2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/2

Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshofs (Österrike) den 24 oktober 2012 — Österreichischer Gewerkschaftsbund mot Verband Österreichischer Banken und Bankiers

(Mål C-476/12)

2013/C 32/02

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Oberster Gerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Österreichischer Gewerkschaftsbund

Motpart: Verband Österreichischer Banken und Bankiers

Tolkningsfrågor

Kan det anses rimligt att med hänsyn till förmånens karaktär tillämpa principen om tidsproportionalitet i klausul 4 punkt 2 i ramavtalet i bilagan till rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete (EGT L 14, 1998, s. 9), i dess lydelse enligt direktiv 98/23/EG (EGT L 131, s. 10) på ett barntillägg som föreskrivs i ett kollektivavtal, vilket utgör en social förmån från arbetsgivaren för att delvis utjämna föräldrarnas ekonomiska försörjningsbörda med avseende på det barn för vilket tillägget erhålls?

För det fall fråga 1 ska besvaras nekande:

Ska i klausul 4 punkt 1 i ramavtalet i bilagan till rådets direktiv 97/81/EG av den 15 december 1997 om ramavtalet om deltidsarbete (EGT L 14, 1998, s. 9), i dess lydelse enligt direktiv 98/23/EG (EGT L 131, s. 10) — med beaktande av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som arbetsmarknadens parter har när ett visst socialpolitiskt och ekonomiskt mål fastställs och när lämpliga åtgärder för att uppnå detta mål vidtas — tolkas så, att det föreligger objektiva skäl för en särbehandling av deltidsanställda genom en proportionerlig nedsättning av rätten till barntillägg i förhållande till arbetstiden, om det antas att förbudet mot proportionerligt beviljande

a)	gör det svårt eller omöjligt med deltidsarbete i form av särskild deltidsanställning för föräldrar (”Elternteilzeit”) och/eller mindre omfattande arbete (”geringfügige Beschäftigung”) under föräldraledigheten och/eller

b)	leder till en snedvridning av konkurrensen genom en högre ekonomisk belastning för arbetsgivare med större antal deltidsanställda samt till en mindre benägenhet att rekrytera deltidsanställda och/eller

c)	gynnar deltidsanställda som har ingått flera anställningsförhållanden på deltid och som kan göra gällande förmåner som regleras i kollektivavtal såsom barntillägget flera gånger och/eller

d)	gynnar deltidsanställda, eftersom dessa förfogar över mera fritid än heltidsanställda och därför har bättre möjligheter till barnomsorg?

För det fall frågorna 1 och 2 ska besvaras nekande: Ska artikel 28 i stadgan om de grundläggande rättigheterna tolkas så, att ett arbetsrättsligt system i vilket väsentliga delar av de arbetsrättsliga minimikraven har fastställts efter överensstämmande socialpolitiska bedömningar från särskilt utvalda och kvalificerade kollektivavtalspartner, vid en ogiltigförklaring (enlig nationell praxis) som endast omfattar en detaljreglering i ett kollektivavtal (som strider mot ett unionsrättsligt diskrimineringsförbud) (i detta fall ett proportionerligt beviljande av barntillägg vid deltidsarbete) att samtliga kollektivavtalsbestämmelser som rör detta område (i detta fall barntillägg) omfattas av ogiltighetssanktionen?

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/3

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshofs (Tyskland) den 25 oktober 2012 — H. Gautzsch Großhandel GmbH & Co. KG mot Münchener Boulevard Möbel Joseph Duna GmbH

(Mål C-479/12)

2013/C 32/03

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesgerichtshof

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: H. Gautzsch Großhandel GmbH & Co. KG

Motpart: Münchener Boulevard Möbel Joseph Duna GmbH

Tolkningsfrågor

1.	Ska artikel 11.2 i förordning (EG) nr 6/2002 (1) tolkas så, att en formgivning kunde ha blivit känd vid normal yrkesmässig verksamhet i kretsar inom den berörda sektorn inom unionen om avbildningar av formgivningen distribuerades till återförsäljare?

Ska artikel 7.1 första meningen i förordning (EG) nr 6/2002 tolkas så, att en formgivning, trots att den gjordes tillgänglig för tredje man utan någon uttalad eller tyst överenskommelse om konfidentialitet inte kunde ha blivit känd vid normal yrkesmässig verksamhet i kretsar inom den berörda sektorn inom unionen om

a)	den endast gjordes tillgänglig för ett enda företag i dessa kretsar eller

b)	ställdes ut i ett företags utställningslokal i Kina som inte omfattades av den vanliga marknadsbevakningen?

a)	Ska artikel 19.2 i förordning (EG) nr 6/2002 tolkas så, att innehavaren av en oregistrerad gemenskapsformgivning ska bära bevisbördan att den bestridda användningen är ett resultat av att den skyddade formgivningen efterbildats?

b)	Om fråga 3 a ska besvaras jakande: Är bevisbördan omvänd eller ska innehavaren av den oregistrerade gemenskapsformgivningen erhålla bevislättnader om det föreligger betydande överensstämmelse mellan formgivningen och den bestridda användningen?

a)	Omfattas rätten att utverka ett förbud enligt artiklarna 19.2 och 89.1 a i förordning (EG) nr 6/2002 angående intrång i en oregistrerad gemenskapsformgivning av preskription?

b)	Om fråga 4 a besvaras jakande: Regleras preskriptionen i unionsrätten, och i så fall i vilken bestämmelse?

a)	Omfattas rätten att utverka ett förbud enligt artiklarna 19.2 och 89.1 a i förordning (EG) nr 6/2002 angående intrång i en oregistrerad gemenskapsformgivning av preklusion till följd av passivitet?

Om fråga 5 a ska besvaras jakande:

Bestäms preklusionen enligt unionsrätten, och i så fall enligt vilken bestämmelse?

Ska artikel 89.1 d i förordning (EG) nr 6/2002 tolkas så, att vid ett intrång i en oregistrerad gemenskapsformgivning ska lagstiftningen i den medlemsstat i vilken intrånget har ägt rum anses tillämplig beträffande sådana krav på förstöring, information och skadestånd som framställs med anledning av intrånget gällande hela unionen?

(1) Rådets förordning (EG) nr 6/2002 av den 12 december 2001 om gemenskapsformgivning (EGT L 3, s. 1).

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/3

Begäran om förhandsavgörande framställd av Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber) (Förenade kungariket) den 5 november 2012 — The Bridport and West Dorset Golf Club Limited mot The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs

(Mål C-495/12)

2013/C 32/04

Rättegångsspråk: engelska

Hänskjutande domstol

Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber)

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande i första instans och motpart i andra instans: The Bridport and West Dorset Golf Club Limited

Motpart i första instans och klagande i andra instans: The Commissioners for Her Majesty’s Revenue & Customs

Tolkningsfrågor

Av vilka eventuella tillhandahållanden av tjänster består ”de undantagna transaktionerna” vid tillämpningen av de tvingande bestämmelserna i artikel 134 på bestämmelserna i artikel 132.1 m i det nya mervärdesskattedirektivet, (1) när det är fråga om ett organ som har betecknats som en organisation utan vinstsyfte och som tillhandahåller rätten att spela golf?

2.	Är det tillåtet att begränsa undantaget från skatteplikt i artikel 132.l m beroende på huruvida tjänsterna att bevilja en rätt att spela golf tillhandahålls en medlem av organisationen utan vinstsyfte?

Ska bestämmelserna i artikel 134 tolkas så, att de begränsar undantaget från skatteplikt till att endast gälla tillhandahållanden av tjänster som har ”nära anknytning” till (det vill säga är perifera i förhållande till) ”de undantagna transaktionerna” eller till att gälla alla tillhandahållanden av tjänster som omfattas av artikel 132.l m?

4.	Hur ska det ”grundläggande syftet” med att ta ut avgifter av personer som inte är medlemmar tolkas, när organisationen utan vinstsyfte, med hänvisning till sina offentliggjorda målsättningar, regelmässigt och kontinuerligt tillåter personer som inte är medlemmar att spela golf?

5.	Vad ska de ”ytterligare intäkterna”, i den mening som avses i artikel 134 b, anses tillkomma utöver?

Om intäkter som erhålls genom att personer som inte är medlemmar ges tillgång till idrottsanläggningar inte ska anses utgöra ”ytterligare intäkter” i den mening som avses i artikel 134 b, är det då enligt artikel 133 d tillåtet för en medlemsstat att utesluta sådana intäkter från undantaget från skatteplikt, om det kan medföra snedvridning av konkurrensen till skada för kommersiella företag som måste betala mervärdesskatt, samtidigt som undantaget från skatteplikt fortsätter att gälla intäkter som erhålls genom att tillhandahålla medlemskap till medlemmar i samma organisationer utan vinstsyfte, om medlemsavgifterna i sig kan medföra åtminstone viss snedvridning av konkurrensen?

Krävs det i synnerhet att varje villkor som införs med stöd av artikel 133 d ska vara tillämpligt på alla tjänster som tillhandahålls av organisationen utan vinstsyfte och som annars skulle omfattas av undantaget från skatteplikt, eller är det tillåtet att godta en delvis begränsning, det vill säga tillåta undantag från skatteplikt när rätten att spela golf tillhandahålls medlemmar, men inte när denna rätt tillhandahålls personer som inte är medlemmar, när tillhandahållandet i båda fallen konkurrerar med kommersiella organisationer?

8.	Vilka eventuella skillnader vad gäller kraven föreligger mellan artikel 133 d, enligt vilken det krävs en sannolik ”snedvridning av konkurrensen”, och kravet i artikel 134 b, vilken endast förutsätter att det föreligger direkt konkurrens?

(1) Rådets direktiv 2006/112/EG av den 28 november 2006 om ett gemensamt system för mervärdesskatt (EUT L 347, s. 1).

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/4

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Central Administrativo Norte (Portugal) den 9 november 2012 — IPTM-Instituto Portuário e dos Transportes Marítimos mot Navileme-Consultadoria Náutica, Lda, Nautizende — Consultadoria Náutica, Lda

(Mål C-509/12)

2013/C 32/05

Rättegångsspråk: portugisiska

Hänskjutande domstol

Tribunal Central Administrativo Norte

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: IPTM-Instituto Portuário e dos Transportes Marítimos

Motpart: Navileme-Consultadoria Náutica, Lda, Nautizende — Consultadoria Náutica, Lda

Tolkningsfråga

Ska unionsrätten — med hänsyn till principen om förbud mot diskriminering av medborgare i andra medlemsstater jämfört med medborgare i den egna medlemsstaten (nuvarande artikel 18 FEUF, f.d. artikel 12 FEG), till den fria rörligheten för personer i EU och de undantag som gäller härifrån (nuvarande artikel 45.3 FEUF, f.d. artikel 39 FEG) och till friheten att tillhandahålla tjänster och de inskränkningar som får göras av denna (artikel 52 FEUF, f.d. artikel 460 FEG, jämförd med artikel 62 FEUF, f.d. artikel 55 FEG) — tolkas så, att den utgör hinder för en bestämmelse i nationell rätt i vilken det uppställs krav på bosättning i lagstiftningsstaten för att tillstånd att bedriva sjöfart för privata nöjesändamål ska meddelas?

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/5

Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgericht (Tyskland) den 19 november 2012 — Tevfik Isbir mot DB Services GmbH

(Mål C-522/12)

2013/C 32/06

Rättegångsspråk: tyska

Hänskjutande domstol

Bundesarbeitsgericht

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Tevfik Isbir

Motpart: DB Services GmbH

Tolkningsfrågor

Ska begreppet ”minimilön” i artikel 3.1 första stycket c i direktiv 96/71/EG (1) tolkas så, att det avser arbetsgivarens vederlag för arbetstagarens arbetsprestation som, enligt bestämmelser i lagar eller andra författningar som anges i artikel 3.1 i detta direktiv eller i kollektivavtal med allmän giltighet, uteslutande ska betalas med minimilönen enligt kollektivavtal (normal prestation), och därför bara sådana ersättningar kan räknas in i den minimilön som arbetsgivaren är skyldig att betala som utgör vederlag för denna normala prestation och som ska stå till arbetstagarens förfogande senast på förfallodagen för respektive löneperiod?

Ska begreppet ”minimilön” i artikel 3.1 första stycket c i direktiv 96/71/EG tolkas så, att det utgör hinder för nationella bestämmelser eller praxis enligt vilka en arbetsgivares utbetalningar inte ska anses utgöra en del av minimilönen och därmed inte räknas in i minimilönen, om arbetsgivaren på grundval av en skyldighet enligt kollektivavtal gör dessa utbetalningar

—	som enligt avsikten hos arbetsmarknadens parter och den nationella lagstiftaren är avsedda att bygga upp en förmögenhet som ska ägas av arbetstagarna, och för det ändamålet

—	arbetsgivarens månatliga utbetalningar investeras på lång sikt för arbetstagaren, till exempel som ett sparbidrag, som ett bidrag för att bygga eller köpa en bostad eller som ett bidrag till en kapitallivförsäkring, och

—	stöds genom statliga bidrag och skattelättnader, och

—	arbetstagaren inte disponerar beloppen förrän efter flera år, och

—	bidragens storlek i form av ett fast belopp per månad enbart är beroende av den avtalade arbetstiden och inte av ersättningen för arbetet (löntagarsparande)?

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 96/71/EG av den 16 december 1996 om utstationering av arbetstagare i samband med tillhandahållande av tjänster (EGT L 18, s. 1).

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/5

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per la Puglia (Italien) den 19 november 2012 — Dirextra Alta Formazione S.r.l. mot Regione Puglia

(Mål C-523/12)

2013/C 32/07

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale Amministrativo Regionale per la Puglia

Parter i målet vid den nationella domstolen

Klagande: Dirextra Alta Formazione S.r.l.

Motpart: Regione Puglia

Tolkningsfråga

Utgör såväl artikel 56 och följande artiklar, artikel 101 och följande artiklar (tidigare artiklarna 49 och 81 och följande artiklar) samt artikel 107 och följande artiklar i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (i den version som gäller sedan den 1 december 2009), med hänsyn till de principer om konkurrens, proportionalitet, icke-diskriminering och likabehandling som kan utläsas av ovannämnda bestämmelser, och även i förhållande till artiklarna 9 och 10 i Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna, artikel 2 i protokollen till konventionen samt artiklarna 11 och 14 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, hinder för en bestämmelse såsom artikel 2.3 i Apuliens regionallag nr 12/2009, som på ett regionalt plan inför restriktioner för tillträdet till marknaden för vissa tjänster — som syftar till att höja den lokala utbildningsnivån (anordnande av masterutbildningar) — genom att ställa upp ett enda villkor som har valts och specificerats på ett godtyckligt sätt (ett fastställt timantal som sträcker sig över en omotiverat lång tidsperiod) med hänsyn till gemenskapsåtgärdens syfte (att höja utbildningskvaliteten och följaktligen välja aktörer som besitter lämpliga kvalifikationer) och som inte tar hänsyn till den faktiska längden på den specifika tjänsten?

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/6

Överklagande ingett den 23 november 2012 av Commune de Millau och Société d'économie mixte d'équipement de l'Aveyron (SEMEA) av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 19 september 2012 i de förenade målen T-168/10 och T-572/10, Europeiska kommissionen mot SEMEA och Commune de Millau

(Mål C-531/12 P)

2013/C 32/08

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Commune de Millau, Société d'économie mixte d'équipement de l'Aveyron (SEMEA) (ombud: F. Bleykasten, avocat)

Motpart: Europeiska kommissionen

Klagandenas yrkanden

Klagandena yrkar att domstolen ska

i första hand

—	upphäva den dom som meddelats av Europeiska unionens tribunalen den 19 september 2012,

efter ny prövning

—	fastställa att tribunalen saknar behörighet att pröva kommissionens ansökan mot Commune de Millau, i mål T-572/10,

—	förklara att ett överklagande från kommissionen ska inges till de behöriga franska domstolarna,

—	avvisa kommissionens ansökan mot SEMEA, i mål T-168/10,

i sak

—	fastställa att den skyldighet som ligger till grund för kommissionens krav är preskriberad enligt fransk rätt,

—	ogilla de yrkanden som kommissionen framställt mot Commune de Millau och SEMEA,

i andra hand

—	slå fast att kommissionen har åsidosatt principerna om rättssäkerhet och god förvaltningssed,

—	slå fast att unionen har ådragit sig utomobligatoriskt skadeståndsansvar gentemot Commune de Millau och SEMEA,

—	förplikta kommissionen att till Commune de Millau och SEMEA betala 41 012 euro avseende huvudfordran jämte ränta och andra accessoriska belopp beräknade enligt fransk rätt och som förfallit till betalning dagen då den kommande domen meddelas,

i vart fall

—	fastställa att kommissionen ska ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klagandena åberopar fyra grunder mot tribunalens dom.

Commune de Millau hävdar för det första att tribunalen saknar behörighet att pröva ansökan mot kommunen. Enligt klaganden är det inte möjligt för en juridisk person som bildats enligt fransk rätt att ingå en skiljedomsklausul genom ett tredjemansavtal. Klaganden anser att det inte finns något avtal inom ramen för vilket Commune de Millau skulle ha kunnat föreskriva en skiljedomsklausul till förmån för kommissionen.

För det andra hävdar SEMEA att bolaget har realiserat och fullgjort sina rättigheter respektive skyldigheter av arbetsrättslig natur, genom att överföra sina tillgångar till en delägare som är en offentligrättslig juridisk person och som alltjämt är solvent, medan SEMEA för egen del hade inställt sina betalningar.

Klagandena gör för det tredje gällande att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning genom att bortse från den lagbestämmelse som gäller i fråga om preskription. Den omtvistade fordran uppkom nämligen vid handel mellan SEMEA och kommissionen. Trots att avtalet mellan SEMEA och kommissionen har en administrativ karaktär är den preskriptionsregel som är tillämplig i detta fall, enligt klagandena, artikel 189a, nu artikel 110-4 i den franska handelslagen. Klagandena anser följaktligen att kommissionens fordran är preskriberad.

I sista hand klandrar klagandena tribunalen för att inte ha fastställt att kommissionen är skadeståndsskyldig, trots att dess passivitet, under 12 år, med avseende på indrivandet av sin fordran, utgör ett fel och strider mot artikel 41.3 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna. Storleken på de räntor som kommissionen begärt är dessutom knutna till institutionens underlåtenhet att driva in sin fordran, varför det finns ett orsakssamband mellan den skada som gjorts gällande och kommissionens beteende. Klagandena hävdar slutligen att skadan hänger samman med det faktum att det har varit omöjligt för dem att vidta åtgärder i tid för att uppfylla kommissionens anspråk.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/7

Överklagande ingett den 22 november 2012 av Société nationale maritime Corse-Méditerranée (SNCM) SA av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 11 september 2012 i mål T-565/08, Corsica Ferries France SAS mot Europeiska kommissionen

(Mål C-533/12 P)

2013/C 32/09

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Société nationale maritime Corse-Méditerranée (SNCM) SA (ombud: advokaterna A. Winckler och F.-C. Laprévote)

Övriga parter i målet: Corsica Ferries France SAS, Europeiska kommissionen, Republiken Frankrike

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

delvis upphäva den dom som tribunalen meddelade den 11 september 2012 i mål T-565/08, Corsica Ferries France SAS mot Europeiska kommissionen, i vilken tribunalen ogiltigförklarade artikel 1 andra och tredje styckena i kommissionens beslut 2009/611/EG av den 8 juli 2008 om de åtgärder C 58/02 (f.d. N 118/02) som Frankrike har genomfört till förmån för Société nationale maritime Corse-Méditerranée (SNCM) (1), eftersom (i) kommissionen gjorde en felaktig rättstillämpning och uppenbart oriktiga bedömningar beträffande det negativa avyttringspriset om 158 miljoner euro, CGMP:s gemensamma och parallella kapitaltillskott om 8,75 miljoner euro och personstödet om 38,5 miljoner euro och eftersom (ii) kommissionen utgick från felaktiga premisser vid sin bedömning av omstruktureringsbeloppet om ett slutligt belopp av 15,81 miljoner euro,

—	förplikta Corsica Ferries att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar fyra grunder till stöd för sitt yrkande om delvist upphävande av tribunalens dom.

Vad gäller det negativa avyttringspriset gör klaganden som första grund gällande att tribunalen inte bara gjorde en felaktig bedömning av kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning vid tillämpningen av testet avseende en privat investerare som verkar på normala marknadsekonomiska villkor. Tribunalen gjorde dessutom en felaktig rättstillämpning vid tolkningen av detta begrepp. Tribunalen missuppfattade kommissionens beslut och underlät att fullgöra sin motiveringsskyldighet då den tolkade testet avseende en privat investerare som verkar på normala marknadsekonomiska villkor på ett sätt som strider mot artikel 345 FEUF.

Vad gäller kapitaltillskottet gör klaganden som andra grund gällande att tribunalen missuppfattade kommissionens beslut, då tribunalen fann att kommissionen inte beaktat samtliga relevanta omständigheter då den bedömde jämförbarheten av investeringsvillkoren för privata parallella kapitaltillskott.

Vad gäller personstöden gör klaganden som tredje grund gällande att tribunalen inte bara missuppfattade kommissionens beslut, utan även gjorde en felaktig rättstillämpning och åsidosatte sin motiveringsskyldighet beträffande den förmån som SNCM påstås ha kommit i åtnjutande av.

Mot denna bakgrund gör klaganden som fjärde grund att tribunalens resonemang beträffande det till 15,81 miljoner euro uppskattade omstruktureringsbeloppet saknar verkan.

(1) EUT L 225, 2009, s. 180.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/7

Överklagande ingett den 26 november 2012 av Republiken Frankrike av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 11 september 2012 i mål T-565/08, Corsica Ferries France SAS mot Europeiska kommissionen

(Mål C-536/12 P)

2013/C 32/10

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues, D. Colas, N. Rouam och J. Rossi)

Övriga parter i målet: Corsica Ferries France SAS, Europeiska kommissionen, Société nationale maritime Corse-Méditerranée (SNCM) SA

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

upphäva den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 11 september 2012 i mål T-565/08, Corsica Ferries France mot Europeiska kommissionen, i vilken tribunalen ogiltigförklarade artikel 1 andra och tredje styckena i kommissionens beslut 2009/611/EG av den 8 juli 2008 om de åtgärder C 58/02 (f.d. N 118/02) som Frankrike har genomfört till förmån för Société nationale maritime Corse-Méditerranée (SNCM), (1)

—	avgöra målet eller återförvisa detsamma till tribunalen, och

—	förplikta motparten att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Klaganden åberopar fyra grunder till stöd för sitt yrkande om upphävande av tribunalens dom.

Klaganden gör som första grund gällande att tribunalen åsidosatte artikel 107.1 FEUF, då den fann att kommissionen gjorde en felaktig bedömning då den ansåg att avyttringen av Société nationale maritime Corse-Méditerranée till ett negativt pris om 158 miljoner euro inte utgjorde något statligt stöd. Klaganden anser att tribunalen gjorde fel då den fann att kommissionen inte fick beakta risken för att bilden av staten såsom en global aktör på den privata marknaden skulle lida skada inom ramen för testet avseende en privat investerare för att avgöra huruvida de kompletterande avgångsvederlagen till SNCM:s anställda, för det fall SNCM skulle försättas i likvidation, även hade utbetalats av en privat investerare. Vidare anser klaganden att tribunalen gjorde fel då den ålade kommissionen bevisbördan för att det bland privata företag är praxis eller till och med mycket vanligt att de utbetalar kompletterande avgångsvederlag.

Som andra grund gör klaganden gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning och därvid åsidosatte artikel 107.1 FEUF genom att finna att kommissionen inte beaktat samtliga relevanta omständigheter i sin bedömning av jämförbarheten mellan det kapitaltillskott om 8,75 miljoner som lämnats av SNCM:s offentliga aktieägare och det kapitaltillskott om 26,25 miljoner euro som lämnats av de privata förvärvarna samt att kommissionen borde ha beaktat den uppsägningsklausul som medgetts de privata förvärvarna i samband med privatiseringen av SNCM.

Vidare gör klaganden som tredje grund gällande att tribunalen åsidosatte artikel 36, jämförd med artikel 53 första stycket, i domstolens stadga och artikel 81 i tribunalens rättegångsregler, då tribunalen fann att personstöden om 38,5 miljoner euro var att anse som statligt stöd, utan att därvid alternativt pröva om stödet uppfyllde de krav som påkallas av testet avseende en privat investerare som verkar på normala marknadsekonomiska villkor, vilket påståtts av kommissionen i det omtvistade beslutet och av den franska regeringen vid förhandlingen vid tribunalen.

Som fjärde och sista grund gör klaganden gällande att tribunalen gjorde en felaktig rättstillämpning då den fann att kommissionen gjort en uppenbart oriktig bedömning då den godkände omstruktureringsstödet med stöd av artikel 107.3 c FEUF och riktlinjerna.

(1) EUT L 225, 2009, s. 180.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/8

Talan väckt den 27 november 2012 — Europeiska kommissionen mot Republiken Cypern

(Mål C-545/12)

2013/C 32/11

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Sökande: Europeiska kommissionen (ombud: P. Hetsch, J. Hottiaux och M. Konstatinidis)

Svarande: Republiken Cypern

Sökandens yrkanden

Sökanden yrkar att domstolen ska

—

fastställa att Republiken Cypern har underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt artikel 16 i Europaparlamentets och rådets direktiv 2006/126/EG av den 20 december 2006 om körkort (omarbetning) (EUT L 403, s. 18, 30.12.2006) genom att inte inom den föreskrivna fristen anta de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa direktivet, eller i vart fall genom att inte omedelbart underrätta kommissionen om sådana åtgärder, och

—	förelägga Republiken Cypern att, enligt artikel 260.3 FEUF, betala vite med ett belopp på 6 504,96 euro per dag, från den dag då domstolen meddelar dom i förevarande mål,

—	förplikta Republiken Cypern att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Enligt artikel 16.1 i direktiv 2006/126/EG ska medlemsstaterna senast den 19 januari 2011 anta och offentliggöra de bestämmelser i lagar och andra författningar som är nödvändiga för att följa de nya bestämmelser som införs genom direktivet och som anges däri.

Republiken Cypern har inte fullt ut införlivat direktivets bestämmelser med den nationella rätten. Kommissionen gör särskilt gällande att Republiken Cypern, vid tiden för talans väckande, inte hade införlivat artiklarna 1.1, 3, 7.1, 7.3 och 7.5, 10, 15, bilaga I punkt 2, bilaga II punkt 5.2 samt bilagorna IV, V och VI i direktivet med den nationella rätten.

Följaktligen anser kommissionen att Republiken Cypern har åsidosatt sina skyldigheter enligt artikel 260.3 FEUF.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/9

Överklagande ingett den 3 december 2012 av J av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 27 september 2012 i mål T-160/10, J mot Europaparlamentet

(Mål C-550/12 P)

2013/C 32/12

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: J (ombud: advokaten A. Auer)

Övrig part i målet: Europaparlamentet

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—

Upphäva Europeiska unionens tribunals dom av den 27 september 2012 i mål T-160/10 i alla delar, med följande formulering ”Den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 27 september 2012 i mål T-160/10, J mot Europaparlamentet upphävs i alla delar. Europaparlamentet ska bära samtliga kostnader”.

För det fall överklagandet bifalls yrkar klaganden att domstolen ska

—	bifalla samliga yrkanden i tribunalen om ogiltigförklaring av det beslut som Europaparlamentets utskott för framställningar fattade den 2 mars 2010 om att avslå sökandens framställning nr 1673/2009 av den 19 november 2009,

—	förplikta Europaparlamentet att ersätta kostnaderna i förfarandet vid tribunalen, och

eventuellt

—	återförvisa målet till tribunalen för ett nytt avgörande.

Grunder och huvudargument

Tribunalen har felaktigt funnit att utskottet för framställningar inte skett gjort sig skyldigt till något åsidosättande av motiveringsskyldigheten när det slog fast att klagandens framställning inte kunde tas upp till behandling. Klaganden angav uttryckligen i sin framställning att österrikiska myndigheter åsidosatt äganderätten och direktiv 2004/48/EG (1). I beslutet att inte uppta framställningen till behandling berördes inte dessa konkreta åsidosättanden varför klaganden inte ges möjlighet att utröna på vilka grunder Europaparlamentet anser att klagandens framställning inte kan tas upp till behandling.

Tribunalen har vidare gjort en felaktig rättslig bedömning när den funnit att de österrikiska myndigheternas handlande saknar varje samband med genomförandet av unionsrätten. Dessa myndigheter har beslagtagit upphovsrättsligt skyddat material tillhörande klaganden, utan att utge ersättning för detta. Därigenom har det skett ett intrång i klagandens (intellektuella) äganderätt inom tillämpningsområdet för direktiv 2004/48/EG.

(1) Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/48/EG av den 29 april 2004 om säkerställande av skyddet för immateriella rättigheter (EUT L 157, s. 145; rättelse I EUT L 195, 2004, s. 16, och I EUT L 204, 2007, s. 27.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/9

Överklagande ingett den 3 december 2012 av Republiken Grekland av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 4 oktober 2012 i mål T-215/10, Grekland mot kommissionen

(Mål C-552/12 P)

2013/C 32/13

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Republiken Grekland (ombud: I. Khalkias och E. Leftheriotou)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	ta upp överklagandet till prövning i sak och upphäva den överklaganden domen från tribunalen i dess helhet, på anförda grunder, samt förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

—

Vad gäller korrigeringarna inom bomullssektorn, och mer specifikt frågan huruvida planen för att stödja bomullsproduktionen är förenlig med det integrerade administrations- och kontrollsystemet (IACS), anför Republiken Grekland följande grunder till stöd för sitt överklagande:

—	Åsidosättande av unionsrätten: oriktig tolkning och tillämpning av artiklarna 6, 7 och 17 i förordning nr 1051/2001 samt artikel 10.1, 10.2 c och 10.2 e i förordning nr 1591/2001 — otillräcklig motivering — åsidosättande av proportionalitetsprincipen.

—	Åsidosättande av unionsrätten: oriktig tolkning och tillämpning av artikel 17 i förordning nr 1051/2001 — otillräcklig och/eller motstridig motivering.

—

Vad gäller miljöåtgärderna anförs följande grunder:

—	Åsidosättande av unionsrätten: oriktig tolkning och tillämpning av riktlinjerna och av proportionalitetsprincipen — bristande motivering.

—	Åsidosättande av unionsrätten: oriktig tolkning och tillämpning av artikel 7.4 i förordning nr 1051/2001 och artikel 1 i var och en av förordningarna 1123/09, 903/05 och 871/06 — otillräcklig motivering.

—	Åsidosättande av processuella skyddsgarantier — otillräcklig motivering.

—

Vad gäller korrigeringarna på landsbygdsutvecklingsområdet anför Republiken Grekland följande:

—	Oriktig tolkning och tillämpning av artikel 8.1 och 8.2 i förordning nr 1663/95 samt otillräcklig och/eller motstridig motivering.

—

Vad gäller korrigeringarna på området för bistånd till dem som har det sämst ställt anför Republiken Grekland följande grunder:

—

Oriktig tolkning och tillämpning av artikel 3.2 i förordning 3149/92 — otillräcklig och/eller motstridig motivering — åsidosättande av proportionalitetsprincipen — oriktig tolkning och tillämpning av principen om parternas likställdhet i processen och jämlik fördelning av bevisbördan — brister i förfarandet i tribunalen till men för Republiken Greklands intressen.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/10

Överklagande ingett den 30 november 2012 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 20 september 2012 i mål T-169/08, DEI mot kommissionen

(Mål C-553/12 P)

2013/C 32/14

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: Th. Christoforou och A. Antoniadis samt advokaten A. Oikonomou)

Övriga parter i målet: Dimosia Epicheirisi Ilektrismou (DEI), Republiken Grekland, Energeiaki Thessalonikis AE, Elliniki Energeia kai Anaptyxi AE (HE & DSA)

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva tribunalens dom av den 20 september 2012 i mål T-169/08 i dess helhet,

—	avgöra tvisten i den mån som domstolen finner att det är möjligt mot bakgrund av handlingarna i målet,

—	förplikta DEI att bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader för förfarandena i första och andra instans.

Grunder och huvudargument

Kommissionen gör för det första gällande att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning vid tolkningen och tillämpningen av artikel 86.1 EG jämförd med artikel 82 EG, såsom de tolkats av Europeiska unionens domstol. Vidare görs gällande att tribunalen gjort en felaktig tillämpning av de två ovannämnda artiklarna i förevarande fall, vilket även leder till en felaktig bedömning och tolkning av bevisningen samt en felaktig tolkning av grunden för kommissionens beslut. Tribunalens bedömningar, som grundar sig på en felaktig, ofullständig och otillräcklig motivering, medförde att bevisningen missbedömdes och tolkades felaktigt samt att grunderna för kommissionens beslut missbedömdes. I det angripna beslutet visade kommissionen nämligen att de omtvistade statliga åtgärder som Republiken Grekland vidtagit påverkat marknadsstrukturen och lett till en situation med olika möjligheter på marknaden för brunkol, vilket möjliggjort för det offentliga företaget DEI att förstärka sin dominerande ställning på marknaden för tillhandahållande av brunkol till den grekiska grossistmarknaden för elektricitet i Grekland. Detta har hindrat nya konkurrenter från att träda in på marknaden.

Kommissionen anser även att den överklagade domen är felaktig såtillvida att tribunalen inte överhuvudtaget beaktat att det angripna kommissionsbeslutet visar att DEI:s privilegierade ställning vad avser tillgången till brunkol — en ställning som bibehållits tack vare de ifrågavarande statliga åtgärderna även efter liberaliseringen av elmarknaden i Grekland och efter inrättandet av en grossistmarknad för elektricitet i maj 2005 — således har inverkan på markandsstrukturen med anledning av de olika möjligheter som följer därav. Nämnda privilegierade ställning medför en situation där DEI genom att utnyttja sin i princip monopolistiska rätt att utvinna brunkol kan förstärka sin dominerande ställning på såväl primärmarknaden som sekundärmarknaden. Härigenom har DEI missbrukat sin dominerande ställning på nämnda sekundärmarknad, då den begränsat och hindrat nya konkurrenter från att träda in på marknaden (se, bland annat, domstolens domar i målen Raso, GB-Inno-BM, Connect Austria, Dusseldorp, CBEM och MOTOE). DEI:s förstärkta och bibehållna dominerande ställning på primärmarknaden och sekundärmarknaden, samt den obestridliga konkurrensfördel som det företaget åtnjuter på området för produktion av elektricitet mot bakgrund av de lägre kostnaderna för brunkol, har möjliggjort för DEI att tillhandahålla elektricitet via det grekiska elnätet till lägre pris, i större kvantitet och över längre tid, vilket utgör missbruk av dominerande ställning (även om det mot bakgrund av domstolens praxis inte föreligger något krav på att förete bevis på sådant beteende, med beaktande av de särskilda omständigheterna i förevarande fall).

I det angripna kommissionsbeslutet konstaterade kommissionen dessutom att DEI:s konkurrenter hade behov av flera olika källor, och även tillgång till en tillräckligt stor mängd brunkol för att kunna träda in, varaktigt kvarstanna och effektivt konkurrera på hela elmarknaden. Detta borde vara känt av såväl Republiken Grekland, vilken har underlåtit att utfärda utvinningslicens för utvinningsbar brunkol till DEI:s potentiella konkurrenter, som DEI när det utövade sina i princip monopolistiska rättigheter genom att utnyttja sin dominerande ställning på primärmarknaden för brunkol för att förstärka och bibehålla sin dominerande ställning på sekundärmarknaden i grossistledet för elektricitet. Härigenom hindrades eller uteslöts de facto potentiella konkurrenter från att träda in på sekundärmarknaden i fråga.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/11

Överklagande ingett den 30 november 2012 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 20 september 2012 i mål T-421/09, DEI mot kommissionen

(Mål C-554/12 P)

2013/C 32/15

Rättegångsspråk: grekiska

Parter

Klagande: Europeiska kommissionen (ombud: Th. Christoforou och A. Antoniadis, avvocato: A. Oikonomou)

Övriga parter i målet: Dimosia Epicheirisi Ilektrismou AE (DEI), Republiken Grekland

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den dom som tribunalen meddelade den 20 september 2012 i mål T-421/09,

—	avgöra målet om domstolen finner att det är färdigt för avgörande,

—	förplikta DEI att bära sina rättegångskostnader samt ersätta kommissionens rättegångskostnader i båda instanserna.

Grunder och huvudargument

Genom den överklagade domen i mål T-421/09 ogiltigförklarade tribunalen det beslut av den 4 augusti 2009 genom vilket kommissionen fann att Republiken Greklands åtgärder för att avhjälpa de konkurrenshämmande effekterna av den överträdelse som konstateras i kommissionens beslut K(2008) 824 (beslut av den 4 augusti 2009 eller det angripna beslutet) var nödvändiga och proportionerliga för att säkerställa att det föregående beslutet av den 5 mars 2008 följdes. Tribunalen slog fast att det angripna beslutet skulle ogiltigförklaras och grundade sitt beslut enbart på den omständigheten att tribunalen samtidigt, genom dom av den 20 september 2012 i mål T-169/08 ogiltigförklarade kommissionens tidigare beslut av den 5 mars 2008, vilket beslut utgjorde det angripna beslutets enda grund.

Kommissionen har, då den anser att tribunalens dom i mål T-169/08 grundas på flera fall av felaktig rättstillämpning, bristfällig och otillräcklig motivering och missuppfattning av bevisningen och av kommissionens beslut av den 5 mars 2008, redan överklagat denna dom. För det fall överklagandet av domen i mål T-169/08 skulle bifallas skulle med automatik den enda grunden för den överklagade domen i det aktuella målet T-421/09 bortfalla.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/11

Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Tivoli (Italien) den 3 december 2012 — Claudio Loreti m.fl. mot Comune di Zagarolo

(Mål C-555/12)

2013/C 32/16

Rättegångsspråk: italienska

Hänskjutande domstol

Tribunale di Tivoli

Parter i målet vid den nationella domstolen

Kärande: Claudio Loreti m.fl.

Svarande: Comune di Zagarolo

Tolkningsfrågor

Det är nödvändigt att hänskjuta följande tolkningsfrågor till Europeiska unionens domstol för förhandsavgörande:

Är artikel 7 i den förvaltningsprocesslag som är i kraft i Republiken Italien — vilken med tillämpning av artikel 103 i den italienska konstitutionen föreskriver följande:

”Förvaltningsdomstolar ska vara behöriga att pröva mål som rör legitima intressen och, på de särskilda områden som föreskrivs i lag, tvister som rör individuella rättigheter i samband med utövande av eller underlåtenhet att utöva administrativa befogenheter i fråga om åtgärder, rättsakter, överenskommelser eller beteenden som innebär utövande, även indirekt, av sådana befogenheter från en myndighets sida. Rättsakter eller åtgärder vidtagna av regeringen då den utövar politisk makt kan inte överklagas till domstol.” –

förenlig med artikel 6 i [Europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna] och artiklarna 47 och 52.3 i [Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna], såsom dessa bestämmelser är utformade till följd av ändringen av artikel 6 [FEU]

i den mån ovannämnda bestämmelse ger olika domstolar behörighet att pröva individuella rättsliga situationer som definieras på ett abstrakt sätt (legitima intressen och individuella rättigheter) men vilka det rent faktiskt är svårt eller rent av omöjligt att med säkerhet fastställa att de föreligger i avsaknad av bestämmelser som fastställer deras innebörd, och

i den mån det i nämnda bestämmelse föreskrivs att olika domstolar är behöriga att pröva mål som rör samma sak beroende på kriterier (fastställande av olika individuella rättsliga situationer) som inte längre speglar de verkliga förhållandena sedan möjligheten infördes att väcka skadeståndstalan avseende legitima intressen (vilken möjlighet infördes år 2000 för att anpassa nationell lagstiftning till gemenskapsrättsliga principer), med betydande skillnader även avseende de processrättsliga regler som gäller vid dessa domstolar?

Den hänskjutande domstolen önskar även svar på följande:

Är artikel 103 i den italienska konstitutionen förenlig med de ovannämnda bestämmelserna, i den mån nämnda artikel 103 föreskriver och på olika sätt skyddar individuella rättsliga situationer (benämnda legitima intressen) som det inte finns någon motsvarighet till i gemenskapsrätten, genom att ge olika domstolssystem behörighet på området, vilken behörighet regelbundet ändras?

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/12

Överklagande ingett den 4 december 2012 av Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 21 september 2012 i mål T-278/10, Wesergold Getränkeindustrie GmbH & Co. KG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

(Mål C-558/12 P)

2013/C 32/17

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Pohlmann)

Övrig part i målet: Wesergold Getränkeindustrie GmbH & Co. KG, Lidl Stiftung & Co. KG

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva den överklagade domen,

—	förplikta sökanden i första instans att ersätta rättegångskostnaderna för förfarandet i såväl första instans som i det aktuella målet.

Grunder och huvudargument

Överklagandet riktar sig mot tribunalens dom av den 21 september 2012 i mål T-278/10, varigenom det beslut som fattades av första överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån den 24 mars 2010 (ärende R 770/2009-1) ogiltigförklarades.

Till stöd för överklagandet har klaganden anfört tre grunder.

I den första grunden görs gällande ett åsidosättande av artikel 8.1 b i gemenskapsvarumärkesförordningen (1). Tribunalen ogiltigförklarade nämligen överklagandenämndens beslut på grund av en oriktig bedömning av den ökade särskiljningsförmågan, trots att tribunalen själv slog fast att de aktuella kännetecknen inte alls var lika och att det redan därigenom inte kan föreligga någon förväxlingsrisk.

I den andra grunden har klaganden gjort gällande ett åsidosättande av artikel 76.1 i gemenskapsvarumärkesförordningen i förening med artikel 64.1 i gemenskapsvarumärkesförordningen, eftersom dessa bestämmelser kräver att Wesergold Getränkeindustrie skulle vara tvunget att åberopa den ökade särskiljningsförmågan hos det aktuella varumärket, vilket emellertid uppenbarligen inte motsvarar de faktiska omständigheterna. Wesergold Getränkeindustrie återkallade nämligen redan under invändningsförfarandet, och åtminstone senast under överklagandeförfarandet, argumentet om att särskiljningsförmågan ökat genom användning. Tribunalen intog motsatt ståndpunkt och hävdade att Wesergold Getränkeindustrie fortfarande under överklagandeförfarandet åberopade en ökad särskiljningsförmåga genom användning. De faktiska omständigheterna har således uppenbarligen missförståtts på ett sådant sätt som inte kräver åberopande av någon ny bevisning.

I den tredje grunden har gjorts gällande att domen strider mot fast rättspraxis enligt vilken en felaktighet inte ska leda till ett upphävande av beslutet när det är uppenbart att felaktigheten inte inverkar på beslutet. Frågan om den ökade särskiljningsförmågan saknar relevans inte bara på grund av det förhållandet att tribunalen uttryckligen hade fastställt att det inte föreligger någon känneteckenslikhet, utan även på grund av att Wesergold Getränkeindustrie, med stöd av de handlingar som getts in till tribunalen, redan prima facie inte åberopade någon bevisning för att särskiljningsförmågan ökat på grund av användning. Tribunalen borde snabbt ha prövat huruvida dessa uppenbarligen otillräckliga bevis var hållbara för att på så sätt undvika att förfarandet i onödan drog ut på tiden med ökade kostnader som följd.

(1) Rådets förordning (EG) nr 207/2009 av den 26 februari 2009 om gemenskapsvarumärken (EUT L 78, s. 1).

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/13

Överklagande ingett den 5 december 2012 av Republiken Frankrike av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 20 september 2012 i mål T-154/10, Frankrike mot kommissionen

(Mål C-559/12 P)

2013/C 32/18

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Republiken Frankrike (ombud: G. de Bergues, J. Gstalter, D. Colas)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	i dess helhet upphäva den dom som Europeiska unionens tribunal meddelade den 20 september 2012 i mål T-154/10, Frankrike mot kommissionen,

—	slutligt avgöra tvisten genom att ogiltigförklara kommissionens beslut 2010/605/EU av den 26 januari 2010 om det statliga stöd C 56/07 (f.d. E 15/05) som Frankrike har beviljat La Poste (1), eller återförvisa målet till tribunalen,

—	förplikta Europeiska kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Den franska regeringen har till stöd för sitt överklagande åberopat fyra grunder.

Som första grund har det gjorts gällande att det var uppenbart att tribunalen inte hade förstått innebörden av regeringens grunder i den överklagade domen när den fann att samtliga grunder i huvudsak hade samband med fastställandet av förekomsten av en fördel, och inte även med fastställandet av förekomsten av en överföring av statliga resurser. Vidare har tribunalen därigenom åsidosatt artikel 44.1 c och artikel 48.2 i tribunalens rättegångsregler när den avvisade den franska regeringens argument om åsidosättande av villkoret avseende förekomsten av en överföring av statliga resurser.

Såvitt avser den andra grunden har den franska regeringen anfört att tribunalen gjorde sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen hade visat att det fanns en statlig garanti till förmån för La Poste. I andra hand har den regeringen gjort gällande att tribunalen missuppfattade bevisningen när den fann att kommissionens bevisning styrkte förekomsten av en statlig garanti.

Som tredje grund har den franska regeringen gjort gällande att tribunalen återgav fransk rätt på ett felaktigt sätt, åsidosatte sin motiveringsskyldighet, och i andra hand gjorde sig skyldig till felaktig rättslig bedömning av de faktiska omständigheterna, när den underkände regeringens andra grund avseende felaktig rättstillämpning och felaktig bedömning av de faktiska omständigheterna angående förekomsten av en obegränsad garanti till förmån för La Poste. Denna grund består av fyra delar.

För det första hävdar den franska regeringen att tribunalen återgav fransk rätt på ett felaktigt sätt när den fann att kommissionen gjorde rätt när den bedömde att fransk rätt inte uteslöt möjligheten för staten att bevilja en underförstådd garanti till förmån för ett offentligt affärsverk av industriellt och kommersiellt slag (établissement public à caractère industriel et commercial, nedan kallad EPIC).

För det andra hävdar den franska regeringen att tribunalen återgav fransk rätt på ett felaktigt sätt när den godkände kommissionens slutsatser avseende följderna av tillämpningen av lag 80-539 av den 16 juli 1980 om administrativa viten och offentligrättsliga juridiska personers verkställighet av domar.

För det tredje hävdar den franska regeringen att tribunalen återgav fransk rätt på ett felaktigt sätt och åsidosatte sin motiveringsskyldighet när den underkände regeringens tredje grund avseende den omständigheten att kommissionen felaktigt likställde villkoren för statens ansvar med en garantimekanism.

För det fjärde hävdar den franska regeringen att tribunalen återgav fransk rätt på ett felaktigt sätt när den underkände regeringens delgrund om kommissionens fel vid bedömningen av följderna av eventuella överföringar av en upplöst EPIC:s skyldigheter.

Som sin fjärde och sista grund har den franska regeringen gjort gällande att tribunalen har gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning när den fann att kommissionen hade visat förekomsten av en fördel som följde av den påstådda statliga garantin till förmån för La Poste. I andra hand har den franska regeringen gjort gällande att tribunalen missuppfattade bevisningen när den fann att regeringens bevisning inte ogiltigförklarade kommissionens slutsats om förekomsten av en fördel.

(1) EUT L 274, s. 1.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/14

Överklagande ingett den 10 december 2012 av Ivan Jurašinović av den dom som tribunalen (andra avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 3 oktober 2012 i mål T-465/09, Jurašinović mot rådet

(Mål C-576/12 P)

2013/C 32/19

Rättegångsspråk: franska

Parter

Klagande: Ivan Jurašinović (ombud: N. Amara-Lebret, avocate)

Övriga parter i målet: Europeiska unionens råd

Klagandens yrkanden

Klaganden yrkar att domstolen ska

—	upphäva det överklagade avgörandet och återförvisa målet till tribunalen, eller

—	ogiltigförklara beslutet av den 22 september 2009, genom vilket klaganden endast delvis beviljades tillgång till följande handlingar: de rapporter som Europeiska unionens observatörer som var på plats i Kroatien upprättat, om Knin-området, mellan den 1 och den 31 augusti 1995,

—	ålägga Europeiska unionens råd att bevilja tillgång, i elektronisk form, till samtliga begärda handlingar, och

—	förplikta Europeiska unionens råd att till klaganden betala 8 000 euro jämte ersättning för skatter och avgifter för förfarandet samt ränta enligt ECB:s räntesats från och med den dag då ansökan gavs in.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar klaganden tre grunder.

För det första anser klaganden att tribunalen har åsidosatt den allmänna rättsprincipen om rätten till ett rättvist förfarande, eftersom den inte kunde ha prövat ansökan på ett tillbörligt sätt utan att först ha undersökt de handlingar som det hade begärts tillgång till.

Klaganden framhåller, för det andra, att artiklarna 9.1 och 4.1 a i Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (1) har åsidosatts. Även om det i artikel 4.1 a visserligen föreskrivs att det är möjligt att vägra att ge tillgång till en handling om ett utlämnande skulle undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser, kan en sådan vägran nämligen inte grundas på den känsliga karaktären hos handlingar som, på grund av att de inte har klassificerats, inte omfattas av skyddet enligt artikel 9.1.

För det tredje klandrar klaganden tribunalen för att ha gjort sig skyldig till felaktig rättstillämpning med avseende på förekomsten av ett tidigare utlämnande av handlingarna. Eftersom översändandet mellan rådet och Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien endast kan grundas på förordning nr 1049/2001, krävde förekomsten av ett tidigare utlämnande till förmån för sökanden — med europeiskt medborgarskap — i ett pågående brottmål vid Internationella krigsförbrytartribunalen för det forna Jugoslavien att begäran skulle bifallas.

(1) EGT L 145, s. 43.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/15

Tribunalens dom av den 12 december 2012 — Evropaïki Dynamiki mot EFSA

(Mål T-457/07) (1)

(Offentlig upphandling - Anbudsförfarande - IT-konsulttjänster - Förkastande av anbud och beslut att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet - Upptagande till sakprövning - Motiveringsskyldighet - Urvalskriterier - Tilldelningskriterier - Iakttagande av de tilldelningskriterier som anges i förfrågningsunderlaget - Uppenbart oriktig bedömning)

2013/C 32/20

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE (Aten, Grekland) (ombud: advokaten N. Korogiannakis)

Svarande: Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) (ombud: inledningsvis A. Cuvillier, därefter S. Gabbi och D. Detken, och slutligen M. Detken, biträdda av advokaterna J. Stuyck och A. M. Vandromme)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av beslutet som meddelades av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) den 1 oktober 2007 att inte anta sökandens anbud i ett upphandlingsförfarande avseende IT-konsulttjänster (EUT 2007/S 97-118626), och att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet

Domslut

Beslutet som meddelades av Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (EFSA) att inte anta det anbud som Evropaïki Dynamiki — Proigmena Systimata Tilepikoinonion Pliroforikis kai Tilematikis AE lämnat upphandlingsförfarande EFSA/IT/2007/14, avseende IT-konsulttjänster, och att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet ogiltigförklaras.

2.	EFSA förpliktas att ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 51, av den 23.2.2008.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/15

Tribunalens dom av den 12 december 2012 — Electrabel mot kommissionen

(Mål T-332/09) (1)

(Konkurrens - Koncentrationer - Beslut som ålägger böter för genomförande av en koncentration - Skyldighet att upplösa koncentrationen - Motiveringsskyldighet - felaktig bedömning - Preskription - Bötesbelopp)

2013/C 32/21

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Electrabel (Bryssel, Belgien) (ombud: advokaterna M. Pittie och P. Honoré)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Bouquet och V. Di Bucci)

Saken

Talan om, i första hand, ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2009)4416 slutlig av den 10 juni 2009 varigenom sökanden ålades att betala böter för att ha genomfört en koncentration i strid med artikel 7 i rådets förordning (EG) nr 4064/89 (COMP/M.4994 Electrabel/Compagnie Nationale du Rhône), och, i andra hand, ogiltigförklaring eller nedsättning av det bötesbelopp som sökanden ålagts genom detta beslut

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Electrabel ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EGT C 267, 7.11.2009.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/15

Tribunalens dom av den 12 december 2012 — Novácke chemické závody mot kommissionen

(Mål T-352/09) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för kalciumkarbid och magnesium för stål- och gasindustrin inom EES, med undantag för Irland, Spanien, Portugal och Förenade kungariket - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras - Fastställande av priser och uppdelning av marknaden - Böter - Motivering - Proportionalitet - Likabehandling - 2006 års riktlinjer för beräkning av böter - Faktisk betalningskapacitet)

2013/C 32/22

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Novácke chemické závody a.s. (Nováky, Slovakien) (ombud: inledningsvis advokaten A. Černejová, därefter advokaterna M. Bol’oš och L. Bányaiová)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: F. Castillo de la Torre, N. von Lingen och A. Tokár)

Part som intervenerat till stöd för sökanden: Republiken Slovakien (ombud: B. Ricziová)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av en del av kommissionens beslut K(2009) 5791 slutlig av den 22 juli 2009, om tillämpning av artikel 81[EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende nr COMP/F/39.396 — Kalcium och magnesium reagenser för stål- och gasindustrin), till den del beslutet berör sökanden, samt i andra hand, undanröjande eller nedsättning av de böter som ålagts sökandebolaget i nämnda beslut.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Novácke chemické závody a.s. ska bära sina rättegångskostnader samt ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader.

3.	Republiken Slovakien ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 267, 7.11.2009.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/16

Tribunalens dom av den 12 december 2012 — I. garantovaná mot kommissionen

(Mål T-392/09) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samarbete - Marknaden för kalciumkarbid och magnesium för stål- och gasindustrin inom EES-området med undantag för Irland, Spanien, Portugal och Förenade konungariket - Beslut i vilket det fastställs en överträdelse av artikel 81 EG - Fastställande av priser och uppdelning av marknaden - Ansvar för det rättstridiga handlandet - Böter - Tak på 10 procent av omsättningen - Relevant omsättning - Rätt till försvar - Motiveringsskyldighet - Proportionalitet - Riktlinjer för beräkning av böter - Betalningsförmåga)

2013/C 32/23

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: I. garantovaná (Bratislava, Slovakien) (ombud: inledningsvis av solicitor M. Powell, barristers A. Sutton och och G. Forwood, därefter av M. Powell, G. Forwood och advokaterna M. Staroňoch P. Hodál)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: J. Bourke, N. von Lingen och A. Tokár)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2009) 5791 slutlig av den 22 juli 2009 om ett förfarande enligt artikel 81 EG och artikel 53 EES-avtalet (ärende COMP/39.396 — kalciumkarbid och reagenser baserade på magnesium för stål- och gasindustrin) i de delar som beslutet berör sökanden och, i andra hand, att de böter som ålagts sökanden i ovannämnda beslut ska nedsättas

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	I. garantovaná ska ersätta rättegångskostnaderna.

(1) EUT C 297 av den 5.12.2009.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/16

Tribunalens dom av den 12 december 2012 — Ecka Granulate och non ferrum Metallpulver mot kommissionen

(Mål T-400/09) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för kalciumkarbid och magnesium för stål- och gasindustrin inom EES, med undantag för Irland, Spanien, Portugal och Förenade kungariket - Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras - Fastställande av priser och uppdelning av marknaden - Böter - Principen inget brott och inget straff utan lag - 2006 års riktlinjer för beräkning av böter - Förmildrande omständigheter - Samarbete under det administrativa förfarandet - Proportionalitet - Bidragsförmåga)

2013/C 32/24

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Ecka Granulate GmbH & Co. KG (Fürth, Tyskland) och non ferrum Metallpulver GmbH & Co. KG (St. Georgen bei Salzburg, Österrike) (ombud: inledningsvis advokaterna H. Janssen och M. Franz, därefter advokaterna H. Janssen och P. Homann)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: A. Antoniadis, K Mojzesowicz och N. von Lingen)

Intervenient till stöd för svaranden: Europeiska unionens råd (ombud: M. Simm och G. Kimberley)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2009) 5791 slutlig av den 22 juli 2009 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/39.396 — Reagenser baserade på kalciumkarbid och magnesium för stål- och gasindustrin) såvitt beslutet avser sökandena, samt, alternativt, talan om nedsättning av de böter som sökandena ålagts genom nämnda beslut.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Ecka Granulate GmbH & Co. KG och non ferrum Metallpulver GmbH & Co. KG ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta de kostnader som förorsakats Europeiska kommissionen.

(1) EUT C 297, 5.12.2009.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/17

Tribunalens dom av den 12 december 2012 — Almamet mot kommissionen

(Mål T-410/09) (1)

(Konkurrens - Konkurrensbegränsande samverkan - Marknaden för kalciumkarbid och magnesiumbaserade reagenser för stål- och gasindustrin inom EES, med undantag för Irland, Spanien, Portugal och Förenade kungariket - Beslut enligt vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras - Fastställande av priser och uppdelning av marknaden - Rätten till försvar - Kommissionens befogenheter vid inspektioner - En enda, fortlöpande överträdelse - Böter - Samarbete under det administrativa förfarandet - Proportionalitet - 2006 års riktlinjer för beräkning av böter)

2013/C 32/25

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Almamet GmbH Handel mit Spänen und Pulvern aus Metall (Ainring, Tyskland) (ombud: advokaterna S. Hautbourg och C. Renner)

Svarande: Europeiska kommissionen (ombud: N. Khan, V. Bottka och N. von Lingen)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av kommissionens beslut K(2009) 5791 slutlig av den 22 juli 2009 om ett förfarande enligt artikel 81 [EG] och artikel 53 i EES-avtalet (ärende COMP/39.396 — Kalciumkarbid och magnesiumbaserade reagenser för stål- och gasindustrin), till den del beslutet berör sökanden samt i andra hand nedsättning av de böter som ålagts sökanden genom detta beslut.

Domslut

1.	Talan ogillas.

2.	Almamet GmbH Handel mit Spänen und Pulvern aus Metall ska bära sina rättegångskostnader och ersätta kommissionens rättegångskostnader.

(1) EUT C 312, 19.12.2009.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/17

Tribunalens beslut av den 4 december 2012 — Lenz mot kommissionen

(Mål T-78/11 P) (1)

(Överklagande - Personalmål - Tjänstemän - Social trygghet - Ersättning för sjukvårdskostnader avseende behandling utförd av en Heilpraktiker - Motiveringsskyldighet - Missuppfattning av de faktiska omständigheterna)

2013/C 32/26

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Klagande: Erika Lenz (ombud: advokaterna V. Lenz och J. Römer)

Övrig part i målet: Europeiska kommissionen (ombud: J. Currall och B. Eggers)

Saken

Överklagande av den dom som Europeiska unionens personaldomstol (första avdelningen) meddelade den 14 december 2010 i mål F-80/09, Lenz mot kommissionen (REUP 2007, s. I-A-1-0000 och II-A-1-0000) samt yrkande om upphävande av denna dom.

Avgörande

1.	Överklagandet ogillas.

2.	Erika Lenz ska bära sina egna rättegångskostnader och ersätta Europeiska kommissionens rättegångskostnader i samband med förfarandet i denna instans.

(1) EUT C 103, 2.4.2011.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/17

Tribunalens beslut av den 12 december 2012 — Evonik Industries mot harmoniseringsbyrån — Bornemann (EVONIK)

(Mål T-390/11) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändning - Återkallande av invändning - Anledning saknas att döma i saken)

2013/C 32/27

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Evonik Industries AG (Essen, Tyskland) (ombud: advokaten J. Albrecht)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Pohlmann och R. Pethke)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid tribunalen: Johann Heinrich Bornemann GmbH — Geschäftsbereich Kunststofftechnik Obernkirchen (Obernkirchen, Tyskland) (ombud: advokaten A. Oldekop)

Saken

Talan om ogiltigförklaring av det beslut som andra överklagandenämnden vid harmoniseringsbyrån fattade den 19 april 2011 (ärende R 1802/2010-2) om ett invändningsförfarande mellan Johann Heinrich Bornemann GmbH — Geschäftsbereich Kunststofftechnik Obernkirchen och Evonik Industries AG

Avgörande

1.	Det finns inte längre anledning att döma i saken.

2.	Sökanden och intervenienten ska bära sina egna rättegångskostnader samt, var och en, hälften av svarandens rättegångskostnader.

(1) EUT C 269, 10.9.2011.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/18

Tribunalens beslut av den 6 december 2012 — Spa Monopole mot harmoniseringsbyrån — Royal Mediterranea (THAI SPA)

(Mål T-664/11) (1)

(Gemenskapsvarumärke - Invändningsförfarande - Begränsning av de tjänster som avses i varumärkesansökan - Anledning saknas att döma i saken)

2013/C 32/28

Rättegångsspråk: franska

Parter

Sökande: Spa Monopole, compagnie fermière de Spa SA/NV (Spa, Belgien) (ombud: advokaterna L. de Brouwer, E. Cornu och É. De Gryse)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) (ombud: A. Folliard-Monguiral)

Motpart vid överklagandenämnden, som intervenerat vid förstainstansrätten: Royal Mediterranea, SA (Madrid, Spanien)

Saken

Talan mot det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns fjärde överklagandenämnd den 20 oktober 2011 (ärende R 1976/2010-4) om ett invändningsförfarande mellan Spa Monopole, compagnie fermière de Spa SN/NV, och Royal Mediterranea, SA

Avgörande

1.	Anledning saknas att döma i saken.

2.	Vardera parten ska bära sina rättegångskostnader.

(1) EUT C 65, 3.3.2012.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/18

Talan väckt den 12 november 2012 — von Storch m.fl. mot ECB

(Mål T-492/12)

2013/C 32/29

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Sven A. von Storch (Berlin, Tyskland) och 5 216 andra sökande (ombud: M. Kerber och B. von Storch, Rechtsanwälte)

Svarande: Europeiska centralbanken (ECB)

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—

fastställa att ECB:s beslut av den 6 september 2012 om de tekniska förutsättningarna för Eurosystemets köp av statsobligationer på sekundärmarknaden (Outright Monetary Transactions) är oförenligt med artiklarna 123 FEUF–125 FEUF, bestämma rättsföljderna enligt artikel 264 FEUF samt hindra vidare tillämpning av beslutet,

—	fastställa att ECB:s beslut av den 6 september 2012 om ytterligare åtgärder för att garantera tillgången på säkerheter är oförenligt med artiklarna 123 FEUF–125 FEUF, bestämma rättsföljderna enligt artikel 264 FEUF samt hindra vidare tillämpning av beslutet, och

—	förplikta ECB att enligt artikel 87.2 i rättegångsreglerna ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökandena fem grunder.

De angripna besluten innebär ett åsidosättande av artiklarna 123 FEUF–125 FEUF. Sökandena gör gällande att artikel 123 FEUF förbjuder att staters skulders monetiseras och att det framgår av förordning (EG) nr 3603/93 (1) att detta förbud har en vidsträckt tillämpning, det vill säga det omfattar både primär- och sekundärmarknaden.

2.	ECB har vidare åsidosatt artikel 127 FEUF. Sökandena hävdar att ECB:s penningpolitiska uppdrag avser prisstabilitet. Åtgärdernas genomförande innebär emellertid att ECB driver finanspolitik och banken har därför handlat utanför sina befogenheter.

De angripna besluten är oförenliga med protokoll (nr 27) om den inre marknaden och konkurrens (2), jämförd med artikel 51 FEU. Enligt sökandenas uppfattning innebär förvärv av statspapper från stater som befinner sig i finansiell kris ett direkt ingrepp i ett marknadssegment som kännetecknas av ett överskott på utbudssidan. Förvärv av sådana statspapper utgör en konstlad utbudsminskning som får följder för deras avkastning, som inte är förenliga med principen om en icke-snedvriden konkurrens.

4.	ECB har handlat i strid med artikel 130 FEUF, jämförd med artikel 7 i stadgan för ECBS och ECB, (3) eftersom ECB:s ordförande har förmåtts att genom påtryckningar fatta de angripna besluten.

Köp av statsobligationer som inte är penningpolitiskt, utan finanspolitiskt motiverade, skadar marknaden och tjänar inte till att säkerställa prisstabiliteten. Därigenom undergrävs förtroendet för en oavhängig penningpolitik. Sökandena anser att det av regelverket för Europeiska monetära unionen följer en subjektiv rätt att inte agera på ett sätt som uppenbart går emot stabiliteten och som är oförenligt med i synnerhet artikel 123 FEUF och 125 FEUF.

(1) Rådets förordning (EG) nr 3603/93 av den 13 december 1993 om fastställande av definitioner för tillämpningen av de förbud som avses i artiklarna 104 och 104b.1 i fördraget (EGT L 332, s. 1; svensk specialutgåva, område 10, volym 1 s. 73).

(2) EUT C 83, 2010, s. 309.

(3) Protokoll (nr 4) om stadgan för Europeiska centralbankssystemet och Europeiska centralbanken (EUT C 83, 2010, s. 230).

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/19

Talan väckt den 20 november 2012 — Slovenien mot kommissionen

(Mål T-507/12)

2013/C 32/30

Rättegångsspråk: slovenska

Parter

Sökande: Republiken Slovenien (ombud: V. Klemenc, državna pravobranilka, och A. Grum, pomočnica državne pravobranilke)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 19 oktober 2012 om stödåtgärder till förmån för bolaget ELAN d.o.o. SA.26379 (C 13/2010) (ex NN 17/2010), som kommissionen delgav Slovenien genom skrivelse nr SG-Greffe(2012) D/14375 av den 20 september 2012, i vilket kommissionen bland annat slog fast att Slovenien på ett rättsstridigt sätt hade genomfört en stödåtgärd till förmån för Elan i form av en rekapitalisering på 10 miljoner euro år 2008, i strid med artikel 108.3 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt, och att Slovenien därför var skyldig att kräva att Elan skulle återbetala stödet, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden två grunder.

Första grunden: kommissionen har i det angripna beslutet gjort en felaktig tolkning av artikel 107.1 FEUF och artikel 345 FEUF och har åsidosatt väsentliga formföreskrifter. Kommissionen har nämligen gjort en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna och har inte motiverat beslutet i tillräcklig utsträckning, eller så har motiveringen varit oriktig, när det gäller frågan huruvida 2008 års rekapitaliseringsåtgärd kan tillskrivas Republiken Slovenien.

Sökanden anser att kommissionen har slagit fast — i strid med bestämmelserna i artikel 107.1 och i artikel 435 FEUF — att agerandet från Elans delägare sida i samband med 2008 års rekapitalisering kunde tillskrivas Republiken Slovenien. Kommissionen grundade denna slutsats på att staten, i egenskap av ägare, utser bolagets tillsynsstyrelse. Detta utgör enligt sökanden en diskriminering av det dualistiska systemet för förvaltning av publika bolag.

Motiveringen i det angripna beslutet är otillräcklig, då det saknas relevanta och tillräckliga skäl, och dessutom oriktig. Kommissionen har nämligen hävdat att det skulle finnas starka uppgifter som talar för att staten varit nära inblandad i det beslut som fattades av Kapitalska Družba (KAD) och Družba za svetovanje in upravljanje (DSU) och detta påstående är enbart grundat på tvivelaktiga bevis och hörsägen. Det angripna beslutet saknar i synnerhet motivering i fråga om de andra delägarna i Elan. Kommissionen har endast lagt dessa delägare ett parallellt beteende till last. Enligt sökanden utgör de uppgifter som anförts av kommissionen i det angripna beslutet inte sådana uppgifter som enligt domstolens och tribunalens praxis krävs för att visa att staten var inblandad i rekapitaliseringen av Elan år 2008.

Andra grunden: kommissionen har i det angripna beslutet tillämpat artikel 107.1 FEUF på ett felaktigt sätt och har åsidosatt väsenliga formföreskrifter. Kommissionen har nämligen gjort en oriktig bedömning av de faktiska omständigheterna och har inte motiverat beslutet i tillräcklig utsträckning, eller så har motiveringen varit oriktig, när det gäller slutsatsen att rekapitaliseringen av Elan år 2008 inte genomfördes i enlighet med principen om en privat investerare som verkar på normala marknadsekonomiska villkor och att Elan således fick en selektiv fördel.

Sökanden gör gällande att rekapitaliseringen av Elan år 2008 genomfördes i enlighet med principen om en privat investerare som verkar på normala marknadsekonomiska villkor. Delägarna fattade nämligen beslutet om rekapitalisering på grundval av företagets utveckling och tog vederbörlig hänsyn till att Elans verksamhet hade försämrats under större delen av vintersäsongen 2007/2008 och således också under det första kvartalet år 2008. Försämringen av verksamheten år 2008 var inte så allvarlig att den skulle ha påverkat en tillförlitlig utveckling av företagets värde. Delägarna fattade beslutet såsom långsiktiga aktieägare i ett företag som har drabbats av tillfälliga svårigheter, men som har haft en långsiktig förmåga inte endast att överleva, utan även att återigen uppnå lönsamhet i verksamheten. Kommissionen har i det angripna beslutet inte klargjort i tillräcklig utsträckning varför den på ett selektivt sätt har tagit hänsyn till företagets värde och således agerat på ett godtyckligt sätt.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/20

Talan väckt den 27 november 2012 — Ted-Invest mot harmoniseringsbyrån — Scandia Down (sensi scandia)

(Mål T-516/12)

2013/C 32/31

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Ted-Invest EOOD (Plovdiv, Bulgarien) (ombud: advokaten A. Ivanova)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Scandia Down LLC (Weehawken, Förenta staterna)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 6 september 2012 (ärende R 2247/2011-1), som innebar ogiltighetsförklaring av det omtvistade varumärket för varor i klasserna 20 och 24,

—	alternativt, om tribunalen inte bifaller överklagandet i sin helhet, bifalla överklagandet och ogiltigförklara överklagandenämndens beslut i den del det avser varor i klass 20.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om ogiltighetsförklaring: Figurmärket ”sensi scandia” för varor i klasserna 16, 20 och 24 — registrerat som gemenskapsvarumärke nr 8596975

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Part som ansökt om ogiltighetsförklaring av gemenskapsvarumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Grunder för ansökan om ogiltighetsförklaring: Ansökan grundas på artikel 53.1, jämförd med artikel 8.1 b, i rådets förordning nr 207/2009 och på registreringen som gemenskapsvarumärke (nr 8173312) av ordmärket ”SCANDIA HOME”, för varor i klasserna 20, 24, 25 och 35.

Annulleringsenhetens beslut: Ogiltighetsförklaring av det omtvistade varumärket

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 53.1, jämförd med artikel 8.1 och 8.2, i rådets förordning nr 207/2009.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/20

Talan väckt den 23 november 2012 — Alro mot kommissionen

(Mål T-517/12)

2013/C 32/32

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Alro SA (Slatina, Rumänien) (ombud: C. Quigley, QC, O. Bretz, Solicitor och S. Verschuur, advokat)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara kommissionens beslut av den 26 april 2012 att inleda ett formellt granskningsförfarande enligt artikel 108.2 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt och artikel 4.4 i rådets förordning (EG) nr 659/1999 (1), avseende ett påstått olagligt stöd som Rumänien, genom sin kontroll av Hidroelectria SA, beviljat ALRO i form av förmånliga tariffer vid köp av elektricitet enligt ett avtal ingånget år 2005 jämte senare ändringar,

—	i andra hand, ogiltigförklara ovannämnda beslut av den 26 april 2012 i den del det avser perioden 1 januari 2007–31 december 2009, och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden tre grunder.

Första grunden: felaktig rättstillämpning

—

ALRO gör under den första grunden gällande att kommissionen har gjort en felaktig rättstillämpning i avseende på tillämpningsområdet för artikel 107.1 FEUF och avser att visa att kommissionen inte har iakttagit det krav som uppställs i fråga om att tillskriva ansvar, enligt domstolens dom av den 16 mars 2002 i mål C-482/99, Frankrike mot kommissionen (REG 2002, s. I-4397) (domen Stardust Marine). Kommissionen har bland annat sökt stödja sin bedömning enbart på organisatoriska kriterier. ALRO gör gällande att det följer av de kriterier som fastställts i ovannämnda dom att kommissionen måste påvisa förekomsten av andra indicier, då organisatoriska kriterier inte räcker för att tillskriva ansvar.

Andra grunden: uppenbart oriktig bedömning

—

ALRO gör under den andra grunden gällande att kommissionen har gjort en uppenbart oriktig bedömning genom att dra slutsatsen att den rumänska staten var ansvarig för Hidroelectricas ageranden och avser att visa att kommissionen har underlåtit att i vederbörlig ordning undersöka hur ledningsstrukturen för Hidroelectrica ser ut och vad denna struktur har för inverkan på dess beslutsförfarande. Vidare gör sökanden gällande att det var fel av kommissionen att jämföra ALRO:s avtal med det avtal som förbinder Hidroelectrica med ArcelorMittal. Slutligen har sökanden för avsikt att visa att ministerbeslut nr 445/2009 saknar betydelse för kommissionens bedömning och på vilket sätt hänvisningarna till tidningsartiklar från 2010 inte utgör bevis för att det föreligger ansvar.

Tredje grunden: bristfällig motivering

—

Under den tredje grunden avser ALRO att visa att kommissionen har lämnat en bristfällig motivering på de punkter den har stött sig på (såsom de beskrivits i föregående stycke) och därför åsidosatt kriterierna i artikel 296 FEUF. En sådan motivering är nödvändig för att tribunalen ska kunna pröva huruvida beslutet är giltigt och för att berörda parter ska få de upplysningar de behöver för att kunna avgöra huruvida beslutet är välgrundat eller inte. Såsom anges mer detaljerat i ansökan, uppfyller inte det angripna beslutet detta krav.

(1) Rådets förordning (EG) nr 659/1999 av den 22 mars 1999 om tillämpningsföreskrifter för artikel 93 i EG-fördraget (EGT L 83, s. 1).

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/21

Talan väckt den 27 november 2012 — Spirlea mot kommissionen

(Mål T-518/12)

2013/C 32/33

Rättegångsspråk: Tyska

Parter

Sökande: Darius Nocolai Spirlea (Capezzano Pianore, Italien) och Mihaela Spirlea (Cappezzano Pianore) (ombud: advokaterna V. Foerster och T. Pahl)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökandena yrkar att tribunalen ska

—	ta upp denna talan, som väckts med stöd av artikel 263 FEUF, till sakprövning

—	förklara att talan kan tas upp till sakprövning,

—	bifalla talan och fastställa att kommissionen har åsidosatt väsentliga formföreskrifter och flera materiella bestämmelser,

—	på grundval av detta ogiltigförklara beslutet av den 27 september 2012, genom vilket kommissionen avslutade unionens pilotförfarande nr 2070/11/SNCO (Ref. Ares (2012)1135073), och

—	förplikta kommissionen att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Till stöd för sin talan åberopar sökanden(a) tre grunder.

Första grunden: införandet av unionens pilotförfarande har skett utan någon som helst rättslig grund (artiklarna 290 FEUF och 291 FEUF)

—

Sökandena gör under sin första grund gällande unionens pilotförfarande har lett till att ytterligare ett processuellt villkor har införts, utöver dem som följer av artikel 258 FEUF. Kommissionen, som har åsidosatt fördragsbrottsförfarandet i artikel 258, har använt detta processuella villkor i ett rättsstridigt och icke transparent förfarande, trots att den inte har vare sig fullmakt eller befogenhet att göra detta enligt unionsfördragen.

Andra grunden: åsidosättande av kommissionens meddelande till Europaparlamentet och EU-ombudsmannen av den 22 mars 2002 om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten (1)

—

Sökandena gör under den andra grunden gällande att kommissionen godtyckligt har förbisett meddelandet om klagandens ställning i ärenden om överträdelser av gemenskapsrätten och, utan sökandenas medgivande, beslutat att behandla deras klagomål enligt unionens pilotförfarande, trots att sökandena inte kände till dessa bestämmelser.

Tredje grunden: åsidosättande av motiveringsskyldigheten

—	Sökandena gör under den tredje grunden gällande att kommissionen i sin motivering av det angripna beslutet varken har belyst de omständigheter som rör tillämpningen av förordning (EG) nr 1394/2007 (2) eller prövat sökandenas särskilda rättsliga anmärkningar med avseende på EU-rätten.

(1) EUT C 244, s. 5.

(2) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1394/2007 av den 13 november 2007 om läkemedel för avancerad terapi och om ändring av direktiv 2001/83/EG och förordning (EG) nr 726/2004 (EUT L 324, s. 121)

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/22

Talan väckt den 27 november 2012 — Pågen Trademark mot harmoniseringsbyrån (gifflar)

(Mål T-520/12)

2013/C 32/34

Rättegångsspråk: svenska

Parter

Sökande: Pågen Trademark AB (Malmö, Sverige) (ombud: advokaten J. Norderyd)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av andra överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken och mönster) av den 27 september 2012 i ärende R 46/2012-2 och förklara att gemenskapsvarumärke nr. 1 009 0331 GIFFLAR (fig) med sökanden Pågen Trademark AB ska offentliggöras och registreras alternativt förelägga KHIM att offentliggöra och registrera varumärket;

—	förplikta motparten att ersätta sökandens rättegångskostnader.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärke innehållande ordelementet ”gifflar”, för varor i klasserna 29, 30 och 31 — ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke nr 1 009 0331

Granskarens beslut: Delvis avslag på ansökan om registrering

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder:

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b och c i förordning nr 207/2009

—	Åsidosättande av artikel 7.3 i förordning nr 207/2009

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/22

Talan väckt den 30 november 2012 — Alfa Beta Vassilopoulos mot harmoniseringsbyrån — Henkel (AB terra Leaf)

(Mål T-522/12)

2013/C 32/35

Ansökan är avfattad på engelska

Parter

Sökande: Alfa-Beta Vassilopoulos SA (Gerakas Attikis, Grekland) (ombud: advokaten N. Lymperis)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Henkel AG & Co. KGaA (Düsseldorf, Tyskland)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—

ogiltigförklara det beslut som fattats av fjärde överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 1 oktober 2012 i ärende R 2122/2011-4 och bifalla överklagandet så att ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke nr 8573651 AB TERRA LEAF (& device) registreras för samtliga sökta varor, och

—	förplikta svaranden att ersätta kostnaderna i förevarande förfarande samt kostnaderna i invändnings- och överklagandeförfarandena

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Sökanden

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärket ”AB terra Leaf” i svart och vitt, för varor i klasserna 3, 5 och 16 — ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke nr 8573651

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Motparten vid överklagandenämnden

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Gemenskapsregistreringen under nr 33472909 av ordmärket ”TERRA” för varor i klasserna 3 och 21

Invändningsenhetens beslut: Bifall till invändningen för de omtvistade varorna

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artiklarna 8.1 b och 75 i rådets förordning nr 207/2009.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/23

Talan väckt den 30 november 2012 — Rani Refreshments FZCO mot harmoniseringsbyrån — Global-Invest Bartosz Turek (Sani)

(Mål T-523/12)

2013/C 32/36

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Rani Refreshments FZCO (Dubai, Förenade Araberemiten) (ombud: M. Chapple, Barrister)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Motpart vid överklagandenämnden: Global-Invest Bartosz Turek (Poczesna, Polen)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som fjärde överklagandenämnden vid byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) antog den 27 september 2012 i ärende R 236/2012-4, och

—	förplikta svaranden att ersätta sökandens kostnader i samband med dess ansökan och beslutet.

Grunder och huvudargument

Sökande av gemenskapsvarumärke: Motparten vid överklagandenämnden

Sökt gemenskapsvarumärke: Figurmärket Sani i färgerna grönt, ljusgrönt och vitt, bland annat, för varor i klasserna 29, 30 och 32 — Ansökan om registrering som gemenskapsvarumärke nr 9087479

Innehavare av det varumärke eller kännetecken som åberopats som hinder för registrering i invändningsförfarandet: Sökanden

Varumärke eller kännetecken som åberopats: Gemenskapsregistrering nr 2587244 av figurmärket Rani i färgerna grönt, vitt, svart och blått för varor i klass 32, gemenskapsregistrering nr 4005211 av figurmärket Rani i färgerna blått och vitt för varor i klasserna 29 och 30, gemenskapsregistrering nr 2587293 av figurmärket RANI FLOAT i färgerna blått och vitt för varor i klass 32, gemenskapsregistrering nr 2587269 av figurmärket Rani i färgerna orange, gult, svart, vitt, rött, rosa, blått och grönt för varor i klasserna 16, 21 och 32, varumärkesregistrering nr 1239206 i Förenade kungariket av figurmärket rani för varor i klass 32.

Invändningsenhetens beslut: Ogillade invändningen i dess helhet

Överklagandenämndens beslut: Avslog överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 8.1 b i rådets förordning nr 207/2009

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/23

Talan väckt den 3 december 2012 — Recaro mot harmoniseringsbyrån — Certino Mode (RECARO)

(Mål T-524/12)

2013/C 32/37

Rättegångsspråk: engelska

Parter

Sökande: Recaro Beteiligungs-GmbH (Kaiserslautern, Tyskland) (ombud: advokaten J. Weiser)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Motpart vid överklagandenämnden: Certino Mode, SL (Elche, Spanien)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	i första hand, ändra det angripna beslutet så att det överklagande som ingetts av motparten vid överklagandenämnden avslås och att gemenskapsvarumärket ”RECARO”, vilket registrerats under nr 734343, upphävs i sin helhet,

—	i andra hand, ogiltigförklara beslutet från första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) av den 6 september 2012 i ärende R 1761/2011-1, och

—	förplikta harmoniseringsbyrån och, i förekommande fall, motparten vid överklagandenämnden, att ersätta rättegångskostnaderna och kostnaderna i förfarandet vid harmoniseringsbyråns överklagandenämnd.

Grunder och huvudargument

Registrerat gemenskapsvarumärke som är föremål för ansökan om upphävande: Ordmärket ”RECARO” för varor i klasserna 10 och 25 — Gemenskapsvarumärkesregistrering nr 734343

Innehavare av gemenskapsvarumärket: Motparten vid överklagandenämnden

Part som ansökt om upphävande av gemenskapsvarumärket: Sökanden

Annulleringsenhetens beslut: Upphävande av gemenskapsvarumärket

Överklagandenämndens beslut: Delvist upphävande av det överklagade beslutet

Grunder:

—	Åsidosättande av artikel 51.1 a i förening med artikel 15 i rådets förordning nr 207/2009.

—	Åsidosättande av artikel 76.2 i rådets förordning nr 207/2009 i förening med regel 50.1 i kommissionens förordning nr 2868/95.

—	Åsidosättande av artikel 75.1 i rådets förordning nr 207/2009.

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/24

Talan väckt den 5 december 2012 — AXA Versicherung mot kommissionen

(Mål T-526/12)

2013/C 32/38

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: AXA Versicherung AG (Köln, Tyskland) (ombud: advokaterna C. Bahr, S. Dethof och A. Malec)

Svarande: Europeiska kommissionen

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara beslutet om avslag,

—	i andra hand delvis ogiltigförklara beslutet om avslag, och

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna.

Grunder och huvudargument

Sökanden vänder sig mot kommissionens tysta beslut om avslag på sökandens andra begäran om tillgång till handlingarna i ärendet COMP/39125 — Autoglas.

Till stöd för sin talan åberopar sökanden fyra grunder.

Första grunden: Åsidosättande av skyldigheten att i enlighet med artiklarna 2 och 4 i förordning (EG) nr 1049/2001 (1) konkret och individuellt avgöra huruvida de aktuella handlingarna kan lämnas ut.

—

Sökanden gör i detta sammanhang gällande att kommissionen har åsidosatt sin skyldighet att i enlighet med artiklarna 2 och 4 i förordning nr 1049/2001 konkret och individuellt avgöra huruvida de aktuella handlingarna kan lämnas ut. Kommissionen har istället på ett rättsstridigt sätt sekretessbelagt de aktuella handlingarna.

Andra grunden: Åsidosättande av artikel 4.2 första och andra strecksatsen samt artikel 4.3 andra stycket i förordning nr 1049/2001 genom att kommissionen vägrat sökanden att få tillgång till specifika handlingar i ärendet

—

Sökanden gör gällande att kommission på ett rättsstridigt sätt har gjort en alltför extensiv tolkning av tillämpningsområdet för artikel 4.2 i förordning nr 1049/2001. Sökanden menar att inget affärsintresse, i den mening som avses i artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001, undergrävs genom att handlingarna lämnas ut och att kommissionen inte kan åberopa skyddet för syftet med inspektioner, i den mening som avses i artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001.

—	Utlämnande av handlingarna undergräver inte heller allvarligt beslutsförfarandet (artikel 4.3 andra stycket i förordning nr 1049/2001).

—	Kommissionen har fel i sitt påstående att det föreligger ett övervägande allmänintresse mot att handlingarna utlämnas.

Tredje grunden: Kommissionen har åsidosatt artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001 genom att helt vägra tillgång till specifika handlingar

—	Sökanden gör gällande att kommission har åsidosatt artikel 4.6 i förordning nr 1049/2001, eftersom den inte ens har beviljat delvis tillgång till de aktuella handlingarna. Sökanden menar att kommission, i strid med förordning nr 1049/2001, inte har prövat huruvida delvis tillträde är möjligt.

Fjärde strecksatsen: Åsidosättande av artikel 4.2 första och tredje strecksatsen och artikel 4.3 andra stycket och artikel 4.1 b i förordning nr 1049/2001 genom att sökanden har förvägrats tillgång till en fullständig version av innehållsförteckningen för handlingarna i kommissionens ärende

—

Kommissionen har gjort en alltför extensiv tolkning av villkoren för tillämpning av undantagen i artikel 4 i förordning nr 1049/2001 även vad gäller sökandens begäran att få tillgång till en fullständig version av den aktuella innehållsförteckningen. Sökanden anser att inte heller här kan affärsintresset enligt artikel 4.2 första strecksatsen i förordning nr 1049/2001 och skyddet för syftet med inspektioner enligt artikel 4.2 tredje strecksatsen i förordning nr 1049/2001 anses undergrävas.

—	Skyddet för den enskildes privatliv enligt artikel 4.1 b i förordning nr 1049/2001 kan slutligen inte heller anses undergrävas.

(1) Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar (EGT L 145, s. 43).

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/25

Talan väckt den 8 december 2012 — Still mot harmoniseringsbyrån (Fleet Data Services)

(Mål T-534/12)

2013/C 32/39

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Still GmbH (Hamburg, Tyskland) (ombud: advokaten S. Waller)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) den 10 september 2012 i ärende R 130/2012-1,

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, och

—

med stöd av artikel 50.1 i tribunalens rättegångsregler förena målet med det parallellt ingivna klagomålet mot det beslut som meddelades av första överklagandenämnden vid Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) i ärende R 4/2012-1, även det av den 10 september 2012, gällande ansökan om registrering av gemenskapsvarumärket ”Truck Data Services”, EM 009931429.

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: Bildmärke som innehåller ordelementen ”Fleet Data Services” för varor och tjänster i klasserna 9, 12, 35, 36, 37 och 39 — ansökan om registrering av gemenskapsvarumärke nr 9 931 387

Granskarens beslut: Avslag på registreringsansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder: Åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009, åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009 och åsidosättande av artikel 73.2 i förordning nr 207/2009

2.2.2013

Europeiska unionens officiella tidning

C 32/25

Talan väckt den 8 december 2012 — Still mot harmoniseringsbyrån (Truck Data Services)

(Mål T-535/12)

2013/C 32/40

Rättegångsspråk: tyska

Parter

Sökande: Still GmbH (Hamburg, Tyskland) (ombud: advokaten S. Waller)

Svarande: Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller).

Yrkanden

Sökanden yrkar att tribunalen ska

—	ogiltigförklara det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 10 september 2012 (ärende R 4/2012-1)

—	förplikta svaranden att ersätta rättegångskostnaderna, och

—

enligt artikel 50.1 i tribunalens rättegångsregler förena målet med det mål där talan förs om ogiltigförklaring av det beslut som meddelades av harmoniseringsbyråns första överklagandenämnd den 10 september 2012 (ärende R 130/2012-1 angående ansökan om registrering av varumärket ”Fleet Data Services” som gemenskapsvarumärke (ansökan nr 009931387).

Grunder och huvudargument

Sökt gemenskapsvarumärke: figurmärke innehållande ordelementet ”Truck Data Services” för varor och tjänster i klasserna 9, 12, 35, 36, 37 och 39 — gemenskapsvarumärkesansökan nr 9 931 429

Granskarens beslut: Avslag på registreringsansökan

Överklagandenämndens beslut: Avslag på överklagandet

Grunder:

—	Åsidosättande av artikel 7.1 c i förordning nr 207/2009

—	Åsidosättande av artikel 7.1 b i förordning nr 207/2009

—	Åsidosättande av artikel 73.2 i förordning nr 207/2009

		ISSN 1977-1061 doi:10.3000/19771061.C_2013.032.swe
Europeiska unionens officiella tidning		C 32

Svensk utgåva	Meddelanden och upplysningar	56 årgången 2 februari 2013

Informationsnummer	Innehållsförteckning	Sida
	IV Upplysningar
	UPPLYSNINGAR FRÅN EUROPEISKA UNIONENS INSTITUTIONER, BYRÅER OCH ORGAN
	Europeiska unionens domstol
2013/C 032/01	Europeiska unionens domstol senaste offentliggörande i Europeiska unionens officiella tidningEUT C 26, 26.1.2013	1

	V Yttranden
	DOMSTOLSFÖRFARANDEN
	Domstolen
2013/C 032/02	Mål C-476/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Oberster Gerichtshofs (Österrike) den 24 oktober 2012 — Österreichischer Gewerkschaftsbund mot Verband Österreichischer Banken und Bankiers	2

2013/C 032/03	Mål C-479/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesgerichtshofs (Tyskland) den 25 oktober 2012 — H. Gautzsch Großhandel GmbH & Co. KG mot Münchener Boulevard Möbel Joseph Duna GmbH	3

2013/C 032/04	Mål C-495/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Upper Tribunal (Tax and Chancery Chamber) (Förenade kungariket) den 5 november 2012 — The Bridport and West Dorset Golf Club Limited mot The Commissioners for Her Majesty's Revenue & Customs	3

2013/C 032/05	Mål C-509/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunal Central Administrativo Norte (Portugal) den 9 november 2012 — IPTM-Instituto Portuário e dos Transportes Marítimos mot Navileme-Consultadoria Náutica, Lda, Nautizende — Consultadoria Náutica, Lda	4

2013/C 032/06	Mål C-522/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Bundesarbeitsgericht (Tyskland) den 19 november 2012 — Tevfik Isbir mot DB Services GmbH	5

2013/C 032/07	Mål C-523/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale Amministrativo Regionale per la Puglia (Italien) den 19 november 2012 — Dirextra Alta Formazione S.r.l. mot Regione Puglia	5

2013/C 032/08	Mål C-531/12 P: Överklagande ingett den 23 november 2012 av Commune de Millau och Société d'économie mixte d'équipement de l'Aveyron (SEMEA) av den dom som tribunalen (tredje avdelningen) meddelade den 19 september 2012 i de förenade målen T-168/10 och T-572/10, Europeiska kommissionen mot SEMEA och Commune de Millau	6

2013/C 032/09	Mål C-533/12 P: Överklagande ingett den 22 november 2012 av Société nationale maritime Corse-Méditerranée (SNCM) SA av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 11 september 2012 i mål T-565/08, Corsica Ferries France SAS mot Europeiska kommissionen	7

2013/C 032/10	Mål C-536/12 P: Överklagande ingett den 26 november 2012 av Republiken Frankrike av den dom som tribunalen (fjärde avdelningen) meddelade den 11 september 2012 i mål T-565/08, Corsica Ferries France SAS mot Europeiska kommissionen	7

2013/C 032/11	Mål C-545/12: Talan väckt den 27 november 2012 — Europeiska kommissionen mot Republiken Cypern	8

2013/C 032/12	Mål C-550/12 P: Överklagande ingett den 3 december 2012 av J av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 27 september 2012 i mål T-160/10, J mot Europaparlamentet	9

2013/C 032/13	Mål C-552/12 P: Överklagande ingett den 3 december 2012 av Republiken Grekland av den dom som tribunalen (femte avdelningen) meddelade den 4 oktober 2012 i mål T-215/10, Grekland mot kommissionen	9

2013/C 032/14	Mål C-553/12 P: Överklagande ingett den 30 november 2012 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 20 september 2012 i mål T-169/08, DEI mot kommissionen	10

2013/C 032/15	Mål C-554/12 P: Överklagande ingett den 30 november 2012 av Europeiska kommissionen av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 20 september 2012 i mål T-421/09, DEI mot kommissionen	11

2013/C 032/16	Mål C-555/12: Begäran om förhandsavgörande framställd av Tribunale di Tivoli (Italien) den 3 december 2012 — Claudio Loreti m.fl. mot Comune di Zagarolo	11

2013/C 032/17	Mål C-558/12 P: Överklagande ingett den 4 december 2012 av Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller) av den dom som tribunalen (första avdelningen) meddelade den 21 september 2012 i mål T-278/10, Wesergold Getränkeindustrie GmbH & Co. KG mot Byrån för harmonisering inom den inre marknaden (varumärken, mönster och modeller)	12

2013/C 032/18	Mål C-559/12 P: Överklagande ingett den 5 december 2012 av Republiken Frankrike av den dom som tribunalen (sjätte avdelningen) meddelade den 20 september 2012 i mål T-154/10, Frankrike mot kommissionen	13

2013/C 032/19	Mål C-576/12 P: Överklagande ingett den 10 december 2012 av Ivan Jurašinović av den dom som tribunalen (andra avdelningen i utökad sammansättning) meddelade den 3 oktober 2012 i mål T-465/09, Jurašinović mot rådet	14

	Tribunalen
2013/C 032/20	Mål T-457/07: Tribunalens dom av den 12 december 2012 — Evropaïki Dynamiki mot EFSA (Offentlig upphandling — Anbudsförfarande — IT-konsulttjänster — Förkastande av anbud och beslut att tilldela en annan anbudsgivare kontraktet — Upptagande till sakprövning — Motiveringsskyldighet — Urvalskriterier — Tilldelningskriterier — Iakttagande av de tilldelningskriterier som anges i förfrågningsunderlaget — Uppenbart oriktig bedömning)	15

2013/C 032/21	Mål T-332/09: Tribunalens dom av den 12 december 2012 — Electrabel mot kommissionen (Konkurrens — Koncentrationer — Beslut som ålägger böter för genomförande av en koncentration — Skyldighet att upplösa koncentrationen — Motiveringsskyldighet — felaktig bedömning — Preskription — Bötesbelopp)	15

2013/C 032/22	Mål T-352/09: Tribunalens dom av den 12 december 2012 — Novácke chemické závody mot kommissionen (Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Marknaden för kalciumkarbid och magnesium för stål- och gasindustrin inom EES, med undantag för Irland, Spanien, Portugal och Förenade kungariket — Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras — Fastställande av priser och uppdelning av marknaden — Böter — Motivering — Proportionalitet — Likabehandling — 2006 års riktlinjer för beräkning av böter — Faktisk betalningskapacitet)	15

2013/C 032/23	Mål T-392/09: Tribunalens dom av den 12 december 2012 — I. garantovaná mot kommissionen (Konkurrens — Konkurrensbegränsande samarbete — Marknaden för kalciumkarbid och magnesium för stål- och gasindustrin inom EES-området med undantag för Irland, Spanien, Portugal och Förenade konungariket — Beslut i vilket det fastställs en överträdelse av artikel 81 EG — Fastställande av priser och uppdelning av marknaden — Ansvar för det rättstridiga handlandet — Böter — Tak på 10 procent av omsättningen — Relevant omsättning — Rätt till försvar — Motiveringsskyldighet — Proportionalitet — Riktlinjer för beräkning av böter — Betalningsförmåga)	16

2013/C 032/24	Mål T-400/09: Tribunalens dom av den 12 december 2012 — Ecka Granulate och non ferrum Metallpulver mot kommissionen (Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Marknaden för kalciumkarbid och magnesium för stål- och gasindustrin inom EES, med undantag för Irland, Spanien, Portugal och Förenade kungariket — Beslut i vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras — Fastställande av priser och uppdelning av marknaden — Böter — Principen inget brott och inget straff utan lag — 2006 års riktlinjer för beräkning av böter — Förmildrande omständigheter — Samarbete under det administrativa förfarandet — Proportionalitet — Bidragsförmåga)	16

2013/C 032/25	Mål T-410/09: Tribunalens dom av den 12 december 2012 — Almamet mot kommissionen (Konkurrens — Konkurrensbegränsande samverkan — Marknaden för kalciumkarbid och magnesiumbaserade reagenser för stål- och gasindustrin inom EES, med undantag för Irland, Spanien, Portugal och Förenade kungariket — Beslut enligt vilket en överträdelse av artikel 81 EG konstateras — Fastställande av priser och uppdelning av marknaden — Rätten till försvar — Kommissionens befogenheter vid inspektioner — En enda, fortlöpande överträdelse — Böter — Samarbete under det administrativa förfarandet — Proportionalitet — 2006 års riktlinjer för beräkning av böter)	17

2013/C 032/26	Mål T-78/11 P: Tribunalens beslut av den 4 december 2012 — Lenz mot kommissionen (Överklagande — Personalmål — Tjänstemän — Social trygghet — Ersättning för sjukvårdskostnader avseende behandling utförd av en Heilpraktiker — Motiveringsskyldighet — Missuppfattning av de faktiska omständigheterna)	17

2013/C 032/27	Mål T-390/11: Tribunalens beslut av den 12 december 2012 — Evonik Industries mot harmoniseringsbyrån — Bornemann (EVONIK) (Gemenskapsvarumärke — Invändning — Återkallande av invändning — Anledning saknas att döma i saken)	17

2013/C 032/28	Mål T-664/11: Tribunalens beslut av den 6 december 2012 — Spa Monopole mot harmoniseringsbyrån — Royal Mediterranea (THAI SPA) (Gemenskapsvarumärke — Invändningsförfarande — Begränsning av de tjänster som avses i varumärkesansökan — Anledning saknas att döma i saken)	18

2013/C 032/29	Mål T-492/12: Talan väckt den 12 november 2012 — von Storch m.fl. mot ECB	18

2013/C 032/30	Mål T-507/12: Talan väckt den 20 november 2012 — Slovenien mot kommissionen	19

2013/C 032/31	Mål T-516/12: Talan väckt den 27 november 2012 — Ted-Invest mot harmoniseringsbyrån — Scandia Down (sensi scandia)	20

2013/C 032/32	Mål T-517/12: Talan väckt den 23 november 2012 — Alro mot kommissionen	20

2013/C 032/33	Mål T-518/12: Talan väckt den 27 november 2012 — Spirlea mot kommissionen	21

2013/C 032/34	Mål T-520/12: Talan väckt den 27 november 2012 — Pågen Trademark mot harmoniseringsbyrån (gifflar)	22

2013/C 032/35	Mål T-522/12: Talan väckt den 30 november 2012 — Alfa Beta Vassilopoulos mot harmoniseringsbyrån — Henkel (AB terra Leaf)	22

2013/C 032/36	Mål T-523/12: Talan väckt den 30 november 2012 — Rani Refreshments FZCO mot harmoniseringsbyrån — Global-Invest Bartosz Turek (Sani)	23

2013/C 032/37	Mål T-524/12: Talan väckt den 3 december 2012 — Recaro mot harmoniseringsbyrån — Certino Mode (RECARO)	23

2013/C 032/38	Mål T-526/12: Talan väckt den 5 december 2012 — AXA Versicherung mot kommissionen	24

2013/C 032/39	Mål T-534/12: Talan väckt den 8 december 2012 — Still mot harmoniseringsbyrån (Fleet Data Services)	25

2013/C 032/40	Mål T-535/12: Talan väckt den 8 december 2012 — Still mot harmoniseringsbyrån (Truck Data Services)	25

2013/C 032/41	Mål T-366/00 RENV: Tribunalens beslut av den 6 december 2012 — Scott mot kommissionen	26

2013/C 032/42	Mål T-258/04: Beslut av tribunalens ordförande den 6 december 2012 — Polen mot Kommissionen	26

2013/C 032/43	Mål T-370/10: Tribunalens beslut av den 4 december 2012 — Rubinetterie Flero mot Kommissionen	26

2013/C 032/44	Mål T-560/11: Tribunalens beslut av den 10 december 2012 — Kronofrance et Kronoply mot Kommissionen	26

2013/C 032/45	Mål T-35/12: Tribunalens beslut av den 12 december 2012 — Icelandic Group UK mot Kommissionen	26

2013/C 032/46	Mål T-85/12: Tribunalens beslut av den 12 december 2012 — Lilleborg mot OHMI — Hardford Sweden (Pierre Robert)	26

2013/C 032/47	Mål T-86/12: Tribunalens beslut av den 12 december 2012 — Robert Group/OHMI mot Hardford Sweden (Pierre Robert)	27

2013/C 032/48	Mål T-210/12: Tribunalens beslut av den 10 december 2012 — Viasat Broadcasting mot UK/Commission	27

2013/C 032/49	Mål T-325/12 och T-332/12: Tribunalens beslut av den 6 december 2012 — Nederländerna och ING Groep mot kommissionen	27

2013/C 032/50	Mål T-333/12: Tribunalens beslut av den 5 december 2012 — Soltau mot Kommissionen	27