19.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 393/1

1.

rådets slutsatser av den 12 maj 2009 om en strategisk ram för europeiskt utbildningssamarbete (”Utbildning 2020”) (1), där man fastställde målet att minska andelen personer med svaga grundläggande färdigheter (läs- och skrivkunnighet, matematik och naturvetenskap) till 15 % senast 2020,

2.

rådets resolution av den 20 december 2011 om en förnyad europeisk agenda för vuxenlärande (2), som syftar till att förbättra vuxnas läs- och skrivkunnighet och räknefärdighet och att bredda utbildningsmöjligheterna för lågkvalificerade européer,

1.

läs- och skrivkunnighet är en central kompetens i livet, som ger den enskilde medborgaren möjlighet att utveckla förmåga till eftertanke, muntlig framställning, kritiskt tänkande och empati, vilket främjar personlig utveckling, självförtroende, en känsla av identitet och full delaktighet i en digital och kunskapsbaserad ekonomi och ett digitalt och kunskapsbaserat samhälle,

2.

låga nivåer läs- och skrivkunnighetsnivåer hämmar den ekonomiska tillväxten och minskar dess hållbarhet; den ekonomiska vinsten för medlemsstaterna av att uppnå EU-målet att minska de låga läskunnighetsresultaten för 15-åringar till under 15 % kan bli avsevärd,

3.

läs- och skrivkunnighetsnivåerna står stilla i de flesta europeiska länder och inte mindre än 1,1 miljoner 15-åringar (dvs. en av fem) ligger på en otillräcklig läs- och skrivkunnighetsnivå (6),

4.

läs- och skrivkunnighet är inkörsporten till allt fortsatt lärande; att angripa de låga läs- och skrivkunnighetsnivåerna är ett effektivt sätt att bekämpa de underliggande orsakerna till avbruten skolgång, arbetslöshet och begränsat deltagande i livslångt lärande för lågutbildade,

5.

ökad digitalisering kräver allt högre läs- och skrivkunnighetsstandarder, inklusive förmågan att kritiskt bedöma texter, att hantera flera olika typer av texter, att tolka bilder samt att jämföra och integrera olika typer av information; dessutom har de sociala medierna ökat vikten av och synligheten när det gäller skrivkunnighet,

6.

det i samtliga europeiska länder finns en stor klyfta i studieresultat mellan socioekonomiskt gynnade och missgynnade elever; i många EU-länder ligger eleverna i den lägsta kvartilen för social status mer än två eller till och med tre år efter elever från den högsta kvartilen, medan missgynnade elever i några länder tenderar att betraktas som funktionellt icke läs- och skrivkunniga vid 15 års ålder,

7.

det finns en stor och växande klyfta mellan pojkars och flickors resultat vid mätningar av läskunnighet vid 15 års ålder, motsvarande cirka ett år mellan dem, varvid den underliggande orsaken är motivationsbetingad,

8.

det inom yrkesutbildning och praktisk utbildning i vissa fall saknas tillräckligt stöd för att förbättra de grundläggande färdigheterna och för att förstå vikten av läs- och skrivkunnighet i förhållande till yrkesfärdigheter,

1.

Läs- och skrivkunnighet är inte enbart en utbildningsfråga, utan också en personlig, ekonomisk, kulturell och social fråga. För att skapa ett brett deltagande måste därför en rad aktörer i samhället – inbegripet företag, medier, icke-statliga organisationer, arbetsmarknadens parter, tillhandahållare av icke formell utbildning, kulturinstitutioner samt socialtjänster, arbetsförmedlingar och hälso- och sjukvård på lokal nivå – medverka i initiativ för att förbättra läs- och skrivkunnigheten.

2.

Att skapa en läs- och skrivvänlig miljö för att främja läsande och förbättra läs- och skrivkunnigheten kräver ökad tillgång till olika former av läsmaterial i skolor, bibliotek och mediacentrum, men även på okonventionella platser och i hemmet, och kräver mer stöd till familjer från mycket tidig ålder. Föräldrar måste få större medvetenhet om denna fråga och om den viktiga roll som föräldrar kan spela för att förbättra barns läs- och skrivförmåga och stödja motivationen och engagemanget kring läsning, både i den tidiga barndomen och under barnets skoltid.

3.

Det brådskar med att öka effektiviteten i de åtgärder som vidtas i medlemsstaterna och på EU-nivå för att förbättra läs- och skrivkunnigheten bland barn och vuxna, i synnerhet personer med socioekonomiskt missgynnad bakgrund. Det finns bevis på att program för läs- och skrivkunnighet som riktas till familjer är kostnadseffektiva och mycket ändamålsenliga.

4.

Deltagande i högkvalitativ utbildning och vård under tidig barndom, där kvalificerad personal tillhandahåller lekbaserad språkutveckling och stimulans, är av grundläggande betydelse för att minska de socioekonomiska klyftorna och ge små barn en solid grund att bygga på senare i livet.

5.

Personalen inom förskoleverksamheten och vård under tidig barndom samt grundskolelärarna bör ha nödvändig kompetens för att i ett tidigt skede upptäcka och åtgärda språk- och inlärningssvårigheter.

6.

Grundskollärarnas pedagogiska kompetens i läs- och skrivundervisning, t.ex. i pedagogisk användning av IKT, behöver om lämpligt förbättras. Dessutom kommer stöd till lärare på högstadiet och gymnasiet att undervisa i läs- och skrivkunnighet inom alla ämnen och i förekommande fall främjande av tillgång till expertrådgivning för alla lärare att bidra till att befästa och nå ytterligare framsteg.

7.

Den nya teknikens effekter på läs- och skrivkunnigheten har ännu inte utnyttjats fullt ut av utbildningssystemen. En översyn av läromedel och lärometoder mot bakgrund av ökad digitalisering samt stöd till lärarna vid användning av ny pedagogik kan förstärka motivationen hos eleverna.

8.

Bedömning av språkkunskaperna samt läs- och skrivkunnigheten i bosättningslandets språk hos nyanlända barn och vuxna som invandrat bör främjas, tillsammans med ett mer individualiserat stöd till sådana grupper. Stöd i ursprungsspråket skulle också kunna ges, när detta bedöms vara lämpligt och resurserna tillåter det.

9.

En mer sammanhållen läroplan för läs- och skrivkunnighet, inklusive integrering av läs- och skrivkunskaper i hela läroplanen för skolan och utarbetande av en läroplan för läs- och skrivkunnighet för vuxna, bör stödjas av tydliga åldersrelaterade standarder och bedömningsredskap, tillsammans med effektiva kvalitetsgarantier.

10.

Kontroll av färdighetsnivåerna hos den vuxna befolkningen och ett aktivt engagemang från företag, medier, icke-statliga organisationer, arbetsmarknadens parter och kulturinstitutioner samt socialtjänster, arbetsförmedlingar och hälsovårdstjänster på lokal nivå bör utgöra grunden för strategier avsedda att öka medvetenheten om läs- och skrivkunnighetsproblem i samhället i stort.

11.

Diversifiering och bättre kvalitet i läs- och skrivundervisningen för vuxna kräver skräddarsydd pedagogisk utbildning för lärare i läs- och skrivkunnighet för vuxna, en läroplan som är nära kopplad till yrkesrelaterade färdigheter och stöds av lämpliga läromedel, kurser av adekvat längd och intensitet, IKT-stöd samt bedömningsmetoder.

1.

garantera ett ändamålsenligt faktaunderlag genom övervakning och insamling av uppgifter, med maximalt utnyttjande av befintliga resurser, såsom PISA- och PIAAC-undersökningarna,

2.

utveckla strategier för att förbättra läs- och skrivkunnigheten, vilka kombinerar specifika bidrag från alla berörda aktörer och organisationer och myndigheter, både inom och utanför utbildningsväsendet, som en del av en strategi för breddade färdigheter, och i relevanta fall förstärka samordningen av initiativ för läs- och skrivkunnighet mellan lokala, regionala och nationella myndigheter, arbetsmarknadens parter och företrädare för lärare, föräldrar och vuxenstuderande,

3.

främja införande av brett baserade medvetandehöjande åtgärder för att läs- och skrivkunnighetsfrågan ska fortsätta att uppmärksammas av allmänheten och för att bryta det tabu som svag läs- och skrivförmåga utgör i alla åldersgrupper; i synnerhet skulle man kunna öka medvetenheten bland arbetsgivarna om motivationsvinsterna och de ekonomiska vinsterna med att förbättra de anställdas läs- och skrivförmåga och uppmuntra dem att vidta lämpliga åtgärder,

4.

främja utarbetande och genomförande av program för läs- och skrivkunnighet riktade till familjer, särskilt socioekonomiskt missgynnade familjer, i syfte att stödja föräldrar och andra familjemedlemmar i strävan att förbättra både sin egen och barnens läs- och skrivförmåga,

5.

främja allmän och rättvis tillgång till högkvalitativ utbildning och vård under tidig barndom som ett avgörande bidrag till en minskning av de socioekonomiska klyftorna,

6.

kontinuerligt se över läromedel och metoder för inlärning mot bakgrund av den allt starkare digitaliseringen för att stödja motivationen hos eleverna och i större utsträckning utnyttja icke-formella utbildningsresurser, främja utvecklingen av mjukvara för skolor i syfte att hjälpa lärarna att ta fram nya strategier för att höja läs- och skrivkunnigheten,

7.

uppmuntra till utarbetande av tydliga riktlinjer för den kompetens lärare behöver för att undervisa i läsning och skrivning, både i skolor och när det gäller vuxenstuderande, och främja individualiserade undervisningsstrategier som svar på särskilda behov,

8.

öka medvetenheten och kunskaperna bland lärare om de teoretiska grunderna för läs- och skrivinlärning och läs- och skrivundervisning, så att de kan upptäcka och hantera sina elevers läs- och skrivsvårigheter, och främja tillgången till expertrådgivning och om lämpligt stöd från specialutbildade lärare,

1.

rapportera om sina åtgärder för att höja läs- och skrivkunnighetsnivån för alla åldrar och om möjligt om effekterna av dessa åtgärder i nästa gemensamma rapport till rådet och kommissionen om genomförandet av den strategiska ramen för europeiskt utbildningssamarbete (Utbildning 2020) under 2015,

2.

använda alla relevanta åtgärder inom ramen för det nuvarande programmet för livslångt lärande och det framtida EU-programmet för utbildning samt Europeiska socialfondens resurser, för att stödja och sprida innovativa strategier för att förbättra läs- och skrivkunnigheten i hela EU och för att stärka faktaunderlaget för framtida beslutsfattande, samt att, utan att föregripa resultatet av förhandlingarna om nästa fleråriga budgetplan, stödja mer strategiska och sektorsövergripande åtgärder för läs- och skrivkunnighet inom ramen för det framtida EU-programmet för utbildning, i syfte att främja innovation och öka de politiska åtgärdernas effektivitet,

3.

se till att läs- och skrivkunnighetsfrågor om lämpligt på ett adekvat sätt omfattas av Europa 2020-processen,

1.

stödja europeiskt samarbete i läs- och skrivkunnighetsfrågor, särskilt genom inrättande av ett europeiskt nätverk för organisationer som arbetar på detta område i medlemsstaterna, i syfte att främja transnationellt samarbete och framtagande av en politik för läs- och skrivkunnighet på nationell nivå, och tillsammans med intresserade medlemsstater organisera en vecka med temat Europa älskar att läsa i syfte att öka medvetenheten om läs- och skrivkunnighetsfrågor i hela EU,

2.

under 2013 lägga fram en rapport om policysamarbete om grundläggande färdigheter, med en beskrivning av en effektiv politik för att minska andelen personer med svaga färdigheter i läs- och skrivkunnighet, matematik och naturvetenskap genom alla former av livslångt lärande, där både läs- och skrivfärdigheter och -förmåga betonas,

3.

se till att kommissionens IKT-initiativ inom utbildning och på ungdomsområdet fullt ut behandlar digitaliseringens och den nya teknikens utmaningar och möjligheter i förhållande till läs- och skrivkunnighet,

4.

underlätta identifiering, analys och utbyte av god praxis beträffande policyinitiativ för att förbättra läs- och skrivkunnighetsresultaten med alla lämpliga medel, inbegripet de instrument som finns tillgängliga inom ramen för den öppna samordningsmetoden och den nya webbsidan om läs- och skrivkunnighet på Europa-webbplatsen,

5.

använda den periodiska utbildningsövervakaren (Education Monitor) för att tillhandahålla jämförbara uppgifter om och analys av framsteg mot ”Utbildning 2020”-riktmärket för grundläggande färdigheter och för att stärka faktaunderlaget för beslutsfattande om läs- och skrivkunnighet,

6.

använda den nya ramen för samarbete med OECD (7) på utbildningsområdet för att öka tillgängligheten hos nationell övervakning och insamling av data.

19.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 393/5

1.

debatten om utbildning och Europa 2020 som hölls vid utbildningsministrarnas informella möte i Nicosia den 4 och 5 oktober 2012,

2.

den inbördes pilotutvärdering av utbildningspolitiken som genomfördes den 17 september 2012, där fokus låg på högre utbildning och yrkesutbildning som två av de områden vars vikt betonades under den europeiska planeringsterminen 2012,

3.

den offentliga diskussionen vid European Education, Training and Youth Forum den 18 och 19 oktober 2012 om de utbildningsfrågor som tagits upp under den europeiska planeringsterminen 2012,

4.

insatserna för att förbättra empirisk evidens och analytisk kapacitet med hjälp av utbildningsöversikten,

5.

anordnandet av en gemensam tematisk översyn i utbildningskommittén och sysselsättningskommittén den 18 april 2012,

1.

de landsspecifika rekommendationer som rådet utfärdade den 10 juli 2012 vad gäller utbildningsområdet särskilt inriktas på att förbättra tillgången till förskole- och skolutbildning av god kvalitet, minska antalet elever som slutar skolan i förtid, underlätta ungdomars övergång från utbildning till arbetsmarknaden, förbättra utbildningsresultat och kompetensens relevans i förhållande till arbetsmarknadens behov, stärka yrkesutbildningen, med fokus på utbildning på arbetsplatsen och lärlingsutbildning, modernisera den högre utbildningen med tonvikt på att minska andelen studenter som hoppar av samt förbättra tillgången till utbildning för missgynnade grupper,

2.

uppmuntrande, men ojämna, framsteg gjordes mellan 2010 och 2011 i riktning mot EU:s huvudmål som rör högskoleutbildning eller motsvarande utbildning samt avhopp från skolan, och att fortsatta insatser är oumbärliga för att målet ska nås senast 2020, med tanke på att det ofta krävs tid för att reformer på utbildningsområdet ska ge resultat.

1.

Även när de ekonomiska resurserna är knappa, är effektiva och adekvata investeringar i tillväxtvänliga områden som utbildning en nyckelkomponent när det gäller ekonomisk utveckling och konkurrenskraft, som i sin tur är av avgörande betydelse för sysselsättningen.

2.

Effektiva investeringar i utbildning kan vara ännu viktigare under ekonomiskt svåra tider och vid en tidpunkt då ungdomsarbetslösheten är hög. När krisen är över kan tillväxtmöjligheterna avsevärt förbättras, innovation främjas och en framtida kris avvärjas om fler har en examen av hög kvalitet inom såväl högre utbildning som yrkesutbildning.

3.

På många områden behöver både ungdomars och vuxnas kompetensnivå ständigt på ett genomgripande sätt anpassas till ekonomins och arbetsmarknadens ändrade behov. Människors anställbarhet bör därför främjas både inom utbildningssystemen och på arbetsplatsen, som ett gemensamt ansvar för den offentliga och den privata sektorn i fråga om livslångt lärande.

4.

För att man ska kunna nå Europa 2020-målen måste Europas medborgare förberedas för att bli motiverade och självgående studerande som kan bidra till att främja hållbar ekonomisk utveckling och social sammanhållning under lång tid.

5.

Utbildningssystemen bör syfta till att underlätta övergången från utbildning till arbete, till att finna den rätta balansen mellan teori och praktik och, vid behov, stärka banden mellan utbildning och arbetsmarknad. Utbildningen bör bättre spegla den nya verkligheten och, när så är lämpligt, innehålla praktiska inslag som kan bidra till att förbättra studenters och andra inlärares anställbarhet.

6.

Utbildningssektorn, även på ministernivå, bör spela en mer framträdande roll både när det gäller att fastställa gemensamma strategier och mål för utbildningsområdet och vid genomförandet av utbildningsaspekterna av den europeiska planeringsterminen inom ramen för Europa 2020

1.

i enlighet med nationella och regionala prioriteringar och behov genomföra reformer i syfte att hantera de utbildningsfrågor som tas upp i de landsspecifika rekommendationerna,

2.

fokusera effektiva investeringar på utbildning som en del av en bredare strategi for ekonomisk återhämtning, tillväxt och sysselsättning, bland annat genom EU-program och de europeiska strukturfonderna,

3.

tillsammans med berörda aktörer göra ansträngningar för att förbättra rekrytering, fortbildning och allmän status för skollärare, skolledare och lärarutbildare i syfte att höja kvaliteten på undervisningen och inlärningsmiljön, och för att öka dessa yrkens attraktionskraft,

4.

inkludera fler arbetsbaserade delar i läroplanerna, särskild inom yrkesutbildning, inbegripet praktikplatser och lärlingsutbildningar, upprätta strukturer för samarbete mellan institutioner för yrkesutbildning, företag, arbetsmarknadens parter och lokala och regionala myndigheter, samt öka yrkesutbildningssektorns attraktionskraft, bland annat genom att diversifiera alternativen inom yrkesutbildningarna och genom att ge mer vägledning i grundskolan,

5.

främja flexibla övergångar mellan yrkesutbildning och högre utbildning i de nationella referensramarna för kvalifikationer,

6.

öka deltagandet i högre utbildning genom riktade åtgärder för underrepresenterade grupper, genom att införa flexibla lärandemetoder och genom att, där så inte redan har skett, utveckla högre yrkesutbildning som ett komplement till universitetsutbildning,

7.

tillhandahålla bättre riktat stöd och vägledning för studenter för att hjälpa dem att slutföra en högre utbildningsexamen inom utsatt tid,

8.

koppla de utbildningsprioriteringar som fastställs inom ramen för Europa 2020-strategin och Utbildning 2020 till utgifter från de europeiska strukturfonderna inom den nuvarande och framtida fleråriga budgetramen.

1.

utvärdera den inbördes utvärdering som nyligen genomfördes som ett pilotprojekt och på grundval av denna lägga fram förslag till en diskussion om möjliga ytterligare evenemang för ömsesidigt lärande och inbördes utvärdering med koppling till Europa 2020-målen,

2.

när så är lämpligt förelägga rådet ett utkast till arbetsprogram för Utbildning 2020 i syfte att säkerställa att de prioriterade områdena för den andra arbetscykeln 2012–2014 inom Utbildning 2020 och de landsspecifika rekommendationerna genomförs; för varje prioriterat område bör planerade insatser, tidsplan och medverkan av arbetsgrupper inom den öppna samordningsmetoden anges i arbetsprogrammet,

1.

utan att det påverkar förhandlingarna om den fleråriga budgetramen, se till att de reformbehov som betonas i de landsspecifika rekommendationerna beaktas vid valet av prioriterade investeringar och åtgärder som planeras inom den framtida gemensamma strategiska ramen för de europeiska strukturfonderna,

2.

bättre samordna Eurydice och andra relevanta nätverk, som Cedefops ReferNet, i syfte att analysera medlemsstaternas utbildningssystem och de reformer som genomförs inom Europa 2020-processen.

19.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 393/8

1.

att kultur med sina inneboende inslag av kreativitet och innovation har ett egenvärde; kulturen har ett stort allmännyttigt värde och bidrar till uppnåendet av smart och hållbar tillväxt för alla i enlighet med Europa 2020-strategin och dess flaggskeppsinitiativ (1),

2.

de mål som enligt artikel 167 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt fastställs för Europeiska unionen på kulturområdet,

3.

att kulturpolitiken är av övergripande natur, vilket kräver ett sektorsövergripande samarbete och ett samarbete mellan olika förvaltningsnivåer,

4.

att de många utmaningarna som kultursektorn och den kreativa sektorn står inför, bland annat en miljö i snabb förändring som drivs på av övergången till digital teknik och globaliseringen, behöver vändas till nya tillväxt- och sysselsättningsmöjligheter, vilket innebär att man måste vidta åtgärder på olika förvaltningsnivåer,

5.

att det finns en kraftfull dynamik i gränszonen mellan kultursektorn och den kreativa sektorn och stora fördelar med att skapa kopplingar och partnerskap mellan olika sektorer; det finns därför ett behov av att betrakta den kulturpolitiska styrningen (cultural governance) ur ett helhetsperspektiv,

6.

att begreppet kulturpolitisk styrning bör uppfattas som både en metod för att skapa en kulturpolitik och ett redskap för att integrera kulturen djupare i agendan för offentlig politik genom att samordna kulturpolitiken med annan sektorspolitik,

7.

betydelsen av den öppna samordningsmetoden vid genomförandet av rådets handlingsplan för kultur (2), som utgör ett av medlen för kulturpolitisk styrning på europeisk nivå,

—

att stödja en evidensbaserad hållning till kulturpolitik på nationell, regional och lokal nivå och, närhelst så är befogat, använda instrument för utvärdering och konsekvensanalys som inte bara tar hänsyn till kvantitativa utan även till kvalitativa indikatorer,

—

att främja kulturpolitiska aspekter inom andra politikområden,

—

att främja samverkan och nätverksarbete mellan kulturinstitutioner och utbildningsanstalter, forskningscentrum samt kulturföretag och kreativa företag för att inhämta och bearbeta forskningsresultat samt sprida dessa bland beslutsfattarna,

—

att, samtidigt som de på bästa sätt använder de befintliga strukturerna, försöka se till att statliga organ och relevanta organ inom offentlig förvaltning, om så är lämpligt och relevant, beaktar dessa forskningsresultat när de utformar sin forskning och sektorspolitik,

—

stimulera till utbyte av erfarenheter, främja spridandet av bästa praxis inom kulturpolitiken och främja synergieffekter mellan medlemsstaterna när det gäller akademisk forskning som rör kultur och kulturpolitisk styrning,

—

utse kontaktpunkter med ansvar för att sammanföra och samordna framtidsstudier och framtidsforskning inom kulturministerierna eller andra offentliga organ med ansvar för kulturpolitik samt inom kommissionen, och uppmuntra deras nätverksarbete på europeisk nivå,

—

så snart som möjligt införa den gemensamma statistiska ram och de metoder som tagits fram av ESSnet-kultur i syfte att ta fram tillförlitliga, jämförbara och uppdaterade uppgifter om kultursektorns och den kreativa sektorns sociala och ekonomiska inverkan och med utgångspunkt i rekommendationerna från ESSnet-kultur fortsätta arbetet med de framtida prioriteringarna (4),

—

främja Eurostats vidareutveckling av jämförbar kulturstatistik i samarbete med nationella statistikbyråer (5) och kulturministerierna eller andra offentliga organ med ansvar för kulturpolitik,

—

främja utbyte av erfarenheter och med deltagande av Eurostat ta initiativ till ett arbete med satelliträkenskaper  (6) i fråga om kultur vilket kommer att underlätta bedömningen av kulturens bidrag till ekonomin, med särskild uppmärksamhet på arbeten inom kultursektorn.

—

förstärka samarbetet i kulturfrågor mellan olika sektorer och mellan olika ministerier och utveckla de integrerade flernivåstrategier som omfattar alla förvaltningsnivåer,

—

uppmuntra lokala och regionala myndigheter att som ett led i lokal och regional utvecklingspolitik integrera kultursektorn och den kreativa sektorn i sina strategier för smart specialisering  (8) samt att i detta syfte inrätta fungerande partnerskap mellan det civila samhället, näringslivet och offentliga myndigheter,

—

uppmuntra till samarbetsprojekt mellan offentliga och privata intressenter i syfte att göra investeringar inom kultursektorn och den kreativa sektorn bärkraftiga, samtidigt som man främjar en bättre balans mellan hårda (infrastruktur) och mjuka (humankapital) investeringar,

—

främja en metod som bygger på människors deltagande vid utformningen av kulturpolitiken genom att förstärka partnerskapen mellan offentliga kulturinstitutioner och det civila samhället och att stimulera det civila samhällets deltagande genom lämplig dialog och lämpliga samråd,

—

fortsätta att stödja samarbete och utbyte av bästa praxis mellan experter från medlemsstaterna, bland annat genom den öppna samordningsmetoden och främja en strukturerad dialog med relevanta grupper av aktörer,

—

fortsätta att bygga upp ett sektorsövergripande samarbete inom kommissionen för att till fullo utnyttja kultursektorns och den kreativa sektorns potential att främja smart tillväxt, social sammanhållning och interkulturell dialog i Europa och fullt ut använda sig av befintliga förfaranden för konsekvensanalys i syfte att integrera kulturen i all relevant EU-politik och alla relevanta EU-åtgärder,

—

närhelst så är befogat fullt ut använda sig av befintliga och framtida finansieringsprogram på EU-nivå, inbegripet program på forsknings- och innovationsområdet (9),

—

arbeta gemensamt med en översyn efter halva tiden av och en slutrapport om handlingsplanen för kultur 2011–2014 och ta fram övervakningsmetoder för att mäta genomförandet,

—

regelbundet och i ett tidigt skede utbyta information om EU-politik och EU-åtgärder som direkt eller indirekt påverkar kulturfrågor och kulturpolitiken för att säkerställa en effektiv samordning på europeisk och nationell nivå, uppmanar därför KOMMISSIONEN att rapportera om sina relevanta initiativ, inklusive dem i kommissionens årliga arbetsprogram, till kulturkommittén, och FRAMTIDA ORDFÖRANDESKAP att rapportera om det arbete som utförs i andra förberedande organ i rådet,

—

senast i slutet av 2013 utse kontaktpunkter med ansvar för att sammanföra och samordna framtidsstudier och framtidsforskning,

—

samarbeta för att se till att dessa slutsatser tillämpas,

—

2015 granska genomförandet av dessa slutsatser (10).

19.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 393/11

—

EU-agendan för barns rättigheter (2), där ett av målen är att åstadkomma en hög skyddsnivå för barn i den digitala världen och samtidigt hävda rätten till internetåtkomst för barns sociala och kulturella utveckling,

—

betydelsen av de program för ett säkrare internet inom vilka EU sedan 1999 samordnat och stött insatserna för att göra internet säkrare för barn, samt den avgörande roll som centrum för ett säkrare internet spelar,

—

den digitala agendan för Europa (3), som bland annat syftar till att främja mediekompetens (4), särskilt digital kompetens (5) och e-integration samt att uppmuntra teknisk innovation och skapande av arbetstillfällen för att därigenom bidra till den digitala inre marknaden,

1.

att rådets slutsatser från 2011 om skyddet av barn i den digitala världen (6), där medlemsstaterna, kommissionen och branschen uppmanades att vidta åtgärder för att skapa en säker mediemiljö för barn på nätet och att vidta de åtgärder som behövs för att bekämpa olagligt innehåll, t.ex. bilder på sexuella övergrepp mot barn, fortfarande är relevanta,

2.

antagandet av Europaparlamentets och rådets direktiv 2011/93/EU av den 13 december 2011 om bekämpande av sexuella övergrepp mot barn, sexuell exploatering av barn och barnpornografi samt om ersättande av rådets rambeslut 2004/68/RIF (7), som medlemsstaterna ska genomföra

3.

att eftersom rådets slutsatser från 2011 och direktiv 2011/93/EU i stor utsträckning omfattar insatser inom den tredje och den fjärde pelaren i den europeiska strategin för ett bättre internet för barn kommer de här slutsatserna i huvudsak att inriktas på de frågor som tas upp under den första och den andra pelaren i den europeiska strategin,

4.

att dessa slutsatser och slutsatserna från 2011 kompletterar varandra och utgör rådets samlade svar på den europeiska strategi som kommissionen föreslagit,

1.

inrättandet på kommissionens initiativ av koalitionen Coalition to make the Internet a better place for kids och dess arbetsplan för framsteg och resultat på fem åtgärdsområden (rapporteringsverktyg, åldersanpassade sekretessinställningar, innehållsklassificering, föräldrakontroll, avlägsnande av material om övergrepp mot barn) (8),

2.

kommissionens förslag till förordning om inrättande av Fonden för ett sammanlänkat Europa (9) och till förordning om transeuropeiska telekommunikationsnät (10), där finansiering av infrastruktur för tjänster för ett säkrare internet planeras, på både europeisk och nationell nivå,

3.

kommissionens förslag till förordning om inrättande av Horisont 2020 (11), där det förutses finansiering av forskning på bland annat områden med anknytning till barns interaktion med internet och förslag till förordning om inrättande av Erasmus för alla (12), där finansiering planeras för initiativ om mediekompetens och digital kompetens i utbildningen,

4.

kommissionens uppmaning om att medlemsstaterna ska utse en it-mästare (Digital Champion) vars arbete syftar till att lyfta fram fördelarna med ett digitalt samhälle för alla (13),

5.

Europarådets arbete inom dess strategi för förvaltning av internet (2012–2015) när det gäller att skydda barn och ge dem egenmakt på nätet,

6.

de mycket positiva resultaten och tillvägagångssätten inom ramen för befintliga projekt på nationell nivå, till stöd för liknande syften, såsom skapandet av kvalitetsinnehåll för barn eller skyddet för minderåriga genom exempelvis verktyg för kontroll, medvetenhet och inflytande,

1.

internet är interaktivt och allmänt utbrett och erbjuder därmed många möjligheter till utveckling av mediekompetens, särskilt digital kompetens, som stöder kritiskt tänkande, analysförmåga, innovation och kreativitet; det är viktigt för barn att utveckla mediekompetens, särskilt digital kompetens, för att de på ett tryggt sätt ska kunna anpassa sig till ständigt föränderlig ny teknik och mera generellt för att deras värld ska formas på ett tryggt och kreativt sätt,

2.

den långsiktiga effekten på våra samhällen av att inte investera tillräckligt i politik som påverkar barn kan bli djupgående (14), vilket belyser behovet av att ta itu med barns särskilda behov och sårbarhet på nätet och att göra internet till en möjligheternas arena för alla barn i Europa oavsett etnisk, kulturell och social bakgrund, och för barn med funktionsnedsättning och särskilda behov, för att minska de nuvarande it-klyftorna,

3.

det är viktigt att samordna verksamheter som inletts enligt den europeiska strategin på både nationell och europeisk nivå samtidigt som man främjar interaktion mellan flera intressenter, framför allt barn, offentliga organ, behöriga institutioner, icke-statliga organisationer och branschen; ett exempel på förstärkt samarbete på EU-nivå är att man sörjer för fortsatt och intensifierad samordning av arbetet inom det EU-finansierade nätverket av centrum för ett säkrare internet i medlemsstaterna,

4.

det är viktigt med självreglering eftersom internet är en snabbt föränderlig miljö som kräver flexibilitet om inte dess tillväxtpotential och anpassningsförmåga ska begränsas, men att självreglering för att bli effektiv måste underställas oberoende övervakning och utvärdering och noga kombineras med initiativ för medvetenhet och inflytande,

1.

barn utsätts för internet genom allt fler olika elektronikprodukter och i allt lägre åldrar, men de hittar inte tillräckligt mycket kvalitetsmaterial som är lämpligt för deras ålder,

2.

begreppet ”kvalitetsinnehåll online för barn” bör uppfattas som det innehåll som på något sätt gynnar barn genom att öka deras kunskaper, förmåga och färdigheter, med särskild betoning på kreativitet och dessutom är attraktivt och användbart för dem, tillförlitligt och säkert och, i relevanta fall, innehåll som gör reklam eller kommersiella meddelanden tydligt identifierbara (15),

3.

tillgången på kvalitetsinnehåll för barn på nätet kan öka barns förbättrade användning av internet och kan i betydande grad underlätta spridning och aktiv användning av bredbandsinternet i EU:s hushåll (16), och vice versa,

4.

fragmentariseringen av den digitala inre marknaden skulle kunna minska om man ökar konsumenternas (barns, föräldrars och utbildares) medvetenhet, tillit och förtroende i fråga om användningen av innehåll i olika länder och elektronikprodukter och samtidigt respekterar varje medlemsstats språkliga och kulturella särdrag,

5.

främjande, produktion och spridning av kvalitetsinnehåll på nätet kräver dynamiskt och nära samarbete mellan offentliga och privata innehållsproducenter, experter på barns internetsäkerhet (t.ex. icke-statliga organisationer och centrum för säkerheten på nätet), internetleverantörer och personer som har en uppgift när det gäller att uppfostra barn (t.ex. föräldrar och lärare) samt även barnen själva,

1.

uppmuntra innovation genom användning av öppen programvara och öppna standarder för produktionen av kvalitetsinnehåll av och för barn genom att stödja projekt och initiativ, inbegripet utveckling av driftskompatibla plattformar som ger tillgång till sådant innehåll,

2.

betygsätta de kvantitativa och kvalitativa aspekterna av onlineinnehåll genom utveckling av åldersgränser och system för innehållsklassificering (bland annat klassificering grundad på användares belåtenhet och experters recensioner) som är tillförlitliga och kan jämföras mellan olika länder och elektronikprodukter, samtidigt som kulturellt grundade skillnader mellan medlemsstaterna tillåts,

3.

undersöka hur man kan hantera språkbarriären när man skapar kvalitetsinnehåll för nätet, bland annat genom bättre maskinöversättning, och på så sätt bidra till att den digitala inre marknaden upprättas,

—

det för att ge barn möjlighet att använda internet på ett säkert sätt är nödvändigt att å ena sidan ta upp frågan om tekniska verktyg som gör det möjligt att navigera säkert på internet och å andra sidan ge barnen nödvändig kunskap, förmåga och kompetens så att de på ett effektivt och ansvarsfullt sätt kan hantera miljön på nätet,

—

utbildningssektorn och föräldrarna har en viktigt uppgift när det gäller att hjälpa barn att på ett gynnsamt och kreativt sätt utnyttja de möjligheter som internet erbjuder och att identifiera och hantera risker som de möter på internet, men det är även känt att lärarna och föräldrarna själva behöver stöd och utbildning för att hänga med i de snabba och oförutsägbara förändringarna i barnens virtuella liv liksom den ständigt förändrade nya tekniken,

1.

intensifiera genomförandet av strategier för att skolorna ska ge undervisning om säkerhet på nätet och digital kompetens och för att uppmuntra till användning av internet i alla skolämnen och i detta avseende stödja lämplig utbildning av lärare,

2.

förbättra föräldrars och barns inhämtning av digital kompetens i samband med informellt och icke formellt lärande, även i ungdomsorganisationer via ungdomsarbetare med lämplig utbildning,

3.

aktivt stödja barns deltagande när nationella och alleuropeiska kampanjer för att öka medvetenheten, lagstiftning eller andra åtgärder och aktiviteter med inverkan på barns aktiviteter på nätet, utarbetas, till exempel genom att fortsätta att stödja de nationella ungdomspaneler som centrumen för säkrare internet driver,

4.

vidareutveckla mediekompetensen, särskilt den digitala kompetensen, och främja ökad kunskap på nationell och alleuropeisk nivå,

5.

stödja offentlig-privata partnerskap för att öka medvetenheten och egenmakten, med tyngdpunkt på de möjligheter som internet ger, nationellt och på EU-nivå, och då nå ut till föräldrar och barn oavsett deras sociala, etniska och kulturella bakgrund, inbegripet barn från socioekonomiskt missgynnad bakgrund och barn med särskilda behov,

6.

fortsätta att tillhandahålla belägg för och kunskap om barns beteende på nätet och om hur tjänster och teknik påverkar barns internetanvändning,

7.

förbättra verktygen för föräldrarnas kontroll så att de fungerar effektivt på alla elektronikprodukter, är driftskompatibla och är tillgängliga på så många språk som möjligt, och utveckla strategier för att göra föräldrar medvetna om att det finns verktyg för föräldrars kontroll, med hänsyn till barns rätt till integritet, information och yttrandefrihet,

8.

samordna en gemensam standardiserad minimirapportering av skadliga innehållskategorier och prestandakriterier för rapportförfarandena för att de ska vara jämförbara, transparenta och användbara i olika länder för olika elektronikprodukter,

9.

ge nödvändigt stöd till upprättande, genomförande och övervakning av effektiva mekanismer för rapportering av skadligt innehåll och uppföljning, stärka samarbetet i branschen och med statliga organ, icke-statliga organisationer och telefonjourer och sörja för användningen av mekanismer, relevanta plattformar och anordningar som krävs för internationellt samarbete,

10.

genomföra och verkställa befintliga självregleringsinitiativ i fråga om nätreklam och hålla dem uppdaterade om nya former för reklam,

11.

införa inställningar för integritetsskydd som standard och utveckla och tillämpa effektiva metoder för information till barn och föräldrar om deras sekretessinställningar på nätet,

12.

vidareutveckla självregleringsinitiativ i fråga om nätreklam.

1.

koalitionen för utbildning och uppsökande verksamhet (CEO Coalition), att för rådet lägga fram sin slutrapport, som förväntas bli klar i januari 2013,

2.

kommissionen att ofta ge återkoppling och information om framstegen med åtgärderna i den europeiska strategin för ett bättre internet för barn, särskilt i fråga om de förfaranden för riktmärken och utvärdering som ska genomföras för att utvärdera den europeiska strategins genomförande,

3.

kommissionen och medlemsstaterna att, utan att förhandlingarna om den fleråriga budgetramen 2014–2020 påverkas, på lämpligt sätt använda de befintliga och kommande EU-programmen för finansiering för att nå målen i den europeiska strategin för ett bättre internet för barn inom alla fyra pelare och i dessa slutsatser.

19.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 393/15

1.

det i artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen slås fast att Europeiska unionens centrala värderingar är respekt för människans värdighet, frihet, demokrati, jämlikhet, rättsstaten och respekt för de mänskliga rättigheterna, inklusive rättigheter för personer som tillhör minoriteter och att dessa värden ska vara gemensamma för medlemsstaterna i ett samhälle som kännetecknas av mångfald, icke-diskriminering, tolerans, rättvisa, solidaritet och principen om jämställdhet mellan kvinnor och män (1),

2.

det i artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) fastslås att målet för unionens insatser ska vara att stimulera ungdomars deltagande i Europas demokratiska liv,

3.

det i resolutionen om förnyade ramar för det europeiska samarbetet på ungdomsområdet (2010–2018) (2) slås fast att främjande av ett aktivt medborgarskap för ungdomar och social integration av alla ungdomar tillhör de övergripande målen och att delaktighet och social integration är två av åtta handlingsområden; i resolutionen anges också att man bör se alla ungdomar som en samhällsresurs och hävda ungdomars rätt att vara med och utarbeta politik som påverkar dem genom en kontinuerlig strukturerad dialog med ungdomar och ungdomsorganisationer; detta utgör en del av de vägledande principer som bör iakttas inom alla politikområden och verksamheter som berör ungdomar,

4.

det i Europa 2020-strategin presenteras tre prioriteringar som ömsesidigt förstärker varandra och som är grundade på smart och hållbar tillväxt för alla samt att det i denna, som en del av strategins flaggskeppsinitiativ om en europeisk plattform mot fattigdom och social utestängning, särskilt hänvisas till behovet av att garantera social och territoriell sammanhållning, så att tillväxtens och sysselsättningens fördelar kommer många till del och att människor som drabbas av fattigdom och social utestängning kan leva ett värdigt liv och aktivt delta i samhället, och också till ungdomsfrågor som ett centralt område där Unga på väg-initiativet ska stärka både de formella och de icke-formella utbildningssystemens resultat och underlätta ungdomarnas inträde på arbetsmarknaden,

5.

dessa slutsatser är inriktade på alla ungdomar, med tonvikt på ungdomar med invandrarbakgrund (3),

6.

ungdomars aktiva deltagande omfattar alla områden som påverkar ungdomars liv, liksom ett aktivt deltagande i den demokratiska processen,

7.

social integration av ungdomar innebär tillgång till sådana tjänster som hälso- och sjukvård, formell utbildning och icke-formellt och informellt lärande, informations- och kommunikationsteknik (IKT), kultur, bostäder, sociala tjänster och sysselsättning, oavsett kön, ras eller etnisk bakgrund, religion eller övertygelse, funktionshinder, ålder eller sexuell läggning,

8.

rasmässig, etnisk, kulturell och religiös mångfald är ett centralt inslag i Europeiska unionen; rörlighet och migration har utgjort en viktig källa till mångfald; år 2011 bodde i EU 20,5 miljoner tredjelandsmedborgare, vanligen i EU-kontext benämnda som invandrare, vilket är cirka 4 % av EU:s totala befolkning, och 12,8 miljoner EU-medborgare bodde i en annan medlemsstat än den egna, vilket motsvarar 2,5 % av befolkningen i EU-27 (4),

9.

invandrarnas ålder varierar i de olika medlemsstaterna – mer än hälften var 2011 mellan 20 och 34 år gamla (5),

10.

de negativa effekterna av den ekonomiska och finansiella krisen på tillväxten och sysselsättningen särskilt påverkar ungdomar med färre möjligheter – i synnerhet har ungdomsarbetslösheten i Europeiska unionen nått oroväckande nivåer på över 20 % och den fortsätter att stiga för dem under 25 år; 21,1 % av ungdomar mellan 18 och 24 år hotas av fattigdom,

11.

händelserna i södra Medelhavsområdet sedan slutet av 2010 har utlöst betydande förflyttningar av unga invandrare, med direkt påverkan på EU:s gränser,

12.

Europeiska fonden för integration av invandrare från tredjeländer strävar efter att främja europeiskt samarbete i syfte att ge jämförbara rättigheter, skyldigheter och möjligheter åt alla (6),

13.

formell utbildning och icke-formellt och informellt lärande är av avgörande betydelse för fullständig integration och social sammanhållning och att alla ungdomar bör ha lika tillgång till utbildning och till arbetsmarknaden; ungdomar med invandrarbakgrund kan genom att delta i det mottagande landets utbildningssystem öka sina kunskaper, sina färdigheter och sin kompetens, vilket avsevärt ökar deras möjligheter att få anställning,

14.

icke-formellt och informellt lärande stöder formell utbildning och kan främja social och ekonomisk integration av ungdomar och att ungdomsorganisationers och ungdomsledares arbete – utfört av, med och för ungdomar, särskilt ungdomar med invandrarbakgrund – är viktigt i detta sammanhang,

15.

ett stort antal icke-formella och informella utbildningsverksamheter får stöd genom EU:s finansieringsprogram; vissa program, som till exempel ungdomsprogram, är anpassade efter ungdomars behov och är tillgängliga för alla ungdomar – oavsett utbildningsnivå, bakgrund och livsval,

16.

ett växande antal studier har visat att unga kvinnor och män med invandrarbakgrund fortsätter att missgynnas allvarligt inom utbildning, på arbetsmarknaden och under övergången från utbildning till arbetsmarknaden, trots att en stor del av personerna i denna grupp har vuxit upp eller är födda i det land där de bor (7); uppgifter tyder dessutom på att unga kvinnor med invandrarbakgrund drabbas av arbetslöshet och social utestängning i högre grad än unga män,

17.

en framgångsrik integration av invandrare är avgörande för individuella invandrares och lokalsamhällets – men också hela EU:s – välstånd, förmåga till ömsesidig förståelse samt kommunikation, genom att den bidrar till såväl ekonomisk tillväxt som kulturell rikedom,

18.

möjligheten för unga rörliga EU-medborgare och ungdomar med invandrarbakgrund att uppfylla sin potential när det gäller att aktivt delta på lokal, regional och nationell nivå samt på EU-nivå är en avgörande faktor för att uppnå större social integration och för att samhällen ska fungera på ett sunt, hållbart och demokratiskt sätt och kunna fortsätta att utvecklas,

19.

rasism, främlingsfientlighet och andra former av intolerans fortfarande är ett stort problem i EU, bland annat för ungdomar med invandrarbakgrund; alla åtgärder med inriktning på ungdomar, inbegripet ungdomar med invandrarbakgrund, måste utföras i enlighet med EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna, särskilt vad gäller främjandet av icke-diskriminering, barnets rättigheter och skydd av personuppgifter, och de får inte leda till att en viss grupp stigmatiseras,

20.

strategier som syftar till social integration bör göra det lättare för ungdomar med invandrarbakgrund att delta i det demokratiska, ekonomiska, sociala och kulturella livet,

21.

engagera alla ungdomar i utformningen, genomförandet och utvärderingen av all politik som påverkar dem,

22.

främja interkulturell dialog och förståelse, i synnerhet genom att aktivt involvera personer med olika kulturell bakgrund i samhället och därigenom bekämpa diskriminering, rasism, främlingsfientlighet och andra former av intolerans,

23.

främja jämlikhet mellan unga kvinnor och män, särskilt genom att tillhandahålla lika tillgång till kvalitetsutbildning, samt underlätta en smidig övergång från utbildning till arbetsmarknaden,

24.

inse vikten av icke-formellt och informellt lärande och av att validera resultaten av detta,

25.

erkänna den roll som ungdomsorganisationer, inklusive invandrarungdomsorganisationer, och andra delar av det civila samhället spelar för att stödja integrationen av ungdomar,

26.

aktivt engagera lokala, regionala och nationella myndigheter i genomförandet av politiken för social delaktighet och förstärka deras samarbete i frågor som har att göra med migration, inbegripet stöd för social integration av ungdomar och deras deltagande,

27.

inse vikten av att lära sig det eller de officiella språken i det mottagande landet samt andra främmande språk,

28.

vid utformningen av politik och tillhandahållandet av tjänster beakta de särskilda behov som ungdomar med invandrarbakgrund har och de svårigheter som de ställs inför; tillhandahålla lättillgängliga tjänster för ungdomar som har utsatts för eller riskerar att utsättas för diskriminering, främlingsfientlighet och rasism; inse att ett aktivt medborgarskap för ungdomar […] likaså grundar sig på deras skyldigheter och engagemang för ett aktivt deltagande i samhället,

29.

främja ungdomsarbete och ungdomspolitik, som kan stärka det aktiva deltagandet, den sociala integrationen, solidariteten och den interkulturella dialogen bland ungdomar och därigenom skapa acceptans för den allt större mångfalden bland ungdomar; ta fram innovativa metoder för att utföra ungdomsarbete på platser där ungdomar möts,

30.

främja den personliga utvecklingen och välbefinnandet för alla ungdomar genom möjligheter till ungdomsarbete, så att de kan förverkliga sin potential och bli aktiva och engagerade samhällsmedlemmar,

31.

verka för ett aktivt deltagande av ungdomar med invandrarbakgrund i lokalsamhällen, särskilt vad gäller icke-formella och informella inlärningsmöjligheter,

32.

underlätta tillgången till kultur-, idrotts- och fritidsverksamheter, eftersom de utgör viktiga medel för social integration av ungdomar med invandrarbakgrund och unga rörliga EU-medborgare,

33.

utveckla utbildningssystem och utrusta lärare med nödvändiga kunskaper och kompetenser som motsvarar de specifika behoven hos enskilda elever, inbegripet bättre inlärningsstöd till ungdomar med invandrarbakgrund,

34.

främja flerspråkighet bland unga rörliga EU-medborgare och ungdomar med invandrarbakgrund och stödja inlärning av det eller de officiella språken i det land där de bor, så att de kan inhämta kunskap och delta fullt ut i utbildningsaktiviteter och kulturella och sociala aktiviteter,

35.

samarbeta med ungdomsledare och ungdomsorganisationer, inbegripet invandrarungdomsorganisationer, för att utveckla, främja och stödja lättillgängliga peer learning-aktiviteter i syfte att befrämja ömsesidig respekt, tolerans och interkulturell förståelse,

36.

främja social integration i informationssamhället genom att till exempel förbättra mediekompetensen bland ungdomar med invandrarbakgrund,

37.

stödja unga rörliga EU-medborgare och ungdomar med invandrarbakgrund i övergången mellan utbildning och arbete samt säkerställa lika tillträde för alla ungdomar till ungdomsgarantisystem i enlighet med det egna landets lagstiftning och tjänster,

38.

främja deltagandet av unga rörliga EU-medborgare och ungdomar med invandrarbakgrund i strukturer för beslutsfattande och stärka deras faktiska deltagande i och bidrag till politik och program som påverkar dem,

39.

stödja nätverksarbete och stimulera strategiska partnerskap mellan ungdomsorganisationer, inklusive invandrarungdomsorganisationer, myndigheter på lokal, regional och nationell nivå samt den privata sektorn för anordnandet av projekt och evenemang som leds av ungdomar och som gynnar mångfald och främjar deltagande,

40.

engagera alla ungdomar i utformningen, genomförandet och utvärderingen av all politik som påverkar dem,

41.

analysera den könsdifferentierade situationen för unga kvinnor och män med invandrarbakgrund och fastställa åtgärder för lika möjligheter och jämlikhet mellan könen,

42.

inse lokalsamhällets viktiga roll när det gäller att hjälpa ungdomar med invandrarbakgrund att utöka sina kunskaper, färdigheter och kompetenser, genom formell utbildning och icke-formellt och informellt lärande och utvecklingsmöjligheter,

43.

dra största möjliga nytta av Europeiska medborgaråret 2013 för att fokusera på rörlighet och fullt deltagande för unga rörliga EU-medborgare i det europeiska samhället samt öka medvetenheten om rättigheterna och skyldigheterna för unga rörliga EU-medborgare och ungdomar med invandrarbakgrund, i syfte att främja sammanhållning och ömsesidig förståelse,

44.

främja sektorsövergripande samarbete och synergier mellan olika aktörer som behandlar migrationsfrågor på nationell, regional och europeisk nivå,

45.

stödja program och verksamheter som underlättar tillträde till arbetsmarknaden och ökar anställbarheten för unga rörliga EU-medborgare och ungdomar med invandrarbakgrund, genom yrkesvägledning och information om sysselsättnings- och utbildningsmöjligheter,

46.

undersöka möjligheter när det gäller ungdomsinformation och rådgivningstjänster som riktar sig till ungdomar med invandrarbakgrund, i syfte att ge skräddarsydd och innovativ information och rådgivning via metoder som innebär personliga möten och online-metoder,

47.

uppmuntra till och stödja samarbete mellan ungdomsorganisationer, inbegripet invandrarungdomsorganisationer, och medier för att främja en fördomsfri bild av ungdomar med invandrarbakgrund och därmed skapa ökad social integration,

48.

välkomna antagandet av den föreslagna rekommendationen från rådet om validering av icke-formellt och informellt lärande samt erkänna den roll som bland annat ungdomsorganisationer spelar som viktiga tillhandahållare av icke-formellt och informellt lärande, något som är av största vikt för ungdomar med invandrarbakgrund,

49.

sträva efter att se till att nästa generations EU-program och övriga instrument som är inriktade på ungdomar genomförs på ett sådant sätt att de är lättillgängliga och anpassas till alla ungdomars behov och stärker stödet och finansieringen till ungdomsaktiviteter på alla nivåer som inriktar sig på social integration och interkulturell dialog bland ungdomar från EU och länder utanför EU,

50.

främja god praxis avseende social integration för unga rörliga EU-medborgare och ungdomar med invandrarbakgrund på grundval av relevanta studier, såsom Gemensamma forskningscentrumets policyrapport om IKT för missgynnade ungdomar och studien om värdet av ungdomsarbete, som kommer att kartlägga olika ungdomsarbetsaktiviteter och deras värde för ungdomar i EU,

51.

öka synergierna mellan relevanta strategier, särskilt kopplingen mellan EU:s strategi för ungdomar och Europa 2020-strategins prioritering om ”tillväxt för alla”,

52.

samla in ytterligare fakta och kunskap om frågorna rörande social integration av ungdomar med invandrarbakgrund och deras deltagande och unga rörliga EU-medborgare.

19.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 393/20

1.

EU:s mandat enligt artikel 165 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (nedan kallad EUF-fördraget) att utveckla idrottens europeiska dimension och främja europeiska idrottsfrågor,

2.

Europeiska unionens arbetsplan för idrott 2011–2014 (1), antagen den 20 maj 2011, där hög prioritet gavs åt arbete med en evidensbaserad idrottspolitik på EU-nivå och i vilken en expertgrupp för idrottsstatistik inrättades med mandat att rekommendera sätt att på grundval av det pågående arbetet ytterligare främja uppgiftsinsamlingen på idrottsområdet,

3.

kommissionens Vitbok om idrott av den 7 juli 2007 (2) och dess meddelande Utveckling av idrottens europeiska dimension av den 18 januari 2011 (3), där man framhöll vikten av korrekta faktaunderlag till grund för idrottspolitiska beslut, inbegripet jämförbara EU-omfattande uppgifter om idrottens sociala och ekonomiska aspekter, och där man fastställde konkreta åtgärder för att tillmötesgå detta behov,

4.

det av kommissionen underlättade strukturerade EU-samarbetet mellan medlemsstaterna när det gäller idrottsstatistik, vilket har pågått sedan 2006 och lett till utvecklingen av gemensamma metoder för att mäta idrottens ekonomiska betydelse, på grundval av en överenskommen EU-definition (”Vilniusdefinitionen av idrott”) och utvecklingen av satellitkonton för idrott (4) i flera medlemsstater,

5.

EU-övergripande studier som kommissionen inledde 2010 respektive 2011 om idrottens bidrag till ekonomisk tillväxt och sysselsättning i EU och om en eventuell framtida funktion för idrottsövervakning inom EU (5),

6.

den första EU-konferensen om idrottsstatistik, i Bryssel den 23 mars 2011, vilken bekräftade vikten av bättre och mer jämförbara idrottsuppgifter (6),

1.

den pågående finansiella och ekonomiska krisen har betydande återverkningar på de offentliga utgifterna runt om i EU, vilket leder till att många medlemsstater inriktar sina resurser på politikområden som genererar tillväxt och sysselsättning,

2.

forskningsresultaten i allmänhet inte har varit jämförbara länder emellan trots att forskningen om idrottens ekonomiska återverkningar har utförts på olika nivåer; det finns i dag allt större belägg för att idrotten i betydande omfattning bidrar till Europas ekonomi och är en viktig drivkraft för tillväxt och sysselsättning (7), samtidigt som den säkerställer social sammanhållning, välbefinnande och utveckling av mjuka färdigheter (8) och på så sätt tydligt bidrar till att uppnå Europa 2020-strategins mål,

3.

idrottens andel, enligt en nyligen genomförd EU-övergripande studie, utgör 1,76 % av det sammanlagda bruttoförädlingsvärdet i EU (9); om man beaktar multiplikatoreffekter uppgår idrottens andel till och med till 2,98 % av det sammanlagda bruttoförädlingsvärdet i EU; dessutom har tillväxten inom idrottssektorn visat sig vara arbetskraftsintensiv, vilket avspeglas av att idrotten har en större andel i den övergripande EU-sysselsättningen (uppgående till 2,12 %) än i bruttoförädlingsvärde; mot bakgrund av idrottens oproportionerligt höga arbetskraftsintensitet spelar idrotten en viktig roll för att säkerställa sysselsättning,

4.

insamling av flera olika idrottsrelaterade uppgifter och användning av dessa vid utformningen av politiken kan höja kvaliteten inom idrottspolitiken; härvid är satellitkonton för idrott värdefulla instrument för att skapa underlag för utformningen av idrottspolitik; vissa medlemsstater har gjort utmärkta framsteg med att mäta idrottens ekonomiska betydelse genom att på nationell nivå inrätta ett satellitkonto för idrott,

5.

det bästa sättet att stärka det samarbete som syftar till att förbättra kunskapen om idrott i EU är genom ett sektorsövergripande samarbete mellan företrädare för den akademiska världen, idrottsindustrin, idrottsrörelserna samt nationella och offentliga europeiska myndigheter, inbegripet statistikkontor,

6.

Eurobarometermätningar har visat sig vara användbara verktyg för att jämföra utvecklingen i medlemsstaterna över tiden i fråga om resultatet av olika insatser på idrottsområdet men de kan dock inte ersätta solida statistiska data från Eurostat, vilka erhållits via det europeiska statistiksystemet,

7.

expertgruppen för idrottsstatistik i enlighet med sitt mandat har utarbetat en första uppsättning förväntade resultat (10) avseende särskilda aspekter av förstärkta faktaunderlag för idrott; denna inbegriper

8.

vid utvecklingen av ett förbättrat faktaunderlag vid beslutsfattande om idrottspolitik måste man ta hänsyn till de begränsade budgetmedlen på både nationell nivå och EU-nivå till följd av den finansiella och ekonomiska krisen,

1.

fortsätta arbetet med att frivilligt utveckla satellitkonton för idrott på grundval av tillgängliga metodikverktyg med användning av befintliga samarbetsstrukturer på EU-nivå och eftersträva deltagande av berörda statliga strukturer, inbegripet nationella statistikkontor,

2.

uppmuntra och stödja initiativ som syftar till att förbättra insamlingen och spridningen av information och uppgifter om idrott, inbegripet befintliga nationella uppgifter, som ett sätt att stärka faktabaserad idrottspolitik,

1.

förbättra faktaunderlaget i fråga om idrottens sociala och ekonomiska aspekter inom EU och dess medlemsstater, till exempel genom att inbegripa detta i det europeiska statistikprogrammet för 2013–2017 och följande årliga statistiska arbetsprogram,

2.

eftersträva ett förbättrat samarbete mellan de berörda institutionella strukturerna för idrott och statistik på EU-nivå och i medlemsstaterna för att öka medvetenheten om behovet av korrekta och jämförbara idrottsdata,

3.

med beaktande av befintliga underlag främja en bredare förståelse av idrottens avgörande roll som drivkraft för tillväxt, sysselsättning och kompetensutveckling samt för social sammanhållning i samband med politiskt beslutsfattande på nationell och regional nivå och Europa 2020-strategin,

1.

på grundval av tidigare arbete på detta område överväga att använda tillgängliga och framtida EU-instrument för finansiering i syfte att stödja nationella insatser för att utveckla satellitkonton för idrott,

2.

främja förstärkningen av faktabasen för idrott, särskilt genom att på grundval av tidigare arbete, stödja nationella insatser att utveckla satellitkonton för idrott och utbyta bästa praxis på EU-nivå för att empiriskt mäta idrottens bidrag till ekonomisk tillväxt samt skydda och öka sysselsättningen i Europa,

19.12.2012   

SV

Europeiska unionens officiella tidning

C 393/22

1.

EU-arbetsplanen för idrott för 2011–2014 (1), som antogs den 20 maj 2011 och fastställde hälsofrämjande fysisk aktivitet som ett prioriterat tema för samarbete på EU-nivå inom idrott, och som inrättade en expertgrupp för idrott, hälsa och deltagande med mandat att undersöka metoder för att underlätta hälsofrämjande fysisk aktivitet och deltagande i idrott på gräsrotsnivå,

2.

kommissionens Vitbok om idrott av den 7 juli 2007 (2), som uppmärksammade vikten av fysisk aktivitet och fastställde en plan för kommissionen för utarbetande av riktlinjer för fysisk aktivitet före utgången av 2008, och kommissionens meddelande om utvecklingen av idrottens politiska dimension av den 18 januari 2011 (3), där det konstaterades att idrott utgör en grundläggande del i varje offentlig politik som syftar till att öka den fysiska aktiviteten och där fortsatta framsteg mot fastställande av nationella riktlinjer, inklusive en översyns- och samordningsprocess, efterlystes,

1.

EU:s riktlinjer om fysisk aktivitet, som välkomnades i ordförandeskapets slutsatser från det informella mötet i november 2008 mellan EU:s ministrar med ansvar för idrottsfrågor, där genomförande av sektorsöverskridande politik för att främja fysisk aktivitet uppmuntras för hela befolkningen, oavsett social klass, ålder, kön, ras, etnicitet och fysisk förmåga (4),

1.

WHO nyligen konstaterat att otillräcklig fysisk aktivitet är den fjärde viktigaste riskfaktorn för förtida död och sjukdom (5),

2.

fysisk aktivitet är ett av de effektivaste sätten att förebygga icke smittsamma sjukdomar och bekämpa fetma (6), att det även finns allt starkare bevis för att det föreligger ett positivt samband mellan motion och psykisk hälsa och inlärningsprocesser (7); brist på fysisk aktivitet har skadliga effekter, inte bara på människors individuella hälsa, utan även på hälso- och sjukvårdssystemen och ekonomin i stort på grund av de stora direkta och indirekta kostnader som fysisk inaktivitet ger upphov till (8); fysisk aktivitet ger genom sina nyttoeffekter för förebyggande, behandling och rehabilitering nyttoeffekter i alla åldrar och har särskild relevans mot bakgrund av att Europas befolkning blir allt äldre och för att upprätthålla en hög livskvalitet i alla åldrar,

3.

främjandet av fysisk aktivitet – genom den ökade medvetenheten om vikten av att underlätta hälsofrämjande fysisk aktivitet livet igenom – har intensifierats på olika nivåer och genom olika strategier, åtgärder och program, att stora ansträngningar har gjorts i vissa EU-medlemsstater för att uppmuntra medborgarna och ge dem möjlighet att bli mer fysiskt aktiva, att informationsverksamhet för att främja fysisk aktivitet, med deltagande av idrottssektorn, kan vara ett bra sätt att nå ut till medborgarna,

4.

den totala andelen EU-medborgare som når upp till den rekommenderade nivån för fysisk aktivitet inte har ökat på senare år, att nivån för fysisk aktivitet minskar i vissa länder (9), att den nuvarande höga graden av fysisk inaktivitet är mycket oroande för EU och EU:s medlemsstater, ur både hälsomässigt, socialt och ekonomiskt perspektiv,

5.

ett effektivt främjande av fysisk aktivitet som leder till ökad fysisk aktivitet måste omfatta de olika sektorer som anges i punkt 6 nedan, inklusive idrottssektorn, eftersom idrottsaktiviteter och idrott för alla är viktiga källor till fysisk aktivitet,

6.

EU:s riktlinjer för fysisk aktivitet utgör en god grund för att stimulera sektorsöverskridande åtgärder som syftar till att främja fysisk aktivitet, särskilt på områdena idrott, hälsa, utbildning, miljö, stadsplanering och transport, genom att de ger medlemsstaterna vägledning för utarbetande av egna nationella strategier för hälsofrämjande fysisk aktivitet,

7.

vissa medlemsstater redan genomför riktlinjerna eller vissa principer som ligger till grund för dessa riktlinjer inom ramen för sin egen nationella politik och egna strategier, men att det sammantaget råder stora skillnader mellan medlemsstaternas strategier, och att genomförandet av politiken för hälsofrämjande fysisk aktivitet enligt riktlinjerna skulle kunna förbättras ytterligare,

8.

en uppsättning rekommenderade åtgärder avseende bestämda aspekter av ett effektivare underlättande av hälsofrämjande fysisk aktivitet har fastställts av expertgruppen för idrott, hälsa och deltagande i enlighet med dess mandat, och att dessa åtgärder omfattar (10)

1.

fortsätta arbetet med att utveckla och tillämpa strategier och sektorsöverskridande politik för att främja fysisk aktivitet med hänsyn tagen till EU:s riktlinjer för fysisk aktivitet eller de principer som de bygger på,

2.

uppmuntra och stödja initiativ på lämplig nivå i syfte att främja fysisk aktivitet inom idrottssektorn, exempelvis särskilda riktlinjer för att förbättra utbudet av fysisk aktivitet i lokala idrottsföreningar, särskilda program som införs av idrottsorganisationer inom en viss idrott och ”idrott för alla” eller särskilda åtgärder på gym som kan tillämpas av idrottsrörelsen och träningsbranschen och som kan underlätta samarbetet med andra sektorer, särskilt på områdena utbildning och hälsa,

3.

uppmuntra till att fysisk aktivitet inkluderas vid stöd för ett aktivt åldrande i den nationella politiken och i finansieringssystem för idrott, och följaktligen överväga projekt som underlättar hälsofrämjande fysisk aktivitet bland äldre samtidigt som man beaktar olika nivåer av funktionsförmåga,

4.

på lämpligt sätt och i enlighet med det nationella hälso- och sjukvårdssystemet främja ett närmare samarbete mellan idrotten, hälso- och sjukvården och andra sektorer med beaktande av den bästa praxis som utvecklats i vissa medlemsstater,

5.

överväga användning av informationsverksamhet på såväl nationell som lokal nivå för att öka människors intresse för att ställa om till en mer aktiv livsstil,

1.

intensifiera samarbetet mellan de politikområden som i linje med EU:s riktlinjer för fysisk aktivitet har ansvar för att främja fysisk aktivitet, särskilt inom sektorerna för idrott, hälsa, utbildning, miljö, stadsplanering och transport,

2.

och med avseende på Europaåret 2012 för aktivt åldrande och solidaritet mellan generationerna se till att de principer för fysisk aktivitet som främjar ett aktivt åldrande och som utarbetats av expertgruppen för idrott, hälsa och deltagande beaktas, där så är lämpligt, i den politiska uppföljningen av Europaåret och i nationella strategier för ”idrott för alla”,

3.

förbättra evidensbasen för politik som är utformad för att underlätta hälsofrämjande fysisk aktivitet och deltagande i idrott i EU och EU:s medlemsstater genom att ta med fysisk aktivitet i programmet för europeisk statistik 2013–2017,

1.

mot bakgrund av det tidigare arbetet på detta område, särskilt EU:s riktlinjer för fysisk aktivitet, lägga fram ett förslag till rådets rekommendation om hälsofrämjande fysisk aktivitet och överväga att inkludera en viss övervakning för att utvärdera resultaten med hjälp av en begränsad serie indikatorer som i största möjliga utsträckning bygger på tillgängliga källor till information som expertgruppen för idrott, hälsa och deltagande har fastställt,

2.

regelbundet offentliggöra undersökningar om idrott och fysisk aktivitet och beakta forskning med koppling till hälsofrämjande fysisk aktivitet i ett framtida europeiskt forskningsprogram,

3.

främja och stödja utbyte av bästa praxis i EU i fråga om hälsofrämjande fysisk aktivitet och deltagande i idrott, bland annat genom stöd till projekt och till spridande av resultaten från dessa inom ramen för berörda EU-finansieringssystem och EU-finansieringsprogram, där utbyte av bästa praxis kan röra

4.

överväga att, som ett sätt att främja fysisk aktivitet och deltagande i idrott på alla nivåer genom beaktande av likartade nationella initiativ och i samarbete med berörda idrottsorganisationer, inrätta en årlig europeisk ”Idrottens vecka” (med beaktande av dess finansiella och organisatoriska aspekter) som bör bygga vidare på befintliga informationskampanjer, genom att beakta tillvaratagna erfarenheter från dem och ge dem mervärde, och som bör dra nytta av erfarenheterna från relaterade projekt som finansierats genom den förberedande åtgärden för 2009 på området för idrott och resultat från projekt som finansierats genom den därtill hörande inbjudan att lämna projektförslag inom ramen för den förberedande åtgärden för 2012, som täcker informationsåtgärder inom idrotten.