser har lämnats in till kommunförvaltningen i de kommuner som omfattas till viss del. När det gäller dessa kommuner kan den kartografiska indelningen konsulteras på webbplatsen tillhörande den behöriga nationella myndigheten, i enlighet med kraven i Inspire-direktivet.

5. Samband med det geografiska området:

5.1 Specifika uppgifter om det geografiska området:

Espelette är en liten region i sydvästra Frankrike som har ett sydligt och oceaniskt klimat: Somrarna är varma (högsta genomsnittstemperatur i juli är 25 °C) och vintrarna är milda (genomsnittstemperaturen i januari är 12 °C). Det är ovanligt med frost (i genomsnitt 23 dagar/år) och det är ännu mer ovanligt med dagar utan töväder (8 dagar på 20 år).

Fastän Espelette ligger nära havet utsätts regionen inte för några av de havsvindar som orsakas av kontrasten mellan temperaturen i havet och temperaturen på land. Detta eftersom regionen skyddas av en kedja med kullar med en höjd på cirka 100 meter som fungerar som vindskydd och förhindrar företeelser såsom evapotranspiration och att växterna torkar ut.

Kullarna och de pyreneiska berg som omger Espelette skapar en slags amfiteater som är öppen mot nordväst. När de fuktiga luftströmmarna stöter mot dessa första landhöjder frigörs de i form av rikligt och regelbundet regn. Den genomsnittliga nederbörden i Espelette uppgår till 1 800 mm, beräknat under de tjugo senaste åren.

Det årliga antalet dagar med nederbörd är i genomsnitt 180 dagar. Följaktligen är vattenbalansen, som motsvarar skillnaden mellan vattentillskott och vattenförlust, den högsta i Frankrike på denna höjd. Eftersom de omgivande höjderna gör att molntäcket ökar regleras temperaturen och temperaturskillnaderna mellan dag och natt minskas.

Urvalet av åkrar där spanskpeppar ska odlas utförs i syfte att stärka de utvecklingsmöjligheter som klimatet tillåter. Valet av åkrar sker flera månader före planteringen och är föremål för ett särskilt förfarande. Åkrarna ska vara tillräckligt bördiga och rika på organiskt material för att tillgodose plantans behov, möjliggöra en lämplig tillförsel av vatten och en god dränering, utnyttja den orientering och öppning som ger mycket solljus samt undvika risken för erosion. Dessa åkrar består av en balanserad blandning mellan lera, dy och sand och de gödslas nästan varje år med välbrunnen gödsel.

Genom föhneffekten mellan de nordliga och sydliga sluttningarna framkallar Pyrenéernas massiv slutligen en sydlig vind som kallas ”haïze hegoa”. I den här regionen blåser denna varma vind ständigt med samma styrka. Den blåser ofta på hösten och på vintern och bidrar alltså till frukternas mognad och till torkningen av dem.

De registrerade meteorologiska uppgifterna visar tydligt att den lilla regionen Espelette har unika klimategenskaper genom kombinationen av dess geografiska och geomorfologiska position.

5.2 Specifika uppgifter om produkten:

Spanskpeppar fördes in i Espelette-regionen redan på 1500-talet. Det sägs att den kom till provinsen Labourd via Spanien, i likhet med majs som fördes in genom Nive-dalen. Under 1600-talet började det talas om spanskpeppar av arten Capsicum, som användes som krydda. Vid kryddning och konservering av kött kom spanskpepparn på ett fördelaktigt sätt att ersätta svartpepparn, som på den tiden var dyr att importera.

Spanskpepparn har även tillskrivits terapeutiska förmågor, vilket har gjort den till ett inslag i hushållsapoteken. År 1745 preciserades användningen av ”Piment d'Espelette” som krydda i fader Manuel de Larramendis baskiska ordbok.

Odlingen har utvecklats i de köksträdgårdar som traditionellt sett sköttes av kvinnor, i första hand för hushållsbruk och i andra hand för att säljas till charkuterister, personer som arbetade med insaltning eller till de värdshusvärdar som etablerade sig i stora skaror i Espelette till följd av det handelstillstånd som beviljades av Ludvig XV.

Odlingen av ”Piment d'Espelette” fortbestod trots den stora förflyttningen på landsbygden under 1800- och 1900-talet. Den har en direkt koppling till den lokala gastronomin och regionens identitet.

Den avkastning som ”Piment d'Espelette” genererade fungerade fram till relativt nyligen som en extra inkomst för de kvinnor som odlade frukterna och kompletterade de blygsamma inkomsterna från de småskaliga blandodlings- och uppfödningsjordbruken.

Därför förknippas också utvecklingen av spanskpepparodlingen med bevarandet av de traditionella blandodlings- och uppfödningsjordbruken.

Frukterna torkas på husfasaderna under hösten, vilket utgör en betydelsefull och utmärkande del av regionens kultur.

”Piment d'Espelette” är den enda traditionella, franskproducerade spanskpeppar som används som krydda idag. Det tropiska ursprunget hos arten Capsicum annuum L., till vilken spanskpepparn tillhör, innebär nämligen att den inte lämpar sig för odling och bearbetning till krydda på de franska breddgraderna, förutom under mycket särskilda förhållanden och i form av en sort som har anpassats efter dessa.

Här är det värt att påminna om att arten Capsicum annuum sedan 1930 är känd bland botanister för sin förmåga att förändras i förhållande till jord och klimat.

Det tropiska ursprunget hos dess föregångare har gjort att plantan fortfarande ställer höga krav på klimatet. Den är beroende av riklig och regelbunden vattenförsörjning och tål varken för lite eller för mycket vatten. För mycket vatten kring rötterna gör att plantan helt slutar att utvecklas. På samma sätt kan plantans utveckling endast påbörjas vid en marktemperatur på mer än 12 °C. Plantan växer bäst när medeltemperaturerna når 20 °C med låg temperaturväxling mellan dag och natt.

Klimatet i den lilla regionen Espelette skapar alltså, i en kombination som är unik på denna breddgrad, de temperatur- och fuktighetsförhållanden som plantan och dess bearbetning till krydda kräver. Egenskaperna med avseende på temperatur, nederbördsmätning och värmereglering gör det möjligt att tillgodose plantans krav.

Den lokala sorten härstammar från det massurval som producenterna utfört sedan lång tid tillbaka, vilka till en början enbart utgjordes av kvinnor. Alla dessa egenskaper överensstämmer helt med omgivningens förhållanden och gör det möjligt att bearbeta frukten till en krydda med tydliga särdrag: smakrik och pikant utan att bränna.

Den lokala sorten är det direkta resultatet av de lokala producenternas observationer och kompetens. Den är ett uttryck för den nära relation som producenterna upprätthåller med omgivningen och den är i synnerhet väl anpassad till områdets klimatförhållanden.

Varje etapp, från valet av frö till lagringen av kryddan med alla dess organoleptiska egenskaper, utförs i enlighet med lokal och anpassad sakkunskap som kräver ett omfattande lärande. Odlingen och bearbetningen av ”Piment d'Espelette” kräver en betydande observationsförmåga och ofta manuellt arbete. Under åren har män och kvinnor kunnat skydda sorten och de traditionella teknikerna för odling, torkning och utveckling, vilket har gjort att produktens säregenhet har bevarats.

”Piment d'Espelette” har en viktig plats i den lokala gastronomin och i den lokala kulturen: I Frankrike är den känd som kryddan från Baskien. Till exempel stödjer sig många lokala ordspråk på ordet ”spanskpeppar” och festen för spanskpeppar i Espelette är ett viktigt evenemang för hela regionen eftersom byn under den dagen fylls av omkring 20 000 personer som kommer för att såväl förse sig med spanskpeppar som för att fira ”Piment d'Espelette”.

Förutom att ”Piment d'Espelette” tidigare gjorde det möjligt för de kvinnor som odlade frukten att bli ekonomiskt självständiga så får idag ett sextiotal jordbruksföretag en stor del av sina inkomster från produkten. Produktionen av ”Piment d'Espelette” gör det möjligt att starta upp och bevara småskaliga familjeföretag.

Inom det berörda området har många charkuteri- och insaltningsföretag, tillverkare av färdiglagade maträtter samt restauranginnehavare sina verksamheter direkt kopplade till ”Piment d'Espelette”.

Även på nationell nivå är de franska mästerkockarna trogna ”Piment d'Espelette”, som ofta utgör en av hemligheterna i deras recept.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen:

(artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006 (4))

https://www.inao.gouv.fr/fichier/CDCPimentDEspelette.pdf

(1) EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.

(2) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12. Ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

(3) Se fotnot 2.

(4) Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

27.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 57/19

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2013/C 57/09

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 51 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012.

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (1)

”PRÉS-SALÉS DU MONT-SAINT-MICHEL”

EG-nr: FR-PDO-0005-0813-25.06.2010

SGB ( ) SUB ( X )

1. Beteckning:

”Prés-salés du Mont-Saint-Michel”

2. Medlemsstat eller tredjeland:

Frankrike

3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet:

3.1 Produkttyp:

Klass 1.1.

Färskt kött (och slaktbiprodukter)

3.2 Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig:

Köttet med den skyddade ursprungsbeteckningen ”Prés-salés du Mont-Saint-Michel” kommer från lamm yngre än 12 månader som får sina särdrag genom att beta på kustbeten. Lammen härstammar från baggar av följande raser: ”Suffolk”, ”Roussin”, ”Rouge de l’Ouest”, ”Vendéen”, ”Cotentin”, ”Avranchin”, ”Charollais” eller baggar födda av tackor som fötts upp på de salta våtmarkerna på anläggningar som har tillstånd att låta sina djur beta på dessa våtmarker. Avelshonorna kommer från tackor som fötts upp på de salta våtmarkerna på anläggningar i det geografiska området.

Slaktkropparna har följande egenskaper:

—	En lägsta vikt på 14 kg.

—	Slaktkropparna har en rak profil: raka till lätt insjunkna former och medelutvecklade till väl utvecklade muskler (klasserna U, R, O enligt skalan EUROP).

—	Liten till ordinär fettansättning (klasserna 2 eller 3 enligt skalan EUROP).

—	Fast yttre och inre fett som är vitt till gräddvitt till färgen och jämnt fördelat.

Köttet säljs kylt. Det är inte tillåtet att sälja kylt upptinat kött.

3.3 Råvaror (endast för bearbetade produkter):

—

3.4 Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung):

Fodret till lammen och tackorna består till största delen av bete på salta våtmarker. Uppfödningen av lammen består av tre på varandra följande perioder: perioden efter födseln, kustbetesperioden och eventuellt en slutgödningsperiod.

—	Under perioden efter födseln som varar från födseln i minst 45 dagar och högst 105 dagar består lammens foder till största delen av tackmjölk och kan kompletteras med pulvermjölk, foder eller kraftfoder.

—	Under kustbetesperioden som varar i minst 70 dagar vistas lammen på de salta våtmarkerna, i särskilda autonoma betesområden och vid översvämning på reservbeten. De livnär sig till största delen eller uteslutande på gräs (högst 400g kraftfoder/dag som ges på kvällen tillåts utöver betet).

—	Under den valfria slutgödningsperioden (för lamm som endast livnärt sig på gräs under kustbetesperioden), som får vara högst 30 till 40 dagar beroende på årstid, ges lammen grovfoder och kraftfoder och betar inte längre på de salta våtmarkerna.

Under alla omständigheter ska kustbetesperioden, inräknat beten på fälten de dagar de salta våtmarkerna täcks av inkommande tidvatten, utgöra minst hälften av djurens livstid.

Det foder som ges till djuren under olika uppfödningsfaser kommer från det geografiska området och består av färskt gräs, i form av bete eller konserverat i form av hö eller halvtorkat, hermetiskt packat gräs med en torrsubstans på över 50 %, rötter, knölväxter och grönsaker.

Det är inte tillåtet att ge majsensilage från och med den 1 juni 2013.

Det kraftfoder som ges till tackor och lamm under de olika uppfödningsfaserna består av följande ingredienser:

—	spannmål, produkter och biprodukter därav: korn, majs, vete, rågvete, havre.

—	Frön från oljeväxter, produkter och biprodukter därav: kakor av soja, solros, raps, lin, sojabönor, sojaskal.

—	Proteingrödor: ärter, lupiner, bondbönor.

—	Knölar och rötter, produkter och biprodukter därav: betfor.

—	Grovfoder: lusern, halm.

—	Melass: sockerrörsmelass.

—	Tillskott:

—	mineraler, vitaminer.

Grovfodret ska komma till 100 % från det geografiska området och kraftfodret ska komma till 50 % från samma område.

Fåren i jordbruksföretaget får endast utfodras med vegetabiliskt foder, biprodukter och foder från icke genmodifierade produkter. Ingen produkt av animaliskt ursprung, med undantag för mjölkprodukter, får ingå i det foder som ges vid uppfödningen av lammen ”prés-salés”.

3.5 Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området:

Födsel, uppfödning och slakt.

3.6 Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.:

—

3.7 Särskilda regler för märkning:

Identifiering och märkning av kött med ursprungsbeteckningen ”Prés-salés du Mont-Saint-Michel” görs efter nedkylningen av slaktkroppen genom att en märkning med outplånlig färg med angivelsen ”Prés-salés MSM” trycks på de största styckningsdelarna som är bog, sida och lårstek.

Slaktkropparna och styckningsdelarna ska, ända till dess att de når slutdistributören, vara försedda med en etikett med minst följande uppgifter:

—	Beteckningen.

—	Angivelsen ”AOP” eller ”appellation d’origine protégée”.

—	EU:s SUB-logotyp.

—	Uppfödarens namn.

—	Uppfödningsanläggningens nummer.

—	Lammets nationella identifieringsnummer.

—	Slaktdatum.

—	Slaktort och slaktnummer.

—	Uppgiften ”mörning på benet mellan datum för slakt av lammen och försäljning till slutkonsumenten ska vara minst 4 hela dagar”.

4. Kort beskrivning av det geografiska området:

Det geografiska område där födsel, uppfödning och slakt av lammen äger rum består av följande 42 kantoner, varav sex endast delvis, i departementen Manche och Ille et Vilaine:

Departementet Manche:

Alla kommuner i kantonerna Avranches, Barneville-Carteret, Beaumont-Hague, Bréhal, Bricquebec, Cherbourg-Octeville, Cherbourg-Octeville-Sud-Ouest, Coutances, Ducey, Equeurdreville-Hainneville, Granville, la Haye-Pesnel, Isigny-le-Buat, Jullouville, Lessay, Montmartin-sur-Mer, Les Pieux, Pontorson, Saint-Hilaire-du-Harcouët, Saint-James, Saint-Malo-de-la-Lande, Saint-Ovin, Saint-Sauveur-le-Vicomte, Sartilly, Tourlaville, Valognes och Vesly.

Alla kommuner i kantonen Haye-du-Puits utom kommunerna Appeville, Coigny, Cretteville, Houtteville, Prétot-Sainte-Suzanne och Vindefontaine.

I kantonen Saint-Sauveur-Lendelin kommunerna Muneville-le-Bingard och La Ronde-Haye.

Departementet Ille et Vilaine:

Alla kommunerna i kantonerna Antrain, Dol-de-Bretagne, Fougères-Nord, Fougères-Sud, Louvigné-du-Désert, Pleine-Fougère, Saint-Aubin-du-Cormier och Saint-Brice-en-Coglès.

I kantonen Cancale kommunerna La Fresnaie, Hirel och Saint-Benoit-des-Ondes.

I kantonen Saint-Aubin d’Aubigné kommunerna Andouillé-Neuville, Gahard, Romazy, Saint-Aubin-d’Aubigné, Sens-de-Bretagne och Vieux-Vy-sur-Couesnon.

I kantonerna Vitré-est och Vitré-ouest kommunerna Balazé, Châtillon-en-Vendelais, Montautour, Princé, Saint-M'Hervé och Vitré.

5. Samband med det geografiska området:

5.1 Specifika uppgifter om det geografiska området:

Naturliga faktorer som bidrar till sambandet

Det geografiska området ligger längs havsbukten i Normandie–Bretagne och sträcker sig längs kusten in i departementen Manche och Ille-et-Vilaine. Det kännetecknas av den långa kustlinjen och havets stora påverkan på klimatet. I det geografiska området ligger betesmarker som regelbundet översvämmas av havet, de kallas salta våtmarker eller strandängar (marais salés eller marais herbus), och ger den största delen av fodret till djuren. Dessa salta våtmarker utgör övre delen av tidvattensområdet. De har bildats lokalt längst in i bukten vid Mont-Saint-Michel och flodmynningarna i västra Cotentin, i form av finkornig sedimentering skyddad från dyningar och starka strömmar. Substratet i de salta våtmarkerna är det kalkslam som består av dy och mycket finkornig sand. Markerna genomskärs av djupa kanaler som förgrenar sig i mindre kanaler och bildar ett mycket tätt nät som delar upp ängarna i flera enheter och utgör hinder för fårens förflyttningar.

Växtligheten har anpassat sig till jordmånens salthalt och tidvattnet, och består av saltväxter. Flera av dessa som saltgräs (puccinellia maritima), havssälting (triglochin maritima) och portlakmålla (halimione portulacoïdes) är mycket välsmakande, särskilt efter frosten, och utgör huvuddelen av fodret för lammen ”Prés-salés du Mont-Saint-Michel”.

Mänskliga faktorer som bidrar till sambandet

Det är dokumenterat att det har fötts upp lamm i bukten vid Mont-Saint-Michel sedan 900-talet då munkarna på berget hade rätt att hålla får. Fåruppfödning dokumenterades under samma tid i trakten kring Cotentins vikar i stadgan om grundandet av klostret i Lessay, genom donation av två fårbesättningar till klostret. Senare, 1181, bestod tiondet till detta kloster bland annat av två tredjedelar av fårullen (Henrik II Plantagenêts stadga).

Fram till första hälften av 1900-talet betade fåren i grupper om två till fyra djur som var hopbundna, med undantag för poldrarna vid Mont-Saint-Michel där relativt stora fårhjordar betade på de salta våtmarkerna vaktade av herdar. Från andra hälften av 1900-talet växer det fram mer specialiserade uppfödningar som förfogar över fårstallar.

För att klara naturens begränsningar har uppfödarna alltid valt ut sina avelsdjur noga för att ta tillvara modersinstinkten hos tackorna och djurens förmåga att förflytta sig på de instabila markerna och sett till att lammens tillväxt stämmer överens med växtsäsongen för saltväxterna. Tackorna kommer från den egna besättningen och baggarna som köps in utifrån tillhör raser väl anpassade till livet på de salta våtmarkerna och har en relativt långsam muskeltillväxt.

Uppfödningen av lammen ”prés-salés” har alltså utvecklats tack vare att fårstallar byggts och det finns tillgång till betesmarker i närheten av våtmarkerna. Det är nödvändigt att de finns under lamningen och när strandängarna är översvämmade av tidvatten.

För att hantera de stora skillnaderna i tillväxt hos de enskilda djuren i besättningen och klimatets nyckfullhet har uppfödarna utvecklat metoder med tillskottsfoder som är anpassade till trakten. När fårhusen ligger nära stranden kan utfodringen med tillskottsfoder ske på kvällen efter betet. När fårhusen ligger längre bort kan uppfödarna endast ta till en slutgödningsperiod före slakten. Detta foder ska till största delen produceras i samma område även om en viss del, särskilt kvävekrävande växter, får komma utifrån.

Denna speciella uppfödning med de typiska lokala förbindelserna mellan uppfödare, kötthandlare och slaktare har lett till att lokala slakterier fortfarande anlitas, där utrustning och kunskaper för fårslakt finns kvar. De särskilda slaktkunskaperna tar sig framför allt uttryck i en kort väntetid under bekväma förhållanden mellan ankomsten till slakteriet och slakten och en mycket omsorgsfull slakt, styckning och urtagning varvid det yttre fettlagret bibehålls och förorening av slaktkroppen undviks. Förhållandena vid nedkylning och mognad är också reglerade. Efter dessa moment görs bedömningen av slaktkropparnas överensstämmelse, framför allt utifrån fettets kvalitet och slaktkropparnas utseende.

5.2 Specifika uppgifter om produkten:

Slaktkropparna utmärks av ett vitt och fast fett som är jämnt fördelat. De har liten till ordinär fettansättning, en relativt rak profil och lårstekarna är relativt avlånga. Köttet kännetecknas av den intensivt rosa färgen, de långa fibrerna och marmoreringen (intramuskulärt fett). Vid tillagning blir det mycket saftigt med intensiva och bestående aromer, utan inslag av ullsmak.

Särdragen hos detta kött är erkända sedan länge, vilket bland annat konstateras av Pierre Thomas du Fosse, en lärd skribent från Rouen, som besökte Pontorson sommaren 1691: ”Gräset vid havet är som timjan, det ger fårköttet en så utsökt smak att man kunde avstå från rapphöns och fasaner, så delikat blir detta kött”.

Den anrika ryktbarheten har på senare tid bekräftats i en dom från appellationsdomstolen i Caen den 24 januari 1986, där det fastslås att de får som regelbundet får beta på beten som regelbundet översvämmas av havet vanligen kallas ”prés-salés” och att köttet från djur som fötts upp på detta vis har en särskild, erkänd kvalitet.

Sambandet mellan köttet ”Prés-salés du Mont-Saint-Michel” och dess produktionsområde har sin grund i fårens konsumtion av den vegetation som är typisk för de salta våtmarkerna och den fysiska aktivitet som krävs när fåren betar. Den fysiska aktiviteten är betydande på de salta våtmarkerna i bukten vid Mont-Saint-Michel, där det är stora betesmarker att ströva över och likaså vid Cotentins vikar, även om de betesmarkerna är mindre vidsträckta. Näringsvärdet i fodret på de salta våtmarkerna är relativt lågt, och det slags gräs som fåren äter växer inte överallt, vilket tvingar dem att röra sig över långa avstånd för att täcka sitt dagsbehov. Det ger raka slaktkroppar och en intensiv färg på köttet.

Dessa egenskaper hos köttet förstärks genom övriga begränsningar i miljön med den luckra marken som genomkorsas av ett nät av djupa kanaler, och det kärva klimatet. På grund av de stränga förhållandena kan inte djuren vara för unga när de släpps ut på de salta våtmarkerna och de måste stanna där tillräckligt länge för att köttet ska hinna ta till sig alla fördelarna med den speciella kosten.

Resultatet av uppfödningsförhållandena blir djur som inte är särskilt runda, har ett fast och inte överflödigt fett samt en särpräglad smak fri från ullsmak.

Dessa särdrag bevaras tack vare att djuren slaktas nära sin uppfödningsort. Närheten minskar transporttiderna, vilket gör att djuren inte utsätts för en stress som troligen orsakar smakförändringar i köttet och på så sätt bevaras de organoleptiska egenskaper som erhållits under uppfödningstiden. Denna fåruppfödning har gjort det möjligt för slakterierna i det geografiska området att utveckla och upprätthålla ett särskilt kunnande med hänsyn till råvarans kvalitet – exempelvis behålls det yttre fettlagret, och duschning är förbjuden. Samtidigt underlättas kontrollen av att slaktkropparna uppfyller kraven.

Den utsökta saftiga smaken hos kött med beteckningen ”prés-salés”, som erkänns av finsmakare, gör det till ett mycket berömt kött som i över 100 år har haft försäljningspriser som är 50 % till 100 % högre än för standardlamm.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen:

(artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006 (2))

https://www.inao.gouv.fr/fichier/CDCPresSalesMontSaintMichel.pdf

(1) Ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

(2) Se fotnot 1.

27.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 57/24

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 50.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2013/C 57/10

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 51 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (1).

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (2)

”LIETUVIŠKAS VARŠKĖS SŪRIS”

EG-nr: LT-PGI-0005-0853-28.01.2011

SGB ( X ) SUB ( )

1. Beteckning:

”Lietuviškas varškės sūris”

2. Medlemsstat eller tredjeland:

Litauen

3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet:

3.1 Produkttyp:

Klass 1.3.

Ost

3.2 Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig:

”Lietuviškas varškės sūris” är en olagrad färskost formad som ett triangulärt prisma med rundade hörn och med avtryck av den knutna ostpåsen på den tjockare änden. Den kan konsumeras färsk, rökt, ugnsbakad eller torkad. Osten framställs på gammalt sätt. Mjölken ystas endast med hjälp av en mjölksyrekultur, utan jäsningsmikroorganismer. Den får sin karakteristiska form när ostmassan stoppas för hand i de traditionella triangulära ostpåsarna, som knyts ihop med en knut i den bredare änden, och pressas. Örter och/eller salt kan eventuellt tillsättas. Ostarnas storlek beror på den avsedda användningen och kan variera från några hundra gram till 5 kg eller mer. Osten framställs utan tillsatser, aromämnen eller färgämnen.

Egenskaper

Färg: Färsk och torkad ost har vit till gulaktig färg. Ugnsbakad ost har gulaktig till brunaktig färg. Ytan kan vara täckt med kryddor och/eller örter, och snittytan är vit till gulaktig. Rökt ost har mörkgult till brunt ytskikt, och snittytan är vit till gul.

Konsistens: Färsk ost är mjuk, homogen, relativt kompakt och kan smula vid skivning. Ugnsbakad ost är homogen, kompakt och något elastisk. Rökt ost är homogen, kompakt och smulig. Torkad ost har homogen konsistens, är hård och svår att skiva och smular vid brytning. Om kryddor tillsatts kan de vara ojämnt fördelade.

Arom och smak: karakteristisk mjölksyra med smak- och arominslag från de kryddor som tillsatts (kummin, salt etc.). Rökt ost har också tydlig arom och smak av rök.

Fysiska och kemiska egenskaper:

—	”Lietuviškas varškės sūris” kan beroende på sammansättningen innehålla 7–25 viktprocent fett eller vara mager (med upp till 0,5 viktprocent fett).

—	Torrsubstanshalten beror på ostens fetthalt och den vidare bearbetningen. Den måste vara minst 31 % i färsk, ugnsbakad och rökt ost och minst 67 % i torkad ost.

—	pH-värdet är minst 4,3.

3.3 Råvaror (endast för bearbetade produkter):

—

komjölk

—	mesofil mjölksyrekultur

—

salt

—	örter som traditionellt odlas i Litauen (kummin, vitlök, mynta etc.)

De råvaror som används för framställning av ”Lietuviškas varškės sūris” behöver inte komma från det avgränsade geografiska området.

3.4 Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung):

Inga särskilda kvalitetskrav eller restriktioner finns när det gäller ursprung.

3.5 Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området:

Steg i framställningen av ”Lietuviškas varškės sūris”:

—	standardisering, pastörisering, nedkylning och jäsning av mjölken

—	separering av vasslan

—	självpressning av ostmassan

—	formning och pressning av osten: Ostmassan placeras för hand i små, triangulära påsar av tunn väv (ostduk). De knyts ihop med en knut i den bredare änden och pressas i en press eller klämma tills den önskade fukthalten nåtts.

—

bearbetning av osten: Den formade osten kyls ned till 6–12 °C och tas ut ur ostpåsen. Vid framställning av rökt, ugnsbakad eller torkad ost sker rökningen, ugnsbakningen eller torkningen efter nedkylningen. Vid framställning av ugnsbakad ost med kryddor gnids osten med en blandning av kryddor och salt och får före bakningen ligga i minst tolv timmar i ett rum som håller en temperatur på 10–20 °C.

3.6 Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.:

”Lietuviškas varškės sūris” förpackas på produktionsanläggningen eftersom den har smulig konsistens och är svår att dela, särskilt den färska osten. Om den transporterades någon annanstans för förpackning skulle utseendet och kvaliteten försämras. Den har dessutom kort hållbarhet och riskerar att förorenas med bakterier.

3.7 Särskilda regler för märkning:

Producenter som tillverkar ”Lietuviškas varškės sūris” i enlighet med den offentliggjorda specifikationen för denna produkt får använda beteckningen ”Lietuviškas varškės sūris” för märkning, reklam och saluföring.

Etiketten måste innehålla följande uppgifter:

—	Producentens namn.

—	Fetthalten uttryckt i procent av ostens vikt eller angivelsen liesas (mager).

—	Orden ”skyddad geografisk beteckning” och/eller EU-symbolen.

4. Kort beskrivning av det geografiska området:

Det geografiska område som ansökan avser utgörs av hela Rebubliken Litauen. ”Lietuviškas varškės sūris” har tillverkats och tillverkas fortfarande på traditionellt sätt i hela det avgränsade området. I de omgivande regionerna tillverkas dock sådan ost endast i de kvarvarande litauiska enklaverna i Vitryssland. Uppkomsten av denna karakteristiska produkt, som sedan länge har tillverkats endast i Litauen och är känd i hela landet, kan kopplas till Litauens geografiska läge och levnadssättet där.

5. Samband med det geografiska området:

5.1 Specifika uppgifter om det geografiska området:

Litauen är ett litet land med en yta på bara 65 300 km2, vilket motsvarar ytan hos en del medlemsstaters regioner. Eftersom osten sedan länge har konsumerats i hela Litauen är den känd som ”Lietuviškas varškės sūris”.

I Litauen har självhushållsjordbruk dominerat (industrialiseringen kom sent), vilket har betytt att landsbygdsbefolkningens basföda har utgjorts av spannmål och mejeriprodukter.

Färskost framställdes i Litauen redan på medeltiden och nämns i skriftliga källor i form av herresätenas inventarieförteckningar från 1700-talet. När mat tillagades i en bakugn ställde man en kruka sur mjölk i ugnen när den svalnat något. Krukan fick stå kvar tills svampliknande gula proteiner steg till ytan. När krukan tagits ut ur ugnen hälldes innehållet över i en triangulär påse (ostpåse), som hängdes upp för att rinna av. Den avrunna ostmassan pressades därefter i speciella pressar eller placerades på en hård yta (ett bord, en bänk eller en annan horisontell yta), täcktes med en bräda och pressades med en sten. På hösten och våren, när vädret var fuktigt, blev ostmassans yta ofta täckt av en bakterieskorpa eller av mögel, så osten skyddades genom lätt bakning i medelvarm ugn eller genom rökning. Färskost som skulle lagras under längre tid torkades.

5.2 Specifika uppgifter om produkten:

Den enkla produktionsprocessen krävde varken löpe eller lagring utan endast jäsning av mjölken och pressning av ostmassan, som när den formats till ostar kunde saltas och därefter torkas, rökas eller ugnsbakas. Detta, i kombination med egenskaperna hos ”Lietuviškas varškės sūris”, gjorde att jordbrukarna kunde proviantera inför vintern, när korna vanligtvis sinade.

Det är den traditionella, mycket arbetsintensiva produktionsmetoden, som än i dag är i stort sett oförändrad, som ger ”Lietuviškas varškės sūris” dess särprägel. De råvaror som används vid produktionen är pastöriserad komjölk och mesofil mjölksyrakultur, som ger osten dess mjölksyresmak. Ostmassan stoppas för hand i de traditionella, tunna, vävda, triangulära ostpåsarna, vars bredare ände knyts ihop. Därigenom får osten sin särskilda form, dvs. ett triangulärt prisma med rundade hörn. På ytan syns avtryck av tyget med veck där det knutits ihop. Ostpåsens form hänger också samman med det faktum att färsk ”Lietuviškas varškės sūris” är smulig, och det är lättare att ta ut den intakt ur en triangulär ostpåse än ur en påse med annan form. ”Lietuviškas varškės sūris” är en del av Litauens kulinariska och nationella arv och profil.

Sambandet mellan ”Lietuviškas varškės sūris” och det geografiska området har sin grund i anseendet för produkten, vilket framgår av litterära källor, kokböcker och dess popularitet i vardagen, vid festligheter och när det handlar om att representera Litauen.

Theodor Lepner, en protestantisk pastor som var verksam i Litauen, skrev 1690 om litauisk mat och dryck i sin bok Der Preusche Littauer (Den preussiske litauern) och tog med följande beskrivning av ”Lietuviškas varškės sūris”: ”De framställer sin ost på följande sätt: de lägger välsaltad ostmassa i en duk, viker ihop den så att vasslan får rinna av och hänger ostmassan i kornboden för att stelna. Sedan äter de osten, skär den i bitar och serverar den till sina gäster. För dem smakar den lika gott som den finaste holländska ost.” Omkring 300 år senare skrev Vilius Puronas följande beskrivning i sin bok Nuo mamutų iki cepelinų (Från mammutar till kroppkakor) (1999): ”’Lietuviškas varškės sūris’ tillverkades och åts i hela Litauen (inte bara i ett etnografiskt område), medan det vattnade sig i munnen på våra grannar och de bad oss om receptet. Vår ’Lietuviškas varškės sūris’ – med färsk eller torkad kummin – i dagens butiksfönster har knappt förändrats sedan dess.”

Den första kokboken på litauiska, Lietuvos gaspadinė arba pamokinimai kaip prigulinčiai suvartoti dievo dovanas (Den litauiska husmodern, eller lektioner i hur Guds gåvor bäst konsumeras), som gavs ut i Tilžė 1893, och Šeimininkėms vadovėlis (Husmoderns handbok), som gavs ut i Sejny 1911, innehöll recept på ”Lietuviškas varškės sūris”. ”Lietuviškas varškės sūris” beskrevs också i litteraturen för specialister inom mejeriindustrin, t.ex. i Svarbesniais pieno produktų gamybos klausimais nurodymų ir instrukcijų rinkinys (En samling anvisningar och instruktioner i de viktigaste frågorna vid framställning av mejeriprodukter), som gavs ut 1947 av Pienocentras (centralförbundet för mejerikooperativ), och i boken Pieno produktų pardavimas ir vartojimas (Försäljning och konsumtion av mejeriprodukter), som gavs ut i Vilnius 1958. Ost av denna typ, känd som ”litauisk ost”, började tillverkas industriellt från slutet av 1800-talet. På mejerierna är produktionsprocessen mekaniserad, men ostmassan stoppas fortfarande i ostpåsar som knyts ihop för hand, på samma sätt som man gjort i århundraden. Pressar tillverkade med den gamla modellen som förebild används än i dag vid ostframställning i hemmen.

I Litauen är ”Lietuviškas varškės sūris” fortfarande en viktig del i ritualen vid olika sammankomster, dop, bröllop och andra familjehögtider. Den är också en utmärkt present. Den är dessutom oundgänglig i vardagen. I Litauen äts den färska osten ofta som den är, med sylt eller honung eller på smörgåsar. Den ugnsbakade eller rökta ”Lietuviškas varškės sūris” äts gärna tillsammans med öl eller gira (en jäst bröddryck), medan den torkade osten ofta tas med på utflykter eller längre resor. Vid festligheter gör man ofta en stor ”Lietuviškas varškės sūris”. En ost som vägde hela 99 kg tillverkades i mejeriet i Ukmergė inför visfestivalen 2007. Den största rökta ”Lietuviškas varškės sūris” vägde 12 kg och tillverkades till midsommardagen 2009 i distriktet Biržai. Den framställdes av 105 liter mjölk och röktes i en särskild ugn i två hela dygn. Vid bröllop tar en kvinna i brudens följe med sig en stor, utsökt, färsk ”Lietuviškas varškės sūris” till bröllopet som bordsdekoration, och som en symbol för parets intimitet och trofasthet ger bruden en torkad ”Lietuviškas varškės sūris” till musikerna på morgonen på bröllopets andra dag som tack för den serenad som väckte dem.

Sedan 2006 har en kurs med titeln ”Sūrio kelias” (ostvägen) hållits på museet på herrgården Rokiškis. Varje år får omkring 6 000 besökare lära sig om de gamla metoderna för framställning av ”Lietuviškas varškės sūris”, se de etnografiska redskapen och smaka olika ostar. ”Lietuviškas varškės sūris” var mycket populär bland besökarna på ”Green Week 2009”, en internationell utställning i Berlin.

Tack vare osttillverkarnas erfarenhet, kunskap och kompetens, som utvecklats genom århundraden, har produktionsprocessen kunnat anpassas till moderna förhållanden, samtidigt som produktens särskilda form har bevarats och kvaliteten garanterats.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen:

(artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006 (3))

http://www.zum.lt/index.php?-1085950496

(1) EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.

(2) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12. Ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

(3) Se fotnot 2.

27.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 57/28

Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel

2013/C 57/11

Genom detta offentliggörande tillgodoses den rätt att göra invändningar som fastställs i artikel 51 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 (1).

SAMMANFATTANDE DOKUMENT

RÅDETS FÖRORDNING (EG) nr 510/2006

om skydd av geografiska beteckningar och ursprungsbeteckningar för jordbruksprodukter och livsmedel (2)

”PECORINO DI PICINISCO”

EG nr: IT-PDO-0005-0859-28.02.2011

SGB ( ) SUB ( X )

1. Beteckning:

”Pecorino di Picinisco”

2. Medlemsstat eller tredjeland:

Italien

3. Beskrivning av jordbruksprodukten eller livsmedlet:

3.1 Produkttyp:

Klass 1.3.

Ost

3.2 Beskrivning av den produkt för vilken beteckningen i (1) är tillämplig:

”Pecorino di Picinisco” är en cylinderformad ost med släta ytor, som framställs av opastöriserad mjölk och massa.

Den skyddade ursprungsbeteckningen ”Pecorino di Picinisco”, som säljs med angivelsen ”Scamosciato” eller ”Stagionato” (lagrad), har följande egenskaper:

—

”Scamosciato”: lagring: mellan 30 och 60 dagar; diameter: mellan 12 och 25 cm; kanthöjd: mellan 7 och 12 cm; storlek: mellan 0,7 och 2,5 kg; skorpa: tunn och sträv, mot det halmgula hållet; massa: kompakt struktur med några hål; vit färg åt det halmgula hållet; vattenhalt: mindre än 45 %; fetthalt i torrsubstans: mindre än 55 %; smak: mild med tydliga aromer av bergsbete; ej doft av ladugård.

—

”Stagionato” (lagrad): lagring: mer än 90 dagar; diameter: mellan 12 och 25 cm; kanthöjd: mellan 7 och 12 cm; storlek: mellan 0,5 och 2 kg; skorpa: tunn och sträv, mot det halmgula hållet; massa: kompakt struktur med några hål; halmgul färg; vattenhalt: mindre än 35 %; fetthalt i torrsubstans: mindre än 55 %; smak: intensiv och kraftig som lutar åt stark allteftersom den lagras, med tydliga aromer av bergsbete; ej doft av ladugård.

—	Produktionsperiod: hela året.

3.3 Råvaror (endast för bearbetade produkter):

Den mjölk som används för produktionen av ”Pecorino di Picinisco” kommer uteslutande från raser som är typiska för produktionsområdet: Sopravissana, Comisana, Massese eller korsningar med minst en av dessa raser. Getmjölk får användas om den kommer från de lokala flockarna ”Capra grigia ciociara”, ”Capra bianca Monticellana” och korsningar med dessa, med en högsta andel på 25 %. Användningen av getmjölk från ovannämnda raser är sedan länge en väl etablerad metod på grund av traditionen att ha ett fåtal djur av denna typ med i flocken. Endast obehandlad helfet mjölk som kommer från en eller flera mjölkningar tillåts för produktionen av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Pecorino di Picinisco”.

Övriga råvaror som används uppfyller också de kriterier som respekterar den lokala traditionen: Koaguleringen av mjölken utförs nämligen med hjälp av löpe i fast form från killingar eller lamm som kommer från mjölkdjur som fötts upp i det produktionsområde som anges i punkt 4.

3.4 Foder (endast för produkter av animaliskt ursprung):

Fårens och getternas foder ska till minst 70 % komma från produktionsområdet.

Det ska uteslutande baseras på de naturliga betesmarker och det färska djurfoder som finns i produktionsområdet.

Betesperioden ska minst uppgå till åtta månader om året.

Under hela året är det tillåtet att komplettera fodret med råvaror såsom spannmål, proteingrödor och biprodukter från kvarn- och olivindustrin, som ges var för sig eller som blandas på gården, med upp till högst 30 % av bruttovikten av det foder som ges per djur och dag.

Det är också tillåtet att använda hö av grässlag, baljväxter och naturliga ängsmarker, som motsvarar den huvudsakliga andelen av djurfodret under höst- och vinterperioden. Under våren och sommaren får däremot denna typ av foder endast utgöra högst 15 % av bruttovikten av det foder som ges per djur och dag.

Användningen av hösilage och ensilage tillåts förutom för djur i laktation.

3.5 Särskilda steg i produktionsprocessen som måste äga rum i det avgränsade geografiska området:

Hela produktionsprocessen (uppfödning och mjölkproduktion, koagulering, behandling av ostmassan, fyllning av ostmassan i formar, avrinning, saltning och lagring) ska ske i det område som anges i punkt 4.

3.6 Särskilda regler för skivning, rivning, förpackning etc.:

—

3.7 Särskilda regler för märkning:

På etiketterna på hela ostar eller bitar är det obligatoriskt att, utöver EU:s grafiska symbol och andra uppgifter som krävs enligt lag, ange följande upplysningar med tydliga och outplånliga bokstäver:

—	Beteckningen ”Pecorino di Picinisco” följt av ”Denominazione d’origine Protetta” (skyddad ursprungsbeteckning) eller av förkortningen ”D.O.P.” (SUB).

—	Produktens logotyp.

—	Typbeteckningen ”Scamosciato” eller ”Stagionato”.

—	Namn, företagsnamn, produktionsföretagets och förpackningsföretagets adress.

4. Kort beskrivning av det geografiska området:

Produktionsområdet för osten ”Pecorino di Picinisco” utgörs av hela Comino-dalen, i provinsen Frosinone.

5. Samband med det geografiska området:

5.1 Specifika uppgifter om det geografiska området:

Produktionsområdet för osten, som är särskilt lämpligt för boskapsskötsel och produktion av ost från får och getter, ligger i Comino-dalen (61 535 ha). Detta avrinningsområde ligger i södra Lazio i provinsen Frosinone, några kilometer norr om Cassino och öster om Sora, vid den västra delen av bergskedjan Meta-Mainarde.

Området omfattar 20 kommuner och sträcker sig över mer än 61 535 ha, varav en del ligger i Abruzzernas nationalpark, Lazio och Molise. Den kännetecknas av kalkhaltiga landhöjder med ett högt miljövärde och av en stor landyta som täcks av betesmarker, vilket är den främsta näringskällan för de får och getter som föds upp i området.

Klimatförhållandena i området är i huvudsak av tempererad typ, med en årlig medeltemperatur som varierar mellan 14 °C i botten av dalen och 5 °C i de högre områdena i bergskedjorna. Nederbörden är synnerligen riklig: De årliga medelvärdena fluktuerar mellan 1 460 mm vid nederbördsstationerna i Atina (520 m över havet) och Picinisco (740 m över havet) och mer än 1 600 mm på bergstopparna.

Vattendragen utgörs av bifloder till floden Liri och är alltså en del av detta flodområde. Från norr till söder delas området in i fyra flodområden: Slättlandet i Sora med strömmen Lacerno och floden Fiberno, Comino-dalen med floden Melfa och dess bifloder, slättlandet i Cassino med floden Rapido och slutligen vattendragen Chiaro och Rava som, trots att de endast berör en liten del av området, försörjer floden Volturno. Samtliga vattendrag i området motsvarar tillsammans mindre än 100 hektar. Det faktum att det inte råder någon torka under sommaren, vilket tydliggör klimatets tempererade karaktär och skiljer det från medelhavsklimatet, gör det möjligt att använda de naturliga ängsmarkerna och betesmarkerna i området som den huvudsakliga näringskällan för fåren och getterna. Dessa marker är rika på vilda växtarter som är typiska för området, såsom grässlagen Bromus erectus, Brachypodium pinnatum och Sesleria tenuifolia, halvgräsen Carex kitaibeliana, Carex pairaei, Carex ovalis, Carex fusca, Carex hallerana och Carex pallescens, baljväxterna Anthyllis montana, Anthyllis vulneraria och Vicia hybrida, Polypodium cambricum, Asplenium onopteris, Asplenium fissum, Dryopteris pallida ssp., Cerastiun cerastioides, Lychnis flos-cuculi, Sedum cepaea, Aphanes arvensis, Mespilus germanica, Astrantia tenorei, Seseli montanum, Grafia golaka, Ammi visnaga, Aster alpinus, Taraxacum glaciale, Reichardia picroides, Juncus compressus samt dvärgenbusken (Juniperus nana).

Dessa särskilda temperatur- och nederbördsförhållanden gör det möjligt för de bergsörter som är typiska för betesmarker och gräsmarker att utvecklas.

I denna geografiska miljö finns en historisk och kulturell aspekt i de sociala lokala rötterna som också har en avgörande betydelse för produktens egenskaper, nämligen den alternerande beteshållningen. Denna gör det möjligt för djuren att utnyttja bergsbetena i området och att slippa sommarvärmen, och således den eventuella miljömässiga och näringsmässiga stress som förhållandena nere i dalen kan orsaka.

Det som den mänskliga faktorn bidrar med till produkten är direkt kopplat till ostproducentens sakkunskap under produktionsetapperna. Produktionen av ”Pecorino di Picinisco” kräver en särskild uppmärksamhet från ostproducentens sida under mjölkbearbetningen. Produktionsmetoden avser en kaseinisering av den obehandlade mjölken, utan eventuell tillsats av mjölksyrabakterier, och upprätthållande av koaguleringstemperaturen under brytningen av ostmassan.

5.2 Specifika uppgifter om produkten:

Osten ”Pecorino di Picinisco” utmärker sig genom en smak som utvecklas gradvis från mild till intensiv och kraftig, till dess att den blir stark i ett senare skede av lagringen, med uttalade växtaromer från bergsbete, utan doft från ladugård. Den kompakta massan har en halmgul färg.

”Pecorino di Picinisco” är resultatet av en kombination av specifika aspekter med koppling till ursprungsområdet och dess pedoklimatiska förhållanden, herdarnas och ostproducenternas sakkunskap samt förmågan att bevara traditionen och skydda landskapet.

De tempererade klimatförhållandena och den alternerande beteshållningen, som traditionellt utförs av herdarna, har under tidens gång gjort det möjligt att till fullo utnyttja betesmarkernas möjligheter och att befästa en teknik för uppfödning av får och getter som grundar sig på ett högkvalitativt foder, vilket i huvudsak består av de växtslag som finns i de naturliga betesmarkerna. Djurens långa vistelse i betesmarkerna gör mjölken rik på ämnen som karotenoider, terpener och fleromättade fetter, vilka i hög grad bidrar till massans halmgula färg och till den intensiva doften av växter hos ”Pecorino di Picinisco”.

Andra aspekter av betydelse för egenskaperna hos ”Pecorino di Picinisco” hör ihop med produktionstekniken, t.ex. att man använder obehandlad mjölk, inte tillsätter mjölksyrabakterier och använder löpe i fast form från lamm eller killingar i massan, utöver ostproducenternas gedigna sakkunskap.

Användningen av obehandlad mjölk gör det möjligt att bevara en del av de aromatiska och mikrobiologiska komponenterna från de mjölkdjur som utfodrats med naturligt förekommande arter i områdets betesmarker.

De lokala ostproducenternas sakkunskap vid bearbetningen av den obehandlade mjölken, det faktum att man inte tillsätter mjölksyrabakterier samt upprätthållandet av en lämplig koaguleringstemperatur hos mjölken under brytningen av ostmassan gör det möjligt att bevara mjölkens specifika mikroflora, vilket framhäver ostens typiska smaker.

Kontrollen av temperaturen vid kaseiniseringen under etappen för brytning av ostmassan gör det inte bara möjligt att behålla den aromatiska komponenten utan också att få en mindre vassleavrinning och på så sätt en högre vattenhalt i massan vilket, i slutet av lagringen, ger en smidig och fast konsistens.

Den traditionella användningen av löpe i fast form från lamm eller killingar som fötts upp i det avgränsade produktionsområdet, som endast utfodras med dimjölk och som slaktas efter mjölkuppfödningen, förstärker ytterligare den aromatiska och mikrobiologiska komponent som härrör från uppfödnings- och bearbetningsmiljön. Denna typ av löpe skiljer sig väsentligen från löpe från kalv i flytande form eller i pulverform när det gäller innehållet av fettenzymer, som i stort sett saknas i de två andra typerna av löpe.

Samspelet mellan dessa faktorer, som hör ihop med den naturliga miljön och med den traditionella produktionsmetoden, skiljer osten ”Pecorino di Picinisco” från andra lokala och regionala får- och getprodukter.

En uppsättning skrifter (Castrucci på 1600-talet, Statistica murattiana från 1811) liksom flera arkivdokument som bevaras vid Piciniscos kommunförvaltning vittnar om den historiska karaktären hos produkten ”Pecorino di Picinisco”, till exempel följesedlar till varor, tillstånd för detaljhandels- eller grossistförsäljning och besked om skattebetalning. Det stora antalet får och getter i kommunerna inom produktionsområdet och i synnerhet i Picinisco, som registrerades i samband med boskapsinventeringarna under perioden 1875–2000, bekräftar det samband som detta område upprätthåller med betesverksamheten och den ostproduktion som härrör från denna. Man kan alltså bekräfta att Picinisco-kommunen (med byarna Fontitune och Valleporcina) har varit mycket angelägen om att bevara traditionen kring bete och produktionen av denna pecorino, som idag, med rätta, bär dess namn.

”Pecorino di Picinisco” har ett anmärkningsvärt inflytande på den lokala gastronomin i egenskap av basingrediens i flera av regionens traditionella recept.

Ett stort antal festivaler, byfester och folkliga evenemang med koppling till boskapsskötsel och pecorino-osten anordnas inom hela produktionsområdet för ”Pecorino di Picinisco”. Man kan till exempel nämna den årliga herdefestivalen i Picinisco, bergsfesten, historiefestivalen, fårfesten och festen för vin (”abbuoto”) och osten ”pecorino”. Vid dessa evenemang utgör ”Pecorino di Picinisco” områdets symboliska produkt.

Idag är produkten mycket känd och uppskattad bland de lokala och regionala konsumenterna, till den grad att den har mottagit anmärkningsvärda bevis för dess obestridliga kvalitativa och traditionella egenskaper. Man kan bland annat nämna San Giorgo Bianco-priset för ost 2012 som delades ut till Rom och Lazio-delegationen vid San Giorgios akademi och deltagandet i tävlingen Alma Ceseus i kategorin ost i Parma och vid Turins smakmässa. ”Pecorino di Picinisco” har även omnämnts i flera offentliga och privata italienska tv-program om oenologi och gastronomi.

Beteckningen ”Pecorino di Picinisco” har befästs med tiden, vilket styrks av fakturor, etiketter, reklammaterial och publikationer.

Hänvisning till offentliggörandet av specifikationen:

(artikel 5.7 i förordning (EG) nr 510/2006 (3))

Myndigheten har inlett ett nationellt förfarande för invändningar i och med offentliggörandet av förslaget om erkännande av den skyddade ursprungsbeteckningen ”Pecorino di Picinisco” i Republiken Italiens officiella tidning nr 283 av den 3 december 2010.

Den konsoliderade produktspecifikationen kan konsulteras på webbplatsen

http://www.politicheagricole.it/flex/cm/pages/ServeBLOB.php/L/IT/IDPagina/3335

eller direkt via webbplatsen för ministeriet för jordbruks-, livsmedels- och skogsbrukspolitik (http://www.politicheagricole.it) genom att klicka på ”Qualità e sicurezza” (kvalitet och säkerhet) (uppe till höger på skärmen) och sedan ”Disciplinari di Produzione all’esame dell’UE” (specifikationer som granskas av EU).

(1) EUT L 343, 14.12.2012, s. 1.

(2) EUT L 93, 31.3.2006, s. 12. Ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 av den 21 november 2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel.

(3) Se fotnot 2.

		ISSN 1977-1061 doi:10.3000/19771061.C_2013.057.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 57

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	56 årgången 27 februari 2013

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	II Meddelanden
	MEDDELANDEN FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska kommissionen
2013/C 057/01	Beslut om att inte göra invändningar mot en anmäld koncentration (Ärende COMP/M.6787 – IHI Corporation/IHI Charging Systems International) ( 1 )	1

	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska kommissionen
2013/C 057/02	Eurons växelkurs	2

	Revisionsrätten
2013/C 057/03	Särskild rapport nr 24/2012 Europeiska unionens solidaritetsfonds insatser vid jordbävningen i Abruzzerna 2009: Insatsernas betydelse och kostnad	3

	V Yttranden
	FÖRFARANDEN FÖR GENOMFÖRANDE AV KONKURRENSPOLITIKEN
	Europeiska kommissionen
2013/C 057/04	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M.6875 – TenneT Offshore/Mitsubishi Corporation/TenneT Offshore 8) – Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 )	4

2013/C 057/05	Förhandsanmälan av en koncentration (Ärende COMP/M.6859 – Mitsubishi Corporation/Isuzu Motors/Isuzu Motors India Private Limited) – Ärendet kan komma att handläggas enligt ett förenklat förfarande ( 1 )	5

	ÖVRIGA AKTER
	Europeiska kommissionen
2013/C 057/06	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel	6

2013/C 057/07	Offentliggörande av en ansökan om ändring i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel	11

2013/C 057/08	Klagomål CHAP(2012) 1860 – mottagningsbevis och information om planerat avslutande av ärendet	17

2013/C 057/09	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel	19

2013/C 057/10	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 50.2 i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel	24

2013/C 057/11	Offentliggörande av en ansökan i enlighet med artikel 50.2 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 1151/2012 om kvalitetsordningar för jordbruksprodukter och livsmedel	28